Angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44
1943-04-21 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:217, Angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.
7
Nr 217.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44; given Stockholms
slott den 21 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bkamstorp, Wigforss,
Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.
Under åttonde huvudtiteln, punkterna 155 och 160, har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1943/44
dels till Folkskolor m. m.i Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjuk vårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
ett förslagsanslag av 200,000 kronor;
dels ock till Folkskolor m. m.i Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 1,850,000 kronor.
Jag anhåller att nu få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 317.
1. Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter
och vid vissa barnhem intagna
barn i skolåldern.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 200,000 kronor.
Med anledning av en av besparingsberedningen såsom eget yttrande överlämnad,
av särskilda utredningsmän utarbetad promemoria angående den på
sjukhus, barnhem m. fl. bedrivna undervisningsverksamheten anbefallde
Kungl. Majit den 30 juni 1942 skolöverstyrelsen att verkställa utredning
rörande möjligheterna att åstadkomma besparingar på förevarande område.
Skolöverstyrelsen har den 27 mars 1943 avgivit utredning i ämnet.
Departe
mentschefen.
Den av besparingsberedningen väckta frågan örn vissa besparingsåtgärder
beträffande undervisningen vid ifrågavarande anstalter hinner icke färdigberedas
i så god tid, att denna fråga och vad därmed sammanhänger lämpligen
kan underställas innevarande års riksdag. Med hänsyn härtill torde förevarande
anslag för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat belopp, 200,000
kronor.
2. Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor
eller enskilda hem.
Gäl land e° statsbidragsgrunder (kungörelsen 1935: 448).
Statsbidrag utgår med 80 procent av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader
för inackorderingen. Om länsstyrelsen finner dessa kostnader överstiga
vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, skall statsbidraget dock
utgå med 80 procent av en såsom skälig ansedd kostnadssumma.
Vid inackordering i skolhem eller arbetsstuga bestämmer Kungl. Majit det
belopp, som skall anses motsvara inackorderingskostnaden. Detta belopp utgick
intill den 1 mars 1940 med en krona men höjdes därefter till 1 krona 10
öre och är sedan den 1 januari 1941 fastställt till 1 krona 35 öre för barn
och dag.
Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag för inackordering, skall före
den 1 april närmast före det redovisningsår, för vilket bidrag sökes, ingiva
ansökan därom till vederbörande folkskolinspektör. Denne granskar ansökningen
och vidarebefordrar den därefter till skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen
har att bestämma, för vilket antal inackorderingsdagar statsbidrag må
utgå.
Statsbidrag rekvireras därefter i efterskott hos länsstyrelsen. Distriktet kan
dock erhålla intill hälften av det beräknade statsbidraget i förskott. Rekvisitionerna
skola åtföljas av kvitton på de av skoldistriktet utbetalade inackorderingskostnadema.
Rekvisitionerna skola granskas av folkskolinspektören,
som har att tillse, att stadgade villkor äro uppfyllda samt att lämnade uppgifter
äro riktiga.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Ansökningsproceduren hos skolöverstyrelsen behöver dock ej upprepas för
barn, beträffande vilket överstyrelsen redan medgivit statsbidrag för ett tidigare
budgetår, därest de omständigheter, som föranlett inackorderingen, äro
i huvudsak oförändrade.
För inackordering av barn under 8 år utgår statsbidrag endast för inackordering
i skolhem eller arbetsstuga, däremot ej för inackordering i enskilt hem,
såvida ej barnet åtföljer äldre syskon eller hänvisats till skola med intagning
endast vartannat år. Skolöverstyrelsen äger dock, när särskilda omständigheter
prövas därtill föranleda, medgiva inackordering i enskilt hem av barn
under 8 år även i andra än nyssnämnda fall.
Ifrågasatt ändring av statsbidragsgruliderna. I
skrivelse den 9 april 1942 (nr 8, punkt 140) uttalade riksdagen med anledning
av en inom andra kammaren väckt motion (II: 102), bland annat, att
en närmare undersökning genom Kungl. Maj:ts försorg borde verkställas,
huruvida en jämkning i de för skolbarnsinackordering gällande bidragsgrunderna
kunde befinnas påkallad på grund av rådande krisförhållanden eller
andra omständigheter. Skäl syntes riksdagen föreligga att i samband därmed
upptaga även ett i motionen berört spörsmål örn statsbidragsärendenas administrativa
handläggning, i syfte att undersöka, örn icke en förenkling härutinnan
kunde komma till stånd, utan att likväl kravet på betryggande kontroll
från statens sida eftersattes.
Skolöverstyrelsen har den 5 mars 1943 till ecklesiastikdepartementet inkommit
med utredning i ämnet. Av utredningen inhämtas bland annat.
Innan 1935 års statsbidragskungörelse trädde i kraft, bestämde skolöverstyrelsen
för varje skoldistrikt ett klumpbelopp för inackordering, som skoldistriktet
ägde använda för inackorderings verksamheten.
Så småningom visade det sig emellertid, att den vid fördelningen av statsmedlen
för inackorderingen tillämpade ordningen var otillfredsställande och
kunde leda till icke avsedda eller önskvärda resultat. När överstyrelsen tilldelade
ett distrikt ett visst belopp avvägt med hänsyn till de beräknade totalkostnaderna
för den av distriktet uppgjorda planen för inackorderingen, distriktets
ekonomiska förhållanden och för ändamålet tillgängliga statsmedel,
förutsatte överstyrelsen, att inackordering skulle i möjligaste mån anordnas
enligt planen och att, om denna måste av ekonomiska orsaker beskäras, kommunen
dock skulle även i sådant fall bestrida en skälig del av kostnaderna.
Flertalet skoldistrikt följde säkerligen denna till synes självklara regel, men
i en del distrikt ansåg man sig kunna tillämpa en annan ordning. Sedan statsbidraget
blivit bestämt, begränsades inackorderingens omfattning så starkt,
att det beviljade statsbidraget täckte hela eller nästan hela totalkostnaden för
inackorderingen. I något fall krävde vederbörande lokala myndigheter, att
barnens målsmän skulle bestrida exempelvis 15 procent av kostnaderna, varefter
inackorderingen avpassades så, att det av överstyrelsen beviljade beloppet
motsvarade 85 procent av kostnaderna. Även distrikt, som i den till
överstyrelsen ingivna ansökan med plan rörande inackorderingen uppgivit,
att distriktet skulle med avsevärt belopp bidraga till kostnaderna, begränsade
sedan inackorderingen till vad som kunde genomföras utan bidrag av kommunen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
De här relaterade förhållandena bibringade överstyrelsen den uppfattningen,
att man icke lämpligen borde till de olika skoldistriktens förfogande ställa
..ett visst belopp, som de sedan ägde efter gottfinnande använda för inackordering
av skolbarn.
. Sedan skatteutjamningsberedningen i sitt i december 1932 framlagda principbetänkande
ifrågasatt statens övertagande i väsentligt större utsträckning
än dittills av kostnaderna för bland annat folkskoleväsendet, uppdrog Kungl.
Majit den 3 januari 1934 åt särskilda sakkunniga att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående
folkskoleväsendet. Både beredningen och de sakkunniga (1934 års folkskolesakkunniga)
upptogo till övervägande frågan örn statsbidragens differentiering
med hänsyn till kommunernas skattetryck men ställde sig avvisande till en
sådan anordning.
Folkskolesakkunniga togo i samband med utredningen rörande statsbidrag
till skolhusbyggnader principiell ståndpunkt mot differentiering av statsbidragen
efter kommunernas bärkraft och vidhöllo denna ståndpunkt även beträffande
övriga statsbidrag för folkskoleväsendet.
_ Statsmakterna anslöto sig till den princip angående grunderna för statsbidragen,
som de sakkunniga förordat. Då 1935 års riksdag medgav en väsentlig
höjning av den med statsmedel bestridda andelen av kostnaderna för
folkskoleväsendet, beslutades nämligen, att statsbidragen skulle för vissa ändamål
utgå med ett fast årligt belopp och för andra ändamål med en av riksdagen
bestämd kvotdel av de verkliga kostnaderna, i bägge fallen lika för samtliga
ifrågakommande skoldistrikt. För statsbidrag till skolskjutsar och inackordering
fastställdes denna kvotdel till 80 procent av distriktets styrkta verkliga
och som skäliga ansedda kostnader.
De skäl, som föranledde statsmakterna att år 1935 intaga ovan angivna
ståndpunkt, kvarstå alltjämt och synas, i varje fall för ett bedömande av den
nu föreliggande frågan, hava vunnit i styrka. När den utjämning av skattetrycket,
som genom differentiering av inackorderingsbidraget kunnat vinnas
före år 1935, då man var oförhindrad låta bidragskvoten variera från exempelvis
40 till 80 eller ännu högre procent, icke ansågs uppväga de ogynnsamma
verkningar och olägenheter av skilda slag, som systemet ansågs medföra,
kan knappast en differentiering, som, örn den nu skulle införas, måste hållas
inom de snäva gränserna 80—85 eller möjligen i något enstaka undantagsfall
90 procent, motivera ett ändrat ståndpunktstagande. Överstyrelsen förutsätter
nämligen, att man icke bör för något distrikt sänka bidragsprocenten, sedan
den under lång tid varit fastställd till 80.
För överstyrelsen står det också klart, att det skulle vara synnerligen olämpligt
att ändra de principiella grunderna för statsbidraget till ett visst ändamål
men låta bidraget för andra liknande ändamål utgå enligt oförändrade grunder.
Detta skulle innebära ett sönderbrytande av det nu bestående enhetliga systemet.
De anslag till utjämning eller lindring av den kommunala skattebördan,
som staten kan bevilja, böra grundas på den totala uttaxeringen för ändamål,
som äro ofrånkomliga eller eljest kunna godkännas, alltså i stort sett på
sätt som sker vid fördelning av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
kommuner.
När statsbidraget för inackordering och skolskjutsar bestämdes till 80 procent
av kostnaderna, föregicks beslutet härom av ingående överväganden angående
de förmodade verkningarna av ett så högt statsbidrag. Man ville till
staten överflytta så stor andel av kostnaderna, som lämpligen kunde ske, utan
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.
att kommunens intresse för sparsamhet vid handhavandet av ifrågavarande
angelägenheter riskerades. Särskild anledning till varsamhet i detta avseende
föreligger också, då det gäller ett ändamål, där behovet är ett så tänjbart
begrepp som fallet är beträffande inackordering och skolskjutsar, och där möjligheten
från statens sida att utöva verksam kontroll är starkt begränsad.
Mångenstädes är inackordering av barn för skolgång i folkskola en för befolkningen
främmande tanke, och målsmännen vilja icke nöja sig med en skolorganisation,
som kräver en sådan anordning. Men överstyrelsen har a andra
sidan icke kunnat undgå att få den uppfattningen, att man inom vissa delar
av riket har benägenhet att kräva inackordering av skolbarn, även där detta
knappast kan motiveras med skolvägars längd eller svårframkomlighet. Stundom
gäller det i sådana fall barn, som på grund av bristande vård och hemmets
fattigdom rätteligen borde omhändertagas av vederbörande barnavårdsnämnd.
Men även eljest torde det nog förhålla sig så, att den fria försörjning av barnen
under en del av året, som inackorderingen innebär, kan anses som en starkt
bidragande orsak till åtskilliga framställningar örn inackordering. Man kan
också utan risk för misstag antaga, att örn skoldistriktens utgifter för inackorderingen
minskades genom höjning av statsbidraget till 85 eller 90 procent av
kostnaderna, åtskilliga skoldistrikt med i övrigt oförändrad skolorganisation
skulle finna behovet av inackordering och av högre inackorderingsavgifter betydligt
större än vad nu är fallet. Riktigheten av ett sådant antagande stödes
i viss mån därav, att det förekommit, att skoldistrikt, som uppgjort en jämförelsevis
omfattande plan för inackordering, funnit^ sig kunna reda sig med
ungefär hälften av den planerade inackorderingen, då framställning örn statsbidragets
höjning från 80 till 90 procent av kostnaderna icke kunnat bifallas.
Överstyrelsen hyser därför starka betänkligheter mot åtgärder, som skulle
minska kommunernas ekonomiska ansvar för inackorderingen av skolbarn, särskilt
som överstyrelsen finner en förenklad handläggning av ärendena synnerligen
önskvärd. Detta önskemål kan nämligen knappast tillgodoses, utan att
den centrala skolledningens översikt över hithörande förhållanden i viss mån
försvåras. _ .
Kristiden har visserligen medfört betydande ökning av kostnaderna för inackordering
av skolbarn, men detta har redan tillfört skoldistrikten avsevärt
höjda statsbidrag för ifrågavarande ändamål, i det att 80 procent av kostnadsökningen
automatiskt bestrides av statsmedel. Höjdes statsbidraget till 90
procent av kostnaderna, skulle detta innebära, att staten i stort sett påtoge sig
hela och i vissa fall mera än hela kostnadsökningen, vilket överstyrelsen icke
kan tillstyrka. Vad slutligen angår kostnaderna för barnens resor till och från
inackor der ingshemmet vill överstyrelsen som sin mening uttala, att de på
sätt statsutskottet framhållit i utlåtande nr 128/1941 böra bestridas utan
bidrag av staten.
Av det anförda torde framgå, att överstyrelsen icke finner anledning att
—• vare sig med avseende på endast vissa skattetyngda skoldistrikt eller beträffande
samtliga av frågan berörda distrikt — framlägga förslag, åsyftande
statens övertagande av större andel än åtta tiondelar av kostnaderna för
inackordering av skolbarn. Vid sådant förhållande anser överstyrelsen det
belopp, 1,850,000 kronor, som Kungl. Maj:t för ändamålet preliminärt upptagit
i årets statsverksproposition, tillräckligt.
Skolöverstyrelsen erinrar i detta sammanhang örn bestämmelsen, att statsbidrag
i regel ej må utgå för inackordering i enskilt hem av barn under 8 år.
Mot denna ordning hade klander ofta riktats, och det kunde icke förnekas,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
att den medförde vissa olägenheter, bland annat försenad intagning i skola,
vilket vållade större svårigheter i den mån skolorna bleve 7-åriga. Bestämmelserna
hade sin grund i omtanke om de minsta barnen och deras behov av
föräldravård, men då det syntes vara en allmän mening, att de åsyftade
restriktiva föreskrifterna numera kunde utan risk för barnen undvaras, ville
överstyrelsen icke motsätta sig deras upphävande.
Beträffande frågan örn förenklad handläggning av i nackorderingsärendena
anför skolöverstyrelsen efter en erinran
örn gällande bestämmelser.
Vid utfärdandet av de nya bestämmelserna år 1935 genomfördes den anordningen,
att barn, för vilka överstyrelsen en gång medgivit inackordering, icke
ånyo behövde upptagas på ansökningen, så länge förhållandena voro i huvudsak
oförändrade. Varje barn, som skulle inackorderas, kom således i regel
att under sin skoltid endast en gång upptagas å ansökning till överstyrelsen
i stället för tidigare fem eller sex gånger. Dessutom fordrades icke längre
yttranden över ansökningarna från domkapitel och länsstyrelse utan endast
från folkskolinspektören.
Ehuru sålunda betydande förenklingar av handläggningen av ärendena
genomfördes år 1935, äro ytterligare ändringar i samma syfte numera behövliga.
Den nu gällande ordningen gör det nödvändigt, att skolstyrelserna
uppgöra sina planer för inackorderingarna ett visst läsår så långt i förväg,
att det verkliga läget vid den tidpunkt, då planerna skola tillämpas, icke kan
säkert förutses. För folkskolinspektören och länsstyrelsen är granskningen
av statsbidragsrekvisitionerna synnerligen tidsödande på grund av svårigheten
att för varje barn kontrollera, huruvida överstyrelsen tidigare medgivit
inackorderingsbidrag för barnet i fråga. Den mindre omständliga och
därför snabbare handläggning av ärendena, som är önskvärd, torde emellertid
icke kunna genomföras utan en långt gående decentralisation av handläggningen.
Ävenledes bör örn möjligt fastställas sådana villkor för inackorderingsbidragets
utgående, att detta liksom statsbidraget till bestridande av
kostnaderna för centralisering av fortsättningsskolväsendet (kungörelsen 1932:
589) kan i viss utsträckning rekvireras hos länsstyrelsen, utan att ansökan
och förhandsprövning av behovet av inackordering tidigare förekommit.
Den vanligaste anledningen till inackordering av skolbarn är, att vägavståndet
från barnets hem till närmast belägna skola är så stort, att barnet
icke kan eller bör dagligen, under den tid skolan är i verksamhet, gå denna
väg fram och åter. Skiftande förhållanden såsom vägens beskaffenhet, barnets
allmänna fysiska styrka m. m. kunna inverka på behovet av inackordering,
men en statlig myndighet har icke stora möjligheter att vid bedömande
av de enskilda fallen anpassa sitt beslut efter dessa förhållanden. Det bör
dock kunna fastställas ett vägavstånd, som skall anses så betydande, att
man icke bör från statens sida kräva, att skolbarnet skall gå till och från
skolan, om skolstyrelsen anser inackordering för barnet behövlig, d. v. s.,
ansökan örn inackordering bör med det givna vägavståndet praktiskt taget
alltid beviljas. Beträffande alla sådana fall är i verkligheten förhandsansökan
för prövning av inackorderingsbehovet obehövlig. Rekvisition av statsbidraget,
åtföljd av föreskrivna uppgifter, bör utan sådan förhandsprövning
kunna göras hos länsstyrelsen, som bör äga att efter prövning utanordna be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 1-3
loppet, sedan folkskolinspektören granskat rekvisitionen och vitsordat uppgifternas
riktighet.
Då det gäller barn i åldern 10 till 13 eller 14 år, torde nian kunna utgå
ifrån att begäran om inackordering hela läsåret (möjligen med undantag i
vissa fall för påskferierna) icke bör avslås, om skolvägen är minst 6 kin
lång. Detsamma, bör enligt överstyrelsens mening gälla beträffande barn i
åldern 7 till och med 9 år, om vägavståndet är minst 4 km. Överstyrelsen
har i alla händelser säkerligen undantagslöst bifallit framställningar örn inackordering
i nu angivna fall. Av praktiska skäl bör dock icke föreskrivas,
att rätten att erhålla inackorderingsbidrag för barn med minst 4 Ion skolväg
strängt bindes vid åldern »icke fyllda tio år». Lämpligare är att bestämmelsen
får avse barn i skolans tre lägsta klasser. Även örn det nu medgives, att
sagda vägavstånd, 4 respektive 6 km, berättiga till inackordering hela läsåret,
kommer detta ingalunda att medföra, att inackordering anordnas för
samtliga skolbarn, där de angivna förutsättningarna äro för handen. Många
föräldrar vilja icke alls anlita inackordering för sina barn, och i andra fall
kommer inackorderingen att som hittills begränsas till en viss tid av läsåret.
Emellertid är det icke så sällan nödvändigt, att inackordering anordnas
för barn med betydligt kortare skolväg än här ovan angivits. De allmännast
förekommande orsakerna härtill äro: vattendrag, som tidvis icke kunna befaras
eller medgiva anordnande av skolskjuts, vägar och stigar, som vintertid
äro oframkomliga eller åtminstone så svårframkomliga, att i alla händelser
de mindre barnen icke kunna taga sig fram till skolan, fastän den dagliga
skolgången icke möter några större svårigheter vid andra tider av året. Slutligen
äro en del barn i kroppsligt avseende så klena, att även en jämförelsevis
kort skolväg medför alltför stora ansträngningar för dem, vilket stundom
brukar styrkas nied läkarintyg.
Behovet av inackordering kan för senast här ovan avsedda grupper skolbarn
växla från 30 ä 40 dagar till nästan helt läsår. Preciserade bestämmelser,
som angiva, örn och i vilken utsträckning statsbidrag för inackordering
under dylika förhållanden kan erhållas, torde icke kunna utfärdas, och
att låta i dessa fall helt anstå med prövningen av behovet av inackordering
och rätten till statsbidrag, tills länsstyrelsen, efter det inackorderingen
förevarit, med anledning av den inkomna rekvisitionen beslutar örn statsbidraget,
anser sig överstyrelsen icke kunna tillråda. Ett förhandsbedömande
av statlig myndighet angående inackorderingsbehovet finner överstyrelsen
nödvändigt för dessa mycket växlande fall, men denna förhandsprövning
torde nied numera vunnen erfarenhet på området kunna anförtros åt folkskolinspektörerna,
om anvisningar i ämnet utfärdas.
Det kan dock icke anses erforderligt, att förhandsprövningen varje år omfattar
samtliga här avsedda barn, som böra inackorderas. Liksom nu är
fallet, bör beviljat statsbidrag kunna få utan ny ansökan utgå några år, örn
förhållandena äro i stort sett oförändrade. Lämpligt synes vara, att ansökan
örn rätt till statsbidrag för inackordering av barn, för vilka icke sådan rätt
inträder automatiskt, regelmässigt göres dels vid barnets inträde i skolan,
örn inackordering då önskas, dels ock under samma förutsättning vid barnets
uppfattning till skolans fjärde klass. Ansökan bör av folkskolestyrelsen
ingivas tili folkskolinspektören, sorn prövar behovet av inackorderingen, bestämmer
det högsta antal dagar, för vilket statsbidrag må utgå värjo läsår,
och så snart ske kan meddelar skolstyrelsen sitt beslut. I det fall, alt inspektören
icke anser sig kunna bifalla skolstyrelsens framställning om inackor
-
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.
(tering av visst barn, bör skolstyrelsen kunna hänskjuta framställningen rörande
detta barn till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande.
Enligt nu gällande bestämmelser beräknas statsbidraget på skoldistriktens
styrkta verkliga kostnader för inackorderingen. Då det gäller inackordering
i enskilda hem åligger det skolstyrelserna att styrka sina här ifrågavarande
utgifter genom att till rekvisitionerna av statsbidraget foga avskrifter av
kvittona från inackorderingshemmen. Då inackorderingsavgifter i regel utbetalas
månadsvis, blir det 8 å 9 kvitton för varje under helt läsår inackorderat
barn och således tusentals kvitton eller kvittoposter, som skola avskrivas,
sammanräknas, kontrolleras och jämföras nied beloppen i statsbidragsrekvisitionerna.
Det är uppenbart, att detta innebär avsevärda tidsödande
olägenheter icke blott för skolstyrelserna utan även för folkskolinspektörerna
och länsstyrelserna, varför en enklare anordning är önskvärd.
Överstyrelsen ifrågasätter, om icke skoldistriktens verkliga inackorderingskostnader
kunna anses tillfredsställande styrkta, om de styrkas på samma
sätt som åtskilliga andra utgifter, till vilkas bestridande utgår statsbidrag.
I allmänhet intagas i rekvisitioner de detaljerade uppgifter, som erfordras
för en exakt beräkning av distriktets verkliga utgifter för ifrågavarande
ändamål, varjämte skolstyrelsens ordförande betygar, att de lämnade uppgifterna
äro riktiga. När nu rekvisitionerna av inackorderingsbidrag innehålla
uppgifter för varje barn örn antalet inackorderingsdagar, om inackorderingsavgift
för dag räknat och om totalbeloppet för läsåret, bör härutöver enligt
överstyrelsens mening icke fordras annat bestyrkande av skoldistriktets
verkliga kostnader än ordförandens särskilda betygande, att de i rekvisitionen
lämnade uppgifterna äro riktiga. Överstyrelsen föreslår därför, att bestämmelsen,
att rekvisition skall vara åtföljd av kvitto från den, hos vilken
skolbarn varit inackorderat, på det belopp han härför uppburit, måtte utgå
ur författningen.
Av vikt är emellertid, att skolstyrelsen kontrollerar, att avgifter icke utbetalas
för tid, då barnet flera dagar i följd icke vistats i inackorderingshemmet,
t. ex. under påskferierna elter vid sjukdomsfall. Särskilt i större skoldistrikt
har saken ordnats på det sättet, att de lärare, som undervisa inackorderade
barn, attestera räkningarna på inackor der ingsavgiften. Härigenom
erhåller skolstyrelsen tillförlitlig uppgift örn antalet inackorderingsdagar
under månaden. Anordningen synes vara lämplig och bör kunna i en
elter annan form allmänt införas. Möjligen vore det lämpligt, att i skolan fördes
en liggare, vari för ifrågavarande barn gjordes anteckning örn antalet
inackorderingsdagar för varje månad. Även i andra avseenden är en viss tillsyn
från vederbörande lärares sida över inackorderingsverksamheten önskvärd.
Enligt den nu ifrågasatta handläggningen av inackorderingsärendena skulle
ali ansökan och förhandsprövning bortfalla beträffande flertalet barn, för
vilka inackordering är behövlig. Inackorderingen av de barn, för vilka förprövmngen
skulle kvarstå, komme i regel att omfatta endast kortare och
därför .mindre anslagskrävande perioder. Genom att prövningen av dessa
ansökningar förlägges till folkskolinspektörerna, kan handläggningen av
ärendena ske betydligt snabbare. På grund härav och då ingen dylik ansökan
i förväg behöver göras angående flertalet inackorderade barn, kan
skolstyrelsen uppskjuta den mera detaljerade planläggningen av inackorderingsverksamheten
till närmare det ifrågavarande läsårets början, varigenom
rubbningar i den uppgjorda planen mera kunna undvikas. Ett genomförande
av den här ifrågasatta ändringen av den administrativa handlägg
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
ningen av inackorderingsärendena torde icke komma att medföra någon egentlig
ökning av folkskolinspektörernas arbetsbörda.
Statskontoret Ilar helt anslutit sig till skolöverstyrelsens ståndpunkt beträffande
frågan örn gällande statsbidragsgrunder. Statskontoret anser, att
utredningen givit klart vid handen, att tillräcklig anledning saknas för vidtagande
av någon ändring av de av riksdagen år 1935 fastställda grunderna
för statsbidrag till här förevarande ändamål.
Statskontoret har dock icke tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag om slopande
av de särskilda bestämmelserna rörande inackorderingsbidrag för barn
under 8 år. Ämbetsverket anför beträffande detta spörsmål.
Lämpligheten av ett borttagande av dessa bestämmelser, villia tillkommit
av omtanke örn de minsta barnen och deras behov av föräldravård, kan i och
för sig ifrågasättas. Härtill kommer, att antalet bidragsberättigade barn kommer
att stiga, vilket i sin tur måste föranleda en i motsvarande mån ökad
belastning å det för ändamålet anvisade riksstatsanslaget. Statskontoret kan
därför icke tillstyrka den ifrågasatta uppmjukningen av gällande bestämmelser
på denna punkt.
Vad beträffar de av överstyrelsen förordade förenklingarna av den administrativa
handläggningen av förevarande statsbidragsärenden har statskontoret
uttalat, att förslagen härutinnan i stort sett icke givit ämbetsverket anledning
till erinran. Statskontoret anför.
Statskontoret vill icke motsätta sig, att den nuvarande förhandsprövningen
av inackorderingsbehovet borttages, när fråga är om barn, tillhörande skolans
tre lägsta klasser, och när avståndet från föräldrahemmet till skolan uppgår
till fyra kilometer, liksom beträffande barn i fjärde eller högre klass med en
skolväg, uppgående till sex kilometer. Erfarenheten torde ha visat, att framställningar
om inackordering i dylika fall undantagslöst bifallits. Statsbidrag
till inackorderingskostnaderna torde således i dessa fall kunna utanordnas
direkt efter rekvisition, som granskats av vederbörande folkskolinspektör. Av
vikt är emellertid, att i rekvisitionen angives även längden av den vägsträcka,
som eleverna skulle ha att gå från föräldrahemmet till skolan.
Statskontoret anser sig icke heller böra framställa någon erinran mot att
prövningen av ansökningar örn inackordering samt om statsbidrag till kostnaderna
härför beträffande barn, för vilka rätten härtill enligt de föreslagna
bestämmelserna icke skulle inträda automatiskt, i fortsättningen anförtros
åt vederbörande folkskolinspektör. Den förtrogenhet med hithörande ärenden,
som inspektörerna förvärvat under den hittillsvarande giltighetstiden för
nu gällande bestämmelser, torde utgöra tillräcklig garanti för att nämnda
ärenden komma att handläggas på ett tillfredsställande sätt. Då folkskolinspektörs
beslut i dylika ärenden enligt förslaget skall tillställas överstyrelsen,
föreligger dessutom möjlighet för överstyrelsen att för ernående av enhetliga
bedömningsmetoder — därest så skulle befinnas påkallat -— genom särskilda
anvisningar i ämnet giva vederbörande erforderlig ledning i det fortsatta
arbetet.
Såsom överstyreisen framhållit, beräknas jämlikt gällande bestämmelser
statsbidraget på grundval av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader för inackordering
i enskilda hem. Överstyrelsen har ifrågasatt, örn icke — i syfte
att undgå den tidsödande granskningen av kvittona från inackorderingshem
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 217.
men — dessa kostnader skulle kunna anses tillräckligt styrkta, därest skolstyrelsens
ordförande vitsordar riktigheten av i bidragsrekvisitionen angivna
uppgifter.
Statskontoret kan för sin del icke biträda överstyrelsens förslag i denna del.
Därest den av överstyrelsen föreslagna och av statskontoret i det föregående
tillstyrkta förenklingen av statsbidragsärendenas administrativa handläggning
kommer till stånd, framstår det enligt ämbetsverkets mening såsom synnerligen
angeläget, att den i sista hand granskande myndigheten, nämligen riksräkenskapsverket,
redan med ledning av föreliggande räkenskapsmaterial kan
få tillräcklig kontroll på riktigheten av en länsstyrelses utanordningsbeslut.
Sådan kontroll torde icke på ett tillfyllestgörande sätt kunna erhållas, med
mindre inackorderingskostnadema styrkts medelst kvitto från respektive betalningsmottagare.
Då dylikt kvitto självfallet kan omfatta inaekorderingsavgifter
för helt läsår i stället för månad, föreställer sig statskontoret, att några
större olägenheter icke skulle behöva vara förenade med ett bibehållande av
den i gällande författning stadgade ordningen.
Överstyrelsen har i detta sammanhang understrukit vikten av att skolstyrelsen
kontrollerar, att avgifter icke utbetalas för tid, varunder barnet icke
vistas i inackorderingshemmet, t. ex. under påskferier eller vid sjukdomsfall.
Enligt vad överstyrelsen uppgivit, skulle särskilt i större skoldistrikt sådan
kontroll hava åstadkommits genom att de lärare, som undervisa inackorderingsbarn,
attestera räkningarna å inackorderingsavgiften. Överstyrelsen har
vidare pekat på lämpligheten av att i skolan fördes en särskild liggare, vari
för ifrågavarande barn anteckning gjordes örn antalet inackorderingsdagar för
varje månad. Någon föreskrift i nu angivna hänseenden har emellertid icke
intagits i överstyrelsens författningsutkast.
Då statsverket i så stor utsträckning, som nu är fallet, bidrager till bestridande
av inackorderingskostnadema, torde självfallet alla möjligheter böra
tillvaratagas för att få kontroll över att statsmedel icke tagas i anspråk på
ett obehörigt sätt. Statskontoret finner det fördenskull synnerligen lämpligt
ur kontrollsynpunkt, att de av överstyrelsen antydda möjligheterna härutinnan
komma till direkt uttryck redan i den författning, vari de grundläggande
reglerna för åtnjutande av här förevarande slag av statsbidrag äro meddelade.
Riksräkenskapsverket har biträtt skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag.
Ämbetsverket anför.
Riksräkenskapsverket anser, att ett efter 80 procent av kostnaderna beräknat
statsbidrag utgör maximum, därest man överhuvudtaget skall kunna
räkna med att vederbörande kommun bibehåller något intresse för att iakttaga
återhållsamhet med ifrågavarande utgifter. Erinras må, att även statsbidrag
till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn utgår efter 80
procent av kostnaden. Därest bidraget för inackordering av skolbarn skulle
höjas, torde som konsekvens därav jämväl en höjning av bidragen till anordnande
av skolskjutsar sannolikt komma att genomföras. Riksräkenskapsverket
vill härutöver understryka angelägenheten av att frågan om kostnaderna
för en viss kommunal förvaltningsuppgift hålles skild från spörsmålet örn understöd
åt synnerligt skattetyngda kommuner. Understöd i skatten [jämnande
syfte böra liksom hittills skett alltjämt utgå i särskild ordning och icke i form
av förhöjt statsbidrag till viss speciell förvaltningsuppgift. Riksräkenskapsverket
ansluter sig fördenskull till skolöverstyrelsens uttalande på denna
punkt.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Skolöverstyrelsens förslag till förenkling av den administrativa handläggningen
av inackorderingsärendena synes riksräkenskapsverket väl ägnat att
medföra därmed åsyftat resultat, utun att kontrollen från statens sida i nämnvärd
mån eftersiittes. Vad särskilt angår verifieringen av skoldistriktens kostnader
för inackordering av skolbarn i enskilda hem, har överstyrelsen föreslagit,
att skoldistrikten skulle befrias från skyldigheten att vid statsbidragsrekvisitionerna
foga kvitton å nämnda kostnader. Enligt överstyrelsens mening
skulle, med hänsyn till de fullständiga uppgifter som lämnades i statsbidragsrekvisitionerna,
icke erfordras annat bestyrkande av skoldistriktens
verkliga kostnader för ändamålet än ordförandens i skolstyrelsen särskilda betygande,
att de i rekvisitionen lämnade uppgifterna vore riktiga. I § 7 av
skolöverstyrelsens kungörelseförslag hava intagits bestämmelser rörande beskaffenheten
av uppgifter angående inackorderingsverksamheten.
Riksräkenskapsverket vill framhålla, att även med det för närvarande
tillämpade förfaringssättet vid rekvisition av statsbidrag synnerligen detaljerade
uppgifter lämnas angående kostnaderna för inackorderingen m. m., vilkas
riktighet intygas av ordföranden i vederbörande skolstyrelse. På grund
härav har det vid den inom riksräkenskapsverket verkställda granskningen
av dylika statsbidrag icke varit erforderligt att äga tillgång till särskilda kvitton
å de av skoldistrikten utbetalda beloppen. Framhållas må även, att liknande
förfaringssätt som det av skolöverstyrelsen nu föreslagna tillämpas beträffande
vissa andra statsbidrag för folkskoleväsendet såsom statsbidrag till
slöjdundervisning. Vid sådant förhållande och då skolöverstyrelsens förslag
innebär avsevärd lättnad i arbetsbördan såväl för statsmyndigheterna som för
skoldistrikten, kan riksräkenskapsverket för sin del tillstyrka förslaget.
Enligt för närvarande gällande grunder utgår inackorderingsbidrag till
samtliga skoldistrikt efter enhetlig procentsats, nämligen med 80 procent av
skoldistriktens kostnader för inackorderingen. Skolöverstyrelsen har i anledning
av en vid 1942 års riksdag väckt motion haft att överväga frågan om
höjning av statsbidraget i vissa fall till 90 procent. I nyssnämnda motion
hade hemställts, att, i de fall särskilt ömmande omständigheter på grund av
hög skattetunga och stort inackorderingsbehov förelåge, Kungl. Majit måtte
kunna bevilja vederbörande skoldistrikt bidrag upp till 90 procent av kostnaden.
Skolöverstyrelsen, som framhållit, att statsmakternas beslut örn fastställande
av en så hög procentsats som 80 procent föregåtts av ingående överväganden,
har givit uttryck åt den bestämda uppfattningen, att gällande bidragsgrunder
borde bibehållas oförändrade. Till denna uppfattning, vilken
delas av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket, ger även jag min anslutning.
Jag ifrågasätter således icke för närvarande någon ändring i detta
hänseende.
För närvarande utgår statsbidrag som regel icke för inackordering i enskilt
hem av skolbarn under 8 år, såvida barnet ej åtföljes av äldre syskon eller
ock skolöverstyrelsen, därest särskilda omständigheter prövats föreligga, lämnar
medgivande därtill. Dessa undantagsbestämmelser för barn under deras
fimsta skolår, vilka lia sin grund i omtanke örn barnen, lia enligt vad skolöverstyrelsen
framhållit vållat svårigheter och olägenheter, varför överstyrelsen
Bihang till riksdagens jnrotokotl 19)>S. 1 sami. Nr lin. ‘I
Departe
mentschefen.
18
Kungl. Maj:ts -proposition nr 817.
hemställt om upphävande av bestämmelserna. Statskontoret har motsatt sig
detta förslag. För egen del ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning,
varför jag tillstyrker, att bestämmelserna upphävas.
De av skolöverstyrelsen förordade förenklingarna beträffande inackorderingsärendenas
handläggning synas ändamålsenliga. Jag tillstyrker, i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag, att den stadgade förhandsprövningen borttages,
när fråga är om barn, tillhörande skolans tre lägsta klasser, och avståndet
från föräldrahemmet är minst fyra kilometer, liksom beträffande barn
i högre klass med en skolväg av minst sex kilometer. Jag tillstyrker även, att
prövningen av ansökningar örn inackorderingsbidrag för barn med kortare
skolväg än nyss angivits i fortsättningen anförtros åt folkskolinspektörerna.
Beträffande dessa och övriga därmed sammanhängande frågor torde det böra
ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.
Såsom ovan erinrats ankommer det på Kungl. Majit att fastställa det belopp,
som skall anses motsvara dagskostnaden för inackordering i skolhem
eller arbetsstugor. Beloppet i fråga är sedan den 1 januari 1941 fastställt till
1 krona 35 öre. Med hänsyn till frågans samband med beräkningen av anslagsbehovet
för nästa budgetår vill jag i detta sammanhang erinra, att framställning
gjorts av skolöverstyrelsen om att ifrågavarande dagskostnad måtte,
räknat tills vidare från och med den 1 juli 1942, bestämmas till 1 krona 60 öre.
Statskontoret och socialstyrelsen ha med hänsyn till livsmedelsprisindexets utveckling
intill den 1 januari 1943 ansett beloppet böra bestämmas till 1 krona
55 öre. Jag har för avsikt att framdeles anmäla detta ärende och därvid tillstyrka,
att beloppet fastställes till den av statskontoret och socialstyrelsen
angivna summan.
Folkskolinspektören i stockholmstraktens inspektionsområde H. Haage har
i skrivelse den 12 april 1943 hemställt om snara åtgärder, i syfte att gällande
bestämmelser om statsbidrag till inackordering av skolbarn, till skolhemsbyggnader
och till avlöning åt personal vid skolhem måtte utsträckas till att gälla
även sådana fall, då landsting eller annan av Kungl. Majit för ändamålet godkänd
myndighet eller organisation inrättar skolhem för inackordering av skolbarn.
Framställningen har föranletts därav, att fråga uppkommit om inrättande
av ett skolhem för barn inom Stockholms skärgård, vilka för fullgörande
av sin skolgång äro hänvisade till inackordering. Anskaffandet av lämpliga
inackorderingshem för dessa barn, vilka uppginge till ett fyrtiotal, erbjöde,
framhåller inspektören, i många fall stora svårigheter. Stockholms läns landsting
syntes vara intresserat av att åtaga sig uppgiften att vara huvudman för
ett dylikt skolhem under förutsättning, att statsbidrag kunde erhållas till skolhemmets
upprättande och drift efter samma grunder som gälla för det fall,
att ett skoldistrikt är huvudman.
I anslutning härtill får jag nämna, att skolöverstyrelsen i skrivelse den
19 januari 1943, till vilken jag i annat sammanhang framdeles torde få återkomma,
behandlat frågan örn anordnande av skolhemsanläggningar, gemen
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
samma för två eller flera skoldistrikt. Överstyrelsen har därvid bland annat
framhållit, att behov av skolhem jämväl av ifrågavarande typ föreligger, dock
endast i ringa omfattning. Då emellertid statsbidrag enligt nu gällande bestämmelser
icke syntes kunna utgå för upprättande av skolhem av denna typ,
hade överstyrelsen övervägt olika möjligheter för åstadkommande av lämplig
anordning för dylika skolhem och därvid funnit, att en utväg vore, att landstingen
åtoge sig uppgiften att vara huvudman för skolhem, avsedda att mottaga
barn från skoldistrikt inom respektive landstingsområden. Överstyrelsen
ansåge sig emellertid icke för närvarande kunna förorda, att generella författningsbestämmelser
utfärdades i ämnet. Enligt överstyrelsens mening borde,
därest förslag framkomme om upprättande av skolhem av ifrågavarande slag,
frågan om statsbidrag till kostnaderna härför ävensom övriga därmed sammanhängande
spörsmål tills vidare i varje särskilt fall underställas riksdagens
prövning.
Då förslag nu framkommit om inrättande av ett skolhem för barn inom
Stockholms skärgård, uppkommer frågan, huruvida statsbidrag härtill bör
utgå efter samma grunder, som gälla för det fall, att ett skoldistrikt är huvudman.
Då framställningen för närvarande är föremål för remissbehandling,
är jag icke beredd att nu taga slutlig ställning till denna fråga. Jag finner
emellertid önskvärt, att förslagets förverkligande icke skall förhindras av den
formella omständigheten, att gällande statsbidragsbestämmelser förutsätta,
att endast skoldistrikt kunna vara huvudmän för skolhem. Därest efter i
vederbörlig ordning verkställd utredning förutsättningar befinnas föreligga för
inrättande av ett skolhem för ifrågavarande område, torde Kungl. Majit böra
äga lämna medgivande, att gällande grunder för statsbidrag till inackordering,
till skolhemsbyggnader och till avlönande av personal vid skolhem skola
i tillämpliga delar gälla även beträffande det ifrågasatta skolhemmet inom
Stockholms skärgård, försåvitt Stockholms läns landsting eller eventuellt
annan av Kungl. Majit godkänd myndighet eller organisation åtager sig
huvudmannaskapet. Kungl. Majit torde även få meddela de kompletterande
bestämmelser, som må finnas påkallade. Jag är icke för närvarande, innan
ärendet ännu färdigberetts, beredd att ingå på frågan, huruvida framdeles
generellt medgivande av enahanda innebörd bör lämnas.
I årets statsverksproposition har anslagsbehovet för nästa budgetår till förevarande
ändamål beräknats till 1,850,000 kronor. Jag finner icke anledning
att nu frångå denna beräkning.
3. Hemställan.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för
vid statsunderstödda sjukvård''sanstalter och viri vissa barn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
hem intagna harn i skolåldern för budgetåret 1943/44 anvisa
ett förslagsanslag av....................kronor 200,000;
dels ock till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av
skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 1,850,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Reuterswärd.
Stockholm 1943 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1943/44 till förlagskapital f s. 12 i texten
- SU 1943:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret ms/u. s. 10 i texten