Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff
1943-05-14 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:256, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
1
Nr 256.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars
1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete
och fängelsestraff; given Stockholms slott den 14 maj
1943.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen
den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.
GUSTAR
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 256.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse a? 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den
angående verkställighet av straffarbete och
24 mars 1916 (nr 90)
fängelsestraff.
Härigenom förordnas, att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 angående
verkställighet av straffarbete och fängelsestraff1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
2 §.
Den, som---tilldelas honom.
Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller annat
utöver vad honom vid straffanstalten tillhandahålles; dock äger fångvårdsstyrelsen
medgiva undantag beträffande böcker och annat som kan bereda
fången nyttig sysselsättning under fritid.
Av annan —--till undantag.
Oberoende av omständigheter, varom nyss är sagt, må tillstånd meddelas
fånge, vilken ej undergår straffskärpning, att emottaga besök av maka, föräldrar,
barn, syskon eller andra närstående, där ej ordningen eller säkerheten
inom straffanstalten kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest
kunna verka skadligt. Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens
styresman, som skall för besök bestämma lämplig tid samt, om han så
aktar nödigt, förordna, att under besöket fångvårdstjänstemän skall vara
tillstädes.
Brev eller---hövisk form.
Vid tillämpning---avtjänad strafftid.
3 §•
Då fånge —--särskilda bestämmelser.
Vill och--— mildra skärpningen.
Fångens maka, föräldrar, barn, syskon eller andra fången närstående personer
må besöka honom i straffanstalten, såframt ej ordningen eller säkerheten
inom densamma kan därigenom äventyras. Anmälan om sådant besök
skall ske hos straffanstaltens styresman, som skall för besök bestämma
lämplig tid samt, om han så aktar nödigt, förordna, att under besöket fångvårdstjänstemän
skall vara tillstädes. Av andra än nu nämnda personer samt
de i 2 § tredje stycket omförmälda må fången ej emottaga besök, där ej
1 Senaste lydelse, se beträffande 5 § 1934: 130 och beträffande 6 § 1921: 186.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
styresmannen finner skäl att därtill lämna tillstånd. Undergår fången straffskärpning,
tillämpas i fråga om besök de i 2 § tredje stycket meddelade bestämmelser.
Brev eller---finnes olämpligt.
5 §.
Fånge, som---tillfälligtvis påkallas.
Där det med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling finnes lämpligt,
må cellen under arbetstid hållas öppen samt åt fången anförtros att
inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med hans arbete,
eller att utföra arbete gemensamt med andra fångar. Innan fånge avtjänat
sex månader eller, om han vid straffets början ej fyllt tjuguett år, tre månader
av strafftiden må dock vad nu sagts tillämpas endast om särskilda skäl därtill
föranleda. Förordnande härom meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter
dess bemyndigande, av straffanstaltens styresman.
Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sätt skall förebyggas, att
fången träder i förbindelse med andra fångar i vidare mån än som påkallas
av hans vistelse utom cellen i enlighet med vad i första och andra styckena
stadgas. Där fången så önskar, må anordningar vidtagas, som förhindra att
fången vid vistelse utom cellen blir sedd av andra fångar.
Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete gemensamt med andra fångar,
må sysselsättas med arbete utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse
mellan fången och obehöriga därvid förhindras. Förordnande härom
meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, av straffanstaltens
styresman, överflyttas fången till fångkoloni, skall med avseende
å hans vistelse därstädes vad i 6 § första stycket är föreskrivet lända till
efterrättelse, om ej fångvårdsstyrelsen annorlunda förordnar.
6 §•
Straff i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper eller på
annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan fångarna emellan
såvitt möjligt förebygges. Under sovtid skall fånge, som undergår straff
i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra fångar; dock må undantag
härutinnan äga rum vid fångkoloni.
Har fånge — — — arbete utomhus.
Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må sysselsättas med arbete
utom straffanstaltens slutna område. Där fångvårdsstyrelsen det medgiver,
må fången sysselsättas med arbete hos enskild arbetsgivare. Förbindelse
mellan fången och obehöriga skall såvitt möjligt förhindras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 256.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.
T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler fråga
örn ändrade bestämmelser rörande verkställighet av straffarbete och fängelsestraff
samt anför därvid följande.
På hemställan av chefen för justitiedepartementet beslöt Kungl. Maj:t den
31 december 1942 att åt strafflagberedningen överlämna att, jämte den på beredningen
ankommande fortsatta utredningen rörande straffsystemets och
anstaltsväsendets reformering, till behandling upptaga vissa frågor örn verkställighet
av frihetsstraff. I samband härmed erinrade departementschefen
att fångvårdsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1942
framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars
1916 om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff, vilket förslag avsåge
att vid straffverkställigheten möjliggöra större hänsynstagande till individuella
förhållanden. Departementschefen nämnde vidare, att förslaget, oavsett
den mera omfattande utredning som anförtrotts strafflagberedningen, syntes
kunna, efter vederbörlig remissbehandling och eventuell överarbetning, föreläggas
1943 års riksdag.
Yttranden över fångvårdsstyrelsens framställning ha nu, efter remiss, inkommit
från justitiekanslersämbetet samt riksdagens justitieombudsman och
militieombudsman ävensom från svenska fångvårdssällskapet och Sveriges
fångvårdsmannaförbund.
Innebörden av fångvårdsstyrelsens förslag framgår av följande
sammanställning över nuvarande och föreslagen lydelse av de särskilda
paragraferna.
Nuvarande lydelse. Fångvårdsstyrelsens förslag.
2 §.
Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete som av vederbörande fångvårdsmyndighet
för honom bestämmes. Där så lämpligen kan ske, skall arbetet vara av beskaffenhet
att bereda fången tillfälle till förkovran i hans yrke eller till annan utbildning,
som kan främja utsikterna för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet
av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet. Till andel i inkomst för arbetet åge
han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande
arbetspremie tilldelas honom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
Nuvarande lydelse.
Ej må han förskaffa sig eller emottaga
underhåll, beklädnad eller annat utöver vad
honom vid straffanstalten tillhandahålles.
Av annan än vid straffanstalten anställd
lievakningstjänsteman, läkare eller präst samt
de personer, som hava uppsikt över straffanstalten
eller där, till följd av tjänstebefattning
eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga
tillträde, må fången ej mottaga besök, med
mindre straffanstaltens styresman prövar omständigheter
av särskild vikt föranleda till
undantag.
Sedan tre månader frän straffets början
förflutit, md oberoende av omständigheter,
varom nyss är sagt, tillstånd meddelas fänge,
vilken ej undergår straff skärpning, att emottaga
besök av maka, föräldrar, barn, syskon
eller andra närstående, där ej ordningen eller
säkerheten inom straffanstalten kan därigenom
äventyras eller besöket anses eljest
kunna verka skadligt. Anmälan örn sådant
besök skall ske hos straffanstaltens styresman,
som skall för besök bestämma lämplig
tid samt, örn han så aktar nödigt, förordna,
att under besöket bevakningstjänsteman skall
vara tillstädes.
Fångvårdsstyrelsens förslag.
Ej må han förskaffa sig eller emottaga
underhåll, beklädnad eller annat utöver vad
honom vid straffanstalten tillhandahålles,
dock att han i den omfattning fångvårdsstyrelsen
bestämmer md förskaffa sig eller
emottaga litteratur eller annat som är ägnat
att underlätta ett med hänsyn till hans fostran
och framtida utkomst lämpligt användande
av fritiden.
Av annan än vid straffanstalten anställd
bevakningstjänsteman, läkare eller präst samt
de personer, som hava uppsikt över straffanstalten
eller där, till följd av tjänstebefattning
eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga
tillträde, må fången ej mottaga besök, med
mindre straffanstaltens styresman därtill
lämnat tillstånd. Tillstånd att emottaga besök
av maka, föräldrar, barn, syskon eller andra
närstående md meddelas fånge, som ej undergår
straffskärpning, där ej ordningen
eller säkerheten inom straffanstalten kan
därigenom äventyras eller besöket anses eljest
kunna verka skadligt. Anmälan om sådant
besök skall ske hos straffanstaltens styresman,
som skall för besöket bestämma
lämplig tid, samt, örn han så aktar nödigt,
förordna, alt under besöket bevakningstjänsteman
skall vara tillstädes. Tillstånd att emottaga
besök av andra än nyss nämnda närstående
kan allenast meddelas fånge, därest
omständigheter av särskild vikt för fången
prövas föreligga för besöket.
Brev eller annat skriftligt meddelande eller bud till eller från annan inom eller utom
straffanstalten må icke av fången avsändas eller emottagas, utan att straffanstaltens styresman,
efter prövning i varje fall, lämnar tillstånd därtill. Fången må dock icke förvägras
att till svensk myndighet avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad i hövisk
Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall, där så lämpligen kan ske, iakttagas,
att gradvis inträdande förmåner beredas fången i mån av gott uppförande och avtjänad
strafftid.
5 §.
Fånge, som undergår straff i enrum, skall hållas innesluten i cell, där ej hans vistelse
utom densamma betingas av deltagande i gudstjänst, skolundervisning, rörelse i fria luften
eller gymnastik eller ock av omständigheterna tillfälligtvis påkallas.
„0 • ^ . nr_ i _ i •___: Qnrlor» fanera enm
Sedan fånge, som vid straffets början ej
fyllt tjuguett år, avtjänat tre månader av
strafftiden, samt annan fånge av strafftiden
avtjänat sex månader, må, där med hänsyn
till fångens vård, arbete eller behandling så
finnes lämpligt, cellen under arbetstid hållas
öppen ävensom åt sådan fånge anförtros att
inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka
sammanhänga med hans arbete, eller att utföra
arbete gemensamt med andra fångar.
Genom noggrann tillsyn och på annat
lämpligt sätt skall förebyggas, att fången träder
i förbindelse med andra fångar i vidare
Sedan fånge, som vid straffets början ej
fyllt tjuguett år, avtjänat tre månader av
strafftiden, samt annan fånge av strafftiden
avtjänat sex månader, må, där med hänsyn
till fångens vård, arbete eller behandling så
finnes lämpligt, cellen under arbetstid hållas
öppen ävensom åt sådan fånge anförtros alt
inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka
.sammanhänga med hans arbete, eller att utföra
arbete gemensamt med andra fångar.
När särskilda skäl därtill äro, md fångvårdsstyrelsen
eller, efter dess bemyndigande, anstaltens
styresman anförtro fånge, som avtjänat
kortare tid av straffet än nyss sagts,
att utföra arbete gemensamt med andra
fångar.
Genom noggrann tillsyn och på annat
lämpligt sätt skall förebyggas, att fången träder
i förbindelse med andra fångar i vidare
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Nuvarande lydelse.
mån än som påkallas av arbete, fängen har att
utföra. Därjämte skola, beträffande fänge
som vid straffets början ej fyllt tjuguett dr,
under de tre första månaderna av strafftiden
samt, i fråga örn annan fånge, under de
sex första månaderna anordningar vidtagas,
som förhindra fången jämväl vid vistelse
utom cellen att se andra fångar.
Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete
gemensamt med andra fångar, md kunna
överflyttas till sådan med odlings företag förenad
anstalt, som är anordnad för särskilt
pålitliga fångar, och skall med avseende ä
hans vistelse därstädes vad i 6 ,§ första stycket
är föreskrivet lända till efterrättelse.
Fångvårdsstyrelsens förslag.
mån än som påkallas av hans vistelse utom
cellen i enlighet med vad i första och andra
styckena stadgas. Där fången så önskar, md
anstaltens styresman vidtaga åtgärder till förhindrande
av att fängen vid vistelse utom
cellen blir sedd av andra fångar.
Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete
gemensamt med andra fångar, må, där fångvårdsstyrelsen
så förordnar, kunna sysselsättas
med arbete utom straffanstaltens slutna
område, såvida förbindelse mellan fängen
och obehöriga därvid förhindras. Meddelas
sådant förordnande, äger fångvårdsstyrelsen
föreskriva, att med avseende d fångens
behandling skall gälla vad i 6 § första
stycket är föreskrivet.
6 §.
Straff i gemensamhet skall genom fångarnas
fördelning i grupper eller på annat
lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig
inverkan fångarna emellan såvitt möjligt
förebygges. Under sovtid skall fånge, som
undergår straff i gemensamhet, städse hållas
avstängd från andra fångar; dock må undantag
härutinnan äga rum vid sådan med
odlingsföretag förenad anstalt, som är anordnad
för särskilt pålitliga fångar.
Har fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under längre tid sysselsatts med arbete
huvudsakligen inomhus, skall han, där så lämpligen kan ske, någon tid före frigivningen
helt eller delvis hållas till arbete utomhus.
Straff i gemensamhet skall genom fångarnas
fördelning i grupper eller på annat
lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig
inverkan fångarna emellan såvitt möjligt
förebygges. Under sovtid skall fånge, som
undergår straff i gemensamhet, städse hållas
avstängd från andra fångar; dock må undantag
härutinnan äga rum vid fångkoloni.
Fånge, som undergår straff i gemensamhet,
må kunna sysselsättas med arbete utom
straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse
mellan fången och obehöriga därvid
förhindras.
Fånge, som undergår straff i gemensamhet,
må kunna sysselsättas med arbete utom
straffanstaltens slutna område, dock att, där
fråga är örn arbete hos enskild arbetsgivare,
tillstånd därtill skall meddelas av fångvårdsstyrelsen.
I de avgivna yttrandena har fångvårdsstyrelsens förslag tillstyrkts
eller i huvudsak lämnats utan erinran. Fångvårdssällskapet har därvid anfört,
att en del av de föreslagna ändringarna redan tillämpades. Även fångvårdsmannaförbundet
har uttalat, att de föreslagna ändringarna i flera avseenden
endast innebure ett lagfästande av vad som redan ansetts nödvändigt att tilllämpa
för att icke straffverkställigheten skulle få en prägel av efterblivenhet
i förhållande till den allmänna humanitära utvecklingen.
Med avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget har i fångvårdsstyrelsens
framställning och de avgivna yttrandena förekommit följande.
Till motivering av den föreslagna ändringen i 2 § and ra stycket har
fångvårdsstyrelsen anfört:
En bokstavlig tolkning av den nuvarande bestämmelsen i detta stycke
skulle medföra, att en straffånge vore helt hänvisad till anstaltens möjligheter
i fråga om litteratur och annan arbetsmateriel för fritidssysselsättning.
En sådan tolkning skulle inverka menligt på den viktiga sida av fångbehandlingen,
som innebär att sporra den intagne att genom ett lämpligt användande
av sin fritid söka förbättra sina kunskaper och färdigheter. I de svenska
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
fångvårdsanstalten^ har utvecklingen emellertid gått i sådan riktning, att
straffångar i viss utsträckning tillåtas att själva inköpa eller från annan mottaga
böcker, korrespondenskurser och annan materiel för lämplig iritidssysselsättning.
Denna utveckling torde nu böra erhålla direkt stöd i lagstiftningen.
Fångvårdsmannaförbundet har hemställt örn sådan ändring av förslaget,
att däri inrymmes medgivande för straffånge att under vissa förutsättningar
för egna medel inköpa s. k. premievaror. Härom har förbundet yttrat:
Enligt utfärdade föreskrifter angående användningen av fånge tilldelade
arbetspremier, äger denne att för viss del av sådana premier inköpa s. k.
premievaror. Denna förmån är av fångarna högt uppskattad och de Hesta
använder sig därav i högsta tillåtna utsträckning. Särskilt begäiliga varor aro
snus tuggtobak och toalettartiklar såsom tandkräm, tandborstar, rakhy viar,
raktvål m. m. När fånge på grund av sjukdom ej kan hållas till arbete
ävensom vid de tillfällen, då arbete på grund av materialbrist och dylikt ej
kan beredas honom, blir han berövad möjligheten att erhålla omnamnda
varor. Då denna situation för fången uppkommit utan hans eget förvållande,
anser han sig alltid vid sådana tillfällen orättvist behandlad. I synnerhet den
nikontinvane blir förtörnad och retlig, när han berövas möjligheten att inköpa
snus, och en icke önskvärd irritation uppstår inom anstalten. Lagen
borde enligt vår mening lämna medgivande åt fängelsemyndigheten att inom
viss gräns vid inträffande fall av angiven art för fånges egna medel tillhandahålla
honom omnämnda varor.
Till stöd för förslaget beträffande 2 § tredje och fjärde styckena
har fångvårdsstyrelsen anfört:
Enligt styrelsens mening är den nu gällande regeln, att straffånge under
de tre första månaderna av strafftiden ma mottaga besök av sina närmaste
endast när anstaltens styresman prövar omständigheter av särskild vikt föranleda
därtill, alltför begränsad. Under den första delen av strafftiden torde
det för de flesta fångar vara av stor betydelse, att de få rådgöra med sina
närmaste även örn det icke kan pavisas några »omständigheter av särskild
vikt». Det är i regel under strafftidens början som de svåraste frågorna^för
fången och hans närstående måste lösas. Svårigheterna kunna vara av såväl
ekonomisk som personlig art. Vidare torde ur psykologisk synpunkt besök
av fångens närmaste under den första delen av strafftiden, då fången är särskilt
mottaglig för påverkan, ofta lia ett gynnsammare inflytande pa hans
utveckling i god riktning än vid en senare tidpunkt, när han hunnit vänja
sig vid straffet och måhända blivit hård och bitter till sinnes. Erfarenheten
har också visat, att fångvårdsanstalternas styresmän i växande utsträckning
ansett »omständigheter av särskild vikt» böra föranleda till undantag fran
förbudet mot besök under strafftidens tre första månader. Styrelsen, som
finner denna utveckling riktig, anser det vara av vikt, att verkställighetslagens
besöksregler erhålla en sådan avfattning, att fången även under den
första delen av strafftiden kan tillåtas att mottaga besök av sina närmaste,
utan att styresmannens prövningsrätt inskränkes genom krav på att särskilda
omständigheter skola föreligga, besök av andra personer än närstående
böra däremot tillåtas endast där omständigheter av särskild vikt för lången
prövas föreligga för besöket.
Fångvårdssällskapet har föreslagit att förutom straffskärpning även extra
judiciell bestraffning skall utgöra hinder mot besök samt alt övervakning
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
vid besök skall kunna uppdragas även åt annan fångvårdstjänstemän än
bevakningstjänsteman, exempelvis pastor, läkare, assistent eller kvinnlig kurator.
I fråga om bestämmelserna i 5 § angående behandlingen av
fånge som undergår straff i enrum erinrar fångvårdsstyrelsen, att den som
undergår straffarbete eller fängelse skall enligt 4 § hållas till straff i enrum
under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden
är längre, under de tre första åren. Beträffande fånge som vid straffets
början ej fyllt 21 år gäller dock att motsvarande tid är ett i stället
för tre ar. I särskilda fall kunna nu nämnda tider förlängas eller förkortas.
Då fånge icke undergår straff i enrum, skall han undergå straffet i gemensamhet.
Med avseende å stadgandet i 5 § andra stycket om arbetsgemensamhet
har fångvårdsstyrelsen framhållit, att denna gemensamhet innebär
ett mellanstadium mellan enrumsstraff i inskränkt mening och helgemensamhet
samt att arbetsgemensamhet kan inträda tidigare än som stadgas
i 5 § i det att enligt 12 § jämkningar kunna göras, därest men för fånges
andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller uppenbarligen kan befaras inträda
genom tillämpningen av lagens bestämmelser. Härefter har fångvårdsstyrelsen
anfört:
Införandet av arbetsgemensamhet har fått den största betydelse för fångbehandlingen,
framför allt därigenom att den möjliggör en rationell sysselsättning
och utbildning av de intagna genom deras placering i verkstäder och
jordb riik. Då arbetsgemensamheten endast skall innebära, att de intagna
hållas i gemensamhet under arbete, ligger däri icke samma fara för skadlig
paverkan av medfangar som kan bliva följden av den gemensamhet även
under fritid, som den s. k. helgemensamheten innebär. De gynnsamma erfarenheterna
av arbetsgemensamheten giva stöd för antagandet, att det i
mångå fall skulle vara motiverat att låta fånge komma i åtnjutande därav
redan tidigare än efter sex respektive tre månader. Detta har bl. a. framhållits
av riksdagens första lagutskott i utlåtande (nr 61) till 1942 års riksdag
i anledning av väckta motioner örn en översyn av straffverkställigheten vid
frihetsstraff, vilket utlåtande av riksdagen lämnats utan erinran. De nuvarande
bestämmelserna giva möjlighet till tidigare uttagning av fånge till arbetsgemensamhet
endast där men för hans andliga eller kroppsliga hälsa inträder
eller kan befaras inträda genom fortsatt tillämpning av enrumsstraff
i inskränkt mening. Om man vill utsträcka möjligheten att uttaga fånge till
arbetsgemensamhet, kan man gå två vägar. Man kan komplettera 12 § verkställighetslagen
med ett andra stycke, som ger fångvårdsstyrelsen eller, efter
dess bemyndigande, anstaltens styresman en allmän befogenhet att vidtaga
jämkning i tillämpningen av de i 4—7 §§ givna bestämmelserna, när synnerliga
skäl därtill föreligga. En sådan bestämmelse skulle medföra den
fördelen, att straffverkställigheten alltid kunde anpassas efter de individuella
fallens behov. Vissa skäl tala emellertid mot införandet av ett sådant
stadgande. Det kan sägas vara alltför generellt och därigenom giva de verkställande
myndigheterna möjlighet att jämka även sådana föreskrifter, som
verkställighetslagen uppställt i de intagnas intresse. Dessutom skulle en sådan
bestämmelse göra verkställighetslagen ännu mera svåröverskådlig än
den för närvarande är och giva lagen ett sken av löslighet. Då man genom
den ifrågasatta bestämmelsen i huvudsak endast avser att vinna möjlighet
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
9
att tidigare uttaga fångar till arbetsgemensamhet, synes det därför lämpligare
alt vidtaga ändring av det lagrum, 5 § andra stycket, som stadgar om
arbetsgemensamhet. Styrelsen anser därför, att till detta lagrum bör göras
ett tillägg, innebärande att, när särskilda skäl därtill äro, fångvårdsstyrelsen
eller, efter dess bemyndigande, anstaltens styresman må anförtro fånge,
som avtjänat kortare tid av straffet än som nu stadgas, att utföra arbete
gemensamt med andra fångar.
Rörande stadgandena i 5 § tredje stycket har fångvårdsstyrelsen
uttalat:
Jämförda med bestämmelserna i paragrafens första och andra stycken
innebära dessa stadganden enligt sin ordalydelse, att fånge ej får träda i förbindelse
med andra fångar eller i vissa fall se dessa, när han för annat ändamål
än arbete i gemensamhet vistas utom cellen, t. ex. för deltagande i
gudstjänst, skolundervisning, gymnastik eller annan idrott. I enlighet härmed
vidtogos tidigare beträffande fångar, som icke avtjänade straff i helgemensamhet,
anordningar vid gudstjänst, skolundervisning m. m. för att förhindra
förbindelse dem emellan. Då sådana anordningar vålla betydande
olägenheter, har man å fångvårdsanstalterna alltmera övergått till att låta
fångarna åtnjuta en viss gemensamhet vid gudstjänst, skolundervisning,
gymnastik och idrott. Ovannämnda stadganden stå i mindre god överensstämmelse
med moderna vårdprinciper. Där fånge själv så önskar, böra
dock anordningar vidtagas till förhindrande av att han blir sedd av andra
fångar, t. ex. genom att tillhandahålla honom ansiktsmask.
Fångvårdsmannaförbundet har förklarat, att den nuvarande bestämmelsen
angående vidtagande av anordningar som förhindra fången att se andra
fångar icke kunnat efterföljas, samt har vidare yttrat:
Ifrågavarande lagbestämmelses efterlevnad skulle ha omintetgjort allt
rörligt liv inom en större fångvårdsanstalt. Fångarna skulle icke ha kunnat
förflyttas till arbete å verkstäder, skolundervisning, gudstjänstbesök, besök
hos fängelseläkaren m. m. och ej heller ha kunnat komma i åtnjutande
av föreskriven vistelse i fria luften. Varje fånges förflyttning från
och till de olika lokalerna för ovan angivna förrättningar skulle ha tagit så
avsevärd tidrymd i anspråk att dagen icke räckt till för enbart förflyttningarna.
De försök, som vid ett och annat tillfälle av vissa bokstavsbundna
tjänstemän gjorts att efterfölja denna föreskrift, ha fått allt för mycket prägel
av nålslygnsliknande kitslighet och därför måst uppgivas.
Vad angår förslaget om ändring i 5 § sista stycket har fångvårdsstyrelsen
framhållit, att den nuvarande bestämmelsen varit av stor betydelse
för utvecklingen av fångkolonisystemet. Med stöd av densamma överflyttades
särskilt pålitliga fångar, som vore lämpliga för jordbruksarbete och
kommit i åtnjutande av arbetsgemensamhet, till jordbruksfängelsct i Mariestad
samt de därmed förenade öppna fångkolonierna å Rödjan och å Singeshult.
De goda erfarenheterna av detta system talade för att utsträcka dess
tillämplighet, vilket också bleve fallet, därest fångvårdsstyrelsens förslag till
utvidgning av möjligheterna till arbetsgemensamhet vunne beaktande. Emellertid
syntes det även böra övervägas alt inrätta andra fångkolonier än sådana
som vore förenade med odlingsföretag. Styrelsen tänkte härvid på kolonier
för skogsarbete, vägarbete, hantverk o. dyl. Vid härav föranledd ändring
av 5 § sista stycket syntes det vara lämpligt att ersätta föreskriften örn
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
fånges överflyttande till odlingsföretag med en bestämmelse av samma innehåll
som det nuvarande stadgandet i 6 § sista stycket, vilket tillkommit i
ändamål att bereda straffångar arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete.
Omständigheterna syntes därjämte någon gång kunna föranleda, att även andra
fångar än »särskilt pålitliga» med iakttagande av vederbörliga bevakningsanordningar
borde sättas i hårt och samhällsnyttigt arbete vid fångkoloni
med öppen eller halvöppen vård. Vid sådan utvidgning av klientelet borde
den nuvarande bestämmelsen, att fånge som förflyttades till koloni skulle behandlas
som gemensamhetsfånge, förlora sin obligatoriska karaktär. Bestämmelsen
borde därför ersättas med stadgande, att fångvårdsstyrelsen
ägde föreskriva att med avseende å fångars behandling skulle gälla föreskrifterna
i 6 § första stycket.
Beträffande tillämpningen av de sålunda föreslagna nya bestämmelserna
har fångvårdsstyrelsen vidare anfört:
Fångar, som uttagas till arbetsgemensamhet, kunna genom beslut av fångvårdsstyrelsen
sättas i jordbruksarbete, skogsarbete, vägarbete, hantverk
eller annat samhällsnyttigt arbete vid öppna kolonier eller halvöppna anstalter,
allteftersom omständigheterna föranleda. När så lämpligen bör ske,
kan fångvårdsstyrelsen föreskriva, att helgemensamhet skall inträda. Om
fånge placeras å halvöppen anstalt, torde helgemensamhet i regel icke böra
ifrågakomma. När fånge förflyttas till öppen koloni, torde däremot förläggningsförhållandena
i regel göra det nödvändigt, att han behandlas som gemensamhetsfånge.
I den omständigheten, att förordnande av fångvårdsstyrelsen
alltid skulle erfordras för fånges överförande till koloni, ligger ingen
olägenhet. Beslut örn fånges förflyttning till annan anstalt fattas även nu
alltid av fångvårdsstyrelsen efter förslag av vederbörande styresman. På
grund av fångkolonierna Rödjans och Singeshults nära samhörighet med
centralfängelset i Mariestad har fångvårdsstyrelsen visserligen hittills överlåtit
åt direktören vid sistnämnda anstalt att bestämma örn de intagnas placering
å dessa kolonier, men efter tillkomsten av nya kolonier torde det
bliva nödvändigt att styrelsen beslutar örn förflyttning i varje särskilt fall.
Samma regler böra då gälla för samtliga kolonier.
Fångvårdssållskapet har framställt anmärkning mot att det enligt förslaget
skall bero på fångvårdsstyrelsen, huruvida fånge må sysselsättas med
arbete utanför anstaltens slutna område. Härom har sällskapet yttrat:
För att kunna genomföra en individuell fångbehandling är det nödvändigt,
att anstaltschefens befogenheter icke alltför mycket kringskäras. Åtminstone
inom den egna anstalten bör vederbörande styresman själv få bestämma, var
fången skall placeras. Kolonien Rödjan exempelvis är ju en del av centralfängelset
i Mariestad, och förflyttningar mellan huvudförläggningen och kolonien,
vilka ha samma styresman, måste ofta ske snabbt med hänsyn till
kontinuiteten i jordbruksarbetet. Följande exempel visa praktiska situationer,
då utflyttning från fängelset till kolonien måste verkställas omgående.
En fånge på Rödjan blir sjuk och måste inläggas på fängelsets sjukavdelning
eller på lasarett i staden. En annan fånge skall frigivas villkorligt,
varom telegram kommit anstalten tillhanda. I båda fallen måste fångarna
omedelbart ersättas med nya män. Det skulle leda till oformligheter, örn
fångvårdsstyrelsen skulle bestämma på vilken avdelning inom anstaltskomplexet
en fånge skall förläggas. Det föreslagna stadgandet skulle även omöjliggöra
att exempelvis vid fängelserna å Långholmen och i Kristianstad utan
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
11
fångvårdsstyrelsens hörande uttaga fångar till arbete i fängelseträdgårdarna,
vilka på båda platserna äro belägna »utanför anstaltens slutna område».
Däremot synes det styrelsen riktigt, alt fångvårdsstyrelsen beslutar om förflyttning
till fristående fångkoloni.
Såsom motiv för ändringsförslaget beträffande 6 § tredje stycket
Ilar jångvårdsstgrelsen anfört:
Ifrågavarande stadgande bar i huvudsak tillkommit för alt möjliggöra
fånges placering i jordbruks- och annat friluftsarbete, varvid man särskilt
beaktade att fången senast någon tid före frigivningen borde erhålla arbete
under friare former för att underlätta hans övergång till friheten. Ej sällan
kan det vara av värde, att fånge som ett övergångsstadium till frigivningen
får under dagen eller viss del av dagen uträtta arbete hos enskild arbetsgivare,
medan han å annan tid än arbetstid vistas å anstalten. Ett sådant frigångssystem
har fångvårdsstyrelsen med synnerligen goda erfarenheter tilllämpat
för straffriförklarade och ungdomsfängelse ådömda. Goda skäl synas
tala för att detta system med varsamhet bör försökas även beträffande särskilt
pålitliga straffångar med lång strafftid, när tiden för frigivningen nalkas.
För gemensamhetsfångarna, d. v. s. de fångar som avtjänat tre år eller,
därest de vid intagandet ej fyllt 21 år, ett år av strafftiden, kan det nuvarande
stadgandet i 6 § andra stycket verkställighetslagen sägas giva ett visst
stöd för tillämpning av ett sådant frigångssystem. Förutsättningen, att förbindelse
mellan fången och obehöriga skall förhindras, torde emellertid lägga
hinder i vägen för att fånge erhåller handledning av enskild arbetsgivare.
Denna förutsättning synes utan olägenhet kunna utgå ur lagtexten. Det måste
nämligen anses ligga i sakens natur, att fängelseledningen, då fånge erhåller
tillåtelse att för sitt arbete vistas utom anstalten, såvitt möjligt tillser alt
fången icke träder i förbindelse med andra personer i vidare mån än som
påkallas av det arbete han har att utföra samt av hans färd från och till arbetsplatsen.
Fångvårdsstyrelsens medgivande bör emellertid erfordras för att
fånge skall få arbete hos enskild arbetsgivare utom anstalten.
Militicombudsmcmnen har framhållit, att, med hänsyn till att det här gällde
tidsbestämda frihetsstraff, särskilda skäl torde finnas alt understryka angelägenheten
av att det åsyftade frigångssystemet för straffångar tillämpades
nied största varsamhet. Det kunde också ifrågasättas, örn icke i lagtexten förutsättningarna
för tillstånd borde tydligare angivas.
Örn metoden att tillåta fånge att arbeta hos privat arbetsgivare utanför anstalten
har fängvårdssällskapet yttrat:
Beträffande denna metod lia vid ett par anstalter avsedda för straffriförklarade
ynglingar samt för ungdomsfängelse ådömda hittills goda erfarenheter
gjorts. Det måste emellertid framhållas, att metoden icke kan användas
annat än med yttersta urskillning. Den lämpar sig icke vid anstalter, som äro
belägna i större städer, där de intagnas förehavanden under vägen till och
från arbetsplatsen icke kunna ens tillnärmelsevis kontrolleras och där frestelserna
äro stora att söka upp dåliga kamrater, ölkaféer o. dyl. Metoden är
däremot såsom erfarenheten visat lämplig att använda i städer omgivna av
småjordbrukare och trädgårdsidkare, där befolkningen i sin helhet så småningom
vant sig vid att se de intagna gå till och från sitt arbete, klädda i anstaltens
kläder. Det hittills bedrivna arbetet hos privata arbetsgivare har icke
skett alldeles utan friktion med fackföreningarna. Även ur denna synpunkt
är sådant arbete i en storstad med dess mera komplicerade och ömtåliga förhållanden
knappast tänkbart.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Departement''
chefen.
De av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringarna i 1916 års lag om verkställighet
av straffarbete och fängelsestraff ha i de avgivna yttrandena tillstyrkts
eller i huvudsak lämnats utan anmärkning. Den granskning av förslaget
som ägt rum inom justitiedepartementet har ej heller i något mera
väsentligt hänseende givit anledning till erinran mot förslaget. Jag tillstyrker
därför att detta lägges till grund för lagstiftning. Därvid vill jag emellertid
understryka att lagändringarna såtillvida bliva av provisorisk natur som det
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1942 ankommer å strafflagberedningen
att till behandling upptaga spörsmål rörande verkställighet av frihetsstraff.
Denna utredning kan givetvis föranleda mera djupgående ändringar.
Beträffande de särskilda stadgandena må framhållas följande. Den föreslagna
undantagsbestämmelsen i 2 § andra stycket om rätt för fånge att förskaffa
sig litteratur m. m. torde böra bestämmas att avse böcker och annat
som kan bereda fången nyttig sysselsättning under fritid. Utvidgningen av
den i tredje och fjärde styckena reglerade rätten för straffånge att mottaga
besök synes lämpligen böra genomföras på det sättet att den nuvarande tidsbegränsningen
för närstående i fjärde stycket borttages. I anledning av erinran
i fångvårdssällskapets yttrande synes därjämte i sistnämnda stycke
ävensom i motsvarande bestämmelse i 3 § rörande fånge, som undergår
fängelse, ordet bevakningstjänsteman böra utbytas mot fångvårdstjänstemän.
Att, på sätt fångvårdssällskapet jämväl föreslagit, såsom hinder för mottagande
av besök upptaga — förutom straffskärpning — extra judiciell bestraffning
lärer ej vara erforderligt med hänsyn till den prövningsrätt i fråga
örn besök som tillkommer styresmannen. Fångvårdsmannaförbundets hemställan
om medgivande för straffånge att under vissa förutsättningar för egna
medel inköpa s. k. premievaror torde ej böra upptagas i detta sammanhang
utan övervägas vid det fortsatta reformarbetet.
Beträffande bestämmelserna i 5 § örn fångar som avtjäna straff i enrum
anser jag att ändringen i andra stycket bör avse ej blott att, såsom fångvårdsstyrelsen
föreslagit, giva möjlighet att låta sådan fånge utföra arbete gemensamt
med andra fångar utan även att bereda utrymme för övriga lättnader
som omförmälas i andra stycket, nämligen öppethållande av celldörr och uträttande
av ärenden. Denna utvidgning föranleder även redaktionell omarbetning
av nämnda stycke. Med anledning av den av fångvårdsstyrelsen
i fjärde stycket föreslagna bestämmelsen, att fånge som åtnjuter arbetsgemensamhet
skulle få sysselsättas med arbete utom straffanstaltens slutna
område, har fångvårdssällskapet uttalat betänkligheter mot att förordnande
härom skulle kunna meddelas endast av fångvårdsstyrelsen. Denna erinran
synes i viss mån vara befogad. Vid flera straffanstalter finnas trädgårdsanläggningar
som äro belägna utanför anstalternas slutna områden. Att kräva
fångvårdsstyrelsens medgivande i varje särskilt fall för att fånge skall få
sysselsättas med arbete vid sådan anläggning synes innebära en onödig omgång.
Såsom i yttrandet erinras kan även inträffa, att förflyttning av fånge
från en anstalt till en därtill ansluten fångkoloni bör kunna ske utan dröjs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
13
mål. Det torde vara lämpligt, att fångvårdsstyrelsen äger utfärda ett generellt
medgivande för fall av antydd art. Ifrågavarande bestämmelse torde därför
böra innehålla att förordnande om fånges sysselsättande med arbete utom
anstaltens slutna område meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,
av styresmannen.
Till nyssnämnda bestämmelse i 5 § har i förslaget fogats föreskrift, att
fångvårdsstyrelsen skall äga förordna att stadgandena i 6 § första stycket
skola äga tillämpning å fånge som arbetar gemensamt med andra fångar.
Denna föreskrift torde böra underkastas viss jämkning. Den sakliga innebörden
av att 6 § första stycket blir tillämpligt är väsentligen, att fången icke skall
hållas i enrum under fritid, med undantag dock för sovtid. Den helgemensamhet
som detta innebär synes emellertid icke böra tillämpas i andra fall
än då fången är överflyttad till fångkoloni, då den å andra sidan i regel torde
vara nödvändig redan på grund av de särskilda förhållandena. Med hänsyn
härtill synes ifrågavarande föreskrift böra innehålla att, om fången överflyttas
till fångkoloni, 6 § första stycket skall lända till efterrättelse med avseende
å hans vistelse därstädes, såframt ej fångvårdsstyrelsen annorlunda
förordnar.
Vad slutligen angår stadgandena i 6 § om gemensamhetsfångar torde i
fångvårdsstyrelsens förslag böra vidtagas den ändringen, att nuvarande föreskrift
om förhindrande av förbindelse mellan fången och obehöriga bibehålies
med den jämkning som föranledes av att fånge skall kunna sysselsättas
med arbete hos enskild arbetsgivare. Enär för sådant arbete skall krävas tillstånd
av fångvårdsstyrelsen, torde det ej vara påkallat att, såsom militieombudsmannen
ifrågasatt, i lagen uppställa särskilda förutsättningar för tilllämpligheten
av bestämmelsen. Jag vill emellertid understryka angelägenheten
av att stor varsamhet iakttages vid meddelande av tillstånd för fånge att
arbeta hos enskild arbetsgivare.
Utöver vad nu angivits torde endast böra göras vissa redaktionella jämkningar
i förslaget.
De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1943.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 25 mars
1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
G. Tidelius.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 maj
1943.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 10 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 30 april 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24
mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Nils Regner.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
15
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler lagrådets
den 12 maj 1943 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 30 april
1943 remitterade förslaget till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen
den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.
Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 s. 1 i texten
- 1LU 1943:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om undrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 s. 1 i texten