Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m

1943-04-16 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:218, Angående anslag till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.; given Stockholms

slott den 16 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAR

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och försvarsdepartementen

anför t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.

Vid anmälan den 4 januari 1943 av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1943/44 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, omförmäldes

under punkterna [27] och [28] anslagsbehovet för regementsoch

stations- samt do särskilda krigsrätterna eller sålunda do för fredsförliållandena

avsedda krigsrätterna. Chefen för justitiedepartementet erinrade

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 218. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

därvid om att de för detta anslagsbehov i gällande riksstat uppförda två förslagsanslagen,

Krigsrätterna: Avlöningar och Krigsrätterna: Omkostnader tillkommit

genom att riksdagen bifallit av Kungl. Majit i proposition den 30

april 1942, nr 269, framlagt förslag till omreglering av den civila krigsrättspersonalens

arvoden och övriga förmåner, innebärande väsentliga förbättringar

i sådant hänseende. I nämnda proposition hade uttalats, att det icke

då kunde avgöras, i vad mån de föreslagna arvodena bolde utgå jämväl under

efterföljande budgetår, utan att arodesfrågan måste bedömas efter de växlande

förhållandena och att sålunda till nästa års riksdag borde företagas en

omprövning av arvodena, grundad på ytterligare ett års erfarenheter och på

fullständigare statistiskt material än det som i propositionen kunnat förebringas.

Under hänvisning härtill framhöll departementschefen att arvodesfrågan

för den civila krigsrättspersonalen borde ånyo underställas årets riksdag.

I samband därmed omnämndes en av styrelsen för föreningen Sveriges

krigsdomare och auditörer i skrivelse den 5 december 1942 gjord framställning

örn ytterligare löneförbättring. Då emellertid erforderliga rättsstatistiska

uppgifter ännu icke förelåge, hemställde departementschefen, att tillsvidare

i riksstaten för nästkommande budgetår endast måtte beräknas vissa anslagsbelopp

för de ifrågavarande krigsrätternas upprätthållande. Ehuru under alla

förhållanden en viss förändring i löneanslagets storlek komme att bliva erforderlig

med hänsyn till den under budgetåret 1943/44 fortgående utbyggnaden

av försvarsorganisationen, syntes anslaget likväl tillsvidare böra upptagas

med det för budgetåret 1942/43 utgående beloppet, 279,500 kronor.

Jämväl anslaget till Krigsrätterna: Omkostnader syntes tillsvidare, trots att

dittills tillgängliga uppgifter om belastningen å detsamma tydde på att anslaget

beräknats för snävt, kunna tillsvidare upptagas med oförändrat belopp

eiler 30,000 kronor. I anslutning härtill föreslog Kungl. Majit i statsverkspropositionen

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1943/44 beräkna till Krigsrätterna: Avlöningar (punkten 27)

ett förslagsanslag av 279,500 kronor och till Krigsrätterna: Omkostnader

(punkten 28) ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

Sedan berörda statistiska material numera inkommit och från försvarsdepartementet

erhållits erforderliga uppgifter angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter, får jag underställa

Kungl. Majit ifrågavarande anslagsbehov.

1. Krigsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag.

I propositionen nr 269 till 1942 års riksdag lämnades en kortfattad redogörelse

för de ifrågavarande krigsrätternas organisation samt den civila

personalens tjänsteåligganden och dåvarande avlöningsförhållanden. Det torde

därför ej vara nödigt att här lämna några uppgifter i dessa hänseenden,

utan torde därutinnan få hänvisas till nämnda redogörelse.

Förutom den förut berörda framställningen från föreningen Sveriges krigsdomare

och auditörer örn ytterligare avlöningsförbättring föreligger numera

en liknande framställning från föreningen Sveriges krigsfiskaler.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 218.

3

Innan dessa framställningar upptagas till behandling, torde i korthet böra

redogöras för den från och med budgetåret 1942/43 genomförda

förbättringen av den civila krigsrättspersonalcns

förmåner saint de framställningar och övriga förhållanden

som legat till grund för densamma.

I skrivelse till Kungl. Majit den 25 oktober 1941 hade styrelsen för föreningen

Sveriges krigsdomare och auditörer — under framhållande av att under

då rådande förhållanden krigsdomstolamas arbetsbörda så väsentligt ökats att

de till dessa domstolars civila personal utgående lönerna och övriga ersättningar

icke stöde i någon som helst proportion till de föreliggande arbetsuppgifternas

omfattning — gjort framställning rörande förbättring av de avlönings-

och andra förmåner, som då vore tillerkända samma personal. I

sådant avseende ansåg föreningen, att de då utgående fasta arvodena till

personalen vid regements- och stationskrigsrätterna borde höjas med i allmänhet

100 procent, att dyrtidstillägg å samma arvoden borde få åtnjutas,

att auditörerna borde tillerkännas, icke såsom för det dåvarande allenast expensbidrag,

utan full gottgörelse för havda expenser, att dagersättningen för

tjänstgöring i särskild krigsrätt samt i regements- och stationskrigsrätt, då

därstädes förekom mål från förband som förklarats skola lyda under krigsrätten,

borde väsentligt höjas, samt att en månads kostnadsfri semester borde

tillkomma vederbörande befattningshavare. Föreningens .skrivelse utmynnade

i en hemställan att Kungl. Majit för tillgodoseende av angivna önskemål

måtte i proposition till 1942 års riksdag under rubriken »Krigsrätterna»

föreslå följande anslag, nämligen:

Avlöningar, förslagsanslag .............................

Reseersättningar, förslagsanslag.........................

Expensanslag åt auditörer, förslagsanslag................

Ersättningar till den civila krigsrättspersonalen för semester

och särskild tjänstgöring samt till civila ledamöter i fältkrigsrätter

m. .....................................

kronor 350,000

» 5,000

» 15,000

100.000.

Styrelsen för föreningen Sveriges krigsfislcaler hade i skrivelse till Kungl.

Majit den 17 november 1941 för krigsfiskalernas vidkommande framfört förslag

av motsvarande innebörd som styrelsen för krigsdomar- och auditörsf

öreningen.

Över framställningarna avgåvos yttranden av krigshovrällen, justitiekanslersämbetet,

överbefälhavaren och statskontoret ävensom av riksdagens militieombudsman.

Närmare utredning i ämnet verkställdes därefter inom justitiedepartementet

av särskilda utredningsmän, t. f. expeditionschefen C. G. Bruno och krigsdomaren,

rådmannen i Stockholm Halvar Lech. I en den 7 april 1942 dagtecknad

promemoria avgåvo utredningsmännen yttrande och förslag i ämnet.

Beträffande frågan örn a r v o d e s f ö r li ö j n i n g framhölls i den av

föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer gjorda framställningen hurusom

på grund av allmänt kända förhållanden en synnerligen betydande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

ökning av arbetsbördan för krigsdomare och auditörer inträtt sedan september

1939 och framför allt sedan ingången av år 1940. Med stöd av vid framställningen

fogat statistiskt material hävdades, att arbetsbördan för de civila

krigsrättsledamöterna dåmera flerdubblats i jämförelse med förhållandena

vid förstnämnda tidpunkt, såväl genom ökningen av antalet mål som ock

på grund av många måls större omfattning och svårare beskaffenhet. I

framställningen påpekades vidare, att arbetsbördan måste antagas även allt

framgent förbliva avsevärt mera betungande än vid nyss angiven tidpunkt,

även sedan de i samband med den förstärkta försvarsberedskapen vidtagna

militära åtgärderna bortfallit. Med hänsyn härtill gjordes gällande, att då

utgående arvoden till krigsdomare och auditörer varken för det dåvarande

eller för framtiden innebure skälig ersättning för det arbete som ålåge dem.

Krigsfiskalsföreningen hade, enär i fråga örn krigsfiskalerna i stort sett enahanda

förhållanden gjorde sig gällande som beträffande krigsdomarna och

auditörerna, funnit sig angående grunderna för en förbättring av krigsfiskalernas

arvoden ävensom dessas storlek böra instämma i vad krigsdomar- och

auditörsföreningen därom anfört. Därutöver hade åberopats de under senare

tid alltmer ökade fordringarna å åklagarna med avseende å utredningen i

målen, något som medfört väsentligt ökat arbete för krigsfiskalerna.

I fråga örn rätt till dyrtidstillägg å förevarande arvoden anförde

båda föreningarna endast, att de i då rådande tidsläge med därav betingade

ökade levnadsomkostnader ansåge att den civila krigsrättspersonalen borde i

likhet med övriga statstjänstemän tillerkännas dylik förmån.

Krigshovrätten, justitiekanslersämbetet, överbefälhavaren och militieombudsmannen

funno en höjning av de fasta arvodena med hänsyn till personalens

ökade arbetsbörda och övriga tidsomständigheter av behovet påkallad.

Nämnda myndigheter funno ej heller kravet på en förhöjning intill 100

procent av de dåvarande arvodena vara i och för sig oberättigat, men framhöllo,

att då arbetsökningen icke överallt varit lika stor, för ett närmare fixerande

av arvodena krävdes -—- såsom ock i vederbörandes framställningar

förutsatts —- en mera ingående undersökning av och jämförelse mellan de

olika krigsrätternas arbetsbörda.

Statskontoret — som inledde sitt yttrande med ett allmänt principuttalande

i ämnet — fann sig kunna endast i begränsad omfattning understödja de

gjorda framställningarna. Ämbetsverket hade, anfördes det, självfallet måst

fästa avgörande vikt vid det förhållandet, att de befattningshavare, om vilka

här vore fråga, vore arvodestagare, men framför allt vid den omständigheten,

att dessa arvodestjänster vore utpräglade bisysslor. Det torde ligga i sakens

natur, att de skäl, som kunde anföras för en förbättring av förmånerna å

sådana befattningar, vilka utgjorde vederbörandes huvudsakliga sysselsättning

eller förvärvskälla, icke nied samma fog kunde åberopas, när det gällde

tjänster av bisysslekaraktär. Med hänsyn till den principiella skillnad, som

förelåge mellan dessa båda kategorier av befattningar, borde, uttalade statskontoret,

en förbättring i det ena eller andra avseendet av de förmåner, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

tillerkänts innehavare av en bisyssla, icke ifrågakomma annat än där särskilda

skäl därtill vore.

Den i ärendet förebragta utredningen gåve visserligen vid handen, fortsatte

statskontoret, att arbetsbördan för den civila krigsrättspersonalen på

grund av kända omständigheter undergått viss ökning i jämförelse med förhållandena

närmast före krigsutbrottet i september 1939. Enbart denna stegring

i arbetsbördan torde dock icke utgöra tillräcklig anledning för beredande

åt sagda personal av så långtgående förbättringar i avlöningshänseende,

som ifrågasatts. Vad beträffade den föreslagna förhöjningen av krigsrättspersonalens

fasta årsarvoden, fann statskontoret det i viss mån tveksamt,

huruvida en ''statistik, som byggde endast på antalet mål och krigsrättssammanträden

under år 1939 och de första nio månaderna av år 1941, kunde

vara tillfyllest ens vid bedömandet av skäligheten av tillfällig arvodesförhöjning.

Då emellertid personalens arbetsuppgifter synbarligen ökats under

senaste åren, ville statskontoret icke framställa någon erinran mot att sagda

arvoden underginge skälig jämkning uppåt men ansåg sig böra såsom sin

bestämda mening framhålla, att den begärda förhöjningen med i allmänhet

100 procent framstode såsom orimligt stor.

Framställningarna om rätt till dyrtidstillägg avstyrktes i samtliga yttranden,

under åberopande av att dylik förmån numera icke tillkomme arvodestagare.

Krigshovrätten och överbefälhavaren framhöllo likväl, att vid arvodenas

bestämmande hänsyn borde tagas till den dittills inträdda försämringen

av penningvärdet.

Utredningsmännen framhöllo, att ehuru det statistiska material på vilket

utredningsmännen haft att bygga endast omfattade en jämförelsevis kort

tidrymd och i fråga om auditörernas tjänstgöring lede av viss ofullständigbet,

det dock av materialet otvetydigt framginge, att sedan år 1939 inträtt en

synnerligen avsevärd ökning av arbetsbördan för regements- och stationskrigsrättornäs

civila personal samt att ökningen, vilken huvudsakligen orsakats

av den förstärkta försvarsberedskapen, under år 1941 stegrats därhän

att antalet mål och ärenden från ordinarie förband sistnämnda år varit

flerdubbelt större än medeltalet mål och ärenden under åren 1935—1938.

Arbetsbördan bade, fortsatte utredningsmännen, ytterligare ökats genom att

de onormala förhållanden som varit rådande i många fall givit upphov till

mål av särskild svårhetsgrad och omfattning. Tyngst hade ökningen drabbat

auditörerna, vilka halt att uppsätta krigsrättens protokoll, men även för

krigsdomare och krigsfiskaler hade den varit synnerligen kännbar.

Utredningsmännen underströko vidare, alt som den sålunda inträffade ökningen

av arbetsbördan dittills icke medfört någon ökning av de fasta arvodena

(den senaste arvodesregleringen företogs år 1939), det vore naturligt

att arvodena, med enstaka undantag, icke utgjorde skälig ersättning för det

arbete som befattningshavarna då hade sig pålagt. Samtliga hörda myndigheter

hade också förordat höjning a.v arvodena. En sådan vore, uttalade

utredningsmännen, så mycket mera påkallad som ökningen av arbetsbördan

redan gjort sig gällande under avsevärd lid idan alt personalen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

annat än i särskilda fall och då efter särskild framställning, beretts vederlag

därför.

I .fråga om den norm, efter vilken en arvodesreglering borde företagas,

framhöllo utredningsmännen, att det icke vöre tänkbart att — även frånsett

jämkningar i organisationen som kunde finnas påkallade — genomgående

tillämpa viss procentuell förhöjning eller eljest tillämpa mera schematiska

grunder.

Av statistiken framginge nämligen, att arbetsbördan för olika krigsrätter

ökat i olika grad. Vidare hade vissa av de arvoden som fastställdes år 1939

även nied hänsyn till den arbetsbörda som då förelåg och till övriga dåvarande

förhållanden varit mycket knappt utmätta, medan andra icke gåve anledning

till liknande anmärkning. Det förra gällde framför allt örn arvodena till

åtskilliga krigsdomare, det senare om arvodena till auditörer och krigsfiskaler

nied tjänstgöring allenast vid en flygflottiljs regementskrigsrätt. Utredningsmännen

hade därför sökt att i varje särskilt fall, med beaktande av

enahanda omständigheter vartill tidigare tagits hänsyn vid arvodesbeloppens

bestämmande, fastställa det belopp som under dåvarande förhållanden kunde

anses skäligt. Främst hade utredningen angående arbetsbördans storlek

därvid fått vara vägledande.

Utredningsmännen funno det uppenbart att vid bestämmandet av ersättningar

lill den civila krigsrättspersonalen hänsyn borde tagas till den dittills

inträdda försämringen av penningvärdet. Särskilt med hänsyn till att det

vore fråga om arvoden, som skulle utgöra ersättning för bisysslor, men även

med hänsyn till att dessa arvoden tid efter annan måste omregleras, kunde

det enligt utredningsmännens uppfattning dock ej bliva fråga örn att tillerkänna

befattningshavarna dels vissa arvoden och dels dyrtidstillägg å dessa,

utan borde penningvärdet beaktas redan vid arvodesbeloppens fastställande.

I särskilda specialstater upptogo utredningsmännen de arvodesbelopp som

enligt deras mening borde utgå (se prop. nr 269/42 sid. 54—59). Den av utredningsmännen

föreslagna ökningen av arvodessummorna för de olika kategorierna

befattningshavare, som ej belöpte å föreslagen utökning av krigsrättsorganisationen,

utgjorde för krigsdomarna 115 procent, för auditörerna

ej fullt 42 procent och för krigsfiskalerna ungefär 49 procent av de då

utgående arvodesbeloppen. Vid denna uträkning bortsågs för krigsdomarnas

vidkommande från personliga arvodestillägg, som år 1939 då arvodena senast

voro föremål för översyn tillerkänts ett antal krigsdomare såsom vederlag

för då utgående dyrtidstillägg. Berörda arvodestillägg blevo av utredningsmännen

inräknade i de av dem föreslagna arvodena.

Statskontoret, vars yttrande inhämtades över utredningen, förklarade sig

icke kunna biträda förslaget i vad det rörde krigsdomarna. Enligt ämbetsverkets

mening borde de för dessa föreslagna arvodesbeloppen nedsättas

så att höjningen i förhållande till utgående grundarvoden genomsnittligt begränsades

till högst 50 procent.

Propositionen anslöt sig beträffande frågan örn arvodenas storlek och örn

rätt till dyrtidstillägg till utredningsmännens förslag, dock med den jämk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 218.

ning nedåt i de av utredningsmännen ifrågasatta krigsdomararvodena, att

dessa skulle bestämmas till sammanlagt tre fjärdedelar av vad utredningsmännen

föreslagit.

I fråga örn rätten till ersättning för expenser vunno framställningarna

härom understöd, helt eller i viss omfattning, i samtliga yttranden.

Krigsliovrätten, statskontoret och militieombudsmannen ansågo sig emellertid

icke kunna tillstyrka att vederbörande skulle erhålla gottgörelse för

sina verkliga utgifter i enlighet med företedda räkningar, utan förordade

att det dåvarande systemet med fasta expensbidrag alltjämt bibeliölles.

Utredningsmännen däremot kommo till det resultat, att de fasta expensbidragen

borde bibehållas men att auditörerna, i den mån de visade sig för

tjänstens utövning lia fått vidkännas utgifter för renskrivning av konceptprotokoll,

verkställande av protokollsutskrifter, papper och kuvert samt interurbana

telefonsamtal till belopp överstigande expensbidraget borde efter

räkning, som skulle vara attesterad av krigsdomaren, äga utfå jämväl det

överskjutande beloppet. Beträffande lcrigsfiskalerna föreslogo utredningsmännen

enahanda ordning med avseende å utgifter för renskrivning, papper

och kuvert samt interurbana telefonsamtal. 1 specialstaterna för auditör

och krigsfiskaler upptogo utredningsmännen de belopp som ansågos

böra utanordnas i expensbidrag.

I sitt yttrande över utredningen vidhöll statskontoret sin förut uttalade

uppfattning att dåvarande system med bestämda årliga expensbidrag alltjämt

borde bibehållas.

Föredragande departementschefen ställde sig tveksam till utredningsmännens

förslag, men ville icke motsätta sig att en sådan anordning tillämpades

under budgetåret 1942/43. Propositionen innefattade således förslag härom,

dock med den avvikelse från vad utredningsmännen förordat att krigsfiskaJerna

nied hänsyn till de obetydliga belopp, som för dem i allmänhet kunde

ifrågakomma, ej skulle erhålla fasta expensbidrag utan hänvisades att direkt

efter räkningar bekomma gottgörelse för sin expenskostnader.

Beträffande den föreslagna ökningen i ersättningsbeloppen till krigsdomare,

auditörer och krigsfiskaler för tjänstgöring vid sammanträde

med särskild krigsrätt ävensom vid sammanträde

med regements- och station skrigsrätt i det fall, som omför

mä 1 es i 5 § tredje stycket lagen örn krigsdomstolar

och rättegången därstädes, eller salunda da inål eller ärende från

underställt förband behandlats vid sammanträdet, tillstyrktes densamma av

såväl flertalet hörda myndigheter som utredningsmännen. I propositionen föreslogs

jämväl sådan höjning, innebärande en ökning av sammanträdesarvodena

nied omkring 25 procent.

Framställningarna om rätt till s e lii este r under en månad för krigsrätternas

civila personal lämnades utan erinran av krigshovrälten, justitiekanslersämbctet

och överbefälhavaren, varemot statskontoret och militieombudsmannen

förklarade sig icke kunna tillstyrka desamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Krigshovrätten framhöll därvid, att det härvidlag visserligen vore fråga

om arvodestjänster, men att det med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen

av befattningshavarnas göromål i detta fall torde vara befogat att

frångå eljest gällande regler.

Statskontoret — som i sitt yttrande erinrat om att förslag örn semester för

ifrågavarande personal tidigare varit föremal för statsmakternas prövning

utan att vinna bifall - uttalade, att beviljandet av semesterförmån till befattningshavare

i den ställning det här gällde enligt ämbetsverkets mening

måste anses redan i och för sig uteslutet.

Militieombudsmannen anförde, att vissa skäl onekligen talade för att ifrågavarande

befattningshavare borde tillerkännas förmån av semester. Med

hänsyn till tjänsternas utpräglade art av bisysslor syntes frågan likväl så

tveksam, att yrkandena i denna del icke kunde tillstyrkas.

Utredningsmännen funno framställningarna örn rätt till semester, ehuru

i och för sig väl grundade, av principiella skäl svårligen kunna tillmötesgås.

Härom anfördes i deras promemoria följande:

tlEl?. *oSt utredmngsmännens mening kunde vägande skäl anföras till stöd för

att ifrågavarande befattningshavare borde tillerkännas kostnadsfri semester.

Särskilt kunde framhållas att deras åligganden både vore i hög grad ansvarsfulla

och toge en betydande del av befattningshavarnas tid i anspråk. Under

nuvarande förhållanden måste en del av dessa tjänster redan i och för sig

anses verkligt betungande. Att befattningshavarna årligen erhölle möjlighet

att utan ekonomisk uppoffring bereda sig en tids vila vore därför även ett

allmänt intresse. Den jämförelsevis varaktiga karaktären hos befattningarna

talade aven till förman för semesterkravet.

A andra sidan kunde ej förnekas att tjänsterna hade en utpräglad karaktär

av bisysslor. Ett beviljande av kostnadsfri semester i dessa fall skulle därför

innebära ett avsteg från en princip, som eljest undantagslöst upprätthålles.

Att i detta hänseende bereda just de befattningshavare, varom nu vore fråga,

en gynnad undantagsställning syntes icke böra ske med mindre utomordentliga

skal kunde andragas för en sådan åtgärd, men skäl av sådan styrka hade

knappast förebringats. — Därvid kunde emellertid framhållas, att om angivna

forman ej kunde tillerkännas befattningshavarna och dessa således under

sin ledighet mäste helt eller delvis avstå från arvodet, de föreslagna arvodesbeloppen

sa mycket mera måste framstå som synnerligen måttfullt beräknade.

I propositionen fann departementschefen sig, under hänvisning till tjänsternas

karaktär av bisysslor, av principiella skäl förhindrad tillstyrka att

dylik förmån tillerkändes vederbörande. Frånvaron av semester torde emellertid

böra beaktas, då det gällde att bedöma skäligheten av de förordade

arvodesförhöjningarna.

Jag övergår härefter till behandlingen av de föreliggande f r a ms

fällningarna om ytterligare avlöningsförb åt t ring.

I förut omnämnda skrivelse den 5 december 1942 har styrelsen för föreningen

Sveriges krigsdomare och auditörer — under framhållande av att

krigsdomstolarnas arbetsbörda och disciplinmålens antal långt ifrån att minskas

alltjämt ökades och att den förbättring i avlöningshänseende som dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

9

domstolars civila personal erhållit från och med budgetåret 1942/43 icke ens

tillnärmelsevis svarade mot ökningen av arbetsbördan — gjort förnyad framställning

dels om höjning av de till personalen vid regements- och stationskrigsrätterna

nu utgående lästa arvodena och dels om rätt för den civila personalen

vid krigsrätterna att under en månad årligen komma i åtnjutande av

semester utan avstående av avlöning.

Styrelsen för föreningen Sveriges krigsfiskal!’ har i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 25 januari 1943 för krigsfiskalernas vidkommande gjort framställning

örn motsvarande förbättring av dessa befattningshavares förmåner.

Beträffande frågan örn arvodesför höjning framhålles i den av

föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer gjorda framställningen att

den höjning av arvodena som kommit till stånd mestadels ingalunda uppgår

till de 100 procent som av föreningen begärts och även av flertalet hörda

myndigheter vitsordats såsom skälig. Med stöd av statistik som införskaffats

för de tre första kvartalen 1942 hävdas att arbetet vid krigsrätterna alltjämt

stadigt ökas. Någon förnyad framställning om dyrtidstillägg å arvodena vill

föreningen ej göra, men framhåller att vid bestämmandet av arvodena hänsyn

bör tagas till den omständigheten att dyrtidstillägg ej utgår. Framställningen

utmynnar i förevarande del i en hemställan om sådan höjning av

anslaget till avlöning av krigsrätternas civila personal att anslaget komme

att för budgetåret 1943/44 utgå med minst det belopp ,varom föreningen

hemställt i sin skrivelse den 25 oktober 1941 med tillägg av det belopp, som

erfordrades för avlöning av befattningshavarna vid de krigsrätter, som tillkommit

efter den 1 juli 1942. Till närmare motivering av framställningen i

denna del anföres bland annat:

Den synnerligen avsevärda ökning av arbetet vid krigsrätterna, som pågått

framför allt sedan år 1940, har under den gångna delen av år 1942

icke visat någon som helst tendens till minskning utan fortsätter arbetsbördan

fastmera alltjämt att öka. Den inkomna statistiken bestyrker till

fullo detta förhållande, även örn i något enstaka fall antalet mål från krigsrätternas

ordinarie förband minskats. Denna minskning uppväges så gott

som undantagslöst av en betydlig ökning av mål från krigsrätten särskilt

underställda förband. Anledningen till denna förskjutning undandrager sig

emellertid styrelsens bedömande. Styrelsen vågar alltså bestämt påstå, att

arbetet vid krigsrätterna alltjämt är i stadigt stigande.

Då den förstärkta försvarsberedskapen, styrelsen veterligen, icke ökat i omfattning,

måste alltså ökningen lia sin grund i andra förhållanden. En anledning

till denna ökning är givetvis den av styrelsen redan förut framhållna

omständigheten att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga utsträckts. Vidare

tillkommer, alt sedan åtminstone skenbarligen i viss mån lugnare förhållanden

inträtt mera tid gives för utredning i olika avseenden, särskilt beträffande

förkommen materiel och andra brister i redovisningar under de tidigare

oroligare tiderna. Att så nu blivit fallet framgår uppenbart av statistiken,

som visar en mycket kraftig ökning av de s. k. undersökningsmålens

antal. Sålunda har t. ex. antalet undersökningsmål från de ordinarie för

banden vid de 28 krigsrätter, från vilka statistik föreligger, ökat från 1,079

under de tre första kvartalen 1941 till 1,839 under samma tid 1942. Dessa

mål liro, såsom även tidigare framhållits, ofta av invecklad beskaffenhet och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ls proposition nr 21S.

föranleda i många fall handläggning vid upprepade rättegångstillfällen. —

Antalet åtalsmål har också väsentligt ökat. Vid de krigsrätter, som lämnat

statistik, uppgick antalet åtalsmål från de ordinarie förbanden under de tre

första kvartalen 1941 till 1,592 och under samma tid 1942 till 1,077. En anledning

till åtalsmålens ökning synes vara det stegrade antalet tjuvnadsbrott.

Härtill bidrager naturligen de omfattande ransoneringarna på olika varor och

särskilt ransoneringen av textilvaror. Kronans persedlar lia blivit mycket

åtråvärda. Dessa mål — det är icke sällan fråga örn samråd mellan flera —

föranleda ofta vidlyftig handläggning. För auditörernas del visar statistiken

också, att arbetet med disciplinmålen måste vara synnerligen tyngande; för

auditörerna vid de större förbanden kräva dessa mål säkerligen timslång

daglig sysselsättning. Krigsrättssammanträdenas antal har också, såvitt man

kan utläsa av den inkomna statistiken, ökat, dock icke i samma omfattning

som målens antal. Detta har sin naturliga förklaring däri, att krigsrättsledamöterna

endast disponera vissa dagar för dylika sammanträden. Sessionerna

draga i stället längre tid och bliva därmed än mer krävande. Sålunda

framhåller t. ex. auditören vid Livgrenadjärregementet, att krigsrättens sammanlagda

sessionstid under de tre första kvartalen 1942 utgör cirka 300

timmar, d. v. s. högst väsentligt längre tid än häradsrättens i en domsaga av

normal storlek. Detta exempel är på intet sätt enastående.

Huru arvodena till de olika befattningshavarna borde avvägas bär krigsdomar-

och auditörsföreningen ansett höra ankomma på särskild utredning

på grundval av senare inkommande fullständigare statistik. Vad krigsdomarne

beträffade borde arvodena till dem i gemen i varje fall icke understiga

de belopp som föreslagits av de förra gången tillkallade utredningsmännen.

Rörande den nuvarande avvägningen av de olika befattningshavarnas arvoden

anföres i föreningens skrivelse följande:

Att krigsdomarne i förhållande till auditörerna tidigare varit mindre gynnsamt

ställda i avlöningshänseende torde stå utom allt tvivel, något som även

framhållits under den i anledning av föreningens föregående framställning

gjorda utredningen. Genom den jämkning nedåt, som företogs beträffande

de av utredningsmännen för krigsdomarne föreslagna arvodena, blev resultatet

också, att flertalet av dem fortfarande måste anses tillbakasätta i sådant

avseende. Särskilt i de fall, där vederbörande förut varit tillerkända

personligt arvodestillägg men detta nu utan vidare inräknats i arvodet såsom

höjning av detta, har den faktiska ökningen för dem blivit synnerligen ringa,

i ett fall sålunda endast uppgående till 10 kronor i månaden. Det kan icke

frånkommas, att då vederbörande haft skäl antaga sig vara för framtiden

tillförsäkrad ifrågavarande arvodestillägg och icke kunnat räkna med att detsamma

med ett penndrag skulle de facto fråntagas dem, ifrågavarande befattningshavare

finna sig hava blivit synnerligen ringa eller knappast alls

tillgodosedda vid regleringen av arvodena. Något större hänsyn till nu berörda

förhållande synes skäligen hava bort tagas vid bestämmandet av arvodena

för nu avsedda krigsdomare. Men även för auditörerna i allmänhet

måste den genomförda arvodeshöjningen te sig ogynnsam med hänsyn till

att det mest betungande arbetet vid krigsrätterna dock åvila dem. Såsom allmänt

omdöme torde ock kunna sägas, att befattningshavarna vid de mera

arbetstyngda krigsrätterna blivit vid arvodenas bestämmande genomsnittligt

sett mera missgynnade än befattningshavarna vid krigsrätter med mindre

arbetsbörda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

11

Krigsfiskalsföreningen har hemställt att arvodena till krigsfiskalerna måtte

bestämmas till sådana belopp alt denna personal erliölle skälig kompensation

tor den ökning av arbetsbördan, som under senare år ägt rum och alltjämt

tenderade att fortsätta. De ökade arbetsuppgifterna borde skäligen medföra

en viss justering uppåt av de senast fastställda arvodesbeloppen. Hänsyn

borde därvid tagas till att dyrtidstillägg å arvodena ej skulle utgå. I fråga

örn avvägningen av arvodena till de olika befattningshavarna har krigsfiskalsföreningen

liksom krigsdomar- och auditörsföreningen föreslagit särskild

utredning därom på grundval av tillgängliga statistiska uppgifter.

Till stöd för den förnyade framställningen örn rätt till semester anföres

i krigsdomar- och auditörsföreningens skrivelse:

Denna fråga är för de civila befattningshavarna vid krigsrätterna av stor

betydelse. Att med de så knappt tilltagna avlöningsförmånerna behöva avstå

dessa under semester synes styrelsen knappast förenligt med billighet. Erinras

måste i detta sammanhang att tjänsternas karaktär av bisysslor främst

ha sin grund i statsmaktens eget intresse, vilket också vid skilda tillfällen

vitsordats. Att för en så ringa kostnad, som t. o. m. en förhöjd ersättning

måste anses innebära, kunna uppehålla denna domstolsverksamhet med synnerligen

kompetenta tjänsteinnehavare — krigsdomarne i alla fall och auditörerna

i de flesta ordinarie domare — måste vara ett statsintresse. Men då

böra heller icke dessa befattningshavare betraktas såsom vilka arvodesinnehavare

som helst. Tjänsterna äro också i många avseenden jämställda med

de ordinarie domarsysslorna. De flesta krigsrätter hava bestämda sessionsdagar

i veckan och att indraga någon av dessa är med nuvarande arbetsbörda

helt uteslutet. Den tid sammanträdena vara överstiger ofta de ordinarie domstolarnas

sessionstider. Under dylika omständigheter böra t jäns teilan ehavarna

i alla de avseenden, där det är möjligt, jämställas med andra domare och

då också i frågan om rätt till kostnadsfri semester.

Under hänvisning till vad sålunda framhållits, vill styrelsen med skärpa

hävda, att de befattningar varom här är fråga på grund av sin vikt och betydelse

icke kunna jämställas med utan stå i en särklass i förhållande till

andra arvodestjänster. Och styrelsen anser nu framförda förhållanden innefatta

just de utomordentliga skäl, som enligt utredningsmännen erfordrades

för att motivera avsteg från principen örn att rätt till semester icke är förenad

med bisysslor.

Föreningen har i detta sammanhang, för den händelse semester av principiella

skäl fortfarande förvägrades den civila personalen vid krigsrätterna,

framhållit att större hänsyn därtill än som hittills skett borde lagas vid avvägande

av löneförmånerna för personalen.

Krigs fiskals föreningen har till stöd för framställningen örn semester förklarat

sig i tillämpliga delar åberopa vad krigsdomar- och auditörsföreningen

beträffande enahanda yrkande anfört.

Utöver nu återgivna yrkanden har krigsdomar- och auditörsföreningen

gjort framställningar i vissa andra hänseenden.

Ifråga örn auditörernas e x p e n sers ä 11 n i n g har föreningen sålunda

ansett föreskriften, att räkningar å expenser skulle attesteras av krigsdoma
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ren, ej böra bibehållas med hänsyn till att räkningarna av auditörerna avgåves

under tjänstemannaansvar och att det ej vore krigsdomaren utan den

utbetalande myndigheten som hade att pröva beloppens skälighet. Vidare

har föreningen, enär det angående expensersättningen utfärdade Kungl, brevet

syntes giva vid handen att räkning å expenser förutsatts skola ingivas

efter budgetårets utgång för hela det föregående budgetåret, ansett föreskrift

böra meddelas av innehåll, att, sedan det fastställda expensbidraget förbrukats,

vederbörande myndighet hade att kvartalsvis verkställa utbetalning

av räkningsbeloppen.

Ytterligare har krigsdomar- och auditörsföreningen — under förmälan att

auditörerna vid de båda kustartilleriregementena enligt stadgande i reglementet

för marinen hade att vara Kronans ombud och i sådan egenskap handhava

i stadgandet omförmälda göromål, men att auditörerna ej åtnjöte särskild

ersättning härför -—- framhållit att vid bestämmandet av avlöningen

till dessa auditörer hänsyn borde tagas till deras extraarbete.

över krigsdomar- och auditörsföreningens framställning lia, efter remisser,

yttranden avgivits av krigshovrätten, statskontoret, justitiekanslersämbetet

och riksdagens militieombudsman.

Vad först beträffar den begärda förhöjningen av de fasta arvodena

har desamma tillstyrkts av krigshovrätten, justitiekanslersämbetet

och militieombudsmannen. Krigshovrätten och militieombudsmannen ha därvid,

under erinran om att den tidigare framställningen om förhöjning av

arvodena med i genomsnitt 100 procent av dem blivit tillstyrkt, uttalat att

med hänsyn till den fortsatta ökningen av krigsdomstolarnas arbetsbörda

numera förelåge än starkare skäl för bifall till framställningen. Justitiekanslersämbetet,

som endast uttalat sig.örn krigsfiskalernas arvoden, har beträffande

dessa hemställt att de måtte beräknas till åtminstone nu utgående

belopp, eventuellt med de ytterligare justeringar, vartill kompletterat statistiskt

material kunde giva anledning.

Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka att de vid 1942 års riksdag

fastställda arvodena ytterligare höjdes. Ämbetsverket erinrar om uttalandet

i propositionen den 30 april 1942 att frågan i vad mån de för budgetåret

1942/43 föreslagna arvodena för krigsrätternas civila befattningshavare

borde utgå jämväl under efterföljande budgetår ej kunde då avgöras, utan

att arvodesfrågan måste bedömas efter de växlande förhållandena. Med detta

uttalande, anför statskontoret, torde departementschefen knappast hava avsett,

att arvodena skulle ånyo höjas för den händelse att gåremålen under år

1942 komme att visa tendens till fortsalt ökning. I stället torde hava åsyftats

att för arvodenas bibehållande vid den nivå, som av departementschefen förordats,

skulle förutsättas, att den redan inträdda stegringen av arbetsuppgifternas

omfattning visade sig bliva beståndande. I varje fall vöre de år

1942 fastställda arvodena enligt statskontorets mening så högt utmätta, att

en ytterligare uppräkning nu icke borde ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

13

Framställningen om rätt till semester har även denna gång tillstyrkts

av krigshovrätten, valjemot statskontoret förklarat sig icke kunna understödja

yrkandet. Justitiekanslersämbetet och militieombudsmannen lia icke tagit

bestämd ståndpunkt till frågan.

Krigshovrätten har med understrykande av vad som anfördes i dess yttrande

över den tidigare framställningen förklarat sig dela krigsdomar- och

auditörsföreningens åsikt att i detta fall förelåge sådana utomordentliga förhållanden,

som kunde grunda avsteg från principen att innehavare av arvodestjänst

utav ifrågavarande slag ej ägde rätt till semester.

Justitiekanslersämbetet har inskränkt sig till uttalandet att ämbetet med

hänsyn till den utgång frågan örn semester för krigsrätternas civila pesonal

erhållit i det tidigare ärendet ansåge sig icke böra nu framställa något yrkande

örn rätt till semester för krigsfiskalerna.

Militieombudsmannen har anfört bland annat:

Med hänsyn till den utpräglade arten av bisysslor hos ifrågavarande tjänster

ansåg militieombudsmannen sig föregående år icke kunna tillstyrka yrkandena

om rätt till semester utan avdrag å årsarvodet. Emellertid vill jag

framhålla att starka billighetsskäl onekligen tala för en sådan rätt. Huruvida

på grund härav avvikelse bör ske från den principiella ståndpunkten

att rätt till semester icke bör tillerkännas innehavare av bisysslor av ifrågavarande

art kan vara tveksamt. Ju mer arbetsbördan ökas och ju mindre

därigenom karaktären av bisysslor framträder, desto starkare bli emellertid

skälen för att semesterrätt bör tillkomma även dessa befattningshavare.

Vad slutligen beträffar de av krigsdomar- och auditörsföreningen med avseende

å expens ersättningen till auditörerna uttalade önskemålen

ha militieombudsmannen och statskontoret icke haft något att erinra mot

desamma. Krigshovrätten har tillstyrkt att ersättning utöver det fasta expensbidraget

utbetalas kvartalsvis i efterskott. Beträffande föreskriften, att räkning

skall vara attesterad av krigsdomaren, har krigshovrätten funnit anledning

saknas att frångå vad eljest i bokföringshänseende brukade erfordras

samt på den grund ansett denna föreskrift böra bibehållas. Justitiekanslersämbetet

har ej uttalat sig i dessa frågor.

Till komplettering av det rättsstatistiska material, som låg till grund för

den vid 1942 års riksdag beslutade arvodesregleringen, har genom justitiedepartementets

försorg införskaffats viss ytterligare utredning rörande a rbetsbördan

vid krigsrätterna.

Den sålunda erhållna utredningen avser verksamheten vid regements- och

stationskrigsrätterna under år 1942 och utvisar för flertalet förband jämväl

antalet disciplinmål, vari auditörerna under år 1942 avgivit yttranden. Till

jämförelse mellan krigsrättspersonalens arbetsbörda under år 1941 och år

1942 har uppgjorts en sammanställning, vari upptagits dels de genom den

nya utredningen framkomna siffrorna och dels motsvarande siffror för år

1941, för vilket år emellertid saknas uppgifter örn auditörernas rådgivning i

disciplinmål (Bil. A). Sammanställningen utvisar en avsevärd ökning av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

arbetsbördan linder år 1942. Efter antalet mål och ärenden (de sistnämnda

huvudsakligen s. k. undersökningsmål) belöper sig ökningen till ungefär lika

stor del å ordinarie förband och underställda förband. Till den del stegringen

av arbetsbördan beror på mål och ärenden från underställda förband

är den i förevarande sammanhang av mindre intresse. Såsom framgår av

det föregående utgår nämligen för behandlingen av sådana mål och ärenden

särskild ersättning, som genom den år 1942 genomförda arvodesregleringen

förhöjts till av krigsdomar- och auditörsföreningen föreslagna belopp. Av betydelse

för frågan örn skäligheten av de fasta arvoden, om vilka nu är fråga,

är egentligen endast stegringen av antalet mål och ärenden från ordinarie

förband. Deras antal har ökats från omkring 5,000 till omkring 7,300 eller

således med omkring 45 procent. Ökningen har drabbat olika krigsrätter i

mycket olika grad. I några fall har icke inträffat någon ökning, utan har

antalet mål och ärenden i stället minskats, dock ej i någon mera avsevärd

mån. Av den i krigsdomar- och auditörsföreningens skrivelse den 5 december

1942 särskilt för undersökningsmål och särskilt för brottmål anställda

jämförelsen mellan antalet mål under de tre första kvartalen 1941 och under

motsvarande tid 1942, vilken jämförelse avser verksamheten vid 28 krigsrätter,

synes framgå att undersökningsmålen i allmänhet ökat betydligt mera

än brottmålen. Detta förhållande är såtillvida av betydelse i detta sammanhang,

att undersökningsmålen i genomsnitt äro av enklare beskaffenhet än

brottmålen. Vidare är krigsdomaren icke skyldig att deltaga i behandlingen

av undersökningsmål utan kan överlämna åt auditören att vid handläggningen

av sådana mål tjänstgöra såsom ordförande i krigsrätten. Vad beträffar

antalet disciplinmål föreligger ej något jämförelsematerial från år

1941. De från år 1942 föreliggande siffrorna giva emellertid vid handen, att

auditörerna vid de mera arbetstyngda krigsrätterna vid sidan örn sin befattning

med krigsrättsmålen måste ägna avsevärd tid åt avgivandet av yttranden

i disciplinmål.

Liksom under de närmast föregående åren har även under innevarande

budgetår blivit nödvändigt att befria vissa auditörer från en del av arbetet

och lägga detta på särskilt förordnad vikarie. Därvid har den ordinarie

auditören som regel fått avstå en del av sina avlöningsförmåner, under

det att den partille vikarien erhållit ersättning efter samma grunder som

gälla för tjänstgöring i särskild krigsrätt.

Med hänsyn till att den civila personalen vid de särskilda krigsrätterna

åtnjuter ersättning för krigsrättssammanträde och, i viss mån, efter antalet

därvid handlagda mål har icke ansetts erforderligt att införskaffa någon

statistik rörande arbetsbördan vid dessa krigsrätter under år 1942.

Departementschefen.

Den ökning av arbetsbördan för den civila personalen vid regements- och

stationskrigsrätterna, som inträffat under år 1942, gör det tydligen uteslutet

att minska de till nämnda personal nu utgående fasta arvodena. I stället bör

övervägas huruvida ökningen av arbetsbördan, såsom de bada personalför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

15

eni niania hemställt, bör medföra en förhöjning av arvodesbeloppen. Med

hänsyn lill att arvodena så sent som år 1942 väsentligt förbättrats synes en

mera genomgående förhöjning av desamma icke nn böra ifrågakomma under

annan förutsättning än att de så nyligen fastställda arvodesbeloppen på grund

av arbetsbördans fortsatta ökning framstå som i genomsnitt uppenbart för

låga. Enligt min mening kan den ytterligare stegringen av arbetsbördan

knappast anses hava lett till ett sådant resultat. Därvidlag är att märka bland

annat, att de fasta arvodenas knapphet torde i viss utsträckning ha kompenserats

därigenom alt särskild ersättning för mål från underställt förband

utgår jämväl för det fäll att vid regements- eller stationskrigsrätt handlagts

mål från såväl det ordinarie som det underställda förbandet och även för den

händelse antalet mål från underställt förband inskränker sig till ett enda

eller ett fåtal. Vad nu sagts gäller framförallt arvodena åt auditörer och

krigsfiskaler, vilka befattningshavare utan någon reduktion kommo i åtnjutande

av de arvodesbelopp som de för 1942 års arvodesreglering tillkallade

utredningsmännen föreslagit. Vad krigsdomarna beträffar fingo dessa,

såsom i det föregående omnämnts, vidkännas en jämkning nedåt i de av utredningsmännen

för dem ifrågasatta arvodena med i genomsnitt en fjärdedel.

Det lärer icke kunna förnekas, att flera bland dem därigenom blevo

missgynnade i förhållande till övriga befattningshavare. Särskilt framträdande

är detta, såsom krigsdomar- och auditörsföreningen anmärkt, ifråga om

de krigsdomare vilka såsom kompensation för mistat dyrtidstillägg åtnjutit

personliga arvodestillägg och vid berörda reglering fingo dessa tillägg inräknade

i arvodena.

På grund av den ytterligare ökning av arbetsbördan som sedan dess inträffat,

har jag funnit det ofrånkomligt att taga under omprövning en förhöjning

av arvodena till följande krigsdomare, nämligen de som tjänstgöra i

krigsrätterna vid 1) Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea

ingenjörkår och Signalregementet 2) Svea livgarde och Stockholms örlogsstation

3) Vaxholms kustartilleriregemente 4) Upplands regemente 5) Södermanlands

pansarregemente 6) Jönköpings-Kalmar regemente och Göta

ingenjörkår 7) Gotlands infanteriregemente, Gotlands artillerikår och Gotlands

kustartillerikår 8) Karlskrona örlogsstation och Karlskrona kustartilleriregemente

9) Göta artilleriregemente, Göta flygflottilj, Göteborgs luftvärnskår

och Älvsborgs kustartilleriregemente 10) Bohusläns regemente och

Skaraborgs flygflottilj 11) Livregementets grenadjärer 12) Västernorrlands

regemente och Norrlands trängkår samt 13) Jämtlands fältjägarregemente,

Norrlands artilleriregemente och Jämtlands flygflottilj. Ifråga om de under

2) och 4) omnämnda krigsrätterna kommer jag emellertid att i det följande

föreslå vissa ändringar i krigsdomarindelningen, vilka sammanhänga med

den utvidgning av krigsrättsorganisationen som föranledes av tillkomsten av

nya truppförband. Till frågan örn vilka arvoden som böra utgå till krigsdomarna

i dessa krigsrätter skall jag därvid återkomma. Vad krigsdomaren

i de under 9) angivna krigsrätterna beträffar, har han under hänvisning til!

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition nr 218.

arbetsbördans omfattning, vilken gjort honom nödsakad att begära partiell

ledighet, ifrågasatt tjänstens uppdelning på två, en såsom krigsdomare i

krigsrätterna vid Göta artilleriregemente och Göta flygflottilj och en såsom

krigsdomare i de två övriga krigsrätterna. Jag anser för min del lämpligt, att

en sådan uppdelning kommer till stånd och att innehavarna av de två

tjänster, vari den nuvarande skulle uppdelas, vardera böra erhålla ett arvode

av 1,800 kronor eller tillhopa 3,600 kronor, vilket jämfört med det arvode,

som utgår till den nu tjänstgörande krigsdomaren, innebär en ökning med

900 kronor. För vardera av krigsdomarna i de under 3) och 8) angivna krigsrätterna

synes arvodet böra höjas med 600 kronor och för var och en av de

övriga av de nu nämnda krigsdomarna med 300 kronor. Sammanlagt skulle

sålunda de nu ifrågasatta arvodena innebära en ökning av arvodessumman

åt krigsdomare med 4,500 kronor, varav 3,600 kronor skulle avse ren arvodesförbättring

och återstående ökning bero av ändring i krigsdomarindelningen.

Ifråga om auditörs- och krigsfiskalsbefattningarna torde till en början böra

beröras vissa frågor angående auditöremas och krigsfiskalemas indelning.

Vid krigsrätterna vid de i Linköping förlagda fyra truppförbanden, nämligen

Livgrenadjärregementet, Svea trängkår, Östgöta luftvärnsregemente och Östgöta

flygflottilj äro för närvarande anställda en auditör och en krigsfiskal.

Beträffande krigsfiskalsbefattningen, vilken innehas av landsfogden i Östergötlands

län, har justitiekanslersämbetet med hänsyn till omfattningen av

det med krigsfiskalstjänsten förenade arbetet hemställt, att Kungl. Majit ville

taga under övervägande, huruvida icke befattningen borde uppdelas. En sådan

uppdelning synes ock böra komma till stånd och ske på det sätt, att

en ny krigsfiskalstjänst inrättas för krigsrätterna vid de två sistnämnda

förbanden. Auditörstjänsten vid ifrågavarande fyra krigsrätter bör uppdelas

på motsvarande sätt. Till auditören utgår för närvarande ett arvode av 4,800

kronor och till krigsfiskalen ett arvode av 2,100 kronor. Enligt de grunder,

som vid senaste arvodesregleringen för auditörer och krigsfiskaler kommit till

tillämpning, torde efter uppdelningen vardera auditören böra erhålla ett arvode

av 3,000 kronor och vardera krigsfiskalen ett arvode av 1,500 kronor.

Vid nämnda reglering ifrågasattes ändrad organisation av auditörstjänsten i

Boden, och i propositionen framhölls att denna fråga borde bliva föremål

för fortsatt uppmärksamhet. I sådant hänseende har jag övervägt att uppdela

auditörstjänsten på två tjänster, den ena avseende krigsrätterna vid

Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente samt den andra krigsrätterna

vid Norrbottens artillerikår och Bodens ingenjörkår. Med en sådan

uppdelning synes dock böra anstå i avvaktan på utvecklingen under ytterligare

ett år och de erfarenheter som därunder kunna vinnas. Frånsett den

ökning av arvodessummorna åt auditörer och krigsfiskaler med resp. 1,200

och 900 kronor, som skulle bliva en följd av uppdelningen av auditörs- och

krigsfiskalstjänsterna i Linköping, har jag ej funnit tillräcklig anledning

föreslå någon arvodesförhöjning till auditörer och krigsfiskaler i vidare mån

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 218.

17

än sådan föranledes av den utbyggnad av krigsrättsorganisationen, för vilken

jag i det följande kommer att redogöra. Nu förefintlig möjlighet till

partiell ledighet med bibehållen avlöning bör alltjämt hållas öppen.

Under budgetåret 1943/44 avses fyra nya truppförband skola uppsättas,

nämligen Göta pansarlivgarde i Stockholm, Bergslagens artilleriregemente i

Kristinehamn samt Bråvalla flygflottilj i Norrköping och Upplands flygflottilj

i Gamla Uppsala. Vid vart och ett av dessa förband skall finnas regementskrigsrätt.

Befattningen som krigsdomare i regementskrigsrätten vid pansarlivgardet

synes lämpligen kunna förenas nied annan krigsdomarbefattning

i Stockholm. Därvid kommer i betraktande alt den i regementskrigsrätten

vid Svea livgarde och stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation tjänstgörande

krigsdomaren på grund av den omfattning arbetsbördan tagit önskar

från och med nästa budgetår bliva entledigad från befattningen som

krigsdomare i regementskrigsrätten. På grund härav synes ytterligare en

krigsdomare böra förordnas i Stockholm, vilken skulle tjänstgöra i krigsrätterna

vid Svea livgarde och pansarlivgardet. Med hänsyn till den arbetsbörda

som redan åligger de i Stockholm tjänstgörande auditörerna torde befattningen

som auditör vid pansarlivgardets krigsrätt icke böra förenas med

annan auditörsbefattning, vadan en ny auditörstjänst skulle behöva inrättas

i Stockholm. Någon ny krigsfiskalstjänst torde däremot icke behöva inrättas

därstädes, utan krigsfiskal vid någon av de redan befintliga regementskrigsrätterna

bör kunna jämväl bestrida befattningen som krigsfiskal

vid pansarlivgardets krigsrätt. Befattningen synes lämpligen kunna förenas

med krigsfiskalsbefattningen vid Roslagens och Svea flygflottiljers krigsrätter.

Krigsdomar-, auditörs- och krigsfiskalshefattningarna vid Upplands

flygflottiljs krigsrätt böra förenas med motsvarande befattningar vid regementskrigsrätten

vid Upplands regemente. Särskilda sådana befattningar

måste däremot inrättas vid de nya regementskrigsrätterna i Kristinehamn

och Norrköping. Under hänvisning till vad förut anförts rörande de arvodesbelopp,

som för närvarande utgå till den för krigsrätterna vid Svea livgarde

och Stockholms örlogsstation gemensamme krigsdomaren och till

krigsdomaren i Upplands regementes krigsrätt, föreslås att på grund av nu

ifrågasatta utökning av krigsrättsorganisationen och jämkningar i densamma

följande arvoden skola utgå, nämligen till var och en av krigsdomaren i

stationskrigsrätten, krigsdomaren i krigsrätterna vid Svea livgarde och Göta

pansarlivgarde samt auditören vid pansarlivgardets krigsrätt 2,100 kronor,

lill krigsfiskalen vid pansarlivgardets samt Roslagens och Svea flygflottiljs

krigsrätter 1,800 kronor, lill krigsdomaren, auditören och krigsfiskalen vid

Upplands regementes och Upplands flygflottiljs krigsrätter resp. 2,100, 3,600

och 1,500 kronor, till krigsdomaren, auditören och krigsfiskalen vid Bergslagens

artilleriregementes krigsrätt resp. 1,200, 2,700 och 1,200 kronor samt

till motsvarande befattningshavare vid Bråvalla flygflottiljs krigsrätt resp.

720, 1,680 och 660 kronor. Vad sålunda föreslagits skulle medföra en ökning

av arvodessummorna ål krigsdomare, auditörer och krigsfiskal!- med

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sinni. Nr lils. "

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

resp. 3,720, 7,080 och 2,760 kronor. Ifråga om krigsdomarna kan denna

ökning till ett belopp av 900 kronor anses innebära ren arvodesförbättring.

I övrigt beror ökningen på utvidgning och ändringar i organisationen.

Till nästkommande års riksdag bör ske en förnyad omprövning av arvodena

med ledning av de ytterligare erfarenheter som till dess kunna vinnas.

Såsom förut framhållits bör därvid frågan om förändrad organisation av

auditörstjänsten i Boden ånyo upptagas till behandling.

De ifrågasatta arvodesbeloppen äro att betrakta såsom endast-förslagsvis

angivna. I enlighet med vad även tidigare ansetts lärer Kungl. Maj :t vid fastställande

av nya specialstater (jfr statsliggaren sid. 137 ff.) för krigsdomare,

auditörer och krigsfiskal!- äga att inom ramen för anslaget vidtaga de jämkningar

som av organisatoriska eller andra skäl kunna finnas påkallade.

I fråga örn rätten till ersättning för expenser infördes, såsom framgår av

det föregående, från och med innevarande budgetår en ny ordning, enligt

vilken ersättning utgår icke såsom förut i form av visst bidrag utan för

de verkliga utgifterna. Huru denna anordning verkat låter sig ej bedömas

förrän efter budgetårets utgång, sedan räkningar inkommit för hela året.

Jag måste därför fortfarande ställa mig tveksam, huruvida den nya ordningen

bör bibehållas, men saknar å andra sidan anledning att nu föreslå

någon ändring därvidlag. Jag föreslår således att auditörer och krigsfiskal

under nästa budgetår skola i samma utsträckning som för närvarande vara

berättigade till ersättning för sina utgifter i tjänsten. Vad beträffar föreskriften

att räkningarna skola vara attesterade av krigsdomaren, finner jag ej

skäl frångå densamma. Något hinder mot att auditörerna, sedan de fasta

expensbidragen förbrukats, utfå ersättning för överskjutande kostnader allteftersom

dessa uppkomma och således utan att avvakta budgetårets utgång,

anser jag icke föreligga.

Beträffande frågan om rätt till semester förhåller det sig visserligen så, att

ju större omfattning krigsrättsgöromålen tagit desto större likhet ha ifrågavarande

befattningar kommit att erbjuda med domar- och åklagartjänsterna

vid de allmänna domstolarna. I samma män ha också befattningarnas innehavare

till stöd för yrkandet om semester kunnat andraga billighetsskäl, som

i och för sig måste anses mycket beaktansvärda. Ä andra sidan gäller, att så

länge dessa befattningar låta sig förenas med domar- och åklagartjänster vid

allmänna domstolar, kvarstår deras karaktär av bisysslor och därmed de

betänkligheter som kunna resas mot att innehavarna av sådana sysslor tillerkännas

semester. I varje fall synes frågan, huruvida trots dessa betänkligheter

semesterrätt bör beviljas, icke böra bedömas efter nuvarande onormala

förhållanden utan med hänsyn till göromålens omfattning under fredsförhållanden.

Jag finner mig fördenskull alltjämt förhindrad tillstyrka semesterkravet.

Vad slutligen beträffar frågan om ersättning åt auditörerna vid kustartilleriregementena

för göromålen som kronans ombud ha dessa göromål icke

något med auditörstjänstgöringen att skaffa. För den händelse auditörerna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

19

även i fortsättningen skola ha sig ålagda detta arbete, bör ersättning fördenskull

beredas dem av anslag under fjärde huvudtiteln. Jag saknar därför

anledning att vidare beröra denna fråga.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.

Den för disponerandet av anslaget till Krigsrätterna: Avlöningar gällande

avlöningsstaten är av följande lydelse:

Avlöningsstat.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt krigsdomare, förslagsvis.................. kronor 55,800

b) Arvoden åt auditörer, förslagsvis..................... » 134,100

c) Arvoden åt krigsfiskaler, förslagsvis.................. » 55,300

d) Vikariatsersättningar, förslagsvis .................... » 2,500

e) Tillfälliga ersättningar åt civil personal vid regements
och

stationskrigsrättema, förslagsvis .............. » 3,200

f) Ersättning till personal vid särskilda krigsrätter m. m.,

förslagsvis ........................................ » 28,600

Summa kronor 279,500.

Avlöningsstaten bör alltjämt upptaga de delposter som nu ingå i densamma.

I enlighet med vad förut anförts skulle delposten till arvoden åt

krigsdomare uppföras med (55,800 + 4,500 + 3,720 =) 64,020 kronor,

delposten till arvoden åt auditörer med (134,100 + 1,200 +.

+ 7,080 =) 142,380 kronor och delposten till arvoden åt krigsfiskaler

med (55,300 + 900 + 2,760 =) 58,960 kronor eller i avrundade

tal med respektive 64,100 kronor, 142,400 kronor och 59,000 kronor. Vad

beträffar delposten till vikariatsersättningar, från vilken bland

annat bestrides ersättning som vid partiell ledighet för befattningshavare vid

regements- eller stationskrigsrätt tillerkännes vikarien utöver vad den ordinarie

tjänsteinnehavaren förklaras skyldig avstå under ledigheten, har densamma

visat sig helt otillräcklig för sitt ändamål. Sålunda har under tiden

juli—december 1942 i vikariatsersättningar utbetalts över 24,600 kronor. Med

hänsyn härtill synes posten icke böra bestämmas till lägre belopp än 10,000

kronor. Delposten till tillfälliga ersättningar åt civil personal

vid regements- och stationskrigsrättema har

däremot icke under nämnda tid belastats i någon högre grad, utan synes

kunna sänkas till 1,000 kronor. Beträffande slutligen delposten å 28,600 kronor

till ersättning till personal vid särskilda krigsrätter

m. m. har den under samma tid, beroende bland annat på den

talrika förekomsten av mål från underställda förband, belastats med utgifter

till belopp vida överstigande postens summa. Posten synes icke böra upptagas

med lägre belopp än 50,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Anslaget i dess helhet skulle således för budgetåret 1943/44 bestämmas till

(64,100 + 142,400 + 59,000 + 10,000 + 1,000 + 50,000 =) 326,500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för krigsrätterna att

tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

a) Arvoden åt krigsdomare, förslagsvis. . . . kronor 64,100

b) Arvoden åt auditörer, förslagsvis ...... » 142,400

c) Arvoden åt krigsfiskaler, förslagsvis .... » 59,000

d) Vikariatsersättningar, förslagsvis ...... » 10,000

e) Tillfälliga ersättningar åt civil personal

vid regements- och stationskrigsrätter
na,

förslagsvis..................... » 1,000

f) Ersättning till personal vid särskilda

krigsrätter m. m., förslagsvis........ » 50,000

Summa kronor 326,500;

dels ock till Krigsrätterna: Avlöningar

för budgetåret 1943/44 anvisa elt förslagsanslag

av ................................ kronor 326,500.

2. Krigsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag.

Från detta anslag bestridas dels resekostnads- och traktamentsersättningar

till den civila personalen vid fredskrigsrätterna och dels ersättningar för auditörernas

och krigsfiskalernas expenser. För dessa ändamål ha för innevarande

budgetår beräknats, till det förra ett belopp av 10,000 kronor och

till det senare ett belopp av 20,000 kronor. Emellertid har under tiden juli—

december 1942 till reseersättningar åtgått något mera än det beräknade beloppet.

Vad beträffar expenskostnaderna saknas alltjämt fasta hållpunkter

för en bedömning till vilket belopp de kunna komma att stiga. Närmare erfarenhet

härutinnan kommer att vinnas först efter innevarande budgetårs utgång.

Med hänsyn härtill finns ej för närvarande anledning att frångå de

nämnda beräkningarna.

Anslaget synes alltså även för nästkommande budgetår böra bestämmas

till ett belopp av (10,000 + 20,000 =) 30,000 kronor.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsrätterna: Omkostnader för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av................kronor 30,000.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

21

Vad föredragande departementschefen under förenämnda

punkter hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Ma,j:t Konnugen samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

inlaga A.

(Jfr sid. 13)

Krigsrätternas verksamhet åren 1941 och 1942.

1

2

3

1 4

5

1 6

Krigsrätter vid

Antal samman- träden

1

; Antal mål

1

och ärenden2

1

Antal disci- ! plinmål,2

vari audi- tören år

| 1942 avgivit

; yttrande

1941

19421

1941

j 1942

1

j Livregementet till häst........

28

31 + 23

115 + 13

160 + 68

274 + 19

Svea artilleriregemente ........

64

92 + 3

150 + 126

271 + 218

140 + 36

| Svea ingenjörkår..............

27

25 + 8

92 + 15

90 + 42

112

Signalregementet..............

17

22 + 5

29 + 2

65 + 28

49

Svea livgarde .................

84

113 + 6

142 + 93

248 + 106

619 + 211

j Stockholms örlogsstation ......

48

62

252 + 117

284 + 158

614 + 239

1 Stockholms luftvärnsregemente3

2

4 + 12

17 + 1

52 + 13

98 + 19

Roslagens flygflottilj ..........

18

0 + 14

35

23

40

: Svea » ..........

7

0 + 18

24

63

94

( Vaxholms kustartilleriregemente

54

57 + 3

450 + 55

687 + 82

405 + 131

Upplands regemente...........

59

60 + 23

129 + 39

257 + 59

163 + 33

j Södermanlands pansarregemente

(förutv. Södermanlands reg.)..

32

46 + 2

24 + 20

76 + 54

97 + 38

Södermanlands flygflottilj4 ....

1

0 + 7

14

j Livgrenadjärregementet........

65

52 + 13

34 + 47

54 + 97

105 + 177

Svea trängkår ..............

55

66 + 4

23 + 36

36 + 103

64 + 38

Östgöta luftvärnsregemente ....

28

20 + 14

26 + 13

59 + 37

165

5 flygflottilj ............

13

2 + 14

17 + 1

25 + 2

91

Smålands arméartilleriregemente

45

4 + 45

201

287 + 5

78 + 10

Jönköpings-Kalmar regemente..

25

14 + 34

21 + 19

48 + 29

178 + 25

Göta ingenjörkår..............

26

0 + 29

9 + 18

36

77

Kronobergs regemente ........

52

57 + 15

26 + 34

36 + 75

218 + 104

Gotlands infanteriregemente....

52

63 + 17

51 + 84

116 + 105

91 + 80

» artillerikår..........

49

24 + 37

46 + 52

109 + 39

49

> kustartillerikår ......

33

47 + 2

122 + 14

69 + 161

55 + 32

Karlskrona örlogsstation.......

56

60 + 5

300 + 19

373 + 178

622 + 293

> kustartillerireg.....

46

18 + 34

207 + 1

249 + 26

300 + 42

Norra skånska infanterireg.....

41

41 + 10

158 + 41

140 + 73

168

Vendes artilleriregemente......

50

42 + 18

100 + 35

126 + 63

212

Skånska trängkåren ...........

21

31

27 + 27

56 + 119

76 + 25

Södra skånska infanterireg.....

85

85 + 9

136 + 107

192 + 88

212 + 115

Tionde flygflottiljen3..........

12

30 + 7

19 + 4

46 + 46

46 + 42

Skånska pansarregementet (för-

utv. Skånska kavallerireg.) .

87

94 + 18

115 + 88

125 + 162

103

Flygkrigsskolan..........

9

4 + 10

12 + 9

28 + 7

20

Hallands regemente........

37

34 + 60

64 + 36

116 + 27

98 + 37

Göta artilleriregemente .....

63

73 + 6

219 + 108

227 + 172

186 + 281

1 flygflottilj3..............

11

0 + 17

42

80

48

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

23

1

2

3

4

5

6

.

Krigsrätter vid

Antal samman- träden

Antal mål och ärenden2

Antal disci- plinmål,2

varl audi- tören år

1942 avgivit

yttrande

1941

1942’

1941

1942

Älvsborgs regemente ..........

28

12 + 19

47 + 10

90 + 11

153 + 25

Bohusläns regemente..........

56

65 + 68

91 + 71

162 + 105

350 + 137

Skaraborgs flygflottilj3 ........

7

8 + 6

24

100 + 8

44 + 13

Skaraborgs pansarregemente (för-

utv. Skaraborgs regemente) ..

20

21 + 3

70 + 19

81 + 122

101

Livregementets husarer........

13

13 + 8

56 + 1

100 + 39

147

Göta trängkår ................

16

14 + 9

40 + 2

44 + 37

113

Karlsborgs luftvärnsregemente..

9

23+2

41 + 1

95 + 55

112 + 5

Västgöta flygflottilj............

7

0 + 7

23

26

33

Värmlands regemente..........

33

43 + 10

72 + 26

77 + 69

164 + 120

Livregementets grenadjärer ....

59

69 + 12

148 + 49

186 + 202

120 + 80

Västmanlands flygflottilj ......

13

1 + 14

49

47 + 1

115

Hälsinge regemente............

41

48 + 3

72 + 15

108 + 90

228 + 145

Dalregementet ................

18

26 + 29

31 + 6

70 + 31

162 + 24

Västernorrlands regemente ....

40

14 + 21

143 + 23

167 + 21

211 + 35

Norrlands trängkår............

24

25 + 13

54 + 29

72 + 38

77 + 16

Jämtlands fältjägarregemente ..

42

41 + 10

52 + 81

177 + 167

185 + 114

Norrlands artilleriregemente.. . .

22

20 + 14

37 + 49

90 + 84

155 + 26

Jämtlands flygflottilj..........

9

8 + 4

39

57 + 4

70 + 5

Västerbottens regemente ......

37

42 + 19

83 + 20

75 + 51

242 + 44

Norrlands dragonregemente ....

14

0 + 58

56 + 13

103

139

Norrbottens regemente ........

64

49 + 23

125 + 23

142 + 52

221 + 1

» artillerikår........

18

19 + 19

67 + 2

50 + 17

53 + 22

Bodens artilleriregemente6 .....

30 + 20

123 + 37

143 + 52

» ingenjörkår............

36

5 + 32

81 + 9

54 + 3

75

Norrbottens flvgbaskår4.......

3

14 + 9

4

24 + 16

74 + 11

2031

1983 + 974

4941 + 1723

7.243 + 3 702

9351 + 3005

1 Första talet avser sammantr. varvid förekommit mål el. ärende från underställda förband,

andra talet avser övriga sammanträden.

2 Andra siffran avser mål el. ärenden från underställda förband.

3 Krigsrätten började sin verksamhet 1. 7. 1941.

« » > » > 1. 10. 1941.

6 Uppgifter för denna krigsrätt föreligga ej för 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till Krigsrätterna: Avlöningar m. m. s. 6 i texten