Sök i Ratio Lex

Angående överenskommelse med Vänersborgs stad örn reglering av vissa brofrågor m. m

1943-03-13 · 16 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:226, Angående överenskommelse med Vänersborgs stad örn reglering av vissa brofrågor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående överenskommelse

med Vänersborgs stad örn reglering av vissa brofrågor

m. m.; given Stockholms slott den 30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Med skrivelse den 19 mars 1943 hava järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

underställt Kungl. Majits prövning en mellan styrelserna, under förbehåll

av Kungl. Majits godkännande, å ena sidan, och Vänersborgs stad, å

andra sidan, träffad överenskommelse örn reglering av vissa brofrågor inom

staden m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 226.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

För orientering beträffande de lokala förhållandena får jag till en början

— under hänvisning till en karta, vilken torde få såsom bilaga fogas till

statsrådsprotokollet (Bilaga A) — här meddela följande.

Före senaste ombyggnaden gick Trollhätte kanal genom Vänersborgs stads

hamn. Kanalsträckan från Vänern till Lilla Vassbotten brukar kallas Vänersborgs

kanal.

Sedan kronan förvärvat Trollhätte kanal, blev den enligt av Kungl. Maj:t

fastställd plan ombyggd åren 1910—1916. Därvid framdrogs farleden vid Vänersborg

i en helt ny sträckning cirka 900 meter väster om Vänersborgs kanal.

De båda kanallederna korsas vid Vänersborg av dels en landsvägsförbindelse,

dels en järnvägsförbindelse. Vägförbindelsen består av en svängbro

ijver Vänersborgs kanal, numera kallad Residensbron och tidigare benämnd

»Vindbron», från vilken en landsväg leder vidare över den ö, som ligger mellan

de två kanallederna, fram till den s. k. Nya Dalbobron. Denna bro är en

svängbro, som över den nya Trollhätte kanal leder över till Dalbolandet.

Järnvägsförbindelsen utgöres av förutvarande Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga

järnväg — numera tillhörande statens järnvägar •—- med en gammal

svängbro över Vänersborgs kanal och en stor enkelarmad klaffbro över den

nya farleden.

Vänersborgs kanal är i sin längdriktning uppdelad så, att den östliga hälften,

frånsett landfästet för Residensbron, tillhör Vänersborgs stad och användes

för hamnändamål, under det att den västliga hälften är upplåten för

kanaldriften och står under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Inom Vänersborgs stads område finnes ytterligare en bro över Trollhätte

kanal, nämligen den s. k. Gropbron, vilken leder över den söder om Vassbotten

löpande del av kanalen, som benämnes Karls grav.

Beträffande grundvalen för de rättsförhållanden, vilka beröras av överenskommelsen,

får jag i anslutning till myndigheternas redogörelse anföra följande.

Sedan Trollhätte kanal år 1800 öppnats för trafik, förordnade Kungl. Maj:t

genom brev den 14 december 1825, att alla på segelfarten grundade inkomster

ävensom vad staden erhållit i arrende för Dalbobron — varmed vid denna

tid avsågs hela vägtrafikleden över ön mellan Vänersborg och Dalbolandet,

vid vilken trafikled staden uppbar s. k. bompenningar — skulle från och med

år 1826 överlåtas på direktionen över segelfarten mellan Vänern och havet

under villkor, dels att staden för alltid befriades från vidmakthållandet av

inrättningar m. m. för segelfarten förbi staden ävensom från underhållet av

Dalbobron och »Vindbron», dels ock att staden i ersättning för minskade inkomster

från och med år 1826 av direktionen skulle erhålla årligen 2,000

riksdaler banko (3,000 kronor). Nämnda direktion efterträddes sedermera

av Nya Trollhätte Kanalbolag, vars rättigheter och skyldigheter numera tillkomma

vattenfallsstyrelsen.

En genom Kungl. Maj:ts brev den 28 juli 1852 stadfäst överenskommelse

fastställde vidare bland annat.

Visst område, markerat å en till överenskommelsen hörande karta och omfattande

västra delen av segelleden förbi Vänersborg samt intill denna del

gränsande dragvägar m. m., skulle »allt framgent förbliva under Kanalbolagets

disposition, på det att Bolaget må kunna med behörig noggrannhet, i

överensstämmelse med föreskriften i det för Bolaget utfärdade nådiga privi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

3

legium, fullgöra sina åligganden att hålla segelådran vid fullt djup samt

dragvägar, broar m. m. i ändamålsenligt skick». Kanalbolaget avstod från

alla anspråk på kaj- och hamnpenningar av Vänersborgs stad ävensom rätt

att upptaga vissa avgifter för virke m. m., som omlastades i Vänersborg.

Då frågan om den gamla kanalledens framtida användning icke före igångsättandet

av 1910 års ombyggnadsarbeten å kanalen var föremål för några

underhandlingar mellan staten och staden och då icke heller någon bestämmelse

rörande den gamla kanalleden meddelades vid fastställande av plan

för den nya leden, öppnade vattenfallsstyrelsen senare underhandlingar

härom med staden, vilka dock icke ledde till något resultat. Frågan hänsköts

till sist till domstol. I rådhusrättens utslag, som sedermera fastställdes av

hovrätten och av Kungl. Maj:t den 29 maj 1937, uttalades bland annat, att

den omständigheten att farleden erhållit en ny sträckning icke i och för sig

medförde befrielse för vattenfallsstyrelsen från de förpliktelser, som enligt

Kungl. Maj:ts brev av år 1825 och år 1852 åvilade kanalens ägare.

Emellertid visade det sig, att de båda förenämnda vägbroarna, nämligen

Residensbron och Nya Dalbobron, voro i behov av förstärkningar med hänsyn

till behovet att över desamma framföra tyngre fordon. Detsamma gällde

även den söder om Vassbotten befintliga Gropbron. Rörande de förhandlingar,

som härom fördes emellan staden och vattenfallsstyrelsen, anföra myndigheterna

i sin förevarande skrivelse.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat sig i frågan till Vänersborgs

stad, vände sig staden till vattenfallsstyrelsen med anhållan, att styrelsen

ville snarast låta verkställa vissa förstärknings- och ändringsarbeten

för att göra broarna bättre än förut lämpade för trafikbehovet. Vid de förhandlingar,

som på grund därav fördes mellan staden och vattenfallsstyrelsen,

hävdades från styrelsens sida, att kostnader för sådana förstärkningar,

vilka avsågo, att broarna skulle kunna belastas med tyngre trafik än som

förutsatts vid broarnas uppförande, icke ålåge vattenfallsstyrelsen som kanalintressent

ulan borde bekostas av staden såsom väghållningsskyldig. Sedermera

överenskoms emellertid, att vattenfallsstyrelsen skulle genom Trollhätte

kanalverk verkställa vissa erforderliga förstärkningsarbeten å de tre

broarna, under det att staden åtoge sig vissa kostnader för signalanordningar

m. m., erforderliga för att ordna trafikmöten vid broarna, å vilka fordon

med större laster endast finge framföras i enkel körfil. Det förutsattes

emellertid, att det genom fortsatta förhandlingar eller eventuellt genom avgörande

av domstol skulle bliva fastställt, vilken part som slutgiltigt skulle

täcka ifrågavarande kostnader för förstärkningar och ändringar. Den del

av dessa kostnader, som tills vidare förskotterats av Trollhätte kanalverk,

uppgår till 21,555 kronor 60 öre, medan av staden för signaler m. m. utlagts

12,204 kronor.

Frågan kom i ett i viss mån förändrat läge i samband med planeringen i

stort av vägförhållandena i trakten. Därvid upprättades förslag till fullständig

ombyggnad av såväl Residensbron och Nya Dalbobron som Gropbron.

Beträffande Residensbron upptager det upprättade förslaget alternativt

fast bro eller en klaffbro. Även beträffande järnvägsbron bär fråga uppkommit

rörande en ombyggnad med förändring till fast bro.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Om behovet och möjligheterna att anordna Residensbron och järnvägsbron

såsom fasta broar samt örn de förhandlingar, som förts rörande dessa frågor

och därmed sammanhängande förhållanden, innehåller myndigheternas skrivelse

följande redogörelse.

För Trollhätte kanalverk, som det bland annat åligger att bevaka och låta

manövrera Residensbron, är det påtagligen önskvärt, att den nya bron anordnas

såsom en fast bro, som icke kräver ständig bevakning. Detta skulle

dock medföra, att tillträde till den del av Vänersborgs hamn, som är belägen

mellan Residensbron och järnvägsbron, skulle från norra sidan bliva

omöjligt för fartyg av någon avsevärd storlek. Möjligen skulle den kunna

användas för pråmar och mindre motorbåtar. Däremot är det tänkbart, att

åtminstone under en övergångstid tillträde till ifrågavarande del av hamnen

beredes söderifrån, varvid såväl in- som utlöpande fartyg passera nuvarande

järnvägsbron.

Emellertid är det även för järnvägsstyrelsen såsom ägare av förutvarande

Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg av intresse, att Vänersborgs

kanal avstänges, i vilket fall järnvägsbron över Vänersborgs kanal också

kan göras fast och dessutom relativt lätt förses med flera spår, vilket kan

Idiva till nytta med hänsyn till att Vänersborgs bangård ligger delvis öster,

delvis väster örn Vänersborgs kanal.

Med hänsyn till dessa förhållanden tog vattenfallsstyrelsen initiativ till förhandlingar

med Vänersborgs stad om de nya broarna i samråd med representanter

för järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Härvid

framkommo följande förhållanden, som väsentligt inverka på frågans

lösning.

Deli del av Vänersborgs hamn, som utgöres av sträckan mellan Residensbron

och Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs bro, är utrustad med

en c:a 420 meter lång kaj på Vänersborgs kanals östra sida. Denna kaj måste.

örn staden skall kunna biträda förslaget om fast Residensbro, ersättas med

annat kajutrymme. Det har då såsom lämpligast föreslagits att anlägga en

ny kaj å den nya farledens östra sida mellan Nya Dalbobron och järnvägens

klaffbro över den nya kanalleden. Denna sträcka har en längd av endast

cirka 220 meter. Redan i samband med den nya farledens anläggande har

emellertid staden begagnat sig av en där, strax invid Nya Dalbobron anlagd,

cirka 75 meter lång träbrygga, vilken nu är i .starkt behov av ombyggnad.

Förslag till sådan ombyggnad och till kajens fortsättande utefter

hela farledens östra strand mellan de båda broarna har uppgjorts av civilingenjören

T. Hultin och avser en betongkaj för fartyg örn 4 meters djupgående.

Framställning örn statsbidrag för de längst norrut belägna 75 meterna

av kajsträckan har redan ingivits till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Från

Vänersborgs stads sida har hävdats, att om staden skall kunna avvara den

sträcka av den gamla hamnen, som är belägen mellan broarna, staden inom

kort tid blir i behov av hela den 220 meter långa kajsträckan utefter nya farleden.

Faktiskt blir den nya kajen betydligt kortare än den, som förloras,

men samtidigt erhålles ökat vattendjup vid kajen; den gamla kajen är avsedd

endast för cirka 3 meter djupgående fartyg.

Fortsatta förhandlingar i dessa frågor hava sedermera förts mellan de

statliga myndigheterna och staden. Dessa förhandlingar hava letts av landshövdingen

Vilhelm Lundvik. Sedan vattenfallsstyrelsen under hand underrättat

mig örn förhandlingarna, hava de i sin sista fas bedrivits i kontakt med

kommunikationsdepartementet. Förhandlingarna hava resulterat i den preli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

minära överenskommelse mellan å ena sidan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

samt å andra sidan Vänersborgs stad, vilken av styrelserna

med förevarande skrivelse underställts Kungl. Majit och vilken torde få fogas

vid statsrådsprotokollet (Bilaga B). Från stadens sida har överenskommelsen

godkänts genom stadsfullmäktiges beslut den 16 mars 1943.

överenskommelsen innebär i huvudsak följande.

Staden erhåller utfästelse om statsbidrag dels med 95 procent av verkliga

kostnaden för ombyggnad av Residensbron, Nya Dalbobron och Gropbron

med tillfartsvägar samt av vägen Dalsland—Vänersborg i övrigt, dels med

två tredjedelar av verkliga kostnaden för anläggning av ny hamn vid nya

kanalen med en kajsträcka av 220 meter.

Staden erhåller såsom särskilda bidrag för utförande av hamnanläggningen

sammanlagt 185,000 kronor av järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

Staden medgiver, att Residensbron och järnvägsbron över gamla kanalen

må ombyggas till fasta broar.

Vattenfallsstyrelsen befrias från varje skyldighet enligt Kungl. Majits

brev den 14 december 1825, med undantag för skyldigheten att årligen till

staden erlägga 3,000 kronor. Styrelsen åtager sig dock att bestrida de kostnader

för underhåll och drift av Gropbron och Dalbobron, som kunna komma

att falla på staden.

Staden återinträder i dispositionsrätten till vissa land- och vattenområden

men överlåter visst annat område till vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen och staden dela dels de hittillsvarande kostnaderna för

förstärkningsarbeten å och trafiksignaler vid de tre broarna, dels framtida

kostnader för eventuellt erforderliga förstärkningsarbeten å broarna före ombyggnadsarbetenas

utförande. Stadens bidrag till sistnämnda kostnader är

dock maximerat till 20,000 kronor.

Vid överenskommelsens träffande har förutsatts, att Residensbron ej ombygges

förrän statsbidrag beviljats till utförande av 75 meter kaj vid hamnanläggningen

(anläggningens första etapp), att järnvägsbron ej ombygges förrän

statsbidrag beviljats till ytterligare 35 meter kaj samt att statsbidrag till

hamnanläggningen i dess helhet skall vara beviljat senast inom åtta år från

det ombyggnaden av Residensbron påbörjats.

Överenskommelsen skall vara förfallen, därest densamma icke av Kungl.

Majit godkänts före utgången av år 1943.

De i överenskommelsen avsedda byggnadsarbetena beräknas för närvarande

.draga följande kostnader.

Broarbeten Kostnad kronor

Residensbron utförd såsom fast bro (utförd såsom rörlig

bro 346,000 kronor) .......................... 177,000

Nya Dalbobron .................................. 1,584,600

Gropbron ...................................... 1,034,000

Kostnadsökning 60 °/o ............................ 1,677,400 4,473,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Kostnad kronor

Kajarbeten

lorn kaj med järnvägs- och kranspår (första etap
-

pen) ........................................ 300,000

145 m kaj med järnvägs- och kranspår (andra etappen) 598,000 898,000

Lyftkran ...................................... 150,000 150,000

Summa kronor 5,521,000.

Den enligt överenskommelsen avsedda kostnadsfördelningen mellan staten

och staden av nämnda kostnader framgår av följande sammanställning.

Staten

kronor

Staden

kronor

Summa

kronor

Broarbeten................

Hamnarbeten:

................. 4,249,300

223,700

4,473,000

bidrag av hamnanslag...

särskilt bidrag..........

Lyftkran .................

................. 598,6001

................. 185,000)

114,400

150,000

898.000

150.000

Summa kronor 5,032,900

488,100

5,521,000

Avsikten är emellertid icke att genomföra hela byggnadsprogrammet omedelbart

eller i ett sammanhang. Man har förutsatt arbetenas utförande i vissa

byggnadsperioder, därvid behovet av ombyggnaden av Residensbron blir avgörande

för arbetenas påbörjande.

Myndigheterna anföra härom följande.

Först bör Residensbron, vilken, såsom förut nämnts, är mycket bristfällig,

ombyggas. Den nuvarande bron är uppförd för omkring 70 år sedan. Grundläggningen

är otillfredsställande och överbyggnaden medger, trots år 1939

utförda förstärkningar, trafik med tyngre bilar endast i en körfil. Om bron

blir fast, blir Vänersborgs kanal mindre användbar som hamn, även om den

så länge järnvägsbron är rörlig kan fritt trafikeras söderifrån. Det har därför

ansetts skäligt, att staden får statsbidraget till ombyggnad av den förefintliga

75 meters kajen vid nya farleden, innan Residensbrons ombyggnad påbörjas.

Vidare har ansetts skäligt, att staden får statsanslag för byggande av ytterligare

35 meter ny kaj, innan järnvägsbrons ombyggnad till fast bro igångsättes

och därmed Vänersborgs kanal blir helt oanvändbar för andra fartyg

än motorbåtar och eventuellt pråmar. Slutligen har ansetts riktigt, att staden

skall kunna inom åtta år (från det ombyggnaden av Residensbron påbörjats)

disponera hela statsanslaget för den nya hamnen med sammanlagt 220 meters

kajlängd.

Angående tidpunkten för ombyggnaderna av Dalbobron och Gropbron kan

svårligen under nuvarande förhållanden träffas något avgörande, och detta

är ej heller behövligt för ordnande av de aktuella frågor, som närmast föranlett

här ifrågavarande överenskommelse. Dock torde vissa skäl tala för

en omedelbar förstärkning av åtminstone Dalbobron, särskilt med hänsyn till

önskvärdheten av att över densamma kunna framföra vissa försvarsväsendet

tillhöriga tunga fordon. Det har i avtalet förutsatts, att förstärkningsarbeten

kunna komma att före ombyggnaderna utföras å Residens-, Dalbo- och Gropbroarna,

varvid hälften av kostnaderna, dock högst 20,000 kronor, skola komma

att drabba staden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

7

Värdet i ekonomiskt avseende för statens del av överenskommelsen hava

myndigheterna sammanfattat i en vid skrivelsen fogad tabellbilaga, vari angivits

den för statsverket ökade respektive minskade kostnaden i olika hänseenden

för den händelse överenskommelsen icke skulle bliva godkänd. Tabellen

torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilaga C).

I anslutning till innehållet i tabellen anföra myndigheterna följande.

Det har entydigt konstaterats, att Residensbron vid ombyggnad bör utföras

såsom fast bro. Det är till stor fördel för den nya riksvägen, att de trafikstopp,

som en rörlig bro vållar, undanröjas. Denna fördel har dock icke värdesatts

i penningar i tabellbilagan.

Residensbron är mycket gammal och bristfällig och bör ombyggas utan

lidsutdräkt. Med nu gällande prisnivå inbesparas i anläggningskostnad enligt

kostnadsberäkningarna 1.6 X (346,000 — 177,000) = 270,400 kronor genom

att bron göres fast i stället för rörlig. Ett tillägg på 60 °/o har därvid gjorts till

de år 1939 beräknade kostnaderna.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållits, att enligt de normer,

som för närvarande tillämpas, staden såsom väghållningsskyldig kan

påräkna statsanslag med 85 procent av den beräknade kostnaden för de

broar, som komma till utförande. Enligt de normer, som angivits i propositionen

rörande vägväsendets förstatligande (nr 122/1942) och som av 1942

års riksdag godkänts, kan i fall sådana som det förevarande statsanslag utgå

med intill 95 procent av den beräknade kostnaden. Överenskommelsen förutsätter,

att i förevarande fall 95 procent statsanslag skall utgå, vilket får

anses såsom fullt skäligt, enär riksvägen i allt väsentligt är behövhg för den

genomgående trafiken. Av kostnadsbesparingen för fast i stället för rörlig

Residensbro skulle vid 95 procent statsanslag ett belopp av 256,880 kronor

komma statsverket tillgodo.

För Trollhätte kanalverk är fördelen med den fasta bron främst, att bevakningspersonalen

vid bron kan indragas. Denna fördel, kapitaliserad efter

4 procent, har uppskattats till 90,000 kronor. Genom befrielse från framtida

underhåll av Residensbron gör kanalverket en besparing av 35,000 kronor.

Ytterligare en besparing, som kapitaliserad uppskattas till 25,000 kronor, ernås

genom att kanalverket slipper från underhållet av Vänersborgs kanal i

och med att denna överlämnas till staden. Om Residensbron skulle bibehållas

rörlig, varvid dess ersättande med en dyrbar ny bro borde få tills vidare

anstå, bleve kanalverket nödsakat att verkställa vissa förstärkningsarbeten,

sorn för kanalverkets del kunna lågt uppskattas till ett nuvärde av 20,000

kronor. Slutligen är kanalverket berättigat att erhålla kompensation från

järnvägen med 30,000 kronor, motsvarande den besparing, som järnvägen och

därmed statsverket gör för det fall att järnvägsbron över Vänersborgs kanal

blir fast, så att ständig bevakning där ej längre erfordras.

Den nuvarande enkelspåriga järnvägsbron förbinder tvenne genom Vänersborgs

kanal åtskilda spårområden i Vänersborg.

Broöverbyggnaden är av föråldrad typ och bärförmågan är otillfredsställande.

Brons ombyggnad har därför alltsedan ifrågavarande järnvägslinje den

1 juli 1940 förstatligades varit aktuell. Järnvägsstyrelsen önskar ombygga

bron, så snart frågan huruvida kanalen skall överbroas med fasta eller rörliga

broar, blivit avgjord.

Därest den nya järnvägsbron får utföras som helt fast bro, ulan öppningsbar

del, uppstår en besparing i anläggningskostnad av 60,000 kronor. Härvid

förutsättes, att den nya bron blir enkelspårig, varvid den gamla underbyggnaden

utan större ändringar kan bibehållas.

Vid fast bro ernås för järnvägen utöver ovannämnda kostnadsbesparingar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunell. Maj.ts proposition nr 226.

att de störningar i tågtrafik och växlingsarbete, vilka uppkomma vid broöppningarna,

bortfalla. Bron öppnas dock relativt sällan — i medeltal cirka 3

gånger per dygn — och i tablån har därför icke upptagits något mot denna

fördel svarande kapitalvärde.

Eventuellt kan framdeles uppstå behov av mer än ett järnvägsspår över

kanalen. Det är då för statens järnvägar en påtaglig fördel att lia en fast bro

eller möjligen anordna en bank över kanalen.

Enligt hittills tillämpade normer kan statsbidrag för kajbyggnaderna i Vänersborg

lämnas med intill 2/3 av de beräknade byggnadskostnaderna. överenskommelsen

förutsätter, att så skall ske i detta fall.

Å den mark, som disponerats av kanalverket i och för Vänersborgs kanals

drift, äro belägna ett par gamla byggnader, som måste rivas i samband med

Residensbrons ombyggnad. I stället för dessa behöver därvid kanalverket uppföra

en mindre, ny byggnad för förråd och lotsöverliggningsrum. Denna byggnad

beräknas kosta 15,000 kronor, och för densamma kräves en tomt om 1,000

kvm nära Dalbobron.

Även efter broarnas ombyggnad bör kanalverket skäligen omhänderhava

och bekosta manövreringen av de rörliga broarna liksom hittills varit fallet.

I betraktande av att kanalverket på grund av 1825 års nådiga brev haft att

bekosta underhållet å Dalbobron lian också anses rimligt, att kanalverket bestrider

de kostnader för framtida underhåll av7 Dalbobron och Gropbron, som

kunna komma att falla på staden. Efter den nya vägorganisationens genomförande

iorde^ oberoende härav underhållet av dessa broar till 95 procent

komma alt påvila statsverket.

I avtalet utfästa sig järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen att gemensamt

lämna ett särskilt bidrag av sammanlagt 185,000 kronor till den nya

hamnanläggningen, vilket ansetts motiverat av de förut angivna fördelarna

för statsverken av att Vänersborgs kanal får överbyggas med fasta broar.

I tabellbilagan hava såsom »ökade kostnader», örn avtal ej kommer till

stånd, upptagits ett antal poster — inalles 208,210 kronor — för kostnader,

som kunna tänkas drabba Trollhätte kanalverk genom domstolsutslag efter

process rörande de skyldigheter, vilka kunna åligga kanalverket på grund

av bestämmelser i 1825 års kungliga brev och därmed sammanhängande förhållanden.

Vattenfallsstyrelsen är visserligen av den uppfattningen, att nämnda

bestämmelser icke kunna hava den räckvidd, som härvid förutsatts, men då

från stadens sida förklarats, att staden vid en eventuell process anser sig

kunna hävda, att stadens åligganden såsom väghållningsskyldig, i vad gäller

vägförbindelsen mellan Vänersborg och Dalbolandet, äro för all framtid överflyttade

på kanalverket, har vattenfallsstyrelsen ansett riktigt alt, i avsaknad

av prejudikat, något räkna med möjligheten av att en process härom kunde

gå kanalverket emot.

I tablån har vidare som »minskade kostnader», om avtalet förfaller, upptagits

statsbidrag till 145 meter kaj med 400,000 kronor, varemot statsbidrag

med 200,000 kronor för ombyggnad av 75 meter kaj ej medräknats. Sistnämnda

summa har nämligen redan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansetts böra, oberoende av brofrågorna, tilldelas staden, och medel för ändamålet

äro reserverade av beviljade anslag.

Enligt tablån skulle statens »nettovinst» av överenskommelsen bliva

705,090 —- 626,880 = 78,210 kronor, om Trollhätte kanal skulle vara väghållningsskyldig

för broarna. Skulle denna väghållningsskyldighet åvila Vänersborg,

skulle enligt tablån överenskommelsen innebära en uppoffring för

staten av 208,210 — 78,210 = 130,000 kronor. Därvid ha emellertid icke

medräknats några belopp varken för fördelen för vägtrafiken av att Residensbron

blir fast eller för att järnvägsbron framdeles blir fast samt kan bred
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

9

das eller eventuellt ersättas med en bank. Det har icke heller tagits hänsyn

till, att Vänersborg med all sannolikhet skulle kunna påräkna statsbidrag för

en framtida förlängning av 75 meters kajen vid den nya kanalleden, även

om den tillkomma utan samband med broombyggnaderna och enbart motiverades

av ökat kajbehov för mera djupgående fartyg. Den nya hamnanläggningen

är av så allmännyttig karaktär, att staten har anledning verksamt

medverka till dess tillkomst.

Med stöd av det anförda hava styrelserna hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

dels för 1943 års riksdag framlägga förslag om godkännande av den preliminära

överenskommelsen med Vänersborgs stad, dels bevilja ett statsbidrag

av 200,000 kronor för anläggning av 75 meter kaj vid nya farleden vid Vänersborg,

dels ock vidtaga erforderliga åtgärder för att under budgetåret

1943/44 må kunna beviljas statsbidrag med 95 procent av kostnaden för byggande

av ny fast Residensbro vid Vänersborg i huvudsak enligt föreliggande

förslag samt med två tredjedelar av kostnaden för byggande av 35 meter kaj

vid nya farleden.

Av den historiska redogörelsen framgår, att vattenfallsstyrelsen såsom för- Departementsvaltare

av Trollhätte kanal fått övertaga vissa skyldigheter dels i fråga örn chefen''

underhållet av den gamla Vänersborgs kanal och dels beträffande hållandet

av vissa landsvägsbroar inom Vänersborgs stad. Med avseende å styrelsens

skyldighet beträffande underhållet av kanalen synas styrelsen och staden

vara ense. Däremot gå meningarna isär i vad gäller räckvidden av åliggandet

att hålla broarna. Medan vattenfallsstyrelsen hävdar, att styrelsen är skyldig

att hålla broarna blott för en trafik motsvarande den, för vilken desamma en

gång byggts, hävdar staden, att det åligger styrelsen att bekosta även sådana

breddningar och förstärkningar, som erfordras i anledning av trafikens ökade

tyngd och omfattning. En tvist härom lärer icke kunna lösas av administrativ

myndighet; om överenskommelse icke träffas, måste frågan underställas domstols

prövning. På grund av de säregna omständigheter, som föreligga i detta

fall, torde det vara vanskligt att i förväg uttala sig örn utgången av en rättegång

härom. Redan med hänsyn härtill torde en skälig överenskommelse

vara att föredraga.

Vissa förhållanden hava emellertid tillkommit, som ytterligare komplicera

frågan.

För vägtrafiken på riksvägen från Vänersborg västerut utgör det en obestridlig

nackdel, att två broar äro rörliga. Enligt uppgifter från väg- och valtenbyggnadsstyrelsen

har antalet broöppningar under åren 1937 1939 -

om man bortser från de två månader under vintern, då kanaltrafiken är

nedlagd — varit i medeltal per dygn 27 för Dalbobron och 3 för Residensbron.

Största antalet broöppningar per dygn vid Dalbobron skattas till 70.

Hura stort största antalet broöppningar varit vid Residensbron har ej uppgivits.

Man torde emellertid kunna utgå från, alt variationerna äro större än

vid Dalbobron och att maximala antalet broöppningar är ansenligt. Då båttrafiken

genom de två broarna icke är samordnad, måste man räkna med att

öppnandet av den ena bron sker utan hänsyn till öppnandet av den andra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Vägtrafiken kan alltså få hejdas för maximalt ett 80-tal broöppningar på

en dag.

Det förslag till ombyggnad av Dalbobron, med vilket myndigheterna räknat,

avser brons utförande med 19.5 meters fri höjd över lågvattenytan eller

samma fria höjd som vid Götaälvsbron i Göteborg. En sådan ökad fri höjd

skulle självfallet medföra väsentligt minskat behov att öppna bron.

På grund av Residensbrons belägenhet nära intill stadens planlagda och

bebyggda delar måste denna bro bibehållas såsom lågbro. Örn den måste bibehållas

även såsom rörlig bro, finge man för framtiden räkna med minst

samma antal broöppningar som för närvarande.

Därest, såsom ifrågasatts, en ny kaj anlades vid den nya trafikkanalen,

skulle emellertid icke blott Residensbron utan även järnvägsbron över gamla

kanalen kunna göras fasta. Stadens hamn skulle då komma att bestå av dels

220 meter kaj med 4 meters vattendjup och lastkran vid trafikkanalen,'' dels

den redan befintliga kajen med 3 meters vattendjup vid Vänersborgs kanal,

vilken senare kaj dock kunde användas endast för mindre, omastade båtar.

Stadens hamnfråga bleve vid denna lösning ordnad på ett för staden fördelaktigt

sätt. Men även för statens del skulle den föreslagna lösningen av hela

frågekomplexet medföra vissa fördelar. Ombyggandet av Residensbron såsom

fäst bro bleve till avsevärd nytta för vägtrafiken. Den rörliga järnvägsbrons

ersättande med fast bro skulle för järnvägen underlätta utnyttjandet av spårsystemen

på båda sidor om Vänersborgs kanal.

I nuvarande läge är det av vikt, att byggnadsarbeten icke komma till utförande

annat än i den mån de äro oundgängligen nödvändiga. Den föreslagna

överenskommelsen stadgar emellertid intet i fråga örn tidpunkten för

arbetenas påbörjande. Det har från statens sida i samband med förhandlingarna

förutsatts, att huvuddelen av de ifrågavarande arbetena skulle kunna

uppskjutas till en ur arbetsmarknads- och materialsynpunkt lägligare tid än

den nuvarande. Ur det allmännas synpunkt erfordras i första hand en snar

ombyggnad av Residensbron. Närmast därefter torde behov föreligga av en

ombyggnad av järnvägsbron. Om dessa båda broar utföras såsom fasta, erhålles

en minskning i byggnadskostnaderna i förhållande till kostnaderna

för rörliga broar av sammanlagt 330,000 kronor, överenskommelsen förutsätter

emellertid för broarnas utförande såsom fasta, att statsbidrag dessförinnan

beviljats för första etappen av kajbyggnaden (75 meter kaj) respektive

viss del av andra etappen (35 meter kaj). Ryggnadskostnaderna för sistnämnda

arbeten hava beräknats till 300.000 kronor (statsbidrag 200,000

kronor) respektive cirka 144.000 kronor (96,000 kronor) eller sammanlagt

444,000 kronor.

Ur ekonomisk synpunkt innebär överenskommelsen en kompromiss mellan

de krav, som ursprungligen uppställts av de förhandlande partenia. Vid ett

bedömande ur statens synpunkt av avtalets ekonomiska innebörd kan man

tills vidare bortse från huruvida fördelar och nackdelar beröra det ena eller

det andra statliga verket.

I fråga örn statsbidrag till broar och vägar bygger överenskommelsen på

den av 1942 års riksdag godkända principen, att bidragskvoten för väg- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

gatuarbeten i stad, som efter vägväsendets förstatligande blir väghållare,

skall ökas från 85 till 95 procent. Städerna skola alltså bidraga med blott 5

procent av kostnaderna för dem åliggande väg- och gatuhållning. Som förut

nämnts, är det vanskligt att bedöma, vad stadens väg- och gatuhållning i

detta fall innefattar. Staden hävdar med stöd av bestämmelserna i Kungl.

Maj :ts förenämnda brev av år 1825, att den åtminstone beträffande Residensbron

och Dalbobron är helt befriad från väghållningsskyldighet, och anser

sig i följd härav hava gått staten tillmötes genom att påtaga sig 5 procent

av ombyggnadskostnaderna för broarna och av det framtida underhållet av

Residensbron. överenskommelsen förutsätter vidare statsbidrag till väg- och

brobyggnaderna med 95 procent av de verkliga kostnaderna, medan enligt

gällande föreskrifter statsbidrag regelmässigt utgår efter beräknade kostnader.

I de fall, då de verkliga kostnaderna överstigit de beräknade och samtidigt

icke varit oskäliga, har emellertid Kungl. Majit hittills plägat medgiva statsbidrag

jämväl på de överskjutande kostnaderna, överenskommelsens bestämmelser

härutinnan skilja sig således mera i form än i sak från nu gällande

regler.

För den nya kajanläggningen förutsättes i överenskommelsen statsbidrag

med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna. Därjämte skall staden erhålla

ett särskilt bidrag av vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen med tillsammans

185,000 kronor. Detta bidrag har ansetts motiverat med hänsyn till

fördelarna för vattenfallsverket och statens järnvägar av att broarna få ombyggas

till fasta. Statsbidrag skall emellertid icke utgå till en för kajen avsedd

lastkran. De avsedda statsbidragen till kajen äro något förmånligare än de

bidrag, som eljest pläga utgå till hamnanläggningar. Sålunda räknas statsbidraget

eljest regelmässigt på de beräknade kostnaderna, och vidare har, på

grund av den knappa tillgången på anslagsmedel, statsbidrag på senare tid

vanligen icke beviljats med mer än 50 procent av kostnaderna.

Det slutliga bedömandet av överenskommelsen ur ekonomisk synpunkt

blir olika allt efter hur man bedömer dels frågan om stadens väghållningsskyldighet,

dels frågan om möjligheten för staden att — oavsett nu föreliggande

spörsmål i övrigt — erhålla statsbidrag till hamnanläggningen.

Enligt den av myndigheterna sammanställda tablån (Bilagan C) innebär

överenskommelsen en vinst för staten av 78,210 kronor under förutsättning

att Trollhätte kanal är väghållningsskyldig för broarna. Skulle denna

väghållningsskyldighet åvila Vänersborgs stad, innebär överenskommelsen en

uppoffring för staten av 130,000 kronor. I båda fallen har då förutsatts, att

staden oavsett överenskommelsen skall erhålla 200,000 kronor i statsbidrag

till kajbyggnadens första etapp, örn man förutsätter, att staden icke skulle

erhålla sådant bidrag annat än i sammanhang med denna överenskommelse,

skulle nyssnämnda vinst av 78,210 kronor och uppoffring av 130,000 kronor

förbytas i uppoffringar om 121,790 respektive 330,000 kronor.

Enligt min uppfattning lärer det väl icke ankomma på vattenfallsstyrelsen

att — på sätt staden hävdar — för all framtid helt bestrida icke blott underderhåll

utan även ombyggnader och förstärkningar av Residensbron och

Dalbobron. Å andra sidan torde det bidrag till dessa arbeten, som kan komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts proposition nr 226.

att slutligt åvila staden, under alla förhållanden bliva skäligen blygsamt. I

fråga om kajbyggnaderna är det sannolikt att staden, oavsett nu förevarande

överenskommelse, kunde räkna med att förr eller senare erhålla ett avsevärt

statsbidrag till åtminstone den första etappen.

Ur dessa synpunkter anser jag den träffade överenskommelsen giva en

lösning av frågan, som i föreliggande läge kan av staten godtagas.

Vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen hava utgått från att broarnas

ombyggnads- och underhållskostnader till 95 procent skola täckas av vägoch

brobyggnadsmedel. Till frågan om fördelningen av dessa kostnader är

jag icke beredd att nu taga ställning. Huru de för ifrågavarande arbetens utförande

erforderliga statsmedlen belasta olika verks medel är strängt taget

blott en bokföringsfråga. Det spörsmål, som emellertid blir särskilt aktuellt,

är i vilken omfattning vattenfallsverkets medel skola bestrida kostnaderna

för broarnas ombyggnad och framtida underhåll. Det lärer få ankomma på

Kungl. Majit att härutinnan meddela beslut.

Järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava hemställt dels om omedelbart

beviljande av statsbidrag till den första etappen av kajbyggnaden och

dels örn vidtagande av åtgärder för att under budgetåret 1943/44 måtte kunna

beviljas statsbidrag till ombyggnad av Residensbron samt till utförande av

35 meter kaj av kajbyggnadens andra etapp. Då Residensbrons ombyggnad

med hänsyn till brons nuvarande skick icke bör uppskjutas och då statsbidrag

till första etappen av kajanläggningen enligt överenskommelsen skall beredas

innan broombyggnaden påbörjas, lärer det bliva nödvändigt att redan under

år 1943 bevilja sistnämnda statsbidrag. Medel härtill torde kunna beredas

inom ramen av tillgängligt anslag. Även bidrag till ombyggnaden av Residensbron

lärer kunna beviljas utan äskande av särskilda medel. Däremot

torde det icke vara möjligt att av nu tillgängliga medel bereda bidrag även

till 35 meter kaj av andra etappen av kajbyggnaden. Beviljande av statsbidrag

till denna kajdel utgör enligt överenskommelsen villkor för att järnvägsbron

skall få ombyggas till fast bro. Då enligt min mening under nuvarande

förhållanden bör kunna anstå med ombyggnad av järnvägsbron, finner jag

icke erforderligt att nu äska medel för statsbidrag till påbörjande av kajbyggnadens

andra etapp.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna den vid statsrådsprotokollet fogade överenskommelsen

mellan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

å ena, samt Vänersborgs stad, å andra sidan, angående reglering

av vissa brofrågor m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

FÖRESLAGEN

NY BRO

RESIDENS*1'' fiSrESLA^""

BRON a gen NY BRO

GROPBRON

JÄRNVÄGSBRO

FÖRESLAGEN

NY BRO

.JÄRNVÄGSBRO

orts y/SSA BA0LÄ6£N HM.

/ MA/£RS30G6S STAD.

DALBO

BRON

600 METER

pfPpBÉl

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Bilaga B.

Mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen och Kungl. Vattenfallsstyrelsen — sistnämnda

styrelse för Trollhätte Kanalverk, därå de rättigheter och förpliktelser

övergått, som tillkommit Nya Trollhätte Kanalbolag och Direktionen över

segelfarten emellan Vänern och havet (Elfstyrelsen) — under förbehåll av

Kungl. Majds godkännande, å ena, och Vänersborgs stad, å andra sidan, halfö!

jande överenskommelse träffats:

1. Under förutsättning att betryggande utfästelse från statsmakternas sida

lämnas örn statsbidrag dels till ombyggnad av såväl vägen från Dalsland till

Vänersborg jämte broar — Dalbobron (brobyggnaden över nya trafikkanalen)

och Residensbron — nied tillfartsvägar som även Gropbron med tillfartsvägar

med 95 procent av verkliga kostnaden, dels ock till ny hamnanläggning i

Vänersborg vid nya trafikkanalen med en kajsträcka av 220 meter — nämligen

en första etapp om 75 meter och en andra etapp örn 145 meter kaj — inklusive

järnvägs- och kranspår, med minst två tredjedelar av verkliga kostnaden,

är överenskommet:

att staden medgiver, att såväl Residensbron som järnvägsbron över gamla

kanalen ombygges till fast bro;

att den Kanalbolaget enligt kungl, brevet den 28 juli 1852 tillkommande

dispositionsrätten över vissa staden tillhöriga land- och vattenområden skall,

i och med att arbetet med Residensbrons ombyggnad igångsättes, upphöra,

därvid å sagda landområden befintliga, Vattenfallsstyrelsen tillhöriga byggnader

skola tillfalla staden;

att varje skyldighet, som på grund av kungl, brevet den 14 december 1825

numera må åvila Vattenfallsstyrelsen, skall, då ombyggnaden av Residensbron

slutförts, upphöra, med undantag för skyldigheten att till staden utbetala

den årliga avgiften å 3,000 kronor (2,000 riksdaler banko);

att Vattenfallsstyrelsen i all framtid skall vara pliktig ej mindre bestrida de

kostnader för underhåll av Gropbron och Dalbobron, som kunna komma att

falla på staden, än även ombesörja och bekosta manövreringen av Gropbron,

och det rörliga spännet å Dalbobron med därtill hörande anordningar;

att staden på västra sidan av nya trafikkanalen och i närheten av den nya

bron över nya trafikkanalen till Vattenfallsstyrelsen kostnadsfritt överlåter

1,000 m2 mark, att tillträdas vid den tidpunkt då ombyggnaden av Residensbron

påbörjas;

samt att staden till bestridande av kostnaderna för den andra etappen av

hamnanläggningen vid nya trafikkanalen skall utöver ovannämnda statsbidrag

erhålla särskilda bidrag av Järnvägsstyrelsen med 60,000 kronor och

av Vattenfallsstyrelsen med 125,000 kronor eller tillhopa 185,000 kronor.

2. Av Vattenfallsstyrelsen havda kostnader för förstärknings- och förbättringsarbeten

å Residens-, Dalbo- och Gropbroama, 21,555 kronor 60 öre, ävensom

kostnaderna för de provisoriska förstärkningsarbeten å dessa broar, som

kunna befinnas erforderliga före det definitiva ombyggnadsarbetet, skola,

utan ståndpunktstagande till rättsfrågan, till hälften ersättas Vattenfallsstyrelsen

av staden. Stadens andel i sistnämnda kostnader må dock icke överstiga

20,000 kronor.

3. Av staden bestridda kostnader för uppsättande av signalanordningar vid

nyssnämnda tre broar, 12,204 kronor, skola till hälften ersättas staden av

Vattenfallsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

15

4. De i punkten 1 sista stycket angivna särskilda bidragen å 185,000 kronor

skola, i den mån beslut meddelas om statsbidrag till den nya 145 meters

kajsträckan enligt första stycket av samma punkt, utbetalas med ——

kronor för varje meter av denna kaj, som beslutet avser.

Stadens andel av det i punkten 2 angivna beloppet å 21,555 kronor 60 öre

skall utbetalas, så snart överenskommelsen blivit av Kungl. Maj :t godkänd. I

samma punkt angivna, på staden ankommande ersättningsbelopp i övrigt utbetalas

efter färdigställande av vederbörande förstärkningsarbeten.

Vattenfallsstyrelsens andel av det i punkten 3 angivna beloppet å 12,204

kronor utbetalas, så snart överenskommelsen blivit av Kungl. Majit godkänd.

5. Vid överenskommelsens träffande har förutsatts,

att arbetet med Residensbrons ombyggande till fast bro ej påbörjas förrän

statsbidrag beviljats och eventuellt erforderligt tillstånd meddelats för byggande

av den första etappen av hamnanläggningen vid nya trafikkanalen,

att arbetet med järnvägsbrons ombyggande till fast bro ej påbörjas förrän

statsbidrag beviljats och eventuellt erforderligt tillstånd meddelats för byggande

av den nya hamnen på en sträcka av ytterligare 35 meter,

att statsbidrag och, såvitt på administrativ myndighet ankommer, tillstånd

för den nya hamnens byggande i sin helhet i varje fall skola vara beviljade

senast inom åtta år från det ombyggnaden av Residensbron påbörjats,

samt att den nya hamnanläggningen i sin helhet skall utföras i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av civilingenjören Torsten Hultin uppgjort förslag,

vilket bifogats stadens ansökning den 7 oktober 1940 om statsbidrag till

byggande av den första etappen örn 75 meter.

6. Denna överenskommelse skall vara förfallen, därest densamma icke av

Kungl. Maj :t godkänts före utgången av år 1943 eller tillstånd att utföra Residensbron

och järnvägsbron över gamla kanalen såsom fasta broar icke lämnas

av vattendomstol.

Stockholm den 13 mars 1943.

Kungl. Järnvägsstyrelsen

G. DAHLBECK

Kungl. Vattenfallsstyrelsen

W. BORGQUIST

H. Sandström.

K. A. Fröman.

Vänersborg den 18 mars 1943.

För Vänersborgs stad, på stadsfullmäktiges vägnar:

OSCAR ANDERSSON

/Max Rehman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Bilaga C.

Tablå

utvisande fördelning på de olika verken av ökade och minskade kostnader

för statsverket, därest överenskommelsen icke blir godkänd.

ökade kostnader

Minskade kostnader

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

■Vattenfallsstyrelsen.

Kap.värdet av indragen bevakning vid

Residensbron ......................

90.000

35.000

30.000

25.000

27,680»

126,770»

21,556»

12,204»

20,000»

Kap.värdet av underhåll av Residens- bron ..............................

Kap.värdet av indragen bevakning vid

järnvägsbron att tillgodogöras Troll- hätte kanalverk....................

Kap.värdet av underhåll av gamla ka- nalen ..............................

Stadens andel 5 % av total kostn, för

rörlig Residensbro, 0.05 x 553,600 ..

i Stadens andel 5 % av kostnaden för

Dalbobron 0.05 x 2,535,400..........

Hittills utförda förstärkningsarbeten å

Residens-, Dalbo- och Gropbroarna ..

1 Signalanordningar vid Residens-, Dalbo-

och Gropbroarna ..................

Eventuellt erforderliga förstärkningsar- beten å Residens-, Dalbo- och Grop- broarna före broarnas ombyggnad . .

Kontantbidrag till staden .....

10,778

6,102

10,000

125,000

15,000

Kostnad för ny byggnad..............

388,210

166,880

Järnvägsstyrelsen.

Prisskillnad mellan rörlig och fast järn- vägsbro .......................

60,000

Kontantbidrag till staden ............

60,000

60,000

..

60,000

Väg- o. Vattenbyggnads- styrelsen.

Prisskillnad mellan rörlig och fast Resi- densbro 0.95 x 270,400..............

256,880

Statsbidrag till 145 m kaj, — x 600,000

3

256,880

400,000

400,000

Summa kronor

705,090

620,880

1 Beror på domstols prövning. De i tablån upptagna byggnadsbeloppen torde få anses som

maximibelopp, under förutsättning att kostnaderna för broarnas ombyggnad icke komma att

ytterligare stegras utöver vad nu förutsatts.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431464

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:272 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överenskommelse med Vänersborgs stad örn reglering av vissa brofrågor m.m. a1 i texten
  2. SU 1943:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överenskommelse med Vänersborgs stad örn reglering av vissa brofrågor m. m. s. 13 i texten