Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

1943-05-14 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:256, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars

1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete

och fängelsestraff; given Stockholms slott den 14 maj

1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen

den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

GUSTAR

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 256.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse a? 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den

angående verkställighet av straffarbete och

24 mars 1916 (nr 90)

fängelsestraff.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 angående

verkställighet av straffarbete och fängelsestraff1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

2 §.

Den, som---tilldelas honom.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller annat

utöver vad honom vid straffanstalten tillhandahålles; dock äger fångvårdsstyrelsen

medgiva undantag beträffande böcker och annat som kan bereda

fången nyttig sysselsättning under fritid.

Av annan —--till undantag.

Oberoende av omständigheter, varom nyss är sagt, må tillstånd meddelas

fånge, vilken ej undergår straffskärpning, att emottaga besök av maka, föräldrar,

barn, syskon eller andra närstående, där ej ordningen eller säkerheten

inom straffanstalten kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest

kunna verka skadligt. Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens

styresman, som skall för besök bestämma lämplig tid samt, om han så

aktar nödigt, förordna, att under besöket fångvårdstjänstemän skall vara

tillstädes.

Brev eller---hövisk form.

Vid tillämpning---avtjänad strafftid.

3 §•

Då fånge —--särskilda bestämmelser.

Vill och--— mildra skärpningen.

Fångens maka, föräldrar, barn, syskon eller andra fången närstående personer

må besöka honom i straffanstalten, såframt ej ordningen eller säkerheten

inom densamma kan därigenom äventyras. Anmälan om sådant besök

skall ske hos straffanstaltens styresman, som skall för besök bestämma

lämplig tid samt, om han så aktar nödigt, förordna, att under besöket fångvårdstjänstemän

skall vara tillstädes. Av andra än nu nämnda personer samt

de i 2 § tredje stycket omförmälda må fången ej emottaga besök, där ej

1 Senaste lydelse, se beträffande 5 § 1934: 130 och beträffande 6 § 1921: 186.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

styresmannen finner skäl att därtill lämna tillstånd. Undergår fången straffskärpning,

tillämpas i fråga om besök de i 2 § tredje stycket meddelade bestämmelser.

Brev eller---finnes olämpligt.

5 §.

Fånge, som---tillfälligtvis påkallas.

Där det med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling finnes lämpligt,

må cellen under arbetstid hållas öppen samt åt fången anförtros att

inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med hans arbete,

eller att utföra arbete gemensamt med andra fångar. Innan fånge avtjänat

sex månader eller, om han vid straffets början ej fyllt tjuguett år, tre månader

av strafftiden må dock vad nu sagts tillämpas endast om särskilda skäl därtill

föranleda. Förordnande härom meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter

dess bemyndigande, av straffanstaltens styresman.

Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sätt skall förebyggas, att

fången träder i förbindelse med andra fångar i vidare mån än som påkallas

av hans vistelse utom cellen i enlighet med vad i första och andra styckena

stadgas. Där fången så önskar, må anordningar vidtagas, som förhindra att

fången vid vistelse utom cellen blir sedd av andra fångar.

Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete gemensamt med andra fångar,

må sysselsättas med arbete utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse

mellan fången och obehöriga därvid förhindras. Förordnande härom

meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, av straffanstaltens

styresman, överflyttas fången till fångkoloni, skall med avseende

å hans vistelse därstädes vad i 6 § första stycket är föreskrivet lända till

efterrättelse, om ej fångvårdsstyrelsen annorlunda förordnar.

6 §•

Straff i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper eller på

annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan fångarna emellan

såvitt möjligt förebygges. Under sovtid skall fånge, som undergår straff

i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra fångar; dock må undantag

härutinnan äga rum vid fångkoloni.

Har fånge — — — arbete utomhus.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må sysselsättas med arbete

utom straffanstaltens slutna område. Där fångvårdsstyrelsen det medgiver,

må fången sysselsättas med arbete hos enskild arbetsgivare. Förbindelse

mellan fången och obehöriga skall såvitt möjligt förhindras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 256.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler fråga

örn ändrade bestämmelser rörande verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

samt anför därvid följande.

På hemställan av chefen för justitiedepartementet beslöt Kungl. Maj:t den

31 december 1942 att åt strafflagberedningen överlämna att, jämte den på beredningen

ankommande fortsatta utredningen rörande straffsystemets och

anstaltsväsendets reformering, till behandling upptaga vissa frågor örn verkställighet

av frihetsstraff. I samband härmed erinrade departementschefen

att fångvårdsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1942

framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars

1916 om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff, vilket förslag avsåge

att vid straffverkställigheten möjliggöra större hänsynstagande till individuella

förhållanden. Departementschefen nämnde vidare, att förslaget, oavsett

den mera omfattande utredning som anförtrotts strafflagberedningen, syntes

kunna, efter vederbörlig remissbehandling och eventuell överarbetning, föreläggas

1943 års riksdag.

Yttranden över fångvårdsstyrelsens framställning ha nu, efter remiss, inkommit

från justitiekanslersämbetet samt riksdagens justitieombudsman och

militieombudsman ävensom från svenska fångvårdssällskapet och Sveriges

fångvårdsmannaförbund.

Innebörden av fångvårdsstyrelsens förslag framgår av följande

sammanställning över nuvarande och föreslagen lydelse av de särskilda

paragraferna.

Nuvarande lydelse. Fångvårdsstyrelsens förslag.

2 §.

Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete som av vederbörande fångvårdsmyndighet

för honom bestämmes. Där så lämpligen kan ske, skall arbetet vara av beskaffenhet

att bereda fången tillfälle till förkovran i hans yrke eller till annan utbildning,

som kan främja utsikterna för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet

av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet. Till andel i inkomst för arbetet åge

han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande

arbetspremie tilldelas honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

Nuvarande lydelse.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga

underhåll, beklädnad eller annat utöver vad

honom vid straffanstalten tillhandahålles.

Av annan än vid straffanstalten anställd

lievakningstjänsteman, läkare eller präst samt

de personer, som hava uppsikt över straffanstalten

eller där, till följd av tjänstebefattning

eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga

tillträde, må fången ej mottaga besök, med

mindre straffanstaltens styresman prövar omständigheter

av särskild vikt föranleda till

undantag.

Sedan tre månader frän straffets början

förflutit, md oberoende av omständigheter,

varom nyss är sagt, tillstånd meddelas fänge,

vilken ej undergår straff skärpning, att emottaga

besök av maka, föräldrar, barn, syskon

eller andra närstående, där ej ordningen eller

säkerheten inom straffanstalten kan därigenom

äventyras eller besöket anses eljest

kunna verka skadligt. Anmälan örn sådant

besök skall ske hos straffanstaltens styresman,

som skall för besök bestämma lämplig

tid samt, örn han så aktar nödigt, förordna,

att under besöket bevakningstjänsteman skall

vara tillstädes.

Fångvårdsstyrelsens förslag.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga

underhåll, beklädnad eller annat utöver vad

honom vid straffanstalten tillhandahålles,

dock att han i den omfattning fångvårdsstyrelsen

bestämmer md förskaffa sig eller

emottaga litteratur eller annat som är ägnat

att underlätta ett med hänsyn till hans fostran

och framtida utkomst lämpligt användande

av fritiden.

Av annan än vid straffanstalten anställd

bevakningstjänsteman, läkare eller präst samt

de personer, som hava uppsikt över straffanstalten

eller där, till följd av tjänstebefattning

eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga

tillträde, må fången ej mottaga besök, med

mindre straffanstaltens styresman därtill

lämnat tillstånd. Tillstånd att emottaga besök

av maka, föräldrar, barn, syskon eller andra

närstående md meddelas fånge, som ej undergår

straffskärpning, där ej ordningen

eller säkerheten inom straffanstalten kan

därigenom äventyras eller besöket anses eljest

kunna verka skadligt. Anmälan om sådant

besök skall ske hos straffanstaltens styresman,

som skall för besöket bestämma

lämplig tid, samt, örn han så aktar nödigt,

förordna, alt under besöket bevakningstjänsteman

skall vara tillstädes. Tillstånd att emottaga

besök av andra än nyss nämnda närstående

kan allenast meddelas fånge, därest

omständigheter av särskild vikt för fången

prövas föreligga för besöket.

Brev eller annat skriftligt meddelande eller bud till eller från annan inom eller utom

straffanstalten må icke av fången avsändas eller emottagas, utan att straffanstaltens styresman,

efter prövning i varje fall, lämnar tillstånd därtill. Fången må dock icke förvägras

att till svensk myndighet avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad i hövisk

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall, där så lämpligen kan ske, iakttagas,

att gradvis inträdande förmåner beredas fången i mån av gott uppförande och avtjänad

strafftid.

5 §.

Fånge, som undergår straff i enrum, skall hållas innesluten i cell, där ej hans vistelse

utom densamma betingas av deltagande i gudstjänst, skolundervisning, rörelse i fria luften

eller gymnastik eller ock av omständigheterna tillfälligtvis påkallas.

„0 • ^ . nr_ i _ i •___: Qnrlor» fanera enm

Sedan fånge, som vid straffets början ej

fyllt tjuguett år, avtjänat tre månader av

strafftiden, samt annan fånge av strafftiden

avtjänat sex månader, må, där med hänsyn

till fångens vård, arbete eller behandling så

finnes lämpligt, cellen under arbetstid hållas

öppen ävensom åt sådan fånge anförtros att

inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka

sammanhänga med hans arbete, eller att utföra

arbete gemensamt med andra fångar.

Genom noggrann tillsyn och på annat

lämpligt sätt skall förebyggas, att fången träder

i förbindelse med andra fångar i vidare

Sedan fånge, som vid straffets början ej

fyllt tjuguett år, avtjänat tre månader av

strafftiden, samt annan fånge av strafftiden

avtjänat sex månader, må, där med hänsyn

till fångens vård, arbete eller behandling så

finnes lämpligt, cellen under arbetstid hållas

öppen ävensom åt sådan fånge anförtros alt

inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka

.sammanhänga med hans arbete, eller att utföra

arbete gemensamt med andra fångar.

När särskilda skäl därtill äro, md fångvårdsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, anstaltens

styresman anförtro fånge, som avtjänat

kortare tid av straffet än nyss sagts,

att utföra arbete gemensamt med andra

fångar.

Genom noggrann tillsyn och på annat

lämpligt sätt skall förebyggas, att fången träder

i förbindelse med andra fångar i vidare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Nuvarande lydelse.

mån än som påkallas av arbete, fängen har att

utföra. Därjämte skola, beträffande fänge

som vid straffets början ej fyllt tjuguett dr,

under de tre första månaderna av strafftiden

samt, i fråga örn annan fånge, under de

sex första månaderna anordningar vidtagas,

som förhindra fången jämväl vid vistelse

utom cellen att se andra fångar.

Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete

gemensamt med andra fångar, md kunna

överflyttas till sådan med odlings företag förenad

anstalt, som är anordnad för särskilt

pålitliga fångar, och skall med avseende ä

hans vistelse därstädes vad i 6 ,§ första stycket

är föreskrivet lända till efterrättelse.

Fångvårdsstyrelsens förslag.

mån än som påkallas av hans vistelse utom

cellen i enlighet med vad i första och andra

styckena stadgas. Där fången så önskar, md

anstaltens styresman vidtaga åtgärder till förhindrande

av att fängen vid vistelse utom

cellen blir sedd av andra fångar.

Fånge, åt vilken anförtros att utföra arbete

gemensamt med andra fångar, må, där fångvårdsstyrelsen

så förordnar, kunna sysselsättas

med arbete utom straffanstaltens slutna

område, såvida förbindelse mellan fängen

och obehöriga därvid förhindras. Meddelas

sådant förordnande, äger fångvårdsstyrelsen

föreskriva, att med avseende d fångens

behandling skall gälla vad i 6 § första

stycket är föreskrivet.

6 §.

Straff i gemensamhet skall genom fångarnas

fördelning i grupper eller på annat

lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig

inverkan fångarna emellan såvitt möjligt

förebygges. Under sovtid skall fånge, som

undergår straff i gemensamhet, städse hållas

avstängd från andra fångar; dock må undantag

härutinnan äga rum vid sådan med

odlingsföretag förenad anstalt, som är anordnad

för särskilt pålitliga fångar.

Har fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under längre tid sysselsatts med arbete

huvudsakligen inomhus, skall han, där så lämpligen kan ske, någon tid före frigivningen

helt eller delvis hållas till arbete utomhus.

Straff i gemensamhet skall genom fångarnas

fördelning i grupper eller på annat

lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig

inverkan fångarna emellan såvitt möjligt

förebygges. Under sovtid skall fånge, som

undergår straff i gemensamhet, städse hållas

avstängd från andra fångar; dock må undantag

härutinnan äga rum vid fångkoloni.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet,

må kunna sysselsättas med arbete utom

straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse

mellan fången och obehöriga därvid

förhindras.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet,

må kunna sysselsättas med arbete utom

straffanstaltens slutna område, dock att, där

fråga är örn arbete hos enskild arbetsgivare,

tillstånd därtill skall meddelas av fångvårdsstyrelsen.

I de avgivna yttrandena har fångvårdsstyrelsens förslag tillstyrkts

eller i huvudsak lämnats utan erinran. Fångvårdssällskapet har därvid anfört,

att en del av de föreslagna ändringarna redan tillämpades. Även fångvårdsmannaförbundet

har uttalat, att de föreslagna ändringarna i flera avseenden

endast innebure ett lagfästande av vad som redan ansetts nödvändigt att tilllämpa

för att icke straffverkställigheten skulle få en prägel av efterblivenhet

i förhållande till den allmänna humanitära utvecklingen.

Med avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget har i fångvårdsstyrelsens

framställning och de avgivna yttrandena förekommit följande.

Till motivering av den föreslagna ändringen i 2 § and ra stycket har

fångvårdsstyrelsen anfört:

En bokstavlig tolkning av den nuvarande bestämmelsen i detta stycke

skulle medföra, att en straffånge vore helt hänvisad till anstaltens möjligheter

i fråga om litteratur och annan arbetsmateriel för fritidssysselsättning.

En sådan tolkning skulle inverka menligt på den viktiga sida av fångbehandlingen,

som innebär att sporra den intagne att genom ett lämpligt användande

av sin fritid söka förbättra sina kunskaper och färdigheter. I de svenska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

fångvårdsanstalten^ har utvecklingen emellertid gått i sådan riktning, att

straffångar i viss utsträckning tillåtas att själva inköpa eller från annan mottaga

böcker, korrespondenskurser och annan materiel för lämplig iritidssysselsättning.

Denna utveckling torde nu böra erhålla direkt stöd i lagstiftningen.

Fångvårdsmannaförbundet har hemställt örn sådan ändring av förslaget,

att däri inrymmes medgivande för straffånge att under vissa förutsättningar

för egna medel inköpa s. k. premievaror. Härom har förbundet yttrat:

Enligt utfärdade föreskrifter angående användningen av fånge tilldelade

arbetspremier, äger denne att för viss del av sådana premier inköpa s. k.

premievaror. Denna förmån är av fångarna högt uppskattad och de Hesta

använder sig därav i högsta tillåtna utsträckning. Särskilt begäiliga varor aro

snus tuggtobak och toalettartiklar såsom tandkräm, tandborstar, rakhy viar,

raktvål m. m. När fånge på grund av sjukdom ej kan hållas till arbete

ävensom vid de tillfällen, då arbete på grund av materialbrist och dylikt ej

kan beredas honom, blir han berövad möjligheten att erhålla omnamnda

varor. Då denna situation för fången uppkommit utan hans eget förvållande,

anser han sig alltid vid sådana tillfällen orättvist behandlad. I synnerhet den

nikontinvane blir förtörnad och retlig, när han berövas möjligheten att inköpa

snus, och en icke önskvärd irritation uppstår inom anstalten. Lagen

borde enligt vår mening lämna medgivande åt fängelsemyndigheten att inom

viss gräns vid inträffande fall av angiven art för fånges egna medel tillhandahålla

honom omnämnda varor.

Till stöd för förslaget beträffande 2 § tredje och fjärde styckena

har fångvårdsstyrelsen anfört:

Enligt styrelsens mening är den nu gällande regeln, att straffånge under

de tre första månaderna av strafftiden ma mottaga besök av sina närmaste

endast när anstaltens styresman prövar omständigheter av särskild vikt föranleda

därtill, alltför begränsad. Under den första delen av strafftiden torde

det för de flesta fångar vara av stor betydelse, att de få rådgöra med sina

närmaste även örn det icke kan pavisas några »omständigheter av särskild

vikt». Det är i regel under strafftidens början som de svåraste frågorna^för

fången och hans närstående måste lösas. Svårigheterna kunna vara av såväl

ekonomisk som personlig art. Vidare torde ur psykologisk synpunkt besök

av fångens närmaste under den första delen av strafftiden, då fången är särskilt

mottaglig för påverkan, ofta lia ett gynnsammare inflytande pa hans

utveckling i god riktning än vid en senare tidpunkt, när han hunnit vänja

sig vid straffet och måhända blivit hård och bitter till sinnes. Erfarenheten

har också visat, att fångvårdsanstalternas styresmän i växande utsträckning

ansett »omständigheter av särskild vikt» böra föranleda till undantag fran

förbudet mot besök under strafftidens tre första månader. Styrelsen, som

finner denna utveckling riktig, anser det vara av vikt, att verkställighetslagens

besöksregler erhålla en sådan avfattning, att fången även under den

första delen av strafftiden kan tillåtas att mottaga besök av sina närmaste,

utan att styresmannens prövningsrätt inskränkes genom krav på att särskilda

omständigheter skola föreligga, besök av andra personer än närstående

böra däremot tillåtas endast där omständigheter av särskild vikt för lången

prövas föreligga för besöket.

Fångvårdssällskapet har föreslagit att förutom straffskärpning även extra

judiciell bestraffning skall utgöra hinder mot besök samt alt övervakning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

vid besök skall kunna uppdragas även åt annan fångvårdstjänstemän än

bevakningstjänsteman, exempelvis pastor, läkare, assistent eller kvinnlig kurator.

I fråga om bestämmelserna i 5 § angående behandlingen av

fånge som undergår straff i enrum erinrar fångvårdsstyrelsen, att den som

undergår straffarbete eller fängelse skall enligt 4 § hållas till straff i enrum

under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden

är längre, under de tre första åren. Beträffande fånge som vid straffets

början ej fyllt 21 år gäller dock att motsvarande tid är ett i stället

för tre ar. I särskilda fall kunna nu nämnda tider förlängas eller förkortas.

Då fånge icke undergår straff i enrum, skall han undergå straffet i gemensamhet.

Med avseende å stadgandet i 5 § andra stycket om arbetsgemensamhet

har fångvårdsstyrelsen framhållit, att denna gemensamhet innebär

ett mellanstadium mellan enrumsstraff i inskränkt mening och helgemensamhet

samt att arbetsgemensamhet kan inträda tidigare än som stadgas

i 5 § i det att enligt 12 § jämkningar kunna göras, därest men för fånges

andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller uppenbarligen kan befaras inträda

genom tillämpningen av lagens bestämmelser. Härefter har fångvårdsstyrelsen

anfört:

Införandet av arbetsgemensamhet har fått den största betydelse för fångbehandlingen,

framför allt därigenom att den möjliggör en rationell sysselsättning

och utbildning av de intagna genom deras placering i verkstäder och

jordb riik. Då arbetsgemensamheten endast skall innebära, att de intagna

hållas i gemensamhet under arbete, ligger däri icke samma fara för skadlig

paverkan av medfangar som kan bliva följden av den gemensamhet även

under fritid, som den s. k. helgemensamheten innebär. De gynnsamma erfarenheterna

av arbetsgemensamheten giva stöd för antagandet, att det i

mångå fall skulle vara motiverat att låta fånge komma i åtnjutande därav

redan tidigare än efter sex respektive tre månader. Detta har bl. a. framhållits

av riksdagens första lagutskott i utlåtande (nr 61) till 1942 års riksdag

i anledning av väckta motioner örn en översyn av straffverkställigheten vid

frihetsstraff, vilket utlåtande av riksdagen lämnats utan erinran. De nuvarande

bestämmelserna giva möjlighet till tidigare uttagning av fånge till arbetsgemensamhet

endast där men för hans andliga eller kroppsliga hälsa inträder

eller kan befaras inträda genom fortsatt tillämpning av enrumsstraff

i inskränkt mening. Om man vill utsträcka möjligheten att uttaga fånge till

arbetsgemensamhet, kan man gå två vägar. Man kan komplettera 12 § verkställighetslagen

med ett andra stycke, som ger fångvårdsstyrelsen eller, efter

dess bemyndigande, anstaltens styresman en allmän befogenhet att vidtaga

jämkning i tillämpningen av de i 4—7 §§ givna bestämmelserna, när synnerliga

skäl därtill föreligga. En sådan bestämmelse skulle medföra den

fördelen, att straffverkställigheten alltid kunde anpassas efter de individuella

fallens behov. Vissa skäl tala emellertid mot införandet av ett sådant

stadgande. Det kan sägas vara alltför generellt och därigenom giva de verkställande

myndigheterna möjlighet att jämka även sådana föreskrifter, som

verkställighetslagen uppställt i de intagnas intresse. Dessutom skulle en sådan

bestämmelse göra verkställighetslagen ännu mera svåröverskådlig än

den för närvarande är och giva lagen ett sken av löslighet. Då man genom

den ifrågasatta bestämmelsen i huvudsak endast avser att vinna möjlighet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

9

att tidigare uttaga fångar till arbetsgemensamhet, synes det därför lämpligare

alt vidtaga ändring av det lagrum, 5 § andra stycket, som stadgar om

arbetsgemensamhet. Styrelsen anser därför, att till detta lagrum bör göras

ett tillägg, innebärande att, när särskilda skäl därtill äro, fångvårdsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, anstaltens styresman må anförtro fånge,

som avtjänat kortare tid av straffet än som nu stadgas, att utföra arbete

gemensamt med andra fångar.

Rörande stadgandena i 5 § tredje stycket har fångvårdsstyrelsen

uttalat:

Jämförda med bestämmelserna i paragrafens första och andra stycken

innebära dessa stadganden enligt sin ordalydelse, att fånge ej får träda i förbindelse

med andra fångar eller i vissa fall se dessa, när han för annat ändamål

än arbete i gemensamhet vistas utom cellen, t. ex. för deltagande i

gudstjänst, skolundervisning, gymnastik eller annan idrott. I enlighet härmed

vidtogos tidigare beträffande fångar, som icke avtjänade straff i helgemensamhet,

anordningar vid gudstjänst, skolundervisning m. m. för att förhindra

förbindelse dem emellan. Då sådana anordningar vålla betydande

olägenheter, har man å fångvårdsanstalterna alltmera övergått till att låta

fångarna åtnjuta en viss gemensamhet vid gudstjänst, skolundervisning,

gymnastik och idrott. Ovannämnda stadganden stå i mindre god överensstämmelse

med moderna vårdprinciper. Där fånge själv så önskar, böra

dock anordningar vidtagas till förhindrande av att han blir sedd av andra

fångar, t. ex. genom att tillhandahålla honom ansiktsmask.

Fångvårdsmannaförbundet har förklarat, att den nuvarande bestämmelsen

angående vidtagande av anordningar som förhindra fången att se andra

fångar icke kunnat efterföljas, samt har vidare yttrat:

Ifrågavarande lagbestämmelses efterlevnad skulle ha omintetgjort allt

rörligt liv inom en större fångvårdsanstalt. Fångarna skulle icke ha kunnat

förflyttas till arbete å verkstäder, skolundervisning, gudstjänstbesök, besök

hos fängelseläkaren m. m. och ej heller ha kunnat komma i åtnjutande

av föreskriven vistelse i fria luften. Varje fånges förflyttning från

och till de olika lokalerna för ovan angivna förrättningar skulle ha tagit så

avsevärd tidrymd i anspråk att dagen icke räckt till för enbart förflyttningarna.

De försök, som vid ett och annat tillfälle av vissa bokstavsbundna

tjänstemän gjorts att efterfölja denna föreskrift, ha fått allt för mycket prägel

av nålslygnsliknande kitslighet och därför måst uppgivas.

Vad angår förslaget om ändring i 5 § sista stycket har fångvårdsstyrelsen

framhållit, att den nuvarande bestämmelsen varit av stor betydelse

för utvecklingen av fångkolonisystemet. Med stöd av densamma överflyttades

särskilt pålitliga fångar, som vore lämpliga för jordbruksarbete och

kommit i åtnjutande av arbetsgemensamhet, till jordbruksfängelsct i Mariestad

samt de därmed förenade öppna fångkolonierna å Rödjan och å Singeshult.

De goda erfarenheterna av detta system talade för att utsträcka dess

tillämplighet, vilket också bleve fallet, därest fångvårdsstyrelsens förslag till

utvidgning av möjligheterna till arbetsgemensamhet vunne beaktande. Emellertid

syntes det även böra övervägas alt inrätta andra fångkolonier än sådana

som vore förenade med odlingsföretag. Styrelsen tänkte härvid på kolonier

för skogsarbete, vägarbete, hantverk o. dyl. Vid härav föranledd ändring

av 5 § sista stycket syntes det vara lämpligt att ersätta föreskriften örn

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

fånges överflyttande till odlingsföretag med en bestämmelse av samma innehåll

som det nuvarande stadgandet i 6 § sista stycket, vilket tillkommit i

ändamål att bereda straffångar arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete.

Omständigheterna syntes därjämte någon gång kunna föranleda, att även andra

fångar än »särskilt pålitliga» med iakttagande av vederbörliga bevakningsanordningar

borde sättas i hårt och samhällsnyttigt arbete vid fångkoloni

med öppen eller halvöppen vård. Vid sådan utvidgning av klientelet borde

den nuvarande bestämmelsen, att fånge som förflyttades till koloni skulle behandlas

som gemensamhetsfånge, förlora sin obligatoriska karaktär. Bestämmelsen

borde därför ersättas med stadgande, att fångvårdsstyrelsen

ägde föreskriva att med avseende å fångars behandling skulle gälla föreskrifterna

i 6 § första stycket.

Beträffande tillämpningen av de sålunda föreslagna nya bestämmelserna

har fångvårdsstyrelsen vidare anfört:

Fångar, som uttagas till arbetsgemensamhet, kunna genom beslut av fångvårdsstyrelsen

sättas i jordbruksarbete, skogsarbete, vägarbete, hantverk

eller annat samhällsnyttigt arbete vid öppna kolonier eller halvöppna anstalter,

allteftersom omständigheterna föranleda. När så lämpligen bör ske,

kan fångvårdsstyrelsen föreskriva, att helgemensamhet skall inträda. Om

fånge placeras å halvöppen anstalt, torde helgemensamhet i regel icke böra

ifrågakomma. När fånge förflyttas till öppen koloni, torde däremot förläggningsförhållandena

i regel göra det nödvändigt, att han behandlas som gemensamhetsfånge.

I den omständigheten, att förordnande av fångvårdsstyrelsen

alltid skulle erfordras för fånges överförande till koloni, ligger ingen

olägenhet. Beslut örn fånges förflyttning till annan anstalt fattas även nu

alltid av fångvårdsstyrelsen efter förslag av vederbörande styresman. På

grund av fångkolonierna Rödjans och Singeshults nära samhörighet med

centralfängelset i Mariestad har fångvårdsstyrelsen visserligen hittills överlåtit

åt direktören vid sistnämnda anstalt att bestämma örn de intagnas placering

å dessa kolonier, men efter tillkomsten av nya kolonier torde det

bliva nödvändigt att styrelsen beslutar örn förflyttning i varje särskilt fall.

Samma regler böra då gälla för samtliga kolonier.

Fångvårdssållskapet har framställt anmärkning mot att det enligt förslaget

skall bero på fångvårdsstyrelsen, huruvida fånge må sysselsättas med

arbete utanför anstaltens slutna område. Härom har sällskapet yttrat:

För att kunna genomföra en individuell fångbehandling är det nödvändigt,

att anstaltschefens befogenheter icke alltför mycket kringskäras. Åtminstone

inom den egna anstalten bör vederbörande styresman själv få bestämma, var

fången skall placeras. Kolonien Rödjan exempelvis är ju en del av centralfängelset

i Mariestad, och förflyttningar mellan huvudförläggningen och kolonien,

vilka ha samma styresman, måste ofta ske snabbt med hänsyn till

kontinuiteten i jordbruksarbetet. Följande exempel visa praktiska situationer,

då utflyttning från fängelset till kolonien måste verkställas omgående.

En fånge på Rödjan blir sjuk och måste inläggas på fängelsets sjukavdelning

eller på lasarett i staden. En annan fånge skall frigivas villkorligt,

varom telegram kommit anstalten tillhanda. I båda fallen måste fångarna

omedelbart ersättas med nya män. Det skulle leda till oformligheter, örn

fångvårdsstyrelsen skulle bestämma på vilken avdelning inom anstaltskomplexet

en fånge skall förläggas. Det föreslagna stadgandet skulle även omöjliggöra

att exempelvis vid fängelserna å Långholmen och i Kristianstad utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

11

fångvårdsstyrelsens hörande uttaga fångar till arbete i fängelseträdgårdarna,

vilka på båda platserna äro belägna »utanför anstaltens slutna område».

Däremot synes det styrelsen riktigt, alt fångvårdsstyrelsen beslutar om förflyttning

till fristående fångkoloni.

Såsom motiv för ändringsförslaget beträffande 6 § tredje stycket

Ilar jångvårdsstgrelsen anfört:

Ifrågavarande stadgande bar i huvudsak tillkommit för alt möjliggöra

fånges placering i jordbruks- och annat friluftsarbete, varvid man särskilt

beaktade att fången senast någon tid före frigivningen borde erhålla arbete

under friare former för att underlätta hans övergång till friheten. Ej sällan

kan det vara av värde, att fånge som ett övergångsstadium till frigivningen

får under dagen eller viss del av dagen uträtta arbete hos enskild arbetsgivare,

medan han å annan tid än arbetstid vistas å anstalten. Ett sådant frigångssystem

har fångvårdsstyrelsen med synnerligen goda erfarenheter tilllämpat

för straffriförklarade och ungdomsfängelse ådömda. Goda skäl synas

tala för att detta system med varsamhet bör försökas även beträffande särskilt

pålitliga straffångar med lång strafftid, när tiden för frigivningen nalkas.

För gemensamhetsfångarna, d. v. s. de fångar som avtjänat tre år eller,

därest de vid intagandet ej fyllt 21 år, ett år av strafftiden, kan det nuvarande

stadgandet i 6 § andra stycket verkställighetslagen sägas giva ett visst

stöd för tillämpning av ett sådant frigångssystem. Förutsättningen, att förbindelse

mellan fången och obehöriga skall förhindras, torde emellertid lägga

hinder i vägen för att fånge erhåller handledning av enskild arbetsgivare.

Denna förutsättning synes utan olägenhet kunna utgå ur lagtexten. Det måste

nämligen anses ligga i sakens natur, att fängelseledningen, då fånge erhåller

tillåtelse att för sitt arbete vistas utom anstalten, såvitt möjligt tillser alt

fången icke träder i förbindelse med andra personer i vidare mån än som

påkallas av det arbete han har att utföra samt av hans färd från och till arbetsplatsen.

Fångvårdsstyrelsens medgivande bör emellertid erfordras för att

fånge skall få arbete hos enskild arbetsgivare utom anstalten.

Militicombudsmcmnen har framhållit, att, med hänsyn till att det här gällde

tidsbestämda frihetsstraff, särskilda skäl torde finnas alt understryka angelägenheten

av att det åsyftade frigångssystemet för straffångar tillämpades

nied största varsamhet. Det kunde också ifrågasättas, örn icke i lagtexten förutsättningarna

för tillstånd borde tydligare angivas.

Örn metoden att tillåta fånge att arbeta hos privat arbetsgivare utanför anstalten

har fängvårdssällskapet yttrat:

Beträffande denna metod lia vid ett par anstalter avsedda för straffriförklarade

ynglingar samt för ungdomsfängelse ådömda hittills goda erfarenheter

gjorts. Det måste emellertid framhållas, att metoden icke kan användas

annat än med yttersta urskillning. Den lämpar sig icke vid anstalter, som äro

belägna i större städer, där de intagnas förehavanden under vägen till och

från arbetsplatsen icke kunna ens tillnärmelsevis kontrolleras och där frestelserna

äro stora att söka upp dåliga kamrater, ölkaféer o. dyl. Metoden är

däremot såsom erfarenheten visat lämplig att använda i städer omgivna av

småjordbrukare och trädgårdsidkare, där befolkningen i sin helhet så småningom

vant sig vid att se de intagna gå till och från sitt arbete, klädda i anstaltens

kläder. Det hittills bedrivna arbetet hos privata arbetsgivare har icke

skett alldeles utan friktion med fackföreningarna. Även ur denna synpunkt

är sådant arbete i en storstad med dess mera komplicerade och ömtåliga förhållanden

knappast tänkbart.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Departement''

chefen.

De av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringarna i 1916 års lag om verkställighet

av straffarbete och fängelsestraff ha i de avgivna yttrandena tillstyrkts

eller i huvudsak lämnats utan anmärkning. Den granskning av förslaget

som ägt rum inom justitiedepartementet har ej heller i något mera

väsentligt hänseende givit anledning till erinran mot förslaget. Jag tillstyrker

därför att detta lägges till grund för lagstiftning. Därvid vill jag emellertid

understryka att lagändringarna såtillvida bliva av provisorisk natur som det

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1942 ankommer å strafflagberedningen

att till behandling upptaga spörsmål rörande verkställighet av frihetsstraff.

Denna utredning kan givetvis föranleda mera djupgående ändringar.

Beträffande de särskilda stadgandena må framhållas följande. Den föreslagna

undantagsbestämmelsen i 2 § andra stycket om rätt för fånge att förskaffa

sig litteratur m. m. torde böra bestämmas att avse böcker och annat

som kan bereda fången nyttig sysselsättning under fritid. Utvidgningen av

den i tredje och fjärde styckena reglerade rätten för straffånge att mottaga

besök synes lämpligen böra genomföras på det sättet att den nuvarande tidsbegränsningen

för närstående i fjärde stycket borttages. I anledning av erinran

i fångvårdssällskapets yttrande synes därjämte i sistnämnda stycke

ävensom i motsvarande bestämmelse i 3 § rörande fånge, som undergår

fängelse, ordet bevakningstjänsteman böra utbytas mot fångvårdstjänstemän.

Att, på sätt fångvårdssällskapet jämväl föreslagit, såsom hinder för mottagande

av besök upptaga — förutom straffskärpning — extra judiciell bestraffning

lärer ej vara erforderligt med hänsyn till den prövningsrätt i fråga

örn besök som tillkommer styresmannen. Fångvårdsmannaförbundets hemställan

om medgivande för straffånge att under vissa förutsättningar för egna

medel inköpa s. k. premievaror torde ej böra upptagas i detta sammanhang

utan övervägas vid det fortsatta reformarbetet.

Beträffande bestämmelserna i 5 § örn fångar som avtjäna straff i enrum

anser jag att ändringen i andra stycket bör avse ej blott att, såsom fångvårdsstyrelsen

föreslagit, giva möjlighet att låta sådan fånge utföra arbete gemensamt

med andra fångar utan även att bereda utrymme för övriga lättnader

som omförmälas i andra stycket, nämligen öppethållande av celldörr och uträttande

av ärenden. Denna utvidgning föranleder även redaktionell omarbetning

av nämnda stycke. Med anledning av den av fångvårdsstyrelsen

i fjärde stycket föreslagna bestämmelsen, att fånge som åtnjuter arbetsgemensamhet

skulle få sysselsättas med arbete utom straffanstaltens slutna

område, har fångvårdssällskapet uttalat betänkligheter mot att förordnande

härom skulle kunna meddelas endast av fångvårdsstyrelsen. Denna erinran

synes i viss mån vara befogad. Vid flera straffanstalter finnas trädgårdsanläggningar

som äro belägna utanför anstalternas slutna områden. Att kräva

fångvårdsstyrelsens medgivande i varje särskilt fall för att fånge skall få

sysselsättas med arbete vid sådan anläggning synes innebära en onödig omgång.

Såsom i yttrandet erinras kan även inträffa, att förflyttning av fånge

från en anstalt till en därtill ansluten fångkoloni bör kunna ske utan dröjs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

13

mål. Det torde vara lämpligt, att fångvårdsstyrelsen äger utfärda ett generellt

medgivande för fall av antydd art. Ifrågavarande bestämmelse torde därför

böra innehålla att förordnande om fånges sysselsättande med arbete utom

anstaltens slutna område meddelas av fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,

av styresmannen.

Till nyssnämnda bestämmelse i 5 § har i förslaget fogats föreskrift, att

fångvårdsstyrelsen skall äga förordna att stadgandena i 6 § första stycket

skola äga tillämpning å fånge som arbetar gemensamt med andra fångar.

Denna föreskrift torde böra underkastas viss jämkning. Den sakliga innebörden

av att 6 § första stycket blir tillämpligt är väsentligen, att fången icke skall

hållas i enrum under fritid, med undantag dock för sovtid. Den helgemensamhet

som detta innebär synes emellertid icke böra tillämpas i andra fall

än då fången är överflyttad till fångkoloni, då den å andra sidan i regel torde

vara nödvändig redan på grund av de särskilda förhållandena. Med hänsyn

härtill synes ifrågavarande föreskrift böra innehålla att, om fången överflyttas

till fångkoloni, 6 § första stycket skall lända till efterrättelse med avseende

å hans vistelse därstädes, såframt ej fångvårdsstyrelsen annorlunda

förordnar.

Vad slutligen angår stadgandena i 6 § om gemensamhetsfångar torde i

fångvårdsstyrelsens förslag böra vidtagas den ändringen, att nuvarande föreskrift

om förhindrande av förbindelse mellan fången och obehöriga bibehålies

med den jämkning som föranledes av att fånge skall kunna sysselsättas

med arbete hos enskild arbetsgivare. Enär för sådant arbete skall krävas tillstånd

av fångvårdsstyrelsen, torde det ej vara påkallat att, såsom militieombudsmannen

ifrågasatt, i lagen uppställa särskilda förutsättningar för tilllämpligheten

av bestämmelsen. Jag vill emellertid understryka angelägenheten

av att stor varsamhet iakttages vid meddelande av tillstånd för fånge att

arbeta hos enskild arbetsgivare.

Utöver vad nu angivits torde endast böra göras vissa redaktionella jämkningar

i förslaget.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1943.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 25 mars

1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 maj

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 10 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 30 april 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24

mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Nils Regner.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler lagrådets

den 12 maj 1943 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 30 april

1943 remitterade förslaget till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen

den 24 mars 1916 (nr 90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 s. 1 i texten
  2. 1LU 1943:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om undrad lydelse av 2, 3, 5 och 6 §§ lagen den 24 mars 1916 s. 1 i texten