Sök i Ratio Lex

Angående mark till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente m. m

1943-04-09 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:208, Angående mark till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 208.

1

Sr 208.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående mark

till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente

m. m; given Stockholms slott den 9 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt

avser utvidgning av Göta trängkårs kasemområde, jämväl med chefen för kommunikationsdepartementet,

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Sköld, vissa frågor rörande markförvärv för lantförsvaret samt anför

därvid följande.

Vid anmälan den 5 mars 1943 av propositionen nr 158 angående fältskjutningsterräng

för Livgrenadjärregementet m. m. berörde jag grunderna för de

relativt omfattande markförvärv för lantförsvarets räkning, som av arméförvaltningen

föreslagits för budgetåret 1943/44, samt redogjorde i korthet för det

numera inom försvarsdepartementet tillämpade systemet med upprättande av

preliminära köpeavtal innan medelsäskandena föreläggas riksdagen. Därvid

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 208

832 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

hemställde jag att framdeles få upptaga sådana medelsäskanden, som för det

dåvarande alltjämt vore föremål för utredning.

Sedan numera utredningen slutförts beträffande vissa ytterligare av här

ifrågavarande ärenden, torde de sålunda kompletterade ärendena böra underställas

riksdagens prövning. Ett fåtal återstående medelsäskanden, rörande

vilka Kungl. Majit i avvaktan på vissa under utredning varande frågor ännu

icke synes kunna taga slutlig ställning, torde — tillika med övriga eventuellt

tillkommande markfrågor — vid en senare tidpunkt få föreläggas 1943 års

riksdag.

1. Kulspruteskj utmana för Västerbottens regemente. I sin skrivelse

den 11 september 1941 rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret

1942/43 beräknade arméförvaltningen visst belopp för förvärv av mark för

kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente. I anslutning härtill överlämnade

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse med skrivelse den 12 december

1941 i ärendet verkställd utredning samt hemställde, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa 50,000 kronor.

Av utredningen må här anföras följande.

I skrivelse till chefen för armén den 8 juli 1941 hade tjf. chefen för Västerbottens

regemente anfört, att regementet disponerade en skolskjutningsbana

med 24 tavelställ med ett maximiskjutavstånd av 600 meter samt en korthållsbana

med möjlighet för 6 skjutlag att skjuta samtidigt. Skolskjutningsbanan

hade — trots att den utnyttjades mellan kl. 4 och 21 — visat sig otillräcklig.

Banan kunde icke lämpligen utökas, enär den västerut gränsade till

Norrlands dragonregementes bana och österut till för ändamålet olämplig

terräng. Med hänsyn härtill borde ytterligare en skjutbana — främst avsedd för

skjutning med kulspruta — anläggas. Härför lämplig terräng — belägen öster

om regementets övnings- och skjutfält och gränsande intill detta — funnes

en kilometer nordöst örn kasernen. Det område, som borde förvärvas för ändamålet,

uppginge sammanlagt till omkring 13.8 hektar åker och skogsmark.

Skjutbanan borde förläggas till en i områdets sydöstra del belägen åker med

skottriktning mot norr. Banan borde närmast utbyggas för 12 tavelställ. Regementets

två tunga kompanier beräknades därefter kunna utföra all korthållsskjutning

samt skolskjutning med eldhandvapen och kulspruta på den nya

banan. Denna kunde därjämte två dagar i veckan disponeras av andra förband.

Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 29 juli 1941

låtit meddela, att behovet av den föreslagna nya kulspruteskjutbanan syntes

motiverat.

Vid av fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer på platsen verkställd undersökning

hade konstaterats, att den för kulspruteskjutbanans anläggande föreslagna

platsen, under förutsättning att betryggande kulfång m. m. uppfördes,

vore för ändamålet lämplig, men att det för tillgodoseende av kravet på erforderligt

säkerhetsområde vore ofrånkomligt att utöver det till inköp föreslagna

området förvärva jämväl ett öster därom beläget markområde.

Fortifikationsstyrelsen funne en mindre justering av gränsen för sistnämnda

område erforderlig. Det område, som enligt styrelsens mening borde förvärvas

för tillgodoseende av regementets behov av ökade möjligheter till skjututbildning,

innehölle i areal cirka 28.5 3 hektar, därav cirka 6.3 9 hektar åker och cirka

20.94 hektar skogsmark.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Värdering av området hade företagits av jägmästaren E. Viggh i Umeå

samt skiftesgodemännen H. Sandgren i Ersmark och A. Söderlind i Stödsjö.

Enligt värderingen kunde området åsättas ett värde av tillhopa 37,906 kronor.

Då expropriation syntes bliva nödvändig hade styrelsen räknat med 20 procents

tillägg till värderingssumman vartill komme kostnader för expropriationsförfarandet,

avstyckning och lagfart m. m., varför medelsbehovet för förvärvet i

sin helhet beräknades till i runt tal 50,000 kronor.

Framställningen har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sin skrivelse den 31 augusti 1942 angående lantförsvarets medelsbehov för

budgetåret 1943/44 har arméförvaltningen ånyo anmält ifrågavarande anslagsbehov

och därvid under hänvisning till tidigare förebragt utredning i ärendet

ytterligare anfört bland annat följande.

I skrivelse till chefen för armén den 13 juli 1942 hade chefen för Västerbottens

regemente ånyo framhållit, att en kulspruteskjutbana vore för regementet

oundgängligen nödvändig och att markförvärv härför måste ske, enär

möjlighet att på regementets markområde anordna sådan bana icke förefunnes.

Chefen för armén hade förklarat, att frågan örn förvärv av mark för och anordnande

av kulspruteskjutbana vid Västerbottens regemente borde beaktas.

Fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer hade i promemoria den 22 augusti

1942 rörande förevarande skjutbanefråga anfört bland annat följande. Vid utredningar,

som skjutbaneofficeren såväl föregående som innevarande år företagit

på ort och ställe, hade konstaterats, att den för kulspruteskjutbanans anläggande

föreslagna platsen vore den för ändamålet lämpligaste i kasernetablissementets

närhet, samt att eventuell placering av skjutbanan inom det

nuvarande övningsfältets gänser skulle hindra såväl utbildning i fältmässig

skjutning å fältet i fråga som all annan utbildning därstädes i sådan grad, att

truppens stridsduglighet kunde äventyras. Även ur säkerhetssynpunkt skulle

en dylik placering vara synnerligen olämplig.

För egen del har arméförvaltningen framhållit, att den i ärendet förefintliga

utredningen syntes styrka behovet av en särskild kulspruteskjutbana vid Västerbottens

regemente. Vidare funne ämbetsverket genom utredningen ådagalagt,

att skjutbanan icke lämpligen kunde förläggas till regementets nuvarande övningsområde,

då en sådan åtgärd skulle i hög grad försvåra andra övningars

bedrivande under den tid, då skjutningar förekomme å banan. Plats för kulspruteskjutbanans

anordnande borde sålunda, enligt ämbetsverkets mening,

sökas utanför det nuvarande övningsfältet. Av mark, som då kunde ifrågakomma,

hade det av fortifikationsstyrelsen i förenämnda skrivelse den 12

december 1941 föreslagna området visat sig vara mest lämpat.

Vidkommande kostnaderna för markförvärvets genomförande vore ämbetsverket

av den uppfattningen, att desamma nu borde beräknas till 55,000 kronor

i stället för tidigare äskade 50,000 kronor med hänsyn till den stegring,

som förekommit i fråga örn priserna å framför allt skogsmark. Ämbetsverket,

som i annan ordning gjort framställning örn medel för skjutbanans anläggande,

hemställde sålunda, att ett belopp av 55,000 kronor måtte anvisas för ifrågavarande

markförvärv.

På föranstaltande av försvarsdepartementet har ytterligare utredning i ärendet

företagits. Därvid har bland annat dryftats ett förslag att förlägga skjut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

banan på den s. k. Långåsen, till större delen belägen inom regementets övnings-

och skjutfält. Då emellertid en skjutbaneanläggning därstädes — förutom

att den möjligen komme att inkräkta på det för fältskjutningar avsedda

området — på grund av terrängens beskaffenhet torde komma att draga avsevärda

anläggningskostnader, har detta förslag ansetts böra lämnas åsido. Beträffande

åter möjligheten att inskränka det av fortifikationsstyrelsen till

inköp föreslagna områdets areal visar utredningen, att området visserligen är

något större än vad som oundgängligen kräves för ändamålet men att de delar

därav, som kronan eventuellt skulle kunna avstå ifrån, i varje fall icke synas

kunna bestå såsom särskilda brukningsenheter. En förminskning av området

synes sålunda knappast vara motiverad.

Till fullgörande av fortifikationsstyrelsen den 19 februari 1943 lämnat uppdrag

att med vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan

antagbar överenskommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande

träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande områden har styrelsen

med skrivelse den 6 mars 1943 inkommit med köpehandlingar beträffande sex

fastigheter eller fastighetsdelar i Umeå stad, som ingå i det av styrelsen till

inköp föreslagna området. Genom dessa köpeavtal, som slutits under förbehåll

av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943, ha till kronan

försålts stadsägorna 709, 1436, 1437, 1438, ett område örn cirka 16.2 7 hektar,

bestående av stadsägoområdena 1429 och 1435 samt 0.85 hektar av stadsägoområdet

1430, sistnämnda två områden ingående i stadsägan nr 1344 + 1387

+ 1388 + 1393 + 1429 + 1430 + 1431 + 1432 + 1433 + 1434 + 1435, samt ett

område örn cirka 1.9 6 hektar av stadsägoområdet 1462, ingående i stadsägan

1272 + 1397 + 1398 + 1399 + 1400 + 1462 + 1467, för köpeskillingar örn tillhopa

45,000 kronor. Vid den år 1941 verkställda värderingen av dessa fastigheter

och fastighetsdelar hade desamma åsatts ett sammanlagt värde av 37,906

kronor. De å de särskilda fastigheterna eller fastighetsdelama belöpande värderings-

respektive köpeskillingsbeloppens fördelning framgår av nedanstående

sammanställning.

Fastighet

Värdering år 1941

Köpeskilling

nr 709 och 1438 ................

............................. 5,824

8,000

1437 ...............................

............................. 17,386

20,000

1436 ...............................

............................. 3,715

5,500

1429, 1435 och av 1430 .......

............................. 8,365

9,500

av 1462 .........................

............................. 2,616

2,000

Summa kronor 37,906

45,000

Fortifikationsstyrelsen har i skrivelsen anfört, bland annat, att de för stadsägorna

nr 709 och 1438 samt stadsägan nr 1436 överenskomna köpeskillingarna,

8,000 kronor respektive 5,500 kronor, kunde synas väl höga i jämförelse med de

områdena år 1941 åsätta värdena, 5,824 kronor respektive 3,715 kronor. Emellertid

utgjordes nämnda områden till övervägande delar av åkerjord, och

styrelsen ansåge, att det värde av 1,900 kronor per hektar, som värderingsmännen

år 1941 åsatt åkerjorden, måste anses väl lågt med hänsyn till jordens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

belägenhet i omedelbar närhet av staden. Beträffande det stadsägorna nr 709

och 1438 år 1941 åsätta värdet borde därjämte framhållas, att detsamma icke inbegrepe

värdet av två å området uppförda hölador. Med hänsyn härtill och till

det förhållandet att en icke obetydlig värdestegring skett sedan tiden för värderingen,

ansåge styrelsen, att ett eventuellt expropriationsförfarande beträffande

nämnda stadsägor, nr 709, 1438 och 1436, icke komme att leda till

mindre kostnader för kronan än godkännande av ifrågavarande preliminära

avtal örn frivillig överlåtelse av områdena, varför de av säljarna enligt avtalen

fordrade köpeskillingarna syntes vara för kronan antagbara. — De för övriga

markområden preliminärt överenskomna köpeskillingarna funne styrelsen vara

för kronan fördelaktiga.

Utöver sammanlagda köpeskillingsbeloppet 45,000 kronor syntes ett belopp

av 1,500 kronor böra beräknas för avstycknings- och lagfartskostnader, varför

sammanlagda kostnaden för ifrågavarande markförvärv syntes komma att belöpa

sig till 46,500 kronor i stället för det i arméförvaltningens ovannämnda

framställning beräknade beloppet 55,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen styrker till fullo behovet av en kul- Departementsspruteskjutbana

vid Västerbottens regemente. Med tanke på den nyligen chefengenomförda

utökningen av regementets övnings- och skjutfält har det synts

påkallat att noggrant undersöka möjligheterna att förlägga kulspruteskjutbanan

inom övningsfältets område. Någon lämplig plats har emellertid icke

kunnat utfinnas därstädes, och då det av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

föreslagna området synes synnerligen väl lämpat för ändamålet finner jag

mig kunna tillstyrka förvärv av detsamma. De i de preliminära köpeavtalen

bestämda köpeskillingarna, tillhopa 45,000 kronor, torde få anses godtagbara.

Med biträdande av fortifikationsstyrelsens kalkyler i fråga örn lagfarts- och

avstyckningskostnader beräknar jag således kostnaderna i ärendet i sin helhet

till 46,500 kronor.

2. Utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde. Sedan

arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1943/44 anmält,

att behov förelåge av utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde,

har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse den 27 november

1942 framlagt förslag örn förvärv för en beräknad kostnad av 90,000

kronor av mark för uppförande av tygverkstäder för Östersunds garnison.

Styrelsen har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

I skrivelse den 9 mars 1942 till fortifikationsstyrelsen hade chefen för Norrlands

artilleriregemente anmält, att med hänsyn till vissa för regementets räkning

planerade nybyggnader en utvidgning av regementets kasernområde

vore erforderlig. Under åren 1940 och 1941 hade på regementets övningsfält

uppförts ett antal förrådsbyggnader, garage m. m., vilka avsevärt inkräktat på

övningsfältet. Därest ytterligare bebyggelse komme till stånd å övningsfältet

kunde dess användbarhet komma att äventyras.

Med anledning av vad regementschefen sålunda anfört hade inom fortifikationsstyrelsen

uppgjorts en föreriämnda skrivelse den 27 november 1942 bifogad

plan för kasernetablissementets utbyggande, vilken plan bland annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

'''' Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

omfattade uppförande av tygverkstad, radioverkstad och varmgarage. Såsom

lämplig plats för tygverkstaden föresloges ett intill Norrlands artilleriregementes

nuvarande kasernomrade gränsande område med en areal av omkring

32,000 kvadratmeter. Området, som å planen utmärkts med grön färg, ub

gjordes av flera fastigheter och fastighetsdelar i skilda ägares hand. Från

respektive ägare hade intill den 1 september 1943 bindande försäljningsanbud

införskaffats. Tva tomter, varå funnes byggnader, avsedda att användas till

expeditionslokaler för motorofficeren vid regementet samt till bostad för vakt

vid garage och verkstäder, hade värderats av byggmästaren G. Eriksson i

Östersund. Övrig mark med undantag av två områden tillhörande Östersunds

stad hade värderats av stadsingenjören F. Eggwertz i Östersund. Någon

värdering av den av staden ägda marken hade icke ansetts påkallad, enär

kronan år 1941 av staden för samma pris som det nu erbjudna, 1 krona 75 öre

per kvadratmeter, inköpt närliggande mark.

Fastigheternas beteckning, ägare, areal m. m. framginge av nedanstående

översikt.

Fastighet

Ägare

Areal

Värde

...

Anbud

Kostnader

för

förvärvet

Stadsägoområde 302

Östersunds stad

c:a 4,610 mI 2

8,067: 50

1:75 kr/m2

8,067: 50

Område litt. Ao

Östersunds stad

» 950 m2

1,662: 50

1: 75 kr/m2

1,662: 50

Del av stadsägan 950

Zakrissons dödsbo

» 7,130 m2

14,260: —

2: — kr/m2

14,260: —

Del av stadsvall 951

Zakrissons dödsbo

» 15,400 m2

30,800: —

2: — kr/m2

30,800: —

Del av stadsägan 952

Ruth Pettersson

» 1,850 m2

3,700: -

2: — kr/m2

3,700: -

Nr 1 i kv. Väpplingen

S. J. Juhrén

994 m2

22,000: -

20,000: —

20,000: —

Nr 2 i kv. Väpplingen

Signe Norling

1.105 m2

10.000: —

10,000: -

10,000: -

Summa

32,039 m2

90.490: -

88,490: —

I anslutning till den av fortifikationsstyrelsen upprättade planen för kasernetablissementets

utbyggande hade sedermera regementschefen i skrivelse

till styrelsen anfört i huvudsak följande.

Den nuvarande tyganstalten inrymde, förutom gevärsförråd m. m., endast

en smedja samt en sadelmakeri- och snickarverkstad. Den nya verkstadsbyggnaden

skulle jämväl inrymma en motorverkstad. Enär den nya tyganstalten

på grund därav komme att få betydligt större dimensioner än den gamla,

komme den nuvarande platsen för tyganstalten icke längre att räcka till för

ändamålet. Dessutom komme en stor öppen plats intill motorverkstaden att

erfordras för uppställande av pjäser, fordon m. m. Genom att förlägga den

nya tygverkstaden till annan plats än den gamla vunnes även den fördelen,

att driften i den gamla verkstaden kunde fortgå ostört under byggnadstiden.

I omedelbar närhet av den gamla tygverkstaden syntes den förenämnda radioverkstaden

böra uppföras, medan det planerade nya varmgaraget avsåges skola

placeras på gränsen mellan det nuvarande kasernområdet och det till förvärv

föreslagna området. Härigenom komme byggnader med sammanhängande

arbetsuppgifter att placeras i närheten av varandra, vilket av praktiska skäl

vore önskvärt.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att ett förvärv av ifrågavarande

områden syntes behövligt för utökning av Norrlands artillerirege
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 208.

mentes kasernområde. Med anledning härav och då styrelsen funne de avgivna

försäljningsanbuden vara för kronan godtagbara ansåge styrelsen, att

områdena borde av kronan förvärvas på de sålunda föreslagna villkoren.

Sedan Kungl. Majit i anledning av vad sålunda förekommit den 19 februari

1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande

markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse

kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffa avtal rörande

förvärv av ifrågavarande områden, har styrelsen denlö marsl943 inkommit med

skrivelse i ärendet, jämte sex upprättade preliminära köpekontrakt. Av skrivelsen

inhämtas, att styrelsen med samtliga markägare träffat avtal med

förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943 örn

överlåtelse till kronan av ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar mot

köpeskillingar, vilka i samtliga fall överensstämde med av säljarna tidigare

avgivna anbud. Summan av de avtalade köpeskillingarna uppginge till 88,400

kronor mot av fortifikationsstyrelsen tidigare beräknade cirka 88,490 kronor,

beroende på att den till inköp föreslagna delen av området litt. Ao vid företagen

uppmätning befunnits hava en ungefärlig areal av 900 kvadratmeter

mot förut angivna 950 kvadratmeter. I detta sammanhang har styrelsen anmärkt

att det såsom del av stadsägan 951 angivna området om cirka 15,400

kvadratmeter sedermera befunnits utgöra hela stadsägan.

För genomförande av ifrågavarande markförvärv syntes det av fortifikationsstyrelsen

tidigare angivna beloppet 90,000 kronor böra beräknas.

Den planerade nya tygverkstaden i Östersund, angående vilken medelsäskande

i annat sammanhang torde böra föreläggas årets riksdag, avses skola

betjäna såväl Jämtlands fältjägarregemente som Norrlands artilleriregemente

och bör således placeras i möjligaste mån centralt för båda förbanden. På

av chefen för artilleriregementet anförda skäl torde den nya tygverkstaden

böra förläggas till annan plats än den nuvarande verkstaden. Förutom önskvärdheten

av ett centralt läge torde jämväl förekomsten av för verkstaden

erforderliga ledningar m. m. böra beaktas. Fortifikationsstyrelsens utredning

i ärendet har givit vid handen, att någon godtagbar plats å kronan tillhörig

mark icke står till buds, men att ett för ändamålet väl lämpat område örn cirka

32,000 kvadratmeter, beläget omedelbart norr om artilleriregementets kasernområde,

kan förvärvas för rimlig kostnad. Preliminära köpeavtal ha slutits, enligt

vilka köpeskillingarna för området i dess helhet uppgå till 88,400 kronor. För

egen del finner jag mig kunna tillstyrka förvärv på av fortifikationsstyrelsen

föreslagna villkor av området i fråga. Jag förutsätter således, att de ingangna

köpeavtalen skola godkännas och beräknar medelsbehovet till 90,000 kronor,

vilket belopp jämväl inkluderar kostnader för avstyckningar, lagfart m. m. 3

3. Utvidgning av Tofta skjutfält. Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning

för budgetåret 1943/44 anmält fråga örn förvärv av ytterligare

mark för Tofta skjutfält å Gotland, har ämbetsverkets fortifikationsstyrelse

i skrivelse den 18 december 1942 framlagt närmare utredning i ärendet. Därvid

har bland annat anförts följande.

Departements»

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj-.ts proposition nr 208.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 17 augusti 1939 hade chefen för

Gotlands artillerikår hemställt, att styrelsen måtte utverka erforderliga anslag

för inköp av mark till utvidgning av kårens skjutfält vid Tofta. Såsom

skäl härför hade anförts, att möjligheterna till skjutning med artilleripjäser

å skjutfältet i hög grad minskat sedan i mars 1939 nya, väsentligt skärpta

säkerhetsbestämmelser för dylik skjutning utfärdats. Då det kunde tänkas

att jämväl andra artilleriskjutfält av samma anledning behövde utvidgas, hade

en utredning i ämnet igångsatts, och i avvaktan på dess slutförande’ hade

frågan om Tofta skjutfälts utvidgning tills vidare ställts på framtiden. I skrivelse

till fortifikationsstyrelsen den 10 juni 1942 hade emellertid kårchefen

an3''° tagit upp frågan örn skjutfältets utvidgning och därvid bland annat

framhållit, att det nuvarande skjutfältet till största delen förvärvats genom

expropriation år 1898. Såvitt vid artillerikåren kunnat utrönas, hade expropriationen

endast omfattat vissa fastigheter och delar av fastigheter, medan

däremot samfälligheter, som vore belägna inom samma område, icke förvärvats.

Kronan hade genom expropriationen erhållit andel med cirka 4/s i

dessa samfälligheter, vilka å en kårchefens skrivelse bifogad karta utmärkts

med grön färg. Så länge kronan icke ensam vore ägare till samfälligheterna,

kunde ett ur kronans synpunkt olämpligt användande av desamma ej förhindras.

Olägenheterna härav hade tydligast framträtt beträffande en samfällighet

vid Blåhälls fiskeläge inom artillerikårens sommarförläggning. Enskilda

andelsägare hade där å den samfällda marken under årens lopp uppfört fiskebodar,

men sedan fisket praktiskt taget upphört hade bodarna upprustats och

uthyrts till sommargäster. Olägenheterna av att inom den militära förläggningen

ha en sommarnöjeskoloni vore uppenbara. Ett förvärv för kronans

räkning av samfälligheten vid Blåhälls fiskeläge ansåges vara nödvändigt och

därjämte vöre det synnerligen önskvärt att samtidigt övriga inom skjutfältet

belägna samfälligheter förvärvades.

Beträffande den tidigare föreslagna utvidgningen av skjutfältet hade i

detta sammanhang anförts, att kåren jämlikt 1942 års försvarsbeslut bomme

att erhålla nya pjäser med större skottvidd än tidigare befintliga, varför

kravet på en utvidgning av skjutfältet framstode såsom ännu angelägnare.

Fältets genomsnittliga längd vore omkring sex kilometer, varför en utvidgning

vore nödvändig för att i någon mån kunna öva skjutning på större skjutavstånd.

För närvarande kunde icke undgås, att under skarpskjutning i

nordlig riktning projektiler folie utanför skjutfältets område. En mindre utvidgning

åt öster fram till en väg i södra delen av skjutfältet vore av praktiska

skäl nödvändig för att undvika kostnader för markskador och underlätta

inryckandet i ställning.

Kårchefen hemställde sålunda, att fortifikationsstyrelsen måtte vidtaga

åtgärder för förvärv av:

1) samfälligheten vid Blåhälls fiskeläge,

2) övriga inom skjutfältet belägna samfälligheter,

o 3) det markområde, som tidigare föreslagits till förvärv och som å den

kårchefens skrivelse bifogade kartan markerats med blå begränsningslinje.

Inspektören för artilleriet hade i yttrande den 4 juli 1942 angående utvidgning

av Tofta skjutfält förklarat, att olägenheterna för militärförläggningen

vid Blåhäll av sommarnöj eskolonien därstädes vore allvarliga, att samfälligheten,

vara sommarnöjeskolonien vore belägen, och i samband därmed

även övriga samfälligheter inom skjutfältet snarast borde förvärvas, att skjutfältet

i sm nuvarande utsträckning vore alldeles otillräckligt med hänsyn till

moderna pjäsers skottvidd, att en utvidgning i enlighet med kårchefens framställning

vore ett minimikrav för bedrivande av nöjaktig skjututbildning,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

vadan kårcliefens förslag sålunda till alla delar tillstyrktes. Framställningen

hade jämväl tillstyrkts av militärbefälhavaren på Gotland.

I promemoria den 6 augusti 1942 hade kårchefen vidare anfört, att förnyad

utredning rörande skjutfältets utvidgning hade givit till resultat, att utöver

det tidigare till inköp föreslagna området norr örn det nuvarande fältet ytterligare

ett område nordost därom borde förvärvas. Endast därigenom skulle

med full trygghet skjutning på längre avstånd kunna utföras. Berörda område

vore i huvudsak bevuxet med klenstammig och gles skog. Dess värde

per ytenhet vore sannolikt lägre än motsvarande värde för det tidigare för

utvidgning föreslagna området.

I sin förenämnda skrivelse har fortifikationsstyrelsen vidare anfört huvudsakligen

följande.

Styrelsen hade uppdragit åt arméförvaltningens ombudsman att verkställa

närmare utredning angående den rätt kronan kunde äga till de samfälligheter

inom Tofta skjutfält, vilka av kårchefen föreslagits skola förvärvas. Sedan

yttranden i fråga inhämtats från överlantmätaren i Gotlands län och från

förste notarien i Gotlands södra domsaga, hade t. f. ombudsmannen i promemoria

den 24 augusti 1942 meddelat, att, såvitt utredningen givit vid handen,

kronan icke förvärvat annan rätt till samfälligheterna i fråga än sådan delaktighet

i desamma, som medföljt de fastigheter inom skjutfältet, vilka år

1898 exproprierats för kronans räkning.

Fortifikationsstyrelsen hade vidare anmodat distriktslantmätaren Forsselius

och läns jägmästaren Melin, båda i Tisby, att verkställa värdering av

till förvärv föreslagna fastigheter, fastighetsdelar och samfälligheter. Det

sammanfattade resultatet av värderingsmännens arealberäkningar och värdesättningar

framginge av nedanstående tablåer:

I. Hela fastigheter och fastighetsdelar.

Areal (i hektar)

Värde (i kronor)

Inägor

Utmark

Summa

Inägor

Utmark

Intrång

Summa

c:a 15.04

c:a 513.1087

c:a 528.1487

10,870: —

126,000: —

7,550: -

144,620: -

II. Samfälligheter.

Areal

Värde

Del av värdet, åbelöpande kronan

tillhöriga fastigheter

Del av värdet,

åbelöpande övriga

fastigheter

19.0406 hektar

2,407 kronor

1,794:94 kronor.

612: 06 kronor

lil. Byggnader i Blåhälls fiskeläge.

Antal Värde

7 st. 2,125 kronor

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i promemoria den 10 november

1942 i fråga örn skjutfältsutvidgningen anfört bland annat: Möjligheterna

till förvärv av samfälligheterna hade undersökts, men det syntes uteslutet,

att förvärvet skulle kunna ske genom frivillig uppgörelse. Man bordo sålunda

räkna med expropriation. Med övriga ägare av mark respektive bygg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

nåder på ofri grund hade inga förhandlingar ägt rum, enär det synts domänofficeren

mindre lämpligt att redan påbörja sådana. Huruvida överenskommelser

komme att kunna träffas på frivillighetens väg eller ej kunde sålunda

ännu icke avgöras. Försiktigheten bjöde dock att även härvidlag förutsätta

expropriationsförfarande. Ett tillägg örn förslagsvis 20 procent till värderingssumman

borde därför upptagas i kostnadsberäkningen. Det sammanlagda

medelsbehovet för förvärvet bleve alltså:

utvidgningsområdet (jämte byggnader) .............................. kronor 147,357

20 procent tillägg ............................................................ » 29,471

avstycknings-, sammanläggnings- och lagfartskostnader ......... » 2,000

expropriationskostnader ................................................... » 6,000

Summa kronor 184,828

eller i runt tal 185,000 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att de olägenheter, som

föranletts av att kronan icke ensam vore ägare till samfälligheterna inom

Tofta skjutfält, vore av den art, att berörda samfälligheter snarast borde av

kronan helt förvärvas. Det syntes även styrelsen uppenbart, att en utökning

av skjutfältet snarligen borde komma till stånd. Styrelsen funne det av

chefen för Gotlands artillerikår framlagda förslaget till utvidgning, sådant

detsamma slutligt utformats i skrivelsen den 10 juni och promemorian den

6 augusti 1942, lämpligt och väl avvägt. Mot domänofficerens uppskattning

av kostnaderna för förvärvets genomförande hade styrelsen intet att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen, att Kungl. Majit

vid beräknande av anslaget till markförvärv för lantförsvaret för budgetåret

1943/44 måtte under anslaget för här ifrågavarande ändamål upptaga ett belopp

av 185,000 kronor.

I anledning av vad i ärendet framkommit fann Kungl. Majit genom beslut

den 19 februari 1943 gott uppdraga åt fortifikationsstyrelsen att med vederbörande

markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse

kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Majlis godkännande träffa

avtal rörande förvärv av ifrågavarande mark. Styrelsen har den 19 mars

1943 inkommit med skrivelse i ämnet jämte sexton upprättade preliminära

köpekontrakt, ett vart i två exemplar. I skrivelsen har styrelsen anfört i

huvudsak följande.

I anledning av berörda uppdrag hade styrelsen å kronans vägnar, under

förbehåll av Kungl. Majits godkännande före den 1 september 1943, med

vederbörande markägare ingått avtal örn överlåtelse till kronan av de i nedanstående

sammanställning upptagna fastigheterna och fastighetsdelama mot i

förteckningen angivna köpeskillingsbelopp, vilka styrelsen funnit skäliga och

för kronan fördelaktiga. Av sammanställningen framginge jämväl de värden,

som åsatts nu berörda fastigheter och fastighetsdelar vid den för kronans

räkning hösten 1942 i ärendet utförda värderingen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. ilaj:ts proposition nr 208. 11

Fastighet eller fastighetsdel

Köpeskilling

kronor

Vid värderingen

åsatt värde

kronor

Ansarvfe l19 ..........................................

3,900

3,740

Ansarve l82 ..........................................

4,700

4,120

Nasume l39 ..........................................

3,500

2,840

Rangvalds l23 j

5,900'')

5,030

Rangvalds 15S j

9.1120 lia av Bjärs l4 ................................

2,800

2,550

4.6820 lia av Bjärs l5 ................................

3,800

3,620

4.2350 lia av Bjärs l6 ................................

3,300 * 1)

3,000

9.1290 lia av Bjärs l8 oell l9..........................

6,600

6,380

249.0920 ha av Nygårds l144 ..........................

70,000 4)

62,250

*) Säljaren jämväl tillförsäkrad rätt till viss ''skogsavverkning.

Beträffande tvenne andra i utvidgningsområdet ingående fastigheter, nämligen

Nasume l44 och Rangvalds l60, hade avtal örn överlåtelse till kronan

icke träffats, därför att uppgivna ägare icke kunnat tillförlitligen styrka sin

äganderätt till dessa fastigheter. För att skydda kronan mot vindikationstalan

syntes det fortifikationsstyrelsen erforderligt att för genomförande av

förvärvet av dessa fastigheter anlita expropriationsförfarande.

I fråga örn övriga till förvärv föreslagna fastigheter och fastighetsdelar

hade markägarna vid de förda förhandlingarna fordrat så höga köpeskillingsbelopp,

att uppgörelse icke kunnat komma till stånd, varför expropriationsförfarande

även i dessa fall syntes böra anlitas.

Vidkommande de sommarstugor och fiskebodar i Blåhälls fiskeläge, vilka

jämväl avsetts skola av kronan förvärvas, hade vid nu verkställda undersökningar

och förhandlingar befunnits, att antalet sådana byggnader vore åtta

och icke såsom i värderingsinstrumentet angivits sju. Den tidigare icke värderade

sommarstugan hade av tjf. domänofficeren vid besiktning åsatts

ett värde av 400 kronor. Med ägarna till sju av berörda byggnader hade fortifikationsstyrelsen

avslutat preliminäravtal örn byggnadernas överlåtande till

kronan mot köpeskillingsbelopp örn tillhopa 2,050 kronor. De med avtalen

avsedda stugorna vore tillsammans värderade till 2,025 kronor. I fråga örn

en stuga hade förhandlingar ännu icke förts, då ägaren icke kunnat anträffas.

Fortifikationsstyrelsen avsåge emellertid att, därest så framdeles visade sig

möjligt, upptaga förhandlingar jämväl rörande sistnämnda byggnads förvärvande

och att, därest avtal kunde träffas, underställa detsamma Kungl. Maj:ts

prövning.

Den korta tid, som stått till buds för underhandlingarnas genomförande

hade icke medgivit, att förhandlingar kunnat föras med något större antal

av de markägare, som hade del i de samfälligheter inom skjutfältet, vilka jämväl

avsetts skola av kronan förvärvas. Den undersökning, som härutinnan

nu kunnat ske, hade emellertid bestyrkt tidigare vunnen insikt om att sådant

förvärv syntes kunna ske allenast genom anlitande av expropriationsförfarande.

I promemoria den 13 mars 1943 hade forti fikati onsstyrelsens tjf. domänofficer

angående kostnaderna för genomförande av den planerade skjutfältsutvidgningen

på anförda skäl ansett, att det för förvärvets genomförande beräknade

beloppet borde höjas till 200,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departementschefen.

Kungl. Marits proposition nr 208.

Under åberopande av det sagda hemställde fortifikationsstyrelsen, att i

stället för av styrelsen tidigare föreslagna 185,000 kronor ett belopp av 200,000

kronor måtte beräknas för ändamålet.

I skrivelse den 29 mars 1943 har fortifikationsstyrelsen anmält, att styrelsen

numera träffat preliminärt avtal örn förvärv för ett belopp av 500 kronor

av den återstående av de tidigare omförmälda sommarstugorna.

En utvidgning av Tofta skjutfält måste av militära skäl anses erforderlig.

De av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse föreslagna förvärven av mark

dels intill skjutfältets sydöstra gräns, dels ock norr örn det nuvarande fältet

ävensom förvärven av vissa inom skjutfältet belägna samfälligheter och byggnader

synas lämpliga. Kostnaderna för förvärven ha av styrelsen ursprungligen

beräknats till 185,000 kronor. Preliminära köpeavtal ha i viss utsträckning

kunnat träffas, men i flertalet fall — däribland beträffande det största

sammanhängande ägokomplexet, Nygårds l144, rörande vilket det preliminära

avtalet icke synes kunna godkännas — torde expropriationsförfarande böra

komma till användning. Då på grund därav kostnaderna i ärendet äro

svårberäkneliga, finner jag — i enlighet med vad styrelsen i sin skrivelse

den 19 mars 1943 framhållit — att ett belopp av 200,000 kronor bör beräknas

för ändamålet, därvid jag dock förutsätter, att alla ansträngningar

inriktas på att söka hålla kostnaderna inom ramen av det först beräknade beloppet,

185,000 kronor.

4. Utvidgning av Göta trängkårs kasernområde. I skrivelse den 19 maj

1942 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framställning om anvisande

av medel för budgetåret 1942/43 för förvärv av mark för utvidgning

av Göta trängkårs kasernområde. I skrivelsen anfördes bland annat, att 1941

års försvarsutredning för kårens del räknat med uppförande av kasernbyggnad,

lektionsbyggnad och furirbostäder. Härjämte hade fortifikationsstyrelsen

avgivit framställning om medel för uppförande, bland annat vid Göta

trängkår, av varmgarage. Emellertid saknade kåren för nybyggnader lämplig

mark, enär å kasernområdet redan uppförts ett så stort antal byggnader att

ytterligare bebyggelse såväl ur brandskyddssynpunkt som med hänsyn till

luftangrepp vore utesluten. Förutom det egentliga kasemområdet disponerade

kåren vissa andra områden — norra fältet, garageområdet och nya

övningsfältet — men de båda förstnämnda områdena vore redan i stor utsträckning

bebyggda, och övningsfältet, med en areal av omkring sju hektar,

utgjorde kårens enda område för formella övningar i exercis, eldstrid, sjukvårdstjänst

m. m. och borde därför lämnas fritt från bebyggelse. Det syntes

därför ofrånkomligt att utvidga kårens kasernområde. Företagen undersökning

hade givit vid handen att olika möjligheter härtill förefunnos. Sålunda

hade ifrågasatts förvärv av tvenne statens järnvägar tillhöriga områden örn

26,100 respektive 12,800 kvadratmeter, förvärv av den intill kårens mark

gränsande egendomen Mariesjö örn 42 hektar samt slutligen förvärv av de

båda förstnämnda områdena, ett mindre område i enskild ägo samt delar av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

egendomen Mariesjö. Ehuru ett förvärv av de båda järnvägsområdena jämte

det mindre i enskild ägo varande området skulle täcka det föreliggande behovet,

hade fortifikationsstyrelsen, med tanke på framtida utvecklingsmöjligheter,

ansett sig böra tillstyrka förvärv av egendomen Mariesjö i dess helhet.

Enligt sakkunnig värdering borde egendomen för det dåvarande åsättas ett

värde av 315,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen, som räknat med expropriationsförfarande,

hemställde, att ett anslag av 385,000 kronor måtte anvisas

för ändamålet.

Efter prövning inom försvarsdepartementet av det sålunda framlagda förslaget

uppdrogs åt fortifikationsstyrelsen att taga frågan under förnyat övervägande,

därvid särskilt möjligheten av att överföra de ovannämnda statens

järnvägar tillhöriga områdena från statens järnvägars till försvarsväsendets

förvaltning borde undersökas. Dessa områden syntes kunna disponeras för

uppförande av ifrågavarande garagebyggnader, medan för övriga byggnadsbehov

erforderlig mark syntes kunna anskaffas på något större avstånd från

Skövde stad än Mariesjö egendom, där marken på grund av sin karaktär av

tomtmark betingade ett oproportionerligt högt pris.

Efter verkställd förnyad undersökning har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

i skrivelse den 4 mars 1943 anfört i huvudsak följande.

På förfrågan huruvida järnvägsstyrelsen hade något att erinra mot att berörda

statens järnvägar tillhöriga områden överfördes till lantförsvarets förvaltning

hade järnvägsstyrelsen yttrat, att styrelsen beträffande den del av

det större området, som icke vore erforderlig för utförande av en pågående

dubbelspårbyggnad, vore villig medgiva dess överförande till lantförsvarets

förvaltning mot en ersättning för kvadratmeter av 2 kronor. Yad åter anginge

det mindre området kunde järnvägsstyrelsen icke lämna sitt medgivande till

att detsamma avhändes statens järnvägar, enär därå uppförda byggnader med

hänsyn till i Skövde rådande bostadsbrist vore erforderliga för beredande av

bostäder åt järnvägspersonal.

Vidkommande härefter frågan örn förläggande av vissa för trängkåren avsedda

byggnader till plats på större avstånd från kasernområdet än egendomen

Mariesjö hade fortifikationsstyrelsen genom sin domänofficer undersökt

möjligheterna till sådan förläggning. Resultatet härav förelåge i en av

domänofficeren upprättad, den 29 augusti 1942 dagtecknad promemoria, varav

framginge, att i sådant hänseende lämpliga förläggningsplatser visserligen

funnes, men att enligt domänofficerens förmenande den bästa lösningen av

kårens markproblem vore förvärv av egendomen Mariesjö. — Eörnyad värdering

av egendomen hade emellertid givit vid handen, att egendomen numera

kunde värderas till i runt tal 415,000 kronor. Ökningen i förhållande till den

tidigare värdesättningen hänförde sig delvis till den allmänna prisstegringen

men hade delvis sin orsak i ändrade grunder för bedömande av värdet av ett

å egendomen befintligt tegelbruk.

Ägaren till Mariesjö hade förklarat, att han vore villig att sälja hela egendomen

för 500,000 kronor och hela egendomen med undantag av corps de

logis, trädgård m. m. för 400,000 kronor, varemot han bestämt motsatte sig

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Marits proposition nr 208.

frivillig försäljning av annan del av egendomen. Med hänsyn till vad som

beträffande egendomens värde framgått vid den senaste värderingen ville det

synas fortifikationsstyrelsen, att ett expropriationsförfarande icke skulle

lämna för kronan fördelaktigare resultat än ett frivilligt förvärv enligt något

av dessa erbjudanden. Ett förvärv av Mariesjö kunde beräknas medföra vissa

inkomster för kronan genom frånsäljning, utarrendering m. m.

I syfte att utröna möjligheten av att tillgodose trängkårens behov av

mark genom att förvärva en mindre del av Mariesjö egendom hade fortifikationsstyrelsen

emellertid låtit rekognoscera ett område om 16,000 kvadratmeter,

beläget i anslutning till det till förvärv ifrågasatta järnvägsområdet

och värderat till 2 kronor per kvadratmeter. Då expropriationsförfarande

finge anses oundvikligt, syntes ett belopp av i runt tal 50,000 kronor böra beräknas

för förvärvet.

Chefen för Göta trängkår, som beretts tillfälle taga del av sistberörda förslag,

hade emellertid bestämt avstyrkt detsamma under framhållande, bland

annat, att området vore alltför litet och i flera avseenden olämpligt beläget.

Ett förvärv av hela egendomen Mariesjö vore enligt kårchefens förmenande

den för framtiden bästa lösningen av kårens markfråga.

Sedermera hade en representant för fortifikationsstyrelsen bemött de av

kårchefen framställda anmärkningarna samt därutöver framhållit, att en lösning

av kårens markproblem enligt sistnämnda förslag av flera skäl icke

kunde betecknas såsom idealisk. Örn egendomen Mariesjö icke ansåges böra

förvärvas i sin helhet för kårens räkning syntes förslaget dock medgiva de

största möjligheterna att lösa utvidgningsfrågan på ett någorlunda acceptabelt

sätt.

I anledning av vad sålunda förekommit har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

för sin del förordat sistberörda alternativ, varigenom en för

den närmaste framtiden acceptabel lösning av frågan om beredande av utrymme

för trängkårens byggnader syntes kunna erhållas till rimlig kostnad.

Därvid hade emellertid förutsatts, att jämväl förenämnda statens järnvägar

tillhöriga område med av järnvägsstyrelsen föreslagen begränsning komme

att överföras till lantförsvarets förvaltning.

Vid Göta trängkår planeras vissa nybyggnader, i första hand varmgarage,

för vilket ändamål medel redan ställts till förfogande (propositionen 1942: 34,

riksdagens skrivelse 1942: 30) samt sedermera jämväl en eller flera nya kasernbyggnader.

Då av kåren för närvarande disponerad mark icke ansetts böra

tagas i anspråk för ytterligare bebyggelse, har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

framlagt olika förslag till markfrågans lösande. Sedan från försvarsdepartementet

lämnats vissa direktiv för ärendets uppläggning har

fortifikationsstyrelsen framlagt tre alternativa förslag, nämligen dels förvärv

för en beräknad kostnad av 500,000 kronor av den intill kårens mark gränsande

egendomen Mariesjö örn 42 hektar, dels förvärv för 400,000 kronor av ifrågavarande

egendom utom huvudbyggnad, trädgård m. m., dels ock slutligen —

förutom överförande till lantförsvarets förvaltning av ett statens järnvägar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

tillhörigt område om 24,500 kvadratmeter — förvärv av ett område om 16,000

kvadratmeter av Mariesjö, vilket förvärv med hänsyn till nödvändigheten att

tillgripa expropriation beräknats draga en kostnad av 50,000 kronor. Sistnämnda

alternativ har förordats av fortifikationsstyrelsen.

För egen del vill jag understryka, att den för närvarande mest angelägna

åtgärden är anskaffande av mark för varmgarage, särskilt som, enligt vad jag

under hand inhämtat, den blivande nya kasernbebyggelsen avses skola förläggas

inom kårens nuvarande område. — Ett förvärv av Mariesjö egendom synes på

grund av de därmed förenade synnerligen höga kostnaderna uteslutet. Att

expropriera en mindre del av egendomen torde däremot vara en framkomlig

utväg, men i så fall torde av såväl ekonomiska som praktiska skäl böra väljas

ett område, som ligger på större avstånd från gårdens ekonomibyggnader än

det av fortifikationsstyrelsen föreslagna området. Då garagebyggnadema böra

komma till utförande utan ytterligare tidsutdräkt synes det icke vara möjligt

att nu medhinna en förnyad utredning rörande kostnaderna för förvärv av ett

dylikt område. Enligt vad utredningen i ärendet utvisar torde emellertid expropriation

bliva oundviklig, varför några exakta kostnadsberäkningar i varje

fall icke kunna framläggas. Jag förutsätter, att man på något avstånd från

gårdens ekonomibyggnader skall kunna förvärva ett för ändamålet lämpligt område

för en kostnad av högst 40,000 kronor.

Med hänsyn till att det tidigare berörda, statens järnvägar tillhörande området

örn 24,500 kvadratmeter — å en handlingarna i ärendet bifogad översiktskarta

betecknat med A —-på grund av sitt läge förr eller senare torde böra införlivas

med Göta trängkårs kasemområde, finner jag mig i detta sammanhang

böra hemställa att området, med undantag för den del därav som kan åtgå för

utförande av en dubbelspåranläggning, överföres från järnvägsstyrelsens till

lantförsvarets förvaltning. Örn riksdagen icke framställer erinran däremot

torde ifrågavarande område alltså få disponeras för militära ändamål och i

samband därmed omföras från statens järnvägars fond till försvarsväsendets

fastighetsfond.

Kostnaderna i ärendet beräknar jag i enlighet med det anförda till högst

40,000 kronor.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag föreliggande

medelsbehov enligt följande.

Kronor

1. Kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente ........................ 46,500

2. Utvidgning av Norrlands artilleriregementes kasernområde......... 90,000

3. Utvidgning av Tofta skjutfält ................................................ 200,000

4. Utvidgning av Göta trängkårs kasernområde ........ 40,000

Summa kronor 376,500

För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas för

ändamålet, böra bestämmas till i avrundat tal 400,000 kronor.

Under åberopande av det ovan anförda samt i fråga om anslagets natur

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

m. m. av vad som i ämnet anförts i förenämnda proposition nr 158 hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Mark till kulspruteskjutbana för Västerbottens regemente

to. to. såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond,

arméförvaltningens delfond därav, å riksstaten för

budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av ...................................................... kronor 400,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johan Treschow.

t

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:323 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående revision av grundlagarnas bestämmelser om beskattning, statsreglering och därmed sammanhängande ämn s. 1 i texten