Angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms län m. m
1943-05-21 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:281, Angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms län m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
1
Nr 281.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggande av
skolhemmet Hammargården i Stockholms län m. m.;
given Stockholms slott den 21 maj 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, föreliggande framställningar
rörande dels utbyggande av skolhemmet Hammargården, dels ock bidrag
till Stockholms kyrkliga skyddshemsförening för gäldande av kostnader för
inköp av vissa inventarier till skyddshemmet Hornö, i samband varmed
göres en anmälan avseende byggnadsvärdet å ett Göteborgs stad tillhörigt
skyddshem.
l:o) Utbyggande av skolhemmet Hammargården.
Till de statliga skolhem för gossar, vilka ingå i den nuvarande skyddshemsorganisationen,
hör bland andra hemmet Åkerby i Nora landsförsamling
av örebro län.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 281.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
I skrivelse den 12 februari 1940 framlade socialstyrelsen förslag rörande
uppförande å kronoegendomen Lindhult i Viby socken av nämnda län av ett
skolhem för gossar, avsett att ersätta hemmet Åkerby. Det nya skolhemmet
skulle liksom hemmet Åkerby rymma omkring 30 elevplatser. Förslaget motiverades
med att hemmet Åkerby vore behäftat med så betydande olägenheter,
att verksamheten därstädes måste nedläggas och förflyttas till annan
plats.
I proposition den 3 januari 1941, nr 2 (bil. 5 punkt 4), föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att till vissa byggnadsarbeten vid statens yrkeshem samt
skol- och yrkeshem m. fl. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag (B) av 647,000 kronor. Av detta belopp var ett
belopp av 461,000 kronor avsett för uppförande i huvudsaklig överensstämmelse
med socialstyrelsens förslag av berörda skolhem å kronoegendomen
Lindhult. 1941 års riksdag anvisade det sålunda äskade anslaget. Det sätt,
varpå anslaget anvisades, innebar, att detsamma icke finge tagas i anspråk
med mindre arbetspolitiska skäl därför kunde åberopas.
Sedermera hemställde Kungl. Maj:t i proposition den 3 januari 1942, nr 2
(bil. 4 punkt 4), att riksdagen måtte medgiva, att den del av nämnda anslag,
som beviljats för uppförande av skolhemmet å kronoegendomen Lindhult,
skulle få tagas i anspråk oberoende av de för dylikt anslag eljest gällande
förutsättningarna. Det begärda medgivandet lämnades av riksdagen.
I skrivelse den 8 mars 1943 har socialstyrelsen gjort framställning rörande
uppförande snarast möjligt av skolhemmet å Lindhult. I skrivelsen har framhållits,
att bristfälligheterna vid hemmet Åkerby vore så stora, att det icke
vore försvarligt att — såsom för närvarande måste ske — därstädes vårda
35 skolelever. Styrelsen beräknar att, örn arbetena på Lindhultshemmet kunde
utan större dröjsmål igångsättas, detta skulle kunna tagas i bruk den 1
april 1944. Styrelsen har förutsett, att platsbristen vid skolhemmen för gossar,
som redan för närvarande vore betydande, då kunde vara så svår, att
framställning måste göras örn Åkerbyhemmets bibehållande. Därvid förutsatte
styrelsen självfallet, att nödvändiga reparationsarbeten finge verkställas
och elevantalet hållas något lägre än det nuvarande. Skulle mot förmodan
situationen förbättras, så att platsbehovet å skolhemmen nedginge, borde
Åkerbyhemmet definitivt nedläggas.
I anledning av socialstyrelsens sistnämnda framställning har 1942 års
skyddshemsutredning den 2 april 1943 avgivit utlåtande.
Skyddshemsutredningen berör till en början frågan, huruvida ett bifall till
framställningen vöre motiverat med hänsyn till platsbehovet och anför i sådant
hänseende följande.
Åtskilliga faktorer, vilkas verkningar ännu icke vore kända, komme att under
de närmaste åren utöva inflytande på elevbeläggningen vid skyddshemmen.
Det vöre icke uteslutet, att beläggningen vid skolhemmen kunde komma
att nedgå, efter det verkningarna av den nuvarande krisen upphört att göra
sig gällande.
Socialstyrelsens förslag innebure ett fullföljande av den tidigare planerade
organisationen för skolhemselever genom inrättande av ett nytt skolhem å
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
3
Lindhult, avsett att ersätta skolhemmet å Åkerby. Vid bifall därtill skulle det
permanenta platsantalet för gossar i skolåldern bliva så gott som oförändrat.
Genom att Åkerby tillfälligt bibehölles som skolhem under krisen, skulle
emellertid skapas en möjlighet att tills vidare möta den ökade efterfrågan
på platser för skolgossar.
Utredningen meddelar härefter, att — enligt vad utredningen under hand
erfarit —■ inom socialstyrelsen påginge en utredning beträffande ett alternativ
till förslaget örn uppförande av skolhemmet vid Lindhult. Detta alternativ
skulle innebära, att det för gossar avsedda skolhemmet Hammargården i
Stockholms län, som för närvarande kunde mottaga 25—30 elever, utbyggdes
med ytterligare en paviljong för samma elevantal samt med nödvändiga undervisningslokaler
och personalbostäder. Det hade för utredningen framhållits,
att genom en sådan utbyggnad samma antal platser skulle erhållas som
genom utförande av Lindhultsförslaget. Därest mera väsentliga ekonomiska
fördelar med avseende på anläggning och drift skulle vara att vinna genom
att utbygga Hammargården i stället för att uppföra skolhemmet å Lindhult,
torde socialstyrelsen komma att förorda förstnämnda alternativ.
Skyddshemsutredningen förklarar, att den ansåge lämpligt, att alternativet
med utbyggnad av Hammargården bleve föremål för ingående prövning.
Utredningen anför i detta sammanhang ytterligare följande.
Utredningen ville erinra, att 1934 års skyddshemssakkunniga vid planläggning
av den nuvarande skyddshemsorganisationen lagt vikt vid att göra
skolhemmen jämförelsevis små, med så utpräglad hemkaraktär som möjligt,
och så många till antalet, att eleverna ej behövde avlägsnas alltför långt från
hemorten. Hammargårdens skolhem vore beläget i landets tätast befolkade
trakt. Även om hemmet utbyggdes att omfatta 55—60 platser och upptagningsområdet
vidgades, .skulle avstånden ändock icke behöva bliva så stora,
att elevernas kontakt med föräldrahemmet avsevärt behövde försvåras. Ett
oavvisligt villkor för en sådan utbyggnad måste dock vara att den kunde
genomföras på ett sådant sätt. att förläggningarna komme att ligga på ett
betryggande avstånd från varandra samt att skolhemmet i dess helhet finge
en utformning och personalorganisation, som gjorde det möjligt att bibehålla
den hemliknande prägeln. Undervisningen i hemmets folkskola skulle, .såsom
dess ledning i skilda sammanhang framhållit, med ett så stort elevantal
vinna i effektivitet genom att de hjälpklassmässiga eleverna kunde sammanföras
i en särskild avdelning. Denna synpunkt vore givetvis värd beaktande,
även örn det icke kunde förbises, att andra uppfostrande moment
än undervisningen hade minst lika stor betydelse sorn denna för uppfostran
av skolhemmens elever.
I skrivelse den 3 maj 1943 har härefter socialstyrelsen såsom alternativ til!
Lindhultsförslaget framlagt ett förslag till uppförande av ett nytt elevhem
vid Hammargården, avsett för 30 elever. Till förslaget hava fogats ritningar
och kostnadsberäkningar, vilka på uppdrag av socialstyrelsen utarbetats av
arkitekten Birger Johnsson i samråd med skyddshemsinspcktören.
Styrelsen framhåller inledningsvis, att fördelen med det nya förslaget skulle
vara, att byggnadskostnadenia bleve avsevärt lägre, alt personal- och driftkostnaderna
likaledes kunde minskas och att skolundervisningen kunde bedrivas
efter mera rationella linjer än som vore möjligt vid de små skolhem
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 281.
men. Nackdelarna vore, att det upptagningsområde, för vilket Lindhultshemmet
avsetts, finge längre färdevägar till Hammargården och att den hemliknande
prägeln, som borde eftersträvas, kunde äventyras, när Hammargården
skulle hysa sextio skolelever i stället för som nu trettio.
Beträffande spörsmålet i vad mån det kunde vara lämpligt att utbygga ett
skolhem till den storlek, som nu ifrågasatts med avseende på Hammargården,
gör socialstyrelsen härefter vissa uttalanden av principiell natur. Styrelsen
anför bland annat.
Såsom en viktig regel måste beträffande alla skyddshem fastslås, att hemmen
ej finge göras större än att personalen kunde ägna personligt intresse åt
var och en av skyddslingarna.
Skyddshemsorganisationen hade efter de beslut, som fattats vid 1936 års
riksdag, utformats så att skolhemmen kommit att bliva relativt små. Antalet
platser å skolhemmen för gossar respektive skolhemsavdelningarna å skoloch
yrkeshemmen uppginge i allmänhet till 20 å 30, ehuru på grund av platsbristen
den faktiska beläggningen för närvarande vore avsevärt högre. Den 1
januari 1943 hade å dessa hem och avdelningar funnits sammanlagt 266
platser, medan beläggningen därstädes uppgått till 316 elever.
De erfarenheter, som under de gångna åren vunnits rörande skolhemmens
storlek, kunde ur undervisningssynpunkt sägas i övervägande
grad tala för större skolhemsenheter. Vid den tidpunkt då skyddshemmens
organisation genomförts, hade man ännu icke fått klarhet i hur stor det psykiskt
undermåliga elevmaterialet i själva verket vöre. För närvarande uppskattades
40—50 procent av skolhemseleverna vara hjälpklassmässiga. Till
jämförelse kunde nämnas, att i vanliga skolor ansåges 2 å 3 procent tillhöra
hjälpklassklientelet. I ett skolhem örn trettio elever kunde man blott ha två
undervisningsavdelningar, en för de hjälpklassmässiga och en för de normalklassmässiga.
Då eleverna vanligen fördelade sig på klasserna 2—7, följde
därav, att undervisningen måste bli ganska allvarligt lidande. Ökades skolhemmen
till en beläggning av cirka sextio elever, bleve det möjligt att dela
upp eleverna i fyra avdelningar, nämligen två hjälpklassavdelningar (lägre
och högre) och två normalklassavdelningar (lägre och högre). Givet vore, att
själva skolundervisningen måste vinna avsevärt på en sålunda förstorad skolorganisation.
Ur ekonomisk synpunkt vore de större skolhemsenheternas fördelar
också starkt framträdande. Då skol-, slöjd- och gymnastiklokaler samt
undervisningsmateriel, tvättstuga och bastuanläggning, idrottsplats och badplats
kunde nyttjas gemensamt, bleve anläggningskostnaderna väsentligt lägre
för ett hem om sextio platser än för två hem om vardera trettio platser. De
årliga kostnaderna bleve även lägre, då betydande besparingar kunde göras
på administrationskontot. En personalreduktion vore även möjlig att åstadkomma.
Den främsta invändningen mot de stora skolhemmen, att hemkaraktären
äventyrades, finge icke bagatelliseras. Det vore avgjort viktigare,
att en hemliknande atmosfär kunde skapas för de yngsta skyddshemselevema
än för de till något mognare ålder komna. Som argument dugde
alltså ej, att yrkeshemmen faktiskt gjorts dubbelt så stora som de nuvarande
skolhemmen. Det statsfinansiella läget torde, i varje fall för överskådlig tid
framåt, lägga oöverstigliga hinder i vägen för en utveckling fram till den
skolhemstyp med ett flertal små elevhem, som utprövats på Lövstahemmet
och befunnits vara mycket lämplig (paviljongsystem). Emellertid kunde ju
här ifrågavarande synpunkt i vad anginge Hammargården anses i någon mån
Kartol Maj.ts proposition m 281.
5
tillgodosedd, om man utökade platsantalet därstädes genom att skapa en ny
elevhemsavdelning för trettio ynglingar, inrymd i en för ändamålet uppförd
fristående byggnad, i stort sett efter samma modell som den som redan funnes
vid detta skolhem. Det viktigaste torde emellertid vara att personalorganisationen
upplades på sådant sätt, att befattningshavarna icke finge ett för
stort antal elever att syssla med i sin dagliga gärning. Detta krav kunde
för Hammargårdens del någorlunda tillgodoses, örn det nya elevhemmet finge
sin egen personal med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att intressera sig
för de på detta hem intagna eleverna. I spetsen för det ny elevhemmet kunde
ställas en avdelningsföreståndare med samma funktioner beträffande eleverna
på den nya avdelningen som normalt tillkomme föreståndaren för ett helt skolhem.
Hammargårdshemmets styresman (rektor) skulle därvid huvudsakligen
kunna ägna sig åt de elever, som vore intagna på den nuvarande elevförläggningen.
Samma uppdelning mellan skolhemmets styresman och avdelningsföreståndaren
skulle kunna göras beträffande de utskrivna eleverna. Även om
personalbehovet sålunda bleve väl tillgodosett, skulle avsevärda besparingar
vinnas i jämförelse med örn ett helt nytt hem skulle uppföras. En förutsättning
vore vidare, att det nya elevhemmet förlädes på något avstånd från det
nuvarande.
Även om sådana åtgärder vidtogos, kunde man icke komma ifrån, att hemkaraktären
bleve lidande. Ju större massa de vanartade bilda, desto större
risker för uppfostringsarbetet. Icke ens det förut berörda paviljongsystemet
ginge fritt från denna anmärkning, nämligen örn alltför många små elevhem
förlädes till samma plats. En viss, ganska låg maximigräns för antalet skvddshemselever
på samma ort måste alltid sättas.
Invändningen att ett accepterande av Hammargårdsalternativet skulle innebära
att upptagningsområdet bleve för stort och att det område, för vilket
Lindhultshemmet avsetts (det nuvarande Åkerbyhemmets upptagningsområde)
, finge för långa färdevägar till Hammargården, anser socialstyrelsen vara
av mindre betydelse. Styrelsen anför i denna del följande.
Lindhultshemmets upptagningsområde skulle omfatta i första hand Örebro,
Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län. Enligt upplysningar, som socialstyrelsen
inhämtat, hade vid Åkerby skolhem de intagnas hemorter den 21
april 1943 fördelat sig på följande sätt.
Efin Elever
Örebro .......................................... 8
Värmlands ...................................... 6
Västmanlands ................................... 3
Kopparbergs .................................... 2
Gävleborgs ...................................... 3
Älvsborgs ....................................... 2
Göteborgs och Bohus.............................. 2
Östergötlands .................................... 2
Skaraborgs ...................................... 2
Stockholms ...................................... 1
Södermanlands ..... 1
Kalmar ......................................... 1
Kristianstads ..................................... 1
Malmöhus ....................................... 1
Summa 35.
6
Kungl Maj.ts proposition nr 28L
Av de trettiofem eleverna hade alltså nitton valdt från upptagningsområdet,
medan de övriga sexton eleverna hört hemma i län, för vilka Hammargårdshemmet
icke skulle ligga sämre till utan i flertalet fall betydligt bättre. En
liknande undersökning, som verkställts den 11 maj 1942. hade utvisat, att
sexton elever hört hemma i Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs
län, medan nitton kommit från andra län.
Meningarna örn regionindelningens lämplighet hade tidigare varit och vore
fortfarande mycket delade. Från de båda största städerna, som hade egen
skyddshemsorganisation, hade sålunda försports, att de skyddshem, som läge
nära intill dessa städer, i hög grad besvärades av den lätthet, varmed barnen
kunde komma i kontakt med sin gamla miljö. Fördelaktigast bleve det, då
skyddshemmet läge på så pass stort avstånd från föräldrahemmet, att det
krävdes åtminstone några timmars resa dit. Eleverna kände sig då icke så
isolerade från hemtrakten, och föräldrarna kände, att de i alla fall hade dem
inom räckhåll.
Socialstyrelsen har härefter övergått till en jämförelse mellan kostnaderna
enligt de två föreliggande alternativen.
Styrelsen erinrar, att kostnaderna för Lindhultsbygget i 1941 års proposition
uppskattats till 461,000 kronor, därav 434,000 kronor avsett egentliga
byggnads- och andra anläggningskostnader, medan 27,000 kronor avsett kostnader
för inköp av inventarier. Kostnadsberäkningarna hade därvid grundats
på de priser, som gällde i december 1940 beträffande byggnadskostnadema
och före krigsutbrottet år 1939 beträffande inventarierna. Socialstyrelsen
meddelar att, enligt vad styrelsen inhämtat, med nu gällande priser byggnadsoch
övriga anläggningskostnader finge uppskattas till omkring 520,000 kronor
samt kostnaderna för inventarier till omkring 34,000 kronor. Det sammanlagda
beloppet skulle alltså bliva omkring 554,000 kronor.
Kostnaderna för Hammargårdsbygget hava beräknats till omkring 365,000
kronor enligt följande specifikation.
1. Elevhcmsbyggnad ................................ kronor 184,500
2. Skolbyggnad ...................................... » 60,000
3. Bostad för föreståndare.............................. » 46,000
4. Ändringar av nuvarande skolsalar till bostad för lärare. . » 5,700
5. Komplettering av nuvarande köksutrustning samt kylrum » 7,300
6. Utvändiga vatten- och avloppsledningar .............. » 15,500
7. Utvändiga elektriska ledningar....................... » 2,000
8. Vägar och planeringsarbeten......................... » 12,000
9. Arvoden, administration och oförutsedda utgifter........ » 32,000
Summa kronor 365,000.
Då till denna summa komma kostnaderna för inventarier — beräknade till
17,000 kronor — hava alltså de totala anläggningskostnaderna enligt detta
alternativ uppskattats til! omkring 382,000 kronor.
Vinsten i anläggningskostnad skulle alltså enligt Hammargårdsalternativet
bliva omkring (554,000 — 382.000) 172.000 kronor. I själva verket vore — anför
socialstyrelsen — vinsten ännu större eftersom den i utbvggnadsprogrammet
för Hammargården medräknade föreståndarebostaden, som beräknats
kosta 46,000 kronor, under alla förhållanden måste uppföras. I själva ver
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
ket kunde nyssnämnda vinst uppskattas till (172,000 + 46,000) 218,000
kronor.
Socialstyrelsen gör härefter en jämförelse mellan avlöningskostnaderna enligt
de båda förslagen. Den för Lindhult erforderliga personalen har därvid
beräknats lill 1 föreståndare (A 23), 1 lärare (A 19), 1 arbetsledare (A 10),
1 lärarinna, tillika husmoder (A 6), 1 kokerska (A 1) och 2 kvinnliga biträden,
motsvarande en årskostnad av omkring 23,000 kronor. Beträffande
Hammargården utgår styrelsen från att personalen skulle behöva utökas
med 1 avdelningsföreståndare, tillika lärare (A 20), 2 husmödrar (A 6) och
2 kvinnliga biträden, varjämte förutsatts, att föreståndaren skulle uppflyttas
från lönegraden A 23 till lönegraden A 25. Merkostnaden per år vid Hammargården
skulle med dessa utgångspunkter bliva omkring 18,000 kronor.
De årliga avlöningskostnaderna skulle alltså enligt Hammargårdsaltemativet
bliva omkring 5,000 kronor lägre än enligt Lindhultsförslaget.
Vad angår driftkostnaderna framhåller socialstyrelsen, att även dessa
skulle bliva lägre vid en utbyggnad av Hammargården. Överslagsvis har skillnaden
med avseende å sagda kostnader uppskattats till 4,000 kronor för år.
Styrelsen, som härefter sammanfattar sin ståndpunkt beträffande de olika
förslagen, anför därvid, att styrelsen fortfarande ansåge Lindhultsalternativet
vara att föredraga ur den synpunkten, att hemkaraktären med detta alternativ
bättre kunde tillgodoses, men att styrelsen dock med hänsyn till de fördelar,
som Hammargårdsaltemativet erbjöde såväl ur undervisningssynpunkt
som i ekonomiskt avseende, ansåge sig böra förorda sistnämnda alternativ.
Därmed hade — påpekar styrelsen — styrelsen icke tagit ställning till frågan.
huruvida man vid en eventuell ytterligare utbyggnad av anstaltssystemet
borde följa en linje med stora skolhem eller ej. Denna fråga finge prövas
först sedan erfarenheter vunnits från verksamheten vid det utbyggda Hammargårdshemmet.
Styrelsen har till sist framhållit angelägenheten av att en lösning enligt
ettdera av de föreliggande alternativen utan dröjsmål bomme till stånd.
Behovet av nya platser inom skyddshemsorganisationen har som social- Departementsstyrelsen
vid upprepade tillfällen framhållit blivit alltmera trängande. Jag chefen.
har under sådana förhållanden ansett mig nödsakad att upptaga till prövning,
hur en utbyggnad av organisationen under nuvarande förhållanden
lämpligast borde äga rum. önskvärt vore uppenbarligen att utvidgningen
finge en provisorisk karaktär. Det är nämligen min förhoppning att det höga
antalet skolhemselever skall visa sig vara en mera övergående krisföreteelse
och ali alltså platsbehovet skall efter hand nedgå. Socialstyrelsen har i sin
skrivelse den 8 mars 1943 föreslagit, att frågan skulle lösas därigenom, att det
för gossar avsedda skolhemmet å kronoegendomen Lindhult, vartill riksdagen
redan beviljat medel, skulle omedelbart få uppföras.
Skolhemmet å Lindhult är avsett att ersätta skolhemmet Åkerby, som befinner
sig i ett mycket bristfälligt skick och vilket skulle nedläggas, sedan
Lindhultshemmet vore taget i bruk. Socialstyrelsens förslag innebär, att Åker
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 281.
byhemmet bibehålies även sedan Lindhultshemmet uppförts så länge som nu
rådande överbeläggning förekommer å skyddshemmen för gossar.
I skrivelse den 3 maj 1943 har socialstyrelsen framlagt ett alternativt förslag
i ämnet. Enligt detta skulle behovet av nya skolhemsplatser tillgodoses
genom en utbyggnad av skolhemmet Hammargården i Stockholms län, som
därigenom skulle erhålla 60 vårdplatser, medan nuvarande platsantalet är
omkring 30.
Beträffande sistnämnda förslag vill jag till en början framhålla, att detsamma
remitterats till byggnadsstyrelsen, som ännu icke däröver avgivit utlåtande.
Under förutsättning att byggnadsstyrelsen anser sig kunna godtaga
de till förslaget hörande kostnadsberäkningarna, synes det tydligt, att det
nya förslaget i förhållande till det tidigare erbjuder vissa fördelar. Dessa
ligga främst på det ekonomiska planet, i det såväl kostnaderna för de nya
platsernas anordnande som ock de årliga kostnaderna för avlöningar och
drift komma att ställa sig väsentligt lägre enligt Hammargårdsalternativet
än enligt Lindhultsförslaget. Därtill kommer, att undervisningen blir avsevärt
lättare att ordna på ett tillfredsställande sätt vid ett skolhem av den
storlek, som nu planerats vid Hammargården, än vid ett hem av mindre
typ.
Nackdelarna med det nya alternativet bestå däri, att å ena sidan åt en anstalt
med 60 vårdplatser svårligen kan givas den hemliknande karaktär, som
är önsklig för ett hem av denna art, och å andra sidan upptagningsområdet
för ett hem med detta platsantal måste bliva jämförelsevis stort. Utan att
underkänna betydelsen härav är jag dock i likhet med socialstyrelsen av den
uppfattningen, att fördelarna med Hammargårdsalternativet äro större än
olägenheterna. Så snart byggnadsstyrelsens yttrande inkommit, har jag för
avsikt att upptaga ärendet till fortsatt beredning. Om härvid inga nya förhållanden
framkomma, som tala emot en utbyggnad av Hammargården på
det sätt, som socialstyrelsen föreslagit, ämnar jag förorda en sådan utbyggnad.
Kostnaderna härför torde böra bestridas av de medel, vilka tidigare anvisats
för uppförande av nytt skolhem vid Lindhult. Riksdagens medgivande
härtill måste givetvis inhämtas.
Skulle vid närmare prövning utbyggnaden av Hammargården te sig
mindre lämplig, bör enligt min mening Lindhultshemmet omedelbart uppföras.
Då jag utgår från att den nya avdelningen vid Hammargården icke skall
kunna tagas i bruk före den 1 juli 1944, behöva icke för nästa budgetår anvisas
ytterligare medel i anledning av den personalökning, som efter tillkomsten
av denna avdelning blir erforderlig. Ej heller anser jag mig nu
böra i detalj taga ståndpunkt till av socialstyrelsen berörda frågor rörande
det blivande personalbehovet vid nämnda hem. Omförmälda spörsmål torde
få behandlas i samband med prövningen av behovet av anslagsmedel för statens
skyddshem under budgetåret 1944/45.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:! måtte föreslå riksdagen medgiva
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
9
att den del av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) till vissa byggnadsarbeten
vid statens yrkeshem samt skol- och yrkeshem
m. fl., som beviljats för uppförande av skolhem å kronoegendomen
Lindhult i örebro län, må i stället i mån av behov
tagas i anspråk för utbyggnad, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag, av skolhemmet Hammargården
i Stockholms län.
2:o) Bidrag till Stockholms kyrkliga skyddshemsförening för täckande
av inköpskostnaderna för vissa inventarier vid skyddshemmet Hornö m. m.
I Uppsala län finnes sedan åtskilliga år tillbaka anordnat ett för flickor
avsett skyddshem, som äges av Stockholms kyrkliga skyddshemsförening.
Hemmet, som benämnes Hornö skyddshem, har karaktären av hemskola, med
vilken är förenad ett mödrahem. För hemmets anordnande och drift har föreningen
i olika former erhållit betydande understöd av statsmedel.
Med skrivelse den 3 mars 1943 har socialstyrelsen överlämnat en till Kungl.
Maj :t ställd skrift, däri Stockholms kyrkliga skyddshemsförening anhållit om
statsbidrag för bestridande av kostnaderna för inköp av vissa inventarier vid
ifrågavarande skyddshem.
I sin framställning har föreningen anfört följande
Under år 1942 hade nästan samtliga tidigare befattningshavare lämnat
hemmet och efterträtts av andra personer. Ett flertal av de avgående befattningshavarna
— bland dem föreståndarinnan och några lärarinnor — vilka
själva möblerat sina rum, hade, då de slutat sin anställning, tagit med sig
sina möbler. Avlöningarna vid hemmet vöre så låga att befattningshavarna
icke skäligen kunde åläggas att själva hålla sig med möbler. Med hänsyn
härtill hade föreningen nödgats inköpa möbler till sammanlagt fyra rum.
Kostnaderna härför hade uppgått till 3,444 kronor.
Då föreningen saknade fonder eller andra tillgångar att gälda detta belopp
och verksamheten vid skyddshemmet icke dittills lämnat och icke kunde
inom den närmaste tiden förväntas giva så stort överskott, att inventarieköpet
kunde bestridas därav, hemställde föreningen, att kostnaderna måtte
få gäldas av statsmedel.
Socialstyrelsen har i sin skrivelse understrukit, att föreningen vore en ideell
sammanslutning, vilken ekonomiskt helt och hållet vöre beroende av understöd
från det allmänna. Då det stundom varit svårt för skyddshemmet —
anför styrelsen vidare — att få tillgängliga medel att räcka, hade i vissa
fall befattningshavarna därstädes på egen bekostnad anskaffat inventarier
och en del rena förbrukningsföremål. Skyddshemmet hade under den senaste
tiden på grund av stark förslitning nödgats komplettera en del inventarier,
som användes för elevernas direkta behov. Skulle hemmet dessutom få bestrida
de tämligen oförutsedda kostnaderna för ulrusining av de i föreningens
framställning avsedda rummen, kunde det befaras, att detta antingen medförde
en icke önskvärd ^knäppning av elevernas underhåll eller ock ledde
mhang till riksdagens protokoll 1043. 1 sami. Nr 281. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
till att föreningen upptoge ett lån, som den därefter skulle få svårt att
amortera.
På grund av det anförda har styrelsen tillstyrkt framställningen, därvid
styrelsen tillika hemställt, att statsbidraget måtte få utgå från förslagsanslaget
till bidrag till driften av icke statliga skyddshem.
I ärendet har utlåtande avgivits av statskontoret, som förklarat, att ämbetsverket
icke hade något att i och för sig erinra mot ett tillmötegående
av framställningen men dock ville framhålla, att föreningen bort hänvända
sig till Kungl. Majit med begäran om statsbidrag, innan inköpen
av inventarierna verkställts.
Vidare framhåller statskontoret att, därest bidragsbeloppet skulle utgå på
av socialstyrelsen föreslaget sätt, riksdagens medgivande till utbetalningen
syntes böra inhämtas.
Departements- De inventarieköp, som avses i förevarande framställning, torde hava varit
chefen. nödvändiga för upprätthållande av verksamheten vid skyddshemmet. Med
hänsyn härtill och då föreningen saknar medel för gäldande av kostnaderna
för dessa köp, vilka avsevärt överstiga hemmets normala utgifter för inventarieanskaffning,
synes det påkallat att föreningen för ändamålet — utöver
eljest för skyddshemsverksamheten utgående statsbidrag — erhåller ett särskilt
bidrag av statsmedel. Bidragsbeloppet torde lämpligen böra bestämmas
till 3,400 kronor och bidraget torde få utgå från det för innevarande budgetår
anvisade förslagsanslaget lill bidrag till driften av icke statliga skyddshem.
I detta sammanhang ber jag att få anmäla uppkommen fråga rörande fast
ställande av byggnadsvärdet å det Göteborgs stad tillhöriga skyddshemmet
Fagared.
Jag erinrar, hurusom Kungl. Maj:t i proposition den 24 april 1942, nr 271,
framlade förslag rörande vissa ändrade grunder för bidrag till driften av icke
statliga skyddshem. Förslaget innebar bland annat, att städerna Stockholm
och Göteborg i motsats till vad tidigare varit fallet, skulle för tiden 1 januari
1943—31 december 1944 för driften av sina skyddshem erhålla årligt statsbidrag
till underhåll av skyddshemsbyggnadema motsvarande 2 procent av
byggnadernas värde. Värdet av byggnaderna vid det staden Göteborg tillhöriga,
för gossar avsedda skyddshemmet Fagared i Hallands län uppskattades
i propositionen till 750,000 kronor.
Sedan propositionen bifallits av 1942 års riksdag, har i överensstämmelse
med de godkända bidragsgrunderna inom socialdepartementet utarbetats förslag
till nytt avtal mellan Kungl. Maj:t å ena sidan och Göteborgs stad, å den
andra, avseende stadens skyddshemsverksamhet under åren 1943 och 1944.
I detta förslag har byggnadsvärdet å skyddshemmet Fagared upptagits till
750,000 kronor.
I ett över avtalsförslaget avgivet yttrande hava stadsfullmäktige i Göteborg
förklarat sig godkänna förslaget dock under förutsättning att byggnadsvärdet
å nämnda skyddshem höjdes till 850.000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 281.
11
Enligt vad jag under hand inhämtat från socialstyrelsen är styrelsen av
den uppfattningen, att den av staden sålunda ifrågasatta höjningen av byggnadsvärdet
måste anses fullt skälig. Med hänsyn därtill har jag för avsikt att,
därest riksdagen ej däremot framställer erinran, föreslå Kungl. Maj:t att vid
fastställande av berörda avtal bestämma byggnadsvärdet å skyddshemmet
Fagared till det av Göteborgs stad begärda beloppet.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att Stockholms kyrkliga skyddshemsförening må till bestridande
av kostnaderna för inköp av vissa inventarier vid
skyddshemmet Hornö från det för budgetåret 1942/43 anvisade
förslagsanslaget till bidrag till driften av icke statliga
skyddshem tillerkännas ett bidrag av 3,400 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna l:o) och 2:o) med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms län m. m. s. 2 i texten
- SU 1943:166 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggande av skolhemmet Hammargården i Stockholms län m. m. s. 1 i texten