Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. m

1943-05-14 · 72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:287, Angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

1

Nr 287.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande

av bostäder för försvarets personal m. m.;

given Stockholms slott den 14 maj 1943.

Kungl. Maj :t Auli härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Hosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning inom försvars-, social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, frågor angående

uppförande av bostäder för försvarets personal m. m. samt anför därvid

följande.

Inledning.

De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,

att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller

verkstäder ökats i sådan grad, att det varit nödvändigt att i viss omfattning

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.

1158 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 287.

uppföra bostäder genom statens försorg. Den av 1942 års riksdag beslutade

fortsatta utbyggnaden av försvarskrafterna kommer att kräva ytterligare åtgärder

från statens sida för åstadkommande av erforderligt antal bostäder för

personalen vid försvarsväsendets olika förband och anläggningar, och i försvarsbeslutet

beräknades — förutom 5,000,000 kronor till furirbostäder för

arméns truppförband — i runt tal 16,500,000 kronor för anordnade av tjänstebostäder.

1941 års försvarsutredning hade för samma ändamål beräknat omkring

22,000,000 kronor. Emellertid förutsattes i försvarsbeslutet, att det skulle

särskilt utredas, huruvida icke det beräknade bostadsbehovet skulle kunna i

ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.

I enlighet härmed uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942

åt egnahemsstyrelsen att i samråd med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

samt marin- och flygförvaltningarna skyndsamt verkställa utredning

rörande möjligheterna att tillgodose det inom försvarsväsendet föreliggande

behovet av tjänstebostäder för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse

i huvudsak av den karaktär, som tillämpats vid ordnandet genom

styrelsens försorg av bostadsfrågan för Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer.

Kungl. Majit uppdrog vidare genom beslut samma dag åt försvarsväsendets

verkstadsnämnd att i samråd med egnahemsstyrelsen verkställa utredning

rörande bostadsbehovet vid nämnden underställda fabriker.

Med anledning av dåvarande överdirektören, numera landshövdingen

E. Lindebergs frånträdande av befattningen såsom egnahemsstyrelsens chef

beslöt Kungl. Majit den 20 november 1942 på framställning av styrelsen att

återkalla det styrelsen den 30 juni 1942 lämnade uppdraget samt att uppdraga

åt Lindeberg att inom försvarsdepartementet biträda med fullföljande av

samma utredningsuppdrag. Till Lindebergs förfogande har ställts ett antal

experter, nämligen verkställande direktören i Stuvsta fastighetsaktiebolag

T. Y. Delin, byrådirektören H. Junaeus, arkitekten H.-A. Holst och docenten

G. Kingborg. Utredningen har antagit benämningen 1942 års militära bostadsutredning.

Sedan Lindeberg i en den 30 oktober 1942 dagtecknad promemoria upptagit

till behandling frågan örn den lämpligaste formen för organiserandet av

den fortsatta statliga verksamheten för anskaffande av bostäder för personal

vid försvarsmakten, har riksdagen (skrivelse 1943: 129) på i propositionen

nr 70 framlagt förslag, i överensstämmelse med vad som anförts i Lindebergs

promemoria, beslutat, att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna

ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som uppföras genom

statens försorg, skola handhavas av ett särskilt organ, försvarets bostadsanskaffningsnämnd.

Dennas huvudsakliga uppgifter ha i den av Kungl. Majit för

nämnden den 7 maj 1943 (nr 230) fastställda instruktionen preciserats så, att

nämnden har att bland annat hålla sig underrättad örn möjligheterna för försvarets

personal inom olika delar av landet att erhålla bostäder, verka för att erforlig

anskaffning av bostäder kommer till stånd genom kommunala myndigheters

föranstaltande eller enskild företagsamhet, samt, därest förefintligt bostads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Behov trots allvarliga bemödanden av nämnden icke kan väntas bliva tillgodosett

genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet

samt såvida icke särskild utredning giver vid handen, att tjänstebostäder

med bostadstvång böra ifrågakomma, själv projektera och låta uppföra erforderliga

bostadslägenheter.

I ett den 17 mars 1943 dagtecknat betänkande har 1942 års militära bostadsutredning

— vilken med hänsyn till angelägenheten att snarast möjligt erhålla

tillgång till de uppgifter, som kunna påverka ett ställningstagande till försvarets

bostadsfråga under innevarande år, ansett sig böra genomföra utredningsuppdraget

i etapper — lämnat en redogörelse för vad som framkommit rörande

försvarets behov av bostäder intill den 1 oktober 1943 ävensom uttalat sig

rörande olika möjligheter att tillgodose detta bostadsbehov. Utredningen har

tillika anmält sin avsikt att sedermera inkomma med liknande uppgifter i fråga

om åren 1944—1947.

Sedan utlåtanden över betänkandet infordrats från överbefälhavaren, arméoch

marinchefema, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse, marin förvaltningen, försvarsväsendets verkstadsnämnd,

1940 års militära byggnadsordning, statens byggnadslånebyrå, statens

arbetsmarknadskommission, egnahemsstyrelsen samt statens industrikommission,

anhåller jag nu att få anmäla ärendet för Kungl. Majit. Därvid ämnar jag

till en början anföra vissa allmänna synpunkter på förevarande spörsmål. Därefter

behandlas var för sig de olika försvarsgrenarnas bostadsproblem. I samband

därmed upptagas till behandling vissa med bostadsfrågorna sammanhängande

spörsmål.

Allmänna synpunkter.

I propositionen nr 70 till innevarande års riksdag angående inrättande av

försvarets bostadsanskaffningsnämnd har inledningsvis lämnats en kortfattad

redogörelse för statens verksamhet under de senaste åren för tillgodoseende av

försvarets behov av bostäder ävensom rörande denna frågas behandling vid

1942 års riksdag. Jag torde härutinnan få hänvisa till nämnda proposition

(sid. 1—4).

För egen del anförde jag vid anmälan av berörda proposition bland annat

följande.

Vid bedömandet av frågan örn de lämpligaste formerna för anskaffande av

bostäder i erforderlig omfattning på platser med militära förläggningar eller

andra militära anläggningar får icke bortses från det nära samband, som förefinnes

mellan detta spörsmål och frågan om statens bostadspolitik i övrigt.

Statens byggnadslånebyrå har också i sitt yttrande påpekat, att det bostadsbehov,

som tillgodosetts med hjälp av de senaste årens statliga stödåtgärder, i

betydande utsträckning ägt samband med militära förläggningar och krigsindustriell

expansion samt att kommuner och enskilda på senare tid i ett stort

antal fall tagit initiativ till bostadsbyggande, som sammanhänger med väntad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

tillväxt av bostadsbehovet till följd av försvarsåtgärder. Det är av stor vikt,

att den känsla av ansvar för bostadsförsörjningen, som kommunerna sålunda

givit uttryck för, icke avtrubbas genom olämpligt avvägda statliga åtgärder. En

utveckling i sådan riktning skulle kunna rubba grunderna för den av statsmakterna

bedrivna sociala bostadspolitiken.

Jag utgår sålunda från att bostadsbehovet på de olika förläggningsorterna i

första hand skall tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet,

givetvis i erforderliga fall med statligt stöd enligt de grunder, som gälla

för bostadsbyggnads verksamheten i övrigt. Vid uppkommande svårigheter på

en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första hand

vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet på orten.

Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa, bör staten mera

direkt engagera sig i bostadsbyggandet.

Då det gäller att välja den lämpligaste formen för den bostadsanskaffning

i statlig regi, som sålunda i vissa fall kan visa sig erforderlig, må till en början

framhållas, att jag vid åtskilliga tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,

att tjänstebostäder i egentlig mening, med bostadstvång för vederbörande befattningshavare,

med hänsyn till därmed förenade olägenheter av olika slag

böra uppföras allenast då detta av särskilda skäl visar sig ofrånkomligt. Tjänstebostäder

synas således böra komma i fråga allenast för personal, som med

hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas beskaffenhet måste bo

inom vederbörligt förläggningsområde eller dess omedelbara närhet. För övrig

personal bör icke gälla något bostadstvång, och bostadsbyggandet för denna

personal bör alltså i princip taga sikte på uppförande av bostäder av de typer

som förekomma på den allmänna bostadsmarknaden. Därvid kunna i huvudsak

två olika former av bostadsbyggande komma i fråga, å ena sidan uthyrningsfastigheter

samt å den andra egnahem eller bostäder för upplåtelse med bostadsrätt.

Inom försvarsväsendet ha båda formerna kommit till användning.

De därvid vunna erfarenheterna äro icke så uttömmande, att ett slutligt omdöme

kan givas rörande vilken av dessa upplåtelseformer som är den lämpligaste.

Sociala skäl synas mig dock tala för att bostäder av egnakemstyp böra

givas företräde där så är möjligt. För befattningshavare, som kunna beräknas

komma att bliva stadigvarande bosatta på en och samma ort eller som eljest

kunna förväntas ha intresse för saken, bör staten alltså inrikta sig på att uppföra

bostäder av egnahemstyp eller eventuellt, örn så befinnes lämpligt, fastigheter

för upplåtelse med bostadsrätt. Bostadslägenheterna böra därvid snarast

möjligt överlåtas till befattningshavarna, vilka sålunda därefter själva skulle

svara för sina bostadsfrågor. Endast för personer, som icke äro stadigvarande

anställda eller som icke äro benägna eller ha möjlighet att för längre tid bosätta

sig på samma plats, böra uppföras bostadsbyggnader, som varaktigt skola

kvarbliva i statens ägo. Eventuellt kunna därvid byggnaderna anordnas såsom

hyreshus.

I sin skrivelse nr 129 fann riksdagen sig kunna i princip godkänna vad sålunda

anförts med avseende å de allmänna riktlinjer, efter vilka den statliga

bostadsanskaffningen för försvarets personal lämpligen bör ordnas.

1942 års militära bostadsutrednings betänkande.

I fråga örn utredningsmaterialets insamling och bearbetning har militära

bostadsutredningen inledningsvis framhållit, att det för utredningen gällt att

i första hand fastställa det ytterligare nettobehovet av bostäder för försvarets

personal på de olika orterna. I samråd med försvarsgrensförvaltningama hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

därför utsänts ett frågeformulär till de förband och anläggningar, som ansetts

ha någon bostadsfråga av betydelse. Vidare hade infordrats uppgifter örn å

ena sidan antalet och storleken av de bostäder, vilka den 1 oktober 1942 disponerades

av personal, som önskat erhålla annan bostad i utbyte, å andra sidan

antalet och storleken av de bostäder, som vid samma tidpunkt ansågos överhuvudtaget

erforderliga, d. v. s. för tillgodoseende av såväl nyssnämnda personals

önskemål örn bostadsbyte, som den övriga i vanlig mening bostadslösa

personalens behov. Vid avgivandet av dessa uppgifter skulle hänsyn tagas till

vederbörandes såväl behov som ekonomiska förutsättningar. Det sålunda erhållna

materialet hade av utredningen sammanställts och ett teoretiskt lägenhetsutbyte

genomförts i största möjliga utsträckning. Det nettobehov av

bostäder utöver redan disponerat lägenhetsbestånd, som sålunda konstaterats

föreligga den 1 oktober 1942, hade sedermera lagts till grund vid utredningens

fortsatta bedömande av bostadsfrågan. Det borde framhållas, att nämnda

uppgiftsmaterial icke kunnat i allmänhet av utredningen kontrolleras, varför

dess tillförlitlighet vore beroende på med vilken omsorg de olika svarsgivama

gått tillväga. Eventuella felaktigheter syntes dock icke bliva av betydelse för

bostadsfrågans bedömande i stort och påverkade alls icke frågan örn erforderligt

statligt bostadsbyggande, vilken, som framginge i det följande, borde betraktas

ur en snävare synvinkel.

Från vederbörande militära myndigheter hade jämväl erhållits upplysningar

beträffande förbandens beräknade tillväxt och därmed det ökade bostadsbehovet

för åren 1943—1947. Genom att till det konstaterade nettobehovet av

bostadslägenheter den 1 oktober 1942 lägga den för tiden intill den 1 oktober

1943 beräknade behovsökningen hade erhållits sannolikhetsvärden för det

under samma ettårsperiod erforderliga bostadstillskottet. Dessa siffror hade

sammanställts dels ortsvis, dels försvarsgrensvis och förbandsvis för samtliga

vapenslag.

Under utredningens gång hade förekommit konferenser med statliga och

kommunala myndigheter varjämte företagits ett flertal resor till olika förläggningsorter.

Vid underhandlingar hade de kommunala ortsmyndighetema

informerats örn de vanliga statliga kreditformerna och villkoren för dylika

krediters och subventioners åtnjutande. På samma gång hade på orter, där

statlig bostadsproduktion beräknats bliva erforderlig, uppgifter inhämtats

rörande tillgången på lämplig tomtmark, olika byggnadstypers lämplighet,

förutsättningarna för val av byggnadsmaterial m. m.

Utredningen har särskilt ägnat uppmärksamhet åt frågan örn behovet av

statlig byggnadsprodulction samt därom närmare anfört följande.

En statlig bostadsproduktion vore visserligen i och för sig icke önskvärd

men syntes det oaktat bliva nödvändig på ett flertal platser, där det kommunala

eller enskilda bostadsbyggandet väntades bliva otillräckligt eller där sådant

byggande icke alls syntes kunna komma till stånd. Frågan bedömdes av

utredningen på så sätt, att staten borde ikläda sig byggnadsskyldighet först

sedan alla andra möjligheter till bostadsproduktion uttömts eller visat sig

obefintliga. Utredningsarbetet hade också bedrivits efter dessa synpunkter,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

men i nuvarande förberedande läge hade det i vissa fall visat sig omöjligt att

med noggrannhet fastslå minimum för statens åtaganden. Det organ, som framdeles

beräknades få försvarsväsendets bostadsfrågor örn hand, syntes i detta

hänseende få tillfälle att framlägga klarare bedömningsgrunder.

Det vöre i huvudsak två faktorer, som påverkade frågan örn statlig bostadsproduktion,

å ena sidan det militära kravet på förläggning av viss bebyggelse

i omedelbar närhet av respektive försvarsetablissement samt å andra sidan

produktionsförutsättningarna överhuvudtaget i respektive orter.

Yad de militära synpunkterna anginge, hade utredningen genom respektive

centrala förvaltningar och staber begärt uppgifter örn, vilka bostäder som för

tjänstens bedrivande oundgängligen måste förläggas i vederbörande förbands

omedelbara närhet. Därvid hade särskilt framhållits, att hänsyn icke finge

tagas till de olika befattningshavarnas ekonomiska intressen eller bekvämlighetssynpunkter

utan endast till tjänstens oavvisliga krav. Vid undersökningen

hade framkommit, att man inom armén, såvida inom kasernerna belägna underofficersbostäder

icke skulle utrymmas, samt inom marinen och verkstadsnämnden

hade mycket begränsade krav rörande sådan särskild bostadsförläggning,

medan flygvapnets önskemål i detta hänseende vore mera vittgående. Detta

kunde i viss mån förklaras därigenom, att flygförband och verkstäder ofta vore

förlagda på relativt stort avstånd från tättbebyggda orter och att bostäder för

beredskaps- och kontrollerande personal där ofta saknades. Det hade också

framhållits, att de stora ekonomiska värden, som vore till finnandes inom

flygplatser och framför allt flygverkstäder, motiverade åtgärder för förläggande

dit av viss till brandskydds- och beredskapstjänst lämplig personal. Att

den inre tjänsten blivit lidande därigenom, att befälet till största delen haft

sina bostäder belägna utanför förläggningsorten, hade slutligen också i flera

fall omvittnats. Något utredningens ställningstagande till de rent militära

kravens berättigade omfattning hade emellertid icke medhunnits och syntes

i huvudsak ej heller vara ur kompetenssynpunkt möjligt.

I den mån bostadsbyggande omedelbart invid försvarsetablissementen emellertid

ansåges böra komma till stånd, syntes man i de flesta fall få räkna med

att staten själv måste bygga. Det hade visserligen förekommit i några fall, att

kommuner ej ställt sig avvisande till att för ändamålet verkställa förmedling av

statens tertiär- och tilläggslån, men man syntes dock ej kunna vänta, att den

enskilda företagsamheten skulle vara villig att inlåta sig på en dylik bostadsproduktion.

Det hade bland annat anförts, att bostadsbeståndets kapitalvärde

lomme att bliva mer eller mindre beroende av försvarsanordningarnas framtida

omfattning, och det befarades, sannolikt med rätta, att landskommunernas

lägre dyrortsgruppering skulle motverka frivillig utflyttning och därmed göra

hyresmarknaden avhängig militärmyndigheternas större eller mindre villighet

till tillgripande av bostadstvång.

Utredningen hade genomfört vissa undersökningar rörande det bostadsbehov,

som uppkomme, därest inom kasernetablissementen befintliga underofficersbostäder

skulle utrymmas. Som emellertid utredningen vore av den uppfattningen,

att en dylik utrymning, med relativt stor och dyrbar statlig bostads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

produktion såsom följd, i varje fall icke borde genomföras förrän det statsfinansiella

läget samt tillgången på byggnadsmaterial och arbetskraft förbättrats,

hade resultatet av de sålunda gjorda undersökningarna ansetts kunna stå

över till en kommande redogörelse.

Inom förläggningsorter av ren landsbygdskaraktär, såsom Revinge, Fårösund

och Såtenäs, syntes i regel ingen som helst kommunal eller enskild byggnadsverksamhet

kunna påräknas. Därtill vore den civila efterfrågan på bostäder

alltför obetydlig och investeringsriskerna följaktligen ansedda såsom

för stora. Ett liknande förhållande, ehuru delvis förorsakat av andra omständigheter,

hade kunnat konstateras på vissa andra orter, såsom Kiruna och

Karlsborg. Icke lika klart negativ, ehuru mycket oviss, syntes frågan örn kommunal

eller enskild byggnadsverksamhet vara i bland annat Vaxholm, Ljungbyhed

och Malmslätt, där visserligen intresse för saken kunnat konstateras

men där ändå svårigheterna för en tillräcklig bostadsproduktion i allmänna

marknaden kunde väntas bliva allt för stora. I fall av sistnämnda ari hade utredningen

sökt få sannolikhetsberäkningar till stånd.

Bostadsutredningen har åskådliggjort den uppskattning av det för försvaret

erforderliga statliga bostadsbyggandet för tiden intill den 1 oktober 1943, som

med tillämpande av de sålunda anförda synpunkterna verkställts, i två vid

betänkandet fogade tabeller, av vilka jämväl framgår det av utredningen beräknade

totala behovet av nya bostäder. En sammanställning av såväl de totala

behovssiffrorna för de tre försvarsgrenarna och verkstadsnämnden som behovssiffrornas

fördelning på olika produktionsformer torde få såsom bilaga A fogas

vid detta protokoll.

Av sammanställningen framgår, att bostadsutredningen beräknat det totala

behovet av nya bostadslägenheter för armén, marinen och flygvapnet samt verkstadsnämnden

till 9,708 eldstäder (rum eller kök), av vilka 6,345 eldstäder beräknats

skola byggas av kommuner eller enskilda samt återstoden, 3,363 eldstäder,

av staten. Anmärkas må, att utredningen därvid, i enlighet med gällande

bestämmelser rörande bostadsstandard för tjänstebostäder, förutsatt uppförande

av lägenheter örn ett rum och kök för vissa personalkategorier, ehuru

utredningen i annat sammanhang ifrågasatt, örn icke enrumslägenheterna i

stället borde ersättas med lägenheter om två rum och kök.

I anslutning till uppgifterna rörande av utredningen påräknad bostadsproduktion

i öppna marknaden har anförts, att utredningen, för att få dessa beräkningar

i möjligaste mån bestyrkta, överlämnat desamma till respektive drätselkammare

och kommunalnämnder med begäran om meddelande, huruvida

vederbörande ansåge det troligt, att det angivna behovet bomme att täckas

på beräknat sätt. Svar hade inkommit från flertalet av de tillfrågade. I allmänhet

syntes man hysa förhoppningar örn att kunna fylla bostadsbehovet, folden

händelse byggnadsmaterial och arbetskraft kunde erhållas i erforderlig

utsträckning samt byggnadsplane- och tomtfrågor snabbt kunde ordnas.

Rörande de bostäder, som staten enligt utredningens uppskattningar kunde

väntas bliva tvingad att bygga, har slutligen förbandsvis verkställts en fördelning

på grupperna officerare, underofficerare, Ca-, MEo- och MEx-personal

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

samt kollektivanställda. Utredningen har framhållit, att i vissa av de berörda

fallen tveksamhet ej syntes råda örn att statlig bostadsproduktion utgjorde

enda möjligheten för bostadsfrågans lösande, medan i andra fall en ytterligare

prövning borde ske.

Sedermera har bostadsutredningen, såsom av det följande närmare framgår,

inkommit med en promemoria, i huvudsak innefattande jämkningar i de av

utredningen för flygvapnet lämnade uppgifterna och bland annat innebärande

—- förutom viss mindre begränsning av byggnadsprogrammet — att arbeten

för en beräknad kostnad av omkring 4,375,000 kronor skulle kunna uppskjutas

till år 1944 eller senare.

Utlåtanden.

överbefälhavaren har framhållit, att intet funnes att erinra mot av utredningen

angivna grunder för fastställande av bostadsbehovet. Utredningen

hade däremot icke ingått på någon prövning i fråga örn det berättigade i de

behov, som framställts av de militära myndigheterna. Det vore självfallet,

att bostadsbehovets tillgodoseende komme att kräva en avsevärd tid. Vid

sådant förhållande borde det lämpligen uppdragas åt försvarets bostadsanskaffningsnämnd

att i samråd med representanter för de militära myndigheterna

närmare undersöka och avväga bostadsbehoven och efterhand vidtaga

åtgärder för dessa behovs tillgodoseende.

Arméchefen har anfört, att i stort sett intet vore att erinra mot förslaget.

Det syntes nödvändigt, att staten ingrepe för att fylla det mest trängande behovet

av bostäder på vissa förläggningsorter, framförallt på sådana med ringa

civil bebyggelse. Den omfattning, i vilken bostadsutredningen förordat byggande

av tjänstebostäder genom statens försorg, syntes dock utgöra ett minimum.

Beträffande bostadsbehovets fyllande på icke statlig väg kunde ifrågasättas,

örn vissa i utredningen upptagna större orter, där svår bostadsbrist

konstaterats, verkligen vore i stånd att producera det antal bostäder, som av

utredningen förutsatts. Utredningen vore på denna punkt icke övertygande.

Under alla förhållanden syntes statliga stödåtgärder för det kommunala eller

enskilda bostadsbyggandet bliva erforderliga. Liksom bostadsutredningen avstyrkte

arméchefen för närvarande utrymning av underofficersbostäder inom

kasernetablissementen. Arméchefen kunde icke heller tillstyrka uppförande av

familjebostäder med mindre utrymme än två rum och kök.

Arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse, som framhållit, att på de platser,

där statlig bostadsproduktion ifrågasatts, ytterligare behovsprövning borde

göras, innan bostadsbyggandet igångsattes, har funnit de allmänna synpunkter,

som utredningen ansett böra vara vägledande för statlig medverkan till bostadsproduktionens

höjande, bärande. Med tillämpande av dessa vore det i

vad gällde armén en förhållandevis mindre del av bostadsbehovet, för vars

fyllande staten skulle behöva direkt inträda såsom byggherre. Utredningen

syntes dock ha uppmärksammat, att genom de militära etablissementens belägenhet,

i många fall på stora avstånd från vederbörande samhälles egentliga

bostadsområde, större svårigheter än som utredningen vid sina beräkningar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

förutsett kunde uppkomma för en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan

genom kommunal eller enskild medverkan. Fortifikationsstyrelsen finge för

sin del understryka svårigheterna för ett rätt bedömande i förevarande avseenden

och ansåge sig därför böra framhålla, att de siffror, som av utredningen

därutinnan angivits, endast kunde betraktas såsom sannolikhetsvärden. Även

andra förhållanden kunde ha enahanda inverkan. Med hänsyn till de i flera

fall föreliggande svårigheterna att rätt bedöma bostadsbehovet och då ett

genomförande av det framlagda byggnadsprogrammet ändock icke syntes vara

möjligt till den 1 oktober 1943, kunde en uppdelning av de beräknade kostnaderna

på förslagsvis två år utan olägenhet ske.

Marinförvaltningen, till vars yttrande marinchefen i princip anslutit sig,

har understrukit vikten av att den föreslagna bostadsproduktionen komme till

stånd. Såväl marinförvaltningen som berörda lokalförvaltningar hade i sina

uppgifter till bostadsutredningen baserat sina kalkyler på de behov, som vore

betingade av den blivande fredsorganisationen, sedan de tillfälliga tjänsteinnehavare,

som i samband med rådande beredskapsförhållanden innehade bostäder,

avflyttat från respektive förläggningsorter. En fråga av principiell

betydelse utgjorde den av utredningen med viss tvekan föreslagna bostadstypen

örn ett rum och kök, vilken skulle komma till utförande huvudsakligen

för gifta furirer. Ämbetsverket ville understryka önskvärdheten av att denna

lägenhetstyp icke nyproducerades som familjebostad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att det för flygvapnet

framlagda bostadsbehovet grundade sig på inom flygledningen utförda teoretiska

beräkningar av tillkomsten av personal under femårsperioden 1942—1947

samt personalens planlagda fördelning på staber, förband och anstalter ävensom

sannolik fördelning på civilstånd. Av det för flygvapnet i utredningen

upptagna behovet av bostäder hade ett förhållandevis stort antal angivits böra

byggas av staten. Anledningen därtill vore, att ett flertal bostäder ur tjänstesynpunkt

måste ligga inom eller i omedelbar närhet av etablissementen, där

i de flesta fall privat bostadsbebyggelse icke hade kunnat påräknas. Dessa

bostäder vore avsedda för sådan'' personal, som jämväl under icke ordinarie

övningstid skulle vara beredd att kunna träda i tjänst med kort varsel eller

som ofta hade tjänstgöring under icke ordinarie övningstid.

Utredningen hade, enligt vad chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

vidare anfört, icke närmare gått in på frågan huruvida den statliga bostadsproduktionen

skulle tillgodoses genom uppförande av tjänstebostäder eller

genom egnahemsbebyggelse. Myndigheterna ville i denna fråga endast anmäla,

att den flygande personalen aldrig kunde tänkas bliva fast bunden vid

en flottilj och därför icke hade någon möjlighet att förvärva egnahem eller

bostadsföreningslägenhet. För den flygande personalen syntes därför på

platser, där förhyrning av bostäder icke kunde ske i öppna marknaden, alltjämt

böra räknas med uppförande av tjänstebostäder. Under flygvapnets utbyggnadstid

bleve det därjämte nödvändigt med täta byten inom officers- och underofficerspersonalen

jämte vederlikar i samband med nya förbands uppsättande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 287.

och konsolideringen av förbandens personal. Av hygieniska skäl borde bostäderna

om ett rum och kök ersättas med tvårumslägenheter.

Beträffande utförandet av den föreslagna bebyggelsen ha chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen anfört, att inom etablissementen belägna bostäder,

såsom för maskinist, eldare och kökspersonal samt ogifta officerare och

underofficerare, lämpligen borde utföras av flygförvaltningen i samband med

övriga byggnaders uppförande och i anslutning till etablissementens ledningsnät

och allmänna planläggning. Likaså syntes tjänstebostadsbebyggelsen vid

krigsflygskolan samt vid Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer i anslutning

till redan utförda bostadsområden böra fullföljas av flygförvaltningen till undvikande

av tekniskt och ekonomiskt samröre beträffande exempelvis nödiga

utvidgningar av ledningar och värmecentraler.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd, som i stort sett anslutit sig till de i

bostadsutredningens betänkande lämnade uppgifterna rörande nämndens bostadsbehov,

har emellertid framhållit, att en ökning av den föreslagna bostadsproduktionen

komme att bliva nödvändig, därest den av nämnden i skrivelse

den 7 december 1942 föreslagna, i propositionen nr 163 till innevarande års

riksdag närmare omförmälda tjänstebostadsbebyggelsen icke komme till utförande.

1940 års militära byggnadsutredning har framhållit, att enligt byggnadsutredningens

mening de ifrågasatta åtgärderna borde i möjligaste mån begränsas,

i all synnerhet med hänsyn till det statsfinansiella läget men även

med beaktande av den av, bland andra, byggnadsutredningen tidigare framhållna

principiella ståndpunkten, att statsverket borde i möjligaste mån begränsa

den direkta statliga bostadsbvggnadsverksamheten. Däremot syntes

statligt stöd i möjligaste mån böra lämnas åt kommunal och privat företagsamhet

för åstadkommande av den ifrågasatta bebyggelsen.

Byggnadsutredningen har vidare anfört, att tiden för de av bostadsutredningen

föreslagna byggnadsföretagens slutförande måste beräknas till tidigast

den 1 april 1944. Sannolikt kunde byggnadsföretagen i deras helhet icke färdigställas

förrän den 1 oktober 1944. Under den långa mellantiden kunde

förhållanden ha inträtt, vilka inverkade till minskande av den förefintliga bostadsbristen.

Byggnadsutredningen ville härutinnan erinra därom, att enligt

Svenska handelsbankens index för mars 1943 siffrorna för bostadsbyggandet

för fjärde kvartalet 1942 visat en betydande uppgång såväl beträffande den

beviljade som den pågående produktionen. Jämfört med de låga siffrorna för

motsvarande kvartal 1941 hade uppgången angivits vara särskilt markant. Beviljade

byggnadslov hade sålunda stigit från 3.o till 8.7 rum per 1,000 invånare,

den pågående bostadsproduktionen från 4.9 till 15.6. På vissa orter skulle

det statliga bostadsbyggandet givas sådan omfattning, att man med visst fog

skulle kunna tala örn samhällsbildningar. Till sådana orter syntes även företagare

inom olika affärsområden och hantverkare komma att söka sig, vilka i

samband därmed läte för sin verksamhet uppföra byggnader, även inrymmande

hyreslägenheter, örn behov av bostäder förelåge. De anförda synpunkterna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 287. 11

talade för att det framlagda byggnadsprogrammet borde granskas med restriktiv

inställning.

Byggnadsutredningen bär vidare framhållit, att de beliovssiffror, som lämnats,

åtminstone i åtskilliga fall finge anses höga, samt har härutinnan närmare

anfört följande.

De flesta av de i redogörelsen åsyftade torde redan inneha bostäder. I

många fall torde emellertid dessa vara mindre lämpligt belägna i förhållande

till tjänstgöringsorten. Utredningen inser till fullo behovet av att bostäder

anskaffas under en eller annan form för den personal, för vilken bostäder icke

kunna uppbringas inom tjänstgöringsorten närbelägna bebyggelser. Enligt

utredningens mening bör dock härvid beaktas de svårigheter, vilka uppstå för

familjer vid en förflyttning till orter, där tillgång saknas till skolor för barnen.

Bostadstvång i samband med familjefaderns tjänstgöringsförhållanden synes

i sådana fall icke böra ifrågakomma, enär det för familjen kan bli mindre kostsamt

eller åtminstone ändamålsenligare, att familjen med undantag för familjefadern

bor på ort med tillgång till skolor, under det att familjefaderns tjänstgöringsförhållanden

fordra, att denne vistas å förläggningsorten. Hans eget

bostadsbehov torde i sådant fall kunna tillgodoses genom ett enkelrum eller

en dubblett. De sålunda framförda synpunkterna syfta ävenledes till en begränsning

av byggnadsprogrammet.

Vidare kan erinras att avsikten är att i stor utsträckning uppföra familjebostäder.

I den mån gift personal vid avgång eller frånträde av anställning

kommer att ersättas med ogift sådan, torde onödigt stora bostäder vara förhanden.

Även en dylik omständighet kan mana till försiktighet med avseende

på bostadsbyggandets omfattning och karaktär.

I de fall då personal och anställda för närvarande bebo lägenheter så belägna,

att avstånden till tjänstgöringsplatsen icke böra i normala fall utgöra hinder

för tjänstens behöriga fullgörande, synas allenast starka militära krav vara

utslagsgivande vid bedömande av frågan örn uppförande av bostäder för sådan

personal i nära anslutning till etablissementen. I sådant avseende synas

möjligheter föreligga att i betydande omfattning beskära det framlagda nybyggnadsförslaget,

i ali synnerhet vad gäller flygvapnet. Byggnadsutredningen

anser sig dock böra godtaga den av representanter för detta vapen framhållna

synpunkten, att vid dess förband och verkstäder, vilka i ett flertal fall äro förlagda

på relativt stora avstånd från tätare bebyggda orter, viss personal för

flygsäkerhets- och brandskyddstjänst m. m. måste vara bosatt inom eller invid

förläggningarna, där stora ekonomiska värden äro hopade. Åtminstone i vissa

fall lämnas härigenom möjlighet för annan militär personal att utnyttja de

lediga lägenheterna.

Byggnadsutredningen har icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen,

att de uppgivna bostadsbehoven i vissa fall vore ett uttryck mera för en önskan,

att varje befattningshavare skulle erhålla en bostad av den storlek, som

enligt hittills tillämpade normer högst kunnat anvisas honom, än för ett oundgängligt

behov att erhålla en bostad. Om hela det framlagda bostadsprogrammet

skulle genomföras utan att beskäras, syntes risk föreligga, att åtskilliga

av bostäderna i framtiden skulle komma att stå obebodda. Byggnadsutredningen

ville i detta sammanhang framhålla, att tjänstebostäder föreslagits

även för personal med avlöning enligt löneplan MEx, d. v. s. extra personal,

vars anställningar kundo anses vara åtminstone i viss omfattning beroende på

behovet av arbetskraft under olika förhållanden. Därjämte finge framhållas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

att bostadsutredningen i viss mån tagit hänsyn till önskemål från personal,

som redan disponerade bostad men önskade annan bostad i utbyte. Enligt

byggnadsutredningens mening borde dylika önskemål icke tillgodoses annat

än i trängande fall.

Byggnadsutredningen har sålunda vid granskningen av redogörelsen bibringats

den uppfattningen, att en närmare och genomgripande kontroll av de

lämnade behovssiffrorna vore oundviklig och att en sådan kontroll kunde i

väsentlig omfattning begränsa det beräknade antalet bostäder. Utredningen

förutsatte ock att så komme att ske. Statliga bostadsbyggen borde icke ifrågakomma

i fall, där förläggningsfrågan icke vore definitivt fastställd, eller där

tveksamhet ännu rådde om storleken eller organisationen av det förband, för

vars räkning bostäderna skulle vara avsedda.

Slutligen har byggnadsutredningen framhållit vikten av att de organ, som

framdeles finge försvarsväsendets bostadsfrågor om hand, förutsättningslöst

och med återhållsamhet under ovan antydda betingelser från fall till fall

prövade behovet av bostäder och på allt sätt verkade för att det statliga bostadsbyggandet

nedbringades till det minsta möjliga.

Beträffande kostnadsberäkningarna har militära byggnadsutredningen framhållit

följande.

De beräknade utgifterna för den planerade nybyggnadsverksamhetens genomförande,

motsvarande omkring 7,500 kronor per eldstad, synas, även vid

det förhållandet att dessa kostnader innesluta jämväl utgifter för utvändiga

lednings-, väg- och planeringsarbeten, vara upptagna i överkant. Utredningen

vill emellertid i det stadium, utredningsarbetet för närvarande befinner sig,

icke framställa någon erinran mot desamma.

. Byggnadsutredningen förutsätter emellertid, att den statsinstitution, åt

vilken anförtros ledningen av dessa arbeten, vidtager alla åtgärder för kostnadernas

nedbringande. Sålunda bör det byggnadsmateriel begagnas, som i

vart fall ger de lägsta byggnadskostnaderna. Enkel standard å lägenheterna

bör tillämpas. Snickeri- och inredningsdetaljer synas med fördel kunna standardiseras

för detta speciella ändamål och byggnadernas plananordningar

göras i möjligast mån ensartade. Av byggnadsutredningen utarbetade typritningar

för bostadslägenheter böra tjäna till ledning för dessa plananordningar.

Enrumslägenheter böra icke ifrågakomma utan ersättas av byggnadsutredningens

specialtyp för mindre tvårumslägenhet. Då föga sannolikhet förefinnes

för försäljning av de genom statens försorg uppförda lägenheterna som

egnahem, böra i regel särskilda kostnader icke nedläggas på ett byggnadssätt

eller en byggnadstyp, som avser att skapa dylik bebyggelse.

Efter en närmare granskning av den av bostadsutredningen för de olika

förläggningsorterna åberopade utredningen har byggnadsutredningen tillstyrkt,

att ett belopp av 12,500,000 kronor anvisas för uppförande av tjänstebostäder

för försvarsväsendets personal, förslagsvis fördelade med 3,500,000

kronor för arméns, 2,000,000 kronor för marinens och 7,000,000 kronor för

flygvapnets nybyggnader. Det borde enligt byggnadsutredningens mening

åläggas de institutioner, vilka erhölle i uppdrag att genomföra detta byggnadsprogram,

att efter ytterligare tekniska och ekonomiska utredningar i enlighet

med de förutsättningar, som byggnadsutredningen angivit, för Kungl. Maj:t

framlägga förslag till användande av sålunda anvisade medel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Jämväl statens byggnadslånebyrå har gjort invändning mot att bostadsutredningen

vid beräkningen av bostadsbehovet tagit hänsyn till det förhållandet,

att vissa befattningshavare önskade utbyta sina bostäder, emedan dessa

till storleken icke motsvarade den standard, som borde tillkomma vederbörande.

Under hänvisning till den återhållsamhet som vore nödvändig på

grund av knappheten på material och arbetskraft ansåge byrån, att bostadsbyggande

för dylik standardhöjning tills vidare borde anstå. Bostadsutredningens

kalkyler beträffande fördelningen mellan å ena sidan statlig samt å

andra sidan kommunal och enskild byggnadsverksamhet syntes få modifieras

med hänsyn till vad erfarenheten gåve vid handen.

Statens industrikommission har anfört, att enligt vad kommissionen inhämtat

från statens byggnadslånebyrå det av bostadsutredningen beräknade

bostadsbehovet, 9,700 eldstäder, delvis inginge i det av byrån tidigare uppgivna

behovet av bostadsbyggnader att uppföras under år 1943. Byrån hade

nämligen i sina beräkningar medtagit det militära behovet av bostäder i den

mån detsamma var för byrån bekant. I förhållande till de anspråk på byggnadsmaterial,

som under år 1943 komme att ställas av det totala civila byggnadsprogrammet,

däri inberäkna! den utsträckning utöver byggnadslånebyråns

beräkningar, som bostadsbyggandet kunde väntas ernå, samt det militära programmet

för byggande av kaserner och förråd m. m. samt för eventuellt uppläggande

av föreslaget beredskapslager av byggnadsmaterial, innebure det nu

fastställda byggnadsbehovets täckande en tämligen ringa ökning. I stort sett

syntes det möjligt att möta ett sålunda ökat materialbehov. Beträffande vissa

slag av material, särskilt järnrör och radiatorer, kunde emellertid sådan

knapphet befaras uppkomma, att det trots största sparsamhet kunde visa sig

omöjligt att tillgodose ett ökat behov. Med angivna reservation syntes hinder

ur materialsynpunkt icke möta genomförandet av utredningens byggnadsprogram.

Statens arbetsmarknadskommission har framhållit, att med hänsyn till rådande

svårigheter att tillgodose arbetskraftsbehovet för skogs- och jordbruk

samt angelägenhetsprövade byggnadsarbeten största återhållsamhet syntes

böra iakttagas i fråga örn vidtagande av statliga åtgärder för påbörjande av

ytterligare byggnadsarbeten. I de av bostadsutredningen berörda fall, då befattningshavare

önskade byta ut innehavda bostäder, enär dessa icke motsvarade

den standard, som enligt gängse praxis ansetts skola tillkomma befattningshavare

med viss tjänsteställning, syntes ett uppskjutande av detta bostadsbehovs

täckande till mera normala tider vara ur det allmännas synpunkt

motiverat. Av utredningen framginge icke i vilken utsträckning det uppgjorda

bostadsanskaffningsprogrammet avsåge sådana fall.

Under framhållande av att kommissionen, som ansåge sig icke ha att avgiva

yttrande angående behovet och angelägenheten av det föreslagna bostadsbyggandet,

undersökt de möjligheter, som för närvarande syntes föreligga,

med hänsyn bland annat till redan pågående samt företrädesberättigad men

ännu ej påbörjad byggnadsverksamhet i respektive orter, att erhålla arbetskraft

i den utsträckning, som erfordrades för byggnadsprogrammets genom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

förande, har kommissionen överlämnat en sammanfattning av undersökningens

resultat. Beträffande denna torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. I

samband härmed har kommissionen framhållit, att i den mån det framkommit,

att särskilda svårigheter förelåge att erhålla arbetskraft för arbeten å viss

ort, bostadsutredningen syntes böra sättas i tillfälle att i samråd med statens

byggnadslånebyrå undersöka örn bostadsbehovet oundgängligen måste tillgodoses

redan innevarande år.

Slutligen har egnahemsstyrelsen anfört, att förslaget att staten borde ikläda

sig byggnadsskyldighet först sedan alla andra möjligheter till bostadsproduktion

uttömts eller visat sig obefintliga visserligen borde tjäna till norm för

nu ifrågavarande byggnadsverksamhet. Emellertid borde utsikterna till att

försvarsorganisationen en gång skulle kunna beskäras föranleda försiktighet

vid igångsättande av mera omfattande bostadsproduktion, vem som än hade

ansvaret för produktionen. Måhända skulle en del av det nu redovisade bostadsbehovet

kunna tillgodoses genom provisoriska anordningar, vilka skulle

vara mindre kostnadskrävande och även taga i anspråk mindre arbetskraft och

byggnadsmaterial i nuvarande läge. Vidare ifrågasatte styrelsen lämpligheten

av att, såsom förordats i vissa fall, bostäder för officerare och underofficerare

byggdes på skilda områden. Det syntes även tvivelaktigt, örn den relativt

stora skillnad, som beträffande rumsantal upprätthållits mellan officerare av

olika grader, motsvarade nutida bostadsvanor.

De av mig vid anmälan av propositionen nr 70 till innevarande års riksdag

angivna och av riksdagen godkända riktlinjerna för bostadsanskaffningen

för försvarets personal innebära i huvudsak, att bostadsbehovet på de olika

förläggningsorterna främst skall tillgodoses genom kommunal eller enskild

byggnadsverksamhet. Vid uppkommande svårigheter på en viss ort beträffande

bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första hand vidtagas i syfte

att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet på orten. Endast för

det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa bör staten mera direkt engagera

sig i bostadsbyggande. Därvid böra tjänstebostäder i egentlig mening,

med bostadstvång för vederbörande befattningshavare, uppföras allenast för

personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas beskaffenhet

oundgängligen måste bo inom vederbörligt förläggningsområde

eller dess omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla något bostadstvång,

och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i princip taga

sikte på uppförande av bostäder av de typer som förekomma på den allmänna

bostadsmarknaden, uthyrningsfastigheter samt egnahem eller bostäder för

upplåtelse med bostadsrätt.

Ehuru de sålunda uppdragna riktlinjerna för den statliga bostadsproduktionen

inom försvaret varit i huvudsak vägledande för 1942 års militära bostadsutrednings

nu föreliggande utredning rörande de vägar, efter vilka försvarets

behov av bostäder den 1 oktober 1943 bör tillgodoses, vill det synas

som om det av utredningen framlagda byggnadsprogrammet kan utan olägenhet

avsevärt beskäras. Såsom av det föregående framgår innebär utredningens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

förslag att bostäder skola anordnas — genom statlig byggnadsverksamhet

eller på annat sätt — för i stort sett alla befattningshavare, som för närvarande

antingen sakna bostad eller ock önska byta bostad på den grund att

den innehavda bostaden icke motsvarar den standard, som borde tillkomma

vederbörande. Såsom normal bostadsstandard vid nyproduktion av

bostäder för personal som saknar bostad synes därvid i regel ha förutsatts

den för tjänstebostäder med bostadstvång gällande. Örn behovet

av bostäder för försvarets personal beräknas med dessa utgångspunkter,

synes emellertid risk föreligga för att bostadsproduktionen gives en i varje

fall under nu rådande förhållanden onödigt stor omfattning. I överensstämmelse

med vad som framhållits i några av de över bostadsutredningens betänkande

avgivna utlåtandena anser jag sålunda, att i nuvarande läge bostadsbyggande

icke annat än i undantagsfall bör äga rum för att bereda befattningshavare,

som redan innehar bostad, ny bostad med högre standard. Jag

vill vidare framhålla, att ett flertal av de befattningshavare, som för närvarande

sakna bostad, säkerligen — av ekonomiska eller andra skäl — skulle

förskaffa sig bostad med mindre utrymmen eller lägre standard i övrigt än

som motsvarar tjänstebostadsstandarden, därest de ägde möjlighet att anskaffa

bostad på den allmänna hyresmarknaden. Då det här i första hand är

fråga om anskaffande av bostäder av den typ som förekommer på den allmänna

bostadsmarknaden — alltså icke örn tjänstebostäder -—- synes det icke

vara lämpligt att vid beräkningarna rörande behovet av nya bostäder

utgå från tjänstebostadsstandarden. Slutligen må anmärkas, att 1940 års

militära byggnadsordning anfört vissa andra skäl, som tala för försiktighet

med avseende å bostadsbyggandets omfattning och karaktär och som synas

vara värda beaktande. Vid en granskning av det av bostadsutredningen framlagda

utredningsmaterialet med utgångspunkt från de här anförda synpunkterna

synas de av utredningen angivna behovssiffroma kunna icke oväsentligt

reduceras, varav följer att jämväl det av bostadsutredningen framlagda

programmet för statlig byggnadsverksamhet för ändamålet bör kunna avsevärt

begränsas.

Emellertid torde statens bostadsproduktion kunna begränsas även av ett

annat skäl. Såsom i det föregående anmärkts, innebära de av statsmakterna

godtagna riktlinjerna för den statliga bostadsproduktionen på förevarande

område bland annat, att tjänstebostäder med bostadstvång böra avses allenast

för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas

beskaffenhet oundgängligen måste bo inom vederbörligt förläggningsområde

eller i dess omedelbara närhet. Sedan bostadsutredningen från de militära

myndigheterna infordrat uppgifter till ledning för ett bedömande av behovet

av bostäder i respektive förbands eller anläggningars omedelbara närhet,

har utredningen på grundval av de sålunda erhållna uppgifterna utrett

produktionsförutsättningarna på de olika orterna, varvid utredningen emellertid

uttalat, att något utredningens ställningstagande till de rent militära kravens

berättigade omfattning icke medhunnits och i huvudsak ej heller synts

vara ur kompetenssynpunkt möjligt. Uppenbart är, att frågan, vilka befatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ningshavare som av militära skäl måste lia sin bostad i respektive förbands

omedelbara närhet, måste få stor betydelse vid bedömandet av den statliga

bostadsproduktionens omfattning, oavsett huruvida i de enskilda fallen väljas

tjänstebostäder med bostadstvång eller bostäder av annan typ. Kommuner

och enskilda kunna nämligen förväntas hysa större intresse för bostadsproduktion,

örn vid dennas planering hänsyn behöver tagas allenast till den allmänna

bostadsmarknaden på orten, än örn bostädernas placering i omedelbar anslutning

till en militär anläggning uppställes såsom ett oeftergivligt krav. Såsom

av den lämnade redogörelsen framgår har man inom armén och marinen

uppställt relativt begränsade krav rörande sådan särskild bostadsförläggning,

medan däremot flygvapnets anspråk i detta hänseende varit mera vittgående

och avsevärt större än som förutsatts i försvarsbeslutet. En närmare granskning

av de uppgifter härutinnan, som flygvapnets myndigheter lämnat bostadsutredningen,

har emellertid givit vid handen, att bostadsbebyggelsen i

omedelbar anslutning till de militära etablissementen synes kunna väsentligt

begränsas i jämförelse med vad flygvapnets myndigheter påyrkat och bostadsutredningen

förutsatt. Jag återkommer härtill vid behandlingen av flygvapnets

bostadsfrågor. En följd härav är tydligen, att möjligheterna att för bostadsproduktion

på flygvapnets förläggningsorter intressera kommuner och

och enskilda måste ånyo undersökas.

Militära bostadsutredningen har räknat med statlig produktion av enrumslägenheter

såsom familjebostäder men samtidigt ifrågasatt örn icke dessa borde

utbytas mot lägenheter örn två rum och kök. I enlighet med vad som anförts

i flera av de avgivna utlåtandena kan jag icke förorda, att staten uppför familjebostäder

örn mindre än två rum och kök. Detta kommer tydligen att medföra

en viss ökning av nybyggnadsvolymen. Denna ökning torde emellertid kunna

i viss mån motverkas därav, att enligt min mening statlig produktion av enkelrum

bör äga rum allenast i undantagsfall.

Beträffande den statliga produktionen av bostäder utan tjänstebostadskaraktär

vill jag, delvis i anslutning till i det föregående anförda synpunkter,

särskilt framhålla, att större bostadslägenheter böra anordnas endast då så

är oundgängligen nödvändigt. Det bör vidare beaktas, att man endast i undantagsfall

bör räkna med rumsuthyrning i andra hand. Av de angivna riktlinjerna

för bostadspolitiken torde framgå, att lägenheterna icke skola avses

för vissa bestämda befattningshavare eller personalkategorier. I enlighet

härmed bör det för försvarets personal avsedda statliga bostadsbeståndet, i

den mån det icke är av tjänstebostadskaraktär, på orter med förband eller

militära anläggningar tillhörande flera försvarsgrenar betraktas som en enhet,

något som jämväl betingas därav, att försvarets fastighetsförvaltning i framtiden

avses skola göras gemensam för samtliga försvarsgrenar. Bostäderna

böra uppföras på de ur ekonomisk synpunkt lämpligaste områdena utan hänsyn

till de särskilda förbanden. Det nu anförda bör beaktas vid planerandet

av statlig bostadsproduktion på här avsedda orter.

I anledning av vissa uttalanden från militärt håll vill jag framhålla, att vid

bedömandet av bostadsbehovet hänsyn icke bör tagas till uppgiven represen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

tationsskyldighet. Någon höjning av bostadsstandarden av sådan anledning

bör alltså icke förekomma.

Det anförda torde giva vid handen, att fortsatta undersökningar och förhandlingar

äro erforderliga, innan slutlig ställning kan tagas till frågan, i

vilken omfattning statlig bostadsproduktion för försvarets personal måste äga

rum. I enlighet med vad som förutsatts i förenämnda proposition nr 70 böra

dessa undersökningar och förhandlingar uppdragas åt försvarets bostadsanskaffningsnämnd,

vilken kan förväntas ha goda förutsättningar att på grundval

av bostadsutredningens utredningsmaterial komma till ett ur allmänna synpunkter

tillfredsställande resultat. Emellertid torde vissa frågor redan nu befinna

sig i det utredda skick, att de kunna i detalj föreläggas riksdagen. Jag

avser härvid vissa för marinen aktuella bostadsfrågor, som med hänsyn

till de speciella bostadsförhållandena på de berörda förläggningsorterna icke

torde kunna påverkas av bostadsanskaffningsnämndens ställningstagande.

Andra bostadsfrågor för marinen ävensom de för armén och flygvapnet aktu

ella bostadsproblemen torde däremot kräva ytterligare överväganden inom

bostadsanskaffningsnämnden.

Såsom förutsatts i propositionen nr 70 bör den statliga byggnadsverksamheten

för här avsedd bostadsproduktion som regel handhavas av försvarets

bostadsanskaffningsnämnd. Å orter, där behov av tjänstebostäder i egentlig

mening anses föreligga, torde det i många fall vara lämpligt, att nämnden

uppför samtliga bostadslägenheter och att sedermera en prövning verkställes

i vad mån lägenheterna böra upplåtas med bostadstvång. Detta utesluter icke

att i de fall, då bostäder måste uppföras inom militära kasernetablissement

eller andra militära anläggningar, bostadsproduktionen då så prövas lämpligt

utföres av vederbörande militära förvaltningsorgan. Det torde böra ankomma

på Kungl. Majit att i dessa hänseenden meddela närmare bestämmelser.

Förvaltningen av de av bostadsanskaffningsnämnden uppförda bostäderna

— liksom av de av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och

Karlsborg — skall enligt den för nämnden utfärdade instruktionen handhavas

av nämnden. Det synes böra övervägas, örn icke nämnden borde övertaga

förvaltningen jämväl av vissa bostadsbyggnader, som för närvarande förvaltas

av de militära förvaltningsorganen men som enligt de i det föregående

uppdragna riktlinjerna för statens bostadspolitik inom försvaret icke böra

utnyttjas såsom tjänstebostäder med bostadstvång. För att vinna en klarare

överblick över försvarets bostadsbestånd och avkastningen därav kan det måhända

befinnas lämpligt, att de av nämnden förvaltade byggnaderna överföras

till en särskild delfond av försvarsväsendets fastighetsfond.

Av det föregående torde framgå, att det i nuvarande läge icke är möjligt att

exakt beräkna medelsbehovet för nästa budgetår för uppförandet av bostäder

för försvarets personal. Endast beträffande vissa mindre delar av det föreliggande

bostadsprogrammet kan medelsbehovet för närvarande bedömas. Enär

en allvarlig bostadsbrist är rådande på ett flertal förläggningsplatser och det

synes sannolikt, att staten på vissa orter till undanröjande därav måste själv

producera bostäder, lärer Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande

Bihang till riksdagens protokoll 19d3. 1 sami. Kr 287. liss 43 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

att, med anlitande av de i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga

2) under försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslagen

till vissa byggnadsarbeten m. m., inom vissa av riksdagen

för de särskilda försvarsgrenarna fastställda belopp ställa erforderliga medel

till förfogande för uppförande av bostäder enligt de av statsmakt-erna fastslagna

riktlinjerna ävensom för anskaffande av för ändamålet erforderlig mark.

Kostnaderna för ifrågavarande bostadsproduktion — reducerade till prisläget

den 1 juli 1941 -— böra, i den mån de avse uppförande av bostäder inom

militära kasemetablissement eller anläggningar eller eljest avse tjänstebostäder,

anses belasta den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen. I

den mån bostäder uppföras av de typer, som förekomma på den allmänna

bostadsmarknaden — bostäder av egnahemstyp, för upplåtelse med bostadsrätt

samt i hyreshus -—- böra emellertid kostnaderna, såsom i samband med försvarsbeslutet

förutsatts, icke inräknas i nyssnämnda kostnadsram. Frågan

örn sistnämnda anläggningars slutliga finansiering torde böra upptagas till

omprövning, sedan utgångspunkt vunnits för en beräkning av medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål. Det torde då vara lämpligt att anvisa särskilda

anslag till anläggningarna. Av dessa anslag bör utgå ersättning till de nyssnämnda

investeringsanslagen för de utgifter för ändamålet, som må ha bestritts

från dessa men ej böra slutligt inräknas i den för 1942 års försvarsbeslut

angivna kostnadsramen.

Jag övergår nu till behandlingen av bostadsfrågorna för de olika försvarsgrenarna,

varvid jag avser att upptaga verkstadsnämndens bostadsproblem till

behandling i samband med redogörelsen för arméns motsvarande frågor.

Det må slutligen anmärkas, att omfattningen av byggnadsverksamheten

under nästa budgetår givetvis även måste bliva beroende av tillgången på

arbetskraft och material.

Arméns och verkstadsnämndens bostadsfrågor.

1941 års för svar sutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa

i runt tal 1,650,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande

av tjänstebostäder för arméns personal. I 1942 års försvarsbeslut beräknades

motsvarande kostnader till omkring 1,500,000 kronor jämte administrationskostnader

m. m. För bostäder vid verkstadsnämndens anläggningar

upptogos icke några medel i försvarsutredningen eller försvarsbeslutet.

De bostäder, för vilka medel beräknades i försvarsbeslutet, avsågos huvudsakligen

för underofficerare och förvaltningspersonal samt, beträffande några

förläggningsorter, jämväl ett fåtal officerare.

Vid anmälan av propositionen nr 222 till innevarande års riksdag, angående

vissa byggnadsföretag för armén och marinen m. m., anförde jag, att

jag i avvaktan på att slutlig ställning kunde tagas till de av militära bostads

utredningen behandlade frågorna ansåge mig böra som regel bortse från bostadsfrågorna.

Emellertid upptog jag till behandling vissa med de i propositionen

behandlade byggnadsföretagen sammanhängande frågor om anordnande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

av tjänstebostäder samt beräknade i anslutning därtill medel för viss bostadsbebyggelse,

i flertalet fall under framhållande av att ytterligare utredning

genom bostadsanskaffningsnämnden eller på annat sätt syntes erforderlig.

I propositionen nr 222 ha i enlighet härmed beräknats medel för nedan

angivna bostäder.

Norrbottens regementes jägarbataljon (Kiruna). Bostadsrum för ogifta

officerare och underofficerare samt bostäder för maskinist, eldare och husmor.

Göta pansarlivgardes kompani på Gotland (Visby). Bostäder för underofficerare.

Bergslagens artilleriregemente (Kristinehamn). Ombyggnad av två befintliga

byggnader samt nybyggnad för väbel, maskinist, två eldare, en husmor

och två husmödrar.

Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland (Visby). Bostäder för

förvaltningspersonal.

Göteborgs luftvämskår (Göteborg). Bostäder för förvaltningspersonal.

Luleå luftvämskår (Luleå). Bostäder för förvaltningspersonal.

Luftvärnsmobiliseringscentral. Bostad för underofficer.

Mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår. Bostad för underofficer.

Göta trängkårs kompani i Nora. Bostäder för underofficerare och förvaltningspersonal.

Mobiliseringscentraler för trängkårerna. Bostäder för underofficerare.

Stabsmobiliseringscentraler i II. och V. militärområdena. Bostäder för

underofficerare.

Skånska luftvärnskåren (Malmö) och Sundsvalls luftvämskår (Sundsvall).

Bostäder för förvaltningspersonal.

Kostnaderna för här berörda bostäder ha uppskattats till, inberäknat administrationskostnader

m. m., i runt tal sammanlagt 990,000 kronor enligt prisläget

den 1 juli 1942, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 omkring

915,000 kronor. Därtill komma kostnaderna för anordnande av bostadsram

för ogifta officerare och underofficerare i Kiruna, vilka ingå i planerade expeditions-

och mässbyggnader och därför icke kunna exakt angivas.

1942 års militära bostadsutredning har beträffande arméns bostadsfråga inledningsvis

anfört, att i den föreliggande redogörelsen vissa förband och försvarsanläggningar

ansetts böra utelämnas. Så vore fallet beträffande hela

Stockholms garnison, inom vilken särskilda åtgärder för bostadsanskaffning

syntes komma att erfordras endast i fråga örn ett begränsat antal befattningshavare

och först i samband med förbandens utflyttning till Järvafältet.

Skånska pansarregementet hade icke medtagits, enär bostadstillgången i

Hälsingborg för närvarande syntes ganska tillfredsställande samt en fullständig

överblick över bostadsbehovet ännu ej kunnat erhållas, enär förbandet

vore nyuppsatt. Artilleriskjutskolan vid Skillingaryd hade ansetts böra utelämnas,

intill dess ställningstagande skett till förslaget örn skolans förflyttning.

Vad angår behovet av bostäder vid verkstadsnämndens fabriker har bo

stadsutredningen anfört, att det enligt utredningens mening icke framkommit

något bostadsbehov, som borde föranleda statligt bostadsbyggande, vid någon

annan anläggning än ammunitionsfabriken i Karlstad.

Såsom av bilaga A framgår har bostadsutredningen beräknat bostadsbe

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

hovet för arméns personal den 1 oktober 1943 till 4,242 eldstäder, av vilka

979 eldstäder beräknats skola byggas av staten och återstoden, 3,263 eldstäder,

av andra. De sammanlagda kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras

av staten, ha uppskattats till 7,774,000 kronor, varav 200,000 kronor för

markförvärv.

Verkstadsnämndens bostadsbehov har uppskattats till 750 eldstäder, av

vilka staten ansetts böra uppföra 110 och återstoden, 640 eldstäder, förutsatts

skola byggas av andra. Kostnaderna för den statliga bostadsproduktionen för

verkstadsnämnden ha beräknats till 663,000 kronor.

Beträffande bostadsfrågorna på de orter, där bostadsutredningen räknat

med statlig produktion av bostäder, föreligger i huvudsak följande utredning.

Revinge (Södra skånska infanteriregementet). liostadsutredningen har angivit

behovet av nya bostäder till 8 fyrarums-, 21 trerums-, 6 tvårums- och 10 enrumslägenheter,

vilka samtliga ansetts böra byggas av staten. Kostnaderna

för ifrågavarande bostäders uppförande ha beräknats till 1,290,000 kronor.

Utredningen har i ämnet anfört i huvudsak följande.

Regementschefen har framhållit som ett önskemål, att den för Revinge avsedda

personalen icke placeras med Revinge som ordinarie tjänstgöringsort,

förrän dels gjord framställning om Revingeheds hänförande till ortsgrupp C

vunne Kungl. Maj:ts bifall, dels antalet bostäder medgåve konstant förläggning

därstädes. Han vill i stället föreslå att samtliga befattningshavare på

aktiv stat vid regementet tills vidare placerades i Ystad. Viss del av personalen

skulle sedermera av regementschefen beordras till tjänstgöring i Revinge,

varunder terminslön samt förplägnads- och förläggningsersättning eller

motsvarande naturaförmåner finge utgå.

Utredningen har dock, utan att ta ställning till själva sakfrågan, ansett sig

böra utgå ifrån, att den personal, som av arméstaben, efter regementschefens

hörande, uppgivits såsom erforderlig vid Revinge den 1 oktober 1943, även

kommer att placeras med Revinge såsom ordinarie tjänstgöringsort. Samtliga

kårer inom regementet ha tillfrågats örn intresset för att i Revinge anskaffa

egnahem. Man har emellertid, såsom för närvarande kunnat väntas,

överhuvud taget uttalat sig mot denna tanke. Annan enskild eller kommunal

bostadsproduktion kan icke heller påräknas inom stationssamhällena Revinge

och Harlösa (cirka 2 kilometer från Revinge). Under sådana förhållanden

torde bostäder för personalen i Revinge icke kunna anskaffas, med mindre

staten uppför byggnaderna.

Lämplig tomtmark finnes i kronans ägo. Officersbostäderna torde sålunda

kunna förläggas invid vägen Revingehed—Revingeby station, cirka 600 meter

öster örn Revingeby. Bostäder för underofficerare och gifta furirer föreslås placerade

invid vägen Revingehed—Harlösa mellan kasernområdet och vägskälet

vid Kinnevad. För övriga bostäder kan plats beredas invid Revingeby station.

För officerare, underofficerare och gifta furirer skulle bostädernas sammanförande

till större hyreshus otvivelaktigt innebära den mest ekonomiska

lösningen. Då emellertid dylika hus bland annat bomme att allt för mycket

bryta mot traktens byggnadssätt, synes det vara bättre att för ifrågavarande

personalkategorier uppföra två- och fyrfamiljshus eller radhus, övrig personal

torde bliva mera bofast på platsen, och det är därför icke otänkbart att

det trots vederbörandes nuvarande inställning kan komma att småningom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287. 21

uppstå efterfrågan på egnahem i vissa fall. Det synes därför lämpligt att för

denna kategori uppföra enfamiljshus.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har anfört, att bostadsbehovet

kunde minskas med 18 eldstäder, inrymda i tvenne mangårdsbyggnader, som

enligt beslut av 1942 års riksdag förvärvats i samband med markköp för utvidgning

av regementets övningsfält vid Revinge. Nybyggnadskostnaderna för

Revinge borde därför numera angivas till 1,152,000 kronor, vartill dock

borde läggas 120,000 kronor, vilka beräknats erforderliga för nödvändiga

iståndsättningsarbeten inom de 32 lägenheter, som funnes i nyssnämnda

mangårdsbyggnader ävensom vissa andra av staten förvärvade byggnader

vid Revingehed. Totalt borde sålunda byggnadskostnadema för Revingehed

beräknas till (1,152,000 + 120,000=) 1,272,000 kronor. Emellertid

borde viss försiktighet iakttagas beträffande nybebyggelse därstädes, särskilt

i vad anginge familjebostäder, intill dess de förhållanden, som av regementschefen

påtalats, blivit reglerade. För en återhållsamhet i fråga örn bostadsbyggande

i Revinge talade även exempelvis de ogynnsamma skolförhållandena

på orten.

1940 års militära byggnadsutredning har likaledes berört skolfrågan och

därom anfört, att befattningshavare med barn i skolåldern sannolikt föredroge

att bosätta sig i Lund eller annan närbelägen ort med undervisningsanstalter.

Avståndet mellan Lund och Revinge vore icke längre än omkring 25 kilometer

och bussresa mellan dessa orter toge icke fullt en timme. Det syntes

böra undersökas, örn icke enkelrum eller i vissa fall dubbletter kunde anordnas

såsom bostäder åt befattningshavare vid regementets förläggning i Revinge,

vilkas familjer vore bosatta å annan plats.

Ljungby hed (Herrevadsklosters remontdepå). Bostadsutredningen, som beräknat

behovet av nya bostäder till 3 tvårumslägenheter att uppföras av staten för

en kostnad av 63,000 kronor, har anfört, att lägenheterna syntes kunna uppföras

i form av radhus å kronans mark invid remontdepån.

1940 års militära byggnadsutredning har hänvisat till ett över arméförvaltningens

anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 avgivet, den 23 december 1942

dagtecknat utlåtande, i vilket byggnadsutredningen tillstyrkt ombyggnad av

ett bostadshus för tre familjer och nybyggnad av bostadshus för en familj.

Utredningen har avstyrkt uppförande av andra bostadsbyggnader än som sålunda

förordats.

Sundsvall och Åstön (Sundsvalls luftvärnskår). Bostadsutredningen har beräknat

behovet av nya bostäder i Sundsvall till 1 femrumslägenhet samt 4

fyrarums-, 22 trerums- och 5 tvårumslägenheter, varjämte å Åstön räknats med

1 trerums- och 1 tvårumslägenhet, 1 dubblett och 5 enkelrum. Utredningen

har förutsatt att allenast bostäderna å Åstön skulle uppföras av staten. Kostnaderna

därför ha beräknats till 112,000 kronor.

Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.

Enligt vad som meddelats från Sundsvalls drätselkammare torde man till

den 1 oktober 1943 kunna räkna med att få bostad i staden endast under förut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

sättning, att lägenhet inköpes i bostadsföreningshus. Luftvärnspersonalen

torde i allmänhet sakna medel för den erforderliga kontanta insatsen, 1,000

ä 2,000 kronor, och förfrågan har skett, huruvida icke lån å motsvarande belopp

kan erhållas från staten. På Åstön förfogar kronan över lämplig byggnadsmark.

De lägenheter, som redovisats såsom erforderliga därstädes, föreslås

byggda med 1 enfamiljshus örn tre rum och kök och 1 flerfamiljshus

gemensamt för övriga lägenheter.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har framhållit, att det vid bedömande

av den ifrågasatta bostadsbebyggelsen å Åstön syntes nödvändigt

att beakta platsens avskilda läge och vidtaga undersökningar rörande eventuella

andra möjligheter för ordnande av ifrågavarande personals bostadsbehov.

Jämväl 1940 års militära byggnadsutredning har uttalat betänkligheter mot

den föreslagna bostadsbebyggelsen å Åstön, varvid framhållits, att örn bostäder

uppfördes på Åstön, en följd därav syntes bliva, att staten även måste

upprätthålla trafik mellan ön och fastlandet för de på ön stationerade befattningshavarna

och deras familjer. Kostnaderna därför skulle bliva betydande

och knappast motsvara fördelarna av att ha personal bosatt på ön. Erforderlig

vakthållning av förråd m. m. syntes kunna ordnas på annat sätt. Utredningen

ställde sig därför tveksam rörande förslaget örn uppförande av

bostäder på Åstön.

Axvall (Skövde försvarsområde och Skaraborgs pansarregemente). Bostadsutredningen

har beräknat behovet av nya bostäder i Axvall till 1 trerumslägenhet,

3 tvårums- och 5 enrumslägenheter för försvarsområdet samt 1 tvårumslägenhet

och 3 enrumslägenheter för pansarregementet. Bostäderna ha förutsatts

skola uppföras av staten för en kostnad av tillhopa 240,000 kronor.

Utredningen har i ämnet anfört följande.

Erforderliga bostäder för försvarsområdet och pansarregementet böra uppföras

gemensamt. Lämplig tomtmark finnes i kronans ägo.

Flertalet lägenheter äro av så liten typ, att en enfamiljshusbebyggelse

knappast blir ekonomiskt fördelaktig. Utredningen ville därför preliminärt

förorda, att endast en trerumslägenhet inrymmes i enfamiljshus, medan två

tvårumslägenheter sammanföras till ett tvåfamiljshus och fyra enrumslägenheter

förläggas till ett fyrafamiljshus.

1940 års militära byggnadsutredning har med hänsyn till de betydande förråds-

och verkstadslokaler, som skulle förläggas till Axvall, ansett erforderligt,

att personal för vård och tillsyn ständigt funnes tillgänglig på orten. Då det

icke syntes vara möjligt att för hela den erforderliga personalen anskaffa

bostäder i byggnader, uppförda genom enskild eller kommunal försorg, tillstyrkte

byggnadsutredningen utförandet av de föreslagna bostäderna.

Karlsborg (Karlsborgs luftvärnsregemente, Andra intendenturkompaniet, arméns

Intendenturförråd i Karlsborg, Karlsborgs tygstation, arméförvaltningens tygdepartements

provskjutningscentral, ammunitionsfabriken i Karlsborg samt fastighetsförvaltningen

i Karlsborg). Till anordnande av bostäder för försvarets personal

i Karlsborg ha under de senaste åren anvisats flera anslag. Sålunda anvisade

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

1941 års riksdag (skrivelse nr 364, punkten 14:o) på Kungl. Maj:ts i propositionen

nr 267 (sid. 26 ff) framlagda förslag ett anslag av 2,000,000 kronor,

vilket avsågs för uppförande av 40 lägenheter för personal vid Västgöta flygflottilj

och 43 lägenheter för personal vid tygstationen och ammunitionsfabriken.

Vidare avsåg ett av samma riksdag (skrivelse nr 512, punkten 10:o),

på Kungl. Maj:ts i propositionen nr 344 (sid. 26 ff) framlagda förslag anvisat

anslag av 1,300,000 kronor bland annat uppförande av 24 bostadslägenheter

för Västgöta flygflottiljs personal. Därjämte har innevarande års riksdag

(skrivelse nr 25, punkten 22:o) på Kungl. Maj:ts i propositionen nr 2 (sid.

142 ff) framlagda förslag anvisat ett anslag av 540,000 kronor till anordnande

av bostäder för viss personal i Karlsborg. Sistnämnda anslag har avsetts för

uppförande av 27 lägenheter för personal vid ammunitionsfabriken.

Slutligen må anmärkas, att i propositionen nr 163 till innevarande års riksdag

(sid. 45 ff) beräknats medel för ett antal tjänstebostäder vid ammunitionsfabriken

i Karlsborg, som verkstadsnämnden äskat medel till i skrivelse den

7 december 1942. Vid anmälan av sistnämnda proposition anförde jag emellertid

beträffande den av nämnden föreslagna tjänstebostadsbebyggelsen, att

särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn nödvändigheten att genomföra

ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram och att därvid borde beaktas

möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av egnahem. Jag framhöll,

att den utredning, som i dessa hänseenden erfordrades, borde ankomma

på försvarets bostadsanskaffningsnämnd.

Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya bostäder till, vid luftvärnsregementet

8 fyrarums-, 23 trerums- och 36 tvårumslägenheter samt 19 enkelrum,

vid intendenturkompaniet och intendenturförrådet 2 fyrarums-, 6 trerums-

och 6 tvårumslägenheter, vid tygstationen 1 femrumslägenhet samt 2

trerums- och 3 tvårumslägenheter, vid provskjutningscentralen 1 sexrums-, 1

femrums- och 1 fyrarumslägenhet samt 4 trerums- och 5 tvårumslägenheter,

vid ammunitionsfabriken 2 sexrums- och 2 femrumslägenheter, 1 fyrarumslägenhet,

11 trerums- och 9 tvårumslägenheter samt 8 enkelrum samt vid fastighetsförvaltningen

1 trerumslägenhet.

I detta sammanhang må anmärkas, att utredningen vid behandlingen av

flygvapnets bostadsfrågor förordat uppförande genom statens försorg av 3

trerums- och 14 tvårumslägenheter för Västgöta flygflottilj i Karlsborg.

Det sammanlagda nybyggnadsbehovet i Karlsborg har beräknats till 551 eldstäder,

vilka samtliga förutsatts skola uppföras av staten för en kostnad av

3,950,000 kronor, varav 2,909,000 kronor för armén, 663,000 kronor för verkstadsnämnden

och 378,000 kronor för flygvapnet. Av de för armén beräknade

kostnaderna avse omkring 200,000 kronor markförvärv.

Bostadsutredningen har rörande arméns bostadsfrågor i Karlsborg anfört

i huvudsak följande.

För luftvärnsregementet har räknats med utrymning av de utdömda lägenheterna

i slutvärnet.

Beträffande provskjutningscentralen har framhållits, att skjutningar måste

kunna hållas när som helst under dygnet, för tillvaratagande av de tillfällen,

då de meteorologiska förhållandena äro så lämpliga som möjligt för olika slags

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

skjutning. Följaktligen måste chefen för centralen och dennes närmaste man

kunna vid olika tidpunkter på dygnet i sina bostäder mottaga underställd

personal för instruktion m. m. Med anledning härav anses dessa officerare

ha behov av ett extra rum vardera, att till hälften användas som tjänsterum.

De 27 lägenheter för ammunitionsfabriken och tygstationen, till vilka medel

begärts i propositionen 1943: 2 ha icke medräknats. Det för ammunitionsfabriken

redovisade bostadsbehovet avser sålunda dels 1 sexrumslägenhet

(genom ombyggnad av Kungsvillan), 1 femrumslägenhet, 2 trerumslägenheter

och 1 tvårumslägenhet, för vilka verkstadsnämnden begärt anslag hos Kungl.

Majit den 7 december 1942, dels 8 tvårumslägenheter och 8 enkelrum, vilka

beräknas kunna erhållas genom ombyggnad av bostadshus nr II och den ena

Parkvillan.

Kronan förfogar över lämplig byggnadsmark dels inom fästningen, dels i

Norra skogen och vid Västgöta flygflottilj samt dels slutligen i själva samhället.

Den sistnämnda marken står under statens järnvägars förvaltning.

I Karlsborg har genom egnahemsstyrelsen uppförts ett stort antal friliggande

enfamiljshus. Härmed synes behovet av lämpliga egnahemsbostäder

komma att vara fyllt för lång tid framåt. Ett fortsatt byggande av enfamiljshus

torde därmed ur stadsplanesynpunkt och ekonomisk synpunkt icke böra förordas.

De nya bostäderna böra i första hand placeras inom fästningen i den

utsträckning, marktillgången medgiver. I andra hand bör kronans (statens

järnvägars) mark inom samhället så långt möjligt kunna tas i anspråk. Tomtmarken

invid flygflottiljen bör, i den mån den är lämplig, utnyttjas före Norra

skogen.

Vid den nya bebyggelsen böra flera lägenheter sammanföras i varje hus.

Beträffande den statliga bostadsbebyggelsen i Karlsborg må vidare anmärkas,

att bostadsutredningen vid behandlingen av bostadsbehovet för Västgöta

flygflottilj framhållit, att de för flottiljens personal uppförda enfamiljs

husen i Norra skogen vore belägna på relativt stort avstånd från flottiljen och

lämpade sig i viss mån bättre för personal från ammunitionsfabriken och tygstationen.

Under sådana förhållanden vore det tänkbart att låta de bostäder,

som nu skulle uppföras utanför fästningen men inom samhället eller invid

flottiljen, få helt eller delvis disponeras av personal från flottiljen. I stället

skulle de 62 trerumslägenheter i Norra skogen, som för närvarande disponerades

av flottiljpersonal, i motsvarande mån övertagas av personal från armén

och verkstadsnämnden.

Arméchefen har framhållit, att bostäderna borde placeras så att de icke

inkräktade på det redan begränsade utrymmet i fråga örn övningsterräng.

1940 års militära byggnadsutredning har anfört i huvudsak följande.

Det torde icke råda någon tvekan örn att bostadsbrist föreligger i Karlsborg

och att därjämte ett flertal äldre bostäder därstädes äro av så undermålig beskaffenhet,

att de icke längre böra utnyttjas för ändamålet. Det synes sålunda

vara erforderligt, att ett betydande antal bostäder uppföres genom statens försorg.

En väsentlig inskränkning i det av bostadsutredningen föreslagna byggnadsprogrammet

synes dock vara möjlig.

Beträffande intendenturkompaniet och intendenturförrådet kan utredningen

icke tillstyrka, att de för hithörande personal avsedda bostäderna, tillsammans

omfattande 52 eldstäder, komma till utförande, förrän det beslutits, att förbandet

och anstalten skola kvarligga.

De för chefen för provskjutningscentralen och dennes närmaste man föreslagna

extra rummen, avsedda att jämväl användas som tjänsterum, böra enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

byggnadsutredningens mening icke anordnas. Vederbörande befattningshavare

synas nämligen utan avsevärd olägenhet kunna mottaga underställd

personal i sina expeditionslokaler.

Det föreslagna antalet bostäder synes sålunda i första hand kunna minskas

med (52 + 2=) 54 eldstäder. Härtill kommer, att genom den ifrågasatta utflyttningen

av intendenturkompaniet och intendenturförrådet ett antal bostäder

torde bliva lediga.

Återstående del av det föreslagna byggnadsprogrammet synes icke böra

komma till utförande i sin helhet i förevarande sammanhang, utan bör detsamma

med iakttagande av de synpunkter, byggnadsutredningen tidigare anfört,

successivt realiseras i den mån ytterligare erfarenheter giva vid handen,

att så är erforderligt. Utredningen anser sig böra föreslå, att beslut nu fattas

örn uppförande av bostäder, inrymmande omkring hälften av det föreslagna

antalet eldstäder.

Försvar sväsendets verkstadsnämnd, som anfört, att de på verkstadsnämnden

belöpande kostnaderna rätteligen borde uppskattas till 653,000 kronor, har

beträffande den av bostadsutredningen ifrågasatta överföringen av vissa bostäder

i Norra skogen från flygvapnets till arméns eller ammunitionsfabrikens

personal framhållit, att avståndet från Norra skogen till ammunitionsfabriken

utgjorde omkring 3 kilometer eller ungefär samma avstånd som mellan Norra

skogen och Västgöta flygflottilj. Det syntes verkstadsnämnden icke vara tillfredsställande,

örn ytterligare personal flyttades dit. Enligt nämndens mening

vore det synnerligen önskvärt, örn den bebyggelse, som förutsattes komma till

stånd å statens järnvägars mark vid samhället, kunde upplåtas åt viss del av

ammunitionsfabrikens personal.

Rosersberg (Infanteriskjutskolan). Bostadsutredningen har anfört, att infanteriskjutskolans

chef uppgivit bostadsbehovet den 1 oktober 1943 till 2 femrums-

och 6 fyrarumslägenheter för officerare, 2 trerumslägenheter för underofficerare

samt 2 tvårumslägenheter, 1 dubblett och 1 enkelrum för MEooch

MEx-personal, varjämte en ny chefsbostad om sex rum och kök komme

att erfordras, därest enligt föreliggande förslag den nuvarande chefsbostaden

omändrades till expedition. Kostnaderna för ifrågavarande bostadsbebyggelse,

vilken förutsatts skola utföras av staten, ha beräknats till 456,000

kronor, därav 56,000 kronor för eventuell chefsbostad.

Arméchefen har anfört, att av infanteriskjutskolans chef anmält behov av

bostäder vitsordades. Beträffande officerare byggde beräkningarna dock på

att vissa befattningshavare hade bostad i Stockholm och gjorde dagliga resor

till och från Rosersberg. Det vore i hög grad önskvärt, att samtlig på skolans

stat upptagen personal kunde beredas bostad i Rosersberg, vilket borde beaktas

vid en kommande byggnadsetapp. Det ytterligare antal befattningshavare,

som därvid skulle behöva bostäder på platsen, vore — medräknat

arméns gasskyddsskola — omkring 12 officerare.

Strömsholm (Ridskolan). Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya

bostäder vid ridskolan till 4 fyrarums- och 6 tvårumslägenheter. Bostäderna

ha ansetts böra uppföras av staten, och kostnaderna därför ha beräknats till

266,000 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.

Det redovisade bostadsbehovet avser behovet, sådant det beräknas kvarstå,

sedan av riksdagen beslutat fastighetsutbyte mellan ridskolan och Utnäslöts

hingstdepå genomförts och överlåtelse av Utnäs gård till ridskolan kommit

till stånd. Bostäderna kunna placeras på av kronan innehavd mark i

ridskolans omedelbara närhet. Lägenheterna synas lämpligen kunna fördelas

på två tvåfamiljshus med fyrarumslägenheter och tre tvåfamilj shus med tvårumslägenheter.

1940 års militära byggnadsutredning har erinrat örn att utredningen i

utlåtande den 23 januari 1942 angående fördelning av dispositionsrätten till

viss mark och vissa byggnader vid Strömsholm mellan ridskolan och hingstdepån

(se propositionen 1942: 270, sid. 37 f.) tillstyrkt anordnande av vissa

bostäder. Då utredningen ställde sig tveksam rörande behovet av att ytterligare

bostäder uppfördes på platsen genom statens försorg, ansåge sig utredningen

böra avstyrka anordnandet av de av bostadsutredningen föreslagna

bostäderna, i den mån de icke tillstyrkts i ovannämnda utlåtande, så mycket

mer som det enligt uppgift övervägdes att minska remontantalet vid ridskolan

genom överflyttning av viss del av detsamma liksom ock en del av skolans

verksamhet till annan ort.

Boden (Norrbottens regemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente

samt Bodens ingenjörkår). Bostadsutredningen har beräknat behovet av

nya bostäder i Boden till 14 fyrarumslägenheter, 99 trerumslägenheter, 4

dubbletter och 18 enkelrum eller tillhopa 492 eldstäder. Utredningen har räknat

med att 392 eldstäder skulle uppföras av andra än staten, medan staten skulle

uppföra 25 trerumslägenheter, av vilka 11 avsetts för Norrbottens regemente,

3 för Norrbottens artillerikår, 6 för Bodens artilleriregemente och 5 för Bodens

ingenjörkår. Kostnaderna för den statliga bostadsproduktionen ha beräknats

till 850,000 kronor.

Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.

Bostadsbristen i Boden är för närvarande stor. Visserligen pågår en

livlig byggnadsverksamhet som staden söker ytterligare stimulera genom dels

förmedling av tertiär- och tilläggslån, dels subvention med 160 kronor per

eldstad, men såväl myndigheterna som kommendanten hålla ändock icke

för troligt, att bostadsbehovet skall kunna helt täckas genom enskild byggnadsverksamhet.

Kommendanten har förordat, att staten som bidrag till täckande av försvarets

bostadsbehov skall låta uppföra 30 lägenheter örn tre rum och kök

på det s. k. Sveafältet invid Soldatgatan. Stadens myndigheter ha därjämte

föreslagit, att kronan gratis skulle upplåta tomtmark å Sveafältet invid Soldatgatan

för sådan personal vid försvarsväsendet i Boden, som önskade uppföra

egnahem. Staden komme i så fall att förmedla tertiär- och tilläggslån till

dessa egnahemsbyggare samt subventionera byggandet med 160 kronor per

eldstad. Staden komme likaså att ombesörja erforderliga ledningars framdragande.

Utredningen finner visserligen intet vara i och för sig att erinra mot den

föreslagna markupplåtelsen till egnahemsbyggare. Emellertid utgöras de i

detta sammanhang bostadsbehövande av officerare och underofficerare, vilka

kunna riskera förflyttningar, och det har vid förfrågan befunnits att endast

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

27

åtta underofficerare, vilka samtliga övergått till arvodesbefattningar och varav

en del redan förflyttats söderut, velat förvärva egnahem. Utredningen håller

därför icke för troligt, att den ifrågasatta markupplåtelsen, som eventuellt

bör ske, i någon nämnvärd grad kan komma att bidraga till bostadsbristens

avhjälpande.

Med hänsyn härtill anser sig utredningen böra förorda, att staten under

år 1943 för de olika truppförbanden sammanlagt låter uppföra 25 trerumslägenheter,

varav omkring 7 skulle avses för officerare och resten för underofficerare.

Bostäderna torde böra placeras på kronans mark invid Soldatgatan å det

såväl av kommendanten som stadens myndigheter förordade Sveafältet.

Såväl gator som ledningar finnas invid området, och det torde kunna

träffas överenskommelse med staden örn ledningarnas ytterligare framdragande.

Enär, såsom nämnts, officerare och underofficerare endast i enstaka fall

väntas vilja förvärva egnahemsbostäder, och då därjämte kronans tillgång

på lämplig tomtmark är knapp med hänsyn till önskvärdheten av att visst

avstånd hålles mellan bostadsbebyggelsen och de olika sprängämnesförråden

inom fästningen, synes enfamiljshus icke vara en lämplig byggnadsform. I

stället vill utredningen förorda radhus, varigenom försäljande av lägenheten

med tomt möjliggöres, utan att allt för mycket mark därigenom förbrukas.

Arméchefen har under hänvisning till vad kommendanten i Boden anfört

framhållit, att bostadsutredningen syntes ha överskattat möjligheterna att

genom enskild byggnadsverksamhet fylla det trängande behovet av lägenheter.

1940 års militära byggnadsutredning har tillstyrkt uppförande i första

hand av bostäder, omfattande omkring hälften av det föreslagna antalet eldstäder,

samt närmare anfört följande.

Såsom bostadsutredningen framhållit är bostadsbristen i Boden för närvarande

betydande. Då emellertid en livlig byggnadsverksamhet pågår på

orten genom enskilt initiativ, vilket staden genom vittgående ekonomiskt

understöd söker stimulera, synes statens bostadsproduktion här böra i väsentlig

grad beskäras.

Enär såsom i redogörelsen påpekats intresset för närvarande av egnahem

är minimalt och således det antal bostäder, som kan försäljas, i högsta grad

begränsat, ifrågasätter byggnadsutredningen, örn det icke vore ekonomiskt

mer fördelaktigt att i stället för radhus uppföra flerfamiljshus av i staden

vanlig typ, åtminstone på de platser, som ansluta till redan befintlig privat

bebyggelse.

Kiruna (Jokkmokks och Kiruna försvarsområden samt Norrbottens jägarbataljon

i Kiruna). Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya bostäder till 1

femrumslägenhet samt 5 fyrarums-, 5 trerums- och 2 enrumslägenheter för

försvarsområdena ävensom 1 femrumslägenhet samt 4 fyrarums-, 10 trerumsoch

6 tvårumslägenheter, 2 lägenheter örn 1 rum och kokvrå samt 17 enkelrum

för jägarbataljonen. Kostnaderna för uppförande av dessa bostäder ha beräknats

till sammanlagt 1,588,000 kronor, av vilket belopp 175,000 kronor respektive

180,000 kronor belöpa på bostäder, som avsetts skola inrymmas i

en försvarsområdesstabsbyggnad respektive i jägarbataljonens kasernetablissement.

Utredningen har i ämnet anfört i huvudsak följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

I stabsbyggnaden Ilar fortifikationsstyrelsen beräknat inrymma bostäder

för försvarsområdesbefälhavaren samt stabscheferna vid försvarsområdena.

Beträffande dessa lägenheter har framhållits som önskvärt, att de, med hänsyn

till att relativt omfattande representationsskyldighet beräknas ifrågakomma,

förses med vardera ett rum utöver den för vederbörande lönegrader normala

bostadsstandarden. Utredningen har icke tagit hänsyn härtill.

Vidare har fortifikationsstyrelsen vid uppförandet av kasernbyggnaderna

beräknat kunna där anordna vissa bostäder, nämligen 4 enkelrum för officerare

i officersmässbyggnaden, 6 enkelrum för underofficerare i underofficersmässbyggnaden

samt bostäder för maskinist, eldare, husmor och vice husmor i en

särskild byggnad.

Kiruna municipalsamhälle har, med hänsyn till den periodvis inträffande

stora arbetslösheten och härav förorsakade rubbningar på bostadsmarknaden,

förklarat sig ovilligt att på något sätt bidraga till bostadsbyggnadsanskaffning

för försvarsväsendets personal. Någon enskild bostadsverksamhet kan ej

heller påräknas. Bostadsbrist råder för närvarande i Kiruna, och staten torde

under sådana förhållanden icke undgå att låta uppföra de för försvaret erforderliga

bostäderna.

Lämplig tomtmark äges av kronan. Någon del av den mark, som synes böra

tagas i anspråk, arrenderas av Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, som

emellertid torde vara villigt att avstå från arrenderätten.

Det har ansetts uteslutet, att befattningshavare vid försvarsväsendet skirlle

för närvarande önska förvärva eget hem i Kiruna. Detta förhållande kan dock

på grund av gifte i orten m. m. komma att med tiden ändras beträffande en

mindre del av de anställda, vilket bör beaktas vid val av bostadstyper. Önskemål

ha vidare framkommit örn att de blivande bostadsbyggnaderna för försvarsväsendets

personal måtte till sin typ i möjligaste mån ansluta sig till

hustyperna i omgivningen. Bebyggelsen utgöres där av enfamiljs- och i några

fall tvåfamiljshus. Det synes utredningen, som örn även för den nya bebyggelsen

en- och tvåfamiljshus vöre lämpliga, förutom då det gäller lägenheter

örn ett rum och kök samt enkelrum, vilka böra sammanföras till större enheter.

Arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse, som vitsordat angelägenheten

av att bostäder i tillräckligt antal genom statens försorg snarast komma till

uppförande i Kiruna, har beträffande den för försvarsområdesbefälhavaren

avsedda lägenheten anfört, att enligt vad styrelsen under hand inhämtat från

arméstaben nämnde befattningshavare regelmässigt avsåges inneha överstelöjtnants

tjänstegrad. Under sådana förhållanden borde för denne avsedd

lägenhet utgöra 6 rum och kök i överensstämmelse med vederbörligen fastställd

bostadsstandard.

1940 års militära byggnads t redning har tillstyrkt, att de av bostadsutredningen

förordade bostäderna i Kiruna komma till utförande. Uppförandet

av de av fortifikationsstyrelsen föreslagna bostäderna i stabsbyggnaden och

kasernbyggnaderna borde emellertid uppdragas åt nämnda myndighet.

Såsom under avsnittet Allmänna synpunkter anmärkts har arméchefen i

sitt utlåtande över bostadsutredningens betänkande ifrågasatt, om vissa i betänkandet

upptagna större orter, där svår bostadsbrist konstaterats, verkligen

vore i stånd att producera det antal bostäder, som utredningen förutsatt. Exempel

på dylika orter vore framförallt Boden, Hässleholm, Kalix, Karlstad,

Kristianstad, Linköping, Luleå, Skövde, Sollefteå, Umeå, Visby, Örebro och

Östersund.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 287.

Å andra sidan Ilar 1940 års militära byggnadsutredning på grundval av vad

utredningen i sitt yttrande anfört ansett sig kunna förorda en sådan begränsning

av den av bostadsutredningen föreslagna statliga bostadsproduktionen,

att allenast 3,500,000 kronor skulle erfordras för lösandet av arméns och verkstadsnämndens

bostadsfrågor.

Beträffande här berörda frågor kan jag i huvudsak hänvisa till vad jag

anfört under avsnittet Allmänna synpunkter. Jag utgår sålunda från att frågorna

rörande uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens

personal under beaktande av vad jag där anfört underkastas ytterligare undersökning

genom försvarets bostadsanskaffningsnämnd, varefter det efter förslag

av denna bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa definitivt program

för bostadsbyggandet. Beträffande de särskilda förläggningsorterna må här

blott anföras vissa ytterligare synpunkter, som böra beaktas under det fortsatta

utredningsarbetet.

I avvaktan på säkrare kännedom örn i vilken omfattning personalen vid

Södra skånska infanteriregementet kommer att tilldelas Revingehed som ordinarie

förläggningsort och visar sig villig att där bosätta sig bör återhållsamhet

iakttagas, såvitt rör uppförande av bostäder å nämnda ort. Huruvida de

av staten förvärvade äldre byggnaderna böra ombyggas till tjänstebostäder

bör bliva beroende av örn sådana ombyggnadsarbeten kunna beräknas bliva

räntabla. Innan förslag rörande sådana ombyggnadsarbeten upprättas, bör

verkställas undersökning, örn icke åtminstone vissa av bostadshusen kunna uthyras

till regementets personal i befintligt skick.

Såsom jag i annat sammanhang, vid behandlingen av frågan örn Skånska

pansarregementets förläggning, kommer att framhålla, kan icke för närvarande

bedömas, i vilken omfattning verksamheten å Herrevadsklosters remontdepå

vid Ljungbyhed kommer att nödvändiggöra nybyggnadsarbeten vid

depån. På grund därav böra inga nya bostäder anordnas vid depån under

nästa budgetår.

Med hänsyn bland annat till vad som anförts i fortifikationsstyrelsens och

1940 års militära byggnadsutrednings yttranden ställer jag mig i hög grad

tveksam till den av bostadsutredningen föreslagna bostadsbebyggelsen å

Åstön. Vid den ytterligare utredning, som skall utföras genom bostadsanskaffningsnämnden,

bör därför särskilt undersökas, huruvida icke bostadsfrågan

för luftvärnskåren kan lösas på ett lämpligare sätt.

Av utredningen framgår icke vilka befattningshavare som avsetts skola erhålla

bostad i Axvall, och jag kan därför icke bedöma behovet av den föreslagna

bostadsproduktionen å nämnda ort. Med hänsyn till det korta avståndet

till Skara synes möjligheten att begränsa den statliga bostadsproduktionen

vid Axvall icke utesluten.

Det framlagda byggnadsprogrammet för Karlsborg synes kunna reduceras

icke blott med hänsyn till vad som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter

utan jämväl på den grund, att det icke synes uteslutet, att Andra

intendenturkompaniet och arméns intendenturförråd i Karlsborg, av vilka det

Departement schefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

förstnämnda för närvarande utnyttjar en förläggning av mera provisorisk

karaktär, i framtiden kunna komma att förflyttas från Karlsborg. Med hänsyn

därtill synes en viss försiktighet böra iakttagas i fråga om uppförande av nya

bostäder å orten. Uppenbart är dock, att en avsevärd statlig bostadsproduktion

är erforderlig för avhjälpande av den svåraste bostadsbristen. Beträffande

frågan örn storleken av de för viss personal vid provskjutningscentralen

avsedda lägenheterna hänvisar jag till vad jag under avsnittet Allmänna synpunkter

anfört rörande bostadsstandarden. Det bör ankomma på Kungl.

Maj:t att träffa avgörande rörande det av bostadsutredningen väckta förslaget,

att vissa till flygvapnets personal upplåtna bostäder å Norra skogen skulle i

stället disponeras av personal tillhörande armén eller ammunitionsfabriken.

Med uppförandet av bostäder i Rosersberg för inf an terisk jutskolans personal

torde utan alltför stora olägenheter kunna ytterligare anstå.

Jag kommer att i annat sammanhang föreslå, att med den av 1942 års riksdag

beslutade utbyggnaden av ridskolan vid Strömsholm skall anstå i avbidan

på nämnare utredning rörande omfattningen av ridskolans verksamhet. Med

hänsyn därtill böra tydligen inga nya bostäder anordnas vid skolan.

Mot den föreslagna statliga bostadsproduktionen i Boden synes i och för

sig intet vara att erinra.

Frågan örn ordnandet av bostadsfrågorna i Kiruna kompliceras i viss mån

därav, att jag vid anmälan av propositionen nr 222 till innevarande års riksdag

icke ansett mig böra tills vidare räkna med uppförande av stabsexpeditionsbyggnad

i Kiruna. Vid den fortsatta utredningen inom bostadsanskaffningsnämnden

bör tydligen beaktas, förutom vad som anförts under avsnittet

Allmänna synpunkter, jämväl detta förhållande. Såsom redan anmärkts ha

i nyssnämnda proposition nr 222 beräknats medel för de bostadsrum, som

skulle inrymmas i jägarbataljonens kasernetablissement.

Medelsbehovet under nästa budgetår för uppförande av bostäder för armén

och verkstadsnämnden kan tydligen, med hänsyn såväl till vad under avsnittet

Allmänna synpunkter anförts som till de begränsningar i byggnadsprogrammet,

som jag här förordat, icke oväsentligt nedskäras. Att för närvarande exakt beräkna

medelsbehovet för de olika förläggningsortema är uppenbarligen omöjligt.

I enlighet med vad under nyssnämnda avsnitt anförts torde Kungl.

Maj:t böra erhålla bemyndigande att med anlitande av det i årets statsverksproposition

under arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond

äskade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. för armén

och verkstadsnämnden låta uppföra bostäder, för vilka medel icke äskats i

annat sammanhang, inom en kostnadsram, som under beaktande av vad i det

föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens

personal jämte erforderliga markförvärv må, i enlighet

med de grunder som i det föregående angivits och inom

en sammanlagd kostnadsram av 3,000,000 kronor samt i den mån

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

medel därför icke äskats i annat sammanhang, äga rum med anlitande

av det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,

bilaga 2, punkten 1) under försvarsväsendets fastighetsfond,

arméförvaltningens delfond därav, för budgetåret 1943/44 äskade

investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten

m. m.

Marinens bostadsfrågor.

1941 års försvarsutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa i

runt tal 5,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande

av tjänstebostäder för marinens personal. 1 1942 års försvarsbeslut beräknades

motsvarande kostnader, efter vissa i propositionen 1942: 210 förordade begränsningar,

till omkring 3,785,000 kronor jämte administrationskostnader m. m.

1942 års militära bostadsutredning har beträffande marinens bostadsfrågor

inledningsvis anfört, att marinförvaltningen anmält bostadsbehov endast för

Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente i Vaxholm

och Oscar Fredriksborg, Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår

i Fårösund, Hårsfjärdens depå i Vitså samt Gustavsviks örlogsdepå i

Högsjö. Utredningen hade inskränkt undersökningarna till att gälla dessa förband

och platser.

Såsom av bilaga A framgår har bostadsutredningen beräknat bostadsbehovet

för marinens personal den 1 oktober 1943 till 945 eldstäder, av vilka 639 beräknats

skola byggas av staten och återstoden, 306 eldstäder, av andra. De

sammanlagda kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras av staten, ha

uppskattats till 4,104,000 kronor, varav 83,000 kronor för markförvärv.

Jag övergår nu till de särskilda av bostadsutredningen berörda bostadsfrågorna,

varvid jämväl i övrigt tillgänglig utredning i samma frågor torde böra

framläggas. I anslutning till redogörelsen för frågan örn vissa ombyggnadsarbeten

å Eindön torde böra upptagas till behandling uppkommen fråga örn anläggande

av vattenledning för militära anläggningar å Eindön och Stenslätten

samt för Afholms stad.

Gustavsvik (Gustavsviks örlogsdepå). Försvarsutredningen beräknade för bostadslägenheter

vid Gustavsviks örlogsdepå ett belopp av 465,000 kronor. I

1942 års försvarsbeslut upptogs emellertid för ändamålet allenast ett belopp av

200,000 kronor.

I sin i propositionen nr 222 till innevarande års riksdag närmare omförmälda

skrivelse den 10 februari 1943 beräknade marinför vältning en för bostadslägenheter

vid Gustavsvik ett belopp av 453,000 kronor enligt prisläget den 1 juli

1941 (jämte 37,000 kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anmärktes,

att beloppet avsåg bostäder inom kasernområdet för 1 major, 3 kaptener,

2 löjtnanter och 13 underofficerare men ej för maskinist, eldare, kasernuppbördsman,

väbel, sjuksyster eller husmor.

1942 års militära bostadsutredning har beräknat behovet av bostäder vid

örlogsdepån den 1 oktober 1943 till 1 femrumslägenhet, avsedd för depåchefen,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

4 trerumslägenheter och 1 tvårumslägenhet, av vilka den förstnämnda beräknats

skola uppföras av staten, medan de övriga lägenheterna förutsatts skola

byggas av andra. Kostnaderna för femrumslägenhetens uppförande ha beräknats

till 54,000 kronor.

Utredningen har anfört, att Högsjö kommun förklarat sig beredd att sörja

för anskaffning av samtliga under nästa budgetår erforderliga bostäder med

undantag av depåchefsbostaden. Denna syntes kunna förläggas inom depåns

område.

1940 års militära byggnadsutredning har i utlåtande över bostadsutredningens

betänkande anfört, att byggnadsutredningen ställde sig tveksam

rörande lämpligheten att nu uppföra den föreslagna depåchefsbostaden genom

statens försorg.

Härnösand (Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement).

För svar sutredningen beräknade för bostadslägenheter i Härnösand 75,000 kronor,

vilket belopp i 1942 års försvarsbeslut nedsattes till 37,500 kronor.

Marinförvaltningen upptog i sin skrivelse den 10 februari 1943 för ändamålet

ett belopp av 56,500 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte 4,500

kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anfördes, att beloppet avsågs

för uppförande av bostäder för 2 uppbördsman samt 4 enkelrum för underofficerare.

Bostadsutredningen har beräknat behovet av bostäder i Härnösand till 1

sexrumslägenhet, 5 fyrarums-, 13 trerums-, 12 tvårums- och 3 enrumslägenheter

samt 1 dubblett och 11 enkelrum. Samtliga lägenheter ha förutsatts skola uppföras

av andra än staten.

Ilitsa (Hårsfjärdens depå). I försvarsutredningen och 1942 års försvarsbeslut

beräknades för bostäder vid Hårsfjärdens depå 100,000 kronor, varav 50,000

kronor för officersbyggnad och 50,000 kronor för underofficersbyggnad.

I propositionen 1943:2 framlades förslag till ordnande av depåns förläggning

å Märsgarn, avseende jämte annat tillgodoseende av det av försvarsutredningen

beräknade bostadsbehovet, varefter i propositionen 1943:222 för

budgetåret 1943/44 beräknades medel för ifrågavarande ändamål.

Marinförvaltningen upptog i sin skrivelse den 10 februari 1943 därutöver ett

belopp av 152,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte 12,000 kronor

för prisstegring intill den 1 juli 1942) för tjänstebostäder för depåns personal

vid Yitså. Beloppen avsågos för tillgodoseende av följande bostadsbehov.

Uppbördsman vid sporthallen .......................................... 2 rum och kök

Tillsynsman för minförråd................................................ 3 » » »

Biträde till denne, minhantverkare .................................... 2 » » »

Uppbördsman för oljeförrådet, kolförrådet, elektriska ladd
ningsstationerna

m. m................................................. 2 » » »

Fyra kvinnliga telefonister i en lägenhet bestående av fyra

mindre sovrum samt gemensamt dagrum och kök............... 5 » » »

För detta ändamål hade marinförvaltningen i skrivelse den 30 juni 1942

hemställt örn anvisande av 155,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

1940 års militära byggnadsutredning ansåg sig i utlåtande den 18 juli 1942

icke kunna motsätta sig att bostäder uppfördes för ifrågavarande personal.

Emellertid framhöll byggnadsutredningen önskvärdheten av att bostadsbebyggelsen

uppdelades i mindre enheter spridda i terrängen, varvid familj ebostä

derna borde inrymmas i byggnader enligt utredningens standardritningar nr 16

och 17. Därest tillgången på mark vore för knapp för uppförande av flera

byggnader, ville utredningen icke motsätta sig, att bostäderna förlädes i en

gemensam byggnad. Utredningen ansåg dock, att byggnadsvolymen skulle

kunna något minskas och att vissa andra förenklingar skulle kunna vidtagas i

marinförvaltningens förslag, varför en medelsanvisning örn allenast 135,000

kronor tillstyrktes.

Genom beslut den 31 juli 1942 anmodade Kungl. Majit marinförvaltningen

att taga byggnadsfrågan under förnyat övervägande.

Till åtlydnad härav anförde marinför vältning en i skrivelse den 27 augusti

1942 angående tilläggsstat för marinen för budgetåret 1942/43 — efter att ha

tagit del av militära byggnadsutredningens utlåtande samt med understrykande

av att samma behov av tjänstebostäder alltjämt förelåge och med tiden bleve

allt angelägnare — att förslaget till bostadsfrågans lösande av sparsamhetsskäl

utarbetats med tanke på samtliga bostäders inrymmande i en enda byggnadskropp.

Marinförvaltningen ansåge det icke möjligt att med beaktande av kravet

på sparsamhet föreslå uppdelning av lägenheterna i flera byggnader. Övriga av

militära byggnadsutredningen framförda synpunkter kunde icke godtagas.

En minskning av byggnadskroppens volym, som av utredningen förutsatts,

kunde icke utan stora olägenheter ur trevnads- och byggnadsteknisk synpunkt

åstadkommas och medförde icke någon besparing. På grund därav hemställde

marinförvaltningen att för ändamålet måtte å tilläggsstat för budgetåret 1942/43

anvisas det i skrivelsen den 30 juni 1942 angivna beloppet, 155,000 kronor.

1940 års militära byggnadsutredning anförde i förnyat utlåtande den 21 september

1942 i huvudsak följande.

De av utredningen föreslagna standardritningarna vore nu kostnadsberäknade.

Därvid hade kostnaderna angivits för lägenhet örn tre rum och kök enligt

standardritning nr 16 till 25,000 kronor och för lägenhet örn två rum och kök

enligt standardritning nr 17 till 21,000 kronor, allt oberäknat kostnader för

yttre ledningar. Enligt marinförvaltningens förslag upptoge bostaden för tele

fonister en yta av omkring 80 kvadratmeter eller samma yta som bostad örn tre

rum och kök enligt standardritning nr 16. Kostnaderna för denna bostad borde

därför kunna beräknas till samma belopp som denna eller 25,000 kronor.

Kostnaderna för de av marinförvaltningen avsedda bostäderna kunde alltså,

om de utfördes såsom utredningen ifrågasatt, beräknas till sammanlagt (21,000

+ 25,000 + 21,000 + 21,000 + 25,000 =) 113,000 kronor.

Härtill komme kostnader för yttre ledningar, omkring 12,000 kronor. De

sammanlagda kostnaderna skulle alltså begränsas till 125,000 kronor.

Örn bostäderna anordnades på nu angivet sätt, ökades trevnaden för befattningshavarna.

Pör statsverket kunde driftskostnaderna sänkas, om befattningshavarna

själva skötte eldningen. Enligt vad utredningen numera erfarit, syntes

mark finnas tillgänglig för uppförande av byggnader enligt utredningens nu

skisserade förslag, varför utredningen saknade anledning att närmare ingå på

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.

list 43

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj-.ts proposition nr 2S7.

marinförvaltningens kritik av utredningens synpunkter på den av ämbetsverket

föreslagna byggnaden.

Även för det fall, att samtliga bostäder inrymdes i en byggnad, borde ett

anslag av 125,000 kronor vara tillräckligt. Framhållas borde, att marinförvaltningens

kostnadsuppgifter syntes motsvara ett kvadratmeterpris av cirka 400

kronor, under det att ett motsvarande pris av omkring 300 kronor syntes vara

tillräckligt.

På grund därav tillstyrkte byggnadsutredningen med ändring av sitt tidigare

förslag att för ändamålet skulle anvisas högst 125,000 kronor.

Med anledning av vad militära byggnadsutredningen framhållit anförde

marinförvaltningen i utlåtande den 23 december 1942 följande.

I avsikt att utröna medelsbehovet för den händelse en mera spridd bebyggelse

komme till utförande hade marinförvaltningen utarbetat och kostnadsberäknat

förslag i denna riktning. Därvid hade, för att såvitt möjligt inskränka

medelsbehovet, det av utredningen föreslagna uppförandet av 5 mindre byggnader

modifierats till att omfatta endast 3 byggnader. Detta hade dessutom

varit nödvändigt med hänsyn till den begränsade förekomsten av för bebyggelse

lämplig mark inom kronan tillhörigt område. Enligt detta marinförvaltningens

alternativa förslag skulle dels ett radhus i enplansutförande inrymmande

tre bostäder om 2 rum och kök med tillhörande källarutrymmen, dels

en bostad för uppbördsman om 3 rum och kök samt dels en bostad för telefonister

med sovhytter och vardagsrum jämte kök komma till utförande. I radhuset

avsåges äldre befattningshavare, vilka icke beräknades ha minderåriga

barn, erhålla bostäder, varför större olägenheter med föreslaget byggnadssätt

icke behövde uppkomma. Byggnadernas planlösning och placering franninge

av skrivelsen bifogade ritningar. Detta förslag innebure jämfört med marinförvaltningens

tidigare förslag obetingade fördelar ur trevnadssynpunkt, varjämte

en bebyggelse åstadkommes, som bleve bättre ägnad att överföras i enskild ägo,

örn förhållandena så skulle göra det lämpligt och nödvändigt. Kostnaderna för

bebyggelse enligt detta alternativa förslag bleve dock större än om bostadsproblemet

skulle ha lösts genom uppförande av endast en byggnad. Kostnaderna,

som detaljberäknats enligt prisläget den 1 juli 1942, kunde beräknas utgöra,

enligt en i skrivelsen intagen sammanställning, tillhopa 164,000 kronor,

varav omkring 11,600 kronor för sprängningskostnad, 2,600 kronor för schanning

och åt er fy lin in g, 2,200 kronor för vattenledning och 5,300 kronor för planering

och vägar.

Med hänsyn till den relativt ringa kostnadsskillnaden mellan marinförvaltningens

ursprungliga förslag, kostnadsberäknat till 155,000 kronor, och det

senare förslaget, beräknat till 164,000 kronor, vore ämbetsverket av den upp

fattningen, att det senare alternativet borde äga företräde.

1942 års militära bostadsutredning anförde i utlåtande den 3 februari 1943

i huvudsak följande.

Utredningen hade samrått med chefen för kustflottan och chefen för marinförvaltningens

fortifikationsavdelning, vilka framhållit, att ifrågavarande bo

städer vore nödvändiga för tjänstens bedrivande. Någon kommunal eller enskild

byggnadsverksamhet syntes icke vara att förvänta vid Vitså. Utredningen

ansåge sig därför böra tillstyrka, att bostäderna uppfördes genom

.statens försorg.

Kronans mark vid Vitsa vore mycket bergig och sålunda ur grundläggningsoch

ledningssynpunkt svårbearbetad. Den föreslagna byggnadsplatsen syntes

visserligen vara vald på lämpligast möjliga plats inom området, men nämnda

förhållande medförde, att sprängning måste ske så gott som för allt källar
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

utrymme och för alla ledningar. Oaktat största möjliga sparsamhet med källarutrymmen

iakttagits, komme byggnader, uppförda å den föreslagna byggnadsplats^

att bliva mycket dyra, varför det av marinförvaltningen beräknade

beloppet 164,000 kronor syntes bliva erforderligt, därest bebyggelsen genomfördes

i enlighet med marinförvaltningens förslag.

Utredningen hade därför undersökt möjligheterna att förvärva annan lämpligare

byggnadsmark i närheten och därvid funnit, att Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsförening i Stockholm u. p. a. (HSB), som ägde mark omedelbart

norr örn Västerhaningevägen, gränsande intill kronans mark, vore villig försälja

omkring 4,000 kvadratmeter synnerligen lämplig byggnadsmark, delvis

åkermark och delvis skogsmark, till ett pris av 2 kronor 50 öre per kvadratmeter.

Inom detta område läge för närvarande sopstationen för Årsta havsbad,

vilken dock föreningen förklarat sig vilja förflytta till annan plats. Chefen för

kustflottan hade efter besök på platsen förklarat, att han funnit området en

aning sankt och möjligen svårt att dränera men att han eljest intet hade att

erinra. Utredningen hade därför låtit närmare undersöka höjd- och avrinningsförhållandena

och konstaterat, att dränering lätt och billigt kunde åstadkommas

från den avsedda byggnadsplatsen under det att den omkring 100

meter öster därom belägna ängsmarken för närvarande bleve översvämmad

höstar och vårar. Som föreningen uppgivit sig ämna upplåta tomtplatser jämväl

å sistnämnda ängsmark och denna vore högt belägen i förhållande till

havsytan, syntes det endast vara en tidsfråga, när hela området bleve dränerat.

Utredningen hade jämväl undersökt möjligheterna att något minska lägenheternas

storlek. Vid tillämpningen av en utrymmesstandard liggande något

över det minimum, som av statens byggnadslånebyrå tillämpats i samband

med tertiärlånegivningen, kunde de erforderliga bostadsytorna uppskattas

enligt följande.

För 3 rum och kök (enligt marinförvaltningen 84 kvm) ..................... 72 kvm

För 2 rum och kök (enligt marinförvaltningen 64.c kvm) .................. 58 »

För 1 rum, 4 sovhytter och kök (enligt marinförvaltningen 92.4 kvm) 82 »

Enligt utredningens mening syntes det vara önskvärt dels att en av de

tre lägenheterna om 2 rum och kök direkt anslötes till enkelrumsbyggnaden

för telefonister, varigenom de på dagarna sysselsatta telefonisterna bereddes

hjälp med eldning m. m., dels att källarutrymmena, som å det här föreslagna

området syntes kunna erhållas utan större sprängningsarbeten, utökades.

Med sålunda föreslagna förändringar hade kostnaderna beräknats på följande

sätt.

1.

Bostäder för uppbördsmän:

Kronor

2 lägenheter örn 2 rum och kök ..........................

....... 116 kvm

41,700

Bostad för uppbördsman:

1 lägenhet örn 3 rum och kök .............................

....... 72 »

23,700

3.

Bostad för uppbördsman och för telefonister:

1 lägenhet örn 2 rum och kök

4 sovhytter med 1 rum och kök ..........................

....... 140

48,600

4.

Marklösen ..................................................

10,000

5.

Yttre ledningar m. m.........................................

8,000

132,000

Administration, oförutsett och diverse .....................

8,000

Summa 140,000

I sitt betänkande den 17 mars 1943 har bostadsutredningen räknat med

uppförande av — förutom nyssberörda lägenheter — ytterligare 3 trerumslägenheter

samt 2 enkelrum. De sålunda föreslagna lägenheterna borde in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

rymmas i två byggnader, den ena med 2 trerumslägenheter, den andia med

1 trerumslägenhet och 2 enkelrum. Kostnaderna för samtliga lägenheter vid

Vitsa ha beräknats till 253,000 kronor, varav 18,000 kronor för markförvärv.

1940 års militära byggnadsutredning har i utlåtande över bostadsutredningens

betänkande avstyrkt uppförande av flera bostäder vid Vitså än de av

marinförvaltningen tidigare begärda, varvid anförts, att den mest skriande

bostadsbristen därmed syntes bliva täckt, enär marinförvaltningen, som borde

ha ingående kännedom om bostadsbehovet på platsen, så sent som i augusti

1942 gjort sin framställning i ämnet.

Vaxholm och (lindön (Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente).

Försvarsutredningen beräknade för ombyggnad och modernisering

av tjänstebostäder 198,000 kronor, för tjänstebostad för chefen för kustartilleriförsvaret

65,000 kronor samt för nya tjänstebostäder för officerare och

underofficerare 1,760,000 kronor. Därjämte upptogs ett belopp av 425,000

kronor för utbyggnad av värmecentral m. m. vid Vaxholms kustartilleriregementes

förläggning ävensom 100,000 kronor respektive 35,000 kronor för utvändiga

ledningar respektive planering och vägar.

I 1942 års försvarsbeslut förutsattes en begränsning av nybyggnadsprogrammet

beträffande tjänstebostäder för officerare och underofficerare, och

för detta ändamål upptogs sålunda ett belopp av allenast 760,000 kronor.

1942 års riksdag beräknade för här ifrågavarande ändamål (skrivelse nr 376)

efter därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 270 framlagt förslag för

budgetåret 1942/43 tillhopa 600,000 kronor, därav 200,000 kronor för modernisering

och ombyggnad av tjänstebostäder samt 400,000 kronor för nybyggnad

av sådana bostäder.

I skrivelse den 27 augusti 1942 äskade marinförvaltningen 175,000 kronor

å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 samt 155,000 kronor å riksstaten för

budgetåret 1943/44 för utbyggnad av värmecentral m. m. vid Vaxholms kustartilleriregementes

förläggning. I anslutning därtill anfördes bland annat

följande till belysande av frågan om ombyggnad av tjänstebostäder.

Försvarsutredningen hade vid beräkningen av medelsbehovet för utbyggnad

av värmecentralen m. m. uteslutit sådana byggnader, som till följd av det skick,

i vilket de befunnit sig, då icke ansetts ägnade att användas som tjänstebostäder.

Det för ombyggnad och modernisering av tjänstebostäder beräknade

beloppet hade avsetts bland annat för iståndsättande av ett 30-tal lägenheter,

så att dessa bleve användbara för uthyrning åt underofficerare. Därvid måste

även tidigare som mindre lämpliga ansedda bostadsbyggnader tagas i anspråk.

Det hade synts ämbetsverket önskvärt att icke skapa ett bostadsbestånd av

av allt för oenhetlig karaktär, varför det ifrågasatts att i samband med planerade

ombyggnadsarbeten även låta utföra värme- och sanitetstekniska installationer

i större utsträckning än vad tidigare förutsatts. Sålunda hade en undersökning

av kostnaderna för värme- och sanitetstekniska installationer inom

samtliga för framtida användning avsedda byggnader inom Vaxholms kustartilleriregementes

förläggning nyligen företagits och medelsbehovet för detta

utvidgade program beräknats till 615,000 kronor. I denna summa inginge

därvid de mindre byggnadskostnader, som förorsakades av håltagningar, kakelugnsrivningar,

installationer av w. c. m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 287.

37

Av försvarsutredningens betänkande syntes framgå, att fråga vore om utbyggnad

av en särskild värmecentral för Vaxholms kustartilleriregemente. I

verkligheten syntes de topografiska förhållandena icke medgiva, att ett

sådant förfarande, bleve ekonomiskt. Antalet eldningsställen borde dock, så

långt ske kunde, inskränkas, vilket också bleve fallet genom de planerade åtgärderna,

vilka syftade till att sammanföra byggnaderna i grupper, som vardera

försåges med en mindre värmecentral.

För närvarande vore bristen på tjänstebostäder för underofficerare särskilt

svår och hyresmöjligheterna i Vaxholms stad helt uttömda. Bortsett från de

lättnader, som föreslagen egnahemsbebyggelse eller enskild byggnadsverksamhet

jämte i propositionen 1942: 210 förutsatt uppförande av nya tjänstebostäder

bomme att medföra, måste en omfattande ombyggnad av äldre tjänstebostadsbyggnader

komma till stånd. Sålunda borde det överskott av femoch

sexrumslägenheter, som nu förefunnes, uppdelas i mindre enheter, samtidigt

som äldre byggnader iståndsattes.

1942 års militära bostadsutredning anförde i utlåtande den 30 december

1942, att de av marinförvaltningen för värmecentral m. m. för budgetåren

1942/43 och 1943/44 äskade anslagen syntes berättigade. Bostadsutredningen

upplyste därvid, att inom Stockholms kustartilleriförsvar funnes ett överskott

på 22 lägenheter örn sex rum och kök, medan däremot stor brist förelåge beträffande

mindre lägenheter. Avsikten vore att uppdela de stora lägenheterna,

som i samband därmed skulle förses med värmeledning och sanitära installationer.

I sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 upptog marinförvaltningen

följande belopp enligt prisläget den 1 juli 1941 såsom erforderliga för här

ifrågavarande ändamål, nämligen för värmecentral m. m. 380,000 kronor, för

ytterligare utbyggnad av värmecentraler 170,000 kronor, för ombyggnad och

modernisering av tjänstebostäder 540,000 kronor, för nybyggnad av dylika

bostäder 605,000 kronor samt för tjänstebostad för chefen för kustartilleriförsvaret

65,000 kronor. För prisstegringar intill den 1 juli 1942 beräknades tillkomma,

för värmecentralen 45,000 kronor, för ytterligare utbyggnad av värmecentraler

20,000 kronor samt för ombyggnad och modernisering av tjänstebostäder

60,000 kronor. Av de anmälda byggnadsbehoven angavs ombyggnad och

modernisering av tjänstebostäder tillhöra angelägenhetsgrupp I (jämför propositionen

1943: 222 sid. 115 ff), medan utbyggnaden av värmecentralen m. m.

hänfördes till angelägenhetsgrupp II och ytterligare utbyggnad av värmecentraler

ävensom tjänstebostaden för chefen för kustartilleriförsvaret hänfördes

till angelägenhetsgrupp III. Av det för nybyggnad av tjänstebostäder beräknade

beloppet, 605,000 kronor, vilket angavs såsom allenast approximativt beräknat,

hänfördes 200,000 kronor, avseende bostäder vid Vaxholms kustartilleriregemente,

till angelägenhetsgrupp I. Återstoden avsåg bostäder för uppbördsmän

i ytterområdena och fördelades med 218,000 kronor på angelägenhetsgrupp I

och 187,000 kronor på angelägenhetsgrupp II. För utvändiga ledningar samt

planering och vägar upptogos samma belopp som i försvarsutredningens betänkande,

eller 100,000 kronor respektive 35,000 kronor enligt prisläget den

1 juli 1941. Merkostnader på grund av prisstegring funnos icke angivna beträffande

sistnämnda arbeten. Marinförvaltningen upptog slutligen i ange
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

lägenhetsgrupp III ett belopp av 835,000 kronor (jämte 85,000 kronor för prisstegring

under tiden den 1 juli 1941-—den 1 juli 1942) för vattenledning för

militära anläggningar på Rindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad.

I avvaktan på prövningen av övriga bostadsfrågor upptog jag vid anmälan

av propositionen 1943:222 icke till behandling frågorna rörande utbyggnad

av värmecentraler m. m., ombyggnad, modernisering och nybyggnad av tjänstebostäder

samt vattenledning. Beträffande utvändiga ledningar samt planering

och vägar anförde jag, att jag med hänsyn till att tjänstebostadsfrågan först i

ett senare sammanhang kunde komma under bedömande saknade möjlighet

att då taga ställning till de föreliggande medelsäskandena.

Beträffande frågan örn nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostäder

föreligger numera följande utredning.

I sitt betänkande den 17 mars 1943 har bostadsutredningen beräknat behovet

av bostäder för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente

till 15 fyrarums-, 47 trerums- och 77 tvårumslägenheter samt

23 enkelrum. Utredningen har räknat med att Vaxholms stad skulle uppföra

4 trerums- och 19 tvårumslägenheter av egnahemstyp å Rindön samt 25 tvårumslägenheter

av samma typ å Vaxön. Återstoden av bostadsbehovet har

ansetts böra tillgodoses genom statlig produktion. Kostnaderna härför ha

av utredningen beräknats till 1,868,000 kronor, varav 1,028,000 kronor för örn

byggnadsarbeten och 840,000 kronor för nybyggnader.

Utredningen har framhållit, att frågan, huruvida Vaxholms stads nybyggnadsprogram

skulle kunna genomföras, vore beroende av örn dels nödigt antal

egnahemspekulanter anmälde sig, dels vattenförsörjningen å Rindön säkerställdes

medelst av marinförvaltningen föreslagen ledning från Värmdön

under Oxdjupet. Det finge sålunda betraktas som ovisst, örn egnahemsbebyggelsen

i fråga bomme till stånd, men utredningen hade dock räknat med

att så skulle bli fallet.

Beträffande det bostadsbehov, som skulle tillgodoses genom statlig byggnadsverksamhet

har utredningen anfört följande.

15 fyrarums-, 30 trerums- och 13 tvårumslägenheter samt 23 enkelrum beräknades

kunna åstadkommas genom ombyggnad av fem befintliga bostadshus.

Det återstående bostadsbehovet, som sålunda uppginge till 13 trerums- och 20

tvårumslägenheter och 10 enkelrum, borde täckas genom nybyggnader.

I detta sammanhang borde framhållas, att en del underofficerare och underbefäl

bebodde gamla arbetarbostäder, som funnes kvar från den tid, då området

innehades av en industri. Dessa bostäder vore olämpligt belägna tätt

invid kaserner och uppställningsplats samt för övrigt av mycket låg standard.

Utredningen hade visserligen räknat med att de tills vidare skulle kunna utnyttjas,

så länge nuvarande av kriget föranledda förhållanden vore rådande,

men de borde inom en nära framtid ersättas med nybyggnader.

Bostadsbehovet för kollektivanställda vid verkstaden å Rindön hade under

pågående omorganisation av verkstaden icke med säkerhet kunnat fastställas.

Det beräknades dock tills vidare kunna i huvudsak fyllas genom kommunal

och enskild byggnadsverksamhet.

Det största bostadsbehovet förelåge bland personalen på Rindön, och

byggnadsverksamheten borde följaktligen framför allt förläggas till denna ö.

Lämplig tomtmark funnes i kronans ägo. Nybyggnaderna föresloges placerade

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

i anslutning till befintliga underofficersbostäder mellan kasernerna oell

exercisfältet. Ledningar funnes framdragna intill det föreslagna området.

Utredningen ville framhålla betydelsen av att den av marinförvaltningen

föreslagna vattenledningen från Värmdön komme till utförande i samband

med bostadsbyggandet. Vattenförhållandena i två av de till ombyggnad föreslagna

bostadshusen, vilka vartdera innehölle ett flertal lägenheter, vore

för närvarande otillfredsställande, i det att den djupvattensbrunn, som skulle

tillgodose vattenbehovet, endast lämnade saltvatten, varför erforderligt sötvatten

måste köras från cistern vid Oscar Fredriksborg.

Då behovet av egnahemsbostäder beräknades bli täckt av Vaxholms stad.

och då kronans tillgång på lämplig tomtmark här vore begränsad, föresloges

nybyggnad erna utförda såsom två- och fyrafamilj shus eller eventuellt såsom

radhus.

Marinförvaltningen har i utlåtande över bostadsutredningens betänkande

anfört, att ämbetsverket avsett att verkställa ombyggnad av ett antal byggnader

utöver de av bostadsutredningen angivna. Av utredningen beräknade

ombyggnadskostnader överensstämde till sin storleksordning med vad ämbetsverket

funnit erforderligt för ifrågavarande arbeten.

1940 års militära byggnadsutredning har visserligen ansett bostadsbristen

vara av så betydande omfattning och intresset för enskild byggnadsverksamhet

åtminstone för närvarande så obetydligt, att vissa bostäder syntes böra

anordnas genom statens försorg. Byggnadsutredningen har emellertid erinrat

om att utredningen den 12 november 1940 erhållit uppdrag att verkställa

en översyn av tjänstebostadsbeståndet med hänsyn till frågan, huruvida

det kunde anses vara ur ekonomisk synpunkt tillrådligt att nedlägga

betydande belopp på bostädernas modernisering. Resultatet därav borde avvaktas,

innan det av bostadsutredningen föreslagna byggnadsprogrammet

komme till utförande. I varje fall borde ombyggnadsarbetena tills vidare

uppskjutas och för närvarande endast oundgängliga nybyggnader komma till

stånd. Utredningen föresloge, att omkring hälften av det uppgivna lägenhetsbehovet

nu tillgodosåges.

Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 13 april 1943 inkommit

med en mera detaljerad plan för örn- och nybyggnadsarbetena för ifrågavarande

ändamål, varvid ämbetsverket av vissa i skrivelsen anförda skäl begränsat

sig till förhållandena vid Vaxholms kustartilleriregemente. Marinförvaltningen

har därutinnan närmare anfört följande.

Med hänsyn till vederbörandes tjänstgöringsplatser särskiljas tvenne kategorier

tjänstehavare. I försvarsutredningens betänkande har man sålunda

framhållit angelägenheten av att bostäder skapas i försvarsområdets perifera

delar för de uppbördsman, som skola ha det direkta överinseendet över kustartillerimaterielen.

övriga personalkategorier vid Vaxholms kustartilleriregemente

behöva bostäder i anslutning till förläggningsplatsen å Rindön. Med

hänsyn till angelägenheten av dessa båda behov har chefen för Stockholms

kustartilleriförsvar givit företräde för det senare. I anledning härav har det

synts ämbetsverket riktigast att i första hand behandla denna å Rindön aktuella

bostadsfråga.

Marinförvaltningen har upplyst, att en noggrann inventering av kronan

tillhöriga bostadshus å Rindön verkställts, samtidigt som såväl det aktuella

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.

som framtida bostadsbehovet kritiskt granskats och fastställts. Därvid framkomna

förhållanden ha åskådliggjorts i fem tabeller, beträffande vilkas innehåll

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Med ledning av den sålunda verkställda utredningen har marinförvaltningen

uppgjort förslag till ombyggnad och modernisering av ett flertal nu

befintliga bostadshus å Rindom Förslaget innebär i huvudsak följande.

Byggnaden BB I, som inrymmer 4 lägenheter örn sex rum och kök, 1

dubblett och 6 enkelrum, ombygges till att innehålla 4 trerums- och 4 tvårumslägenheter

samt 1 dubblett och 10 enkelrum. Byggnaden avses som

underofficersbostad.

Byggnaden BB 11, som inrymmer 4 lägenheter örn sex rum och kök, 1

dubblett och 6 enkelrum, ombygges till att innehålla 4 fyrarums- och 3 trerumslägenheter,

1 tvåramslägenhet, 1 dubblett och 6 enkelrum. Byggnaden

avses som officersbostad.

Byggnaderna BB lil och BB IV, som rymma den förra 1 sjurums- och 1

sexrumslägenhet samt den senare 2 fyrarumslägenheter och 2 dubbletter,

vinterbonas för att upplåtas åt kvinnlig personal.

Byggnaden BB VII, som inrymmer 2 sjurums- och 2 sexrumslägenheter

samt en dubblett, ändras icke på annat sätt än att vindsvåningens mittelparti

tages i anspråk för att utvidga den där befintliga dubbletten till en lägenhet

örn fyra rum och kök. Byggnaden avses som officersbostad.

Byggnaden BB Ö, som inrymmer 1 sjurumslägenhet, 4 sexrums- och 2 fyrarumslägenheter,

3 dubbletter och 4 enkelrum, ombygges till att innehålla 6

fyrarums- och 6 trerumslägenheter samt 3 dubbletter och 4 enkelrum. Byggnaden

avses som officersbostad.

Byggnaden BB W, som inrymmer 1 sjurumslägenhet, 4 sexrums- och 2 fyrarumslägenheter

samt 3 dubbletter och 4 enkelrum, ombygges till att innehålla

1 femrumslägenhet, 5 fyrarums- och 5 trerumslägenheter, 1 tvårumslägenhet,

3 dubbletter och 4 enkelrum. Byggnaden avses som officersbostad.

Byggnaden BB N, som inrymmer 3 femrums- och 3 fyrarumslägenheter,

skall i huvudsak endast renoveras och utnyttjas som officersbostad.

Byggnaden UB XXII, som inrymmer 3 trerums-, 3 tvårums- och 6 enrumslägenheter,

ombygges till att innehålla 6 trerums- och 3 tvårumslägenheter.

Byggnaden UB XXIII, som inrymmer 6 tvårums- och 5 enrumslägenheter,

ombygges till att innehålla 4 trerums- och 4 tvårumslägenheter.

Därest detta ombyggnadsprogram genomföres, skulle den 1 oktober 1943

kvarstå en brist på underofficersbostäder, omfattande 13 trerums-, 20 tvårums-

och 17 enrumslägenheter, tillsammans 50 lägenheter örn 146 eldstäder,

varemot ett mindre överskott av dubbletter och enkelrum beräknats föreligga.

Marinförvaltningen har framhållit, att den sålunda redovisade bristen på

bostäder endast kunde täckas genom nyproduktion av bostäder. Denna frågas

vidare handläggning syntes böra åvila bostadsanskaffningsnämnden.

Marinförvaltningen, som anfört, att kostnaderna för aktuella ombyggnadsfrågor

varit föremål för detaljberäkning, har sammanfattat desamma i följande

tablå.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 287.

41

Byggnad sobjekt

Byggnads-

kostnader

Elektri-

fiering

Värme och

sanitet

Utvändigt

avlopp

BB I..............................

115,000

17.500

68,000

2,500

BB II ............................

115,000

15,500

66,000

2.500

BB lil............................

5,000

3,000

—

BB IV ............................

10,000

3,000

—

__ 1

BB VII............................

15,000

3,000

3,000

BB Ö ............................

150,000

15,000

40,000

— t

BB \Y ............................

150.000

15,000

40.000

—

BB lif ............................

40,000

3,000

25,000

—

UB XXII..........................

6,000

3,000

33,000

5.000

! UB XXIII ........................

10.000

3,000

28,000

4,000

Summa kostnader

616,000

81,000

303,000

14,000

Totalkostnaden för de ifrågasatta ombyggnadsarbetena ba sålunda av

marinförvaltningen beräknats till 1,014,000 kronor enligt prisläget den 1 juli

1942. Härtill komma administrationskostnader med cirka 6 procent eller

61,000 kronor, varför totala medelsbehovet beräknats uppgå till 1,075,000 kronor.

Därav ba 81,000 kronor angivits motsvara prisstegring under tiden den

1 juli 1941—den 1 juli 1942.

1942 års militära bostadsutredning har i utlåtande den 4 maj 1943 framhållit,

att marinförvaltningens förslag innebure vissa mindre jämkningar i det

av bostadsutredningen framlagda förslaget. Marinförvaltningens ombyggnadsförslag

omfattade nyordnande av 257 eldstäder och viss modernisering av

ytterligare 71 eldstäder. Medelkostnaden för ombyggnads- och modemiseringsarbetena

bleve 3,277 kronor per eldstad, till vilket pris nybyggnader icke

kunde erhållas.

Bostadsbristen vid Oscar Fredriksborg vore mycket stor och tillgången på

lämplig tomtmark inpå förläggningen knapp. De till ombyggnad föreslagna

husen innehölle nu alltför stora lägenheter. Flertalet byggnader vore av sten

och synnerligen dyrbara att riva. Visserligen kunde de nybildade lägenheterna

på grund av planlösningssvårigheter knappast bliva av högre standard, men

de syntes (eventuellt med någon minskning av antalet lägenheter och därmed

ökning av lägenhetsytorna) komma att i huvudsak fylla behovet härvidlag.

Byggnaderna BB III och IV, som avsåges för inkvartering av kvinnlig personal,

vore uppförda av trä och av sådan kvalitet, att de helst borde rivas.

Marinförvaltningen hade beaktat detta och endast föreslagit minsta möjliga

ombyggnad av dessa byggnader för att under en tid av omkring 15 å 20 år

göra dem beboeliga även vintertid, vilket de nu knappast vore.

Med hänsyn till konkurrensen om arbetskraft och de svåra inkvarteringsförhållandena

för arbetsstyrkan syntes det därjämte vara lämpligast, att

ombyggnaden vid Oscar Fredriksborg i huvudsak fullbordades innan nybyggnadsarbetet

därstädes igångsättes.

Någon detalj granskning av ombyggnadsritningama och kostnadsberäkningarna

hade ej medhunnits. På grund av takhöjden och i samband med

ombyggnad uppstående svårigheter att vinna goda planlösningar vore det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

dock möjligt, att någon minskning av antalet lägenheter och därmed ökning

av lägenhetsytorna borde övervägas.

1940 års militära byygnadsntredning har i utlåtande den 6 maj 1943, med

förmälan att representanter för utredningen besökt Vaxholms kustartilleriregementes

förläggning på Bindön för att på platsen studera bostadsfrågan, anfört

i huvudsak följande.

Byggnadsutredningen finner den av marinförvaltningen framlagda ombyggnadsplanen

i sina huvuddrag vara tillfredsställande upplagd. I vissa detaljer

torde densamma dock kräva förnyat övervägande och bearbetning. Utred

ningen finner icke angeläget, att byggnadsplanen i dess nuvarande skick genomföres

inom den korta tidsperiod, som föreslagits av marinförvaltningen.

Vid bedömande av denna byggnadsplan och tiden för dess genomförande göra

sig bland annat följande synpunkter gällande. Frågan örn de äldre bostads-,

byggnadernas användning, vars lösning till väsentliga delar är beroende av

möjligheten och lämpligheten ur ekonomisk synpunkt att uppdela det relativt

stora antalet större lägenheter i ett flertal mindre, synes jämväl böra

övervägas under aktgivande på att även andra lokalbehov än bostäder, t. ex.

lektionssalar och vissa fritidslokaler, möjligen kunna tillgodoses genom att

utnyttja dessa byggnader. Örn en ytterligare utredning skulle visa, att vissa

bostadsbyggnader lämpligen och med ekonomisk fördel kunna utnyttjas för

sådant ändamål, torde bostadsbehovet i motsvarande mån böra tillgodoses

genom nybyggnad. Det framlagda programmet tar sikte på bostadsbehovet

till och med år 1947 och är därför för närvarande icke i sin helhet aktuellt.

De till ombyggnad föreslagna bostäderna utnyttjas för närvarande i betydande

omfattning för beredskapsbehov såsom expeditionslokaler och för inkvartering

av inkallad personal. Enligt uppgift förväntas snarare en ökning

än en minskning av behovet av lokaler för beredskapsförläggning. Huru

länge dessa byggnader måste på sådant satt användas, undandrager sig utredningens

bedömande. Utredningen utgår emellertid ifrån, att provisoriska

byggnader icke böra uppföras för tillgodoseende av dessa beredskapsbehov.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att förslaget grundar sig på bostadsbehovet

under kommande fredsförhållanden. Under nuvarande försvarsberedskap

torde betydande del av personalen under långa tider vara förlagd

utom regementets förläggningsort. Det kan därför icke vara lika angeläget

som under fredsförhållanden, att respektive familjer nu beredas tillgång till

bostäder inom förläggningsorten.

Med hänsyn till nu anförda synpunkter och vad som anförts i propositionen

1942: 270 anser byggnadsutredningen, att omändring och modernisering av

ifrågavarande byggnader bör äga rum i en så begränsad arbetstakt som skäligen

kan ske.

Beträffande de särskilda byggnaderna har byggnadsutredningen anfört

följande.

Förslaget att ombygga bostadsbyggnaden BB I för att erhålla ett antal

2- och 3-rumslägenheter för underofficerare får anses ändamålsenligt, enär

behovet av underofficersbostäder synes vara mest trängande. Denna ombyggnad

anser sig utredningen därför böra tillstyrka. Utredningen håller dock

före, att den föreslagna planlösningen av de nya lägenheterna kan göras mera

tillfredsställande. Den för värme- och sanitetsteknisk anläggning upptagna

kostnadsposten synes vara väl högt upptagen. Anläggningen torde kunna i

någon män minskas. Befintliga elektriska ledningar kunna i viss utsträckning

utnyttjas. Kostnaderna för ombyggnadsarbetena synas därför kunna

nedskrivas med 18,000 kronor till 185,000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Utredningen finner ändamålsenligt, att medel anvisas för omändring jämväl

av byggnaden BB II. Härigenom skulle ett visst antal nyrenoverade bostäder

för kompaniofficerare utvinnas. Kostnaderna lia upptagits till 199,000

kronor, vilket belopp av motsvarande skäl, som angivits för BB I, torde

kunna begränsas till 180,000 kronor.

De för byggnaderna BB III och BB IV beräknade arbetena, huvudsakligen

omfattande mindre omändringar av lokalerna, vinterboning i viss utsträckning

och komplettering med innanfönster för ernående av bättre värmeisolering

samt inläggning av nya elektriska ledningar, synas vara nödvändiga för

att skaffa drägliga bostäder åt kvinnlig personal. Utredningen har följaktligen

icke något att erinra mot att medel anvisas för byggnadernas förbättrade

vinterboning m. m. Dessa medel torde kunna begränsas till 15,000 kronor.

Den föreslagna lägenheten om fyra rum och kök i byggnaden BB YII har

uppgivits icke komma att behövas förrän den 1 oktober 1947. På grund härav

bör det för denna byggnad upptagna beloppet 21,000 kronor icke anvisas nu.

Byggnaden BB Ö användes för närvarande enligt uppgift delvis som expeditions-

och förläggningslokaler för beredskapsförband ur infanteriet. Utredningen

förordar uppskov med ombyggnaden av densamma. I den mån

byggnaden kan frigöras och behovet av densamma till bostäder då kvarstår,

bör byggnaden omändras till mindre lägenheter eller möjligen endast renoveras,

så att däri nu inrymda bostäder kunna utan omändring anvisas som

tjänstebostäder.

I byggnaden BB W ha nyligen installerats värmeledning och ett antal

badrum. Den torde tills vidare kunna användas för inkvartering av inkallad

personal. Någon ytterligare renovering torde ej heller i detta fall böra ifrågakomma,

förrän ytterligare utredning verkställts örn byggnadens framtida användning.

Byggnaden BB N, som uppfördes under den kristid, som följde efter förra

världskriget, torde behöva renoveras. Utredningen anser att en genomgripande

renovering bör kunna utföras för en kostnad av 40,000 kronor.

En omändring av byggnaderna UB XXII och UB XXIII på sätt marinförvaltningen

föreslagit skulle innebära, att antalet bostäder i byggnaderna

minskades. Denna olägenhet synes utredningen för närvarande vara större

än att vissa befattningshavare under nu rådande bostadsbrist tilldelas mindre

bostäder än de enligt sin tjänsteställning och lönegrad äro berättigade till.

På grund härav anser utredningen, att med byggnadernas omändring enligt

förslaget bör tills vidare anstå.

För de av byggnadsutredningen föreslagna arbetena skulle alltså erfordras

(185,000 + 180,000 + 15,000 + 40,000=) 420,000 kronor jämte kostnader för

administration och oförutsedda utgifter.

Byggnadsutredningen förutsätter, att av bostadsutredningen föreslagna

nybyggnader under instundande budgetår uppföras i den utsträckning byggnadsutredningen

tidigare tillstyrkt.

Beträffande den i marinförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943 berörda

frågan örn anordnande av vattenledning för militära anläggningar

å Bindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad föreligger i huvudsak följande

utredning.

I skrivelse den 28 juli 1942 anförde marinförvaltningen. att det under en

följd av år varit förenat med stora svårigheter och avsevärda kostnader att förse

de militära anläggningarna på Bindön, Stenslätten, Vaxholms kastell samt civilbebyggelscn

inom Vaxholms stad med dricksvatten. De militära myndigheterna

hade haft uppmärksamheten riktad på berörda förhållanden och flera för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 287.

slag framlagts för olägenheternas undanröjande. På uppdrag av marinförvaltningen

hade vattenbyggnadsbyrån i Stockholm uppgjort ett tekniskt och ekonomiskt

genomförbart förslag till vattenfrågans lösning, vilket varit underställt

olika myndigheters granskning. På grund av de stora utgifter, som nuvarande

vattenförsörjning förorsakade kronan, då kostnaderna för inköp och speciellt

transport av dricksvatten medelst tankfartyg uppginge till inemot 100,000 kronor

per år, hade statens krisrevision i skrivelse till marinförvaltningen den 19

februari 1942 påtalat förhållandena och intresserat sig för projektets snara

genomförande.

Det förslag, som av vattenbyggnadsbyrån utarbetats och som framgår av

marinförvaltningens skrivelse bilagda förslagshandlingar, avser att utnyttja

Strömsviken å Värmdön som vattentäkt. Råvattenpumpar skulle föra vattnet

från intaget till ett å Myttingehöjden beläget reningsverk, varifrån det renade

vattnet genom självtryck skulle ledas genom dykarledning under Oxdjupet till

en utjämningsreservoar vid Oscar Fredriksborg. Härifrån skulle vattnet i en

tryckstegringsstation pumpas ut på distributionsnätet. Förutom en huvudledning

över Rindön skulle dessutom erfordras dykarledning under sundet mellan

Rindön och Vaxön jämte ett därstädes placerat pumpverk. Det av vattenbyggnadsbyrån

upprättade förslaget är upprättat i tvenne alternativ, av vilka det

ena avser att förse enbart de militära anläggningarna med vatten, under det att

det andra även tager hänsyn till civilförbrukningen inom Vaxholms stad. Förslaget

är tekniskt och ekonomiskt beroende på möjligheten att låta utföra förenämnda

dykarledning under Oxdjupet av gummirör.

Marinförvaltningen upplyste i sistnämnda fråga, att försvarsstabens materielavdelning

granskat projektet och ansett sig kunna ställa erforderlig mängd

rågummi (1,125 kilogram) till förfogande av för försvarsändamål reserverad

gummikvantitet.

Marinförvaltningen anförde vidare, att en preliminär kostnadsberäkning av

de båda alternativen visade, att förslaget i sin begränsade omfattning skulle

kräva omkring 575,000 kronor i anläggningskostnader gentemot 750,000 kronor

för det mera omfattande alternativet. Då det synts ämbetsverket ur det allmännas

synpunkt riktigt att lösa denna vattenfråga i hela dess vidd, hade förberedande

förhandlingar förts mellan kommendanten i Vaxholms fästning och

drätselkammaren i Vaxholms stad örn möjligheterna härför. Med hänsyn till

vattenledningsverkets och ledningsnätets ändamålsenliga skötsel och nödvändigheten

av att anläggningarna ur militär synpunkt helt borde kontrolleras av

kronan hade företagets finansiering i princip tänkts genomförd på följande

sätt. Kronan, som helt skulle ansvara för anläggningskostnaderna, skulle hållas

skadeslös genom av staden årligen betalad fast grundavgift motsvarande ränta

och amortering av merkostnaden (175,000 kronor) på 35 år efter 3V2 procent.

Härutöver skulle staden betala en förbrukningsavgift per kubikmeter levererat

vatten, vilken avgift skulle utgöra stadens andel i kostnaderna för verkets drift,

skötsel och reparation, med tillägg för administration och risk.

Medelsbehovet för projektets förverkligande framgår av efterföljande sammanställning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

45

Kronor

1. Anläggningskostnader enligt vattenbyggnadsbyråns program ...... 750,000

2. Merkostnad för dy karledning under sundet mellan Vaxön och

Kindön (ledn. ursprungligen tänkt utförd av gummirör men måste

med hänsyn till gummiförsörjningen utföras av skruvmuffrör) ...... 20,000

3. Markkostnader ..................................................................... 30,000

4. Bostäder för driftspersonal ...................................................... 40,000

5. Kostnader för utredningar och programhandlingar .......... 27,000

Summa 867,000

6. Administration, kontroll och oförutsett....................................... 53,000

Summa anläggningskostnader 920,000

Personalbehovet för vattenverkets drift beräknas sålunda:

En övermaskinist med lön i Ca 15 motsvarande f. n. omkring ......... 6,100

En förste montör med lön i Ca 12 ................................................ 5,200

En montör med lön i Ca 7 ........................ 4,200

Summa lönekostnader 15,500

Kostnader för elektrisk energi, kemikalier och övriga förbrukningsartiklar

uppskattas till omkring ................................................ 13,000

Underhållskostnader omkring ...................................................... 10,000

Summa drift- och underhållskostnader 23,000

Årskostnaderna skulle på detta sätt beräknade uppgå till:

Bänta och amortering av anläggningskostnaderna, 920,000 kronor, 3V2

procent under 35 år ............................................................... 46,000

Lönekostnader ............................... 15,500

Drift, underhåll, förbrukningsmateriel m. m.............................. 23,000

Summa 84,500

Årsinkomsten genom försäljning av vatten till Vaxholms stad beräknas

komma att uppgå till:

Fast årlig grundavgift .................................................. 8,750

Inkomst genom vattenförsäljning, omkring 90,000 kubikmeter å

0.os kronor ........................................................................... 7,200

Mätarehyror omkring ..................................................... 950

Summa 16,900

Den faktiska årskostnaden för de militära anläggningarnas vattenförsörjning

skulle på detta sätt komma att uppgå till (84,500—16,900=) 67,600

kronor.

Marinförvaltningen framhöll, att vid en jämförelse med nuvarande kostnader

måste tagas i betraktande, att inom ramen för de angivna årskostnaderna,

beräknade med konstanta avskrivningar av anläggningskostnaden, erhölles möjlighet

att tillgodose en ökning av vattenförbrukningen från 318,000 kubikmeter

per år till 471,000 kubikmeter per år, varvid endast kontot för drift, underhåll

och förbrukningsmateriel stegrades i proportion till produktionsökningen. Därjämte

vore avsevärda fördelar av distributionstekniska och hygienisk natur att

inregistera. Sålunda kunde vattenförsörjningen försiggå ostörd av ishinder

m. m. samt dessutom göras oberoende av den ständigt försiggående försämringen

av de nuvarande grund vattentäkterna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 287.

En undersökning av de hittillsvarande kostnaderna för de militära anläggningarnas

vattenförsörjning under de sista 5 budgetåren tedde sig, enligt vad

marinförvaltningen vidare framhöll, sålunda.

Kostnader för erhållande av vatten från nu v ar an de anläggningar.

För närvarande finnas dels två i berg borrade brunnar,vid Rindö redutt

och dels två grävda brunnar vid Oscar-Fredriksborg. Vattnet från de två förstnämnda

är av institutet för folkhälsan utdömt som dricksvatten och på grund

av sin hårdhet synnerligen olämpligt för tvättning m. m. Deras kapacitet

uppges till 70 kubikmeter per dygn. Brunnsanläggningarna vid Oscar-Fredriksborg

lämna en mycket ojämn vattenmängd, beroende som de äro av nederbördsförhållandena.

Den levererade vattenmängden från dessa senare brunnar

uppgår i medeltal till cirka 26,000 kubikmeter per år, och framställningskostnaderna

för vatten i denna anläggning uppgår till 35 öre per kubikmeter.

Örn den nu projekterade anläggningen kommer till utförande, kunna dessa

brunnar med tillhörande pump- och reningsanläggningar nedläggas, varigenom

kronan beräknas göra en årlig besparing av omkring 12,000 kronor.

Kostnader för inköpt och med tankbåt transporterat vatten.

Budgetår

Vattenmängd

kubikmeter

Kostnad

kronor

Pris per

kubikmeter

1937/38........

.... 6,822

8,989

1.81

1938/39........

. . 10,831

28,187

2.5 9

1939/40........

.... 29,888

89,962

3.oo

1940/41........

.. . 19,051

111,750

5.8 5

1941/42........

.... 13,607

70,592

5.20

Marinförvaltningen framhöll i anslutning till de sålunda meddelade uppgifterna,

att kostnaderna för från Stockholms stad inköpt och transporterat

vatten avsevärt varierade men visade en stigande tendens. Denna förklarades

delvis av de under rådande förhållanden onormalt höga transportkostnaderna.

Dessutom inverkade i väsenlig grad den ständigt fortgående försämringen

av de gamla grundvattentäkterna, vilken medförde allt större

anspråk på transporterad vattenmängd. Samtidigt därmed borde observeras

den fortgående ökningen av antalet i förbrukningsområdet förlagda eller

bosatta personer. Med hänsyn till dessa förhållanden och då nian toge i betraktande

att vattenförsörjningen för närvarande droge kostnader, som kunde

uppgå till över 100,000 kronor per år, vore det ur ekonomisk synpunkt angeläget,

att frågan erhölle sin snara lösning. Örn denna kunde uppnås inom den

närmaste framtiden, gjorde kronan en avsevärd vinst, så länge nu rådande av

krisförhållandena betingade transportsvårigheter förorsakade onormala

distributionskostnader. Ur hygienisk och folkhälsosynpunkt vore det likaledes

angeläget, att den nu föreslagna vattenledningen kunde komma till utförande.

Sådana som förhållandena nu vore, tvingade de till en onaturlig

och ur hälsosynpunkt icke önskvärd sparsamhet med vatten. Det nya vattenledningsförslaget

medgåve en normalare förbrukning av renvatten, och kostnaden

per kubikmeter vatten beräknades sålunda endast komma att bliva

25 öre mot nuvarande pris, som vore omkring 10 gånger större.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287. 47

Med anledning av det anförda hemställde marinförvaltningen örn ett belopp

av 920,000 kronor att utgå av förskottsmedel.

Beträffande den närmare innebörden av det av vattenbyggnadsbyrån upprättade

förslaget torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

I utlåtande den 8 septemeber 1942 av t. f. professorn Gunnar Nordgren

vid allmänhygieniska avdelningen av statens institut för folkhälsan har anförts,

att det av vattenbyggnadsbyrån framlagda förslaget vore välbetänkt.

Vattnet i den föreslagna råvattentäkten, Strömsviken, hade visserligen ganska

dåliga egenskaper i fysikaliskt-kemiskt hänseende, men någon annan råvattentäkt

syntes inte stå till buds. I bakteriologiskt avseende syntes å andra sidan

Strömsvikens vatten vara bra med hänsyn till att inga avlopp mynnade ut

däri, och detta vore ett väsentligt förhållande ur hygienisk synpunkt. De

reningsåtgärder, som föresloges, vore mycket effektiva och borde, så långt

man kunde döma i förväg, förbättra vattnets egenskaper i väsentlig grad, så

att ett gott dricksvatten kunde erhållas.

1942 års militära bostadsutredning har i utlåtande den 15 januari 1943

tillstyrkt marinförvaltningens framställning, varvid närmare anförts följande.

Vattenförbrukningen inom Rindö och Vaxholms kastell har under åren

1941 och 1942 i genomsnitt varit:

Från bergborrade brunnar vid Rindö redutt ......... 25,550 kubikmeter per år

Från brunnsanläggningar vid Oscar-Fredriksborg ... 26,000 » »

Medelst inköpt och med tankbåt transporterat

vatten i medeltal .......................................... 16,330 » » »

Summa 67,880 kubikmeter per år

Vattenbyggnadsbyrån, som uppgjort förslaget till ifrågavarande vattenledning,

har beräknat vattenförbrukningen för de militära anläggningarna inom

Rindö och Vaxholms kastell inklusive förbrukning vid tvätt, varv och verkstäder

vid Rindö smedja till 206,600 kubikmeter per år.

Skillnaden mellan den nuvarande och den beräknade förbrukningen är således

mycket stor och förklaras därav, att dels all tvätt verkställts med saltvatten,

vilket icke är tillfredsställande bland annat med hänsyn till förbrukningen

av rengöringsmedel, dels en ur hälsovårdssynpunkt olämplig sparsamhet

iakttagits beträffande vattenförbrukningen.

Den av vattenbyggnadsbyrån beräknade vattenförbrukningen är icke för

hög i förhållande till förbrukningen inom stadsliknande samhällen i allmänhet

och med hänsyn till den folkmängd, som beräknas vid full beläggning.

Under fredstid torde man enligt uppgifter från Stockholms kustartilleriförsvar

emellertid endast böra räkna med 67 procent beläggning såsom normal.

Förbrukningen torde därför under fredstid kunna beräknas till normalt cirka

140,000 kubikmeter per år.

De borrade brunnarna vid Rindö redutt synes vara utdömda, varför vattentillgången

därifrån icke torde böra medräknas. Vattentillgången inom Rindö

bör därför icke beräknas till mer än 26,000 kubikmeter per år. För att vattenförbrukningen

inom Rindö och Vaxholms kastell under fredstid skall kunna

upprätthållas på den nivå, som ur hälsovårdssynpunkt anses behövlig, skulle

man således, därest ifrågavarande vattenledning icke kommer till stånd, behöva

inköpa och med tankbåt transportera cirka 114,000 kubikmeter per år.

Därest priset för detta inköpta vatten inklusive frakt under kommande freds
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

tid kan beräknas till samma som 1937—1938 eller till 1.31 kronor per

kubikmeter, skulle den önskvärda sanitära standarden under fredstid således

icke kunna uppnås utan en kostnad av 149,340 kronor per år.

Vaxholms stad har tre borrade brunnar, vilkas vatten dock börjat innehålla

klorid. Dessa brunnar beräknas försämrade år efter år, varför desamma inom

några år torde bliva utdömda.

Den totala vattenförbrukningen beräknas av vattenbyggnadsbyrån till

318,000 kubikmeter per år, varav för Vaxholms stad 90,000 kubikmeter per år.

De totala årskostnaderna för vattenförsörjningen beräknas till 84,500

kronor, varav Vaxholms stad beräknas erlägga 16,900 kronor. I förhållande

till den beräknade förbrukningen borde Vaxholms stad erlägga 23,900 kronor

per år. Det har emellertid av vattenbyggnadsbyrån och marinförvaltningen

upplysts, dels att Vaxholms stad har möjlighet att lösa sin vattenfråga medelst

ledning från Stora Maren på Tynningö och att de beräknade kostnaderna

härför icke skulle överstiga 16,900 kronor per år, dels att ledningsnätet inom

Vaxholm är mycket dyrbart samt dels att den dyrbara utökningen av ledningsnätet

inom Vaxholm föranledes av den militära upprustningen. Under

sådana förhållanden torde någon fördelaktigare uppgörelse med Vaxholms

stad icke kunna erhållas. Marinförvaltningen beräknar de faktiska årskostnaderna

för de militära anläggningarnas vattenförsörjning efter avdrag av

Vaxholms stads avgifter till 67,600 kronor. Därest endast det mindre förslaget

skulle komma till utförande, skulle årskostnaderna för de militära anläggningarna,

beräknade enligt samma grunder som i marinförvaltningens

skrivelse, uppgå till cirka 74,000 kronor. Därest vattenledningen skall komma

till utförande synes det därför vara lämpligt att räkna med det stora förslaget.

Enligt vad sålunda anförts synes vattenledningen enligt det större förslaget

vara ekonomiskt försvarbar, därest hälsovårdssynpunkterna skola tillgodoses.

Därest vattenledningens utförande uppskiutes tills prisnivån stabiliserats

nedåt efter pågående krigs avslutande, och därest prisnivån då kommer

att motsvara förkrigsnivån, torde kostnaderna för det större förslaget kunna

minskas med cirka 250,000 kronor.

Valet synes böra stå mellan att snarast utföra anläggandet av vattenledningen

enligt det större förslaget eller att tills vidare bibehålla en ur hälsovårdssynpunkt

olämplig knapphet på vatten. Vid detta val torde hänsyn till

bostadsfrågan böra tågås. För försvarsväsendets personal föreligger till den

1 oktober 1943 ett nybyggnadsbehov inom Vaxholm och Rindö av 118 bostadslägenheter.

Motsvarade behov under åren 1944, 1945, 1946 och 1947 uppgår

till ytterligare respektive 72, 60, 46 och 31 bostadslägenheter. Vaxholms stad

har visat sig villig att genom aktiebolaget Vaxholms bostäder i icke ringa mån

medverka till att den enligt ovan behövliga bostadsproduktionen igångsättes.

Ett av villkoren från stadens sida är emelletid, att vattenfrågan inom såväl

Vaxholm som Rindön kan lösas på ett sådant sätt, att fastighetskredit kan

erhållas på förmånligaste villkor, och förklarar sig staden därför icke kunna

igångsätta byggnadsproduktion å Rindö, med mindre den här ifrågavarande

vattenledningen anlägges. Även för eventuell statlig byggnadsproduktion å

Rindö är det av största vikt, att vattenfrågan snarast finner sin lösning.

Marinförvaltningen, som i sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943

hänfört ifrågavarande byggnadsföretag till angelägenhetsgrupp III, har i sitt

den 3 april 1943 avgivna utlåtande över bostadsutredningens betänkande anfört,

att vattenfrågan å Rindön krävde en snar lösning, örn över huvud en

ur social synpunkt tillfredsställande bebyggelse skulle kunna åstadkommas

inom Vaxholms kustartilleriregementes förläggningsområde.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

49

Sedan bostadsutredningen anmodats att dels inleda ytterligare underhandlingar

med Vaxholms stad för ernående av för kronan förmånligare villkor

i fråga örn stadens anslutning till den föreslagna anläggningen och dels i

samband därmed låta utreda kostnaderna för företaget, därest den befintliga

tvätten vid Rindö smedja nedlades, samt möjligheten att för sådant fall utnyttja

vattentillgången i Stora Maren å Norra Tynningö, har bostadsutredningen

i en den 20 april 1943 dagtecknad promemoria — med stöd av en av

vattenbyggnadsbyrån verkställd utredning — anfört, att vattentillgången i

Stora Maren vore väl knapp för att tillgodose vattenbehovet hos de militära

anläggningarna under normala förhållanden och alldeles otillräcklig under

torrår, varjämte vattenrättsförhållandena syntes lägga hinder i vägen för utnyttjandet

av vattentillgången i Stora Maren för nämnda ändamål. Den

minskning av de dimensionerande vattenmängderna, som ett nedläggande av

tvätten vid Rindö smedja föranledde, medförde en minskning av själva anläggningskostnaderna

för den för de militära anläggningarna och Vaxholms

stad gemensamma vattenledningen med endast 65,000 kronor, d. v. s. från

förut beräknade 750,000 kronor till 685,000 kronor, varemot någon minskning

av själva anläggningskostnaderna för en vattenledning för de militära

anläggningarna enbart icke kunde vinnas. De totala engångsutgifterna beräknades

på grund därav till 850,000 kronor. De årliga drift- och underhållskostnaderna

beräknades till 20,000 kronor. Med tillämpande av de av marinförvaltningen

angivna beräkningsgrunderna beräknades de totala årskostnaderna inklusive

ränta och amortering till 77,000 kronor. För en vattenledning för de

militära anläggningarna enbart beräknades de totala engångsutgifterna till

712,500 kronor, medan årskostnaderna inklusive ränta och amortering beräknades

till 66,300 kronor.

Bostadsutredningen har upplyst, att utredningen förhandlat med Vaxholms

stad örn förändrat avtal för vattenledningens framdragande till Vaxön och

vattenleverans till staden. Vaxholms stad ansåge sig av finansiella skäl icke

kunna bidraga med kontant insats, men staden hade, enligt ett promemorian

bifogat, av stadsfullmäktige antaget preliminärt avtal, förklarat sig villig

godkänna dels en fast årlig grundavgift motsvarande ränta, 3.5 procent, och

amortering under 35 år av den i det ursprungliga förslaget beräknade merkostnaden,

175,000 kronor, jämte merkostnaden för dykarledning under sundet

mellan Påndon och Vaxön, 20,000 kronor, d. v. s. av sammanlagt 195,000 kronor,

med 9,530 kronor per år mot tidigare 8,750 kronor, dels en förbindelse

angående en förbrukning av minst 90,000 kubikmeter per år mot tidigare

ingen förbindelse angående minimiförbrukning, dels en förbrukningsavgift

av 17 öre per kubikmeter mot tidigare 8 öre per kubikmeter vid en förbrukning

av 90,000 kubikmeter per år, dels lika med tidigare en årlig mätarhyra

uppgående till 15 procent av anläggningskostnaden för mätaranordningama.

Vaxholms stad hade sålunda, enligt vad bostadsutredningen framhållit,

förbundit sig till en minsta årlig avgift uppgående till:

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.

1158 « 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Kronor

Fast årlig grundavgift .................................................................. 9,530

Förbrukningsavgift minst 90,000 kubikmeter å 0.17 kronor ............... 15,300

Mätarhyra ........................................................................ cirka 950

Summa årsinkomster 25,780

För de militära anläggningarnas vattenförsörjning skulle årskostnaderna

sålunda uppgå till:

Kronor

Från ledning för de militära anläggningarna enbart ........................ 66,300

Från gemensam ledning för de militära anläggningarna och Vaxholms

stad 77,000 — 25,780 = ............................................................ 51,220

Differens 15,080

I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna har bostadsutredningen

framhållit, att kronan således för en ökad engångsutgift för den gemensamma

ledningen av (850,000 — 712,500=) 137,500 kronor skulle inbespara 15,080

kronor per år. Därest hänsyn toges till de omkring 12,000 kronor, som

marinförvaltningen beräknade göra i årlig besparing vid nedläggning av de

nu befintliga pump- och reningsanläggningarna till brunnsanläggningarna vid

Oscar-Fredriksborg, skulle kronans ökade årliga vattenledningskostnader uppgå

till (51,220 —12,000=) 39,220 kronor, vilket belopp borde jämföras med

kostnaderna för inköpt och med tankbåt transporterat vatten, som under åren

1937—1942 uppgått till i genomsnitt 61,896 kronor.

Fårösund (Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår). Försvarsutredningen

beräknade för bostadslägenheter vid Gotlands kustartilleriförsvar

och Gotlands kustartillerikår ett belopp av 1,330,000 kronor. I 1942 års

försvarsbeslut upptogos emellertid för ändamålet allenast 800,000 kronor.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 anförde marinförvaltningen,

att ämbetsverket icke ansett lämpligt att ännu utarbeta på bostadsfördelning

mellan olika personalgrupper grundade förslag, enär beredandet av bostäder

för personalen i Fårösund delvis kunde vara beroende av resultatet av den

då pågående 1942 års militära bostadsutredning. Då det dock kunde anses

sannolikt, att hela behovet av ytterligare tjänstebostäder icke kunde fyllas

genom anordnande av egnahem och då behovet av bostäder vore synnerligen

trängande, syntes det lämpligt, att tjänstebostäder uppfördes under budgetåret

1943/44 för förslagsvis 200,000 kronor.

1942 års militära bostadsutredning anförde i yttrande den 30 december

1942, att för försvarsväsendets personal förefunnes stor bostadsbrist inom

Fårösund, vilken knappast kunde täckas medelst bostadsanskaffning genom

kommunalt eller enskilt initiativ. Statlig bostadsanskaffning där beräknades

inom år 1943 vara erforderlig för ett belopp av omkring 1,100,000 kronor.

Det av marinförvaltningen för budgetåret 1943/44 äskade anslaget av 200,000

kronor syntes därför endast utgöra en mindre del av det verkliga anslagsbehovet.

Utredningen ansåge det önskvärt, att den behövliga bostadsanskaff
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

ningen skedde i ett sammanhang, enär lägre byggnadskostnader kunde uppnås

vid en enhetlig och samtidig produktion av ett flertal byggnader än om

ett mindre antal byggnader uppfördes vid olika tidpunkter.

I sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 beräknade marinförvaltningen

för ändamålet 970,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte

80.000 kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anmärktes, att

beloppen avsågos för bostäder inom kasernförläggningen för 2 majorer, 7 kaptener,

8 löjtnanter och 19 underofficerare men däremot icke för 2 tandläkare,

2 sjuksköterskor och 1 tandtekniker. Av beloppet 970,000 kronor hänfördes

200.000 kronor till angelägenhetsgrupp I och återstoden till angelägenhetsgrupp

II.

1942 års militära bostadsutredning har i sitt betänkande den 17 mars 1943

beräknat behovet av nya bostäder till 2 femrums-, 17 trerums- och 46 tvårumslägenheter,

6 lägenheter om 1 rum och kokvrå samt 6 enkelrum. Kostnaderna

för dessa bostäders uppförande ha beräknats till 1,929,000 kronor,

varav omkring 65,000 kronor för markförvärv.

Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.

Såsom förhållandena äro i Fårösund, torde någon bostadsbebyggelse genom

kommunalt eler enskilt initiativ icke vara att påräkna. Kommunen är

liten, och efterfrågan på bostäder förekommer överhuvud taget endast från

personal inom försvarsväsendet.

Det har konstaterats, att officerare och underofficerare på platsen ej ha

intresse för egnahemsanskaffning. Bland de kollektivanställda äro förhållandena

något annorlunda, och man torde kunna beräkna, att åtminstone en del

av dessa skulle framdeles vilja bli egnahemsägare.

Större delen av officers- och underofficersbostäderna torde kunna uppföras

på av kronan innehavd mark i olika delar av samhället. För MEo-personal

och kollektivanställda måste dock tomtmark förvärvas. Det ur ledningssynpunkt

och även i övrigt lämpligaste området, Stux l127, l128, l130 och l''42, är

i privat ägo. Markområdet omfattar cirka 61,000 kvadratmeter och kan enligt

uppgift förvärvas för cirka 65,000 kronor.

På grund av anförda omständigheter föreslås, att vissa av de för kollektivanställd

personal avsedda lägenheterna uppföras såsom friliggande enfamiljshus,

lämpliga att försälja, medan bostäderna i övrigt, med undantag av majorsbostädema,

utföras såsom två- eller flerfamiljshus eller radhus. Utredningen

har påbörjat projektering av bebyggelsen i Fårösund.

1940 års militära by g gnadsutr edsling har erinrat om att i Fårösund tidigare

genom statens försorg uppförts ett stort antal bostäder. Byggnadsutredningen

ifrågasatte därför, huruvida ytterligare ett så stori antal bostäder

nu borde uppföras som av bostadsutredningen föreslagits. Det syntes bland

annat troligt, att befattningshavare med barn i skolåldern föredroge att ha

sin familj bosatt i Visby, och att för dessa befattningshavare således endast

ett antal enkelrum eller dubbletter behövde anordnas i Fårösund. Byggnadsutredningen

tillstyrkte därför, att allenast hälften av det framlagda byggnadsprogrammet

nu realiserades.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Det må slutligen anmärkas, att 1940 års militära byggnadsutredning sammanfattningsvis

tillstyrkt ett belopp av 2,000,000 kronor för anordnande av

bostäder för marinens personal.

Jag upptager först till behandling de frågor, beträffande vilka den föreliggande

utredningen är så fullständig, att bestämd ställning nu kan tagas till

desamma.

Yad då först angår frågan örn anordnande av tjänstebostäder vid Vitså

avser marinförvaltningens i skrivelsen den 30 juni 1942 väckta förslag tillgodoseende

av bostadsbehovet för personal, som med hänsyn till tjänstens

behöriga gång måste ha sin bostad i nära anslutning till anläggningarna vid

Hårsfjärden. Såsom 1942 års militära bostadsutredning framhållit, torde någon

kommunal eller enskild byggnadsverksamhet icke vara att förvänta på platsen,

och det synes därför erforderligt, att behövliga bostäder uppföras genom statens

försorg.

1940 års militära byggnadsutredning har beräknat kostnaderna såväl för

genomförande av marinförvaltningens ursprungliga förslag, med en byggnad

inrymmande samtliga lägenheter, som för uppförande av fem fristående

bostadshus — vilket av utredningen förordats — till 125,000 kronor. Ifrågavarande

förslag avse, liksom ett av marinförvaltningen sedermera framlagt

alternativ innebärande uppförande av tre bostadshus, att byggnaderna skulle

uppföras å kronan tillhörig mark vid Vitså. Emellertid är, såsom militära

bostadsutredningen framhållit, den för bostadsbebyggelsen avsedda marken

mycket bergig och därför svårbearbetad ur grundläggnings- och ledningssynpunkt.

Kostnaderna för genomförande av militära byggnadsutredningens förslag

torde därför komma att icke oväsentligt överstiga de av byggnadsutredningen

beräknade.

För nedbringande av kostnaderna har bostadsutredningen därför föreslagit,

att mark i stället inköpes från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening

i Stockholm u. p. a. (HSB) inom ett område norr örn Yästerhaningevägen

och gränsande till kronans mark. Å detta område är nämligen marken

mycket lättarbetad och väl lämpad som byggnadsmark. Bostadsutredningen

har jämväl i besparingssyfte föreslagit viss minskning av bostadsytorna i

förhållande till marinförvaltningens senaste förslag. Med vissa jämkningar

i övrigt i marinförvaltningens förslag har bostadsutredningen beräknat kostnaderna

till 140,000 kronor. Då vid bifall till bostadsutredningens förslag bostadsfrågan

synes kunna inom en rimlig kostnadsram lösas på ett tillfredsställande

sätt, anser jag mig böra förorda detsamma. Det synes böra uppdragas åt

försvarets bostadsanskaffningsnämnd att genomföra bebyggelsen i fråga. I avsaknad

av närmare utredning rörande behovet av den i militära bostadsutredningens

betänkande därutöver förordade bostadsbebyggelsen anser jag mig icke

kunna för närvarande tillstyrka ytterligare statlig bostadsbebyggelse vid Vitså.

I enlighet med det anförda bör för uppförande av tjänstebostäder vid Vitså

för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 140,000 kronor, varav 10,000

kronor belöpa å kostnader för markförvärv. Av beloppet 140,000 kronor synas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 287.

53

125,000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram. Det må anmärkas,

att i kostnaderna inräknats administrationskostnader och oförutsedda

utgifter. Skulle det vid den fortsatta utredningen befinnas möjligt och ändamålsenligt

att genomföra den sålunda förordade bostadsbebyggelsen utan att

taga enskild tillhörig mark i anspråk, lärer Kungl. Maj :t böra vara oförhindrad

att meddela beslut av sådan innebörd.

Vidkommande därefter frågan örn tillgodoseende av bostadsbehovet för

personalen vid Vaxholms kustartilleriregemente å Kin dö n framgår av den

förebragta utredningen att bostadsbristen å ifrågavarande förläggningsplats

är mycket besvärande och att statliga åtgärder äro ofrånkomliga. Såväl marinförvaltningen

som de militära bostads- och byggnadsutredningarna ha utgått

från att nya bostadslägenheter böra anordnas å Kindön dels genom ombyggnad

och modernisering av ett antal å förläggningsområdet befintliga äldre

bostadshus med företrädesvis större lägenheter och dels genom en tämligen

omfattande nybyggnad av bostadshus.

Vad då till en början angår frågan örn ombyggnad och modernisering av

äldre tjänstebostäder föreligger ett av marinförvaltningen utarbetat detaljerat

förslag för en beräknad totalkostnad av 1,075,000 kronor, inberäknat administrationskostnader,

vilket i huvudsak tillstyrkts av militära bostadsutredningen.

Byggnadsutredningen har däremot förordat vissa begränsningar i

byggnadsprogrammet och vissa besparingar i övrigt, varför för ändamålet tillstyrkts

anvisande av allenast 420,000 kronor, oberäknat administrationskostnader.

För egen del vill jag anföra, att ett bättre utnyttjande av de nuvarande

bostadshusen å förläggningsområdet synes i hög grad önskvärt, särskilt som

tillgången på tomtmark för nybyggnader är relativt begränsad. Jag har därför

i princip intet att erinra mot det framlagda ombyggnadsprogrammet. Emellertid

torde på de av byggnadsutredningen anförda skälen ombyggnadsarbetena

i nuvarande läge böra begränsas till allenast fem av de till ombyggnad föreslagna

tio byggnaderna. Då det synes vara tveksamt, örn de av byggnadsutredningen

för de särskilda byggnaderna angivna kostnadsbesparingarna

skola kunna ernås, anser jag mig böra för ändamålet beräkna de i marinförvaltningens

kostnadskalkyler upptagna beloppen, tillhopa 491,000 kronor, vartill

komma administrationskostnader m. m., omkring 29,000 kronor. Av totalkostnaden,

520,000 kronor, kunna 470,000 kronor beräknas motsvara prisläget

den 1 juli 1941.

Marinförvaltningen har förutsatt, att de för ombyggnadsarbetena erforderliga

kostnaderna i första hand skola bestridas av det av riksdagen i skrivelse

1942: 376 för budgetåret 1942/43 för ombyggnad av tjänstebostäder beräknade

beloppet, 200,000 kronor jämte administrationskostnader. Vid anmälan av

propositionen 1943: 222 har jag emellertid utgått från att de sålunda anvisade

medlen skola tagas i anspråk för andra byggnadsföretag för marinen. Vid

sådant förhållande torde hela det för förevarande ändamål erforderliga beloppet,

520,000 kronor, böra beräknas för budgetåret 1943/44. Det må erinras,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

att i detta belopp ingå kostnader såväl för administration och oförutsedda utgifter

som för utvändiga ledningar.

En förutsättning för att bostadsfrågan å Pandon skall kunna lösas på ett

tillfredsställande sätt är att vattenförsörjningen förbättras. Såsom militära

bostadsutredningen framhållit är denna frågas lösande ett av villkoren för att

Vaxholms stad skall positivt medverka till att erforderlig bostadsproduktion

igångsättes. Även för den av bostadsutredningen föreslagna statliga bostadsproduktionen

är denna fråga av stor vikt. Därtill kommer, att den för närvarande

ur hygienisk synpunkt långt ifrån tillfredsställande vattenförsörjningen

förorsakar statsverket betydande kostnader.

Det av vattenbyggnadsbyrån upprättade förslaget till anordnande av ny

vattenledning innebär, att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken å

Värmdön. Förutom reningsverk och på land nedgrävda ledningar erfordras

nedläggande av en dykarledning i Oxdjupet, vilken med hänsyn till det avsevärda

djupet av tekniska skäl ansetts böra utföras av gummi. Erforderlig

kvantitet gummi har reserverats för ändamålet. Beträffande vattenledningsföretagets

omfattning har man räknat med två alternativ, det ena avseende

tillgodoseende av allenast de militära behoven och det andra jämväl Vaxholms

stads behov av vatten, varvid förutsatts, att staden, som ansett

sig icke vilja lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa årliga

belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets

utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad vattenmängd.

De av vattenbyggnadsbyrån ursprungligen utarbetade förslagen förutsatte,

att marinens tvättinrättning å Pindön skulle kvarligga. Vid anmälan av propositionen

1943: 179 har jag emellertid utgått från att i samband med uppförande

av en central tvätt- och reparationsanstalt vid Stockholm tvättinrättningen

å Rindön skall nedläggas. En med hänsyn därtill verkställd jämkning

av byggnadsprogrammet har medfört, att anläggningskostnaderna för det

större alternativet —- med anslutning till Vaxholm —- numera beräknats till

850,000 kronor mot 920,000 kronor enligt det ursprungliga förslaget. Motsvarande

kostnader för en vattenledning utan anslutning till Vaxholm ha beräknats

till 712,500 kronor, alltså 137,500 kronor lägre än enligt Vaxholmsalternativet.

De totala årskostnaderna inklusive ränta och amortering ha

uppskattats till 77,000 kronor för det större alternativet och 66,300 kronor enligt

det mindre.

Om vattenledningen utföres på sådant sätt, att Vaxholms stad erhåller anslutning

till densamma, borde enligt min mening staden rätteligen gälda de

därav föranledda ökade engångsutgifterna. Emellertid lia förhandlingar med

staden givit vid handen, att staden under sådana förutsättningar icke skulle

vara villig ansluta sig till företaget. De villkor, som staden i stället erbjudit,

synas vara fullt godtagbara. De innebära, att staden förbinder sig att

erlägga dels ränta och amortering å ett belopp av 195,000 kronor, motsvarande

merkostnaderna för stadens anslutning till företaget enligt det tidigare mera

omfattande förslaget, dels en förbrukningsavgift av 17 öre per kubikmeter,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

varvid förbrukningen garanteras utgöra lägst 90,000 kubikmeter, dels slutligen

viss mätarhyra. Minimikostnaderna för staden skulle utgöra omkring

25,800 kronor. Statens årliga kostnader för vattenförsörjningen å Rindön

skulle sålunda uppgå till 66,300 kronor, örn anläggningen dimensioneras för

de militära behoven enbart, men allenast (77,000 — 25,800=) 51,200 kronor,

om jämväl Vaxholms stad anslutes till företaget. Då det sålunda synes vara

ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt för staten, örn Vaxholms stad anslutes till

företaget, och det jämväl måste anses vara ett allmänt intresse, att staden får

sin vattenfråga tillfredsställande ordnad, anser jag mig, oaktat de därmed förenade

merkostnaderna av engångsnatur, böra tillstyrka utförande av en vattenledning

med anslutning till Vaxholms stad. Enär jag icke funnit anledning

till erinran mot kostnadsberäkningarna, beräknar jag för budgetåret 1943/44

för ifrågavarande ändamål ett belopp av 850,000 kronor. Därmed har jag dock

icke tagit slutlig ställning till den föreslagna uppgörelsen med Vaxholms stad,

varom det bör ankomma på Kungl. Majit att sedermera fatta beslut. Den i

försvarsbeslutet fastställda kostnadsramen synes böra belastas med allenast

de kostnader, som skulle lia uppkommit, om anläggningen avsetts uteslutande

för de militära behoven, enligt prisläget den 1 juli 1941 i runt tal 645,000

kronor.

Såsom av den föreliggande utredningen framgår torde en icke obetydlig

statlig produktion av nya bostäder bliva erforderlig, även om det av mig i

det föregående förordade ombyggnadsprogrammet beträffande äldre bostadshus

genomföres. Bostadsutredningen har i sådant hänseende föreslagit uppförande

av bostäder för en beräknad kostnad av 840,000 kronor. I enlighet med

vad som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter bör denna fråga underkastas

ytterligare övervägande inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,

och jag utgår från att nybyggnadsbehovet därvid skall kunna reduceras.

Jämväl övriga för marinen aktuella bostadsfrågor äro av beskaffenhet att

icke utan ytterligare utredning inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd

kunna slutligt bedömas. Vad angår den ifrågasatta bostadsbebyggelsen vid

Gustavsviks örlogsdepå i Högsjö vill jag särskilt framhålla, att såvitt av

den föreliggande utredningen framgår icke hela det behov av bostäder, som

omförmälts i marinförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943, anmälts till

bostadsutredningen. Anmärkas må för övrigt, att marinförvaltningens ställningstagande

till bostadsfrågan i nämnda skrivelse synes innebära, att inom

kasemområdet i första hand skulle anordnas bostäder för 6 officerare och 13

underofficerare, varemot den personal, som av flertalet militära myndigheter

ansetts böra beredas bostäder inom kasernområde — såsom maskinist, eldare,

väbel, husmor och sjuksyster — åtminstone tills vidare skulle förskaffa sig

bostäder annorstädes. I avsaknad av en allsidig utredning rörande hela bostadsbehovet

vid depån anser jag mig icke böra räkna med något medelsbehov

för ändamålet under budgetåret 1943/44.

Vad slutligen angår bostadsfrågorna i Fårösund framgår av vad bostadsutredningen

anfört, att bostadsbristen därstädes, oaktat det omfattande statliga

bostadsbyggande som redan ägt rum, är mycket besvärande. Av skäl

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter torde emellertid det framlagda

byggnadsprogrammet kunna avsevärt reduceras. För en sådan reduktion

talar även den å Gotland rådande bristen på arbetskraft. Vid den fortsatta utredningen

inom bostadsanskaffningsnämnden bör uppmärksammas, huruvida

det av marinförvaltningen i skrivelsen den 10 februari 1943 upptagna bostadsbehovet

medräknats i bostadsutredningens beräkningar rörande behovet av

nya bostäder i Fårösirnd. I enlighet med de tidigare uppdragna riktlinjerna

för bostadsproduktionen bör en bostadsbebyggelse utanför kasernområdet

eftersträvas.

Av det anförda framgår, att medelsbehovet under budgetåret 1943/44 förde

byggnadsföretag, till vilka slutlig ställning nu kan tagas, uppgår till

(140,000 + 520,000 + 850,000=) 1,510,000 kronor. Av detta belopp torde

(125,000 + 470,000 + 645,000=) 1,240,000 böra anses belasta försvarsplanens

kostnadsram. Enär kostnaderna för den i övrigt under budgetåret erforderliga

bostadsproduktionen torde kunna beräknas till 1,500,000 kronor, synes

Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande att med anlitande av det

i årets statsverksproposition under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets

fastighetsfond äskade anslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. låta

för tillgodoseende av marinens behov av bostäder m. m. utföra i det föregående

angivna arbeten vid Vitså och å Bandon ävensom låta uppföra bostäder

i övrigt inom en kostnadsram av i avrundat tal 3,000,000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att i det föregående angivna byggnadsarbeten m. m. för

Hårsfjärdens depå och Vaxholms kustartilleriregemente ävensom

uppförande i övrigt av bostäder för marinens personal

jämte erforderliga markförvärv må, enligt de grunder som i det

föregående angivits och inom en sammanlagd kostnadsram av

3.000. 000 kronor, äga rum med anlitande av det i årets statsverksproposition

(kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 6) under

försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond

därav, för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslaget av

10.000. 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Flygvapnets bostadsfrågor.

1941 års försvar sutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa

i runt tal 14,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande

av tjänstebostäder för flygvapnets personal. I 1942 års försvarsbeslut

beräknades motsvarande kostnader, med hänsyn till vissa i propositionen

1942: 210 förordade begränsningar i byggnadsprogrammet ävensom vissa

ändringar med avseende flygvapnets förläggningsorter, till omkring 10,500,000

kronor jämte administrationskostnader m. m.

Såsom närmare framgår av de specifikationer, som funnos fogade vid flygförvaltningens

skrivelse den 31 augusti 1942 angående flygvapnets medelsbehov

under kapitalbudgeten för bugetåret 1943/44, har ämbetsverket avsett

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

57

att av de medel, som inom försvarsbeslutets kostnadsram anvisats av riksdagen

för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 för byggnadsarbeten vid

flygvapnet, uppföra tjänstebostäder för en sammanlagd kostnad av, oberäknat

administrationskostnader m. m., i runt tal 5,575,000 kronor.

1942 Ars militära bostadsutredning, som i sitt betänkande inledningsvis

anfört, att vid beräkningarna rörande bostadsbehovet för flygvapnet medtagits

allenast de förband och verkstäder, som redan vore uppsatta eller

komme att uppsättas under år 1943, har såsom framgår av bilaga A beräknat

bostadsbehovet för flygvapnets personal den 1 oktober 1943 till 3,771 eldstäder,

av vilka 1,635 beräknats skola uppföras av staten och återstoden,

2,136 eldstäder, av andra. De sammanlagda kostnaderna för de bostäder,

som skulle uppföras av staten, lia av utredningen uppskattats till 13,082,000

kronor, varav 465,000 kronor för markförvärv.

Sedan chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i sitt utlåtande över

bostadsutredningens betänkande framhållit, att vissa av de av bostadsutredningen

föreslagna bostäderna förutsatts skola uppföras med anlitande av de

för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 anvisade anslagen till byggnadsarbeten

vid flygvapnet ävensom att uppförandet av vissa andra i bostadsutredningens

byggnadsprogram upptagna bostäder kunde uppskjutas till år

1944 eller senare, har bostadsutredningen i en den 10 april 1943 dagtecknad

promemoria, efter vidtagande jämväl av vissa andra jämkningar i sina tidigare

beräkningar, anfört, att anslagsbehovet för det av utredningen numera

förordade byggnadsprogrammet — efter avdrag för ett belopp av 3,369,000

kronor som flygförvaltningen förutsatt skola utgå av redan anvisade anslag —

kunde beräknas till 9,308,000 kronor, av vilket belopp 4,931,000 kronor ansåges

erforderliga för år 1943.

Behovet av bostäder i omedelbar närhet av respektive etablissement.

Såsom redan under avsnittet Allmänna synpunkter anförts sammanhänga

de höga kostnaderna för lösandet av flygvapnets bostadsfrågor med det förhållandet,

att flygvapnets myndigheter vid angivandet av behovet av bostäder

i vederbörande förbands omedelbara närhet haft mycket vittgående

anspråk. Emellertid har jag under nyssnämnda avsnitt framhållit, att en

närmare granskning av de uppgifter i detta hänseende, som flygvapnets myndigheter

lämnat bostadsutredningen, givit vid handen, att bostadsbebyggelsen

i omedelbar anslutning till de militära etablissementen syntes kunna väsentligt

begriinsas i förhållande till vad flygvapnets myndigheter påyrkat och

bostadsutredningen förutsatt. Enär en sådan begränsning uppenbarligen

måste bliva av stor betydelse vid prövningen av frågan örn bostadsproduktionen

på de olika förläggningsorterna, synes lämpligen böra först upptagas

till pricipiell behandling frågan, vilka befattningshavare som kunna anses

inneha sådan tjänst, att de oundgängligen måste bo i omedelbar närhet av

respektive kasernetablissement eller verkstäder.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Den av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen härutinnan företrädda

uppfattningen kan utläsas ur dessa myndigheters den 3 april 1943 över bostadsutredningens

betänkande avgivna utlåtande, vari framhållits, att inom

eller i omedelbar närhet av etablissementen måste anordnas bostäder för

sådan personal, som jämväl under icke ordinarie övningstid måste vara beredd

att kunna träda i tjänst med kort varsel eller som ofta har tjänstgöring

under icke ordinarie övningstid. Myndigheterna ha till denna kategori

hänfört följande befattningshavare vid flottiljerna, nämligen divisionschefer

med stabsunderofficerare och flygstationsmästare, kasernofficerare och

kasernunderofficerare, chef för vakt- och beredskapsplutonen, verkstadsingenjör,

flygsäkerhetspersonal (trafikledare, meteorologer, väderleksassistenter

och signalister), förrådsförvaltare och förrådsmän, maskinister och eldare,

elektriker, sjukvårdspersonalen (sjuksköterska, sjukvårdsförman och sjukvårdsbiträde),

garageförman samt ekonomipersonalen (husmödrar, kökspersonal

samt mäss- och marketenteripersonal). Med hänsyn till arbetsplatsens

avstånd från intilliggande samhälle samt nödvändigheten av att viss personal

oundgängligen måste bo intill arbetsplatsen har till denna kategori

även hänförts kollektivavtalsanställd personal vid vissa flygflottiljers avdelning

VI (verkstadspersonal). Av personalen vid de centrala flygverkstäderna

å Malmen och i Västerås samt vid försökscentralen å Malmen ha styresmän,

flygingenjörer, arbetsledare samt viss kontors- och arbetarpersonal ansetts

böra erhålla bostäder i omedelbar närhet av respektive anläggningar, varvid

som motivering anförts dels arbetsplatsernas avstånd från intilliggande samhälle,

dels verkstadsanläggningarnas övervakning under icke arbetstid, dels

slutligen nödvändigheten av att därigenom skapa en brandskydds- och luftskyddskår

för anläggningarna, vilka vore i avsaknad av militär vakt.

1942 års militära hostadsutredning, som icke ansett sig kunna taga ställning

till frågan örn de militära kravens berättigande, har som förut anmärkts

framhållit, att det stora behovet av bostäder i omedelbar anslutning till

respektive förband i viss mån kunde förklaras därigenom, att flygförband

och verkstäder ofta vore förlagda på relativt stort avstånd från tättbebyggda

orter och att bostäder för beredskaps- och kontrollerande personal där ofta

saknats. Det hade också framhållits, att de stora ekonomiska värden, som

vore till finnandes inom flygplatser och framförallt i flygverkstäder, motiverade

åtgärder för förläggande dit av viss till brandskydds- och beredskapstjänst

lämplig personal. Att den inre tjänsten blivit lidande därigenom, att

befälet till största delen haft sina bostäder belägna utanför förläggningsorten,

hade också i flera fall omvittnats.

Då den av flygvapnets myndigheter företrädda uppfattningen varken ur

ekonomisk synpunkt eller med hänsyn till de fastslagna riktlinjerna för bostadspolitiken

inom försvaret syntes godtagbar, infordrades från flygstaben

närmare utredning örn vilka befattningshavare vid flygflottiljerna, som

ur militär synpunkt främst borde tillhandahållas bostad inom eller i omedelbar

närhet av etablissementen. I två den 1 april respektive den 5 maj 1943

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.

dagtecknade promemorior bar chefen för flygstabens organisationsavdelning inkommit

med den begärda utredningen.

I promemorian den 1 april 1943 bar den i förevarande avseende aktuella

personalen uppdelats i två grupper, den ena, grupp 1, omfattande dem som

med hänsyn till tjänstens krav ansetts vara i oundgängligt behov av tjänstebostäder,

och den andra, grupp 2, omfattande befattningshavare, för vilka

med hänsyn till tjänstens krav anordnande av tjänstebostäder ansetts vara

allenast önskvärt. I promemorian den 5 maj 1943 lia därefter meddelats

närmare upplysningar rörande de i grupp 1 upptagna befattningshavarnas

tjänstgöringsförhållanden, varjämte, därest av kostnadsskäl en gradering av

behovet vore erforderlig beträffande ifrågavarande personal, en uppdelning

av densamma verkställts.

I sistnämnda promemoria har uttalats, att bostäder i första hand borde

uppföras för flygsäkerhetspersonalen (vid varje flottilj 1 förste trafikledare,

1 andre trafikledare, 1 meteorolog, 1 förste väderleksassistent, 1 andre väderleksassistent

och 3 signalister) ävensom viss förvaltningspersonal m. m. (1

maskinist, 1 elektriker, 2 eldare, 1 husmor, 1 biträdande husmor, 1 sjuksköterska,

1 sjukvårdsförman, 1 sjukvårdsbiträde samt den till i medeltal

30 personer uppgående köks- och mässpersonalen).

I fråga örn denna personals arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden

ha i promemorian meddelats följande upplysningar.

Beträffande flygsäkerhetspersonalen har anförts, att det ur flygsäkerhetssynpunkt

erfordrades ständig passning dygnet ruut vid flygvapnets väderleks-

och markradiostationer. Meteorolog och väderleksassistenter samt

signalister arbetade därför i skift dygnet runt. Trafikledarna hade endast

arbete under ordinarie övningstid samt då nattflygning påginge. En av dem

skulle dock ständigt vara beredd att kunna rycka in jämväl under övrig tid,

därest dåligt väder skulle inträffa och flygplan från annan flottilj eller civilt

flygplan måste inpejlas och efter särskild metod tagas ned på flottiljens

flygfält. Ur flygsäkerhetssynpunkt förelåge därför ett absolut behov av att

flygsäkerhetspersonalen hade bostäder i närheten av etablissementet.

Vidkommande arbetsförhållandena för biträdande husmodern har framhållits,

att denna skulle — omväxlande med husmodern — vara närvarande

då arbetet började i köket — vid 4 ä Vsö-tiden på morgonen samt då arbetet

slutade för dagen vid 7—VaH-tiden på eftermiddagen (vid nattflygning

vid 12—1-tiden på natten). Det vore därför nödvändigt, att hon hade bostad

i närheten av etablissementet.

Beträffande köks- och mässpersonalen har anförts, att arbetet i köket som

nämnts började redan vid 4 ä ‘/s5-tiden på morgonen samt slutade vid 7—

7?8-tiden på eftermiddagen (vid nattflygning först vid 12— 1-tiden på natten).

Arbetet skedde i skift. För att erhålla rättvisa skedde byte av personal i

de olika skiftena, så att samtliga under en viss tidsperiod skulle lia lika

många arbetsdagar, då tjänsten börjat tidigt pä morgonen etc. Marketenteripersonalen

arbetade ävenså i skift. Första skiftet började vid ''/27-tiden på

morgonen och det sista skiftet slutade i allmänhet 1 ä 1 7« timme efter tapto.

För att icke kostsamma transporter skulle behöva ordnas för denna personal,

borde den därför beredas bostäder vid etablissementet. Erfarenheterna

hade även visat svårigheter att anställa kökspersonal, därest bostad icke

kunnat anvisas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

I promemorian den 5 maj 1943 bär vidare framhållits, att bostäder i andra

hand borde uppföras för kasernunderofficeren, köksföreståndaren samt chefen

för vakt- och beredskapsplutonen. Beträffande dessa befattningshavares

arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden har följande upplysts.

Kasernunderofficeren borde vid eldfara snabbt kunna träda i tjänstgöring.

På grund av sin intima kännedom örn alla byggnader inom etablissementet

vore det till största fördel, att han funnes till hands vid inträffade eldsvådor.

Han innehade vidare reservnycklar till de flesta byggnaderna inom

etablissementet. I detta samband finge endast erinras örn flygmaterielens

dyrbarhet och svårersättlighet.

Köksföreståndaren vore uppbördsman för provianten. Han skulle bland

annat mottaga den proviant, som skulle intagas i flottiljens proviantmagasin,

ävensom fördela sådana proviantartiklar, som vid leverans omedelbart skulle

utlämnas. Han skulle vidare närvara vid besiktning av levererade proviantartiklar.

Enär viss färskproviant (t. ex. mjölk) ofta levererades under icke

ordinarie arbetstid, borde köksföreståndaren ha bostad, så att han vid förefallande

behov kunde tillkallas. Sådan leverans under icke ordinarie arbetstid

kunde ske såväl före som efter den ordinarie arbetstiden, beroende

bland annat på flottiljens läge i förhållande till distributörerna etc.

Chefen för vakt- och beredskapsplutonen vore närmast ansvarig för

etablissementets bevakning samt beredskapen för eldsläckning, ambulanstjänst

och allmän ordning. Närmast under honom lydde för varje dygn

dels en sergeant eller äldre furir som chef för vakten, dels en sergeant eller

äldre furir som chef för beredskapen. Chefen för vakt- och beredskapsplutonen

skulle genom visitationer på olika tidpunkter under dygnet övervaka

såväl vakttjänstens som beredskapstjänstens effektiva utövande. Detta

vunnes bäst örn han hade bostad, som läge i etablissementets närhet.

De befattningshavare, som enligt promemorian den 5 maj 1943 ansetts

böra i tredje hand erhålla tjänstebostäder, äro chefen för specialdivisionen,

flygstationsmästarna (3 vid varje flottilj) samt stabsunderofficeren vid specialdivisionen.

Beträffande denna personals arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden

har upplysts följande.

Chefen för specialdivisionen vore i allmänhet en äldre kapten. Vid

specialdivisionen skulle alla de värnpliktiga redovisas. Behovet av att chefen

vore bosatt vid etablissementet motiverades främst av disciplinära skäl. Det

vore icke lämpligt att ett etablissement så gott som helt avfolkades med

officerare efter tjänstens slut. Det vore tvärtom önskvärt att ett flertal officerare

hade sina bostäder i närheten av etablissementet.

Flygstationsmästarna vore chefer för stationsavdelningarna vid de flygande

divisionerna. De hade uppbörden av till divisionerna utlämnad flygmateriel.

De vore ansvariga för fiygstationstjänsten och skulle bland annat leda

tjänsten såväl under den del av fiygstationstjänsten, som omfattade åtgärderna

före flygning (klargöring och kontroll av flygplanen samt stärkning, varmkörning

och uppkörning av motorerna) som under /len del, som omfattade

åtgärderna efter flygning (klargöring och kontroll). Åtgärderna före och efter

flygning toge minst en timme vardera i anspråk. Tidpunkten för dessa

arbetens påbörjande respektive avslutande bleve beroende på de tider under

vilka flygningen vid respektive divisioner varade. Flygstationsmästarna hade

bedömts böra bo i närheten av etablissementen för att jämväl under icke

ordinarie övningstid och utan att man skulle behöva ordna extra transporter

kunna vara till hands vid hastigt påkommande behov — icke minst med

hänsyn till att de vid eldfara snabbt borde kunna träda i tjänst.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majlis ;proposition nr 287.

Yid specialdivisionen redovisades samtliga värnpliktiga, såväl de som

vore i tjänstgöring vid de övriga divisionerna som de vilka tjänstgjorde vid

flottiljstaben. Viss del av den inre tjänsten — exempelvis avlöning, tvättocli

persedelbjten — måste, för att icke övningarna vid övnings- respektive

skoldivisionerna eller arbetet vid flottiljstaben skulle störas, äga rum på

icke övningstid, efter tjänstens slut för daneil. Därvid skulle stabsunderofficeren

vara närvarande. För att icke extra transporter skulle behöva ordnas

för hemtransport, borde han beredas bostad vid etablissementet.

Som nämnts har i promemorian den 1 april 1943 angivits viss personal,

för vilken anordnande av tjänstebostäder med hänsyn till tjänstens krav

ansetts önskvärt ehuru icke oundgängligen nödvändigt. De sålunda angivna

befattningshavarna äro 1 kasernofficer (kapten), 3 divisionschefer (kaptener),

4 stabsunderofficerare (fanjunkare eller sergenter), 1 flygingenjör (verkstadsingenjören),

2 förrådsförvaltare, 2 förrådsvaktmästare och 1 garageförman.

I sistnämnda promemoria har slutligen anförts, att de bostäder i övrigt,

som enligt de till 1942 års militära bostadsutredning meddelade uppgifterna

ansetts böra anordnas invid respektive förläggningar, främst motiverades

av önskemålet att undvika för staten kostsamma busstransporter till och

från tjänstgöringsplatsen, men även av bostadstillgången på orten. Bland

befattningshavare, som av dessa skäl ansetts böra erhålla bostad invid respektive

kasernetablissement, ina nämnas flottiljchefer vid vissa flottiljer

samt arbetare vid vissa flottiljverkstäder.

Det må anmärkas, att jämväl chefen för flygvapnet enligt förenämnda den

3 april 1943 avgivna utlåtande över bostadsutredningens förslag, sedan han

blivit under hand orienterad örn att läget på arbetsmarknaden icke medgåve

att hela det av bostadsutredningen framlagda statliga byggnadsprogrammet

kunde genomföras, på framställning av militära byggnadsutredningen och

industrikommissionen uppgjort en gradering över behovet av tjänstebostäder,

avseende byggnadsprogrammets uppdelning i flera etapper,

Med avseende å bostadsbehovet för de centrala flygverkstäderna,

inbegripet försökscentralen å Malmen, ha chefen för flygvapnet och fiygförvaltningen

verkställt en angelägenhetsprövning uti en vid myndigheternas

utlåtande över bostadsutredningens betänkande fogad promemoria, i vilken

behovet uppdelats i tre angelägenhetsgrader, nämligen grad I avseende bostäder,

som ansetts nödvändiga att tagas i bruk den 1 oktober 1943, grad

II avseende bostäder, som helst borde färdigställas vid samma tidpunkt,

samt grad III avseende bostäder, som ansetts kunna färdigställas senare.

Vid centrala flygverkstaden i Västerås ha bostäder för 1 styresman, 1 kontrollingenjör,

1 biträdande motoringenjör, 1 mästare och 15 kollektivavtalsanställda

arbetare hänförts till angelägenhetsgrad I, bostäder för 1 verkmästare

och 5 arbetare till grad II samt bostäder för 1 biträdande styresman, 1 mästare,

1 arbetsförman och 6 arbetare till grad III. För verkstadens filial i Hässiö

lia upptagits bostäder för 1 kontrollingenjör och 5 arbetare i angelägenhetsgrad

I, bostäder för ytterligare 5 arbetare i grad II samt bostäder för

I biträdande föreståndare, 1 verkmästare och 6 arbetare i grad lil.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Beträffande centrala flygverkstaden å Malmen Ilar anmärkts, att ett 20-tal

av de i bostadsutredningens betänkande såsom erforderliga upptagna bostadslägenheterna

redan funnes eller vore under uppförande. Av övriga

lägenheter ha till angelägenhetsgrad I hänförts bostäder för 1 mobiliserings - officer och luftskyddsledare, i förste biträdande luftskyddsledare och 15

arbetare, till grad II bostäder för 1 verkstadsingenjör och 1 förste biträdande

verkstadsingenjör samt till grad III bostäder för 1 ställföreträdande

styresman, 1 kontrollingenjör, 1 kamrer, 1 förman å byggnadsavdelningen

och 5 arbetare.

För försökscentralen ha upptagits i angelägenhetsgrad I bostäder för

1 förrådsförvaltare, 1 verkmästare, 1 eldare, 1 montör, 1 portvakt, 1 chaufför

och 1 andre eldare, i grad II bostad för 1 verkstadsingenjör samt i grad

III bostäder för 1 chef, 1 flygunderofficer och 1 expeditionsföreståndare.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha slutligen i sitt utlåtande

över bostadsutredningens betänkande framhållit önskvärdheten av att personal

med bostäder inom eller i närheten av förbandens eller anstalternas

etablissement icke bleve i ekonomiskt hänseende sämre ställd än den personal

tillhörande vederbörande förband eller anstalt, som vore bosatt inom

närliggande större samhälle. Myndigheterna ansåge detta skäligt med hänsyn

till att den inom eller i etablissementets närhet boende personalen som

regel finge verkställa alla sina inköp från det närliggande samhället samt

hålla sina barn i skola därstädes, varför levnadsomkostnaderna snarare bleve

högre än lägre för denna kategori.

Den principiella frågan örn behovet av bostäder inom eller i omedelbar

närhet av respektive etablissement har i de över bostadsutredningens betänkande

avgivna utlåtandena berörts allenast i 1940 års militära hyggnadsutrednings

yttrande, vari anförts, att enligt vad utredningen inhämtat bostäder

inom eller invid de olika flottiljernas etablissement borde uppföras

för cheferna för specialdivisionerna samt vakt- och beredskapsplntonerna,

flygsäkerhetspersonalen, stationsmästare, kasernunderofficerare samt i viss

utsträckning ekonomi- och arbetspersonal. Vid flygförbanden i Karlsborg,

i Såtenäs och i Kallax hade emellertid förhållandena uppgivits vara sådana,

att samtliga föreslagna bostäder borde uppföras, under det att de vid förläggningarna

i Uppsala planerade bostadslägenheternas byggande kunde

uppskjutas. Vid de centrala verkstäderna hade krav ställts på att viss arbetsledarpersonal

och ett antal arbetare vore boende inom eller invid verkstadsområdena.

Byggnadsutredningen ansåge sig kunna ansluta sig till de

sålunda framförda behovsprinciperna, vilkas tillämpning skulle föranleda,

att omkring hälften av det föreslagna nvbyggnadsprogrammet nu borde

komma till utförande.

Bostadsfrågornas lösande å de särskilda orterna.

Med hänsyn till den ytterligare utredning rörande flygvapnets bostadsfrågor,

som jag såsom förut anmärkts anser erforderlig, synes anledning

icke föreligga att lämna en detaljerad redogörelse för vad bostadsutred
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

63

ningen anfört beträffande bostadsfrågornas lösande på de olika förläggningsorterna.

Emellertid torde här böra i korthet intagas vissa i bostadsutredningens

utlåtande framlagda förslag rörande bostadsprogrammets genomförande

till belysning av de för de olika orterna föreliggande problemen i

fråga örn produktionsförutsättningar och byggnadstyper m. m.

I fråga örn Hässiö och Västerås (Västmanlands flygflottilj samt centrala

flygverkstaden i Västerås med filial i Hässiö) har bostadsutredningen anfört,

att intresse för egnahemsbildning ansåges icke föreligga bland officerare och

knappast heller bland underofficerare. Däremot kunde sådant intresse i

någon mån påräknas bland de kollektivanställda. Kronan ägde icke någon

för bostadsändamål lämplig tomtmark vid Hässiö. Mark kunde emellertid

förvärvas genom avstyckning från Hamre och Hälle gårdar.

Ej heller beträffande de för centrala flygverkstadens personal avsedda

bostäderna kunde någon kommunal eller enskild byggnadsverksamhet väntas

komma i fråga. Invid huvudverkstaden ägde kronan lämplig tomtmark.

Detta vore, som förut nämnts, icke förhållandet vid Hässiö. Markfrågan

borde där sammankopplas med motsvarande fråga för flygflottiljen. Vid

huvudverkstaden, där egnahem relativt lätt torde kunna försäljas, borde enfamiljshusbebyggelse

eftersträvas. I den mån uthyrning av enkelrum kunde

beräknas ske i egnahemslägenheterna, syntes de minsta av dessa böra uppföras

med tre i stället för två rum.

Rörande bostadssituationen i Västerås hade stadens myndigheter uttalat

som sin uppfattning, att det syntes bliva svårt att inom ramen av de lägenhetsbestånd,

som beräknades tillkomma intill den 1 oktober 1943, inrymma

de för försvarsväsendets personal erforderliga lägenheterna. Efterfrågan på

bostäder hade nämligen de senaste åren varit så stor, att bostadsproduktionen

icke kunnat hålla jämna steg med densamma. Man föresloge därför

från stadens sida, att kronan skulle underlätta vidare bostadsproduktion

genom att exploatera ett densamma tillhörigt område söder örn Stockholmsvägen

och i anslutning till befintlig bebyggelse. Området, som läge lämpligt

till, vore icke stadsplanerat, men det ansåges icke uteslutet, att där

kunde byggas på avstyckningsplan, och staden vore icke främmande för

tanken att främja bebyggelsen genom framdragande av gator och ledningar.

Beträffande Hägernäs (Roslagens flygflottilj) har utredningen anfört, att

flygförvaltningen förfogade över lämplig tomtmark.

Enfamiljshus, byggda och utplacerade enligt gängse praxis, syntes här

alltid kunna avyttras. Därför ansåge sig utredningen böra föreslå enfamiljshusbebyggelse,

då det gällde Lägenheter om tre rum och kök eller mera.

Flertalet tvårumslägenheter syntes med fördel kunna sammanföras i radhus.

Vidkommande Malmen (Östgöta flygflottilj samt centrala flygverkstaden

å Malmen och försökscentralen) har utredningen framhållit, att det nied

hänsyn till den låga dyrortsgrupperingen funnes ringa utsikter för att annan

personal än den kollektivanställda skulle vilja förvärva egnahem. Kärna

kommun hade förklarat, att någon kommunal eller enskild bebyggelse knappast

kunde påräknas, enär personalen på grund av dyrortsgrupperingen icke

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

frivilligt syntes vilja bosätta sig vid Malmen. Lämplig tomtmark för officers-

och nnderofficersbostäderna syntes kunna erhållas på ecklesiastik jord

inom samhället, cirka 200 meter norr om järnvägen. För den civila personalen

beräknades tomtmark kunna erhållas väster örn etablissementet å

Lagerlunda gård. Bostäderna föresloges skola utformas såsom enfamiljshus,

beträffande vissa personalkategorier eventuellt anordnade såsom radhus.

För de nya bostäderna för flygverkstadens och försökscentralens personal

förfogade kronan över lämplig tomtmark invid verkstaden på det område,

där tidigare bostäder uppförts. Fem-, fyra- och trerumslägenheterna föresloges

uppförda såsom friliggande enfamiljshus, under det att tvårumslägenheterna

med fördel kunde uppföras såsom radhus.

Beträffande Frösön (Jämtlands flygflottilj) har utredningen anfört, att

det syntes finnas små förutsättningar för att få till stånd en frivillig utflyttning

till Frösön. Man borde knappast heller räkna med att officerare

och underofficerare skulle vilja förvärva egnahem därstädes. Framdeles

syntes dock egnahem på Frösön komma att bliva ganska begärliga i allmänna

marknaden. Kronan (flygförvaltningen) förfogade över lämplig tomtmark.

Samtliga lägenheter örn tre eller flera rum och kök föresloges av ovan

anfört skäl uppförda såsom friliggande enfamiljshus. Vissa av tvårumslägenheterna

syntes med fördel kunna uppföras som radhus.

I fråga örn Ljungby hed (krigsflygskolan) har bostadsutredningen meddelat,

att eftersom flygetablissementet vore beläget alldeles intill Ljungbyheds

samhälle, hade chefen för flygvapnet ansett, att erforderliga bostäder

kunde förläggas inom samhället. Kommunen vore visserligen villig att förmedla

statens tertiär- och tilläggslån, men det vore sannolikt, att den enskilda

företagsamheten ansåge byggnadsproduktion därstädes alltför riskfull

ur ekonomisk synpunkt. Man borde därför icke räkna med enskilt bostadsbyggande

i nämnvärd omfattning. De befattningshavare, för vilka bostadsbehov

redovisats, saknade antingen familjebostad av rimlig standard eller

hade tvingats förhyra bostad på stort avstånd (upp till 13 kilometer) från

Ljungbyhed.

Kronan förfogade över lämplig tomtmark dels inom etablissementet och

dels i samhället. För det senare området förelåge förslag till byggnadsplan.

För att så långt möjligt stimulera det enskilda initiativet hade municipalnämnden

föreslagit, att kronan inom detta område skulle kostnadsfritt

och med full äganderätt upplåta tomter till enskilda egnahemsbyggare.

Dessa lägenheter skulle i så fall vara uppförda inom viss tid. Dock hade

municipalnämnden ansett, att de täta personalbytena vid flygkrigsskolan

gjorde det mindre troligt, att egnahemsbildning skulle ifrågakomma i större

utsträckning. Den förordade markupplåtelsen kunde därför knappast väntas

få någon större betydelse för bostadsfrågans lösande i Ljungbyhed.

För samtliga av staten byggda lägenheter örn tre eller flera rum och kök

föresloges en- och tvåfamiljshus. Övriga lägenheter borde sammanföras till

fyrafamilj shus eller liknande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Vidkommande Karlsborg (Västgöta flygflottilj) har bostadsutredningen

anfört, att bostadsbehovet i stort sett redan vore fyllt genom dels officersoch

underofficersbostäder invid etablissementet, dels enfamiljshus i Norra

skogen.

Såsom redan vid behandlingen av bostadsproblemen för armén och verkstadsnämnden

anmärkts har utredningen emellertid föreslagit, att de bostäder,

som av utredningen förutsatts skola uppföras utanför fästningen men

inom samhället eller invid flygflottiljen, skulle få helt eller delvis disponeras

av personalen vid flottiljen, medan i stället av flygvapnets personal disponerade

lägenheter i Norra skogen skulle övertagas av arméns och verkstadsnämndens

personal. Det av bostadsutredningen beräknade behovet av ytterligare

bostäder för flottiljens personal borde i första hand tillgodoses genom

bebyggelse i flottiljens närhet. Ett särskilt markområde hade för ändamålet

överförts till flygförvaltningen. Emellertid sades grundförhållandena inom

detta område vara mindre tillfredsställande, varom undersökning påginge.

Det vore tänkbart, att det närliggande strandområdet i stället borde tagas

i anspråk till någon del. En bebyggelse med två- och fyrafamiljshus vore

lämpligast inom detta område.

Beträffande Såtenäs (Skaraborgs flygflottilj), där nybyggnadsbehovet beräknats

till allenast 1 fyrarumslägenhet och 3 dubbletter, har utredningen

ansett, att förstnämnda lägenhet borde uppföras såsom enfamiljshus i anslutning

till övriga officersbostäder. Dubbletterna borde inrymmas i en nybyggnad

i anslutning till övriga underofficersbostäder.

Vad angår Barkarby (Svea flygflottilj) har bostadsutredningen framhållit,

att kronan (arméförvaltningen) förfogade över lämplig tomtmark. Visserligen

hade föreslagits, att mark för civilpersonalens bostäder skulle inköpas från

Väddesta gård, men då dessa bostäder liksom de övriga syntes kunna inrymmas

på kronans mark, funne utredningen icke tillräckligt motiv för ett

sådant markförvärv. Det syntes på detta avstånd från Stockholm finnas

relativt goda möjligheter att kunna avyttra enfamiljshus. Samtliga lägenheter

örn 3 eller flera rum och kök föresloges därför uppförda såsom sådana.

Byggdes de begärda tvårumslägenheterna såsom trerumslägenheter,

syntes behovet av enkelrum invid flottiljen kunna täckas genom uthyrning.

I fråga örn Säve (Göta flygflottilj) har anförts, att intresse för egnahemsförvärv

icke borde påräknas från officerarnas och knappast heller från underofficerarnas

sida. Huruvida sådant intresse funnes hos den civila personalen

vore synnerligen ovisst. Något nämnvärt antal andra spekulanter syntes

heller icke kunna påräknas vid Säve.

Kronan ägde icke mark lämplig för bostadsbebyggelse. Den mark, som

för ändamålet syntes kunna komma ifråga, vore belägen öster om etablissementet

och gränsade i söder mot vägen till Stora Holms gård. Markpriserna

i trakten vore höga, och det erforderliga tomtområdet syntes icke

kunna erhållas för lägre kostnad än 90,000 kronor. Under hänvisning till

vad som anförts om möjligheterna till egnahemsförsäljning och med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.

168 48 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

till att största sparsamhet borde iakttagas med den dyrbara tomtmarken

föresloges två- och fyrafamilj shus samt eventuellt i något fall radhus.

Beträffande Kallax (Norrbottens flygbaskår) har bostadsutredningen upplyst,

att chefen för flygvapnet föreslagit, att bostäderna för all personal utom

den kollektivanställda skulle förläggas till Hamnholmen, som ägdes av Luleå

stad. För detta område erfordrades nyanläggning av cirka 3 kilometer väg,

2,400 meter vattenledning och 2,800 meter elektrisk ledning. Då i fråga

örn all personal utom den kollektivanställda krav på bostäder emellertid

icke framkommit förrän i mars månad 1943, hade frågan ej kunnat närmare

utredas. Utredningen ansåge sig överhuvud taget icke kunna taga ställning

till densamma, förrän ytterligare undersökningar hunnit genomföras.

Nederluleå kommun hade erbjudit sig, att gratis ställa cirka 20 tomter

till förfogande för de kollektivanställda. Dessa bostäder skulle förläggas

vid Bergnäset, och kommunen skulle dit anordna vägar och avloppsledning.

Likaså vore kommunen villig att inom området anlägga gemensam brunn.

I sin förenämnda promemoria den 10 april 1943 har militära bostadsutredningen

upptagit byggnadsfrågan vid Norrbottens flygbaskår till förnyad

behandling och därvid kommit till den uppfattningen, att de bostäder, som

i och för tjänstens rationella bedrivande måste förläggas i etablissementets

omedelbara närhet, icke borde förläggas till Hamnholmen, dit avståndet

vore relativt stort, utan närmare inpå etablissementet. På grund av de höga

väg- och ledningskostnaderna vid förläggning till Hamnholmen hade utredningen

måst räkna med hög eldstadskostnad för ifrågavarande bostäder.

Därest bostäderna förlädes till plats invid etablissementet, kunde eldstadskostnaden

avsevärt reduceras.

Flygförbanden kunna i allmänhet icke förläggas i omedelbar närhet av

redan befintlig bostadsbebyggelse. Örn icke särskilda åtgärder vidtoges för

anordnande av bostäder i nära anslutning till respektive förläggningar, skulle

därför nästan hela den fast anställda personalen nattetid och i övrigt under

tid, då övningar icke pågå, befinna sig på avsevärt avstånd från flottiljen,

något som med hänsyn särskilt till de speciella tjänstgöringsförhållandena

samt brand- och beredskapssynpunkter skulle vara mindre tillfredsställande.

Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga örn flygverkstäderna och försökscentralen.

För undanröjande av dessa olägenheter ha redan i viss utsträckning uppförts

tjänstebostäder för flottiljernas och verkstädernas personal, och i 1942

års försvarsbeslut förutsattes en ytterligare utbyggnad av detta bostadsbestånd.

Emellertid innebär bostadsutredningens förslag en väsentlig utökning

av det statliga byggnadsprogrammet i jämförelse med vad försvarsutredningen

och flygvapnets myndigheter år 1942 ansågo erforderligt.

Såsom redan anförts har jag vid min granskning av bostadsutredningens

på de militära myndigheternas uppgifter grundade förslag funnit, att bostadsbebyggelsen

i omedelbar anslutning till flygvapnets etablissement bör kunna

väsentligt begränsas i jämförelse med vad bostadsutredningen förutsatt. För

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

en sådan begränsning talar icke endast statsfinansiella skäl utan även hänsynen

till befattningshavarnas och deras familjers trivsel. Att den avsevärda

bostadsproduktionen i respektive etablissements omedelbara närhet måste få

till följd en utsträckning av bostad stvånget till ett stort antal befattningshavare,

som nu icke beröras därav, torde sålunda vara otvivelaktigt. Det

måste nämligen antagas, att det i många fall skall visa sig nödvändigt att

tillgripa bostadstvång för att de föreslagna bostadslägenheterna skola bliva

på avsett sätt utnyttjade.

Vid ett övervägande av vilka personalkategorier som med hänsyn till

tjänstens oavvisliga krav böra beredas bostäder inom eller i omedelbar

närhet av respektive kasernetablissement torde i första hand böra beaktas

flygsäkerhetskraven. Från flygvapnets sida har hävdats, att den för flygsäkerhetstjänsten

speciellt avsedda personalen — förste och andre trafikledare,

meteorolog, väderleksassistent samt signalister — bör beredas bostäder

i etablissementens omedelbara närhet. Även enligt min mening böra trafikledarna

beredas sådana bostäder. Vad däremot väderlekspersonalen och

signalisterna angår har upplysts, att dessa arbeta i skift dygnet runt. Med

hänsyn därtill synes det icke ur flygsäkerhetssynpunkt vara ett oavvisligt

behov, att denna personals bostäder ligga i vederbörande etablissements

omedelbara närhet. Örn det emellertid med hänsyn till kommunikationernas

beskaffenhet föreligger svårigheter att ordna avlösning av ifrågavarande

personal å tider, då detta ur tjänstesynpunkt anses lämpligt, kunna tydligen

bostäder i etablissementets närhet visa sig erforderliga. Avståndet mellan

bostad och etablissement synes dock utan olägenhet kunna vara större såvitt

avser bostäder för denna personal än i fråga örn trafikledarnas bostäder.

Med hänsyn därtill torde större möjligheter föreligga att intressera kommuner

eller enskilda för bostädernas uppförande. Självklart är, att bostadsfrågorna

måste ses på så lång sikt, att vid desammas bedömande tages hänsyn

till de mera normala förhållandena på kommunikationsväsendets område och

icke till nuvarande av kriget föranledda exceptionella förhållanden. Olägenheter

ur kommunikationssynpunkt, som kunna antagas vara av övergående

natur, böra alltså icke föranleda uppförande av bostäder i respektive etablissements

närhet.

De skäl, som från flygvapnets sida anförts för att maskinist, eldare, elektriker,

husmödrar och sjukvårdspersonal böra beredas bostäder i anslutning

till etablissementen, synas mig kunna godtagas. Vad angår köks- och mässpersonalen

torde vad nyss anförts ifråga om väderleks- och signalpersonalens

bostäder vara i viss mån tillämpligt. Behovet av bostäder för sådan personal

i närheten av respektive etablissement är sålunda beroende av kommunikationernas

beskaffenhet.

I promemorian den 5 maj 1943 har framhållits, att bostäder i andra hand

borde uppföras för kasernunderofficer, köksföreståndare samt chef för vaktoch

beredskapspluton. Ehuru det givetvis ur vissa tjänstesynpunkter vore

förmånligt, om bostäder för dessa befattningshavare kunde anordnas i anslutning

till etablissementen, anser jag mig icke för närvarande böra till
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

styrka det derutinnan framlagda förslaget. Vad särskilt angår chefen för

vakt- och beredskapsplutonen synas närmare erfarenheter först böra avvaktas

rörande lämpligheten att, på sätt förutsatts, låta denne befattningshavare i

viktiga avseenden svara för uppgifter, som normalt åvila dagbefälet.

Flygvapnets myndigheter lia, närmast av beredskaps- och disciplinära

skäl, ansett, att bostäder borde uppföras i anslutning till flottiljernas etablissement

för ytterligare personalkategorier, såsom flottiljchef er, divisionschefer,

stabsunderofficerare, flygstationsmästare, verkstadsingenjörer, förrådspersonal,

vissa arbetare m. m. Icke heller dessa önskemål finner jag mig

kunna för närvarande biträda.

Givetvis kunna mindre jämkningar i de här angivna grunderna för bostadsbebyggelsen

i anslutning till flottiljetablissementen visa sig erforderliga

med hänsyn till vid respektive flottiljer rådande speciella förhållanden. Jag

utgår emellertid från att vad här anförts skall kunna i stort sett läggas till

grund för byggnadsprogrammets närmare utformning.

I de centrala flygverkstädernas och försökscentralens etablissement finnes

— i motsats till vid flygflottiljerna — icke någon militär trupp förlagd,

och ur brandskydds- och beredskapssynpunkt är det därför önskvärt, att en

del av verkstadspersonalen kan beredas bostäder i etablissementens närhet.

Så har ock redan i viss utsträckning skett vid flygverkstaden å Malmen,

där bostäder anordnats för bland andra styresman, viss ingenjörspersonal

och ett antal arbetare. Vid verkstaden i Västerås finnes däremot endast

ett fåtal bostadslägenheter, avsedda för portvakt och maskinistpersonal.

En viss utökning av bostadsbeståndet främst vid sistnämnda verkstad

synes alltså önskvärd. De från flygvapnets myndigheter till bostadsutredningen

framförda och av denna godtagna kraven på ytterligare tjänstebostäder

äro emellertid så vittgående, att en begränsning även här synes böra

äga rum. Till ledning vid prövningen av denna fråga torde den av chefen

för flygvapnet i yttrande över bostadsutredningens betänkande meddelade

angelägenhetsgraderingen kunna tjäna.

Vad angår flygverkstaden i Västerås och dess filial i Hässiö anser jag

mig sålunda kunna förorda uppförande av de till angelägenhetsgrad I hänförda

bostäderna med undantag av den för styresmannen avsedda. I nära

anslutning till Västeråsverkstaden böra i enlighet härmed uppföras bostäder

för en kontrollingenjör, en biträdande motoringenjör, en mästare och omkring

femton arbetare, medan Hässlöfilialen skulle erhålla bostäder för en kontrollingenjör

och omkring fem arbetare.

Med hänsyn till det redan befintliga tjänstebostadsbeståndet vid centrala

flygverkstaden å Malmen torde för närvarande böra vid nämnda verkstad

uppföras bostäder för allenast ett tiotal arbetare.

Den intill sistnämnda verkstad belägna försökscentralen torde ur brandskyddssynpunkt

kunna beräknas utnyttja den vid verkstaden för detta ändamål

avsedda personalen. På grund härav torde bostäder, åtminstone för

närvarande, icke böra beräknas för annan personal än en verkmästare och

en, eventuellt två eldare samt en portvakt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

På vissa av flygvapnets förläggningsorter torde, oavsett frågan, huruvida

erforderliga bostäder böra förläggas i omedelbar närhet av respektive etablissement,

staten bliva nödsakad att uppföra större delen av de bostäder,

som krävas för avhjälpande av bostadsbristen. De orter, där av denna anledning

den statliga bostadsbyggnadsverksamheten för flygvapnets personal

kan förväntas bliva av större omfattning, äro Ljungbyhed, Kallax och möjligen

även Karlsborg.

Vid bostadsbebyggelsens närmare utformning å de olika förläggningsorterna

synas de av bostadsutredningen därutinnan anförda synpunkterna

böra vara vägledande. Givetvis böra dock militära önskemål i fråga örn

byggnadernas placering och utseende ur camouflagesynpunkt givas nödigt

utrymme.

Ehuru vissa av de för flygvapnet aktuella bostadsfrågorna måhända skulle

kunna med ledning av vad här anförts lösas utan ytterligare utredning,

torde i enlighet med vad jag under avsnittet Allmänna synpunkter anfört

samtliga hithörande frågor, bland annat för vinnande av ett enhetligt bedömande,

böra underkastas ytterligare överväganden inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,

som alltså jämväl bör ha att yttra sig över framställningar

från flygförvaltningen örn disposition sbeslut beträffande av riksdagen

redan anvisade anslagsmedel. Inom nämnden böra beaktas såväl de under

avsnittet Allmänna synpunkter anförda riktlinjerna som jämväl vad under

detta avsnitt anförts.

Innan närmare undersökningar ägt rum på grundval av de nu uppdragna

riktlinjerna, är det icke möjligt att uppskatta det medelsbehov, som i nu

ifrågavarande sammanhang bör beräknas för nästa budgetår. Bedömandet

härav försvåras därigenom, att i redan anvisade anslag inräknats belopp,

som avsetts för samma ändamål. I enlighet med vad under avsnittet Allmänna

synpunkter anförts torde Kungl. Majit därför böra erhålla bemyndigande

att, i den mån redan anvisade medel icke avsetts för ändamålet,

med anlitande av det av innevarande års riksdag (skrivelse nr 156) under

försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens delfond därav, för budgetåret

1943/44 anvisade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m.

låta uppföra bostäder — tjänstebostäder eller bostäder av i allmänna marknaden

förekommande typ — inom en kostnadsram, som med beaktande av

vad i det föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000

kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att uppförande av bostäder för flygvapnets personal jämte

erforderliga markförvärv må, i enlighet med de grunder som

i det föregående angivits och inom en kostnadsram av 3,000,000

kronor samt i den mån medel därför icke beräknats i annat

sammanhang, äga rum med anlitande av det av riksdagen

under försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens del
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr 287.

fond därav, för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget

av 25,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 287.

71

Bilaga A.

Sammanställning av för försvarsväsendet beräknat bostadsbehov den ''/io 1943.

7

6

5

4

3

2

1

1 runi

och

kokvrå

2

1

Samma

eldstäder

(rum el. kök)

•

r u ra o c

h k

8 k

rum

Sammanlagt

Totala behovet ....

4

20

36

250

789

1,368

157

19

36

395

9,708

Att byggas av staten

—

7

12

91

324

405

21

15

17

177

3,363

» » » andra

4

13

24

159

465

963

136

4

19

218

6,34S

Inom armén

Totala behovet ....

4

9

28

162

426

424

47

6

9

72

4,242

Att byggas av staten

—

2

6

38

101

82

20

2

2

42

979

» » » andra

4

7

22

124

325

342

27

4

7

30

3,263

Inom marinen

Totala behovet ....

—

1

3

20

85

139

3

6

1

46

945

Att byggas av staten

—

—

3

15

64

82

—

6

—

35

639

» » » andra

—

1

—

5

21

57

3

—

1

11

306

Inom flygvapnet

Totala behovet ....

—

5

3

61

215

699

107

7

21

189

3,771

Att hyggås av staten

—

3

1

37

148

232

1

7

15

92

1,635

» » » andra

—

2

2

24

67

467

106

*"

6

97

2,136

För r er kstadsncim riden

Totala behovet ....

—

f»

2

7

63

106

—

—

5

88

760

Att byggas av staten

—

2

2

1

11

9

—

—

—

8

110

a a » andra

3

6

52

97

Su

mina e

5

idsta

80

der

640

9,708

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ........................................................................ 1

Allmänna synpunkter............................................................ 3

1942 års bostadsutrednings betänkande...................................... 4

Utlåtanden .................................................................... 8

Departementschefen .......................................................... 14

Arméns och verkstadsnämndens bostadsfrågor.................................. 17

Departementschefen .......................................................... 29

Marinens bostadsfrågor......................................................... 31

Departementschefen .......................................................... 52

Flygvapnets bostadsfrågor ...................................................... 56

Behovet av bostäder i omedelbar närhet av respektive etablissement...... 57

Bostadsfrågornas lösande å de särskilda orterna............................ 62

Departementschefen .......................................................... 66

Bilaga ............................................................................ 71

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. in. s. 1 i texten