Sök i Ratio Lex

Angående ändrade pensionsbestämmelser för vissa barnmorskor, m. m

1943-04-16 · 15 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:234, Angående ändrade pensionsbestämmelser för vissa barnmorskor, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234-

1

Hr 234.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade pensionsbestämmelser

för vissa barnmorskor, m. m.; given

Stockholms slott den 16 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjörf.s,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

Genom proposition den 2 april 1943, nr 209, har Kungl. Maj :t för riksdagen

framlagt förslag om bland annat reglering av tjänstebammorskornas arbets-

och avlöningsförhållanden. Därvid har uttalats, att frågan örn regleringen

av tjänstebammorskornas pensionsförhållanden komme att anmälas i annat

sammanhang ävensom att i samband därmed torde få till prövning upptagas

förslag till ersättning åt sådana privatpraktiserande barnmorskor, vilkas arbetsmöjligheter

blivit beskurna genom 1937 års lagstiftning om fri förlossningsvård.

Jag anhåller nu alt få underställa dessa frågor Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 234.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Såsom framgår av förenämnda proposition ha särskilt tillkallade sakkunniga,

1941 års barnmorskeutredning, den 23 mars 1942 avgivit betänkande

med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet (statens off. utredn.

1942: 17), vilket betänkande jämväl innefattar förslag rörande barnmorskornas

pensionsförhållanden samt beträffande ersättning åt vissa privatpraktiserande

barnmorskor. Över betänkandet hava yttranden avgivits av vissa

myndigheter och sammanslutningar på sätt i nämnda proposition närmare

angivits.

A. Ändrade pensionskestämmelser för vissa barnmorskor.

Gällande bestämmelser. Beträffande barnmorskornas pensionsförhållanden

gäller i huvudsak följande. Den i statens pensionsanstalt anordnade pensioneringen

av barnmorskor omfattar dels distrikts- och reservbarnmorskor,

till vilkas avlöning staten lämnar bidrag, dels barnmorskor med annan anställning

hos kommun eller å barnbördshus. Distriktsbarnmorskorna samt reservbarnmorskor,

som antagits efter 1937 års utgång, äro obligatoriskt anslutna

till pensionsanstalten. övriga barnmorskor erhålla pensionsrätt efter av

medicinalstyrelsen godkänd tjänstereglering och på därom av huvudmannen

gjord ansökan.

Alltsedan reglementet för pensionsanstalten den 31 december 1919 (nr 878)

med ingången av år 1920 blev tillämpligt å barnmorskor, har tjänstepensionsunderlaget

(= beloppet av hel pension) för distriktsbarnmorska varit i reglementet

fixerat till 1,000 kronor, under det att pensionsanstalten haft att

bestämma tjänstepensionsunderlaget för övriga barnmorskor, dock lägst till

600 och högst till 1,000 kronor. Sistnämnda belopp tillämpas numera undantagslöst.

Till pensionen kommer pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr

280/1925, vilken förhöjning å pension av 1,000 kronor utgör 176 kronor. Familjepensionsunderlaget

utgör 500 kronor. Pensionsålder är 55 år och för hel

pension erfordras 25 tjänstår. Den årliga pensionsavgiften utgör för befattningshavaren

5 % av tjänstepensionsunderlaget eller 50 kronor samt 1 % av

familjepensionsunderlaget eller 5 kronor. Huvudmannen erlägger ingen årlig

avgift.

Enligt pensionsreglementets allmänna bestämmelser skall, därest pensionsunderlagen

för befattning höjas och höjningen skall gälla även den som

då innehar befattningen, huvudmannen erlägga hela den engångsavgift, som

beräknas vara erforderlig på grund av höjningen.

I fråga om vissa av kommun fast anställda barnmorskor gäller vidare, att

de — i den mån de ej äro anslutna till statens pensionsanstalt -— äga komma

i åtnjutande av fyllnadspension enligt bestämmelserna i kungörelsen den

29 oktober 1937 (nr 859) angående fyllnadspension åt vissa kommunalt anställda

barnmorskor.

Tidigare uttalanden och framställningar. Sedan statens pensionsanstalt

anbefallts avgiva förslag rörande de bestämmelser i fråga örn pensionering av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

3

distrikts- m. fl. barnmorskor, som kunde böra meddelas vid bifall lill de förslag,

som för 1937 års riksdag framlagts i propositionerna nr 39 angående

förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mödraoch

barnavård och nr 40 med förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m., förklarade sig pensionsanstalten i utlåtande den 9 februari

1937 finna det opåkallat att vidtaga någon ändring i distriktsbarnmorskornas

pensionsvillkor. Såsom skäl härför anförde anstalten bland annat, att de

löneförmåner, som enligt nämnda proposition nr 40 skulle komma samtliga

distriktsbarnmorskor till del, med tillämpning av de allmänna bestämmelserna

i reglementet för statens pensionsanstalt icke kunde föranleda fastställande

av ett tjänstepensionsunderlag som medförde högre pensionsförmåner än

dem, vilka tillkomme barnmorskorna enligt då gällande bestämmelser. I fråga

örn reservbarnmorskor, som framdeles komme att anställas efter den nya

organisationens genomförande, ansåge pensionsanstalten, att de borde hava

pensionsrätt på samma villkor som distriktsbarnmorskorna. I propositionen

nr 257 till 1937 års riksdag angående pensionsförhållandena för vissa barnmorskor

anslöt sig föredragande departementschefen till anstaltens synpunkter,

vilka icke heller föranledde erinran från riksdagens sida. Bestämmelser

i sistnämnda hänseende meddelades sedermera i kungörelse den 29 oktober

1937 (nr 858).

I skrivelse den 17 juni 1938 hemställde svenska barnmorske förbundet, att

de barnmorskor, med vilkas befattningar vore förenad pensionsrätt i statens

pensionsanstalt, i pensionshänseende måtte likställas med motsvarande kategori

sjuksköterskor. Till stöd för sin framställning anförde förbundet i huvudsak

följande.

Enligt reglementet för statens pensionsanstalt vore pensionsunderlaget för

distriktsbarnmorskebefattning 1,000 kronor. Jämlikt bestämmelserna i samma

reglemente vore pensionsunderlaget för sjuksköterskebefattning däremot

1,560 kronor. Detta pensionsunderlag hade bestämts år 1936. Dessförinnan

hade gällt samma pensionsunderlag för sjuksköterskor och barnmorskor. Någon

anledning att barnmorskorna skulle i pensionshänseende försättas i

sämre ställning än sjuksköterskorna syntes icke föreligga. Barnmorskornas

yrkesutövning vore minst lika ansvarsfull som sjuksköterskornas. Efter den

utvidgning, som ägt rum genom riksdagens beslut år 1937 angående förbättrad

förlossningsvård och s. k. förebyggande mödra- och barnavård, hade

barnmorskans ställning blivit än mera ansvars- och betydelsefull. Kostnaderna

för utbildning till barnmorska hade åtminstone dittills varit högre än

de kostnader en sjuksköterska haft för sin utbildning. De löneförmåner, som

tillkomme en barnmorska och en sjuksköterska, syntes i allmänhet i stort sett

vara likvärdiga. Icke sällan förekomme, att barnmorskor även vore utbildade

sjuksköterskor. Som barnmorskor erhöllc dessa en lägre pension än om de

utövat sjuksköterskeyrket.

över förbundets framställning avgåvos utlåtanden av statens pensionsanstalt,

statskontoret och medicinalstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 234.

Statens pensionsanstalt hänvisade till att statsmakterna så sent som år

1937 tagit ställning till frågan om pensionsvillkoren för de i statens pensionsanstalt

delaktiga barnmorskorna. Någon ändring av dessa villkor borde icke

för det dåvarande ifrågasättas, med mindre sådan ändring kunde anses motiverad

av sedermera ändrade förhållanden beträffande sagda barnmorskors

löneställning m. m. Då detta emellertid icke syntes hava varit fallet, funne

pensionsanstalten sig icke kunna tillstyrka barnmorskeförbundets framställning.

Statskontoret hemställde, att förbundets framställning måtte lämnas utan

bifall.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte, att åtgärder omedelbart vidtoges för beredande

av högre pensionsunderlag åt barnmorskor, för vilkas tjänst inträde

vunnits i statens pensionsanstalt.

Utredningens förslag. Med de allmänna utgångspunkter, som utredningen

intagit rörande önskvärdheten av tjänstebammorskornas smidigare infogande

i landstingens hälso- och sjukvårdsorganisation, har det synts utredningen

nödvändigt att i samband med föreslagen omreglering av deras löneförmåner

även föreslå en omreglering av deras pensionsförhållanden. Utredningen

har därvid funnit sig i likhet med medicinalstyrelsen böra tillstyrka

barnmorskeförbundets framställning om en höjning av pensionsunderlaget

för tjänstebarnmorskoma till 1,560 kronor, varigenom de även i pensionshänseende

skulle bliva likställda med distriktssköterskorna.

Den närmare innebörden av detta förslag framgår av en av förste aktuarien

i statens pensionsanstalt B. Kjellén på utredningens uppdrag utarbetad

promemoria, vari anföres följande.

Med den lönereglering, som av 1941 års barnmorskeutredning föreslås för

distrikts- och reservbarnmorskorna och som syftar till åvägabringande av likställighet

i lönehänseende mellan dessa befattningshavare och distriktssköterskorna,

förutsättes böra följa ett genomförande av likställighet jämväl i

pensionshänseende nämnda befattningshavare emellan. I samband härmed

torde böra öppnas möjlighet att för övriga med pensionsrätt i statens pensionsanstalt

förenade barnmorskebefattningar höja pensionsunderlagen till

samma belopp och på samma villkor som de för andra sjuksköterskor än

distriktssköterskor gällande.

Beträffande de förändringar i pensionshänseende, vilka sålunda skulle genomföras,

är i huvudsak följande att märka.

För distrikts- och reservbarnmorskorna skulle tjänstepensionsunderlaget i

och med löneregleringen obligatoriskt höjas till 1,560 kronor, varvid familjepensionsunderlaget

skulle bliva 612 kronor.

Den årliga pensionsavgiften skulle för befattningshavaren bliva 78 kronor

för tjänstepension och 6: 12 kronor för familjepension.

För huvudmannen, som för närvarande är befriad från årlig pensionsavgift,

skulle sådan avgift införas och utgå med 78 kronor per befattningshavare.

För höjningen av pensionsunderlagen för distrikts- eller reservbarnmorska

skulle vederbörande huvudman hava att erlägga engångsavgift, vilken emellertid

skulle utgå allenast med den del av den totalt erforderliga engångsav
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234-

5

giften, som svarar mot befattningshavarens andel i (leii på föregående tjänstetid

belöpande kostnaden för höjningen och som huvudmannen äger uttaga

av befattningshavaren genom löneavdrag. Från dessa löneavdrag kan befattningshavaren

efter ansökan erhålla befrielse, helt eller delvis, varvid engångsavgiften

i motsvarande mån nedsättes, men även blivande pension minskas

då i förhållande till det bortfallna avgiftsbeloppet.

Med avseende å annan barnmorskebefattning än distrikts- eller reservbarnmorskebefattning

skulle möjlighet beredas huvudmannen att, efter en av medicinalstyrelsen

godkänd omreglering av befattningen, på särskild ansökan

erhålla förhöjt pensionsunderlag för befattningshavaren. För godkännande

av omregleringen skulle fordras, att befattningen vore förenad med dels kontant

slutavlöning av minst 1,500 kronor, dels ock naturaförmåner, bestående

av kost. bostad med bränsle och lyse samt tvätt, eller kontant ersättning för

dessa förmåner. Pensionsunderlag samt årliga pensionsavgifter för befattningshavare

och huvudman skulle därvid bliva desamma som de ovan för

distrikts- och reservbarnmorskorna angivna. Däremot skulle i frågakommande

engångsavgift för höjningen ej beräknas efter samma förmånliga grunder

som de för distrikts- och reservbarnmorskor förutsatta, utan engångsavgiften

skulle här i princip motsvara hela den på föregående tjänstetid belöpande

kostnaden för höjningen. Erläggandet av engångsavgift skulle emellertid vara

frivilligt, och örn sådan avgift erlades för allenast en del av föregående tjänstetid

eller icke alls inbetalades, skulle blivande pension komma att beräknas

under hänsynstagande till att det förhöjda pensionsunderlaget gällt allenast

under en del av tjänstetiden och att underlaget därförut varit lägre.

Med avseende å statsverkets kostnader för den sålunda ifrågasatta höjningen

av barnmorskornas pensionsunderlag må följande anföras (beräkningarna

äro verkställda med tillämpning av dödlighetstabellen R 32, se Statens

offentliga utredningar 1932: 4, samt under antagande av en framtida genomsnittlig

ränteavkastning av 3 procent).

Hel barnmorskepension, 1,000 kronor, är f. n. enligt kungörelsen nr 280/

1925 förhöjd till 1,176 kronor, och den genom införande av tjänstepensionsunderlaget

1,560 kronor uppkommande effektiva ökningen av den

fasta tjänstepensionsförmånen blir alltså (1,560— 1,176 =) 384 kronor.

Örn man förutsätter, att barnmorskorna erhålla pensionsberättigande befattning

vid i medeltal samma ålder som den för sjuksköterskor beräknade,

nämligen ungefär 27J/2 år, kommer man till att den erforderliga årsavgiften för

täckande av kostnaden för den effektiva pensionsökningen å 384 kronor utgör

130 kronor. Då befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift skulle

komma att ökas från 50 till 78 kronor, således med 28 kronor, och då vidare

en huvudmansavgift å 78 kronor skulle komma att införas, kan alltså den på

staten belöpande delen av kostnaden uppskattas till (130 — 28—-78 =) 24

kronor per år och barnmorska. För ett antal distrikts- och reservbarnmorskor

av omkring 1,250 skulle följaktligen statens bidrag till avgifterna för höjningen

uppgå till ungefär 30,000 kronor för år.

Den engångskostnad, som uppstår genom att för nuvarande distrikts- och

reservbarnmorskor det förhöjda pensionsunderlaget blir tillämpligt ehuru

under dessas föregående tjänstetid ett lägre pensionsunderlag gällt, har med

utgångspunkt från personuppgifter, sorn införskaffats dels av 1941 års barnmorskeutredning

och dels för en inom statens pensionsanstalt pågående fondutredning,

uppskattats lill ungefär 4,000,000 kronor. Reloppct av de engångsavgifter,

som skulle erläggas av huvudmännen för all sedan kunna utlagas

hos befattningshavarna, bar beräknats till omkring 550,000 kronor. Den <1(4

av engångskostnaden, som skulle drabba statsverket, kail alltså beräknas lill

ungefär 3.450,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Antalet av de med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenade andra

barnmorskebefattningarna än distrikts- och reservbammorskebefattningarna

utgör för närvarande 305. Statens årliga bidrag till avgiften för underlagshöjning

för dessa skulle alltså — om höjning för samtliga utverkas — enligt

de i det föregående angivna beräkningsgrunderna uppgå till ungefär 7,300

kronor. Enär förekommande engångsavgifter för dessa befattningshavare

principiellt förutsättas täcka hela den på föregående tjänstetid belöpande

kostnaden för höjningen, skidle här ej behöva beräknas uppkomma någon

retroaktiv engångskostnad för statsverket.

Till här ovan angivna kostnader kommer givetvis den ökning av de av

statsmedel utgående dyrtids- och kristilläggen, vilken uppstår till följd av höjningen

av pensionerna.

För staten uppkommande kostnader på grund av höjningen av blivande

familjepensioner inskränka sig till att huvudsakligen avse ökningen av de

med levnadskostnaderna växlande procentuella tilläggen å pensionerna samt

av kristilläggen.

Med avseende å bestridandet av statens blivande kostnader på grund av

den såunda ifrågasatta höjningen av pensionsunderlagen för barnmorskorna

är emellertid följande att märka.

En i reglementet för statens pensionsanstalt inrymd bestämmelse örn att

staten skall erlägga årliga pensionsavgifter till anstalten har tillsvidare satts

ur funktion, och staten lämnar i stället bidrag till pensionerna allenast i den

mån, med bibehållande av den avsatta pensionsfonden vid oförändrat belopp,

anstaltens utgifter överstiga dess inkomster. Enär den genom höjningen

av barnmorskornas pensionsunderlag uppkommande ökningen av de till pensionsanstalten

från befattningshavarna och deras huvudmän inflytande avgifterna,

engångs- och årliga, under flera år framåt beräknas överstiga den

genom underlagshöjningen föranledda ökningen av utgifterna för pensioner,

kommer nämnda höjning att vid ett bibehållande av det nuvarande finansieringssystemet

under de närmaste åren medföra minskning i stället för ökning

av statens kostnader för statens pensionsanstalts pensioneringsverksamhet.

Givetvis innebär detta dock allenast ett uppskjutande av statens utgifter

för den föreslagna pensionsförbättringen. Även i fråga örn statens engångskostnad

för förbättringen gäller, att densamma framträder och får av staten

vidkännas först sedermera, i den mån ökningen i inkomsterna av avgifter

från huvudmän och befattningshavare ej längre täcker den genom pensionsunderlagens

höjning uppkommande ökningen av de aktuella pensionsutgifterna.

Ovanstående beräkningar äro verkställda under antagande att höjningen

av pensionsunderlagen genomföres från och med 1943 års ingång.

Såsom förut nämnts gäller i pensionshänseende i fråga om vissa av kommun

fast anställda barnmorskor att de, i den mån de ej äro anslutna till statens

pensionsanstalt, äga komma i åtnjutande av fyllnadspension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 29 oktober 1937 (nr 859). Enär dessa barnmorskors

pensionsförhållanden så sent som år 1937 blivit föremål för reglering,

har utredningen ej ansett påkallat att föreslå någon ändring i grunderna

för de till dessa barnmorskor utgående pensionerna.

Utredningen har härefter anmält en av chefen för socialdepartementet till

utredningen överlämnad framställning från svenska barnmorskeförbundet,

berörande vissa spörsmål angående barnmorskornas pensionsförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234. <

I framställningen har hemställts, att den av förbundet i skrivelse den 17

juni 1938 påyrkade omregleringen av barnmorskornas pensioner till likställighet

med motsvarande kategori sjuksköterskor snarast måtte komma till

stånd.

Förbundet har vidare i fråga örn vissa redan utgående pensioner erinrat,

att enligt reglementet för statens pensionsanstalt, till vilken distriktsbarnmorskorna

i regel sedan år 1919 vore anslutna, pensionsunderlaget för

distriktsbarnmorska utgjorde 1,000 kronor. För erhållande av denna pension

fordrades, att vederbörande barnmorska vid sin avgång kunde räkna

25 tjänstår. Före nämnda år, då distriktsbarnmorsketjänsterna inrättades,

hade barnmorskor, vilka erhållit anställning hos kommun eller å barnbördshus,

varit anslutna till barnmorskornas pensionsanstalt. De pensioner, som

erhållits från denna anstalt, hade varit mycket små. Vid övergången till

statens pensionsanstalt hade de barnmorskor, som övergått till denna anstalt,

icke kommit i åtnjutande av full pension med mindre viss retroaktivavgift

erlagts eller de vid sin avgång kunde räkna 25 tjänstår, sedan de inträtt i

pensionsrätt hos anstalten.

En av förbundet företagen utredning rörande barnmorskornas pensionsförhållanden,

sådana dessa för närvarande tedde sig, gåve vid handen, att i ett

stort antal fall barnmorskornas pensioner vore så ringa, att pensionstagaren

knappast vore i stånd att draga sig fram på dem. Sålunda hade 34 distriktsbarnmorskor,

vilka pensionerats under åren 1931—1941, icke kommit i åtnjutande

av pensionsbelopp överstigande 600 kronor, däri inberäknat pensionsförhöjning.

Fyra barnmorskor i reglerade tjänster hade under 600 kronor

i pension; en av dessa hade ej mer än 156 kronor. Även de till före detta kommunalanställda

barnmorskor utgående pensionerna vore mycket små. 59 under

åren 1931—1941 pensionerade sådana barnmorskor hade sålunda ej

kommit i åtnjutande av 600 kronors pension.

Orsaken till att dessa pensioner kommit att bliva så låga ansåge förbundet

vara att söka däri, att vederbörande barnmorska icke vid sin avgång ur tjänsten

haft för erhållande av full pension erforderliga tjänstår eller ock icke erlagt

stadgade avgifter.

Förbundet erinrade emellertid om de förmåner, som i pensionshänseende

tillerkändes folk- och småskollärarna i samband med deras pensionsreglering

1938 (prop. nr 279). Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hade sålunda

redan pensionerade folk- och småskollärare erhållit icke oväsentliga förbättringar

i anslutning till den för dem år 1937 genomförda löneregleringen.

Folk- och småskollärare bade härvid kommit i åtnjutande av förhöjning II

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Någon liknande åtgärd — örn man bortsåge från den, som åstadkommits

genom kungörelsen den 29 oktober 1937 (nr 859) angående fyllnadspension

ål vissa kommunalt anställda barnmorskor — hade icke vidtagits

i fråga örn barnmorskorna. Barnmorskeförbundet kunde icke annat

än anse att barnmorskorna borde kunna med hänsyn till nu berörda förhållanden

vara även de berättigade att få någon förbättring i sina pensioner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 234-

Vid övervägande av förbundets framställning i fråga om dylika redan

utgående pensioner har barnmorskeutredningen visserligen funnit det ostridigt,

att berörda pensionsbelopp i många fall vore för låga för vederbörandes

försörjning, men av principiella skäl har utredningen likväl funnit sig ej

kunna föreslå, att förhöjning av pensionerna skulle utgå av statsmedel. Utredningen

har härutinnan åberopat vad förbundet yttrat angående orsaken

till att pensionerna blivit sa låga, nämligen att vederbörande barnmorska vid

sin avgång ur tjänsten icke haft för erhållande av full pension erforderliga

tjänstår eller ock icke erlagt stadgade avgifter. Vidare har det synts utredningen

uppenbart, att beträffande dessa barnmorskor icke förelåge de alldeles

särskilda skäl för en förhöjning av statsmedel av pensionsbeloppen, som

kunde åberopas, då det gällde folk- och småskollärarna. I själva verket hade

det ej varit förrän genom 1937 års reform, som staten påtagit sig huvudansvaret

för tjänstebarnmorskornas avlönande, och det syntes först genom realiserande

av utredningens nu framlagda förslag bliva fullt klarlagt, vem som

vore deras huvudman.

Yttrandena. Den av utredningen förordade höjningen av pensionsunderlagen

för barnmorskorna till samma belopp som gäller för distriktssköterskorna

har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast statskontoret

har ansett, att det föreslagna tjänstepensionsunderlaget för barnmorskorna

borde jämkas nedåt till omkring 1,400 kronor, därvid statskontoret

uttalat, att distriktssköterskorna borde åtnjuta något högre pension än barnmorskorna.

Statens pensionsanstalt har framhållit, att redan vid anordnandet av barnmorskepensioneringen

i pensionsanstalten betonades, att barnmorskornas

pensioner vore att betrakta såsom låga. Pensionsanstalten har härom yttrat

följande.

Föredragande departementschefen förklarade i propositionen nr 336 till

1919 ars riksdag, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida ej

tillfälle borde beredas huvudman, som det önskade, att bereda sina befattningshavare

högre pensioner, örn detta skedde utan kostnad för staten. Med

de små pensioner, som bl. a. barnmorskorna komme att få enligt det i propositionen

framlagda förslaget, syntes en sådan rätt för huvudmannen vara

synnerligen lämplig. Någon bestämmelse härom föreslogs dock icke.

Såsom barnmorskeutredningen angivit har frågan örn ändrade pensionsvillkor

för barnmorskor tidigare vid tvenne tillfällen varit föremål för uttalanden

av pensionsanstalten, nämligen i utlåtanden den 9 februari 1937

och den 12 september 1938. Därvid har anstalten gjort gällande bl. a., att

distriktsbammorskornas löneförmåner icke vore sådana, att de kunde anses

motivera en höjning av pensionsunderlagen och att ändring av pensionsvillkoren

icke borde ifrågasättas, med mindre ändrade förhållanden i avseende

å löneställningen m. m. därtill gåve anledning.

För det fall att den av barnmorskeutredningen föreslagna löneregleringen

genomföres, inträder sådant förhållande, som pensionsanstalten tidigare förklarat

sig anse böra utgöra förutsättning för ändring av pensionsvillkoren.

Enligt pensionsanstaltens mening står nu för distriktsbarnmorska gällande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 234.

9

tjänstepensionsunderlag icke i skäligt förhållande till den av utredningen

föreslagna minimilönen och ej heller till de arbetsuppgifter och det ansvar,

som enligt utredningens förslag i övrigt skulle åvila distriktsbarnmorskorna.

På grund härav och i betraktande av att distriktsbarnmorskornas författningsenliga

minimilön enligt löneregleringsförslaget skulle komma att ej endast

uppgå till utan till och med ej oväsentligt överstiga motsvarande minimilön

för distriktssjuksköterska, anser sig pensionsanstalten böra tillstyrka

barnmorskeutredningens förslag i vad det avser omreglering av pensionsförhållandena

för distriktsbarnmorskorna.

Pensionsanstalten har vidare erinrat därom, att utredningen vad övriga

barnmorskor beträffade föreslagit, att pensionsförhållandena för dem skulle

— i samband med pensionsregleringen för distriktsbarnmorskorna — omregleras

i överensstämmelse med vad som år 1936 skedde i fråga om andra sjuksköterskor

än distriktssköterskor. Pensionsanstalten har för sin del ansett

skäligt, att sistberörda barnmorskor i samband med den föreslagna pensionsregleringen

för distriktsbarnmorskorna erhölle enahanda ställning i pensionshänseende

som den, vilken i anslutning till motsvarande år 1936 genomförda

pensionsreglering för distriktssköterskorna tillerkändes övriga sjuksköterskor.

Anstalten har därför tillstyrkt även den omreglering av pensionsförhållandena,

som av barnmorskeutredningen föreslagits för ifrågavarande barnmorskor.

Vad utredningen anfört i fråga om den av svenska barnmorskeförbundet

gjorda framställningen örn förbättring av redan pensionerade barnmorskors

pensioner samt i fråga om pensionsförhållandena för vissa av kommun fast

anställda barnmorskor har icke givit pensionsanstalten anledning till erinran.

I samband med behandlingen av frågan om höjning av barnmorskornas

pensionsunderlag har pensionsanstalten berört jämväl ett annat spörsmål

med avseende å de för dessa befattningshavare gällande pensionsvillkoren

samt i sådant hänseende anfört följande.

Jämlikt föreskrift i mom. 1 av övergångsstadgandena till kap. VI pensionsanstaltens

reglemente skall anstalten, även utan framställning av huvudmannen,

enligt § 6 fatta beslut örn retroaktiv tjänstår sberäkning för den, som

innehar distriktsbarnmorskebefattning, när reglementet börjar tillämpas å

densamma. Engångsavgift för sådan tjänstårsberäkning skall enligt bestämmelse

i mom. 2 samma övergångsstadganden erläggas allenast med ett belopp,

motsvarande de årsavgifter, befattningshavaren själv skulle haft att erlägga

under den retroaktivt tillgodoräknade tjänstetiden, och för vilket belopp

huvudmannen må uttaga ersättning av befattningshavaren genom löneavdrag.

Dessa bestämmelser torde hava syftat till att vid distriktsbarnmorskeväsendets

successiva ordnande bereda de förslå innehavarna av distriklsbarnmorskebefattningarna

möjlighet att i pensionshänseende få tillgodoräkna den

tjänstetid dessa befattningshavare dessförinnan vanligen fullgjort i anställning

hos primärkommun. Enär utbyggandet av distriktsbarnmorskeorganisationen

numera torde få antagas vara avslutat — på senare tid har till och

med fortgått och fortgår alltjämt en indragning av distriktsbarnmorskebefattningar

— så torde syftet med nämnda bestämmelser redan vara tillgodosett.

Det är vidare alt märka, att numera kan förekomma nybildning av

barnmorskedistrikt, vilken egentligen är föranledd av distriktsbarnmorske
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Departements
chefen.

befattningars indragning samt därav påkallad omläggning av distriktsindelningen.

Då det knappast torde hava varit avsett, att de nyssnämnda bestämmelserna

om retroaktiv tjänstårsberäkning skulle gälla första innehavaren

av distriktsbarnmorskebefattning i sådant nybildat distrikt men då det kunde

göras gällande, att bestämmelserna enligt sin ordalydelse borde tillämpas

jämväl här, får pensionsanstalten föreslå, att dessa — som enligt vad förut

framhållits redan torde hava kommit i tillämpning i de fall, man avsett att

nå — upphävas, lämpligen från och med den 1 januari 1943.

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott har ifrågasatt riktigheten

av att landstingen skulle gälda någon avgift för regleringen av barnmorskornas

pensionsförhållanden. Det syntes förvaltningsutskottet riktigare, att statsverket,

som svarade för barnmorskornas kontanta avlöning, även påtoge sig

denna avgift. Därest denna uppfattning icke kunde vinna beaktande, ville

utskottet förorda en skälig fördelning av avgifterna staten och landstingen

emellan efter deras andelar i barnmorskornas totala avlöning.

I samband med den föreslagna löneförhöjningen för distriktsbarnmorskorna

— några reservbarnmorskor skulle enligt barnmorskeutredningens förslag

icke vidare förekomma — har utredningen föreslagit, att distriktsbarnmorskorna

skola bliva i pensionshänseende likställda med distriktssköterskorna.

Detta innebär bland annat, att tjänstepensionsunderlaget i och med

löneregleringen skulle obligatoriskt höjas till 1,560 kronor, varvid familjepensionsunderlaget

skulle bliva 612 kronor, att den årliga pensionsavgiften

för befattningshavaren skulle bliva 78 kronor för tjänstepension och 6.12 kronor

för familjepension, att huvudmannen, som hittills varit befriad från årlig

pensionsavgift, skulle hava att erlägga en årlig avgift av 78 kronor, att

engångsavgift för höjning av tjänstepensionsunderlaget skulle beräknas allenast

å den effektiva höjningen, utgörande (1,560— 1,176) 384 kronor, samt

att engångsavgift ej skulle utgå med högre belopp än som svarar mot befattningshavarens

andel i den på föregående tjänstetid belöpande kostnaden för

underlagshöjningen. Statens kostnader härför hava beräknats till dels omkring

30,000 kronor årligen för utfyllnad av framtida årsavgifter av befattningshavare

och huvudmän, dels omkring 3,450,000 kronor i ett för allt för

beredande — i den mån huvudmännens engångsavgifter ej förslå därtill —

av täckning av kostnaderna för tillämpning i fråga om föregående tjänstetid

av det förhöjda tjänstepensionsunderlaget. Dessa kostnader skulle emellertid

skjutas på framtiden, därest staten fortfarande, såsom skett under senare

år, lämnar bidrag till pensionsanstaltens pensionsutgifter allenast i den mån

anstaltens övriga inkomster ej förslå därtill.

Vad övriga barnmorskor beträffar har utredningen föreslagit, att pensionsförhallandena

för dem skola omregleras i samband med pensionsregleringen

för distriktsbarnmorskor. Enligt detta förslag skulle tjänstepensionsunderlaget

på framställning av huvudmannen och efter av medicinalstyrelsen

godkänd omreglering av befattningen kunna höjas till 1,560 kronor. För

godkännande av omregleringen skulle gälla samma villkor, som i kungörelsen

nr 462/1936 äro föreskrivna för godkännande av reglering av sjukskö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

terskebefattning, för vilken skall tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av

1,560 kronor, nämligen att befattningen skall vara förenad med dels kontant

slutavlöning av minst 1,500 kronor, dels ock naturaförmåner, bestående

av kost, bostad med bränsle och lyse samt tvätt, eller ersättning därför efter

ortens pris. Årliga pensionsavgifter för befattningshavare och huvudman

skulle bliva desamma som för distriktsbarnmorska. Engångsavgiften för höjningen

skulle utgå nied belopp, motsvarande hela den på föregående tjänstetid

belöpande kostnaden för underlagshöjningen. Emellertid skulle erläggandet

av engångsavgiften vara frivilligt och, därest sådan avgift erlades allenast

för en del av den föregående tjänstetiden eller ej alls inbetalades, skulle

pensionen komma att beräknas med beaktande av att det förhöjda pensionsunderlaget

gällt allenast under en del av tjänstetiden. Under förutsättning

att pensionsunderlagen höjas för samtliga ifrågavarande barnmorskor hava

statens kostnader för denna pensionsreglering beräknats motsvara ett arsbelopp

av omkring 7,300 kronor.

Emot vad utredningen sålunda föreslagit hava inga mera vägande invändningar

framställts. I fråga örn pensionsunderlaget för distriktsbarnmorska

har emellertid statskontoret uttalat sig för att detsamma måtte fastställas

till 1,400 kronor, enär distriktssköterskorna enligt statskontorets mening borde

åtnjuta en något högre pension än distriktsbarnmorskorna. Då emellertid

de senares författningsenliga minimilön kommer att överstiga motsvarande

minimilön för distriktssköterskorna, anser jag mig böra biträda utredningens

förslag i detta hänseende. Även i övrigt kan jag förorda utredningens

förslag beträffande barnmorskornas pensionsvillkor. Jag delar jämväl den

av statens pensionsanstalt framförda uppfattningen, att den nuvarande bestämmelsen

örn retroaktiv tjänstårsberäkning för vissa barnmorskor i mom. 1

av övergångsstadgandena till kap. VI pensionsanstaltens reglemente bör upphävas.

Då den föreslagna löneregleringen för barnmorskorna avses skola träda

i kraft den 1 januari 1944, bör även pensionsregleringen genomföras från

och med samma dag. Detsamma bör gälla det av pensionsanstalten föreslagna

upphävandet av bestämmelsen örn retroaktiv tjänstårsberäkning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ämnet, vidtaga erforderliga ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt.

B. Ersättning åt vissa privatpraktiserande barnmorskor.

Tidigare uttalanden och framställningar. I sitt år 1935 avgivna betänkande

angående förlossningsvården och barnmorskeväsendet m. m. (statens off.

utredn. 1936: 12) berörde befolkningskommissionen frågan i vad mån den

av kommissionen föreslagna omorganisationen av den öppna förlossningsvården,

genom vilken fri barnmorskehjälp skulle sta varje kvinna till buds

genom av samhället anställda och avlönade barnmorskor, kunde komma att

inverka på de privatpraktiserande barnmorskornas intressen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

I de över kommissionens betänkande avgivna yttrandena behandlades även

denna fråga och därvid framställdes vissa yrkanden på att staten av billighetsskäl

skulle lämna ersättning till ifrågavarande barnmorskor.

Föredragande departementschefen anförde i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

vid beslutet örn avlåtande av propositionen nr 39 till 1937 års riksdag

rörande förlossningsvården, att han icke kunde biträda den meningen,

att de privatpraktiserande barnmorskorna skulle erhålla ersättning av statsmedel

för den minskning i arbetsinkomsten, som de kunde få vidkännas såsom

en följd av att fri förlossningsvård komme en var barnaföderska till del.

I sin i det föregående omnämnda skrivelse till Kungl. Majit den 17 juni

1938 hemställde svenska barnmorskeförbundet, såvitt nu är i fråga, att de

barnmorskor, vilka till följd av omregleringen år 1937 av förlossningsvården

blivit berövade sina arbetsmöjligheter, måtte erhålla skälig ersättning

härför.

Efter att hava redogjort för huvuddragen av barnmorskeväsendets organisation

före 1937 ars reform och innebörden av denna reform har förbundet

anfört, att den nya ordningen för förlossningsvården fått synnerligen allvarliga

följder för de privatpraktiserande barnmorskorna liksom för de

barnmorskor, som haft avtal med kommunerna att mot viss ersättning biträda

vid förlossningsvården. En konsekvens av den nya ordningen, varigenom

möjligheter öppnats för envar kvinna att erhålla kostnadsfri förlossningsvård,

hade uppenbarligen blivit, att nämnda kategorier barnmorskor

blivit utan arbete och förty även utan försörjningsmöjligheter genom sitt

arbete. Det läge givetvis i sakens natur, att i och med att förlossningsvården

bleve kostnadsfri, utsikterna för dessa barnmorskor att erhålla patienter

upphörde. Enligt vad förbundet inhämtat, hade redan omedelbart efter

den nya ordningens tillämpning sådana följder visat sig. Ställningen hade i

sak för dessa barnmorskor blivit densamma, som örn staten utfärdat föreskrifter,

att endast av det allmänna avlönade barnmorskor finge anlitas i

förlossningsvården. I sådana fall, då genom statsåtgärder hinder i någons

näring uppstått, hade tidigare staten ansett sig pliktig ersätta den lidande

den uppkomna skadan. Det syntes icke oskäligt, att staten gjorde så även

i förevarande likartade fall. Under alla förhållanden syntes billigheten kräva,

att statsmakterna trädde emellan och lämnade dessa barnmorskor, vilka

till följd av statsingripande berövats sina utkomstmöjligheter, något bistånd.

över förbundets framställning avgåvos yttranden av statskontoret och medicinalstyrelsen.

Statskontoret förklarade — under hänvisning till statsmakternas tidigare

standpunktstagande till fragan och då ett beviljande av ersättning i förevarande

fall skulle medföra vittgående konsekvenser —- sig icke kunna tillstyrka

framställningen.

Medicinalstyrelsen ville icke förneka, att principen om fri förlossningsvård

haft en mycket ogynnsam inverkan på de privatpraktiserande barnmorskornas

verksamhet och förvärvsmöjligheter. Många av dem hade dock kunnat

bereda sig sysselsättning såsom vikarier å distriktsbarnmorsketjänster eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

13

såsom biträde å förlossningsanstalter. Ett stort antal gifta privatpraktiserande

barnmorskor hade haft förlossningsvården allenast som bisyssla. För

att ersättning över huvud skulle utgå till ifrågavarande barnmorskor borde

barnmorskan enligt styrelsens mening kunna visa, att hon under de senaste

tre budgetåren biträtt vid i medeltal årligen minst 12 förlossningar och sålunda

i stad kunnat påräkna en årlig inkomst av omkring 600 kronor från

sitt, i regel välsituerade klientel. Med utgångspunkt härifrån ville styrelsen

föreslå, att barnmorska, som under budgetåren 1935—1938 icke haft fast

anställning och under samma tid biträtt vid i medeltal minst 12 förlossningar

örn året men under senaste budgetåret (1938/39) icke haft av sin yrkesverksamhet

en inkomst av 600 kronor, skulle erhålla statsbidrag för ifrågavarande

år med det belopp, varmed den verkliga inkomstsumman understege

600 kronor, dock högst 300 kronor. Statsbidrag skulle icke erhållas

för tid efter det barnmorskan fyllt 60 år.

Utredningens förslag. Utredningen har funnit, att skäl kunde anföras för

att staten beviljade viss ersättning för förlorad arbetsinkomst åt de privatpraktiserande

barnmorskor i åldern mellan 45 och 60 år, som genom 1937

års reform berövades möjlighet att försörja sig genom utövande av sitt yrke.

I fråga om den närmare utformningen av grunderna för sådan ersättning

har utredningen anfört följande.

De av medicinalstyrelsen för ersättnings utgående föreslagna betingelserna

finner utredningen godtagbara. Vid övervägande av frågan om vilket tidigare

inkomstbelopp, som, därest ersättning synes böra utgå, skall anses för

barnmorska medföra rätt till ersättning, har utredningen funnit sig böra

föreslå 600 kronor per år. Även örn det icke kan hävdas, att denna inkomst

varit tillräcklig för full försörjning, finner utredningen den dock vara av en

storlek, som för här ifrågavarande inkomsttagare får anses vara av så stor

betydelse, att ett bortfall av denna inkomst kan vara avgörande för veder - börandes ekonomiska ställning.

Med denna utgångspunkt finner sig utredningen böra ifrågasätta, att ersättningen

ej begränsas så snävt som medicinalstyrelsen föreslagit, utan att

möjlighet lämnas för utgående av ersättning efter samma normer även åt sådana

privatpraktiserande barnmorskor, vilkas inkomster legat över 600 kronor.

Utredningen förordar sålunda, att till privatpraktiserande barnmorska,

som styrker, att hon under tidsperioden 1 januari 1935—1 januari 1938,

d. v. s. under de närmaste tre åren före ikraftträdandet av bestämmelserna

örn kostnadsfri förlossning i öppen vård, haft en medelinkomst av sin yrkesverksamhet

av minst 600 kronor om året och efter sistnämnda tidpunkt

icke uppnått en årlig inkomst av sådan verksamhet, som uppgår till den under

ovan angivna tidsperiod uppburna medelinkomsten, ersättning av statsmedel

skall utgå för varje år, räknat från och med den 1 januari 1938, med

det belopp, varmed den verkliga årliga inkomstsumman understigit medelinkomsten

under perioden 1 januari 1935—1 januari 1938, dock högst 1 000

kronor, vilket belopp är detsamma som nu gällande pensionsunderlag för

tjänstebarnmorskorna och därför synts utredningen böra sättas som maximum

för ersättningen. Sådan ersättning skulle ej utgå för tid efter det barnmorskan

fyllt 60 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Departements
chefen.

Enligt en av utredningen företagen uppskattning skulle antalet barnmorskor,

som skulle kunna tänkas komma i åtnjutande av ifrågavarande ersättning,

ej uppgå till mer än ett tiotal för hela landet, därav åtta i Stockholm

och Göteborg.

Vad beträffar de kostnader, som skulle vara förknippade med den ifrågasatta

ersättningen, har utredningen framhållit följande.

Stora svårigheter ha förelegat att beräkna dessa kostnader, enär det icke

varit möjligt att erhålla säker uppgift på vederbörande barnmorskors årsinkomst

efter den 1 januari 1938.

Om man emellertid räknar med att ifrågavarande ersättningar skola utgå

retroaktivt från sistnämnda dag till och med den 1 juli 1942 för att sedan

utgå per budgetår och vidare förutsätter, att varje barnmorska vore berättigad

till maximi ersättningen eller 1,000 kronor, skulle av statsmedel erfordras

för engångsersättningen åt var och en av tio barnmorskor 4,500 kronor

eller tillhopa 45,000 kronor. De framtida utgifterna per budgetår för ifrågavarande

ändamål skulle kunna beräknas till 1,000 kronor på envar av tio

barnmorskor eller högst 10,000 kronor.

Utredningen vill emellertid betona, att nu angivna belopp med största

sannolikhet icke komma att uppnås samt att ersättningen inom en relativt

snar framtid kommer att helt upphöra.

Utredningen förutsätter, att för erhållande av ifrågavarande ersättning

ansökan skall göras hos medicinalstyrelsen, på vilken myndighet synes

böra ankomma att enligt angivna grunder pröva och avgöra, huruvida den

sökande må komma i åtnjutande av ersättning.

Yttrandena. Ifrågavarande punkt i utredningens förslag har i de flesta

yttrandena lämnats utan erinran. Mot förslaget har dock statskontoret uttalat

sig under hänvisning till de vittgående konsekvenserna av ett bifall

till detsamma. Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit det tveksamt, om

tillräckliga skäl förelåge att återupptaga denna fråga flera år efter det statsmakterna

tagit ställning till densamma. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

förklarat sig icke vara övertygad om att det förelåge anledning frångå den

avvisande ståndpunkt i frågan, som Kungl. Majit och riksdagen tidigare intagit.

Om emellertid ersättning ansåges böra utgå, funne länsstyrelsen intet

att erinra mot de av utredningen föreslagna grunderna för ersättningen.

Utredningen har föreslagit, att vissa privatpraktiserande barnmorskor, vilka

kunna styrka, att deras arbets- och försörjningsmöjligheter minskats genom

den från och med år 1938 genomförda principen örn fri förlossningsvård,

skola tillerkännas viss ersättning av statsmedel. Förslaget innebär,

att till privatpraktiserande barnmorska, som under åren 1935—1937 haft en

medelinkomst av sin yrkesverksamhet av minst 600 kronor om året men därefter

icke uppnått en årlig inkomst av verksamheten motsvarande den under

angivna treårsperiod uppburna medelinkomsten, skall utgå ersättning av

statsmedel för varje år, räknat från och med år 1938, med det belopp, varmed

den verkliga årliga inkomstsumman understigit medelinkomsten under

åren 1935—1937, dock högst 1,000 kronor. Sådan ersättning skulle ej utgå

för tid efter det barnmorskan fyllt 60 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

15

Utredningen har beräknat, att icke mer än omkring ett tiotal privatpraktiserande

barnmorskor finnas, som skulle kunna tänkas komma i åtnjutande

av ersättningen. Kostnaderna ha av utredningen uppskattats till högst

45,000 kronor för tiden till den 1 juli 1942 och 10,000 kronor om året för

tiden därefter.

För egen del finner jag väl tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl

föreligga att i fall av förevarande beskaffenhet medgiva ersättning av statsmedel

för liden inkomstminskning. Emellertid har jag icke velat motsätta

mig, att någon ersättning må utgå i de nu åsyftade fallen. För ändamålet

torde få anlitas det under tolfte huvudtiteln upptagna anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m.

Beträffande grunderna för bestämmande av ersättning till de ifrågavarande

privatpraktiserande barnmorskorna kan jag i huvudsak biträda utredningens

förslag. Jag kan dock icke tillstyrka retroaktiv utbetalning utan föreslår,

att ersättning medgives först från och med nästkommande budgetår.

Ersättningen bör utgå intill den tidpunkt, då barnmorskan uppnår 60 år. I

likhet med utredningen anser jag, att ansökan om ersättning bör göras hos

medicinalstyrelsen, som det skall åligga att pröva och avgöra, huruvida ersättning

må utgå.

C. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående förordats utfärda erforderliga

bestämmelser angående

dels ändrade pensionsvillkor för vissa barnmorskor;

dels ock ersättning åt vissa privatpraktiserande barnmorskor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Granlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avgifter för sjöfolks pensionering, m. to. s. 6 i texten
  2. BU 1943:58 Betänkande angående barnmorskeväsendet framlagt förslag bl. a. rörande barnmorskornas pensionsförhållanden. s. 1 i texten