Angående anslag för budgetåret 1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning
1943-04-09 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:206, Angående anslag för budgetåret 1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
1
Nr 206.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning;
given Stockholms slott den 9 april 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet följande.
Enligt den till 1943 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 163, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för budgetåret 1943/44 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Jag ber nu att få ånyo anmäla ärendet.
Gällande bidragsgrunder. Enligt kungörelsen den 8 maj 1942 (nr 262) angående
statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning kan sådant bidrag
Bihang till rilcsdagens protokoll 191/3. 1 sami. Nr 206. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
tilldelas skoldistrikt på landsbygden, under förutsättning dels att inom distriktet
föreligger behov av sådan bespisning med hänsyn till antalet barn från
hem med svag ekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, arbetslöshet
eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet
med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till
bestridande av kostnaderna för bespisningen eller eljest på grund av särskilda
omständigheter finnes böra erhålla sådant bidrag.
Statsbidrag kan även i undantagsfall, efter medgivande av länsstyrelsen,
utgå för kostnader för i skolbarnsbespisningen deltagande barn, vilka icke
uppnått den för skolgång bestämda åldern.
Vid statsunderstödd skolbarnsbespisning skall iakttagas bland annat, att
bespisningen i första hand bör stå öppen för barn med lång skolväg, klena
eller sjuka barn, barn från hem med svag ekonomisk ställning samt barn,
vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid i sina hem.
Vidare gäller, att skolmåltid skall tillhandahållas kostnadsfritt eller mot
avgift, som icke får överstiga skoldistriktets självkostnad för måltiden. Avgift
må upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes
utan svårighet kunna erlägga avgiften.
Statsbidrag må i regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets utav
länsstyrelsen godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där särskilda
förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag,
dock högst med 80 procent av kostnaderna.
Anslagsfördelningen innevarande budgetår. Ifrågavarande anslag är för
innevarande budgetår uppfört med 1,000,000 kronor, vilket belopp enligt
Kungl. Majlis beslut den 11 september 1942 fördelats på följande sätt:
Stockholms län .......
Södermanlands län.....
Kalmar län...........
Blekinge län ..........
Göteborgs och Bohus län
Värmlands län ........
Gävleborgs län........
Västernorrlands län ....
Jämtlands län ........
Västerbottens län ......
Norrbottens län ........
....... kronor 7,000
....... » 500
....... » 1,500
....... » 8,000
....... » 90,000
....... » 32,500
....... » 2,500
....... » 229,000
....... » 30,000
....... » 74,000
....... » 525,000
Summa kronor 1,000,000.
Sedermera har Kungl. Majit med anlitande av vissa uppkomna reservationer
genom beslut den 8 januari 1943 medgivit utbetalande av ytterligare
följande belopp, nämligen
Kungl. Majlis proposition nr 206.
3
Uppsala län ...................................... kronor
Gotlands län...................................... »
Kalmar län....................................... »
Jämtlands län .................................... »
Västernorrlands län ................................ »
Summa kronor
5.100
1.100
700
2,500
2,100
11,500.
Vidare har Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 anvisat 6,850 kronor från
barnbespisningsanslaget jämte 1,050 kronor från åttonde huvudtitelns anslag
till extra utgifter för anordnande av vissa försök med skolbarnsbespisning
inom Västernorrlands län.
Anslag till nämnda försök hade begärts av en inom Västernorrlands län
tillsatt kommitté med uppgift att verka för folkhälsa och folknäring i länet.
Till stöd för sin framställning hade kommittén anfört i huvudsak följande.
Kommittén hade beslutat undersöka förekomsten av bristsjukdomar och
dessas samband med kosten, utreda kostens sammansättning samt anordna
skolbarnsbespisning m. m. De planerade undersökningarna hade påbörjats
under vintern 1941/42. Enligt kommitténs mening förelåge inom Västernorrlands
län särskilda skäl för skolbarnsbespisning. Den konstaterade förekomsten
av bristsjukdomar på länets landsbygd liksom ock kostens ensidiga
inriktning gjorde denna fråga ytterligare aktuell. Skolbamsbespisningen
borde bliva ett av de viktigaste medlen för att uppnå en höjning av näringsstandarden
hos landsbygdens befolkning. Då kosten delvis vore en vanesak,
vore det synnerligen värdefullt att vänja skolbarnen vid en allsidig kost.
Kommittén hade för avsikt att införa försöksbespisning i tre skolor för sammanlagt
100 elever under 200 dagar. Bespisningen skulle anordnas på olika
sätt. Vid en skola skulle bespisningen anordnas med så allsidig kost som möjligt,
vid en annan med något enklare kost, huvudsakligen gröt och mjölk,
och vid en tredje med endast mjölk. Varje försöksperiod skulle omfatta en
termin. Barnen skulle före och efter försöksperioden undersökas av läkare
och tandläkare. Under perioden skulle barnen stå under observation av lärare
med hänsyn till eventuell sjuklighet, förmåga att tillgodogöra sig undervisningen
m. m. Jämförelse skulle vidare anställas med barn från angränsande
skola utan bespisning. På angivna sätt skulle kommittén söka komma
till en uppfattning om bespisningens inverkan på barnen i fysiskt och psykiskt
hänseende samt vidare om lämpliga sammansättningar av skolbarnens
kost. Sammanlagda kostnaden för bespisningen jämte läkar- och tandläkarundersökningar
beräknades uppgå till 11,000 kronor, varav för maten och
dess anrättande 8,580 kronor, för lokaler, städning m. m. 1,575 kronor och
för läkarundersökningar 845 kronor. Av kostnaderna beräknades 3,100 kronor
komma att bestridas av anslag från landstinget. Kommittén anhölle på
grund härav örn statsbidrag för ändamålet med 7,900 kronor.
4 Kungl. Marits proposition nr 206.
Skolöverstyrelsens framställning. Överstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning
med 500,000 kronor till 1,500,000 kronor och har till stöd härför
anfört i huvudsak följande.
För erhållande av bidrag ur det för innevarande budgetår beviljade anslaget
av 1,000,000 kronor ha ansökningar inkommit på sätt framgår av
följande sammanställning.1
Län
Av skolsl
beräknad
kostnad
yrelserna
begärt
statsbidrag
Av länssty- relse före- slaget belopp
Av Kungl.
Maja beviljat
belopp
Stockholms...............
22,659
9,195
9,195
7,000
Södermanlands ............
1,550
770
770
500
Kalmar.................
3,780
1,890
1,890
1,500
Blekinge................
15,107
15,107
12,000
8,000
Göteborgs och Bohus.........
211,884
171,141
148,696
90,000
Värmlands...............
84,646
64,282
64,281
32,500
Gävleborgs...............
6,089
3,000
3,000
2,500
J ämtlands...............
79,452
57,939
51,320
30,000
Västernorrlands............
705,641
550,176
256,200
229,000
Västerbottens.............
185,055
116,303
82,920
74,000
Norrbottens..............
1,228,579
877,077
605,500
525,000
2,544,442
1,866,880
1,235,772
1,000,000
Såsom av denna tablå framgår lia ansökningar örn statsbidrag inkommit
från elva län eller från lika många som föregående år. De beräknade kostnaderna
uppvisa en stegring av i runt tal 700,000 kronor, och antalet barn,
som uppgivits skola få del av bespisningen, har ökats med i runt tal 8,500
från omkring 34,000 till omkring 42,500. Det för innevarande budgetår till
1 miljon kronor höjda anslaget utgör endast 40 procent av de beräknade
kostnaderna. Statsbidraget är dock avsett att täcka i regel 50 procent av
dessa kostnader, och där särskilda förhållanden därtill föranleda, kan bidraget
höjas till 80 procent. Länsstyrelserna, som omhänderhava fördelningen
av bidragen till de därtill berättigade skoldistrikten, ha i övervägande antal
föreliggande fall räknat med en procentuell tilldelning av understöd med över
hälften av omkostnaderna, och, där understödet är särskilt trängande, t. ex.
i stenhuggardistrikten i Bohuslän och Blekinge samt i de norrländska länen,
med ett bidrag av 80 procent.
Då de nuvarande försörjningssvårigheterna ställa ökade krav på statsmakternas
medverkan till förebyggande av menliga följder för skolungdomen
av den inträdda knappheten på livsmedel och då centraliseringen av
folkskoleväsendet medfört indragning av en mängd smärre skolor samt barnens
överflyttning medelst skolskjutsar till längre från hemmen belägna
1 De ansökningar, som avsågos med Kungl. Maj:ts beslut den 8 och den 22 januari 1943,
ej medräknade.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
skolor med därav följande besvärligare kostförhållanden, så synes det överstyrelsen
önskvärt, att i större utsträckning än hittills möjlighet beredes
skoldistrikten att anordna skolbarnsbespisning med understöd av statsmedel.
Överstyrelsen hyser den förmodan, att det av 1942 års riksdag höjda anslaget
för ändamålet skall föranleda ett större antal skoldistrikt än hittills
att söka statsbidrag, varjämte de ändrade bestämmelserna rörande behovsprövningen
tvivelsutan komma att stimulera det kommunala initiativet till
anordnande av skolbarnsbespisning.
Då såsom här påpekats det nu utgående anslaget icke täcker mera än
omkring 40 procent av de beräknade kostnaderna för redan pågående bespisning,
då det vidare kan förmodas, att väsentligt ökade krav på erhållande
av bidrag komma att ställas av skoldistrikten, och då slutligen hela frågan
örn skolbarnsbespisning i nuvarande försörjningsläge måste anses vara
en fråga av betydande social vikt, så förmenar överstyrelsen, att anslaget
till skolbarnsbespisning bör väsentligt höjas. Därest bidraget skulle till
samtliga de skoldistrikt, som för innevarande budgetår ansöka därom, beräknas
till blott 50 procent av kostnaderna, skulle det erforderliga totalbeloppet
utgå med i runt tal 1,275,000 kronor. Då ett mycket stort antal av de sökande
skoldistrikten, särskilt de norrländska, på vilka kommer ungefär hälften
av samtliga de barn, som skola erhålla bespisning, hava samlade utgifter
för sådan bespisning på mellan 50,000 och 175,000 kronor, blir i de fall,
då blott cirka hälften av kostnaderna kunna täckas med statsbidrag, skolbarnsbespisningen
för dessa distrikt en synnerligen betungande social omsorg.
En höjning av anslaget med 500,000 kronor skulle betyda, att i runt
tal 60 procent av nu beräknade totalkostnader skulle kunna bestridas med
statsmedel.
Yttrande av 1941 års befolkningsutredning. Sedan Kungl. Majit anbefallt
1941 års befolkningsutredning att avgiva utlåtande över skolöverstyrelsens
framställning, har utredningen i en överlämnad promemoria föreslagit,
att ifrågavarande anslag måtte för nästa budgetår uppföras med 2,750,000
kronor.
Befolkningsutredningen har företagit en utredning rörande omfattningen
av den skolbarnsbespisningsverksamhet, som — med och utan statsunderstöd
— ägt rum under läsåret 1940/41, och har därjämte inhämtat särskilda
uppgifter rörande den statsunderstödda bespisningsverksamheten under läsåret
1941/42. Av utredningen inhämtas bland annat.
Skolbamsbespisningen läsåret 191^0/41.
Under läsåret 1940/41 var skolbarnsbespisning anordnad i 280 av landets
2,458 skoldistrikt, därav i 197 landsbygdsdistrikt och i 83 städer. Av
landsbygdsdistrikten åtnjöto 75 (därav 49 i Norrland) statsbidrag. Antalet
bespisade barn utgjorde omkring 69,660, utgörande 12.9 procent av samtliga
folkskolebarn. På landsbygden utspisades 36,400 barn, i städerna 33,200,
motsvarande 9.5 procent respektive 21.3 procent av antalet folkskolebarn.
Motsvarande jämförelsetal för de särskilda länen voro följande.
6
Kungl. Majlis ''proposition nr 206.
Län
Lands-
bygd
Städer
Stockholms stad . .
. . -
33.2
Stockholms län . . .
. . 7.7
16.1
Uppsala län . . . .
. . 2.9
17.9
Södermanlands län
. . 1.9
12.6
Östergötlands län
. . 4.7
18.4
Jönköpings län . . .
. . 0.5
25.0
Kronobergs län . .
. . 0.8
7.8
Kalmar län.....
. . 1.0
12.2
Gotlands län . . . .
. . 8.6
7.8
Blekinge län . . . .
. . 6.0
9.0
Kristianstads län
. . 1.0
10.3
Malmöhus län . . .
. . 0.1
17.9
Hallands län . . . .
. . 3.5
8.8
Göteborgs o. Bohus
län 23.6
27.0
Älvsborgs län . . .
. . 1.0
17.9
Samtliga
orter
Län
Lands-
bygd
33.2
Skaraborgs län . . .
. . 0.2
9.1
Värmlands län . . .
. . 3.7
5.9
Örebro län.....
. . 4.7
5.4
Västmanlands län .
. . 0.8
9.4
Kopparbergs län . .
. . 4.0
8.7
Gävleborgs län . . .
. . 3.0
1.5
Västernorrlands län
. .27.1
3.1
Jämtlands län . . .
. . 2.5
1.5
Västerbottens län .
. .11.2
6.8
Norrbottens län . .
. .64.4
2.0
Hela riket 9.5
8.6
5.0
25.6
5.5
Städer
Samtliga
orter
9.2
1.9
27.4
7.6
18.7
8.9
18.1
6.0
14.8
5.2
26.9
6.9
18.5
26.1
6.6
2.8
7.2
10.9
7.7
59.6
21.3
12.9
Vid de skolor, där skolbarnen utspisades, deltogo i genomsnitt för hela
riket omkring 37 procent av ifrågavarande skolors elever i bespisningen.
Motsvarande jämförelsetal för skolor på landsbygden var emellertid 64 procent
och för skolor i städer och köpingar 25 procent. I Göteborgs och Bohus,
Västernorrlands och Norrbottens län förekom det tämligen ofta i skolor
på landsbygden, att samtliga elever deltogo i.bespisningen. Med undantag
för ovannämnda län var det dock även på landsbygden vanligast, att
endast en del av barnen i vederbörande skola erhöll skolmåltid. Huskvarna
är den enda stad, som uppgivit, att samtliga skolbarn hade tillgång till
skolbespisning.
Med avseende på det antal veckor av läsåret, under vilka skolbespisningen
fortgått, kan en avsevärd skillnad mellan landsbygd och städer konstateras.
Genomsnittliga antalet veckor med bespisning utgjorde sålunda i landsbygdsskolorna
omkring 17, d. v. s. ungefär halva läsåret, mot i stadsskolorna omkring
29 eller större delen av läsåret.
Skolbespisningen synes i flertalet fall ha varit helt kostnadsfri för samtliga
deltagande barn. I de nordligaste länen var detta nästan genomgående fallet,
medan i övriga delar av landet avgift förekom i ett flertal skoldistrikt. Närmare
upplysningar örn avgiftens storlek och efter vilka grunder dén uttogs
saknas emellertid i de flesta fall.
Att döma av uppgifterna angående den tid på dagen, till vilken bespisningen
varit förlagd, utgjordes skolmåltiderna i en del distrikt av ett frukostmål
på förmiddagen och i andra av ett lunch- eller middagsmål omkring
kl. 12 på dagen.
Den statsunderstödda skolbamsbespisningen läsåret 191+1 /1+2.
Den statsunderstödda skolbarnsbespisningens omfattning under läsåret
1941/42 framgår av följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
7
Län
Antal
skol-
distrikt
Hela
antalet
elever
i folk- och små- skolor
Därav elever,
som deltogo i
bespisningen
Antal dagar,
varunder
Totalkost- nader för
bespis- ningen
under
läsåret,
kronor
Därav täcktes
genom erhållna
statsbidrag
antal
%
under-
vis-
ningen
pågick
bespis-
ningen
pågick
kronor
%
Blekinge......
2
232
230
99.1
213
71
3,153
2,523
80
Göteborgs o. Bohus
12
3,244
2,986
92.0
204
82
88,096
57,705
66
Värmlands.....
6
2,233
745
33.4
207
112
23,713
11,001
46
Västernorrlands . .
14
7,778
7,523
96.7
211
113
238,597
99,628
42
Jämtlands.....
2
477
83
17.4
209
lil
5,308
2,875
54
Västerbottens . . .
12
9,183
2,496
27.2
207
81
114,264
50,965
45
Norrbottens ....
20
20,770
17,200
82.8
212
104
673,617
271,261
40
Hela riket
68
43,917
31,263
71.2
210
102
1,146,748
495,958
43
Det antal i statsunderstödd bespisning deltagande barn, som redovisas i
den ovan lämnade sammanställningen, motsvarade i själva verket icke mindre
än 85 procent av skolbarnsbespisningens totala omfattning på landsbygden.
Den statsunderstödda barnbespisningsverksamhetens dominerande omfattning
i förhållande till övrig med enbart kommunala eller andra, icke statliga
medel finansierad skolbarnsbespisning på landsbygden sammanhänger
bland annat med det tidigare till statsbidragen knutna villkoret, att i princip
samtliga barn vid den skola, där skolmåltider anordnats med hjälp av
statliga medel, hade rätt att deltaga i måltiderna. Länsstyrelserna kunde
föreskriva eller medgiva undantag från denna regel och ha även i viss utsträckning
funnit sig föranlåtna att utnyttja denna befogenhet. För läsåret
1941/42 hade sålunda dylika medgivanden lämnats i Västerbottens län i 10
fall, i Västernorrlands län i 2 fall och i Norrbottens län i likaledes 2 fall, sålunda
i hela riket i tillhopa 14 fall. Medgivandena föranleddes beträffande
samtliga berörda distrikt eller skolor av ifrågavarande kommuners ekonomiska
ställning, varjämte i fråga örn ett distrikt knappheten på tillgängligt
lokalutrymme varit bidragande omständighet; i fråga örn två andra distrikt
hade vid ärendets prövning hänsyn jämväl tagits till att bespisningen, därest
undantag ej medgivits, skulle fått begränsas till alltför kort del av läsåret
för att kunna anses fylla sitt ändamål. Länsstyrelsernas medgivanden inneburo,
att deltagande i skolmåltiderna begränsades till att omfatta på en del
håll endast barn från fattiga familjer och med lång skolväg men på andra
håll samtliga barn med lång skolväg och dessutom barn, som hade sin bostad
nära skolan men av ekonomiska eller andra orsaker voro i behov av bespisningen.
Det må i detta sammanhang också nämnas, att. inom en del distrikt bespisning
endast anordnats vid vissa till distriktet hörande skolor och följaktligen
endast är tillgänglig för eleverna vid ifrågavarande skolor. Inom
vissa norrländska distrikt anlitades ej heller skolbarnsbespisningen av barn,
som voro inackorderade i skolhem. Trots nämnda inskränkningar i deltagandet
i bespisningen hade inom de i enquéten redovisade 68 skoldistrikten genomsnittligen
över 70 procent av samtliga elever deltagit i måltiderna. I
8
Kungl. Mårds proposition nr 206.
över halva antalet distrikt omfattade bespisningen samtliga eller så gott
som samtliga elever och i ytterligare ungefär en fjärdedel av distrikten i
varje fall över 50 procent av det totala elevantalet. Bland de återstående
distrikten, där deltagandet i bespisningen överhuvudtaget var förhållandevis
litet, begränsades detta inom sju områden till mindre än 20 procent av
barnen.
I bestämmelserna för statsbidragen stadgas ingenting örn antalet bespisningsdagar
under läsåret, utan det föreskrives endast, att den till länsstyrelsen
ställda ansökan skall innehålla uppgift härom. Med avseende på det
antal dagar per läsår, under vilka barnbespisningen fortgick i de 68 statsunderstödda
distrikten, ger enquéten till resultat, att verksamheten genomsnittligen
icke omfattade fullt halva antalet verkliga undervisningsdagar. En
närmare belysning av den tid, varunder bespisningen pågick i de enskilda fallen,
erhålles i nedanstående tablå; till jämförelse meddelas, att antalet läsdagar
inom de olika skoldistrikten endast varierade mellan 192 och 215
dagar.
Antal dagar, då skol- måltider voro
anordnade
Antal
skoldi-
strikt
I skolmåltider del- tagande barn
antal
%
Mindre än 50.......
7
2,394
7.7
50—74 ..........
19
11,266
36.0
75—99 ..........
13
4,594
14.7
100—124 ..........
16
8,222
26.3
125—149 .........
2
723
2.3
150-174 ..........
3
595
1.9
175—199 ..........
3
1,944
6.2
200 och däröver......
5
1,525
4.9
Summa
68
31,263
100.0
En jämförelse av å ena sidan antalet i skolbarnsbespisningen deltagande
barn och å andra sidan antalet bespisningsdagar synes ge vid handen, att
villkoren för statsbidragen, såsom förut antytts, medfört en betydelsefull utvidgning
av verksamhetens omfattning ur förstnämnda synpunkt, men att
verksamhetstiden fortfarande var starkt begränsad. Några exempel på en påfallande
stark begränsning av verksamhetens omfattning i båda de nämnda
avseendena kunna dock nämnas. I ett värmlandsdistrikt med sammanlagt
453 skolbarn deltogo sålunda endast 70 barn i bespisningen, som pågick under
i medeltal för olika skolor inom distriktet 72 dagar, och i fyra västerbottensdistrikt
med respektive 1,074, 712, 596 och 255 elever voro skolmåltiderna
tillgängliga för respektive 170, 265, 135 och 71 av eleverna under
17—60 dagar.
Enligt erhållna uppgifter uppgingo under läsåret 1941/42 de verkliga kostnaderna
för skolbarnsbespisningen till sammanlagt omkring 1,147,000 kronor,
varav omkring 496,000 kronor eller 43 procent täcktes av statsbidragen.
Relationen mellan kostnader och statsbidrag i de enskilda fallen framgår av
nedanstående sammanställning:
Kungl. Martts ''proposition nr 206. 9
Därav antal distrikt resp. barn, för vilka totalkostnaderna för
bespisningen täcktes av erhållna statsbidrag till
mindre
än 20 %
20-29
*/.
30-39
%
40-49
%
50
%
51-59
%
60-69
%
70-79
%
80
a) skoldistrikt 68......
2
4
9
16
5
7
9
8
8
b) bespisade barn 31,263 .
662
4,880
4,170
10,191
1,480
2,820
3,392
1,853
1,815
Statsbidragen, som äro avsedda att täcka upp till 50 eller i vissa fall 80
procent av de totala kostnaderna, visa sig sålunda oftast endast täcka en
mindre del därav. Till ytterligare belysning av dessa förhållanden lämnas i
efterföljande tablå en fördelning av de redovisade skoldistrikten med hänsyn
till å ena sidan de statliga barnbespisningsbidragens storlek och å andra sidan
den kommunala utdebiteringen å ifrågavarande orter:
Statsbidragets storlek i för- hållande till total- kostnaderna
Antal
redo-
visade
distrikt
Därav distrikt, där utdebiteringen av allmän kommunal- skatt utgjorde per skattekrona (enligt 1940 års taxering)
mindre
än 10
10—14
15—19
20—24
25—29
30 och
däröver
mindre än 50 %......
31
1
15
10
3
1
1
50 %.............
5
1
3
1
—
—
—
51-79 %..........
24
—
5
10
6
2
1
80 %.............
8
—
—
3
4
1
—
Summa
68
2
23
24
13
4
2
I det föregående har omnämnts, att de inskränkningar i rättigheten att
deltaga i statsunderstödd barnbespisning, som med vederbörande länsstyrelses
medgivande företagits på vissa håll, i första hand föranleddes av ekonomiska
skäl. Enligt vad den hösten 1941 inom ecklesiastikdepartementet
verkställda utredningen angående den statsunderstödda skolbarnsbespisningen
gav vid handen, hade ekonomiska skäl även varit avgörande, när barnbespisningen
inskränkts till att endast omfatta en kortare del av året. På grundval
av det nu föreliggande materialet ha vissa beräkningar kunnat utföras
till belysning av statsbidragens betydelse för bespisningens omfattning med
avseende på såväl antalet deltagande barn som den tid, varunder verksamheten
pågick. Resultaten av dessa beräkningar kunna sammanfattas på följande
sätt:
Statsbidragets storlek i för- hållande till total- kostnaderna
Antal i bespisningen
deltagande barn i
% av hela elev- antalet
Medelantal dagar,
varunder bespis- ning var anordnad
Mindre än 50 %.....
68.0
96
50 %............
84.4
109
51—79 %.........
74.2
85
80 %............
90.1
88
Summa
71.2
102
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.
Ett mera direkt uttryck för sammanhanget mellan bespisningens omfattning
och statsbidragens storlek erhålles av svaren på de i enquéten gjorda
förfrågningarna hos skoldistrikten angående dels det ungefärliga antal barn,
som skulle kunna erhålla skolmåltider, dels det ungefärliga antal dagar, som
bespisningen skulle kunna pågå, därest statsbidraget utvidgades att i samtliga
fall fullt täcka 50 respektive 80 procent av de verkliga kostnaderna för
bespisningsverksamheten.
Svaren på frågorna ge vid handen, att en ökning av statsbidraget, så att
detta täckte för vissa distrikt fullt 50 och för andra fullt 80 procent av de
verkliga kostnaderna, beräknades medföra en ökning av antalet bespisade
barn från nuvarande 31,200 till omkring 33,000, d. v. s. med 1,800 eller
drygt 5 procent, och av antalet bespisningsdagar från nuvarande medelantal
102 till över 120, d. v. s. med ungefär 3 veckor. Det kan vidare nämnas,
att ett utökande av statsunderstödet, så att detta inom samtliga distrikt
motsvarade 80 procent av utgifterna för skolmåltiderna, skulle enligt de erhållna
uppgifterna resultera i en ökning av antalet bespisade barn till omkring
36,700, d. v. s. med ungefär 5,500 eller mer än 17 procent, och av
antalet bespisningsdagar till närmare 150 per läsår, d. v. s. med icke mindre
än 8 veckor.
Befolkningsutredningen anser, att behovet av skolbarnsbespisning väsentligt
ökat, samt anför i detta hänseende.
I samband med den inom ecklesiastikdepartementet den 29 november
1941 igångsatta utredningen angående rationalisering av skolbarnsbespisningen
hade folkskolinspektörerna anmodats uttala sig örn behovet av ökad
skolbespisning. Av de inspektörer, som i detta hänseende inkommo med yttranden,
hade icke mindre än 42 uttalat, att ett ökat behov av barnbespisning
dåmera förefunnes, medan 7 inspektörer icke ansett detta vara fallet
inom vederbörande inspektionsområden. Två folkskolinspektörer uttryckte
sig mera tveksamt i frågan. Det föreföll av yttrandena, som om behovet av
barnbespisning vore relativt ringa i de södra delarna av landet; särskilt syntes
detta gälla Småland, Skåne och Halland. Allmänt uppgavs av inspektörerna,
att barnen från jordbrukar hem icke vore ur näringssynpunkt nämnvärt
sämre ställda då än tidigare, medan svårigheter i detta avseende konstaterades
i fråga om barnen i industrialiserade trakter och i skogsbygder.
Sistnämnda förhållande sammanhängde med att, enligt vad inspektörerna
uppgivit, den främsta anledningen till det ökade behovet av skolbespisning
var ransoneringen av viktiga livsmedel. Särskilt framhölls, att brist på bröd
och matfett ofta gjorde det svårt för hem, där en eller flera vuxna familjemedlemmar
skulle utrustas med matsäck, att få tillräckligt av dessa livsmedel
också för skolbarnen. Den allmänna prisfördyringen på matvaror angavs
jämväl som orsak till ökat behov av skolbespisning. Folkskolinspektörerna,
framför allt i Norrland, pekade i förevarande sammanhang även på
den ökade centraliseringen av folkskoleväsendet och de långa skolvägarna.
Slutligen framhölls i vissa fall, att inkallelser till militärtjänst och arbetslöshet
medfört ett ökat hjälpbehov.
De skäl, som för drygt ett år sedan anfördes till förmån för en vidgad
barnbespisning i skolorna, torde kvarstå med oförändrad eller ökad styrka.
Dock synes arbetslöshet ej längre kunna åberopas som motiv i detta hänseende.
Enligt vad från åtskilliga håll erfares tillgodoser man i familjer, där
11
Kungl. Majlis proposition nr 206.
flera familjemedlemmar skola utrustas med matsäck, av lättförklarliga skäl
i första hand de personer, som ha tungt arbete. I regel får därför familjefadern
en matsäck, som är ur näringssynpunkt något så när tillfredsställande.
Många gånger kommer han därvid att tära även på den övriga familjens tilldelning
av ransonerade livsmedel. Skolbarnen försättas under sådana förhållanden
stundom i ett sämre läge än vad ransoneringen i sig själv skulle
nödvändiggöra.
Behovet av skolbarnsbespisning måste därför nu — trots att vissa delar
av befolkningen ha relativt större inkomster än tidigare — anses ha väsentligt
ökat. I många fall har man också under sistlidna höst igångsatt bespisning
i sådana skoldistrikt, där dylik ej tidigare varit anordnad. Ej sällan
torde dock för en utvidgning av barnbespisningen statsbidrag vara erforderliga.
Befolkningsutredningens promemoria utmynnar som nämnts i en framställning
örn anslagshöjning till 2,750,000 kronor. Beträffande anslagsbehovet
yttrar utredningen i huvudsak följande.
En höjning av anslaget till skolbarnsbespisning till 1,500,000 kronor, såsom
skolöverstyrelsen föreslagit, skulle sannolikt vara tillräcklig för att medgiva
skäligt statsbidrag till verksamheten i den omfattning, den har under
innevarande läsår. Skoldistrikten skulle alltså kunna få bidrag med 50 eller,
i vissa fall, upp till 80 procent av de verkliga kostnaderna. Utan tvivel skulle
detta vara av stor betydelse. Hittills har nämligen ovissheten om, hur stort
procentuellt statsbidrag som kan erhållas, varit ett betydande hinder för
verksamhetens tillväxt. Av i det föregående lämnade statistiska uppgifter
framgår, att det samlade statsbidraget i de undersökta skoldistrikten endast
uppgått till något mer än 40 procent av de totala kostnaderna för ändamålet.
I vissa enskilda fall har man exempelvis beräknat att få 80 procent av
kostnaderna täckta, medan det sedermera beviljade statsbidraget visat sig
motsvara endast 30—40 procent. Uppenbarligen måste denna osäkerhet örn
de ekonomiska konsekvenserna för kommunen av ett beslut om skolbespisning
verka i hög grad hämmande på en önskvärd utveckling av denna hjälpform.
Det mest önskvärda vore givetvis en omläggning av nu ifrågavarande
anslag till förslagsanslag. Ett beslut örn statsbidrag skulle sedan innebära icke
ett fastställande av visst belopp för bidraget utan ett medgivande om 50—80
procents statsbidrag för en verksamhet av godkänd omfattning. En sådan
omläggning av bidragsformen torde dock för närvarande — med hänsyn till
de betydande ekonomiska konsekvenserna — icke vara möjlig att genomföra.
Vid sådant förhållande ter sig en mera riklig medelsanvisning som
ofrånkomlig.
Som redan anförts skulle en höjning av anslaget till 1,500,000 kronor
knappast innebära någon möjlighet till verksamhetens utvidgning, om de
kommuner, som redan anordna skolbespisning med statsbidrag, skulle få
skälig del av sina kostnader täckta. Verksamheten behöver dock i olika
hänseenden få ökad omfattning. Härom må följande anföras.
I det föregående har visats, att såväl antalet barn, sorn erhålla tillgång
till bespisning, som ock det antal dagar bespisningen fortgår skulle väsentligt
ökas, örn statsbidraget utginge med högre belopp. Då det beräknade antalet
barn för budgetåret 1942/43 utvisar en större höjning, skall dock
12
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 206.
denna sida av problemet här lämnas åsido. Däremot bör det erinras om att
antalet bespisningsdagar är relativt ringa. Någon mera betydande ändring
i detta hänseende torde ej vara att vänta under nu pågående läsår. Under
redovisningsåret 1940/41, för vilket i det föregående redogjorts, pågick skolbespisningen
i landsbygdsskolorna, där statsbidrag i regel förekom, endast i
genomsnitt 17 veckor mot i städerna 29. Något skäl för att skolbarnsbespisningen
på landsbygden skulle fortgå kortare tid av läsåret än i städerna kan
icke anföras. Det framgår av den nu gjorda rundfrågan till de lokala skolmyndigheterna,
att en höjning av statsbidraget till 80 procent av dessa bedömts
skola medföra en utökning av den genomsnittliga tiden för bespisningen
från 102 dagar till 150 dagar. Sistnämnda siffra borde anses som ett
minimum, örn bespisningen verkligen skall fylla sin uppgift. Örn man utgår
från den av skolstyrelserna beräknade sammanlagda kostnaden för skolbarnsbespisningen
i dess nuvarande omfattning, omkring 2.5 miljoner kronor, och
förutsätter att kostnaderna ökas proportionellt mot ökningen av antalet
dagar, skulle en ökning av dagantalet från 102 till 150 innebära en kostnadsökning
av cirka 1,250,000 kronor, d. v. s. de sammanlagda kostnaderna för
bespisningen skulle uppgå till 3,750,000 kronor. Skulle statsbidraget utgå
med 80 procent härav, erfordrades följaktligen ett statsanslag av cirka 3
miljoner kronor. Emellertid anser sig utredningen kunna utgå ifrån att, även
med tillämpning av de nu i princip gällande procentsatserna 50 procent och i
undantagsfall 80 procent, örn betydande utökning av dagantalet skulle kunna
åstadkommas, örn blott anslaget tilltoges så stort, att dessa procentsatser
icke såsom nu behövde underskridas. För att möjliggöra den utökning av
dagantalet, som utredningen anser vara i hög grad angelägen, torde anslaget
böra ökas med_ omkring 750,000 kronor utöver det av skolöverstyrelsen för
verksamheten i dess nuvarande omfattning äskade beloppet av 1,500,000
kronor.
Statsunderstöd för skolbarnsbespisning har hittills utgått till knappt hälften
av länen. Större belopp har endast kommit sex län till godo, nämligen
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län, varjämte till några län mindre anslag beviljats.
Emellertid torde det ingalunda förhålla sig så, att behov av statsbidrag
icke skulle förefinnas i övriga delar av landet. Örn hänsyn framför allt tages
till långa skolvägar och högt skattetryck, torde ett icke ringa antal kommuner
i åtskilliga län fylla villkoren för statsbidrag. Detta gäller givetvis också
om ytterligare ett antal kommuner inom de län, där större statsbidrag nu
utgår. I många fall torde det förhålla sig så att man icke känner till möjligheterna
att erhålla statsbidrag. I andra fall åter har man icke ansett det
lönt att taga något kommunalt initiativ med hänsyn till de betydande utgifter,
som skulle förorsakas kommunen, och vilka utgifter på förhand svårligen
kunna beräknas.
Även utan närmare utredning är det tydligt, att en väsentlig höjning av
anslaget är önskvärd för att kunna vidga verksamheten till sådana kommuner,
där man ännu icke vidtagit åtgärder för skolbarnsbespisning. Säkerligen
behöver också, jämsides med ökad medelsanvisning, upplysningsverksamhet
komma till stånd. Ett betydelsefullt initiativ har i detta hänseende tagits i
Västernorrlands län, där ett länets hälsovårdsförbund arbetar för, bland annat,
intensifierad skolbarnsbespisning.
. Att det finns ett betydande utrymme för en utvidgning av verksamheten
till nya områden framgår därav, att år 1941 hade de landskommuner, vars
13
Kungl. Mårds proposition nr 306.
skattetryck var 15 kronor eller däröver, 1,138,000 invånare. Barnen i skolåldern
torde i dessa kommuner uppgå till mellan 90 och 100,000. En utvidgning
av verksamheten så att ytterligare exempelvis 10,000 barn skulle bliva
delaktiga av bespisningen med statsbidrag ter sig under sådana förhållanden
ganska blygsam, men härför kräves en ökning av anslaget med omkring
500.000 kronor. Utredningen har härvid utgått från att verksamheten skulle
fortgå i medeltal omkring 150 dagar per redovisningsår, samt att statsbidrag
skulle erhållas med 50—80 procent.
Slutligen torde böra erinras örn att från och med den 1 juli 1942 en ändring
skett i statsbidragsvillkoren i så måtto, att skolbespisningen ej längre behöver
omfatta alla barn vid en skola. Vidare ha skoldistrikten fått rätt att efter närmare
angivna grunder upptaga avgift av vissa målsmän. Anslagsbehovet torde
dock ej nämnvärt påverkas av dessa ändringar i författningen.
Utredningen förutsätter, att i fortsättningen statsbidraget skall kunna
utgå även till städer efter i stort sett samma villkor som gälla för landsbygdskommuner.
En utvidgning av bidragsgrunderna i denna riktning torde
emellertid knappast påverka anslagsbehovet.
Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla, att en höjning av det för
skolbarnsbespisningen utgående anslaget till det av skolöverstyrelsen begärda
beloppet 1,500,000 kronor synes erforderlig redan för att kommunerna
skola erhålla statsbidrag i den utsträckning, som förutsattes enligt nu gällande
principer. En utökning av dagantalet för bespisningen från 102 till
150 dagar torde kräva minst 750,000 kronor i statsbidrag. För utvidgning
av skolbarnsbespisningen till sådana kommuner, där villkoren för statsbidrag
väl kunna fyllas, men där bespisning ännu ej är anordnad, torde anslaget
böra ökas med 500,000 kronor, vilket skulle innebära, att ytterligare omkring
10,000 barn skulle bliva delaktiga av bespisningen med statsbidrag.
Utredningen föreslår med stöd av vad som här anförts, att anslaget för
budgetåret 1943/44 uppföres med (1,500,000 + 750,000 -f- 500,000 =)
2.750.000 kronor.
Fråga om utvidgning av möjligheten alt erhålla statsbidrag även till
städer. Vid anmälan i fjol av frågan örn statsbidrag till skolbarnsbespisning
(propositionen 1942: 169) förklarade jag mig icke beredd att, på sätt av
länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasatts, utsträcka möjligheterna att
erhålla bidrag även till städer. Riksdagen uttalade sig emellertid till förmån
för en utredning i ämnet. Med anledning härav infordrades yttranden från
länsstyrelserna. Av de inkomna utlåtandena inhämtas bland annat.
Stockholms län. Länsstyrelsen finner en utvidgning av statsbidragsbestämmelserna
till att gälla även städer under vissa förhållanden motiverad efter
prövning i varje särskilt fall. Såsom skäl för bidrag torde emellertid endast i
undantagsfall kunna åberopas långa skolvägar. Därest rådande statsfinansiella
förhållanden icke lägga hinder i vägen för en utvidgning av bestämmelserna
till att avse jämväl stad, har länsstyrelsen icke något att erinra emot,
att stad, örn än i begränsad omfattning, beviljas statsbidrag för ifrågavarande
ändamål.
Uppsala län. Länsstyrelsen anför, att hittills icke inom liinet förekommit
ett behov av statsbidrag flir anordnande av skolbarnsbespisning i stad.
Södermanlands län. Länsstyrelsen anser, att, då skolbarnen i städerna i regel
kunna intaga frukostmålet i sina hem, något behov av anordnande av
skolbarnsbespisning i städerna icke torde förefinnas i andra fall än beträf
-
14
Kungl. Majda proposition nr 206.
fande skolbarn från hem med svag ekonomisk ställning. Ett generellt utestängande
av stadskommuner från rätten att erhålla statsbidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning kan sålunda knappast anses var lämpligt.
Östergötlands län. Länsstyrelsen anser det principiellt oriktigt, att en förmån
av statsmedel utgår till endast vissa skoldistrikt, örn behovet därav är
lika stort och förutsättningarna i övrigt äro desamma i andra distrikt. Länsstyrelsen
anser sålunda, att stads- och landskommuner böra vara likställda
i förevarande hänseende.
Jönköpings län. Länsstyrelsen upplyser, att inom detta län skolbarnsbespisning
hittills icke varit anordnad inom något skoldistrikt på landsbygden
men däremot i Eksjö, Tranås och Vetlanda städer. Behov av att anordna
skolbarnsbespisning och de i kungörelsen 1942: 262 angivna förutsättningarna
för statsbidrag därtill kunna, som erfarenheten jämväl visat, förekomma
likaväl i städer som i landskommuner. De förhållanden, som i särskilt hög
grad skulle kunna aktualisera behovet av barnbespisning, främst inträffande
arbetslöshet, kunna tvärtom väntas göra sig starkast påminta i tätare bebyggda
orter. Att ur dessa synpunkter göra åtskillnad mellan stad och
landsbygd torde därför sakna fog. Länsstyrelsen förordar, att städernas skoldistrikt
berättigas till statsbidrag på samma villkor som skoldistrikt på
landsbygden.
Kronobergs län. Anordnande av skolbarnsbespisning får anses vara en
välfärdsanordning av aktuell betydelse icke minst under nuvarande förhållanden
och knappast av mindre vikt i städerna än på landsbygden. Vad länets
städer angår kunna även långa skolvägar komma i fråga som skäl för
att bereda möjlighet för barnen att under frukostrasten erhålla en fullgod
måltid. De sociala skälen för anordnande av skolbarnsbespisning torde också
göra sig gällande i lika mån i städerna som i landskommunerna. Under
berörda förhållanden torde vägande skäl kunna anses förefinnas för att stadskommunerna
i Kronobergs län icke skola vara uteslutna från möjligheten
att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning åtminstone beträffande vissa
ytterområden.
Kalmar län. Såvitt länsstyrelsen kan finna saknas anledning att i det avseendet,
varom här är fråga, göra åtskillnad mellan land och stad. Därest
sådana förhållanden, som enligt statsbidragskungörelsen utgöra villkor för
att skoldistrikt på landsbygden skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
till skolbarnsbespisning, äro förhanden jämväl i stad, kan länsstyrelsen
sålunda icke finna annat än att det ur rättvisesynpunkt är riktigt, att
jämväl stadskommun beredes möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning.
Sedan åtskilliga år tillbaka har skolbarnsbespisning förekommit
i de tre största av länets städer, och avgörande för tillkomsten av
denna bespisning synas lia varit bland andra de omständigheter, som enligt
statsbidragskungörelsen uppställts såsom statsbidragsvillkor.
Gotlands län. Länsstyrelsen anser sig icke för närvarande ha anledning att
ifrågasätta någon ändring i fråga örn urvalet av till statsbidrag berättigade
skoldistrikt.
Blekinge län. I gällande författning stadgade förutsättningar för statsbidrag
till skolbarnsbespisning torde uppfyllas även av ett flertal stadskommuner.
Även om skolbarnen i städerna genom jämförelsevis kort skolväg
ha större möjligheter att intaga sina måltider i hemmet, torde desamma,
särskilt under nu rådande kristid, vara ur näringssynpunkt avsevärt sämre
ställda än landsbygdens barn. Länsstyrelsen anser det därför vara av stor
betydelse, örn även stadskommuner erhålla rätt till statsbidrag för skolbarns
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
bespisning i den mån sådana förutsättningar för bidrag föreligga, som nu
fordras för skoldistrikt på landsbygden.
Kristianstads län. Det synes länsstyrelsen angeläget, att skolbarnsbespisning
särskilt med hänsyn till svårigheterna med livsmedelsförsörjningen och
ransoneringen av viktiga livsmedel pä allt sätt uppmuntras och understödjes.
Inom länet finnes skolbarnsbespisning anordnad i tre av länets städer.
Urvalet av i bespisningen deltagande synes lia skett i god överensstämmelse
med vad som stadgas i statsbidragskungörelsen. Trots att det nuvarande
statsfinansiella läget icke inbjuder till att ytterligare vidga statens bidragsverksamhet,
anser sig dock länsstyrelsen av principiella skäl böra tillstyrka,
att även stadskommuner, som anordna skolbarnsbespisning och som uppfylla
i kungörelsen närmare angivna villkor, böra kunna ifrågakomma till
erhållande av statsbidrag.
Malmöhus län. Därest för beviljande av statsbidrag till ifrågavarande välfärdsanordning
jämväl till stadskommuner samma villkor antagas bli gällande
som i statsbidragskungörelsen stadgas för landskommuner, torde grundad
anledning att härutinnan göra åtskillnad medan landsbygd och städer
i och för sig icke förefinnas. De i kungörelsen stipulerade villkoren för erhållande
av statsbidrag äro enligt länsstyrelsens mening av den art, att den
ifrågasatta utvidgningen åtminstone för närvarande icke skulle för Malmöhus
läns vidkommande medföra någon merutgift för statsverket. Länsstyrelsen
har härvid tolkat kungörelsen så, att statsbidrag tillkommer allenast
kommun, som belastas av sådant skattetryck att bidrag av skatteutjämningsmedel
åtnjutes. Under angivna förhållanden anser sig länsstyrelsen icke
böra avstyrka, att jämväl städer komma i åtnjutande av statsbidrag för
berörda ändamål.
Hallands län. Länsstyrelsen finner det visserligen med rätt och billighet
överensstämmande, att stadskommuner, vilka fylla de allmänna villkoren
för erhållande av statsbidrag, också må kunna erhålla sådant, men länsstyrelsen
anser sig med hänsyn till det statsfinansiella läget ej för närvarande
böra förorda någon utvidgning av bidragsrätten.
Göteborgs och Bohus län. Då enligt länsstyrelsens mening intet skäl talar
för att stadskommunerna i nu förevarande hänseende skola ställas i annat
läge än landskommunerna, tillstyrker länsstyrelsen, att även stadskommun,
som uppfyller de i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna, skall erhålla
statsbidrag för anordnande av skolbarnsbespisning.
Älvsborgs län. Bortsett från frågan om det kommunala skattetrycket synas
de för erhållande av statsbidrag stadgade förutsättningarna lika väl
kunna vara för handen i städerna som på landsbygden. Under depressionstider
och för närvarande på grund av livsmedelsransoneringen torde barnen
i städerna i stort sett vara mera utsatta för undernäring än barnen på landsbygden.
I fråga om behovet av statsbidrag på grund av det kommunala
skattetrycket är det väl så, att städerna i allmänhet äro mindre slcattetyngda
än landskommunerna. Sådant behov kan emellertid tänkas uppstå i
större utsträckning i samband med den nedgång i skatteunderlaget, som
kan befaras vid en kommande övergång från krigs- till fredsproduktion, då
själva behovet av skolbarnsbespisning samtidigt torde komma att ökas. Länsstyrelsen
anser det alltså önskvärt, att jämväl åt skoldistrikt i rikets städer
herodes möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning i samma
utsträckning som pä landsbygden.
Skaraborgs län. Ehuru städerna inom länet icke till folkmängden äro särskilt
stora, iir deras yl vidd i många fall ganska betydande. Ytterområdenas
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
bebyggelse är ibland ganska gles, och skolorna äro vanligen förlagda till städernas
centrala delar, varför barnens skolvägar stundom kunna bliva ganska
långa. På landsbygden finnas flera köpingar och åtskilliga större municipalsamhällen
med en bebyggelse, som föga skiljer sig från städernas. En gränsdragning
mellan å ena sidan städerna och å andra sidan landsbygden i vad
avser möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning måste fördenskull
bli ganska irrationell. På grund härav tillstyrker länsstyrelsen, att jämväl
stadskommuner böra kunna ifrågakomma för erhållande av sådant bidrag.
Värmlands län. Obestridligen är behovet av statsbidrag till skolbarnsbespisning
störst i skoldistrikt på landsbygden. Så länge anslaget av statsfinansiella
skäl icke kan beräknas helt förslå till statsbidrag i den omfattning,
som hittillsvarande bestämmelser avsett att möjliggöra, synes det länsstyrelsen
icke vara till fördel att utvidga området för bestämmelsernas tillämpning.
Länsstyrelsen vill icke bestrida att starka principiella skäl kunna tala
för att även skoldistrikt i städer böra kunna erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning.
Länsstyrelsen vill emellertid understryka, att behovet av statsbidrag
i första hand bör tillgodoses för landsbygdens kommuner och att stadskommunerna
icke till de förstnämndas nackdel böra konkurrera örn anslaget.
Örebro län. För hållandena i vissa städer måste anses fullt likartade med
dem som råda på landsbygden. Så är inom detta län fallet beträffande Karlskoga
stad, som tillkommit genom ombildning av en hel landskommun.
Länsstyrelsen finner starka skäl tala för att stadskommuner bli likställda
med landskommuner i fråga om rätt till statsbidrag.
Västmanlands län. Ur principiell synpunkt sett synes knappast tvekan
kunna råda örn, att anledning icke förefinnes att under i övrigt likartade
förhållanden behandla barn från stadssamhällen mindre rundhänt än landsbarn.
Emellertid torde det, såvitt länsstyrelsen kan bedöma saken, endast i
undantagsfall inträffa, att omständigheterna i ett stadssamhälle betinga, att
statsverket kan anses böra ikläda sig utgifter för skolbarnsbespisning. Förutsättningarna
härför vore väl, dels att staden i fråga genom inkorporering
av stora landsbygdsområden vore till arealen synnerligen stor, dels ock att
samtidigt staden vore särskilt skattetyngd. Länsstyrelsen har härvid svårt
att uttala sig för en generell utsträckning av rätten till statsbidrag till stadssamhällen
men skulle dock kunna tänka sig, att skoldistrikt i stad efter därom
hos Kungl. Maj:t gjord ansökan i fall då synnerliga skäl därför åberopats
skulle kunna från fall till fall förklaras berättigat att åtnjuta statsbidrag för
ändamålet.
Kopparbergs län. Länsstyrelsen anser det principiellt riktigt, att stadskommunerna
likställas med landskommunerna i förevarande hänseende.
Samma behov av anordnande av skolbarnsbespisning liksom samma behov
av statsbidrag på grund av högt kommunalt skattetryck kunna föreligga beträffande
såväl lands- som stadskommuner. Vad särskilt angår »lång skolväg»
vill länsstyrelsen framhålla, att den pågående rationaliseringen av skolväsendet
i vissa fall medfört, att i städernas närhet liggande landsbygdsskolor
indragits och skolbarnen därstädes hänvisats till närliggande stad.
Särskilt under nu rådande förhållanden på livsmedelsmarknaden torde det
ofta vara svårare i städerna än på landsbygden att anskaffa erforderlig och
lämplig kost till skolbarnen. Länsstyrelsen finner det därför önskvärt att,
därest av statsfinansiella skäl stadskommunerna icke allt framgent anses
kunna i förevarande avseende jämställas med landskonnnunerna, åtminstone
för nästa redovisningsår stadskommunerna tillerkännas statsbidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning under samma villkor som landskommunerna.
17
Kungl. Maj:ts fr exposition nr W6.
Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser att även stadskommuner, som fylla i
bidragskungörelsen angivna förutsättningar, under normala tider böra komma
i åtnjutande av statsbidrag. Därest emellertid för närvarande hinder
skulle anses föreligga för genomförandet av en sådan ändring Hull utsträckning,
anser länsstyrelsen det dock synnerligen önskvärt, att åtminstone de
mest skattetyngda stadskommunerna även under nuvarande förhållanden erhålla
statsbidrag för ifrågavarande ändamål.
Jämtlands län. Enligt länsstyrelsens mening borde även stadskommuner,
som fylla i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna kunna ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag. Länsstyrelsen saknar emellertid möjlighet att
bedöma, huruvida det nuvarande statsfinansiella läget medgiver en sådan
ändring av nu gällande statsbidragsvillkor.
Västernorrlands län. Länsstyrelsen har från folkskolestyrelserna i länets
fyra städer, i vilka samtliga skolbarnsbespisning förekommer, uppgifter örn
antalet barn, för vilka behov av skolbarnsbespisning kan anses föreligga.
Länsstyrelsen hänvisar till följande sammanställning:
Antal barn från
hem med svag
ekonomisk ställ- ning m. m.
Antal barn nied
lång skolväg
Hela kommunala
utdebiteringsbehovet
per skattekrona år
1941, kronor
Härnösand...............
sos
150
16: 25
335
115
16: 10
39
_
13: 25
Örnsköldsvik..............
35
35
13:80
Summa
717
300
Såsom hem med svag ekonomisk ställning skulle enligt länsstyrelsens anvisningar
till folkskolestyrelserna betraktas hem, där barnens kost kunde befaras
av ekonomiska skäl bliva otillräcklig elier ur näringsfysiologisk synpunkt
mindre tillfredsställande till sammansättningen. Till barn med lång
skolväg ha hänförts barn med hemmen på sådant avstånd från skolan, att
de icke under måltidsrast kunna besöka hemmet för intagande av måltid.
Uppgifterna ge vid handen, att behov av skolbarnsbespisning föreligger i
icke ringa utsträckning jämväl i länets städer. Då kostnaderna för en _ tillfredsställande
barnbespisning äro relativt betydande och skattetrycket jämförelsevis
stort, måste enligt länsstyrelsens uppfattning behov av statsbidrag
till dessa kostnader anses föreligga. Principiella skäl för undantagande
av städerna från möjligheten att erhålla statsbidrag synas icke föreligga. Länsstyrelsen
får därför tillstyrka sådan ändring av bidragskungörelsen, att jämväl
städer, som uppfylla villkoren för statsbidrag, skola kunna beviljas sådant.
Västerbottens län. För detta läns vidkommande är en ändring i nu gällande
bestämmelser icke direkt påkallad, enär städerna ha så pass god ekonomisk
ställning, att de sannolikt icke skulle kunna ifrågakomma till bidrag.
Länsstyrelsen anser emellertid, att det icke finnes någon anledning att undantaga
städerna från bidrag till skolbarnsbespisning, då under nuvarande
förhållanden i allmänhet en viss förskjutning i hjälpbehovet från land till
stad otvivelaktigt ägt rum.
Norrbottens län. Länsstyrelsen anser lämpligt, att även städer erhålla
statsbidrag till ifrågavarande ändamål under de redan stadgade förutsättningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 19//3. 1 sami. Nr SIGG.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 206.
Skolöverstyrelsen har förklarat sig för sin del icke lia något att erinra
mot en utvidgning även till städer av möjligheterna att erhålla statsbidrag
till skolbarnsbespisning, därest det statsfinansiella läget medgiver en höjning
av anslaget. Överstyrelsen anför.
. Flertalet av de omständigheter, till vilka hänsyn vid beviljandet av statsbidrag
skall tagas, ha den innebörd, att landskommunerna i allmänhet böra
erhålla företräde framför städerna. Landskommunerna ha dels större behov
av att skolbarnsbespisning över huvud anordnas (längre skolvägar, större
antal barnrika familjer, lägre levnadsstandard och lägre grad av näringshygienisk
upplysning), dels också i stort sett sämre finansiella förutsättningar
än städerna och därför större behov av att för ändamålet erhålla hjälp av
staten. Skolöverstyrelsen anser därför, att statsbidragen till skolbarnsbespisning
i främsta rummet böra förbehållas landskommunerna.
A andra sidan vill överstyrelsen icke bestrida, att det måste anses vara
principiellt riktigast, att stadskommuner, som fylla de i bidragskungörelsen
angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma till statsbidrags
erhållande. Detta från flera håll framförda önskemål kan anses böra vinna
ökat beaktande genom de nu rådande förhållandena på livsmedelsmarknaden.
Hem i städerna torde ofta under denna tid ha svårare än hem å landsbygden
att anskaffa erforderlig och lämplig kost åt skolbarn.
Därest möjligheten att erhålla statsbidrag skall utsträckas även till städerna,
är en utökning av anslaget ofrånkomlig. Överstyrelsen saknar möjlighet
att överblicka det statsfinansiella läget och har därför icke velat framställa
något förslag i denna riktning.
Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka, att gällande kungörelse
angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning ändras därhän,
att jämväl stadskommun erhåller möjlighet att komma i åtnjutande av
statsbidrag för sådant ändamål. Ämbetsverket anför.
Statskontoret vill icke förneka, att det ur strängt principiell synpunkt
framstår som mest konsekvent att medgiva jämväl stadskommun, som fyller
de i gällande kungörelse angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
angivna förutsättningarna, rätt till sådant bidrag. Emellertid
måste, som skolöverstyrelsen jämväl framhållit, vid bedömandet av spörsmålet
om ett utsträckande även till städerna av möjligheterna att erhålla
statsbidrag för sådant ändamål de statsfinansiella hänsynen bliva utslagsgivande.
I avseende härå vill statskontoret erinra, att för innevarande budgetår
vid fördelningen av anslaget till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning,
1,000,000 kronor, icke fullt 40 procent av de beräknade totalkostnaderna
kunnat täckas av statsmedel, medan ovanberörda kungörelse
medgiver statsbidrag ända upp till 80 procent, när särskilda omständigheter
därtill föranleda. Det för landsbygdens del förefintliga behovet av statsbidrag
har sålunda kunnat tillgodoses endast i begränsad omfattning. Härtill
kommer, att skolbarnsbespisning finnes anordnad i städerna i betydande utsträckning,
oaktat att statsbidrag icke för närvarande utgår. Ifrågavarande
verksamhet har alltså, relativt sett, betydligt mindre omfattning på landsbygden
än i städerna. Med hänsyn härtill och då i nuvarande statsfinansiella
läge vid budgetavvägningen någon mera betydande höjning av anslaget icke
lärer kunna förutses för budgetåret 1943/44, torde tillgängliga medel alltjämt
böra förbehållas landsbygdens skoldistrikt, där de mest trängande behoven
otvivelaktigt finnas och där möjligheten att erhålla statsbidrag måste anses
äga förhållandevis större ekonomisk betydelse än i stadskommunerna.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 206.
När jag i fjol förordade en höjning av anslaget till skolbarnsbespisning från
400,000 kronor till 1,000,000 kronor, hänvisade jag bland annat till att starkt
ökade krav ställdes på statsmakterna att medverka till förebyggande av menliga
följder för skolungdomen av den inträdda knappheten på livsmedel. Den
äskade anslagshöjningen bifölls av riksdagen. Enligt gällande statsbidragskungörelse
skall bidrag i regel kunna utgå med upp till 50 procent och i vissa
fall ända upp till 80 procent av vederbörande skoldistrikts kostnader för
denna verksamhet. Det livliga intresse, som på många håll visats för skolbarnsbespisningen,
har emellertid lett till, att anslaget, trots den i fjol genomförda
höjningen, icke medgivit en tilldelning av statsbidrag med högre
belopp än som motsvarar i genomsnitt omkring 40 procent av kostnaderna.
Härigenom har verksamheten hämmats. Framför allt synes den icke åsyftade
begränsningen av bidragens storlek i många fall lia kommit att utgöra ett
hinder för att utsträcka bespisningen över en tillräckligt lång tidsperiod.
På de skäl, som jag i fjol anförde, är jag beredd att även för nästa budgetår
tillstyrka en väsentlig höjning av de statliga bidragsmedlen till skolbarnsbespisningen.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden hemställt om en höjning
av anslaget med 500,000 kronor. Härigenom skulle skoldistrikten få en avsevärt
större del av sina verkliga kostnader täckta än som är fallet med nuvarande
medelstilldelning. För att möjliggöra att tiden för bespisningen utsträckes
och för att stimulera intresset för verksamheten inom sådana skoldistrikt,
där bespisning ännu icke förekommer, har befolkningsutredningen föreslagit,
att statsbidragsmedlen härutöver höjas med 1,250,000 kronor till 2,750,000
kronor. Till grund för befolkningsutredningens kalkyler ligger en ingående undersökning
angående bespisningens omfattning under läsåret 1941/42, då
emellertid de fördelade statsbidragen utgjorde icke fullt 500,000 kronor mot
något över 1,000,000 kronor för innevarande läsår. Enligt min mening bör det
aktuella behovet av bespisning inom sådana distrikt, där påtagligt intresse för
saken kommit till uttryck, kunna tillgodoses under förutsättning, att anslaget
nu höjes med 1,250,000 kronor, d. v. s. till 2,250,000 kronor. En sådan ökning
av statsbidragsmedlen torde även vara ägnad att främja intresset för bespisningen
inom andra skoldistrikt än dem, som för närvarande bedriva sådan
verksamhet. Jag erinrar i detta sammanhang om att anslaget fördelas av
Kungl. Majit, som vid prövningen av statsbidragsansökningarna har att fästa
avseende vid icke blott kommunernas ekonomiska ställning utan även det
antal barn, för vilka bespisning avses att bliva anordnad. Vid medelsfördelningen
bör självfallet tillses, att så många barn som möjligt, vilka ha behov
av bespisning, komma i åtnjutande därav.
Såsom av redogörelsen i det föregående framgår, har inom Västernorrlands
län tagits ett initiativ beträffande en viss vetenskapligt kontrollerad försöksbespisning
av skolbarn i syfte att söka utröna, vilka verkningar en mer eller
mindre fullständigt genomförd skolbarnsbespisning medför i fråga om barnens
allmänna hälsotillstånd och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.
Departe
mentschefen.
.
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 806.
Initiativet är värt erkännande, och det är att hoppas, att försöken skola leda
till det asyftade resultatet. Därest försök av denna eller liknande art framdeles
göras, torde statsbidrag för ändamålet få utgå från förevarande anslag
med belopp, som av Kungl. Majit från fall till fall prövas skäligt.
Fjolårets riksdag ifrågasatte, huruvida icke stadskommuner, som fylla de
i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag. Flertalet länsstyrelser ha funnit rättvisan
kräva, att städerna i detta hänseende likställas med landskommunerna.
Några principiella invändningar torde icke kunna anföras häremot. Anledningen
till att städerna hittills icke ansetts böra erhålla statsbidrag har sin
grund i rent praktiska hänsyn. Bidragsverksamheten var nämligen från början
upplagd såsom en försöksanordning med huvudsyfte att främja anordnandet
genom kommunala initiativ av skolbarnsbespisning inom de landsbygdskommuner,
där behovet var mest framträdande och vilka tillika med
hänsyn till det kommunala skattetrycket voro i behov av statsbidrag. De
flesta städer hade redan anordnat skolbarnsbespisning utan bidrag av statsmedel,
och deras ekonomiska ställning var i allmänhet icke så svag, att statsbidrag
kunde anses motiverat. Sedan bidragsverksamheten numera väsentligen
mist sin karaktär av försöksanordning, ha skälen för att begränsa bidragen
till att avse endast skoldistrikt på landsbygden försvagats. Jag har
därför icke funnit anledning att motsätta mig, att även städer på samma
villkor som landskommuner skola kunna från och med nästa budgetår komma
i åtnjutande av statsbidrag till skolbarnsbespisning. Då endast ett fåtal
städer härvid torde kunna komma i fråga, synes ett sådant medgivande icke
kunna i högre grad påverka anslagsbehovet. Jag förutsätter, att prövningen
av ansökningar från städer skall för varje särskilt fall ankomma på Kungl.
Majit. Vid bedömningen av förutsättningarna för tilldelande av statsbidrag
torde därvid böra tagas hänsyn icke blott till det kommunala skattetryckets
storlek utan även till vederbörande stads ekonomiska ställning i övrigt.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av.......................kronor 2,250,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Astrid Charpentier.
Stockholm 1943 Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.
431343
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. s. 10 i texten
- SU 1943:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning jämte en i ämnet vä s. 1 i texten