Angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:275, Angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
1
Nr 275.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; given Stockholms slott den 14- maj 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anhåller
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge att få underställa
Kungl. Maurts prövning vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde samt anför härom följande.
1. Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka. Uppsala domkyrkas
yttre befinner sig i ett synnerligen bristfälligt skick. I avvaktan på en genomgripande
restaurering lia under de senare åren omfattande skyddsarbeten
måst vidtagas på domkyrkans ytterdelar för avhjälpande av skador, som inBihang
till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 275. 1
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
neburit fara för människor och risk för byggnadsverkets bestånd. Sålunda medgavs
åren 1938 och 1939, att för ändamålet finge disponeras sammanlagt högst
284,600 kronor, huvudsakligen ur förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
År 1941 anvisades slutligen ett reservationsanslag av 208,000 kronor under
rubriken Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln (propositionen
1941: 63, riksdagens skrivelse 1941: 200).
Sistnämnda anslag avsåg huvudsakligen ombyggnad av strävsystemet ovan
sidoskeppstaken på domkyrkans södra fasad samt över gesimsen på kleristoriemuren
på samma sida jämte fogningsarbete på denna mur. Därjämte var
anslaget avsett för utförande av vissa restaureringsarbeten, för vilkas verkställande
de tidigare anvisade medlen icke räckt till, nämligen rivning av
kontrefortavtäckningar, nedtagning av vattenutkastare och fogrensningsarbete.
Vidare inbegreps försöksbehandling av kapellkransens taklist.
Domkapitlet i Uppsala har nu i skrivelse den 17 februari 1943 framhållit,
att vid västfasaden risk föreligger för att tid efter annan lossnande cementpartier
av större eller mindre tyngd falla ned. Hittills har man försökt förebygga
dessa risker genom att knacka över cementpartierna och nedtaga lösa stycken.
Denna metod har emellertid icke lämnat betryggande resultat och blir i längden
ganska dyrbar, då överknackning måste göras varje år till en kostnad av
3,000 ä 4,000 kronor varje gång, eftersom nya stycken lossna efter varje
köldperiod.
Av handlingarna inhämtas, att betongpartierna förete sprickor, som ofta
äro djupgående. Frysning i sprickorna utvidgar dessa och ökar faran för att
betongstycken skola falla ned. Sålunda finnas blockdelar, som endast genom
inspänning mellan andra block stanna i sitt läge. Ofta äro dylika block bärande
baser och alltså särskilt utsatta för påfrestning. Vidare äro tegelmurarna
mättade av fukt och skadas också vid frysning.
Domkapitlet framhåller, att domkyrkans huvudportal är belägen mellan
de båda västvalven och att ifrågavarande parti följaktligen är av särskild vikt
ur säkerhetssynpunkt. Det har efter upprepade och ingående undersökningar
genom fackmän visat sig ofrånkomligt att vidtaga särskilda och mera effektiva
skyddsåtgärder för denna del av domkyrkans exteriör. Den mest effektiva
åtgärden vore givetvis att avspärra västportalen, men en dylik åtgärd
anses icke möjlig, då den andra portalen, den södra, är fullkomligt otillräcklig,
särskilt vid kyrkans utrymning efter gudstjänsternas slut. Domkapitlet
förordar därför utvägen att uppföra ett cirka 26 meter långt, 6 meter brett
och 5 meter högt skyddstak av trä mellan västportalen och den stora fritrappan
väster örn kyrkan samt avspärra västra hälften av platsen kring domkyrkan
genom ett enkelt stängsel. Förslag härtill har uppgjorts av arkitekten
N. Friberg i samråd med professorn H. Kreuger och länsarkitekten J. Curman.
Kostnaden har beräknats till 16,076 kronor.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Byggnadsstyrelsen har på domkapitlets förfrågan förklarat sig icke ha något
att erinra mot förslaget eller kostnadsberäkningen.
Domkapitlet anför, att domkapitlet ej av egna medel kan bekosta de
ifrågavarande skyddsanordningarna. Det har emellertid visat sig möjligt att
trots prisstegringar kunna göra en del besparingar på det för budgetåret
1940/41 anvisade anslaget till skyddsarbeten. Av anslaget har nämligen ett
belopp av närmare 17,500 kronor ännu icke förbrukats. Domkapitlet anhåller
således, att domkapitlet måtte få för uppförande av skyddstaket disponera
erforderligt belopp av det oförbrukade överskottet utan hinder därav, att
skyddstaket ej ingår i de arbeten, för vilkas utförande anslaget har anvisats.
Anslaget torde därför böra få disponeras även under budgetåret 1943/44.
Det är tydligt, att åtgärder måste vidtagas för att avlägsna de risker för
besökare av Uppsala domkyrka, som söndervittringen av vissa byggnadsparti
ovanför huvudportalen innebära. Då frågan om en varaktig restaurering
icke nu kan avgöras, måste en provisorisk skyddsanordning vidtagas. Att en
sådan åtgärd som det av fackmännen föreslagna arrangemanget med skyddstak
och avspärrning genom stängsel måste tillgripas är beklagligt men torde
under nuvarande förhållanden icke kunna undvikas. Mot kostnadsberäkningen
har jag ingen erinran att framställa. Såsom av det föregående framgår,
kunna de erforderliga medlen, cirka 16,100 kronor, tagas ur befintlig reservation,
omkring 17,500 kronor, på det för budgetåret 1940/41 beviljade reservationsanslaget
till skyddsarbeten å domkyrkan. Därest riksdagens samtycke
till medelsanvändningen erhålles, torde Kungl. Majit böra framdeles
medgiva, att av förefintlig behållning på anslaget ett belopp av högst 16,100
kronor må användas för uppförande av ifrågavarande skyddstak och stängsel
samt att anslaget må för detta ändamål disponeras jämväl under budgetåret
1943/44.
Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att av förefintlig behållning å det på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under åttonde
huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till vissa skyddsarbeten
å Uppsala domkyrka ett belopp av högst 16,100 kronor
må användas på sätt jag i det föregående förordat.
2. Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala om- och tillbyggnad
ni. ni. Till ifrågavarande ändamål anvisades på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 671,000 kronor,
varav ett belopp av 455,000 kronor avsåg utförande av den s. k. tredje
etappen av örn- och tillbyggnadsarbetena vid biblioteket, vilken åsyftar att
bereda bättre lokaler för låneexpeditionen och det inre tjänstearbetet genom
sammanförande av de nu spridda, olika tjänstelokalerna till bibliotekshusets
mittparti m. m. Enligt propositionen 1941: 57, vari anslaget begärdes, borde
de tidigare till 410,000 kronor beräknade kostnaderna för utförandet av den
Departem
en tsch efelia
Departe
mentschefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
tredje etappen dåmera — enligt vad som inhämtats från byggnadsstyrelsen
— beräknas till 475,000 kronor, varav emellertid 20,000 kronor redan anvisats
i form av anslag till uppgörande av byggnadsplaner och dylikt.
I skrivelse den 29 mars 1943 har byggnadsstyrelsen, som bedriver ifrågavarande
byggnadsföretag i egen regi, meddelat, att de i tredje etappen ingående
arbetena icke kunna slutföras för den beräknade kostnadssumman 455,000
kronor. Styrelsen erinrar, att, sedan kostnaderna för byggnadsföretaget beräknades
i början av år 1941, priserna på byggnadsmaterialier och arbeten icke
oväsentligt stegrats, varjämte arbetena på grund av beslut i anledning av kungörelsen
den 19 juni 1942 om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet
m. m. fördyrats genom att tillräcklig arbetskraft icke kunnat erhållas och
byggnadstiden härigenom blivit förlängd. Till följd härav kommer för byggnadsföretaget
att uppstå en merkostnad, som styrelsen beräknat till omkring
45,000 kronor, motsvarande omkring 10 procent av de beräknade kostnaderna.
Styrelsen framhåller, att kostnadsstegringen å byggnadsföretag sedan tidpunkten
för anslagets beviljande uppgår till cirka 20 procent.
På grund härav och med hänvisning till innevarande års riksdags beslut
(skrivelsen nr 30) i anledning av statsverkspropositionen (kapitalbudgeten,
bilaga 4, punkt 54) har byggnadsstyrelsen hemställt, att 45,000 kronor måtte
ställas till styrelsens förfogande till bestridande av merkostnader för omoch
tillbyggnadsarbetena i universitetsbiblioteket.
På tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisades på kapitalbudgeten
under rubriken Oförutsedda utgifter till Statens affärsverksfonder,
statens allmänna fastighetsfond och fonden för förlag till statsverket ett
reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Detta anslag var avsett att möjliggöra,
att entreprenader skulle kunna anpassas efter inträffande prisstegringar.
Såsom av byggnadsstyrelsen erinrats, har årets riksdag medgivit, att
detta anslag får användas även för täckande av merkostnader, som uppstå
genom att byggnadsföretag till följd av bristen på arbetskraft och material
måste uppdelas i etapper. Anslaget är emellertid ej avsett att anlitas för oförutsedda
utgifter av den art, varom här är fråga. Under sådana omständigheter
synes det lämpligast, att ett tilläggsanslag för bestridande av merkostnaderna
för utförande av den tredje etappen av örn- och tillbyggnadsarbetena vid universitetsbiblioteket
äskas av riksdagen. Mot det av byggnadsstyrelsen begärda
beloppet, 45,000 kronor, har jag intet att invända. Jag erinrar om att ifrågavarande
byggnadsarbeten beräknats vara färdiga denna vår.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala
om- och tillbyggnad m. m. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett
investeringsanslag av....................kronor 45,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 275. 5
3. Utförande av vissa underhållsarbeten vid serafimerlasarettet.
Enligt avtal av den 30 juni 1937 mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena
sidan och direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen
serafimerlasarettet å andra sidan rörande statens övertagande av driften av
serafimerlasarettet har stiftelsen till Kungl. Maj:t och kronan utan avgift
upplåtit sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm. Jämlikt § 5 i avtalet
svarar Kungl. Majit och kronan för underhåll och brandförsäkring av
fastigheten intill dess lasarettets verksamhet flyttas till annan sjukvårdsinrättning.
Ehuru fastigheten alltjämt tillhör stiftelsen, anvisas det årliga underhållsanslaget
på karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond.
Frånsett vissa till särskilda ändamål anvisade medel har det årliga underhållsanslaget
sedan budgetåret 1938/39 utgjort 50,000 kronor. I sina petita
för budgetåret 1943/44 har direktionen för karolinska sjukhuset — under åberopande
av att detta anslag visat sig otillräckligt för utförande av erforderliga
underhållsarbeten på fastigheten och att åtgärder för avhjälpande av påsynade
brister därför måst uppskjutas år från år — hemställt, att anslaget måtte
höjas till 65,000 kronor. Med bifall till vad som i detta hänseende föreslagits
i propositionen nr 71 har innevarande års riksdag för ifrågavarande ändamål
anvisat ett belopp av 60,000 kronor.
Direktionen för karolinska sjukhuset har därefter i en den 15 april 1943
inkommen skrivelse hemställt örn anvisande av ett särskilt anslag för utförande
av vissa jämförelsevis mera betydande reparationsarbeten, för vilka det
årliga underhållsanslaget ansetts icke böra anlitas. På grund av arbetenas delvis
brådskande natur har direktionen ansett önskvärt, att anslaget anvisas
redan för innevarande budgetår. Det äskade beloppet, 32,000 kronor, avser
följande arbeten:
1. Reparation av tre hissar............................ kronor 12,500
2. Vissa reparationsarbeten inom f. d. neurokirurgiska
avdelningen ....................................... » 10,000
3. Utbyte av economiser i värmecentralen............... » 9,500
Summa kronor 32,000.
Beträffande möjligheterna att bekosta utförandet av reparationerna med
anlitande av det på fastighetsfondens stat uppförda anslaget till reparationsoch
underhållskostnader m. m. har direktionen anfört följande.
Återstoden av underhållsanslaget för budgetåret 1942/43, den 1 mars 1943
utgörande 21,659 kronor, jämte från föregående år kvarstående 589 kronor
torde icke förslå såväl till utförande av alla de reparationsarbeten, vilka påsynats
under de senaste åren, men av brist på medel icke kunnat utföras som
till löpande utgifter för fastighetens vård under återstoden av budgetåret. Tillräckliga
medel för de här ifrågavarande, såsom synnerligen angelägna betecknade
reparationerna finnas sålunda icke disponibla. Underhållsanslaget för
6
Kungl. Majlis proposition nr 275.
nästa budgetår bör reserveras för omedelbart utförande av de reparationer,
varav behov kan uppkomma under sistnämnda budgetår. Ett uppskjutande
av behövligt underhåll är oekonomiskt.
I fråga om de i framställningen avsedda reparationsarbetena inhämtas av
handlingarna följande.
1. Reparation av hissar. Med anledning av vad som framkommit
vid vederbörlig besiktning av lasarettets hissar har yrkesinspektionen
ålagt lasarettet att utbyta vissa elektriska ledningar i hissehakt och maskinrum
samt pådragsapparater med tillhörande ledningar inom medicinska kliniken
ävensom vissa pådragsapparater med tillhörande ledningar inom kirurgiska
kliniken. Direktionen har för utbytena begärt ett anslag av 12,500 kronor.
Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den angivna
kostnaden.
2. Reparationer m. m. inomf. d. neurokir ur giska
avdelningen. Av 1941 och 1942 års riksdagar anvisades anslag för omändring
av ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet till neurokirurgisk klinik.
Därvid var avsikten, att den neurokirurgiska avdelningens dåvarande lokaler
sedermera skulle disponeras för utvidgning av kirurgiska kliniken. Överflyttningen
av neurokirurgiska avdelningen till de nya lokalerna i f. d. ögonklinikbyggnaden
har skett den 1 mars 1943.
_ Direktionen har anfört, att i den vårdavdelning och den operationsavdelning,
som disponerats av den neurokirurgiska avdelningen inom kirurgiska
kliniken, vissa välbehövliga reparationer uppskjutits i avbidan på de nya lokalernas
färdigställande. Det måste anses synnerligen angeläget, att de erforderliga
reparationerna få utföras, innan kirurgiska kliniken övertager de utrymda
lokalerna. En del smärre, av den ändrade verksamheten betingade
ändringar i ett par rum böra i samband därmed utföras. Kostnaderna för arbetena
äro beräknade till omkring 10,000 kronor.
Av handlingarna framgår, att de ifrågavarande arbetena avse omläggning
och lagning av golv, sanitära installationer, målningsarbeten, diverse snickeri-,
murnings- och maskinarbeten, utbyte av en större linoleummatta m. m. Kostnaderna
sammanhänga delvis med att vissa rum skola erhålla annan användning
än tidigare. Den beräknade kostnaden för arbetena uppgår till 9,652 kronor
65 öre.
Byggnadsstyrelsen har vid besiktning på platsen funnit arbetena erforderliga
och har förklarat sig icke ha något att erinra mot den angivna kostnaden.
3. Utbyte av economiser. Direktionen har anfört, att tuberna
i den i värmecentralen befintliga, vid nybyggnaden år 1929 insatta economiseranläggningen,
vari värmet i avgaserna från ångpanneeldstäderna i stor utsträckning
tillgodogöres, har gått läck. En undersökning har visat, att även
kärlväggarna i economisern förete betydande frätskador. En vanlig reparation
anses på grund av den korta tid, varmed ett utbyte av apparaturen därigenom
skulle kunna uppskjutas, bli oekonomisk. Economisern beräknas spara
ungefär 5 procent bränsle. Kostnaden för utbytet blir enligt anbud 8,900
kronor, vartill komma rivnings- och murningskostnader för omkring 600
kronor. Vid nuvarande höga bränslepriser kan beräknas, att kostnaden för
utbyte av economiseranläggningen inbesparas på ett år.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Byggnadsstyrelsen har hänvisat till ett yttrande av styrelsens värmetekniske
sakkunnige och tillstyrkt antagande av nyssnämnda anbud. Den sakkunnige
har ansett en ny economiser böra anskaffas.
Den starka anfrätningen av economisern torde åtminstone i viss mån bero
på att förlusten av vatten från economisersystemet varit anmärkningsvärt stor.
Denna ständigt upprepade tillförsel av kallt, syrehaltigt vatten ökar i hög
grad förutsättningarna för frätning. Vattenförlusten torde i icke ringa mån
bero på att den fria vattenytan i den som expansionskärl för economisersystemet
tjänstgörande varmvattenberedaren är så stor och har en starkt varierande
temperatur. Vattenförlusten bör kunna betydligt nedbringas genom att
anordna ett särskilt expansionskärl, som placeras så högt att varmvattenberedaren
ständigt är helt fylld med vatten, och denna åtgärd bör därför vidtagas.
De nu ifrågasatta byggnadsåtgärderna, vilkas behövlighet vitsordats av
byggnadsstyrelsen, äro i och för sig av den natur, att de bort bestridas av
det under allmänna fastighetsfondens stat anvisade reparations- och underhållsanslaget.
Detta synes emellertid under senare år ha varit väl knappt tilltaget
i förhållande till anslagsbehovet, med påföljd att lasarettsbyggnadernas
underhåll synes ha måst i viss mån eftersättas. Serafimerlasarettets reparations-
och underhållsanslag har visserligen från och med nästa budgetår höjts
med 10,000 kronor till 60,000 kronor, men direktionen för karolinska sjukhuset
har sett sig ur stånd att bestrida de nu ifrågavarande större reparationsarbetena
med anlitande av nämnda anslagsmedel. Det synes mig med hänsyn
till i ärendet upplysta förhållanden nödvändigt att tillmötesgå direktionens
hemställan örn anvisande av ett särskilt anslag av 32,000 kronor för utförande
av berörda arbeten. Anslaget torde böra uppföras såsom reservationsanslag
under åttonde huvudtiteln för nästa budgetår.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa underhållsarbeten
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsamlag
av....................................kronor 32,000.
4. Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Åren 1941 och 1942 anvisades anslag till uppförande av nybyggnad för
kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Detta byggnadsföretag
har nu aktualiserat frågan om beredande av bättre lokaler för ögonkliniken
genom att denna skulle få övertaga kvinnoklinikens hittillsvarande lokaler
i den av de båda klinikerna gemensamt disponerade byggnaden, den
s. k. paviljong I. Tillika bär föreslagits, att i de ledigblivande lokalerna skulle
provisoriskt inrymmas en centraltandpoliklinik. Vidare föreligger till behandling
förslag örn ändrad form för Uppsala läns landstings deltagande i finansieringen
av kostnaderna för nybyggnader vid sjukhuset.
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Majlis proposition nr <275.
A. Ombyggnadsfrågan.
Den gynekologisk-obstetriska kliniken och ögonkliniken vid akademiska
sjukhuset inflyttade år 1904 i de då nyuppförda och för sin tid tillfredsställande
lokalerna i paviljong I. Den stora om- och tillbyggnaden vid sjukhuset
under åren 1919—1926 berörde icke dessa kliniker. Den under årens
lopp alltmer ökade tillströmningen till klinikerna medförde emellertid överbeläggning
och svårigheter såväl för undervisningen som för sjukvården. Sjukhusledningen
sökte åren 1926 och 1928 bereda klinikerna lättnad genom att
åt dem upplåta vårdplatser på andra avdelningar, därvid ögonkliniken tilldelades
11 platser i en annan avdelning. Dessa åtgärder visade sig emellertid
snart nog otillräckliga. Efter utredning kom medicinska fakulteten till den
uppfattningen, att olägenheterna icke kunde undanröjas med mindre än att
en helt ny kvinnoklinik uppfördes, varigenom möjlighet skulle öppnas att
bereda även ögonkliniken bättre lokaler genom att hela paviljong I finge
disponeras av denna klinik.
Beträffande bristerna hos de nuvarande lokalerna för ögonkliniken anförde
medicinska jakulteten i skrivelse den 23 oktober 1933 bland annat.
Platsantalet på ögonklinikens sjuksalar, som från början varit 12, hade
mycket snart ökats till 16 genom tätare beläggning av salarna, men på 1920- talet visade sig detta platsantal vara otillräckligt, så att kliniken så gott
som ständigt var belagd med sängar även i korridoren. För att bereda tillfällig
lättnad i denna överbeläggning uppläts år 1926 två rum och 1928
ytterligare ett rum i en annan paviljong, så att ögonkliniken erhöll ett tillskott
av 11 sängplatser. Denna provisoriska anordning hade sedan dess varit
rådande. Ögonavdelningen hade sålunda tillgång till sammanlagt 27 salsoch
2 halvenskilda platser. Detta platsantal hade visat sig någorlunda väl
motsvara behovet.
Örn också antalet platser sålunda kunde sägas vara ungefär tillräckligt,
vore den nuvarande provisoriska anordningen dock ur flera andra synpunkter
mycket otillfredsställande.
Den egentliga klinikens båda sjuksalar, avsedda och tillräckliga för vardera
6, gåve otillräckligt utrymme för 8 patienter. Isoleringsmöjlighet saknades
helt och hållet på denna sjukavdelning.
En avsevärd olägenhet utgjorde patienternas förläggande i två skilda byggnader
utan övertäckt förbindelsegång. Då den andra paviljongen saknade
såväl operationsavdelning som varje utrustning för ögonundersökningar, vore
det dels endast undantagsvis möjligt att där inlägga operationsfall, dels måste
patienterna från denna paviljong för varje mera ingående undersökning förflyttas
till den egentliga kliniken. Denna, som vore belägen i tredje våningen,
saknade dessutom hiss.
En omfattande och viktig del av den sjukvårdande verksamheten på kliniken
utgjorde den operativa behandlingen av grå starr och glaukom. Med
hänsyn till infektionsrisken vore det av stor vikt att kunna vårda dessa »rena»
operationsfall i särskilda smärre sjukrum på 2—3 sängar och att hålla dessa
rum fria ej blott från patienter med infektiösa ögonsjukdomar, utan även
9
Kungl. May.ts proposition nr 275.
från patienter med infektioner inom andra organ, framför allt de övre luftvägarna.
Därjämte hade de i regel ålderstigna starr- och glaukompatienterna
behov av större lugn och ro än vad de stora sjuksalarna kunde erbjuda. Den
nuvarande ögonavdelningens lokaler vore i dessa avseenden ej tillfredsställande.
Beträffande klinikens undersöknings- och mottagningsavdelning gjorde sig
behovet av utvidgning och modernisering ännu mera gällande.
Under ögonklinikens första år, då antalet besökande på polikliniken uppgick
till endast ett eller ett par tusen per år, vöre utrymmena i mottagningsoch
undersökningsrum utan tvivel fullt tillräckliga ej blott för poliklinikens,
utan även för undervisningens och de rent vetenskapliga arbetenas behov.
Patientantalet hade emellertid visat en stadig ökning; 1910 hade det utgjort
cirka 1,900, 1932 hade det utgjort 5,789. För en så stark tillströmning av
hjälpsökande vore ej de ursprungliga utrymmena längre tillräckliga.
Under de gångna årtiondena, sedan kliniken togs i bruk, hade dessutom
undersökningsmetoderna inom oftalmiatriken utvecklats i betydande grad.
Ett flertal värdefulla nya metoder hade under denna tidrymd tillkommit.
För det rationella bedrivandet av ögonsjukvård krävdes numera en avsevärt
rikhaltigare, men därmed också mera skrymmande instrument- och apparatutrustning.
Den ökade tillströmningen av studerande hade fört med sig
ytterligare behov av utrymme i undersökningslokalerna.
För att åstadkomma bättre arbetsförhållanden i dessa lokaler hade också
vidtagits provisoriska åtgärder. År 1929 inreddes det dittills av överläkaren
disponerade rummet till mörkt undersökningsrum, och det gamla, knappt mer
än hälften så stora mörkrummet blev arbetsrum för överläkaren. Följande år
inreddes på byggnadens vind ett laboratorium för oftalmologisk-optiska och
fotografiska undersökningar. Sommaren 1933 hade även överläkarens arbetsrum
utrymts för att bereda polikliniken ett nytt undersöknings- och operationsrum.
Trots dessa åtgärder voro poliklinikens lokaler alltjämt i hög grad otillfredsställande.
Särskilt ogynnsamt vore poliklinikens läge 2 trappor upp utan
hissanordning, enär patienterna till mycket stor del utgjordes av mer eller
mindre orkeslösa åldringar. Till polikliniken hänvisades för konsultation talrika
patienter från sjukhusets andra avdelningar, främst den medicinska,
och dessa patienter måste mycket ofta bäras till och från ögona vdelningen.
De till sjukvårdens fromma vidtagna anordningarna hade på ett mycket
kännbart sätt måst inkräkta på de för vetenskapliga undersökningar avsedda
och behövliga utrymmena. Den oftalmiatriska kliniken kunde därför med nuvarande
lokalförhållanden endast nied svårighet fylla sin uppgift att ej blott
tillgodose ögonsjukvårdens och den oftalmiatriska undervisningens behov,
utan även bereda de anställda läkarna möjlighet att bedriva forskningsarbete.
Med anledning av de särskilt svåra förhållandena på den gynekologiska
avdelningen anvisade 1934 års riksdag (jfr propositionen 1934: lod och riksdagens
skrivelse 1934: 304) anslag för uppförande av en nybyggnad för denna
avdelning. Av statsfinansiella skäl fick frågan örn nybyggnad även för barnbördsavdclningen
anstå. För en dylik nybyggnad anvisades sedermera som
nämnts anslag av 1941 och 1942 års riksdagar (jfr propositionen 1941: 104
och riksdagens skrivelse 1941: 201).
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
Frågan om anordnande av bättre lokaler för ögonkliniken har utretts av
kommitterade, som år 1942 tillsatts av det större akademiska konsistoriet i
Uppsala och landstinget. De kommitterade lia övervägt olika möjligheter,
bland annat uppförande av nybyggnad för kliniken. Från landstingets sida
har framhållits önskvärdheten av att i samband med denna lokalfrågas ordnande
även sörjdes för anordnandet av lokaler för en centraltandpoliklinik.
De kommitterade ha också måst taga hänsyn till att den uppgjorda generalplanen
för sjukhuset innefattar förläggning av nya byggnader på platsen för
paviljong I. De avgörande omständigheterna ha emellertid blivit det statsekonomiska
läget samt bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial. De kommitterade
ha därför föreslagit endast en partiell ombyggnad av paviljongen,
innebärande att bottenvåningen iordningställes för ögonpolikliniken, att i den
övriga delen av byggnaden endast alldeles nödvändiga förbättringar vidtagas,
såsom omlägging av värmesystemet och insättande av hiss, samt att en centraltandpoliklinik
provisoriskt inrymmes i de av ögonpolikliniken ej upptagna
delarna av bottenvåningen. Planen förutsätter, att ytterligare om- och tillbyggnadsarbeten
framdeles komma till utförande. Totalkostnaden för de nu
ifrågasatta åtgärderna beräknas till 348,000 kronor, varav landstinget skulle
betala hälften.
Beträffande behovet av bättre lokaler för ögonkliniken inhämtas av handlingarna
bland annat följande.
De tidigare framhållna olägenheterna äro alltjämt bestående. Från landstingets
sida har också framställts klagomål över den långa väntetiden för
patienter på sjukhusets polikliniker. Icke minst berättigade äro dessa klagomål
i fråga om ögonpolikliniken, där de trånga lokalerna lagt hinder i vägen
för förbättringar.
Beträffande storleken av de för ögonkliniken erforderliga lokalerna har
anförts.
Platsantalet på vårdavdelningen behöver göras endast obetydligt större än
vad som beräknades år 1933 (omkring 30 platser). Visserligen har behovet
av vårdplatser i landet för ögonsjuka stigit betydligt under de gångna åren,
men inom de främmande län, som förut tillhört det normala upptagningsområdet
för Uppsalakliniken, ha nya ögonavdelningar upprättats, varigenom
tillströmningen till Uppsalakliniken kommit att bli jämförelsevis konstant. År
1941 utgjorde antalet intagna patienter 434 och antalet nyinskrivna på polikliniken
5,771. Det nuvarande behovet av platser kan angivas till 33—35
platser på allmän sal samt 2—3 enskilda eller halvenskilda rum. Detta platsantal
torde med ali sannolikhet vara tillräckligt för en jämförelsevis lång tid
framåt.
De kommitterade ha bland annat anfört.
De kommitterade, som på platsen tagit del av förhållandena, vitsorda till
fullo de betydande svårigheter, som för närvarande råda för ögonavdelningen,
och vilja starkt understryka önskvärdheten av att förbättrade förhållanden
beredas för avdelningen.
Kungl. Majlis proposition nr 275.
11
Landstingets sjukvårdsutskott har erinrat därom, att en centraltandpoliklinik
för länet skall vara upprättad före den 1 januari 194G och vara förlagd
till akademiska sjukhuset, samt framhållit, att lokaler för denna poliklinik
lämpligen borde anordnas i samband med förbättringen av ögonavdelningens
lokaler.
De kommitterade ha under sina överläggningar upptagit till närmare
granskning i huvudsak följande tre byggnadsförslag:
1. Ombyggnad av det hus, där barnbörds- och ögonavdelningarna för närvarande
äro inrymda, den s. k. paviljong I. Lokaler för centraltandpoliklinik
skulle enligt detta förslag ej vinnas. Kostnad cirka 764,000 kronor (eventuellt
031,000 kronor).
2. Ombyggnad av paviljong I, i huvudsak enligt det förra förslaget, samt
uppförande av en nybyggnad förenande denna paviljong med den medicinska
klinikens byggnad. Goda lokaler skulle erhållas för tandpolikliniken. Kostnad
cirka 1,427,000 kronor (eventuellt 1,229,000 kronor).
3. Nybyggnad för ögonavdelningen samt provisoriskt iordningställande av
paviljong I för centraltandpoliklinik och för vissa av medicinska klinikens
lokalbehov. Förslaget förutsätter rivning av bröstklinikens gamla byggnad,
numera omändrad till bostadshus för sjuksköterskor (den s. k. bostadspaviljongen).
Kostnad cirka 1,174,000 kronor.
Vid diskussionen av de tre förslagen Ilar särskilt av arkitekten G. BirchLindgren,
vilken anlitats för planernas utarbetande och för kostnadsberäkningar,
framhållits, att den uppgjorda generalplanen för sjukhuset avser en
framtida förläggning av nya byggnader på platsen för paviljong I och bostadspa
vil jongén. Närheten till sjukhusets centrala ekonomiavdelningar gör,
att denna plats är särskilt värdefull såsom byggnadstomt. Ett fullföljande
av någondera av de med 1 och 2 betecknade förslagen skulle för relativt lång
tid uppskjuta fullföljandet av generalplanen i denna del.
Med anledning härav har en särskild utredning verkställts för att få en
sammanställning av de framtida utvidgningsbehov, som för närvarande kunna
överblickas.
Den nuvarande banavdelningen är synnerligen trångbodd och i starkt behov
av förbättrade lokaler såväl för poliklinik som för vårdavdelning. I samband
med denna avdelnings utvidgning bör den kirurgiska kliniken, som är
inrymd i samma byggnad som banavdelningen, erhålla en välbehövlig förbättring
av sina lokaler genom undervisnings- och laborationslokalernas utvidgning
och operationssalarnas rationellare anordning.
För den medicinska kliniken finnes ett trängande behov av ökat antal vårdplatser,
speciellt isoleringsrum, varjämte inom en snar framtid ett modernt
centrallaboratorium för sjukhuset måste inrättas.
Genom nybyggnader på det här ifrågavarande området skulle, utom ögonavdelningen,
även öronavdelningen kunna erhålla tillräckliga och moderna utrymmen.
I de frigjorda lokalerna i den kirurgiska klinikens byggnad skulle
denna kliniks behov kunna tillgodoses. En nybyggnad skulle samtidigt kunna
tillgodose den medicinska klinikens krav på utvidgning.
Emellertid har en av arkitekten verkställd utredning visat, att en påbyggnad
av den kirurgiska klinikens och öronavdelningens nuvarande byggnad,
jämte ändring av dispositionen av lokalerna inom denna, på ett tillfredsställande
sätt kan tillgodose dessa båda klinikers behov, även örn för öronavdelningen
en nybyggnad skulle innebära en förmånligare lösning. För den medicinska
kliniken åter torde tillkomsten av den ovan omtalade mellanbyggnadcn
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
i förening med vissa ombyggnadsarbeten i klinikens nuvarande byggnad
sannolikt innebära minst lika goda förbättringsmöjligheter som tillkomsten
av nya lokaler i en huvudsakligen för öronavdelningen avsedd byggnad, förlagd
ett stycke från den medicinska klinikens huvudbyggnad.
De nu överskådliga lokalbehoven inom sjukhuset skulle sålunda enligt de
kommitterades mening ej komma att ovillkorligen kräva byggnadsplats på
det tomtutrymme, där paviljong I och bostadspaviljongen äro belägna. De
sistnämnda båda byggnaderna representera också, ehuru de snart äro 40 år
gamla, ett ej obetydligt värde, som genom en nybyggnad helt skulle spolieras.
Med hänsyn till de nuvarande förhållandena ha de kommitterade dock
icke ansett sig kunna tillråda en lösning av lokalfrågan enligt något av alternativen
1—3. Då emellertid ett uppskov med hela ärendet skulle medföra,
att de ledigblivande lokalerna i paviljong I till största delen komme att stå
oanvända, ha de kommitterade undersökt möjligheterna att i första hand
utföra en partiell ombyggnad av paviljong I.
Programmet skulle i huvudsak innebära, att bottenvåningen iordningställdes
för ögonpolikliniken, medan inom den övriga delen av byggnaden inga
andra än alldeles nödvändiga bättringsanordningar vidtoges, såsom omläggning
av värmesystemet och insättande av hiss. Programmet innebure vidare,
att bottenvåningens ombyggnad skulle utföras i enlighet med den plan, som
ingår i de båda ovannämnda förslagen 1 och 2, så att till denna ombyggnad
direkt kunde ansluta sig en senare mera fullständig ombyggnad, eventuellt
i förening med uppförande av mellanbyggnaden mellan paviljong I och den
medicinska kliniken.
Beträffande centraltandpolikliniken ha de kommitterade visserligen övervägt
möjligheten, att dispens skulle kunna utverkas från dess upprättande
inom den av Kungl. Majit och riksdagen utsatta tiden. Å andra sidan är
emellertid tillkomsten av en tandvårdsavdelning inom sjukhuset synnerligen
önskvärd med hänsyn till behovet av tandvård åt inneliggande patienter. Vid
den reducerade ombyggnad av paviljong I, som nyss omnämndes, skulle några
åtgärder ej företagas med ögonavdelningens nuvarande operationsavdelning.
Iordningställandet av den nya operationsavdelningen i bottenvåningen skulle
därför kunna anstå till nästa etapp i ombyggnaden. Då därtill ögonavdelningens
överläkare förklarat sig villig att alltjämt någon tid framåt avstå
från särskild mottagningslokal inom sjukhuset, erbjuder sig en möjlighet att
rent provisoriskt inrymma centraltandpolikliniken i den del av bottenvåningen,
som ej upptages av ögonpolikliniken.
Ett ombyggnadsförslag enligt det nu skisserade programmet har på de
kommitterades uppdrag utarbetats av arkitekten Birch-Lindgren. Det ansluter
sig beträffande ögonpoliklinikens utrymmen helt till de båda förslagen
I och 2 och kan därför utgöra en första etapp i en mera fullständig om- och
tillbyggnad. I den del av bottenvåningen, som ej upptas av ögonpoliklinik,
utföras huvudsakligen endast sådana byggnadsarbeten, som ingå i planen
för den fortsatta ombyggnaden, varvid en del rivningsarbeten för operationssalen
och dess bilokaler uppskjutas. I övriga delar av byggnaden ha endast
oundgängligen nödvändiga förbättringsarbeten upptagits och inredande av
föreläsningssal, laboratorier, apparatrum och dylikt helt utelämnats.
13
Kungl. May.ts proposition nr 375.
Enligt detta förslag skulle några av de mest besvärande olägenheterna för
ögonavdelningen avlägsnas, i det att dennas poliklinik skulle få rymliga och
för patienterna lätt tillgängliga lokaler, varjämte tandpolikliniken finge möjlighet
att börja sin verksamhet, om än i provisoriskt anordnade utrymmen.
En den 1 december 1942 dagtecknad kostnadsberäkning slutar på 285,000
kronor, inventarier ej inberäknade. Kostnaderna för inventarier för ögonavdelningens
poliklinik ha beräknats till 43,500 kronor. Inventarierna för tandpolikliniken
beräknas draga en kostnad av 19,500 kronor. Sammanlagda kostnaden
uppgår sålunda till 348,000 kronor.
I likhet med vad som varit brukligt i fråga om ny- och ombyggnader vid
akademiska sjukhuset, ha de kommitterade funnit det skäligt, att kostnaderna
för ögonavdelningens ombyggnad bestridas genom lika bidrag från statsverket
och landstinget. Beträffande centraltandpolikliniken gäller den bestämmelsen,
att en dylik poliklinik skall vara knuten till länets centrala sjukvårdsinrättning,
d. v. s. i detta fall akademiska sjukhuset. Såsom en av sina huvuduppgifter
får polikliniken att lämna tandvård åt sjukhusets inneliggande patienter.
Den kommer därtill att få en stor betydelse för den till sjukhuset förlagda
läkarutbildningen, varvid såväl inneliggande som polikliniska patienter
komma undervisningen till godo. De kommitterade ha därför funnit det
fullt rimligt, att centraltandpolikliniken även upprättas genom lika bidrag
från statsverket och landstinget.
De kommitterade föreslå, att hos 1943 års riksdag göres framställning örn
anslag av 174,000 kronor till utförande av ombyggnadsarbeten i paviljong I
för anordnande av lokaler för ögonpoliklinik och tandpoliklinik i huvudsaklig
överensstämmelse med de utav arkitekten Birch-Lindgren utarbetade ritningarna
samt till inköp av erforderliga inventarier, allt under förutsättning
att samma belopp för ändamålet i fråga beviljas av landstinget.
Medicinska fakulteten har tillstyrkt de kommitterades framställning. Fakulteten
har dock erinrat om att behov även föreligger av utvidgning av
sjukhusets huvudpoliklinik.
Universitetets drätselnämnd har icke framställt någon erinran mot förslaget.
Det större akademiska konsistoriet har gjort framställning i enlighet med
de kommitterades förslag under erinran örn framfört förslag rörande viss
ändring av formen för landstingets bidrag (se nedan).
Kanslern för rikets universitet har hemställt örn avlåtande av proposition
till 1943 års riksdag i enlighet med konsistoriets förslag.
Byggnadsstyrelsen har erinrat, att paviljong I enligt generalplanen är avsedd
att rivas och ersättas med en nybyggnad. Nuvarande statsfinansiella
läge har emellertid nödvändiggjort, att byggnaden tages i anspråk för tillgodoseende
av ögonpoliklinikens och tandpoliklinikens lokalbehov. Förslaget
utgör emellertid enligt framställningen endast en första etapp till byggnadens
modernisering, varför ytterligare anslagskrav äro att motse. Det är med
hänsyn därtill endast med tvekan byggnadsstyrelsen för sin del anser sig
böra tillstyrka förslaget. I och för sig innebär det emellertid en godtagbar
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
lösning på ögonpoliklinikens mest trängande lokalfråga. Det för byggnadsarbetenas
utförande beräknade beloppet, 285,000 kronor, kan anses skäligt,
men frågan örn kostnaderna för möbler och inventarier undandrager sig styrelsens
bedömande.
Statskontoret har ur de synpunkter, statskontoret har att företräda, icke
funnit något vara att erinra mot att medel ställas till förfogande för den
planerade ombyggnaden. Ämbetsverket förutsätter härvid, att ombyggnaden
av paviljongens bottenvåning så genomföres, att vid en framtida modernisering
av byggnaden i övrigt några ändringar i bottenvåningen då icke bli behövliga.
Statskontoret anser dock anslag av statsmedel icke böra utgå för
centraltandpoliklinikens inrättande. Härom har ämbetsverket anfört.
Enligt ämbetsverkets mening kan centraltandpolikliniken icke tillmätas
sådan betydelse för undervisningen, att bidrag av statsmedel bör utgå för
dess upprättande. Vidare föreligger skyldighet för landstinget att tillhandahålla
centraltandpoliklinik. Kostnaden för inventarieutrustningen av tandpolikliniken
(19,500 kronor) synes därför böra helt belasta landstingets stat.
De byggnadsarbeten, som föranledas av tandpolikliniken, böra även helt gäldas
av landstinget. I vilken utsträckning en dylik fördelning av byggnadskostnadema
kommer att minska behovet av statsmedel undandrager sig emellertid
statskontorets bedömande.
Med anledning av vad statskontoret anfört har konsistoriet, vars yttrande
åberopats av kanslern såsom eget utlåtande, uttalat, att frågan örn bidrag
till tandpoliklinikens upprättande ånyo borde övervägas av de kommitterade.
Ett principiellt avgörande av frågan torde emellertid ej behöva träffas redan
nu, då de byggnadsåtgärder, som speciellt avse tandpolikliniken och ej framdeles
bli behövliga för ögonkliniken, inskränka sig till anordnandet av ett
mindre mörkrum, vars inrättande beräknas kosta högst 1,000 kronor. Anskaffandet
av inventarieutrustningen för tandpolikliniken torde utan större
olägenhet kunna anstå någon tid, så att frågan örn därför behövligt anslag
också hinner ånyo övervägas av de kommitterade. Konsistoriet har sålunda
icke något att erinra mot att statsbidraget, i avvaktan på fortsatt utredning
rörande anslag till centraltandpolikliniken, minskas med nämnda belopp av
1,000 kronor och den beräknade inventariekostnaden för tandpolikliniken.
B. Formen för landstingets bidrag.
Uppsala läns landsting har hittills bidragit till akademiska sjukhusets byggande
och utrustande genom anslag, vilka lämnats i form av räntefria lån,
att återbetalas för den händelse samarbetet mellan landstinget och universitetet
beträffande sjukhuset skulle upphöra.
Frågan örn ändrad form för landstingets bidrag till sjukhusets byggande
och utrustande har på senare år varit föremål för uppmärksamhet, senast i
samband med förutnämnda fråga örn anslag till nybyggnad för kvinnoklini
-
15
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
ken år 1941. Därvid beslöts, att förhandlingar i ämnet mellan universitetsmyndigheterna
och landstinget skulle igångsättas. Förslag till ändring av den
nuvarande formen för landstingets deltagande i finansieringen av kostnaderna
för nybyggnader vid akademiska sjukhuset har nu framlagts. Beträffande sakens
förhistoria må nämnas följande.
Genom beslut den 25 maj 1900 bemyndigade Kungl. Maj:t större akademiska
konsistoriet i Uppsala att i enlighet med av riksdagen gillade grunder
med Uppsala läns landsting uppgöra kontrakt rörande universitetets och
landstingets ömsesidiga skyldigheter och rättigheter i avseende å akademiska
sjukhuset i Uppsala samt bestridandet av kostnaderna för sjukvården
därstädes (jfr 1899 års åttonde huvudtitel, sid. 165 ff., och riksdagens skrivelse
1899: 67, sid. 37 ff. samt 1900 års åttonde huvudtitel, sid. 168 ff., och
riksdagens skrivelse 1900: 79, sid. 27).
I anledning härav träffades ett den 14 juli 1900, respektive den 19 september
1900 dagtecknat kontrakt mellan universitetet och landstinget. Enligt
detta kontrakt tillhandahåller universitetet åt landstinget visst antal vårdplatser
på sjukhuset. Härför betalar landstinget en för varje år bestämd avgift
per dag och vårdplats. Av den brist, som uppstår sedan alla tillgängliga
inkomster begagnats, betalar landstinget hälften. Kontraktet gäller till år
1966. Sist fem år dessförinnan skall överenskommelse mellan parterna träffas,
örn och i sådant fall på vilka villkor förlängning av kontraktet skall
äga rum. Beträffande fördelningen mellan universitetet och landstinget av
kostnader för byggnadsarbeten och dylikt innehåller kontraktet icke några
bestämmelser. I kontraktet medgavs emellertid landstinget, såsom säkerhet
för vissa av landstinget för sjukhusbyggnaderna beviljade lån, inteckning i
sjukhustomten med samtliga därå uppförda byggnader på villkor att någon
ränta icke skulle beräknas på lånebeloppet samt att detsamma icke heller
finge vare sig av universitetet eller landstinget uppsägas till återbetalning,
såvida icke vid kontraktets upphörande antingen sjukhuset skulle av universitetet
avyttras, i vilket fall länet dock ägde optionsrätt till dess inlösande
efter ett värde, som skulle bestämmas av en på närmare angivet sätt sammansatt
nämnd, eller ny överenskommelse emellan universitetet och länet
örn sjukvårdens besörjande av universitetet icke träffades. I båda dessa fall
skall hela kapitalet efter tolv månaders uppsägning till länets landsting återbetalas.
Denna finansieringsform bär tillämpats även beträffande senare beviljade
anslag av landstinget till byggnader för akademiska sjukhuset. Frågan om
ändring härutinnan har emellertid, som nämnts, varit föremål för uppmärksamhet.
Enligt propositionen 1934: 156 hade kanslern beträffande då föreliggande
byggnadsförslag — kvinnoklinikens första etapp och ett centralsanatorium
—- med hänsyn till det trängande behovet av nybyggnaderna ansett sig icke
böra ifrågasätta någon ändring av kontraktets bestämmelser i syfte att vid
16
Kungl. Marits proposition nr 275.
kontraktstidens utgång bättre än dittills skett säkerställa universitetets ekonomiska
intressen. Kanslern ansåg dock nödvändigt att söka finna någon utväg
i fråga om finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets
räkning, som mindre än hittills äventyrade universitetets förmögenhet.
I nämnda proposition ifrågasattes ej någon ändring av den form, i vilken
landstingets bidrag skulle utgå. Ej heller riksdagen hade något att erinra
däremot men framhöll vikten av att frågan om sättet för finansieringen av
landstingets andel i nybyggnader för sjukhusets räkning upptoges till övervägande
av vederbörande myndigheter.
Kanslern framlade sedermera år 1910 anbefalld utredning i denna fråga.
Kanslern ansåg icke tillräckliga skäl föreligga att upptaga förhandlingar med
landstinget om ändrade former för finansieringen av nybyggnader vid sjukhuset.
Av utredningen inhämtas följande.
''Universitetets drätselnämnd framhöll efter överläggning med delegerade representanter
för landstingets förvaltningsutskott, att de räntefria lån, som
landstinget beviljat universitetet i samband med örn- och nybyggnader för
akademiska sjukhuset, då uppginge till 4,402,921 kronor 36 öre (ett år 1939
beslutat lån för nybyggnader för kvinnokliniken däri ej inberäknat). Varje
gång landstinget lämnat bidrag i form av dylika lån, hade universitetet inhämtat
Kungl. Maj:ts godkännande av lånevillkoren.
Vid övervägande av frågan örn den lämpligaste formen för landstingets
deltagande i finansieringen av nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning
borde först och främst betonas, att detta sjukhus för fyllandet av landstingets
uppgift att handha sjukvården i länet vore av synnerligen stor betydelse.
Att landstinget bure en väsentlig del av den ekonomiska börda, som
behovet av nybyggnader skapade, vore därför självklart, då den årliga utgift
landstinget hade för sjukhuset endast avsåge att vara ett bidrag till täckande
av de årliga av driften uppkommande kostnaderna. A andra sidan vore sjukhuset
universitetets egendom, ehuru landstinget ägde ett avsevärt inflytande
på förvaltningen av sjukhuset främst genom sina valda ledamöter i direktionen
för sjukhuset. En utväg, som ur viss synpunkt kunde anses ligga närmast
till hands, vore att söka anordna någon form av samäganderätt mellan
universitetet och landstinget i fråga om nybyggnad, till vars uppförande
landstinget bidroge. Då tomtmarken vore universitetets, skulle en sådan ordning
dock medföra betydande svårigheter och kunde knappast tillrådas. En
annan lösning vore, att landstinget lämnade sina bidrag som anslag utan några
särskilda villkor. Från landstingets sida torde häremot med sannolikhet
invändas, att då dess andel i nybyggnadskostnaderna numera uppginge till
avsevärda belopp, i regel hälften av kostnaderna, ett utbyte av den hittills
använda formen mot en sådan ny form icke kunde anses grundat. I främsta
rummet torde emellertid som skäl mot en förändring i förevarande avseende
kunna hänvisas till att faran för att universitetet vid det nu gällande kontraktets
utgång bleve nödsakat att inlösa de ifrågavarande lånen mänskligt
att döma icke vore allvarlig. Den omständighet, under vilken ett sådant läge
skulle kunna tänkas, skulle bestå däri, att vid kontraktets utgång ny överenskommelse
mellan universitetet och landstinget icke kunde träffas. En förutsättning,
under vilken detta skulle kunna inträffa, vöre, att universitetet
icke längre hade behov av sjukhuset, exempelvis enär medicinska fakulteten
17
Kungl. Maj:ts proposition nr "275.
indragits. Om landstinget då alltjämt behölle sin sjukvårdsuppgift, borde
landstinget rimligen vara synnerligen intresserat av att överta sjukhuset, och
för detta fall hade landstinget också enligt kontraktet förbehållit sig optionsrätt
till sjukhuset. Någon olägenhet för universitetet i ett sådant läge torde
därför icke kunna befaras. En annan förutsättning för samarbetets upphörande
vore, att landstinget icke hmgre behölle sin sjukvårdsuppgift utan att
denna övertagits exempelvis av staten. I detta fall torde staten äga allt intresse
av att överta sjukhuset för sin nya uppgift, och detta torde då ske
genom att staten gottgjorde landstinget, exempelvis genom övertagande av
landstingets skulder för detta ändamål. I ett sådant läge bleve naturligtvis
en uttrycklig reglering härav nödig. Örn åter universitetet behölle sin uppgift
att fostra läkare och landstinget sin sjukvårdsuppgift, torde å ömse sidor
städse ett så starkt intresse för fortsatt samarbete föreligga, att man icke
torde behöva räkna med någon allvarlig fara för att universitetet skulle ställas
inför tvånget att inlösa de ifrågavarande räntefria lånen. Drätselnämnden
funne därför ej skäl föreslå någon lindring i de dittills tillämpade allmänna
grunderna för landstingets deltagande i finansieringen av nybyggnader
vid akademiska sjukhuset.
Större akademiska konsistoriet anslöt sig till vad drätselnämnden anfört.
Kanslern framhöll, att den finansieringsform, som dittills kommit till användning,
såtillvida vore egenartad, att landstinget lämnade sitt bidrag såsom
räntefritt lån till universitetet och mot säkerhet av medgivande till inteckning
i sjukhusfastigheterna. I realiteten innebure den valda formen, att landstinget
erhölle en viss garanti för att dess i byggnaderna nedlagda kapital icke
vore för landstinget förlorat i händelse det nuvarande samarbetet mellan
universitetet och landstinget skulle vid kontraktstidens utgång upphöra och
sjukhuset därefter skulle helt drivas av staten eller byggnaderna tilläventyrs
användas till andra ändamål.
I och för sig torde det vara ett fullt legitimt intresse, som landstinget
sålunda velat tillvarataga. Även andra utvägar hade otvivelaktigt kunnat
väljas för uppnåendet av samma ändamål. Det hade exempelvis kunnat avtalas,
att, därest samarbetet skulle hävas, landstinget vore berättigat att
återfå ett kapital, beräknat efter viss andel av dess insatser i förhållande till
universitetets, ifall landstinget icke ville begagna sig av sin optionsrätt. Låneformen
hade då ej behövt anlitas. Att denna form valts och att de räntefria
lånen tryggats genom medgivande från universitetets sida till inteckning
torde sammanhänga med att universitetet i enlighet med hävdvunnet betraktelsesätt
framträtt såsom ett självständigt rättssubjekt med egen förmögenhet
och cj enbart såsom en statlig förvaltningsgren.
Enligt kanslerns uppfattning borde den nu anlitade formen flir finansieringen
bedömas med hänsyn till dess praktiska innebörd, niimligen rätten
för landstinget att, när samarbetet eventuellt upphörde, erhålla ett visst
kapitalvärde av de byggnader, till vilkas uppförande landstinget bidragit.
Härvid vore olika omständigheter att beakta. Den i avtalet valda formen
för uppgörelse av mcllanhavandet syntes lia bort konsekvent föranleda en
efter samma grunder genomförd delning av underhålls- och reparationskostnader.
Emellertid hade landstingets bidrag härtill varit maximerat. För närvarande
vore dock frågan örn en ökning av landstingets andel i dessa kostnader
föremål för överväganden och förhandlingar. Ifall landstinget genom
Bihang till riksdagens protokoll 191(8. 1 sami. AV 275.
2
18
Kungl. Mcij:ts proposition nr 275.
avtalet gynnats i detta hänseende, vore det ä andra sidan universitetet, som
vid den framtida uppgörelsen skulle lia fördel av den värdestegring å byggnaderna,
som inträtt, särskilt genom penningvärdets sjunkande. Denna fördel
kunde i viss mån, men knappast på avgörande sätt, motvägas av att
vissa byggnader kunde tänkas vid avtalstidens slut vara sä bristfälliga, att
deras värde avsevärt minskats. Ur denna synpunkt hade måhända en siikerhetsklausul
i avtalet varit motiverad.
Enligt kanslerns mening vore den praktiserade låneformen visserligen föga
rationel], men den syntes icke medföra några särskilda komplikationer i mellanhavandet
mellan universitetet och landstinget. Skulle en avveckling axsamarbetet
äga rum vid avtalstidens utgång — vilket ju vore föga sannolikt
— torde omfattande förhandlingar därom påkallas, varvid avtalets bestämmelser
i nu ifrågavarande punkt endast bleve ett moment i förhandlingarna.
På grund av det anförda och under hänvisning till vad drätselnämnden yttrat
ansåge kanslern tillräckliga skäl icke föreligga att upptaga förhandlingar
med landstinget om andra former för finansieringen av nybyggnader vid .sjukhuset
än de enligt kontraktet stipulerade och i hittillsvarande praxis anlitade.
Statskontoret ifrågasatte sådan ändring beträffande formen för finansieringen
av landstingets andel i kostnaderna för byggnader vid akademiska
sjukhuset, att landstinget icke skulle vara berättigat att efter uppsägning av
ifrågavarande lån återfå större kapital än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas
värde på lånebeloppets förfallodag.
Av handlingarna i ärendet framginge, att i samtliga de fall, då efter det
1900 års kontrakt ingåtts landstinget bidragit till finansieringen av nybyggnadsarbeten
vid sjukhuset, bidragen lämnats i form av räntefria lån till universitetet
emot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga byggnader
under samma villkor, som stipulerades i kontraktet. Det sammanlagda
lånebeloppet uppginge till 4,402,921 kronor 36 öre, medan enligt specifikationen
av statens allmänna fastighetsfonds fastighets- och värdeminskningskonton
m. m. för budgetåret 1938/39 fastighetsvärdet för sjukhuset per
den 30 juni 1939 uppginge till 8,632,250 kronor, därav markvärde 181,000
kronor och byggnadsvärde 8,451,250 kronor. Av en jämförelse mellan å ena
sidan lånebeloppets storlek och å den andra sjukhusbyggnadernas värde framginge,
att lånebeloppet vid sagda tidpunkt uppgått till mer än 50 procent
av byggnadsvärdet.
Därest jämväl i fortsättningen landstingets bidrag till byggnadskostnaderna
vid sjukhuset skulle lämnas i form av räntefria lån under hittills tilllämpade
villkor, torde kunna förutses, att det sammanlagda lånebeloppet
konnne att avsevärt överstiga hälften av byggnadsvärdet. Givetvis förelåge
icke någon möjlighet att nu kunna bedöma proportionen mellan lånebeloppet
och byggnadsvärdet vid den tidpunkt, då kontraktet utlöpte. Helt uteslutas
kunde icke, att lånebeloppet vid sagda tidpunkt konnne att sammanfalla
med eller överstiga byggnadsvärdet. Den situationen skulle således
kunna tänkas uppkomma vid kontraktets upphörande, att staten bleve pliktig
till landstinget utbetala ett kapitalbelopp, som överstege sjukhusets värde
vid samma tidpunkt. Ett dylikt resultat framstode enligt statskontorets mening
som orimligt. Ämbetsverket delade därför de av universitetskanslern
tidigare uttalade stora betänkligheterna emot en fortsättning i framtiden pä
19
Kungl. Maj:ts proposition nr £75.
den inslagna vägen. En omreglering i förevarande hänseende syntes därför
böra komma till stånd, och förhandlingar således upptagas med landstinget
örn ändrade former för finansieringen av kommande nybyggnader vid sjukhuset.
Olika lösningar av frågan torde därvid erbjuda sig. I likhet med drätselnämnden
ansåge statskontoret det icke tillrådligt att söka anordna någon
form av samäganderätt mellan universitetet och landstinget i fråga örn nybyggnad,
till vars uppförande landstinget bidragit. Från statsverkets sida
vore givetvis icke något att invända mot att landstinget lämnade sina bidrag
utan särskilda villkor. Härigenom skulle landstinget erhålla i stort sett
samma ställning som staten hade i förhållande till Malmöhus läns landsting
vid finansieringen av nybyggnader vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund. En annan lösning vöre, att landstinget alltjämt lämnade sina bidrag
till byggnadskostnaderna i form av räntefria lån men att vid sidan därav
särskild överenskommelse träffades, att i fall, då enligt kontraktsbestämmelserna
de av landstinget lämnade lånen uppsades till återbetalning, landstinget
icke under några förhållanden skulle vara berättigat att av universitetet
återfå större kapitalbelopp än som motsvarade hälften av sjukhusbyggnadernas
värde å lånebeloppets förfallodag. Mot en dylik lösning torde icke
några befogade invändningar kunna göras från landstingets sida, då landstingets
andel i byggnadskostnaderna icke överstigit hälften av dessa kostnader.
I propositionen 1941:164 anförde t. f. chefen-för ecklesiastikdepartementet,
att han för egen del ansåge sig böra biträda statskontorets uppfattning om
lämpligheten av förhandlingar i ämnet, och därför ville förorda, att sådana
förhandlingar i sinom tid igångsattes. Då emellertid spörsmålet till sina praktiska
konsekvenser icke då syntes vara av större betydelse, torde skäl icke
föreligga att låta med den då föreliggande byggnadsfrågans lösning anstå, till
(less förhandlingarna avsatt ur statens synpunkt godtagbart resultat. Däremot
vore det önskvärt, att förslag till överenskommelse förelåge i så god
tid, att riksdagen kunnat slutligt pröva frågan, innan riksdagen anvisade anslag
till ytterligare byggnadsarbeten vid sjukhuset.
Riksdagen (skrivelsen 1941: 201) fann vad t. f. departementschefen anfört
icke giva anledning till erinran eller yttrande.
Sedan det större konsistoriet anbefallts upptaga förhandlingar med landstinget
i anslutning till vad sålunda förekommit samt dylika förhandlingar
förts mellan drätselnämnden och av landstingets förvaltningsutskott utsedda
delegerade, lia drätselnämnden och landstingets delegerade föreslagit, att
mellan universitetet och landstinget skall träffas överenskommlse örn att
universitetets återbetalningsskyldighet för hittills erhållna lån ävensom för
lån till nu ifrågasatta byggnadsarbeten för ögonkliniken skall begränsas till
ett belopp, motsvarande hälften av sammanlagda värdet på förfallodagen av
nuvarande byggnader, ögonkliniken inberäknad, tillhörande akademiska sjukhuset,
samt diiri inrymda inventarier och instrument, varvid beträffande
framtida lån förutsattes, att motsvarande överenskommelse intages i det
Departe
mentschefen.
20 Kungl. Maj.ts proposition nr 275.
avtal, som träffas vid upptagande av lån från landstinget för varje särskilt
ändamål. Konsistoriet har beslutat att för sin del godkänna förslaget till
överenskommelse med landstinget och hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna
konsistoriets beslut.
Framställningen har tillstyrkts av kanslern. Statskontoret har förklarat
sig icke ha något att erinra mot att förslaget godkännes.
Ögonkliniken och kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset delade tidigare
samma byggnad, den nu cirka 40 år gamla paviljong I. Redan på 1920-talet
visade sig lokalerna vara för trånga för de båda klinikerna. Är 1937 överfördes
därför en del av kvinnokliniken till en särskild nybyggnad. Även för den
återstående delen av kvinnokliniken har nu uppförts en nybyggnad, vilken
torde komma att tågås i bruk inom den närmaste tiden. Det har varit avsett,
att ögonkliniken skulle beredas bättre utrymme genom övertagande av de
bortflyttade klinikavdelningamas lokaler i paviljong I.
Att ögonkliniken är i stort behov av ökade utrymmen torde framgå av
vad i det föregående anförts. Förutom de allmänna olägenheter, som för trånga
lokaler innebära, ha framhållits svårigheterna att isolera patienter med smittosamma
sjukdomar, nackdelarna av att kliniken måste placera en del patienter
i en annan byggnad och avsaknaden av hiss i paviljong I, särskilt kännbar
eftersom patienterna till stor del äro ålderstigna personer. På polikliniken
har trångboddheten varit särskilt stor, då tillströmningen till denna nu är flera
gånger större än vid paviljongens tillkomst. Vid besök på sjukhuset har jag
personligen kunnat konstatera, att ögonklinikens lokalförhållanden äro i hög
grad otillfredsställande.
Om icke de nuvarande förhållandena lagt hinder i vägen, skulle, såsom av
universitetsmyndigheternas utredning framgår, ett genomgripande örn- och
nybyggnadsprogram ha framlagts. Universitetsmyndigheterna ha emellertid
med beaktande av tidsläget nöjt sig med att begära endast en relativt mindre
omfattande omändring av de ledigblivande lokalerna i paviljong I i .syfte att
undanröja de största olägenheterna. En del av bottenvåningen skulle sålunda
inredas till ögonpoliklinik och byggnaden förses med hiss samt ny värmeledning
och vissa andra ledningar inläggas. Samtidigt skulle en del av bottenvåningen
disponeras såsom tillfällig lokal för en centraltandpoliklinik. Sistnämnda
förslag har emellertid ansetts böra bli föremål för ytterligare utredning
och torde därför här böra lämnas åsido. Ombyggnadsplanen har uppgjorts
med tanke på att ytterligare örn- och tillbyggnad framdeles skall kunna
företagas. Det förevarande förslaget innebär, att den för sjukhuset uppgjorda
generalplanen ändras i vad avser det område, där paviljong I ligger. Då en
godtagbar och tydligen mindre kostsam lösning av de härav berörda klinikernas
lokalfrågor likväl synes möjlig, vill jag tillstyrka, att paviljong I ombygges
på sätt i ärendet föreslagits.
Kungl. May.ts ''proposition nr 275. 21
Kostnaderna för de nu ifrågasatta ombyggnadsåtgärderna ha beräknats på
följande sätt.
Byggnadsarbeten för ögonkliniken ...... kronor 284,000
» » tandpolikliniken . . . »_1,000 kronor 285,000
Inventarier för ögonkliniken ........... kronor 43,500
» » tandpolikliniken ......... » 19,500 » 63,000
Summa kronor 348,000.
Kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran. Det har
förutsatts, att landstinget skulle bidraga med hälften och statsverket med den
andra hälften av kostnaderna. Jag biträder detta förslag, såvitt angår utgifterna
för ögonklinikens vidkommande; såsom förut nämnts torde tandpolikliniken
i detta sammanhang böra lämnas åsido, varför jag saknar anledning att
taga ställning till frågan, huruvida statsverket bör bidraga till kostnaderna för
dess iordningställande. Jag förordar nu, att anslag anvisas för de planerade
ombyggnadsarbetena för ögonkliniken samt för dess utrustande med hälften
av de härför beräknade kostnaderna, d. v. s. för byggnadsarbetena 142,000
kronor och för in vent a rieanskaff ningen i runt tal 22,000 kronor. För ändamålet
bör uppföras ett anslag på kapitalbudgeten och ett på driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln. Anslagen torde böra utgå under förutsättning att
landstinget anslår motsvarande belopp för ifrågavarande ändamål.
Uppsala läns landstings bidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsarbeten
vid sjukhuset ha hittills lämnats i form av räntefria lån till universitetet
mot rätt till inteckning i sjukhustomten med därå befintliga byggnader.
Dessa lån få av landstinget uppsägas till återbetalning endast örn sjukhuset
skulle av universitetet avyttras eller ny överenskommelse mellan universitetet
och landstinget ej träffas för tiden efter år 1966. Mot denna anordning,
som synes förmånlig för landstinget, ha framställts vissa erinringar. Förhandlingar
örn ändring av formen för landstingets bidrag ha därför förts mellan
universitetsmyndigheterna och landstingets representanter och ha resulterat
i en överenskommelse örn att universitetets återbetalningsskyldighet för
hittills erhållna lån och för lån till här ifrågavarande ombyggnadsföretag begränsas
till hälften av sammanlagda värdet på förfallodagen av sjukhusets
nuvarande byggnader (ögonkliniken inräknad) samt däri inrymda inventarier
och instrument. Samma regel skulle tillämpas beträffande framtida bidrag
från landstinget till byggnadsföretag vid sjukhuset. Jag har i likhet med universitetskanslern
och statskontoret intet att erinra mot att denna överenskommelse
godkännes.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
mätte föreslå riksdagen
22 Kungl. Maj.ts proposition nr >17ö.
att för budgetåret 1943/44 anvisa
dels å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond
till Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset
i Uppsala ett investeringsanslag av . . kronor 142,000;
dels ock å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln till
Bidrag till utrustning m. m. för ögonkliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala ett reservationsanslag av kronor 22,000.
5. Vissa byggnadsarbeten vid tekniska högskolan i Stockholm. Styrelsen
för tekniska högskolan i Stockholm har hemställt örn att till årets riksdag
måtte avlåtas framställning om vissa ytterligare anslag till byggnadsarbeten
vid högskolan, bland annat till ombyggnad av institutionens för anrikning
hittillsvarande lokaler för institutionen för järnets bearbetning och behandling
och till vissa inredningsarbeten inom institutionen för mineralogi och geologi.
a. Ombyggnad av institutionens för anrikning
hittillsvarande lokaler.
Såsom framgår av propositionen 1937: 74 (sid. 4 ff.) skulle enligt uppgjord
plan för tekniska högskolans fullständiga utbyggnad det första utbyggnadsstadiet
omfatta bland annat nybyggnad för anrikningslaboratorium samt ombyggnad
av vindsutrymmen ovan bergsskolans byggnad för institutionerna
för mineralogi och metallografi ävensom ändringsarbeten inom anrikningslaboratoriets
nuvarande lokaler inom bergsskolebyggnaden för beredande av
ökat utrymme för institutionen för järnets bearbetning och behandling m. m.
I propositionen äskades anslag till nybyggnad för laboratorier för gjuteriteknik
m. m. vid högskolan, vilken byggnad bland annat skulle omfatta ett nytt
anrikningslaboratorium. Beträffande behovet av detta hade högskolans rektor
anfört bland annat.
Undervisningen och forskningen inom de ämnesområden, som representerades
av institutionen för järnets bearbetning och behandling, fordrade dels
laboratorielokaler för området järnets bearbetning, som vore den mest
omfattande delen av professuren och som inrymde varmvalsning, varmsmidning,
varm- och kallpressning samt kallvalsning och kalldragning, dels ock
laboratorielokaler för ämnesområdet järnets behandling, bestående i
värmebehandling samt mekanisk och kemisk ytbehandling. Av 1931 och 1932
års riksdagar hade beviljats anslag för inredande av ett värmebehandlingslaboratorium.
Däremot saknade institutionen ännu laboratorielokaler för området
bearbetning, vilka dock vore lika nödvändiga för fyllandet av institutionens
uppgift. Dylika bearbetningslaboratorier funnes vid praktiskt taget
alla utländska högskolor, där motsvarande undervisning förekomme, och de
hade där motiverats av samma skäl som här gjorde ett laboratorium så behövligt,
nämligen de ökade fordringarna på ingenjörens kunskaper och förtrogenhet
med modern teknik samt behovet av undersökningar å nya material
m. m.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr ‘275.
För möjligheten att få till stånd undersökning och forskning inom bearbetningsområdet
hade järnverken och enskilda personer visat ett stort intresse.
Detta hade bland annat tagit sig formen av gåvor av maskinell utrustning
för ett bearbetningslaboratorium och en betydande utrustning, representerande
ett värde av omkring 80,000 kronor, läge lagrad i väntan på lokaler för
dess uppställning.
Även för anrikningslaboratoriet behövdes större och högre lokaler. Den
billigaste och fördelaktigaste lösningen erhölles genom att nya lokaler uppfördes
för anrikningslaboratoriet samt att järnets bearbetning och behandling
finge övertaga de efter anrikningslaboratoriet ledigblivande lokalerna.
Föredragande departementschefen anförde i ämnet bland annat följande.
Vid personligt besök å högskolan hade han förvissat sig örn att arbetsförhållandena
i de lokaler, som stöde till buds för de institutioner, vilka skulle
förläggas inom nybyggnaden, vore otillfredsställande. Ett utnyttjande i studiesyfte
av den dyrbara material till ett värde av omkring 80,000 kronor,
vilken lagrats på grund av utrymmesbrist, måste betraktas som ett synnerligen
eftersträvansvärt önskemål. För den högre tekniska undervisningens fruktbärande
bedrivande vore tillgången på tillfredsställande laboratorieutrvmmen
ett livsvillkor.
Riksdagen, vars statsutskott avlagt besök i högskolan, beviljade det i propositionen
begärda anslaget.
I propositionen 1938: 275 (sid. 283 ff.) äskades sedermera anslag på beredskapsstat
till örn- och påbyggnad av bergsskolans lokaler för institutionernas
för mineralogi och metallografi räkning. De ändringsarbeten, som avsågo
omändring av anrikningslaboratoriets lokaler i bergsskolebyggnadens källare
och bottenvåning för beredande av ökat utrymme åt institutionen för järnets
bearbetning och behandling m. m., skulle däremot uppskjutas tills anrikningslaboratoriet
erhållit nya lokaler. Det begärda anslaget anvisades av riksdagen.
För budgetåret 1941/42 beviljades anslag för uppförande av nybyggnad
för laboratorier för gjuteriteknik m. m., inrymmande bland annat anrikningslaboratorium.
År 1942 anvisades anslag för slutförande av byggnadsföretaget.
Under åberopande av att det nya anrikningslaboratoriet väntas bli färdigt
för inflyttning under förra delen av år 1943 ha högskolans styrelse och lärarkollegium
nu anhållit, att anslag för omändring av anrikningslaboratoriets hittillsvarande
lokaler för institutionens för järnets bearbetning och behandling
räkning måtte anvisas för budgetåret 1943/44. Utöver vad styrelsen och lärarkollegiet
tidigare anfört rörande behovet av dessa ändringsarbeten lia de nu
yttrat.
Sedan medel för uppförande av nybyggnaden för laboratorier för gjuteriteknik
m. m. ställts till högskolans förfogande, väntas denna byggnad bli färdig
för inflyttning under förra delen av år 1943. Härigenom får högskolan
möjligheter att genom vissa ombyggnader av de lokaler, som nu disponeras
av avdelningen för bergsvetenskap, bereda ökade utrymmen åt institutionerna
flir järnets bearbetning och behandling, mineralogi och geologi samt metallografi
.
24
Kungl. Majlis proposition nr £75.
De nu till utförande föreslagna byggnadsändringarna utgöra ett utrymmestillskott,
som är ytterligt nödvändigt, särskilt med de nu rådande prekära
utrymmesförhållandena. De nybyggnader, som komma att vid igångsatt utredning
rörande den tekniska undervisningens ordnande befinnas nödvändiga
för högskolans koncentrerande till Valhallavägen samt eventuell utvidgning för
antagande av större antal studerande, torde av allt att döma ej kunna beslutas
förrän om åtskilliga år, och det vore då oklokt att i avvaktan härpå uppskjuta
byggandet av de nu föreslagna byggnaderna.
Enligt en av avdelning skollegiet för bergsvetenskap verkställd utredning
beräknas kostnaderna för omändring av anrikningslaboratoriets hittillsvarande
lokaler för institutionen för järnets bearbetning och behandling till 107,000
kronor, varjämte för inredning beräknats 48,000 kronor och ett belopp av
133.000 kronor ansetts behövligt för utrustning. Byggnadsarbetena omfatta
huvudsakligen ändringar i källarvåningen av bergsskolans byggnad men även
arbeten i bottenvåningen och våningen en trappa upp.
Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna
ombyggnaden av institutionens för anrikning hittillsvarande lokaler
och de härför beräknade kostnaderna å 107,000 kronor. De till sammanlagt
181.000 kronor angivna kostnaderna för inredning och utrustning av de ombyggda
lokalerna undandroge sig byggnadsstyrelsens närmare bedömande.
b. Vissa inredningsarbeten inom institutionen för
mineralogi och geologi.
Som nämnts uppfördes på beredskapsstaten för budgetåret 1938/39 ett
anslag för ombyggnad av vindsutrymmena i bergsskolans byggnad för institutionerna
för mineralogi och metallografi. För ändamålet har sedermera pä
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisats ett reservationsanslag
(B). Byggnadsföretaget avser bland annat utökning av institutionens
för mineralogi utrymmen, då denna institutions nuvarande lokaler visat sig
otillräckliga för bedrivande av övningarna i mineralogi med de studerande.
Vidare erfordras ett arbetsrum för preparatorn och ett rum för specialövningar.
Byggnadsföretaget har hittills icke kommit till utförande.
Högskolans lärarkollegium har nu, med instämmande av styrelsen för högskolan,
hemställt örn anvisande av ett anslag av 4,500 kronor för anordnande
av ett avskilt laboratorium med mörkrum, avsett för institutionsföreståndarens
behov. I framställningen anföres.
Institutionen för mineralogi och geologi är synnerligen trångbodd och i stort
behov av att bättre arbetsmöjligheter skapas för dess institutionsföreståndare.
Framhållas må, att denne vid utförande av egna undersökningar måste begagna
samma rum som disponeras för de studerandes övningar. Detta leder
till att samtliga noggrannare instrument måste nedtagas före övningarna och
uppställas efter desamma, något som dels är synnerligen tidsödande och dels
medför, att mätningarnas noggrannhet minskas.
Vissa kristallmätningar måste ske i monokromatiskt ljus i mörkrum. För
närvarande finnes emellertid intet mörkrum, utan mätningarna i fråga måste
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
ske. vid sådan tidpunkt på dygnet, att ett vanligt arbetsrum kan begagnas,
något som är synnerligen olyckligt.
Genom vissa enkla inredningsarbeten skulle emellertid de anförda olägenheterna
kunna avhjälpas. Intill professorns rum finnes ett kombinerat upppackningsrum
och kemiskt laboratorium. Detta senare rum är så stort, att
det utan olägenhet skulle kunna uppdelas i två, av vilka det ena fortfarande
skulle användas för uppackning och bergarts- och mineralprov samt för enklare
kemiska analyser, under det att det andra skulle kunna anordnas såsom
med mörkrum utrustat laboratorium för professorn. I samråd med byggnadsstyrelsen
har inredningsarbetet beräknats belöpa sig på 3,800 kronor. Härtill
kommer erforderliga möbler, belysning etc. för sammanlagt 700 kronor eller
tillhopa 4,500 kronor.
De föreslagna arbetena äro synnerligen önskvärda och komma att fullt utnyttjas
även efter den tidpunkt, då den föreslagna utbyggnaden i anslutning
till bergsskolans lokaler kommer till stånd.
Högskolan hemställer att i proposition till innevarande års riksdag måtte
äskas ett belopp av 4,500 kronor för inredningsarbeten m. m. för institutionen
för mineralogi och geologi vid tekniska högskolan.
Den första etappen av planen för tekniska högskolans fullständiga utbyggnad
omfattar bland annat uppförande av ett nytt anrikningslaboratorium samt
omändring av laboratoriets hittillsvarande lokaler för att institutionen för järnets
bearbetning och behandling skall kunna beredas ökat utrymme. Anslag
har anvisats för uppförande av ett nytt anrikningslaboratorium, vilket beräknas
bliva färdigt under detta halvår. Såsom i det föregående anförts har det
starka behovet av större lokaler för ifrågavarande institution varit ett av
skälen till att anslag anvisats för uppförande av det nya anrikningslaboratoriet.
Högskolan har framhållit, att det utrymmestillskott, som skulle vinnas
genom ianspråktagandet av anrikningslaboratoriets hittillsvarande lokaler, är
synnerligen nödvändigt med hänsyn till de prekära utrvmmesförhållandena
vid högskolan. Vidare har högskolan erinrat örn att institutionen för järnets
bearbetning och behandling på grund av utrymmesbrist nödgats sedan flera
år tillbaka magasinera en till institutionen donerad mycket värdefull utrustning.
Jag anser mig också böra tillstyrka, att medel för budgetåret 1943/44
anvisas för den ifrågavarande omändringen av anrikningslaboratoriets lokaler
i nedre delen av bergsskolans byggnad för institutionens för järnets bearbetning
och behandling räkning. Mot de beräknade kostnaderna för ifrågavarande
ombyggnadsarbeten, 107,000 kronor, har jag intet att erinra. Däremot
torde särskilda medel för inredning och utrustning av de omändrade lokalerna
icke behöva anvisas redan nu.
En förbättring av lokalförhållandena inom institutionen för mineralogi och
geologi har sedan länge av högskolan betecknats som ett trängande behov.
Den mera genomgripande åtgärd, som föreslagits till avhjälpande av institutionens
svårigheter, nämligen örn- och påbyggnad av bergsskolans lokaler, torde
under nuvarande förhållanden icke kunna komma till stånd. Den förevarande
framställningen avser emellertid en mindre förbättring, som synes vara av deli
Departementschefen
.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•26
Kungl. Mcij:ts proposition nr ''275.
art, att den bör kunna genomföras nu. Det ifrågavarande förslaget innebär
huvudsakligen, att en del av ett rum avskiljes till laboratorium för vederbörande
professor, som icke utan stora svårigheter kan utföra noggrannare undersökningar
i de nuvarande, även för de studerandes övningar använda lokalerna.
Mot kostnadsberäkningen har jag intet annat att erinra än att det för
möbler, belysning etc. beräknade beloppet av 700 kronor bör kunna utgå ur
till högskolans förfogande stående anslagsmedel. För byggnadsarbetet torde
sålunda böra anvisas ett anslag av (4,500 — 700 =) 3,800 kronor.
Jag hemställer alitsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under statens
allmänna fastighetsfond anvisa
dels till Ombyggnad av institutionens för anrikning förutvarande
lokaler vid tekniska högskolan i Stockhohn ett investe
ringsanslag
av .........................kronor 107,000;
dels ock till Ändringsarbeten inom institutionen för mineralogi
och geologi vid tekniska högskolan i Stockhohn ett investeringsanslag
av........................kronor 3,800.
6. Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk teknologi
vid Chalmers tekniska högskola. Styrelsen för Chalmers tekniska högskola
har hemställt, att den inom högskolans institution för kemisk teknologi befintllg?
S''„k: maskinhallen måtte få ombyggas så, att den komme att innehålla
två våningar i stället för en. Härigenom skulle förefintligt behov av ökat
utrymme för examens- och forskningsarbeten inom den kemiska avdelningen
kunna tillgodoses. Av framställningen inhämtas följande.
Ifrågavarande hall har utförts med stor höjd i en enda våning för att där
skulle bedrivas kemisk-tekniska experimentarbeten i s. k. halvstor skala.
Emellertid har byggnaden, som färdigställdes år 1925, aldrig tagits i anspråk
för experimentarbeten i denna skala, da de varit för dyrbara för högskolan
och numera i allmänhet förläggas till någon industri. Byggnaden har därför
uteslutande använts för vanliga forskningsarbeten, vilka ej fordra större höjd
än vanlig våningshöjd. Byggnadens stora fria höjel har därigenom ej kommit
till nytta.
Antalet studerande vid högskolan är växande. I fråga örn fackavdelningen
för kemi och kemisk teknologi framgår detta av nedanstående tabell:
Läsår
1937/38
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
Antal abiturienter
i avdelningen för
kemi och kemisk
teknologi
17
11
17
18
14
20
Antal examensar
beten i kemisk
teknologi
12
5
7
11
12
17
27
Kungl. Majlis- proposition nr 275.
De båda senaste läsåren har konkurrensen om platserna vid intagningen i
högskolans lägsta årskurs varit starkast i fråga om avdelningen för kemi och
kemisk teknologi och laboratorierna för de studerande i första årskursen ha
inom denna avdelning tagits i anspråk till sista plats. På grund härav kan
man med säkerhet antaga, att antalet abiturienter och antalet examensarbeten
inom avdelningen komma att stiga ytterligare och därefter hålla sig uppe
vid ett högre tal under så lång tid framåt, som man för närvarande kan överblicka.
Jämte examenslaboranter bedriva ett antal civilingenjörer högre tekniska
studier vid institutionen för kemisk teknologi i syfte att förbereda disputation
för teknologie doktorsgraden. Dessutom förekommer en för landet icke
oviktig forskning av beredskapskaraktär, berörande sådana frågor som torvoljornas
egenskaper och möjligheten att på ett ekonomiskt sätt utvinna eljest
importerade ämnen ur svenska råmaterial, t. ex. kali ur skifferaska eller aluminiumoxid
ur passande leror. Behovet av kemisk forskning synes komma
att förbli stort både under nu pågående krig och under tiden därefter i den
män man nu kan bedöma förhållandena då.
På grund av det skildrade läget är behovet av fler arbetsplatser inom institutionen
för kemisk teknologi trängande, och detta behov beräknas oförminskat
föreligga under lång tid härefter. Behovet kan ej fyllas genom lån
av arbetsrum avsedda för andra institutioner inom den kemiska fackavdelningen,
då lediga sådana icke längre finnas.
Då behovet av nya platser snabbast och med minsta kostnad torde kunna
fyllas genom att maskinhallen delas i två våningar, hemställer styrelsen örn
anvisande av medel för utförande av detta arbete.
Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att för inredning och förändring av maskinhallen
för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 110,000 kronor.
Styrelsen anför.
Utöver vad högskolestyrelsen anfört vill byggnadsstyrelsen framhålla, att
enligt vad institutionsföreståndaren, professorn J. A. Hedvall, meddelat ha
från industrihåll medel ställts till högskolans förfogande för vissa forskningar,
för vilkas bedrivande lokaler dock för närvarande saknas.
På byggnadsstyrelsens uppdrag har länsarkitekten E. Friberger uppgjort
ett den 10 december 1942 dagtecknat förslag till maskinhallens inredning och
uppdelning i två våningar, enligt vilket kostnaderna skulle uppgå till cirka
110,000 kronor. Byggnadsstyrelsen finner förslaget ändamålsenligt och har
intet att erinra beträffande de beräknade kostnaderna.
Byggnadsstyrelsen hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå 1943
års riksdag att för inredning och förändring av maskinhallen vid institutionen
för kemisk teknologi vid Chalmers tekniska högskola anvisa ett reservationsanslag
av 110,000 kronor.
Enligt länsarkitekten Fribergers förslag fördela sig kostnaderna på följande
sätt:
byggnadsarbeten, inklusive fast inredning .............. kronor 59,721
värme-, ventilations- och sanitetsanläggningar .......... » 24,500
elektrisk installation .............. » 16,000
arkitektarvode ..................................... » 4,120
oförutsett .......................................... » 0,059
Summa kronor 111,000.
28
Departe
mentschefen.
Kungl. May.ts proposition nr 275.
1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande ha anfört, att
det för närvarande torde vara svårt att erhålla medel till anskaffande av den
dyrbara apparatur, som skulle erfordras för att hallen skulle kunna utnyttjas
till försök i halvstor skala. Med hänsyn härtill och då de skäl högskolestyrelsen
anfört syntes bärande, ha de sakkunniga och utredningen, som funnit
det framlagda förslaget till maskinhallens inredning och uppdelning ändamålsenligt,
tillstyrkt byggnadsstyrelsens förslag. Genomförandet härav skulle icke
föregripa den pågående utredningen angående den högre tekniska undervisningens
organisation.
Den kemiska teknikens snabba utveckling de senare åren har framkallat
behov av ökade utbildnings- och forskningsmöjligheter vid högskolan. Förutom
att elevantalet inom institutionen för kemisk teknologi stigit har antalet
laboranter utökats med ingenjörer, som bedriva studier för högre examina.
Vidare synes utrymmet för forskning, vartill betydande belopp anslagits
av olika industriföretag, vara otillräckligt. Det sålunda föreliggande
behovet av utrymmesökning torde komma att bli bestående. Den lämpligaste
lösningen av frågan örn utökning av institutionens lokaler har ansetts vara
en horisontell uppdelning av institutionens maskinhall. Denna hall har av
ekonomiska skäl icke använts för de utrymmeskrävande arbeten, för vilka
den varit avsedd, och dess stora höjd är därför outnyttjad. Genom inläggande
av ett bjälklag skulle hallen komma att innehålla två våningar i
stället för en. Kostnaden härför har beräknats till 110,000 kronor.
I likhet med vad som föreslagits i de i ärendet avgivna utlåtandena förordar
jag, att medel anvisas för den ifrågavarande ombyggnadens utförande. För
ändamålet torde böra anvisas ett investeringsanslag av 110,000 kronor. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk
teknologi vid Chalmers tekniska högskola för budgetåret
1943/44 å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringanslag av . . kronor 110,000.
7. Vissa markfrågor vid Lunds universitet. Sedan länge ha flera av
Lunds universitets institutionsbyggnader och övriga för undervisningen vid
universitetet erforderliga lokaler varit otillräckliga, varjämte, åtminstone delvis,
saknats möjligheter till erforderlig utveckling av institutioner och andra
lokaler. Detta har av statsmakterna vid upprepade tillfällen konstaterats och
utredningar ha därför kommit till stånd i syfte att råda bot på antydda missförhållanden.
En särskild svårighet ligger däri, att universitetet saknar möjlighet
till en naturlig utveckling av sina allmänna institutionsbyggnader annat
än över områden, vilka för närvarande disponeras eller ägas av Malmöhus
läns landsting för dess till Lund förlagda sjukvårdsinrättningar, samt att å
29
Kungl. Majlis proposition nr i!7ö.
andra sidan just dessa sjukvårdsinrättningar utnyttjas och utgöra en nödvändig
förutsättning för den vid universitetet bedrivna medicinska forskningen
och undervisningen. Beträffande landstingets sjukvårdsinrättningar är att
märka, att landstinget i hög grad är beroende av de därtill utgående statsbidragen
samt att de av landstinget för sjukvårdsinrättningarna disponerade
områdena till övervägande del ägas av universitetet eller liro av ecklesiastik
natur och upplåtits med allenast nyttjanderätt på obestämd tid eller så länge
området användes för vid upplåtelsen avsett ändamål. Även större delen av
universitetets nyare institutioner ha uppförts å mark, upplåten av de ecklesiastika
myndigheterna. Samtliga de till landstinget och universitetet upplåtna
ecklesiastika områdena lia upplåtits för den tid de användas för avsett ändamål
och mot avgäld, som kan omregleras vart tionde år, frånsett dock universitetsbibliotekets
tomt, som upplåtits mot avgäld utan förbehåll örn dennas
omreglering efter vissa tidsintervaller. Slutligen är att anmärka, att sedan
länge rått tvist mellan å ena sidan Lunds stad och å andra sidan universitetet,
landstinget och de ecklesiastika myndigheterna, ävensom de tre sistnämnda
sinsemellan, angående skyldigheten att gälda vissa gatukostnader m. m.
a. Utredning om universitetets markbehov m. m.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1937 års riksdag för budgetåret
1937/38 ett reservationsanslag av 9,000 kronor till upprättande av en
byggnadsplan för Lunds universitet. Med skrivelse den 3 maj 1938 framlade
byggnadsstyrelsen en dylik plan jämte utredning rörande universitetets dåvarande
byggnadsbestånd och markinnehav samt dess framtida behov i dylika
hänseenden.
Den 3 juni 1938 bemyndigades dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet verkställa
fortsatt utredning och avgiva förslag angående universitetets i Lund
behov av tomtmark och därmed sammanhängande frågor.
I yttrande till statsrådsprotokollet samma dag anförde departementschefen
bland annat följande.
Den akademiska undervisningen och forskningen ställa alltjämt nya och
ökade krav på ändamålsenliga och tillräckliga arbetslokaler. Detta förhållande
har ansetts nödvändiggöra en planläggning på längre sikt av byggnadsverksamheten
vid våra universitet, och på Kungl. Maj:ts förslag har 1937 års riksdag
beviljat anslag för upprättande av byggnadsplan^1 för nämnda universitet.
Efter erhållet uppdrag har byggnadsstyrelsen avlämnat en omfattande utredning
i berörda hänseende, så vitt angår universitetet i Lund. Av denna utredning
liksom även av andra, i ecklesiastikdepartementet inneliggande ärenden
och upplysningar, som jag vid överläggningar i Lund inhämtat, framgår, att
universitetet för sin framtida utveckling iir i oundgängligt behov av ökat
tomtutrymme. Denna utökning kan ske på olika vägar. Efter vilken linje
utvecklingen än kommer att gå är Lunds stad intresserad part med hänsyn
till förekommande stadsplanefrågor. Landstinget torde på grund av sjuk
-
30
Kungl. May.ts proposition nr 275.
vårdsinrättningarnas utvidgningsbehov icke kunna undgå att jämväl känna
sig lia betydande intressen att bevaka i detta sammanhang. Såsom ärendet
nu ligger till, synes det nödvändigt, att markfrågorna i första hand klargöras.
Härtill krävas ytterligare undersökningar och utredningar samt förhandlingar
mellan alla intresserade parter, staten, staden och landstinget. Det torde vara
lämpligast, att ifrågavarande utrednings- och förhandlingsarbete omhändertages
av särskilda sakkunniga, tillkallade inom ecklesiastikdepartementet. För
att markera den samförståndsvilja, som från statens sida föreligger, och för
att i möjligaste mån underlätta åvägabringandet av ett gott resultat synes
mig bland de sakkunniga böra insättas jämväl representanter för staden
och länet.
Den 15 juni 1938 tillkallade departementschefen som sakkunniga docenten
vid universitetet i Lund A. J. T. Borelius, landstingsmannen Anders Ericsson,
Nöbbelöv, kammarrådet Sten Grönvall, professorn vid nämnda universitet
Assar Hådding, dåvarande byggnadsrådet, numera professorn P. G. Hedqvist
och dåvarande landshövdingen i Kristianstads län Johan Nilsson, varjämte åt
den sistnämnde uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
De sakkunniga avgå vo utlåtande den 27 februari 1939, ur vilket här må
återgivas följande (karta över de ifrågavarande områdena torde få såsom
bilaga 1 fogas vid detta protokoll).
De sakkunniga lämnade till en början en redogörelse för universitetets oell
lasarettets dåvarande markinnehav.
Universitetet äger eller disponerar kvarteret Universitetet, varav viss del,
Lundagård, hålles öppen för allmänheten, kvarteret Historiska museet, södra
delen av kvarteret Hyphoff, tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Bispen, större
delen av kvarteret Botanicum samt delar av kvarteren Maria Magle och
Svanelyckan. Genom upplåtelse från förutvarande biskopslönejorden Helgonagård
nr 1 disponerar universitetet vidare mot avgäld delar av kvarteren
Bispen, Absalon, Saxo och Eskil samt hela kvarteret Helgonabacken. En
mindre del av kvarteret Botanicum äges av Lunds stad men disponeras axuniversitetet.
Nämnda områden äro i huvudsak bebyggda, och byggnadsstyrelsen har i sin
berörda skrivelse efter verkställd utredning av universitetets byggnadsbehofuttalat,
att universitetet, sedan den nya fysiska institutionen uppförts, icke
vidare har tillgång till någon lämpligt belägen tomt för uppförande av nya.
redan planerade byggnader.
Landstinget disponerar för länets sjukvårdsinrättningar i Lund två områden,
skilda genom Allhelgona Kyrkogata. Det södra området (Paradislyckan,
gamla lasarettsområdet) ansluter i söder till universitetsplatsen, det norra (nya
lasarettsområdet) gränsar i norr till statens folkskoleseminarium.
Å norra lasarettsområdet finnes ännu tomtutrymme för ett flertal kliniker,
å södra området torde nybyggnad icke kunna äga rum utan att äldre byggnader
rivas.
De sakkunniga funno det angeläget, att vid upprättande av en plan för
universitetets och sjukhusets utvidgningar markförvärvet skedde på sådant
sätt, att bägge dessa inrättningar om möjligt erhölle sammanhängande, från
varandra avgränsade områden, tillräckligt stora att fylla de behov, som kunde
Kungl. Majda proposition nr d7~>. 31
beräknas föreligga inom överskådlig framtid, och så belägna, att de kunde på
ett lämpligt sätt utnyttjas för avsedda ändamål.
Redan ar 1854 framlades förslag om att till universitetet återförvärva Paradislyckan
och skälen härför ha ökats. Såväl universitetets som lasarettets utveckling
lia framhävt detta pa ett sätt, som år 1854 endast delvis kunde förutses.
Studentantalet var då 462 men var år 1938 cirka 2,700; år 1854 funnos
särskilda byggnader för botaniska institutionen och anatomiska institutionen,
under det att för övriga institutioner en enda byggnad var tillfyllest; lasarettet,
som då disponerade cirka 150 sängar, har nu cirka 1,200.
Universitetets behov av tomtmark i omedelbar anslutning till universitetsplatsen
kunde enligt de sakkunnigas mening tillgodoses därigenom, att södra
lasarettsområdet eller del därav ställdes till universitetets disposition; från
sjukhussynpunkt borde lasarettsbyggnadernas förläggning till ett sammanhängande
område norr om Allhelgona Kyrkogata vara att bestämt rekommendera.
Utredningen visade, att gamla lasarettsområdet under vissa förutsättningar
kunde utrymmas och överlämnas till universitetet och att tomtutrymme
för lasarettets förläggning norr om nämnda gata vore möjligt att erhålla.
De sakkunniga framlade till grund för denna sin åsikt följande utredning
angående äganderättsförhållanden och bebyggelse å gamla lasarettsområdet,
respektive beträffande de norr örn Allhelgona Kyrkogata belägna delarna av
förutvarande biskopslönejorden Helgonagård (jfr bilaga 1).
Gamla lasarettsområdet (Paradislyckan).
Enligt gjorda undersökningar äger universitetet av detta område cirka
23,980 kvadratmeter och Malmöhus läns landsting återstoden, eirka 11,000
kvadratmeter. Den av universitetet ägda delen har i olika etapper från slutet
av 1700-talet till 1865 upplåtits till tomtplats för länets sjukvårdsinrättningar
mot det att dessa inrättningar finge tagas i anspråk för klinisk undervisning.
De gjorda upplåtelserna få anses ha skett på obestämd tid, varför rätt till
uppsägning av desamma torde föreligga. Med hänsyn till det ändamål, varför
upplåtelserna skett, synes det emellertid knappast kunna ifrågasättas, att återkallelse
kan ske utan att landstinget anvisas annan plats för de nybyggnader,
.sorn vid södra lasarettsområdets evakuering bli erforderliga, samt erhåller skälig
ersättning för på området befintliga, för sitt ändamål användbara byggnader.
(Sjukhusbyggnaderna ha i regel uppförts med bidrag av statsmedel, en
omständighet, vartill hänsyn bör tågås vid ersättningsbeloppens bestämmande,
respektive vid fråga örn bidrag till uppförande av ersättningsbyggnader a
annan plats.)
Rå området finnas för närvarande byggnader för kirurgisk klinik, lungklinik
med radiologisk avdelning, ögonklinik, barnsjukhus, röntgenavdelning, polikliniker
och administration, personalbostäder, centralkök, tvättbyggnad med
verkstäder, ångpannehus, portvaktshus, byggnad för desinfektion, kapell och
filmlagerhus. Universitetets patologiska institution är även förlagd till detta
område.
De byggnader, som finnas på norra delen av ifrågavarande område — centralköket,
byggnaden för röntgen, polikliniker och administration — lia uppförts
under de sista 25 åren samt iiro fullt moderna och för sin nuvarande upp
-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr “275.
gift ändamålsenliga med undantag för belägenheten i förhållande till de på
norra området uppförda byggnaderna, med vilka kommunikation måste ske
genom över Allhelgona Kyrkogata uppbyggda gångar. Övriga byggnader äro
äldre och kunna icke anses fylla rimliga krav ur sjukhusteknisk synpunkt,
även om vissa av dem — t. ex. kirurgiska kliniken — efter verkställda omändringar
få anses i stort sett brukbara. Uppenbart är således, att dessa äldre
byggnader måste inom en jämförelsevis nära framtid ersättas med nya och
tidsenliga. Landstinget har redan beviljat anslag för nybyggnad för ögonklinik
och barnsanatorium, avsedd att förläggas till norra lasarettsområdet. Byggnaden
för venerologiska avdelningen är mycket bristfällig och har i värderingsinstrumentet
icke åsatts något värde.
De sakkunniga framhålla som sin åsikt, att det kan ifrågasättas, om icke
Paradislyckans norra del bör allt fortfarande tagas i anspråk för sjukhusändamål.
Landstinget äger här marken, och byggnaderna — centralköket, förvaltningsbyggnaden
m. m. — är, som ovan nämnts, jämförelsevis nya och ändamålsenliga.
Häremot har emellertid framhållits, att centralköket och förvaltningsbyggnaderna
icke lämpligen böra kvarligga å södra området, sedan
samtliga övriga sjukhusbyggnader överflyttats till norra området.
Helgonagård.
Helgonagård nr 1 är kyrklig jord.
Det av landstinget för egna sjukhusbyggnader disponerade området omfattar
87,853.5 kvadratmeter, därav 19,863.5 kvadratmeter för epidemisjukhus.
Till norra lasarettsområdet äro förlagda, utom landstingets sjukhusbyggnader,
universitetets psykiatriska klinik samt pensionsstyrelsens avdelning för reumatiskt
sjuka, vilka taga i anspråk, den förstnämnda 12,500 kvadratmeter och
den sistnämnda 4,680.1 kvadratmeter. Arealen av det för sjukhusändamål
upplåtna området uppgår sålunda till 105,033.6 kvadratmeter.
Universitetet disponerar (år 1939) av Helgonagård områden om tillhopa
73,757 kvadratmeter. För statens folkskoleseminarium har tagits i anspråk
ett område om 40,000 kvadratmeter. Av Helgonagård kvarstår odisponerade
vissa områden om tillhopa 50,072 kvadratmeter. För områden, avsatta till
gatumark, tillkommer 28,379 kvadratmeter.
Det synes nödvändigt — då annan lämpligt belägen mark icke finnes att
tillgå — att det område, som för närvarande disponeras av statens folkskoleseminarium,
reserveras för lasarettets framtida utvidgning.
De sakkunniga föreslå, att nu ifrågavarande delar av Helgonagård mot
kompensation till kyrkofonden ställes till universitetets förfogande. De delar
därav, som kunna vara för sjukhusändamål erforderliga, synas böra upplåtas
till landstinget under nyttjanderätt. Frågan, huruvida landstinget därvid bör
betala avgäld till staten för upplåtna områden, torde böra besvaras nekande,
under förutsättning att landstinget till staten överlåter all sin rätt till hela
södra lasarettsområdet samt förbinder sig att ställa sjukvårdsinrättningarna
till universitetets förfogande för undervisning och forskning. Härför talar även,
att staten i varje fall synes böra kostnadsfritt tillhandahålla tomtmark för de
nybyggnader på norra lasarettsområdet, som utgöra en förutsättning för södra
lasarettsområdets överlämnande till universitetet.
De sakkunnigas förslag — som närmare belyses av bilaga 1 — innebar,
att gamla lasarettsområdet skulle överlämnas till universitetet,
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275. 33
att mark å Helgonagård skulle ställas till förfogande för lasarettet och universitetet,
samt
att det av statens folkskoleseminarium disponerade området skulle reserveras
för lasarettets framtida utvidgning.
Genomförandet av planen förutsatte för universitetets del vidare:
förvärv av stadsägan nr 355 från fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem
samt av stadsägan nr 290 från staden för de medicinska institutionerna samt
byte mellan staten och staden beträffande Paradisgatan och viss del av
södra lasarettsområdet.
Över det av de sakkunniga framlagda förslaget hördes, såvitt här är i fråga,
vederbörande universitetsmyndigheter, länsstyrelse och landsting samt Lunds
stad, i vilkas yttranden ingen erinran gjordes mot det av de sakkunniga framlagda
förslaget rörande markdispositionen för universitetets och landstingets
olika behov.
b. Framställningar om markförvärv för universitetets räkning.
Kort tid efter avgivandet av förutnämnda sakkunnigutredning aktualiserades
universitetets markfråga genom att framställning gjordes örn uppförande
av en nybyggnad för fysiologiska institutionen.
Med överlämnande av preliminära ritningar till nybyggnad för fysiologiska
institutionen gjorde institutionsföreståndaren framställning om anvisande av
medel för utarbetande av fullständiga byggnadsritningar till nybyggnaden.
I utlåtande över framställningen anförde byggnadsstyrelsen, att från medicinska
fakultetens sida framställts önskemål om byggnadens förläggning till
annat område än det tidigare avsedda kvarteret Saxo, nämligen till kvarteret
Vattentornet, varav en del vore av ecklesiastik natur (Helgonagård), en del
ägdes av Lunds stad och en del vore i enskild ägo. Byggnadsstyrelsen ansåge,
att förläggningsfrågan borde lösas, innan medel anvisades för utarbetande av
ritningar.
Samtidigt med detta ärende förelåg till behandling en framställning av det
större akademiska konsistoriet örn att stadsägan nr 275, som utgör del av
biskopshemmanet Helgonagård nr 1, måtte av kyrkofonden mot kompensation
avstås eller upplåtas till universitetet. Framställningen, som föranletts av
förutnämnda sakkunnigutredning om universitetets markbehov, omfattade
även den del av kvarteret Vattentornet, där nybyggnaden för fysiologiska
institutionen enligt medicinska fakultetens önskemål skulle uppföras. Konsistoriet
anförde bland annat följande.
Medicinska fakulteten har anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för förvärvande
av vissa jordområden vid Lunds stads vattentorn för att bereda
tomtmark för institutioner inom fakulteten (jfr bilaga 1).
Jordområdena i fråga ansluta sig till av universitetet redan disponerade
delar av Helgonagård, och deras förvärvande skulle vara ur alla synpunkter
av största betydelse för realiserandet av en rationell byggnadsplan för såväl
universitetet som landstingets lasarett.
Bihang till riksdagens jirotolcoll 19i3. 1 saini. Nr 275. ;)
34
Kungl. Maj:ts -proposition nr 275.
Ifrågavarande områden — varav de östra delarna sedan år 1939 äro stadsplanelagda
för offentlig bebyggelse — utgöras av kyrklig jord samt jord, tillhörande
Lunds stad, respektive fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem.
Den ecklesiastika jorden utgöres av stadsägan nr 275, en del av den tidigare
biskopslönejorden Helgonagård nr 1, och har en areal av cirka 43,750
kvadratmeter.
De staden tillhöriga områdena omfatta stadsägan nr 290 samt delar av
stadsägorna nr 288 och 289, tillhopa cirka 25,000 kvadratmeter.
Fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhems del utgöres av stadsägan nr 355,
omfattande cirka 13,000 kvadratmeter.
Lunds stads drätselkammare har meddelat, att staden tillhöriga delar
kunde av universitetet förvärvas för det förmånliga priset av 2 kronor 50
öre per kvadratmeter, inklusive kostnader för gator.
Vidkommande åter fastighetsaktiebolaget Olshög-Fridhem tillhöriga stadsägan
nr 355 har bolaget väl meddelat, att det vore villigt att till universitetet
överlåta densamma. Men vid de underhandlingar om markförvärvet,
som pågått sedan lång tid tillbaka, har bolaget likväl icke kunnat förmas
att avgiva bestämt anbud beträffande försäljningspriset. Då bolagets mark
emellertid ingår i det enligt ovan för offentlig bebyggelse stadsplanelagda området,
kan denna mark i varje fall icke tagas i anspråk för en bebyggelse,
som kunde förrycka den av medicinska fakulteten framlagda planen, och
möjlighet för områdets expropriation torde föreligga, därest de fortsatta förhandlingarna
skulle stranda.
I yttrande den 27 juni 1941 anförde kammarkollegiet och statskontoret
bland annat följande.
Av Helgonagård nr 1 ha för universitetsändamål tidigare mot årlig avgäld
men i övrigt på skiftande villkor upplåtits särskilda områden genom beslut
av Kungl. Majit den 19 januari 1901 och den 21 februari 1913 samt av kammarkollegiet
den 30 augusti 1928. Av Helgonagård äro till Malmöhus läns
landsting upplåtna mot årlig avgäld de delar, sorn utgöra det s. k. norra
sjukhusområdet. Det synes lämpligt, att universitetet nu i ett sammanhang
förvärvar äganderätten till all Helgonagårds mark med undantag allenast av
biskopshusets och Allhelgonakyrkans tomtområden; förvärvet skulle således
omfatta även vissa till landstinget och folkskoleseminariet upplåtna^ markområden.
För sistnämnda upplåtelser utgående avgälder skulle alltså, efter
det äganderätten till områdena övertagits av universitetet, utgöras till detta.
Av universitetet för närvarande utgivna avgälder för Helgonagårdsmark
skulle däremot upphöra att utgå från och med den tidpunkt universitetet
från kyrkofonden övertoge Helgonagård. Likviden för Helgonagård synes
därvid lämpligen kunna utgöras av Lunds universitets hemman till motsvarande
värde. Ett dylikt uppordnande av markfrågorna skulle tydligen
förutsätta värderingar av bytesobjekten. För att erna ett riktigt värde a
Helgonagård erfordras, att kostnaderna för kvartersmarkens iordningställande
med gator och ledningar bli bestämda. Vissa förhandlingar mellan
universitetet och staden Lund rörande gatukostnadernas storlek böra sålunda
bringas till slut för att värdet på LIelgonagårds kvartersman skall
kunna fastställas.
Tanken på att Helgonagårdsmarken skulle utbytas mot universitetshemman
har universitetskanslern i annat sammanhang (jfr nedan) motsatt sig.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Kanslern har påpekat, att avkastningen från universitets hemman delvis ingår
till universitetets reservfond och att tillflödet till denna skulle väsentligt
minskas, om dylika hemman skulle utbytas mot institutionstomter. Vederlaget
till kyrkofonden borde tillhandahållas av statsverket, som eljest bekostar
mark för universitetsinstitutioner.
Genom beslut den 11 juli 1941 förklarade Kungl. Majit, att de då ännu
icke upplåtna kvartersområdena av Helgonagård nr 1 i Lunds stad skulle
från och med tid och på villkor, som Kungl. Majit ville framdeles bestämma,
upplåtas till universitetet i Lund, att användas för tillgodoseende av dess
behov av byggnadsmark. Såsom i det följande skall närmare beröras vid togs
samtidigt åtgärd för upptagande av förhandlingar med staden rörande förutnämnda
gatukostnader.
Då det synts angeläget, att den av vederbörande myndigheter påyrkade
regleringen av Lunds universitets markfrågor snarast möjligt ägde rum, uppdrog
Kungl. Majit den 16 oktober 1942 åt kammarrådet Sten Grönvall och
byggnadsingenjören Andreas Nordström att verkställa värdering av de markområden
i Lund, som avsåges att övertagas av universitetet.
Värdering smännen ha med skrivelse den 15 januari 1943 framlagt sitt värderingsförslag
och därvid anfört bland annat.
De för värdering ifrågakomna jordområdena äro beskrivna i en av stadsingeniören
M. Wennström den 29 november 1938 uppgjord, vid förutnämnda
sakkunnigutlåtande den 27 februari 1939 fogad redovisning av mark under
3 V2 mantal nr 1 Helgonagården i Lund och därvid betecknade med
samma nummer som angivits på en samma dag upprättad, till redovisningen
hörande karta.
Från de i redovisningen under kolumn 2 införda, i Helgonagård ingående
arealerna................................ 304,505.8 m2
lia vid vår värdering fråntagits
figur nr 1 på kartan 12,955.9 m2 (Allhelgonakyrkan)
» » 2 » » 20,369.8 » (Universitetsbiblioteks
tomten)
»
» 5 » » 5,938.4 » (Södra Sveriges sjuk
sköterskehem)
»
»15 » » 1,902.2 » (Biskopens trädgård)
samt hälften av gatorna
omkring figur 2, på
kartan uppmätt till 2,126.o » .................. 43,292.3 »
I värderingen ingår således återstoden 261,213.5 m2.
Skälen för berörda undantag ha för oss varit beträffande figurerna 1 och
15, att de synas böra även i framtiden disponeras för nuvarande ändamål,
och beträffande figur 5, att detta område redan är friköpt. Beträffande figur
2, bibliotekstomten, gäller, att den vid upplåtelsen år 1901 åsatts en viss avgäld
utan förbehåll om rätt till förhöjning i annan mån än som följer av att
avgälden satts i spannmål att lösas efter markegång. Lösenbeloppet för bibliotekstomten
jämte vidliggande gatumark synes därför böra bestämmas till
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
avgäldens kapitaliserade värde. Avgälden har för åren 1938—1942 utgjort i
medeltal 250 kronor 98 öre, motsvarande ett efter 4 procent kapitaliserat
värde om 6,250 kronor, och år 1942 286 kronor 19 öre, motsvarande efter
sagda räntefot ett kapitaliserat värde om 7,155 kronor.
Vad beträffar de i värderingen ingående delarna av Helgonagård ha vi i
anslutning till de olika värderingsgrunder, som angivas i närslutet värderingsförslag,
ansett områdena ifråga böra åsättas ett värde av 900,000 kronor.
Härav belöper, fördelat efter kvadratmeter och ett för hela Helgonagård
antaget enhetspris, på seminarie tomten cirka 155,000 kronor och på övriga i
värderingen ingående områden cirka 745,000 kronor. För bibliotekstomten
har ovan angivits avgäldens kapitaliserade värde enligt olika alternativ till
6,250, respektive 7,155 kronor.
Över sagda värdering ha utlåtanden avgivits utav universitetskanslern,
efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter i Lund, samt av
byggnadsstyrelsen och statskontoret ävensom av kammarkollegiet, efter hörande
av stiftsnämnden i Lund.
Stiftsnämnden har därvid anfört bland annat.
Även om stiftsnämnden med skäl hade kunnat göra anspråk på högre
värden för nu ifrågavarande områden — en betydande andel av dessa tillhöra
den mest välbelägna tomtmarken i Lund — har emellertid stiftsnämnden
slutligen stannat för att ej framställa någon erinran mot de föreslagna
försäljningspriserna. Områdenas användning och sättet för deras nyttjanderättsupplåtelse
har därvid bland annat varit för stiftsnämnden vagledande.
Beträffande universitetsbibliotekets tomt ha två värden föreslagits. Stiftsnämnden
finner, att det högre värdet eller 7,155 kronor bör utgå — disproportionen
mellan taxeringsvärde och försäljningsvärde är ändock alltför
iögonfallande.
Stiftsnämnden vill särskilt understryka nödvändigheten av att seminarietomten
i detta sammanhang också överföres i statens ägo. Det kan ej anses
tillbörligt, att staten tillhöriga synnerligen värdefulla byggnader äro uppförda
på mark, till vilka staten ej har annat än nyttjanderätt.
Kammarkollegiet har anfört bland annat.
Kollegiet har kommit till den uppfattningen, att det området (frånsett
bibliotekstomten) åsätta värdet av 900,000 kronor är godtagbart.
Bibliotekstomten har genom Kungl. Maj:ts brev den 19 januari 1901 för
alltid avsöndrats och upplåtits till tomt för biblioteksbyggnad mot en avgäld,
som icke kan höjas. Vid försäljning av kyrklig jord har kollegiet i
dylika fall iakttagit den praxis att medgiva försäljning mot en köpeskilling
motsvarande avgäldens kapitaliserade värde. Örn avgälden varit bestämd
i markegångspersedlar, har kollegiet emellertid ansett kapitaliseringen för
närvarande icke böra ske efter en så hög räntefot som 4 procent, motsvarande
tjugufem gånger avgäldens belopp, utan med trettio å trettiofem
gånger avgäldens belopp allt efter omständigheterna. I detta fall anser kollegiet
med hänsyn till att avgälden, som för år 1942 enligt medelmarkegångspriset
uppgick till 286 kronor 19 öre, under de närmaste åren kommer att
stiga — avgälden uträknad efter årspriset 1942 å persedlarna skulle uppgå
till 421 kronor 73 öre — skäligt att ersättningen för en äganderättsöverlåtelse
bestämmes till trettiofem gånger det nuvarande avgäldsbeloppet eller i
runt tal 10,000 kronor.
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
Det av stiftsnämnden framförda önskemålet, att vid en överlåtelse även
seminarietomten medtages, så att löseskillingen för hela området kommer att
vara tillgänglig för återplacering i värdebeständig valuta, anser kollegiet så
vitt möjligt böra vinna beaktande.
Övriga hörda myndigheter ha förklarat sig icke ha något att erinra mot
värderingsmännens förslag.
c. Fråga om gäldande av vissa gatukostnader m. m.
Lunds stad har mot universitetet riktat krav på bidrag till stadens kostnad
för iordningställande av vissa gator invid universitetets institutioner.
Rättsförhållandena på detta område ha icke reglerats enligt därom gällande
bestämmelser, väsentligen på grund av de invecklade ägande- och nyttjanderättsförhållandena.
Den 24 januari 1936 uppdrog Kungl. Majit därför åt
kammarrådet Grönvall att verkställa utredning angående frågans rättsliga
läge och föra förhandlingar i ämnet med staden. Sedan Grönvall inkommit
med redogörelse för vad som vid utredningen framkommit och med vissa förslag
till utvidgning av förhandlingsuppdraget, återkallade Kungl. Majit
Grönvalls uppdrag och bemyndigade i stället chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla ovannämnda sakkunniga för utredning angående universitetets
markbehov och därmed sammanhängande frågor. Då de sakkunniga
i sitt förutnämnda betänkande den 27 februari 1939 av olika skäl icke upptagit
frågan om gäldandet av gatukostnader m. m., uppdrog Kungl. Majit
den 11 juli 1941 åt Grönvall att verkställa eventuellt erforderlig ytterligare
utredning angående denna fråga ävensom att med staden fullfölja förhandlingarna
i ämnet och vad därmed ägde samband.
Till fullföljande av sitt uppdrag har utredningsmannen överlämnat en
mellan honom för Kungl. Majit och kronan, å ena, och drätselkammaren i
Lund för staden, å andra sidan, träffad villkorlig överenskommelse, vilken
torde såsom bilaga 2 få fogas vid detta protokoll. Till belysande av överenskommelsens
ekonomiska innebörd torde såsom bilaga 3 få vid protokollet
fogas vissa av vederbörande stadstjänstemän avgivna yttranden i ärendet
(jfr även bilaga 1).
Överenskommelsen förutsätter, att Helgonagård nr 1 överföres från kyrkofonden
till universitetet, och utgör således ett led i de förut behandlade strävandena
att sörja för universitetets utvecklingsmöjligheter. Överenskommelsen
innebär i huvudsak följande.
Staten skall till staden utan ersättning och med full äganderätt överlämna
ali den staten tillhöriga, i Helgonagård nr 1 ingående mark, som enligt
gällande stadsplan avses för gata eller annan allmän plats. Kostnaderna för
iordningställandet av gator skola utgöras i enlighet med kungl, brev den 2
december 1881, sådant innehållet i detta brev — i överensstämmelse med av
staden i senare tid tillämpad praxis — fastställts genom Kungl. Majits dom
den 30 januari 1939 i mål mellan enskild fastighetsägare och staden, med
skyldighet för universitetet att omedelbart erlägga betalning för redan debiterade
men ej gnidna gatukostnader. Staden har dock påtagit sig att bidraga
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
till täckandet av universitetets gatukostnader med 25 procent av dessa samt
därjämte befriat universitetet från utgivandet av gatukostnadsersättning beträffande
kvarteret Bispen (universitetsbiblioteket) samt kvarteret Botanicum
(botaniska trädgården). Stadens bidrag till gatukostnaderna har bestämts
med hänsyn till de allmännyttiga ändamål, som kvartersmarken i
universitetets eller landstingets hand skall tjäna, och den föreslagna befrielsen
från gatukostnadsersättning för kvarteren Bispen och Botanicum har
motiverats av att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten.. Universitetet
har beträffande kvarteret Botanicum dessutom förbundit sig att
anordna viss ny förbindelse.
I överenskommelsen har särskilt beaktats frågan om fördelningen av kostnaderna
för Tornavägen, därest densamma å viss sträcka mellan Getingevägen
och Sölvegatan skulle komma att utföras i försänkt läge, vilket måhända
kommer att befinnas önskvärt för landstingets del. I dylikt fall skola
kostnaderna för eventuellt av universitetet (landstinget) påkallade en eller
två förbindelsebroar över den försänkta gatan gäldas av staden och markägaren
till hälften vardera.
Staden skall vidare övertaga universitetets underhåll av planteringarna inom
kvarteret Bispen (universitetsbiblioteket), tomten nr 12 inom kvarteret
Sankt Peter (Sankt Petri kyrkogård) samt Lundagård och Tegnérsplatsen
med hänsyn till att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten på sådant
sätt, att de kunna i viss mån jämställas med stadens epia öppna platser
av motsvarande art. Den årliga gatuskatten för dessa områden ävensom för
kvarteret Botanicum skall jämväl upphöra att utgöras av universitetet.
Enligt § 8 i överenskommelsen skall densamma före den 1 juli 1943 godkännas
såväl av stadsfullmäktige som av Kungl. Maj:t, och överenskommelsen
är dessutom beroende av att Kungl. Maj:t meddelar beslut i de avseenden,
som paragrafen i övrigt innehåller.
De ekonomiska konsekvenserna av överenskommelsen skulle för universitetets
del enligt av universitetets drätselnämnd på grundval av utredningen i
ärendet (jfr bilaga 3) gjorda beräkningar bli följande.
Vad först beträffar frågan örn universitetets bestridande av gatukostnader
framgår av § 5 av överenskommelsen, jämförd med den utredning, som ingår
i handlingarna,
att kostnaderna för redan debiterade och ej guldna gatukostnader inom
kvarteren Helgonagården, Saxo, Eskil och Absalon, beräknade till 18,635
kronor 62 öre, skola med 75 procent gäldas av universitetet eller med 13,976
kronor 75 öre, vilket belopp skall erläggas, så snart överenskommelsen blivit
slutligt giltig;
att ännu icke debiterade belopp för andra (blivande) gator inom kvarteren
Seminariet, Harjager, Vattentornet västra delen, Vattentornet östra delen,
Eskil, Helgonagården och Absalon, beräknade till 218,600 kronor, likaledes
skola’ med 75 procent gäldas av universitetet; ersättning härför, beräknad
till 164,000 kronor, erlägges först i en framtid;
att kostnaden för vissa gator inom kvarteren Bispen och Botanicum skola
helt bekostas av staden (för redan utlagda gator 15,966 kronor 19 öre och för
ännu icke utlagda, 37,600 kronor),
att kostnaden för avsedd broförbindelse för Tornavägen, beräknad till
174.000 kronor, skall bestridas med 50 procent av universitetet eller med
87.000 kronor.
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275.
Såsom framgår av § 7 i överenskommelsen befrias universitetet från utgivande
av årlig gatuskatt beträffande gator inom kvarteren Sankt Peter, Universitetet,
Lundagård och Lilla Torg samt Botanicum, nu beräknad till 498
kronor 21 öre.
Vidare skulle universitetet jämlikt § 6 under viss angiven förutsättning befrias
från kostnader för underhåll och skötsel av planteringar och gångar inom
kvarteren Bispen, tomten nr 12 inom kvarteret Sankt Peter samt Lundagård
(kvarteren Universitetet och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom Tegnérsplatsen,
häri inräknat renhållning (även snöskottning) samt bevattning och
gatubelysning inom dessa områden. De underhållskostnader härför, som nu
bestridas av universitetet och som skulle i fortsättningen åvila staden, hava
beräknats till 6,000 kronor årligen.
Drätselnämnden, i vars yttrande större konsistoriet har instämt, har understrukit
den utomordentliga vikten av att universitetet förvärvar Helgonagård.
Nämnden, som icke har något att erinra mot de i den preliminära överenskommelsen
intagna bestämmelserna, tillstyrker, att densamma blir slutligt
godkänd. Härvid måste emellertid iakttagas, att, då universitetet saknar medel
till gäldande av ifrågakommande gatukostnader — beräknade till sammanlagt
cirka 265,000 kronor, därav 13,976 kronor 75 öre förfallna till betalning
— statsmedel måste anvisas för ändamålet. Drätselnämnden har i detta
sammanhang framhållit, att likviden för Helgonagårds överförande från kyrkofonden
till universitetet icke bör utgå av universitetets tillgångar utan av
statsmedel.
Kanslersävibetet för rikets universitet har ansett den föreslagna uppgörelsen
vara av beskaffenhet att kunna från statens och universitetets synpunkt
i huvudsak godtagas. Kanslern har liksom drätselnämnden påyrkat, att eventuellt
vederlag för Helgonagård utgår av statsmedel.
Byggnadsstyrelsen har ej funnit något att erinra mot den preliminära överenskommelsen.
Styrelsen har ansett statens eftergifter enligt denna väl uppvägas
av stadens medgivanden rörande gatuanläggningskostnader, gatuskatter
m. m. I avsaknad av erforderliga sakuppgifter har styrelsen dock icke
kunnat taga ställning till riktigheten av de siffermässiga beräkningarna i
ärendet. Länsstyrelsen i Malmö och statskontoret ha icke funnit något att erinra
mot den föreslagna överenskommelsen.
Lunds stadsfullmäktige ha genom lagakraftvunnet beslut den 28 november
1941 för sin del godkänt överenskommelsen.
I samband med den i det föregående omnämnda värderingen av Ilelgonagård
lia stadsfullmäktige genom lagakraftvunnet beslut den 27 november
1942 medgivit, att överenskommelsen skulle få gälla även för det fall, att de
delar av seminarietomten, som enligt gällande stadsplan utgjorde kvartersmark,
icke för närvarande överfördes från kyrkofonden till statens allmänna
fastighetsfond, dellbnden för Lunds universitet.
40
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå önskvärdheten av att de markfrågor,
vilka röra Lunds universitet och Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar
i Lund, åtminstone i viss utsträckning nu vinna sin lösning. I
princip synes därvid den plan, som angivits i 1939 års sakkunnigutlåtande,
vara lämplig. Det synes mig sålunda ofrånkomligt, att universitetet åter kommer
i besittning av åtminstone delar av det s. k. södra sjukhusområdet eller
Paradislyckan, men det synes mig icke nödvändigt att för närvarande taga
ställning till huruvida universitetet skall övertaga även den norra delen av
detta område med dess relativt nya och ändamålsenliga byggnader. Jag anser
vidare riktigt, att de områden av Helgonagård, vilka redan upplåtits till universitetet
och landstinget, bibehållas vid dessa upplåtelser samt att områdena
nu mot vederlag till kyrkofonden föras över från denna till statens allmänna
fastighetsfond, Lunds universitets delfond. Vad beträffar den till folkskoleseminariet
upplåtna tomten, torde det icke vara lämpligt att redan nu reservera
denna för utvidgning av sjukhusområdet, eftersom det icke kan komma
i fråga att under överskådlig tid disponera den på tomten uppförda, jämförelsevis
nya och ändamålsenliga byggnaden för annat ändamål än det nuvarande.
Däremot anser jag i likhet med vad i värderingsärendet uttalats av
Lunds stiftsnämnd och kammarkollegiet, att jämväl seminarietomten bör överföras
mot vederlag från kyrkofonden till statens allmänna fastighetsfond och
i anslutning till vad jag nyss anfört, till byggnadsstyrelsens delfond, i vilken
de för de statliga seminarierna upplåtna fastigheterna ingå.
Beträffande storleken av det vederlag, som bör tillkomma kyrkofonden för
de områden, vilka sålunda skulle tillföras statens allmänna fastighetsfond, finner
även jag den senast verkställda värderingen ägnad att läggas till grund
för beslut i ämnet. Värdet av den mark, som det här är fråga om, frånsett
bibliotekstomten, har av värderingsmännen föreslagits till 900,000 kronor,
därav 155,000 kronor skulle anses belöpa på seminarietomten och 745,000
kronor på den övriga mark, som ingått i värderingen och som skulle överföras
till Lunds universitets delfond. Jag anser detta förslag kunna godtagas.
Vederlaget för bibliotekstomten bör beräknas efter den utgående avgäldens kapitaliserade
värde och därvid i enlighet med kammarkollegiets förslag bestämmas
till 10,000 kronor.
I enlighet med vedertagen praxis vid försäljning av ecklesiastik jord torde
i förevarande fall värderingskostnaderna böra gäldas av övertagaren, statens
allmänna fastighetsfond, och med ett till 1,600 kronor beräknat belopp i sin
helhet föras på Lunds universitets delfond.
I detta sammanhang förordar jag, att Lunds stads anbud att försälja vissa
områden örn cirka 25,000 kvadratmeter ä 2 kronor 50 öre per kvadratmeter,
därvid staden bestrider all gatukostnad, godtages och att härför anvisas ett
belopp av 62,500 kronor.
Jag har ansett önskvärt, att avtal nu kunde träffas med Fastighetsaktiebolaget
Olshög-Fridhem om förvärv av den bolagets mark, som avses skola ingå
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
i universitetets område. På min anmodan ha värderingsmännen Grönvall och
Nordström förhandlat i saken med en bolagets representant, men denne har
förklarat bolaget icke vara villigt giva något försäljningsanbud. Under sådana
förhållanden lär förvärv av sistberörda mark få ske genom expropriation; anslag
för förvärvet torde dock icke nu böra äskas.
Vad sedan angår ovanberörda villkorliga överenskommelse med Lunds stad
angående avstående av viss gatumark, gäldande av gatukostnader m. m., anser
jag den godtagbar och tillstyrker, att överenskommelsen jämväl för statens
del slutligt godkännes, vilket enligt § 8 i densamma skall ske före den 1 juli
1943. Därmed nödvändiggöres ett anslag av ett till 14,000 kronor avjämnat
belopp för täckande av redan debiterade men ej guldna gatukostnader beträffande
redan utförda gator utanför de vissa universitetsinstitutioner tillhörande
tomterna.
Ett genomförande av vad jag här ovan föreslagit kommer att framdeles
minska universitetets löpande stat, i det dels de årliga avgälder, som utgå för
de till universitetet upplåtna områdena, bortfalla, dels universitetet får av
landstinget uppbära de årliga avgälderna för de till landstinget upplåtna områdena,
dels ock staden övertager vissa kostnader för vissa områden, tillgängliga
för allmänheten m. m. från och med den 1 januari 1944. Då den ekonomiska
regleringen mellan kyrkofonden och allmänna fastighetsfonden lämpligen
bör anknytas till avgäldsåret — avgälderna betalas i december månad
— komma verkningarna av nu avsedda transaktioner ej att i nämnvärd grad
påverka universitetets budget för budgetåret 1943/44.
För den föreslagna överföringen av Helgonagårdsmarken från kyrkofonden
till statens allmänna fastighetsfond torde riksdagens medverkan endast
vara erforderlig i fråga om vederlaget. För förvärvet av den ecklesiastika och
staden tillhöriga mark, som skall tillfalla universitetet, torde ett kapitalinvesteringsanslag
av (745,000 -f- 10,000 -f- 1,600 + 62,500 =) 819,100 kronor böra
anvisas. I anslagsbeloppet torde emellertid böra inräknas jämväl ovannämnda
ersättning till Lunds stad för vissa gatukostnader eller cirka 14,000 kronor,
varför anslaget bör uppföras med (819,100 -f- 14,000 =) 833,100 kronor. För
förvärvet av folkskoleseminariets tomt torde böra anvisas ett investeringsanslag
av 155,000 kronor; någon gatukostnadsersättning skall icke nu utgå
beträffande denna tomt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under statens
allmänna fastighetsfond anvisa
dels till Förvärv av viss mark jör Lunds universitets räkning
ett investeringsanslag av............kronor 833,100;
dels ock till Förvärv av folkskoleseminariets i Lund tomt
ett investeringsanslag av................kronor 155,000.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 875.
Vad departementschefen sålunda under punkterna 1—7
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Majit Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Malmberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1.
Sverket
Psykiatriska
kliniken^^^
Lunds
Norra lasarettsområdet
$^4/
Lasarettet^»
ESKIL
Sjuksköterske
-
hemmet
astighets
Olshög-Fridhem
ALLHELGONAfKYRKAN
)
°<v> SfA
"ȁoS
NK
Allhelgonaskolanj \>
Wf
-
Från He/oonaoård upplåten mark.
+ + + + "Bib/iotekstomten” till universitetet.
----Övrig till universitetet upplåten mark
■+■ — "Seminarietomten"
Över/åtes till Lunds stad för gatuändamål
Till Landstingets disposition
Södra
Y/^-Q I as arettsf]
/ område^
h''
ny
paradis
r
Lasarettet
— • Södra lasarettsområdet.
För universitetet avsedd mark
Tillhörig Lunds stad
-Patologiska
|institutionen___T /
—r»Q. • _J*—t, /
s_9 a Ian t____
Fastighets A.B. Olshög-Fridhem.
%
$ ; i /{§
*slrF
N A hJ
«<jLt
,VNȊ!^
STÄDET
i—i
Botaniska institutionen
Nä. N*
LJ 1 BOTANICUM
SANKT THOMAS
»///
/ u^o//
Kungl. Majlis ''proposition nr 275.
43
Bilaga 2.
överenskommelse
mellan
Kungl. Majit och kronan samt drätselkammaren angående
mark från Helgonagård m. m.
I ett av Kungl. Majit den 11 juli 1941 avgjort ärende angående upplåtelse
till Lunds universitet av mark tillhörande Helgonagården nr 1 i Lunds stad
m. m., hava kammarkollegium och statskontoret i gemensamt utlåtande den
27 juni 1941 anfört, bland annat: »Det syntes lämpligt, att universitetet nu i
ett sammanhang förvärvade äganderätten till all Helgonagårds mark med undantag
allenast av Biskopshusets och Allhelgonakyrkans tomtområden, men
omfattande sålunda även vissa till landstinget och folkskoleseminariet i Lund
upplåtna markområden». Med utgående från att Helgonagård nr 1 i huvudsakligen
den omfattning, som ämbetsverken sålunda föreslagit, upphör att
vara en kyrko-(biskopslöne-) fondens fastighet och i stället blir Lunds universitets
egendom samt, i vad den utgör kvartersman, disponeras för universitetsändamål
eller för Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar samt,
vad avser kvarteret Seminariet, tills vidare för nuvarande eller annat statligt
ändamål, har mellan Kungl. Majit och Kronan genom undertecknad Grönvall,
med anledning utav mig av Kungl. Majit den 11 juli 1941 meddelat
uppdrag, å ena, samt Lunds stad genom dess drätselkammare, a andra sidan,
träffats följande villkorliga:
överenskommelse.
§ 1.
Mom. Ilo) Kronan överlåter till staden utan ersättning med full äganderätt
all Kronan tillhörig, i Helgonagård nr 1 ingående mark, vilken, å härvid
fogade kartbilaga1 angiven med gul färg, enligt nu gällande stadsplan avsetts
för gata eller annan allmän plats.
Den överlåtna marken, som av Kronan överlämnas fri från penninginteckningar,
tillträdes av staden,
i den mån marken redan är utlagd till avsett ändamål, så snart denna överenskommelse
i enlighet med bestämmelserna i § 8 här nedan blivit slutligt
S samt i övrigt så snart den behöver tagas i anspråk för det i stadsplanen avsedda
ändamålet.
Skulle beträffande dylik mark vid tidpunkten för tillträdet gälla gentemot
annan än Kronan viss redan nu upplåten nyttjanderätt, har staden att med
nyttjanderättshavaren träffa särskild uppgörelse angående nyttjanderättens
upphörande beträffande gatumarken.
Mom. 2:o) Universitetet förbinder sig att på sin bekostnad snarast möjligt
efter det denna överenskommelse blivit slutligt giltig, anordna en ny för allmänheten
avsedd grind i stängslet kring kvarteret Botanicum, ungefär mitt i
detsammas östra kvarterslinje utmed Olshögsvägen.
1 Finnes bland handlingarna i ärendet.
44
Kungl. Marits proposition nr 275.
§ 2.
Staden bestrider ensam alla kostnader för den överlåtna markens laga avskiljande
från stamfastigheten ävensom för lagfart å detta fång.
§ 3.
Därest mark, vilken genom denna överenskommelse överlåtes till staden,
enligt blivande stadsplan skulle upphöra att utgöra gata eller annan allmän
plats, skall äganderätten till dylik mark återgå till Kronan med skyldighet
för Kronan att ensam svara för därvid uppkommande lagfarts- och andra
kostnader.
§ 4.
Kronan och blivande ägare till kvartersmark utmed nu till staden överlåten
gatumark befrias från utgivande av gatumarksersättning.
§ 5.
Ifråga örn skyldighet för ägare till kvartersmark inom Helgonagård nr 1 att
bidraga till kostnader för iordningställandet av gator äro parterna ense om,
att dessa kostnader skola utgöras i enlighet med Kungl. Maj:ts brev härom
den 2 december 1881, sadant innehållet i detta brev — i överensstämmelse
med av staden i senare tid tillämpad praxis — fastställts genom Kungl.
Maj:ts dom den 30 januari 1939 i mål mellan enskild fastighetsägare och
staden.
Under ovan angiven förutsättning att ali mark till Helgonagård nr 1 med
undantag av de två områden, av vilka det ena upplåtits för Allhelgonakyrkan,
och det andra ingår i Biskopen anvisad boställsfastighet, upphör att vara en
kyrko-(biskopslöne-) fondens fastighet och i stället blir Lunds universitets
egendom samt, i vad den utgör kvartersmark, disponeras för universitetsändamål
eller för Malmöhus jäns landstings sjukvårdsinrättningar samt, vad
avser kvarteret Seminariet, tills vidare för nuvarande eller annat statligt ändamål
lämnar emellertid Lunds stad till förmån för Lunds universitet följande
medgivanden.
1. Staden förbinder sig att bidraga till täckandet av de universitetet i enlighet
med ovanstående åvilande gatukostnaderna med 25 procent av dessa
kostnader, dock med här nedan i punkt 2 angivna ytterligare modifikationer.
2. Staden befriar universitetet från utgivande av varje som helst gatukostnadsersättning,
som eljest skulle beträffande kvarteren Bispen och Botamcum
åvilat universitetet.
Därest Tornavägen å viss sträcka mellan Getingevägen och Sölvegatan
skulle komma att utföras i försänkt läge, skall staden ensam vidkännas de
kostnader beträffande gatan, som uppkomma härav, varjämte kostnaderna
för eventuellt av universitetet påkallade en eller två förbindelsebroar över
den försänkta vägen gäldas till hälften av staden och markägaren vardera.
Iidpunkt för utförande av dylik broförbindelse äger universitetet ensam bestämma,
men rörande beskaffenheten av broförbindelse skall särskild överenskommelse
träffas mellan universitetet och staden.
3. Redan debiterade och ej guldna gatukostnader skola, med iakttagande
dock av vad i föregående punkterna 1. och 2. stadgas, gäldas så snart denna
överenskommelse blivit slutligt giltig.
Debiterat belopp för annan (blivande) gatukostnad skall gäldas,
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
därest det avser gatudel, som universitetet påkallat skola utläggas före det
staden enligt stadsplanelagen är skyldig upplåta densamma för allmänt begagnande,
så snart gatudelen färdigställts,
samt i övrigt så snart enligt stadsplanelagen skyldighet föreligger för staden
att upplåta gatudelen till allmänt begagnande, dock att, därest Tomavägen
utmed kvarteret Seminariet utföres i försänkt läge, den universitetet för
sagda kvarter åbelöpande gatukostnaden icke skall gäldas förrän en broförbindelse
över Tornavägen kommit till stånd.
Den part, som förskjutit kostnaderna för i punkt 2 avsedd broförbindelse,
skall av motparten erhålla ersättning för på denne belöpande andel i kostnaderna
för broförbindelsen, så snart densamma är färdigställd.
§ 6.
Staden förbinder sig att, räknat från och med det årsskifte, som inträffar
närmast efter det denna överenskommelse blivit slutligt giltig, samt tillsvidare
och med ett års ömsesidig uppsägningsrätt utan ersättning fullgöra
universitetets underhåll av planteringar och gångar inom kvarteret Bispen,
tomten nr 12 inom kvarteret Sankt Peter samt Lundagård (kvarteren Universitetet
och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom Tegnérsplatsen, allt under
förutsättning att dessa områden hållas tillgängliga för allmänheten i huvudsakligen
samma utsträckning som för närvarande.
Underhållet avser vidmakthållandet av nuvarande anläggningar efter i huvudsak
samma normer, som tillämpas beträffande stadens öppna platser av
motsvarande art.
Stadens förevarande åtagande omfattar även erforderlig renhållning, däri
inbegripet snöskottning, samt bevattning och gatubelysning inom områdena,
men icke skötsel och vård av planen öster om universitetsbyggnaden eller
övriga befintliga konstbyggnader, eller konstverk, minnesmärken och dylikt,
ej heller vatten till universitetsfontänen.
Ändring av nu befintlig anläggning inom ifrågavarande områden får ej av
staden vidtagas annat än efter särskild överenskommelse med universitetet.
§ 7.
Från och med den i § 6 ovan angivna tidpunkten skall universitetet åvilande,
i Kungl. Maj:ts förberörda brev den 2 december 1881 avsedd årlig
gatuskatt icke utgöras beträffande av universitetet ägd eller disponerad mark
inom kvarteret Bispen, tomten nr 12 i kvarteret Sankt Peter, Lundagård
(kvarteren Universitetet och Lundagård samt Lilla Torg) ävensom kvarteret
Botanicum, allt så länge respektive område hålles öppet för allmänheten i
huvudsakligen samma utsträckning som för närvarande.
§ 8.
Denna överenskommelse skall anses hava till alla delar förfallit därest icke
före den 1 juli 1943 dels överenskommelsen godkänts ej mindre av Lunds
stadsfullmäktige genom beslut, som vinner laga kraft, än även av Kungl.
Majit, dels och Kungl. Majit meddelat beslut om att, i enlighet med vad
ovan i § 5 angives, ali till Helgonagård nr 1 hörande mark med undantag av
de två där angivna områdena skall upphöra att vara kyrko-(biskopslöne-)
fondens fastighet och i stället bliva Lunds universitets egendom samt, i vad
46 Kungl. Maj ris ''proposition nr 275.
den utgör kvartersmark, disponeras för universitetsändamål eller för Malmöhus
läns landstings sjukvårdsinrättningar samt, vad avser kvarteret Seminariet,
tills vidare för nuvarande eller annat statligt ändamål.
Av denna överenskommelse äro två likalydande exemplar upprättade och
växlade.
Lund den 5 september 1941.
Å drätselkammarens vägnar:
TORSTEN ANDREE.
Gösta Wetterlöf.
Bevittnas:
Folke Forsström. Märta Adler.
Stockholm den 13 september 1941.
För Kungl. Majit och Kronan:
STEN GRÖNVALL.
Bevittnas:
77. Skotte. Nils Edling.
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 875.
47
Bilaga 3.
Till Drätselkammaren i Lund.
I enlighet nied kammarens anhållan av den 7 dennes angående utredning
rörande kostnaderna för underhållet av vissa Universitetet tillhörande planteringar
får jag härmed vördsamt överlämna en kostnadsberäkning, som uppgjorts
med utgång från 1940 års avlöningsförhållanden och i jämförelse med
vad vissa berörda områden kostat i underhall den tid staden handhaft skötseln
utav dem.
I beräkningen ingår icke någon kostnad för större omändringsarbeten eller
för arbeten med trädplombering e. 1. ej heller för nyanskaffning av bänkar o. 1.
Kostnadsberäkning:
för helt år
beräknas underhållskost
-
naden till
Anläggningarna å Lundagård, Universitetsplatsen samt södra de- kronor
len av Tegnérsplatsen (de områden staden handhaft skötseln
av de senaste åren under tiden 15 mars—15 nov.) .......... 4,200: —
Anläggningarna å tomt nr 12 inom kvarteret St. Peter . ....... 600: —
Anläggningarna kring Universitetsbiblioteket, kvarteret Bispen . . 1,200: —
Summa kronor 6,000
Lund den 29 augusti 1941.
OSCAR AHLSTRÖM.
Till Drätselkammaren i Lund.
Till stadsingenjörskontor et har överlämnats ett förslag till överenskommelse
mellan Lunds stad och universitetet angående gatumark och gatukostnader
å Helgonagård m. m. med anhållan, att kontoret måtte till drätselkammaren
inkomma med en utredning angående de ekonomiska konsekvenserna
av ifrågavarande avtal i vad det avser gatumark och gatukostnader
och vad därmed sammanhänger.
I anledning härav får jag härmed vördsamt anföra följande:
1) Överlåtande till staden av gatumark. Marken har å härtill fogad karta,
bilaga A, utmärkts med gul färg och utgöres av
stadsägan
273 A
om. . .
..... 857.3
kvm
del av »
275
. . . c:a 31,150
»
» » »
276
»
..... 630
5)
» » »
277
»
..... 1,720
»
» » »
278
..... 45
»
Summa c:a 34,400 kvm.
Då Helgonagård nr 1 i sin helhet innehåller 304,160 kvm, utgör gatumarken
11.3 procent.
2) Kostnaden för första försättande i fullgott skick av gator. Ifrågavarande
gator, angränsande universitetets områden, ha inlagts å den härtill bifogade
kartan, bilaga B.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Kvarter och till detsamma angränsande gator
Kostnad åbelöpande
kvarteret
Kostnad att
påföras sta- den, 25 %
pr gata
summa
resp. 100 %
1
2
3
4
a) Gator till vilka staden förbinder sig att bidraga
till täckning av kostnaderna nied 25 procent och son
ännu icke debiterats eller guldits.
Kv. Seminariet.
Torna vägen...........
Harjagersvägen ..........
43,400: —
10,800: —
Kv. Harjager.
Harjagersvägen ........
3,200: —
3,200: —
Baravägen ........
6,400: —
1,600: —
Kv. Vattentornet västra delen.
Baravägen .........
2,500: -
Harjagersvägen ............
10,000: —
Tornavägen .........
9,600: —
Sölvegatan ............
9,100: —
31,200: —
7,800: —
Kv. Vattentornet norra delen.
(Förvärvas av staden)
Kv. Vattentornet östra delen.
Ny gata ....................
fi 4on-
Sölvegatan ............
8,400: —
8,900: —
Tornavägen ........
Kv. Eskil.
Tornavägen ..........
40,000: —
15 900*
23,700:
5,900: —
Sölvegatan ...........
Helgonavägen .........
23,200: —
Kv. Helgonagården.
Tornavägen ......
0 1 oo-
<y,10U: —
19,800: —
Sölvegatan ...........
15*700: —
Kv. Absalon.
Helgonavägen .........
5 700*
24,000: —
6,200: —
Helgonabacken .......
4300*
Summa
218,600: —
54,600: —
b) Gator, gränsande till kvarteren Bispen och Bo- tanicum, för vilka kostnaderna helt påföras staden och
som ännu icke debiterats eller guldits.
Kv. Bispen.
17,500: —
7,900: —
25,400: —
25,400: —
Kv. Botanicum.
12,200: —
12,200: —
12,200: —
Summa
37,600: —
37,600: —
Kungl. Majlis proposition nr 275.
49
Kvarter och till detsamma angränsande gator
Kostnad åbelöpande
kvarteret
Kostnad att
påföras sta- den, 25
resp. 100 %
pr gata
summa
1
2
8
i
c) Redan debiterade och ej guldna gatukostnader, till
vilka staden förbinder sig att bidraga till täckning av
kostnaderna med 25 procent.
Kv. Helgonagården.
Gerdagatan .....................................
Helgonavägen ...................................
4,182:11
5,453: 54
9,635: 65
2,408: 91
Kv. Saxo.
Helgonavägen ...................................
Gerdagatan .....................................
5,605: 20
3,268: 93
8,874: 13
2,218: 53
Kv. Eskil.
Helgonavägen ...................................
36: 14
36:14
9:03
Kv. Absalon.
Helgonavägen ...................................
Summa
89: 70
89: 70
22:40
18,635: 62
4,658: 87
d) Redan debiterade och ej guldna gatukostnader,
avseende kvarteren Bispen och Botanicum, för vilka
kostnaderna helt påföras staden.
Kv. Botanicum.
Tunnvägen .....................................
Olshögsvägen ...................................|
Östervångsvägen ................................|
5,680: 80
110,285: 39
15,966:19
15,966:19
Summa
15,966: 19
15,966:19
c) Kostnader för utförande av Tomavägen i försänkt läge samt tvä förbindelsebroar däröver.
Försänkning av Tomavägen.
Jordschaktning, 30,000 kbm ä 5:— ............................................ 150,000: —
Släntbeklädnad, 4,500 kvm å 1:25 .............................................. 5,625: —
Omläggning av vattenledning, 350 m ä 23:— .................................... 8,050: —
Diverse och oförutsett ......................................................... 8,325: —
Vägportar.
A-pris: Underbyggnad
Landfästen ............
Mellanpelare ...........
Diverse och oförutsett .
Summa 172,000: —
36,000: —
9,600: —
4,400: -- 50,000: —
Överbyggnad
Längs- och tvärbalkar .........
Brobana .....................
Beläggning å kör- och gångbana
Diverse och oförutsett .........
5,000: —
26,000: —
2,200: —
3,800: — 37,000: —
Summa 87,000: —
Totalkostnad: 2 st vägportar ä 87,000: —
kronor 174,000: —
1 Beloppet är av stadsingenjörskontor^ debiterat men räkning har ännu ej utfärdats.
Bihang till riksdagens protokoll 19/iS. 1 sami. Nr 27ö.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
3) Årlig (ständig) gatuskatt, karta bilaga C.
a) Kvartersmark och gator, för vilka ständig gatuskatt nu utgår men föreslås icke vidare utgå.
Kv. Sankt Peter, tomt nr 12.
Bredgatan ................................................................. 13:92
Sankt Petri Kyrkogata ..................................................... 14: 04
Kv. Universitetet, Lundagård samt Lilla Torg.
Paradisgatan .............................................................. 38:34
Sandgatan ................................................................ 68:05
Kyrkogatan ............................................................... 56:97
Kv. Botanicum.
27:96
163: 36
Tunnvägen ................................................................ 53:05
Olshögsvägen ..............................................................| 121 38
Ostervangsvagen ...........................................................|
I 16:39
Östra Vallgatan .................................................. 10: 28 132: 46 306:89
| 105: 79_
Summa 498:21
b) Kvartersmark och gator för vilka ständig gatuskatt kommer att utgå efter färdigställandet men
föreslås påförd staden.
Kv. Botanicum.
Kapellvägen .................................................................... 30: —
Kv. Bisten.
Helgonavägen .................... 65: —
Allhelgona Kyrkogata ...................................................... 20: —
Helgonabacken ............................................................ 30: — ^15._
Summa 145: —
Sammanfattning.
Förslag till överenskommelse mellan Lunds stad och universitetet angående gatumark och gatukostnader
m. m. medför för staden utgifter eller minskade inkomster till följande belopp:
Företag
Vid tidpunkten
för överenskom- melsens ikraft- trädande
Framdeles
Gatuanläggningskostnader till vilka staden bidrager med 25 proc.
4,658: 87
54,600: —
Gatuanläggningskostnader vilka staden helt gäldar ............
15,966:19
37,600: —
Kostnader för Tornavägens sänkning ........................
—
172,000: —
Kostnader för 2 st. broförbindelser över Tornavägen (halva kost- naden) .................................................
87,000: —
Summa kronor
20,625: 06
351,200: —
Ständig gatuskatt (årlig inkomstminskning) ..................
498: 21
145: —
Lund den 16 oktober 1941.
AND. E. ANDERSSON.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 275. 51
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
1. Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka.................. 1
2. Fullföljande av universitetsbibliotekets i Uppsala om- och tillbygg
nad
m. m.......................................... 3
3. Utförande av vissa underhållsarbeten vid serafimerlasarettet .... 5
4. Ombyggnad av paviljong I vid akademiska sjukhuset i Uppsala. 7
5. Vissa byggnadsarbeten vid tekniska högskolan Stockholm .... 22
6. Ombyggnad av maskinhallen i institutionen för kemisk teknologi
vid Chalmers tekniska högskola........................26
7. Vissa markfrågor vid Lunds universitet....................28
a. Utredning om universitetets markbehov m. m..............29
b. Framställningar örn markförvärv för universitetets räkning .... 33
c. Fråga om gäldande av vissa gatukostnader m. m...........37
Bilaga 1...............................................—
» 2...............................................43
» 3..............................................47
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. s. 4 i texten
- SU 1943:215 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. s. 11 i texten