Sök i Ratio Lex

Angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde

52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:275, Angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsfrågor

m. m. inom ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde; given Stockholms slott den 14- maj 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anhåller

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge att få underställa

Kungl. Maurts prövning vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde samt anför härom följande.

1. Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka. Uppsala domkyrkas

yttre befinner sig i ett synnerligen bristfälligt skick. I avvaktan på en genomgripande

restaurering lia under de senare åren omfattande skyddsarbeten

måst vidtagas på domkyrkans ytterdelar för avhjälpande av skador, som inBihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 275. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

neburit fara för människor och risk för byggnadsverkets bestånd. Sålunda medgavs

åren 1938 och 1939, att för ändamålet finge disponeras sammanlagt högst

284,600 kronor, huvudsakligen ur förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

År 1941 anvisades slutligen ett reservationsanslag av 208,000 kronor under

rubriken Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka på tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln (propositionen

1941: 63, riksdagens skrivelse 1941: 200).

Sistnämnda anslag avsåg huvudsakligen ombyggnad av strävsystemet ovan

sidoskeppstaken på domkyrkans södra fasad samt över gesimsen på kleristoriemuren

på samma sida jämte fogningsarbete på denna mur. Därjämte var

anslaget avsett för utförande av vissa restaureringsarbeten, för vilkas verkställande

de tidigare anvisade medlen icke räckt till, nämligen rivning av

kontrefortavtäckningar, nedtagning av vattenutkastare och fogrensningsarbete.

Vidare inbegreps försöksbehandling av kapellkransens taklist.

Domkapitlet i Uppsala har nu i skrivelse den 17 februari 1943 framhållit,

att vid västfasaden risk föreligger för att tid efter annan lossnande cementpartier

av större eller mindre tyngd falla ned. Hittills har man försökt förebygga

dessa risker genom att knacka över cementpartierna och nedtaga lösa stycken.

Denna metod har emellertid icke lämnat betryggande resultat och blir i längden

ganska dyrbar, då överknackning måste göras varje år till en kostnad av

3,000 ä 4,000 kronor varje gång, eftersom nya stycken lossna efter varje

köldperiod.

Av handlingarna inhämtas, att betongpartierna förete sprickor, som ofta

äro djupgående. Frysning i sprickorna utvidgar dessa och ökar faran för att

betongstycken skola falla ned. Sålunda finnas blockdelar, som endast genom

inspänning mellan andra block stanna i sitt läge. Ofta äro dylika block bärande

baser och alltså särskilt utsatta för påfrestning. Vidare äro tegelmurarna

mättade av fukt och skadas också vid frysning.

Domkapitlet framhåller, att domkyrkans huvudportal är belägen mellan

de båda västvalven och att ifrågavarande parti följaktligen är av särskild vikt

ur säkerhetssynpunkt. Det har efter upprepade och ingående undersökningar

genom fackmän visat sig ofrånkomligt att vidtaga särskilda och mera effektiva

skyddsåtgärder för denna del av domkyrkans exteriör. Den mest effektiva

åtgärden vore givetvis att avspärra västportalen, men en dylik åtgärd

anses icke möjlig, då den andra portalen, den södra, är fullkomligt otillräcklig,

särskilt vid kyrkans utrymning efter gudstjänsternas slut. Domkapitlet

förordar därför utvägen att uppföra ett cirka 26 meter långt, 6 meter brett

och 5 meter högt skyddstak av trä mellan västportalen och den stora fritrappan

väster örn kyrkan samt avspärra västra hälften av platsen kring domkyrkan

genom ett enkelt stängsel. Förslag härtill har uppgjorts av arkitekten

N. Friberg i samråd med professorn H. Kreuger och länsarkitekten J. Curman.

Kostnaden har beräknats till 16,076 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Byggnadsstyrelsen har på domkapitlets förfrågan förklarat sig icke ha något

att erinra mot förslaget eller kostnadsberäkningen.

Domkapitlet anför, att domkapitlet ej av egna medel kan bekosta de

ifrågavarande skyddsanordningarna. Det har emellertid visat sig möjligt att

trots prisstegringar kunna göra en del besparingar på det för budgetåret

1940/41 anvisade anslaget till skyddsarbeten. Av anslaget har nämligen ett

belopp av närmare 17,500 kronor ännu icke förbrukats. Domkapitlet anhåller

således, att domkapitlet måtte få för uppförande av skyddstaket disponera

erforderligt belopp av det oförbrukade överskottet utan hinder därav, att

skyddstaket ej ingår i de arbeten, för vilkas utförande anslaget har anvisats.

Anslaget torde därför böra få disponeras även under budgetåret 1943/44.

Det är tydligt, att åtgärder måste vidtagas för att avlägsna de risker för

besökare av Uppsala domkyrka, som söndervittringen av vissa byggnadsparti

ovanför huvudportalen innebära. Då frågan om en varaktig restaurering

icke nu kan avgöras, måste en provisorisk skyddsanordning vidtagas. Att en

sådan åtgärd som det av fackmännen föreslagna arrangemanget med skyddstak

och avspärrning genom stängsel måste tillgripas är beklagligt men torde

under nuvarande förhållanden icke kunna undvikas. Mot kostnadsberäkningen

har jag ingen erinran att framställa. Såsom av det föregående framgår,

kunna de erforderliga medlen, cirka 16,100 kronor, tagas ur befintlig reservation,

omkring 17,500 kronor, på det för budgetåret 1940/41 beviljade reservationsanslaget

till skyddsarbeten å domkyrkan. Därest riksdagens samtycke

till medelsanvändningen erhålles, torde Kungl. Majit böra framdeles

medgiva, att av förefintlig behållning på anslaget ett belopp av högst 16,100

kronor må användas för uppförande av ifrågavarande skyddstak och stängsel

samt att anslaget må för detta ändamål disponeras jämväl under budgetåret

1943/44.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att av förefintlig behållning å det på tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under åttonde

huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till vissa skyddsarbeten

å Uppsala domkyrka ett belopp av högst 16,100 kronor

må användas på sätt jag i det föregående förordat.

2. Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala om- och tillbyggnad

ni. ni. Till ifrågavarande ändamål anvisades på tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 671,000 kronor,

varav ett belopp av 455,000 kronor avsåg utförande av den s. k. tredje

etappen av örn- och tillbyggnadsarbetena vid biblioteket, vilken åsyftar att

bereda bättre lokaler för låneexpeditionen och det inre tjänstearbetet genom

sammanförande av de nu spridda, olika tjänstelokalerna till bibliotekshusets

mittparti m. m. Enligt propositionen 1941: 57, vari anslaget begärdes, borde

de tidigare till 410,000 kronor beräknade kostnaderna för utförandet av den

Departem

en tsch efelia

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

tredje etappen dåmera — enligt vad som inhämtats från byggnadsstyrelsen

— beräknas till 475,000 kronor, varav emellertid 20,000 kronor redan anvisats

i form av anslag till uppgörande av byggnadsplaner och dylikt.

I skrivelse den 29 mars 1943 har byggnadsstyrelsen, som bedriver ifrågavarande

byggnadsföretag i egen regi, meddelat, att de i tredje etappen ingående

arbetena icke kunna slutföras för den beräknade kostnadssumman 455,000

kronor. Styrelsen erinrar, att, sedan kostnaderna för byggnadsföretaget beräknades

i början av år 1941, priserna på byggnadsmaterialier och arbeten icke

oväsentligt stegrats, varjämte arbetena på grund av beslut i anledning av kungörelsen

den 19 juni 1942 om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet

m. m. fördyrats genom att tillräcklig arbetskraft icke kunnat erhållas och

byggnadstiden härigenom blivit förlängd. Till följd härav kommer för byggnadsföretaget

att uppstå en merkostnad, som styrelsen beräknat till omkring

45,000 kronor, motsvarande omkring 10 procent av de beräknade kostnaderna.

Styrelsen framhåller, att kostnadsstegringen å byggnadsföretag sedan tidpunkten

för anslagets beviljande uppgår till cirka 20 procent.

På grund härav och med hänvisning till innevarande års riksdags beslut

(skrivelsen nr 30) i anledning av statsverkspropositionen (kapitalbudgeten,

bilaga 4, punkt 54) har byggnadsstyrelsen hemställt, att 45,000 kronor måtte

ställas till styrelsens förfogande till bestridande av merkostnader för omoch

tillbyggnadsarbetena i universitetsbiblioteket.

På tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisades på kapitalbudgeten

under rubriken Oförutsedda utgifter till Statens affärsverksfonder,

statens allmänna fastighetsfond och fonden för förlag till statsverket ett

reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Detta anslag var avsett att möjliggöra,

att entreprenader skulle kunna anpassas efter inträffande prisstegringar.

Såsom av byggnadsstyrelsen erinrats, har årets riksdag medgivit, att

detta anslag får användas även för täckande av merkostnader, som uppstå

genom att byggnadsföretag till följd av bristen på arbetskraft och material

måste uppdelas i etapper. Anslaget är emellertid ej avsett att anlitas för oförutsedda

utgifter av den art, varom här är fråga. Under sådana omständigheter

synes det lämpligast, att ett tilläggsanslag för bestridande av merkostnaderna

för utförande av den tredje etappen av örn- och tillbyggnadsarbetena vid universitetsbiblioteket

äskas av riksdagen. Mot det av byggnadsstyrelsen begärda

beloppet, 45,000 kronor, har jag intet att invända. Jag erinrar om att ifrågavarande

byggnadsarbeten beräknats vara färdiga denna vår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala

om- och tillbyggnad m. m. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten

under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett

investeringsanslag av....................kronor 45,000.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275. 5

3. Utförande av vissa underhållsarbeten vid serafimerlasarettet.

Enligt avtal av den 30 juni 1937 mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena

sidan och direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen

serafimerlasarettet å andra sidan rörande statens övertagande av driften av

serafimerlasarettet har stiftelsen till Kungl. Maj:t och kronan utan avgift

upplåtit sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm. Jämlikt § 5 i avtalet

svarar Kungl. Majit och kronan för underhåll och brandförsäkring av

fastigheten intill dess lasarettets verksamhet flyttas till annan sjukvårdsinrättning.

Ehuru fastigheten alltjämt tillhör stiftelsen, anvisas det årliga underhållsanslaget

på karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Frånsett vissa till särskilda ändamål anvisade medel har det årliga underhållsanslaget

sedan budgetåret 1938/39 utgjort 50,000 kronor. I sina petita

för budgetåret 1943/44 har direktionen för karolinska sjukhuset — under åberopande

av att detta anslag visat sig otillräckligt för utförande av erforderliga

underhållsarbeten på fastigheten och att åtgärder för avhjälpande av påsynade

brister därför måst uppskjutas år från år — hemställt, att anslaget måtte

höjas till 65,000 kronor. Med bifall till vad som i detta hänseende föreslagits

i propositionen nr 71 har innevarande års riksdag för ifrågavarande ändamål

anvisat ett belopp av 60,000 kronor.

Direktionen för karolinska sjukhuset har därefter i en den 15 april 1943

inkommen skrivelse hemställt örn anvisande av ett särskilt anslag för utförande

av vissa jämförelsevis mera betydande reparationsarbeten, för vilka det

årliga underhållsanslaget ansetts icke böra anlitas. På grund av arbetenas delvis

brådskande natur har direktionen ansett önskvärt, att anslaget anvisas

redan för innevarande budgetår. Det äskade beloppet, 32,000 kronor, avser

följande arbeten:

1. Reparation av tre hissar............................ kronor 12,500

2. Vissa reparationsarbeten inom f. d. neurokirurgiska

avdelningen ....................................... » 10,000

3. Utbyte av economiser i värmecentralen............... » 9,500

Summa kronor 32,000.

Beträffande möjligheterna att bekosta utförandet av reparationerna med

anlitande av det på fastighetsfondens stat uppförda anslaget till reparationsoch

underhållskostnader m. m. har direktionen anfört följande.

Återstoden av underhållsanslaget för budgetåret 1942/43, den 1 mars 1943

utgörande 21,659 kronor, jämte från föregående år kvarstående 589 kronor

torde icke förslå såväl till utförande av alla de reparationsarbeten, vilka påsynats

under de senaste åren, men av brist på medel icke kunnat utföras som

till löpande utgifter för fastighetens vård under återstoden av budgetåret. Tillräckliga

medel för de här ifrågavarande, såsom synnerligen angelägna betecknade

reparationerna finnas sålunda icke disponibla. Underhållsanslaget för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 275.

nästa budgetår bör reserveras för omedelbart utförande av de reparationer,

varav behov kan uppkomma under sistnämnda budgetår. Ett uppskjutande

av behövligt underhåll är oekonomiskt.

I fråga om de i framställningen avsedda reparationsarbetena inhämtas av

handlingarna följande.

1. Reparation av hissar. Med anledning av vad som framkommit

vid vederbörlig besiktning av lasarettets hissar har yrkesinspektionen

ålagt lasarettet att utbyta vissa elektriska ledningar i hissehakt och maskinrum

samt pådragsapparater med tillhörande ledningar inom medicinska kliniken

ävensom vissa pådragsapparater med tillhörande ledningar inom kirurgiska

kliniken. Direktionen har för utbytena begärt ett anslag av 12,500 kronor.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den angivna

kostnaden.

2. Reparationer m. m. inomf. d. neurokir ur giska

avdelningen. Av 1941 och 1942 års riksdagar anvisades anslag för omändring

av ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet till neurokirurgisk klinik.

Därvid var avsikten, att den neurokirurgiska avdelningens dåvarande lokaler

sedermera skulle disponeras för utvidgning av kirurgiska kliniken. Överflyttningen

av neurokirurgiska avdelningen till de nya lokalerna i f. d. ögonklinikbyggnaden

har skett den 1 mars 1943.

_ Direktionen har anfört, att i den vårdavdelning och den operationsavdelning,

som disponerats av den neurokirurgiska avdelningen inom kirurgiska

kliniken, vissa välbehövliga reparationer uppskjutits i avbidan på de nya lokalernas

färdigställande. Det måste anses synnerligen angeläget, att de erforderliga

reparationerna få utföras, innan kirurgiska kliniken övertager de utrymda

lokalerna. En del smärre, av den ändrade verksamheten betingade

ändringar i ett par rum böra i samband därmed utföras. Kostnaderna för arbetena

äro beräknade till omkring 10,000 kronor.

Av handlingarna framgår, att de ifrågavarande arbetena avse omläggning

och lagning av golv, sanitära installationer, målningsarbeten, diverse snickeri-,

murnings- och maskinarbeten, utbyte av en större linoleummatta m. m. Kostnaderna

sammanhänga delvis med att vissa rum skola erhålla annan användning

än tidigare. Den beräknade kostnaden för arbetena uppgår till 9,652 kronor

65 öre.

Byggnadsstyrelsen har vid besiktning på platsen funnit arbetena erforderliga

och har förklarat sig icke ha något att erinra mot den angivna kostnaden.

3. Utbyte av economiser. Direktionen har anfört, att tuberna

i den i värmecentralen befintliga, vid nybyggnaden år 1929 insatta economiseranläggningen,

vari värmet i avgaserna från ångpanneeldstäderna i stor utsträckning

tillgodogöres, har gått läck. En undersökning har visat, att även

kärlväggarna i economisern förete betydande frätskador. En vanlig reparation

anses på grund av den korta tid, varmed ett utbyte av apparaturen därigenom

skulle kunna uppskjutas, bli oekonomisk. Economisern beräknas spara

ungefär 5 procent bränsle. Kostnaden för utbytet blir enligt anbud 8,900

kronor, vartill komma rivnings- och murningskostnader för omkring 600

kronor. Vid nuvarande höga bränslepriser kan beräknas, att kostnaden för

utbyte av economiseranläggningen inbesparas på ett år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Byggnadsstyrelsen har hänvisat till ett yttrande av styrelsens värmetekniske

sakkunnige och tillstyrkt antagande av nyssnämnda anbud. Den sakkunnige

har ansett en ny economiser böra anskaffas.

Den starka anfrätningen av economisern torde åtminstone i viss mån bero

på att förlusten av vatten från economisersystemet varit anmärkningsvärt stor.

Denna ständigt upprepade tillförsel av kallt, syrehaltigt vatten ökar i hög

grad förutsättningarna för frätning. Vattenförlusten torde i icke ringa mån

bero på att den fria vattenytan i den som expansionskärl för economisersystemet

tjänstgörande varmvattenberedaren är så stor och har en starkt varierande

temperatur. Vattenförlusten bör kunna betydligt nedbringas genom att

anordna ett särskilt expansionskärl, som placeras så högt att varmvattenberedaren

ständigt är helt fylld med vatten, och denna åtgärd bör därför vidtagas.

De nu ifrågasatta byggnadsåtgärderna, vilkas behövlighet vitsordats av

byggnadsstyrelsen, äro i och för sig av den natur, att de bort bestridas av

det under allmänna fastighetsfondens stat anvisade reparations- och underhållsanslaget.

Detta synes emellertid under senare år ha varit väl knappt tilltaget

i förhållande till anslagsbehovet, med påföljd att lasarettsbyggnadernas

underhåll synes ha måst i viss mån eftersättas. Serafimerlasarettets reparations-

och underhållsanslag har visserligen från och med nästa budgetår höjts

med 10,000 kronor till 60,000 kronor, men direktionen för karolinska sjukhuset

har sett sig ur stånd att bestrida de nu ifrågavarande större reparationsarbetena

med anlitande av nämnda anslagsmedel. Det synes mig med hänsyn

till i ärendet upplysta förhållanden nödvändigt att tillmötesgå direktionens

hemställan örn anvisande av ett särskilt anslag av 32,000 kronor för utförande

av berörda arbeten. Anslaget torde böra uppföras såsom reservationsanslag

under åttonde huvudtiteln för nästa budgetår.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa underhållsarbeten

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsamlag

av....................................kronor 32,000.

4. Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Åren 1941 och 1942 anvisades anslag till uppförande av nybyggnad för

kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Detta byggnadsföretag

har nu aktualiserat frågan om beredande av bättre lokaler för ögonkliniken

genom att denna skulle få övertaga kvinnoklinikens hittillsvarande lokaler

i den av de båda klinikerna gemensamt disponerade byggnaden, den

s. k. paviljong I. Tillika bär föreslagits, att i de ledigblivande lokalerna skulle

provisoriskt inrymmas en centraltandpoliklinik. Vidare föreligger till behandling

förslag örn ändrad form för Uppsala läns landstings deltagande i finansieringen

av kostnaderna för nybyggnader vid sjukhuset.

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr <275.

A. Ombyggnadsfrågan.

Den gynekologisk-obstetriska kliniken och ögonkliniken vid akademiska

sjukhuset inflyttade år 1904 i de då nyuppförda och för sin tid tillfredsställande

lokalerna i paviljong I. Den stora om- och tillbyggnaden vid sjukhuset

under åren 1919—1926 berörde icke dessa kliniker. Den under årens

lopp alltmer ökade tillströmningen till klinikerna medförde emellertid överbeläggning

och svårigheter såväl för undervisningen som för sjukvården. Sjukhusledningen

sökte åren 1926 och 1928 bereda klinikerna lättnad genom att

åt dem upplåta vårdplatser på andra avdelningar, därvid ögonkliniken tilldelades

11 platser i en annan avdelning. Dessa åtgärder visade sig emellertid

snart nog otillräckliga. Efter utredning kom medicinska fakulteten till den

uppfattningen, att olägenheterna icke kunde undanröjas med mindre än att

en helt ny kvinnoklinik uppfördes, varigenom möjlighet skulle öppnas att

bereda även ögonkliniken bättre lokaler genom att hela paviljong I finge

disponeras av denna klinik.

Beträffande bristerna hos de nuvarande lokalerna för ögonkliniken anförde

medicinska jakulteten i skrivelse den 23 oktober 1933 bland annat.

Platsantalet på ögonklinikens sjuksalar, som från början varit 12, hade

mycket snart ökats till 16 genom tätare beläggning av salarna, men på 1920- talet visade sig detta platsantal vara otillräckligt, så att kliniken så gott

som ständigt var belagd med sängar även i korridoren. För att bereda tillfällig

lättnad i denna överbeläggning uppläts år 1926 två rum och 1928

ytterligare ett rum i en annan paviljong, så att ögonkliniken erhöll ett tillskott

av 11 sängplatser. Denna provisoriska anordning hade sedan dess varit

rådande. Ögonavdelningen hade sålunda tillgång till sammanlagt 27 salsoch

2 halvenskilda platser. Detta platsantal hade visat sig någorlunda väl

motsvara behovet.

Örn också antalet platser sålunda kunde sägas vara ungefär tillräckligt,

vore den nuvarande provisoriska anordningen dock ur flera andra synpunkter

mycket otillfredsställande.

Den egentliga klinikens båda sjuksalar, avsedda och tillräckliga för vardera

6, gåve otillräckligt utrymme för 8 patienter. Isoleringsmöjlighet saknades

helt och hållet på denna sjukavdelning.

En avsevärd olägenhet utgjorde patienternas förläggande i två skilda byggnader

utan övertäckt förbindelsegång. Då den andra paviljongen saknade

såväl operationsavdelning som varje utrustning för ögonundersökningar, vore

det dels endast undantagsvis möjligt att där inlägga operationsfall, dels måste

patienterna från denna paviljong för varje mera ingående undersökning förflyttas

till den egentliga kliniken. Denna, som vore belägen i tredje våningen,

saknade dessutom hiss.

En omfattande och viktig del av den sjukvårdande verksamheten på kliniken

utgjorde den operativa behandlingen av grå starr och glaukom. Med

hänsyn till infektionsrisken vore det av stor vikt att kunna vårda dessa »rena»

operationsfall i särskilda smärre sjukrum på 2—3 sängar och att hålla dessa

rum fria ej blott från patienter med infektiösa ögonsjukdomar, utan även

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 275.

från patienter med infektioner inom andra organ, framför allt de övre luftvägarna.

Därjämte hade de i regel ålderstigna starr- och glaukompatienterna

behov av större lugn och ro än vad de stora sjuksalarna kunde erbjuda. Den

nuvarande ögonavdelningens lokaler vore i dessa avseenden ej tillfredsställande.

Beträffande klinikens undersöknings- och mottagningsavdelning gjorde sig

behovet av utvidgning och modernisering ännu mera gällande.

Under ögonklinikens första år, då antalet besökande på polikliniken uppgick

till endast ett eller ett par tusen per år, vöre utrymmena i mottagningsoch

undersökningsrum utan tvivel fullt tillräckliga ej blott för poliklinikens,

utan även för undervisningens och de rent vetenskapliga arbetenas behov.

Patientantalet hade emellertid visat en stadig ökning; 1910 hade det utgjort

cirka 1,900, 1932 hade det utgjort 5,789. För en så stark tillströmning av

hjälpsökande vore ej de ursprungliga utrymmena längre tillräckliga.

Under de gångna årtiondena, sedan kliniken togs i bruk, hade dessutom

undersökningsmetoderna inom oftalmiatriken utvecklats i betydande grad.

Ett flertal värdefulla nya metoder hade under denna tidrymd tillkommit.

För det rationella bedrivandet av ögonsjukvård krävdes numera en avsevärt

rikhaltigare, men därmed också mera skrymmande instrument- och apparatutrustning.

Den ökade tillströmningen av studerande hade fört med sig

ytterligare behov av utrymme i undersökningslokalerna.

För att åstadkomma bättre arbetsförhållanden i dessa lokaler hade också

vidtagits provisoriska åtgärder. År 1929 inreddes det dittills av överläkaren

disponerade rummet till mörkt undersökningsrum, och det gamla, knappt mer

än hälften så stora mörkrummet blev arbetsrum för överläkaren. Följande år

inreddes på byggnadens vind ett laboratorium för oftalmologisk-optiska och

fotografiska undersökningar. Sommaren 1933 hade även överläkarens arbetsrum

utrymts för att bereda polikliniken ett nytt undersöknings- och operationsrum.

Trots dessa åtgärder voro poliklinikens lokaler alltjämt i hög grad otillfredsställande.

Särskilt ogynnsamt vore poliklinikens läge 2 trappor upp utan

hissanordning, enär patienterna till mycket stor del utgjordes av mer eller

mindre orkeslösa åldringar. Till polikliniken hänvisades för konsultation talrika

patienter från sjukhusets andra avdelningar, främst den medicinska,

och dessa patienter måste mycket ofta bäras till och från ögona vdelningen.

De till sjukvårdens fromma vidtagna anordningarna hade på ett mycket

kännbart sätt måst inkräkta på de för vetenskapliga undersökningar avsedda

och behövliga utrymmena. Den oftalmiatriska kliniken kunde därför med nuvarande

lokalförhållanden endast nied svårighet fylla sin uppgift att ej blott

tillgodose ögonsjukvårdens och den oftalmiatriska undervisningens behov,

utan även bereda de anställda läkarna möjlighet att bedriva forskningsarbete.

Med anledning av de särskilt svåra förhållandena på den gynekologiska

avdelningen anvisade 1934 års riksdag (jfr propositionen 1934: lod och riksdagens

skrivelse 1934: 304) anslag för uppförande av en nybyggnad för denna

avdelning. Av statsfinansiella skäl fick frågan örn nybyggnad även för barnbördsavdclningen

anstå. För en dylik nybyggnad anvisades sedermera som

nämnts anslag av 1941 och 1942 års riksdagar (jfr propositionen 1941: 104

och riksdagens skrivelse 1941: 201).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

Frågan om anordnande av bättre lokaler för ögonkliniken har utretts av

kommitterade, som år 1942 tillsatts av det större akademiska konsistoriet i

Uppsala och landstinget. De kommitterade lia övervägt olika möjligheter,

bland annat uppförande av nybyggnad för kliniken. Från landstingets sida

har framhållits önskvärdheten av att i samband med denna lokalfrågas ordnande

även sörjdes för anordnandet av lokaler för en centraltandpoliklinik.

De kommitterade ha också måst taga hänsyn till att den uppgjorda generalplanen

för sjukhuset innefattar förläggning av nya byggnader på platsen för

paviljong I. De avgörande omständigheterna ha emellertid blivit det statsekonomiska

läget samt bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial. De kommitterade

ha därför föreslagit endast en partiell ombyggnad av paviljongen,

innebärande att bottenvåningen iordningställes för ögonpolikliniken, att i den

övriga delen av byggnaden endast alldeles nödvändiga förbättringar vidtagas,

såsom omlägging av värmesystemet och insättande av hiss, samt att en centraltandpoliklinik

provisoriskt inrymmes i de av ögonpolikliniken ej upptagna

delarna av bottenvåningen. Planen förutsätter, att ytterligare om- och tillbyggnadsarbeten

framdeles komma till utförande. Totalkostnaden för de nu

ifrågasatta åtgärderna beräknas till 348,000 kronor, varav landstinget skulle

betala hälften.

Beträffande behovet av bättre lokaler för ögonkliniken inhämtas av handlingarna

bland annat följande.

De tidigare framhållna olägenheterna äro alltjämt bestående. Från landstingets

sida har också framställts klagomål över den långa väntetiden för

patienter på sjukhusets polikliniker. Icke minst berättigade äro dessa klagomål

i fråga om ögonpolikliniken, där de trånga lokalerna lagt hinder i vägen

för förbättringar.

Beträffande storleken av de för ögonkliniken erforderliga lokalerna har

anförts.

Platsantalet på vårdavdelningen behöver göras endast obetydligt större än

vad som beräknades år 1933 (omkring 30 platser). Visserligen har behovet

av vårdplatser i landet för ögonsjuka stigit betydligt under de gångna åren,

men inom de främmande län, som förut tillhört det normala upptagningsområdet

för Uppsalakliniken, ha nya ögonavdelningar upprättats, varigenom

tillströmningen till Uppsalakliniken kommit att bli jämförelsevis konstant. År

1941 utgjorde antalet intagna patienter 434 och antalet nyinskrivna på polikliniken

5,771. Det nuvarande behovet av platser kan angivas till 33—35

platser på allmän sal samt 2—3 enskilda eller halvenskilda rum. Detta platsantal

torde med ali sannolikhet vara tillräckligt för en jämförelsevis lång tid

framåt.

De kommitterade ha bland annat anfört.

De kommitterade, som på platsen tagit del av förhållandena, vitsorda till

fullo de betydande svårigheter, som för närvarande råda för ögonavdelningen,

och vilja starkt understryka önskvärdheten av att förbättrade förhållanden

beredas för avdelningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 275.

11

Landstingets sjukvårdsutskott har erinrat därom, att en centraltandpoliklinik

för länet skall vara upprättad före den 1 januari 194G och vara förlagd

till akademiska sjukhuset, samt framhållit, att lokaler för denna poliklinik

lämpligen borde anordnas i samband med förbättringen av ögonavdelningens

lokaler.

De kommitterade ha under sina överläggningar upptagit till närmare

granskning i huvudsak följande tre byggnadsförslag:

1. Ombyggnad av det hus, där barnbörds- och ögonavdelningarna för närvarande

äro inrymda, den s. k. paviljong I. Lokaler för centraltandpoliklinik

skulle enligt detta förslag ej vinnas. Kostnad cirka 764,000 kronor (eventuellt

031,000 kronor).

2. Ombyggnad av paviljong I, i huvudsak enligt det förra förslaget, samt

uppförande av en nybyggnad förenande denna paviljong med den medicinska

klinikens byggnad. Goda lokaler skulle erhållas för tandpolikliniken. Kostnad

cirka 1,427,000 kronor (eventuellt 1,229,000 kronor).

3. Nybyggnad för ögonavdelningen samt provisoriskt iordningställande av

paviljong I för centraltandpoliklinik och för vissa av medicinska klinikens

lokalbehov. Förslaget förutsätter rivning av bröstklinikens gamla byggnad,

numera omändrad till bostadshus för sjuksköterskor (den s. k. bostadspaviljongen).

Kostnad cirka 1,174,000 kronor.

Vid diskussionen av de tre förslagen Ilar särskilt av arkitekten G. BirchLindgren,

vilken anlitats för planernas utarbetande och för kostnadsberäkningar,

framhållits, att den uppgjorda generalplanen för sjukhuset avser en

framtida förläggning av nya byggnader på platsen för paviljong I och bostadspa

vil jongén. Närheten till sjukhusets centrala ekonomiavdelningar gör,

att denna plats är särskilt värdefull såsom byggnadstomt. Ett fullföljande

av någondera av de med 1 och 2 betecknade förslagen skulle för relativt lång

tid uppskjuta fullföljandet av generalplanen i denna del.

Med anledning härav har en särskild utredning verkställts för att få en

sammanställning av de framtida utvidgningsbehov, som för närvarande kunna

överblickas.

Den nuvarande banavdelningen är synnerligen trångbodd och i starkt behov

av förbättrade lokaler såväl för poliklinik som för vårdavdelning. I samband

med denna avdelnings utvidgning bör den kirurgiska kliniken, som är

inrymd i samma byggnad som banavdelningen, erhålla en välbehövlig förbättring

av sina lokaler genom undervisnings- och laborationslokalernas utvidgning

och operationssalarnas rationellare anordning.

För den medicinska kliniken finnes ett trängande behov av ökat antal vårdplatser,

speciellt isoleringsrum, varjämte inom en snar framtid ett modernt

centrallaboratorium för sjukhuset måste inrättas.

Genom nybyggnader på det här ifrågavarande området skulle, utom ögonavdelningen,

även öronavdelningen kunna erhålla tillräckliga och moderna utrymmen.

I de frigjorda lokalerna i den kirurgiska klinikens byggnad skulle

denna kliniks behov kunna tillgodoses. En nybyggnad skulle samtidigt kunna

tillgodose den medicinska klinikens krav på utvidgning.

Emellertid har en av arkitekten verkställd utredning visat, att en påbyggnad

av den kirurgiska klinikens och öronavdelningens nuvarande byggnad,

jämte ändring av dispositionen av lokalerna inom denna, på ett tillfredsställande

sätt kan tillgodose dessa båda klinikers behov, även örn för öronavdelningen

en nybyggnad skulle innebära en förmånligare lösning. För den medicinska

kliniken åter torde tillkomsten av den ovan omtalade mellanbyggnadcn

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

i förening med vissa ombyggnadsarbeten i klinikens nuvarande byggnad

sannolikt innebära minst lika goda förbättringsmöjligheter som tillkomsten

av nya lokaler i en huvudsakligen för öronavdelningen avsedd byggnad, förlagd

ett stycke från den medicinska klinikens huvudbyggnad.

De nu överskådliga lokalbehoven inom sjukhuset skulle sålunda enligt de

kommitterades mening ej komma att ovillkorligen kräva byggnadsplats på

det tomtutrymme, där paviljong I och bostadspaviljongen äro belägna. De

sistnämnda båda byggnaderna representera också, ehuru de snart äro 40 år

gamla, ett ej obetydligt värde, som genom en nybyggnad helt skulle spolieras.

Med hänsyn till de nuvarande förhållandena ha de kommitterade dock

icke ansett sig kunna tillråda en lösning av lokalfrågan enligt något av alternativen

1—3. Då emellertid ett uppskov med hela ärendet skulle medföra,

att de ledigblivande lokalerna i paviljong I till största delen komme att stå

oanvända, ha de kommitterade undersökt möjligheterna att i första hand

utföra en partiell ombyggnad av paviljong I.

Programmet skulle i huvudsak innebära, att bottenvåningen iordningställdes

för ögonpolikliniken, medan inom den övriga delen av byggnaden inga

andra än alldeles nödvändiga bättringsanordningar vidtoges, såsom omläggning

av värmesystemet och insättande av hiss. Programmet innebure vidare,

att bottenvåningens ombyggnad skulle utföras i enlighet med den plan, som

ingår i de båda ovannämnda förslagen 1 och 2, så att till denna ombyggnad

direkt kunde ansluta sig en senare mera fullständig ombyggnad, eventuellt

i förening med uppförande av mellanbyggnaden mellan paviljong I och den

medicinska kliniken.

Beträffande centraltandpolikliniken ha de kommitterade visserligen övervägt

möjligheten, att dispens skulle kunna utverkas från dess upprättande

inom den av Kungl. Majit och riksdagen utsatta tiden. Å andra sidan är

emellertid tillkomsten av en tandvårdsavdelning inom sjukhuset synnerligen

önskvärd med hänsyn till behovet av tandvård åt inneliggande patienter. Vid

den reducerade ombyggnad av paviljong I, som nyss omnämndes, skulle några

åtgärder ej företagas med ögonavdelningens nuvarande operationsavdelning.

Iordningställandet av den nya operationsavdelningen i bottenvåningen skulle

därför kunna anstå till nästa etapp i ombyggnaden. Då därtill ögonavdelningens

överläkare förklarat sig villig att alltjämt någon tid framåt avstå

från särskild mottagningslokal inom sjukhuset, erbjuder sig en möjlighet att

rent provisoriskt inrymma centraltandpolikliniken i den del av bottenvåningen,

som ej upptages av ögonpolikliniken.

Ett ombyggnadsförslag enligt det nu skisserade programmet har på de

kommitterades uppdrag utarbetats av arkitekten Birch-Lindgren. Det ansluter

sig beträffande ögonpoliklinikens utrymmen helt till de båda förslagen

I och 2 och kan därför utgöra en första etapp i en mera fullständig om- och

tillbyggnad. I den del av bottenvåningen, som ej upptas av ögonpoliklinik,

utföras huvudsakligen endast sådana byggnadsarbeten, som ingå i planen

för den fortsatta ombyggnaden, varvid en del rivningsarbeten för operationssalen

och dess bilokaler uppskjutas. I övriga delar av byggnaden ha endast

oundgängligen nödvändiga förbättringsarbeten upptagits och inredande av

föreläsningssal, laboratorier, apparatrum och dylikt helt utelämnats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 375.

Enligt detta förslag skulle några av de mest besvärande olägenheterna för

ögonavdelningen avlägsnas, i det att dennas poliklinik skulle få rymliga och

för patienterna lätt tillgängliga lokaler, varjämte tandpolikliniken finge möjlighet

att börja sin verksamhet, om än i provisoriskt anordnade utrymmen.

En den 1 december 1942 dagtecknad kostnadsberäkning slutar på 285,000

kronor, inventarier ej inberäknade. Kostnaderna för inventarier för ögonavdelningens

poliklinik ha beräknats till 43,500 kronor. Inventarierna för tandpolikliniken

beräknas draga en kostnad av 19,500 kronor. Sammanlagda kostnaden

uppgår sålunda till 348,000 kronor.

I likhet med vad som varit brukligt i fråga om ny- och ombyggnader vid

akademiska sjukhuset, ha de kommitterade funnit det skäligt, att kostnaderna

för ögonavdelningens ombyggnad bestridas genom lika bidrag från statsverket

och landstinget. Beträffande centraltandpolikliniken gäller den bestämmelsen,

att en dylik poliklinik skall vara knuten till länets centrala sjukvårdsinrättning,

d. v. s. i detta fall akademiska sjukhuset. Såsom en av sina huvuduppgifter

får polikliniken att lämna tandvård åt sjukhusets inneliggande patienter.

Den kommer därtill att få en stor betydelse för den till sjukhuset förlagda

läkarutbildningen, varvid såväl inneliggande som polikliniska patienter

komma undervisningen till godo. De kommitterade ha därför funnit det

fullt rimligt, att centraltandpolikliniken även upprättas genom lika bidrag

från statsverket och landstinget.

De kommitterade föreslå, att hos 1943 års riksdag göres framställning örn

anslag av 174,000 kronor till utförande av ombyggnadsarbeten i paviljong I

för anordnande av lokaler för ögonpoliklinik och tandpoliklinik i huvudsaklig

överensstämmelse med de utav arkitekten Birch-Lindgren utarbetade ritningarna

samt till inköp av erforderliga inventarier, allt under förutsättning

att samma belopp för ändamålet i fråga beviljas av landstinget.

Medicinska fakulteten har tillstyrkt de kommitterades framställning. Fakulteten

har dock erinrat om att behov även föreligger av utvidgning av

sjukhusets huvudpoliklinik.

Universitetets drätselnämnd har icke framställt någon erinran mot förslaget.

Det större akademiska konsistoriet har gjort framställning i enlighet med

de kommitterades förslag under erinran örn framfört förslag rörande viss

ändring av formen för landstingets bidrag (se nedan).

Kanslern för rikets universitet har hemställt örn avlåtande av proposition

till 1943 års riksdag i enlighet med konsistoriets förslag.

Byggnadsstyrelsen har erinrat, att paviljong I enligt generalplanen är avsedd

att rivas och ersättas med en nybyggnad. Nuvarande statsfinansiella

läge har emellertid nödvändiggjort, att byggnaden tages i anspråk för tillgodoseende

av ögonpoliklinikens och tandpoliklinikens lokalbehov. Förslaget

utgör emellertid enligt framställningen endast en första etapp till byggnadens

modernisering, varför ytterligare anslagskrav äro att motse. Det är med

hänsyn därtill endast med tvekan byggnadsstyrelsen för sin del anser sig

böra tillstyrka förslaget. I och för sig innebär det emellertid en godtagbar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

lösning på ögonpoliklinikens mest trängande lokalfråga. Det för byggnadsarbetenas

utförande beräknade beloppet, 285,000 kronor, kan anses skäligt,

men frågan örn kostnaderna för möbler och inventarier undandrager sig styrelsens

bedömande.

Statskontoret har ur de synpunkter, statskontoret har att företräda, icke

funnit något vara att erinra mot att medel ställas till förfogande för den

planerade ombyggnaden. Ämbetsverket förutsätter härvid, att ombyggnaden

av paviljongens bottenvåning så genomföres, att vid en framtida modernisering

av byggnaden i övrigt några ändringar i bottenvåningen då icke bli behövliga.

Statskontoret anser dock anslag av statsmedel icke böra utgå för

centraltandpoliklinikens inrättande. Härom har ämbetsverket anfört.

Enligt ämbetsverkets mening kan centraltandpolikliniken icke tillmätas

sådan betydelse för undervisningen, att bidrag av statsmedel bör utgå för

dess upprättande. Vidare föreligger skyldighet för landstinget att tillhandahålla

centraltandpoliklinik. Kostnaden för inventarieutrustningen av tandpolikliniken

(19,500 kronor) synes därför böra helt belasta landstingets stat.

De byggnadsarbeten, som föranledas av tandpolikliniken, böra även helt gäldas

av landstinget. I vilken utsträckning en dylik fördelning av byggnadskostnadema

kommer att minska behovet av statsmedel undandrager sig emellertid

statskontorets bedömande.

Med anledning av vad statskontoret anfört har konsistoriet, vars yttrande

åberopats av kanslern såsom eget utlåtande, uttalat, att frågan örn bidrag

till tandpoliklinikens upprättande ånyo borde övervägas av de kommitterade.

Ett principiellt avgörande av frågan torde emellertid ej behöva träffas redan

nu, då de byggnadsåtgärder, som speciellt avse tandpolikliniken och ej framdeles

bli behövliga för ögonkliniken, inskränka sig till anordnandet av ett

mindre mörkrum, vars inrättande beräknas kosta högst 1,000 kronor. Anskaffandet

av inventarieutrustningen för tandpolikliniken torde utan större

olägenhet kunna anstå någon tid, så att frågan örn därför behövligt anslag

också hinner ånyo övervägas av de kommitterade. Konsistoriet har sålunda

icke något att erinra mot att statsbidraget, i avvaktan på fortsatt utredning

rörande anslag till centraltandpolikliniken, minskas med nämnda belopp av

1,000 kronor och den beräknade inventariekostnaden för tandpolikliniken.

B. Formen för landstingets bidrag.

Uppsala läns landsting har hittills bidragit till akademiska sjukhusets byggande

och utrustande genom anslag, vilka lämnats i form av räntefria lån,

att återbetalas för den händelse samarbetet mellan landstinget och universitetet

beträffande sjukhuset skulle upphöra.

Frågan örn ändrad form för landstingets bidrag till sjukhusets byggande

och utrustande har på senare år varit föremål för uppmärksamhet, senast i

samband med förutnämnda fråga örn anslag till nybyggnad för kvinnoklini
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

ken år 1941. Därvid beslöts, att förhandlingar i ämnet mellan universitetsmyndigheterna

och landstinget skulle igångsättas. Förslag till ändring av den

nuvarande formen för landstingets deltagande i finansieringen av kostnaderna

för nybyggnader vid akademiska sjukhuset har nu framlagts. Beträffande sakens

förhistoria må nämnas följande.

Genom beslut den 25 maj 1900 bemyndigade Kungl. Maj:t större akademiska

konsistoriet i Uppsala att i enlighet med av riksdagen gillade grunder

med Uppsala läns landsting uppgöra kontrakt rörande universitetets och

landstingets ömsesidiga skyldigheter och rättigheter i avseende å akademiska

sjukhuset i Uppsala samt bestridandet av kostnaderna för sjukvården

därstädes (jfr 1899 års åttonde huvudtitel, sid. 165 ff., och riksdagens skrivelse

1899: 67, sid. 37 ff. samt 1900 års åttonde huvudtitel, sid. 168 ff., och

riksdagens skrivelse 1900: 79, sid. 27).

I anledning härav träffades ett den 14 juli 1900, respektive den 19 september

1900 dagtecknat kontrakt mellan universitetet och landstinget. Enligt

detta kontrakt tillhandahåller universitetet åt landstinget visst antal vårdplatser

på sjukhuset. Härför betalar landstinget en för varje år bestämd avgift

per dag och vårdplats. Av den brist, som uppstår sedan alla tillgängliga

inkomster begagnats, betalar landstinget hälften. Kontraktet gäller till år

1966. Sist fem år dessförinnan skall överenskommelse mellan parterna träffas,

örn och i sådant fall på vilka villkor förlängning av kontraktet skall

äga rum. Beträffande fördelningen mellan universitetet och landstinget av

kostnader för byggnadsarbeten och dylikt innehåller kontraktet icke några

bestämmelser. I kontraktet medgavs emellertid landstinget, såsom säkerhet

för vissa av landstinget för sjukhusbyggnaderna beviljade lån, inteckning i

sjukhustomten med samtliga därå uppförda byggnader på villkor att någon

ränta icke skulle beräknas på lånebeloppet samt att detsamma icke heller

finge vare sig av universitetet eller landstinget uppsägas till återbetalning,

såvida icke vid kontraktets upphörande antingen sjukhuset skulle av universitetet

avyttras, i vilket fall länet dock ägde optionsrätt till dess inlösande

efter ett värde, som skulle bestämmas av en på närmare angivet sätt sammansatt

nämnd, eller ny överenskommelse emellan universitetet och länet

örn sjukvårdens besörjande av universitetet icke träffades. I båda dessa fall

skall hela kapitalet efter tolv månaders uppsägning till länets landsting återbetalas.

Denna finansieringsform bär tillämpats även beträffande senare beviljade

anslag av landstinget till byggnader för akademiska sjukhuset. Frågan om

ändring härutinnan har emellertid, som nämnts, varit föremål för uppmärksamhet.

Enligt propositionen 1934: 156 hade kanslern beträffande då föreliggande

byggnadsförslag — kvinnoklinikens första etapp och ett centralsanatorium

—- med hänsyn till det trängande behovet av nybyggnaderna ansett sig icke

böra ifrågasätta någon ändring av kontraktets bestämmelser i syfte att vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits proposition nr 275.

kontraktstidens utgång bättre än dittills skett säkerställa universitetets ekonomiska

intressen. Kanslern ansåg dock nödvändigt att söka finna någon utväg

i fråga om finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets

räkning, som mindre än hittills äventyrade universitetets förmögenhet.

I nämnda proposition ifrågasattes ej någon ändring av den form, i vilken

landstingets bidrag skulle utgå. Ej heller riksdagen hade något att erinra

däremot men framhöll vikten av att frågan om sättet för finansieringen av

landstingets andel i nybyggnader för sjukhusets räkning upptoges till övervägande

av vederbörande myndigheter.

Kanslern framlade sedermera år 1910 anbefalld utredning i denna fråga.

Kanslern ansåg icke tillräckliga skäl föreligga att upptaga förhandlingar med

landstinget om ändrade former för finansieringen av nybyggnader vid sjukhuset.

Av utredningen inhämtas följande.

''Universitetets drätselnämnd framhöll efter överläggning med delegerade representanter

för landstingets förvaltningsutskott, att de räntefria lån, som

landstinget beviljat universitetet i samband med örn- och nybyggnader för

akademiska sjukhuset, då uppginge till 4,402,921 kronor 36 öre (ett år 1939

beslutat lån för nybyggnader för kvinnokliniken däri ej inberäknat). Varje

gång landstinget lämnat bidrag i form av dylika lån, hade universitetet inhämtat

Kungl. Maj:ts godkännande av lånevillkoren.

Vid övervägande av frågan örn den lämpligaste formen för landstingets

deltagande i finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning

borde först och främst betonas, att detta sjukhus för fyllandet av landstingets

uppgift att handha sjukvården i länet vore av synnerligen stor betydelse.

Att landstinget bure en väsentlig del av den ekonomiska börda, som

behovet av nybyggnader skapade, vore därför självklart, då den årliga utgift

landstinget hade för sjukhuset endast avsåge att vara ett bidrag till täckande

av de årliga av driften uppkommande kostnaderna. A andra sidan vore sjukhuset

universitetets egendom, ehuru landstinget ägde ett avsevärt inflytande

på förvaltningen av sjukhuset främst genom sina valda ledamöter i direktionen

för sjukhuset. En utväg, som ur viss synpunkt kunde anses ligga närmast

till hands, vore att söka anordna någon form av samäganderätt mellan

universitetet och landstinget i fråga om nybyggnad, till vars uppförande

landstinget bidroge. Då tomtmarken vore universitetets, skulle en sådan ordning

dock medföra betydande svårigheter och kunde knappast tillrådas. En

annan lösning vore, att landstinget lämnade sina bidrag som anslag utan några

särskilda villkor. Från landstingets sida torde häremot med sannolikhet

invändas, att då dess andel i nybyggnadskostnaderna numera uppginge till

avsevärda belopp, i regel hälften av kostnaderna, ett utbyte av den hittills

använda formen mot en sådan ny form icke kunde anses grundat. I främsta

rummet torde emellertid som skäl mot en förändring i förevarande avseende

kunna hänvisas till att faran för att universitetet vid det nu gällande kontraktets

utgång bleve nödsakat att inlösa de ifrågavarande lånen mänskligt

att döma icke vore allvarlig. Den omständighet, under vilken ett sådant läge

skulle kunna tänkas, skulle bestå däri, att vid kontraktets utgång ny överenskommelse

mellan universitetet och landstinget icke kunde träffas. En förutsättning,

under vilken detta skulle kunna inträffa, vöre, att universitetet

icke längre hade behov av sjukhuset, exempelvis enär medicinska fakulteten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr "275.

indragits. Om landstinget då alltjämt behölle sin sjukvårdsuppgift, borde

landstinget rimligen vara synnerligen intresserat av att överta sjukhuset, och

för detta fall hade landstinget också enligt kontraktet förbehållit sig optionsrätt

till sjukhuset. Någon olägenhet för universitetet i ett sådant läge torde

därför icke kunna befaras. En annan förutsättning för samarbetets upphörande

vore, att landstinget icke hmgre behölle sin sjukvårdsuppgift utan att

denna övertagits exempelvis av staten. I detta fall torde staten äga allt intresse

av att överta sjukhuset för sin nya uppgift, och detta torde då ske

genom att staten gottgjorde landstinget, exempelvis genom övertagande av

landstingets skulder för detta ändamål. I ett sådant läge bleve naturligtvis

en uttrycklig reglering härav nödig. Örn åter universitetet behölle sin uppgift

att fostra läkare och landstinget sin sjukvårdsuppgift, torde å ömse sidor

städse ett så starkt intresse för fortsatt samarbete föreligga, att man icke

torde behöva räkna med någon allvarlig fara för att universitetet skulle ställas

inför tvånget att inlösa de ifrågavarande räntefria lånen. Drätselnämnden

funne därför ej skäl föreslå någon lindring i de dittills tillämpade allmänna

grunderna för landstingets deltagande i finansieringen av nybyggnader

vid akademiska sjukhuset.

Större akademiska konsistoriet anslöt sig till vad drätselnämnden anfört.

Kanslern framhöll, att den finansieringsform, som dittills kommit till användning,

såtillvida vore egenartad, att landstinget lämnade sitt bidrag såsom

räntefritt lån till universitetet och mot säkerhet av medgivande till inteckning

i sjukhusfastigheterna. I realiteten innebure den valda formen, att landstinget

erhölle en viss garanti för att dess i byggnaderna nedlagda kapital icke

vore för landstinget förlorat i händelse det nuvarande samarbetet mellan

universitetet och landstinget skulle vid kontraktstidens utgång upphöra och

sjukhuset därefter skulle helt drivas av staten eller byggnaderna tilläventyrs

användas till andra ändamål.

I och för sig torde det vara ett fullt legitimt intresse, som landstinget

sålunda velat tillvarataga. Även andra utvägar hade otvivelaktigt kunnat

väljas för uppnåendet av samma ändamål. Det hade exempelvis kunnat avtalas,

att, därest samarbetet skulle hävas, landstinget vore berättigat att

återfå ett kapital, beräknat efter viss andel av dess insatser i förhållande till

universitetets, ifall landstinget icke ville begagna sig av sin optionsrätt. Låneformen

hade då ej behövt anlitas. Att denna form valts och att de räntefria

lånen tryggats genom medgivande från universitetets sida till inteckning

torde sammanhänga med att universitetet i enlighet med hävdvunnet betraktelsesätt

framträtt såsom ett självständigt rättssubjekt med egen förmögenhet

och cj enbart såsom en statlig förvaltningsgren.

Enligt kanslerns uppfattning borde den nu anlitade formen flir finansieringen

bedömas med hänsyn till dess praktiska innebörd, niimligen rätten

för landstinget att, när samarbetet eventuellt upphörde, erhålla ett visst

kapitalvärde av de byggnader, till vilkas uppförande landstinget bidragit.

Härvid vore olika omständigheter att beakta. Den i avtalet valda formen

för uppgörelse av mcllanhavandet syntes lia bort konsekvent föranleda en

efter samma grunder genomförd delning av underhålls- och reparationskostnader.

Emellertid hade landstingets bidrag härtill varit maximerat. För närvarande

vore dock frågan örn en ökning av landstingets andel i dessa kostnader

föremål för överväganden och förhandlingar. Ifall landstinget genom

Bihang till riksdagens protokoll 191(8. 1 sami. AV 275.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij:ts proposition nr 275.

avtalet gynnats i detta hänseende, vore det ä andra sidan universitetet, som

vid den framtida uppgörelsen skulle lia fördel av den värdestegring å byggnaderna,

som inträtt, särskilt genom penningvärdets sjunkande. Denna fördel

kunde i viss mån, men knappast på avgörande sätt, motvägas av att

vissa byggnader kunde tänkas vid avtalstidens slut vara sä bristfälliga, att

deras värde avsevärt minskats. Ur denna synpunkt hade måhända en siikerhetsklausul

i avtalet varit motiverad.

Enligt kanslerns mening vore den praktiserade låneformen visserligen föga

rationel], men den syntes icke medföra några särskilda komplikationer i mellanhavandet

mellan universitetet och landstinget. Skulle en avveckling axsamarbetet

äga rum vid avtalstidens utgång — vilket ju vore föga sannolikt

— torde omfattande förhandlingar därom påkallas, varvid avtalets bestämmelser

i nu ifrågavarande punkt endast bleve ett moment i förhandlingarna.

På grund av det anförda och under hänvisning till vad drätselnämnden yttrat

ansåge kanslern tillräckliga skäl icke föreligga att upptaga förhandlingar

med landstinget om andra former för finansieringen av nybyggnader vid .sjukhuset

än de enligt kontraktet stipulerade och i hittillsvarande praxis anlitade.

Statskontoret ifrågasatte sådan ändring beträffande formen för finansieringen

av landstingets andel i kostnaderna för byggnader vid akademiska

sjukhuset, att landstinget icke skulle vara berättigat att efter uppsägning av

ifrågavarande lån återfå större kapital än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas

värde på lånebeloppets förfallodag.

Av handlingarna i ärendet framginge, att i samtliga de fall, då efter det

1900 års kontrakt ingåtts landstinget bidragit till finansieringen av nybyggnadsarbeten

vid sjukhuset, bidragen lämnats i form av räntefria lån till universitetet

emot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga byggnader

under samma villkor, som stipulerades i kontraktet. Det sammanlagda

lånebeloppet uppginge till 4,402,921 kronor 36 öre, medan enligt specifikationen

av statens allmänna fastighetsfonds fastighets- och värdeminskningskonton

m. m. för budgetåret 1938/39 fastighetsvärdet för sjukhuset per

den 30 juni 1939 uppginge till 8,632,250 kronor, därav markvärde 181,000

kronor och byggnadsvärde 8,451,250 kronor. Av en jämförelse mellan å ena

sidan lånebeloppets storlek och å den andra sjukhusbyggnadernas värde framginge,

att lånebeloppet vid sagda tidpunkt uppgått till mer än 50 procent

av byggnadsvärdet.

Därest jämväl i fortsättningen landstingets bidrag till byggnadskostnaderna

vid sjukhuset skulle lämnas i form av räntefria lån under hittills tilllämpade

villkor, torde kunna förutses, att det sammanlagda lånebeloppet

konnne att avsevärt överstiga hälften av byggnadsvärdet. Givetvis förelåge

icke någon möjlighet att nu kunna bedöma proportionen mellan lånebeloppet

och byggnadsvärdet vid den tidpunkt, då kontraktet utlöpte. Helt uteslutas

kunde icke, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt konnne att sammanfalla

med eller överstiga byggnadsvärdet. Den situationen skulle således

kunna tänkas uppkomma vid kontraktets upphörande, att staten bleve pliktig

till landstinget utbetala ett kapitalbelopp, som överstege sjukhusets värde

vid samma tidpunkt. Ett dylikt resultat framstode enligt statskontorets mening

som orimligt. Ämbetsverket delade därför de av universitetskanslern

tidigare uttalade stora betänkligheterna emot en fortsättning i framtiden pä

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr £75.

den inslagna vägen. En omreglering i förevarande hänseende syntes därför

böra komma till stånd, och förhandlingar således upptagas med landstinget

örn ändrade former för finansieringen av kommande nybyggnader vid sjukhuset.

Olika lösningar av frågan torde därvid erbjuda sig. I likhet med drätselnämnden

ansåge statskontoret det icke tillrådligt att söka anordna någon

form av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga örn nybyggnad,

till vars uppförande landstinget bidragit. Från statsverkets sida

vore givetvis icke något att invända mot att landstinget lämnade sina bidrag

utan särskilda villkor. Härigenom skulle landstinget erhålla i stort sett

samma ställning som staten hade i förhållande till Malmöhus läns landsting

vid finansieringen av nybyggnader vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund. En annan lösning vöre, att landstinget alltjämt lämnade sina bidrag

till byggnadskostnaderna i form av räntefria lån men att vid sidan därav

särskild överenskommelse träffades, att i fall, då enligt kontraktsbestämmelserna

de av landstinget lämnade lånen uppsades till återbetalning, landstinget

icke under några förhållanden skulle vara berättigat att av universitetet

återfå större kapitalbelopp än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas

värde å lånebeloppets förfallodag. Mot en dylik lösning torde icke

några befogade invändningar kunna göras från landstingets sida, då landstingets

andel i byggnadskostnaderna icke överstigit hälften av dessa kostnader.

I propositionen 1941:164 anförde t. f. chefen-för ecklesiastikdepartementet,

att han för egen del ansåge sig böra biträda statskontorets uppfattning om

lämpligheten av förhandlingar i ämnet, och därför ville förorda, att sådana

förhandlingar i sinom tid igångsattes. Då emellertid spörsmålet till sina praktiska

konsekvenser icke då syntes vara av större betydelse, torde skäl icke

föreligga att låta med den då föreliggande byggnadsfrågans lösning anstå, till

(less förhandlingarna avsatt ur statens synpunkt godtagbart resultat. Däremot

vore det önskvärt, att förslag till överenskommelse förelåge i så god

tid, att riksdagen kunnat slutligt pröva frågan, innan riksdagen anvisade anslag

till ytterligare byggnadsarbeten vid sjukhuset.

Riksdagen (skrivelsen 1941: 201) fann vad t. f. departementschefen anfört

icke giva anledning till erinran eller yttrande.

Sedan det större konsistoriet anbefallts upptaga förhandlingar med landstinget

i anslutning till vad sålunda förekommit samt dylika förhandlingar

förts mellan drätselnämnden och av landstingets förvaltningsutskott utsedda

delegerade, lia drätselnämnden och landstingets delegerade föreslagit, att

mellan universitetet och landstinget skall träffas överenskommlse örn att

universitetets återbetalningsskyldighet för hittills erhållna lån ävensom för

lån till nu ifrågasatta byggnadsarbeten för ögonkliniken skall begränsas till

ett belopp, motsvarande hälften av sammanlagda värdet på förfallodagen av

nuvarande byggnader, ögonkliniken inberäknad, tillhörande akademiska sjukhuset,

samt diiri inrymda inventarier och instrument, varvid beträffande

framtida lån förutsattes, att motsvarande överenskommelse intages i det

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

avtal, som träffas vid upptagande av lån från landstinget för varje särskilt

ändamål. Konsistoriet har beslutat att för sin del godkänna förslaget till

överenskommelse med landstinget och hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna

konsistoriets beslut.

Framställningen har tillstyrkts av kanslern. Statskontoret har förklarat

sig icke ha något att erinra mot att förslaget godkännes.

Ögonkliniken och kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset delade tidigare

samma byggnad, den nu cirka 40 år gamla paviljong I. Redan på 1920-talet

visade sig lokalerna vara för trånga för de båda klinikerna. Är 1937 överfördes

därför en del av kvinnokliniken till en särskild nybyggnad. Även för den

återstående delen av kvinnokliniken har nu uppförts en nybyggnad, vilken

torde komma att tågås i bruk inom den närmaste tiden. Det har varit avsett,

att ögonkliniken skulle beredas bättre utrymme genom övertagande av de

bortflyttade klinikavdelningamas lokaler i paviljong I.

Att ögonkliniken är i stort behov av ökade utrymmen torde framgå av

vad i det föregående anförts. Förutom de allmänna olägenheter, som för trånga

lokaler innebära, ha framhållits svårigheterna att isolera patienter med smittosamma

sjukdomar, nackdelarna av att kliniken måste placera en del patienter

i en annan byggnad och avsaknaden av hiss i paviljong I, särskilt kännbar

eftersom patienterna till stor del äro ålderstigna personer. På polikliniken

har trångboddheten varit särskilt stor, då tillströmningen till denna nu är flera

gånger större än vid paviljongens tillkomst. Vid besök på sjukhuset har jag

personligen kunnat konstatera, att ögonklinikens lokalförhållanden äro i hög

grad otillfredsställande.

Om icke de nuvarande förhållandena lagt hinder i vägen, skulle, såsom av

universitetsmyndigheternas utredning framgår, ett genomgripande örn- och

nybyggnadsprogram ha framlagts. Universitetsmyndigheterna ha emellertid

med beaktande av tidsläget nöjt sig med att begära endast en relativt mindre

omfattande omändring av de ledigblivande lokalerna i paviljong I i .syfte att

undanröja de största olägenheterna. En del av bottenvåningen skulle sålunda

inredas till ögonpoliklinik och byggnaden förses med hiss samt ny värmeledning

och vissa andra ledningar inläggas. Samtidigt skulle en del av bottenvåningen

disponeras såsom tillfällig lokal för en centraltandpoliklinik. Sistnämnda

förslag har emellertid ansetts böra bli föremål för ytterligare utredning

och torde därför här böra lämnas åsido. Ombyggnadsplanen har uppgjorts

med tanke på att ytterligare örn- och tillbyggnad framdeles skall kunna

företagas. Det förevarande förslaget innebär, att den för sjukhuset uppgjorda

generalplanen ändras i vad avser det område, där paviljong I ligger. Då en

godtagbar och tydligen mindre kostsam lösning av de härav berörda klinikernas

lokalfrågor likväl synes möjlig, vill jag tillstyrka, att paviljong I ombygges

på sätt i ärendet föreslagits.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 275. 21

Kostnaderna för de nu ifrågasatta ombyggnadsåtgärderna ha beräknats på

följande sätt.

Byggnadsarbeten för ögonkliniken ...... kronor 284,000

» » tandpolikliniken . . . »_1,000 kronor 285,000

Inventarier för ögonkliniken ........... kronor 43,500

» » tandpolikliniken ......... » 19,500 » 63,000

Summa kronor 348,000.

Kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran. Det har

förutsatts, att landstinget skulle bidraga med hälften och statsverket med den

andra hälften av kostnaderna. Jag biträder detta förslag, såvitt angår utgifterna

för ögonklinikens vidkommande; såsom förut nämnts torde tandpolikliniken

i detta sammanhang böra lämnas åsido, varför jag saknar anledning att

taga ställning till frågan, huruvida statsverket bör bidraga till kostnaderna för

dess iordningställande. Jag förordar nu, att anslag anvisas för de planerade

ombyggnadsarbetena för ögonkliniken samt för dess utrustande med hälften

av de härför beräknade kostnaderna, d. v. s. för byggnadsarbetena 142,000

kronor och för in vent a rieanskaff ningen i runt tal 22,000 kronor. För ändamålet

bör uppföras ett anslag på kapitalbudgeten och ett på driftbudgeten

under åttonde huvudtiteln. Anslagen torde böra utgå under förutsättning att

landstinget anslår motsvarande belopp för ifrågavarande ändamål.

Uppsala läns landstings bidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsarbeten

vid sjukhuset ha hittills lämnats i form av räntefria lån till universitetet

mot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga byggnader.

Dessa lån få av landstinget uppsägas till återbetalning endast örn sjukhuset

skulle av universitetet avyttras eller ny överenskommelse mellan universitetet

och landstinget ej träffas för tiden efter år 1966. Mot denna anordning,

som synes förmånlig för landstinget, ha framställts vissa erinringar. Förhandlingar

örn ändring av formen för landstingets bidrag ha därför förts mellan

universitetsmyndigheterna och landstingets representanter och ha resulterat

i en överenskommelse örn att universitetets återbetalningsskyldighet för

hittills erhållna lån och för lån till här ifrågavarande ombyggnadsföretag begränsas

till hälften av sammanlagda värdet på förfallodagen av sjukhusets

nuvarande byggnader (ögonkliniken inräknad) samt däri inrymda inventarier

och instrument. Samma regel skulle tillämpas beträffande framtida bidrag

från landstinget till byggnadsföretag vid sjukhuset. Jag har i likhet med universitetskanslern

och statskontoret intet att erinra mot att denna överenskommelse

godkännes.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

mätte föreslå riksdagen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr >17ö.

att för budgetåret 1943/44 anvisa

dels å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond

till Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset

i Uppsala ett investeringsanslag av . . kronor 142,000;

dels ock å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln till

Bidrag till utrustning m. m. för ögonkliniken vid akademiska

sjukhuset i Uppsala ett reservationsanslag av kronor 22,000.

5. Vissa byggnadsarbeten vid tekniska högskolan i Stockholm. Styrelsen

för tekniska högskolan i Stockholm har hemställt örn att till årets riksdag

måtte avlåtas framställning om vissa ytterligare anslag till byggnadsarbeten

vid högskolan, bland annat till ombyggnad av institutionens för anrikning

hittillsvarande lokaler för institutionen för järnets bearbetning och behandling

och till vissa inredningsarbeten inom institutionen för mineralogi och geologi.

a. Ombyggnad av institutionens för anrikning

hittillsvarande lokaler.

Såsom framgår av propositionen 1937: 74 (sid. 4 ff.) skulle enligt uppgjord

plan för tekniska högskolans fullständiga utbyggnad det första utbyggnadsstadiet

omfatta bland annat nybyggnad för anrikningslaboratorium samt ombyggnad

av vindsutrymmen ovan bergsskolans byggnad för institutionerna

för mineralogi och metallografi ävensom ändringsarbeten inom anrikningslaboratoriets

nuvarande lokaler inom bergsskolebyggnaden för beredande av

ökat utrymme för institutionen för järnets bearbetning och behandling m. m.

I propositionen äskades anslag till nybyggnad för laboratorier för gjuteriteknik

m. m. vid högskolan, vilken byggnad bland annat skulle omfatta ett nytt

anrikningslaboratorium. Beträffande behovet av detta hade högskolans rektor

anfört bland annat.

Undervisningen och forskningen inom de ämnesområden, som representerades

av institutionen för järnets bearbetning och behandling, fordrade dels

laboratorielokaler för området järnets bearbetning, som vore den mest

omfattande delen av professuren och som inrymde varmvalsning, varmsmidning,

varm- och kallpressning samt kallvalsning och kalldragning, dels ock

laboratorielokaler för ämnesområdet järnets behandling, bestående i

värmebehandling samt mekanisk och kemisk ytbehandling. Av 1931 och 1932

års riksdagar hade beviljats anslag för inredande av ett värmebehandlingslaboratorium.

Däremot saknade institutionen ännu laboratorielokaler för området

bearbetning, vilka dock vore lika nödvändiga för fyllandet av institutionens

uppgift. Dylika bearbetningslaboratorier funnes vid praktiskt taget

alla utländska högskolor, där motsvarande undervisning förekomme, och de

hade där motiverats av samma skäl som här gjorde ett laboratorium så behövligt,

nämligen de ökade fordringarna på ingenjörens kunskaper och förtrogenhet

med modern teknik samt behovet av undersökningar å nya material

m. m.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘275.

För möjligheten att få till stånd undersökning och forskning inom bearbetningsområdet

hade järnverken och enskilda personer visat ett stort intresse.

Detta hade bland annat tagit sig formen av gåvor av maskinell utrustning

för ett bearbetningslaboratorium och en betydande utrustning, representerande

ett värde av omkring 80,000 kronor, läge lagrad i väntan på lokaler för

dess uppställning.

Även för anrikningslaboratoriet behövdes större och högre lokaler. Den

billigaste och fördelaktigaste lösningen erhölles genom att nya lokaler uppfördes

för anrikningslaboratoriet samt att järnets bearbetning och behandling

finge övertaga de efter anrikningslaboratoriet ledigblivande lokalerna.

Föredragande departementschefen anförde i ämnet bland annat följande.

Vid personligt besök å högskolan hade han förvissat sig örn att arbetsförhållandena

i de lokaler, som stöde till buds för de institutioner, vilka skulle

förläggas inom nybyggnaden, vore otillfredsställande. Ett utnyttjande i studiesyfte

av den dyrbara material till ett värde av omkring 80,000 kronor,

vilken lagrats på grund av utrymmesbrist, måste betraktas som ett synnerligen

eftersträvansvärt önskemål. För den högre tekniska undervisningens fruktbärande

bedrivande vore tillgången på tillfredsställande laboratorieutrvmmen

ett livsvillkor.

Riksdagen, vars statsutskott avlagt besök i högskolan, beviljade det i propositionen

begärda anslaget.

I propositionen 1938: 275 (sid. 283 ff.) äskades sedermera anslag på beredskapsstat

till örn- och påbyggnad av bergsskolans lokaler för institutionernas

för mineralogi och metallografi räkning. De ändringsarbeten, som avsågo

omändring av anrikningslaboratoriets lokaler i bergsskolebyggnadens källare

och bottenvåning för beredande av ökat utrymme åt institutionen för järnets

bearbetning och behandling m. m., skulle däremot uppskjutas tills anrikningslaboratoriet

erhållit nya lokaler. Det begärda anslaget anvisades av riksdagen.

För budgetåret 1941/42 beviljades anslag för uppförande av nybyggnad

för laboratorier för gjuteriteknik m. m., inrymmande bland annat anrikningslaboratorium.

År 1942 anvisades anslag för slutförande av byggnadsföretaget.

Under åberopande av att det nya anrikningslaboratoriet väntas bli färdigt

för inflyttning under förra delen av år 1943 ha högskolans styrelse och lärarkollegium

nu anhållit, att anslag för omändring av anrikningslaboratoriets hittillsvarande

lokaler för institutionens för järnets bearbetning och behandling

räkning måtte anvisas för budgetåret 1943/44. Utöver vad styrelsen och lärarkollegiet

tidigare anfört rörande behovet av dessa ändringsarbeten lia de nu

yttrat.

Sedan medel för uppförande av nybyggnaden för laboratorier för gjuteriteknik

m. m. ställts till högskolans förfogande, väntas denna byggnad bli färdig

för inflyttning under förra delen av år 1943. Härigenom får högskolan

möjligheter att genom vissa ombyggnader av de lokaler, som nu disponeras

av avdelningen för bergsvetenskap, bereda ökade utrymmen åt institutionerna

flir järnets bearbetning och behandling, mineralogi och geologi samt metallografi

.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr £75.

De nu till utförande föreslagna byggnadsändringarna utgöra ett utrymmestillskott,

som är ytterligt nödvändigt, särskilt med de nu rådande prekära

utrymmesförhållandena. De nybyggnader, som komma att vid igångsatt utredning

rörande den tekniska undervisningens ordnande befinnas nödvändiga

för högskolans koncentrerande till Valhallavägen samt eventuell utvidgning för

antagande av större antal studerande, torde av allt att döma ej kunna beslutas

förrän om åtskilliga år, och det vore då oklokt att i avvaktan härpå uppskjuta

byggandet av de nu föreslagna byggnaderna.

Enligt en av avdelning skollegiet för bergsvetenskap verkställd utredning

beräknas kostnaderna för omändring av anrikningslaboratoriets hittillsvarande

lokaler för institutionen för järnets bearbetning och behandling till 107,000

kronor, varjämte för inredning beräknats 48,000 kronor och ett belopp av

133.000 kronor ansetts behövligt för utrustning. Byggnadsarbetena omfatta

huvudsakligen ändringar i källarvåningen av bergsskolans byggnad men även

arbeten i bottenvåningen och våningen en trappa upp.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna

ombyggnaden av institutionens för anrikning hittillsvarande lokaler

och de härför beräknade kostnaderna å 107,000 kronor. De till sammanlagt

181.000 kronor angivna kostnaderna för inredning och utrustning av de ombyggda

lokalerna undandroge sig byggnadsstyrelsens närmare bedömande.

b. Vissa inredningsarbeten inom institutionen för

mineralogi och geologi.

Som nämnts uppfördes på beredskapsstaten för budgetåret 1938/39 ett

anslag för ombyggnad av vindsutrymmena i bergsskolans byggnad för institutionerna

för mineralogi och metallografi. För ändamålet har sedermera pä

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisats ett reservationsanslag

(B). Byggnadsföretaget avser bland annat utökning av institutionens

för mineralogi utrymmen, då denna institutions nuvarande lokaler visat sig

otillräckliga för bedrivande av övningarna i mineralogi med de studerande.

Vidare erfordras ett arbetsrum för preparatorn och ett rum för specialövningar.

Byggnadsföretaget har hittills icke kommit till utförande.

Högskolans lärarkollegium har nu, med instämmande av styrelsen för högskolan,

hemställt örn anvisande av ett anslag av 4,500 kronor för anordnande

av ett avskilt laboratorium med mörkrum, avsett för institutionsföreståndarens

behov. I framställningen anföres.

Institutionen för mineralogi och geologi är synnerligen trångbodd och i stort

behov av att bättre arbetsmöjligheter skapas för dess institutionsföreståndare.

Framhållas må, att denne vid utförande av egna undersökningar måste begagna

samma rum som disponeras för de studerandes övningar. Detta leder

till att samtliga noggrannare instrument måste nedtagas före övningarna och

uppställas efter desamma, något som dels är synnerligen tidsödande och dels

medför, att mätningarnas noggrannhet minskas.

Vissa kristallmätningar måste ske i monokromatiskt ljus i mörkrum. För

närvarande finnes emellertid intet mörkrum, utan mätningarna i fråga måste

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

ske. vid sådan tidpunkt på dygnet, att ett vanligt arbetsrum kan begagnas,

något som är synnerligen olyckligt.

Genom vissa enkla inredningsarbeten skulle emellertid de anförda olägenheterna

kunna avhjälpas. Intill professorns rum finnes ett kombinerat upppackningsrum

och kemiskt laboratorium. Detta senare rum är så stort, att

det utan olägenhet skulle kunna uppdelas i två, av vilka det ena fortfarande

skulle användas för uppackning och bergarts- och mineralprov samt för enklare

kemiska analyser, under det att det andra skulle kunna anordnas såsom

med mörkrum utrustat laboratorium för professorn. I samråd med byggnadsstyrelsen

har inredningsarbetet beräknats belöpa sig på 3,800 kronor. Härtill

kommer erforderliga möbler, belysning etc. för sammanlagt 700 kronor eller

tillhopa 4,500 kronor.

De föreslagna arbetena äro synnerligen önskvärda och komma att fullt utnyttjas

även efter den tidpunkt, då den föreslagna utbyggnaden i anslutning

till bergsskolans lokaler kommer till stånd.

Högskolan hemställer att i proposition till innevarande års riksdag måtte

äskas ett belopp av 4,500 kronor för inredningsarbeten m. m. för institutionen

för mineralogi och geologi vid tekniska högskolan.

Den första etappen av planen för tekniska högskolans fullständiga utbyggnad

omfattar bland annat uppförande av ett nytt anrikningslaboratorium samt

omändring av laboratoriets hittillsvarande lokaler för att institutionen för järnets

bearbetning och behandling skall kunna beredas ökat utrymme. Anslag

har anvisats för uppförande av ett nytt anrikningslaboratorium, vilket beräknas

bliva färdigt under detta halvår. Såsom i det föregående anförts har det

starka behovet av större lokaler för ifrågavarande institution varit ett av

skälen till att anslag anvisats för uppförande av det nya anrikningslaboratoriet.

Högskolan har framhållit, att det utrymmestillskott, som skulle vinnas

genom ianspråktagandet av anrikningslaboratoriets hittillsvarande lokaler, är

synnerligen nödvändigt med hänsyn till de prekära utrvmmesförhållandena

vid högskolan. Vidare har högskolan erinrat örn att institutionen för järnets

bearbetning och behandling på grund av utrymmesbrist nödgats sedan flera

år tillbaka magasinera en till institutionen donerad mycket värdefull utrustning.

Jag anser mig också böra tillstyrka, att medel för budgetåret 1943/44

anvisas för den ifrågavarande omändringen av anrikningslaboratoriets lokaler

i nedre delen av bergsskolans byggnad för institutionens för järnets bearbetning

och behandling räkning. Mot de beräknade kostnaderna för ifrågavarande

ombyggnadsarbeten, 107,000 kronor, har jag intet att erinra. Däremot

torde särskilda medel för inredning och utrustning av de omändrade lokalerna

icke behöva anvisas redan nu.

En förbättring av lokalförhållandena inom institutionen för mineralogi och

geologi har sedan länge av högskolan betecknats som ett trängande behov.

Den mera genomgripande åtgärd, som föreslagits till avhjälpande av institutionens

svårigheter, nämligen örn- och påbyggnad av bergsskolans lokaler, torde

under nuvarande förhållanden icke kunna komma till stånd. Den förevarande

framställningen avser emellertid en mindre förbättring, som synes vara av deli

Departementschefen

.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•26

Kungl. Mcij:ts proposition nr ''275.

art, att den bör kunna genomföras nu. Det ifrågavarande förslaget innebär

huvudsakligen, att en del av ett rum avskiljes till laboratorium för vederbörande

professor, som icke utan stora svårigheter kan utföra noggrannare undersökningar

i de nuvarande, även för de studerandes övningar använda lokalerna.

Mot kostnadsberäkningen har jag intet annat att erinra än att det för

möbler, belysning etc. beräknade beloppet av 700 kronor bör kunna utgå ur

till högskolans förfogande stående anslagsmedel. För byggnadsarbetet torde

sålunda böra anvisas ett anslag av (4,500 — 700 =) 3,800 kronor.

Jag hemställer alitsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under statens

allmänna fastighetsfond anvisa

dels till Ombyggnad av institutionens för anrikning förutvarande

lokaler vid tekniska högskolan i Stockhohn ett investe
ringsanslag

av .........................kronor 107,000;

dels ock till Ändringsarbeten inom institutionen för mineralogi

och geologi vid tekniska högskolan i Stockhohn ett investeringsanslag

av........................kronor 3,800.

6. Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk teknologi

vid Chalmers tekniska högskola. Styrelsen för Chalmers tekniska högskola

har hemställt, att den inom högskolans institution för kemisk teknologi befintllg?

S''„k: maskinhallen måtte få ombyggas så, att den komme att innehålla

två våningar i stället för en. Härigenom skulle förefintligt behov av ökat

utrymme för examens- och forskningsarbeten inom den kemiska avdelningen

kunna tillgodoses. Av framställningen inhämtas följande.

Ifrågavarande hall har utförts med stor höjd i en enda våning för att där

skulle bedrivas kemisk-tekniska experimentarbeten i s. k. halvstor skala.

Emellertid har byggnaden, som färdigställdes år 1925, aldrig tagits i anspråk

för experimentarbeten i denna skala, da de varit för dyrbara för högskolan

och numera i allmänhet förläggas till någon industri. Byggnaden har därför

uteslutande använts för vanliga forskningsarbeten, vilka ej fordra större höjd

än vanlig våningshöjd. Byggnadens stora fria höjel har därigenom ej kommit

till nytta.

Antalet studerande vid högskolan är växande. I fråga örn fackavdelningen

för kemi och kemisk teknologi framgår detta av nedanstående tabell:

Läsår

1937/38

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

Antal abiturienter

i avdelningen för

kemi och kemisk

teknologi

17

11

17

18

14

20

Antal examensar

beten i kemisk

teknologi

12

5

7

11

12

17

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis- proposition nr 275.

De båda senaste läsåren har konkurrensen om platserna vid intagningen i

högskolans lägsta årskurs varit starkast i fråga om avdelningen för kemi och

kemisk teknologi och laboratorierna för de studerande i första årskursen ha

inom denna avdelning tagits i anspråk till sista plats. På grund härav kan

man med säkerhet antaga, att antalet abiturienter och antalet examensarbeten

inom avdelningen komma att stiga ytterligare och därefter hålla sig uppe

vid ett högre tal under så lång tid framåt, som man för närvarande kan överblicka.

Jämte examenslaboranter bedriva ett antal civilingenjörer högre tekniska

studier vid institutionen för kemisk teknologi i syfte att förbereda disputation

för teknologie doktorsgraden. Dessutom förekommer en för landet icke

oviktig forskning av beredskapskaraktär, berörande sådana frågor som torvoljornas

egenskaper och möjligheten att på ett ekonomiskt sätt utvinna eljest

importerade ämnen ur svenska råmaterial, t. ex. kali ur skifferaska eller aluminiumoxid

ur passande leror. Behovet av kemisk forskning synes komma

att förbli stort både under nu pågående krig och under tiden därefter i den

män man nu kan bedöma förhållandena då.

På grund av det skildrade läget är behovet av fler arbetsplatser inom institutionen

för kemisk teknologi trängande, och detta behov beräknas oförminskat

föreligga under lång tid härefter. Behovet kan ej fyllas genom lån

av arbetsrum avsedda för andra institutioner inom den kemiska fackavdelningen,

då lediga sådana icke längre finnas.

Då behovet av nya platser snabbast och med minsta kostnad torde kunna

fyllas genom att maskinhallen delas i två våningar, hemställer styrelsen örn

anvisande av medel för utförande av detta arbete.

Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att för inredning och förändring av maskinhallen

för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

Styrelsen anför.

Utöver vad högskolestyrelsen anfört vill byggnadsstyrelsen framhålla, att

enligt vad institutionsföreståndaren, professorn J. A. Hedvall, meddelat ha

från industrihåll medel ställts till högskolans förfogande för vissa forskningar,

för vilkas bedrivande lokaler dock för närvarande saknas.

På byggnadsstyrelsens uppdrag har länsarkitekten E. Friberger uppgjort

ett den 10 december 1942 dagtecknat förslag till maskinhallens inredning och

uppdelning i två våningar, enligt vilket kostnaderna skulle uppgå till cirka

110,000 kronor. Byggnadsstyrelsen finner förslaget ändamålsenligt och har

intet att erinra beträffande de beräknade kostnaderna.

Byggnadsstyrelsen hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå 1943

års riksdag att för inredning och förändring av maskinhallen vid institutionen

för kemisk teknologi vid Chalmers tekniska högskola anvisa ett reservationsanslag

av 110,000 kronor.

Enligt länsarkitekten Fribergers förslag fördela sig kostnaderna på följande

sätt:

byggnadsarbeten, inklusive fast inredning .............. kronor 59,721

värme-, ventilations- och sanitetsanläggningar .......... » 24,500

elektrisk installation .............. » 16,000

arkitektarvode ..................................... » 4,120

oförutsett .......................................... » 0,059

Summa kronor 111,000.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts proposition nr 275.

1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen

rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande ha anfört, att

det för närvarande torde vara svårt att erhålla medel till anskaffande av den

dyrbara apparatur, som skulle erfordras för att hallen skulle kunna utnyttjas

till försök i halvstor skala. Med hänsyn härtill och då de skäl högskolestyrelsen

anfört syntes bärande, ha de sakkunniga och utredningen, som funnit

det framlagda förslaget till maskinhallens inredning och uppdelning ändamålsenligt,

tillstyrkt byggnadsstyrelsens förslag. Genomförandet härav skulle icke

föregripa den pågående utredningen angående den högre tekniska undervisningens

organisation.

Den kemiska teknikens snabba utveckling de senare åren har framkallat

behov av ökade utbildnings- och forskningsmöjligheter vid högskolan. Förutom

att elevantalet inom institutionen för kemisk teknologi stigit har antalet

laboranter utökats med ingenjörer, som bedriva studier för högre examina.

Vidare synes utrymmet för forskning, vartill betydande belopp anslagits

av olika industriföretag, vara otillräckligt. Det sålunda föreliggande

behovet av utrymmesökning torde komma att bli bestående. Den lämpligaste

lösningen av frågan örn utökning av institutionens lokaler har ansetts vara

en horisontell uppdelning av institutionens maskinhall. Denna hall har av

ekonomiska skäl icke använts för de utrymmeskrävande arbeten, för vilka

den varit avsedd, och dess stora höjd är därför outnyttjad. Genom inläggande

av ett bjälklag skulle hallen komma att innehålla två våningar i

stället för en. Kostnaden härför har beräknats till 110,000 kronor.

I likhet med vad som föreslagits i de i ärendet avgivna utlåtandena förordar

jag, att medel anvisas för den ifrågavarande ombyggnadens utförande. För

ändamålet torde böra anvisas ett investeringsanslag av 110,000 kronor. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk

teknologi vid Chalmers tekniska högskola för budgetåret

1943/44 å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond

anvisa ett investeringanslag av . . kronor 110,000.

7. Vissa markfrågor vid Lunds universitet. Sedan länge ha flera av

Lunds universitets institutionsbyggnader och övriga för undervisningen vid

universitetet erforderliga lokaler varit otillräckliga, varjämte, åtminstone delvis,

saknats möjligheter till erforderlig utveckling av institutioner och andra

lokaler. Detta har av statsmakterna vid upprepade tillfällen konstaterats och

utredningar ha därför kommit till stånd i syfte att råda bot på antydda missförhållanden.

En särskild svårighet ligger däri, att universitetet saknar möjlighet

till en naturlig utveckling av sina allmänna institutionsbyggnader annat

än över områden, vilka för närvarande disponeras eller ägas av Malmöhus

läns landsting för dess till Lund förlagda sjukvårdsinrättningar, samt att å

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis proposition nr i!7ö.

andra sidan just dessa sjukvårdsinrättningar utnyttjas och utgöra en nödvändig

förutsättning för den vid universitetet bedrivna medicinska forskningen

och undervisningen. Beträffande landstingets sjukvårdsinrättningar är att

märka, att landstinget i hög grad är beroende av de därtill utgående statsbidragen

samt att de av landstinget för sjukvårdsinrättningarna disponerade

områdena till övervägande del ägas av universitetet eller liro av ecklesiastik

natur och upplåtits med allenast nyttjanderätt på obestämd tid eller så länge

området användes för vid upplåtelsen avsett ändamål. Även större delen av

universitetets nyare institutioner ha uppförts å mark, upplåten av de ecklesiastika

myndigheterna. Samtliga de till landstinget och universitetet upplåtna

ecklesiastika områdena lia upplåtits för den tid de användas för avsett ändamål

och mot avgäld, som kan omregleras vart tionde år, frånsett dock universitetsbibliotekets

tomt, som upplåtits mot avgäld utan förbehåll örn dennas

omreglering efter vissa tidsintervaller. Slutligen är att anmärka, att sedan

länge rått tvist mellan å ena sidan Lunds stad och å andra sidan universitetet,

landstinget och de ecklesiastika myndigheterna, ävensom de tre sistnämnda

sinsemellan, angående skyldigheten att gälda vissa gatukostnader m. m.

a. Utredning om universitetets markbehov m. m.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1937 års riksdag för budgetåret

1937/38 ett reservationsanslag av 9,000 kronor till upprättande av en

byggnadsplan för Lunds universitet. Med skrivelse den 3 maj 1938 framlade

byggnadsstyrelsen en dylik plan jämte utredning rörande universitetets dåvarande

byggnadsbestånd och markinnehav samt dess framtida behov i dylika

hänseenden.

Den 3 juni 1938 bemyndigades dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet verkställa

fortsatt utredning och avgiva förslag angående universitetets i Lund

behov av tomtmark och därmed sammanhängande frågor.

I yttrande till statsrådsprotokollet samma dag anförde departementschefen

bland annat följande.

Den akademiska undervisningen och forskningen ställa alltjämt nya och

ökade krav på ändamålsenliga och tillräckliga arbetslokaler. Detta förhållande

har ansetts nödvändiggöra en planläggning på längre sikt av byggnadsverksamheten

vid våra universitet, och på Kungl. Maj:ts förslag har 1937 års riksdag

beviljat anslag för upprättande av byggnadsplan^1 för nämnda universitet.

Efter erhållet uppdrag har byggnadsstyrelsen avlämnat en omfattande utredning

i berörda hänseende, så vitt angår universitetet i Lund. Av denna utredning

liksom även av andra, i ecklesiastikdepartementet inneliggande ärenden

och upplysningar, som jag vid överläggningar i Lund inhämtat, framgår, att

universitetet för sin framtida utveckling iir i oundgängligt behov av ökat

tomtutrymme. Denna utökning kan ske på olika vägar. Efter vilken linje

utvecklingen än kommer att gå är Lunds stad intresserad part med hänsyn

till förekommande stadsplanefrågor. Landstinget torde på grund av sjuk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 275.

vårdsinrättningarnas utvidgningsbehov icke kunna undgå att jämväl känna

sig lia betydande intressen att bevaka i detta sammanhang. Såsom ärendet

nu ligger till, synes det nödvändigt, att markfrågorna i första hand klargöras.

Härtill krävas ytterligare undersökningar och utredningar samt förhandlingar

mellan alla intresserade parter, staten, staden och landstinget. Det torde vara

lämpligast, att ifrågavarande utrednings- och förhandlingsarbete omhändertages

av särskilda sakkunniga, tillkallade inom ecklesiastikdepartementet. För

att markera den samförståndsvilja, som från statens sida föreligger, och för

att i möjligaste mån underlätta åvägabringandet av ett gott resultat synes

mig bland de sakkunniga böra insättas jämväl representanter för staden

och länet.

Den 15 juni 1938 tillkallade departementschefen som sakkunniga docenten

vid universitetet i Lund A. J. T. Borelius, landstingsmannen Anders Ericsson,

Nöbbelöv, kammarrådet Sten Grönvall, professorn vid nämnda universitet

Assar Hådding, dåvarande byggnadsrådet, numera professorn P. G. Hedqvist

och dåvarande landshövdingen i Kristianstads län Johan Nilsson, varjämte åt

den sistnämnde uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

De sakkunniga avgå vo utlåtande den 27 februari 1939, ur vilket här må

återgivas följande (karta över de ifrågavarande områdena torde få såsom

bilaga 1 fogas vid detta protokoll).

De sakkunniga lämnade till en början en redogörelse för universitetets oell

lasarettets dåvarande markinnehav.

Universitetet äger eller disponerar kvarteret Universitetet, varav viss del,

Lundagård, hålles öppen för allmänheten, kvarteret Historiska museet, södra

delen av kvarteret Hyphoff, tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Bispen, större

delen av kvarteret Botanicum samt delar av kvarteren Maria Magle och

Svanelyckan. Genom upplåtelse från förutvarande biskopslönejorden Helgonagård

nr 1 disponerar universitetet vidare mot avgäld delar av kvarteren

Bispen, Absalon, Saxo och Eskil samt hela kvarteret Helgonabacken. En

mindre del av kvarteret Botanicum äges av Lunds stad men disponeras axuniversitetet.

Nämnda områden äro i huvudsak bebyggda, och byggnadsstyrelsen har i sin

berörda skrivelse efter verkställd utredning av universitetets byggnadsbehofuttalat,

att universitetet, sedan den nya fysiska institutionen uppförts, icke

vidare har tillgång till någon lämpligt belägen tomt för uppförande av nya.

redan planerade byggnader.

Landstinget disponerar för länets sjukvårdsinrättningar i Lund två områden,

skilda genom Allhelgona Kyrkogata. Det södra området (Paradislyckan,

gamla lasarettsområdet) ansluter i söder till universitetsplatsen, det norra (nya

lasarettsområdet) gränsar i norr till statens folkskoleseminarium.

Å norra lasarettsområdet finnes ännu tomtutrymme för ett flertal kliniker,

å södra området torde nybyggnad icke kunna äga rum utan att äldre byggnader

rivas.

De sakkunniga funno det angeläget, att vid upprättande av en plan för

universitetets och sjukhusets utvidgningar markförvärvet skedde på sådant

sätt, att bägge dessa inrättningar om möjligt erhölle sammanhängande, från

varandra avgränsade områden, tillräckligt stora att fylla de behov, som kunde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr d7~>. 31

beräknas föreligga inom överskådlig framtid, och så belägna, att de kunde på

ett lämpligt sätt utnyttjas för avsedda ändamål.

Redan ar 1854 framlades förslag om att till universitetet återförvärva Paradislyckan

och skälen härför ha ökats. Såväl universitetets som lasarettets utveckling

lia framhävt detta pa ett sätt, som år 1854 endast delvis kunde förutses.

Studentantalet var då 462 men var år 1938 cirka 2,700; år 1854 funnos

särskilda byggnader för botaniska institutionen och anatomiska institutionen,

under det att för övriga institutioner en enda byggnad var tillfyllest; lasarettet,

som då disponerade cirka 150 sängar, har nu cirka 1,200.

Universitetets behov av tomtmark i omedelbar anslutning till universitetsplatsen

kunde enligt de sakkunnigas mening tillgodoses därigenom, att södra

lasarettsområdet eller del därav ställdes till universitetets disposition; från

sjukhussynpunkt borde lasarettsbyggnadernas förläggning till ett sammanhängande

område norr om Allhelgona Kyrkogata vara att bestämt rekommendera.

Utredningen visade, att gamla lasarettsområdet under vissa förutsättningar

kunde utrymmas och överlämnas till universitetet och att tomtutrymme

för lasarettets förläggning norr om nämnda gata vore möjligt att erhålla.

De sakkunniga framlade till grund för denna sin åsikt följande utredning

angående äganderättsförhållanden och bebyggelse å gamla lasarettsområdet,

respektive beträffande de norr örn Allhelgona Kyrkogata belägna delarna av

förutvarande biskopslönejorden Helgonagård (jfr bilaga 1).

Gamla lasarettsområdet (Paradislyckan).

Enligt gjorda undersökningar äger universitetet av detta område cirka

23,980 kvadratmeter och Malmöhus läns landsting återstoden, eirka 11,000

kvadratmeter. Den av universitetet ägda delen har i olika etapper från slutet

av 1700-talet till 1865 upplåtits till tomtplats för länets sjukvårdsinrättningar

mot det att dessa inrättningar finge tagas i anspråk för klinisk undervisning.

De gjorda upplåtelserna få anses ha skett på obestämd tid, varför rätt till

uppsägning av desamma torde föreligga. Med hänsyn till det ändamål, varför

upplåtelserna skett, synes det emellertid knappast kunna ifrågasättas, att återkallelse

kan ske utan att landstinget anvisas annan plats för de nybyggnader,

.sorn vid södra lasarettsområdets evakuering bli erforderliga, samt erhåller skälig

ersättning för på området befintliga, för sitt ändamål användbara byggnader.

(Sjukhusbyggnaderna ha i regel uppförts med bidrag av statsmedel, en

omständighet, vartill hänsyn bör tågås vid ersättningsbeloppens bestämmande,

respektive vid fråga örn bidrag till uppförande av ersättningsbyggnader a

annan plats.)

Rå området finnas för närvarande byggnader för kirurgisk klinik, lungklinik

med radiologisk avdelning, ögonklinik, barnsjukhus, röntgenavdelning, polikliniker

och administration, personalbostäder, centralkök, tvättbyggnad med

verkstäder, ångpannehus, portvaktshus, byggnad för desinfektion, kapell och

filmlagerhus. Universitetets patologiska institution är även förlagd till detta

område.

De byggnader, som finnas på norra delen av ifrågavarande område — centralköket,

byggnaden för röntgen, polikliniker och administration — lia uppförts

under de sista 25 åren samt iiro fullt moderna och för sin nuvarande upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr “275.

gift ändamålsenliga med undantag för belägenheten i förhållande till de på

norra området uppförda byggnaderna, med vilka kommunikation måste ske

genom över Allhelgona Kyrkogata uppbyggda gångar. Övriga byggnader äro

äldre och kunna icke anses fylla rimliga krav ur sjukhusteknisk synpunkt,

även om vissa av dem — t. ex. kirurgiska kliniken — efter verkställda omändringar

få anses i stort sett brukbara. Uppenbart är således, att dessa äldre

byggnader måste inom en jämförelsevis nära framtid ersättas med nya och

tidsenliga. Landstinget har redan beviljat anslag för nybyggnad för ögonklinik

och barnsanatorium, avsedd att förläggas till norra lasarettsområdet. Byggnaden

för venerologiska avdelningen är mycket bristfällig och har i värderingsinstrumentet

icke åsatts något värde.

De sakkunniga framhålla som sin åsikt, att det kan ifrågasättas, om icke

Paradislyckans norra del bör allt fortfarande tagas i anspråk för sjukhusändamål.

Landstinget äger här marken, och byggnaderna — centralköket, förvaltningsbyggnaden

m. m. — är, som ovan nämnts, jämförelsevis nya och ändamålsenliga.

Häremot har emellertid framhållits, att centralköket och förvaltningsbyggnaderna

icke lämpligen böra kvarligga å södra området, sedan

samtliga övriga sjukhusbyggnader överflyttats till norra området.

Helgonagård.

Helgonagård nr 1 är kyrklig jord.

Det av landstinget för egna sjukhusbyggnader disponerade området omfattar

87,853.5 kvadratmeter, därav 19,863.5 kvadratmeter för epidemisjukhus.

Till norra lasarettsområdet äro förlagda, utom landstingets sjukhusbyggnader,

universitetets psykiatriska klinik samt pensionsstyrelsens avdelning för reumatiskt

sjuka, vilka taga i anspråk, den förstnämnda 12,500 kvadratmeter och

den sistnämnda 4,680.1 kvadratmeter. Arealen av det för sjukhusändamål

upplåtna området uppgår sålunda till 105,033.6 kvadratmeter.

Universitetet disponerar (år 1939) av Helgonagård områden om tillhopa

73,757 kvadratmeter. För statens folkskoleseminarium har tagits i anspråk

ett område om 40,000 kvadratmeter. Av Helgonagård kvarstår odisponerade

vissa områden om tillhopa 50,072 kvadratmeter. För områden, avsatta till

gatumark, tillkommer 28,379 kvadratmeter.

Det synes nödvändigt — då annan lämpligt belägen mark icke finnes att

tillgå — att det område, som för närvarande disponeras av statens folkskoleseminarium,

reserveras för lasarettets framtida utvidgning.

De sakkunniga föreslå, att nu ifrågavarande delar av Helgonagård mot

kompensation till kyrkofonden ställes till universitetets förfogande. De delar

därav, som kunna vara för sjukhusändamål erforderliga, synas böra upplåtas

till landstinget under nyttjanderätt. Frågan, huruvida landstinget därvid bör

betala avgäld till staten för upplåtna områden, torde böra besvaras nekande,

under förutsättning att landstinget till staten överlåter all sin rätt till hela

södra lasarettsområdet samt förbinder sig att ställa sjukvårdsinrättningarna

till universitetets förfogande för undervisning och forskning. Härför talar även,

att staten i varje fall synes böra kostnadsfritt tillhandahålla tomtmark för de

nybyggnader på norra lasarettsområdet, som utgöra en förutsättning för södra

lasarettsområdets överlämnande till universitetet.

De sakkunnigas förslag — som närmare belyses av bilaga 1 — innebar,

att gamla lasarettsområdet skulle överlämnas till universitetet,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275. 33

att mark å Helgonagård skulle ställas till förfogande för lasarettet och universitetet,

samt

att det av statens folkskoleseminarium disponerade området skulle reserveras

för lasarettets framtida utvidgning.

Genomförandet av planen förutsatte för universitetets del vidare:

förvärv av stadsägan nr 355 från fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem

samt av stadsägan nr 290 från staden för de medicinska institutionerna samt

byte mellan staten och staden beträffande Paradisgatan och viss del av

södra lasarettsområdet.

Över det av de sakkunniga framlagda förslaget hördes, såvitt här är i fråga,

vederbörande universitetsmyndigheter, länsstyrelse och landsting samt Lunds

stad, i vilkas yttranden ingen erinran gjordes mot det av de sakkunniga framlagda

förslaget rörande markdispositionen för universitetets och landstingets

olika behov.

b. Framställningar om markförvärv för universitetets räkning.

Kort tid efter avgivandet av förutnämnda sakkunnigutredning aktualiserades

universitetets markfråga genom att framställning gjordes örn uppförande

av en nybyggnad för fysiologiska institutionen.

Med överlämnande av preliminära ritningar till nybyggnad för fysiologiska

institutionen gjorde institutionsföreståndaren framställning om anvisande av

medel för utarbetande av fullständiga byggnadsritningar till nybyggnaden.

I utlåtande över framställningen anförde byggnadsstyrelsen, att från medicinska

fakultetens sida framställts önskemål om byggnadens förläggning till

annat område än det tidigare avsedda kvarteret Saxo, nämligen till kvarteret

Vattentornet, varav en del vore av ecklesiastik natur (Helgonagård), en del

ägdes av Lunds stad och en del vore i enskild ägo. Byggnadsstyrelsen ansåge,

att förläggningsfrågan borde lösas, innan medel anvisades för utarbetande av

ritningar.

Samtidigt med detta ärende förelåg till behandling en framställning av det

större akademiska konsistoriet örn att stadsägan nr 275, som utgör del av

biskopshemmanet Helgonagård nr 1, måtte av kyrkofonden mot kompensation

avstås eller upplåtas till universitetet. Framställningen, som föranletts av

förutnämnda sakkunnigutredning om universitetets markbehov, omfattade

även den del av kvarteret Vattentornet, där nybyggnaden för fysiologiska

institutionen enligt medicinska fakultetens önskemål skulle uppföras. Konsistoriet

anförde bland annat följande.

Medicinska fakulteten har anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för förvärvande

av vissa jordområden vid Lunds stads vattentorn för att bereda

tomtmark för institutioner inom fakulteten (jfr bilaga 1).

Jordområdena i fråga ansluta sig till av universitetet redan disponerade

delar av Helgonagård, och deras förvärvande skulle vara ur alla synpunkter

av största betydelse för realiserandet av en rationell byggnadsplan för såväl

universitetet som landstingets lasarett.

Bihang till riksdagens jirotolcoll 19i3. 1 saini. Nr 275. ;)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts -proposition nr 275.

Ifrågavarande områden — varav de östra delarna sedan år 1939 äro stadsplanelagda

för offentlig bebyggelse — utgöras av kyrklig jord samt jord, tillhörande

Lunds stad, respektive fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem.

Den ecklesiastika jorden utgöres av stadsägan nr 275, en del av den tidigare

biskopslönejorden Helgonagård nr 1, och har en areal av cirka 43,750

kvadratmeter.

De staden tillhöriga områdena omfatta stadsägan nr 290 samt delar av

stadsägorna nr 288 och 289, tillhopa cirka 25,000 kvadratmeter.

Fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhems del utgöres av stadsägan nr 355,

omfattande cirka 13,000 kvadratmeter.

Lunds stads drätselkammare har meddelat, att staden tillhöriga delar

kunde av universitetet förvärvas för det förmånliga priset av 2 kronor 50

öre per kvadratmeter, inklusive kostnader för gator.

Vidkommande åter fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem tillhöriga stadsägan

nr 355 har bolaget väl meddelat, att det vore villigt att till universitetet

överlåta densamma. Men vid de underhandlingar om markförvärvet,

som pågått sedan lång tid tillbaka, har bolaget likväl icke kunnat förmas

att avgiva bestämt anbud beträffande försäljningspriset. Då bolagets mark

emellertid ingår i det enligt ovan för offentlig bebyggelse stadsplanelagda området,

kan denna mark i varje fall icke tagas i anspråk för en bebyggelse,

som kunde förrycka den av medicinska fakulteten framlagda planen, och

möjlighet för områdets expropriation torde föreligga, därest de fortsatta förhandlingarna

skulle stranda.

I yttrande den 27 juni 1941 anförde kammarkollegiet och statskontoret

bland annat följande.

Av Helgonagård nr 1 ha för universitetsändamål tidigare mot årlig avgäld

men i övrigt på skiftande villkor upplåtits särskilda områden genom beslut

av Kungl. Majit den 19 januari 1901 och den 21 februari 1913 samt av kammarkollegiet

den 30 augusti 1928. Av Helgonagård äro till Malmöhus läns

landsting upplåtna mot årlig avgäld de delar, sorn utgöra det s. k. norra

sjukhusområdet. Det synes lämpligt, att universitetet nu i ett sammanhang

förvärvar äganderätten till all Helgonagårds mark med undantag allenast av

biskopshusets och Allhelgonakyrkans tomtområden; förvärvet skulle således

omfatta även vissa till landstinget och folkskoleseminariet upplåtna^ markområden.

För sistnämnda upplåtelser utgående avgälder skulle alltså, efter

det äganderätten till områdena övertagits av universitetet, utgöras till detta.

Av universitetet för närvarande utgivna avgälder för Helgonagårdsmark

skulle däremot upphöra att utgå från och med den tidpunkt universitetet

från kyrkofonden övertoge Helgonagård. Likviden för Helgonagård synes

därvid lämpligen kunna utgöras av Lunds universitets hemman till motsvarande

värde. Ett dylikt uppordnande av markfrågorna skulle tydligen

förutsätta värderingar av bytesobjekten. För att erna ett riktigt värde a

Helgonagård erfordras, att kostnaderna för kvartersmarkens iordningställande

med gator och ledningar bli bestämda. Vissa förhandlingar mellan

universitetet och staden Lund rörande gatukostnadernas storlek böra sålunda

bringas till slut för att värdet på LIelgonagårds kvartersman skall

kunna fastställas.

Tanken på att Helgonagårdsmarken skulle utbytas mot universitetshemman

har universitetskanslern i annat sammanhang (jfr nedan) motsatt sig.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Kanslern har påpekat, att avkastningen från universitets hemman delvis ingår

till universitetets reservfond och att tillflödet till denna skulle väsentligt

minskas, om dylika hemman skulle utbytas mot institutionstomter. Vederlaget

till kyrkofonden borde tillhandahållas av statsverket, som eljest bekostar

mark för universitetsinstitutioner.

Genom beslut den 11 juli 1941 förklarade Kungl. Majit, att de då ännu

icke upplåtna kvartersområdena av Helgonagård nr 1 i Lunds stad skulle

från och med tid och på villkor, som Kungl. Majit ville framdeles bestämma,

upplåtas till universitetet i Lund, att användas för tillgodoseende av dess

behov av byggnadsmark. Såsom i det följande skall närmare beröras vid togs

samtidigt åtgärd för upptagande av förhandlingar med staden rörande förutnämnda

gatukostnader.

Då det synts angeläget, att den av vederbörande myndigheter påyrkade

regleringen av Lunds universitets markfrågor snarast möjligt ägde rum, uppdrog

Kungl. Majit den 16 oktober 1942 åt kammarrådet Sten Grönvall och

byggnadsingenjören Andreas Nordström att verkställa värdering av de markområden

i Lund, som avsåges att övertagas av universitetet.

Värdering smännen ha med skrivelse den 15 januari 1943 framlagt sitt värderingsförslag

och därvid anfört bland annat.

De för värdering ifrågakomna jordområdena äro beskrivna i en av stadsingeniören

M. Wennström den 29 november 1938 uppgjord, vid förutnämnda

sakkunnigutlåtande den 27 februari 1939 fogad redovisning av mark under

3 V2 mantal nr 1 Helgonagården i Lund och därvid betecknade med

samma nummer som angivits på en samma dag upprättad, till redovisningen

hörande karta.

Från de i redovisningen under kolumn 2 införda, i Helgonagård ingående

arealerna................................ 304,505.8 m2

lia vid vår värdering fråntagits

figur nr 1 på kartan 12,955.9 m2 (Allhelgonakyrkan)

» » 2 » » 20,369.8 » (Universitetsbiblioteks
tomten)
»

» 5 » » 5,938.4 » (Södra Sveriges sjuk
sköterskehem)
»

»15 » » 1,902.2 » (Biskopens trädgård)

samt hälften av gatorna

omkring figur 2, på

kartan uppmätt till 2,126.o » .................. 43,292.3 »

I värderingen ingår således återstoden 261,213.5 m2.

Skälen för berörda undantag ha för oss varit beträffande figurerna 1 och

15, att de synas böra även i framtiden disponeras för nuvarande ändamål,

och beträffande figur 5, att detta område redan är friköpt. Beträffande figur

2, bibliotekstomten, gäller, att den vid upplåtelsen år 1901 åsatts en viss avgäld

utan förbehåll om rätt till förhöjning i annan mån än som följer av att

avgälden satts i spannmål att lösas efter markegång. Lösenbeloppet för bibliotekstomten

jämte vidliggande gatumark synes därför böra bestämmas till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

avgäldens kapitaliserade värde. Avgälden har för åren 1938—1942 utgjort i

medeltal 250 kronor 98 öre, motsvarande ett efter 4 procent kapitaliserat

värde om 6,250 kronor, och år 1942 286 kronor 19 öre, motsvarande efter

sagda räntefot ett kapitaliserat värde om 7,155 kronor.

Vad beträffar de i värderingen ingående delarna av Helgonagård ha vi i

anslutning till de olika värderingsgrunder, som angivas i närslutet värderingsförslag,

ansett områdena ifråga böra åsättas ett värde av 900,000 kronor.

Härav belöper, fördelat efter kvadratmeter och ett för hela Helgonagård

antaget enhetspris, på seminarie tomten cirka 155,000 kronor och på övriga i

värderingen ingående områden cirka 745,000 kronor. För bibliotekstomten

har ovan angivits avgäldens kapitaliserade värde enligt olika alternativ till

6,250, respektive 7,155 kronor.

Över sagda värdering ha utlåtanden avgivits utav universitetskanslern,

efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter i Lund, samt av

byggnadsstyrelsen och statskontoret ävensom av kammarkollegiet, efter hörande

av stiftsnämnden i Lund.

Stiftsnämnden har därvid anfört bland annat.

Även om stiftsnämnden med skäl hade kunnat göra anspråk på högre

värden för nu ifrågavarande områden — en betydande andel av dessa tillhöra

den mest välbelägna tomtmarken i Lund — har emellertid stiftsnämnden

slutligen stannat för att ej framställa någon erinran mot de föreslagna

försäljningspriserna. Områdenas användning och sättet för deras nyttjanderättsupplåtelse

har därvid bland annat varit för stiftsnämnden vagledande.

Beträffande universitetsbibliotekets tomt ha två värden föreslagits. Stiftsnämnden

finner, att det högre värdet eller 7,155 kronor bör utgå — disproportionen

mellan taxeringsvärde och försäljningsvärde är ändock alltför

iögonfallande.

Stiftsnämnden vill särskilt understryka nödvändigheten av att seminarietomten

i detta sammanhang också överföres i statens ägo. Det kan ej anses

tillbörligt, att staten tillhöriga synnerligen värdefulla byggnader äro uppförda

på mark, till vilka staten ej har annat än nyttjanderätt.

Kammarkollegiet har anfört bland annat.

Kollegiet har kommit till den uppfattningen, att det området (frånsett

bibliotekstomten) åsätta värdet av 900,000 kronor är godtagbart.

Bibliotekstomten har genom Kungl. Maj:ts brev den 19 januari 1901 för

alltid avsöndrats och upplåtits till tomt för biblioteksbyggnad mot en avgäld,

som icke kan höjas. Vid försäljning av kyrklig jord har kollegiet i

dylika fall iakttagit den praxis att medgiva försäljning mot en köpeskilling

motsvarande avgäldens kapitaliserade värde. Örn avgälden varit bestämd

i markegångspersedlar, har kollegiet emellertid ansett kapitaliseringen för

närvarande icke böra ske efter en så hög räntefot som 4 procent, motsvarande

tjugufem gånger avgäldens belopp, utan med trettio å trettiofem

gånger avgäldens belopp allt efter omständigheterna. I detta fall anser kollegiet

med hänsyn till att avgälden, som för år 1942 enligt medelmarkegångspriset

uppgick till 286 kronor 19 öre, under de närmaste åren kommer att

stiga — avgälden uträknad efter årspriset 1942 å persedlarna skulle uppgå

till 421 kronor 73 öre — skäligt att ersättningen för en äganderättsöverlåtelse

bestämmes till trettiofem gånger det nuvarande avgäldsbeloppet eller i

runt tal 10,000 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

Det av stiftsnämnden framförda önskemålet, att vid en överlåtelse även

seminarietomten medtages, så att löseskillingen för hela området kommer att

vara tillgänglig för återplacering i värdebeständig valuta, anser kollegiet så

vitt möjligt böra vinna beaktande.

Övriga hörda myndigheter ha förklarat sig icke ha något att erinra mot

värderingsmännens förslag.

c. Fråga om gäldande av vissa gatukostnader m. m.

Lunds stad har mot universitetet riktat krav på bidrag till stadens kostnad

för iordningställande av vissa gator invid universitetets institutioner.

Rättsförhållandena på detta område ha icke reglerats enligt därom gällande

bestämmelser, väsentligen på grund av de invecklade ägande- och nyttjanderättsförhållandena.

Den 24 januari 1936 uppdrog Kungl. Majit därför åt

kammarrådet Grönvall att verkställa utredning angående frågans rättsliga

läge och föra förhandlingar i ämnet med staden. Sedan Grönvall inkommit

med redogörelse för vad som vid utredningen framkommit och med vissa förslag

till utvidgning av förhandlingsuppdraget, återkallade Kungl. Majit

Grönvalls uppdrag och bemyndigade i stället chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla ovannämnda sakkunniga för utredning angående universitetets

markbehov och därmed sammanhängande frågor. Då de sakkunniga

i sitt förutnämnda betänkande den 27 februari 1939 av olika skäl icke upptagit

frågan om gäldandet av gatukostnader m. m., uppdrog Kungl. Majit

den 11 juli 1941 åt Grönvall att verkställa eventuellt erforderlig ytterligare

utredning angående denna fråga ävensom att med staden fullfölja förhandlingarna

i ämnet och vad därmed ägde samband.

Till fullföljande av sitt uppdrag har utredningsmannen överlämnat en

mellan honom för Kungl. Majit och kronan, å ena, och drätselkammaren i

Lund för staden, å andra sidan, träffad villkorlig överenskommelse, vilken

torde såsom bilaga 2 få fogas vid detta protokoll. Till belysande av överenskommelsens

ekonomiska innebörd torde såsom bilaga 3 få vid protokollet

fogas vissa av vederbörande stadstjänstemän avgivna yttranden i ärendet

(jfr även bilaga 1).

Överenskommelsen förutsätter, att Helgonagård nr 1 överföres från kyrkofonden

till universitetet, och utgör således ett led i de förut behandlade strävandena

att sörja för universitetets utvecklingsmöjligheter. Överenskommelsen

innebär i huvudsak följande.

Staten skall till staden utan ersättning och med full äganderätt överlämna

ali den staten tillhöriga, i Helgonagård nr 1 ingående mark, som enligt

gällande stadsplan avses för gata eller annan allmän plats. Kostnaderna för

iordningställandet av gator skola utgöras i enlighet med kungl, brev den 2

december 1881, sådant innehållet i detta brev — i överensstämmelse med av

staden i senare tid tillämpad praxis — fastställts genom Kungl. Majits dom

den 30 januari 1939 i mål mellan enskild fastighetsägare och staden, med

skyldighet för universitetet att omedelbart erlägga betalning för redan debiterade

men ej gnidna gatukostnader. Staden har dock påtagit sig att bidraga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

till täckandet av universitetets gatukostnader med 25 procent av dessa samt

därjämte befriat universitetet från utgivandet av gatukostnadsersättning beträffande

kvarteret Bispen (universitetsbiblioteket) samt kvarteret Botanicum

(botaniska trädgården). Stadens bidrag till gatukostnaderna har bestämts

med hänsyn till de allmännyttiga ändamål, som kvartersmarken i

universitetets eller landstingets hand skall tjäna, och den föreslagna befrielsen

från gatukostnadsersättning för kvarteren Bispen och Botanicum har

motiverats av att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten.. Universitetet

har beträffande kvarteret Botanicum dessutom förbundit sig att

anordna viss ny förbindelse.

I överenskommelsen har särskilt beaktats frågan om fördelningen av kostnaderna

för Tornavägen, därest densamma å viss sträcka mellan Getingevägen

och Sölvegatan skulle komma att utföras i försänkt läge, vilket måhända

kommer att befinnas önskvärt för landstingets del. I dylikt fall skola

kostnaderna för eventuellt av universitetet (landstinget) påkallade en eller

två förbindelsebroar över den försänkta gatan gäldas av staden och markägaren

till hälften vardera.

Staden skall vidare övertaga universitetets underhåll av planteringarna inom

kvarteret Bispen (universitetsbiblioteket), tomten nr 12 inom kvarteret

Sankt Peter (Sankt Petri kyrkogård) samt Lundagård och Tegnérsplatsen

med hänsyn till att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten på sådant

sätt, att de kunna i viss mån jämställas med stadens epia öppna platser

av motsvarande art. Den årliga gatuskatten för dessa områden ävensom för

kvarteret Botanicum skall jämväl upphöra att utgöras av universitetet.

Enligt § 8 i överenskommelsen skall densamma före den 1 juli 1943 godkännas

såväl av stadsfullmäktige som av Kungl. Maj:t, och överenskommelsen

är dessutom beroende av att Kungl. Maj:t meddelar beslut i de avseenden,

som paragrafen i övrigt innehåller.

De ekonomiska konsekvenserna av överenskommelsen skulle för universitetets

del enligt av universitetets drätselnämnd på grundval av utredningen i

ärendet (jfr bilaga 3) gjorda beräkningar bli följande.

Vad först beträffar frågan örn universitetets bestridande av gatukostnader

framgår av § 5 av överenskommelsen, jämförd med den utredning, som ingår

i handlingarna,

att kostnaderna för redan debiterade och ej guldna gatukostnader inom

kvarteren Helgonagården, Saxo, Eskil och Absalon, beräknade till 18,635

kronor 62 öre, skola med 75 procent gäldas av universitetet eller med 13,976

kronor 75 öre, vilket belopp skall erläggas, så snart överenskommelsen blivit

slutligt giltig;

att ännu icke debiterade belopp för andra (blivande) gator inom kvarteren

Seminariet, Harjager, Vattentornet västra delen, Vattentornet östra delen,

Eskil, Helgonagården och Absalon, beräknade till 218,600 kronor, likaledes

skola’ med 75 procent gäldas av universitetet; ersättning härför, beräknad

till 164,000 kronor, erlägges först i en framtid;

att kostnaden för vissa gator inom kvarteren Bispen och Botanicum skola

helt bekostas av staden (för redan utlagda gator 15,966 kronor 19 öre och för

ännu icke utlagda, 37,600 kronor),

att kostnaden för avsedd broförbindelse för Tornavägen, beräknad till

174.000 kronor, skall bestridas med 50 procent av universitetet eller med

87.000 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.

Såsom framgår av § 7 i överenskommelsen befrias universitetet från utgivande

av årlig gatuskatt beträffande gator inom kvarteren Sankt Peter, Universitetet,

Lundagård och Lilla Torg samt Botanicum, nu beräknad till 498

kronor 21 öre.

Vidare skulle universitetet jämlikt § 6 under viss angiven förutsättning befrias

från kostnader för underhåll och skötsel av planteringar och gångar inom

kvarteren Bispen, tomten nr 12 inom kvarteret Sankt Peter samt Lundagård

(kvarteren Universitetet och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom Tegnérsplatsen,

häri inräknat renhållning (även snöskottning) samt bevattning och

gatubelysning inom dessa områden. De underhållskostnader härför, som nu

bestridas av universitetet och som skulle i fortsättningen åvila staden, hava

beräknats till 6,000 kronor årligen.

Drätselnämnden, i vars yttrande större konsistoriet har instämt, har understrukit

den utomordentliga vikten av att universitetet förvärvar Helgonagård.

Nämnden, som icke har något att erinra mot de i den preliminära överenskommelsen

intagna bestämmelserna, tillstyrker, att densamma blir slutligt

godkänd. Härvid måste emellertid iakttagas, att, då universitetet saknar medel

till gäldande av ifrågakommande gatukostnader — beräknade till sammanlagt

cirka 265,000 kronor, därav 13,976 kronor 75 öre förfallna till betalning

— statsmedel måste anvisas för ändamålet. Drätselnämnden har i detta

sammanhang framhållit, att likviden för Helgonagårds överförande från kyrkofonden

till universitetet icke bör utgå av universitetets tillgångar utan av

statsmedel.

Kanslersävibetet för rikets universitet har ansett den föreslagna uppgörelsen

vara av beskaffenhet att kunna från statens och universitetets synpunkt

i huvudsak godtagas. Kanslern har liksom drätselnämnden påyrkat, att eventuellt

vederlag för Helgonagård utgår av statsmedel.

Byggnadsstyrelsen har ej funnit något att erinra mot den preliminära överenskommelsen.

Styrelsen har ansett statens eftergifter enligt denna väl uppvägas

av stadens medgivanden rörande gatuanläggningskostnader, gatuskatter

m. m. I avsaknad av erforderliga sakuppgifter har styrelsen dock icke

kunnat taga ställning till riktigheten av de siffermässiga beräkningarna i

ärendet. Länsstyrelsen i Malmö och statskontoret ha icke funnit något att erinra

mot den föreslagna överenskommelsen.

Lunds stadsfullmäktige ha genom lagakraftvunnet beslut den 28 november

1941 för sin del godkänt överenskommelsen.

I samband med den i det föregående omnämnda värderingen av Ilelgonagård

lia stadsfullmäktige genom lagakraftvunnet beslut den 27 november

1942 medgivit, att överenskommelsen skulle få gälla även för det fall, att de

delar av seminarietomten, som enligt gällande stadsplan utgjorde kvartersmark,

icke för närvarande överfördes från kyrkofonden till statens allmänna

fastighetsfond, dellbnden för Lunds universitet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå önskvärdheten av att de markfrågor,

vilka röra Lunds universitet och Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar

i Lund, åtminstone i viss utsträckning nu vinna sin lösning. I

princip synes därvid den plan, som angivits i 1939 års sakkunnigutlåtande,

vara lämplig. Det synes mig sålunda ofrånkomligt, att universitetet åter kommer

i besittning av åtminstone delar av det s. k. södra sjukhusområdet eller

Paradislyckan, men det synes mig icke nödvändigt att för närvarande taga

ställning till huruvida universitetet skall övertaga även den norra delen av

detta område med dess relativt nya och ändamålsenliga byggnader. Jag anser

vidare riktigt, att de områden av Helgonagård, vilka redan upplåtits till universitetet

och landstinget, bibehållas vid dessa upplåtelser samt att områdena

nu mot vederlag till kyrkofonden föras över från denna till statens allmänna

fastighetsfond, Lunds universitets delfond. Vad beträffar den till folkskoleseminariet

upplåtna tomten, torde det icke vara lämpligt att redan nu reservera

denna för utvidgning av sjukhusområdet, eftersom det icke kan komma

i fråga att under överskådlig tid disponera den på tomten uppförda, jämförelsevis

nya och ändamålsenliga byggnaden för annat ändamål än det nuvarande.

Däremot anser jag i likhet med vad i värderingsärendet uttalats av

Lunds stiftsnämnd och kammarkollegiet, att jämväl seminarietomten bör överföras

mot vederlag från kyrkofonden till statens allmänna fastighetsfond och

i anslutning till vad jag nyss anfört, till byggnadsstyrelsens delfond, i vilken

de för de statliga seminarierna upplåtna fastigheterna ingå.

Beträffande storleken av det vederlag, som bör tillkomma kyrkofonden för

de områden, vilka sålunda skulle tillföras statens allmänna fastighetsfond, finner

även jag den senast verkställda värderingen ägnad att läggas till grund

för beslut i ämnet. Värdet av den mark, som det här är fråga om, frånsett

bibliotekstomten, har av värderingsmännen föreslagits till 900,000 kronor,

därav 155,000 kronor skulle anses belöpa på seminarietomten och 745,000

kronor på den övriga mark, som ingått i värderingen och som skulle överföras

till Lunds universitets delfond. Jag anser detta förslag kunna godtagas.

Vederlaget för bibliotekstomten bör beräknas efter den utgående avgäldens kapitaliserade

värde och därvid i enlighet med kammarkollegiets förslag bestämmas

till 10,000 kronor.

I enlighet med vedertagen praxis vid försäljning av ecklesiastik jord torde

i förevarande fall värderingskostnaderna böra gäldas av övertagaren, statens

allmänna fastighetsfond, och med ett till 1,600 kronor beräknat belopp i sin

helhet föras på Lunds universitets delfond.

I detta sammanhang förordar jag, att Lunds stads anbud att försälja vissa

områden örn cirka 25,000 kvadratmeter ä 2 kronor 50 öre per kvadratmeter,

därvid staden bestrider all gatukostnad, godtages och att härför anvisas ett

belopp av 62,500 kronor.

Jag har ansett önskvärt, att avtal nu kunde träffas med Fastighetsaktiebolaget

Olshög-Fridhem om förvärv av den bolagets mark, som avses skola ingå

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

i universitetets område. På min anmodan ha värderingsmännen Grönvall och

Nordström förhandlat i saken med en bolagets representant, men denne har

förklarat bolaget icke vara villigt giva något försäljningsanbud. Under sådana

förhållanden lär förvärv av sistberörda mark få ske genom expropriation; anslag

för förvärvet torde dock icke nu böra äskas.

Vad sedan angår ovanberörda villkorliga överenskommelse med Lunds stad

angående avstående av viss gatumark, gäldande av gatukostnader m. m., anser

jag den godtagbar och tillstyrker, att överenskommelsen jämväl för statens

del slutligt godkännes, vilket enligt § 8 i densamma skall ske före den 1 juli

1943. Därmed nödvändiggöres ett anslag av ett till 14,000 kronor avjämnat

belopp för täckande av redan debiterade men ej guldna gatukostnader beträffande

redan utförda gator utanför de vissa universitetsinstitutioner tillhörande

tomterna.

Ett genomförande av vad jag här ovan föreslagit kommer att framdeles

minska universitetets löpande stat, i det dels de årliga avgälder, som utgå för

de till universitetet upplåtna områdena, bortfalla, dels universitetet får av

landstinget uppbära de årliga avgälderna för de till landstinget upplåtna områdena,

dels ock staden övertager vissa kostnader för vissa områden, tillgängliga

för allmänheten m. m. från och med den 1 januari 1944. Då den ekonomiska

regleringen mellan kyrkofonden och allmänna fastighetsfonden lämpligen

bör anknytas till avgäldsåret — avgälderna betalas i december månad

— komma verkningarna av nu avsedda transaktioner ej att i nämnvärd grad

påverka universitetets budget för budgetåret 1943/44.

För den föreslagna överföringen av Helgonagårdsmarken från kyrkofonden

till statens allmänna fastighetsfond torde riksdagens medverkan endast

vara erforderlig i fråga om vederlaget. För förvärvet av den ecklesiastika och

staden tillhöriga mark, som skall tillfalla universitetet, torde ett kapitalinvesteringsanslag

av (745,000 -f- 10,000 -f- 1,600 + 62,500 =) 819,100 kronor böra

anvisas. I anslagsbeloppet torde emellertid böra inräknas jämväl ovannämnda

ersättning till Lunds stad för vissa gatukostnader eller cirka 14,000 kronor,

varför anslaget bör uppföras med (819,100 -f- 14,000 =) 833,100 kronor. För

förvärvet av folkskoleseminariets tomt torde böra anvisas ett investeringsanslag

av 155,000 kronor; någon gatukostnadsersättning skall icke nu utgå

beträffande denna tomt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under statens

allmänna fastighetsfond anvisa

dels till Förvärv av viss mark jör Lunds universitets räkning

ett investeringsanslag av............kronor 833,100;

dels ock till Förvärv av folkskoleseminariets i Lund tomt

ett investeringsanslag av................kronor 155,000.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 875.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—7

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Majit Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.

Sverket

Psykiatriska

kliniken^^^

Lunds

Norra lasarettsområdet

$^4/

Lasarettet^»

ESKIL

Sjuksköterske
-

hemmet

astighets

Olshög-Fridhem

ALLHELGONAfKYRKAN

)

°<v> SfA

"ȁoS

NK

Allhelgonaskolanj \>

Wf
-

Från He/oonaoård upplåten mark.

+ + + + "Bib/iotekstomten” till universitetet.

----Övrig till universitetet upplåten mark

■+■ — "Seminarietomten"

Över/åtes till Lunds stad för gatuändamål

Till Landstingets disposition

Södra

Y/^-Q I as arettsf]

/ område^

h''

ny

paradis

r

Lasarettet

— • Södra lasarettsområdet.

För universitetet avsedd mark

Tillhörig Lunds stad

-Patologiska

|institutionen___T /

—r»Q. • _J*—t, /

s_9 a Ian t____

Fastighets A.B. Olshög-Fridhem.

%

$ ; i /{§

*slrF

N A hJ

«<jLt

,VNȊ!^

STÄDET

i—i

Botaniska institutionen

Nä. N*

LJ 1 BOTANICUM

SANKT THOMAS

»///

/ u^o//

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 275.

43

Bilaga 2.

överenskommelse

mellan

Kungl. Majit och kronan samt drätselkammaren angående

mark från Helgonagård m. m.

I ett av Kungl. Majit den 11 juli 1941 avgjort ärende angående upplåtelse

till Lunds universitet av mark tillhörande Helgonagården nr 1 i Lunds stad

m. m., hava kammarkollegium och statskontoret i gemensamt utlåtande den

27 juni 1941 anfört, bland annat: »Det syntes lämpligt, att universitetet nu i

ett sammanhang förvärvade äganderätten till all Helgonagårds mark med undantag

allenast av Biskopshusets och Allhelgonakyrkans tomtområden, men

omfattande sålunda även vissa till landstinget och folkskoleseminariet i Lund

upplåtna markområden». Med utgående från att Helgonagård nr 1 i huvudsakligen

den omfattning, som ämbetsverken sålunda föreslagit, upphör att

vara en kyrko-(biskopslöne-) fondens fastighet och i stället blir Lunds universitets

egendom samt, i vad den utgör kvartersman, disponeras för universitetsändamål

eller för Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar samt,

vad avser kvarteret Seminariet, tills vidare för nuvarande eller annat statligt

ändamål, har mellan Kungl. Majit och Kronan genom undertecknad Grönvall,

med anledning utav mig av Kungl. Majit den 11 juli 1941 meddelat

uppdrag, å ena, samt Lunds stad genom dess drätselkammare, a andra sidan,

träffats följande villkorliga:

överenskommelse.

§ 1.

Mom. Ilo) Kronan överlåter till staden utan ersättning med full äganderätt

all Kronan tillhörig, i Helgonagård nr 1 ingående mark, vilken, å härvid

fogade kartbilaga1 angiven med gul färg, enligt nu gällande stadsplan avsetts

för gata eller annan allmän plats.

Den överlåtna marken, som av Kronan överlämnas fri från penninginteckningar,

tillträdes av staden,

i den mån marken redan är utlagd till avsett ändamål, så snart denna överenskommelse

i enlighet med bestämmelserna i § 8 här nedan blivit slutligt

S samt i övrigt så snart den behöver tagas i anspråk för det i stadsplanen avsedda

ändamålet.

Skulle beträffande dylik mark vid tidpunkten för tillträdet gälla gentemot

annan än Kronan viss redan nu upplåten nyttjanderätt, har staden att med

nyttjanderättshavaren träffa särskild uppgörelse angående nyttjanderättens

upphörande beträffande gatumarken.

Mom. 2:o) Universitetet förbinder sig att på sin bekostnad snarast möjligt

efter det denna överenskommelse blivit slutligt giltig, anordna en ny för allmänheten

avsedd grind i stängslet kring kvarteret Botanicum, ungefär mitt i

detsammas östra kvarterslinje utmed Olshögsvägen.

1 Finnes bland handlingarna i ärendet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Marits proposition nr 275.

§ 2.

Staden bestrider ensam alla kostnader för den överlåtna markens laga avskiljande

från stamfastigheten ävensom för lagfart å detta fång.

§ 3.

Därest mark, vilken genom denna överenskommelse överlåtes till staden,

enligt blivande stadsplan skulle upphöra att utgöra gata eller annan allmän

plats, skall äganderätten till dylik mark återgå till Kronan med skyldighet

för Kronan att ensam svara för därvid uppkommande lagfarts- och andra

kostnader.

§ 4.

Kronan och blivande ägare till kvartersmark utmed nu till staden överlåten

gatumark befrias från utgivande av gatumarksersättning.

§ 5.

Ifråga örn skyldighet för ägare till kvartersmark inom Helgonagård nr 1 att

bidraga till kostnader för iordningställandet av gator äro parterna ense om,

att dessa kostnader skola utgöras i enlighet med Kungl. Maj:ts brev härom

den 2 december 1881, sadant innehållet i detta brev — i överensstämmelse

med av staden i senare tid tillämpad praxis — fastställts genom Kungl.

Maj:ts dom den 30 januari 1939 i mål mellan enskild fastighetsägare och

staden.

Under ovan angiven förutsättning att ali mark till Helgonagård nr 1 med

undantag av de två områden, av vilka det ena upplåtits för Allhelgonakyrkan,

och det andra ingår i Biskopen anvisad boställsfastighet, upphör att vara en

kyrko-(biskopslöne-) fondens fastighet och i stället blir Lunds universitets

egendom samt, i vad den utgör kvartersmark, disponeras för universitetsändamål

eller för Malmöhus jäns landstings sjukvårdsinrättningar samt, vad

avser kvarteret Seminariet, tills vidare för nuvarande eller annat statligt ändamål

lämnar emellertid Lunds stad till förmån för Lunds universitet följande

medgivanden.

1. Staden förbinder sig att bidraga till täckandet av de universitetet i enlighet

med ovanstående åvilande gatukostnaderna med 25 procent av dessa

kostnader, dock med här nedan i punkt 2 angivna ytterligare modifikationer.

2. Staden befriar universitetet från utgivande av varje som helst gatukostnadsersättning,

som eljest skulle beträffande kvarteren Bispen och Botamcum

åvilat universitetet.

Därest Tornavägen å viss sträcka mellan Getingevägen och Sölvegatan

skulle komma att utföras i försänkt läge, skall staden ensam vidkännas de

kostnader beträffande gatan, som uppkomma härav, varjämte kostnaderna

för eventuellt av universitetet påkallade en eller två förbindelsebroar över

den försänkta vägen gäldas till hälften av staden och markägaren vardera.

Iidpunkt för utförande av dylik broförbindelse äger universitetet ensam bestämma,

men rörande beskaffenheten av broförbindelse skall särskild överenskommelse

träffas mellan universitetet och staden.

3. Redan debiterade och ej guldna gatukostnader skola, med iakttagande

dock av vad i föregående punkterna 1. och 2. stadgas, gäldas så snart denna

överenskommelse blivit slutligt giltig.

Debiterat belopp för annan (blivande) gatukostnad skall gäldas,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

därest det avser gatudel, som universitetet påkallat skola utläggas före det

staden enligt stadsplanelagen är skyldig upplåta densamma för allmänt begagnande,

så snart gatudelen färdigställts,

samt i övrigt så snart enligt stadsplanelagen skyldighet föreligger för staden

att upplåta gatudelen till allmänt begagnande, dock att, därest Tomavägen

utmed kvarteret Seminariet utföres i försänkt läge, den universitetet för

sagda kvarter åbelöpande gatukostnaden icke skall gäldas förrän en broförbindelse

över Tornavägen kommit till stånd.

Den part, som förskjutit kostnaderna för i punkt 2 avsedd broförbindelse,

skall av motparten erhålla ersättning för på denne belöpande andel i kostnaderna

för broförbindelsen, så snart densamma är färdigställd.

§ 6.

Staden förbinder sig att, räknat från och med det årsskifte, som inträffar

närmast efter det denna överenskommelse blivit slutligt giltig, samt tillsvidare

och med ett års ömsesidig uppsägningsrätt utan ersättning fullgöra

universitetets underhåll av planteringar och gångar inom kvarteret Bispen,

tomten nr 12 inom kvarteret Sankt Peter samt Lundagård (kvarteren Universitetet

och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom Tegnérsplatsen, allt under

förutsättning att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten i huvudsakligen

samma utsträckning som för närvarande.

Underhållet avser vidmakthållandet av nuvarande anläggningar efter i huvudsak

samma normer, som tillämpas beträffande stadens öppna platser av

motsvarande art.

Stadens förevarande åtagande omfattar även erforderlig renhållning, däri

inbegripet snöskottning, samt bevattning och gatubelysning inom områdena,

men icke skötsel och vård av planen öster om universitetsbyggnaden eller

övriga befintliga konstbyggnader, eller konstverk, minnesmärken och dylikt,

ej heller vatten till universitetsfontänen.

Ändring av nu befintlig anläggning inom ifrågavarande områden får ej av

staden vidtagas annat än efter särskild överenskommelse med universitetet.

§ 7.

Från och med den i § 6 ovan angivna tidpunkten skall universitetet åvilande,

i Kungl. Maj:ts förberörda brev den 2 december 1881 avsedd årlig

gatuskatt icke utgöras beträffande av universitetet ägd eller disponerad mark

inom kvarteret Bispen, tomten nr 12 i kvarteret Sankt Peter, Lundagård

(kvarteren Universitetet och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom kvarteret

Botanicum, allt så länge respektive område hålles öppet för allmänheten i

huvudsakligen samma utsträckning som för närvarande.

§ 8.

Denna överenskommelse skall anses hava till alla delar förfallit därest icke

före den 1 juli 1943 dels överenskommelsen godkänts ej mindre av Lunds

stadsfullmäktige genom beslut, som vinner laga kraft, än även av Kungl.

Majit, dels och Kungl. Majit meddelat beslut om att, i enlighet med vad

ovan i § 5 angives, ali till Helgonagård nr 1 hörande mark med undantag av

de två där angivna områdena skall upphöra att vara kyrko-(biskopslöne-)

fondens fastighet och i stället bliva Lunds universitets egendom samt, i vad

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj ris ''proposition nr 275.

den utgör kvartersmark, disponeras för universitetsändamål eller för Malmöhus

läns landstings sjukvårdsinrättningar samt, vad avser kvarteret Seminariet,

tills vidare för nuvarande eller annat statligt ändamål.

Av denna överenskommelse äro två likalydande exemplar upprättade och

växlade.

Lund den 5 september 1941.

Å drätselkammarens vägnar:

TORSTEN ANDREE.

Gösta Wetterlöf.

Bevittnas:

Folke Forsström. Märta Adler.

Stockholm den 13 september 1941.

För Kungl. Majit och Kronan:

STEN GRÖNVALL.

Bevittnas:

77. Skotte. Nils Edling.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 875.

47

Bilaga 3.

Till Drätselkammaren i Lund.

I enlighet nied kammarens anhållan av den 7 dennes angående utredning

rörande kostnaderna för underhållet av vissa Universitetet tillhörande planteringar

får jag härmed vördsamt överlämna en kostnadsberäkning, som uppgjorts

med utgång från 1940 års avlöningsförhållanden och i jämförelse med

vad vissa berörda områden kostat i underhall den tid staden handhaft skötseln

utav dem.

I beräkningen ingår icke någon kostnad för större omändringsarbeten eller

för arbeten med trädplombering e. 1. ej heller för nyanskaffning av bänkar o. 1.

Kostnadsberäkning:

för helt år

beräknas underhållskost
-

naden till

Anläggningarna å Lundagård, Universitetsplatsen samt södra de- kronor

len av Tegnérsplatsen (de områden staden handhaft skötseln

av de senaste åren under tiden 15 mars—15 nov.) .......... 4,200: —

Anläggningarna å tomt nr 12 inom kvarteret St. Peter . ....... 600: —

Anläggningarna kring Universitetsbiblioteket, kvarteret Bispen . . 1,200: —

Summa kronor 6,000

Lund den 29 augusti 1941.

OSCAR AHLSTRÖM.

Till Drätselkammaren i Lund.

Till stadsingenjörskontor et har överlämnats ett förslag till överenskommelse

mellan Lunds stad och universitetet angående gatumark och gatukostnader

å Helgonagård m. m. med anhållan, att kontoret måtte till drätselkammaren

inkomma med en utredning angående de ekonomiska konsekvenserna

av ifrågavarande avtal i vad det avser gatumark och gatukostnader

och vad därmed sammanhänger.

I anledning härav får jag härmed vördsamt anföra följande:

1) Överlåtande till staden av gatumark. Marken har å härtill fogad karta,

bilaga A, utmärkts med gul färg och utgöres av

stadsägan

273 A

om. . .

..... 857.3

kvm

del av »

275

. . . c:a 31,150

»

» » »

276

»

..... 630

5)

» » »

277

»

..... 1,720

»

» » »

278

..... 45

»

Summa c:a 34,400 kvm.

Då Helgonagård nr 1 i sin helhet innehåller 304,160 kvm, utgör gatumarken

11.3 procent.

2) Kostnaden för första försättande i fullgott skick av gator. Ifrågavarande

gator, angränsande universitetets områden, ha inlagts å den härtill bifogade

kartan, bilaga B.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Kvarter och till detsamma angränsande gator

Kostnad åbelöpande

kvarteret

Kostnad att

påföras sta- den, 25 %

pr gata

summa

resp. 100 %

1

2

3

4

a) Gator till vilka staden förbinder sig att bidraga

till täckning av kostnaderna nied 25 procent och son

ännu icke debiterats eller guldits.

Kv. Seminariet.

Torna vägen...........

Harjagersvägen ..........

43,400: —

10,800: —

Kv. Harjager.

Harjagersvägen ........

3,200: —

3,200: —

Baravägen ........

6,400: —

1,600: —

Kv. Vattentornet västra delen.

Baravägen .........

2,500: -

Harjagersvägen ............

10,000: —

Tornavägen .........

9,600: —

Sölvegatan ............

9,100: —

31,200: —

7,800: —

Kv. Vattentornet norra delen.

(Förvärvas av staden)

Kv. Vattentornet östra delen.

Ny gata ....................

fi 4on-

Sölvegatan ............

8,400: —

8,900: —

Tornavägen ........

Kv. Eskil.

Tornavägen ..........

40,000: —

15 900*

23,700:

5,900: —

Sölvegatan ...........

Helgonavägen .........

23,200: —

Kv. Helgonagården.

Tornavägen ......

0 1 oo-

<y,10U: —

19,800: —

Sölvegatan ...........

15*700: —

Kv. Absalon.

Helgonavägen .........

5 700*

24,000: —

6,200: —

Helgonabacken .......

4300*

Summa

218,600: —

54,600: —

b) Gator, gränsande till kvarteren Bispen och Bo- tanicum, för vilka kostnaderna helt påföras staden och

som ännu icke debiterats eller guldits.

Kv. Bispen.

17,500: —

7,900: —

25,400: —

25,400: —

Kv. Botanicum.

12,200: —

12,200: —

12,200: —

Summa

37,600: —

37,600: —

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 275.

49

Kvarter och till detsamma angränsande gator

Kostnad åbelöpande

kvarteret

Kostnad att

påföras sta- den, 25

resp. 100 %

pr gata

summa

1

2

8

i

c) Redan debiterade och ej guldna gatukostnader, till

vilka staden förbinder sig att bidraga till täckning av

kostnaderna med 25 procent.

Kv. Helgonagården.

Gerdagatan .....................................

Helgonavägen ...................................

4,182:11

5,453: 54

9,635: 65

2,408: 91

Kv. Saxo.

Helgonavägen ...................................

Gerdagatan .....................................

5,605: 20

3,268: 93

8,874: 13

2,218: 53

Kv. Eskil.

Helgonavägen ...................................

36: 14

36:14

9:03

Kv. Absalon.

Helgonavägen ...................................

Summa

89: 70

89: 70

22:40

18,635: 62

4,658: 87

d) Redan debiterade och ej guldna gatukostnader,

avseende kvarteren Bispen och Botanicum, för vilka

kostnaderna helt påföras staden.

Kv. Botanicum.

Tunnvägen .....................................

Olshögsvägen ...................................|

Östervångsvägen ................................|

5,680: 80

110,285: 39

15,966:19

15,966:19

Summa

15,966: 19

15,966:19

c) Kostnader för utförande av Tomavägen i försänkt läge samt tvä förbindelsebroar däröver.

Försänkning av Tomavägen.

Jordschaktning, 30,000 kbm ä 5:— ............................................ 150,000: —

Släntbeklädnad, 4,500 kvm å 1:25 .............................................. 5,625: —

Omläggning av vattenledning, 350 m ä 23:— .................................... 8,050: —

Diverse och oförutsett ......................................................... 8,325: —

Vägportar.

A-pris: Underbyggnad

Landfästen ............

Mellanpelare ...........

Diverse och oförutsett .

Summa 172,000: —

36,000: —

9,600: —

4,400: -- 50,000: —

Överbyggnad

Längs- och tvärbalkar .........

Brobana .....................

Beläggning å kör- och gångbana

Diverse och oförutsett .........

5,000: —

26,000: —

2,200: —

3,800: — 37,000: —

Summa 87,000: —

Totalkostnad: 2 st vägportar ä 87,000: —

kronor 174,000: —

1 Beloppet är av stadsingenjörskontor^ debiterat men räkning har ännu ej utfärdats.

Bihang till riksdagens protokoll 19/iS. 1 sami. Nr 27ö.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

3) Årlig (ständig) gatuskatt, karta bilaga C.

a) Kvartersmark och gator, för vilka ständig gatuskatt nu utgår men föreslås icke vidare utgå.

Kv. Sankt Peter, tomt nr 12.

Bredgatan ................................................................. 13:92

Sankt Petri Kyrkogata ..................................................... 14: 04

Kv. Universitetet, Lundagård samt Lilla Torg.

Paradisgatan .............................................................. 38:34

Sandgatan ................................................................ 68:05

Kyrkogatan ............................................................... 56:97

Kv. Botanicum.

27:96

163: 36

Tunnvägen ................................................................ 53:05

Olshögsvägen ..............................................................| 121 38

Ostervangsvagen ...........................................................|

I 16:39

Östra Vallgatan .................................................. 10: 28 132: 46 306:89

| 105: 79_

Summa 498:21

b) Kvartersmark och gator för vilka ständig gatuskatt kommer att utgå efter färdigställandet men

föreslås påförd staden.

Kv. Botanicum.

Kapellvägen .................................................................... 30: —

Kv. Bisten.

Helgonavägen .................... 65: —

Allhelgona Kyrkogata ...................................................... 20: —

Helgonabacken ............................................................ 30: — ^15._

Summa 145: —

Sammanfattning.

Förslag till överenskommelse mellan Lunds stad och universitetet angående gatumark och gatukostnader

m. m. medför för staden utgifter eller minskade inkomster till följande belopp:

Företag

Vid tidpunkten

för överenskom- melsens ikraft- trädande

Framdeles

Gatuanläggningskostnader till vilka staden bidrager med 25 proc.

4,658: 87

54,600: —

Gatuanläggningskostnader vilka staden helt gäldar ............

15,966:19

37,600: —

Kostnader för Tornavägens sänkning ........................

—

172,000: —

Kostnader för 2 st. broförbindelser över Tornavägen (halva kost- naden) .................................................

87,000: —

Summa kronor

20,625: 06

351,200: —

Ständig gatuskatt (årlig inkomstminskning) ..................

498: 21

145: —

Lund den 16 oktober 1941.

AND. E. ANDERSSON.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275. 51

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka.................. 1

2. Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala om- och tillbygg
nad

m. m.......................................... 3

3. Utförande av vissa underhållsarbeten vid serafimerlasarettet .... 5

4. Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset i Uppsala. 7

5. Vissa byggnadsarbeten vid tekniska högskolan Stockholm .... 22

6. Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk teknologi

vid Chalmers tekniska högskola........................26

7. Vissa markfrågor vid Lunds universitet....................28

a. Utredning om universitetets markbehov m. m..............29

b. Framställningar örn markförvärv för universitetets räkning .... 33

c. Fråga om gäldande av vissa gatukostnader m. m...........37

Bilaga 1...............................................—

» 2...............................................43

» 3..............................................47

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. s. 4 i texten
  2. SU 1943:215 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. s. 11 i texten