Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt privatflyget

1943-04-30 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:264, Angående understöd åt privatflyget

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Majda proposition till riksdagen angående understöd

åt privatflyget; given Stockholms slott den 30

april 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehesson-Bbamstoep, Wigpoess, Mölles,

Sköld, Eeiksson, Beegqpist, Andeesson, Gjöees.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,

fråga örn understöd åt privatflyget och anför därvid följande.

1. Tidigare åtgärder från det allmännas sida för understödjande av

privatflyget.

Sedan i samband med genomförandet av 1936 års försvarsordning från

statsmakternas sida framhållits angelägenheten av att frågan örn privatflygningens

organisation och statens förhållande till densamma gjordes till föremål

för särskild utredning, tillsattes inom kommunikationsdepartementet särskilda

sakkunniga för att biträda med utredning av denna fråga, 1937 års civilBihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 264.

1020 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

flygutredning. I sitt betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande

av privatflygningens utveckling i Sverige (Statens off. utredn. 1938: 39)

fann utredningen följande åtgärder ur allmänna instressesynpunkter motiverade,

nämligen stödjande av en rationell utbildning av ett lämpligt antal

personer årligen till kompetens för internationellt privatflygarcertifikat (A: 2),

en fortsatt central utbildning årligen vid en för ändamålet särskilt inrättad

motorflygskola av ett begränsat antal privatflygare, avsedd att göra dem

kompetenta för mera krävande civil flygning samt öka deras användbarhet för

militär flygtjänst, flygplananskaffning för skoländamål samt tränings flygning

i viss omfattning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet. — Då civilflygutredningen

enligt sina direktiv hade att taga sikte närmast på utvecklingen

av den motoriserade privatflygningen, ansåg sig utredningen

kunna föreslå understöd till segelflygningen allenast under förutsättning,

att en föregående segelflygutbildning kunde antagas medföra en förkortad

och därmed förbilligad utbildning för motorflygning. På denna punkt hyste

utredningen tveksamhet. Med hänsyn bland annat härtill ansåg sig utredningen

icke böra förorda, att för det dåvarande — innan ökad klarhet vunnits

rörande segelftygningens omedelbara betydelse för motorflygningen — något

direkt statsunderstöd lämnades segelflygningen. Utredningen förutsatte, att

segelflygningen även utan dylikt stöd skulle kunna nå en i och för sig önskvärd

utveckling. Utredningen ansåg sig nämligen ha anledning antaga, att de

privata organisationer — i första hand svenska aeroklubben och till denna

anslutna lokala flygklubbar — som dittills stött segelflygningen och visat intresse

för dess utveckling, jämväl i fortsättningen skulle verksamt stödja densamma.

En av utredningens ledamöter var bland annat på denna punkt av skiljaktig

mening. Det syntes denne ledamot skäligt, att ett statligt bidrag lämnades

såväl till engångsanskaffning av viss segelflygmateriel, erforderliga byggnader

och utrustning m. m. som till årliga driftkostnader för segelflygorganisationen

och därmed sammanhängande utbildningsverksamhet.

Civilflygutredningens förslag godtogos i princip av statsmakterna, utom i

vad avsåg inrättandet av en central motorflygskola, I enlighet med av Kungl.

Majit framlagda förslag anvisade riksdagen för budgetåren 1939/42 respektive

200,000 kronor, 193,000 kronor och 190,000 kronor, vilka medel i första hand

avsagos att användas till utbetalande av premier för förvärvande av A: 2- certifikat och för fortsatt flygträning samt till bidrag till inköp av skolflygplan.

På grund av krisförhållandena och i synnerhet bristen på drivmedel kunde

emellertid motorflygningen icke organiseras och bedrivas i avsedd omfattning.

Sedan i anledning därav fråga uppkommit om disponerande av de anslag, som

anvisats till understöd åt motorflygningen men alltså icke kunnat utnyttjas

för detta ändamål, för ekonomiskt bidrag till segelflygningen, medgav Kungl.

Majit enligt beslut den 6 december 1940, efter riksdagens hörande, att av de

för budgetåren 1939/40 och 1940/41 anvisade anslagen till understöd åt privatflyget

ett belopp av 60,000 kronor finge av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

disponeras till premier för förvärvande av segelflygdiplom samt till bidrag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 264.

till inköp av segelflygplan. Enligt särskilda Kungl. Marits beslut den 30

oktober 1941 och den 9 oktober 1942 ha ytterligare tillhopa 165,000 kronor av

de till understöd åt privatflyget anvisade anslagen ställts till förfogande för

bidrag till segelflygverksamheten.

Förutom de direkta statsanslag, som sålunda anvisats för understöd åt

privatflyget, har den privata flygverksamheten under åren 1937—-1941 kommit

i åtnjutande av ekonomiskt stöd från det allmännas sida i form av lotterimedel

och tipsmedel m. m. till ett sammanlagt belopp av 95,000 kronor samt genom

ett med vederbörligt tillstånd anordnat lotteri. Dessutom ha såsom statskommunalt

beredskapsarbete med hundraprocentigt statsbidrag utförts vissa planeringsarbeten

och arbeten med anläggande av rullbanor vid svenska aeroklubbens

segelflyganläggningar å Ålleberg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlade i sina medelsäskanden för

budgetåret 1942/43 förslag till fortsatt understöd åt privatflyget. Förslaget

innebar, att staten skulle inköpa mark, som svenska aeroklubben förvärvat å

Ålleberg för utbyggnad av en central segelflygskola därstädes, jämte eventuellt

ytterligare mark, samt att därutöver medel skulle anvisas för bidrag till

underhåll av aeroklubbens motorflygplan, för segelflygdiplom, för anskaffning

av segelflygplan samt för anställande hos aeroklubben av en chefsinstruktör.

Det för sistnämnda ändamål erforderliga medelsbehovet, 300,000

kronor, kunde med hänsyn till förefintlig reservation å dittills anvisade anslag

till understöd åt privatflyget begränsas till 250,000 kronor.

Vid behandlingen i 1942 års statsverksproposition av frågan örn privatflygets

fortsatta understödjande anförde chefen för kommunikationsdepartementet,

att i rådande statsfinansiella läge, då alla möjligheter till begränsning av statsutgifterna

måste tillvaratagas, enbart militära skäl syntes böra vara avgörande

för frågan, huruvida ytterligare medel borde anvisas till understödjande av

den privata motor- och segelflygningen. Med hänsyn till förefintlig reservation

å tidigare för ändamålet anvisade medel och då ur de synpunkter, departementschefen

hade att företräda, ytterligare medel icke syntes böra anvisas,

samt något tillräckligt statsintresse icke syntes motivera förvärv av mark å

Ålleberg, ansåge sig departementschefen icke böra biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag.

Riksdagen upptog icke något anslag till understöd åt privatflyget för

budgetåret 1942/43.

2, 1942 års försvarsbeslut m. m.

I sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

anförde 1941 års för sv ar sutredning beträffande privat- och sportflygningen,

bland annat, att erfarenheterna från utbildningen inom flygvapnet

av värnpliktiga flygförare (reservflygare) visat, att det underlag för utbildningen,

som en flygtid av t. ex. 50 flygtimmar såsom privatflygare utgjorde,

icke avsevärt inverkade på utbildningstidens längd. Privat- och sportflygningens

största betydelse, anförde utredningen vidare, läge icke i att den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

skapade reserver av flygförare för flygvapnet, utan i det förhållandet, att den

verksamt bidroge till att sprida intresse för flygning över huvud taget. Ur

flygvapnets synpunkt värdefullast vore därvid i första hand modell- och segelflygning

samt byggverksamhet av olika slag, i andra hand motorflygning.

Dessa former av civil- och sportflygning ökade förståelsen för flygvapnet och

dess verksamhet samt gagnade dess rekrytering. På grund därav borde enligt

utredningens mening privat- och sportflygningen stödjas av staten.

I yttranden över försvarsutredningens betänkande framhöll bland andra

överbefälhavaren, att det vore ett militärt intresse, att civilflygningen, främst

modell- och segelflygningen, understöddes av staten.

Vid framläggandet inför 1942 års riksdag av propositionen nr 210 angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter förklarade

jag mig i likhet med försvarsutredningen och överbefälhavaren anse

privat- och sportflygningen vara av sådan betydelse ur militär synpunkt, att

den borde stödjas av staten. Jag ansåg emellertid, att denna fråga liksom

frågan om den civila flygverksamhetens ställning till flygvapnet tarvade särskild

utredning, vid vilken borde övervägas bland annat frågan på vad sätt

staten kunde tillgodogöra sig den civila flygverksamhetens insatser. Tills

vidare biträdde jag förslag av försvarsutredningen att beräkna en regementsofficer

ur flygvapnet ständigt tjänstgörande såsom assistent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

varigenom kontinuerlig kontakt skulle säkerställas mellan

chefen för flygvapnet och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i frågor rörande

flygsäkerhets-, signal- och väderlekstjänsterna pa militära och civila flygplatser

ävensom frågor, som avsåge utbildning, flygträning, materielanskaffning m. m.

inom privatflygningen, samt att den regementsofficer ur flygvapnet, som avsåges

att tjänstgöra såsom chef för flygsektionen inom försvarsdepartementets

kommandoexpedition, skulle under chefen för flygvapnet handhava sambandet

mellan flygvapnet och centralorganet för den egentliga sportflygningen,

svenska aeroklubben.

Biksdagen anförde (skrivelse nr 374), att privat- och sportflygningen syntes

vara av sådan militär betydelse — främst ur rekryteringssynpunkt — att denna

flygverksamhet borde stödjas av staten samt att formerna för detta stöd samt

frågan om civilflygets ställning till chefen för flygvapnet snarast borde utredas.

I fem inom riksdagen väckta motioner hade med i huvudsak enahanda

motivering — segelflygningens och modellflygningens betydelse för i första

hand flygvapnet — hemställts om understöd åt privatflyget och inlösen av

svenska aeroklubben tillhörig mark å Ålleberg i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

i det föregående omnämnda förslag. I anledning av dessa

motioner anförde riksdagens tredje särskilda utskott i utlåtande, som av riksdagen

lämnades utan erinran, att utskottet ansåge sig icke kunna tillstyrka, att

särskilda medel då anvisades för ifrågavarande ändamål, men att utskottet

funne det angeläget, att den i propositionen nr 210 förordade utredningen av

hithörande frågor snarast kornme till stånd. Därvid syntes även förslaget örn

statsinlösen av mark å Ålleberg böra upptagas till förutsättningslös prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Genom beslut den 30 juni 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen for försvarsdepartementet

att tillkalla högst sex utredningsmän för att verkställa

utredning rörande understödjande av privatflyget.

Till statsrådsprotokollet anförde jag i samband med tillkomsten av detta

beslut — efter en redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit bland

annat följande.

Vidmakthållandet av en livskraftig privat flygverksamhet vöre självfallet

av värde för försvaret redan av den anledningen, att därigenom skapades intresse

för flygning överhuvudtaget och därmed också för flygvapnets verksamhet

och behov. Det vore därför naturligt, att förbindelselmjer upprattats

mellan flygvapnet och privatflyget. Med den utveckling, som den moderna

krigstekniken undergått — jag tänkte därvid särskilt på användningen av

motorlösa flygplan som transportmedel — utgjorde emellertid privatflygningen

även ett intresse ur armésynpunkt.

Vid utredningen borde övervägas, i vilken utsträckning forsvarsvasendets

intressen krävde understöd från det allmännas sida av privatflyget och under

vilka former och villkor sådant understöd borde utgå för att ett ur forsvarsväsendets

synpunkt tillfredsställande resultat skulle uppnås. Naturligast

syntes vara, att ifrågavarande understöd komme inom området verksamma

sammanslutningar till godo, vilka borde ha att var inom sitt område verka

för privatflygets utveckling. Vidare borde dryftas, huruvida någon fordel

skulle kunna ernås genom rekrytering av en flygvärnskår efter monster av

exempelvis arméns hemvärn eller marinens sjövärnskår. Utredningen borde

fullständigt utreda de ekonomiska konsekvenserna av de förslag, i vilka utredningen

därutinnan kunde komma att utmynna, liksom även framlägga förslag

till erforderliga föreskrifter rörande användningen av de statsbidrag, som

föresloges bliva anvisade. . , ,

Av det anförda framginge, att utredningen ej borde avse tranktlyget med

dess speciella problem; ej heller borde i detta sammanhang upptagas frågan

örn ändring i beslutade former för samarbetet mellan flygvapnet och luftfartsmyndigheten.

Jämlikt Kungl. Majits förenämnda bemyndigande uppdrog jag åt ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören A. G. F. Vougt (ordförande),

generalsekreteraren i svenska aeroklubben, översten i flygvapnets

reserv H. G. H. Enell, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen E. C. R.

Ljungberg, överstelöjtnanten vid generalstabskåren K. G. H. Kling, överstelöjtnanten

vid flygvapnet K. J. A. Silfverberg samt förste kanslisekreteraren

i kommunikationsdepartementet Å. Wirseen att inom försvarsdepaitementet

verkställa utredning rörande understödjande av privatflyget.

Efter verkställt utredningsuppdrag ha utredningsmännen, vilka antagit benämningen

1942 års flygutredning, avgivit ett den 23 februari 1943 dagtecknat

betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata

motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling (Statens off. utredn.

1943:12). över förslaget lia utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, arméchefen,

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens arbetsmarknadskommission

samt svenska aeroklubben.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

3. Privatflygets nuvarande ställning.

Innan jag ingår på en behandling av flygutredningens förslag, torde jag på

grundval av utredningens betänkande få lämna en kort översikt över privatflygets

nuvarande organisation och verksamhet m. m.

Den statliga tillsynen över den civila luftfarten utövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såsom luftfartsmyndighet. Det åligger styrelsen i denna

egenskap att, bland annat, handlägga följande ärenden, nämligen angående

kontroll över flygleder, flygplatser, flygmateriel och trafiksäkerheten (flygsäkerheten)

vid luftfarten, förvaltning av statsverket tillhöriga anläggningar

för luftfarten och av understöd åt privatflyget, godkännande av plats, som är

avsedd att regelmässigt brukas till flygplats, samt utfärdande av bestämmelser

för luftfarten och övervakning av dessa bestämmelsers tillämpning.

Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen handläggas samtliga luftfartsärenden

av järnvägs- och luftfartsbyrån. Under byråchefen sorterar på luftfartssidan

luftfartsinspektionen med luftfartsinspektören såsom föredragande.

Styrelsen skall vid handläggning av luftfartsärenden, som kunna beröra militär

verksamhet under fred eller krig, i den mån så befinnes erforderligt, samråda

med chefen för försvarsstaben och chefen för flygvapnet. Jämlikt särskilt

beslut av Kungl. Maj:t är vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering

byråchefen å styrelsens järnvägs- och luftfartsbyrå jämte byråns luftfartsavdelningar

ävensom den av styrelsen förvaltade markorganisationen med

flygplatser, flygfyrar, personal och utrustning underställd chefen för flygvapnet,

därvid byråchefen skall under chefen för flygvapnet fungera som luftfartsmyndighet.

Enligt av chefen för flygvapnet utfärdade bestämmelser

skola under den tid, förstärkt försvarsberedskap är anbefalld, under chefen för

flygvapnet handläggas, bland andra, ärenden berörande civil flygutbildning

och flygträning samt fördelning av statsbidrag till civilflygning.

Med stöd av gällande författningar har luftfartsmyndigheten meddelat föreskrifter

rörande den civila flygverksamheten. Beträffande glid- och segelflygning

ha bestämmelser utfärdats den 18 december 1940, däri först definierats

begreppen glid- och segelflygning samt glid- och segelflygplan.

Med glidflygning förstås sådan flygning, under vilken en svagt nedåtgående

rörelse utföres, som helt och hållet underhålles av den på flygplanet verkande

tyngdkraften. Med segelflygning förstås sådan flygning, som underhålles på

grund av beskaffenheten av luftströmmars riktning och styrka, vare sig dessa

härröra sig från termiska förhållanden i atmosfären eller eljest från luftens

rörelser över jordytan. Med glidflygplan och segelflygplan förstås motorlösa

luftfartyg, vilka huvudsakligen äro avsedda för utförande av glidflygning

respektive segelflygning.

Bestämmelserna innehålla vidare bland annat följande.

Tillverkning av glid- och segelflygplan samt anordningar, avsedda för start

av glid- och segelflygplan (bogserbil, motorvinsch m. m.), äro underkastade de

föreskrifter och den kontroll luftfartsinspektionen föreskriver. För hållande

av skola för utbildning i glid- och segelflygning erfordras särskilt tillstånd av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

luftfartsmyndigheten. Inom glid- och segelflygutbildningen verksam personal,

såsom gruppchef, flyginstruktör och byggledare, skall vara av luftfartsinspektionen

godkänd. I övrigt skall för glid- och segelflygning i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad i författningarna är stadgat örn luftfart.

Luftfartsmyndigheten har vidare den 18 december 1940 utfärdat kungörelse

angående fordringar för erhållande av certifikat för segelflygare och den 14

juni 1941 godkänt av svenska aeroklubben meddelade bestämmelser för erövrande

av aeroklubbens glid- och segelflygdiplom (A- och B- samt C-diplom)

samt internationella segelflygmärken, silvermärke (Silver-C) och guldmärke

< Guld-C).

Fordringarna för glid- och segelflygdiplom äro tämligen blygsamma. För

glidflygdiplom A omfattar provet fem rakflygningar, vardera av minst 20

sekunders varaktighet, samt en rakflygning örn minst 30 sekunders varaktighet

och med landning varje gång inom en utprickad landningsbana. Flygproven

skola utföras inom en tidrymd av ett år. För glidflygdiplom B fordras fem

flygningar vardera örn minst 60 sekunders varaktighet, med kursändring på

angivna punkter i banan och mållandning. Även för flygproven till B-diplom

gäller, att de skola vara utförda inom en tidrymd av ett år. Provet för segelflygdiplom

C omfattar en segelflygning av minst 5 minuters varaktighet med

höjdvinst över startplatsen eller flygning utan höjdförlust.

Proven för de internationella segelflygmärkena omfatta, Silver-C en uthållighetsflygning

örn minst 5 timmars varaktighet, en höj dflygning med minst

1,000 meters höjdvinst och en distansflygning örn minst 50 kilometers längd,

och Guld-C en höjdflygning med minst 3,000 meters höjdvinst och en distansflygning

örn minst 300 kilometers längd.

Certifikat för segelflygare berättigar till förande av segelflygplan inom

Sverige i enlighet med vissa i certifikatet angivna föreskrifter. Fordringarna

för erhållande av certifikat innefatta såväl praktiska prov som teoretisk examen.

Före avläggande av praktiska prov skall aspiranten lia undergått läkarundersökning

enligt av medicinalstyrelsen meddelade föreskrifter och därvid blivit

godkänd. Som praktiska prov fordras fem segelflygningar med höjdvinst över

startplatsen eller flygning utan höjdförlust och en sammanlagd flygtid av

minst en timme. Proven skola vara slutförda inom en tid av högst tre månader.

Den teoretiska examen omfattar ämnena elementär aerodynamik, glid- och

segelflygplans konstruktion och skötsel, luftströmningar och deras betydelse

för segelflygning, meteorologiens grundbegrepp samt praktisk kännedom om

den svenska och den internationella luftfartslagstiftningen och om av luftfartsmyndigheten

utfärdade föreskrifter, såvitt desamma beröra glid- och segelflygning.

Minimiålder för förvärvande av certifikat är 17 år. Längsta giltighetsperiod

för certifikat är två år. För förlängning av giltighetstiden fordras minst

tre segelflygningar med en sammanlagd flygtid av minst 30 minuter och med

höjdvinst över startplatsen eller flygning utan höjdförlust.

För den statsunderstödda segelflygverksamheten har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdat föreskrifter den 18 december 1940. Enligt dessa föreskrifter

skall den centrala ledningen av den statsunderstödda segelflygverk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

samheten handhavas av en av luftfartsmyndigheten godkänd chefsinstruktör,

anställd av svenska aeroklubben. Den lokala verksamheten inom segelflyget

skall bedrivas av en segelflyggrupp, vilken ställes under ledning av en gruppchef.

Gruppchefen är ansvarig för utbildningsverksamheten samt skall inför

chefsinstruktören svara för verkställigheten av lämnade direktiv, anvisningar

och föreskrifter. Verksamheten skall bestå av dels byggverksamhet i

form av byggkurser och tillverkning av glidflygplan, dels ock praktiska flygövningar.

Byggverksamheten skall ledas av en byggledare och segelflygningarna

av en flyginstruktör. I utbildningssyfte bildas i erforderlig utsträckning

bygglag respektive flyglag. Den ledande personalen och elever inom

segelflyget skola registreras på särskilda kort enligt formulär, som fastställas

av luftfartsmyndigheten.

Bestämmelser angående statsunderstödets användning, grundade på Kungl.

Maj :ts beslut i fråga örn statsunderstöd till segelflygverksamheten, ha av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen utfärdats senast den 21 oktober 1942. Enligt

dessa bestämmelser utbetalar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i mån av tillgängliga

medel premier för förvärvande av glid- och segelflygdiplom samt

segelflygcertifikat ävensom bidrag till inköp av segelflygplan.

Premier kunna utbetalas till manlig sökande med 60 kronor för A-diplom,

60 kronor för B-diplom, 120 kronor för C-diplom och 200 kronor för segelflygcertifikat.

Utbildningen skall ha försiggått vid godkänd segelflyggrupp. För

att sökande skall kunna ifrågakomma till erhållande av diplompremie skall

han ha fyllt 15 men icke 30 år och ha deltagit i byggande eller reparation av

glidflygplan med en arbetstid av 50 timmar för A-diplom, 100 timmar för

B-diplom och 150 timmar för C-diplom. Sökande till certifikatpremie skall för

att kunna ifrågakomma till erhållande av premie ha fyllt 17 men icke 30 år.

Statsbidrag till inköp av segelflygplan kan utgå till svenska aeroklubben

med högst 80 procent av inköpskostnaden. För att erhålla bidrag skall aeroklubben

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämna fullständiga uppgifter

angående segelflygplanets konstruktion och tillverkning samt plan för

flygplanets användning ävensom avgiva viss förbindelse med avseende å planets

underhåll och vård m. m.

Fonder det att skolorna för den civila motorflygutbildningen i fråga om tillsynen

sorterat direkt under luftfartsmyndigheten, har till följd av föreskriften,

att den centrala ledningen av den statsunderstödda segelflygverksamheten

skall omhänderhavas av en av svenska aeroklubben anställd chefsinstruktör,

aeroklubben inskjutits såsom mellaninstans för handhavandet av ledningen

av nämnda verksamhet. Härigenom och genom sina insatser i övrigt

till privatflygets befrämjande har aeroklubben kommit att intaga en dominerande

ställning inom den statsunderstödda privatflygverksamheten. Flygutredningen

har i sitt betänkande (sid. 20—27) lämnat en redogörelse för

aeroklubbens organisation och för den under dess ledning bedrivna privatflygverksamheten

ävensom för privatflygets ekonomiska förhållanden. Till

denna redogörelse torde jag i huvudsak få hänvisa. Det torde vara tillfyllest

att här återge en kort sammanfattning av betänkandet i denna del.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Kungl, svenska aeroklubben har enligt sina stadgar till uppgift att främja

utvecklingen av svenskt civilt flygväsende och tillvarataga dess intressen.

Klubben utgör riksorganisation för sådana inom svenskt civilflyg verksamma

klubbar och andra sammanslutningar, vilka vunnit anslutning till densamma.

Inom riksorganisationen kunna särskiljas den centrala ledningen och av denna

direkt anordnade skolor och kurser (centralorganisationen) samt till aeroklubben

anslutna flygklubbar och andra sammanslutningar (flygklubbarna).

En förteckning över för närvarande anslutna flygklubbar, utvisande jämväl

klubbarnas verksamhetsområden samt totalt medlemsantal och materielbestånd,

finnes intagen såsom bilaga 2 å sid. 70 i betänkandet. Av denna framgår,

att antalet klubbar den 1 februari 1943 utgjorde 83, att antalet aktiva medlemmar

vid dessa klubbar den 1 oktober 1942 utgjorde 5,151, varav 3,870 över

18 år, 930 mellan 15 och 18 år och 351 under 15 år, samt att materielbeståndet

vid klubbarna den 1 februari 1943 uppgick till 22 motorflygplan, 37 segelflygplan

och 77 glidflygplan, varav 44 under byggnad.

Egentlig sportflygning har under de senare åren bedrivits så gott som uteslutande

inom aeroklubben. Verksamheten har bestått i flygutbildning samt

modell- och glidflygplanbygge vid klubbarna. I aeroklubbens egen regi ha drivits

en tillfällig central motorflygskola samt en central segelflygskola på Ålleberg

ävensom anordnats kurser för flyginstruktörer inom olika verksamhetsgrenar

samt för byggledare och ungdomsledare. Motorflygning har under de

senaste två åren på grund av bristen på drivmedel kunnat ske allenast i form

av målflygningar för försvarets räkning. Motor lös flygning (glid- och

segelflygning) har först från år 1937 bedrivits i någon nämnvärd omfattning och

under mera kontrollerade former. En i betänkandet å sid. 24 intagen sammanställning

över antalet glid- och segelflygdiplom, som utfärdats före utgången

av år 1937 och under åren 1938—1942, ger en uppfattning örn den motorlösa

flygverksamhetens utveckling. Antalet årligen erövrade diplom har stigit från

47 år 1937 till 768 år 1942. Sammanlagt har under tidsperioden erövrats 1,655

diplom, varav 1,006 A-, 473 B- och 176 C-diplom. Modellflygverksamheten

utgör den naturliga förberedelsen till all annan flygning och speciellt

den motorlösa flygningen. Intresset inom landet för denna flyggren är mycket

stort; antalet modellflygare har enligt vad utredningen uppgiver uppskattats

till mellan 20,000 och 30,000. På grund av brist på medel har verksamheten

ännu icke kunnat fastare organiseras. Antalet aktiva modellflygare inom

aeroklubben uppskattas för närvarande till omkring 3,000. För utförda modellflygprestationer

utdelar aeroklubben modellflygmärken i fyra valörer, järn,

brons, silver och guld. Antalet årligen utdelade märken steg från 5 år 1939

till 754 år 1942. Under tidsperioden utdelades tillhopa 1,593 märken av olika

valörei’. Byggverksamheten, som reglerats genom föreskrifter av luftfartsmyndigheten

den 18 december 1940, består i sammansättning av fabrikstillverkade

halvfabrikat till glidflygplan (s. k. byggsatser) samt reparation av

flygmateriel.

Den lokala flygverksamhetens organisation har på grund av de ringa erfarenheter

inhemsk segel flygverksamhet hittills kunnat vinna i stort sett ännu

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

icke nått önskvärd fasthet. I syfte att söka åstadkomma största möjliga enhetlighet

i verksamheten vad angår såväl organisation som arbetsmetoder har

aeroklubben, bland annat, verkat för att flygklubbarna skola utforma sina

stadgar i överensstämmelse med ett av aeroklubben utarbetat förslag till normalstadgar.

Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för privatflygets ekonomiska

förhållanden framgår, att aeroklubben för att finansiera den samfällda rörelsens

drift och bestrida utgifterna för sin centralorganisation är hänvisad till

bidrag från enskilda samt medlems- och kursavgifter.

4. Grunder för stödjande av privatflyget.

Utredningen.

Utredningen har starkt understrukit privatflygets indirekta nytta särskilt

för flygvapnet och härutinnan yttrat följande.

Privatflygets stora betydelse ligger däri, att det hos befolkningen i gemen

skapar intresse och förståelse för flygning över huvud taget och därigenom

även för flygvapnet. Av särskilt stort värde är att privatflyget bereder ungdomen

tillfälle att aktivt deltaga i flygverksamhet. Härvidlag äro alla grenar

av privatflyget av betydelse, motorflyg såväl som motorlöst flyg och modellflyg,

liksom även byggverksamheten. Modellflygaren, som själv bygger och

trimmar sitt flygplan, bibringas därigenom i första hand flygintresse men förvärvar

därjämte vissa grundläggande insikter i flygningens teori och i till

flygningen hörande problem, insikter som alltmera fördjupas under den fortsatta

flygutbildningen. Genom byggverksamheten erhåller därjämte den blivande

flygaren ökad förståelse för materielen och dess vård. Ett aktivt deltagande

i flygverksamheten kan väcka flygentusiasm samt giva den flygbegåvade

ynglingen en impuls att även i fortsättningen vidmakthålla det

intresse, som framkallats i unga år, eventuellt att därå grunda sitt val av

levnadsbana. Härigenom kunna flygvapnets möjligheter ökas att för sin rekrytering

erhålla ett urval av personer, som lämpa sig för fortsatt utbildning

inom olika yrkesgrenar. Det är härvidlag givetvis av det största värde, att

basen för rekryteringen är så bred som möjligt, d. v. s. att tillfälle beredes så

många ynglingar som möjligt att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar i

någon form erhålla utbildning i flygning.

Privatflygets värde för flygvapnet utgöres således i första hand dels av

dess obestridliga betydelse såsom allmänt intresseväckande faktor, dels av

att det skapar ett urval av flygintresserad ungdom, varur vapnet kan hämta

sin personal. Yad nu sagts örn flygvapnet gäller för övrigt jämväl flygindustrien

och det civila flyget i dess helhet. Även örn således flygvapnet

är den vapengren, som i första hand kan tillgodogöra sig de erfarenheter,

som förvärvas inom den privata flygverksamheten, äro dock dessa erfarenheter

med hänsyn till den stora roll flygstridskrafterna spela i den moderna

krigföringen naturligen av betydelse även för försvaret i övrigt. Så till

exempel kan den kännedom örn olika slag av flygplan samt deras uppträdande

i stort, som privatflygaren med sitt allmänna flygintresse som regel förskaffar

sig, bliva av stort värde vid tjänstgöring vid armén och marinen särskilt

inom luftvärnet och luftbevakningen. Därest inom privatflyget undervisning

i flygplanidentifiering inlägges i utbildningen kommer detta värde att

ökas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Utredningen har vidare framhållit, att ett utvecklat privat motorflyg har

betydelse för flygvapnet även därigenom att det medför en tillgång på skoloch

övningsflygplan, vilka kunna tagas i anspråk vid mobilisering samt genom

att det bereder flygutbildad reservpersonal vid flygvapnet tillfälle att genom

privat motorflygning i viss utsträckning vidmakthålla sin färdighet. Glidoch

segelflyget kunde, i den mån det ytterligare utvecklades, genom efterfrågan

på materiel komma att stimulera produktionen av glid- och segelflygplan,

vilket, med hänsyn till möjligheten att använda motorlösa flygplan i en blivande

transportflygorganisation, enligt vad utredningen anfört, kunde komma

att bliva till gagn för flygvapnet och därutöver även för försvaret i dess helhet.

I likhet med försvarsutredningen har flygutredningen däremot ansett, att

privatflygning sådan den hittills bedrivits icke är av något direkt värde för

flygvapnet i den meningen att de insikter i praktisk flygning, vilka förvärvas

inom privatflyget, skulle kunna möjliggöra en avkortning av flygutbildningen

inom flygvapnet. Härom anför utredningen.

Yad speciellt motorflygningen beträffar är det otvivelaktigt, att en under

flygvapnets överinseende, med hänsyn till militära krav organiserad och ledd

skolverksamhet skulle kunna giva sådana resultat, att utbildningstiden inom

flygvapnet skulle kunna avkortas och någon besparing i direkta utgifter för

utbildningen därigenom vinnas. Flygvapnets flygreservskola kan dock numera

täcka behovet av reservförare. Några fördelar synas icke kunna ernås genom

en uppdelning av utbildningen med en första del vid en civil flygskola och

den fortsatta utbildningen förlagd till flygvapnet. Med hänsyn till dels

en ofrånkomlig utökning av den nu tillämpade utbildningstiden, dels ock det

helt dominerande inflytande på ledningen och utbildningen vid en civil motorflygskola,

som måste tillerkännas flygvapnets myndigheter för att resultat

av något omedelbart värde för militärflygutbildningen där skulle kunna utvinnas,

anser utredningen det vara naturligare, att all motorflygutbildning

av militärt intresse bibehålies inom flygvapnet.

Yad den nuvarande utbildningen i motorlös flygning beträffar är det

givet, att den flygskicklighet, som kan förvärvas genom den, i ännu mindre

grad än vad fallet är beträffande motorflygutbildningen, kan komma militärflyget

till direkt nytta. Målet för den militära flygutbildningen måste självfallet

vara flygning med motor, bortsett från förare i motorlösa flygplan för

transport, av vilka förare dock sannolikt kommer att krävas genomgången

motorflygutbildning. I den mån emellertid utbildningen kan förås till en

högre nivå än som med tillgängliga resurser hittills varit möjligt, kan den

komma att bliva till avsevärd nytta för flygvapnet därigenom, att den tillför

vapnet ett bättre urval än som eljest skulle stått till buds vid uttagnmg

av personal för flygutbildning. Erfarenheterna ha nämligen visat, att den

hittillsvarande utbildningen icke kunnat av flygvapnet betraktas som tillräcklig

grundval för uttagning av elever till militär flygutbildning. En förutsättning

för ett fullgott resultat av en mer kvalificerad privat flygutbildning

är enligt utredningens mening, att chefen för flygvapnet tillförsäkras ett

avgörande inflytande på såväl utbildnings- som materielanskaffningsfrågor,

vilket även är agnat att tillgodose kravet på erforderlig enhetlighet.

På den i utredningens direktiv berörda frågan om privatflygningen såsom

ett intresse ur armésynpunkt med hänsyn till användningen av motorlösa

flygplan som transportmedel har utredningen med hänsyn till pågående överväganden

rörande en transportflygorganisation för försvaret ansett sig icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

kunna ingå. Utredningen har dock framhållit, att möjligheterna att från den

civila segelflygutbildningen rekrytera förare av bogserade glidflygplan för

transportändamål borde beaktas.

Då utredningen sålunda funnit, att ett väl utvecklat privatflyg i skilda hänseenden

kan vara av sådant värde för försvaret, att det framstår som ett statligt

intresse, att privatflyget ytterligare utvecklas, har det, med hänsynstagande

jämväl till att privatflygverksamheten hittills icke varit i stånd att själv bära de

dryga kostnader dess utövande kräver, synts utredningen skäligt, att staten

genom ekonomiskt stöd bidrager till att möjliggöra en dylik utveckling.

Principiellt ha därvid samtliga verksamhetsgrenar inom privatflyget ansetts

vara av sådan betydelse, att de böra stödjas. Då emellertid på grund av den

rådande bristen på drivmedel praktiskt taget ali privat motorflygutbildning

för närvarande vore nedlagd och det måste anses vanskligt att bedöma, under

vilka omständigheter det privata motorflyget kunde komma att arbeta, sedan

ändrade förhållanden inträtt, syntes frågan örn dess understödjande lämpligen

böra ställas på framtiden. Utredningen har därför utgått från att statligt

understöd av privatflyget tills vidare bör avse allenast det motorlösa

flygets och modellflygets verksamhet.

Den fortsatta utvecklingen av det motorlösa flyget bör enligt utredningens

mening i första hand inriktas på sådana åtgärder, som öka möjligheterna för

flygvapnet att bland segelflygarna erhålla ett i möjligaste mån lämpligt urval

för flygvapnets rekrytering av flygande personal, varvid utredningen främst

tagit sikte på officerare och reservofficerare samt värnpliktiga flygförare

(reservförare). Den utbildning, som hittills kunnat bedrivas inom segelflygverksamheten,

hade, anför utredningen, visat sig icke vara en tillräcklig grundval

för uttagning av elever till militär flygutbildning. En förbättrad rekryteringsbas

kan enligt utredningens mening erhållas därigenom, att ett lämpligt

antal segelflygare, som genomgått C-utbildning ■— utredningen har

räknat med ett antal av 200 — beredes tillfälle att erhålla en kompletterande

högre utbildning, som tillrättalägges på sådant sätt, att under

utbildningens gång kan bedömas elevens lämplighet för antagning vid

flygvapnet. För att ett tillfredsställande urval skulle kunna skapas för

denna högre utbildning måste flygverksamheten inom de lägre utbildningsstadierna

givas en väsentligt större omfattning än för närvarande. Ehuru

utredningen utgår från att bidrag i minst samma omfattning som hittills

skall kunna påräknas från såväl enskilda som kommuner, har utredningen

dock ansett, att den avsedda utvecklingen såväl kvantitativt som kvalitativt

av det motorlösa flyget erfordrar en avsevärd ökning av statens ekonomiska

insatser. Statsunderstödet borde dock lämnas i sådana former, att det enskilda

intresset icke avtrubbades.

Den av utredningen förordade högre utbildningen efter C-diplom har ansetts

böra omfatta fortsatt segelflygning samt därjämte visst mått av utbildning

i instrumentflygning och i vissa avancerade manövrar. Till utbildning

borde ifrågakomma segelflygare, som uppfyllde för antagning till aspiranter

eller värnpliktiga flygförare (reservförare) vid flygvapnet stadgade villkor i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

fråga örn ålder. Denna utbildning — av utredningen benämnd D-utbildning

— borde för att lämna åsyftat resultat centraliseras till en för hela landet

gemensam segelflygskola. Härigenom skulle också möjliggöras för flygvapnet

att utöva den kontroll över utbildningen, som måste krävas för att ett från

flygvapnets synpunkt godtagbart resultat skulle kunna ernås. Med hänsyn

till syftet med en sådan segelflygskola syntes principiellt samtliga kostnader

för densamma böra bestridas av statsmedel.

Utredningen har övervägt frågan huruvida D-utbildningen borde bedrivas

under civil eller militär ledning och härom anfört följande.

Då det här är fråga örn att inrätta en särskild flygskola, där utbildningen

tillrättalägges uteslutande för att tillgodose militära krav, och avsikten är att

skolan skall, i varje fall direkt, understödjas av staten allenast med avseende

å de elever i densamma, vilka kunna komma ifråga till antagning vid flygvapnet,

kan det ifrågasättas, huruvida icke flygvapnet självt borde handhava

ifrågavarande utbildning. Det synes emellertid utredningen sannolikt, att det

intresse från enskildas sida, som hittills tagit sig uttryck i verksamt ekonomiskt

understöd åt privatflyget, kunde komma att slappas, örn högre segelflygutbildning

i så stor utsträckning som här är i fråga icke finge omhänderhavas

av den civila verksamheten. Därjämte kan det tänkas komma att stöta på vissa

svårigheter för flygvapnet att under nuvarande förhållanden taga hand örn

denna verksamhet i dess helhet. Som ytterligare skäl för att låta den civila

flygverksamheten handhava D-utbildningen kan anföras den möjlighet, som

därigenom kan vinnas att förbilliga en högre segelflygutbildning för sådana

personer, som icke kunna komma ifråga till antagning vid flygvapnet, genom

att låta dem utnyttja materiel och anläggningar, som avses för D-utbildningen,

i den mån dessa icke helt användas för denna utbildning. En sådan möjlighet

bör med hänsyn till privatflygets indirekta nytta för försvaret tillvaratagas.

Utredningen har med hänsyn till det anförda funnit sig böra föreslå, att

den ifrågasatta D-utbildningen, i vart fall tills vidare och intill dess närmare

erfarenheter vunnits beträffande resultatet av densamma, anknytes till den

civila segelflygverksamheten.

Såsom förläggningsplats för den centrala segelflygskolan, rikssegelflygskolan,

har utredningen föreslagit Ålleberg i närheten av Falköping, där aeroklubben

redan utfört vissa anläggningar för segelflygning. Av utredningen beräknade

kostnader för skolan hänföra sig till markförvärv, anläggning av startoch

landningsbanor, byggnadsföretag, anskaffning av materiel för utbildningen

samt årliga utgifter för skolans drift. Utredningen har räknat med att rikssegelflygskolan

skulle under tiden för iordningställandet av anläggningarna å

Ålleberg kunna provisoriskt anordnas vid något lämpligt krigsflygfält.

För att rekryteringen av elever till D-utbildningen skall kunna säkras har

utredningen, som utgått från att den förberedande glid- och segelflygutbildningen

fortfarande skall bedrivas av den nuvarande privatflygorganisationen,

ansett det erforderligt att staten lämnar bidrag till denna förberedande utbildning

i sådan utsträckning, att verksamheten erhåller en omfattning, som

möjliggör utbildning av tillräckligt antal elever i A-, B- och C-kurserna. Det

statliga understödet till denna lägre flygutbildning bör enligt utredningens

förslag omfatta bidrag till kostnaderna för flygmateriel jämte viss för utbildningen

nödvändig utrustning samt till uppförande av hangarer för mate
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

rielens förvaring, löner till en chefsinstruktör för segelflyget, en assistent

till denne och ett mindre antal — förslagsvis fyra — instruktörer, avsedda

att biträda chefsinstruktören vid ledningen och övervakningen av flygutbildningen

på skilda orter i landet, samt bidrag till kostnaderna för anordnande

årligen av centrala kurser för utbildning av instruktörer av olika slag vid

klubbarna.

Utredningen har emellertid räknat med att flygklubbarna, trots de bidrag

som sålunda skulle komma att direkt eller indirekt utgå till den lägre flygutbildningen,

för sin utbildningsverksamhet komma att få vidkännas ganska

höga kostnader, vilka till huvudsaklig del måste täckas av kursavgifter, som

uttagas av eleverna. För att tillräckligt antal elever till den föreslagna D-utbildningen

skall säkerställas har utredningen därför ansett det nödvändigt

att i viss utsträckning bibehålla de hittills utgående utbildningspremierna. Utredningen

har därför jämväl föreslagit, att till manliga elever i sådan ålder att

de kunna komma i fråga till antagning vid flygvapnet utbetalas diplompremier

såsom bidrag till kostnaderna för avlagda förberedande glid- och segelflygprov.

Jämväl modellflygverksamheten, vilken utgör den breda basen för rekryteringen

till den övriga privatflygverksamheten, bör enligt utredningens åsikt

komma i åtnjutande av statsunderstöd. Omkostnaderna för denna verksamhetsgren

vore visserligen, anför utredningen, på grund av materielens beskaffenhet

relativt små. Då modellflygets utövare till allra största delen

utgöras av ungdomar i skolåldern, vilka sakna egna medel, kunde dessa omkostnader

dock verka hämmande på verksamheten. Utredningen föreslår, att

understöd till modellflyget skall utgå i form av visst årligt belopp, som ställes

till vederbörande medelsförvaltande myndighets förfogande att användas

främst till bidrag till anskaffning av arbetslokaler och verktyg samt därutöver

jämväl till verksamheten i övrigt. Vidare syntes bidrag böra utgå till

årliga kurser för utbildning av modellflyginstruktörer samt till avlönande

av en särskild förste instruktör, som ansåges erforderlig för den centrala ledningen

och övervakningen av modellflygverksamheten.

Utredningen har slutligen framhållit, att bristen på goda övningsplatser

hittills verkat hämmande på privatflygets utveckling. Sålunda kunde endast

ett fåtal av de klubbar, som syssla med motorlös flygverksamhet eller vidtagit

anstalter för att bedriva dylik verksamhet, anses med någon säkerhet

ha tillgången till övningsplatser tryggad. Det syntes därför utredningen angeläget,

att åtgärder vidtoges för att säkra tillgången på dylika övningsplatser.

Utredningen har dock ansett, att förslag i ämnet icke borde framläggas i

detta sammanhang men förutsätter, att vederbörande statliga och kommunala

myndigheter skola ägna denna fråga uppmärksamhet och medverka till en

lösning av densamma.

I vad avser förslaget örn inrättande av en rikssegelflygskola har utredningen

icke varit enig, i det att en av utredningsmännen, kanslisekreteraren

Wirseen, på denna punkt avgivit särskilt yttrande.

Reservanten har på anförda skäl förklarat sig ur såväl principiella som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 264.

ekonomiska synpunkter icke kunna dela majoritetens uppfattning, att D-utbildningen

borde bedrivas i civil regi. En ur ekonomiska synpunkter godtagbar

D-utbildning kan enligt reservantens åsikt överhuvud genomföras,

endast örn den i lämplig form anknytes till flygvapnet med dess stora resurser.

En dylik anknytning borde kunna medföra avsevärda besparingar, därest den

omfattande segelflygorganisation, som för närvarande uppbyggdes inom flygvapnet

för i första hand flygvapnets markpersonal, på lämpligt sätt utnyttjades

även för utbildning av D-eleverna. Beträffande denna flygvapnets segelflygorganisation

har reservanten erinrat, att för ändamålet ställts till förfogande

ett belopp av omkring 1,310,000 kronor och att i flygvapnets äskande

av anslag till materielanskaffning för nästa budgetår upptagits ett belopp av

omkring 540,000 kronor till anskaffning av ytterligare segelflygmateriel. Segelflygutbildning

påginge redan vid 12 flygflottiljer och kunde beräknas komma

att inom ej alltför lång tid äga rum vid flertalet av flygvapnets flottiljer.

Reservanten har förordat decentraliserad utbildning på flottiljerna av de

civila eleverna såsom varande det ur statsekonomisk synpunkt ojämförligt

fördelaktigaste. Såsom en icke obetydlig fördel med detta alternativ har

framhållits, att den intima kontakt med flygvapnets olika verksamhetsgrenar

samt dess personal, som eleverna under sin utbildning erhölle, borde vara

ägnad att hos eleverna i hög grad öka förståelsen för flygvapnet samt stimulera

elevernas önskan att anmäla sig för vidare utbildning till motorflygare

eller marktjänst vid flygvapnet.

Skulle vid den slutliga prövningen av frågan övervägande skäl emellertid

tala för att anordna skolan såsom civil, syntes densamma av skäl som majoriteten

anfört böra förläggas till Ålleberg och i stort sett givas den utformning

och den omfattning, som framginge av majoritetens förslag. Beträffande

skolans omhänderhavande ansåge sig reservanten emellertid böra ifrågasätta,,

huruvida icke av principiella skäl skolans drift borde ankomma på luftfartsmyndigheten.

Det syntes nämligen knappast stå i överensstämmelse med

vad som i allmänhet gällde i fråga örn verksamhetsgrenar, som direkt dreves

i statsnyttans intresse, att verksamheten omhänderhades av en privat organisation

men att kostnaden härför helt bestredes av statsmedel.

Yttranden.

Vad beträffar privatflygets värde för försvaret ha de militära

remissmyndigheterna understrukit utredningens synpunkter samt framhållit

lämpligheten av de åtgärder i syfte att öka detta värde, vartill utredningens

förslag syftar.

överbefälhavaren har särskilt betonat privatflygets betydelse för flygvapnet

såsom rekryteringsfrämjande faktor icke endast under den nu pågående kraftiga

ökningen av flygvapnet utan jämväl sedan vapnet nått den omfattning,

som 1942 års försvarsbeslut innebär. Överbefälhavaren har även velat framhålla

vikten av att glid- och segelflygplanindustrierna stimulerades. Detta

sammanhängde bland annat med frågan örn inrättande av en transportflygorganisation,

varav behovet vore starkt framträdande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Ma fits proposition nr 264.

Chefen för armén har ansett det vara mycket värdefullt ur arméns synpunkt,

att genom den föreslagna organisationen möjligheter skapades att utbilda

lämpliga segelflygare till förare av militära motorlösa flygplan, samt därjämte

framhållit, att privatflygarnas kännedom örn olika slag av flygplan indirekt

komme armén till godo särskilt för luftvärnets och luftbevakningens del.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i förevarande sammanhang

anfört följande.

Den stora betydelse ett väl utvecklat privatflyg har för ett lands försvar i

allmänhet och dess flygvapen i synnerhet kan icke tillräckligt understrykas.

Modellflygning och segelflygning kunna göras tillgängliga för de bredare folklagren.

Härigenom öppnas möjligheter för att allmänheten skall kunna bibringas

det flygmedvetande, som utgör förutsättningen för att en modern försvarsorganisation

skall kunna bringas till högsta effekt. Särskilt för flygvapnets

rekrytering men även för övriga delar av försvaret kommer ett enligt utredningens

förslag på bred bas organiserat och för ungdomen väl tillrättalagt

privatflyg att vara av betydande värde.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha funnit det vara av största

vikt, att privatflyget understödjes av staten i högre grad än vad hittills varit

fallet. Utredningens förslag härutinnan syntes riktiga och väl avvägda.

Mot utredningens inställning till frågan örn understöd till motorflygningen

ha erinringar framförts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

ansett sig icke kunna underlåta att framhålla önskvärdheten av att statsunderstöd

även måtte förutses för motorflygning. Styrelsen har härom vidare anfört

i huvudsak följande.

Motorflyget och det motorlösa flyget borde i de avseenden, som de skulle

stödjas med statsmedel, vara på sådant sätt planlagda, att de på ett effektivt

sätt kompletterade varandra. Styrelsen hade i överensstämmelse med den

tidigare planen för privatflygets understödjande beviljat statsbidrag till inköp

av skolflygplan till ett anskaffningsvärde av 415,000 kronor. Av denna

summa hade omkring 200,000 kronor tillskjutits av privata medel. De investeringar

i materiel, hangarer och utrustning, som staten således uppmuntrat,

kunde enligt styrelsens mening icke plötsligt lämnas helt utanför planläggningen

av det statliga understödet till privatflyget. På grund härav syntes utredningens

ståndpunkt, att frågan örn understödjande av motorflygningen borde

ställas på framtiden, mindre tillfredsställande. Då det uppenbarligen icke vore

utredningens mening att stödet till motorflyget borde avvecklas, syntes det

nödvändigt att redan nu klargöra på vilket sätt de organisationer och materiella

resurser, som tillkommit i enlighet med tidigare plan för privatflygets

understödjande, skulle tillvaratagas.

Även aeroiklubben har framhållit vikten av att en utredning örn det privata

motorflygets understödjande snarast möjligt komme till stånd.

Statskontoret däremot har ansett, att statsbidrag borde endast i andra hand

givas till motorflyget. Av den föreliggande utredningen ävensom av vad 1941

års försvarsutredning anfört beträffande privat- och sportflygningen har statskontoret

funnit framgå, att den ur flygvapnets synpunkt värdefullaste utbildningen

inom privatflygningen vore den, som avsåge modell- och segelflygning

samt byggverksamhet av olika slag, medan däremot all motorflygutbildning

av militärt intresse numera borde försiggå inom flygvapnet. En given könsa
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

kvens härav syntes statskontoret bliva, att understöd av statsmedel till privatflygningen

i främsta rummet borde komma den motorlösa flygningen och

modellflygningen till del, medan bidrag till privat motorflygning borde ställas

till förfogande endast i den mån så kunde ske utan intrång för segelflygningen.

Av de remissmyndigheter som yttrat sig över utredningens förslag rörande

inrättande av en central segelflygskola ha de militära, överbefälhavaren,

chefen för armén samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

liksom även aeroklubben tillstyrkt majoritetens förslag örn inrättande av en

sådan skola i civil regi, under det att de civila, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret och riksräkenskapsverket, av olika skäl uttalat sin anslutning

till reservantens uppfattning i frågan.

Det avgörande för rifcsräkenskapsverkets ståndpunkttagande härvidlag har

varit kostnadsfrågan, i det ämbetsverket velat, utan att bortse från den ständigt

ökade betydelsen av att flygutbildningen inom landet bleve väl tillgodosedd,

med hänsyn till kravet på sparsamhet förorda särskild undersökning av

reservantens förslag och närmare utredning rörande konsekvenserna därav.

Statskontoret har, i likhet med reservanten, ansett en fördelning av ansvaret

för och kontrollen över ifrågavarande skolverksamhet på såväl chefen

för flygvapnet som luftfartsmyndigheten och aeroklubben icke vara rationell.

Även för statskontoret lia kostnadssynpunkterna dominerat. De stora kostnader,

som nedläggas på flygvapnets egen segelflygorganisation, borde enligt

ämbetsverkets mening kunna komma jämväl D-utbildningen till godo.

Väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen har ansett det kunna sättas i fråga, om

de genom den föreslagna utbildningen förbättrade förutsättningarna för ett

rekryteringsurval stöde i rimlig proportion till kostnaderna, samt i fråga örn

denna utbildning vidare anfört i huvudsak följande.

Det kunde härjämte ifrågasättas, huruvida D-kursen över huvud taget vore

en rationell form av utbildning, då slutmålet vore flygning med motor. Med

hänsyn till en dylik målsättning skulle en direkt övergång till motorflygning

i stället för den föreslagna D-utbildningen erbjuda betydande fördelar i fråga

örn driftsäkerhet, ekonomi och effektivitet. Därest D-utbildningen emellertid

enligt flygvapnets bedömande vore av sådan betydelse för vapnets rekrytering,

att den borde genomföras, syntes det böra övervägas, örn icke i överensstämmelse

med reservantens förslag, utbildningen helt borde övertagas av flygvapnet

och ordnas på sådant sätt, att den i alla hänseenden motsvarade flygvapnets

önskningar.

Styrelsen har vidare anfört, att iordningställandet av en övningsplats på

Ålleberg skulle för att tillgodose välgrundade anspråk kräva avsevärt större

kostnad än den som utredningen preliminärt beräknat.

Överbefälhavaren har anfört, att han, ehuru det givetvis vore ett önskemål

att särskilt med hänsyn till nuvarade statsfinansiella läge söka i möjligaste

mån begränsa statsutgifterna, icke kunde biträda reservantens förslag att i

besparingssyfte förlägga D-utbildningen till flygvapnet, då enligt från chefen

för flygvapnet inhämtad uppgift detta icke kunde ske utan men för verksam

heten i övrigt inom flygvapnet. Då denna verksamhet särskilt under de när
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 264. 1020 43 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

mäste åren främst måste inriktas på att genomföra den beslutade utvidgningen

av försvarsorganisationen, måste överbefälhavaren avstyrka varje åtgärd, som

kunde i avsevärd grad störa denna verksamhet.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia som skäl mot ett förläggande

enligt reservantens förslag av D-utbildningen till flygvapnet anfört följande.

Den ordinarie flygverksamheten vid depå medgiver icke, att det samtidigt

därstädes även bedrives glid- och segelflygverksamhet. Flygförbandens egen

verksamhet av detta slag är huvudsakligen förlagd till fritid, då flygövningar

med motorflygplan icke pågå. Den civila flygutbildning det här är fråga örn kan

ej heller anknytas till den förbandens glid- och segelflygverksamhet, som sålunda

bedrives på icke tjänstetid. Kapaciteten är med hänsyn till den till förfogande

stående begränsade tiden otillräcklig för att så skall bliva möjligt.

Den planerade flygplanparken vid förbanden är också otillräcklig. En utökning

av denna skulle bland annat medföra krav på ytterligare hangarutrymme.

Såväl D-utbildningen som flygförbandens egen glid- och segelflygutbildning

kunna därför icke medhinnas utan att avsevärd sänkning av effektiviteten

skulle bliva fallet.

Med hänsyn till det redan ytterst ansträngda personalläget vid flygvapnet

kan förslaget örn anordnandet inom flygvapnet av en central segelflygskola för

D-utbildning icke heller tillstyrkas. Endast i det fall, att flygvapnet av skäl,

som nu icke kunna bedömas, skulle bliva nödsakat att i framtiden mot förmodan

övertaga en redan organiserad och av statsmedel påkostad rikssegelflygskola

vid Ålleberg — en möjlighet, som utredningen hållit öppen och som bör

hållas öppen — kan en lösning med helt militärt organiserad skola för D-utbildning

av civila ungdomar vara motiverad.

Flygmyndigheterna Ira vidare gentemot reservantens principiella inställning

att rikssegelflygskolan uteslutande borde motiveras av flygvapnets behov anfört

följande.

Utredningens majoritetsförslag innebure avsevärda fördelar främst för

flygvapnets rekrytering men även för försvaret i dess helhet. Det vore emellertid

obestridligt, att den hjälp, som i händelse av majoritetsförslagets genomförande

samtidigt skulle komma privatflyget och det allmänna flygintresset

inom landet till del, vore stor och utgjorde en väsentlig och värdefull faktor,

som icke finge förbises. Flygteknikens utveckling, flygets alltmer ökade användning

som kommunikationsmedel samt det ständigt ökade intresset för

flyget som sportgren gjorde det i hög grad önskvärt, att privatflyget statligt

understöddes i olika utvecklingsskeden. Det hade sålunda icke endast betydelse

att kunna bjuda på en lägre utbildning vid flygklubbarna utan det läge

även stor vikt vid att kunna lämna en högre segelflygutbildning och ha tillgång

till en väl organiserad central segelflygskola, där jämväl andra elever än

de, som kunde vinna anställning vid flygvapnet, på egen bekostnad kunde erhålla

utbildning.

Ej heller finge förbises den sociala betydelsen av en väl utvecklad modell-,

glid- och segelflygsport, vilken bidroge till att lösa ungdomens fritidsproblem

på ett sunt och för ungdomens karaktärsfostran värdefullt sätt.

I anledning av vad sålunda anförts ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

avstyrkt reservantens förslag och förordat utredningens majoritetsförslag,

vilket enligt myndigheternas mening utgjorde en lycklig lösning för att

tillgodose det civila flygintresset och samtidigt utvinna värdefull militär nytta.

Svenska aer oklubben, som under viss förutsättning, varom närmare i det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

följande, förklarat sig villig att såväl centralt som lokalt åtaga sig ledning oell

arbete inom ett enligt utredningens förslag vidgat statsunderstött privatflyg,

har icke kunnat biträda reservationen.

Slutligen har statens arbetsmarknadskommission ur de synpunkter kommissionen

haft att företräda anfört, att det för närvarande icke funnes anledning

påräkna, att kostnaderna för fortsatt utbyggnad av segelflygplatsen vid Ålleberg

skulle kunna täckas av arbetslöshetsmedel, samt att någon ändring i detta

förhållande icke nu kunde förutses. Med hänsyn till den betydande omfattning,

vari arbetskraft och materiel för närvarande foges i anspråk för arbeten för

försvarets räkning, syntes, anför kommissionen vidare, statsmedel nu böra

beviljas för de av flygutredningen föreslagna arbetena vid Ålleberg endast

försåvitt dessa arbetens utförande befunnes ur försvarssynpunkt synnerligen

angeläget.

I skrivelse den 9 april 1943 ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

framställt förslag om anordnande av en s. k. praktikan t tjänstgör ing

vid flygvapnet samt härutinnan anfört i huvudsak följande.

Flygvapnets behov av officers- och reservofficersaspiranter hade på grund

av den pågående utbyggnaden av vapnet avsevärt ökat under de senaste åren.

För att i framtiden trygga rekryteringen av nyssnämnd personal vore det av

vital betydelse att åtgärder vidtoges för att stimulera skolungdomens intresse

för flygning.

1942 års flygutredning hade också i sitt betänkande påvisat privatflygets

stora värde dels för att väcka intresse och förståelse för flygning över huvud

taget dels ock för att tillföra flygvapnet ett gott urval av flygande personal.

De av utredningen föreslagna statliga åtgärderna för att stödja civilflygets utveckling

syntes emellertid icke bliva fruktbärande för flygvapnets rekrytering

förrän år 1946, enär den föreslagna rikssegelflygskolan icke beräknades kunna

börja förrän tidigast år 1945.

För att snarast stimulera skolungdomens intresse för flygning hade därför

inom flygvapnets ledning väckts tanken att en praktikanttjänstgöring för gymnasister

skulle organiseras vid flygvapnet redan under instundande sommar.

Tjänstgöringen borde avse att giva praktikanterna dels en orientering örn

flygvapnets organisation, utbildning och verksamhet, dels ock viss praktik i

flygstationstjänst. Praktikanterna avsåges endast i undantagsfall och efter

målsmans medgivande tillåtas deltaga i flygning. De avsåges icke vara beväpnade.

Genom en dylik tjänstgöring kunde praktikanternas lämplighet för yrket

dessutom prövas, varigenom bättre urval vid uttagning bland sökande till officers-

och reservofficersanställning kunde erhållas.

De med ifrågavarande praktikanttjänstgöring förenade kostnaderna hade

beräknats till förslagsvis följande belopp:

Förplägnad ..................................................................... kronor 10,000

Beklädnad ........................................................................ » 700

Förläggning ..................................................................... » 600

Reseersättningar (efter 10 kronor per man) ................ » 1,650

Summa kronor 12,950

eller, i avrundat tal, 13,000 kronor.

Därest dessa kostnader ansåges icke böra bestridas från flygvapnets för

motsvarande ändamål avsedda anslag, vilket skulle vara att föredraga ur redo

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

visningssynpunkt, syntes endast anslaget till extra utgifter kunna komma

i fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

hemställt, att vid flygvapnets förband finge under instundande

sommar anordnas praktikanttjänstgöring under omkring en månad för sammanlagt

165 gymnasister, att dessa måtte på kronans bekostnad erhålla erforderlig

uniformsbeklädnad (överdragskläder och flygtjänstmössa), utspisning, förläggning

samt resor i samband med in- och utryckning samt att kostnaderna därför

finge bestridas från förenämnda alternativt angivna anslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har det statsunderstöd, som

hittills utgått till privatflyget, ursprungligen avsetts för befrämjande av

den motoriserade privatflygningen. Genom omständigheternas tryck —

närmast den av rådande krisförhållanden framkallade bristen på drivmedel

— ha emellertid de anvisade statsanslagen i stor utsträckning disponerats

till understödjande av segelflygning, vilket ändamål tidigare icke

åtnjutit direkt statsunderstöd. De av riksdagen anvisade anslagen ha dock

icke i sin helhet använts under de budgetår, för vilka de varit avsedda; på

grund av att motorflygning icke kunnat bedrivas i avsedd omfattning ha

reservationer uppstått, vilka varit tillräckliga för att möjliggöra understödjande

av privatflyget även under innevarande budgetår, ehuru särskilt anslag

å riksstaten icke anvisats för ändamålet. Med utgången av löpande budgetår

torde dock de till förfogande stående medlen vara praktiskt taget i sin helhet

förbrukade, varför fråga uppkommer, huruvida privatflyget även i fortsättningen

bör åtnjuta statsmakternas stöd.

Av redogörelsen framgår vidare, att 1942 års riksdag i anknytning till ett

uttalande av mig vid anmälan av propositionen 1942: 210 framhöll, att privatoch

sportflygningen syntes vara av sådan militär betydelse, att denna flygverksamhet

borde stödjas av staten. Den utredning i ämnet, som i samband

därmed begärdes av riksdagen, har enligt det föregående verkställts. Utredningen,

för vars principiella delar jag i korthet redogjort, har utmynnat i

förslag rörande utvidgning och differentiering av den hittillsvarande understödsverksamheten.

Privatflyget har, såsom utredningsmännen påpekat, praktisk betydelse för

försvarsväsendet främst därigenom att det hos ungdomen väcker intresse för

flygning samtidigt som det skapar förutsättningar för genomförandet av ett

förberedande urval bland den ungdom, från vilken flygvapnets personal rekryteras.

Att även civilflyget ernår fördelar härigenom är tydligt. Privatflygets betydelse

för rekryteringen av flygpersonal ökas i samma mån som den militära

och civila flygverksamheten utvidgas. I en tid då flyget undergår en kraftig

utveckling är det därför av särskild vikt att privatflygets möjligheter till underlättande

av rekryteringen av flygpersonal tillvaratagas. I vad mån härutöver

privatflyget kan komma att medföra fördelar i form av mindre lång övningstid

och ökad flygskicklighet kan icke nu tillförlitligt bedömas. Det förefaller

emellertid sannolikt, att privatflyget även i dessa hänseenden kommer att bliva

av betydelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Från dessa utgångspunkter finner jag det ur försvarsväsendets synpunkt

icke vara välbetänkt, om privatflyget undandroges det statsunderstöd, av

vilket det hittills erhållit del. Fastmer anser jag starka skäl tala för ytterligare

åtgärder från statens sida med syfte att stödja och utveckla privatflyget. Detta

synes så mycket mer angeläget som i motsatt fall de jämförelsevis höga kostnaderna

skulle från flygutbildning utestänga de ekonomiskt mindre bärkraftiga

folkgrupperna. Med hänsyn till nu rådande förhållanden torde intet vara att

erinra mot att de ifrågasatta åtgärderna tills vidare begränsas till att avse det

motorlösa flyget och modellflyget.

De skäl, som sålunda anförts för beredande av fortsatt stöd åt privatflyget,

motivera, att på fjärde huvudtiteln uppföres anslag för ändamålet. I samband

härmed bör emellertid understöds verksamheten få sådan utformning, att försvarsväsendet

erhåller största möjliga utbyte av densamma. Från denna utgångspunkt

möter det förslag, som av utredningsmännen framlagts, från min

sida i princip icke någon väsentligare erinran. En höjning av utbildningsstandarden

är sålunda nödvändig och även en sådan inriktning av understödsverksamheten,

att det statliga bidraget framför allt kommer dem till del, som

kunna tänkas komma att i fortsättningen rekrytera flygvapnets kadrar.

Den av utredningen förordade högre utbildningen efter C-diplom är ur

denna synpunkt av betydelse och bör enligt min åsikt i en eller annan form

förverkligas. Inom utredningen liksom även i de i ärendet avgivna remissutlåtandena

ha emellertid framkommit delade meningar rörande en vid genomförandet

av detta förslag mycket viktig punkt, nämligen i fråga örn utbildningens

organisation. Mot varandra stå i huvudsak två olika förslag. Enligt

det ena förslaget bör den högre utbildningen centraliseras till en för hela

landet gemensam segelflygskola, förlagd till Ålleberg och anknuten till den

civila flygverksamheten. Enligt det andra förslaget bör flygvapnet omhändertaga

denna utbildning och för ändamålet tillhandahålla utbildningsmateriel

och flygfält. För egen del har jag icke kunnat undgå att finna de vid ett

genomförande av det förra förslaget uppkommande kostnaderna — engångskostnader

å tillhopa 2,460,000 kronor, varav ett belopp av 1,560,000 kronor i

form av kapitalinvesteringar, och en årlig kostnad vid fullt utbyggd organisation

av 384,000 kronor — höga. I hög grad tveksamt synes det mig vidare vara,

örn Ålleberg erbjuder sådana förutsättningar för en mer omfattande utbildningsverksamhet

och sådana utvecklingsmöjligheter, att ytterligare kapitalinvesteringar

på denna plats böra komma i fråga, Å andra sidan har jag icke

funnit utrett, att flygvapnet för närvarande är i stånd att ombesörja denna utbildning.

Med hänsyn härtill synes det mig nödvändigt att denna sida av förslaget

blir föremål för fortsatt övervägande, varvid bör eftersträvas en väsentlig

minskning av kostnaderna. Jag finner det icke uteslutet att flygvapnet,

sedan dess utbyggande slutförts eller i det närmaste fullbordats, skall

vara i tillfälle att säkrare överblicka möjligheterna att taga befattning

med denna verksamhet. Vid de fortsatta övervägandena bör detta spörsmål

tagas under förnyad omprövning och vidare närmare undersökas de möjligheter

som kunna föreligga att, i avbidan på en definitiv lösning, med an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

litande av de statsbidrag, som kunna komma att anvisas, provisoriskt

anordna högre segelflygutbildning i en eller annan form. Jag har intet att

erinra emot att samtidigt, intill dess en tillfredsställande högre segelflygutbildning

kommit till stånd, praktikanttjänstgöring anordnas vid flygflottiljerna

i enlighet med det av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i

skrivelsen den 9 april 1943 framlagda förslaget med anlitande i mån av tillgång

på medel utav flygvapnets för förplägnad, beklädnad m. m. avsedda anslag.

Det bör emellertid beaktas, att sådan tjänstgöring icke kan ersätta den bredare

lagda flygutbildning, som framstår som ett önskvärt slutmål för den privata

flygutbildningen.

Då det sålunda icke är möjligt att i detta sammanhang till slutlig prövning

upptaga frågan örn anordnande av en central segelflygskola, finner jag mig

böra i det följande begränsa mitt förslag till att avse väsentligen fortsatt

understöd åt flygklubbarna och dessutom understöd i viss omfattning till

den centrala organisationen för anställande av instruktörspersonal. Min

mening är därvid, att understödet till flygklubbarna och det statliga bidraget i

övrigt skola utgå i sådan utsträckning, att arbetet kan bedrivas på effektivare

sätt än hittills varit möjligt.

Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga berört jämväl frågan

örn privatflygningen såsom ett intresse ur armésynpunkt med hänsyn till användningen

av motorlösa flygplan som transportmedel. På grund av pågående

överväganden rörande anordnande av en transportflygorganisation för

försvarsväsendet har emellertid utredningen icke funnit sig böra närmare

ingå på detta spörsmål. Pör egen del saknar jag med hänsyn härtill möjlighet

att nu taga ställning till denna fråga men förutsätter, att spörsmålet senare

skall komma under bedömande.

Jag övergår härefter till de sakkunnigas förslag rörande understöd åt den

lokala flygverksamheten.

5. Understöd It den lokala flygverksamheten.

Utredningen.

Flygutredningens förslag till statsbidrag åt den lokala flygverksamheten

omfattar, såsom i det föregående anmärkts,

löner till en chefsinstruktör för segelflyget, en assistent till denne, en

förste instruktör för modellflyget samt fyra instruktörer, biträden åt chefsinstruktören,

bidrag till kostnaderna för anordnande årligen av centrala kurser för utbildning

av instruktörer av olika slag vid klubbarna,

bidrag till klubbarna för bestridande av kostnaderna för flygmateriel jämte

viss för utbildningen nödvändig utrustning samt till uppförande av hangarer,

understöd åt modellflyget samt

premier för avlagda glid- och segelflygdiplom.

Förenämnda instruktörspersonal har utredningen ansett nödvändig,

örn enhetlig ledning och övervakning av den decentraliserade flygutbildningen

skall kunna åstadkommas. I årsarvoden till personalen, som borde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

lyda direkt under aeroklubbens centralorganisation, bar utredningen föreslagit

12,000 kronor till chefsinstruktören, 6,000 kronor till assistenten samt

8,400 kronor till envar av de biträdande instruktörerna och förste instruktören

för modellflyget.

Statsbidrag till anordnande av centrala instruktörskurser har av

utredningen motiverats med att tillgången på goda instruktörer i tillräckligt

antal utgjorde förutsättningen för en ur militär synpunkt godtagbar utbildning.

Kurserna borde avse utbildning av glid-, segel och modellflyginstruktörer

samt byggledare ävensom utbildning i ungdomsledning av gruppchefer

m. fl. Två kurser av varje slag borde årligen anordnas. Såsom chefer och

lärare vid flyginstruktörskurserna borde i viss utsträckning tagas i anspråk de

centralt anställda flyginstruktörerna. Kostnaderna för kurserna hänförde sig

huvudsakligast till lokalhyra, arvoden åt lärare och föreläsare: samt ersättning

för flygmateriel och startanordningar.

Vid beräkningen av storleken av det direkta statsunderstödet till

flygklubbarna har utredningen utgått från att glidflygningen och den

förberedande segelflygningen för att kunna tjäna som rekryteringsurval till

D-utbildningen, till vilken skulle uttagas segelflygare med C-diplom, måste

erhålla en omfattning, som möjliggjorde utbildning av 1,200 elever i A-kurs,

800 i B-kurs och 400 i C-kurs.

Vidare har utredningen räknat med att det, för att det direkta statsunderstödet

skulle kunna på effektivaste sätt utnyttjas, bleve nödvändigt att genomföra

en klassificering av klubbarna efter deras ekonomiska och tekniska

möjligheter att i erforderlig omfattning bedriva och utveckla en effektiv utbildning.

Utredningen har härvidlag utgått från att sammanlagt 30 flygklubbar

skulle komma att handhava den statsunderstödda flygutbildningen,

av vilka 10 skulle bedriva såväl glid- som segelflygutbildning och de övriga

företrädesvis glidflygutbildning.

Det statliga bidraget till materielutrustning vid klubbarna bör enligt utredningens

förslag omfatta egentlig flygmateriel, startanordningar, transportmateriel,

stationsutrustning m. m. I fråga örn bidragets storlek har utredningen

ansett, att det med hänsyn till den avsevärda utvidgning av den privata

flygverksamheten, som skulle möjliggöras genom utredningens förslag,

ävensom till att bidrag nu i motsats till vad tidigare varit fallet föresloges

utgå för ali väsentlig för flygverksamheten erforderlig materiel kunde sänkas

från 80 till 70 procent.

Utöver engångskostnader för materielutrustning ävensom för uppförande

av hangarer har utredningen föreslagit årligen utgående bidrag till kostnaderna

för förnyelse av materielen med 70 procent av dessa kostnader, beräknade

efter uppskattade livslängder å materielen på sätt framgår av en å sid.

77 i utredningens betänkande intagen tablå. Utredningen har övervägt möjligheten

att låta dessa bidrag utgå i den form, att diplompremierna bestämdes

till belopp, som innefattade jämväl klubbarnas kostnader för avskrivning av

materielen, men funnit övervägande skäl tala för att tillämpa systemet med

anslagsmedel årligen för successiv förnyelse av materielen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

I fråga om diplompremier diar utredningen erinrat, att enligt nu

gällande bestämmelser premier utgå för förvärvande av A-, B- och C-diplom

med respektive 60, 60 och 120 kronor samt för förvärvande av segelflygcertifikat

med 200 kronor. Premierna äro avsedda såsom bidrag till kostnaderna

för genomgångna utbildningskurser; vad beträffar certifikatpremie

därjämte såsom ersättning för utgifter, som föranletts av elen för undergående

av praktiska prov för certifikat obligatoriska läkarundersökningen.

Utredningen har vid bedömandet av frågan i vilken utsträckning diplompremier

i fortsättningen böra utgå i första hand beaktat, att rekryteringen till

A-, B- och C-utbildningen måste ske från så bred grund som möjligt, därest

det erforderliga antalet elever till D-utbildningen skall kunna tryggas. Premier

borde sålunda utgå för förvärvande av A-, B- och C-diplom och av anförda

skäl, tills vidare med samma belopp som hittills. Däremot har utredningen

icke ansett tillräckliga skäl nu föreligga att föreslå premier för förvärvande

av segelflygcertifikat. Anledningen härtill har varit att den av utredningen

föreslagna D-utbildningen innefattade gällande fordringar för certifikat

samt att för andra än sådana som kunde komma i fråga till kostnadsfri

D-utbildning kostnaderna för erövrande av certifikat kunde på grund av föreslaget

statsunderstöd i övrigt förväntas bliva lägre än hittills. Utredningen

förordar dock att frågan, huruvida och i så fall till vilket belopp premier för

förvärvande av segelflygcertifikat framdeles böra utdelas, upptages till prövning

med ledning av de erfarenheter, som vinnas sedan segelflygorganisationen

utbyggts i hela sin omfattning.

Kostnaderna för ett understödjande av den lokala flygverksamheten i enlighet

med utredningens förslag har utredningen på sätt närmare framgår av

bilaga 4 till utredningens betänkande (sid. 73—77) beräknat till 1,030,000

kronor i engångskostnader, vilka ansetts kunna jämt fördelas på en uppsätt

ningsperiod av tre år, samt 356,000 kronor i årskostnader vid genomförd organisation,

varav 148,000 kronor i bidrag till förnyelse av materielen, 40,000 kronor

för modellflygverksamheten och 168,000 kronor i diplompremier.

I särskilda avsnitt har utredningen behandlat organisationen av och

utbildningen inom det statsunderstödda privatflyget. Till vad

utredningen härutinnan anfört torde i tillämpliga delar få hänvisas. Här

torde det vara tillfyllest att allenast lämna en sammanfattning av hithörande

frågor, vilka för övrigt delvis redan berörts i det föregående.

Utredningen har funnit, att den statsunderstödda flygverksamheten bör

bedrivas civilt och i huvudsak inom det nuvarande privatflygets organisatoriska

ram. Statsunderstödet borde utgå till aeroklubben, vilken med sin

ledande och övervakande centralorganisation och sina över landet fördelade

flygklubbar finge anses lämpad att handha de organisations- och utbildningsuppgifter,

som bomme att anförtros ett statsunderstött privatflyg. Då

någon mera fast organiserad utbildning i motorlös flygning eller modellflygning

för närvarande icke förekommer vid sidan av aeroklubben, har det synts

de sakkunniga icke möta betänkligheter att, åtminstone tills vidare, såsom

villkor för utbekommande av statsunderstöd föreskriva anslutning till aeroklubben.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264.

25

Då aeroklubbens nuvarande stadgar icke kunde anses lämna tillräcklig

garanti för att det med statsunderstödet avsedda statsintresset tillgodosåges,

har utredningen ansett det nödvändigt, att staten i lämplig form tillförsäkrade

sig möjlighet att följa och påverka klubbens verksamhet. Detta syntes

lämpligen kunna ske genom att envar av chefen för flygvapnet och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen (luftfartsmyndigheten) ägde utse en ledamot i klubbens

styrelse och verkställande utskott samt därigenom att klubbens stadgar

underställdes Kungl. Maj:ts godkännande.

Utredningen utgår från att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämväl i fortsättningen

skall i stort sett bibehållas vid sina befogenheter med avseepde

å privatflyget och sålunda, bland annat, handhava förvaltningen av de statsmedel,

som kunde komma att anvisas såsom understöd åt privatflyget.

Chefen för flygvapnet borde tillförsäkras ett avgörande inflytande på såväl

utbildnings- som materielanskaffningsfrågor, vilket kunde åstadkommas

genom att åt nämnde chef inrymdes befogenhet att deltaga i uppgörandet av

utbildningsplaner för flyg- och flyginstruktörskurser samt att fastställa dessa

planer, att efter luftfartsmyndighetens hörande godkänna skolchefer, gruppchefer

och flyginstruktörer, att själv eller genom underställda chefer följa de

lokala klubbarnas och skolornas utbildnings- och flygverksamhet samt att fastställa

de flygplantyper, som skola komma till användning vid utbildningen.

De lokala flygklubbarna borde vara så organiserade att de kunde på ändamålsenligaste

sätt verka för ett tillgodoseende av statsunderstödets syfte.

Av särskilt stor vikt vore, att modellflygverksamheten fastare anknötes till

flygverksamheten i övrigt. Vid den närmare utformningen av organisationen,

vilken syntes böra ankomma på aeroklubben, borde genomföras en klassificering

av klubbarna enligt de principer som utredningen lagt till grund för sina

beräkningar av statsbidrag till flygklubbarna, därvid hänsyn i möjligaste mån

borde tagas till klubbarnas uppdelning på landets olika delar.

Utredningen har vidare förutsatt, att aeroklubben, som är ansvarig inför

de statliga myndigheterna för den statsunderstödda flygverksamhetens rätta

bedrivande och för materiel, som anskaffats med bidrag av statsmedel, i sin

tur, gentemot klubbarna, skapar sig erforderliga garantier för en ändamålsenlig

organisation samt för att utlämnad materiel omhänderhaves på ett med

hänsyn till aeroklubbens eget ansvar betryggande sätt.

I detta sammanhang har utredningen upptagit till behandling den i

direktiven berörda frågan, huruvida någon fördel skulle kunna ernås genom

rekrytering av en flygvärnskår efter mönster av exempelvis arméns hemvärn

eller marinens sjövärnskår, vilken fråga utredningen besvarat nekande.

Utredningen har i ämnet anfört följande.

De uppgifter, som skulle kunna tilldelas en flygvärnskår, organiserad med

anlitande i huvudsak av privatflygets materiel och personal, komma enligt

utredningens mening — bland annat med hänsyn till luftstridsverksamheten —

att inskränka sig till mindre kvalificerad kustövervakning och målflygning samt

rapport-(förbindelse-) flygning. Eventuellt kunde man därjämte tänka sig, att

kåren kunde tilldelas transportflyguppgifter, i vilket fall man dock, såsom i

det föregående antytts, måste räkna med mycket högt kvalificerad personal

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

samt flygplanmateriel av en storleksordning, som man icke kan förutsätta att

privatflyget kommer att disponera över.

Även då man räknar med dessa begränsade uppgifter kommer emellertid

en dylik flygvärnskår att kräva såväl ett centralt organ eller särskild personal

inom flygledningen som lokala organisationer, lydande under denna. För de

förutnämnda uppgifternas lösande skulle, förutom erforderlig markorganisation,

krävas tillgång till lämpliga motorflygplan och förare till dessa.

Vad flygplanfrågan beträffar torde det, med hänsyn till svårigheterna att

under nuvarande förhållanden kunna för privata ändamål anskaffa motorflygplan,

vara uteslutet att under den närmaste framtiden kunna organisera en

flygvärnskår av sådan omfattning, att den kunde få någon praktisk betydelse.

Härtill kommer att flygvapnet enligt den nya forsvarsplanen förutsättes vid

mobilisering skola för olika ändamål disponera tillgängliga civila sport- och

skolflygplan.

En flygvärnskår skulle vidare kräva tillgång till befäl och lärare, vilka för

att önskvärd effektivitet skulle kunna uppnås huvudsakligast måste ställas till

förfogande av flygvapnet. Flygvapnets personalläge under den pågående utbyggnadstiden

är emellertid sådant att vapnet icke kan avstå personal för

detta ändamål utan att dess egen utveckling därigenom skulle komma att

störas. Därjämte torde rekryteringen av medlemmar i en flygvärnskår erbjuda

vissa svårigheter. Åldersgränsen kan med hänsyn till kravet på motorflygutbildning

icke sättas lägre än 18 år, d. v. s. minimiåldern för erhållande av

motorflygcertifikat. Flygvapnet torde emellertid under de närmaste åren

komma att för egen räkning taga i anspråk alla användbara civilflygare i för

flygtjänst lämplig ålder. Organisationen av en flygvärnskår skulle alltså bliva

hänvisad till att i huvudsak bygga på överåriga.

Härtill kommer att kostnaderna för organiserandet av en flygvärnskår skulle

bliva alltför stora i förhållande till de uppgifter, som enligt vad ovan sagts

skulle kunna tänkas komma att tilldelas kåren.

Med hänsyn till här anförda förhållanden anser sig utredningen icke kunna

förorda, att en flygvärnskår nu organiseras. Utredningen anser, att frågan

om inrättande av en dylik kår bör kunna upptagas till förnyad prövning vid

en tidpunkt, då flygvapnet kan avstå äldre krigsflygplan och personal, och en

kår i samband därmed kan givas uppgifter av sådan art och omfattning, att

dess tillkomst kan anses motiverad.

I fråga örn utbildningen inom det statsunderstödda privatflyget

har utredningen, som ansett de former i vilka utbildningen inom

den motorlösa flygverksamheten hittills bedrivits vara i stort sett ändamålsenliga

och ägnade att i huvudsak ligga till grund för den fortsatta verksamheten,

allenast angivit några allmänna riktlinjer för den fortsatta utbildningsverksamheten.

Utbildningen i modellflyg borde omfatta undervisning i byggande av

modellflygplan i en efter svårighetsgrad stigande skala, i trimning och flygning

av de färdiga modellerna samt i flygplanidentifiering ävensom bibringande

av grundläggande insikter i aerodynamik.

Flygutbildningen inom glidflyget och det förberedande segelflyget borde

liksom hittills föra fram till de internationellt vedertagna prov, som erfordras

för A-, B- och C-diplom. Byggnadsverksamhet och teoretisk undervisning i

till flygning hörande ämnen borde med hänsyn till deras betydelse för den

fortsatta utbildningen inom flygvapnet göras obligatoriska inom den statsunderstödda

glid- och förberedande segelflygningen och i vissa mått ingå i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

de olika utbildningsetapperna såsom arbetstid. Såsom arbetstid borde på

närmare angivet sätt jämväl få i viss utsträckning tillgodoräknas uppnådda

resultat inom modellflyget, varigenom vunnes en närmare anknytning av

modellflygverksamheten till den övriga flygverksamheten.

Utbildningen vid de centrala kurserna för flyginstruktörer av olika slag

samt byggledare och ungdomsledare måste utformas så att lärår- och ledarpersonalen

inom flygverksamheten kunde motsvara de väsentligt ökade krav,

som måste ställas på den vid en verksamhet av den omfattning utredningen

föreslagit.

Med utgångspunkt från den föreslagna D-utbildningen har utredningen

slutligen uttalat såsom önskvärt, att flygverksamheten uppdelas på olika

ålderskategorier, och därvid angivit, att modellflygverksamheten bäst lämpade

sig för skolungdom i åldrarna 12—15 år samt att utbildningen i glidoch

segelflygning lämpligen borde börja vid 15-årsaldem.

Yttranden.

Utredningens förslag till understöd av den lokala privatflygverksamheten

har i princip tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter.

Svenska aeroklubben, som ansett utredningens förslag i dess helhet, utom

vad beträffar diplompremierna, väl ägnat att tillgodose det med utredningen

avsedda ändamålet ävensom i övrigt skickat att verka för det motorlösa flygets

och modellflygets utveckling i vårt land, har förklarat sig beredd att efter

måttet av sin förmåga lämna sin medverkan till bästa resultat av det tillämnade

stödet av privatflyget för att vinna en så bred bas som möjligt för flygvapnets

rekrytering samt även förklarat sig villig att — under viss förutsättning,

varom närmare i det följande — åtaga sig ledning och arbete inom ett

sålunda vidgat statsunderstött privatflyg.

Till denna förklaring har klubben knutit ett allmänt uttalande av i huvudsak

följande innehåll.

Vid bedömandet av former och skäliga villkor för aeroklubbens och flygklubbarnas

medverkan borde förutskickas, att aeroklubben och klubbarna

genom det av utredningen föreslagna samarbetet mellan dem och staten icke

kunde anses taga mer än de själva gåve. Stödet till privatflyget motsvarades

tvärtom av den förmån, som staten bereddes, därigenom att man kunde falla

tillbaka på förefintliga organisationer med icke oansenliga fonder av erfarenhet

och materiella resurser, vilka ställdes till förfogande för den statliga utbildningen.

Bakom klubbarna läge ett gott stycke arbete, som bomme den

militära flygrekryteringen till godo.

Trots sin principiella inställning, att aeroklubbens verksamhet stöde i statsnyttans

tjänst, ansåge sig klubben dock böra fastslå, att förslagets genomförande

komme att kräva mycken entusiasm för den goda saken, mycket oegennyttigt

arbete, offervilja och ihärdighet inom breda lager av vårt folk. Det vöre

likväl klubbens förhoppning, att det intresse, som statsmakterna visade privatflyget,

måtte avsätta sig i en mäktig folkrörelse, vilket ock syntes vara förutsättningen

för att förslaget kunde lyckligt föras i hamn.

Oavvisligt syntes därvid vara, att centralorganisationen och klubbarna vid

sidan av det statliga understödet erhölle minst samma stöd av kommuner, organisationer

och enskilda, som de hittills åtnjutit. I själva verket komme behovet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

därav att göra sig ännu starkare gällande, ty de bidrag i och för de vidgade

uppgifterna, som utredningsförslaget utmynnade i, utgjorde alls icke full ersättning

för klubbarnas ökade kostnader; i stort sett 30 procent av materielanskaffningen

måste de täcka på annat sätt och årskostnaderna till vida

större del.

Deri av aeroklubben angivna förutsättningen för dess handhavande av ledningen

inom det statsunderstödda privatflyget hänför sig till centralorganisationens

ekonomiska förhållanden. Härom har klubben anfört, att en utredning

rörande de möjligheter, vilka stöde klubben till buds för att kunna fullgöra det

åtagande, som utredningens förslag innebure, givit vid handen, att klubbens

centralorganisation måste utöver sina nuvarande tillgångar och inkomstkällor

räkna med en fast, säker inkomst av i medeltal 150,000 kronor per år.

Aeroklubben hade, anför klubben vidare, förutom de åtaganden, som enligt

utredningens förslag skulle åläggas organisationen, ett flertal skyldigheter mot

privatflyget, vilka icke kunde åsidosättas, såsom motorflygverksamheten och

dess stödjande, propagandaverksamheten i dess helhet inom landet, klubbverksamhet

m. m. Dessa skyldigheter tarvade tillgång till medel, vilka ej

komme den föreslagna statsunderstödda verksamheten till godo annat än i

vissa fall i indirekt avseende. Inom ramen av utredningens förslag beträffande

segel- och modellflyget komme aeroklubben jämväl att belastas med relativt

dryga kostnader såväl för hållande av ett generalsekretariat som för vissa av

segel- och modellflygets direkta utgifter.

Förutom sina medlemsavgifter ägde aeroklubben ingen fast inkomst. Tillgängliga

fonder utgjorde klubbens reservkapital. Klubben ansåge sig dock

icke kunna för rörelsens drift insätta sina fonder så att dessa efter ett par år

förbrukats.

Förutsättningen för att klubben skulle kunna åtaga sig att funktionera som

ledare för ett privatflyg av den betydelse och den storleksordning, som ett

vidgat statligt understöd i föreslagen riktning skulle innebära, vore således

att dess centralorganisation tillfördes en fast årlig inkomst av lotteri- eller

tipsmedel till säkrande av dess ekonomiska ställning.

Aeroklubben har därjämte något berört frågan örn den ställning, klubben

skulle komma att intaga till chefen för flygvapnet och luftfartsmyndigheten.

Utredningens förslag innebär, anför klubben härvid, att ärendena inom

aeroklubben (centralorganisationen och flygklubbama) i vida större utsträckning

än vad som nu vore fallet komme att underställas myndigheternas granskning,

direktiv och i ett flertal fall även avgörande. Aeroklubben hade intet att

i princip erinra mot de sålunda rekommenderade, vidgade kontrollåtgärderna

över statsmedlens rätta användande men kunde dock icke underlåta att därutinnan

framhålla, att utredningens förslag icke inrymde det mått av arbetsfrihet,

som mäste förefinnas, därest ansvaret för den vidgade verksamheten,

vilket syntes komma att falla på aeroklubben, skulle kunna till fullo utkrävas.

Därest chefen för flygvapnet och luftfartsmyndigheten skulle bestämma örn

materielens beskaffenhet, mängd och fördelning, personalens anställning och

utbildningens bedrivande m. m. kvarstode för klubbens del endast att tjänstgöra

såsom verkställande instans. Klubben ville i detta avseende icke undandraga

sig sina förpliktelser gentemot den vidgade verksamheten men ansåge,

att ansvaret i så fall ej kunde utkrävas av klubben för annat än att de utfärdade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264. 29

bestämmelserna bleve rätt följda, alltså ej för verksamhetens ändamålsenlighet

och effektivitet.

Jämväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framlagt Anssa synpunkter av

mer allmän innebörd på utredningens förslag.

Styrelsen har förklarat sig kunna vitsorda, att aeroklubben hittills i stort

sett motsvarat de anspråk, som måste ställas på en centralorganisation för segelflyget,

och har därför icke något att erinra mot att klubben även i fortsättningen

anförtros denna uppgift.

I likhet med aeroklubben har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beaktat, att

genomförandet av den kraftiga expansion av segelflyget, som utredningens

plan innebure, ställde utomordentligt stora anspråk på aeroklubbens centralorganisation,

vilka icke i sin helhet syntes vara tillgodosedda av utredningens

förslag. Därest centralorganisationen icke förfogade över erforderliga resurser,

kunde, anför styrelsen, tillgången på ledande personal och andra arbetskrafter

äventyras. Man syntes därför nödgas räkna med att de behov, som i sådant

hänseende kunde uppkomma, måste tillgodoses i erforderlig utsträckning.

Styrelsen har vidare framhållit, att det föreliggande förslaget till statsbidrag

till verksamheten inom de lokala flygorganisationerna byggde på förutsättningen,

att flygklubbarna i fråga örn anskaffningen av segel- och glidflygplan

frivilligt skulle bidraga med ett belopp, som för den treåriga uppsättningsperioden

kunde beräknas till lägst 300,000 kronor. Med hänsyn till att segelflygverksamheten

redan nu arbetade med stora ekonomiska svårigheter, syntes

det vara tvivelaktigt, örn man kunde räkna med frivilliga bidrag av den storleksordning

det här vore fråga örn. Betänkligheterna på denna punkt bleve så

mycket större som statens bidragsprocent för segelflygplanmateriel minskades

från nu utgående 80 till 70 och samtidigt därmed anspråken på utbildningskapaciteten

mångdubblades.

Av övriga remissmyndigheter ha överbefälhavaren och chefen för armén

utan reservationer tillstyrkt utredningens förslag i dess helhet.

I övrigt ha i utlåtandena behandlats vissa detaljfrågor.

Sålunda ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, aeroklubben samt chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen upptagit till behandling frågan örn diplompremierna,

och därvid utgått från att utredningens förslag, att premier

kunde utbetalas till manlig sökande i sådan ålder att han kunde komma i fråga

till antagning vid flygvapnet, med hänsyn till nu gällande eller ifrågasatt sänkning

av åldern för antagning till aspirant eller värnpliktig flygförare vid flygvapnet,

i praktiken skulle innebära att diplompremier icke komme att- utgå till

personer över 20 år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Enligt styrelsens mening skulle genom den föreslagna begränsningen i ut

betalandet av diplompremier det civila flygintresset komma att bliva lidande,

enär det aktiva klubbarbetet komme att i huvudsak falla på de medlemmar

av landets flygklubbar, vilka sålunda berövades möjlighet att erhålla premier.

De inom fiygklubbarna verksamma gruppcheferna, flyginstruktörerna och

byggledarna måste i allmänhet vara i åldern 21—30 år, då de icke tidigare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Martts proposition nr 264

hade den erfarenhet, som erfordrades för att kunna leda arbetet inom flyg

klubbarna. Med hänsyn härtill hade det varit önskvärt, att premier, i likhet

med vad nu vore fallet, kunnat utgå till åldersgrupperna mellan 21 och 30 år.

Under alla förhållanden borde premier utgå till dem som genom frivilligt

arbete toge aktiv del i verksamheten.

Aer oklubben har i frågan anfört samma synpunkter som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De motiv, som legat till grund för de nu gällande bestämmelserna, örn

maximiålder för erhållande av statspremier (diplompremier och certifikatpremier),

hade, anför aeroklubben, tagit sikte på den för glid- och segelflygverksamheten

inom privatflyget ytterst viktiga synpunkten att söka skapa

och vidmakthålla ett tillräckligt stort och kvalitativt fullgott skikt av intresserade

personer över ynglingens stadium, vilka i ledarställning kunde taga hand

örn verksamheten såsom gruppchefer, flyginstruktörer, byggledare m. fl. samt

i övrigt genom frivilliga insatser verka för privatflygningens utveckling och

till dess stöd. Skulle diplom- och certifikatpremier helt upphöra att utbetalas

till åldersgrupperna över 20 år, d. v. s. de sammanhållande och ledande krafterna

inom flygklubbarna, ansåge aeroklubben fara värt, att intresset för klubbarbetet

inom dessa för rörelsen omistliga skikt komme att avtaga. Den frivilliga

arbetskraftens insats — uppskattad till i runt tal 800,000 kronor per

år — borde på ett eller annat sätt stimuleras.

Särskilt under uppbyggnadstiden enligt utredningens förslag vore det av

utomordentlig vikt att klubbarna tillfördes den arbetskraft som erfordrades

för att antalet frivilliga flyginstruktörer och byggledare skulle kunna fyllas.

Aeroklubben har, utgående från att utredningens förslag i dess helhet

skulle komma att genomföras, föreslagit, att, åtminstone under den övergångstid,

som måste följa med de nya bestämmelsernas ikraftträdande, diplompremier

med vissa angivna lägre belopp måtte utgå till sådan personal, mellan

21—25 år, som kunde komma att tagas i anspråk vid klubbarna såsom frivillig

arbetskraft.

Beträffande statspremier för segelflygcertifikat syntes det med samma motivering

aeroklubben angeläget, att premier likaledes med visst lägre belopp utbetalades

till personer, som funktionerade som frivilliga flyginstruktörer

och byggledare. Åldersgränsen syntes i detta fall böra vara densamma som

hittills eller 30 år.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att diplompremier

endast borde tilldelas de manliga elever, som icke uppnått 20 års ålder, enär

ur flygvapnets synpunkt endast de ynglingar, som innehade sådan ålder, att

de vid avslutad segelflygutbildning kunde antagas till aspiranter och värnpliktiga

flygförare, på detta sätt borde erhålla bidrag till eller kompensation

för kursavgifterna. Dessutom borde strävan överhuvudtaget vara, att ali glidoch

segelflygverksamhet bedreves främst bland den ungdom, med vars hjälp

landets försvar skulle uppbyggas.

Skolchefer, gruppchefer och flyginstruktörer borde emellertid beredas möjlighet

till kostnadsfri flygning. Förutsättningar för att nämnda personal skulle

kunna godkännas och anses lämplig för sin uppgift vore att den hade god flygutbildning,

själv flöge och holle sig i flygtrim. Att tilldela dem diplompremier

kunde i och med dels det nya utbildningsprogrammets tillämpande, dels de

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

ökade krav på flygutbildning, som komme att ställas på dessa utbildningsledare,

icke ifrågakomma och vore ej heller lämpligt. För bestridande av kostnader

för denna personals flygträning borde i stället upptagas ett årligt belopp

av förslagsvis 25,000 kronor.

I fråga örn de av utredningen föreslagna instruktörerna, som skulle

handhava ledningen och övervakningen av flygutbildningen på skilda orter

inom landet, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat, att de syntes på ett

verksamt sätt kunna bidraga till en rationell utbildning och utveckling av segelflygverksamheten.

En av förutsättningarna därför vore dock att instruktörerna

även kunde tillhandagå segelflygklubbarna med råd, anvisningar och ledning

i allt vad som hörde till byggande och reparation av glid- och segelflygplan.

De erfarenheter, som hittills vunnits av byggverksamheten, hade nämligen ur

säkerhetssynpunkt påvisat behovet av en bättre teknisk ledning. Den kraftiga

utveckling, som denna verksamhet enligt utredningens plan skulle undergå,

måste förutsätta tillgång till ett antal — förslagsvis två — fast anställda bygginstruktörer,

vilka i likhet med flyginstruktörerna skulle stå till aeroklubbens

förfogande.

Aeroklubben har beträffande dessa instruktörer anfört, att minst en av dem

borde vara ingenjörutbildad och specialist på segelflygmaterielfrågor samt att

assistenten till chefsinstruktören likaledes borde vara tekniskt utbildad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att det, örn kvalificerad

personal skulle kunna erhållas, vore av stor betydelse, att de av utredningen

upptagna lönebeloppen icke nedskures.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt aeroklubben ha särskilt

yttrat sig rörande modellflygutbildningen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha vitsordat ändamålsenligheten

av att arbetstid vid byggandet av modellflygplan får tillgodoräknas i den

byggtid, som erfordras för erhållande av diplompremier under den förberedande

glid- och segelflygutbildningen. Nämnda byggtid borde emellertid

kunna i större omfattning än vad utredningen föreslagit få ersättas med arbetstid

för modellflygplanbygge, vilket vore av särskild betydelse för de ynglingar,

som vore bosatta långt från platser, där byggverksamhet kunde organiseras.

Aeroklubben har i fråga örn modellflyget anfört i huvudsak följande.

För att kunna göra modellflyget till den breda bas för annan flygverksamhet,

som utredningen avsåge, måste, i likhet med vad som skedde i andra

länder, landets ungdom och framför allt skolungdomen bereda sig på en avsevärt

mycket aktivare insats än som nu vore fallet. Ledningen av skolornas

modellflygverksamhet borde företrädesvis läggas i slöjd- och yrkeslärarnas

händer. De modellflygavdelningar, vilka upprättas i skolorna, borde organisatoriskt

anslutas till närmaste flygklubb. Förutsättningen för att ett nät av

modellflygavdelningar sålunda skulle kunna utbyggas inom landet vore att

vederbörande myndigheter, främst skolöverstyrelsen, därtill lämnade sin

aktiva medverkan.

I fråga om byggverksamheten har aeroklubben givit uttryck åt samma synpunkter

som chefen för flygvapnet och flygförvaltningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Vad beträffar frågan om en flygvärnskår har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

delat utredningens uppfattning att en sådan kår icke bör upprättas.

Därest behov därav framdeles skulle komma att uppstå, syntes en motsvarande

reservorganisation sannolikt med större fördel kunna uppsättas inom

flygvapnet med äldre krigsflygplan och ur linjen avförd personal.

Mot utredningens förslag i vad avser kostnaderna lia erinringar framförts

av statskontoret, som härvid anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till angelägenheten av att förutsättningar snarast möjligt skapades

för en vidgad och förbättrad utbildning syntes goda skäl tala för att

statsmedel i enlighet med utredningens förslag beviljades för engångsanskaffning

av flygmateriel m. m. och uppförande av hangarer för flygklubbarna med

i runt tal en miljon kronor. Däremot ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka,

att bidrag av statsmedel utginge jämväl till kostnaderna för förnyelse

av flygmaterielen. Klubbarnas verksamhet borde nämligen principiellt drivas

affärsmässigt, så att inflytande inkomster täckte förnyelsekostnaderna. I

övrigt borde bidrag utgå till de av utredningen föreslagna ändamålen. De

årliga kostnaderna för ett understödjande av den privata segelflygningen och

modellflygningen efter dessa linjer borde emellertid enligt statskontorets

mening kunna hållas inom ramen av det belopp, som riksdagen under vartdera

av de tre sistförflutna budgetåren anvisat till privatflvgningen, eller i runt tal

200,000 kronor.

Yad först angår organisationen av det statsunderstödda privatflyget ha de

sakkunniga föreslagit, att denna verksamhet även i fortsättningen skall bedrivas

under svenska aeroklubbens omedelbara ledning och i dess regi. Denna

anordning torde under nuvarande förhållanden vara att förorda, varför jag

biträder de sakkunnigas förslag i denna del. En förutsättning är emellertid,

att statsintresset med hänsyn till de icke obetydliga statsbidrag,

som kunna komma att utgå till bestridande av kostnaderna för privatflyget,

erhåller ett betryggande inflytande på verksamheten. Angeläget är härvidlag

att försvarsväsendets önskemål bliva på lämpligt sätt tillgodosedda. De sakkunnigas

i dessa hänseenden framställda förslag synas mig kunna i det väsentliga

läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, vilka böra meddelas att

gälla såsom villkor för utgående av ifrågavarande statsbidrag. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande taga ställning till

bestämmelsernas närmare utformning, varvid givetvis bör beaktas, att vissa

jämkningar föranledas av den i det föregående förordade begränsningen av

understödsverksamheten i förhållande till de sakkunnigas förslag.

Skulle svenska aeroklubben icke finna sig i stånd att på de villkor som

staten kan erbjuda taga befattning med det statsunderstödda privatflyget, torde

möjligheter icke saknas att i annan lämplig form skapa organisatoriska betingelser

för verksamhetens bedrivande. Det lärer få ankomma på Kungl.

Majit att träffa de anstalter, som för sådant fall kunna visa sig lämpliga.

De hittills utgående statsbidragen till privatflyget ha icke innefattat medel

för anställande centralt av flyginstruktörer. Vid en utvidgning av verksamheten

och en höjning av utbildningsfordringarna på sätt i det föregående för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 264.

utsatts synes det för att ökade garantier skola erhållas för en enhetlig och

god utbildningsstandard vara nödvändigt att kompetenta instruktörer stå till

förfogande för den centrala organisationen. De sakkunniga lia föreslagit, att

staten skall gälda kostnaderna för viss dylik instruktörspersonal. Därjämte

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att behov därutöver förefunnes

av två fast anställda bygginstruktörer. Ehuru jag i princip icke finner det tillfredsställande,

att statsverket ikläder sig arvodeskostnader av denna art, belöpande

på hos enskild organisation anställda befattningshavare, vill jag med

hänsyn till de på detta område föreliggande speciella förhållandena — icke

minst den starka statliga kontroll, under vilken verksamheten kommer att

bedrivas -— icke motsätta mig, att kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna

instruktörspersonalen bestridas av statsmedel. Behovet av tekniskt utbildad

personal i ledande ställning finner jag böra kunna tillgodoses genom

att krav uppställes på teknisk utbildning hos en del av instruktörspersonalen.

Den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen, vilken beräknas

draga en kostnad av 60,000 kronor, synes mig emellertid väl omfattande för

den verksamhet, som under den närmaste tiden kan komma att bedrivas. Jag

utgår från att kostnaderna för instruktörspersonalen skola kunna begränsas till

högst 40,000 kronor per år och att det skall få ankomma på Kungl. Majit att

bestämma antalet instruktörer ävensom storleken av den ersättning som bör

tillkomma envar av instruktörerna. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

flygvapnet torde kunna bättre hålla sig i kontakt med verksamheten och

erhålla större utbyte av densamma, örn från flygvapnet avdelas personal för

tjänstgöring såsom instruktörer. Under den utbyggnad som flygvapnet nu

undergår torde dock vissa svårigheter möta att disponera lämplig personal för

detta ändamål. Skulle emellertid möjligheter härutinnan befinnas föreligga har

jag intet att erinra mot att från de till arvoden åt instruktörspersonal avsedda

medlen utgår skälig ersättning till sålunda till förfogande ställd militärpersonal.

För anordnande av centrala kurser för utbildande av instruktörer för

klubbarna m. fl. ha de sakkunniga i sina kostnadsberäkningar upptagit ett

belopp av 17,000 kronor. Det är givetvis angeläget, att denna sida av utbildningsverksamheten

icke försummas, men jag håller före, att kostnaderna för

närvarande med den omfattning, verksamheten tills vidare kan antagas komma

att erhålla, böra kunna något begränsas, förslagsvis till 12,000 kronor. Härvid

förutsätter jag, att den hos centralorganisationen anställda instruktörspersonalen

utan särskild ersättning kommer att i möjligaste mån tagas i anspråk

såsom ledare och lärare vid kurserna.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår lia de sakkunniga tänkt

sig, att den statsunderstödda lokala flygutbildningen skall omhänderhavas av

ett urval av sammanlagt 30 flygklubbar, vilka enligt förslaget skola komma i

åtnjutande av statsunderstöd med 70 procent för bestridande av kostnaderna

för anskaffning av egentlig flygmateriel, stationsutrustning m. m. Då dessa

kostnader uppskattats till 1,000,000 kronor, skulle statsbidraget alltså utgöra

700,000 kronor. Härförutom skulle enligt förslaget utgå bidrag till nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 264.

loui 43 ti

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

klubbar för bestridande av kostnaderna för det huvudsakliga byggnadsmaterialet

till enkla hangarer med tillhopa i runt tal 330,000 kronor. Engångskostnaderna

skulle således sammanlagt belöpa sig till 1,030,000 kronor för de ifrågavarande

30 klubbarnas utrustande med erforderlig materiel och förvaringslokaler.

Utredningsmännen ha vidare förordat, att till klubbarna skulle årligen

utgå bidrag till förnyelse av materielen med sammanlagt 148,000 kronor.

För egen del finner jag det av de sakkunniga förordade systemet med

klassificering av de nuvarande flygklubbarna efter deras förmåga att uppbära

den statsunderstöddda flygutbildningen välmotiverat och utgår alltså från att

statsunderstöd skall utgå endast till sådana inom relativt snäva gränser utvalda

flygklubbar, som från angiven synpunkt funnits böra komma i åtnjutande

av statsbidrag. Jag anser det även riktigt, att staten bestrider en

avsevärd del av kostnaderna för anskaffande av den jämförelsevis dyrbara

materiel, varom här är fråga. De sakkunnigas förslag rörande grunderna för

bestämmande av ifrågavarande statsbidrag finner jag mig kunna biträda. Med

hänsyn till att den andel i anskaffningskostnaderna som klubbarna själva få

vidkännas i många fall kommer att ställa stora krav på deras ekonomiska bärkraft

vill jag icke heller motsätta mig, att årliga bidrag utgå till förnyelse av

flyg- och övrig materiel vid ifrågavarande flygklubbar.

I avbidan på närmare erfarenheter rörande verksamheten finner jag det

engångsbelopp för anskaffning av materiel och hangarer, som av statsmedel

bör ställas till förfogande, böra begränsas till i runt tal 700,000 kronor. Jag

utgår från att flygskolan å Ålleberg skall kunna organiseras som en flygklubb

för C-utbilclning eller den högre utbildning, som kan meddelas, och i samband

därmed kunna komma i åtnjutande av statsbidrag.

Det är önskvärt, att klubbarna med det snaraste erhålla möjlighet att komplettera

sin materielutrustning. Å andra sidan torde vissa svårigheter under

nuvarande förhållanden föreligga att i ett sammanhang anskaffa all den erforderliga

materielen. På grund härav föreslår jag, att nämnda medel till anskaffning

av materiel m. m. fördelas på tre budgetår och att därav för nästa budgetår

anvisas ett anslag av 300,000 kronor. Till förnyelse av materielen — vid

bifall till mitt förslag kan, sedan ali materiel anskaffats, för detta ändamål årligen

beräknas ett belopp av omkring 100,000 kronor — torde medel icke

behöva redan under nästa budgetår ställas till förfogande. Så torde emellertid

böra ske från och med budgetåret 1944/45.

Förutom till förnyelse av materielen innefattar de sakkunnigas förslag till

årligt bidrag till flygklubbarna medel till modellflygverksamhet. För detta

ändamål ha de sakkunniga beräknat ett belopp av 40,000 kronor, avsett att

användas främst till bidrag till anskaffning av arbetslokaler och verktyg samt

därutöver jämväl till verksamheten i övrigt. Denna verksamhet har av de sakkunniga

ansetts utgöra den breda basen för rekryteringen till den övriga

privatfljgverksamheten. Mot förslaget i denna del har jag i princip intet att

erinra men finner en viss osäkerhet föreligga rörande de former under vilka

verksamheten skall bedrivas och statsunderstöd utgå. I avbidan på säkrare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26d. 35

riktlinjer härvidlag kan jag för nästa budgetår icke för detta ändamål förorda

större medelsanvisning än 30,000 kronor.

De sakkunniga lia föreslagit, att premier skola utgå för förvärvande av A-,

B- och C-diplom med samma belopp som hittills (60, 60 och 120 kronor) men

ha däremot med hänsyn främst till att den föreslagna D-utbildningen förutsatts

skola innefatta certifikatutbildning icke ansett tillräckliga skäl nu föreligga

att föreslå premier för förvärvande av segelflygcerti fikat. Jag biträder detta

förslag med den modifikationen att premier för förvärvande av segelflygcertifikat

— för närvarande 200 kronor — skola kunna även i fortsättningen

utbetalas intill dess ställning tagits till frågan örn anordnande under reglerade

former av högre segelflygutbihlning. Sådana premier liksom även premier för

föl-värvande av C-diplom synas emellertid böra utgå efter prövning av den

enskildes behov av understöd av denna art och hans möjligheter att på annat

sätt erhålla hjälp till utbildningskostnaderna. Jag utgår vidare från att premierna

skola förbehållas ynglingar, som kunna bliva flygvapnet till nytta, och

förutsätter därför i likhet med chefen för flygvapnet att åldersgränsen sättes

till högst 20 år.

Årskostnaderna för premier, vilka av de sakkunniga uppskattats till 168,000

kronor, äro svårberäkneliga. För nästa budgetår torde ett belopp av 90,000

kronor vara tillräckligt.

Såsom i yttrandena över sakkunnigförslaget framhållits kan den av mig

förordade åldersgränsen för erhållande av premie befaras föranleda vissa

svårigheter att vid klubbarna erhålla lämpliga, äldre instruktörer. Då det

är önskvärt, att intresset för instruktörsverksamhet stimuleras, vill jag i likhet

med chefen för flygvapnet föreslå, att bidrag må årligen utgå till klubbarna

för bekostande av fria flygningar för instruktörer. Medelsbehovet för detta

ändamål uppskattar jag för nästa budgetår till 20,000 kronor. Dessa medel böra

utbetalas efter plan, som godkänts av chefen för flygvapnet, och avse gäldandet

allenast av kostnader för flygningar, som finnas oundgängligen erforderliga

för bibehållande och utvecklande av flygskickligheten hos instruktörspersonalen,

och i övrigt enligt bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas.

Utredningsmännen ha icke ansett sig kunna förorda, att en flygvärnskår

nu organiseras men ha funnit, att frågan örn inrättande av en dylik kår bör

kunna upptagas till förnyad prövning vid en tidpunkt, då flygvapnet kan avstå

äldre krigsflygplan och personal, och en kår i samband därmed kan givas

uppgifter av sådan art och omfattning, att dess tillkomst kan anses motiverad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha givit uttryck åt liknande uppfattning

i frågan. Ehuru jag håller före, att möjligheterna att inrätta en dylik

kår och att betro den med uppgifter av värde för vårt försvar bedömts väl återhållsamt,

har jag icke något att erinra mot att denna fråga först framdeles

upptages till mer ingående prövning i belysning av de erfarenheter av liknande

verksamhet, som föreligga i andra länder. Under alla förhållanden synes

det nödvändigt att privatflyget erhåller ökad anslutning och förbättrade utbildningsmöjligheter,

innan tanken på inrättande av en dylik kår eller anordnande

av jämförlig verksamhet kan förverkligas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

I enlighet med det föregående beräknar jag för närvarande kostnaderna för

statens bidrag till understödjande av privatflygningen till

dels ett belopp av 700,000 kronor för bestridande av engångsutgifter för

anskaffning av materiel m. m.

dels ock följande belopp såsom årligt bidrag till verksamheten

1. Arvoden till instruktörer vid centralorganisationen ............ kronor 40,000

2. Centrala kurser för utbildande av instruktörer för klubbarna

m. m................................................................ » 12,000

3. Modellflygverksamhet ................................................ » 30,000

4. Diplompremier ............................................................ » 90,000

5. Bestridande av kostnader för fria flygningar för viss in
struktörspersonal

......................................................... » 20,000

Summa kronor 192,000

Det för bestridande av engångskostnaderna avsedda beloppet — för nästa

budgetår enligt det föregående 300,000 kronor — synes böra anvisas å riksstaten

såsom särskilt reservationsanslag.

Det årliga anslaget till understöd åt privatflyget synes likaledes böra upptagas

å riksstaten såsom särskilt anslag. Med hänsyn till de ändamål som

avses att tillgodoses med anslaget synes det mig ändamålsenligt att jämväl

detta anslag betecknas såsom reservationsanslag.

I brist på närmare erfarenheter rörande verksamhetens bedrivande är det

givet, att kostnadsberäkningarna i det föregående i viss mån måste vara preliminära.

Jag förutsätter därför, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att vad det

sistnämnda anslaget angår vidtaga de jämkningar i den i det föregående återgivna

medelsdispositionen, som kunna befinnas erforderliga, liksom ock att

i huvudsaklig anslutning till vad i det föregående anförts meddela erforderliga

föreskrifter rörande understödjande av privatflyget. Härvid utgår jag från

att dessa föreskrifter utformas på sådant sätt, att i första hand försvarsväsendets

intressen röna beaktande. Vidare förutsätter jag, att till anslaget till

understöd åt privatflyget kommer att överföras den behållning, som vid utgången

av innevarande budgetår möjligen kan komma att föreligga å motsvarande

i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda anslag.

6. Hemställan.

Åberopande vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1943/44 under riksstatens fjärde huvudtitel

anvisa

dels till Understöd åt privatflyget ett reservationsanslag av

192,000 kronor;

dels ock till Engångsanskaffning av materiel m. m. för privatflyget

ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

TJr protokollet:

S. Högsell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag för hudgetåret 1943/44 till nybyggnad för svenska träforskningsinst s. 8 i texten
  2. SU 1943:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till understöd åt privatflyget. s. 1 i texten