Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44

1943-04-21 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:217, Angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.

7

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

folkskoleväsendet för budgetåret 194-3/44; given Stockholms

slott den 21 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bkamstorp, Wigforss,

Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 155 och 160, har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1943/44

dels till Folkskolor m. m.i Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjuk vårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels ock till Folkskolor m. m.i Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 1,850,000 kronor.

Jag anhåller att nu få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 317.

1. Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter

och vid vissa barnhem intagna

barn i skolåldern.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 200,000 kronor.

Med anledning av en av besparingsberedningen såsom eget yttrande överlämnad,

av särskilda utredningsmän utarbetad promemoria angående den på

sjukhus, barnhem m. fl. bedrivna undervisningsverksamheten anbefallde

Kungl. Majit den 30 juni 1942 skolöverstyrelsen att verkställa utredning

rörande möjligheterna att åstadkomma besparingar på förevarande område.

Skolöverstyrelsen har den 27 mars 1943 avgivit utredning i ämnet.

Departe
mentschefen.

Den av besparingsberedningen väckta frågan örn vissa besparingsåtgärder

beträffande undervisningen vid ifrågavarande anstalter hinner icke färdigberedas

i så god tid, att denna fråga och vad därmed sammanhänger lämpligen

kan underställas innevarande års riksdag. Med hänsyn härtill torde förevarande

anslag för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat belopp, 200,000

kronor.

2. Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor

eller enskilda hem.

Gäl land e° statsbidragsgrunder (kungörelsen 1935: 448).

Statsbidrag utgår med 80 procent av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader

för inackorderingen. Om länsstyrelsen finner dessa kostnader överstiga

vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, skall statsbidraget dock

utgå med 80 procent av en såsom skälig ansedd kostnadssumma.

Vid inackordering i skolhem eller arbetsstuga bestämmer Kungl. Majit det

belopp, som skall anses motsvara inackorderingskostnaden. Detta belopp utgick

intill den 1 mars 1940 med en krona men höjdes därefter till 1 krona 10

öre och är sedan den 1 januari 1941 fastställt till 1 krona 35 öre för barn

och dag.

Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag för inackordering, skall före

den 1 april närmast före det redovisningsår, för vilket bidrag sökes, ingiva

ansökan därom till vederbörande folkskolinspektör. Denne granskar ansökningen

och vidarebefordrar den därefter till skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen

har att bestämma, för vilket antal inackorderingsdagar statsbidrag må

utgå.

Statsbidrag rekvireras därefter i efterskott hos länsstyrelsen. Distriktet kan

dock erhålla intill hälften av det beräknade statsbidraget i förskott. Rekvisitionerna

skola åtföljas av kvitton på de av skoldistriktet utbetalade inackorderingskostnadema.

Rekvisitionerna skola granskas av folkskolinspektören,

som har att tillse, att stadgade villkor äro uppfyllda samt att lämnade uppgifter

äro riktiga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Ansökningsproceduren hos skolöverstyrelsen behöver dock ej upprepas för

barn, beträffande vilket överstyrelsen redan medgivit statsbidrag för ett tidigare

budgetår, därest de omständigheter, som föranlett inackorderingen, äro

i huvudsak oförändrade.

För inackordering av barn under 8 år utgår statsbidrag endast för inackordering

i skolhem eller arbetsstuga, däremot ej för inackordering i enskilt hem,

såvida ej barnet åtföljer äldre syskon eller hänvisats till skola med intagning

endast vartannat år. Skolöverstyrelsen äger dock, när särskilda omständigheter

prövas därtill föranleda, medgiva inackordering i enskilt hem av barn

under 8 år även i andra än nyssnämnda fall.

Ifrågasatt ändring av statsbidragsgruliderna. I

skrivelse den 9 april 1942 (nr 8, punkt 140) uttalade riksdagen med anledning

av en inom andra kammaren väckt motion (II: 102), bland annat, att

en närmare undersökning genom Kungl. Maj:ts försorg borde verkställas,

huruvida en jämkning i de för skolbarnsinackordering gällande bidragsgrunderna

kunde befinnas påkallad på grund av rådande krisförhållanden eller

andra omständigheter. Skäl syntes riksdagen föreligga att i samband därmed

upptaga även ett i motionen berört spörsmål örn statsbidragsärendenas administrativa

handläggning, i syfte att undersöka, örn icke en förenkling härutinnan

kunde komma till stånd, utan att likväl kravet på betryggande kontroll

från statens sida eftersattes.

Skolöverstyrelsen har den 5 mars 1943 till ecklesiastikdepartementet inkommit

med utredning i ämnet. Av utredningen inhämtas bland annat.

Innan 1935 års statsbidragskungörelse trädde i kraft, bestämde skolöverstyrelsen

för varje skoldistrikt ett klumpbelopp för inackordering, som skoldistriktet

ägde använda för inackorderings verksamheten.

Så småningom visade det sig emellertid, att den vid fördelningen av statsmedlen

för inackorderingen tillämpade ordningen var otillfredsställande och

kunde leda till icke avsedda eller önskvärda resultat. När överstyrelsen tilldelade

ett distrikt ett visst belopp avvägt med hänsyn till de beräknade totalkostnaderna

för den av distriktet uppgjorda planen för inackorderingen, distriktets

ekonomiska förhållanden och för ändamålet tillgängliga statsmedel,

förutsatte överstyrelsen, att inackordering skulle i möjligaste mån anordnas

enligt planen och att, om denna måste av ekonomiska orsaker beskäras, kommunen

dock skulle även i sådant fall bestrida en skälig del av kostnaderna.

Flertalet skoldistrikt följde säkerligen denna till synes självklara regel, men

i en del distrikt ansåg man sig kunna tillämpa en annan ordning. Sedan statsbidraget

blivit bestämt, begränsades inackorderingens omfattning så starkt,

att det beviljade statsbidraget täckte hela eller nästan hela totalkostnaden för

inackorderingen. I något fall krävde vederbörande lokala myndigheter, att

barnens målsmän skulle bestrida exempelvis 15 procent av kostnaderna, varefter

inackorderingen avpassades så, att det av överstyrelsen beviljade beloppet

motsvarade 85 procent av kostnaderna. Även distrikt, som i den till

överstyrelsen ingivna ansökan med plan rörande inackorderingen uppgivit,

att distriktet skulle med avsevärt belopp bidraga till kostnaderna, begränsade

sedan inackorderingen till vad som kunde genomföras utan bidrag av kommunen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

De här relaterade förhållandena bibringade överstyrelsen den uppfattningen,

att man icke lämpligen borde till de olika skoldistriktens förfogande ställa

..ett visst belopp, som de sedan ägde efter gottfinnande använda för inackordering

av skolbarn.

. Sedan skatteutjamningsberedningen i sitt i december 1932 framlagda principbetänkande

ifrågasatt statens övertagande i väsentligt större utsträckning

än dittills av kostnaderna för bland annat folkskoleväsendet, uppdrog Kungl.

Majit den 3 januari 1934 åt särskilda sakkunniga att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående

folkskoleväsendet. Både beredningen och de sakkunniga (1934 års folkskolesakkunniga)

upptogo till övervägande frågan örn statsbidragens differentiering

med hänsyn till kommunernas skattetryck men ställde sig avvisande till en

sådan anordning.

Folkskolesakkunniga togo i samband med utredningen rörande statsbidrag

till skolhusbyggnader principiell ståndpunkt mot differentiering av statsbidragen

efter kommunernas bärkraft och vidhöllo denna ståndpunkt även beträffande

övriga statsbidrag för folkskoleväsendet.

_ Statsmakterna anslöto sig till den princip angående grunderna för statsbidragen,

som de sakkunniga förordat. Då 1935 års riksdag medgav en väsentlig

höjning av den med statsmedel bestridda andelen av kostnaderna för

folkskoleväsendet, beslutades nämligen, att statsbidragen skulle för vissa ändamål

utgå med ett fast årligt belopp och för andra ändamål med en av riksdagen

bestämd kvotdel av de verkliga kostnaderna, i bägge fallen lika för samtliga

ifrågakommande skoldistrikt. För statsbidrag till skolskjutsar och inackordering

fastställdes denna kvotdel till 80 procent av distriktets styrkta verkliga

och som skäliga ansedda kostnader.

De skäl, som föranledde statsmakterna att år 1935 intaga ovan angivna

ståndpunkt, kvarstå alltjämt och synas, i varje fall för ett bedömande av den

nu föreliggande frågan, hava vunnit i styrka. När den utjämning av skattetrycket,

som genom differentiering av inackorderingsbidraget kunnat vinnas

före år 1935, då man var oförhindrad låta bidragskvoten variera från exempelvis

40 till 80 eller ännu högre procent, icke ansågs uppväga de ogynnsamma

verkningar och olägenheter av skilda slag, som systemet ansågs medföra,

kan knappast en differentiering, som, örn den nu skulle införas, måste hållas

inom de snäva gränserna 80—85 eller möjligen i något enstaka undantagsfall

90 procent, motivera ett ändrat ståndpunktstagande. Överstyrelsen förutsätter

nämligen, att man icke bör för något distrikt sänka bidragsprocenten, sedan

den under lång tid varit fastställd till 80.

För överstyrelsen står det också klart, att det skulle vara synnerligen olämpligt

att ändra de principiella grunderna för statsbidraget till ett visst ändamål

men låta bidraget för andra liknande ändamål utgå enligt oförändrade grunder.

Detta skulle innebära ett sönderbrytande av det nu bestående enhetliga systemet.

De anslag till utjämning eller lindring av den kommunala skattebördan,

som staten kan bevilja, böra grundas på den totala uttaxeringen för ändamål,

som äro ofrånkomliga eller eljest kunna godkännas, alltså i stort sett på

sätt som sker vid fördelning av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner.

När statsbidraget för inackordering och skolskjutsar bestämdes till 80 procent

av kostnaderna, föregicks beslutet härom av ingående överväganden angående

de förmodade verkningarna av ett så högt statsbidrag. Man ville till

staten överflytta så stor andel av kostnaderna, som lämpligen kunde ske, utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.

att kommunens intresse för sparsamhet vid handhavandet av ifrågavarande

angelägenheter riskerades. Särskild anledning till varsamhet i detta avseende

föreligger också, då det gäller ett ändamål, där behovet är ett så tänjbart

begrepp som fallet är beträffande inackordering och skolskjutsar, och där möjligheten

från statens sida att utöva verksam kontroll är starkt begränsad.

Mångenstädes är inackordering av barn för skolgång i folkskola en för befolkningen

främmande tanke, och målsmännen vilja icke nöja sig med en skolorganisation,

som kräver en sådan anordning. Men överstyrelsen har a andra

sidan icke kunnat undgå att få den uppfattningen, att man inom vissa delar

av riket har benägenhet att kräva inackordering av skolbarn, även där detta

knappast kan motiveras med skolvägars längd eller svårframkomlighet. Stundom

gäller det i sådana fall barn, som på grund av bristande vård och hemmets

fattigdom rätteligen borde omhändertagas av vederbörande barnavårdsnämnd.

Men även eljest torde det nog förhålla sig så, att den fria försörjning av barnen

under en del av året, som inackorderingen innebär, kan anses som en starkt

bidragande orsak till åtskilliga framställningar örn inackordering. Man kan

också utan risk för misstag antaga, att örn skoldistriktens utgifter för inackorderingen

minskades genom höjning av statsbidraget till 85 eller 90 procent av

kostnaderna, åtskilliga skoldistrikt med i övrigt oförändrad skolorganisation

skulle finna behovet av inackordering och av högre inackorderingsavgifter betydligt

större än vad nu är fallet. Riktigheten av ett sådant antagande stödes

i viss mån därav, att det förekommit, att skoldistrikt, som uppgjort en jämförelsevis

omfattande plan för inackordering, funnit^ sig kunna reda sig med

ungefär hälften av den planerade inackorderingen, då framställning örn statsbidragets

höjning från 80 till 90 procent av kostnaderna icke kunnat bifallas.

Överstyrelsen hyser därför starka betänkligheter mot åtgärder, som skulle

minska kommunernas ekonomiska ansvar för inackorderingen av skolbarn, särskilt

som överstyrelsen finner en förenklad handläggning av ärendena synnerligen

önskvärd. Detta önskemål kan nämligen knappast tillgodoses, utan att

den centrala skolledningens översikt över hithörande förhållanden i viss mån

försvåras. _ .

Kristiden har visserligen medfört betydande ökning av kostnaderna för inackordering

av skolbarn, men detta har redan tillfört skoldistrikten avsevärt

höjda statsbidrag för ifrågavarande ändamål, i det att 80 procent av kostnadsökningen

automatiskt bestrides av statsmedel. Höjdes statsbidraget till 90

procent av kostnaderna, skulle detta innebära, att staten i stort sett påtoge sig

hela och i vissa fall mera än hela kostnadsökningen, vilket överstyrelsen icke

kan tillstyrka. Vad slutligen angår kostnaderna för barnens resor till och från

inackor der ingshemmet vill överstyrelsen som sin mening uttala, att de på

sätt statsutskottet framhållit i utlåtande nr 128/1941 böra bestridas utan

bidrag av staten.

Av det anförda torde framgå, att överstyrelsen icke finner anledning att

—• vare sig med avseende på endast vissa skattetyngda skoldistrikt eller beträffande

samtliga av frågan berörda distrikt — framlägga förslag, åsyftande

statens övertagande av större andel än åtta tiondelar av kostnaderna för

inackordering av skolbarn. Vid sådant förhållande anser överstyrelsen det

belopp, 1,850,000 kronor, som Kungl. Maj:t för ändamålet preliminärt upptagit

i årets statsverksproposition, tillräckligt.

Skolöverstyrelsen erinrar i detta sammanhang örn bestämmelsen, att statsbidrag

i regel ej må utgå för inackordering i enskilt hem av barn under 8 år.

Mot denna ordning hade klander ofta riktats, och det kunde icke förnekas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

att den medförde vissa olägenheter, bland annat försenad intagning i skola,

vilket vållade större svårigheter i den mån skolorna bleve 7-åriga. Bestämmelserna

hade sin grund i omtanke om de minsta barnen och deras behov av

föräldravård, men då det syntes vara en allmän mening, att de åsyftade

restriktiva föreskrifterna numera kunde utan risk för barnen undvaras, ville

överstyrelsen icke motsätta sig deras upphävande.

Beträffande frågan örn förenklad handläggning av i nackorderingsärendena

anför skolöverstyrelsen efter en erinran

örn gällande bestämmelser.

Vid utfärdandet av de nya bestämmelserna år 1935 genomfördes den anordningen,

att barn, för vilka överstyrelsen en gång medgivit inackordering, icke

ånyo behövde upptagas på ansökningen, så länge förhållandena voro i huvudsak

oförändrade. Varje barn, som skulle inackorderas, kom således i regel

att under sin skoltid endast en gång upptagas å ansökning till överstyrelsen

i stället för tidigare fem eller sex gånger. Dessutom fordrades icke längre

yttranden över ansökningarna från domkapitel och länsstyrelse utan endast

från folkskolinspektören.

Ehuru sålunda betydande förenklingar av handläggningen av ärendena

genomfördes år 1935, äro ytterligare ändringar i samma syfte numera behövliga.

Den nu gällande ordningen gör det nödvändigt, att skolstyrelserna

uppgöra sina planer för inackorderingarna ett visst läsår så långt i förväg,

att det verkliga läget vid den tidpunkt, då planerna skola tillämpas, icke kan

säkert förutses. För folkskolinspektören och länsstyrelsen är granskningen

av statsbidragsrekvisitionerna synnerligen tidsödande på grund av svårigheten

att för varje barn kontrollera, huruvida överstyrelsen tidigare medgivit

inackorderingsbidrag för barnet i fråga. Den mindre omständliga och

därför snabbare handläggning av ärendena, som är önskvärd, torde emellertid

icke kunna genomföras utan en långt gående decentralisation av handläggningen.

Ävenledes bör örn möjligt fastställas sådana villkor för inackorderingsbidragets

utgående, att detta liksom statsbidraget till bestridande av

kostnaderna för centralisering av fortsättningsskolväsendet (kungörelsen 1932:

589) kan i viss utsträckning rekvireras hos länsstyrelsen, utan att ansökan

och förhandsprövning av behovet av inackordering tidigare förekommit.

Den vanligaste anledningen till inackordering av skolbarn är, att vägavståndet

från barnets hem till närmast belägna skola är så stort, att barnet

icke kan eller bör dagligen, under den tid skolan är i verksamhet, gå denna

väg fram och åter. Skiftande förhållanden såsom vägens beskaffenhet, barnets

allmänna fysiska styrka m. m. kunna inverka på behovet av inackordering,

men en statlig myndighet har icke stora möjligheter att vid bedömande

av de enskilda fallen anpassa sitt beslut efter dessa förhållanden. Det bör

dock kunna fastställas ett vägavstånd, som skall anses så betydande, att

man icke bör från statens sida kräva, att skolbarnet skall gå till och från

skolan, om skolstyrelsen anser inackordering för barnet behövlig, d. v. s.,

ansökan örn inackordering bör med det givna vägavståndet praktiskt taget

alltid beviljas. Beträffande alla sådana fall är i verkligheten förhandsansökan

för prövning av inackorderingsbehovet obehövlig. Rekvisition av statsbidraget,

åtföljd av föreskrivna uppgifter, bör utan sådan förhandsprövning

kunna göras hos länsstyrelsen, som bör äga att efter prövning utanordna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 1-3

loppet, sedan folkskolinspektören granskat rekvisitionen och vitsordat uppgifternas

riktighet.

Då det gäller barn i åldern 10 till 13 eller 14 år, torde nian kunna utgå

ifrån att begäran om inackordering hela läsåret (möjligen med undantag i

vissa fall för påskferierna) icke bör avslås, om skolvägen är minst 6 kin

lång. Detsamma, bör enligt överstyrelsens mening gälla beträffande barn i

åldern 7 till och med 9 år, om vägavståndet är minst 4 km. Överstyrelsen

har i alla händelser säkerligen undantagslöst bifallit framställningar örn inackordering

i nu angivna fall. Av praktiska skäl bör dock icke föreskrivas,

att rätten att erhålla inackorderingsbidrag för barn med minst 4 Ion skolväg

strängt bindes vid åldern »icke fyllda tio år». Lämpligare är att bestämmelsen

får avse barn i skolans tre lägsta klasser. Även örn det nu medgives, att

sagda vägavstånd, 4 respektive 6 km, berättiga till inackordering hela läsåret,

kommer detta ingalunda att medföra, att inackordering anordnas för

samtliga skolbarn, där de angivna förutsättningarna äro för handen. Många

föräldrar vilja icke alls anlita inackordering för sina barn, och i andra fall

kommer inackorderingen att som hittills begränsas till en viss tid av läsåret.

Emellertid är det icke så sällan nödvändigt, att inackordering anordnas

för barn med betydligt kortare skolväg än här ovan angivits. De allmännast

förekommande orsakerna härtill äro: vattendrag, som tidvis icke kunna befaras

eller medgiva anordnande av skolskjuts, vägar och stigar, som vintertid

äro oframkomliga eller åtminstone så svårframkomliga, att i alla händelser

de mindre barnen icke kunna taga sig fram till skolan, fastän den dagliga

skolgången icke möter några större svårigheter vid andra tider av året. Slutligen

äro en del barn i kroppsligt avseende så klena, att även en jämförelsevis

kort skolväg medför alltför stora ansträngningar för dem, vilket stundom

brukar styrkas nied läkarintyg.

Behovet av inackordering kan för senast här ovan avsedda grupper skolbarn

växla från 30 ä 40 dagar till nästan helt läsår. Preciserade bestämmelser,

som angiva, örn och i vilken utsträckning statsbidrag för inackordering

under dylika förhållanden kan erhållas, torde icke kunna utfärdas, och

att låta i dessa fall helt anstå med prövningen av behovet av inackordering

och rätten till statsbidrag, tills länsstyrelsen, efter det inackorderingen

förevarit, med anledning av den inkomna rekvisitionen beslutar örn statsbidraget,

anser sig överstyrelsen icke kunna tillråda. Ett förhandsbedömande

av statlig myndighet angående inackorderingsbehovet finner överstyrelsen

nödvändigt för dessa mycket växlande fall, men denna förhandsprövning

torde nied numera vunnen erfarenhet på området kunna anförtros åt folkskolinspektörerna,

om anvisningar i ämnet utfärdas.

Det kan dock icke anses erforderligt, att förhandsprövningen varje år omfattar

samtliga här avsedda barn, som böra inackorderas. Liksom nu är

fallet, bör beviljat statsbidrag kunna få utan ny ansökan utgå några år, örn

förhållandena äro i stort sett oförändrade. Lämpligt synes vara, att ansökan

örn rätt till statsbidrag för inackordering av barn, för vilka icke sådan rätt

inträder automatiskt, regelmässigt göres dels vid barnets inträde i skolan,

örn inackordering då önskas, dels ock under samma förutsättning vid barnets

uppfattning till skolans fjärde klass. Ansökan bör av folkskolestyrelsen

ingivas tili folkskolinspektören, sorn prövar behovet av inackorderingen, bestämmer

det högsta antal dagar, för vilket statsbidrag må utgå värjo läsår,

och så snart ske kan meddelar skolstyrelsen sitt beslut. I det fall, alt inspektören

icke anser sig kunna bifalla skolstyrelsens framställning om inackor
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.

(tering av visst barn, bör skolstyrelsen kunna hänskjuta framställningen rörande

detta barn till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande.

Enligt nu gällande bestämmelser beräknas statsbidraget på skoldistriktens

styrkta verkliga kostnader för inackorderingen. Då det gäller inackordering

i enskilda hem åligger det skolstyrelserna att styrka sina här ifrågavarande

utgifter genom att till rekvisitionerna av statsbidraget foga avskrifter av

kvittona från inackorderingshemmen. Då inackorderingsavgifter i regel utbetalas

månadsvis, blir det 8 å 9 kvitton för varje under helt läsår inackorderat

barn och således tusentals kvitton eller kvittoposter, som skola avskrivas,

sammanräknas, kontrolleras och jämföras nied beloppen i statsbidragsrekvisitionerna.

Det är uppenbart, att detta innebär avsevärda tidsödande

olägenheter icke blott för skolstyrelserna utan även för folkskolinspektörerna

och länsstyrelserna, varför en enklare anordning är önskvärd.

Överstyrelsen ifrågasätter, om icke skoldistriktens verkliga inackorderingskostnader

kunna anses tillfredsställande styrkta, om de styrkas på samma

sätt som åtskilliga andra utgifter, till vilkas bestridande utgår statsbidrag.

I allmänhet intagas i rekvisitioner de detaljerade uppgifter, som erfordras

för en exakt beräkning av distriktets verkliga utgifter för ifrågavarande

ändamål, varjämte skolstyrelsens ordförande betygar, att de lämnade uppgifterna

äro riktiga. När nu rekvisitionerna av inackorderingsbidrag innehålla

uppgifter för varje barn örn antalet inackorderingsdagar, om inackorderingsavgift

för dag räknat och om totalbeloppet för läsåret, bör härutöver enligt

överstyrelsens mening icke fordras annat bestyrkande av skoldistriktets

verkliga kostnader än ordförandens särskilda betygande, att de i rekvisitionen

lämnade uppgifterna äro riktiga. Överstyrelsen föreslår därför, att bestämmelsen,

att rekvisition skall vara åtföljd av kvitto från den, hos vilken

skolbarn varit inackorderat, på det belopp han härför uppburit, måtte utgå

ur författningen.

Av vikt är emellertid, att skolstyrelsen kontrollerar, att avgifter icke utbetalas

för tid, då barnet flera dagar i följd icke vistats i inackorderingshemmet,

t. ex. under påskferierna elter vid sjukdomsfall. Särskilt i större skoldistrikt

har saken ordnats på det sättet, att de lärare, som undervisa inackorderade

barn, attestera räkningarna på inackor der ingsavgiften. Härigenom

erhåller skolstyrelsen tillförlitlig uppgift örn antalet inackorderingsdagar

under månaden. Anordningen synes vara lämplig och bör kunna i en

elter annan form allmänt införas. Möjligen vore det lämpligt, att i skolan fördes

en liggare, vari för ifrågavarande barn gjordes anteckning örn antalet

inackorderingsdagar för varje månad. Även i andra avseenden är en viss tillsyn

från vederbörande lärares sida över inackorderingsverksamheten önskvärd.

Enligt den nu ifrågasatta handläggningen av inackorderingsärendena skulle

ali ansökan och förhandsprövning bortfalla beträffande flertalet barn, för

vilka inackordering är behövlig. Inackorderingen av de barn, för vilka förprövmngen

skulle kvarstå, komme i regel att omfatta endast kortare och

därför .mindre anslagskrävande perioder. Genom att prövningen av dessa

ansökningar förlägges till folkskolinspektörerna, kan handläggningen av

ärendena ske betydligt snabbare. På grund härav och då ingen dylik ansökan

i förväg behöver göras angående flertalet inackorderade barn, kan

skolstyrelsen uppskjuta den mera detaljerade planläggningen av inackorderingsverksamheten

till närmare det ifrågavarande läsårets början, varigenom

rubbningar i den uppgjorda planen mera kunna undvikas. Ett genomförande

av den här ifrågasatta ändringen av den administrativa handlägg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

ningen av inackorderingsärendena torde icke komma att medföra någon egentlig

ökning av folkskolinspektörernas arbetsbörda.

Statskontoret Ilar helt anslutit sig till skolöverstyrelsens ståndpunkt beträffande

frågan örn gällande statsbidragsgrunder. Statskontoret anser, att

utredningen givit klart vid handen, att tillräcklig anledning saknas för vidtagande

av någon ändring av de av riksdagen år 1935 fastställda grunderna

för statsbidrag till här förevarande ändamål.

Statskontoret har dock icke tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag om slopande

av de särskilda bestämmelserna rörande inackorderingsbidrag för barn

under 8 år. Ämbetsverket anför beträffande detta spörsmål.

Lämpligheten av ett borttagande av dessa bestämmelser, villia tillkommit

av omtanke örn de minsta barnen och deras behov av föräldravård, kan i och

för sig ifrågasättas. Härtill kommer, att antalet bidragsberättigade barn kommer

att stiga, vilket i sin tur måste föranleda en i motsvarande mån ökad

belastning å det för ändamålet anvisade riksstatsanslaget. Statskontoret kan

därför icke tillstyrka den ifrågasatta uppmjukningen av gällande bestämmelser

på denna punkt.

Vad beträffar de av överstyrelsen förordade förenklingarna av den administrativa

handläggningen av förevarande statsbidragsärenden har statskontoret

uttalat, att förslagen härutinnan i stort sett icke givit ämbetsverket anledning

till erinran. Statskontoret anför.

Statskontoret vill icke motsätta sig, att den nuvarande förhandsprövningen

av inackorderingsbehovet borttages, när fråga är om barn, tillhörande skolans

tre lägsta klasser, och när avståndet från föräldrahemmet till skolan uppgår

till fyra kilometer, liksom beträffande barn i fjärde eller högre klass med en

skolväg, uppgående till sex kilometer. Erfarenheten torde ha visat, att framställningar

om inackordering i dylika fall undantagslöst bifallits. Statsbidrag

till inackorderingskostnaderna torde således i dessa fall kunna utanordnas

direkt efter rekvisition, som granskats av vederbörande folkskolinspektör. Av

vikt är emellertid, att i rekvisitionen angives även längden av den vägsträcka,

som eleverna skulle ha att gå från föräldrahemmet till skolan.

Statskontoret anser sig icke heller böra framställa någon erinran mot att

prövningen av ansökningar örn inackordering samt om statsbidrag till kostnaderna

härför beträffande barn, för vilka rätten härtill enligt de föreslagna

bestämmelserna icke skulle inträda automatiskt, i fortsättningen anförtros

åt vederbörande folkskolinspektör. Den förtrogenhet med hithörande ärenden,

som inspektörerna förvärvat under den hittillsvarande giltighetstiden för

nu gällande bestämmelser, torde utgöra tillräcklig garanti för att nämnda

ärenden komma att handläggas på ett tillfredsställande sätt. Då folkskolinspektörs

beslut i dylika ärenden enligt förslaget skall tillställas överstyrelsen,

föreligger dessutom möjlighet för överstyrelsen att för ernående av enhetliga

bedömningsmetoder — därest så skulle befinnas påkallat -— genom särskilda

anvisningar i ämnet giva vederbörande erforderlig ledning i det fortsatta

arbetet.

Såsom överstyreisen framhållit, beräknas jämlikt gällande bestämmelser

statsbidraget på grundval av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader för inackordering

i enskilda hem. Överstyrelsen har ifrågasatt, örn icke — i syfte

att undgå den tidsödande granskningen av kvittona från inackorderingshem
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 217.

men — dessa kostnader skulle kunna anses tillräckligt styrkta, därest skolstyrelsens

ordförande vitsordar riktigheten av i bidragsrekvisitionen angivna

uppgifter.

Statskontoret kan för sin del icke biträda överstyrelsens förslag i denna del.

Därest den av överstyrelsen föreslagna och av statskontoret i det föregående

tillstyrkta förenklingen av statsbidragsärendenas administrativa handläggning

kommer till stånd, framstår det enligt ämbetsverkets mening såsom synnerligen

angeläget, att den i sista hand granskande myndigheten, nämligen riksräkenskapsverket,

redan med ledning av föreliggande räkenskapsmaterial kan

få tillräcklig kontroll på riktigheten av en länsstyrelses utanordningsbeslut.

Sådan kontroll torde icke på ett tillfyllestgörande sätt kunna erhållas, med

mindre inackorderingskostnadema styrkts medelst kvitto från respektive betalningsmottagare.

Då dylikt kvitto självfallet kan omfatta inaekorderingsavgifter

för helt läsår i stället för månad, föreställer sig statskontoret, att några

större olägenheter icke skulle behöva vara förenade med ett bibehållande av

den i gällande författning stadgade ordningen.

Överstyrelsen har i detta sammanhang understrukit vikten av att skolstyrelsen

kontrollerar, att avgifter icke utbetalas för tid, varunder barnet icke

vistas i inackorderingshemmet, t. ex. under påskferier eller vid sjukdomsfall.

Enligt vad överstyrelsen uppgivit, skulle särskilt i större skoldistrikt sådan

kontroll hava åstadkommits genom att de lärare, som undervisa inackorderingsbarn,

attestera räkningarna å inackorderingsavgiften. Överstyrelsen har

vidare pekat på lämpligheten av att i skolan fördes en särskild liggare, vari

för ifrågavarande barn anteckning gjordes örn antalet inackorderingsdagar för

varje månad. Någon föreskrift i nu angivna hänseenden har emellertid icke

intagits i överstyrelsens författningsutkast.

Då statsverket i så stor utsträckning, som nu är fallet, bidrager till bestridande

av inackorderingskostnadema, torde självfallet alla möjligheter böra

tillvaratagas för att få kontroll över att statsmedel icke tagas i anspråk på

ett obehörigt sätt. Statskontoret finner det fördenskull synnerligen lämpligt

ur kontrollsynpunkt, att de av överstyrelsen antydda möjligheterna härutinnan

komma till direkt uttryck redan i den författning, vari de grundläggande

reglerna för åtnjutande av här förevarande slag av statsbidrag äro meddelade.

Riksräkenskapsverket har biträtt skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag.

Ämbetsverket anför.

Riksräkenskapsverket anser, att ett efter 80 procent av kostnaderna beräknat

statsbidrag utgör maximum, därest man överhuvudtaget skall kunna

räkna med att vederbörande kommun bibehåller något intresse för att iakttaga

återhållsamhet med ifrågavarande utgifter. Erinras må, att även statsbidrag

till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn utgår efter 80

procent av kostnaden. Därest bidraget för inackordering av skolbarn skulle

höjas, torde som konsekvens därav jämväl en höjning av bidragen till anordnande

av skolskjutsar sannolikt komma att genomföras. Riksräkenskapsverket

vill härutöver understryka angelägenheten av att frågan om kostnaderna

för en viss kommunal förvaltningsuppgift hålles skild från spörsmålet örn understöd

åt synnerligt skattetyngda kommuner. Understöd i skatten [jämnande

syfte böra liksom hittills skett alltjämt utgå i särskild ordning och icke i form

av förhöjt statsbidrag till viss speciell förvaltningsuppgift. Riksräkenskapsverket

ansluter sig fördenskull till skolöverstyrelsens uttalande på denna

punkt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Skolöverstyrelsens förslag till förenkling av den administrativa handläggningen

av inackorderingsärendena synes riksräkenskapsverket väl ägnat att

medföra därmed åsyftat resultat, utun att kontrollen från statens sida i nämnvärd

mån eftersiittes. Vad särskilt angår verifieringen av skoldistriktens kostnader

för inackordering av skolbarn i enskilda hem, har överstyrelsen föreslagit,

att skoldistrikten skulle befrias från skyldigheten att vid statsbidragsrekvisitionerna

foga kvitton å nämnda kostnader. Enligt överstyrelsens mening

skulle, med hänsyn till de fullständiga uppgifter som lämnades i statsbidragsrekvisitionerna,

icke erfordras annat bestyrkande av skoldistriktens

verkliga kostnader för ändamålet än ordförandens i skolstyrelsen särskilda betygande,

att de i rekvisitionen lämnade uppgifterna vore riktiga. I § 7 av

skolöverstyrelsens kungörelseförslag hava intagits bestämmelser rörande beskaffenheten

av uppgifter angående inackorderingsverksamheten.

Riksräkenskapsverket vill framhålla, att även med det för närvarande

tillämpade förfaringssättet vid rekvisition av statsbidrag synnerligen detaljerade

uppgifter lämnas angående kostnaderna för inackorderingen m. m., vilkas

riktighet intygas av ordföranden i vederbörande skolstyrelse. På grund

härav har det vid den inom riksräkenskapsverket verkställda granskningen

av dylika statsbidrag icke varit erforderligt att äga tillgång till särskilda kvitton

å de av skoldistrikten utbetalda beloppen. Framhållas må även, att liknande

förfaringssätt som det av skolöverstyrelsen nu föreslagna tillämpas beträffande

vissa andra statsbidrag för folkskoleväsendet såsom statsbidrag till

slöjdundervisning. Vid sådant förhållande och då skolöverstyrelsens förslag

innebär avsevärd lättnad i arbetsbördan såväl för statsmyndigheterna som för

skoldistrikten, kan riksräkenskapsverket för sin del tillstyrka förslaget.

Enligt för närvarande gällande grunder utgår inackorderingsbidrag till

samtliga skoldistrikt efter enhetlig procentsats, nämligen med 80 procent av

skoldistriktens kostnader för inackorderingen. Skolöverstyrelsen har i anledning

av en vid 1942 års riksdag väckt motion haft att överväga frågan om

höjning av statsbidraget i vissa fall till 90 procent. I nyssnämnda motion

hade hemställts, att, i de fall särskilt ömmande omständigheter på grund av

hög skattetunga och stort inackorderingsbehov förelåge, Kungl. Majit måtte

kunna bevilja vederbörande skoldistrikt bidrag upp till 90 procent av kostnaden.

Skolöverstyrelsen, som framhållit, att statsmakternas beslut örn fastställande

av en så hög procentsats som 80 procent föregåtts av ingående överväganden,

har givit uttryck åt den bestämda uppfattningen, att gällande bidragsgrunder

borde bibehållas oförändrade. Till denna uppfattning, vilken

delas av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket, ger även jag min anslutning.

Jag ifrågasätter således icke för närvarande någon ändring i detta

hänseende.

För närvarande utgår statsbidrag som regel icke för inackordering i enskilt

hem av skolbarn under 8 år, såvida barnet ej åtföljes av äldre syskon eller

ock skolöverstyrelsen, därest särskilda omständigheter prövats föreligga, lämnar

medgivande därtill. Dessa undantagsbestämmelser för barn under deras

fimsta skolår, vilka lia sin grund i omtanke örn barnen, lia enligt vad skolöverstyrelsen

framhållit vållat svårigheter och olägenheter, varför överstyrelsen

Bihang till riksdagens jnrotokotl 19)>S. 1 sami. Nr lin. ‘I

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts -proposition nr 817.

hemställt om upphävande av bestämmelserna. Statskontoret har motsatt sig

detta förslag. För egen del ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning,

varför jag tillstyrker, att bestämmelserna upphävas.

De av skolöverstyrelsen förordade förenklingarna beträffande inackorderingsärendenas

handläggning synas ändamålsenliga. Jag tillstyrker, i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag, att den stadgade förhandsprövningen borttages,

när fråga är om barn, tillhörande skolans tre lägsta klasser, och avståndet

från föräldrahemmet är minst fyra kilometer, liksom beträffande barn

i högre klass med en skolväg av minst sex kilometer. Jag tillstyrker även, att

prövningen av ansökningar örn inackorderingsbidrag för barn med kortare

skolväg än nyss angivits i fortsättningen anförtros åt folkskolinspektörerna.

Beträffande dessa och övriga därmed sammanhängande frågor torde det böra

ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Såsom ovan erinrats ankommer det på Kungl. Majit att fastställa det belopp,

som skall anses motsvara dagskostnaden för inackordering i skolhem

eller arbetsstugor. Beloppet i fråga är sedan den 1 januari 1941 fastställt till

1 krona 35 öre. Med hänsyn till frågans samband med beräkningen av anslagsbehovet

för nästa budgetår vill jag i detta sammanhang erinra, att framställning

gjorts av skolöverstyrelsen om att ifrågavarande dagskostnad måtte,

räknat tills vidare från och med den 1 juli 1942, bestämmas till 1 krona 60 öre.

Statskontoret och socialstyrelsen ha med hänsyn till livsmedelsprisindexets utveckling

intill den 1 januari 1943 ansett beloppet böra bestämmas till 1 krona

55 öre. Jag har för avsikt att framdeles anmäla detta ärende och därvid tillstyrka,

att beloppet fastställes till den av statskontoret och socialstyrelsen

angivna summan.

Folkskolinspektören i stockholmstraktens inspektionsområde H. Haage har

i skrivelse den 12 april 1943 hemställt om snara åtgärder, i syfte att gällande

bestämmelser om statsbidrag till inackordering av skolbarn, till skolhemsbyggnader

och till avlöning åt personal vid skolhem måtte utsträckas till att gälla

även sådana fall, då landsting eller annan av Kungl. Majit för ändamålet godkänd

myndighet eller organisation inrättar skolhem för inackordering av skolbarn.

Framställningen har föranletts därav, att fråga uppkommit om inrättande

av ett skolhem för barn inom Stockholms skärgård, vilka för fullgörande

av sin skolgång äro hänvisade till inackordering. Anskaffandet av lämpliga

inackorderingshem för dessa barn, vilka uppginge till ett fyrtiotal, erbjöde,

framhåller inspektören, i många fall stora svårigheter. Stockholms läns landsting

syntes vara intresserat av att åtaga sig uppgiften att vara huvudman för

ett dylikt skolhem under förutsättning, att statsbidrag kunde erhållas till skolhemmets

upprättande och drift efter samma grunder som gälla för det fall,

att ett skoldistrikt är huvudman.

I anslutning härtill får jag nämna, att skolöverstyrelsen i skrivelse den

19 januari 1943, till vilken jag i annat sammanhang framdeles torde få återkomma,

behandlat frågan örn anordnande av skolhemsanläggningar, gemen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

samma för två eller flera skoldistrikt. Överstyrelsen har därvid bland annat

framhållit, att behov av skolhem jämväl av ifrågavarande typ föreligger, dock

endast i ringa omfattning. Då emellertid statsbidrag enligt nu gällande bestämmelser

icke syntes kunna utgå för upprättande av skolhem av denna typ,

hade överstyrelsen övervägt olika möjligheter för åstadkommande av lämplig

anordning för dylika skolhem och därvid funnit, att en utväg vore, att landstingen

åtoge sig uppgiften att vara huvudman för skolhem, avsedda att mottaga

barn från skoldistrikt inom respektive landstingsområden. Överstyrelsen

ansåge sig emellertid icke för närvarande kunna förorda, att generella författningsbestämmelser

utfärdades i ämnet. Enligt överstyrelsens mening borde,

därest förslag framkomme om upprättande av skolhem av ifrågavarande slag,

frågan om statsbidrag till kostnaderna härför ävensom övriga därmed sammanhängande

spörsmål tills vidare i varje särskilt fall underställas riksdagens

prövning.

Då förslag nu framkommit om inrättande av ett skolhem för barn inom

Stockholms skärgård, uppkommer frågan, huruvida statsbidrag härtill bör

utgå efter samma grunder, som gälla för det fall, att ett skoldistrikt är huvudman.

Då framställningen för närvarande är föremål för remissbehandling,

är jag icke beredd att nu taga slutlig ställning till denna fråga. Jag finner

emellertid önskvärt, att förslagets förverkligande icke skall förhindras av den

formella omständigheten, att gällande statsbidragsbestämmelser förutsätta,

att endast skoldistrikt kunna vara huvudmän för skolhem. Därest efter i

vederbörlig ordning verkställd utredning förutsättningar befinnas föreligga för

inrättande av ett skolhem för ifrågavarande område, torde Kungl. Majit böra

äga lämna medgivande, att gällande grunder för statsbidrag till inackordering,

till skolhemsbyggnader och till avlönande av personal vid skolhem skola

i tillämpliga delar gälla även beträffande det ifrågasatta skolhemmet inom

Stockholms skärgård, försåvitt Stockholms läns landsting eller eventuellt

annan av Kungl. Majit godkänd myndighet eller organisation åtager sig

huvudmannaskapet. Kungl. Majit torde även få meddela de kompletterande

bestämmelser, som må finnas påkallade. Jag är icke för närvarande, innan

ärendet ännu färdigberetts, beredd att ingå på frågan, huruvida framdeles

generellt medgivande av enahanda innebörd bör lämnas.

I årets statsverksproposition har anslagsbehovet för nästa budgetår till förevarande

ändamål beräknats till 1,850,000 kronor. Jag finner icke anledning

att nu frångå denna beräkning.

3. Hemställan.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för

vid statsunderstödda sjukvård''sanstalter och viri vissa barn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

hem intagna harn i skolåldern för budgetåret 1943/44 anvisa

ett förslagsanslag av....................kronor 200,000;

dels ock till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av

skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 1,850,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Reuterswärd.

Stockholm 1943 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1943/44 till förlagskapital f s. 12 i texten
  2. SU 1943:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret ms/u. s. 10 i texten