Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen

1943-04-30 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:230, Med förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker

av andra klassen; given Stockholms slott den

30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning

av maltdrycker av andra klassen.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 230.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

F örslag

till

förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av

maltdrycker av andra klassen.

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av stadgandet i 10 § förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker äger kontrollstyrelsen

på framställning av tillverkaren medgiva, att sackarin må tillsvidare

och till dess annorledes bestämmes användas för tillverkning av maltdrycker

av andra klassen. Har på grund av sådant medgivande sackarin använts vid

tillverkningen, skall angående skyldighet att intaga uppgift härom å etikett

samt påföljd, örn det försummas, gälla vad i 27 § tredje stycket samt 33 §

andra stycket nämnda förordning är för motsvarande fall stadgat.

Maltdrycker, som enligt vad nu sagts tillverkats med användande av

sackarin, må försäljas utan hinder av föreskriften i 4 § förordningen den 11

juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser angående användning av sackarin vid tillverkning av

maltdrycker av andra klassen samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna angående användning av sackarin

vid maltdryckstillverkning återfinnas i 10, 25 och 27 §§ förordningen den

15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

I 10 § äro bestämmelser meddelade rörande de råämnen, som få användas

vid tillverkning av maltdrycker av andra och tredje klasserna. Utan vidare

få sålunda användas kornmalt, humle, jäst och vatten, men därjämte

äger kontrollstyrelsen medgiva användning av andra ämnen, dock icke sackarin.

Enligt 10 § hänföres till sackarin varje konstgjort sötningsmedel, som

har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.

Några motsvarande bestämmelser rörande användningen av råämnen finnas

icke meddelade beträffande maltdrycker av första klassen. Vid tillverkning

av den till nämnda klass hörande huvudprodukten svagdricka är alltså

användning av sackarin tillåten, dock med det i 27 § stadgade villkoret, att

om sackarin använts vid sådan tillverkning, den etikett, som enligt samma

paragraf alltid skall finnas å kärl, varå maltdrycken utlämnas från bryggeri,

skall innehålla uppgift om att drycken innehåller sackarin. Vid tillverkning

av det speciella slag av maltdrycker av första klassen, som avses i 25 § tredje

stycket, nämligen extraktrika, alkoholsvaga maltdrycker (maltdricka), är

emellertid användning av sackarin icke medgiven.

Bestämmelserna rörande försäljningen av sackarinhaltiga maltdrycker

sammanfalla väsentligen med de anförda tillverkningsbestämmelserna. Sålunda

gäller enligt 4 § förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning

av pilsnerdricka, att dylik dryck, som är försatt med sackarin, icke

får hållas till salu. Jämlikt 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker må

annan maltdryck än svagdricka icke utlämnas, där den veterligen är försatt

med sackarin. Svagdricka, som veterligen är tillsatt sackarin, må icke förvaras

på försäljningsstället annat än å kärl, som på tydligt framträdande sätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

är försett med uppgiften »Innehåller sankarin». Därest vid utminutering

svagdricka till köpare utlämnas å tillslutet kärl, skall kärlet vara försett med

dylik beteckning. Enligt förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående

märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, gäller enahanda deklarationsplikt

i fråga örn sackarinhaltiga läskedrycker som nyss sagts beträffande

svagdricka.

Historik. Införande av förbud mot tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga

maltdrycker gjordes första gången till föremål för överväganden

i samband med de lagstiftningsspörsmål rörande maltdryckshanteringen, som

voro aktuella kring sekelskiftet. I den av 1903 års riksdag antagna förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker infördes förbud

mot användning och förvaring av sackarin i skattepliktigt eller skattefritt

bryggeri. Förbud mot försäljning av öl eller svagdricka, som försatts

med sackarin, infördes vidare i de år 1905 utfärdade förordningarna angående

försäljning av vin och öl resp. angående försäljning av tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka. Oavsett den omständigheten att en viss meningsskiljaktighet

varit rådande beträffande sackarinets hälsofarlighet, framfördes

såsom motiv för sackarinförbudet, att verkställda analyser givit vid

handen, att förfalskning av maltdrycker, särskilt svagdricka, synnerligen ofta

ägde rum genom användande av sackarin såsom ett smaktäckande medel;

för de skattepliktiga bryggeriernas vidkommande föranleddes förbudet jämväl

därav, att då sackarin såsom ett dylikt medel i viss män kunde sägas ersätta

malt och maltdrycksbeskattningen vid denna tid var anordnad såsom

maltskatt, sackarinanvändningen i dessa bryggerier ansågs oförenlig med det

dåvarande beskattningssystemet.

Vid 1928 års riksdag framfördes i båda kamrarna i likalydande motioner

(I: 107 och II: 102) yrkande örn utredning rörande upphävande av förbudet

mot tillsättning av sackarin till maltdryck. I anledning av dessa motioner

anhöll riksdagen i skrivelse den 15 maj 1928, nr 201, under åberopande av

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 34, att Kungl.

Majit ville föranstalta om utredning, huruvida förbudet mot användning av

sackarin vid tillverkning av svagdricka och mot försäljning av sackarinhaltigt

svagdricka kunde upphävas, ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

till vilka utredningen kunde giva anledning. I motiveringen för sitt förslag

om utredning uttalade bevillningsutskottet bland annat, att genom tillkomsten

av en undre extraktstyrkegräns för maltdryckerna — denna gräns tillkom

ar 1923 och utgjorde 4 procent — hade det särskilda skäl, som ursprungligen

åberopats till förmån för sackarinförbudet vid maltdryckstillverkning,

förlorat sin betydelse. Utskottet ansåg övervägande skäl tala för att sackarinförbudet

upphävdes, vilket dock icke borde ske, utan att en föreskrift infördes

örn skyldighet för tillverkare och försäljare att å kärl, vari sackarinhaltigt

svagdricka tillhandahölles, utmärka, att drycken innehölle sackarin. För

de starkare maltdryckerna skulle sackarinförbudet av fiskaliska skäl bibehållas,

likaså för maltdricka.

Sedan Kungl. Majit den 14 juni 1928 anbefallt kontrollstyrelsen att verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

5

ställa den av riksdagen begärda utredningen samt att efter samråd med medicinalstyrelsen

till Kungl. Maj:t inkomma med av utredningen föranledda förslag,

avgav kontrollstyrelsen den 30 december 1929 utredning och förslag i

ämnet. I ett i ärendet till kontrollstyrelsen avgivet yttrande hade medicinalstyrelsen

bland annat uttalat, att sackarin, använt såsom sötningsmedel, enligt

styrelsens mening icke vore att betrakta såsom hälsomenligt. Kontrollstyrelsens

utredning utmynnade i förslag om upphävande av sackarinförbudet

beträffande svagdricka, med skyldighet dock för tillverkaren att å etiketten

deklarera förekomsten av sackarin i kärlets innehåll.

I proposition nr 156 till 1930 års riksdag framlade Kungl. Maj:t på grundval

av kontrollstyrelsens utredning förslag om ett partiellt upphävande av

gällande förbud mot tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga maltdrycker,

nämligen såvitt anginge svagdricka. Förslaget antogs av riksdagen.

Vid den utredning, som föregick antagandet av nu gällande förordning den

15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker var

sackarinfrågan ej föremål för närmare behandling, utan bestämmelserna om

sackarinanvändningen vid maltdryckstillverkning överflyttades utan förändring

av sin dittillsvarande innebörd till den nya förordningen.

Framställning från svenska bryggare!öreningen. I en den 9 februari 1943

dagtecknad framställning till Kungl. Majit har svenska bryggareföreningen

anfört att förbudet mot användning av sackarin vid tillverkning av starkare

maltdrycker under normala förhållanden fyllde en uppgift såtillvida, att kvaliteten

hos dessa drycker torde hållas högre och jämnare genom detta förbud.

På grund av nu rådande försörjningsläge hade emellertid den skattepliktiga

bryggeriindustrien gång efter annan nödgats nedsätta inbryggningsstyrkan å

maltdrycker av andra klassen, så att efter den 15 mars 1943 inbryggning icke

komme att äga rum med högre stamvörtstyrka än 7.0 procent mot normalt

10:0—10.2 procent. Inom bryggeriindustrien hade man med utnyttjande av

under årens lopp vunna erfarenheter och forskningens senaste rön sökt åstadkomma

så smakliga produkter som med hänsyn till den lägre inbryggningsstyrkan

varit möjligt. Emellertid kunde ej undvikas att, med så låg inbryggningsstyrka

som den nuvarande, maltdrycken erhölle en tunn smak. För att

i någon mån förebygga detta vore i hög grad önskvärt, att en tillsats av sackarin

tillätes, då härigenom en något fylligare smak å produkten kunde

erhållas. Bryggareföreningen hemställde därför, att sådan ändring av förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker måtte vidtagas,

att kontrollstyrelsen finge befogenhet att under nu rådande förhållanden

efter därom i varje särskilt fall gjord framställning medgiva användning

av sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

Kontrollstyrelsens utlåtande. 1 anledning av bryggareföreningens framställning

har kontrollstyrelsen, efter remiss, den 5 mars 1943 avgivit utlåtande

i ärendet. I utlåtandet har kontrollstyrelsen framhållit, att anledningen till

alt icke maltdrycker av andra och tredje klasserna inbegrepos i de lättnader

i fråga örn möjligheterna att använda sackarin, som genom beslut vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1930 års riksdag vidtogos i fråga om tillverkningen av svagdricka, läge väsentligen

däri, att en sådan åtgärd ur fiskalisk synpunkt icke ansåges böra

ifrågakomma så länge maltdrycksskatten vore anordnad i form av maltskatt.

I 1939 års förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

vore emellertid denna beskattningsform ersatt med skatt å den färdiga

varan, vadan några principiella hinder icke längre borde möta mot att tillverkare

av starkare maltdrycker erhölle frihet att använda sackarin under

samma villkor som gällde för tillverkare av svagdricka, nämligen att uppgift

lämnades å etikett å maltdryckskärl örn förekomsten av sackarin i maltdrycken.

Att det oaktat sackarinförbudet beträffande de starkare maltdryckerna

och maltdrickat bibehållits i det förslag till ny förordning angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker, som 1934 års maltdryckskommitté

framlagt i sitt den 15 januari 1936 avgivna betänkande och som legat

till grund för den nu gällande förordningen i ämnet, torde ha berott på uttalade

önskemål härom från den skattepliktiga bryggeriindustriens sida, enär,

såsom även framhållits i bryggareföreningens framställning, kvaliteten å

dessa maltdrycker kunde hållas högre och jämnare genom upprätthållande

av sackarinförbudet. I sitt den 4 juli 1941 avgivna betänkande med förslag

till livsmedelsstadga m. m. hade emellertid livsmedelslagstiftningssakkunniga

intagit den ståndpunkten, att förbud mot tillsats av konstgjorda sötningsmedel

icke borde införas i de specialbestämmelser, som vore avsedda att utfärdas

för olika livsmedel, men att såsom villkor för försäljning av saekarinhaltiga

livsmedel alltid skulle fordras, att närvaron av det konstgjorda sötningsmedlet

deklarerades. Med hänsyn härtill och då de fiskaliska motiven

för vidmakthållandet av sackarinförbudet beträffande de starkare maltdryckerna

icke längre ägde giltighet, syntes skäl kunna tala för att sagda förbud

i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker nu

slopades och att sackarin finge användas vid tillverkningen av nämnda drycker

under samma betingelser som beträffande svagdricks- och läskedryckstillverkningen,

nämligen mot deklarationstvång.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört:

I sin framställning har bryggareföreningen allenast åsyftat, att de skattepliktiga

bryggerierna provisoriskt under nu rådande förhållanden skulle beredas

möjlighet att, i likhet med vad som fallet är beträffande vissa andra

råämnen än malt, humle, jäst och vatten, efter kontrollstyrelsens beprövande

i varje särskilt fall kunna erhålla medgivande att använda sackarin vid tillverkning

av maltdrycker av andra klassen. Såsom framgår av folkhushållningsdepartementets

ämbetsskrivelse till statens livsmedelskommission den

18 december 1942 angående framställning av Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund m. fl. om åtgärder till förhindrande av att kornskörden användes

för tillverkning av pilsnerdricka, m. m., har en överenskommelse

träffats mellan kontrollstyrelsen och bryggareföreningen därom att malt

drycker av andra klassen skola under år 1943 i de skattepliktiga bryggerierna

inbryggas med en stamvörtstyrka av högst 7 procent. Med hänsyn till den

väsentligt lägre extraktstvrka, som maltdryckerna av andra klassen sålunda

numera komma att hålla i jämförelse med den normala, som plägar utgöra

10.0 å 10.2 procent, kan kontrollstyrelsen finna det befogat, att de skattepliktiga

bryggerierna lämnas tillfälle att genom tillsats av sackarin åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

komma en något fylligare smak å dessa maltdrycker. På grund härav och

då kontrollstyrelsen i avvaktan på närmare erfarenheter av sackarinets användning

på nu nämnt sätt icke ansett skäl föreligga att sträcka sig så långt

som till att föreslå ett helt upphävande av sackarinförbudet för de starkare

maltdryckernas vidkommande, får styrelsen tillstyrka den gjorda framställningen.

Kontrollstyrelsen har ytterligare anfört, att styrelsen — i betraktande av

sackarinets ställning ur synpunkten av kontrollen över livsmedel — ansett

sig böra inhämta yttrande i ämnet från statens institut för folkhälsan, som

förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen.

Slutligen har kontrollstyrelsen uttalat, att styrelsen med hänsyn till medgivandets

provisoriska karaktär utgått från att bestämmelserna i ämnet icke

borde meddelas genom ändring av de härav berörda förordningarna utan

att i stället en särskild förordning, som reglerade undantagsanordningen,

borde utfärdas.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit ha de skäl, som tidigare åberopats för Departements■

ett ovillkorligt förbud mot användning av sackarin vid tillverkning av malt- chefcndrycker

av andra klassen, numera förlorat sin giltighet. På grund härav och

med hänsyn till vad bryggareföreningen anfört till stöd för sin framställning

har jag i princip icke något att erinra mot bifall till densamma. Jag tillstyrker

alltså, att möjlighet beredes tillverkare att använda sackarin vid tillverkning

av maltdrycker av andra klassen. I likhet med kontrollstyrelsen finner

jag emellertid, att för denna tillverkning bör införas enahanda deklarationstvång,

som för närvarande gäller beträffande tillverkningen av svagdricka

och söta läskedrycker. I författningstekniskt avseende synes det mig lämpligt

att, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, de erforderliga bestämmelserna få sin

plats i en särskild författning.

I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till

förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av

andra klassen.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda författningsförslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av and a1 i texten
  2. BevU 1943:31 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen. s. 1 i texten