Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1943-01-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:21, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given

Stockholms slott den 22 januari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19U3. i sami. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas örn

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

Avskrift —---------—-----

> ur fastighetsregister; se Fastighetsregister.

> av mantalslängd; se Mantalslängd.

> av vattenbok; se Vattenbok.

Lantmätares eller med honom i avseende på behörighet

till vissa förrättningar likställd tjänstemans för-

1

Avd.

2.

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Mantalslängd, avskrift eller utdrag av,

som rekvireras av kommun, för vilken längden

''

som eljest begäres; lika med Avskrift, annan.

II II''

fri

lili

//

Utdrag — —-------------

» av fastighetsregister; se Fastighetsregister.

) av mantalslängd; se Mantalslängd.

> av straffregister; se Straffregister.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1943.

1 Senaste lydelse se SFS 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven), 1930: 248,

1931: 169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327, 1935: 310, 1936: 330, 1937: 511, 1938: 323, 1939:330,

1940: 389, 1941: 115 samt 1942: 462.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1943.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

samt anför därvid följande.

Enligt 3 § stämpelförordningen skall avskrift av mantalslängd, som utgives

av häradsskrivare, kommunalborgmästare eller magistrat, såsom »avskrift,

annan» beläggas med stämpel till belopp av en krona för varje ark. Jämlikt

§ 3 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen

beräknas lösen för sådan avskrift, som nu nämnts, till en krona för första

arket och 75 öre för vart och ett av övriga ark i fall, då avskriften utgives av

häradsskrivare, samt till två kronor för första arket och en krona 25 öre

för vart och ett av övriga ark, då avskriften utgives av kommunalborgmästare

eller magistrat. Den för första arket av avskriften utgående expeditionslösen

innefattar jämväl lösen för vidimation. I

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1942 har svenska landskommunernas

förbund anfört:

För olika ändamål, såsom för bevakande av sina intressen vid taxeringen

till kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt, i frågor rörande hemortsrätt

enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna samt för den rätta tillämpningen av

dessa lagar samt lagarna om folkpensionering, barnbidrag, bidragsförskott,

krigsfamiljebidragsförfattningarna, författningarna rörande kristidsnämndernas

verksamhet m. fl. lagar och författningar, ha primärkommunerna ett

oundgängligt behov av tillgång till avskrifter av senast upprättade mantalslängden

Detta behov har som regel tillgodosetts på ett för den kommunala

förvaltningen mycket lämpligt sätt, nämligen genom att häradsskrivarna

lämnat kommunerna tillfälle att mot viss avgift, i regel 30 å 50 öre per uppslag,

erhålla avskrifter av de fastställda mantalslängderna eller genom beställning

från kommunernas sida. Denna anordnings fortbestånd synes emellertid

genom ett Högsta Domstolens utslag den 24 mars 1942 (ref. 39 i Nytt Juridiskt

Arkiv) bliva äventyrat. I sagda utslag har nämligen fastslagits, att ifrågavarande

avskrifter av mantalslängderna skola stämpelbeläggas, vare sig de vidimeras

eller icke av vederbörande häradsskrivare. Genom stämpelbelägg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

ningen bliva kostnaderna för avskrifternas anskaffande avsevärt höjda, och

detta torde medföra, att många kommuner komma att underlåta att anskaffa

avskrifter.

Förbundet har vidare — under uttalande att en bristande tillgång i kommunerna

till avskrifter av de senaste mantalslängderna torde bliva till skada

för kommunalförvaltningens behöriga utövande — anfört följande:

Man torde kunna hävda, att stämpelbeläggning av ifrågavarande avskrifter

ej torde vara överensstämmande med billighetens fordringar. Avskrifterna

användas väsentligen av de kommunala myndigheterna i deras egenskap av

lokala statsförvaltningsorgan. Högsta Domstolens ifrågavarande utslag torde

få den konsekvensen, att kommunerna bliva nödsakade att tåla en statlig

pålaga för alt de skola kunna sköta vissa statliga förvaltningsuppgifter. Kommunernas

uppoffring i berörda avseende för det allmänna torde vara tillräcklig

därigenom att de bestrida kostnaderna för avskrifternas framställande

och kostnaderna för fullgörande av de många åligganden, för vilkas utförande

avskrifterna anskaffats.

Det torde även kunna ifrågasättas, om det ej blott i mera materiellt utan

även i rent principiellt avseende vore riktigare att avskrift av mantalslängd

för kommunalt bruk icke stämpelbelades. Det kan sålunda framhållas, att

jämlikt 7 § stämpelförordningen äro vissa kommunala myndigheter, som utöva

statsförvaltning (fattigvårdsstyrelser, barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder),

i princip befriade från stämpelavgift. Även kan omnämnas, att

röstlängderna icke stämpelbeläggas, men att kommun jämlikt 15 § kungörelsen

den 13 februari 1942 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens

andra kammare samt av kommunal röstlängd skall för upprättande av det

ena exemplaret av röstlängden erlägga en avgift av en krona för varje helt

eller påbörjat uppslag om minst femton rader.

Under åberopande av det anförda har förbundet hemställt, att Kungl. Majit

måtte vidtaga åtgärder för att kommun bleve befriad från stämpelavgift för

sådan avskrift av mantalslängd, som begärdes för kommunens räkning, och

att de åtgärder, som kunde bliva vidtagna, bleve tillämpliga även beträffande

avskrifter av 1943 års mantalslängden som levererades omkring den 1

mars 1943.

över förenämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands

och Norrbottens län.

I samtliga yttranden har framställningen tillstyrkts.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har motiverat sin tillstyrkan sålunda:

Såvitt länsstyrelsen har sig bekant ha landskommunerna i länet så gott

som undantagslöst från vederbörande häradsskrivare anskaffat avskrift av

mantalslängden för kommunen. Landskommunerna ha sålunda funnit det

nödvändigt att ha tillgång till mantalslängden utan att behöva hänvända sig

till det såsom regel å annan ort belägna häradsskrivarekontoret. Detsamma

torde även gälla fögderistad, där icke kommunalborgmästaren är mantalsskrivningsförrättare.

I övriga fögderistäder samt magistratsstäder finnes mantalslängden

tillgänglig hos kommunalborgmästaren eller magistraten.

Länsstyrelsen vill för sin del tillstyrka sådan ändring av gällande bestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 21.

5

melser, att avskrift av mantalslängd, som för primärkommuns räkning upprättas

för att av kommunen användas för fullgörande av dess statliga förvaltningsuppgifter,

skall vara fri från stämpel.

Vid tillämpningen av ett flertal författningar, som beröra primärkom- Departementsmunernas

verksamhet, är det av stor betydelse för kommunerna att äga till- cA«/«ngång

till de senast upprättade mantalslängden^. Med hänsyn härtill synes

det mig rimligt, att stämpelavgift icke uttages i sådana fall, då en kommun

hos vederbörande mantalsskrivningsförrättare anskaffar avskrift av den för

kommunen upprättade mantalslängden. Ur principiella synpunkter torde icke

någon erinran kunna göras mot stämpelfrihet i nämnda fall. Jag tillstyrker

alltså, att kommunerna befrias från skyldighet att erlägga stämpelavgift för

avskrift av den egna kommunens mantalslängd.

Genomförandet av den ifrågasatta stämpelfriheten påkallar ändring i 3 §

stämpelförordningen. Såsom landskommunernas förbund framhållit synes

ändringen lämpligen böra träda i kraft den 1 mars 1943.

Någon ändring av förordningen angående expeditionslösen är icke aktuell

i detta sammanhang.

Föredraganden hemställer, att ett inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:39 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  2. BevU 1943:4 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 s. 3 i texten