Sök i Ratio Lex

Rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden

1943-03-12 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:171, Rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

1

f

Nr 171.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande godkännande av

ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning

i skatteärenden; given Stockholms slott den

12 mars 1943.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 19 februari 1943 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 10 mars 1943

undertecknat avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i

skatteärenden med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed

föreslå riksdagen att godkänna berörda avtal och slutprotokoll.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. t sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Republiken Finland angående

handräckning i skatteärenden.

Konungariket Sverige och Republiken

Finland hava överenskommit att sluta

avtal angående handräckning i skatteärenden.

För detta ändamål hava till fullmäktige

utsett:

Hans Majit Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Christian Gunther; och

Republiken Finlands President:

Republikens utomordentliga Sändebud

och befullmäktigade Minister i

Stockholm Jarl Wasastjerna,

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god och

behörig form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel I.

(1) . Båda staterna förplikta sig ömsesidigt

att lämna varandra handräckning

i skatteärenden på sätt nedan närmare

angives.

(2) . Med handräckning förstås i detta

avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) utredning i skatteärenden, såsom

infordrande av deklarationer eller av

andra uppgifter eller upplysningar, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel II.

(1). Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den 16

mars 1931 mellan Konungariket Sverige

och Republiken Finland för undvikan
-

Sopimus

Ruotsin Kuningaskunnan ja Suo
men

Tasavallan välillä virkaavusta

veroasioissa.

Ruotsin Kuningaskunta ja Suomen

Tasavalta ovat päättäneet tehdä veroasioissa

annettavaa virka-apua koskevan

sopimuksen.

Tässä tarkoituksessa ovat valtuutetuiksi

nimittäneet:

Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas:
Ulkoasiainministerinsä,

Hänen Ylhäisyytensä

Christian Guntherin; ja

Suomen Tasavallan President^:

Tasavallan Tukholmassa olevan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen ministerin

Jarl Wasastjernan,

jotka, tarkastettuaan toistensa valtakirjat

ja havaittuaan ne oikeaan ja

asianmukaiseen muotoon laadituiksi,

ovat sopineet seuraavista määräyksistä:

Yleisiä määräyksiä.

I artikla.

(1) . Molemmat valtiot sitoutuvat vastavuoroisesti

alempana tarkemmin mainitulla

tavalla antamaan toisilleen virka-apua

veroasioissa.

(2) . Virka-avulla tarkoitetaan tåssa

sopimuksessa:

a) asiakirjain tiedoksiantoa,

b) selvityksen hankkimista veroasioissa,

kuten veroilmoitusten tai muiden

ilmoitusten tahi tietojen hankkimista,

sekä

c) verojen perimistä.

II artikla.

(1). Veroilla tarkoitetaan tässä sopimuksessa:
a)

veroja, j olhin sovelletaan Ruotsin

Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan

välistä, maaliskuun 16 päivänä 1931

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

3

de av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter äger tillämpning;

b) andra skatter och offentliga avgifter,

vilka utgå för de avtalsslutande

staternas räkning;

c) skatter och offentliga avgifter, vilka

utgå för andra offentligrättsliga

juridiska personers räkning efter samma

grunder som under a) och b) omförmälda

skatter och avgifter; samt

d) alla värdestegringsskatter.

(2). Detta avtal äger icke tillämpning

å tullar och avgifter för tillverkning eller

förbrukning; omsättnings- och lyxskatter

anses icke såsom sådana avgifter.

Artikel lil.

(1) . Handräckning medgives blott såvitt

angår skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra allenast den stat,

från vilken framställningen gjorts, samt

mot personer, som äro bosatta i denna

stat, oavsett i vilken stat de äro medborgare.

(2) . Är fråga om skatteanspråk, vilket

hänför sig till förhållande, som förelåg

vid tidpunkt, då i punkt (1) angiven

förutsättning var för handen, skall den

omständigheten, att förutsättningen sedermera

bortfallit, ej utgöra hinder för

handräckningens beviljande.

(3) . För delgivning av handling samt

för infordrande av upplysningar, som

kunna inhämtas i offentliga handlingar

eller avse allmänt kända förhållanden,

medgives handräckning utan avseende

å vilken stat de skattskyldiga tillhöra

eller deras hemvist.

Artikel IV.

(1) . Ilandräckningsärenden skola behandlas

genom direkt samverkan mellan,

för Sveriges del finansdepartementet

och för Finlands del finansministeriet.

(2) . Beslut rörande framställning örn

handräckning meddelas i Sverige av

Kungl. Maj:t, i Finland av finansministeriet.

Artikel V.

1). Framställningar och andra handlingar

i ärenden angående handräck
-

kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemiseksi

välittömien verojen alalia tehtyä

sopimusta;

b) muita vero ja ja julkisia maksuja,

jotka kannetaan sopimusvaltioiden hyväksi;
c)

veroja ja julkisia maksuja, jotka

kannetaan muiden julkisoikeudellisten

juriidisten henkilöiden hyväksi samojen

perusteiden mukaan kuin a) ja b) kohdissa

mainitut verot ja maksut; sekä

d) kaikkia arvonnousuveroja.

(2). Täta sopimusta ei sovelleta tulleihin

eika valmistus- tai kulutusmaksuihin;

liikevaihto- ja ylellisyysveroja

ei pidetä tällaisina maksuina.

III artikla.

(1) . Virka-apua myönnetään vain millin

verovaateisiin nähden, jotka kohdistuvat

yksinomaan siihen valtioon

kuuluviin verovelvollisiin, jösta esitys

on tehty, sekä henkilöihin, jotka asuvat

tässä valtiossa, katsomatta siihen, minka

maan kansalaisia he ovat.

(2) . Millom kysymys on verovaateesta,

joka liittyy sinä ajankohtana

vallinneeseen olosuhteeseen, jolloin (1)

kohdassa mainittu edellytys oli olemassa,

ei se seikka, etta edellytys sittemmin

on lakannut, ole esteenä virkaavun

myöntämiseen.

(3) . Asiakirjain tiedoksiantamiseksi ja

julkisista asiakirjoista saatavissa olevien

tai yleisesti tunnettuja seikkoja koskevien

tietojen hankkimiseksi myönnetään

virka-apua siihen katsomatta, millin

valtioon verovelvolliset kuuluvat tai

missä valtiossa heillä on kotipaikkansa.

IV artikla.

(1) . Virka-apuasioita käsittelevät välittömässä

yhteistoiminnassa Ruotsin

osalta finanssidepartementti ja Suomen

osalta valtiovarainministeriö.

(2) . Virka-apuesityksiä koskevista asioista

päättää Ruotsissa Kuninkaallinen

Majesteetti ja Suomessa valtiovarainministeriö.

V artikla.

(1). Esitysten ja muiden virka-apua

koskevien asiakirjain tulee olla laadittu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Klindt. May.ts proposition nr 171.

ning skola vara avfattade på det officiella

språket i den stat, som begär

handräckningen. Finskspråkiga framställningar

och andra handlingar skola

åtföljas av översättning till svenska.

(2). I framställningen skola angivas

den myndighet, från vilken densamma

utgått, namn och yrke eller titel för dem

saken gäller ävensom, därest fråga är

om delgivning av handling, mottagarens

adress och handlingens beskaffenhet.

Artikel VI.

Framställning örn handräckning kan

avböjas, örn den stat, hos vilken handräckningen

begärts, anser densamma

ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter

eller säkerhet.

Artikel VII.

(1) . Efterkommes framställning örn

handräckning helt eller delvis, skall den

stat, hos vilken handräckningen begärts,

ofördröjligen underrätta den andra

staten om utgången av ärendet.

(2) . Efterkommes icke framställningen,

skall den stat, hos vilken handräckningen

begärts, ofördröjligen underrätta

den andra staten därom med angivande

av skälen för beslutet.

Delgivning av handlingar.

Artikel VIII.

(1) . Delgivning skall ombesörjas av

vederbörande myndighet i den stat, hos

vilken åtgärden begärts. Denna myndighet

kan utom i de fall, som avses i

punkt (2), inskränka sig till att verkställa

delgivningen genom handlingens

överlämnande till mottagaren, såvitt

denne är villig mottaga densamma.

(2) . På önskan av den stat, som begärt

delgivningen, skall handlingen delgivas

i den form, som för liknande delgivning

är föreskriven i lagstiftningen i

den stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel IX.

Såsom bevis om delgivningen skall

gälla antingen ett daterat och bestyrkt

sen valtion virallisella kielellä, joka virka-apua

pyytää. Suomenkielisten esitysten

ja muiden asiakirjain oheen on

liitettävä ruotsinkielinen käännös.

(2). Esityksessä on mainittava se viranomainen,

jonka aloitteesta esitys tehdään,

sen henkilön nimi ja ammatti tai

arvo, jota asia koskee, sekä, milloin on

kysymys asiakirjain tiedoksiantamisesta,

vastaanottajan osoite ja asiakirjan

laatu.

VI artikla.

Virka-apua koskeva esitys voidaan

hylätä, milloin se valtio, jolta virkaapua

on pyydetty, katsoo virka-avun

voivan vaarantaa sen valtaoikeuksia tai

turvallisuutta.

VII artikla.

(1) . Milloin virka-apua koskevaan

esitykseen kokonaan tai osittain suostutaan,

on sen valtion, jolta virka-apua

on pyydetty, viipymättä tiedoitettava

toiselle valtiolle siitä, miten asia on

loppuun saatettu.

(2) . Milloin esitykseen ei suostuta, on

sen valtion, jolta virka-apua on pyydetty,

viipymättä tiedoitettava siitä toiselle

valtiolle ja samalia ilmoitettava

päätöksen perusteet.

Asiakirjain tiedoksiantaminen.

VIII artikla.

(1) . Tiedoksiannosta on sen valtion

asianomaisen viranomaisen huolehdittava,

jolta toiinenpidettä on pyydetty.

Tämä viranomainen voi, paitsi (2) kohdassa

mainituissa tapauksissa, rajoittua

toimittamaan tiedoksiannon jättämällä

asiakirjan vastaanottajalle, mikali tämä

suostuu sen vastaanottamaan.

(2) . Sen valtion toivomuksesta, joka

tiedoksiantoa on pyytänyt, on asiakirja

tiedoksiannettava sitä muotoa käyttäen,

joka sellaista tiedoksiantoa varten on

määrätty sen valtion lainsäädännössä,

jolta tiedoksiantoa on pyydetty.

IX artikla.

Todistuksena tiedoksiannosta on pidettävä

joko tiedoksiannon vastaanot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

6

erkännande av den, som mottagit delgivningen,

eller ett intyg av myndigheten

i den stat, hos vilken delgivningen

begärts, utvisande formen och tiden för

delgivningen.

Utredning i skatteärenden.

Artikel X.

(1) . Handräckning för vinnande av

utredning i skatteärende skall verkställas

i enlighet med lagstiftningen i den

stat, till vilken framställningen riktas;

dock skall på begäran av den stat, som

gör framställningen, viss form iakttagas,

såframt denna icke strider mot lagstiftningen

i den stat, hos vilken framställningen

göres.

(2) . Tvångsmedel, som är tillåtet inom

den stat, hos vilken handräckningen

begärts, må ej användas med mindre

den stat, som begärt handräckningen,

beträffande en motsvarande framställning

kan använda ett likartat tvångsmedel.

(3) . Framställning om infordrande av

sådana uppgifter eller upplysningar,

som författningsenligt må meddelas i

den stat, till vilken framställningen

riktas, kan avböjas, därest den stat,

som gör framställningen, enligt sin egen

lagstiftning icke kan infordra motsvarande

uppgifter eller upplysningar, eller

örn framställningens efterkommande

skulle kränka affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.

Indrivning av skatt.

Artikel XI.

(1) . Exigibelt beslut i skatteärende

skall efter framställning från den ena

staten uttryckligen erkännas såsom gällande

i den andra staten och verkställas

i enlighet med den statens lagstiftning.

(2) . Vid framställning örn indrivning

skall fogas förklaring av vederbörande

myndighet i den stat, som gör framställningen,

att beslutet är exigibelt;

taneen henkilön antamaa päivättyä ja

oikeaksi todistettua vastaanottotunnustusta

tai sen valtion viranomaisen, jolta

tiedoksiantoa on pyydetty, antamaa

todistusta, jösta ilmenee tiedoksiannon

muoto ja tiedoksiantoaika.

Selvityksen hankkiminen veroasioissa.

X artikla.

(1) . Virka-avun antaminen selvityksen

hankkimiseksi veroasiassa on toimeenpantava

sen valtion lainsäädännön

mukaisesti, jolle esitys tehdään; kuitenkin

on sen valtion pyynnöstä, joka

esityksen tekee, määrättyä muotoa noudatettava,

mikäli tämä ei ole ristiriidassa

sen valtion lainsäädännön kanssa,

jolle esitys tehdään.

(2) . Pakkokeinoa, joka on sallittu siinä

valtiossa, jolta virka-apua on pyydetty,

ei ole käytettävä, mikäli se valtio, joka

on pyytänyt virka-apua, vastaavan esityksen

suhteen ei voi käyttää samanlaatuista

pakkokeinoa.

(3) . Esitys, joka tarkoittaa sellaisten

ilmoitusten tai tietojen hankkimista,

joita lain mukaan voidaan antaa siinä

valtiossa, jolle esitys tehdään, voidaan

jättää hyväksymättä, jos se valtio, joka

esityksen tekee, oman lainsäädäntönsä

mukaan ei voi vaatia vastaavia ilmoituksia

tai tietoja, tahi jos esityksen

noudattaminen tulisi loukkaamaan

kauppa-, dike- tai ammattisalaisuutta.

Verojen periminen.

XI artikla.

(1) . Veroasiassa annettu täytäntöönpanokclpoinen

päätös on toisen valtion

esityksestä nimenomaan tunnustettava

toisessa valtiossa päteväksi ja täytäntöönpantava

viimeksimainitun valtion

lainsäädännön mukaisesti.

(2) . Perimistä koskevaan esitykseen

on liitettävä sen valtion asianomaisen

viranomaisen, joka esityksen tekee, autania

selilys siitä, että päätös on thyr

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

denna myndighets behörighet skall bestyrkas

av myndighet som i art. IV

sägs.

(3). Handräckning för indrivning medgives

icke, därest skatteanspråket, örn

det genomfördes, skulle föranleda dubbelbeskattning

i förhållandet mellan de

båda staterna.

Artikel XII.

Den stat, i vilken indrivning enligt

detta avtal ägt rum, är gentemot den

andra staten ansvarig för de indrivna

beloppen.

Tystnadsplikt och handlingars

hemlighållande.

Artikel XIII.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,

uppgifter och utlåtanden ävensom

andra meddelanden, vilka i handräckningsväg

ingå till någondera staten,

tillämpas i denna stat gällande laga bestämmelser

angående tystnadsplikt och

handlingars hemlighållande.

Ersättning för kostnader.

Artikel XIV.

För handräckning enligt detta avtal

må icke utkrävas någon avgift eller

kostnadsersättning. Såframt ej annat

överenskommes, utgår dock ersättning

för gottgörelse till personer, som meddelat

upplysningar, eller till sakkunniga,

för kostnader, som föranletts genom

förrättningsmäns medverkan uti de i

art. VIII punkt (2) angivna fallen eller

genom användande av viss form enligt

art. X punkt (1), ävensom för kostnader

på grund av rättegång vid allmän

domstol, som föranledes av handräckningens

verkställande.

Legalisering av handlingar.

Artikel XV.

(1). Handling, som upprättats, utfärdats

eller bestyrkts av domstol för

beskattningsärenden eller högre beskatt
-

täntöönpanokelpoinen; tämän viranomaisen

pätevyys on IV artiklassa mainitun

viranomaisen todistettava.

(3). Virka-apua veron perimiseksi ei

myönnetä, jos verovaatimus toteutettuna

johtaisi kaksinkertaiseen verotukseen

molempien valtioiden välisessä suhteessa.

XII artikla.

Se valtio, jossa periminen tämän sopimuksen

mukaisesti on tapahtunut, on

torelle valtiolle vastuussa perityistä

rahamääristä.

Vaitiolovelvollisuus ja asiakirjain

salassapitäminen.

XIII artikla.

Kyselyjen, tietojen, selvitysten ja

lausuntojen kuin myös muiden ilmoitusten

suhteen, jotka jompikumpi valtio

virka-aputeitse vastaanottaa, sovelletaan

tässä valtiossa voimassa olevia,

vaitiolovelvollisuutta ja asiakirjain salassapitämistä

koskevia säännöksiä.

Kulujen korvaaminen.

XIV artikla.

Tämän sopimuksen mukaisesta virkaavusta

ei ole vaadittava maksua tahi

kulujen korvaamista. Mikali ei toisin

sovita, on kuitenkin korvattava tietoja

antaneille henkilöille tahi asiantuntijoille

maksetut palkkiot, toimitusmiesten myötävaikutuksesta

VIII artiklan (2) kohdassa

mainituissa tapauksissa tai määrätyn

muodon käyttämisestä X artiklan

(1) kohdan mukaan aiheutuneet kustannukset

kuin myös ne kustannukset,

jotka ovat aiheutuneet virka-avun antamisesta

johtuneesta oikeudenkäynnistä

yleisessä tuomioistuimessa.

Asiakirjain laillistaminen.

XV artikla.

(1). Asiakirjan, joka on toisen valtion

veroasiaintuomioistuimen tahi ylemmän

verotus- tai finanssihallintoviraston laa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

7

nings- eller finansförvaltningsmyndighet

i den ena staten och som är försedd med

domstolens eller myndighetens sigill

eller stämpel, behöver ej legaliseras för

att användas i skatteärende inom den

andra statens område.

(2). Vad i punkt (1) sägs gäller jämväl

beträffande handling, som underskrivits

av tjänsteman hos domstolen

eller myndigheten, såframt sådan underskrift

är tillräcklig enligt lagstiftningen

i den stat, domstolen eller myndigheten

tillhör.

Särskilda bestämmelser.

Artikel XVI.

De i art. IV punkt (2) angivna myndigheterna

kunna träffa ytterligare överenskommelser

i enlighet med detta avtals

syftemål. De kunna särskilt överenskomma

angående minsta belopp,

som framställning om indrivning må

avse, angående behandling av indrivningsavgifter,

debetsedelslösen, räntor,

rättegångskostnader, vitén och andra

liknande, i samband med beskattning

eller indrivning utgående belopp utan

straffrättslig karaktär, angående fastställande

av kurs för omräkning av belopp,

som skola indrivas, samt angående

redovisning av indrivna belopp.

Artikel XVII.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla

originalexemplar på svenska och finska

språken, skall ratificeras, för Sveriges

del av Hans Majit Konungen av Sverige

med riksdagens samtycke och för Finlands

del av Republikens President. Ratifikationshandlingarna

skola snarast

möjligt utväxlas i Helsingfors. Avtalet

träder i kraft med ingången av den kalendermånad,

som följer närmast efter utväxlingen

av ratifikationshandlingarna,

och skall vara gällande så länge det icke

uppsagts av någon av de avtalsslutande

staterna. I fall av uppsägning fyra månader

före utgången av ett kalenderår

upphör avtalet att gälla den 1 januari

nästkommande år, i annat fall upphör

tima, antama tai vahvistama ja joka on

varustettu tuomioistuimen tai viraston

sinetillä tai leimalla, ei tarvitse olla

laillistettu toisen valtion alueella veroasioissa

tapahtuvaa käyttöä varten.

(2). Mita (1) kohdassa on määrätty,

koskee myös asiakirjoja, jotka tuomioistuimen

tai asianomaisen viraston virkamies

on allekirjoittanut, jos tällainen

allekirjoitus on riittävä sen valtion

lainsäädännön mukaan, johon tuomioistuin

tai virasto kuuluu.

Erinäisiä määräyksiä.

XVI artikla.

IV artiklan (2) kohdassa mainitut viranomaiset

voivat tämän sopimuksen

tarkoituksen mukaisesti tehdä täydentäviä

sopimuksia. Erikoisesti voivat nämä

viranomaiset sopia vähimmäismäärästä,

jota perimistä tarkoittava esitys

saa koskea, perimismaksujen, verolipunlunastuksen,

korkojen, oikeudenkäyntikulujen,

uhkasakkojen ja muiden

tämänkaltaisten, verotuksen tai perimisen

yhteydessä menevien, rikosoikeudellista

luonnetta vadla olevien maksujen

suhteen noudatettavasta menettelystä,

perittäviin rahamääriin nähden

sovellettavasta vaihtokurssista sekä perittyjen

rahamäärien tilittämisestä.

XVII artikla.

Tärnö sopimus, joka on laadittu kahtena

alkuperäisenä, ruotsin- ja suomenkielisenä

kappaleena, on Ruotsin osalta

Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuninkaan

ja Suomen osalta Tasavallan President^

ratifioitava valtiopäivien suostumuksella.

Ratifioimisasiakirjat on

niin pian kuin mahdollista vaihdettava

Helsingissä. Sopimus astuu voimaan ratifioimisasiakirjojen

vaihtamista lähinnä

seuraavan kalenterikuukauden alkaessa

ja on voimassa niin kauan kuin sitä ei

jommankumman sopimusvaltion taholta

ole irtisanottu. Siinä tapauksessa, etta

sopimus on irtisanottu neljä kuukautta

ennen jonkin kalen terivuoden päättymistä,

lakkaa sopimus olemasta voimas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

avtalets giltighet den 1 januari under

det därpå följande året.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas fullmäktige undertecknat detta

avtal och försett detsamma med sina

sigill.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,

den 10 mars 1943.

Christian Gunther.

(L. S.)

Slutprotokoll.

Vid undertecknande av det denna dag

mellan Konungariket Sverige och Republiken

Finland slutna avtalet angående

handräckning i skatteärenden hava

undertecknade fullmäktige avgivit följande

likalydande förklaringar, vilka

skola utgöra en integrerande del av

själva avtalet.

1. Såframt ej annat överenskommes,

skola de i avtalet omförmälda översättningarna

till riktigheten bestyrkas antingen

av den myndighet, som har att

översända framställningen, eller av en

edsvuren eller av offentlig myndighet

utsedd översättare i endera staten.

2. Översändande av akter kan principiellt

icke begäras. För undantag härutinnan

erfordras samförstånd mellan

vederbörande myndigheter i de båda

staterna; framställning om översändande

av akter bör emellertid göras endast

om viktiga intressen för vederbörande

stat fordra det.

3. Vid framställning om handräckning

för utredning i skatteärende skall

den myndighet, som gör framställningen,

intyga, att den åtgärd, varom fråga

är, kan vidtagas enligt lagstiftningen i

den egna staten.

Därest omständigheterna därtill föranleda,

skall efter framställning av endera

staten utbyte ske av redogörelser

rörande uppgifter och upplysningar m.

m., som enligt vardera statens lagstift
-

sa seuraavan vuoden tammikuun 1 päivänä;

muussa tapauksessa päättyy sopimuksen

voimassaolo sitä seuraavan

vuoden tammikuun 1 päivänä.

Tämän vakuudeksi molempien valtioiden

valtuutetut ovat allekirjoittaneet

tämän sopimuksen ja varustaneet

sen sineteillään.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,

10 päivänä maaliskuuta 1943.

Jarl A. Wasastjerna.

(L. S.)

Loppupöytäkirja.

Ruotsin Kuningaskunnan ja Suomen

Tasavallan välistä, tänä päivänä tehtyä,

virka-apua veroasioissa koskevaa sopimusta

allekirjoitettaessa ovat allekirjoittaneet

valtuutetut antaneet seuraavat

yhtäpitävät selitykset, jotka muodostavat

olennaisen osan itse sopimuksesta.

1. Mikali ei toisin sovita, on sopimuksessa

mainittujen käännösten oltavä

joko sen viranomaisen, jolle esityksen

tekeminen kuuluu, tahl jommassakummassa

valtiossa toimivan valantehneen

tai julkisen viranomaisen määräämäii

kielenkääntäjän oikeiksi todistamat.

2. Asiakirjavihkojen lähettämistä ei

periaatteellisesti volda pyytää. Poikkeuksen

tekemiseksi tässä kolldin vaaditaan,

etta molempien maiden asianomaiset

viranomaiset ovat siitä yksimieliset;

asiakirjavihkojen lähettämistä tarkoittava

esitys on kuitenkin tehtävä

ainoastaan siinä tapauksessa, etta asianomaisen

valtion tärkeät edut sitä

vaativat.

3. Tehdessään selvityksen hankkimista

veroasiassa tarkoittavan esityksen

tulee viranomaisen, joka esityksen tekee,

todistaa, etta kysymyksessä olevaan

toimenpiteeseen voidaan ryhtyä

sen valtion lainsäädännön mukaan.

Jos olosuhteet antavat siihen aihetta,

on jommankumman valtion esityksestä

vaihdettava selontekoja ilmoituksista

ja tiedoista y. m., joita kummankin

valtion lainsäädännön mukaan voidaan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mnj:ts proposition nr 171.

ning kunna avfordras skattskyldiga eller

andra, samt rörande övriga åtgärder,

som kunna vidtagas till vinnande av

utredning i skatteärenden.

4. Framställning om handräckning

för indrivning må ifrågakomma endast

såvitt tillräckliga möjligheter för indrivning

icke föreligga i den egna staten.

5. Vardera staten skall, intill dess annat

överenskommes, avstå från att påfordra

avtalets tillämpning beträffande

indrivning av skatt å arv och gåva.

6. Handräckning beviljas icke för indrivning

av skatt såvitt angår arvingar

eller andra, vilka förvärvat egendom på

grund av dödsfall, i den mån skatteanspråket

överskrider beloppet eller värdet

vid tiden för förvärvet av vad som

på grund av dödsfallet förvärvats.

7. Beträffande skatt, som skall indrivas

enligt detta avtal, åtnjutes icke för

skatter stadgad särskild förmånsrätt i

den stat, hos vilken handräckning begärts.

8. Vid indrivning av skatt enligt detta

avtal skall konkursförfarande icke inledas,

med mindre vederbörande myndighet

i den stat, hos vilken indrivningen

sker, efter begäran av motsvarande

myndighet i den stat, som gjort framställningen,

uttryckligen därtill samtycker.

Vad nu sagts gäller även anhängiggörande

av talan vid allmän domstol.

9. När den ena staten tillställer den

andra staten underrättelse enligt art.

VII, skall den tillika översända sådana

därifrån mottagna handlingar, som böra

återgå, samt vederbörliga bevis och aktstycken

i övrigt med angivande tillika

av sådana omständigheter, som må vara

av betydelse för skatteanspråkets fullföljande.

10. Rörande överföring av valuta för

skattebetalning från den ena staten till

den andra skall gälla vad därom särskilt

överenskommits eller överenskommes.

Det förutsättes, att, örn ingen sådan

överenskommelse finnes, vare sig fråga

är örn skatt som uttagits genom indrivning

eller frivillig skattebetalning, medel

för skattens erläggande skola få

överföras från den ena staten till den

vaatia verovelvollisilta tai muilta, sekä

mulsta toimenpiteistä, joihin voidaan

ryhtyä selvityksen saamiscksi veroasioissa.

4. Perimistä koskeva virka-apuesitys

tehtäköön ainoastaan siinä tapauksessa,

ettel riittäviä mahdollisuuksia perimiseen

ole olemassa omassa valtiossa.

5. Kummankin valtion on, kunnes

toisin sovitaan, luovuttava vaatimasta

sopimuksen soveltamista perintö- ja

lahj averon perimiseen.

6. Virka-apua ei myönnetä veron perimiseen

perillisiltä tai muilta, jotka

kuolintapauksen perusteella ovat saaneet

omaisuutta, mikali verosaatava

ylittä sen määrän tai arvon, joka kuolintapauksen

johdosta saadulla omaisuudella

oli sina ajankohtana, jolloin

omaisuus saatiin.

7. Vero, joka on tämän sopimuksen

mukaan perittävä, ei nauti veroille säädettyä

erikoista etuoikeutta siinä valtiossa,

joha virka-apua on pyydetty.

8. Kun veroja peritään tämän sopimuksen

mukaisesti, ei konkurssimenettelyyn

ole ryhdyttävä, ellei asianomainen

viranomainen siinä valtiossa, missä

periminen tapahtuu, sen valtion vastaavan

viranomaisen pyynnöstä, joka esityksen

on tehnyt, nimenomaan siihen

suostu. Edella mainittu koskee myös

kanteen vireillepanoa yleisessä tuornioistuimessa.

9. Toisen valtion toimittaessa torelle

valtiolle VII artiklan mukaisen tiedoituksen

on sen samalia lähetettävä sellaiset

sieltä vastaanotetut asiakirjat,

jotka on palautettava, sekä muut asianmukaiset

todistukset ja asiakirjat; samalia

on ilmoitettava scharista seikoista,

jodla saattaa olla merkitystä verovaatimuksen

toteuttamiselle.

10. Veron maksuun menevän valuutan

siirtämisen suhteen toisesta valtiosta

toiseen on noudatettava, mita siitä

erikséen on sovittu talu sovitaan. Edellytetään,

etta, ellei tällaista sopimusta

ole olemassa, olipa kysymys verosta,

joka on virkatoimin peritty tai vapaaehtoiscsti

maksettu, varoja veron maksuun

saadaan siirtää toisesta valtiosta

toiseen vapaassa valuutassa, mikali ei

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 171.

andra i fri valuta, därest ej den skattskyldige

i den senare staten har medel

till skattens betalning.

11. Till högre beskattnings- eller finansförvaltningsmyndigheter

enligt art.

XV hänföras, bland andra, länsstyrelser

och prövningsnämnder i båda staterna.

12. Skulle svårighet eller tvivelsmål

uppkomma rörande avtalets tolkning

eller tillämpning, skall avgörande träffas

i samförstånd mellan de myndigheter

som avses i art. IV punkt 2.

13. Vid avtalets ikraftträdande iakttages,

att handräckning ej medgives,

beträffande indrivning av skatt å inkomst

eller förmögenhet, om skatten

utgår på grund av beskattning (taxering)

före år 1942, och beträffande indrivning

av annan skatt eller avgift,

örn den förfallit till betalning före avtalets

ikraftträdande, samt

beträffande utredning i ärende rörande

skatt å inkomst eller förmögenhet,

örn inkomsten eller förmögenheten beskattats

(taxerats) eller bort beskattas

(taxeras) före avtalets ikraftträdande,

och såvitt angår utredning i annat skatteärende,

örn utredningen avser förhållande,

vilket hänför sig till tiden före

nämnda tidpunkt.

14. Framställning örn handräckning,

som inkommit till vederbörande myndighet

i den stat, till vilken framställningen

riktats, innan avtalet upphört

att gälla, skall efterkommas i enlighet

med avtalets bestämmelser, framställning

örn indrivning likväl endast i fall,

då även erkännandet av det exigibla

beslutet meddelats redan innan avtalet

upphört att gälla.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,

den 10 mars 1943.

Christian Gunther.

(L. S.)

verovelvollisella viimemainitussa valtiossa

ole varoja veron maksuun.

11. XV artiklassa tarkoitettuihin ylempiin

verotus- tai finanssihallintoviranomaisiin

luetaan muun muassa molempien

valtioiden lääninhallitukset ja

tarkastuslautakunnat (tutkijalautakunnat).

12. Jos sopimuksen tulkitsemiseen tai

soveltamiseen nähden syntyy vaikeuksia

tai epätietoisuutta, on IV artiklan

(2) kohdassa mainittujen viranomaisten

tehtävä ratkaisunsa yhteisymmärryksessä.

13. Sopimuksen voimaan astuessa

otetaan huomioon, että virka-apua ei

myönnetä tulo- ja omaisuusveron perimiseksi,

jos vero kannetaan ennen vuotta

1942 toimitetun verotuksen (taksoituksen)

perusteella, eika muun veron

tai maksun perimiseksi, jos se on erääntynyt

maksettavaksi ennen sopimuksen

voimaanastumista, eika selvityksen

hankkimiseksi tulo- ja omaisuusveroa

koskevassa asiassa, jos tulo tai omaisuus

on verotettu (taksoitettu) tai olisi

ollut verotettava (taksoitettava) ennen

sopimuksen voimaanastumista, eika

myöskään, mikali on kysymys selvityksen

hankkimisesta muussa veroasiassa, jos

selvitys tarkoittaa seikkaa, joka liittyy

mainittua ajankohtaa aikaisempaan aikaan.

14. Virka-apua koskeva esitys, joka

on saapunut sen valtion asianomaiselle

viranomaiselle, jolle esitys on tehty, ennenkuin

sopimus on lakannut olemasta

voimassa, on pantava täytäntöön sopimuksen

määräysten mukaisesti; perimistä

koskeva esitys kuitenkin ainoastaan

siinä tapauksessa, että myös täytäntöönpanokelpoista

päätöstä koskeva tunnustaminen

on annettu jo ennenkuin

sopimus on lakannut olemasta voimassa.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,

10 päivänä maaliskuuta 1943.

Jarl A, Wasastjerna.

(L. S.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Den 16 mars 1931 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Finland

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter. Avtalet,

som är intaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till 1931 års riksdag, har

sedermera ratificerats, och då detsamma icke uppsagts är det alltjämt gällande.

På framställning från Finlands regering ha i augusti 1942 i Stockholm

upptagits förhandlingar mellan Sverige och Finland angående ömsesidig

handräckning i skatteärenden. Dessa förhandlingar ha å svensk sida förts

av kammarrättsråden juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och O. J. Ekenberg.

Enighet har vid förhandlingarna uppnåtts om förslag till avtal mellan

de båda staterna angående handräckning i skatteärenden ävensom angående

ett till avtalsförslaget hörande slutprotokoll. Vid förhandlingarna

har även utarbetats förslag till särskild överenskommelse jämlikt artikel

XVI i förslaget till handräckningsavtal.

Förenämnda förslag ävensom av de svenska förhandlarna utarbetade förslag

till tillämpningsförfattningar ha med skrivelse den 11 januari 1943

överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Förslagen ha därefter för yttrande remitterats till kammarrätten, som i

utlåtande den 3 februari 1943 icke funnit skäl till erinran mot desamma.

Förslaget till handräckningsavtal — med vissa från finsk sida föreslagna

obetydliga jämkningar i den finska texten samt med ändring ifråga örn tiden

för ikraftträdandet — jämte tillhörande slutprotokoll torde få såsom bilaga1

fogas till protokollet V detta ärende.

'' Bilagan, vilken frånsett ombudens namn i avtalets ingress och underskrifterna är likalydande

med vid propositionen fogade avtal och slutprotokoll, har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Departements
chefen.

Vid sidan av gällande avtal till undvikande av dubbelbeskattning beträffande

direkta skatter har Sverige tidigare träffat avtal rörande handräckning i

beskattningsärenden med Tyskland, Frankrike och Amerikas Förenta Stater.

Handräckningsavtalet med Tyskland är intaget i publikationen Sveriges

överenskommelser med främmande makter 1935 nr 28 och beträffande avtalen

med de båda övriga länderna hänvisas till Svensk författningssamling

1937: 1003 och 1940: 1042. För tillämpning av handräckningsavtalen

har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda kungörelser.

Det nu föreliggande förslaget till handräckningsavtal med därtill hörande

slutprotokoll är till sitt materiella innehåll i huvudsak överensstämmande

med handräckningsavtalet mellan Sverige och Tyskland. Endast i ett hänseende

föreligger en mera väsentlig saklig skillnad. Medan enligt avtalet

med Tyskland handräckning medgives blott såvitt avser skatteanspråk mot

skattskyldiga, som tillhöra allenast den stat, från vilken framställningen

gjorts, innehåller förslaget till avtal med Finland, att handräckning kan

medgivas, förutom mot nämnda skattskyldiga, mot personer, som äro bosatta

i den stat, från vilken framställningen gjorts, oavsett i vilken stat de äro

medborgare. I fråga om det formella förfarandet må anmärkas, att avtalsförslaget

avviker från avtalet med Tyskland i så måtto, att enligt förslaget

handräckningsärenden skola behandlas — icke efter skriftväxling mellan

länsstyrelserna och motsvarande utländska myndigheter — utan genom

samverkan mellan, för Sveriges del finansdepartementet och för Finlands

del finansministeriet. För vinnande av förenkling och bättre systematisering

ha i avtalsförslaget ett flertal avvikelser i lagtekniskt hänseende gjorts

från avtalet med Tyskland.

Det föreslagna handräckningsavtalet med Finland är avsett att träda i

kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast efter utväxlingen

av ratifikationshandlingama, och skall vara gällande, så länge det

icke uppsagts av någon av de avtalsslutande staterna.

Förslaget till överenskommelse jämlikt artikel XVI i handräckningsavtalet

är i huvudsak överensstämmande med motsvarande överenskommelse mellan

Sverige och Tyskland.

Det nu föreliggande förslaget till handräckningsavtal mellan Sverige och

Finland innebär en följdriktig utvidgning av det avtalsförhållande, som på

beskattningsrättens område bestått sedan år 1931, då dubbelbeskattningsavtalet

mellan Sverige och Finland tillkom. Mot utformningen av förslaget

har jag ej något att erinra. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande förslag

till handräckningsavtal med Finland jämte tillhörande slutprotokoll godkännas

av Sverige.

Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer därefter föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. lc5

förenämnda förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken

Finland angående handräckning i skatteärenden jämte tillhörande slutprotokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Mats Lemne.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 19i3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Under erinran, att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för

finansdepartementet beslutit för sin del godkänna ett förslag till avtal mellan

Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden jämte tillhörande

slutprotokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med

chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga honom att

för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet jämte tillhörande slutprotokoll

av en mot nämnda förslag svarande lydelse.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter förena

sig, behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gustaf Bonde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Majit den 19 februari 1943 bemyndigat ministern för utrikes

ärendena att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och Finland

om handräckning i skatteärenden med tillhörande slutprotokoll i enlighet

med det förslag, Kungl. Majit tidigare samma dag godkänt, ha sagda avtal

och slutprotokoll den 10 mars 1943 blivit vederbörligen undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 19

februari 1943 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av avtalsförslaget, att

Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att godkänna

nämnda avtal och slutprotokoll.

Med bifall till denna av statrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i skatteären a1 i texten
  2. BevU 1943:19 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden. s. 1 i texten