Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning

1943-04-09 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:206, Angående anslag för budgetåret 1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1943/44- till bidrag till anordnande av skolbar nsbespisning;

given Stockholms slott den 9 april 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet följande.

Enligt den till 1943 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkten 163, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1943/44 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Jag ber nu att få ånyo anmäla ärendet.

Gällande bidragsgrunder. Enligt kungörelsen den 8 maj 1942 (nr 262) angående

statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning kan sådant bidrag

Bihang till rilcsdagens protokoll 191/3. 1 sami. Nr 206. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

tilldelas skoldistrikt på landsbygden, under förutsättning dels att inom distriktet

föreligger behov av sådan bespisning med hänsyn till antalet barn från

hem med svag ekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, arbetslöshet

eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet

med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till

bestridande av kostnaderna för bespisningen eller eljest på grund av särskilda

omständigheter finnes böra erhålla sådant bidrag.

Statsbidrag kan även i undantagsfall, efter medgivande av länsstyrelsen,

utgå för kostnader för i skolbarnsbespisningen deltagande barn, vilka icke

uppnått den för skolgång bestämda åldern.

Vid statsunderstödd skolbarnsbespisning skall iakttagas bland annat, att

bespisningen i första hand bör stå öppen för barn med lång skolväg, klena

eller sjuka barn, barn från hem med svag ekonomisk ställning samt barn,

vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Vidare gäller, att skolmåltid skall tillhandahållas kostnadsfritt eller mot

avgift, som icke får överstiga skoldistriktets självkostnad för måltiden. Avgift

må upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes

utan svårighet kunna erlägga avgiften.

Statsbidrag må i regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets utav

länsstyrelsen godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där särskilda

förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag,

dock högst med 80 procent av kostnaderna.

Anslagsfördelningen innevarande budgetår. Ifrågavarande anslag är för

innevarande budgetår uppfört med 1,000,000 kronor, vilket belopp enligt

Kungl. Majlis beslut den 11 september 1942 fördelats på följande sätt:

Stockholms län .......

Södermanlands län.....

Kalmar län...........

Blekinge län ..........

Göteborgs och Bohus län

Värmlands län ........

Gävleborgs län........

Västernorrlands län ....

Jämtlands län ........

Västerbottens län ......

Norrbottens län ........

....... kronor 7,000

....... » 500

....... » 1,500

....... » 8,000

....... » 90,000

....... » 32,500

....... » 2,500

....... » 229,000

....... » 30,000

....... » 74,000

....... » 525,000

Summa kronor 1,000,000.

Sedermera har Kungl. Majit med anlitande av vissa uppkomna reservationer

genom beslut den 8 januari 1943 medgivit utbetalande av ytterligare

följande belopp, nämligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 206.

3

Uppsala län ...................................... kronor

Gotlands län...................................... »

Kalmar län....................................... »

Jämtlands län .................................... »

Västernorrlands län ................................ »

Summa kronor

5.100

1.100

700

2,500

2,100

11,500.

Vidare har Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 anvisat 6,850 kronor från

barnbespisningsanslaget jämte 1,050 kronor från åttonde huvudtitelns anslag

till extra utgifter för anordnande av vissa försök med skolbarnsbespisning

inom Västernorrlands län.

Anslag till nämnda försök hade begärts av en inom Västernorrlands län

tillsatt kommitté med uppgift att verka för folkhälsa och folknäring i länet.

Till stöd för sin framställning hade kommittén anfört i huvudsak följande.

Kommittén hade beslutat undersöka förekomsten av bristsjukdomar och

dessas samband med kosten, utreda kostens sammansättning samt anordna

skolbarnsbespisning m. m. De planerade undersökningarna hade påbörjats

under vintern 1941/42. Enligt kommitténs mening förelåge inom Västernorrlands

län särskilda skäl för skolbarnsbespisning. Den konstaterade förekomsten

av bristsjukdomar på länets landsbygd liksom ock kostens ensidiga

inriktning gjorde denna fråga ytterligare aktuell. Skolbamsbespisningen

borde bliva ett av de viktigaste medlen för att uppnå en höjning av näringsstandarden

hos landsbygdens befolkning. Då kosten delvis vore en vanesak,

vore det synnerligen värdefullt att vänja skolbarnen vid en allsidig kost.

Kommittén hade för avsikt att införa försöksbespisning i tre skolor för sammanlagt

100 elever under 200 dagar. Bespisningen skulle anordnas på olika

sätt. Vid en skola skulle bespisningen anordnas med så allsidig kost som möjligt,

vid en annan med något enklare kost, huvudsakligen gröt och mjölk,

och vid en tredje med endast mjölk. Varje försöksperiod skulle omfatta en

termin. Barnen skulle före och efter försöksperioden undersökas av läkare

och tandläkare. Under perioden skulle barnen stå under observation av lärare

med hänsyn till eventuell sjuklighet, förmåga att tillgodogöra sig undervisningen

m. m. Jämförelse skulle vidare anställas med barn från angränsande

skola utan bespisning. På angivna sätt skulle kommittén söka komma

till en uppfattning om bespisningens inverkan på barnen i fysiskt och psykiskt

hänseende samt vidare om lämpliga sammansättningar av skolbarnens

kost. Sammanlagda kostnaden för bespisningen jämte läkar- och tandläkarundersökningar

beräknades uppgå till 11,000 kronor, varav för maten och

dess anrättande 8,580 kronor, för lokaler, städning m. m. 1,575 kronor och

för läkarundersökningar 845 kronor. Av kostnaderna beräknades 3,100 kronor

komma att bestridas av anslag från landstinget. Kommittén anhölle på

grund härav örn statsbidrag för ändamålet med 7,900 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Marits proposition nr 206.

Skolöverstyrelsens framställning. Överstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning

med 500,000 kronor till 1,500,000 kronor och har till stöd härför

anfört i huvudsak följande.

För erhållande av bidrag ur det för innevarande budgetår beviljade anslaget

av 1,000,000 kronor ha ansökningar inkommit på sätt framgår av

följande sammanställning.1

Län

Av skolsl

beräknad

kostnad

yrelserna

begärt

statsbidrag

Av länssty- relse före- slaget belopp

Av Kungl.

Maja beviljat

belopp

Stockholms...............

22,659

9,195

9,195

7,000

Södermanlands ............

1,550

770

770

500

Kalmar.................

3,780

1,890

1,890

1,500

Blekinge................

15,107

15,107

12,000

8,000

Göteborgs och Bohus.........

211,884

171,141

148,696

90,000

Värmlands...............

84,646

64,282

64,281

32,500

Gävleborgs...............

6,089

3,000

3,000

2,500

J ämtlands...............

79,452

57,939

51,320

30,000

Västernorrlands............

705,641

550,176

256,200

229,000

Västerbottens.............

185,055

116,303

82,920

74,000

Norrbottens..............

1,228,579

877,077

605,500

525,000

2,544,442

1,866,880

1,235,772

1,000,000

Såsom av denna tablå framgår lia ansökningar örn statsbidrag inkommit

från elva län eller från lika många som föregående år. De beräknade kostnaderna

uppvisa en stegring av i runt tal 700,000 kronor, och antalet barn,

som uppgivits skola få del av bespisningen, har ökats med i runt tal 8,500

från omkring 34,000 till omkring 42,500. Det för innevarande budgetår till

1 miljon kronor höjda anslaget utgör endast 40 procent av de beräknade

kostnaderna. Statsbidraget är dock avsett att täcka i regel 50 procent av

dessa kostnader, och där särskilda förhållanden därtill föranleda, kan bidraget

höjas till 80 procent. Länsstyrelserna, som omhänderhava fördelningen

av bidragen till de därtill berättigade skoldistrikten, ha i övervägande antal

föreliggande fall räknat med en procentuell tilldelning av understöd med över

hälften av omkostnaderna, och, där understödet är särskilt trängande, t. ex.

i stenhuggardistrikten i Bohuslän och Blekinge samt i de norrländska länen,

med ett bidrag av 80 procent.

Då de nuvarande försörjningssvårigheterna ställa ökade krav på statsmakternas

medverkan till förebyggande av menliga följder för skolungdomen

av den inträdda knappheten på livsmedel och då centraliseringen av

folkskoleväsendet medfört indragning av en mängd smärre skolor samt barnens

överflyttning medelst skolskjutsar till längre från hemmen belägna

1 De ansökningar, som avsågos med Kungl. Maj:ts beslut den 8 och den 22 januari 1943,

ej medräknade.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skolor med därav följande besvärligare kostförhållanden, så synes det överstyrelsen

önskvärt, att i större utsträckning än hittills möjlighet beredes

skoldistrikten att anordna skolbarnsbespisning med understöd av statsmedel.

Överstyrelsen hyser den förmodan, att det av 1942 års riksdag höjda anslaget

för ändamålet skall föranleda ett större antal skoldistrikt än hittills

att söka statsbidrag, varjämte de ändrade bestämmelserna rörande behovsprövningen

tvivelsutan komma att stimulera det kommunala initiativet till

anordnande av skolbarnsbespisning.

Då såsom här påpekats det nu utgående anslaget icke täcker mera än

omkring 40 procent av de beräknade kostnaderna för redan pågående bespisning,

då det vidare kan förmodas, att väsentligt ökade krav på erhållande

av bidrag komma att ställas av skoldistrikten, och då slutligen hela frågan

örn skolbarnsbespisning i nuvarande försörjningsläge måste anses vara

en fråga av betydande social vikt, så förmenar överstyrelsen, att anslaget

till skolbarnsbespisning bör väsentligt höjas. Därest bidraget skulle till

samtliga de skoldistrikt, som för innevarande budgetår ansöka därom, beräknas

till blott 50 procent av kostnaderna, skulle det erforderliga totalbeloppet

utgå med i runt tal 1,275,000 kronor. Då ett mycket stort antal av de sökande

skoldistrikten, särskilt de norrländska, på vilka kommer ungefär hälften

av samtliga de barn, som skola erhålla bespisning, hava samlade utgifter

för sådan bespisning på mellan 50,000 och 175,000 kronor, blir i de fall,

då blott cirka hälften av kostnaderna kunna täckas med statsbidrag, skolbarnsbespisningen

för dessa distrikt en synnerligen betungande social omsorg.

En höjning av anslaget med 500,000 kronor skulle betyda, att i runt

tal 60 procent av nu beräknade totalkostnader skulle kunna bestridas med

statsmedel.

Yttrande av 1941 års befolkningsutredning. Sedan Kungl. Majit anbefallt

1941 års befolkningsutredning att avgiva utlåtande över skolöverstyrelsens

framställning, har utredningen i en överlämnad promemoria föreslagit,

att ifrågavarande anslag måtte för nästa budgetår uppföras med 2,750,000

kronor.

Befolkningsutredningen har företagit en utredning rörande omfattningen

av den skolbarnsbespisningsverksamhet, som — med och utan statsunderstöd

— ägt rum under läsåret 1940/41, och har därjämte inhämtat särskilda

uppgifter rörande den statsunderstödda bespisningsverksamheten under läsåret

1941/42. Av utredningen inhämtas bland annat.

Skolbamsbespisningen läsåret 191^0/41.

Under läsåret 1940/41 var skolbarnsbespisning anordnad i 280 av landets

2,458 skoldistrikt, därav i 197 landsbygdsdistrikt och i 83 städer. Av

landsbygdsdistrikten åtnjöto 75 (därav 49 i Norrland) statsbidrag. Antalet

bespisade barn utgjorde omkring 69,660, utgörande 12.9 procent av samtliga

folkskolebarn. På landsbygden utspisades 36,400 barn, i städerna 33,200,

motsvarande 9.5 procent respektive 21.3 procent av antalet folkskolebarn.

Motsvarande jämförelsetal för de särskilda länen voro följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis ''proposition nr 206.

Län

Lands-

bygd

Städer

Stockholms stad . .

. . -

33.2

Stockholms län . . .

. . 7.7

16.1

Uppsala län . . . .

. . 2.9

17.9

Södermanlands län

. . 1.9

12.6

Östergötlands län

. . 4.7

18.4

Jönköpings län . . .

. . 0.5

25.0

Kronobergs län . .

. . 0.8

7.8

Kalmar län.....

. . 1.0

12.2

Gotlands län . . . .

. . 8.6

7.8

Blekinge län . . . .

. . 6.0

9.0

Kristianstads län

. . 1.0

10.3

Malmöhus län . . .

. . 0.1

17.9

Hallands län . . . .

. . 3.5

8.8

Göteborgs o. Bohus

län 23.6

27.0

Älvsborgs län . . .

. . 1.0

17.9

Samtliga

orter

Län

Lands-

bygd

33.2

Skaraborgs län . . .

. . 0.2

9.1

Värmlands län . . .

. . 3.7

5.9

Örebro län.....

. . 4.7

5.4

Västmanlands län .

. . 0.8

9.4

Kopparbergs län . .

. . 4.0

8.7

Gävleborgs län . . .

. . 3.0

1.5

Västernorrlands län

. .27.1

3.1

Jämtlands län . . .

. . 2.5

1.5

Västerbottens län .

. .11.2

6.8

Norrbottens län . .

. .64.4

2.0

Hela riket 9.5

8.6

5.0

25.6

5.5

Städer

Samtliga

orter

9.2

1.9

27.4

7.6

18.7

8.9

18.1

6.0

14.8

5.2

26.9

6.9

18.5

26.1

6.6

2.8

7.2

10.9

7.7

59.6

21.3

12.9

Vid de skolor, där skolbarnen utspisades, deltogo i genomsnitt för hela

riket omkring 37 procent av ifrågavarande skolors elever i bespisningen.

Motsvarande jämförelsetal för skolor på landsbygden var emellertid 64 procent

och för skolor i städer och köpingar 25 procent. I Göteborgs och Bohus,

Västernorrlands och Norrbottens län förekom det tämligen ofta i skolor

på landsbygden, att samtliga elever deltogo i.bespisningen. Med undantag

för ovannämnda län var det dock även på landsbygden vanligast, att

endast en del av barnen i vederbörande skola erhöll skolmåltid. Huskvarna

är den enda stad, som uppgivit, att samtliga skolbarn hade tillgång till

skolbespisning.

Med avseende på det antal veckor av läsåret, under vilka skolbespisningen

fortgått, kan en avsevärd skillnad mellan landsbygd och städer konstateras.

Genomsnittliga antalet veckor med bespisning utgjorde sålunda i landsbygdsskolorna

omkring 17, d. v. s. ungefär halva läsåret, mot i stadsskolorna omkring

29 eller större delen av läsåret.

Skolbespisningen synes i flertalet fall ha varit helt kostnadsfri för samtliga

deltagande barn. I de nordligaste länen var detta nästan genomgående fallet,

medan i övriga delar av landet avgift förekom i ett flertal skoldistrikt. Närmare

upplysningar örn avgiftens storlek och efter vilka grunder dén uttogs

saknas emellertid i de flesta fall.

Att döma av uppgifterna angående den tid på dagen, till vilken bespisningen

varit förlagd, utgjordes skolmåltiderna i en del distrikt av ett frukostmål

på förmiddagen och i andra av ett lunch- eller middagsmål omkring

kl. 12 på dagen.

Den statsunderstödda skolbamsbespisningen läsåret 191+1 /1+2.

Den statsunderstödda skolbarnsbespisningens omfattning under läsåret

1941/42 framgår av följande sammanställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

7

Län

Antal

skol-

distrikt

Hela

antalet

elever

i folk- och små- skolor

Därav elever,

som deltogo i

bespisningen

Antal dagar,

varunder

Totalkost- nader för

bespis- ningen

under

läsåret,

kronor

Därav täcktes

genom erhållna

statsbidrag

antal

%

under-

vis-

ningen

pågick

bespis-

ningen

pågick

kronor

%

Blekinge......

2

232

230

99.1

213

71

3,153

2,523

80

Göteborgs o. Bohus

12

3,244

2,986

92.0

204

82

88,096

57,705

66

Värmlands.....

6

2,233

745

33.4

207

112

23,713

11,001

46

Västernorrlands . .

14

7,778

7,523

96.7

211

113

238,597

99,628

42

Jämtlands.....

2

477

83

17.4

209

lil

5,308

2,875

54

Västerbottens . . .

12

9,183

2,496

27.2

207

81

114,264

50,965

45

Norrbottens ....

20

20,770

17,200

82.8

212

104

673,617

271,261

40

Hela riket

68

43,917

31,263

71.2

210

102

1,146,748

495,958

43

Det antal i statsunderstödd bespisning deltagande barn, som redovisas i

den ovan lämnade sammanställningen, motsvarade i själva verket icke mindre

än 85 procent av skolbarnsbespisningens totala omfattning på landsbygden.

Den statsunderstödda barnbespisningsverksamhetens dominerande omfattning

i förhållande till övrig med enbart kommunala eller andra, icke statliga

medel finansierad skolbarnsbespisning på landsbygden sammanhänger

bland annat med det tidigare till statsbidragen knutna villkoret, att i princip

samtliga barn vid den skola, där skolmåltider anordnats med hjälp av

statliga medel, hade rätt att deltaga i måltiderna. Länsstyrelserna kunde

föreskriva eller medgiva undantag från denna regel och ha även i viss utsträckning

funnit sig föranlåtna att utnyttja denna befogenhet. För läsåret

1941/42 hade sålunda dylika medgivanden lämnats i Västerbottens län i 10

fall, i Västernorrlands län i 2 fall och i Norrbottens län i likaledes 2 fall, sålunda

i hela riket i tillhopa 14 fall. Medgivandena föranleddes beträffande

samtliga berörda distrikt eller skolor av ifrågavarande kommuners ekonomiska

ställning, varjämte i fråga örn ett distrikt knappheten på tillgängligt

lokalutrymme varit bidragande omständighet; i fråga örn två andra distrikt

hade vid ärendets prövning hänsyn jämväl tagits till att bespisningen, därest

undantag ej medgivits, skulle fått begränsas till alltför kort del av läsåret

för att kunna anses fylla sitt ändamål. Länsstyrelsernas medgivanden inneburo,

att deltagande i skolmåltiderna begränsades till att omfatta på en del

håll endast barn från fattiga familjer och med lång skolväg men på andra

håll samtliga barn med lång skolväg och dessutom barn, som hade sin bostad

nära skolan men av ekonomiska eller andra orsaker voro i behov av bespisningen.

Det må i detta sammanhang också nämnas, att. inom en del distrikt bespisning

endast anordnats vid vissa till distriktet hörande skolor och följaktligen

endast är tillgänglig för eleverna vid ifrågavarande skolor. Inom

vissa norrländska distrikt anlitades ej heller skolbarnsbespisningen av barn,

som voro inackorderade i skolhem. Trots nämnda inskränkningar i deltagandet

i bespisningen hade inom de i enquéten redovisade 68 skoldistrikten genomsnittligen

över 70 procent av samtliga elever deltagit i måltiderna. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mårds proposition nr 206.

över halva antalet distrikt omfattade bespisningen samtliga eller så gott

som samtliga elever och i ytterligare ungefär en fjärdedel av distrikten i

varje fall över 50 procent av det totala elevantalet. Bland de återstående

distrikten, där deltagandet i bespisningen överhuvudtaget var förhållandevis

litet, begränsades detta inom sju områden till mindre än 20 procent av

barnen.

I bestämmelserna för statsbidragen stadgas ingenting örn antalet bespisningsdagar

under läsåret, utan det föreskrives endast, att den till länsstyrelsen

ställda ansökan skall innehålla uppgift härom. Med avseende på det

antal dagar per läsår, under vilka barnbespisningen fortgick i de 68 statsunderstödda

distrikten, ger enquéten till resultat, att verksamheten genomsnittligen

icke omfattade fullt halva antalet verkliga undervisningsdagar. En

närmare belysning av den tid, varunder bespisningen pågick i de enskilda fallen,

erhålles i nedanstående tablå; till jämförelse meddelas, att antalet läsdagar

inom de olika skoldistrikten endast varierade mellan 192 och 215

dagar.

Antal dagar, då skol- måltider voro

anordnade

Antal

skoldi-

strikt

I skolmåltider del- tagande barn

antal

%

Mindre än 50.......

7

2,394

7.7

50—74 ..........

19

11,266

36.0

75—99 ..........

13

4,594

14.7

100—124 ..........

16

8,222

26.3

125—149 .........

2

723

2.3

150-174 ..........

3

595

1.9

175—199 ..........

3

1,944

6.2

200 och däröver......

5

1,525

4.9

Summa

68

31,263

100.0

En jämförelse av å ena sidan antalet i skolbarnsbespisningen deltagande

barn och å andra sidan antalet bespisningsdagar synes ge vid handen, att

villkoren för statsbidragen, såsom förut antytts, medfört en betydelsefull utvidgning

av verksamhetens omfattning ur förstnämnda synpunkt, men att

verksamhetstiden fortfarande var starkt begränsad. Några exempel på en påfallande

stark begränsning av verksamhetens omfattning i båda de nämnda

avseendena kunna dock nämnas. I ett värmlandsdistrikt med sammanlagt

453 skolbarn deltogo sålunda endast 70 barn i bespisningen, som pågick under

i medeltal för olika skolor inom distriktet 72 dagar, och i fyra västerbottensdistrikt

med respektive 1,074, 712, 596 och 255 elever voro skolmåltiderna

tillgängliga för respektive 170, 265, 135 och 71 av eleverna under

17—60 dagar.

Enligt erhållna uppgifter uppgingo under läsåret 1941/42 de verkliga kostnaderna

för skolbarnsbespisningen till sammanlagt omkring 1,147,000 kronor,

varav omkring 496,000 kronor eller 43 procent täcktes av statsbidragen.

Relationen mellan kostnader och statsbidrag i de enskilda fallen framgår av

nedanstående sammanställning:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts ''proposition nr 206. 9

Därav antal distrikt resp. barn, för vilka totalkostnaderna för

bespisningen täcktes av erhållna statsbidrag till

mindre

än 20 %

20-29

*/.

30-39

%

40-49

%

50

%

51-59

%

60-69

%

70-79

%

80

a) skoldistrikt 68......

2

4

9

16

5

7

9

8

8

b) bespisade barn 31,263 .

662

4,880

4,170

10,191

1,480

2,820

3,392

1,853

1,815

Statsbidragen, som äro avsedda att täcka upp till 50 eller i vissa fall 80

procent av de totala kostnaderna, visa sig sålunda oftast endast täcka en

mindre del därav. Till ytterligare belysning av dessa förhållanden lämnas i

efterföljande tablå en fördelning av de redovisade skoldistrikten med hänsyn

till å ena sidan de statliga barnbespisningsbidragens storlek och å andra sidan

den kommunala utdebiteringen å ifrågavarande orter:

Statsbidragets storlek i för- hållande till total- kostnaderna

Antal

redo-

visade

distrikt

Därav distrikt, där utdebiteringen av allmän kommunal- skatt utgjorde per skattekrona (enligt 1940 års taxering)

mindre

än 10

10—14

15—19

20—24

25—29

30 och

däröver

mindre än 50 %......

31

1

15

10

3

1

1

50 %.............

5

1

3

1

—

—

—

51-79 %..........

24

—

5

10

6

2

1

80 %.............

8

—

—

3

4

1

—

Summa

68

2

23

24

13

4

2

I det föregående har omnämnts, att de inskränkningar i rättigheten att

deltaga i statsunderstödd barnbespisning, som med vederbörande länsstyrelses

medgivande företagits på vissa håll, i första hand föranleddes av ekonomiska

skäl. Enligt vad den hösten 1941 inom ecklesiastikdepartementet

verkställda utredningen angående den statsunderstödda skolbarnsbespisningen

gav vid handen, hade ekonomiska skäl även varit avgörande, när barnbespisningen

inskränkts till att endast omfatta en kortare del av året. På grundval

av det nu föreliggande materialet ha vissa beräkningar kunnat utföras

till belysning av statsbidragens betydelse för bespisningens omfattning med

avseende på såväl antalet deltagande barn som den tid, varunder verksamheten

pågick. Resultaten av dessa beräkningar kunna sammanfattas på följande

sätt:

Statsbidragets storlek i för- hållande till total- kostnaderna

Antal i bespisningen

deltagande barn i

% av hela elev- antalet

Medelantal dagar,

varunder bespis- ning var anordnad

Mindre än 50 %.....

68.0

96

50 %............

84.4

109

51—79 %.........

74.2

85

80 %............

90.1

88

Summa

71.2

102

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

Ett mera direkt uttryck för sammanhanget mellan bespisningens omfattning

och statsbidragens storlek erhålles av svaren på de i enquéten gjorda

förfrågningarna hos skoldistrikten angående dels det ungefärliga antal barn,

som skulle kunna erhålla skolmåltider, dels det ungefärliga antal dagar, som

bespisningen skulle kunna pågå, därest statsbidraget utvidgades att i samtliga

fall fullt täcka 50 respektive 80 procent av de verkliga kostnaderna för

bespisningsverksamheten.

Svaren på frågorna ge vid handen, att en ökning av statsbidraget, så att

detta täckte för vissa distrikt fullt 50 och för andra fullt 80 procent av de

verkliga kostnaderna, beräknades medföra en ökning av antalet bespisade

barn från nuvarande 31,200 till omkring 33,000, d. v. s. med 1,800 eller

drygt 5 procent, och av antalet bespisningsdagar från nuvarande medelantal

102 till över 120, d. v. s. med ungefär 3 veckor. Det kan vidare nämnas,

att ett utökande av statsunderstödet, så att detta inom samtliga distrikt

motsvarade 80 procent av utgifterna för skolmåltiderna, skulle enligt de erhållna

uppgifterna resultera i en ökning av antalet bespisade barn till omkring

36,700, d. v. s. med ungefär 5,500 eller mer än 17 procent, och av

antalet bespisningsdagar till närmare 150 per läsår, d. v. s. med icke mindre

än 8 veckor.

Befolkningsutredningen anser, att behovet av skolbarnsbespisning väsentligt

ökat, samt anför i detta hänseende.

I samband med den inom ecklesiastikdepartementet den 29 november

1941 igångsatta utredningen angående rationalisering av skolbarnsbespisningen

hade folkskolinspektörerna anmodats uttala sig örn behovet av ökad

skolbespisning. Av de inspektörer, som i detta hänseende inkommo med yttranden,

hade icke mindre än 42 uttalat, att ett ökat behov av barnbespisning

dåmera förefunnes, medan 7 inspektörer icke ansett detta vara fallet

inom vederbörande inspektionsområden. Två folkskolinspektörer uttryckte

sig mera tveksamt i frågan. Det föreföll av yttrandena, som om behovet av

barnbespisning vore relativt ringa i de södra delarna av landet; särskilt syntes

detta gälla Småland, Skåne och Halland. Allmänt uppgavs av inspektörerna,

att barnen från jordbrukar hem icke vore ur näringssynpunkt nämnvärt

sämre ställda då än tidigare, medan svårigheter i detta avseende konstaterades

i fråga om barnen i industrialiserade trakter och i skogsbygder.

Sistnämnda förhållande sammanhängde med att, enligt vad inspektörerna

uppgivit, den främsta anledningen till det ökade behovet av skolbespisning

var ransoneringen av viktiga livsmedel. Särskilt framhölls, att brist på bröd

och matfett ofta gjorde det svårt för hem, där en eller flera vuxna familjemedlemmar

skulle utrustas med matsäck, att få tillräckligt av dessa livsmedel

också för skolbarnen. Den allmänna prisfördyringen på matvaror angavs

jämväl som orsak till ökat behov av skolbespisning. Folkskolinspektörerna,

framför allt i Norrland, pekade i förevarande sammanhang även på

den ökade centraliseringen av folkskoleväsendet och de långa skolvägarna.

Slutligen framhölls i vissa fall, att inkallelser till militärtjänst och arbetslöshet

medfört ett ökat hjälpbehov.

De skäl, som för drygt ett år sedan anfördes till förmån för en vidgad

barnbespisning i skolorna, torde kvarstå med oförändrad eller ökad styrka.

Dock synes arbetslöshet ej längre kunna åberopas som motiv i detta hänseende.

Enligt vad från åtskilliga håll erfares tillgodoser man i familjer, där

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 206.

flera familjemedlemmar skola utrustas med matsäck, av lättförklarliga skäl

i första hand de personer, som ha tungt arbete. I regel får därför familjefadern

en matsäck, som är ur näringssynpunkt något så när tillfredsställande.

Många gånger kommer han därvid att tära även på den övriga familjens tilldelning

av ransonerade livsmedel. Skolbarnen försättas under sådana förhållanden

stundom i ett sämre läge än vad ransoneringen i sig själv skulle

nödvändiggöra.

Behovet av skolbarnsbespisning måste därför nu — trots att vissa delar

av befolkningen ha relativt större inkomster än tidigare — anses ha väsentligt

ökat. I många fall har man också under sistlidna höst igångsatt bespisning

i sådana skoldistrikt, där dylik ej tidigare varit anordnad. Ej sällan

torde dock för en utvidgning av barnbespisningen statsbidrag vara erforderliga.

Befolkningsutredningens promemoria utmynnar som nämnts i en framställning

örn anslagshöjning till 2,750,000 kronor. Beträffande anslagsbehovet

yttrar utredningen i huvudsak följande.

En höjning av anslaget till skolbarnsbespisning till 1,500,000 kronor, såsom

skolöverstyrelsen föreslagit, skulle sannolikt vara tillräcklig för att medgiva

skäligt statsbidrag till verksamheten i den omfattning, den har under

innevarande läsår. Skoldistrikten skulle alltså kunna få bidrag med 50 eller,

i vissa fall, upp till 80 procent av de verkliga kostnaderna. Utan tvivel skulle

detta vara av stor betydelse. Hittills har nämligen ovissheten om, hur stort

procentuellt statsbidrag som kan erhållas, varit ett betydande hinder för

verksamhetens tillväxt. Av i det föregående lämnade statistiska uppgifter

framgår, att det samlade statsbidraget i de undersökta skoldistrikten endast

uppgått till något mer än 40 procent av de totala kostnaderna för ändamålet.

I vissa enskilda fall har man exempelvis beräknat att få 80 procent av

kostnaderna täckta, medan det sedermera beviljade statsbidraget visat sig

motsvara endast 30—40 procent. Uppenbarligen måste denna osäkerhet örn

de ekonomiska konsekvenserna för kommunen av ett beslut om skolbespisning

verka i hög grad hämmande på en önskvärd utveckling av denna hjälpform.

Det mest önskvärda vore givetvis en omläggning av nu ifrågavarande

anslag till förslagsanslag. Ett beslut örn statsbidrag skulle sedan innebära icke

ett fastställande av visst belopp för bidraget utan ett medgivande om 50—80

procents statsbidrag för en verksamhet av godkänd omfattning. En sådan

omläggning av bidragsformen torde dock för närvarande — med hänsyn till

de betydande ekonomiska konsekvenserna — icke vara möjlig att genomföra.

Vid sådant förhållande ter sig en mera riklig medelsanvisning som

ofrånkomlig.

Som redan anförts skulle en höjning av anslaget till 1,500,000 kronor

knappast innebära någon möjlighet till verksamhetens utvidgning, om de

kommuner, som redan anordna skolbespisning med statsbidrag, skulle få

skälig del av sina kostnader täckta. Verksamheten behöver dock i olika

hänseenden få ökad omfattning. Härom må följande anföras.

I det föregående har visats, att såväl antalet barn, sorn erhålla tillgång

till bespisning, som ock det antal dagar bespisningen fortgår skulle väsentligt

ökas, örn statsbidraget utginge med högre belopp. Då det beräknade antalet

barn för budgetåret 1942/43 utvisar en större höjning, skall dock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 206.

denna sida av problemet här lämnas åsido. Däremot bör det erinras om att

antalet bespisningsdagar är relativt ringa. Någon mera betydande ändring

i detta hänseende torde ej vara att vänta under nu pågående läsår. Under

redovisningsåret 1940/41, för vilket i det föregående redogjorts, pågick skolbespisningen

i landsbygdsskolorna, där statsbidrag i regel förekom, endast i

genomsnitt 17 veckor mot i städerna 29. Något skäl för att skolbarnsbespisningen

på landsbygden skulle fortgå kortare tid av läsåret än i städerna kan

icke anföras. Det framgår av den nu gjorda rundfrågan till de lokala skolmyndigheterna,

att en höjning av statsbidraget till 80 procent av dessa bedömts

skola medföra en utökning av den genomsnittliga tiden för bespisningen

från 102 dagar till 150 dagar. Sistnämnda siffra borde anses som ett

minimum, örn bespisningen verkligen skall fylla sin uppgift. Örn man utgår

från den av skolstyrelserna beräknade sammanlagda kostnaden för skolbarnsbespisningen

i dess nuvarande omfattning, omkring 2.5 miljoner kronor, och

förutsätter att kostnaderna ökas proportionellt mot ökningen av antalet

dagar, skulle en ökning av dagantalet från 102 till 150 innebära en kostnadsökning

av cirka 1,250,000 kronor, d. v. s. de sammanlagda kostnaderna för

bespisningen skulle uppgå till 3,750,000 kronor. Skulle statsbidraget utgå

med 80 procent härav, erfordrades följaktligen ett statsanslag av cirka 3

miljoner kronor. Emellertid anser sig utredningen kunna utgå ifrån att, även

med tillämpning av de nu i princip gällande procentsatserna 50 procent och i

undantagsfall 80 procent, örn betydande utökning av dagantalet skulle kunna

åstadkommas, örn blott anslaget tilltoges så stort, att dessa procentsatser

icke såsom nu behövde underskridas. För att möjliggöra den utökning av

dagantalet, som utredningen anser vara i hög grad angelägen, torde anslaget

böra ökas med_ omkring 750,000 kronor utöver det av skolöverstyrelsen för

verksamheten i dess nuvarande omfattning äskade beloppet av 1,500,000

kronor.

Statsunderstöd för skolbarnsbespisning har hittills utgått till knappt hälften

av länen. Större belopp har endast kommit sex län till godo, nämligen

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län, varjämte till några län mindre anslag beviljats.

Emellertid torde det ingalunda förhålla sig så, att behov av statsbidrag

icke skulle förefinnas i övriga delar av landet. Örn hänsyn framför allt tages

till långa skolvägar och högt skattetryck, torde ett icke ringa antal kommuner

i åtskilliga län fylla villkoren för statsbidrag. Detta gäller givetvis också

om ytterligare ett antal kommuner inom de län, där större statsbidrag nu

utgår. I många fall torde det förhålla sig så att man icke känner till möjligheterna

att erhålla statsbidrag. I andra fall åter har man icke ansett det

lönt att taga något kommunalt initiativ med hänsyn till de betydande utgifter,

som skulle förorsakas kommunen, och vilka utgifter på förhand svårligen

kunna beräknas.

Även utan närmare utredning är det tydligt, att en väsentlig höjning av

anslaget är önskvärd för att kunna vidga verksamheten till sådana kommuner,

där man ännu icke vidtagit åtgärder för skolbarnsbespisning. Säkerligen

behöver också, jämsides med ökad medelsanvisning, upplysningsverksamhet

komma till stånd. Ett betydelsefullt initiativ har i detta hänseende tagits i

Västernorrlands län, där ett länets hälsovårdsförbund arbetar för, bland annat,

intensifierad skolbarnsbespisning.

. Att det finns ett betydande utrymme för en utvidgning av verksamheten

till nya områden framgår därav, att år 1941 hade de landskommuner, vars

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mårds proposition nr 306.

skattetryck var 15 kronor eller däröver, 1,138,000 invånare. Barnen i skolåldern

torde i dessa kommuner uppgå till mellan 90 och 100,000. En utvidgning

av verksamheten så att ytterligare exempelvis 10,000 barn skulle bliva

delaktiga av bespisningen med statsbidrag ter sig under sådana förhållanden

ganska blygsam, men härför kräves en ökning av anslaget med omkring

500.000 kronor. Utredningen har härvid utgått från att verksamheten skulle

fortgå i medeltal omkring 150 dagar per redovisningsår, samt att statsbidrag

skulle erhållas med 50—80 procent.

Slutligen torde böra erinras örn att från och med den 1 juli 1942 en ändring

skett i statsbidragsvillkoren i så måtto, att skolbespisningen ej längre behöver

omfatta alla barn vid en skola. Vidare ha skoldistrikten fått rätt att efter närmare

angivna grunder upptaga avgift av vissa målsmän. Anslagsbehovet torde

dock ej nämnvärt påverkas av dessa ändringar i författningen.

Utredningen förutsätter, att i fortsättningen statsbidraget skall kunna

utgå även till städer efter i stort sett samma villkor som gälla för landsbygdskommuner.

En utvidgning av bidragsgrunderna i denna riktning torde

emellertid knappast påverka anslagsbehovet.

Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla, att en höjning av det för

skolbarnsbespisningen utgående anslaget till det av skolöverstyrelsen begärda

beloppet 1,500,000 kronor synes erforderlig redan för att kommunerna

skola erhålla statsbidrag i den utsträckning, som förutsattes enligt nu gällande

principer. En utökning av dagantalet för bespisningen från 102 till

150 dagar torde kräva minst 750,000 kronor i statsbidrag. För utvidgning

av skolbarnsbespisningen till sådana kommuner, där villkoren för statsbidrag

väl kunna fyllas, men där bespisning ännu ej är anordnad, torde anslaget

böra ökas med 500,000 kronor, vilket skulle innebära, att ytterligare omkring

10,000 barn skulle bliva delaktiga av bespisningen med statsbidrag.

Utredningen föreslår med stöd av vad som här anförts, att anslaget för

budgetåret 1943/44 uppföres med (1,500,000 + 750,000 -f- 500,000 =)

2.750.000 kronor.

Fråga om utvidgning av möjligheten alt erhålla statsbidrag även till

städer. Vid anmälan i fjol av frågan örn statsbidrag till skolbarnsbespisning

(propositionen 1942: 169) förklarade jag mig icke beredd att, på sätt av

länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasatts, utsträcka möjligheterna att

erhålla bidrag även till städer. Riksdagen uttalade sig emellertid till förmån

för en utredning i ämnet. Med anledning härav infordrades yttranden från

länsstyrelserna. Av de inkomna utlåtandena inhämtas bland annat.

Stockholms län. Länsstyrelsen finner en utvidgning av statsbidragsbestämmelserna

till att gälla även städer under vissa förhållanden motiverad efter

prövning i varje särskilt fall. Såsom skäl för bidrag torde emellertid endast i

undantagsfall kunna åberopas långa skolvägar. Därest rådande statsfinansiella

förhållanden icke lägga hinder i vägen för en utvidgning av bestämmelserna

till att avse jämväl stad, har länsstyrelsen icke något att erinra emot,

att stad, örn än i begränsad omfattning, beviljas statsbidrag för ifrågavarande

ändamål.

Uppsala län. Länsstyrelsen anför, att hittills icke inom liinet förekommit

ett behov av statsbidrag flir anordnande av skolbarnsbespisning i stad.

Södermanlands län. Länsstyrelsen anser, att, då skolbarnen i städerna i regel

kunna intaga frukostmålet i sina hem, något behov av anordnande av

skolbarnsbespisning i städerna icke torde förefinnas i andra fall än beträf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majda proposition nr 206.

fande skolbarn från hem med svag ekonomisk ställning. Ett generellt utestängande

av stadskommuner från rätten att erhålla statsbidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning kan sålunda knappast anses var lämpligt.

Östergötlands län. Länsstyrelsen anser det principiellt oriktigt, att en förmån

av statsmedel utgår till endast vissa skoldistrikt, örn behovet därav är

lika stort och förutsättningarna i övrigt äro desamma i andra distrikt. Länsstyrelsen

anser sålunda, att stads- och landskommuner böra vara likställda

i förevarande hänseende.

Jönköpings län. Länsstyrelsen upplyser, att inom detta län skolbarnsbespisning

hittills icke varit anordnad inom något skoldistrikt på landsbygden

men däremot i Eksjö, Tranås och Vetlanda städer. Behov av att anordna

skolbarnsbespisning och de i kungörelsen 1942: 262 angivna förutsättningarna

för statsbidrag därtill kunna, som erfarenheten jämväl visat, förekomma

likaväl i städer som i landskommuner. De förhållanden, som i särskilt hög

grad skulle kunna aktualisera behovet av barnbespisning, främst inträffande

arbetslöshet, kunna tvärtom väntas göra sig starkast påminta i tätare bebyggda

orter. Att ur dessa synpunkter göra åtskillnad mellan stad och

landsbygd torde därför sakna fog. Länsstyrelsen förordar, att städernas skoldistrikt

berättigas till statsbidrag på samma villkor som skoldistrikt på

landsbygden.

Kronobergs län. Anordnande av skolbarnsbespisning får anses vara en

välfärdsanordning av aktuell betydelse icke minst under nuvarande förhållanden

och knappast av mindre vikt i städerna än på landsbygden. Vad länets

städer angår kunna även långa skolvägar komma i fråga som skäl för

att bereda möjlighet för barnen att under frukostrasten erhålla en fullgod

måltid. De sociala skälen för anordnande av skolbarnsbespisning torde också

göra sig gällande i lika mån i städerna som i landskommunerna. Under

berörda förhållanden torde vägande skäl kunna anses förefinnas för att stadskommunerna

i Kronobergs län icke skola vara uteslutna från möjligheten

att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning åtminstone beträffande vissa

ytterområden.

Kalmar län. Såvitt länsstyrelsen kan finna saknas anledning att i det avseendet,

varom här är fråga, göra åtskillnad mellan land och stad. Därest

sådana förhållanden, som enligt statsbidragskungörelsen utgöra villkor för

att skoldistrikt på landsbygden skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag

till skolbarnsbespisning, äro förhanden jämväl i stad, kan länsstyrelsen

sålunda icke finna annat än att det ur rättvisesynpunkt är riktigt, att

jämväl stadskommun beredes möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning.

Sedan åtskilliga år tillbaka har skolbarnsbespisning förekommit

i de tre största av länets städer, och avgörande för tillkomsten av

denna bespisning synas lia varit bland andra de omständigheter, som enligt

statsbidragskungörelsen uppställts såsom statsbidragsvillkor.

Gotlands län. Länsstyrelsen anser sig icke för närvarande ha anledning att

ifrågasätta någon ändring i fråga örn urvalet av till statsbidrag berättigade

skoldistrikt.

Blekinge län. I gällande författning stadgade förutsättningar för statsbidrag

till skolbarnsbespisning torde uppfyllas även av ett flertal stadskommuner.

Även om skolbarnen i städerna genom jämförelsevis kort skolväg

ha större möjligheter att intaga sina måltider i hemmet, torde desamma,

särskilt under nu rådande kristid, vara ur näringssynpunkt avsevärt sämre

ställda än landsbygdens barn. Länsstyrelsen anser det därför vara av stor

betydelse, örn även stadskommuner erhålla rätt till statsbidrag för skolbarns
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bespisning i den mån sådana förutsättningar för bidrag föreligga, som nu

fordras för skoldistrikt på landsbygden.

Kristianstads län. Det synes länsstyrelsen angeläget, att skolbarnsbespisning

särskilt med hänsyn till svårigheterna med livsmedelsförsörjningen och

ransoneringen av viktiga livsmedel pä allt sätt uppmuntras och understödjes.

Inom länet finnes skolbarnsbespisning anordnad i tre av länets städer.

Urvalet av i bespisningen deltagande synes lia skett i god överensstämmelse

med vad som stadgas i statsbidragskungörelsen. Trots att det nuvarande

statsfinansiella läget icke inbjuder till att ytterligare vidga statens bidragsverksamhet,

anser sig dock länsstyrelsen av principiella skäl böra tillstyrka,

att även stadskommuner, som anordna skolbarnsbespisning och som uppfylla

i kungörelsen närmare angivna villkor, böra kunna ifrågakomma till

erhållande av statsbidrag.

Malmöhus län. Därest för beviljande av statsbidrag till ifrågavarande välfärdsanordning

jämväl till stadskommuner samma villkor antagas bli gällande

som i statsbidragskungörelsen stadgas för landskommuner, torde grundad

anledning att härutinnan göra åtskillnad medan landsbygd och städer

i och för sig icke förefinnas. De i kungörelsen stipulerade villkoren för erhållande

av statsbidrag äro enligt länsstyrelsens mening av den art, att den

ifrågasatta utvidgningen åtminstone för närvarande icke skulle för Malmöhus

läns vidkommande medföra någon merutgift för statsverket. Länsstyrelsen

har härvid tolkat kungörelsen så, att statsbidrag tillkommer allenast

kommun, som belastas av sådant skattetryck att bidrag av skatteutjämningsmedel

åtnjutes. Under angivna förhållanden anser sig länsstyrelsen icke

böra avstyrka, att jämväl städer komma i åtnjutande av statsbidrag för

berörda ändamål.

Hallands län. Länsstyrelsen finner det visserligen med rätt och billighet

överensstämmande, att stadskommuner, vilka fylla de allmänna villkoren

för erhållande av statsbidrag, också må kunna erhålla sådant, men länsstyrelsen

anser sig med hänsyn till det statsfinansiella läget ej för närvarande

böra förorda någon utvidgning av bidragsrätten.

Göteborgs och Bohus län. Då enligt länsstyrelsens mening intet skäl talar

för att stadskommunerna i nu förevarande hänseende skola ställas i annat

läge än landskommunerna, tillstyrker länsstyrelsen, att även stadskommun,

som uppfyller de i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna, skall erhålla

statsbidrag för anordnande av skolbarnsbespisning.

Älvsborgs län. Bortsett från frågan om det kommunala skattetrycket synas

de för erhållande av statsbidrag stadgade förutsättningarna lika väl

kunna vara för handen i städerna som på landsbygden. Under depressionstider

och för närvarande på grund av livsmedelsransoneringen torde barnen

i städerna i stort sett vara mera utsatta för undernäring än barnen på landsbygden.

I fråga om behovet av statsbidrag på grund av det kommunala

skattetrycket är det väl så, att städerna i allmänhet äro mindre slcattetyngda

än landskommunerna. Sådant behov kan emellertid tänkas uppstå i

större utsträckning i samband med den nedgång i skatteunderlaget, som

kan befaras vid en kommande övergång från krigs- till fredsproduktion, då

själva behovet av skolbarnsbespisning samtidigt torde komma att ökas. Länsstyrelsen

anser det alltså önskvärt, att jämväl åt skoldistrikt i rikets städer

herodes möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning i samma

utsträckning som pä landsbygden.

Skaraborgs län. Ehuru städerna inom länet icke till folkmängden äro särskilt

stora, iir deras yl vidd i många fall ganska betydande. Ytterområdenas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bebyggelse är ibland ganska gles, och skolorna äro vanligen förlagda till städernas

centrala delar, varför barnens skolvägar stundom kunna bliva ganska

långa. På landsbygden finnas flera köpingar och åtskilliga större municipalsamhällen

med en bebyggelse, som föga skiljer sig från städernas. En gränsdragning

mellan å ena sidan städerna och å andra sidan landsbygden i vad

avser möjlighet att erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning måste fördenskull

bli ganska irrationell. På grund härav tillstyrker länsstyrelsen, att jämväl

stadskommuner böra kunna ifrågakomma för erhållande av sådant bidrag.

Värmlands län. Obestridligen är behovet av statsbidrag till skolbarnsbespisning

störst i skoldistrikt på landsbygden. Så länge anslaget av statsfinansiella

skäl icke kan beräknas helt förslå till statsbidrag i den omfattning,

som hittillsvarande bestämmelser avsett att möjliggöra, synes det länsstyrelsen

icke vara till fördel att utvidga området för bestämmelsernas tillämpning.

Länsstyrelsen vill icke bestrida att starka principiella skäl kunna tala

för att även skoldistrikt i städer böra kunna erhålla statsbidrag till skolbarnsbespisning.

Länsstyrelsen vill emellertid understryka, att behovet av statsbidrag

i första hand bör tillgodoses för landsbygdens kommuner och att stadskommunerna

icke till de förstnämndas nackdel böra konkurrera örn anslaget.

Örebro län. För hållandena i vissa städer måste anses fullt likartade med

dem som råda på landsbygden. Så är inom detta län fallet beträffande Karlskoga

stad, som tillkommit genom ombildning av en hel landskommun.

Länsstyrelsen finner starka skäl tala för att stadskommuner bli likställda

med landskommuner i fråga om rätt till statsbidrag.

Västmanlands län. Ur principiell synpunkt sett synes knappast tvekan

kunna råda örn, att anledning icke förefinnes att under i övrigt likartade

förhållanden behandla barn från stadssamhällen mindre rundhänt än landsbarn.

Emellertid torde det, såvitt länsstyrelsen kan bedöma saken, endast i

undantagsfall inträffa, att omständigheterna i ett stadssamhälle betinga, att

statsverket kan anses böra ikläda sig utgifter för skolbarnsbespisning. Förutsättningarna

härför vore väl, dels att staden i fråga genom inkorporering

av stora landsbygdsområden vore till arealen synnerligen stor, dels ock att

samtidigt staden vore särskilt skattetyngd. Länsstyrelsen har härvid svårt

att uttala sig för en generell utsträckning av rätten till statsbidrag till stadssamhällen

men skulle dock kunna tänka sig, att skoldistrikt i stad efter därom

hos Kungl. Maj:t gjord ansökan i fall då synnerliga skäl därför åberopats

skulle kunna från fall till fall förklaras berättigat att åtnjuta statsbidrag för

ändamålet.

Kopparbergs län. Länsstyrelsen anser det principiellt riktigt, att stadskommunerna

likställas med landskommunerna i förevarande hänseende.

Samma behov av anordnande av skolbarnsbespisning liksom samma behov

av statsbidrag på grund av högt kommunalt skattetryck kunna föreligga beträffande

såväl lands- som stadskommuner. Vad särskilt angår »lång skolväg»

vill länsstyrelsen framhålla, att den pågående rationaliseringen av skolväsendet

i vissa fall medfört, att i städernas närhet liggande landsbygdsskolor

indragits och skolbarnen därstädes hänvisats till närliggande stad.

Särskilt under nu rådande förhållanden på livsmedelsmarknaden torde det

ofta vara svårare i städerna än på landsbygden att anskaffa erforderlig och

lämplig kost till skolbarnen. Länsstyrelsen finner det därför önskvärt att,

därest av statsfinansiella skäl stadskommunerna icke allt framgent anses

kunna i förevarande avseende jämställas med landskonnnunerna, åtminstone

för nästa redovisningsår stadskommunerna tillerkännas statsbidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning under samma villkor som landskommunerna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts fr exposition nr W6.

Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser att även stadskommuner, som fylla i

bidragskungörelsen angivna förutsättningar, under normala tider böra komma

i åtnjutande av statsbidrag. Därest emellertid för närvarande hinder

skulle anses föreligga för genomförandet av en sådan ändring Hull utsträckning,

anser länsstyrelsen det dock synnerligen önskvärt, att åtminstone de

mest skattetyngda stadskommunerna även under nuvarande förhållanden erhålla

statsbidrag för ifrågavarande ändamål.

Jämtlands län. Enligt länsstyrelsens mening borde även stadskommuner,

som fylla i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna kunna ifrågakomma

till erhållande av statsbidrag. Länsstyrelsen saknar emellertid möjlighet att

bedöma, huruvida det nuvarande statsfinansiella läget medgiver en sådan

ändring av nu gällande statsbidragsvillkor.

Västernorrlands län. Länsstyrelsen har från folkskolestyrelserna i länets

fyra städer, i vilka samtliga skolbarnsbespisning förekommer, uppgifter örn

antalet barn, för vilka behov av skolbarnsbespisning kan anses föreligga.

Länsstyrelsen hänvisar till följande sammanställning:

Antal barn från

hem med svag

ekonomisk ställ- ning m. m.

Antal barn nied

lång skolväg

Hela kommunala

utdebiteringsbehovet

per skattekrona år

1941, kronor

Härnösand...............

sos

150

16: 25

335

115

16: 10

39

_

13: 25

Örnsköldsvik..............

35

35

13:80

Summa

717

300

Såsom hem med svag ekonomisk ställning skulle enligt länsstyrelsens anvisningar

till folkskolestyrelserna betraktas hem, där barnens kost kunde befaras

av ekonomiska skäl bliva otillräcklig elier ur näringsfysiologisk synpunkt

mindre tillfredsställande till sammansättningen. Till barn med lång

skolväg ha hänförts barn med hemmen på sådant avstånd från skolan, att

de icke under måltidsrast kunna besöka hemmet för intagande av måltid.

Uppgifterna ge vid handen, att behov av skolbarnsbespisning föreligger i

icke ringa utsträckning jämväl i länets städer. Då kostnaderna för en _ tillfredsställande

barnbespisning äro relativt betydande och skattetrycket jämförelsevis

stort, måste enligt länsstyrelsens uppfattning behov av statsbidrag

till dessa kostnader anses föreligga. Principiella skäl för undantagande

av städerna från möjligheten att erhålla statsbidrag synas icke föreligga. Länsstyrelsen

får därför tillstyrka sådan ändring av bidragskungörelsen, att jämväl

städer, som uppfylla villkoren för statsbidrag, skola kunna beviljas sådant.

Västerbottens län. För detta läns vidkommande är en ändring i nu gällande

bestämmelser icke direkt påkallad, enär städerna ha så pass god ekonomisk

ställning, att de sannolikt icke skulle kunna ifrågakomma till bidrag.

Länsstyrelsen anser emellertid, att det icke finnes någon anledning att undantaga

städerna från bidrag till skolbarnsbespisning, då under nuvarande

förhållanden i allmänhet en viss förskjutning i hjälpbehovet från land till

stad otvivelaktigt ägt rum.

Norrbottens län. Länsstyrelsen anser lämpligt, att även städer erhålla

statsbidrag till ifrågavarande ändamål under de redan stadgade förutsättningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 19//3. 1 sami. Nr SIGG.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 206.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig för sin del icke lia något att erinra

mot en utvidgning även till städer av möjligheterna att erhålla statsbidrag

till skolbarnsbespisning, därest det statsfinansiella läget medgiver en höjning

av anslaget. Överstyrelsen anför.

. Flertalet av de omständigheter, till vilka hänsyn vid beviljandet av statsbidrag

skall tagas, ha den innebörd, att landskommunerna i allmänhet böra

erhålla företräde framför städerna. Landskommunerna ha dels större behov

av att skolbarnsbespisning över huvud anordnas (längre skolvägar, större

antal barnrika familjer, lägre levnadsstandard och lägre grad av näringshygienisk

upplysning), dels också i stort sett sämre finansiella förutsättningar

än städerna och därför större behov av att för ändamålet erhålla hjälp av

staten. Skolöverstyrelsen anser därför, att statsbidragen till skolbarnsbespisning

i främsta rummet böra förbehållas landskommunerna.

A andra sidan vill överstyrelsen icke bestrida, att det måste anses vara

principiellt riktigast, att stadskommuner, som fylla de i bidragskungörelsen

angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma till statsbidrags

erhållande. Detta från flera håll framförda önskemål kan anses böra vinna

ökat beaktande genom de nu rådande förhållandena på livsmedelsmarknaden.

Hem i städerna torde ofta under denna tid ha svårare än hem å landsbygden

att anskaffa erforderlig och lämplig kost åt skolbarn.

Därest möjligheten att erhålla statsbidrag skall utsträckas även till städerna,

är en utökning av anslaget ofrånkomlig. Överstyrelsen saknar möjlighet

att överblicka det statsfinansiella läget och har därför icke velat framställa

något förslag i denna riktning.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka, att gällande kungörelse

angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning ändras därhän,

att jämväl stadskommun erhåller möjlighet att komma i åtnjutande av

statsbidrag för sådant ändamål. Ämbetsverket anför.

Statskontoret vill icke förneka, att det ur strängt principiell synpunkt

framstår som mest konsekvent att medgiva jämväl stadskommun, som fyller

de i gällande kungörelse angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

angivna förutsättningarna, rätt till sådant bidrag. Emellertid

måste, som skolöverstyrelsen jämväl framhållit, vid bedömandet av spörsmålet

om ett utsträckande även till städerna av möjligheterna att erhålla

statsbidrag för sådant ändamål de statsfinansiella hänsynen bliva utslagsgivande.

I avseende härå vill statskontoret erinra, att för innevarande budgetår

vid fördelningen av anslaget till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning,

1,000,000 kronor, icke fullt 40 procent av de beräknade totalkostnaderna

kunnat täckas av statsmedel, medan ovanberörda kungörelse

medgiver statsbidrag ända upp till 80 procent, när särskilda omständigheter

därtill föranleda. Det för landsbygdens del förefintliga behovet av statsbidrag

har sålunda kunnat tillgodoses endast i begränsad omfattning. Härtill

kommer, att skolbarnsbespisning finnes anordnad i städerna i betydande utsträckning,

oaktat att statsbidrag icke för närvarande utgår. Ifrågavarande

verksamhet har alltså, relativt sett, betydligt mindre omfattning på landsbygden

än i städerna. Med hänsyn härtill och då i nuvarande statsfinansiella

läge vid budgetavvägningen någon mera betydande höjning av anslaget icke

lärer kunna förutses för budgetåret 1943/44, torde tillgängliga medel alltjämt

böra förbehållas landsbygdens skoldistrikt, där de mest trängande behoven

otvivelaktigt finnas och där möjligheten att erhålla statsbidrag måste anses

äga förhållandevis större ekonomisk betydelse än i stadskommunerna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

När jag i fjol förordade en höjning av anslaget till skolbarnsbespisning från

400,000 kronor till 1,000,000 kronor, hänvisade jag bland annat till att starkt

ökade krav ställdes på statsmakterna att medverka till förebyggande av menliga

följder för skolungdomen av den inträdda knappheten på livsmedel. Den

äskade anslagshöjningen bifölls av riksdagen. Enligt gällande statsbidragskungörelse

skall bidrag i regel kunna utgå med upp till 50 procent och i vissa

fall ända upp till 80 procent av vederbörande skoldistrikts kostnader för

denna verksamhet. Det livliga intresse, som på många håll visats för skolbarnsbespisningen,

har emellertid lett till, att anslaget, trots den i fjol genomförda

höjningen, icke medgivit en tilldelning av statsbidrag med högre

belopp än som motsvarar i genomsnitt omkring 40 procent av kostnaderna.

Härigenom har verksamheten hämmats. Framför allt synes den icke åsyftade

begränsningen av bidragens storlek i många fall lia kommit att utgöra ett

hinder för att utsträcka bespisningen över en tillräckligt lång tidsperiod.

På de skäl, som jag i fjol anförde, är jag beredd att även för nästa budgetår

tillstyrka en väsentlig höjning av de statliga bidragsmedlen till skolbarnsbespisningen.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden hemställt om en höjning

av anslaget med 500,000 kronor. Härigenom skulle skoldistrikten få en avsevärt

större del av sina verkliga kostnader täckta än som är fallet med nuvarande

medelstilldelning. För att möjliggöra att tiden för bespisningen utsträckes

och för att stimulera intresset för verksamheten inom sådana skoldistrikt,

där bespisning ännu icke förekommer, har befolkningsutredningen föreslagit,

att statsbidragsmedlen härutöver höjas med 1,250,000 kronor till 2,750,000

kronor. Till grund för befolkningsutredningens kalkyler ligger en ingående undersökning

angående bespisningens omfattning under läsåret 1941/42, då

emellertid de fördelade statsbidragen utgjorde icke fullt 500,000 kronor mot

något över 1,000,000 kronor för innevarande läsår. Enligt min mening bör det

aktuella behovet av bespisning inom sådana distrikt, där påtagligt intresse för

saken kommit till uttryck, kunna tillgodoses under förutsättning, att anslaget

nu höjes med 1,250,000 kronor, d. v. s. till 2,250,000 kronor. En sådan ökning

av statsbidragsmedlen torde även vara ägnad att främja intresset för bespisningen

inom andra skoldistrikt än dem, som för närvarande bedriva sådan

verksamhet. Jag erinrar i detta sammanhang om att anslaget fördelas av

Kungl. Majit, som vid prövningen av statsbidragsansökningarna har att fästa

avseende vid icke blott kommunernas ekonomiska ställning utan även det

antal barn, för vilka bespisning avses att bliva anordnad. Vid medelsfördelningen

bör självfallet tillses, att så många barn som möjligt, vilka ha behov

av bespisning, komma i åtnjutande därav.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår, har inom Västernorrlands

län tagits ett initiativ beträffande en viss vetenskapligt kontrollerad försöksbespisning

av skolbarn i syfte att söka utröna, vilka verkningar en mer eller

mindre fullständigt genomförd skolbarnsbespisning medför i fråga om barnens

allmänna hälsotillstånd och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.

Departe
mentschefen.

.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 806.

Initiativet är värt erkännande, och det är att hoppas, att försöken skola leda

till det asyftade resultatet. Därest försök av denna eller liknande art framdeles

göras, torde statsbidrag för ändamålet få utgå från förevarande anslag

med belopp, som av Kungl. Majit från fall till fall prövas skäligt.

Fjolårets riksdag ifrågasatte, huruvida icke stadskommuner, som fylla de

i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma

till erhållande av statsbidrag. Flertalet länsstyrelser ha funnit rättvisan

kräva, att städerna i detta hänseende likställas med landskommunerna.

Några principiella invändningar torde icke kunna anföras häremot. Anledningen

till att städerna hittills icke ansetts böra erhålla statsbidrag har sin

grund i rent praktiska hänsyn. Bidragsverksamheten var nämligen från början

upplagd såsom en försöksanordning med huvudsyfte att främja anordnandet

genom kommunala initiativ av skolbarnsbespisning inom de landsbygdskommuner,

där behovet var mest framträdande och vilka tillika med

hänsyn till det kommunala skattetrycket voro i behov av statsbidrag. De

flesta städer hade redan anordnat skolbarnsbespisning utan bidrag av statsmedel,

och deras ekonomiska ställning var i allmänhet icke så svag, att statsbidrag

kunde anses motiverat. Sedan bidragsverksamheten numera väsentligen

mist sin karaktär av försöksanordning, ha skälen för att begränsa bidragen

till att avse endast skoldistrikt på landsbygden försvagats. Jag har

därför icke funnit anledning att motsätta mig, att även städer på samma

villkor som landskommuner skola kunna från och med nästa budgetår komma

i åtnjutande av statsbidrag till skolbarnsbespisning. Då endast ett fåtal

städer härvid torde kunna komma i fråga, synes ett sådant medgivande icke

kunna i högre grad påverka anslagsbehovet. Jag förutsätter, att prövningen

av ansökningar från städer skall för varje särskilt fall ankomma på Kungl.

Majit. Vid bedömningen av förutsättningarna för tilldelande av statsbidrag

torde därvid böra tagas hänsyn icke blott till det kommunala skattetryckets

storlek utan även till vederbörande stads ekonomiska ställning i övrigt.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av.......................kronor 2,250,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

Stockholm 1943 Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

431343

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. s. 10 i texten
  2. SU 1943:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning jämte en i ämnet vä s. 1 i texten