Angående anslag till uppförande av byggnad för textil forskning, m. m
1943-02-18 · 59 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 58 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:201, Angående anslag till uppförande av byggnad för textil forskning, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
1
Jfr 201.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av byggnad för textil forskning, m. m.; given
Stockholms slott den 9 april 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 7, punkt 4) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Uppförande av byggnad för textilforskning för budgetåret 1943/44 beräkna
ett investeringsanslag av 300,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta
ärende.
Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 augusti 1940 tillkallade
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
— f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande, kommerserådet
P. A. H. Carlborg, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm H. Kreuger,
fil. doktorn ledamoten av riksdagens första kammare H. Nordenson,
professorn T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien
professorn E. Velander samt direktören S. Westerberg — avgav under
februari och mars 1942 tre betänkanden, avseende nr I förslag till åtgärBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 201.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
der för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan
därvid (statens off. uiredn. 1942:0), nr II förslag till åtgärder för
främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet
(statens off. utredn. 1942: 7) samt nr III förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens
ordnande (statens off, uiredn. 1942: 12). Ifrågavarande betänkanden
lia på min hemställan föranlett propositionerna nr 282, 283 och
284 till 1942 års riksdag angående anslag till respektive tekniskt-vetenskaplig
forskning, byggnadsforskning samt uppförande av byggnad för skogsproduktforskning
lii. m. Berörda propositioner biföllos av riksdagen (r. skr:r
nr 399, 398 och 397).
Med skrivelse den 18 februari 1943 har nu utredningen överlämnat ett såsom
nr IV betecknat betänkande med förslag till åtgärder för textilforskningens
ordnande (statens off. utredn. 1943: 11). Utredningen har därjämte
avgivit dels med skrivelse den 23 samma månad ett betänkande nr V med
förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande (statens off.
utredn. 1943: IG) dels ock med skrivelse den 18 mars 1943 ett betänkande
nr VI med förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande
(statens off. utredn. 1943:22). Vad utredningen i sistnämnda båda betänkanden
föreslagit torde senare komma att anmälas.
I sitt betänkande nr IV föreslår utredningen inrättandet av ett särskilt
institut för textilforskning, Svenska textilforskningsinstitutet, organiserat såsom
en enskild anstalt men i nära anknytning till Chalmers tekniska högskola
samt drivet under administrativ och finansiell samverkan mellan staten
samt textil- och beklädnadsindustrien. Enligt ett upprättat förslag till avtal
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt en av vederbörande industriorganisationer
bildad stiftelse, benämnd stiftelsen Svensk textilforskning, å
andra sidan, skola kostnaderna för uppförande och inredning av byggnad
för ifrågavarande institut, vilka kostnader beräknats till 700,000 kronor, betalas
av statsmedel samt kostnaderna för institutets utrustning, beräknade
till 707,500 kronor, bestridas av stiftelsen. De normala driftkostnaderna för
institutet ha beräknats vid rådande prisläge belöpa sig till 176,000 kronor
per år, därav 66,000 kronor avse kostnader, som enligt avtalsförslaget skola
bestridas av statsanslag. Utredningen hemställer om Kungl. Maj:ts godkännande
av berörda avtalsförslag och av ett jämväl upprättat förslag till stadgar
för institutet samt om anvisande för budgetåret 1943/44 av ett anslag
å 300,000 kronor för påbörjande av institutsbyggnadens uppförande.
över detta betänkande ha infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret,
byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, statens provningsanstalt, kanslern för
rikets universitet efter hörande av vederbörande myndigheter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen
för tekniska högskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium,
styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter hörande av högskolans
lärarkollegium, arméförvaltningens intendenturdepartement, marinförvaltningen,
flygförvaltningen, ingenjörsvetenskapsakademien och statens
industrikommission. Vidare ha Sveriges industriförbund, Svenska teknolog
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
3
föreningen, Sveriges standardiseringskommission, styrelsen för svenska träforskningsinstitutet,
textilrådet, konfektionsindustriföreningen samt Tekniska
samfundet i Göteborg yttrat sig i ärendet.
Innan jag övergår till en närmare behandling av utredningens i förevarande
betänkande nr IV framlagda förslag torde jag få lämna en redogörelse
för den del av betänkandet, vari lämnas en översikt över nuvarande textilforskning
och dess laboratorieresurser.
Nuvarande textilforskning och dess laboratorieresurser.
Inledningsvis framhåller utredningen, att en omfattande textilforskning
bedrives på många håll i utlandet. Till jämförelse med förhållandena härutinnan
i vårt eget land har utredningen sammanställt och såsom bilaga 5 till
sitt betänkande fogat vissa uppgifter om den utländska textilforskningen. Den
svenska textilforskningen har, framhåller utredningen vidare, hittills icke
på långt när varit av en omfattning som svarar mot forskningen i de stora
textilländerna, och viktigare forskningsuppgifter ha hos oss utförts endast
i mycket begränsad omfattning. Utredningen fortsätter:
Frågan om textilforskningens ordnande synes första gången lia upptagits,
till diskussion i ett större sammanhang vid två av ingenjörsvetenskapsakademien
ordnade överläggningar i Borås och Norrköping år 1922. Under
de därpå följande åren hölls detta spörsmål levande, och bättre möjligheter
för forskningen — och i ännu högre grad för den textila undervisningen —
åstadkommos efter hand genom ombildning och utvidgning av de gamla vävskolorna
i Borås och Norrköping till de nuvarande Texilinstitutet i Borås och
Lennings textiltekniska institut i Norrköping, vilka båda åtnjuta statsbidrag
till sin undervisningsverksamhet.
Utom vid dessa institut finnas resurser för textilforskning vid statens provningsanstalt
i Stockholm, vid de ledande textilindustriföretagens laboratorier
och vid vissa speciallaboratorier arbetande inom gränsområden till textilforskningen,
såsom Linlaboratoriet i Svalöv (spånadsväxter), Institutet för
husdjursförädling i Wiad söder om Stockholm (ull), Cellulosaindustriens
centrallaboratorium och cellulosaföretagens fabrikslaboratorier m. fl. Vidare
må framhållas att textilkemiska problem i viss mån bearbetats vid universitetens
och högskolornas institutioner för organisk kemi och fysikalisk kemi.
Särskilt torde möjligheterna för högmolekylär forskning vid fysikalisk-kemiska
institutionen i Uppsala kunna bli av stor betydelse på det textila området.
Beträffande statens provningsanstalts organisation och verksamhet i allmänhet
hänvisar utredningen till sitt förut omförmälda betänkande nr I (sid.
26—28, 157 och 158). Utredningen anför därefter bland annat:
En av provningsanstaltens huvuduppgifter är att utföra vetenskapliga undersökningar
på uppdrag utifrån eller på eget initiativ. Den otillräckliga tillgången
på anslag och kvalificerad personal har hittills verkat hämmande
på forskningsverksamheten, men trots detta lia många viktiga undersökningar
på olika områden utförts.
Inom provningsanstaltens kcmisk-tekniska avdelning finnes ett särskilt
text illaboratorium nied utrustning för olika slags fysikaliska och kemiska
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
textilundersökningar, såsom bestämningar av fuktighet, draghållfasthet, nötningshållfasthet,
valtentäthet, finleksnummer hos garn, fiberlängd, elasticitet,
viskositet hos lösningar, vithet, färg, glans, krympning m. m. Vidare är
laboratoriet utrustat med mikroskop, apparat för mikrofotografering samt
utrustning för vanliga kemiska undersökningar av textila råvaror och produkter.
Personalen vid provningsanstaltens texillaboratorium beräknas i genomsnitt
uppgå till 3—4 man.
I fråga om verksamheten vid Textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska
institut anför utredningen i huvudsak följande.
Textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut äro båda i
främsta rummet anstalter för meddelande av teknisk textilundervisning på
mellanstadiet, och deras utrustning är först och främst anpassad därefter. De
erbjuda dock ganska stora möjligheter till forskning på det textilmekaniska
området. Vid båda instituten finnas maskinlaboratorier med maskiner och
apparater för spinning, vävning, appretur, trikåtillverkning och konfektionsteknik.
Maskinerna äro så valda och uppställda att de lämpa sig för textilmekaniska
undersökningar. Deras inställning, hastighet etc. kan lätt ändras,
och deras dimensioner äro sådana att förbrukningen av försöksmaterial ej
blir onödigt stor.
Därjämte finnas vid instituten provningsavdelningar med utrustning för
olika slags provningar av råmaterial, garn och vävnader.
Bäst utrustad är provningsavdelningen vid Textilinstitutet i Borås. Den
är uppdelad*på en stor lokal, huvudlaboratorium, och flera smärre rum. Huvudlaboratoriet
har en konditioneringsanläggning, så att relativa luftfuktigheten
och temperaturen kunna hållas konstanta. Där finnas apparater för
bestämning av fibrers längd, finlek samt hållfasthets- och elasticitetsegenskaper,
garners snodd och hållfasthet samt vävnaders drag-, bristningstryckoch
nötningshållfasthet. Vidare finnas vid institutets provningsavdelning
mikroskopirum och ett pär mörkrum för fotografering och optiska undersökningar,
såsom bestämning av vithet och glans.
Även provningsavdelningen vid Lennings textiltekniska institut erbjuder
möjligheter till många slags textilmekaniska provningar.
Planer lia därjämte utarbetats att utvidga laboratorierna vid de båda textilinstituten
och komplettera utrustningen i betydande omfattning. Dessa
planer torde komma att förverkligas inom den närmaste framtiden.
Genom bidrag från industrien och annat håll avser man vidare att skaffa
medel till en fortlöpande tillämpningsforskning vid instituten, och betydande
belopp ha redan anskaffats för ändamålet. Hittills kan man dock säga att
forskningsresurserna på grund av brist på såväl anslag som forskare icke
tillfredsställande utnyttjats. Vissa forskningsarbeten ha emellertid bedrivits,
särskilt vid Textilinstitutet i Borås.
En del av de ledande företagen inom textilindustrien hade, fortsätter utredningen,
redan år 1939 skaffat sig egna laboratorier. Efter denna tid hade
forskningsintresset inom industrien varit statt i snabb ökning och laboratorieresurserna
vid industrien hade vuxit. Nya fabrikslaboratorier torde även
komma att inrättas inom den närmaste framtiden. Hittills hade fabrikslaboratorierna
dock främst sysslat med driftkontroll och aktuella fabrikationstekniska
problem, medan större forskningsarbeten av principiell betydelse knappast
torde ha utförts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
5
Beträffande verksamheten vid Linlaboratoriet i Svalöv, Institutet för husdjursförädling
och Cellulosaindustriens centrallaboratorium framhåller utredningen
följande.
Linlaboratoriet vid Sveriges utsädesförening i Svalöv började sin verksamhet
hösten 1940 och har tillkommit tack vare donationer av vissa ledande
svenska linspinnerier, varigenom tillhopa 85,000 kronor ställts till förfogande
för laboratoriets utrustning. För laboratoriets drift har från och med budgetåret
1940/41 utgått statsanslag med 15,600 kronor årligen. Årsomslutningen
för laboratoriet var 1941 cirka 30,000 kronor och 1942 ungefär 55,000 kronor.
Laboratoriets anläggningar omfatta: två ångpanneanläggningar, rötningsbassänger,
bråkningsmaskin och skäktbatteri, skäktturbin, frörepningsmaskin,
torkanläggning, torkningsplats i det fria, lagerlokaler samt två laboratorier
med enklare laboratorieutrustning. Apparatur för mera ingående fiberundersökningar
saknas ännu.
Vid laboratoriet ha kontinuerligt sysselsatts en föreståndare och en assistent
samt 8—10 arbetare och 2—6 arbetande elever.
Laboratoriet har till huvuduppgift att verka för högsta möjliga kvalitet
vid linets och andra svenska spånadsväxters odling och beredning fram till
spinnbart material. Verksamheten omfattar främst undersökning av växtförädlingsmaterial
samt av material från odlingsförsök, studium rörande beredningsmetodik
och maskintekniska provningar, upplysnings- och propagandaverksamhet
samt utbildning av tackarbetare. Spinn- och vävtekniska
spörsmål tillhöra däremot icke laboratoriets verksamhetsområde.
Verksamheten sker i samarbete med statens linnämnd, linneindustrien samt
beredningsverkens centralorganisation, Riksförbundet lin och hampa.
Vid Institutet för husdjursförädling, som tillkommit genom anslag från
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, har bedrivits en större systematisk
undersökning angående ull, men resultaten härav ha ännu ej publicerats. Vissa
andra utredningar ha vidare utförts rörande klassificering och kvalitetsbetalning
av svensk ull. För ullundersökningarna erhölls år 1937 anslag av
statsmedel med 3,000 kronor till apparatur samt därefter årliga anslag med
11,000 kronor till själva undersökningarna, vilka utförts i samarbete med
Svenska fåravelsföreningen.
I det gränsområde till textilforskningen, som framställning av cellulosa för
tillverkning av konstsilke och cellull utgör, bedrives relativt sett en tämligen
omfattande forskning. De större cellulosaföretagen driva i flera fall särskilda
konstsilkelaboratorier, och möjligheter till gemensam forskning på området
finnas vid det i anknytning till tekniska högskolan i Stockholm verkande
Cellulosaindustriens centrallaboratorium. Genom tillkomsten av det
beslutade Svenska träforskningsinstitutet komma forskningsresurserna på
detta fält att ökas i sådan omfattning, att det blir relativt väl tillgodosett.
För uppgifter angående laboratorier och laboratorieresurser på området hänvisas
i övrigt till utredningens betänkande nr 1 och III.
Utredningen erinrar vidare örn att förädling av cellulosa till konstsilke eller
cellull äger rum vid två svenska fabriker, varjämte en tredje och större fabrik
är under uppförande. Välutrustade fabrikslaboratorier funnes eller planerades
vid dessa fabriker.
I det gränsområde till den tekniska forskningen som utgöres av standardisering
och normering lia, fortsätter utredningen, även vissa arbeten utförts.
Sjukhusens standardiseringskommitté hade sålunda sedan flera år arbetat
med standardisering av förbrukningsartiklar för sjukhus och liknande insti
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
tutioner samt därvid även sysslat med textilvarornas standardisering. Arméförvaltningens
intendenturdepartement hade arbetat med frågor om standardisering
och normering för sådana textilvaror, som inköptes för arméns behov.
I samband härmed hade forskningsbetonade spörsmål upptagits till
behandling, såsom frågor angående provningsmetoder. Sina undersökningar
hade departementet låtit utföra vid statens provningsanstalt, Textilinstitutet
i Borås eller vid industriens laboratorier. I samarbete med statliga och kommunala
myndigheter hade vidare ingenjörsvetenskapsakademien bildat Föreningen
rationell textiltvätt, vilken genom av intressenterna bekostad forskningsverksamhet
bedreve undersökningar för att finna så ekonomiska och
så litet materialförstörande procedurer som möjligt för behandling av tvättgods.
Föreningens undersökningar hade utförts på olika håll, dels vid statens
provningsanstalt och ångvärmeinstitutet, dels i egen regi vid olika tvättinrättningar.
Slutligen framhåller utredningen, att en del andra undersökningar
och utredningar av mera krisbetonad karaktär utförts på initiativ av och
med stöd från den statliga krisförvaltningen. Såsom exempel härpå nämner
utredningen följande:
Statens linnämnd har i början av år 1942 gemensamt med lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium tillsatt en kommitté, linberedningskommittén,
för utredningar angående linets grönberedning. Försök ha utförts såväl vid
Linlaboratoriet i Svalöv som vid olika industriföretag, och de dittills vunna
resultaten sammanfattades den 20 november 1942 i en promemoria. För
kommitténs undersökningar har Kungl. Majit ställt 30,000 kronor till linnämndens
förfogande.
Genom linnämnden ha vidare initiativ tagits till maskinkonstruktioner för
linberedning.
Med stöd av livsmedelskommissionen och industrikommissionen ha omfattande
undersökningar utförts angående spinning av skördegarn av papper.
Som ledare för dessa undersökningar har fungerat Jordbrukstekniska föreningen,
och försöken ha utförts av maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan
i Ultuna i samverkan med pappersbruk och spinnerier.
Ett annat typiskt ersättningsproblem är frågan om mjölkfilter av cellulosa.
Svenska mejeriernas riksförening har för utredning av detta spörsmål
låtit utföra undersökningar vid statens maskinprovningsanstalt i Alnarp.
Andra liknande krisproblem, som på olika håll upptagits till behandling på
senaste tiden, avse exempelvis impregnedng av cellullblandade tyger, användning
av cellull till stubintråd m. m.
Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att den svenska textilforskningen
hittills varit av ganska liten omfattning och att särskilt bristen på
grundläggande forskning varit framträdande.
Utredningens förslag.
Allmänna synpunkter beträffande textilforskningen och dess ordnande.
Utredningen.
I fråga om betydelsen och behovet av utvidgad forskning inom textilområdet
anför utredningen till en början följande.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
I utredningens betänkande nr I har å sid. 102—104 framhållits den framträdande
roll, som den tekniskt-vetenskapliga forskningen spelar för den
moderna industriens utveckling. I den med anledning av utredningens nyssnämnda
betänkande avgivna propositionen, nr 282, till 1942 års riksdag har
också utredningens synpunkter ytterligare understrukits av vederbörande departementschef.
Kungl. Majit och riksdagen ha även dokumenterat sin uppskattning
av forskningens stora betydelse för landet och dess näringsliv —
icke minst under rådande kris ■— genom att anslå medel till teknisk forskning
och besluta att inrätta forskningsorgan i huvudsaklig överensstämmelse
med av utredningen framlagda förslag.
Chefen för handelsdepartementet har i den åberopade propositionen tramhållit
att näringslivets egna organisationer läge närmast till att bedriva och
bekosta den forskning, av vilken de enskilda företagen direkt eller indirekt
droge ekonomisk nytta. Denna princip har även tillämpats av utredningen i
de framlagda förslagen. I enlighet härmed har utredningen sökt kontakt
med vederbörande industriorganisationer och förhandlat med dem om de
insatser de kunde göra för forskningen. Den industriella målforskningen har
därvid i princip överlåtits åt industrien att med egna medel bekosta. Den
ojämförligt största delen av den tekniska forskningen utföres också redan nu
på industriens bekostnad i företagens egna laboratorier. Detta har framhållits
redan i utredningens första betänkande, och den senaste utvecklingen har gatt
i samma riktning. Flera större industriföretag lia pa senaste tiden inrättat eller
beslutat att inrätta forskningslaboratorier, trots de särskilda svårigheter som
tidsläget bjuder genom höga byggnadspriser samt knapphet på byggnadsmaterial
och utrustning. Som exempel på industriens forskningsintresse och vilja
att göra en insats må nämnas, att under den del av år 1942, som arbetsförmedlin«stvång
för byggnadsverksamhet varit föreskriven, ha fyra industriföretag
sökt och erhållit tillstånd till uppförande av byggnader för nya stora
forskningslaboratorier för en sammanlagd byggnadskostnad av över 3 milj.
kronor. Tidens särskilda svårigheter och det ökade krav på anpassning och
teknisk nydaning, som de medfört, lia hos näringslivets man ökat insikten
örn forskningens holy delse. Den ökning av forskningsverksamheten, som därav
följer, kommer dock icke endast att leda till provisoriska lösningar för
stundens krav utan säkerligen även i många fall till bestående fördel för näringslivet.
I tidskriften »Svensk utrikeshandel» för den 28 december 1942 har
disponenten T. Hernod på ett slående salt uttryckt detta i meningen. »Uen
revolver i ryggen på vår tekniska forskning, som det bekymmersamma iorsörjningsläget
utgör, driver oss raskt fram även till varaktiga tekniska landvinningar.
» . 0 . ..
Den tekniskt-vetenskapliga forskningen är salunda icke något, som Por avbrytas,
då tiderna äro svåra, utan är fastmera en verksamhet, som i krissituationer
är mera nödvändig än någonsin. Till och med de länder, som äro invecklade
i krig och ha ett vanskligare forser jningsläge än vårt, torcera också
snarare än eftersätta den tekniska forskningen. Det ma räcka med att som
näraliggande exempel åberopa Finland, som icke blott skyndsamt återuppbyggt
sin krigshärjade högskola i Helsingfors utan även genomfört anläggning
av en stor statlig forskningscentral, Statens tekniska forskningsanstalt, med
institutioner för clt stort antal tekniskt-vetenskapliga discipliner.
De skäl, som av utredningen framförts för en ökning och effektivisering av
den tekniskt-vetenskapliga forskningen i allmänhet, gälla, fortsätter utredningen,
också för de fackområden, som fa sin industriella tillämpning i textiloch
beklädnadsindustrien.
De landvinningar, vår textil- och beklädnadsindustri kan göra genom tek
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
niska förbättringar och upptäckter, anför utredningen vidare, kunna förutsättas
i största omfattning komma förbrukarna till godo i form av bättre varor
och förmånligare priser. Detta vore av stor vikt, då ju textil- och beklädnadsindustrien
vöre en av de mest betydande konsumtionsindustrierna. Ett
speciellt skäl för staten att stödja den textila forskning vore, att det allmänna
vöre en mycket stor konsument av textilprodukter, särskilt för försvaret
och sjukvården. Utredningen yttrar vidare härom:
Den nuvarande avspärrningen har visat betydelsen ur beredskapssynpunkt
av en leveranskraflig textil- och beklädnadsindustri, och även ur rent militära
synpunkter har värdet av denna industri för fullgörande av de stora i
samband med upprustningen stående militära leveranserna tydligt framstått
1 en skrivelse till utredningen har generalintendenten mycket starkt understrukit
detta. För försvarsväsendet inköptes under år 1942 textila halvfabrikör
*or OHiknn»'' 55 nnlj. kronor, och försvarsväsendet är nu den ojämförligt
storsta förbrukaren av textilprodukter samt torde enligt vad i nyssnämnda
skrivelse Iramhalhts även förbli detta. Angående den textiltekniska forsknin§eiy:
betydelse i sammanhanget framhåller generalintendenten bland annat
följande »Vid de anskaffningar av textilvaror, som för försvarets räkning
torekommit under de senaste åren, har behovet av en planmässig forskning i
manga fall visat sig pakallad, och är jag av den bestämda uppfattningen, att
ett tidigare igångsatt sadant forskningsarbete skulle medfört icke blott avsevarda
penningbesparingar för kronan utan även minskad råvaruförbrukning
for berörda anskaffningar.» s
Den svenska textil- och beklädnadsindustriens betydelse för folkhushållet
motiverar att den liksom andra jämförbara grenar av näringslivet erhåller
det stod, som en under statens medverkan bedriven grundläggande teknisktvetenskaphg
forskning utgör. Industrigruppens salutillverkningsvärde uppgick
under ar 1939 till över 800 milj. kronor, och av detta utgjorde det på
industrigruppen belöpande förädlingsvärdet över 300 milj. kronor Textiloch
beklädnadsindustrien har vidare ett betydande samband med våra råyaruproducerande
näringar jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk. För
jordbruket Ilar den inhemska odlingen av spånadsväxter sin betydelse, ehuru
denna odling i hög grad minskat under det senaste halvseklet, och för småboskapsskotseln
i vart land är ullproduktionen av viss vikt, ehuru även denna
produktion avtagit i omfång under de senaste decennierna. Den nuvarande
krisen har dock medfört ett uppsving beträffande båda de nämnda produkuonsgrenama.
Textilindustriens betydelse för skogsbruket ligger främst i att
tracellulosan utgör råvara för tillverkning av konstsilke och cellull. Under
avsparrmngstider, sådana som de vi nu genomgå, framstår särskilt starkt
textil- och beklädnadsindustriens samband med de råvaruproducerande näringarna.
... Textil- och beklädnadsindustrien är vidare ur arbetsmarknadssynpunkt ett
lämpligt komplement till vår eljest mest av tyngre industri bestående industriella
produktionsapparat.
L trcdningen papekar, att det förhållandet att textilindustrien är i hög grad
mekaniserad och har tämligen enkla arbetsprocesser, vilka kunna utföras
även av relativt oskolad arbetskraft, har medfört att den med framgång kunnat
bedrivas även i länder med lägre bildningsnivå och billigare arbetskraft.
För denna liksom för många andra industrier gäller därför, säger utredningen,
att de ledande kulturländerna, om de vilja hävda sin produktion med bi
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
9
behållande av sin höga levnadsstandard, böra söka kompensera den extra belastning
på produktionen, som de högre lönerna utgöra, med en längre driven
rationalisering och med försprång på den tekniskt-vetenskapliga forskningens
område. Utredningen anför vidare härutinnan:
Textilindustrien var historiskt sett den första storindustrien i modern mening,
men dess i början enorma framgångar ha medfört en viss konservatism
och en tendens alt vila på lagrarna, under det att utvecklingen inom andra,
yngre industrier skyndat vidare. Särskilt i ögonen fallande har detta varit
beträffande den engelska textilindustrien. Denna var ju på sin tid banbrytande
för den industriella revolutionen och mönstret för motsvarande industrier
i andra länder. Såväl i fråga örn maskinkonstruktioner (mekaniska
spinn- och vävmaskiner) som vetenskapliga upptäckter (exempelvis den viktigaste
konstsilkesprocessen, viskosprocessen) var England länge ledande,
men dess textilindustri saknade tillräcklig förmåga till förnyelse för att i
längden kunna hävda sin ställning, och Lancashires en gång så dominerande
bomullsindustri förlorade därför undan för undan terräng. Botemedel
härför har man under tiden efter förra världskriget sökt dels i en radikal
koncentration av fabrikationsenheterna, dels i en utvidgad teknisk-vetenskaplig
forskning.
Den svenska textilindustrien är utmärkt organiserad och kan i fråga om
rationalisering väl uthärda jämförelse med motsvarande industrier i utlandet.
Den har också fördelen att förfoga över en välmeriterad arbetsledarkår och
en högklassig arbetarstam. Emellertid arbetar den så gott som uteslutande
med utländska maskiner, och tillverkningen bygger ännu främst på utländska
upptäcker och erfarenheter. Förklaringen till de relativt små bidrag till den
tekniska utvecklingen på textilområdet, som lämnats av vårt land, ligger påtagligen
till väsentlig del i det förhållandet, att vi till för kort tid sedan saknade
högre teknisk utbildning på textilområdet och att vår textilforskning
hittills varit av för liten omfattning. Det är därför angeläget, att undervisning
och forskning snarast bli ordnade på ett tillfredsställande sätt.
Detta understrykes också av sjukhusens standardiseringskommitté, vilken
i skrivelse till utredningen framhållit behovet av ökad textilforskning och
meddelat, att den hittillsvarande bristen på textil användning,sforskning verkade
hämmande även på standardiseringsarbetet.
Så länge utvecklingen inom ett industriellt område står tämligen stilla eller
sker långsamt kan en industri hjälpligt hävda sig även utan forskning, men
pär de tekniska framstegen -—- såsom i våra dagar —■ ske snabbt, blir det
ofrånkomligt att genom egen forskningsverksamhet söka följa med i utvecklingstempot.
Särskilt snabb är utvecklingen för närvarande på fiberkemiens område, och
vida perspektiv lia öppnats för textilforskningen genom de arbeten, som under
de senaste årtiondena utförts i syfte att klarlägga konstitutionen hos högmolekylära
ämnen sådana som cellulosa och äggviteämnen.
Alla tecken tyda på alt det textila forskningsarbetet i hög grad ökats under
det pågående kriget, men av naturliga skäl hemlighållas forskningsresultaten
i stor utsträckning. Redan före kriget kunde för övrigt konstateras en tendens
till ökat hemlighetsmakeri i fråga örn forskningen, och man bör bereda sig på
alt denna utveckling kan komma ali fortfara även elter krigets slut.
Örn man vill ställa en prognos för framtiden, fortsätter utredningen, bör
man räkna med att textilindustrien efter det kommande fredsslutet kan komma
att ställas inför många svårigheter av liknande och troligen svårare ari
än dc, som vårt näringsliv ställdes inför efter förra världskriget. Bilaterala
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
överenskommelser, importsvårigheter beträffande råvaror, avsättningssvårigheter
m. m. kunde bli stora påfrestningar, som krävde att industrien stöde
väl rustad på alla områden, icke minst på det tekniskt-vetenskapliga.
Med det anförda hade utredningen velat visa, att textil- och beklädnadsindustrien
vore en utomordentligt viktig del av vårt näringsliv, men att den
tekniska forskningen på detta område hittills varit alldeles otillräcklig i Sverige
och att därför behovet av ökning och intensifiering av forskningen på
detta område vore mycket stort.
I fortsättningen framlägger utredningen några allmänna synpunkter beträffande
textilforskningens ordnande. Utredningen har därvid — under erinran
att utredningen i sitt betänkande nr I närmare utvecklat fördelarna av samarbete
mellan forskning och undervisning samt angivit vissa allmänna organisationsprinciper
för ordnande av forskningsverksamhet — inskränkt sig
till att i korthet framföra vissa för textilforskningen speciella synpunkter.
Utredningen anför härutinnan:
Syftet med en ökad och effektiviserad textilforskning bör främst vara att
undersöka textilråvarornas och textilprodukternas sammansättning och egenskaper
samt metoderna för deras förädling och utnyttjande inom industrien
till tjänst för folkförsörjningen. Vårt land behöver både rent vetenskaplig
grundforskning, arbetande på längre sikt, och industriell målforskning, som
direkt syftar till att lösa fabrikationsproblem.
Såsom utredningen även i sina tidigare betänkanden framhållit, är det icke
möjligt att uppehålla någon bestämd gräns mellan grundforskningen och målforskningen,
eftersom dessa båda områden direkt sammanhänga. Ett betydande
fält utgöres av sådana problem, som icke utan vidare kunna hänföras
till det ena eller andra området, och många forskningsuppgifter börja som
rent naturvetenskapliga undersökningar men utmynna i rena fabrikationsproblem.
Ej sällan kan det motsatta förhållandet inträffa, att ett problem
först löses empiriskt och sedan genom vetenskaplig forskning får sin fullständiga
förklaring. Liksom utredningen i annat sammanhang framhållit beträffande
träforskningen, är det även för textilforskningen av vikt att man icke
inskränker sig till att inrätta ett centralt driftlaboratorium för lösande av tillfälliga
fabrikationssvårigheter och ej heller till att skapa ett rent teoretiskt inriktat
institut för vetenskapernas odlande, avskuret från kontakten med teknikens
utveckling. Det gäller i stället att söka finna arbetsformer, som på ett
naturligt sätt möjliggöra att den teoretiskt-vetenskapliga forskningens landvinningar
kunna bearbetas vidare genom industriell målforskning till praktiskt
tillämpliga resultat för att möta konsumtionens krav.
För att uppnå detta är det av vikt att samverkan ordnas mellan å ena sidan
staten och å andra sidan textil- och beklädnadsindustrien. Genom statens medverkan
kan bästa samverkan ernås med de statliga forsknings- och undervisningsanstalter,
som arbeta på ifrågavarande eller angränsande vetenskapliga
områden, samt en önskvärd säkerhet och arbetsro för arbeten på lång sikt
erhållas. I ett samarbete staten—industrien får man förutsätta att staten även
har att företräda konsumentsynpunkterna. Detta är så mycket naturligare,
som det allmänna genom exempelvis förs vars väsendet och sjukvården själv är
en mycket stor förbrukare av textilvaror. Staten får vidare anses representera
och svara för samarbetet med de intressen inom jordbruk, boskapsskötsel och
skogsbruk, som i egenskap av råvaruproducenter ha intresse av utvecklingen
på det textila området. Industriens medverkan underlättar forskningsresulta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
11
tens tillvaratagande i produktionen och förmedlar kontakten mellan forskning
och teknisk tillämpning, varigenom förhindras att forskningen blir ett
självändamål och vinnes en till folkförsörjningens och näringslivets fromma
syftande målsättning för arbetet. Vid uppgörandet av sitt förslag att ordna
den textila forskningen har utredningen utgått från dessa synpunkter och utarbetat
en organisation, i vilken staten och det enskilda näringslivet kunna
samarbeta för ledning och finansiering av forskningsverksamheten.
Textil- och beklädnadindustrien omfattar ett flertal specialbranscher.
Forskningsproblemen äro dock i stor utsträckning likartade eller gemensamma
för de olika branscherna, och därför har utredningen ansett det riktigt att
•samla hela textilområdet inom en och samma forskningsorganisation. Härigenom
kunna forskningsresultaten och de industriella erfarenheterna bringas
att samverka på så bred bas som det är möjligt och lämpligt. Verksamheten
kan härigenom rationaliseras så att man för en överkomlig kostnad kan erhålla
tillräcklig personal och utrustning för kvalificerad forskning av nödig
omfattning.
Utredningen erinrar i detta sammanhang, att utredningen i sitt betänkande
nr I i princip framhållit angelägenheten av att i första hand vidtaga åtgärder
för att bättre tillvarata befintliga forskningsresurser och att först när sådana
saknas eller äro otillräckliga inrikta sig på att få till stånd nya laboratorier.
Laboratorieresurser för central forskning på textilområdet finnas, erinrar utredningen
vidare, huvudsakligen vid fysikalislc-kemiska institutionen i Uppsala,
statens provningsanstalt i Stockholm och textilinstituten i Borås och
Norrköping. Laboratorieresurserna vore emellertid otillräckliga för den erforderliga
systematiska forskningsverksamheten, särskilt rörande grundläggande
problem, varför det icke ginge att på ett tillfredsställande sätt ordna
central textilforskning endast genom att skapa förutsättningar för att bättre
utnyttja befintliga laboratorier och samordna deras verksamhet. Inom textilområdet
vore man därför, om man ville få till stånd nödig forskning, nödsakad
att först inrätta ett nytt forskningsinstitut. För att ett sådant skulle kunna
bli till fördel även för textilundervisningen och för att dess forskning skulle
kunna få den livgivande kontakten med den högre tekniska undervisningen
borde det inrättas i anknytning till en teknisk högskola, på liknande sätt som
föreslagits och beslutats i fråga örn träforskningen. I institutet borde under
gemensam ledning samlas forskning av företrädesvis grundläggande och principiell
natur för det forskningsområde, som rör textila produkter, deras framställning
och användning. Den verksamhet, som staten skulle stödja, borde
avse problem av allmän betydelse, medan däremot undersökningar angående
de rena fabrikationsfrågorna borde utföras och bekostas av industrien själv
och endast upptagas av institutet i den mån andra forskningsarbeten icke därigenom
hindrades. Ett forskningsinstitut på textilområdet kunde icke heller
lämpligen utrustas med de stora och dyra textilmaskiner, som nyttjades inom
industrien och som erfordrades för flertalet fabrikationsundersökningar. Vissa
resurser för industriell målforskning funnos dessutom redan vid textilinstituten
I Borås och Norrköping. Särskilt hade båda dessa institut en stor och dyrbar
maskinutrustning, som det knappast kunde vara motiverat att ytterligare
dubblera genom att därjämte utrusta det nya institutet med sådana maskiner.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
Efter dessa allmänna överväganden har utredningen ansett sig böra föreslå,
att ett centralt forskningsinstitut, företrädesvis för grundläggande forskning
rörande textila produkter, deras framställning och användning, inrättas i anknytning
till en teknisk högskola.
Yttranden.
Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga över detsamma hörda myndigheter och sammanslutningar.
Statskontoret erinrar, att förslaget med avseende å organisationsform och
finansiering nära ansluter sig till de principer, som legat till grund för beslutet
rörande tillkomsten av svenska träforskningsinstitutet. Vid sådant förhållande,
och då statsmakterna redan tagit ställning till de grundläggande frågorna
med avseende å den tekniskt-vetenskapliga forskningens framtida ordnande,
saknade statskontoret anledning motsätta sig utredningens förslag på förevarande
specialområde, ehuru ämbetsverket i sina remissutlåtanden över
utredningens tidigare betänkanden uttalat sig för en annan lösning av hithörande
problem samt framställt vissa detaljerinringar mot förslagens praktiska
utformning. — T. f. statskommissarien Lindbergson, med vilken förenade
sig statskommissarien Örtengren, anförde avvikande mening vid ärendets
handläggning i statskontoret och yttrade:
Även om textil- och beklädnadsindustrien måste anses vara ett utomordentligt
viktigt led av vårt näringsliv torde icke kunna sägas, att denna
industri ager samma avgörande betydelse för landets ekonomi och försörjning,
som det komplex av industrier, vilka avse att tillvarataga skogens produkter.
Örn statsmakterna därför ansett särskilda statsmedel böra ställas
till förfogande för uppbyggandet och driften av ett träforskningsinstitut synes
det mig, som om detta beslut icke bör få tillmätas prejudicerande betydelse
för avgörandet av den nu föreliggande frågan. Med hänsyn härtill och
då textilforskningen, vilken staten i begränsad omfattning redan understödjer
genom bidrag till textilinstituten i Borås och Norrköping, torde kunna ytterligare
främjas genom bidrag från tionde huvudtitelns anslag till teknisktvetenskaplig
forskning, anser jag, att — även örn under normala förhållanden
goda skäl skulle kunna anföras för inrättandet av ett textilforskningsinstitut
— i nuvarande läge allvarliga betänkligheter måste resas mot ett bifall
till det föreliggande förslaget, särskilt som de vid institutet bedrivna
forskningarna knappast kunna beräknas komma industrien tillgodo redan
under rådande krishushållning.
Marinförvaltningen anför:
Den inhemska textil- och beklädnadsindustriens kapacitet är av avgörande
betydelse för möjligheterna att tillgodose försvarsväsendets behov vid försvarsberedskap
och krig. I betraktande härav synes det vara angeläget att en
planmässig textilteknisk forskning kommer till stånd inom landet och inriktas
på såväl produkternas framställning som deras användning med tanke
på de egenskaper, som böra eftersträvas för att textilvarorna på bästa sätt
skola motsvara förbrukarens behov. Dessa önskemål böra kunna bliva förverkligade
genom inrättande av ett institut för textilforskning i huvudsaklig
överensstämmelse med det framlagda förslaget, och marinförvaltningen får
därför tillstyrka detsammas genomförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
13
Flygförvaltningen yttrar:
Flygvapnet begagnar textilier förutom för beklädnads- och förläggningsändamål
även för flygmateriel, såsom flygplansväv, fallskärmssiden m. m.
Fordringarna på dessa senare textilier äro mycket höga och förväntas komma
att ytterligare skärpas. Med hänsyn till svårigheten att anskaffa lämpligt
fallskärmssiden är det önskvärt att kunna framställa ersättningsmateriel.
Även andra textilfrågor äro aktuella. Det torde icke vara erforderligt att
här närmare redogöra för dessa frågor. Av det sagda torde emellertid framgå,
att inom området för flygförvallningens verksamhet förefinnas betydelsefulla
frågor, som böra bliva föremål för textilteknisk forskning. Flygförvaltningen
förutsätter, att de frågor som hava särskilt intresse för flygvapnet,
komma att bliva behörigen beaktade.
Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller bland annat, att den svenska
textilindustrien hittills förstått att väl följa med i den tekniska och maskinella
utvecklingen. För den vidare utvecklingen i konkurrens med de stora
textilländerna med deras högt stående forskningsverksamhet vore dock en
utveckling och utbyggnad av vår textilforskning oundgänglig, vilket icke nog
kunde betonas. Akademien hälsade också med livlig tillfredsställelse det av
utredningen framlagda förslaget och instämde till fullo i de synpunkter, som
legat till grund för förslagets utformande.
Statens industrikommission, som finner det angeläget, att Sverige i likhet
med andra länder erhåller en fast organiserad forskningsverksamhet på textilområdet,
biträder för sin del de synpunkter och förslag, vilka utredningen
i sitt betänkande framlagt.
Sveriges industriförbund vitsordar nödvändigheten av att textilforskningen
får en helt annan omfattning än för närvarande.
Svenska teknologföreningen anser det synnerligen önskvärt att ett textilforskningsinstitut
inrättas, enär möjligheterna att inom Sverige bedriva
grundläggande forskning på detta område hittills varit små. Det vore även i
hög grad behövligt, att möjligheter skapades för ordnande av en mera ingående
högre undervisning på det textila området, vilket genom institutet borde
kunna ske.
Sveriges standardiseringskommission framhåller, att det, när standardisering
av textilvävnader upptagits till behandling inom sjukhusens standardiseringskommitté,
visat sig att bristen på forskning inom textilområdet försvårade
möjligheten alt åstadkomma en fullgod standardisering. De faktorer,
som inverkade på färdiga persedlar, hade nämligen icke varit utredda,
varför det hade varit omöjligt att fastställa säkra grunder för bedömning av
materialets kvalitet, slitstyrka samt förhållandena vid tvättning o. s. v. Det
måste därför anses vara av stor betydelse, att ett forskningsinstitut inom
textilområdet komme lill stånd för att möjliggöra undersökningar dels av
råmaterialet dels av den färdiga produkten.
Styrelsen för svenska träforskningsinstitutet anför:
Den textila forskningen har hittills bedrivits i alltför liten omfattning, varför
det är av stor vikt att ökade forskningsmöjligheter tillskapas. För tillvaratagandet
av vårt lands skogsprodukter iir en effektiv textilforskning av
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
betydelse, eftersom skogen ger råmaterial för framställning av konstsilke
och cellull. Större delen av den i vårt land producerade silkecellulosan har
normalt brukat exporteras för förädling till textilfibrer i utlandet, vilket i
väsentlig grad synes bero på, att den svenska tekniken och forskningen angående
konstsilke och cellull icke varit i nivå med utvecklingen inom ledande
textilländer. Genom ökad textilforskning böra förutsättningarna för vidare
förädling av silkecellulosan inom landet kunna förbättras till gagn för vårt
land och dess näringsliv.
Det framlagda förslaget till inrättande av ett institut för textilforskning
synes vara väl ägnat att tillgodose forskningsbehovet, varför det tillstyrkes
till genomförande i oförändrat skick. Särskilt må dock understrykas vikten
av, att ett intimt samarbete ordnas mellan träforskningen och textilforskningen
på de områden, där dessa forskningsfält beröra varandra.
Textilrådet yttrar:
Textilrådet instämmer uti de i betänkandet gjorda uttalandena rörande den
textila forskningsfrågans allmänna läge. Sålunda har för textilindustriens
del liksom för flertalet andra industrigrenar utvecklingen under de senaste
decennierna karakteriserats av ökad användning av tekniskt skolad personal.
Utvecklingen, som tidigare vilat uteslutande på samlade erfarenhetsrön, har
kunnat påskyndas därigenom att mera vetenskapligt betonade arbetsmetoder
tillämpats vid undersökningen av de många olikartade driftsproblemen. Även
i fråga om ökad användning av ingenjörer som driftsledare har den svenska
textilindustrien sökt att hävda sin ställning.
Emellertid har den tekniska utvecklingen rört sig även utefter andra linjer.
1 allt större utsträckning lia nämligen driftsproblemen gjorts till föremål
för systematisk forskning av såväl grundläggande som mera praktisktvetenskapligt
betonad art. Denna forsknings arbetsuppgifter stå visserligen
i samband med driften, men forskningsarbetet utföres i stor utsträckning av
speciell personal.
Detta systematiska forskningsarbete har hittills inom den svenska textilindustrien
bedrivits blott i ringa omfattning, vilket torde böra tillskrivas den
omständigheten att härför lämplig personal icke funnits tillgänglig. I sin tur
beror detta på bristen å utbildningsmöjligheter, framför allt på högskolestadiet.
Verksamheten vid Textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut
i Norrköping lia visserligen beträffande undervisningen på mellanstadiet
åstadkommit värdefulla insatser. Detta gäller även sådana områden som materialprovning
och provningsmetoder. I viss utsträckning lia även rena forskningsuppgifter
bearbetats. Denna verksamhets omfattning har tyvärr av naturliga
skäl varit alltför begränsad.
Icke minst de svårigheter, som kristiden medfört, ha tydligt ådagalagt den
allvarliga brist, som ligger däri, att något centralt organ för den textila
forskningen ännu icke tillskapats. Vid upprepade tillfällen har man haft
anledning beklaga, att man icke förfogat över någon institution, dit man
kunnat hänvisa de många skiftande frågor av teknisk natur, som dykt upp
bland annat i samband nied folkhushållningen under kristiden. Svårigheterna
ha också visat nödvändigheten av att forskningsarbetet ges ökad utsträckning
på bredden.
Det är visserligen att hälsa med tillfredsställelse, att vissa provisoriska åtgärder
vidtagits, nämligen ordnandet av specialundervisning i textilmekanik
och textilkemi vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Detta får
emellertid endast betraktas som en ringa början. Forskningsverksamheten
måste både kvantitativt och kvalitativt utökas. Det gäller även att handla
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
15
snabbt. Som förut antytts har ett av huvudskälen till att Sverige på textilforskningens
område kommit i efterhand berott på bristen å för forskningen
utbildad specialpersonal. Denna brist måste i första hand avhjälpas. Ju förr
åtgärder vidtagas i detta syfte, desto tidigare kan man vänta sig de positiva
insatser på detta område, vilka äro nödvändiga.
Tekniska samfundet i Göteborg slutligen framhåller, att även om det föreslagna
institutets resurser till en början bliva små i jämförelse med storleken
av dess forskningsområde och med dettas ekonomiska betydelse för vårt
land, så kommer institutets förverkligande att utgöra ett viktigt led i bibehållandet
av den svenska textil- och konfektionsindustriens höga tekniska
nivå och i strävandena att ytterligare höja denna.
I den industriella utvecklingen under de båda senaste århundradena intog DeparienmUttextilindustrien
från början en framträdande plats. Det var inom den engels- <=*«/•«•
ka textilindustrien som den moderna maskintekniken och massproduktionen
först slog igenom i och med konstruerandet av mekaniska spinnmaskiner
och vävstolar, drivna med ånga eller vattenkraft. Efter dessa epokgörande
uppfinningar har väl den tekniska utvecklingen inom textilindustrien
ingalunda avstannat, men den har dock vida överträffats av framsteg
inom åtskilliga andra produktionsområden.
Textilindustrien och den därmed nära förbundna beklädnadsindustrien ha
i vårt land nått en betydande omfattning. Detta framgår bland annat därav,
att inom dessa båda industrigrenar år 1939 sysselsattes över 95,000 personer,
att omkring 80 procent av landets behov av textilvaror då täcktes genom inhemsk
produktion samt att denna hade ett saluvärde överstigande 800 miljoner
kronor och ett till omkring 300 miljoner kronor uppskattat förädlingsvärde.
Även kvalitativt sett torde den svenska textil- och beklädnadsindustrien
kunna sägas stå på ett högt plan. Härutinnan kan dock Sverige knappast
göra anspråk på att räknas som ett föregångsland. De tillverkningsmetoder,
som här tillämpas, grunda sig väsentligen på utomlands gjorda uppfinningar
och vunna erfarenheter. Att så är förhållandet kan måhända i viss mån
finna sin förklaring därav, att de textila råvarorna hittills huvudsakligen
importerats. Emellertid måste det konstateras, att vårt land icke heller nämnvärt
bidragit till den fortfarande pågående utveckling, som lett till att cellulosaindustrien
övertagit en icke obetydlig del av textilindustriens råvaruförsörjning.
De överväganden, varå tidigare beslutade åtgärder från statens sida för
främjande av tekniskt-vetenskaplig forskning grundats, torde i väsentliga
stycken kunna åberopas som skäl för liknande initiativ på nu förevarande
område. Med hänsyn jämväl till den utländska konkurrens, under vilken
den svenska textilindustrien haft att ax-hela, framstår det såsom synnerligen
angeläget för denna industri att bemöda sig örn sin tekniska standard, så
att den även i framtiden — då den utländska konkurrensen måhända sätter
in med ökad styrka — kan väl hävda sin ställning. Framhållas må tillika,
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
att det ur försvarsberedskapssynpunkt är av stort värde att inom landets
gränser ha en väl och mångsidigt utvecklad textilindustri.
Utredningen har enligt min mening anfört övertygande skäl för sin uppfattning,
att en vidgad forskningsverksamhet inom denna gren av näringslivet
nu bör åstadkommas under samverkan mellan staten och industrien
samt att denna verksamhet främst bör avse grundläggande forskning rörande
textila produkter, deras framställning och användning. I likhet med samtliga
över utredningens betänkande hörda myndigheter och sammanslutningar
biträder jag jämväl förslaget därom, att för ändamålet måtte inrättas ett
särskilt forskningsinstitut. Jag vill i det följande till granskning upptaga vad
utredningen härutinnan närmare föreslagit.
Textilforskningsinstitutets arbetsuppgifter.
Utredningen.
Utredningen har med hänsyn till det nära sambandet mellan textilforskningen
och den högre tekniska textilundervisningen framhållit vikten av att
ett blivande forskningsinstitut på textilområdet även utnyttjas för undervisningsändamål,
i den mån detta icke hindrar institutets huvuduppgift, som bör
vara forskning. Detaljförslag till ordnande av den högre tekniska undervisningen
på textilområdet komme att framläggas av 1940 års sakkunniga för
den högre tekniska undervisningen, varför utredningen inskränkt sig till denna
allmänna deklaration beträffande textilundervisningen och till att vid planerandet
av byggnad och organisation för textilforskningen ta vederbörlig
hänsyn jämväl till undervisningens behov.
I detta sammanhang betonar utredningen även vikten av att institutets
forskningsområde ej blir alltför snävt begränsat inom ett bestämt fält, då därigenom
fruktbara initiativ i gränsområdena kunde stäckas och dessa viktiga
områden bli mindre väl tillgodosedda. Beträffande textilforskningen liksom i
fråga om forskningen i allmänhet gäller, säger utredningen, att den icke kan
indelas i fack med klara gränser. Forskningsuppgifterna läge stundom så, att
de icke kunde lokaliseras till en bestämd disciplin utan spände över ett flertal
forskningsområden. Ett textilproblem kunde exempelvis ha både en textilkemisk
och en textilmekanisk sida, en viss fråga inom fiberkemin kunde höra
ihop med en annan inom färgkemin o. s. v. Ur effektivitetssynpunkt är det
därför enligt utredningens mening angeläget att icke instruktionsmässigt alltför
mycket begränsa verksamhetsområdet utan ge det en tämligen allmän
formulering, förslagsvis följande: att bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning
och följa utvecklingen inom de forskningsområden, som röra textila produkter,
deras framställning och användning ävensom att i samband härmed medverka
till utbildningen av tekniker och forskare på dessa områden.
Den organiska kemin — och särskilt den högmolekylära — har, anför utredningen
vidare, kommit att spela en stor roll för textil teknikens utveckling.
Denna vetenskap torde kunna betraktas som den, åtminstone i nuva
-
Kungl. Majlis proposition nr 201.
17
rande tidsskede, ojämförligt viktigaste på textilområdet, och utredningen hade
därför ansett det lämpligt att förlägga tyngdpunkten av den planerade textilforskningen
till det textilkemiska området och speciellt skapa förutsättningar
för forskning angående högmolekylära ämnen (fibermaterial, konstmassor).
Även andra skäl tala enligt utredningens uppfattning för en dylik specialisering.
Sålunda påpekar utredningen, att relativt tillfredsställande forskningsresurser
för textilmekaniska undersökningar redan finnas vid textilinstituten
i Borås och Norrköping och att den textilmekaniska forskningen därjämte ligger
väl till för att med framgång kunna bedrivas ute vid industriföretagen, där
maskinutrustningen självfallet är fullständigare än vid ett forskningsinstitut.
En relativt stor del av de textilmekaniska problemen tillhörde också den typiska
industriella målforskningen angående fabrikationsproblem — ofta av
tillfällig art — och borde därför räknas till den kategori av forskningsuppgifter,
vilka utredningen principiellt sett ansett böra bekostas helt av industrien
själv.
Vid den närmare behandlingen av institutets verksamhetsområde har utredningen
först upptagit frågan örn dess textil kemiska forskningsuppgifter
och därom anfört följande.
Till textilkemien höra sammanfattningsvis undersökningar angående a) fibermaterial,
b) textila arbetsprocesser, c) andra ämnen än fibermaterial, som
användas i de textila arbetsprocesserna.
a) Fibermaterialen kunna i och för en översikt särskiljas i följande huvudgrupper:
Nativa fibrer, det vill säga sådana i naturen i färdigbildat skick
förekommande fibrer, vilka endast behöva befrias från föroreningar och
andra ovidkommande ämnen för att kunna vidare bearbetas till texilprodukter.
Regenererade fibrer, som till utgångsmaterial ha i naturen förekommande
högmolekylära föreningar — vanligen men ej nödvändigt av fibrös natur —
vilka först bringas i lösning, för att därur regenereras i modifierad form. Syntetiska
fibrer, som genom kemiska processer framställas av i naturen förekommande
grundämnen eller enkla föreningar.
Av de olika grupperna av textila fibrer äro de nativa ännu ojämförligt viktigast,
men betydelsen av såväl de syntetiska som framför allt de regenererade
har på sistone i hög grad ökats. Den svenska textilindustriens förbrukning av
konstsilke och cellull har sålunda under inflytande av de rådande importsvårighetema
för textila råvaror stigit mycket snabbt, och samma förhållanden
kunna konstateras på många håll i utlandet.
b) De textila arbetsprocesserna äro av många olika slag, dels sådana som
innebära blott och bart en mekanisk bearbetning och dels sådana där förloppet
är av kemisk eller fysikalisk-kemisk art. Som exempel må följande nämnas:
Mekaniska
arbetsprocesser: spillning med dess delarbetsprocesser, vävning
med dess delarbetsprocesser, tolkningsprocesser, kalandrering, Tuggning, valkning
m. fl.
Kemiska arbetsprocesser: blekning, tvättning, färgning och tryckning, appretering.
De mekaniska arbetsprocesserna kunna ju tyckas falla utanför tcxlilkemiens
område. Så iir även fallet nied vissa av dem, t. ex. kalandrering och
Tuggning. Vissa andra däremot karakteriseras därav, att vid dem sker en
behandling nied andra ämnen, en behandling, där förloppet faller inom
kolloidkcmicns område. Sorn exempel må nämnas dressning av bomullsvarp
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr ''dill. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
med stärkelselösningar, limning av ullgarnsvarp, vidare valkning, vars resultat
beror på valkbadets alkalitet o. s. v.
c) Andra ämnen än fibermaterialen finna i textilindustrien en mångskiftande
användning för behandling av textilfibrerna.
Utom oxidations- och reduktionsmedel av olika slag (alkalier, syror o. s. v.)
har man här att göra med ett stort antal, delvis mycket komplicerade, föreningar
av huvudsakligen organisk natur. Arten av växelverkan mellan fiber
och behandlingsmedel varierar också, från relativt kraftiga kemiska ingrepp
i fibrernas molekylstruktur till mer eller mindre renodlade adsorptions- eller
absorptionsfenomen, beroende på elektrokinetiska processer i gränsskiktet
mellan fibern och de lösningar varmed den behandlas. Hithörande problem
äro av fundamental betydelse för så viktiga processer som appretering, färgning
och impregnering av olika slag.
Bland föreningar av ovannämnda slag märkas, förutom de för appreteringstekniken
så viktiga stärkelse- och gummiarterna, tre för textilkemien
synnerligen betydelsefulla grupper av kemiska föreningar, nämligen färgämnen,
textilhjälpmedel samt konsthartser eller konstmassor.
Färgkemien utgör ett mycket vidsträckt arbetsområde. Även örn framställningen
av färgämnen kan anses falla utom ramen för den textila forskningen
i egentlig bemärkelse, så erbjuder dock deras tekniska användning en mängd
olikartade problem för denna forskning. Detta sammanhänger därmed att
de använda färgämnenas kemiska konstitution och tekniska egenskaper äro
mycket varierande. Man har sålunda exempelvis substantiva, basiska, sura,
kyp-, diazo-, naftol- m. fl. färgämnen, vilka alla fordra olika metoder för
färgningen. Visserligen har man på rent empirisk väg löst vissa frågor inom
detta område, och senare tids forskning har verksamt bidragit till att klargöra
en del hithörande problem, men mycket återstår ännu att utforska.
Färgningen av vegetabiliska och animaliska fibrer sker på fundamentalt
olika sätt. I stort kan man säga, att det vid de vegetabiliska fibrerna rör
sig om en adsorption av färgämnet ur färgbadet, en process vars förlopp
regleras dels av fibrernas svällningsgrad, dels av färgämnets dispersionsgrad.
Allt eftersom dessa faktorer påverkas, exempelvis genom arten av
elektrolyter i färgbadet, vätejonkoncentrationen m. m. kan man få alla
stadier, från en mer eller mindre ytligt försiggående adsorption och till en
intermicellar eller t. o. m. intramicellar anlagring av färgämnet. Vid de animaliska
fibrerna, för vilka ullen kan tjäna som prototyp, sätter på grund
av fiberns amf otera karaktär en regelrätt kemisk process in; man kan i
själva verket tala om en saltbildning mellan färgämnet, som i regel har en
syras karaktär, och ullmolekylens basiska grupper.
Vare sig det gäller den ena eller andra kategorien av fibrer, är förloppet
vanligen komplicerat och regleras av en mängd faktorer, vilkas inverkan
oftast icke är kvantitativt bestämd, i en mängd fall ej ens kvalitativt utforskad.
Textilhjälpmedel är en kollektiv benämning, under vilken man sammanför
produkter av vitt skilda slag, vilka användas för att i gynnsam riktning
påverka de textila arbetsprocesserna. Detta kan ske antingen i avsikt att
uppnå en högvärdigare teknisk effekt (kvalitet) eller för att undvika fel
eller skadegörelse på det behandlade materialet. Till denna grupp räknas
även ämnen, som användas för den egentliga förädlingen, exempelvis för
mattering, vattentät impregnering, avivage- och apprelurmedel, skrynklingsförhindrande
impregnering o. s. v. Gemensamt för dessa produkter är att de
ha utpräglad kolloidstruktur och att deras vattenlösningar uppvisa alla de
för kolloida lösningar karakteristiska egenskaperna.
Till textilhjälpmedel räknas i främsta rummet en rad produkter, vilkas
mest karakteristiska egenskap är att sänka vattenlösningars ytspänning. De
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
19
finna därför vidsträckt användning som vätnings- och tvättmedel. En annan
viktig grupp bland textilhjälpmedlen omfattar lösningsmedel av olika slag.
Sin huvudsakliga användning ha de för att bringa feber och vaxartade ämnen
i lösning. En tredje grupp utgöres av enzymer och ferment av olika slag; de
komma till användning framför allt för nedbrytning av stärkelse till lösliga
produkter.
Textilhjälpmedlen spela numera en mycket viktig roll inom textilkemien.
Forskningen på detta område har att klargöra de sammanhang, som finnas
mellan å ena sidan textilhjälpmedlens konstitution och deras genom denna
konstitution betingade verkningssätt samt å andra sidan de kemiskt och histologiskt
så olikartade fibermaterialen. — Området är ett tämligen nytt verksamhetsfält
för forskningen, och hithörande problem lia på senare tid varit
föremål för ett intensivt forskningsarbete på olika håll i världen.
Konsthartsema eller konstmassorna bilda ett arbetsområde, inom vilket
textilforskningen nått betydelsefulla resultat under det sista årtiondet. Man
sammanfattar under denna benämning en lång rad av kondensations- eller polymerisationsprodukter,
såsom fenoplaster, aminoplaster, glyptolhartser samt
vidare omvandlingsprodukter, som erhållas genom polymerisation av vissa vinylderivat
o. s. v. Konsthartsema lia revolutionerat appreteringstekniken, framför
allt i fråga örn cellullvävnader, och genom nya förfaranden har man lyckats
förläna fibermaterialen och vävnaderna nya, högvärdiga egenskaper. Hit
hör i främsta rummet motståndsförmåga mot skrynklig, men i övrigt även
sådana egenskaper som fyllig känsel, mjukhet och fall o. s. v. Under alla
omständigheter kan man vänta sig att dessa nya ämnen komma att få en
allt större betydelse för textiltekniken.
Vad härefter angår institutets textilmekaniska och konfektionstekniska
forskningsuppgifter har utredningen uttalat
följande.
I det föregående har framhållits att textilkemisk grundforskning bör vara
institutets huvuduppgift. Emellertid äro forskningsproblemen i stor utsträckning
så sammanhängande, att det ur effektivitetssynpunkt är önskvärt att
även kunna utföra sådana undersökningar av textilmekanisk och konfektionsteknisk
art, som ha samband med de textilkemiska forskningsarbetena.
Institutets utnyttjande för den textila undervisningen kommer också att i
betydande grad gälla just textilmekanisk och konfektionsteknisk utbildning
med därtill hörande examensarbeten och mindre omfattande undersökningar.
Bland de textilmekaniska problemen, vilka för övrigt i hög grad komplicerats
genom införandet av nya fibermaterial, må nämnas: kardning av ull,
bomull och cellull, sträckprocessen i spinnmaskinerna, sambandet mellan
fibrernas och slutproduktens egenskaper samt arbetsprocessernas inverkan
på produktens kvalitet.
De konfektionstekniska forskningsuppgifterna synas i regel närmast böra
räknas till den industriella målforskningen, men även problem av grundläggande
eller i varje fall principiell och allmängiltig karaktär finnas. Bland
dylika ur konfektionsinduslriens synpunkt angelägna forskningsproblem må
nämnas att få fram tyger av jämnast möjliga kvalitet i fråga om krympning
och dylikt.
Utredningen har slutligen i detta sammanhang framhållit, att man ur en
annan indelningsgrund kan inom texlilforskningen skilja mellan tillverkningsforskning
och användningsforskning, beroende på om undersökningarna
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
avse produktionsproblem eller varornas egenskaper i användningen. Beträffande
användningsforskning har utredningen anfört:
Den textila användningsforskningen kan närmare definieras som studium
av de egenskaper som böra eftersträvas hos textilprodukterna för att dessa på
bästa sätt skola motsvara förbrukarens behov. Det kan exempelvis gälla
att bestämma, om egenskaperna betingas av fibermaterialets kvalitet, den
kvantitativa avvägningen mellan olika fibermaterial, garnets konstruktion,
vävens bindningssätt, i väven ingående förtyngningsmedel, bleknings- och
färgmedel eller vävens efterbehandling. Till användningsforskningen hör även
att utforska om och i vad mån ljus-, temperatur- och fuktighetsförhållanden,
svettning, blod, rost, urin, märkbläck, tvättmedel och tvättemperatur
samt arbetsprocedurerna vid tvättning, mangling, strykning o. s. v. inverka
skadligt på fibermaterialet och på den begagnade väven. Av betydelse äro
vidare undersökningar för att utröna vilken väv som är lämpligast för olika
delar av ett plagg, med hänsyn till att de utsättas för väsentligt olika påfrestning
genom nötning, fukt, ljus, transpiration, smuts o. s. v. ävensom av procedurerna
i samband med tvättning. Undersökningar av denna art kunna
leda till problem för tillverkningsforskningen för att få fram bättre material
samt bättre kemiska och mekaniska behandlingsmetoder.
Slutligen bör enligt utredningens mening till forskningsinstitutets verksamhetsområde
räknas provning i den mån sådan erfordras för forskningsverksamheten.
Utredningen anser däremot att institutet icke bör uppträda
som konkurrent till befintliga provningsanstalter genom att utföra kommersiell
provning åt utomstående.
Yttranden.
Utredningens förslag i fråga örn institutets verksamhetsområde har särskilt
berörts endast i ett fåtal yttranden.
Statens provningsanstalt framhåller, att det vid inrättande genom statens
försorg av forskningslaboratorier för olika industriområden med hänsyn till
provningsanstaltens fortsatta verksamhet vore nödvändigt att avgränsa laboratoriernas
arbetsområden, så att laboratorierna icke komme att genom utförande
av materialprovning mot betalning konkurrera med provningsanstalten.
På provningsanstaltens textillaboratorium, som hade utrustning för
olika slags fysikaliska och kemiska textilundersökningar och provningar, hade
alltsedan anstaltens inrättande år 1920 utförts såväl kommersiella rutinprovningar
som även ett flertal forskningsarbeten. Anstalten hade därför
med tillfredsställelse bemärkt utredningens uttalande, att textilforskningsinstitutet
icke borde uppträda som konkurrent till befintliga provningsanstalter
genom att utföra kommersiell provning åt utomstående.
Större akademiska konsistoriet i Uppsala instämmer bland annat i vad
professor Teorell i konsistoriet anfört i ärendet. Professor Teorell yttrade
därvid:
Som fysiolog och militärläkare har jag haft tillfälle att medverka till
lämpliga åtgärder att skydda militär personal mot köld, hetta och fukt. Härvid
har jag stundom fått det intrycket att utväljandet av lämpliga beklädnadsstoff
för uniformer, underkläder m. m. sker i huvudsak efter ekonomiska
synpunkter, d. v. s. efter pris, efter hållfasthet etc. Därvid göres erkännansvärt
noggranna kalkyler, och laboratoriemässiga undersökningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
21
verkställas över slitstyrka mot gnidning, dragning m. m. Värderingen av textilstofferna
ur hygieniska synpunkter sker däremot på ganska subjektiva
grunder, i allmänhet med s. k. praktiska prov, där man låter personal på
prov bära persedlar i fråga. Det kan måhända synas svårt att på annat
sätt värdera t. ex. ett visst tygs behaglighet att bära. Emellertid vill jag rikta
uppmärksamheten på att man på medicinskt-hygieniskt håll sedan länge
brukat instrumentella metoder för bedömning av textilstoffers värmeledande
förmåga, gas- och fuktighetsgenomtränglighet, faktorer som tillsammans betinga
den hygieniska lämpligheten av stoffet i fråga. Det synes i högsta grad
önskvärt att ett blivande textilforskningsinstitut i sitt forskningsprogram
upptoge undersökningar över dessa faktorer. Därvid vore det också påkallat
att hänsyn togs till och undersökningar utfördes över de fysiologiska reaktionerna
(såsom ändring av hudtemperatur, hudfuktighet m. m.), som kunna
påverkas under bärandet av ett visst textilmaterial. För en ändamålsenlig
planläggning av undersökningar rörande textilstoffernas hygienisk-fysiologiska
lämplighet synes det mig vara nödvändigt att medicinsk expertis med
hygienisk-fysiologiska kvalifikationer på något sätt kommer med i den planerade
textilforskningen och att lämpliga instrument för fysiologisk-hygieniska
undersökningar ställas till det planerade institutets förfogande.
Svenska teknologi öreningen anser de skäl, som av utredningen anförts för
att tyngdpunkten av forskningen skall förläggas till det textilkemiska området,
vara avgörande. Vad utredningen vid framläggandet av sina allmänna
synpunkter beträffande textilforskningen och dess ordnande anfört därom,
att institutet företrädesvis skulle bedriva grundläggande forskning, borde
godtagas såsom vägledande. Det funnes dock inom detta område direkt på
fabrikationen syftande tekniska problem av så allmän natur att de med fördel
kunde upptagas till bearbetning vid institutet. Då utredningen emellertid
angivit en försiktig och tänjbar gräns mellan de båda slagen av forskning,
finge man förvänta, att institutet i nu nämnda avseende icke bleve för snävt
bundet i sin uppgift. I instruktionen borde icke målforskning uteslutas, utan
hithörande problem av mera allmän natur kunde väl falla under institutets
verksamhetsområde, detta så mycket mer som en lycklig lösning av dylika
problem säkerligen skulle ytterligare befästa industriens intresse för institutet,
varpå dock institutets verksamhet vore i så hög grad beroende.
I likhet med de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över Departementsutredningens
betänkande, har jag intet att erinra mot de däri uppdragna CÄe/ewriktlinjerna
för textilforskningsinstitutets verksamhet. Institutet bör sålunda
främst vara en härd för vetenskaplig forskning rörande de material av olika
slag, som användas vid eller kunna tänkas lämpa sig för framställning av
textilvaror. Att tyngdpunkten därvid för närvarande bör ligga inom området
för den forskning, som sysslar med högmolekylära ämnen av vegetabiliskt
ursprung, är naturligt med hänsyn till teknikens nuvarande ståndpunkt
men bör icke hindra en förskjutning av forskningsintresset mot
andra uppgifter, då så kan visa sig önskvärt. Överhuvudtaget kan det
icke här, lika litet sorn inom andra områden för tekniskt-vetenskaplig
forskning på längre sikt, vara lämpligt all från början fastställa ett detaljerat
arbetsprogram. Det bör få ankomma på institutets ledning att
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
vid varje särskild tidpunkt, med beaktande av utvecklingen, dirigera verksamheten
mot de då mest aktuella och givande forskningsuppgifterna. Därvid
bör givetvis hållas i sikte, att institutet icke skall befatta sig med rena
fabrikationsproblem. Emellertid är det — såsom utredningen framhållit
och teknologföreningen ytterligare understrukit — icke möjligt att draga
någon bestämd gräns mellan grundforskning och målforskning. Det vore
knappast rimligt örn institutet skulle underlåta att giva sig i kast med ett
forskningsproblem av allmän betydelse för textil- eller beklädnadsindustrien
allenast av den anledningen att det kunde sägas tangera gränsen för den
rena målforskningen. Med anledning av vad i övrigt i yttrandena anförts
må framhållas, att institutet icke bör befatta sig med sådana arbetsuppgifter,
som falla inom redan befintliga provningsanstalters verksamhetsområde.
Det torde vidare knappast böra ankomma på institutet att självständigt
bedriva medicinsk-hygienisk forskning, vilket givetvis icke bör hindra,
att institutet i mån av behov och förmåga medverkar vid sådan forskning.
Den högre tekniska undervisningen rörande textila problem har hittills
varit eftersatt i vårt land. Då sådan undervisning utgör förutsättning för en
framgångsrik forskning på detta område, måste det anses mycket lämpligt
att, såsom utredningen jämväl föreslagit, institutets resurser i vidast möjliga
mån ställas till förfogande för dylik undervisning.
Förläggningsort, lokalbehov och utrustning.
Utredningen.
Beträffande förläggningen av institutet framhåller utredningen, att skilda
synpunkter anförts av olika industrirepresentanter i fråga örn den lämpligaste
orten härför. Vissa industrimän hade sålunda framhållit, att forskningsinstitutet
borde läggas i Stockholm i anknytning till därvarande tekniska
högskola och det till utförande beslutade Svenska träforskningsinstitutet.
Från annat håll inom industrien hade åter förfäktats, att institutet
borde läggas i Göteborg i det stora västsvenska textilindustridistriktet och
i anknytning till Chalmers tekniska högskola. Då förläggningsfrågan genom
dessa meningsskiljaktigheter kommit att i de förberedande diskussionerna
taga stor plats, har utredningen ansett det lämpligt att närmare utveckla
de synpunkter, som varit avgörande för utredningens ställningstagande i
frågan. Utredningen anför härutinnan följande.
Först må då erinras om det nära samband som finns mellan teknisk
forskning och högre teknisk undervisning. I sitt betänkande nr I (sid. 104
—107) har utredningen framfört vissa allmänna synpunkter på sambandet
mellan institutioner för undervisning och forskning samt framhållit
att det ur såväl undervisnings- som forskningssynpunkt är värdefullt med
nära anknytning mellan dessa två slag av institutioner. Den, som meddelar
högre teknisk undervisning, måste beredas möjlighet att själv bedriva
forskning, och den, som bedriver tekniska studier, måste bibringas
en vetenskaplig utbildning för att själv kunna bli forskare eller för att ute
i det praktiska livet kunna tillvarata vetenskapens nyaste landvinningar. Å
andra sidan medför en god kontakt med undervisningen betydande fördelar
för forskningen. I samband med undervisningen nödgas nämligen forskaren
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
systematisera och sammanfatta sina egna och andras forskningsresultat inom
sitt undervisningsområde, och genom kontakten med ständigt nya generationer
av studerande tillföres han och hans institution nya friska krafter
och stundom även impulser, varjämte han beredes möjlighet att bland de
studerande utvälja medarbetare och assistenter.
Med avseende på önskvärdheten av att en fruktbringande växelverkan
skapas mellan teknisk forskning och högre teknisk undervisning bör den
tekniska forskningen och den högre tekniska undervisningen såvitt möjligt
förläggas invid varandra, och därför är det viktigt att vid en diskussion angående
lämpligaste förläggningsort för det tillämnade textilforskningsinstitutet
ta hänsyn även till de rena undervisningssynpunkterna.
I detta sammanhang erinrar utredningen om, att textilundervisning redan
finnes anordnad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Genom intresse
och offervillighet från ett par industriföretag i Göteborg hade medel
ställts till högskolans disposition för provisoriskt ordnande av textilundervisning
under tre år. Två speciallärare — i textilmekanik och textilkemi
— hade anställts, och för de studerande hade frivillig textilundervisning
startats. Utredningen fortsätter:
Ur många synpunkter är Göteborg en mycket lämplig plats för anordnande
av högre textilundervisning. Där finnes den för sådan undervisning
så värdefulla industriella miljön, vars värde ytterligare accentueras genom
Göteborgsindustriens visade intresse för textil undervisning och forskning
vid Chalmers tekniska högskola. Genom att textilindustriföretag av alla
slag ligga i Göteborg och trakten däromkring finnas vid denna högskola de
bästa möjligheterna att komplettera den teoretiska undervisningen med
praktiska studier vid industriföretagen. Dessas mångskiftande utrustning
och andra anordningar böra kunna erbjuda ett rikhaltigare demonstrationsmaterial
än vad en aldrig så välutrustad högskola själv kan skaffa sig. I
textilfabrikerna torde, på liknande sätt som tillämpats på andra industriella
områden, studerande under lärarens överinseende kunna utföra examensarbeten
och de utexaminerade ingenjörerna kunna vid industrilaboratorierna
bedriva forskning för licentiatexamen och doktorsgrad. Genom närheten till
industrien erhåller Chalmers tekniska högskola även goda möjligheter att
bland de i praktiken arbetande ingenjörerna anställa sådan oftast deltidsanställd
arbetskraft som speciallärare, extra lärare och assistenter. I Stockholm,
där textilindustrien är svagare företrädd, torde det bli väsentligt svårare
att på ett tillfredsställande sätt rekrytera dylika befattningar.
Närheten till Borås är ett ytterligare skäl till den högre textilundervisningens
förläggning till Chalmers tekniska högskola. I Borås ligger nämligen
utom en stor textil- och beklädnadsindustri även Textilinstitutet med
dess rikhaltiga utrustning, särskilt för undervisning, provning och forskning
på det textilmekaniska området. Redan nu har ett samarbete etablerats
mellan Chalmers tekniska högskola och Textilinstitutet på sådant sätt, att
en lärare vid institutet samtidigt tjänstgör som speciallärare i textihnekanik
vid högskolan. Därjämte ha kortare kurser för högskolans studerande anordnats
vid Textilinstitutet, varigenom dess stora utrustning av textilmaskiner
kunnat utnyttjas även för den högre tekniska undervisningen. Detta
samarbete synes med fördel kunna bibehållas och fördjupas örn den högre
textilundervisningen ordnas i Göteborg vid Chalmers tekniska högskola. Om
den högre textilundervisningen förlägges tilt Stockholm skulle ett motsvarande
samarbete kunna ordnas med Lennings textiltekniska institut i Norrköping,
men det är dock uppenbart, alt det längre avståndet dit innebär en
viss olägenhet.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
Såvitt utredningen kunnat finna talade alltså de flesta omständigheterna
för att den högre textilundervisningen bereddes möjligheter att fortsätta vid
Chalmers tekniska högskola i Göteborg, och några bärkraftiga skäl att flytta
denna undervisning från Chalmers tekniska högskola till tekniska högskolan
i Stockholm hade icke från något håll anförts. Med hänsyn till vikten av
att forskning och undervisning sammankopplades måste dessa undervisningssynpunkter
även tillmätas betydelse för frågan om forskningsverksamhetens
förläggning.
I fortsättningen framför utredningen vissa mera allmännare synpunkter
på förläggningsfrågan samt uttalar härutinnan:
Tekniska högskolan i Stockholm är redan nu väsentligt mycket större än
Chalmers tekniska högskola, och genom de utbyggnader av olika forskningsinstitutioner
vid högskolan i Stockholm, som redan beslutats av statsmakterna
eller äro under utredning, beräknas denna högskola komma att ytterligare
svälla ut. Principiellt lia statsmakterna emellertid beslutat att det skall
finnas två tekniska högskolor i landet. För att Chalmers tekniska högskola
i Göteborg skall kunna fylla sin uppgift som högskola måste även den, lika
väl som tekniska högskolan i Stockholm, utvidgas och erhålla sin del av de
forskningsinstitutioner, som på olika områden tillskapas. I första hand synes
det naturligt att dit förlägga forskning och undervisning i sådana ämnen
som sammanhänga med de industrier, vilka främst äro företrädda i västra
Sverige, såsom skeppsbyggeri, textilindustri och konservindustri.
På senare tid har det visat sig, att den organiska kemien blivit av allt
större betydelse för tekniken, och särskilt har den högmolekylära forskningen
öppnat vida perspektiv för det industriella framåtskridandet. Denna vetenskapsgren
har hittills huvudsakligen haft sitt hemvist vid akademiska institutioner,
främst vid universitetet i Uppsala, men med hänsyn till den
högmolekylära forskningens stora betydelse för tekniken anser utredningen,
att centra för den böra inrättas även vid de tekniska högskolorna. Vid
tekniska högskolan i Stockholm kommer ett sådant forskningscentrum i vad
det gäller den högmolekylära träforskningen att skapas i och med tillkomsten
av det beslutade Svenska träforskningsinstitutet, och vid Chalmers
tekniska högskola skulle ett forskningsinstitut för textilkemi kunna bli en
motsvarande härd för högmolekylär teknisk forskning på fiberkemiens område.
Enligt vad utredningen erfarit planera 1940 års sakkunniga för den
högre tekniska undervisningen att lägga fram förslag till betydande utvidgningar
av de tekniska högskolorna. Vid Chalmers tekniska högskola
har man därvid preliminärt tänkt sig att bland annat föreslå en ny kemiprofessur,
nämligen i teoretisk kemi. Utredningen vill för sin del understryka
betydelsen av att denna professur inrättas snarast möjligt. Detta skulle bidraga
till skapande av en gynnsam forskarmiljö till förmån bland annat
för textilforskningen, om denna förlägges till Göteborg.
Ur allmän synpunkt erbjuder den decentralisation av den tekniska undervisningen
och forskningen, som måste sägas lia i princip beslutats redan
i och med att Chalmers tekniska institut gjordes till högskola, vissa fördelar.
En parallell på det rent naturvetenskapliga området erbjuda de båda
statsuniversiteten i Uppsala och Lund. Med hänsyn till försvarsberedskapen
är det av värde, att de statliga tekniska laboratorierna ej koncentreras
till ett enda område utan fördelas på ett par platser, så att en viss riskfördelning
uppnås. Det har också sitt värde att två härdar för teknisk forskning
finnas och upprätthållas, ty sådana härdar verka befruktande på näringslivet
inom sina områden och höja folkets intresse för teknik och tek
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
25
niska studier. Man kan också ha skäl att räkna med, att forskningen inom
ett sådant specialområde som det textila kommer att mer omhuldas av lokala
myndigheter och organisationer, örn den förlägges vid en relativt begränsad
högskola än örn den förlägges till en så stor anläggning som tekniska
högskolan i Stockholm skulle bli, om all central teknisk forskning
koncentrerades dit.
Såsom huvudmotiv för förläggning av textilforskningen till Stockholm
har, fortsätter utredningen, åberopats dess samband med träforskningen,
för vilken ju enligt beslut skall uppföras ett särskilt institut, Svenska träforskningsinstitutet,
anknutet till tekniska högskolan i Stockholm. För att
pröva styrkan av detta motiv bör man, framhåller utredningen, göra en
jämförelse mellan texilforskningens och träforskningens arbetsfält. Utredningen
anför härutinnan:
Om man jämför träforskningens arbetsområden med det planerade textilforskningsinstitutets
verksamhetsområde, såsom det tidigare av utredningen
föreslagits, finner man att beröringspunkterna mellan trä- och textilforskningen
främst ligga på det kemiska området. I fråga örn materialforskningen
gränsa de båda forskningsfälten intill varandra beträffande konstsilke
och cellull, varjämte ju de vegetabiliska naturfibrerna bestå av cellulosa och
alltså tillhöra samma slags ämnen som träcellulosan.
Vad angår arbetsprocesserna utföras vissa av dessa, såsom t. ex. blekning,
på i princip likartat sätt inom textil- och cellulosaindustrierna. Färgning
av träcellulosa förekommer ju också, men icke i så stora variationer som i
fråga om textilfibrer. Tryckning av papper är t. o. m. fullkomligt artskild
från textiltryck, vilket senare ju är en lokal färgning av fibrerna. Inom biokemiens
område finnas vidare en del anknytningspunkter mellan textilforskning
och träforskning. Till områden med i någon män likartade problem
torde även böra räknas ett forskningsområde, som i båda fallen liksom för
många andra industrier torde få anses ligga i gränsområdet, nämligen rening
av avloppsvatten.
Likheten är således huvudsakligen begränsad till den del av textilkemien,
som omfattar behandling av cellulosafibern. Hela den övriga delen av den
textila fibermaterialforskningen ävensom forskningen angående textila hjälpmedel,
arbetsprocesser och provningsmetoder faller utanför träforskningens
område. Å andra sidan saknar textilkemien anledning befatta sig med
sådana för träkemien centrala forskningsområden som ligninproblemet, förädlandet
av avfallslutar från trämassefabrikationen, framställningen av träsocker,
fodercellulosa och foderjäst m. m.
När träforskningsinstitutets arbetsområde utreddes i samförstånd mellan
utredningen samt utsedda tekniska representanter för träindustrierna ansågs
det lämpligt att reservera utrymme för en konstsilkespinnmaskin i institutet,
men man ansåg att undersökningar angående egenskaperna hos den färdiga
fibern och behandlingen av denna borde tillhöra textilforskningen. För cellulosaindustrien
ansågs det viktigt att kunna bedriva forskning angående den
färdiga textilfiberns egenskaper i relation till cellulosans, men man ville inte
därför upptaga textilforskning på träforskningsinstitutets program ulan var
i stället intresserad av att ett självständigt textillaboratorium komme till
stånd.
l)ct torde i della sammanhang böra påpekas all textilindustriens och träindustriens
intressen i fråga örn cellulosaforskningen långt brån äro kongruenta.
Träindustrien har sina naturliga ekonomiska intressen inriktade
på just produktion och försäljning av cellulosa, och dess forskningsintressen
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
i gränsområdet mot textilforskningen torde främst gå ut på att utforska
metoderna för framställning av konstsilkemassa samt detta halvfabrikats
egenskaper i relation till kända textila förfaranden. Textilindustriens forskningsproblem
rörande cellulosafibrer gälla i första hand deras användning
i de mångå textila arbetsprocesserna och problemen därvid. Förhållandet
är jämförbart med det mellan byggnadsforskningen och träforskningen. På
principiellt samma sätt som i fråga örn textilforskningen har byggnadsforskningen
när det gäller träprodukter främst att behandla de av träindustrien
levererade halvfabrikaten såsom utgångspunkter för vidare förädling,
i detta fall till byggnadsverk.
Det ligger alltså i viss mån en motsättning i textil- och träindustriernas
intressen i cellulosaforskningen. Härtill kommer att de gemensamma problemen
endast äro mindre — ehuru viktiga — delar av de båda industriernas
forskningsområden, och ingendera industrien är betjänt av att dessa
gemensamma problem överbetonas, vilket skulle kunna bliva fallet om institutionerna
icke var för sig arbetade självständigt.
Även örn textilforskningen förlägges till Stockholm är det, som av det
föregående kan slutas, önskvärt att utrusta träforskningsinstitutet med spinnmaskin
och apparatur för fiberforskning och fiberprovning. Någon onödig
dubblering av utrustningen skulle ett förläggande av textilforskningen till
Göteborg därför icke förorsaka.
Av det förut sagda framgår, att ett visst samband råder mellan å ena
sidan en del av träforskningen och å andra sidan en del av den textilkemiska
forskningen. Detta samband är dock icke så intimt, att lokal anknytning
mellan träforskningsinstitutet och det tillämnade institutet för textilforskning
är nödvändig, utan forskningsområdena, i den del de tangera
varandra, kunna väl definieras och uppgifterna särskiljas. Skulle man på
grund av det konstaterade sambandet anse sig böra förlägga det tillämnade
textilforskningsinstitutet invid träforskningsinstitutet, skulle som ett
korollarium härav följa, att praktiskt taget all annan naturvetenskaplig och
teknisk forskning också måste förläggas invid tekniska högskolan i Stockholm.
Träforskningen och textilforskningen sammanhänga nämligen även
med andra forskningsområden, dessa i sin tur med ytterligare andra o. s. v.
till ett sammanhängande nät. Vill man icke ha hela forskningen koncentrerad
till en plats, måste man tänka sig att på vissa ställen draga gränslinjer,
och dessa böra då läggas där de icke åstadkomma olägenheter. En
sådan lämplig gränsdragning kan göras mellan träforskning och textilforskning,
där önskvärt samarbete mycket väl bör kunna etableras även på
avstånd.
I fortsättningen påpekar utredningen, att ett annat och ännu viktigare samband
råder mellan textilindustrien och textilforskningen, samt anför härom
vidare:
Från industrien får forskningen en väsentlig del av sina uppslag, och genom
kontakt med industrimän får forskaren värdefullt stöd och kritik under
arbetet. Bland industriens tekniker rekryteras delvis forskarpersonalen, och
vid de industriella verken kunna halvstora försök utföras på basis av de
funna laboratorieresultaten. Särskilt i fråga örn den industriella målforskningen
är industrimiljön av mycket stort värde, men även för grundforskningen
har den stor betydelse. I utlandet har man också i regel förlagt textilforskningen
till större textilindustridistrikt. Av de diskuterade förläggningsorterna
Stockholm eller Göteborg kan endast den senare erbjuda den rätta
industriella miljön för ett textilforskningsinstitut.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
27
Som ett skäl för förläggning av forskningen till Stockholm har framförts,
att industrien har sina branschföreningars kanslier förlagda dit och
att dessa föreningar oftast hålla sina sammanträden där. Detta är dock ett
skäl av mindre betydelse. I vissa fall skulle kanske resekostnader kunna inbesparas
genom att Stockholm väljes till förläggningsort, men å andra sidan
må påpekas, att det icke är industriens ekonomiska ledare, som främst
kunna skänka forskningsinstitutet den livgivande kontakten med industrien,
utan de inom företagen arbetande teknikerna. För forskningen komma
troligen att tillsättas särskilda rådgivande tekniska kommittéer bestående
av tekniker ur industrien, och med tanke på lokalisationen av landets textil-
och beklädnadsindustri är det antagligt, att resekostnaderna för sådana
kommittéer skola bliva mindre till Göteborg än till Stockholm.
Vad angår tomtplats för ett textilforskningsinstitut anför utredningen, att
erforderlig tomt funnes disponibel invid Chalmers tekniska högskola, medan
däremot markfrågan enligt utredningens mening vore svårare att lösa vid tekniska
högskolan i Stockholm. Det område, som kunde tänkas för utbyggnad
av sistnämnda högskola och anläggning av olika forskningsinstitut i anknytning
till denna, vore nämligen ganska begränsat. I fråga om de områden,
vilka skulle kunna tagas i anspråk för teknisk forskning och undervisning,
hade en utredning verkställts, och denna visade, att markutrymmet komme
att behövas dels för erforderlig utveckling av högskolan, dels för vissa andra
forskningsinstitut, som med väsentligt starkare skäl än textilforskningsinstitutet
borde förläggas dit.
Ett ytterligare skäl, ehuru av mindre avgörande slag, för textilforskningens
förläggning till Göteborg vore, framhåller utredningen vidare, att byggnads-
och driftkostnaderna kunde beräknas bli något mindre där än i Stockholm.
Utredningen har vid bedömningen av de olika synpunkterna pa förläggningsfrågan
enhälligt stannat för att föreslå, att det tillämnade institutet för
textilforskning förlägges till Göteborg och organiseras i nära anknytning till
Chalmers tekniska högskola.
Såsom tomt för institutet föreslår utredningen ett område omedelbart väster
om byggnaden för Chalmers tekniska högskolas institutioner för fysik,
kemi och närliggande discipliner. Ifrågavarande tomtplats vore lämplig ur
många synpunkter. Genom närbelägenheten till högskolans institutioner underlättades
användningen av institutet även för undervisningsändamål, och
ur ren forskningssynpunkt erbjöde läget de bästa möjligheter till samarbete
mellan institutet och högskolan. Närheten till högskolan och dess värmecentral
medförde vidare att kostnaderna för institutets uppvärmning och
yttre ledningar skulle minskas.
Utredningen, som i fortsättningen kommer in på frågan om institutets lokalbehov
och bgggnadskost unde ma för detsamma, uppger sig vid utarbetandet
av förslag till byggnad och utrustning för forskningsinstitutet lia samarbetat
med ett flertal tillkallade industrimän, sakkunniga inom olika områden
av textilindustrien. I enlighet med de uppställda förutsättningarna borde institutet
disponera lokaler för såväl forskning som undervisning och administra
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
tion. Utredningen hade till att börja med låtit uppgöra skissförslag och överslagsberäkningar
till en byggnad inrymmande alla de lokaler som erfordrades
för att fullt självständigt tillgodose såväl forskningens som undervisningens
behov. Detta förslag, som benämnts alternativ 1, omfattade en sammanlagd
effektiv golvyta av 1,700 m2. I institutet skulle enligt detta förslag
inrymmas lokaler för textilkemisk forskning och undervisning samt för undervisning
och undersökningar på det textilmekaniska och konfektionstekniska
området. I en särskild flygel skulle därjämte finnas föreläsningssal,
rum för lärare samt administrationslokaler. Byggnadskostnaderna
beräknades enligt alternativ 1 uppgå till 855,000 kronor. På grund
av nödvändigheten att för närvarande begränsa utgifterna så mycket
som möjligt samt med hänsyn till knappheten på arbetskraft och byggnadsmateriel
hade utredningen emellertid ansett sig icke böra framlägga
detta förslag utan att därjämte ha gjort noggranna undersökningar
angående möjligheterna att knappa in på utrymmena, så långt detta kunde
ske utan att alltför mycket inkräkta på institutets funktionsduglighet. Genom
dessa undersökningar hade i besparingssyfte framkommit ytterligare
ett förslag till laboratoriebyggnad, alternativ 2, enligt vid betänkandet fogade
ritningar. I förslaget hade man genom att tillsvidare utesluta vissa lokaler
och pressa ihop de övriga kunnat få fram en avsevärt mindre och billigare
byggnad, som endast omfattade en sammanlagd effektiv golvyta (korridorer
och dylikt ej medräknat) örn cirka 1,245 m2. Kostnaderna hade beräknats
till 700,000 kronor enligt följande sammanställning.
Egentliga byggnadsarbeten .................................. 405,000
Dragskåp, fasta laboratoriebord o. d........................... 32,000
Rörgravar och yttre arbeten .................................. 22,000
Värme- och sanitetsanläggningar m. m......................... 89,000
Elektriska installationsanläggningar .......................... 72 000
Kontroll, ritningar, oförutsett ................................ 80,000
Summa kronor 700,000.
Utredningen anför vidare beträffande alternativ 2:
Alternativ 2 bör dock endast betraktas som ett första utbyggnadsstadium
och har därför utformats på sådant sätt, att det utan olägenheter kan utvidgas,
när tidsläget blivit gynnsammare eller när institutets eller högskolans
verksamhet vuxit till en sådan omfattning, att behovet av utvidgning blivit
oavvisligt.
Reduceringen av byggnadsvolymen och byggnadskostnaderna har, som
förut nämnts, möjliggjorts genom att tills vidare utesluta vissa lokaler och
starkt knappa in på de övriga. Särskilt ha administrationslokalerna minskats.
bär ansetts möjligt, emedan det under en viss övergångstid bör vara
möjligt att reda sig med mera provisoriska anordningar. En väsentlig besparing
av utrymme vid alternativ 2 i jämförelse med alternativ 1 bär sålunda
ernåtts genom att utesluta föreläsningsrum och lärarrum. Utredningen anser
det möjligt att tills vidare ordna föreläsningarna i de textila ämnena i en föreläsningssal,
som tillhör institutionen för mineralogi och geologi vid Chalmers
tekniska högskola och är belägen i högskolans intilliggande byggnad. Denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
29
föreläsningssal är dock icke utrustad med de speciella demonstrationsmöjligheter
och har knappast heller plats för de preparatsamlingar, som äro önskvärda
för textilundervisningen. Till att börja med torde man dock kunna
ordna erforderliga demonstrationer i laboratorielokalerna genom att låta de
studerande gruppvis deltaga i demonstrationerna.
Då det sålunda enligt utredningens uppfattning vore möjligt att på ett tills
vidare godtagbart sätt tillgodose den textila forskningens och undervisningens
behov med den mindre institutionsbyggnaden enligt alternativ 2 och det därjämte
icke komme att medföra några avsevärdare merkostnader och byggnadstekniska
olägenheter att utbygga institutet i etapper, har utredningen
stannat vid att av besparingsskäl förorda alternativ 2.
I fråga örn byggnadens utformning m. m. anför utredningen härefter:
Byggnaden har utformats helt efter sin funktion och har därigenom fått
ett särpräglat utseende med stor bredd. Vid ett institut som i likhet med detta
i väsentlig omfattning är avsett för fysikalisk-kemiska undersökningar är behovet
av utrymmen med dagsljus relativt sett mindre än vid vanliga kemiska
laboratorier, och för många fysikaliska precisionsundersökningar är det till
och med förmånligt med rum utan fönster. I ett rum med artificiell belysning
är det nämligen lättare att åstadkomma jämn och konstant temperatur, förminska
luftströmningarna och ernå en jämn belysning. Många av de enskilda
rummen i byggnaden ha också blivit i hög grad individuellt utformade på
grund av att de komponerats omkring någon eller några stora apparater, såsom
ultracentrifuger, diffusions- och elektroforesapparaturer, textila och konfektionstekniska
maskiner och så vidare.
Emot utförande av en laboratoriebyggnad med så särpräglad utformning
som den föreslagna kan anföras det skälet, att man, örn textilforskningen
skulle upphöra i institutet och byggnaden disponeras för andra ändamål, har
mindre rörelsefrihet vid omdispositionen av den föreslagna byggnaden än om
en mera »vanlig» byggnadstyp valts. Då emellertid den föreslagna byggnadstypen
är förmånlig med hänsyn till de aktuella arbetsuppgifterna, och det
därjämte för överskådlig framtid säkerligen kommer att vid Chalmers tekniska
högskola finnas behov av högmolekylär forskning av nu föreslaget eller
liknande slag, har utredningen ansett sig böra förorda det framlagda förslaget
till byggnad.
Särskilt pannrum erfordras icke, utan det förutsattes att institutet uppvärmes
från värmecentralen vid Chalmers tekniska högskola. Med hänsyn
till de speciella förhållandena i fråga om tariffer för elektrisk kraft i Göteborg
har det däremot ansetts motiverat att köpa högspänd växelström till institutet
och utrusta detta med egen transformatoranläggning för nedtransformering.
Frågorna örn vatten och avlopp kunna lösas genom anslutning till
motsvarande anläggningar för Chalmers tekniska högskola.
I en betänkandet bifogad rumsförteckning ha angivits de olika lokalernas
ungefärliga golvytor.
Såsom närmare angivits på en av de vid betänkandet fogade planritningarna
finnes tomtplats för framdeles eventuellt erforderlig utvidgning av institutet
i omedelbar anslutning lill den föreslagna byggnaden.
I fortsättningen anför utredningen:
Utredningen har ansett sig höra skilja mellan å ena sidan sådan installation
samt vägg- och golvfast inredning, som kan hänföras till fast standardinredning
för en laboratoriebyggnad, och å andra sidan utrustning med inventarier,
apparatur, för laboratoriet speciella installationer och dylikt.
30
Kungl. Majlis proposition nr 201.
Den förra gruppen omfattar sådan installation och inredning som värme,
ventilation, gas, vatten, avlopp, ånga, belysning, kraft, dragskåp, fasta laboratoriebord
och -bänkar, hiss och yttre ledningar. Allt detta har medräknats
i husets byggnadskostnader. Uppenbarligen är det av särskild vikt att dylik
fast standardinredning redan från början planeras så att den är allsidigt användbar
icke endast för laboratoriets från början bestämda uppgifter utan
även för eventuella framtida förändringar i verksamheten. Kostnaderna för
fast standardinredning ha medräknats i byggnadskostnaderna för institutet.
Till gruppen utrustning hänföras möbler, lösa laboratoriebord, instrument
och apparatur samt speciella installationer. Denna grupp har i utredningen
kostnadsberäknats för sig. Den mera speciella utrustningen bör, där så utan
olägenhet för utnyttjandet kan ske, såväl i fråga örn sammansättning som
uppställning göras sådan, att den lätt kan anpassas efter ändrade uppgifter.
Delvis bör dylik utrustning anskaffas efter hand som institutets verksamhet
kommit i gång och erfarenheter vunnits.
Vad härefter angår utrustningen, torde jag, med hänsyn till att kostnaderna
härför icke skola bestridas av statsverket, beträffande den närmare kostnadsberäkningen
få hänvisa till betänkandet (bil. 8). Utredningen anför i fråga
örn utrustningen:
Kostnaderna för utrustningen ha preliminärt beräknats till 707,500 kronor,
varav för de fysikaliska och kemiska forskningslaboratorierna 301,700 kronor,
undervisnings- och tillämpningslaboratorierna 84,300 kronor, vidare för elektriska
specialinstallationer 193,000 kronor, verkstadsutrustning 28,500 kronor
samt övrig utrustning 100,000 kronor. Som undervisnings- och tillämpningslaboratorier
ha härvid räknats de textilmekaniska, textilkemiska och konfektionstekniska
laboratorierna samt tvättlaboratoriet.
Tyngdpunkten av utrustningen för forskningslaboratorierna har lagts på
apparatur för fysikaliskt-kemiska undersökningar av högmolekylära ämnen,
vilket område enligt den tidigare lämnade redogörelsen för institutets verksamhetsområde
är av central betydelse för textilforskningen. Utrustningen omfattar
främst instrument och apparatur för noggranna laboratoriearbeten
samt vidare maskiner och apparater för materialprovningar, tvättundersökningar,
undervisning och undersökningar angående textila och konfektionstekniska
arbetsprocesser och slutligen biblioteksutrustning, möbler, armatur,
lösa laboratoriebord, kontorsutrustning och dylikt.
En betydande del av utrustningen kan tillverkas i Sverige, och det torde
därför bli relativt lätt att anskaffa densamma, men beträffande anskaffning
av optiska instrument och en del annan utrustning, som måste importeras,
kunna självfallet krigsförhållandena föranleda betydande svårigheter.
Slutligen må framhållas, att den här föreslagna utrustningen icke bör betraktas
som slutgiltig, utan att man måste tänka sig att den efter hand kompletteras
allt eftersom nya behov uppkomma eller den tekniska utvecklingen
nödvändiggör moderniseringar. Av stort värde skulle säkerligen ett elektronmikroskop
vara för den textila grundforskningen, men ett sådant betingar
för närvarande ett mycket högt pris (cirka 150,000 kronor), varför det icke
ansetts motiverat att medtaga det i den första utrustningsplanen. Tills vidare
torde institutet för sina observationer kunna anlita något av de elektronmikroskop,
som redan finnas eller beställts vid andra institutioner inom landet.
Utrymme finns dock för uppställning av ett elektronmikroskop, därest ett
sådant längre fram skulle anskaffas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
31
Yttranden.
Utredningens förslag beträffande institutets förläggning har upptagits till
behandling endast av några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.
Tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium anser sig vad frågan
angående institutets förläggning beträffar böra göra en del påpekanden. Att
institutet borde anknytas till en teknisk högskola måste enligt kollegiets mening
anses vara det enda riktiga. Delade meningar kunde dock uppstå, om
institutet borde förläggas till tekniska högskolan i Stockholm eller Chalmers
tekniska högskola i Göteborg. Kollegiet fortsätter:
Den omständigheten, att på senare år en undervisning i textilteknik av
provisorisk art förekommit vid Chalmers tekniska högskola, kan i och för
sig icke åberopas, ty även vid tekniska högskolan i Stockholm har sådan tillfällig
undervisning förekommit. Den senare har tillkommit av det skäl, att
lärarkollegiet anser, att tekniska högskolan i Stockholm bör vara en fullständig
högskola, där alla för landet viktiga tekniska områden skola vara
företrädda.
Lärarkollegiet kan icke heller anse, att den omständigheten att textilindustrien
är mycket utvecklad i Göteborg och dess omedelbara närhet kan
utgöra något tvingande skäl för forskningsinstitutets förläggande till Chalmers
tekniska högskola. Den kontakt med industrien, som givetvis är erforderlig
och nödvändig, kan självfallet lika väl åstadkommas, om institutet förlägges
i anslutning till tekniska högskolan i Stockholm.
En omständighet, som enligt lärarkollegiets mening mycket talar för att
förlägga institutet till Stockholm, är möjligheten till samarbete med det
beslutade svenska träforskningsinstitutet. Inom detta institut kommer en
mycket stor del av arbetet att gälla frågor, som äro av ganska likartad natur
med inom textilidustrien förekommande problem. Den allt större betydelse,
som silkesmassaindustrien har för vårt land, gör, att inom träforskningsinstitutet
särskild uppmärksamhet kommer att ägnas frågor som beröra
sambandet mellan cellulosafiberns framställning samt de därur framställda
produkternas egenskaper. Till nyuppförda forskningsinstitut på motsvarande
område i utlandet äro numera av den anledningen textilforskningsinstitut
knutna, då det icke visat sig vara möjligt att enbart på fiberundersökningar
komma till full klarhet om cellulosans kvalitet. Endast genom att
framställa färdiga textilprodukter och prova egenskaperna hos dem kan man
bedöma cellulosans kvalitet.
Ur denna synpunkt hade det varit önskvärt, om textilforskningsinstitutet
hade kunnat anknytas till cellulosaavdelningen vid träforskningsinstitutet.
Visserligen är det så, att textilforskningsinstitutet kommer alt behandla en
del frågor, som icke stå i samband med spörsmålet angående cellulosans
värde för konstsilke och cellull, men det är dock troligt, att cellulosaproblemen
komma att utgöra en mycket viktig del av den textila forskningen.
Det motiv, som lärarkollegiet anser kunna förtjäna beaktande för textilforskningsinstitutets
förläggande till Chalmers tekniska högskola, är utredningens
framhållande av att högskolan ifråga för att kunna fylla sin uppgift
som högskola i likhet med tekniska högskolan i Stockholm måste utvidgas
och erhålla sin del av de forskningsinstitut, som upprättas på olika
forskningsområden, och att därvid textilforskningen är ett av de områden,
som då kan ifrågakomma.
Även örn lärarkollegiet är fullt medvetet örn att frågan nu avancerat så
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
långt, att ett yrkande på förnyad utredning, huruvida institutet icke borde förläggas
till tekniska högskolan i Stockholm, icke torde hava några utsikter att
kunna förverkligas, har högskolan icke desto mindre ansett sig böra framhålla
de förut berörda synpunkterna.
Ingenjörsvetenskapsakademien anför, att den föreslagna förläggningen av
institutet till Göteborg i nära anslutning till Chalmers tekniska högskola syntes
akademien ur de av utredningen angivna synpunkterna riktig.
Svenska teknologi öreningen ansluter sig till utredningens förslag att förlägga
institutet till Göteborg, dock utan att helt godtaga utredningens motivering
härför. Den sakliga betydelsen av att lia industrien väl representerad
med fabriker i institutets närhet hade enligt föreningens mening blivit något
övervärderad. Föreningen anför härutinnan:
Från den högre undervisningens synpunkt torde värdet av det nära grannskapet
av industriella anläggningar lätt överskattas. De studerandes besök
vid fabriker kunna visserligen vara av stor vikt för utbildningen, men sådana
besök kunna icke lämpligen företagas under många olika tillfällen under studieåret
utan måste sammanslås till ett färre antal, och då spelar det icke så
stor roll, om besöken företagas vid fabriker i trakten eller vid fabriker på
något större avstånd. Utredningen har vidare framhållit, att det från forskningssynpunkt
bör vara av värde för institutets ledande forskare att hava god
kontakt med fabrikationen och med teknikens män. Givetvis är detta riktigt,
men när det företrädesvis gäller den grundläggande forskningen, torde man
dock icke kunna tillmäta denna lätthet i åstadkommande av personlig kontakt
någon synnerligen stor betydelse. Av väsentligt större vikt synes då vara,
att forskarna vid institutet komma att befinna sig i en lämplig forskningsmiljö.
I Stockholm skulle dessa förhållanden, kvantitativt sett, vara gynnsammare,
särskilt med tanke på att det nya institutet för träforskning, vilket, såsom
utredningen ingående visat, har viktiga beröringspunkter med textilinstitutet,
kommer att ligga därstädes. De nu anförda synpunkterna synas
tala för, att institutet förlägges till Stockholm. När föreningen dock ansluter
sig till utredningens förslag, att institutet förlägges till Göteborg, så beror det
dels därpå, att det från hela landets synpunkt måste vara värdefullt att få
forskningshärdar på olika platser, och dels därpå, att textilindustrien nu bundit
sig för betydande kostnader för det nya institutets utrustning och drift,
varför man kan antaga, att det av psykologiska skäl är lämpligare att anlägga
institutet i en trakt, där textilindustrien är rikare företrädd än på annan
plats, som eljest kunde ifrågakomma. Då industrien bundit sig vid stora kostnader
och även i framtiden måste känna sig nära förbunden med institutet
för att giva detsamma allt det stöd det behöver, torde känslan av nära samhörighet
vara av betydligt reellt värde för institutet. Denna känsla uppammas
tydligen lättare, om industrien har institutet nära intill sig än örn det ligger i
en annan trakt.
Frågan om institutets lokalbehov samt byggnadskostnaderna för detsamma
har särskilt uppmärksammats av byggnadsstyrelsen, som anför härom:
Byggnadsstyrelsen, som icke kan bedöma behovet av de för institutet erforderliga
olika utrymmena, har från utredningens textiltekniske expert, överingenjören
Alex. Engblom, inhämtat att ytterligare nedskärningar av de i alternativ
2 angivna utrymmena icke kunde ifrågakomma, såvida icke ändamålet
med anläggningen skulle äventyras. Vissa utrymmen i den administrativa
Kungl. Majlis proposition nr 201.
33
avdelningen synas visserligen styrelsen väl stort tilltagna, men med hänsyn
till sannolikheten av att dessa utrymmen framdeles kunna komma att tagas i
anspråk för mera utrymmeskrävande uppgifter anser sig styrelsen icke böra
påyrka nedskärning av desamma. Våningshöjderna kunna synas höga men
torde beträffande bottenvåningen ej böra minskas på grund av lokalernas
stora rumsdjup och emedan enbart sidobelysning här anordnas. Däremot
borde övervägas, om icke någon reduktion av den övre, med takljus försedda
våningens höjd kunde ifrågakomma.
Mot själva planlösningen, som synes enkel och redig, har styrelsen intet att
erinra.
Styrelsen kan emellertid icke underlåta att framhålla, att byggnaden på ett
mindre tillfredsställande sätt ansluter sig till den befintliga institutionsbyggnaden.
Möjligheten att förlägga den ifrågasatta nybyggnaden på annan plats
inom högskolans område bör därför undersökas. Därest sådan annan lämplig
tomt icke anses förefinnas, anser styrelsen det i varje fall angeläget att byggnadens
placering och närmare utformning ytterligare studeras i syfte att åstadkomma
en i arkitektoniskt hänseende mera tillfredsställande anpassning
till den befintliga institutionsbyggnaden.
Byggnadskostnaderna enligt alternativ 2 hava av utredningen beräknats till
700,000 kronor enligt angiven fördelning. De synas dock beräknade i underkant
men torde, under förutsättning att byggnadsarbetet planlägges och
utföres med iakttagande av all sparsamhet beträffande materialier, utförande
m. m., kunna bliva tillräckliga för byggnadsföretagets genomförande.
I övrigt föranleder betänkandet, i vad det berör byggnadsstyrelsens verksamhetsområde,
icke någon erinran från styrelsens sida.
Med hänvisning till vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen tillstyrka
utredningens hemställan att medel anvisas för uppförande av en nybyggnad
för ifrågavarande ändamål i huvudsaklig överensstämmelse med förslagets
alternativ 2.
Jämväl i vissa andra yttranden har spörsmålet om institutsbyggnadens
planering beaktats. Sålunda framhåller filosofiska fakulteten i Lund, att institutsbyggnaden
syntes vara mycket måttfullt tilltagen, ej minst i betraktande
av det vidlyftiga arbetsfältet. Svenska teknologföreningen anser, att vissa
rum inom institutionsbyggnaden skulle bliva alltför små. Föreståndarens
laboratorium vore upptaget till 25 m2 och assistentrummen till 12 m2. De
senare torde antagligen icke avse rum för experimentellt arbete. Några särskilda
rum för utomstående forskare vore ej upptagna. Textilråclet erinrar,
att utredningen av kostnadsskäl icke ansett sig kunna framlägga förslag till
en institutionsbyggnad, omfattande jämväl den i betänkandet omnämnda,
huvudsakligen för undervisningsändamål avsedda flygelbyggnaden. Textilrådet
skulle emellertid med hänsyn till den stora betydelsen av att även
undervisningsfrågan ordnades på ett ändamålsenligt sätt för sin del gärna
se, alt frågan örn tillskapandet av den nämnda flygelbyggnaden kunde ordnas
i della eller annat sammanhang inom en nära framtid.
Såsom jag tidigare framhållit böra textilforskningsinstitutets resurser sk-Departementvitt
möjligt komma jämväl den högre tekniska undervisningen till godo. c*e/e»- Därest detta önskemål skall vinna beaktande, lärer endast Stockholm eller
Göteborg kunna komma i fråga såsom förläggningsort för institutet. Efter
Bihang lill riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 201. 2
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
en ingående prövning av skälen för och emot att förlägga institutet till den
ena eller den andra av dessa båda städer har utredningen stannat för att
giva Göteborg sitt förord. Detta utredningens ståndpunktstagande har gillats
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom tekniska högskolans
i Stockholm lärarkollegium, som — utan att dock i frågan framställa
något yrkande — såsom sin mening uttalat, att utredningen vid sin
avvägning övervärderat ett par av de skäl som talade för Göteborg och undervärderat
ett av de skäl som talade för Stockholm såsom institutets förläggningsort.
Jämväl svenska teknologföreningen har, ehuru föreningen anslutit
sig till utredningens förslag i denna del, funnit utredningens motivering
härför icke vara i allo godtagbar.
Vid det val, varom här är fråga, kan uppenbarligen de på bedömningen
inverkande faktorernas inbördes värde vara föremål för delade meningar.
Full enighet synes dock råda örn betydelsen av att jämväl Chalmers tekniska
högskola i Göteborg får i sin undervisnings- och forskningsverksamhet åtnjuta
det stöd som möjligheten till nära samarbete med andra forskningsinstitutioner
innebär. Då vid valet mellan Stockholm och Göteborg såsom förläggningsort
för ett textilforskningsinstitut även andra skäl tala för det senare
alternativet, biträder jag vad utredningen härutinnan föreslagit.
Förslaget innebär tillika, att den för institutet avsedda byggnaden uppföres
å Chalmers tekniska högskolas tomt, närmare bestämt å ett område omedelbart
väster örn byggnaden för högskolans institutioner för fysik, kemi och
närliggande discipliner.
Beträffande den för textilforskningsinstitutet avsedda byggnadens utformning
har utredningen låtit utarbeta två alternativa förslag. Enligt det ena
alternativet skulle byggnaden jämte tillhörande flygelbyggnad inrymma alla
de lokaler, som erfordrades för att fullt självständigt tillgodose såväl forskningens
som undervisningens behov, samt omfatta en effektiv golvyta av
1,700 nr och i uppförande kosta omkring 855,000 kronor. I det andra alternativet
har man genom att utesluta föreläsnings- och lärarrum samt minska
övriga utrymmen, särskilt för administrationslokaler, kunnat få fram
en byggnad, som endast skulle omfatta en effektiv golvyta av omkring 1,245 m2
och beräknats kosta 700,000 kronor. Utredningen har — med hänsyn till
nödvändigheten av att för närvarande begränsa utgifterna så mycket som
möjligt och till knappheten på arbetskraft och byggnadsmateriel samt enär
det vore möjligt att tills vidare ordna föreläsningarna i de textila ämnena i
nyssnämnda högskolan tillhöriga institutionsbyggnad och det därjämte icke
komme att medföra några avsevärdare merkostnader och byggnadstekniska
olägenheter att utbygga textilforskningsinstitutet i etapper — för sin del
förordat det andra alternativet. Byggnadsstyrelsen, som ifrågasatt om icke
någon reduktion av den övre våningens höjd kunde vidtagas, har tillika fram,
hållit, att den av utredningen föreslagna byggnaden på ett mindre tillfredsställande
sätt anslöte sig till den befintliga, högskolan tillhöriga institutionsbyggnaden,
att möjligheten att förlägga nybyggnaden på annan plats inom
högskolans område därför borde undersökas samt att, därest lämplig sådan
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
35
plats icke stöde till förfogande, byggnadens placering och närmare utformning
borde ytterligare studeras i syfte att åstadkomma en i arkitektoniskt
hänseende mera tillfredsställande anpassning till den befintliga institutionsbyggnaden.
Styrelsen har vidare funnit de av utredningen för genomförande
av det andra alternativet angivna byggnadskostnaderna visserligen vara beräknade
i underkant men måhända tillräckliga under förutsättning att byggnadsarbetet
planlades och utfördes med iakttagande av all sparsamhet beträffande
materialier och utförande m. m.
För egen del vill jag förorda, att de till sistnämnda alternativ hörande ritningarna,
vilka den 10 januari 1943 upprättats av professorn Melchior Wernstedt,
måtte få tjäna till ledning vid utarbetandet av slutliga huvudritningar
till byggnaden men att därvid jämväl måtte beaktas vad byggnadsstyrelsen
i ärendet anfört. Jag förutsätter, att de definitiva huvudritningarna komma
att fastställas av Kungl. Maj:t. De sakkunnigas beräkning av byggnadskostnaderna
torde kunna godtagas.
Institutets organisation och finansiering.
Utredningen.
I fråga om institutets inre organisation anför utredningen till en början följande.
Styrelsen för institutet bör vara så sammansatt, att den — utom administrativ
erfarenhet —- inrymmer företrädare såväl för den grundläggande
forskningen på de textila och angränsande områdena som för textil- och beklädnadsindustrien.
Styrelsen har att leda institutets verksamhet och därvid
fastställa arbetsprogram och besluta angående dispositionen av institutets
medel. Betydelsefulla uppgifter för styrelsen äro att tillse, att gällande avtal
och stadgar följas i arbetet och att önskvärt samarbete kommer till stånd med
å ena sidan industrien och å den andra den tekniska undervisningen.
Styrelsen bör tillsättas så snart beslut fattats om inrättande av institutet
samt till att börja med få till uppgift att medverka till byggnadens uppförande
och utrustning samt anställning av personal ävensom till andra erforderliga
förberedelser för igångsättandet av institutets verksamhet.
Institutets personal. Då institutet är av relativt begränsad storlek
och överspänner ett nära sammanhängande verksamhetsområde, synes
det vara lämpligt, att dess ledande forskare även tjänstgör som styresman.
Härigenom kommer han visserligen att belastas med en del administrativa
spörsmål, men dessa torde å andra sidan för ett institut av denna storlek icke
vara så omfattande, att de verka alltför störande på hans vetenskapliga arbete.
Anordningen torde vara dess mera motiverad, som institutet enligt uppgjorda
planer skulle komma alt arbeta på en enda avdelning.
Personalen i övrigt torde komma alt omfatta dels på institutets stat anställd
personal, dels utomstående forskare, som vid institutet utföra särskilda
undersökningar på eget initiativ eller på föranstaltande av uppdragsgivare,
dels ock skäligen teknologer, ingenjörer och andra, som utföra studiearbeten
vid institutet för avläggande av examen eller vinnande av doktorsgrad.
36
Kungl. Majlis proposition nr 201.
Utredningen framlägger följande personalplan för institutet:
Årskostnad
kronor
1 föreståndare å 12,000 kr./år ................................ 12,000
1 assistent i textilkemi å 6,000 kr./år............................ 6,000
1 assistent i textilmekanik å 6,000 kr./år ...................... 6,000
1 kanslibiträde och redogörare å 3,600 kr./år.................... 3,600
1 skrivbiträde å 2,400 kr./år .................................. 2,400
4 laboratoriebiträde!! å 3,000 kr./år............................ 12,000
2 laboratoriebiträden å 2,400 kr./år ............................ 4,800
1 verkmästare och instrumentmakare å 4,400 kr./år.............. 4,400
1 laboratorievaktmästare å 3,600 kr./år ........................ 3,600
1 maskinist å 3,000 kr./år .................................... 3,000
Summa kronor 57,800.
I anslutning härtill framhåller utredningen, att personal för textilundervisningen
icke ingår i personalplanen utan har beräknats komma att anställas
på Chalmers tekniska högskolas stat. Då denna personal åtminstone till en
början kunde antagas komma att utgöras av en speciallärare i textilkemi
och en i textilmekanik, vilka befattningar finge betraktas som deltidstjänster,
ginge det dock bra att ordna så att för den ena eller båda speciallärarbefattningarna
mot särskilt arvode anställdes personer tillhörande institutets
personal. Utredningen fortsätter:
Förutom föreståndaren, som förutsatts vara kemist, skulle den anställda
personalen omfatta två forskningsassistenter, en i textilkemi och en i textilmekanik.
Dessa böra vara kompetenta att efter av föreståndaren uppdragna
riktlinjer tämligen självständigt leda forskningsarbeten.
För rutinprovningar, enklare analysarbeten, diskning och andra enklare
laboratoriegöromål erfordras ett antal laboratoriebilräden, enligt förslaget sex
stycken. I personalplanen upptagen verkmästare skall ha att fungera som
instrumentmakare samt i övrigt leda verkstadsarbetena. För kamerala uppgifter
och andra kontorsgöromål erfordras ett kanslibiträde, samtidigt tjänstgörande
som redogörare, och ett skrivbiträde, tillika telefonist. Vidare erfordras
en laboratorievaktmästare och en maskinist.
Föreståndare bör tillsättas av institutets styrelse, övrig mera fast anställd
personal bör antagas av styrelsen efter förslag av föreståndaren. Tillfälliga
hjälpkrafter torde lämpligen kunna anställas av föreståndaren direkt.
I fråga om anskaffningen av kvalificerad forskarpersonal för institutet
råda särskilda svårigheter, då den textila forskningen i vårt land hittills varit
av obetydlig omfattning och då vi här i landet sakna högre teknisk textilundervisning.
Genom förhandlingar med vederbörande industriorganisationer
har utredningen emellertid utverkat, att dessa åtagit sig att ombesörja och
bekosta specialutbildning av forskningspersonal, främst av lämplig person
till föreståndarebefattningen.
Under erinran att institutet enligt utredningens förslag skall bedriva tekniskt-vetenskaplig
forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden,
som röra textila produkter, deras framställning och användning, samt
i samband härmed medverka till utbildningen av tekniker och forskare på
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
37
dessa områden kommer utredningen härefter närmare in på frågan om arbetets
bedrivande vid institutet. Utredningen anför härutinnan:
Institutets huvuduppgift skulle bli att bedriva systematisk, grundläggande
forskning inom nyssnämnda områden. Denna del av verksamheten bör bedrivas
enligt ett allmänt forskningsprogram, som för elt år i sänder fastställes
av styrelsen. Styrelsen äger att vid sin sida som rådgivande organ tillsätta
ett råd av tekniker och vetenskapsmän att medverka vid uppgörandet av
forskningsprogrammet. Förslag till program bör uppgöras av föreståndaren
i samråd med rådet eller de andra personer som styrelsen bestämmer. Av
stor betydelse är att verksamheten icke i detalj bindes av det uppgjorda
forskningsprogrammet. Detta bör endast ange riktlinjerna i stort, medan däremot
det löpande arbetet bör ledas självständigt av föreståndaren. Med ett
tillspetsat och schematiskt uttryck kan man säga, att forskningsprogrammet
bör ange vilka problem som böra utforskas, men föreståndaren bestämma
hur detta skall göras. För att följa viktigare forskningsarbeten i institutet och
skapa kontakt med vederbörande industrier kunna tekniska kommittéer tillsättas
av styrelsen. Institutets föreståndare synes i regel böra fungera som
ordförande i dessa tekniska kommittéer.
I den mån så kan ske utan men för den systematiska forskningen enligt
fastställt program bör institutet kunna åtaga sig att för utomstående uppdragsgivares
räkning och på deras bekostnad utföra bestämda undersökningar
inom institutets verksamhetsområde. Kostnaderna för dylika uppdrag böra
noggrant bokföras och debiteras i avseende på såväl löner och materialkostnader
som allmänna omkostnader. För undersökningar enligt uppdrag bör i
första hand anställas extra personal, som får arbeta under ledning och uppsikt
av institutets föreståndare och forskningsassistenter.
I mån av utrymme och laboratorieresurser i övrigt bör plats beredas åt studerande
vid teknisk högskola och åt civilingenjörer, som ämna avlägga teknisk
licentiatexamen eller vinna teknisk doktorsgrad, att vid institutet utföra
examens-, licentiat- eller doktorsarbeten på det textila området. Motsvarande
möjligheter böra även kunna beredas forskare i övrigt att vid institutet utföra
egna arbeten. Omkostnaderna för dylika arbeten skulle därvid i den utsträckning
styrelsen bestämmer kunna bestridas av institutet. Självfallet skola de
studerande och forskare, som bereus tillfälle att arbeta i institutet, rätta sig
efter de ordningsregler, som gälla för institutets anställda personal, och i
övrigt efter de anvisningar, föreståndaren lämnar.
Institutet skall vidare medverka till utbildningen av tekniker och forskare
inom sitt verksamhetsområde. För övningslaborationer skall därvid i första
hand utnyttjas de .större laboratorielokaler i våningen en trappa upp, vilka å
en vid betänkandet fogad ritning nr 20 betecknats textilkemiskt laboratorium,
textilmekaniskt laboratorium och konfektionslaboratorium. Dessa utrymmen
böra även nyttjas till demonstrationer i samband med undervisningen.
Institutets forskarpersonal bör i den mån så befinnes lämpligt vara
skyldig alt mot särskild ersättning meddela undervisning i textila och konfektionstekniska
ämnen.
Verksamheten i institutet bör bedrivas i intim samverkan särskilt med
Chalmers tekniska högskola, men även med andra institutioner med näraliggande
arbetsuppgifter, såsom textilinstituten i borås och Norrköping,
Svenska träforskningsinstitutet i Stockholm och fysikalisk-kemiska institutionen
vid Uppsala universitet. Såsom tidigare framhållits är det vidare av
utomordentlig betydelse, att forskningsverksamheten vid institutet bedrives
i nära kontakt med textil- och beklädnadsindustrien.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
Utredningen erinrar härefter att utredningen såväl i sina betänkanden nr
I—III som tidigare vid framläggandet av nu förevarande förslag framfört
allmänna principer beträffande den yttre organisationen av ett forskningsinstitut.
I vad det gällde de för textilforskningen speciella synpunkterna på
dessa frågor hade utretts, att det tillämnade textilforskningsinstitutet borde
omfatta alla branscher inom textil- och beklädnadsindustrien, att det borde
anknytas till teknisk högskola, att det borde organiseras så att industriens
medverkan i arbetet erhölles samt att dess verksamhetsområde främst borde
omfatta grundläggande forskning. I sitt betänkande nr I (sid. 122—123) hade
utredningen framhållit, att statlig drift av forskningsinstitut erbjöde vissa
fördelar men även stora nackdelar. Vid uppgörandet av det tidigare framlagda
förslaget till träforskningsinstitut hade utredningen sökt åstadkomma
en organisationsform som i sig såvitt möjligt tillvaratoge fördelarna med statsdrift
med undvikande av dess nackdelar. För att vinna detta hade träforsknängen
ordnats så, att ett nytt institut, »Svenska träforskningsinstitutet»,
skulle inrättas och drivas av staten och industrien gemensamt. Deras skyldigheter
skulle regleras genom ett avtal mellan å ena sidan Kungl. Maj:t och
Kronan och å den andra den av industriens branschorganisationer bildade
»stiftelsen Svensk träforskning». På samma sätt och av samma skäl hade utredningen
i fråga om textilforskningens ordnande trätt i förhandlingar med
vederbörande industriorganisationer, Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen,
vilka bildat »stiftelsen Svensk textilforskning» för att representera
industrien vid administreringen och finansieringen av det planerade textilforskningsinstitutet.
Som resultat av förhandlingarna hade uppgjorts ett
förslag till avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen angående ordnande av
central foskningsverksamhet rörande textila produkter samt deras framställning
och användning. Detta avtal, vilket bilagts betänkandet, hade för Kungl.
Majit och Kronan under förutsättning av Kungl. Majits godkännande undertecknats
av ordföranden i utredningen samt för stiftelsen av vederbörande
firmatecknare. Förslag till stadgar för det tillämnade textilforskningsinstitutet
hade även upprättats efter förhandlingar mellan utredningen och
industriens representanter. Dessa stadgar, vilka jämväl bilagts betänkandet,
skulle träda i kraft under förutsättning att de fastställdes av Kungl. Maj :t. Som
säkerhet för de förpliktelser, stiftelsen åtoge sig, skulle den insamla undergarantier
från de enskilda industriföretagen.
Avtalsförslaget torde jämte förslaget till stadgar få såsom bilaga fogas till
statsrådsprotokollet.
I anslutning till avtalsförslaget anför utredningen till en början bland annat
följande.
Industriens andel i kostnaderna för den grundläggande forskningen är för
textilforskningsinstitutet relativt sett något större än som tillämpats för det
av utredningen tidigare föreslagna Svenska träforskningsinstitutet. En motivering
härför är, att staten på det textila området icke har samma företagarekonomiska
intressen att bevaka som beträffande träindustrien. På det sistnämnda
området är staten ju genom kronoskogama den största råvarupro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
39
ducenten och har dessutom vissa producentintressen i träförädlingsindustrien.
På textilområdet kan man dock säga att staten — förutom samhället
i dess helhet med dess intresse av att folkförsörjningen förbättras och
näringslivet förkovras ■— även representerar mycket betydande speciella
konsumentintressen, främst i fråga om försvarets och sjukvårdens behov.
Med hänsyn härtill och till textilindustriens stora betydelse för vårt nationalhushåll
har utredningen ansett det välmotiverat att staten gör en vägande
insats för textilforskningens ordnande.
I fråga örn engångskostnaderna, anför utredningen vidare, skall
staten enligt avtalet tillhandahålla tomt och bekosta uppförandet av byggnaden
jämte dess inredning. Det hade därvid förutsatts att staten holle tomtmark
reserverad invid institutet för den utvidgning av detta, som framdeles
kunde visa sig erforderlig. Möjligheterna härför hade undersökts, och å en
betänkandet bifogad ritning nr 24 hade nied streckade linjer de områden angivits,
som kunde tänkas vara lämpliga för tillbyggnader till institutet. Utredningen
fortsätter:
Kostnaderna för byggnad med inredning ha i det föregående beräknats
till 700,000 kronor med tillämpande av prisnivån i januari 1943. Staten
åtager sig enligt avtalet att bestrida de kostnader för byggnadens uppförande
och inredning, som uppstå örn den uppföres vid samma tidpunkt som
Kungl. Majit lägger fram proposition i ämnet till riksdagen. Skulle efter
denna tidpunkt arbetslönerna komma att höjas och materialpriserna att
stiga, har stiftelsen förbundit sig att svara för detta, dock med vissa inskränkningar,
vilka framgå av § 12 i avtalet.
Statens åtagande i fråga om byggnadens uppförande har i avtalet exemplifierats
med »såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning, schaktning,
sprängning för grund, yttre rörledningar, planering och vägar samt installationer
för värme, kraft och belysning, ventilation, gas, vatten, avlopp, hissar,
dragskåp ävensom övrig fast inredning, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med bifogade ritningar och kostnadsförslag». Det är svårt att uppdraga någon
bestämd gräns mellan vad som i ett laboratorium bör hänföras till begreppen
inredning eller utrustning. Avtalsenligt skall staten betala inredningen
och stiftelsen utrustningen. Örn den nu planerade verksamheten i institutets
byggnad av någon anledning skulle upphöra, bör staten kunna använda
byggnaden till annat laboratorieändamål. Därför har staten icke intresse
av att äga annat än sådan inredning, som kan komma till mångsidig
användning. Stiftelsen, som representerar industrien, kan däremot, om institutet
skulle nedläggas, nyttiggöra utrustningen vid företagens egna forskningslaboratorier
eller vid eventuellt inrättade centrallaboratorier för gemensam
forskning. Skiljelinjen mellan inredning och utrustning har fördenskull
i detta fall dragits enligt principen, att till inredning räknats sådant, som
kan hänföras till normal standard för ett laboratorium, medan för laboratoriets
verksamhetsområde speciella anordningar räknats lill utrustning.
Stiftelsen åtager sig att bekosta institutets utrustning. Kostnaderna för
den första utrustningen beräknas till 707,500 kronor. Utrustningen förblir
stiftelsens egendom och får av denna bortföras örn den ej längre behövs för
verksamheten. Samma bestämmelser örn ägande- och nyttjanderätt, som
gälla för den första utrustningen av institutet, böra även tillämpas för den
utrustning, som senare inköpes för av stiftelsen tillhandahållna medel. I
fråga örn utrustningen har tidigare framhållits, alt för närvarande stora svårigheter
råda att anskaffa optiska instrument och annan utrustning, som
40
Kungl Maj:ts proposition nr 201.
måste importeras, men att betydande delar av den föreslagna utrustningen
kan tillverkas inom landet. Med hänsyn till leveranssvårigheter, prisstegringar
och liknande kan det visa sig omöjligt att för rimliga kostnader redan
från starten utrusta institutet fullständigt. För att icke stiftelsen genom åtagandet
att bekosta utrustningen skall ställas inför en olöslig eller alltför kostsam
uppgift har åtagandet begränsats till högst 750,000 kronor.
I fråga om byggnadens uppförande har i avtalet angivits, att detta skall
ske genom försorg av byggnadsstyrelsen eller särskild, av Kungl. Majit förordnad
byggnadskommitté. Sistnämnda alternativ har angivits därför, att
byggnadsarbeten för närvarande pågå vid Chalmers tekniska högskola genom
försorg av särskild byggnadskommitté, och det synes böra tagas under
övervägande att låta samma kommitté även ha hand om byggnadsarbetena
för textilforskningsinstitutet.
Även årskostnaderna för institutet föreslås, såsom framgår av avtalsförslaget,
bli uppdelade på staten och stiftelsen. Utredningen framhåller
i anslutning härtill, att det icke är möjligt att på detta förberedande stadium
med anspråk på större noggrannhet förutsäga nämnda årskostnader, eftersom
byggnad för institutet först måste uppföras, innan verksamheten kan komma
i gång, och förhållandena i rådande tidsläge snabbt kunna ändra sig. Utredningen
betonar därvid, att av utredningen framlagt förslag till stat för institutet
endast får betraktas som en uppskattning med utgångspunkt från nuvarande
situation. Statförslaget, som jämväl upptager berörda i förslaget till
avtal förutsatta uppdelning av institutets årskostnader, har följande innehåll:
-
Inkomster.
Statsanslag:
Till avlöningar och arvoden .................
Till omkostnader .........................
Andra inkomster:
Årsanslag av stiftelsen »Svensk textilforskning»
Inkomster för patent, särskilda uppdrag m. m.
Kronor
Kronor
....... 60,500
66,000
...... 100,000
...... 10,000
110,000
Summa kronor
176,000
Utgifter.
Avlöningar och arvoden:
1. Arvoden åt av Kungl. Majit förordnade styrelseleda
-
möter, av statsmedel .......................... 1,000
2. Avlöningar åt fast personal, av statsmedel ........ 44,000
3. Rörligt tillägg härå, av statsmedel................ 13,300
4. Pensioneringskostnader, av statsmedel ............ 2,200
5. Avlöningar åt fast personal, av industrimedel...... 13,800
6. Rörligt tillägg härå, av industrimedel.............. 2,900
7. Pensioneringskostnader, av industrimedel ........ 800
8. Avlöningar åt tillfällig personal, av industrimedel . 10,000 88,000
Omkostnader:
1. Sjukvård m. m., av industrimedel ................ 1,000
2. Reseersättningar, av industrimedel............... 1,000
3. Inre underhåll av byggnader, av industrimedel...... 10,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 4j
Kronor Kronor
4. Uppvärmning, av statsmedel .....
5. Övriga expenser, av industrimedel .
6. Publikationstryck, av industrimedel
7. Övriga utgifter, av industrimedel .
Av posten övriga expenser beräknas till
vatten, gas och elektrisk ström ..................
diverse expenser ...............................
Av posten övriga utgifter beräknas till
textila råmaterial, kemikalier och övrig förbrukningsmaterial
....................................
tekniska inventarier och maskiner ................
böcker, tidskrifter och annan biblioteksmaterial ....
frakter m. ....................................
Det yttre underhållet av byggnad och tomt föreslår utredningen bli ombesörjt
av byggnadsstyrelsen, varför kostnaderna härför borde påföras byggnadsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond. Kostnaderna för
dessa underhållsarbeten hade därför icke medräknats i institutets stat. Peisonal-
och materialkostnaderna för den textilundervisning, som skulle äga
rum inom textilinstitutets byggnad, hade icke heller medräknats i statförslaget
för institutet utan, såsom tidigare av utredningen antytts, förutsatts
komma att upptagas i staten för Chalmers tekniska högskola. Beträffande
det inre underhållet av byggnaden hade det ansetts angeläget att låta institutet
självt sköta detta och bekosta det med industrimedel. Förn tom att institutets
ledning härigenom bleve ekonomiskt intresserad av att nödig försiktighet
iakttoges, så att underhållet förbilligades, vunnes genom den föreslagna
anordningen att ändrings- och reparationsarbeten kunde utföras utan
sådana dröjsmål, som kunde befaras, om det inre underhållet skulle skötas av
ett ämbetsverk i huvudstaden.
Av de årliga kostnaderna i övrigt skall staten enligt avtalsförslaget betala
dels arvoden åt av Kungl. Maj :t förordnade styrelseledamöter och dels grundlöner
med rörligt tillägg och pensioneringskostnader åt större delen av den
fast anställda personalen. Härom anför utredningen i huvudsak följande:
Statens kostnader för sina styrelseledamöter i institutet lia uppskattats till
1,000 kronor. Eventuella arvoden åt industriens representanter i styrelsen ha
icke upptagits i staten utan förutsatts skola betalas av industrien direkt. Av
lönerna åt fast personal utgöres 57,800 kronor av grundlöner samt 16,200
kronor av rörliga tillägg och 3,000 kronor av pensioneringskostnader. Vidare
har räknats med 10,000 kronor till anställning av tillfällig arbetskraft. Bidrag
av statsmedel till grundlöner skulle utgå till följande belopp: en föreståndare
med 12,000 kronor per år, två forskningsassistenter med 6,000 kronor per
år vardera, en person som kanslibiträde och redogörare med 3,600 kronor
per år, en verkmästare och instrumentmakare med 4,400 kronor per år samt
fyra laboratoriebiträden med 3,000 kronor per år vardera. Härtill skall läggas
rörligt tillägg, i nuvarande läge beräknat till 13,300 kronor, och pensioneringskostnader,
ungefär 2,200 kronor, varför i nuvarande prisläge statens totalkostnader
för löner m. m. åt personalen uppskattats till 59,500 kronor per år.
5.500
14.000
1.500
55.000 88,000
kronor 176,000
8,000
6,000
25,000
25,000
3.000
2.000
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
För den med bidrag av statsmedel avlönade personalen har vid beräkning av
de rörliga tilläggen tillämpats samma grunder, som gälla för tjänstemän”vid
statens nyreglerade verk, och för den av industrimedel avlönade personalen
ha tilläggen beräknats till samma andel av grundlönen som för närvarande
utgår enligt det s. k. ramavtalet, d. v. s. 20.7 procent. Pensioneringskostnaderna
vid anslutning till Svenska personal-pensionskassans normalplan kunna
uppskattas till 2,000 å 4,000 kronor årligen; i statförslaget har kalkylerats
med 3,000 kronor per år. Pension har endast förutsatts skola utgå åt befattningshavare
i de fall, då styrelsen finner det skäligt. I fråga örn''personalens
loner ma vidare särskilt framhallas att dessa icke behöva betraktas som fixerade
till de här angivna beloppen. Beträffande de löner, till vilka statsanslag
utgå, äro beloppen visserligen normerande för beräkningen av detta anslag,
men det står institutets styrelse fritt att, i den mån medel därför kunna
utverkas fran industrien eller stå till förfogande i annan ordning, bevilja
särskilda lönetillägg. De helt av industrimedel utgående lönerna kunna .justeras
ännu mer fritt uppåt eller nedåt med hänsyn till medelstillgången och
befattningshavarnas kvalifikationer. Statens bidragsskyldlghet har i avtalet
beraknats vid full drift av institutet. Om av något skäl''driftpersonalen skulle
minskas, skall statens bidrag minskas i förhållande härtill.
Under enman att de i staten ingående omkostnaderna med undantag av
kostnaderna för uppvärmningen helt skulle täckas av anslag från stiftelsen
anför utredningen vidare:
Omkostnaderna ha beräknats för en verksamhet av sådan omfattning som
ungefär motsvarar den angivna personalplanen. Institutets byggnad skall enks*
förslaget uppvärmas från värmecentralen vid Chalmers tekniska högskola,
och denna skall erhålla ersättning för värmeleveransen. Kostnaderna för inre
underhåll av byggnaden kunna för ett laboratorium av här ifrågavarande slag
uppskattas till 0.8—-1.0 procent av byggnadskostnaden. För textilforskningsinstitutet
har beräknats ett något större belopp än denna beräkningsgrund
skulle ge, varigenom vinnes att även vissa smärre omändringsarbeten inome
kunna utföras för underhållsanslaget. I omkostnaderna ha icke
medräknats kostnader för anskaffande av dyrbarare apparater och maskiner.
Behovet av nyanskaffning av dylik materiel kan variera mycket från tid till
annan, och medel härtill synas därför böra utverkas från fall till fall I omkostnadsstaten
har medtagits 25,000 kronor till tekniska inventarier och maskiner.
Sådan utrustning, som inköpes för dessa medel, bör förbli stiftelsens
egendom, ehuru institutet erhåller nyttjanderätten.
Sammanfattningsvis har utredningen beräknat statens och industriens
(= stiftelsens) bidrag till täckande av kostnaderna för institutet sålunda:
Staten .................
E ngångskostnader
Kronor
Årskostnader
Kronor
700,000 1
700 å 750,0008
66,0002
100,0004
Industrien ..........
Utredningen anför vidare i anledning av avtalsförslaget:
Avsikten med inrättande av institutet är ju att främja den inhemska textilteknikens
utveckling, och förutsättningen för en tillfredsställande lösning av
1 Exklusive tomtkostnad.
> yttre underhåll.
> risk för ökning av byggnadskostnaderna.
> beräknade inkomster av uppdrag m. m. (10 000 kr./år.)
43
Kunell. Maj:ts proposition nr 201.
forskningsfrågan är därför, att den svenska textilindustrien har intresse av att
medverka. Forskningsverksamheten beräknas bli till fördel för industrien, och
detta är också den bästa garantien för att den skall få erforderligt stöd från
industriföretagen. I § 11 har emellertid intagits en bestämmelse om rätt för
Kungl. Maj:t att uppsäga avtalet med ett års varsel, därest stiftelsen icke
skulle fullgöra sina förpliktelser.
De organisationer, som bilda stiftelsen, ha emellertid för att försäkra sig örn
ekonomiskt stöd från så många företag som möjligt beslutat att skaffa undergarantier
för stiftelsens åtaganden från de företag, som äro deras medlemmar.
Härigenom förhindras att somliga företag med tiden undandra forskningen
sitt stöd, varigenom kostnaderna för de andra skulle över hövan ökas.
Ur statens synpunkt innebär systemet med undergarantier en extra säkerhet
för att institutets verksamhet skall få tillräckligt stöd från det enskilda näringslivet.
På grund av att stiftelsen enligt avtalet har att sta ekonomiska risker tor
eventuella prishöjningar, har det ansetts lämpligt att i avtalet inrymma vissa
möjligheter att häva detta om riskerna skulle visa sig bli alltför stora. I första
hand får stiftelsen sålunda hävningsrätt om byggnaden — utan att stiftelsen
kan anses vållande till dröjsmålet — icke påbörjats före den 1 juli 1944. Om
det ekonomiska läget för industrien vid denna tid väsentligt förändrats, örn
byggnadskostnaderna stigit alltför mycket eller om det av andra skäl icke
längre anses för industrien önskvärt att medverka till inrättande av forskningsinstitutet,
finnas möjligheter att häva avtalet och eventuellt öppna förhandlingar
örn jämkningar i detsamma. .
Ytterligare en hävningsklausul har intagits i avtalet och hanlor sig tili
byggnadskostnadernas eventuella stegring. Denna klausul innebär, att industrien
får möjlighet att ta frågan om avtalet under omprövning, då slutgiltiga
byggnadsanbud föreligga. I sammanhanget bör påpekas, att entreprenadanbud
för byggnadsarbeten numera nied hänsyn till det labila prisläget ofta
inrymma en bestämmelse om att entreprenör skall fa tillägg för de kostnadsökningar,
som kunna uppkomma genom ökning av arbetslöner och materialkostnader
efter det entreprenadkontrakt skrivits. Skulle dylika kontraktsbestämmelser
komma att tillämpas vid textilforskningsinstitutets uppförande,
kan man alltså icke vid prövningen av anbuden exakt beräkna, till vilket belopp
byggnadskostnaderna stigit, då arbetet fullbordats. Man måste därför
förutsätta, att stiftelsen, då den får del av byggnadsanbuden, även räknar
med de eventuella kostnadsökningar, som kunna väntas uppkomma utöver
entreprenadsummorna. Skulle prisstegringarna befaras bli så stora, att de
merkostnader för byggnaden, som falla på stiftelsen, överstiga 150,000 kronor,
har stiftelsen då möjlighet att häva avtalet. Om avtalet icke haves, har
stiftelsen att svara för de på grund av ökade arbetslöner och materialpriser
uppkomna merkostnaderna även örn dessa skulle komma att överstiga 150,000
kronor.
Förslaget till stadgar för institutet ansluter sig till det framlagda förslaget
beträffande verksamhetens inre organisation och arbetets bedrivande vid
institutet, varom redogörelse lämnats i det föregående. Utredningen anför
om stadgeförslaget ytterligare bland annat:
Enligt bestämmelserna i § 3 skall Kungl. Majit förordna ordförande och
feni ledamöter samt »stiftelsen Svensk textilforskning» fem ledamöter av
styrelsen. De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna böra exempelvis representera
statens tekniska forskningsråd, Chalmers tekniska högskola, ingenjörsvetenskapsakademien
samt det allmännas betydande konsumentintressen
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
pa textilområdet (försvarsväsendet eller sjukvården), varjämte i styrelsen bör
msättas en kvinnlig eller manlig representant för den stora privata textilkonsumtionen.
Stiftelsens ledamöter i styrelsen böra så allsidigt som möjligt
representera de olika branscherna inom textil- och beklädnadsindustrien.
Styrelsens ordförande och ledamöter utses enligt stadgarna för högst tre år
men de kunna givetvis omväljas.
Det har ansetts lämpligt att icke utse särskild styresman för institutet
utan låta den administrativa ledningen utövas av samma person, som skall
leda forskningsarbetena. Detta förutsätter, att föreståndaren till sin hjälp har
en redogörare, som är kompetent att sköta räkenskaper och biträda med
administrativa göromål.
Den centrala tekniska dokumentationen, som nämnes i § 9, har ännu icke
kommit till stånd, men utredningen har upptagit detta spörsmål till behand.
.och ämnar inom nära framtid framlägga förslag i ämnet.
Föreskrifterna i § 10 rörande äganderätten till forskningsresultat, patentermg
och andra därmed sammanhörande frågor överensstämma med de allmänna
synpunkter på dessa frågor, som utredningen framlagt i sitt betänkande
nr I (sid. 144—146), och äro i huvudsak likalydande med motsvarande
bestämmelser i stadgarna för Svenska träforskningsinstitutet. Särskilt
ina framhållas den möjlighet att belöna forskare för uppnådda goda forskningsresultat,
som § 10 pekar på.
Bestämmelserna angående forskningsresultat uppnådda vid undersökningar
pa bekostnad av enskilda uppdragsgivare förefalla kanske mången omotiverat
harda och tarva därför en närmare förklaring. Det är ju så att örn
en uppdragsgivare, som anlitar institutet för en undersökning, för längre tid
skulle tillförsäkras resultaten av undersökningen, kunde detta hämma institutets
allmänna forskningsverksamhet. Institutets personal vore nämligen då
tvungen att hela tiden betrakta den ifrågavarande undersökningen som konfidentiell
och skulle icke kunna begagna sig av dess rön i det fortsatta forskningsarbetet.
Ej heller skulle institutet utan komplikationer kunna åtaga sig
nya uppdrag åt andra beträffande samma eller liknande problem. Om ett flertal
dylika fall uppkomme, skulle institutets verksamhetsområde allt mer kunna
inskränkas av sekretesshänsyn. Framhållas bör också, att ett företag skulle
för lång tid kunna utestänga de andra från att på något aktuellt område
anlita institutets sakkunskap endast genom att ge detta ett uppdrag inom
området i fråga. Med hänsyn härtill är det angeläget, att äganderätten förbehålles
uppdragsgivaren endast så lång tid, som kräves för att vidtaga nödiga
åtgärder för resultatens eventuella patentering. Ett år har ansetts vara
tillräcklig tid i normala fall, men det kan dock förekomma forskningsresultat,
beträffande vilka det tar längre tid än ett år att genom utredningar och experiment
utröna, om de äro värda patentering. På grund härav har stadgats att
resultaten av en undersökning utförd på föranstaltande av enskild uppdragsgivare
skola förbehållas denne, om han så önskar, dock högst under ett år
efter det arbetet avslutats, savida icke styrelsen på särskild framställning
medgivit förlängning av denna tidrymd.
Genom §11 tillförsäkras Chalmers tekniska högskola möjlighet att använda
sig av institutets forskarpersonal för undervisningen i textila ämnen
vid högskolan. Liknande bestämmelser finnas förut för vissa andra jämförbara
institutioner, såsom statens väginstitut och Svenska träforskningsinstitutet.
Genom bestämmelserna i § 12 regleras främst institutets användning för
forskarutbildningen. Stadgandet, att styrelsen skall avgöra i vilken omfattning
kostnaderna för de arbeten, som avses i paragrafen, skola bestridas av
institutet, ger styrelsen möjlighet att även ekonomiskt stödja forskarutbild
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
45
ningen genom att ställa till förfogande fria lokaler, apparater, förbrukningsmaterial
och dylikt. De forskningsarbeten, som utföras i utbildningssyfte,
kunna även bli av värde för institutets forskning och äro därför väl värda
stöd.
Upplösningsbestämmelserna i § 15 böra självfallet endast tillämpas om
institutets verksamhet definitivt skall upphöra, men däremot icke om den
av någon orsak temporärt nedlägges.
Framhållas bör, att till institutets tillgångar icke skola räknas byggnad med
inredning, som tillhör staten, eller den utrustning, som tillhör »stiftelsen
Svensk textilforskning». De tillgångar, som institutet i första hand kan komma
att få, äro patenträttigheter för av institutet uppnådda forskningsresultat
och vidare eventuella donationer till institutet.
Yttranden.
Även utredningens förslag i fråga örn institutets organisation och finansiering
har i huvudsak biträtts av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.
Önskemål om smärre jämkningar i förslaget ha dock framställts
från några håll.
Tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium anser, att den kvalificerade
forskningspersonalen, enligt förslaget bestående av en föreståndare
och tvenne assistenter, för ett forskningsinstitut sådant som det nu ifrågasatta
vore väl liten. De i personalplanen upptagna beloppen för avlöning åt
assistenterna torde även få anses alldeles för låga. Man finge därför utgå
ifrån, att av det belopp till avlöningar åt fast personal av industrimedel, som
funnes upptaget i utgiftsstaten, en del finge användas för lönetillägg åt dessa
assistenter.
Svenska teknolog föreningen yttrar:
Den anställda personalen skulle bestå av en föreståndare och två assistenter,
varav den ene i textilkemi och den andre i textilteknik, samt av 11 stycken
andra personer, varav 6 stycken laboratoriebiträden. Då dessa sistnämnda
äro upptagna till en grundavlöning av 2,400 och 3,000 kronor pr år, är det
uppenbart, att dessa icke avses vara vetenskapligt utbildade. Föreståndaren,
som skall vara textilkemist, kommer således i verkligheten att endast äga en
vetenskapligt utbildad medhjälpare, men däremot att förfoga över en stab av
biträden (inklusive vaktmästare m. fl.). Även om man får beakta, att dessa
biträden antagligen avses stå eventuella utomstående forskare vid institutet
till hjälp, synes dock proportionen överdriven. Föreningen vill därför ifrågasätta,
om icke den vetenskapligt utbildade personalen vid institutet bör utökas.
Avlöningarna för föreståndaren och assistenterna (liksom för de flesta
övriga anställda) synas vara i knappaste laget, särskilt beträffande assistenterna.
Föreståndaren är upptagen till 12,000 kronor och assistenterna till
6,000 kronor vardera. Härtill komma rörliga tillägg. Den förbättring i de
nämnda lönerna, som kan ske genom tilldelning från de i staten upptagna
industri medlen för avlöningar, synes ej kunna bliva tillfredsställande, då
dessa medel endast uppgå till 16,700 kronor för hela den fast anställda personalen
(14 stycken). Institutet är icke betjänt med annat än framstående
krafter, som äga en ingående vetenskaplig och även textil utbildning. De
låga avlöningarna, som särskilt skulle tillkomma assistenterna, kunna föranleda
alltför snabba ombyten på dessa platser, vilket ej kan vara till båtnad
för arbetet. Det må dessutom ifrågasättas, örn benämningen assistent är
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
lämplig och om icke denna benämning lätt kommer att giva befattningen
en lägre uppskattning än som avsetts. Dessa spörsmål sammanhänga med
frågan hur pass stadigvarande de anställda assistenterna i regel böra vara.
Utredningen synes ej ha yttrat sig däröver i detta betänkande. Men om man
ej önskar täta ombyten — och sådana kunna ej vara lämpliga för arbetet
— torde dessa befattningar både vad löner och benämningar beträffar böra
göras mera eftertraktade. Man måste beakta, att den mycket viktiga frågan
om en god rekrytering tili dessa platser (liksom till föreståndarebefattningen)
är vansklig även sedan institutet varit i gång några år. Det får antagas, att
den grundläggande forskningen på det textila området inom vårt land icke i
allmänhet kan locka flera framstående krafter, ty utsikterna för erhållande
av anställning utanför institutet måste, särskilt beträffande den grundläggande
forskningen rörande fiberframställning, förbli små. Att åter rekrytera
de ledande befattningarna inom institutet med vetenskapliga krafter från den
rena kemien utan kännedom om det textila området torde icke bliva tillfredsställande,
och utredningen har ock anfört, att för den första anskaffningen
av kvalificerad forskarpersonal för institutet har industrien åtagit sig
ombesörjande av specialutbildning. Men enligt föreningens mening kan även
i framtiden rekryteringen till dessa platser av förut angivna skäl bliva vansklig.
Det torde därför vara nödvändigt att göra dessa befattningar, särskilt från
ekonomisk synpunkt, gynnsammare. Det är dock på kvaliteten av forskarpersonalen,
som hela institutets effektivitet beror.
Styrelsen för svenska träforskningsinstitutet erinrar, att i utredningens
förslag förutsatts att institutets ledande forskare jämväl skulle ha hand örn
den administrativa ledningen av institutet. Detta syntes vara motiverat med
den relativt begränsade omfattning arbetet vid institutet till att börja med
skulle få. Örn däremot verksamheten skulle ökas i väsentlig grad torde man
måhända böra räkna med att framdeles tillsätta en särskild styresman, så att
icke ledaren för forskningsarbetet i alltför hög grad betungades med administrativa
och ekonomiska spörsmål.
Statens provningsanstalt anför — under erinran örn det av utredningen vid
redogörelsen över textilforskningsinstitutets verksamhetsområde gjorda uttalandet,
att institutet icke borde uppträda som konkurrent till befintliga
provningsanstalter genom att utföra kommersiell provning åt utomstående —
att utredningen beträffande arbetets bedrivande vid institutet gjort ett till
synes häremot stridande uttalande, nämligen att, i den mån så kunde ske
utan men för den systematiska forskningen enligt fastställt program, institutet
borde kunna åtaga sig att för utomstående uppdragsgivares räkning
och på deras bekostnad utföra bestämda undersökningar inom institutets
verksamhetsområde. Enär det icke tydligt angåves, att nämnda undersökningar
för utomstående uppdragsgivares räkning avsåge forskning och icke
rutinarbeten, kunde detta uttalande misstolkas och leda till att sådan materialprovning,
som enligt utredningens tidigare uttalande icke borde ifrågakomma,
likväl komme till stånd. I syfte att förhindra en sådan icke önskad
utveckling borde i stadgarna för institutet införas direktiv av samma innehåll
som i berörda tidigare uttalande.
Flygförvaltningen förutsätter, att den föreslagna organisationsformen, enligt
vilken institutet skulle få karaktären av ett halvstatligt företag, icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
47
komme att utgöra hinder för flygförvaltningen att uppehålla intim kontakt
med institutet och att vid behov påkalla dess tjänster.
Ingenjörsvctenskapsakademien omnämner, att föreningen rationell textiltvätt
i ett av akademien begärt yttrande framhållit användningsforskningens
betydelse och vikten av ett samarbete mellan dem, som inom landet bearbeta
tvättproblemen. För undvikande av onödigt dubbelarbete föresloge föreningen
därför, att, i den mån det blivande forskningsinstitutet upp toge tvättproblemen
till bearbetning, detta, i anslutning till § 1 i stadgarna för institutet,
skedde i samråd med föreningen och (eventuellt) andra institutioner, som
bearbeta tvättproblemet. Under framhållande av textiltvättens stora ekonomiska
betydelse för landet ifrågasatte föreningen, om icke detta intresse
borde bliva representerat i styrelsen för institutet.
Arméförvaltningens intendenturdepartement framhåller, att försvarsväsendet,
med hänsyn till de speciella fordringar som måste ställas på de textilvaror
som utnyttjas för dess räkning, hade särskilda med andra konsumenters
icke sammanfallande intressen att bevaka, och att försvarsväsendet därför
under alla förhållanden borde bliva representerat i styrelsen för institutet.
Matematisk-naturvetcnskapliga sektionen av filosofiska fakulteten vid universitetet
i Uppsala framhåller vikten av att institutets styrelse erhölle en
sammansättning, som svarade mot de maktpåliggande uppgifter av vetenskaplig
art (fastställande av forskningsprogram, tillsättande av vetenskapligt
skolad föreståndare etc.), som ålåge den. Det kunde synas tveksamt örn
bestämmelserna i stadgarnas § 3, jämförda med utredningens uttalanden
härom, erbjöde tillräckliga garantier i detta hänseende. Enligt nämnda uttalande
torde man endast bos tre av styrelsens elva ledamöter kunna påräkna
förtrogenhet med forskningsarbete eller sakkunskap inom någon av de vetenskapsgrenar,
som läge till grund för institutets verksamhet. Större akademiska
konsistoriet i Uppsala instämmer i vad sektionen sålunda anfört.
Sveriges industriförbund anför bland annat:
Textil- och konfektionsindustrierna skola till avsevärd del bestrida de
kostnader, som äro förenade med den planerade forskningsverksamheten.
Ett betydande intresse torde också inom industrien förefinnas för tecknande
av bidrag till stiftelsen Svensk textilforskning. Det ligger i sakens natur, att
industriföretagens beredvillighet att teckna medel för forskningsändamål är
i hög grad beroende av det sätt, varpå sådana teckningar behandlas i skattehänseende.
Härvid bar särskilt frågan huruvida bidragen äro avdragsgilla
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt gett upphov till en viss osäkerhet.
Förbundet tillåter sig i detta sammanhang återgiva ett uttalande i denna
fråga, som återfinnes i förbundets yttrande till kommerskollegium över förslaget
till krigskonjunkturskatt för 1943. I delta yttrande anföres följande:
»Den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, varom utredningar särskilt
under senaste tiden pågått, bär omfattats med stort intresse av såväl
näringsföretagen som statsmakterna. Betydelsen av denna verksamhet för vår
framtida försörjning och det allmänna välståndet lärer näppeligen kunna
överskattas. Under såväl redan avslutade som pågående förhandlingar har
från näringsföretagens sida ådagalagts villighet att medverka till upprättande
och drivande av forskningsinstitut inom olika näringsgrenar genom beta
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 201■
Departements
chefen.
lande av såväl engångs- som årliga bidrag. Näringsföretagen hava därvid förutsatt
såsom självklart, att sådana bidrag äro i beskattningshänseende avdragsgilla,
då de uppenbarligen utgöra omkostnader i rörelsen. För den fortsatta
organisationen av ifrågavarande verksamhet och dess bedrivande är
det emellertid angeläget att varje tvekan om bidragens karaktär av vid beskattningen
avdragsgilla omkostnader undanröjes. Med hänsyn till krigskonjunkturskatteförordningens
vaga och svårtolkade bestämmelser synes
emellertid, såvitt krigskonjunkturskattetaxeringen angår, avdragsrätten icke
under alla förhållanden kunna anses klar.
Vi hemställa därför, att i krigskonjunkturskatteförordningen för år 1943
måtte inrymmas ett förtydligande stadgande, varav klart framgår, att såväl
ifrågavarande engångsbidrag som de årliga bidragen få avdragas vid
merinkomstens beräkning, och anhålla tillika, att i samband med framläggande
av förslag till dylikt stadgande måtte bekräftas, att nämnda bidrag
enligt gällande rätt få avdragas vid taxering till kommunal inkomstskatt samt
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.»
Textilrådet anför i huvudsak följande.
De framlagda förslagen till ordnande av den textila forskningsverksamheten
hava framkommit såsom resultat av ingående överläggningar mellan
representanter för den statliga utredningen och textilrådet. I själva verket har
textilrådet sedan nu mera än två månader vidtagit energiska åtgärder för
att lösa forskningsfrågan i enlighet med utredningens förslag. Textilrådet
och konfektionsindustriföreningen, vilken senare i forskningsfrågan representerat
konfektionsindustrien, ha sålunda vid sammanträde i Göteborg den
28 januari 1943 grundat stiftelsen Svensk textilforskning och för denna antagit
stadgar. Sedan stiftelsens styrelse för sin del godkänt avtalet med Kungl.
Maj:t örn ordnande av den textila forskningsverksamheten, skedde undertecknandet
den 18 februari 1943. Stiftelsens styrelse igångsatte omedelbart
verksamheten med införskaffande av bidragsförbind elser från företagen. Intill
den 15 mars 1943 hade av textilfabriker bidrag till stiftelsens engångskostnader
tecknats med tillhopa 615,970 kronor. Bidragsteckning för stiftelsen
pågår jämväl inom konfektionsindustrien.
Vid överläggningarna inom textilrådet angående forskningsverksamhetens
ordnande har frågan, hur industriföretagens bidrag till sådant ändamål skulle
komma att behandlas i skattehänseende, varit föremål för uppmärksamhet.
Osäkerhet har därvid gjort sig gällande särskilt angående bidragens behandling
vid taxering till krigskonjunkturskatt. I sistnämnda fråga har ett uttalande
gjorts av Sveriges industriförbund i ett den 25 februari 1943 till kommerskollegium
avgivet yttrande över en av tillkallade sakkunniga utarbetad
promemoria med förslag rörande krigskonjunkturskatt för 1943. Textilrådet
tillåter sig hänvisa till vad industriförbundet i nämnda uttalande anför i saken
och instämmer däri.
Textilrådet meddelar slutligen, att stiftelsen, för att ej dyrbar tid skulle
försittas, i samråd med utredningens ordförande tillsatt en interimskommitté
med uppgift bland annat att inkomma med utredning och förslag rörande
institutionsbyggnadens konstruktion och utrustning, avsedda att föreläggas
de myndigheter, som i sinom tid finge i uppdrag att fatta slutliga avgöranden
i dessa frågor, samt att kommittén numera påbörjat sin verksamhet.
Jag har tidigare under delta ärendes behandling förordat, att det föreslagna
textilforskningsinstitutet inrättas och drives under samverkan mellan
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
49
staten och industrien. Då det gäller att överväga, hur denna samverkan skall
närmare utformas, faller det sig naturligt att söka ledning av statsmakternas
förra året fattade beslut rörande svenska träforskningsinstitutet. Utredningen
har också i enlighet härmed trätt i förhandlingar med textil- och beklädnadsindustriens
ledande organisationer, vilka för ändamålet bildat stiftelsen
Svensk textilforskning med uppgift att representera industrien vid dess samarbete
med staten för textilforskningens främjande. Efter dessa förhandlingar
har upprättats ett preliminärt avtal, vari statens och stiftelsens inbördes
skyldigheter med avseende å detta samarbete närmare regleras. Avtalet
överensstämmer i flera väsentliga punkter nära med det förra året träffade
avtalet angående inrättande och drivande av träforskningsinstitutet. Sålunda
skall i båda fallen staten ställa tomt för institutsbyggnaden till förfogande
samt bestrida kostnaderna för byggnadens uppförande, uppvärmning och
yttre underhåll, medan industrien skall anskaffa och bekosta den för verksamheten
erforderliga inventarieutrustningen. Vad övriga kostnader angår
skiljer sig däremot det nu träffade preliminära avtalet från vad därutinnan
stadgas i avtalet rörande träforskningsinstitutet. Medan det enligt sistnämnda
avtal i princip gäller, att staten skall bestrida de väsentliga kostnaderna folden
grundläggande forskningen vid institutet, skall enligt det nu föreliggande
preliminära avtalet industrien svara för dessa kostnader med undantag
av personalkostnaderna, vilka skola fördelas mellan staten och industrien.
Jag vill vidare erinra, att de båda avtalen ej heller ifråga om byggnadskostnaderna
äro fullt kongruenta, i det att enligt avtalet angående textilforskningsinstitutet
industrien åtagit sig att, med viss begränsning, svara för den
kostnadsökning som kan uppkomma på grund av prisstegring å byggnadsmaterial
och höjning av arbetslöner. Utredningen har som motivering för
dessa skiljaktigheter mellan de båda avtalen framhållit, att staten icke på
det textila området hade samma företagarekonomiska intressen att bevaka
som beträffande träindustrien.
För de mera väsentliga bestämmelserna i avtalet och utredningens motivering
till desamma har i det föregående lämnats en närmare redogörelse.
Jag torde i övrigt få hänvisa till avtalet, vilket såsom bilaga fogas vid protokollet
i detta ärende. Det i avtalet innefattade förslaget till reglering av förhållandet
mellan staten och industrien i deras gemensamma strävan att befrämja
en grundläggande textilteknisk forskning har av samtliga remissinstanser
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För min del vill jag jämväl
förorda förslaget och tillstyrker alltså avtalets godkännande från statens
sida. Jag förutsätter emellertid befogenhet för Kungl. Majit att, därest så
skulle befinnas lämpligt, efter överenskommelse med stiftelsen vidtaga smärre
jämkningar i avtalet. Sådana kunna exempelvis föranledas av vad jag
tidigare anfört vid behandlingen av frågan örn institutsbyggnadens närmare
förläggning och utformning.
Beträffande utredningens beräkningar av institutets blivande årskostnader,
däri inbegripna personalkostnaderna, vilka särskilt uppmärksammats av
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 201.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium och svenska teknologföreningen,
vill jag understryka utredningens uttalande angående omöjligheten
av att nu med större noggrannhet förutsäga dessa kostnader. Utredningens
beräkningar synas dock vara väl ägnade att tjäna till ledning vid det redan
nu erforderliga bedömandet av de framtida kostnader vilka komma att föranledas
av statens årliga bidragsskyldighet gent emot institutet. Jag vill
särskilt framhålla att de av utredningen föreslagna och i avtalet fixerade
löneförmånerna för institutets vetenskapligt utbildade forskningspersonal
överensstämma med vad därutinnan avsetts för motsvarande befattningshavare
vid träforskningsinstitutet samt att det ifråga örn båda instituten förutsatts
möjlighet för industrien att vid behov utfylla dessa förmåner. Erinras
må tillika, att från Chalmers tekniska högskolas stat särskild ersättning
torde komma att utgå till denna personal i den män. densamma tages i anspråk
för undervisning vid högskolan.
De såsom bilaga till avtalet fogade stadgarna för textilforskningsinslilutet,
vilka avfattats efter förebild av stadgarna för träforskningsinstitutet,
böra jämväl enligt min mening kunna i huvudsak godtagas. Enligt
stadgarna skall Kungl. Maj:t förordna ordföranden i styrelsen och fem av
styrelsens övriga tio ledamöter. De av utredningen samt under remissbehandlingen
gjorda uttalandena angående de institutioner och intressegrupper,
från vilka dessa statens representanter i styrelsen lämpligen böra väljas,
torde därvid komma att ägnas tillbörligt beaktande. Statens provningsanstalt
har ansett det icke tydligt framgå, att de undersökningar för utomstående
uppdragsgivares räkning, vilka enligt stadgarna kunna utföras vid anstalten,
måste ha karaktären av forskning och icke finge avse allenast sådana rutinarbeten
som folie under redan befintliga provningsanstalters verksamhetsområde.
Av § 8 i stadgarna synes dock med erforderlig tydlighet framgå, att vid
institutet endast skola bedrivas rena forskningsarbeten.
Den av Sveriges industriförbund och textilrådet berörda frågan, huru
industriföretagens bidrag till bedrivandet av centralt organiserad teknisk
forskning böra behandlas i skattehänseende, har i annat sammanhang av
chefen för finansdepartementet bringats under Kungl. Maj:ts bedömande.
Hemställan.
I enlighet med vad jag i det föregående förordat lärer beslut nu böra
fattas beträffande det preliminärt träffade avtalet samt om anslag till uppförande
av institutsbyggnaden. Innan denna blivit färdigställd torde däremot
icke erfordras något särskilt anslag för uppfyllandet av statens skyldighet
enligt avtalet att bidraga till institutets årskostnader. Visserligen kommer
det redan dessförinnan att föreligga behov av medel till arvoden och andra
ersättningar åt statens representanter i institutets styrelse, vilken i enlighet
med vad utredningen förordat lärer böra tillsättas så snart beslut fattats örn
inrättande av institutet. Ersättningarna till dessa representanter synas emellertid
lämpligen kunna tills vidare bestridas av medel, som eljest stå till
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
51
Kungl. Maj:ts förfogande. Beträffande det erforderliga byggnadsanslaget å
700,000 kronor har utredningen föreslagit, att för nästa budgetår anvisas
ett begynnelseanslag av 300,000 kronor eller samma belopp som beräknats
i riksstatsförslaget. Enligt vad jag inhämtat har utredningen därvid avsett,
att återstoden av de erforderliga medlen skall anvisas å riksstaten för budgetåret
1944/45. Häremot har jag intet att erinra.
Under åberopande av vad jag sålunda och i tidigare sammanhang anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal med
stiftelsen Svensk textilforskning;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så befinnes
påkallat och lämpligt, överenskomma med stiftelsen örn
jämkningar i avtalet;
dels ock till Uppförande av byggnad för textilforskning å
kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av kronor
300,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
Bilaga.
Avtal mellan Kungl. Maj:! och stiftelsen »Svensk textilforskning»
angående ordnande av central forskningsverksamhet rörande
textila produkter samt deras framställning och användning.
§ 1.
Stiftelsen »Svensk textilforskning», i det följande kallad stiftelsen, åtager
sig att under de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande och drivande
av ett forskningslaboratorium benämnt »Svenska textilforskningsinstitutet»,
i det följande kallat institutet, vars syfte skall vara att i nära samarbete
med Chalmers tekniska högskola och under samverkan med andra vetenskapliga
institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande
textila produkter samt deras framställning och användning ävensom att i
samband härmed medverka till utbildningen av tekniker och forskare inom
de av institutets verksamhet berörda områdena.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar
för »Svenska textilforskningsinstitutet», vilka för att vara gällande skola
fastställas av Kungl. Majit, ävensom genom arbetsordning och de kompletterande
föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Kungl. Majit upplåter å plats, angiven å bilagda karta, tomt för uppförande
av den för institutet erforderliga byggnaden.
Byggnaden skall uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda ritningar,
lokalförteckning och kostnadsförslag samt skall omfatta följande utrymmen:
a)
laboratorier företrädesvis avsedda för grundläggande forskning inom de
textilkemiska, textilmekaniska och konfektionstekniska områdena samt i anslutning
härtill särskilda utrymmen för provningar och allmänna analysarbeten;
b)
utrymmen för administration och dylikt;
c) utrymmen huvudsakligen avsedda att utnyttjas för demonstrationer och
övningar vid Chalmers tekniska högskola i samband med undervisning i textila
och konfektionstekniska ämnen.
Det förutsättes, att Kungl. Majit såvitt möjligt håller byggnadstomt i anslutning
till institutet reserverad för framdeles erforderlig utvidgning.
§ 4.
Kungl. Majit åtager sig att med nedan i andra stycket av denna § angiven
inskränkning bestrida de med uppförande av ovannämnda byggnad förenade
kostnaderna, avseende såväl egentliga byggnadsarbeten som röjning, schaktning,
sprängning för grund, yttre rörledningar, planering och vägar samt installationer
för värme, kraft och belysning, ventilation, gas, vatten, avlopp,
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
hissar, dragskåp ävensom övrig fast inredning, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med bifogade ritningar och kostnadsförslag.
Nämnda kostnadsförslag äro beräknade på grundval av prisläget i januari
1943. Stiftelsen svarar för den ökning i byggnadskostnaderna som på grund
av prisstegring å byggnadsmaterial och höjning av arbetslöner kan uppkomma
efter det Kungl. Majit framlagt proposition i ämnet till riksdagen.
Byggnaden skall uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen (eller särskild,
av Kungl. Majit förordnad byggnadskommitté), som härvid skall samråda
med institutets styrelse, denna obetaget att utse särskilda byggnadsdelegerade
för dylikt samråd.
§ 5.
Byggnaden äges av statsverket och skall under den tid avtalet gäller disponeras
av institutet. Övningslaboratorier skola ställas till förfogande för de
studerande vid Chalmers tekniska högskola i den mån så erfordras för undervisning
inom institutets verksamhetsområde.
§ 6.
Kungl. Majit förbinder sig att bestrida kostnaderna för uppvärmning och
yttre underhåll av byggnaden ävensom för skötsel av vägar, gräsmattor, planteringar
och dylikt.
Kungl. Majit förbinder sig vidare att betala de arvoden, som enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder skola utgå till statens representanter i institutcts
styrelse.
Dessutom förbinder sig Kungl. Majit att genom årliga anslag bidraga till
kostnaderna för den grundläggande forskningen vid institutet ävensom för
dettas administration. Dessa bidrag avse endast avlöningar och beräknas vid
full utbyggnad av verksamheten uppgå till 44,000 kronor per år enligt nedanstående
fördelning:
Till avlöning åt
föreståndare för institutet ............................ kronor 12,000
två forskningsassistenter ä 6,000 kronor................ » 12,000
en person som kanslibiträde och redogörare............ » 3,600
en verkmästare .................................... * 4,400
fyra laboratoriebiträden å 3,000 kronor ......... y 12,000
Summa kronor 44,000.
Bidragen till personalkostnader skola, förutom lönebidragen, jämväl omfatta
de kostnader, som förorsakas institutet genom anslutning till Svenska
Personal-Pensionskassan för de av ovan angivna befattningshavare, till vilka
enligt bedömande av institutets styrelse egen pension respektive familjepension
bör utgå. Bidragen till pensionskostnader skola härvid beräknas på de
grundbelopp, som motsvara de angivna statliga lönebidragen.
Så länge institutets verksamhet med avseende på grundläggande forskning
och administration icke uppnått den förutsatta omfattningen, inträder statens
bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader uppstått.
Ovan angivna lönebidrag skola justeras i enlighet med de grunder för rörligt
tillägg och kristillägg, som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade
verk.
I den mån, på grund av förestående bestämmelser, jämkningar erfordras i
de ovan angivna bidragsbeloppen, har institutets styrelse att före utgången aV
maj månad avgiva förslag till Kungl. Majit, som därefter fastställer bidragén
för budgetåret ifråga.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
§ 7.
Den forskningsverksamhet, till vilken staten på ovan angivet sätt bidrager,
skall avse problem av företrädesvis grundläggande och principiellt intresse
inom textilteknikens — framför allt textilkemiens — samt konfektionsteknikens
områden. För denna forskningsverksamhet skola i övrigt gälla de bestämmelser,
som enligt institutets stadgar skola tillämpas i fråga om de på
allmänt forskningsprogram utförda arbetena.
§ 8.
Stiftelsen förbinder sig att intill ett belopp av högst 750,000 kronor bekosta
och, sedan beslut om byggnadens uppförande fattats, snarast möjligt gå i författning
om att anskaffa den för verksamheten vid institutet erforderliga utrustningen
i avseende på inventarier, såsom möbler, flyttbara laboratoriebord,
instrument och apparatur, maskiner och dylikt. Förteckning över sådan ut
rustning, som i första hand anses nödvändig för verksamheten, bifogas detta
avtal.
Sådan utrustning, som inköpes för av stiftelsen anslagna medel, förblir stiftelsens
egendom.
§ 9.
Stiftelsen förbinder sig att bekosta institutets årliga utgifter utöver de bidrag,
som staten enligt § 6 eller eljest lämnar. Stiftelsens bidrag skall vara så
stort, att institutets möjligheter för forskning enligt nu fastställda grunder
kunna ändamålsenligt utnyttjas. Det av stiftelsen garanterade beloppet utgör
högst 100,000 kronor per år.
§ 10.
Stiftelsen skall vara så uppbyggd att varje svenskt företag inom det område,
som är föremål för institutets verksamhet, har möjlighet att genom bidrag
till stiftelsen efter samma grunder, som övriga stödjande industriföretag, bliva
delaktig i forskningsverksamheten.
§ 11.
Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle stiftelsen
brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad att
uppsäga avtalet med ett års varsel.
Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång är uppsagt från
endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.
§ 12.
Föreliggande avtal träder i kraft under förutsättning, å ena sidan, att det
av Kungl. Majit godkännes genom beslut meddelat före den 1 augusti 1943,
å andra sidan, att de organisationer, som bilda stiftelsen, före nämnda tidpunkt
styrkt, att stiftelsen från enskilda företag erhållit bidrag eller utfästelser
i sådan omfattning att de skyldigheter, som enligt avtalet åvila stiftelsen,
kunna fullgöras.
Därest på grund av hinder från vederbörande myndigheters sida eller på
grund av andra omständigheter utanför stiftelsens rådighet uppförandet av
byggnaden för institutet icke påbörjats före den 1 juli 1944, äger stiftelsen
genom skriftligt, till Kungl. Majit ställt meddelande häva avtalet. Har stiftelsen
icke före den 1 oktober 1944 utövat sin hävningsrätt, förfaller denna.
Kungl. Majj.ts proposition nr 201.
55
Då slutgiltiga byggnadsanbud föreligga, vare sig detta äger rum före eller
efter sistnämnda datum, äger dock stiftelsen rätt att på sätt ovan sägs inom
en månad häva avtalet, därest det av anbuden skulle framgå att de merkostnader
för byggnaden med fast inredning, som enligt § 4 i detta avtal skulle
drabba stiftelsen, överstiga 150,000 kronor.
Stockholm den 18 februari 1943.
KUNGL. MAUT och KRONAN STIFTELSEN »SVENSK TEXTIL
-
För
Föi
-
Under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande:
FORSKNING»
AXEL BERGENGREN.
G. MALM.
E. W. Paues.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
Bilaga till avtalet.
Stadgar för Svenska textilforskningsinstitutet.
Fastställda av Kungl. Majit den
§ 1.
Svenska textilforskningsinstitutet, i det följande kallat institutet, har till ändamål
att i nära samarbete med Chalmers tekniska högskola och under samverkan
med andra vetenskapliga institutioner bedriva tekniskt-vetenskaplig
forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden, som röra textila
produkter, deras framställning och användning ävensom att i samband
härmed medverka till utbildningen av tekniker och forskare på dessa områden.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras genom avtal av den 18 februari 1943 mellan
Kungl. Majit och Kronan samt stiftelsen »Svensk textilforskning» angående
ordnande av central forskningsverksamhet rörande textila produkter samt
deras framställning och användning, genom dessa stadgar ävensom genom de
föreskrifter i övrigt, som utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av ordförande
och tio ledamöter. Kungl. Majit förordnar ordförande och fem ledamöter,
representerande med institutet sammanhängande forskningsintressen.
Fem ledamöter utses av stiftelsen »Svensk textilforskning».
Styrelsens ordförande och ledamöter utses för en tid av högst tre år.
§ 4.
På styrelsen ankommer:
att tillse, att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt
motsvarar de ändamål, som angivas i ovannämnda avtal mellan Kungl. Majit
och stiftelsen »Svensk textilforskning»;
att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras
för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av dessa
stadgar;
att utse föreståndare samt på förslag av denne tillsätta den övriga vid institutet
fast anställda personalen;
att fastställa löner och anställningsvillkor för denna personal;
att årligen inom tid, som i motsvarande fall föreskrives för statliga verk, till
Kungl. Majit avgiva förslag till beräkning av de statsanslag, som enligt nämnda
avtal skola utgå under nästkommande budgetår;
att årligen före utgången av september månad till Kungl. Majit, statens tekniska
forskningsråd samt stiftelsen »Svensk textilforskning» avlämna redogörelse
för institutets allmänna forskningsverksamhet under det sistförflutna
budgetåret;
Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 57
att under juni månad varje år uppgöra och fastställa en stat för det kommande
budgetåret;
att fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten och anvisa anslag
för verksamhetens bedrivande;
att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest ankomma
på styrelsen.
§ 5.
Styrelsen äger att vid sin sida tillsätta ett råd av tekniker och vetenskapsmän,
så sammansatt att det kan verksamt befrämja kontakten med andra
grupper, vilka syssla på det textiltekniska och angränsande områden.
§ 6.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra.
Styrelsen är beslutmässig, då minst 6 ledamöter äro närvarande. Vid
omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandens röst
utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll.
§ 7.
Institutets föreståndare skall leda och övervaka forskningsarbetet och själv
deltaga i sagda arbete. Det åligger föreståndaren att vara föredragande inför
styrelsen och verkställa eller låta verkställa styrelsens beslut samt att tillse,
att institutets egendom väl vårdas och underhålles och att de av styrelsen
för verksamheten anvisade medlen komma till avsedd användning.
§ 8.
De forskningsarbeten, som bedrivas vid institutet, utföras dels enligt ett
allmänt forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, dels, i den utsträckning
och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskilda
uppdragsgivare.
I den mån styrelsen finner erfoi-derligt må den vid föreståndarens sida tillsätta
en eller flera tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogrammen
och följa deras genomförande.
§ 9.
Institutet hör jämväl medverka i sådan utom detsamma pågående gemensam
forskning, som är av intresse för dess verksamhet, bland annat genom
att samarbeta med industriella laboratorier i branschen samt deltaga i forskningskommittéer
och i den centrala tekniska dokumentationen.
§ 10.
De resultat, som framkomma vid de på allmänt program utförda forskningsarbetena,
skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder
häremot föreligga, ställas till allmän disposition och, örn så befinnes lämpligt,
publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande
av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter härför. Licens
för utövande av sålunda erhållet patent må på lika villkor förvärvas
av sådana svenska företag, som äro anslutna till och understödja stiftelsen,
mot avgifter, som sammanlagt svara mot institutets kostnader för patentets
uttagande och upprätthållande, inberäknat den ersättning, som efter styrelsens
beprövande i särskilda fall kan anses höra utgå till vederbörande forska
Bihang
till riksdagens protokoll 19i3. I sami. Nr 201. f''
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
re. Beträffande andra inhemska företag ävensom företag i utlandet må
institutets styrelse betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande,
som styrelsen finner av omständigheterna påkallad. Inkomster, som härigenom
tillföras institutet, äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksamheten.
Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd undersökning
må förbehållas uppdragsgivaren, örn denne så önskar, dock högst
under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild framställning
medgivit förlängning av nämnda tidrymd. Innefattar undersökningen
sådana resultat, att de kunna bliva föremål för patentering, skall uppdragsgivaren,
örn han vill söka patent, göra detta medan resultaten äro förbehållna
honom, vid äventyr att desamma eljest få fritt disponeras av institutet.
§ 11.
Befattningshavare vid institutet, till vilkas lön utgår statligt bidrag enligt
avtalet mellan Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk textilforskning», äro skyldiga
att, efter hemställan från rektor vid Chalmers tekniska högskola och i
den mån efter föreståndarens bedömande så kan ske utan hinder för forskningsverksamheten,
genom föreläsningar samt handledning arv examens- och
studiearbeten medverka till utbildningen av studerande vid Chalmers tekniska
högskola inom områdena för institutets verksamhet. För fullgörande av sådant
uppdrag skall utgå av högskolan enligt gällande grunder bekostat arvode.
§ 12.
Studerande vid teknisk högskola, som medgivits att utföra examensarbete
på hithörande områden, samt civilingenjör, som bedriver specialstudier för
avläggande av teknisk licentiatexamen eller vinnande av teknisk doktorsgrad
å hithörande områden, böra beredas tillfälle att utföra erforderliga
forskningsarbeten vid institutet, varvid lokal och apparatur skola ställas till
förfogande i den mån upplåtelse enligt bedömande av föreståndaren kan ske
utan olägenhet för övrig vid institutet bedriven forskningsverksamhet. Motsvarande
möjligheter kunna, i den mån institutets föreståndare anser lämpligt,
jämväl beredas ingenjörer och forskare i övrigt, vilka önska vid institutet
utföra egna forskningsarbeten. I vad mån kostnaderna för dylika arbeten
skola bestridas av institutet avgöres av styrelsen.
Studerande och forskare, varom i denna § nämnts, skola ställa sig till
efterrättelse för institutets personal gällande ordningsregler ävensom särskilda
anvisningar av föreståndaren.
§ 13.
Räkenskap för den verksamhet vid institutet, till vilken bidrag av statsmedel
utgår jämlikt avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk textilforskning»,
skall för varje budgetår upprättas före utgången av påföljande
augusti månad.
§ 14.
Revision av ovannämnda räkenskaper utövas av tvenne revisorer, av vilka
den ena utses av Kungl. Majit och den andra av stiftelsen »Svensk textilforskning».
Av revisionsberättelsen skall ett exemplar ingivas till Kungl. Majit
och ett till nämnda stiftelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
59
§ 15.
Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den
mån de icke genom donationsföreskrifter på annat sätt disponerats, överlämnas
till Chalmers tekniska högskola eller annan institution, som efter
styrelsens förslag bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en fond,
vars avkastning skall nyttjas för främjande av forskning angående textila
produkter, deras framställning och användning ävensom för utbildning av
tekniker och forskare på dessa områden.
§ 16.
Ändring av dessa stadgar må endast ske efter överenskommelse mellan
Kungl. Majit och stiftelsen »Svensk textilforskning».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av byggnad för textilforskning m. m. s. 5 i texten
- SU 1943:162 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av byggnad för textil forskning m. m. s. 1 i texten