Angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. m
1943-05-14 · 72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:287, Angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
1
Nr 287.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande
av bostäder för försvarets personal m. m.;
given Stockholms slott den 14 maj 1943.
Kungl. Maj :t Auli härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 maj 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Hosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning inom försvars-, social- och finansdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, frågor angående
uppförande av bostäder för försvarets personal m. m. samt anför därvid
följande.
Inledning.
De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,
att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller
verkstäder ökats i sådan grad, att det varit nödvändigt att i viss omfattning
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.
1158 43
2
Kungl. May.ts proposition nr 287.
uppföra bostäder genom statens försorg. Den av 1942 års riksdag beslutade
fortsatta utbyggnaden av försvarskrafterna kommer att kräva ytterligare åtgärder
från statens sida för åstadkommande av erforderligt antal bostäder för
personalen vid försvarsväsendets olika förband och anläggningar, och i försvarsbeslutet
beräknades — förutom 5,000,000 kronor till furirbostäder för
arméns truppförband — i runt tal 16,500,000 kronor för anordnade av tjänstebostäder.
1941 års försvarsutredning hade för samma ändamål beräknat omkring
22,000,000 kronor. Emellertid förutsattes i försvarsbeslutet, att det skulle
särskilt utredas, huruvida icke det beräknade bostadsbehovet skulle kunna i
ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.
I enlighet härmed uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942
åt egnahemsstyrelsen att i samråd med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
samt marin- och flygförvaltningarna skyndsamt verkställa utredning
rörande möjligheterna att tillgodose det inom försvarsväsendet föreliggande
behovet av tjänstebostäder för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse
i huvudsak av den karaktär, som tillämpats vid ordnandet genom
styrelsens försorg av bostadsfrågan för Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer.
Kungl. Majit uppdrog vidare genom beslut samma dag åt försvarsväsendets
verkstadsnämnd att i samråd med egnahemsstyrelsen verkställa utredning
rörande bostadsbehovet vid nämnden underställda fabriker.
Med anledning av dåvarande överdirektören, numera landshövdingen
E. Lindebergs frånträdande av befattningen såsom egnahemsstyrelsens chef
beslöt Kungl. Majit den 20 november 1942 på framställning av styrelsen att
återkalla det styrelsen den 30 juni 1942 lämnade uppdraget samt att uppdraga
åt Lindeberg att inom försvarsdepartementet biträda med fullföljande av
samma utredningsuppdrag. Till Lindebergs förfogande har ställts ett antal
experter, nämligen verkställande direktören i Stuvsta fastighetsaktiebolag
T. Y. Delin, byrådirektören H. Junaeus, arkitekten H.-A. Holst och docenten
G. Kingborg. Utredningen har antagit benämningen 1942 års militära bostadsutredning.
Sedan Lindeberg i en den 30 oktober 1942 dagtecknad promemoria upptagit
till behandling frågan örn den lämpligaste formen för organiserandet av
den fortsatta statliga verksamheten för anskaffande av bostäder för personal
vid försvarsmakten, har riksdagen (skrivelse 1943: 129) på i propositionen
nr 70 framlagt förslag, i överensstämmelse med vad som anförts i Lindebergs
promemoria, beslutat, att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna
ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som uppföras genom
statens försorg, skola handhavas av ett särskilt organ, försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
Dennas huvudsakliga uppgifter ha i den av Kungl. Majit för
nämnden den 7 maj 1943 (nr 230) fastställda instruktionen preciserats så, att
nämnden har att bland annat hålla sig underrättad örn möjligheterna för försvarets
personal inom olika delar av landet att erhålla bostäder, verka för att erforlig
anskaffning av bostäder kommer till stånd genom kommunala myndigheters
föranstaltande eller enskild företagsamhet, samt, därest förefintligt bostads
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
Behov trots allvarliga bemödanden av nämnden icke kan väntas bliva tillgodosett
genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet
samt såvida icke särskild utredning giver vid handen, att tjänstebostäder
med bostadstvång böra ifrågakomma, själv projektera och låta uppföra erforderliga
bostadslägenheter.
I ett den 17 mars 1943 dagtecknat betänkande har 1942 års militära bostadsutredning
— vilken med hänsyn till angelägenheten att snarast möjligt erhålla
tillgång till de uppgifter, som kunna påverka ett ställningstagande till försvarets
bostadsfråga under innevarande år, ansett sig böra genomföra utredningsuppdraget
i etapper — lämnat en redogörelse för vad som framkommit rörande
försvarets behov av bostäder intill den 1 oktober 1943 ävensom uttalat sig
rörande olika möjligheter att tillgodose detta bostadsbehov. Utredningen har
tillika anmält sin avsikt att sedermera inkomma med liknande uppgifter i fråga
om åren 1944—1947.
Sedan utlåtanden över betänkandet infordrats från överbefälhavaren, arméoch
marinchefema, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse, marin förvaltningen, försvarsväsendets verkstadsnämnd,
1940 års militära byggnadsordning, statens byggnadslånebyrå, statens
arbetsmarknadskommission, egnahemsstyrelsen samt statens industrikommission,
anhåller jag nu att få anmäla ärendet för Kungl. Majit. Därvid ämnar jag
till en början anföra vissa allmänna synpunkter på förevarande spörsmål. Därefter
behandlas var för sig de olika försvarsgrenarnas bostadsproblem. I samband
därmed upptagas till behandling vissa med bostadsfrågorna sammanhängande
spörsmål.
Allmänna synpunkter.
I propositionen nr 70 till innevarande års riksdag angående inrättande av
försvarets bostadsanskaffningsnämnd har inledningsvis lämnats en kortfattad
redogörelse för statens verksamhet under de senaste åren för tillgodoseende av
försvarets behov av bostäder ävensom rörande denna frågas behandling vid
1942 års riksdag. Jag torde härutinnan få hänvisa till nämnda proposition
(sid. 1—4).
För egen del anförde jag vid anmälan av berörda proposition bland annat
följande.
Vid bedömandet av frågan örn de lämpligaste formerna för anskaffande av
bostäder i erforderlig omfattning på platser med militära förläggningar eller
andra militära anläggningar får icke bortses från det nära samband, som förefinnes
mellan detta spörsmål och frågan om statens bostadspolitik i övrigt.
Statens byggnadslånebyrå har också i sitt yttrande påpekat, att det bostadsbehov,
som tillgodosetts med hjälp av de senaste årens statliga stödåtgärder, i
betydande utsträckning ägt samband med militära förläggningar och krigsindustriell
expansion samt att kommuner och enskilda på senare tid i ett stort
antal fall tagit initiativ till bostadsbyggande, som sammanhänger med väntad
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
tillväxt av bostadsbehovet till följd av försvarsåtgärder. Det är av stor vikt,
att den känsla av ansvar för bostadsförsörjningen, som kommunerna sålunda
givit uttryck för, icke avtrubbas genom olämpligt avvägda statliga åtgärder. En
utveckling i sådan riktning skulle kunna rubba grunderna för den av statsmakterna
bedrivna sociala bostadspolitiken.
Jag utgår sålunda från att bostadsbehovet på de olika förläggningsorterna i
första hand skall tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet,
givetvis i erforderliga fall med statligt stöd enligt de grunder, som gälla
för bostadsbyggnads verksamheten i övrigt. Vid uppkommande svårigheter på
en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första hand
vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet på orten.
Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa, bör staten mera
direkt engagera sig i bostadsbyggandet.
Då det gäller att välja den lämpligaste formen för den bostadsanskaffning
i statlig regi, som sålunda i vissa fall kan visa sig erforderlig, må till en början
framhållas, att jag vid åtskilliga tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,
att tjänstebostäder i egentlig mening, med bostadstvång för vederbörande befattningshavare,
med hänsyn till därmed förenade olägenheter av olika slag
böra uppföras allenast då detta av särskilda skäl visar sig ofrånkomligt. Tjänstebostäder
synas således böra komma i fråga allenast för personal, som med
hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas beskaffenhet måste bo
inom vederbörligt förläggningsområde eller dess omedelbara närhet. För övrig
personal bör icke gälla något bostadstvång, och bostadsbyggandet för denna
personal bör alltså i princip taga sikte på uppförande av bostäder av de typer
som förekomma på den allmänna bostadsmarknaden. Därvid kunna i huvudsak
två olika former av bostadsbyggande komma i fråga, å ena sidan uthyrningsfastigheter
samt å den andra egnahem eller bostäder för upplåtelse med bostadsrätt.
Inom försvarsväsendet ha båda formerna kommit till användning.
De därvid vunna erfarenheterna äro icke så uttömmande, att ett slutligt omdöme
kan givas rörande vilken av dessa upplåtelseformer som är den lämpligaste.
Sociala skäl synas mig dock tala för att bostäder av egnakemstyp böra
givas företräde där så är möjligt. För befattningshavare, som kunna beräknas
komma att bliva stadigvarande bosatta på en och samma ort eller som eljest
kunna förväntas ha intresse för saken, bör staten alltså inrikta sig på att uppföra
bostäder av egnahemstyp eller eventuellt, örn så befinnes lämpligt, fastigheter
för upplåtelse med bostadsrätt. Bostadslägenheterna böra därvid snarast
möjligt överlåtas till befattningshavarna, vilka sålunda därefter själva skulle
svara för sina bostadsfrågor. Endast för personer, som icke äro stadigvarande
anställda eller som icke äro benägna eller ha möjlighet att för längre tid bosätta
sig på samma plats, böra uppföras bostadsbyggnader, som varaktigt skola
kvarbliva i statens ägo. Eventuellt kunna därvid byggnaderna anordnas såsom
hyreshus.
I sin skrivelse nr 129 fann riksdagen sig kunna i princip godkänna vad sålunda
anförts med avseende å de allmänna riktlinjer, efter vilka den statliga
bostadsanskaffningen för försvarets personal lämpligen bör ordnas.
1942 års militära bostadsutrednings betänkande.
I fråga örn utredningsmaterialets insamling och bearbetning har militära
bostadsutredningen inledningsvis framhållit, att det för utredningen gällt att
i första hand fastställa det ytterligare nettobehovet av bostäder för försvarets
personal på de olika orterna. I samråd med försvarsgrensförvaltningama hade
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
därför utsänts ett frågeformulär till de förband och anläggningar, som ansetts
ha någon bostadsfråga av betydelse. Vidare hade infordrats uppgifter örn å
ena sidan antalet och storleken av de bostäder, vilka den 1 oktober 1942 disponerades
av personal, som önskat erhålla annan bostad i utbyte, å andra sidan
antalet och storleken av de bostäder, som vid samma tidpunkt ansågos överhuvudtaget
erforderliga, d. v. s. för tillgodoseende av såväl nyssnämnda personals
önskemål örn bostadsbyte, som den övriga i vanlig mening bostadslösa
personalens behov. Vid avgivandet av dessa uppgifter skulle hänsyn tagas till
vederbörandes såväl behov som ekonomiska förutsättningar. Det sålunda erhållna
materialet hade av utredningen sammanställts och ett teoretiskt lägenhetsutbyte
genomförts i största möjliga utsträckning. Det nettobehov av
bostäder utöver redan disponerat lägenhetsbestånd, som sålunda konstaterats
föreligga den 1 oktober 1942, hade sedermera lagts till grund vid utredningens
fortsatta bedömande av bostadsfrågan. Det borde framhållas, att nämnda
uppgiftsmaterial icke kunnat i allmänhet av utredningen kontrolleras, varför
dess tillförlitlighet vore beroende på med vilken omsorg de olika svarsgivama
gått tillväga. Eventuella felaktigheter syntes dock icke bliva av betydelse för
bostadsfrågans bedömande i stort och påverkade alls icke frågan örn erforderligt
statligt bostadsbyggande, vilken, som framginge i det följande, borde betraktas
ur en snävare synvinkel.
Från vederbörande militära myndigheter hade jämväl erhållits upplysningar
beträffande förbandens beräknade tillväxt och därmed det ökade bostadsbehovet
för åren 1943—1947. Genom att till det konstaterade nettobehovet av
bostadslägenheter den 1 oktober 1942 lägga den för tiden intill den 1 oktober
1943 beräknade behovsökningen hade erhållits sannolikhetsvärden för det
under samma ettårsperiod erforderliga bostadstillskottet. Dessa siffror hade
sammanställts dels ortsvis, dels försvarsgrensvis och förbandsvis för samtliga
vapenslag.
Under utredningens gång hade förekommit konferenser med statliga och
kommunala myndigheter varjämte företagits ett flertal resor till olika förläggningsorter.
Vid underhandlingar hade de kommunala ortsmyndighetema
informerats örn de vanliga statliga kreditformerna och villkoren för dylika
krediters och subventioners åtnjutande. På samma gång hade på orter, där
statlig bostadsproduktion beräknats bliva erforderlig, uppgifter inhämtats
rörande tillgången på lämplig tomtmark, olika byggnadstypers lämplighet,
förutsättningarna för val av byggnadsmaterial m. m.
Utredningen har särskilt ägnat uppmärksamhet åt frågan örn behovet av
statlig byggnadsprodulction samt därom närmare anfört följande.
En statlig bostadsproduktion vore visserligen i och för sig icke önskvärd
men syntes det oaktat bliva nödvändig på ett flertal platser, där det kommunala
eller enskilda bostadsbyggandet väntades bliva otillräckligt eller där sådant
byggande icke alls syntes kunna komma till stånd. Frågan bedömdes av
utredningen på så sätt, att staten borde ikläda sig byggnadsskyldighet först
sedan alla andra möjligheter till bostadsproduktion uttömts eller visat sig
obefintliga. Utredningsarbetet hade också bedrivits efter dessa synpunkter,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
men i nuvarande förberedande läge hade det i vissa fall visat sig omöjligt att
med noggrannhet fastslå minimum för statens åtaganden. Det organ, som framdeles
beräknades få försvarsväsendets bostadsfrågor örn hand, syntes i detta
hänseende få tillfälle att framlägga klarare bedömningsgrunder.
Det vöre i huvudsak två faktorer, som påverkade frågan örn statlig bostadsproduktion,
å ena sidan det militära kravet på förläggning av viss bebyggelse
i omedelbar närhet av respektive försvarsetablissement samt å andra sidan
produktionsförutsättningarna överhuvudtaget i respektive orter.
Yad de militära synpunkterna anginge, hade utredningen genom respektive
centrala förvaltningar och staber begärt uppgifter örn, vilka bostäder som för
tjänstens bedrivande oundgängligen måste förläggas i vederbörande förbands
omedelbara närhet. Därvid hade särskilt framhållits, att hänsyn icke finge
tagas till de olika befattningshavarnas ekonomiska intressen eller bekvämlighetssynpunkter
utan endast till tjänstens oavvisliga krav. Vid undersökningen
hade framkommit, att man inom armén, såvida inom kasernerna belägna underofficersbostäder
icke skulle utrymmas, samt inom marinen och verkstadsnämnden
hade mycket begränsade krav rörande sådan särskild bostadsförläggning,
medan flygvapnets önskemål i detta hänseende vore mera vittgående. Detta
kunde i viss mån förklaras därigenom, att flygförband och verkstäder ofta vore
förlagda på relativt stort avstånd från tättbebyggda orter och att bostäder för
beredskaps- och kontrollerande personal där ofta saknades. Det hade också
framhållits, att de stora ekonomiska värden, som vore till finnandes inom
flygplatser och framför allt flygverkstäder, motiverade åtgärder för förläggande
dit av viss till brandskydds- och beredskapstjänst lämplig personal. Att
den inre tjänsten blivit lidande därigenom, att befälet till största delen haft
sina bostäder belägna utanför förläggningsorten, hade slutligen också i flera
fall omvittnats. Något utredningens ställningstagande till de rent militära
kravens berättigade omfattning hade emellertid icke medhunnits och syntes
i huvudsak ej heller vara ur kompetenssynpunkt möjligt.
I den mån bostadsbyggande omedelbart invid försvarsetablissementen emellertid
ansåges böra komma till stånd, syntes man i de flesta fall få räkna med
att staten själv måste bygga. Det hade visserligen förekommit i några fall, att
kommuner ej ställt sig avvisande till att för ändamålet verkställa förmedling av
statens tertiär- och tilläggslån, men man syntes dock ej kunna vänta, att den
enskilda företagsamheten skulle vara villig att inlåta sig på en dylik bostadsproduktion.
Det hade bland annat anförts, att bostadsbeståndets kapitalvärde
lomme att bliva mer eller mindre beroende av försvarsanordningarnas framtida
omfattning, och det befarades, sannolikt med rätta, att landskommunernas
lägre dyrortsgruppering skulle motverka frivillig utflyttning och därmed göra
hyresmarknaden avhängig militärmyndigheternas större eller mindre villighet
till tillgripande av bostadstvång.
Utredningen hade genomfört vissa undersökningar rörande det bostadsbehov,
som uppkomme, därest inom kasernetablissementen befintliga underofficersbostäder
skulle utrymmas. Som emellertid utredningen vore av den uppfattningen,
att en dylik utrymning, med relativt stor och dyrbar statlig bostads
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
produktion såsom följd, i varje fall icke borde genomföras förrän det statsfinansiella
läget samt tillgången på byggnadsmaterial och arbetskraft förbättrats,
hade resultatet av de sålunda gjorda undersökningarna ansetts kunna stå
över till en kommande redogörelse.
Inom förläggningsorter av ren landsbygdskaraktär, såsom Revinge, Fårösund
och Såtenäs, syntes i regel ingen som helst kommunal eller enskild byggnadsverksamhet
kunna påräknas. Därtill vore den civila efterfrågan på bostäder
alltför obetydlig och investeringsriskerna följaktligen ansedda såsom
för stora. Ett liknande förhållande, ehuru delvis förorsakat av andra omständigheter,
hade kunnat konstateras på vissa andra orter, såsom Kiruna och
Karlsborg. Icke lika klart negativ, ehuru mycket oviss, syntes frågan örn kommunal
eller enskild byggnadsverksamhet vara i bland annat Vaxholm, Ljungbyhed
och Malmslätt, där visserligen intresse för saken kunnat konstateras
men där ändå svårigheterna för en tillräcklig bostadsproduktion i allmänna
marknaden kunde väntas bliva allt för stora. I fall av sistnämnda ari hade utredningen
sökt få sannolikhetsberäkningar till stånd.
Bostadsutredningen har åskådliggjort den uppskattning av det för försvaret
erforderliga statliga bostadsbyggandet för tiden intill den 1 oktober 1943, som
med tillämpande av de sålunda anförda synpunkterna verkställts, i två vid
betänkandet fogade tabeller, av vilka jämväl framgår det av utredningen beräknade
totala behovet av nya bostäder. En sammanställning av såväl de totala
behovssiffrorna för de tre försvarsgrenarna och verkstadsnämnden som behovssiffrornas
fördelning på olika produktionsformer torde få såsom bilaga A fogas
vid detta protokoll.
Av sammanställningen framgår, att bostadsutredningen beräknat det totala
behovet av nya bostadslägenheter för armén, marinen och flygvapnet samt verkstadsnämnden
till 9,708 eldstäder (rum eller kök), av vilka 6,345 eldstäder beräknats
skola byggas av kommuner eller enskilda samt återstoden, 3,363 eldstäder,
av staten. Anmärkas må, att utredningen därvid, i enlighet med gällande
bestämmelser rörande bostadsstandard för tjänstebostäder, förutsatt uppförande
av lägenheter örn ett rum och kök för vissa personalkategorier, ehuru
utredningen i annat sammanhang ifrågasatt, örn icke enrumslägenheterna i
stället borde ersättas med lägenheter om två rum och kök.
I anslutning till uppgifterna rörande av utredningen påräknad bostadsproduktion
i öppna marknaden har anförts, att utredningen, för att få dessa beräkningar
i möjligaste mån bestyrkta, överlämnat desamma till respektive drätselkammare
och kommunalnämnder med begäran om meddelande, huruvida
vederbörande ansåge det troligt, att det angivna behovet bomme att täckas
på beräknat sätt. Svar hade inkommit från flertalet av de tillfrågade. I allmänhet
syntes man hysa förhoppningar örn att kunna fylla bostadsbehovet, folden
händelse byggnadsmaterial och arbetskraft kunde erhållas i erforderlig
utsträckning samt byggnadsplane- och tomtfrågor snabbt kunde ordnas.
Rörande de bostäder, som staten enligt utredningens uppskattningar kunde
väntas bliva tvingad att bygga, har slutligen förbandsvis verkställts en fördelning
på grupperna officerare, underofficerare, Ca-, MEo- och MEx-personal
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
samt kollektivanställda. Utredningen har framhållit, att i vissa av de berörda
fallen tveksamhet ej syntes råda örn att statlig bostadsproduktion utgjorde
enda möjligheten för bostadsfrågans lösande, medan i andra fall en ytterligare
prövning borde ske.
Sedermera har bostadsutredningen, såsom av det följande närmare framgår,
inkommit med en promemoria, i huvudsak innefattande jämkningar i de av
utredningen för flygvapnet lämnade uppgifterna och bland annat innebärande
—- förutom viss mindre begränsning av byggnadsprogrammet — att arbeten
för en beräknad kostnad av omkring 4,375,000 kronor skulle kunna uppskjutas
till år 1944 eller senare.
Utlåtanden.
överbefälhavaren har framhållit, att intet funnes att erinra mot av utredningen
angivna grunder för fastställande av bostadsbehovet. Utredningen
hade däremot icke ingått på någon prövning i fråga örn det berättigade i de
behov, som framställts av de militära myndigheterna. Det vore självfallet,
att bostadsbehovets tillgodoseende komme att kräva en avsevärd tid. Vid
sådant förhållande borde det lämpligen uppdragas åt försvarets bostadsanskaffningsnämnd
att i samråd med representanter för de militära myndigheterna
närmare undersöka och avväga bostadsbehoven och efterhand vidtaga
åtgärder för dessa behovs tillgodoseende.
Arméchefen har anfört, att i stort sett intet vore att erinra mot förslaget.
Det syntes nödvändigt, att staten ingrepe för att fylla det mest trängande behovet
av bostäder på vissa förläggningsorter, framförallt på sådana med ringa
civil bebyggelse. Den omfattning, i vilken bostadsutredningen förordat byggande
av tjänstebostäder genom statens försorg, syntes dock utgöra ett minimum.
Beträffande bostadsbehovets fyllande på icke statlig väg kunde ifrågasättas,
örn vissa i utredningen upptagna större orter, där svår bostadsbrist
konstaterats, verkligen vore i stånd att producera det antal bostäder, som av
utredningen förutsatts. Utredningen vore på denna punkt icke övertygande.
Under alla förhållanden syntes statliga stödåtgärder för det kommunala eller
enskilda bostadsbyggandet bliva erforderliga. Liksom bostadsutredningen avstyrkte
arméchefen för närvarande utrymning av underofficersbostäder inom
kasernetablissementen. Arméchefen kunde icke heller tillstyrka uppförande av
familjebostäder med mindre utrymme än två rum och kök.
Arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse, som framhållit, att på de platser,
där statlig bostadsproduktion ifrågasatts, ytterligare behovsprövning borde
göras, innan bostadsbyggandet igångsattes, har funnit de allmänna synpunkter,
som utredningen ansett böra vara vägledande för statlig medverkan till bostadsproduktionens
höjande, bärande. Med tillämpande av dessa vore det i
vad gällde armén en förhållandevis mindre del av bostadsbehovet, för vars
fyllande staten skulle behöva direkt inträda såsom byggherre. Utredningen
syntes dock ha uppmärksammat, att genom de militära etablissementens belägenhet,
i många fall på stora avstånd från vederbörande samhälles egentliga
bostadsområde, större svårigheter än som utredningen vid sina beräkningar
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
förutsett kunde uppkomma för en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan
genom kommunal eller enskild medverkan. Fortifikationsstyrelsen finge för
sin del understryka svårigheterna för ett rätt bedömande i förevarande avseenden
och ansåge sig därför böra framhålla, att de siffror, som av utredningen
därutinnan angivits, endast kunde betraktas såsom sannolikhetsvärden. Även
andra förhållanden kunde ha enahanda inverkan. Med hänsyn till de i flera
fall föreliggande svårigheterna att rätt bedöma bostadsbehovet och då ett
genomförande av det framlagda byggnadsprogrammet ändock icke syntes vara
möjligt till den 1 oktober 1943, kunde en uppdelning av de beräknade kostnaderna
på förslagsvis två år utan olägenhet ske.
Marinförvaltningen, till vars yttrande marinchefen i princip anslutit sig,
har understrukit vikten av att den föreslagna bostadsproduktionen komme till
stånd. Såväl marinförvaltningen som berörda lokalförvaltningar hade i sina
uppgifter till bostadsutredningen baserat sina kalkyler på de behov, som vore
betingade av den blivande fredsorganisationen, sedan de tillfälliga tjänsteinnehavare,
som i samband med rådande beredskapsförhållanden innehade bostäder,
avflyttat från respektive förläggningsorter. En fråga av principiell
betydelse utgjorde den av utredningen med viss tvekan föreslagna bostadstypen
örn ett rum och kök, vilken skulle komma till utförande huvudsakligen
för gifta furirer. Ämbetsverket ville understryka önskvärdheten av att denna
lägenhetstyp icke nyproducerades som familjebostad.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att det för flygvapnet
framlagda bostadsbehovet grundade sig på inom flygledningen utförda teoretiska
beräkningar av tillkomsten av personal under femårsperioden 1942—1947
samt personalens planlagda fördelning på staber, förband och anstalter ävensom
sannolik fördelning på civilstånd. Av det för flygvapnet i utredningen
upptagna behovet av bostäder hade ett förhållandevis stort antal angivits böra
byggas av staten. Anledningen därtill vore, att ett flertal bostäder ur tjänstesynpunkt
måste ligga inom eller i omedelbar närhet av etablissementen, där
i de flesta fall privat bostadsbebyggelse icke hade kunnat påräknas. Dessa
bostäder vore avsedda för sådan'' personal, som jämväl under icke ordinarie
övningstid skulle vara beredd att kunna träda i tjänst med kort varsel eller
som ofta hade tjänstgöring under icke ordinarie övningstid.
Utredningen hade, enligt vad chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
vidare anfört, icke närmare gått in på frågan huruvida den statliga bostadsproduktionen
skulle tillgodoses genom uppförande av tjänstebostäder eller
genom egnahemsbebyggelse. Myndigheterna ville i denna fråga endast anmäla,
att den flygande personalen aldrig kunde tänkas bliva fast bunden vid
en flottilj och därför icke hade någon möjlighet att förvärva egnahem eller
bostadsföreningslägenhet. För den flygande personalen syntes därför på
platser, där förhyrning av bostäder icke kunde ske i öppna marknaden, alltjämt
böra räknas med uppförande av tjänstebostäder. Under flygvapnets utbyggnadstid
bleve det därjämte nödvändigt med täta byten inom officers- och underofficerspersonalen
jämte vederlikar i samband med nya förbands uppsättande
10
Kungl. Majlis proposition nr 287.
och konsolideringen av förbandens personal. Av hygieniska skäl borde bostäderna
om ett rum och kök ersättas med tvårumslägenheter.
Beträffande utförandet av den föreslagna bebyggelsen ha chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen anfört, att inom etablissementen belägna bostäder,
såsom för maskinist, eldare och kökspersonal samt ogifta officerare och
underofficerare, lämpligen borde utföras av flygförvaltningen i samband med
övriga byggnaders uppförande och i anslutning till etablissementens ledningsnät
och allmänna planläggning. Likaså syntes tjänstebostadsbebyggelsen vid
krigsflygskolan samt vid Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer i anslutning
till redan utförda bostadsområden böra fullföljas av flygförvaltningen till undvikande
av tekniskt och ekonomiskt samröre beträffande exempelvis nödiga
utvidgningar av ledningar och värmecentraler.
Försvarsväsendets verkstadsnämnd, som i stort sett anslutit sig till de i
bostadsutredningens betänkande lämnade uppgifterna rörande nämndens bostadsbehov,
har emellertid framhållit, att en ökning av den föreslagna bostadsproduktionen
komme att bliva nödvändig, därest den av nämnden i skrivelse
den 7 december 1942 föreslagna, i propositionen nr 163 till innevarande års
riksdag närmare omförmälda tjänstebostadsbebyggelsen icke komme till utförande.
1940 års militära byggnadsutredning har framhållit, att enligt byggnadsutredningens
mening de ifrågasatta åtgärderna borde i möjligaste mån begränsas,
i all synnerhet med hänsyn till det statsfinansiella läget men även
med beaktande av den av, bland andra, byggnadsutredningen tidigare framhållna
principiella ståndpunkten, att statsverket borde i möjligaste mån begränsa
den direkta statliga bostadsbvggnadsverksamheten. Däremot syntes
statligt stöd i möjligaste mån böra lämnas åt kommunal och privat företagsamhet
för åstadkommande av den ifrågasatta bebyggelsen.
Byggnadsutredningen har vidare anfört, att tiden för de av bostadsutredningen
föreslagna byggnadsföretagens slutförande måste beräknas till tidigast
den 1 april 1944. Sannolikt kunde byggnadsföretagen i deras helhet icke färdigställas
förrän den 1 oktober 1944. Under den långa mellantiden kunde
förhållanden ha inträtt, vilka inverkade till minskande av den förefintliga bostadsbristen.
Byggnadsutredningen ville härutinnan erinra därom, att enligt
Svenska handelsbankens index för mars 1943 siffrorna för bostadsbyggandet
för fjärde kvartalet 1942 visat en betydande uppgång såväl beträffande den
beviljade som den pågående produktionen. Jämfört med de låga siffrorna för
motsvarande kvartal 1941 hade uppgången angivits vara särskilt markant. Beviljade
byggnadslov hade sålunda stigit från 3.o till 8.7 rum per 1,000 invånare,
den pågående bostadsproduktionen från 4.9 till 15.6. På vissa orter skulle
det statliga bostadsbyggandet givas sådan omfattning, att man med visst fog
skulle kunna tala örn samhällsbildningar. Till sådana orter syntes även företagare
inom olika affärsområden och hantverkare komma att söka sig, vilka i
samband därmed läte för sin verksamhet uppföra byggnader, även inrymmande
hyreslägenheter, örn behov av bostäder förelåge. De anförda synpunkterna
Kungl. May.ts proposition nr 287. 11
talade för att det framlagda byggnadsprogrammet borde granskas med restriktiv
inställning.
Byggnadsutredningen bär vidare framhållit, att de beliovssiffror, som lämnats,
åtminstone i åtskilliga fall finge anses höga, samt har härutinnan närmare
anfört följande.
De flesta av de i redogörelsen åsyftade torde redan inneha bostäder. I
många fall torde emellertid dessa vara mindre lämpligt belägna i förhållande
till tjänstgöringsorten. Utredningen inser till fullo behovet av att bostäder
anskaffas under en eller annan form för den personal, för vilken bostäder icke
kunna uppbringas inom tjänstgöringsorten närbelägna bebyggelser. Enligt
utredningens mening bör dock härvid beaktas de svårigheter, vilka uppstå för
familjer vid en förflyttning till orter, där tillgång saknas till skolor för barnen.
Bostadstvång i samband med familjefaderns tjänstgöringsförhållanden synes
i sådana fall icke böra ifrågakomma, enär det för familjen kan bli mindre kostsamt
eller åtminstone ändamålsenligare, att familjen med undantag för familjefadern
bor på ort med tillgång till skolor, under det att familjefaderns tjänstgöringsförhållanden
fordra, att denne vistas å förläggningsorten. Hans eget
bostadsbehov torde i sådant fall kunna tillgodoses genom ett enkelrum eller
en dubblett. De sålunda framförda synpunkterna syfta ävenledes till en begränsning
av byggnadsprogrammet.
Vidare kan erinras att avsikten är att i stor utsträckning uppföra familjebostäder.
I den mån gift personal vid avgång eller frånträde av anställning
kommer att ersättas med ogift sådan, torde onödigt stora bostäder vara förhanden.
Även en dylik omständighet kan mana till försiktighet med avseende
på bostadsbyggandets omfattning och karaktär.
I de fall då personal och anställda för närvarande bebo lägenheter så belägna,
att avstånden till tjänstgöringsplatsen icke böra i normala fall utgöra hinder
för tjänstens behöriga fullgörande, synas allenast starka militära krav vara
utslagsgivande vid bedömande av frågan örn uppförande av bostäder för sådan
personal i nära anslutning till etablissementen. I sådant avseende synas
möjligheter föreligga att i betydande omfattning beskära det framlagda nybyggnadsförslaget,
i ali synnerhet vad gäller flygvapnet. Byggnadsutredningen
anser sig dock böra godtaga den av representanter för detta vapen framhållna
synpunkten, att vid dess förband och verkstäder, vilka i ett flertal fall äro förlagda
på relativt stora avstånd från tätare bebyggda orter, viss personal för
flygsäkerhets- och brandskyddstjänst m. m. måste vara bosatt inom eller invid
förläggningarna, där stora ekonomiska värden äro hopade. Åtminstone i vissa
fall lämnas härigenom möjlighet för annan militär personal att utnyttja de
lediga lägenheterna.
Byggnadsutredningen har icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen,
att de uppgivna bostadsbehoven i vissa fall vore ett uttryck mera för en önskan,
att varje befattningshavare skulle erhålla en bostad av den storlek, som
enligt hittills tillämpade normer högst kunnat anvisas honom, än för ett oundgängligt
behov att erhålla en bostad. Om hela det framlagda bostadsprogrammet
skulle genomföras utan att beskäras, syntes risk föreligga, att åtskilliga
av bostäderna i framtiden skulle komma att stå obebodda. Byggnadsutredningen
ville i detta sammanhang framhålla, att tjänstebostäder föreslagits
även för personal med avlöning enligt löneplan MEx, d. v. s. extra personal,
vars anställningar kundo anses vara åtminstone i viss omfattning beroende på
behovet av arbetskraft under olika förhållanden. Därjämte finge framhållas,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
att bostadsutredningen i viss mån tagit hänsyn till önskemål från personal,
som redan disponerade bostad men önskade annan bostad i utbyte. Enligt
byggnadsutredningens mening borde dylika önskemål icke tillgodoses annat
än i trängande fall.
Byggnadsutredningen har sålunda vid granskningen av redogörelsen bibringats
den uppfattningen, att en närmare och genomgripande kontroll av de
lämnade behovssiffrorna vore oundviklig och att en sådan kontroll kunde i
väsentlig omfattning begränsa det beräknade antalet bostäder. Utredningen
förutsatte ock att så komme att ske. Statliga bostadsbyggen borde icke ifrågakomma
i fall, där förläggningsfrågan icke vore definitivt fastställd, eller där
tveksamhet ännu rådde om storleken eller organisationen av det förband, för
vars räkning bostäderna skulle vara avsedda.
Slutligen har byggnadsutredningen framhållit vikten av att de organ, som
framdeles finge försvarsväsendets bostadsfrågor om hand, förutsättningslöst
och med återhållsamhet under ovan antydda betingelser från fall till fall
prövade behovet av bostäder och på allt sätt verkade för att det statliga bostadsbyggandet
nedbringades till det minsta möjliga.
Beträffande kostnadsberäkningarna har militära byggnadsutredningen framhållit
följande.
De beräknade utgifterna för den planerade nybyggnadsverksamhetens genomförande,
motsvarande omkring 7,500 kronor per eldstad, synas, även vid
det förhållandet att dessa kostnader innesluta jämväl utgifter för utvändiga
lednings-, väg- och planeringsarbeten, vara upptagna i överkant. Utredningen
vill emellertid i det stadium, utredningsarbetet för närvarande befinner sig,
icke framställa någon erinran mot desamma.
. Byggnadsutredningen förutsätter emellertid, att den statsinstitution, åt
vilken anförtros ledningen av dessa arbeten, vidtager alla åtgärder för kostnadernas
nedbringande. Sålunda bör det byggnadsmateriel begagnas, som i
vart fall ger de lägsta byggnadskostnaderna. Enkel standard å lägenheterna
bör tillämpas. Snickeri- och inredningsdetaljer synas med fördel kunna standardiseras
för detta speciella ändamål och byggnadernas plananordningar
göras i möjligast mån ensartade. Av byggnadsutredningen utarbetade typritningar
för bostadslägenheter böra tjäna till ledning för dessa plananordningar.
Enrumslägenheter böra icke ifrågakomma utan ersättas av byggnadsutredningens
specialtyp för mindre tvårumslägenhet. Då föga sannolikhet förefinnes
för försäljning av de genom statens försorg uppförda lägenheterna som
egnahem, böra i regel särskilda kostnader icke nedläggas på ett byggnadssätt
eller en byggnadstyp, som avser att skapa dylik bebyggelse.
Efter en närmare granskning av den av bostadsutredningen för de olika
förläggningsorterna åberopade utredningen har byggnadsutredningen tillstyrkt,
att ett belopp av 12,500,000 kronor anvisas för uppförande av tjänstebostäder
för försvarsväsendets personal, förslagsvis fördelade med 3,500,000
kronor för arméns, 2,000,000 kronor för marinens och 7,000,000 kronor för
flygvapnets nybyggnader. Det borde enligt byggnadsutredningens mening
åläggas de institutioner, vilka erhölle i uppdrag att genomföra detta byggnadsprogram,
att efter ytterligare tekniska och ekonomiska utredningar i enlighet
med de förutsättningar, som byggnadsutredningen angivit, för Kungl. Maj:t
framlägga förslag till användande av sålunda anvisade medel.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Jämväl statens byggnadslånebyrå har gjort invändning mot att bostadsutredningen
vid beräkningen av bostadsbehovet tagit hänsyn till det förhållandet,
att vissa befattningshavare önskade utbyta sina bostäder, emedan dessa
till storleken icke motsvarade den standard, som borde tillkomma vederbörande.
Under hänvisning till den återhållsamhet som vore nödvändig på
grund av knappheten på material och arbetskraft ansåge byrån, att bostadsbyggande
för dylik standardhöjning tills vidare borde anstå. Bostadsutredningens
kalkyler beträffande fördelningen mellan å ena sidan statlig samt å
andra sidan kommunal och enskild byggnadsverksamhet syntes få modifieras
med hänsyn till vad erfarenheten gåve vid handen.
Statens industrikommission har anfört, att enligt vad kommissionen inhämtat
från statens byggnadslånebyrå det av bostadsutredningen beräknade
bostadsbehovet, 9,700 eldstäder, delvis inginge i det av byrån tidigare uppgivna
behovet av bostadsbyggnader att uppföras under år 1943. Byrån hade
nämligen i sina beräkningar medtagit det militära behovet av bostäder i den
mån detsamma var för byrån bekant. I förhållande till de anspråk på byggnadsmaterial,
som under år 1943 komme att ställas av det totala civila byggnadsprogrammet,
däri inberäkna! den utsträckning utöver byggnadslånebyråns
beräkningar, som bostadsbyggandet kunde väntas ernå, samt det militära programmet
för byggande av kaserner och förråd m. m. samt för eventuellt uppläggande
av föreslaget beredskapslager av byggnadsmaterial, innebure det nu
fastställda byggnadsbehovets täckande en tämligen ringa ökning. I stort sett
syntes det möjligt att möta ett sålunda ökat materialbehov. Beträffande vissa
slag av material, särskilt järnrör och radiatorer, kunde emellertid sådan
knapphet befaras uppkomma, att det trots största sparsamhet kunde visa sig
omöjligt att tillgodose ett ökat behov. Med angivna reservation syntes hinder
ur materialsynpunkt icke möta genomförandet av utredningens byggnadsprogram.
Statens arbetsmarknadskommission har framhållit, att med hänsyn till rådande
svårigheter att tillgodose arbetskraftsbehovet för skogs- och jordbruk
samt angelägenhetsprövade byggnadsarbeten största återhållsamhet syntes
böra iakttagas i fråga örn vidtagande av statliga åtgärder för påbörjande av
ytterligare byggnadsarbeten. I de av bostadsutredningen berörda fall, då befattningshavare
önskade byta ut innehavda bostäder, enär dessa icke motsvarade
den standard, som enligt gängse praxis ansetts skola tillkomma befattningshavare
med viss tjänsteställning, syntes ett uppskjutande av detta bostadsbehovs
täckande till mera normala tider vara ur det allmännas synpunkt
motiverat. Av utredningen framginge icke i vilken utsträckning det uppgjorda
bostadsanskaffningsprogrammet avsåge sådana fall.
Under framhållande av att kommissionen, som ansåge sig icke ha att avgiva
yttrande angående behovet och angelägenheten av det föreslagna bostadsbyggandet,
undersökt de möjligheter, som för närvarande syntes föreligga,
med hänsyn bland annat till redan pågående samt företrädesberättigad men
ännu ej påbörjad byggnadsverksamhet i respektive orter, att erhålla arbetskraft
i den utsträckning, som erfordrades för byggnadsprogrammets genom
-
Departementschefen.
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
förande, har kommissionen överlämnat en sammanfattning av undersökningens
resultat. Beträffande denna torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. I
samband härmed har kommissionen framhållit, att i den mån det framkommit,
att särskilda svårigheter förelåge att erhålla arbetskraft för arbeten å viss
ort, bostadsutredningen syntes böra sättas i tillfälle att i samråd med statens
byggnadslånebyrå undersöka örn bostadsbehovet oundgängligen måste tillgodoses
redan innevarande år.
Slutligen har egnahemsstyrelsen anfört, att förslaget att staten borde ikläda
sig byggnadsskyldighet först sedan alla andra möjligheter till bostadsproduktion
uttömts eller visat sig obefintliga visserligen borde tjäna till norm för
nu ifrågavarande byggnadsverksamhet. Emellertid borde utsikterna till att
försvarsorganisationen en gång skulle kunna beskäras föranleda försiktighet
vid igångsättande av mera omfattande bostadsproduktion, vem som än hade
ansvaret för produktionen. Måhända skulle en del av det nu redovisade bostadsbehovet
kunna tillgodoses genom provisoriska anordningar, vilka skulle
vara mindre kostnadskrävande och även taga i anspråk mindre arbetskraft och
byggnadsmaterial i nuvarande läge. Vidare ifrågasatte styrelsen lämpligheten
av att, såsom förordats i vissa fall, bostäder för officerare och underofficerare
byggdes på skilda områden. Det syntes även tvivelaktigt, örn den relativt
stora skillnad, som beträffande rumsantal upprätthållits mellan officerare av
olika grader, motsvarade nutida bostadsvanor.
De av mig vid anmälan av propositionen nr 70 till innevarande års riksdag
angivna och av riksdagen godkända riktlinjerna för bostadsanskaffningen
för försvarets personal innebära i huvudsak, att bostadsbehovet på de olika
förläggningsorterna främst skall tillgodoses genom kommunal eller enskild
byggnadsverksamhet. Vid uppkommande svårigheter på en viss ort beträffande
bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första hand vidtagas i syfte
att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet på orten. Endast för
det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa bör staten mera direkt engagera
sig i bostadsbyggande. Därvid böra tjänstebostäder i egentlig mening,
med bostadstvång för vederbörande befattningshavare, uppföras allenast för
personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas beskaffenhet
oundgängligen måste bo inom vederbörligt förläggningsområde
eller dess omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla något bostadstvång,
och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i princip taga
sikte på uppförande av bostäder av de typer som förekomma på den allmänna
bostadsmarknaden, uthyrningsfastigheter samt egnahem eller bostäder för
upplåtelse med bostadsrätt.
Ehuru de sålunda uppdragna riktlinjerna för den statliga bostadsproduktionen
inom försvaret varit i huvudsak vägledande för 1942 års militära bostadsutrednings
nu föreliggande utredning rörande de vägar, efter vilka försvarets
behov av bostäder den 1 oktober 1943 bör tillgodoses, vill det synas
som om det av utredningen framlagda byggnadsprogrammet kan utan olägenhet
avsevärt beskäras. Såsom av det föregående framgår innebär utredningens
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
förslag att bostäder skola anordnas — genom statlig byggnadsverksamhet
eller på annat sätt — för i stort sett alla befattningshavare, som för närvarande
antingen sakna bostad eller ock önska byta bostad på den grund att
den innehavda bostaden icke motsvarar den standard, som borde tillkomma
vederbörande. Såsom normal bostadsstandard vid nyproduktion av
bostäder för personal som saknar bostad synes därvid i regel ha förutsatts
den för tjänstebostäder med bostadstvång gällande. Örn behovet
av bostäder för försvarets personal beräknas med dessa utgångspunkter,
synes emellertid risk föreligga för att bostadsproduktionen gives en i varje
fall under nu rådande förhållanden onödigt stor omfattning. I överensstämmelse
med vad som framhållits i några av de över bostadsutredningens betänkande
avgivna utlåtandena anser jag sålunda, att i nuvarande läge bostadsbyggande
icke annat än i undantagsfall bör äga rum för att bereda befattningshavare,
som redan innehar bostad, ny bostad med högre standard. Jag
vill vidare framhålla, att ett flertal av de befattningshavare, som för närvarande
sakna bostad, säkerligen — av ekonomiska eller andra skäl — skulle
förskaffa sig bostad med mindre utrymmen eller lägre standard i övrigt än
som motsvarar tjänstebostadsstandarden, därest de ägde möjlighet att anskaffa
bostad på den allmänna hyresmarknaden. Då det här i första hand är
fråga om anskaffande av bostäder av den typ som förekommer på den allmänna
bostadsmarknaden — alltså icke örn tjänstebostäder -—- synes det icke
vara lämpligt att vid beräkningarna rörande behovet av nya bostäder
utgå från tjänstebostadsstandarden. Slutligen må anmärkas, att 1940 års
militära byggnadsordning anfört vissa andra skäl, som tala för försiktighet
med avseende å bostadsbyggandets omfattning och karaktär och som synas
vara värda beaktande. Vid en granskning av det av bostadsutredningen framlagda
utredningsmaterialet med utgångspunkt från de här anförda synpunkterna
synas de av utredningen angivna behovssiffroma kunna icke oväsentligt
reduceras, varav följer att jämväl det av bostadsutredningen framlagda
programmet för statlig byggnadsverksamhet för ändamålet bör kunna avsevärt
begränsas.
Emellertid torde statens bostadsproduktion kunna begränsas även av ett
annat skäl. Såsom i det föregående anmärkts, innebära de av statsmakterna
godtagna riktlinjerna för den statliga bostadsproduktionen på förevarande
område bland annat, att tjänstebostäder med bostadstvång böra avses allenast
för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas
beskaffenhet oundgängligen måste bo inom vederbörligt förläggningsområde
eller i dess omedelbara närhet. Sedan bostadsutredningen från de militära
myndigheterna infordrat uppgifter till ledning för ett bedömande av behovet
av bostäder i respektive förbands eller anläggningars omedelbara närhet,
har utredningen på grundval av de sålunda erhållna uppgifterna utrett
produktionsförutsättningarna på de olika orterna, varvid utredningen emellertid
uttalat, att något utredningens ställningstagande till de rent militära kravens
berättigade omfattning icke medhunnits och i huvudsak ej heller synts
vara ur kompetenssynpunkt möjligt. Uppenbart är, att frågan, vilka befatt
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
ningshavare som av militära skäl måste lia sin bostad i respektive förbands
omedelbara närhet, måste få stor betydelse vid bedömandet av den statliga
bostadsproduktionens omfattning, oavsett huruvida i de enskilda fallen väljas
tjänstebostäder med bostadstvång eller bostäder av annan typ. Kommuner
och enskilda kunna nämligen förväntas hysa större intresse för bostadsproduktion,
örn vid dennas planering hänsyn behöver tagas allenast till den allmänna
bostadsmarknaden på orten, än örn bostädernas placering i omedelbar anslutning
till en militär anläggning uppställes såsom ett oeftergivligt krav. Såsom
av den lämnade redogörelsen framgår har man inom armén och marinen
uppställt relativt begränsade krav rörande sådan särskild bostadsförläggning,
medan däremot flygvapnets anspråk i detta hänseende varit mera vittgående
och avsevärt större än som förutsatts i försvarsbeslutet. En närmare granskning
av de uppgifter härutinnan, som flygvapnets myndigheter lämnat bostadsutredningen,
har emellertid givit vid handen, att bostadsbebyggelsen i
omedelbar anslutning till de militära etablissementen synes kunna väsentligt
begränsas i jämförelse med vad flygvapnets myndigheter påyrkat och bostadsutredningen
förutsatt. Jag återkommer härtill vid behandlingen av flygvapnets
bostadsfrågor. En följd härav är tydligen, att möjligheterna att för bostadsproduktion
på flygvapnets förläggningsorter intressera kommuner och
och enskilda måste ånyo undersökas.
Militära bostadsutredningen har räknat med statlig produktion av enrumslägenheter
såsom familjebostäder men samtidigt ifrågasatt örn icke dessa borde
utbytas mot lägenheter örn två rum och kök. I enlighet med vad som anförts
i flera av de avgivna utlåtandena kan jag icke förorda, att staten uppför familjebostäder
örn mindre än två rum och kök. Detta kommer tydligen att medföra
en viss ökning av nybyggnadsvolymen. Denna ökning torde emellertid kunna
i viss mån motverkas därav, att enligt min mening statlig produktion av enkelrum
bör äga rum allenast i undantagsfall.
Beträffande den statliga produktionen av bostäder utan tjänstebostadskaraktär
vill jag, delvis i anslutning till i det föregående anförda synpunkter,
särskilt framhålla, att större bostadslägenheter böra anordnas endast då så
är oundgängligen nödvändigt. Det bör vidare beaktas, att man endast i undantagsfall
bör räkna med rumsuthyrning i andra hand. Av de angivna riktlinjerna
för bostadspolitiken torde framgå, att lägenheterna icke skola avses
för vissa bestämda befattningshavare eller personalkategorier. I enlighet
härmed bör det för försvarets personal avsedda statliga bostadsbeståndet, i
den mån det icke är av tjänstebostadskaraktär, på orter med förband eller
militära anläggningar tillhörande flera försvarsgrenar betraktas som en enhet,
något som jämväl betingas därav, att försvarets fastighetsförvaltning i framtiden
avses skola göras gemensam för samtliga försvarsgrenar. Bostäderna
böra uppföras på de ur ekonomisk synpunkt lämpligaste områdena utan hänsyn
till de särskilda förbanden. Det nu anförda bör beaktas vid planerandet
av statlig bostadsproduktion på här avsedda orter.
I anledning av vissa uttalanden från militärt håll vill jag framhålla, att vid
bedömandet av bostadsbehovet hänsyn icke bör tagas till uppgiven represen
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
tationsskyldighet. Någon höjning av bostadsstandarden av sådan anledning
bör alltså icke förekomma.
Det anförda torde giva vid handen, att fortsatta undersökningar och förhandlingar
äro erforderliga, innan slutlig ställning kan tagas till frågan, i
vilken omfattning statlig bostadsproduktion för försvarets personal måste äga
rum. I enlighet med vad som förutsatts i förenämnda proposition nr 70 böra
dessa undersökningar och förhandlingar uppdragas åt försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
vilken kan förväntas ha goda förutsättningar att på grundval
av bostadsutredningens utredningsmaterial komma till ett ur allmänna synpunkter
tillfredsställande resultat. Emellertid torde vissa frågor redan nu befinna
sig i det utredda skick, att de kunna i detalj föreläggas riksdagen. Jag
avser härvid vissa för marinen aktuella bostadsfrågor, som med hänsyn
till de speciella bostadsförhållandena på de berörda förläggningsorterna icke
torde kunna påverkas av bostadsanskaffningsnämndens ställningstagande.
Andra bostadsfrågor för marinen ävensom de för armén och flygvapnet aktu
ella bostadsproblemen torde däremot kräva ytterligare överväganden inom
bostadsanskaffningsnämnden.
Såsom förutsatts i propositionen nr 70 bör den statliga byggnadsverksamheten
för här avsedd bostadsproduktion som regel handhavas av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd. Å orter, där behov av tjänstebostäder i egentlig
mening anses föreligga, torde det i många fall vara lämpligt, att nämnden
uppför samtliga bostadslägenheter och att sedermera en prövning verkställes
i vad mån lägenheterna böra upplåtas med bostadstvång. Detta utesluter icke
att i de fall, då bostäder måste uppföras inom militära kasernetablissement
eller andra militära anläggningar, bostadsproduktionen då så prövas lämpligt
utföres av vederbörande militära förvaltningsorgan. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att i dessa hänseenden meddela närmare bestämmelser.
Förvaltningen av de av bostadsanskaffningsnämnden uppförda bostäderna
— liksom av de av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och
Karlsborg — skall enligt den för nämnden utfärdade instruktionen handhavas
av nämnden. Det synes böra övervägas, örn icke nämnden borde övertaga
förvaltningen jämväl av vissa bostadsbyggnader, som för närvarande förvaltas
av de militära förvaltningsorganen men som enligt de i det föregående
uppdragna riktlinjerna för statens bostadspolitik inom försvaret icke böra
utnyttjas såsom tjänstebostäder med bostadstvång. För att vinna en klarare
överblick över försvarets bostadsbestånd och avkastningen därav kan det måhända
befinnas lämpligt, att de av nämnden förvaltade byggnaderna överföras
till en särskild delfond av försvarsväsendets fastighetsfond.
Av det föregående torde framgå, att det i nuvarande läge icke är möjligt att
exakt beräkna medelsbehovet för nästa budgetår för uppförandet av bostäder
för försvarets personal. Endast beträffande vissa mindre delar av det föreliggande
bostadsprogrammet kan medelsbehovet för närvarande bedömas. Enär
en allvarlig bostadsbrist är rådande på ett flertal förläggningsplatser och det
synes sannolikt, att staten på vissa orter till undanröjande därav måste själv
producera bostäder, lärer Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande
Bihang till riksdagens protokoll 19d3. 1 sami. Kr 287. liss 43 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
att, med anlitande av de i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga
2) under försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslagen
till vissa byggnadsarbeten m. m., inom vissa av riksdagen
för de särskilda försvarsgrenarna fastställda belopp ställa erforderliga medel
till förfogande för uppförande av bostäder enligt de av statsmakt-erna fastslagna
riktlinjerna ävensom för anskaffande av för ändamålet erforderlig mark.
Kostnaderna för ifrågavarande bostadsproduktion — reducerade till prisläget
den 1 juli 1941 -— böra, i den mån de avse uppförande av bostäder inom
militära kasemetablissement eller anläggningar eller eljest avse tjänstebostäder,
anses belasta den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen. I
den mån bostäder uppföras av de typer, som förekomma på den allmänna
bostadsmarknaden — bostäder av egnahemstyp, för upplåtelse med bostadsrätt
samt i hyreshus -—- böra emellertid kostnaderna, såsom i samband med försvarsbeslutet
förutsatts, icke inräknas i nyssnämnda kostnadsram. Frågan
örn sistnämnda anläggningars slutliga finansiering torde böra upptagas till
omprövning, sedan utgångspunkt vunnits för en beräkning av medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål. Det torde då vara lämpligt att anvisa särskilda
anslag till anläggningarna. Av dessa anslag bör utgå ersättning till de nyssnämnda
investeringsanslagen för de utgifter för ändamålet, som må ha bestritts
från dessa men ej böra slutligt inräknas i den för 1942 års försvarsbeslut
angivna kostnadsramen.
Jag övergår nu till behandlingen av bostadsfrågorna för de olika försvarsgrenarna,
varvid jag avser att upptaga verkstadsnämndens bostadsproblem till
behandling i samband med redogörelsen för arméns motsvarande frågor.
Det må slutligen anmärkas, att omfattningen av byggnadsverksamheten
under nästa budgetår givetvis även måste bliva beroende av tillgången på
arbetskraft och material.
Arméns och verkstadsnämndens bostadsfrågor.
1941 års för svar sutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa
i runt tal 1,650,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för arméns personal. I 1942 års försvarsbeslut beräknades
motsvarande kostnader till omkring 1,500,000 kronor jämte administrationskostnader
m. m. För bostäder vid verkstadsnämndens anläggningar
upptogos icke några medel i försvarsutredningen eller försvarsbeslutet.
De bostäder, för vilka medel beräknades i försvarsbeslutet, avsågos huvudsakligen
för underofficerare och förvaltningspersonal samt, beträffande några
förläggningsorter, jämväl ett fåtal officerare.
Vid anmälan av propositionen nr 222 till innevarande års riksdag, angående
vissa byggnadsföretag för armén och marinen m. m., anförde jag, att
jag i avvaktan på att slutlig ställning kunde tagas till de av militära bostads
utredningen behandlade frågorna ansåge mig böra som regel bortse från bostadsfrågorna.
Emellertid upptog jag till behandling vissa med de i propositionen
behandlade byggnadsföretagen sammanhängande frågor om anordnande
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
av tjänstebostäder samt beräknade i anslutning därtill medel för viss bostadsbebyggelse,
i flertalet fall under framhållande av att ytterligare utredning
genom bostadsanskaffningsnämnden eller på annat sätt syntes erforderlig.
I propositionen nr 222 ha i enlighet härmed beräknats medel för nedan
angivna bostäder.
Norrbottens regementes jägarbataljon (Kiruna). Bostadsrum för ogifta
officerare och underofficerare samt bostäder för maskinist, eldare och husmor.
Göta pansarlivgardes kompani på Gotland (Visby). Bostäder för underofficerare.
Bergslagens artilleriregemente (Kristinehamn). Ombyggnad av två befintliga
byggnader samt nybyggnad för väbel, maskinist, två eldare, en husmor
och två husmödrar.
Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland (Visby). Bostäder för
förvaltningspersonal.
Göteborgs luftvämskår (Göteborg). Bostäder för förvaltningspersonal.
Luleå luftvämskår (Luleå). Bostäder för förvaltningspersonal.
Luftvärnsmobiliseringscentral. Bostad för underofficer.
Mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår. Bostad för underofficer.
Göta trängkårs kompani i Nora. Bostäder för underofficerare och förvaltningspersonal.
Mobiliseringscentraler för trängkårerna. Bostäder för underofficerare.
Stabsmobiliseringscentraler i II. och V. militärområdena. Bostäder för
underofficerare.
Skånska luftvärnskåren (Malmö) och Sundsvalls luftvämskår (Sundsvall).
Bostäder för förvaltningspersonal.
Kostnaderna för här berörda bostäder ha uppskattats till, inberäknat administrationskostnader
m. m., i runt tal sammanlagt 990,000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1942, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 omkring
915,000 kronor. Därtill komma kostnaderna för anordnande av bostadsram
för ogifta officerare och underofficerare i Kiruna, vilka ingå i planerade expeditions-
och mässbyggnader och därför icke kunna exakt angivas.
1942 års militära bostadsutredning har beträffande arméns bostadsfråga inledningsvis
anfört, att i den föreliggande redogörelsen vissa förband och försvarsanläggningar
ansetts böra utelämnas. Så vore fallet beträffande hela
Stockholms garnison, inom vilken särskilda åtgärder för bostadsanskaffning
syntes komma att erfordras endast i fråga örn ett begränsat antal befattningshavare
och först i samband med förbandens utflyttning till Järvafältet.
Skånska pansarregementet hade icke medtagits, enär bostadstillgången i
Hälsingborg för närvarande syntes ganska tillfredsställande samt en fullständig
överblick över bostadsbehovet ännu ej kunnat erhållas, enär förbandet
vore nyuppsatt. Artilleriskjutskolan vid Skillingaryd hade ansetts böra utelämnas,
intill dess ställningstagande skett till förslaget örn skolans förflyttning.
Vad angår behovet av bostäder vid verkstadsnämndens fabriker har bo
stadsutredningen anfört, att det enligt utredningens mening icke framkommit
något bostadsbehov, som borde föranleda statligt bostadsbyggande, vid någon
annan anläggning än ammunitionsfabriken i Karlstad.
Såsom av bilaga A framgår har bostadsutredningen beräknat bostadsbe
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
hovet för arméns personal den 1 oktober 1943 till 4,242 eldstäder, av vilka
979 eldstäder beräknats skola byggas av staten och återstoden, 3,263 eldstäder,
av andra. De sammanlagda kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras
av staten, ha uppskattats till 7,774,000 kronor, varav 200,000 kronor för
markförvärv.
Verkstadsnämndens bostadsbehov har uppskattats till 750 eldstäder, av
vilka staten ansetts böra uppföra 110 och återstoden, 640 eldstäder, förutsatts
skola byggas av andra. Kostnaderna för den statliga bostadsproduktionen för
verkstadsnämnden ha beräknats till 663,000 kronor.
Beträffande bostadsfrågorna på de orter, där bostadsutredningen räknat
med statlig produktion av bostäder, föreligger i huvudsak följande utredning.
Revinge (Södra skånska infanteriregementet). liostadsutredningen har angivit
behovet av nya bostäder till 8 fyrarums-, 21 trerums-, 6 tvårums- och 10 enrumslägenheter,
vilka samtliga ansetts böra byggas av staten. Kostnaderna
för ifrågavarande bostäders uppförande ha beräknats till 1,290,000 kronor.
Utredningen har i ämnet anfört i huvudsak följande.
Regementschefen har framhållit som ett önskemål, att den för Revinge avsedda
personalen icke placeras med Revinge som ordinarie tjänstgöringsort,
förrän dels gjord framställning om Revingeheds hänförande till ortsgrupp C
vunne Kungl. Maj:ts bifall, dels antalet bostäder medgåve konstant förläggning
därstädes. Han vill i stället föreslå att samtliga befattningshavare på
aktiv stat vid regementet tills vidare placerades i Ystad. Viss del av personalen
skulle sedermera av regementschefen beordras till tjänstgöring i Revinge,
varunder terminslön samt förplägnads- och förläggningsersättning eller
motsvarande naturaförmåner finge utgå.
Utredningen har dock, utan att ta ställning till själva sakfrågan, ansett sig
böra utgå ifrån, att den personal, som av arméstaben, efter regementschefens
hörande, uppgivits såsom erforderlig vid Revinge den 1 oktober 1943, även
kommer att placeras med Revinge såsom ordinarie tjänstgöringsort. Samtliga
kårer inom regementet ha tillfrågats örn intresset för att i Revinge anskaffa
egnahem. Man har emellertid, såsom för närvarande kunnat väntas,
överhuvud taget uttalat sig mot denna tanke. Annan enskild eller kommunal
bostadsproduktion kan icke heller påräknas inom stationssamhällena Revinge
och Harlösa (cirka 2 kilometer från Revinge). Under sådana förhållanden
torde bostäder för personalen i Revinge icke kunna anskaffas, med mindre
staten uppför byggnaderna.
Lämplig tomtmark finnes i kronans ägo. Officersbostäderna torde sålunda
kunna förläggas invid vägen Revingehed—Revingeby station, cirka 600 meter
öster örn Revingeby. Bostäder för underofficerare och gifta furirer föreslås placerade
invid vägen Revingehed—Harlösa mellan kasernområdet och vägskälet
vid Kinnevad. För övriga bostäder kan plats beredas invid Revingeby station.
För officerare, underofficerare och gifta furirer skulle bostädernas sammanförande
till större hyreshus otvivelaktigt innebära den mest ekonomiska
lösningen. Då emellertid dylika hus bland annat bomme att allt för mycket
bryta mot traktens byggnadssätt, synes det vara bättre att för ifrågavarande
personalkategorier uppföra två- och fyrfamiljshus eller radhus, övrig personal
torde bliva mera bofast på platsen, och det är därför icke otänkbart att
det trots vederbörandes nuvarande inställning kan komma att småningom
Kungl. Maj.ts proposition nr 287. 21
uppstå efterfrågan på egnahem i vissa fall. Det synes därför lämpligt att för
denna kategori uppföra enfamiljshus.
Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har anfört, att bostadsbehovet
kunde minskas med 18 eldstäder, inrymda i tvenne mangårdsbyggnader, som
enligt beslut av 1942 års riksdag förvärvats i samband med markköp för utvidgning
av regementets övningsfält vid Revinge. Nybyggnadskostnaderna för
Revinge borde därför numera angivas till 1,152,000 kronor, vartill dock
borde läggas 120,000 kronor, vilka beräknats erforderliga för nödvändiga
iståndsättningsarbeten inom de 32 lägenheter, som funnes i nyssnämnda
mangårdsbyggnader ävensom vissa andra av staten förvärvade byggnader
vid Revingehed. Totalt borde sålunda byggnadskostnadema för Revingehed
beräknas till (1,152,000 + 120,000=) 1,272,000 kronor. Emellertid
borde viss försiktighet iakttagas beträffande nybebyggelse därstädes, särskilt
i vad anginge familjebostäder, intill dess de förhållanden, som av regementschefen
påtalats, blivit reglerade. För en återhållsamhet i fråga örn bostadsbyggande
i Revinge talade även exempelvis de ogynnsamma skolförhållandena
på orten.
1940 års militära byggnadsutredning har likaledes berört skolfrågan och
därom anfört, att befattningshavare med barn i skolåldern sannolikt föredroge
att bosätta sig i Lund eller annan närbelägen ort med undervisningsanstalter.
Avståndet mellan Lund och Revinge vore icke längre än omkring 25 kilometer
och bussresa mellan dessa orter toge icke fullt en timme. Det syntes
böra undersökas, örn icke enkelrum eller i vissa fall dubbletter kunde anordnas
såsom bostäder åt befattningshavare vid regementets förläggning i Revinge,
vilkas familjer vore bosatta å annan plats.
Ljungby hed (Herrevadsklosters remontdepå). Bostadsutredningen, som beräknat
behovet av nya bostäder till 3 tvårumslägenheter att uppföras av staten för
en kostnad av 63,000 kronor, har anfört, att lägenheterna syntes kunna uppföras
i form av radhus å kronans mark invid remontdepån.
1940 års militära byggnadsutredning har hänvisat till ett över arméförvaltningens
anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 avgivet, den 23 december 1942
dagtecknat utlåtande, i vilket byggnadsutredningen tillstyrkt ombyggnad av
ett bostadshus för tre familjer och nybyggnad av bostadshus för en familj.
Utredningen har avstyrkt uppförande av andra bostadsbyggnader än som sålunda
förordats.
Sundsvall och Åstön (Sundsvalls luftvärnskår). Bostadsutredningen har beräknat
behovet av nya bostäder i Sundsvall till 1 femrumslägenhet samt 4
fyrarums-, 22 trerums- och 5 tvårumslägenheter, varjämte å Åstön räknats med
1 trerums- och 1 tvårumslägenhet, 1 dubblett och 5 enkelrum. Utredningen
har förutsatt att allenast bostäderna å Åstön skulle uppföras av staten. Kostnaderna
därför ha beräknats till 112,000 kronor.
Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.
Enligt vad som meddelats från Sundsvalls drätselkammare torde man till
den 1 oktober 1943 kunna räkna med att få bostad i staden endast under förut
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
sättning, att lägenhet inköpes i bostadsföreningshus. Luftvärnspersonalen
torde i allmänhet sakna medel för den erforderliga kontanta insatsen, 1,000
ä 2,000 kronor, och förfrågan har skett, huruvida icke lån å motsvarande belopp
kan erhållas från staten. På Åstön förfogar kronan över lämplig byggnadsmark.
De lägenheter, som redovisats såsom erforderliga därstädes, föreslås
byggda med 1 enfamiljshus örn tre rum och kök och 1 flerfamiljshus
gemensamt för övriga lägenheter.
Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har framhållit, att det vid bedömande
av den ifrågasatta bostadsbebyggelsen å Åstön syntes nödvändigt
att beakta platsens avskilda läge och vidtaga undersökningar rörande eventuella
andra möjligheter för ordnande av ifrågavarande personals bostadsbehov.
Jämväl 1940 års militära byggnadsutredning har uttalat betänkligheter mot
den föreslagna bostadsbebyggelsen å Åstön, varvid framhållits, att örn bostäder
uppfördes på Åstön, en följd därav syntes bliva, att staten även måste
upprätthålla trafik mellan ön och fastlandet för de på ön stationerade befattningshavarna
och deras familjer. Kostnaderna därför skulle bliva betydande
och knappast motsvara fördelarna av att ha personal bosatt på ön. Erforderlig
vakthållning av förråd m. m. syntes kunna ordnas på annat sätt. Utredningen
ställde sig därför tveksam rörande förslaget örn uppförande av
bostäder på Åstön.
Axvall (Skövde försvarsområde och Skaraborgs pansarregemente). Bostadsutredningen
har beräknat behovet av nya bostäder i Axvall till 1 trerumslägenhet,
3 tvårums- och 5 enrumslägenheter för försvarsområdet samt 1 tvårumslägenhet
och 3 enrumslägenheter för pansarregementet. Bostäderna ha förutsatts
skola uppföras av staten för en kostnad av tillhopa 240,000 kronor.
Utredningen har i ämnet anfört följande.
Erforderliga bostäder för försvarsområdet och pansarregementet böra uppföras
gemensamt. Lämplig tomtmark finnes i kronans ägo.
Flertalet lägenheter äro av så liten typ, att en enfamiljshusbebyggelse
knappast blir ekonomiskt fördelaktig. Utredningen ville därför preliminärt
förorda, att endast en trerumslägenhet inrymmes i enfamiljshus, medan två
tvårumslägenheter sammanföras till ett tvåfamiljshus och fyra enrumslägenheter
förläggas till ett fyrafamiljshus.
1940 års militära byggnadsutredning har med hänsyn till de betydande förråds-
och verkstadslokaler, som skulle förläggas till Axvall, ansett erforderligt,
att personal för vård och tillsyn ständigt funnes tillgänglig på orten. Då det
icke syntes vara möjligt att för hela den erforderliga personalen anskaffa
bostäder i byggnader, uppförda genom enskild eller kommunal försorg, tillstyrkte
byggnadsutredningen utförandet av de föreslagna bostäderna.
Karlsborg (Karlsborgs luftvärnsregemente, Andra intendenturkompaniet, arméns
Intendenturförråd i Karlsborg, Karlsborgs tygstation, arméförvaltningens tygdepartements
provskjutningscentral, ammunitionsfabriken i Karlsborg samt fastighetsförvaltningen
i Karlsborg). Till anordnande av bostäder för försvarets personal
i Karlsborg ha under de senaste åren anvisats flera anslag. Sålunda anvisade
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
1941 års riksdag (skrivelse nr 364, punkten 14:o) på Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 267 (sid. 26 ff) framlagda förslag ett anslag av 2,000,000 kronor,
vilket avsågs för uppförande av 40 lägenheter för personal vid Västgöta flygflottilj
och 43 lägenheter för personal vid tygstationen och ammunitionsfabriken.
Vidare avsåg ett av samma riksdag (skrivelse nr 512, punkten 10:o),
på Kungl. Maj:ts i propositionen nr 344 (sid. 26 ff) framlagda förslag anvisat
anslag av 1,300,000 kronor bland annat uppförande av 24 bostadslägenheter
för Västgöta flygflottiljs personal. Därjämte har innevarande års riksdag
(skrivelse nr 25, punkten 22:o) på Kungl. Maj:ts i propositionen nr 2 (sid.
142 ff) framlagda förslag anvisat ett anslag av 540,000 kronor till anordnande
av bostäder för viss personal i Karlsborg. Sistnämnda anslag har avsetts för
uppförande av 27 lägenheter för personal vid ammunitionsfabriken.
Slutligen må anmärkas, att i propositionen nr 163 till innevarande års riksdag
(sid. 45 ff) beräknats medel för ett antal tjänstebostäder vid ammunitionsfabriken
i Karlsborg, som verkstadsnämnden äskat medel till i skrivelse den
7 december 1942. Vid anmälan av sistnämnda proposition anförde jag emellertid
beträffande den av nämnden föreslagna tjänstebostadsbebyggelsen, att
särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn nödvändigheten att genomföra
ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram och att därvid borde beaktas
möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av egnahem. Jag framhöll,
att den utredning, som i dessa hänseenden erfordrades, borde ankomma
på försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya bostäder till, vid luftvärnsregementet
8 fyrarums-, 23 trerums- och 36 tvårumslägenheter samt 19 enkelrum,
vid intendenturkompaniet och intendenturförrådet 2 fyrarums-, 6 trerums-
och 6 tvårumslägenheter, vid tygstationen 1 femrumslägenhet samt 2
trerums- och 3 tvårumslägenheter, vid provskjutningscentralen 1 sexrums-, 1
femrums- och 1 fyrarumslägenhet samt 4 trerums- och 5 tvårumslägenheter,
vid ammunitionsfabriken 2 sexrums- och 2 femrumslägenheter, 1 fyrarumslägenhet,
11 trerums- och 9 tvårumslägenheter samt 8 enkelrum samt vid fastighetsförvaltningen
1 trerumslägenhet.
I detta sammanhang må anmärkas, att utredningen vid behandlingen av
flygvapnets bostadsfrågor förordat uppförande genom statens försorg av 3
trerums- och 14 tvårumslägenheter för Västgöta flygflottilj i Karlsborg.
Det sammanlagda nybyggnadsbehovet i Karlsborg har beräknats till 551 eldstäder,
vilka samtliga förutsatts skola uppföras av staten för en kostnad av
3,950,000 kronor, varav 2,909,000 kronor för armén, 663,000 kronor för verkstadsnämnden
och 378,000 kronor för flygvapnet. Av de för armén beräknade
kostnaderna avse omkring 200,000 kronor markförvärv.
Bostadsutredningen har rörande arméns bostadsfrågor i Karlsborg anfört
i huvudsak följande.
För luftvärnsregementet har räknats med utrymning av de utdömda lägenheterna
i slutvärnet.
Beträffande provskjutningscentralen har framhållits, att skjutningar måste
kunna hållas när som helst under dygnet, för tillvaratagande av de tillfällen,
då de meteorologiska förhållandena äro så lämpliga som möjligt för olika slags
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
skjutning. Följaktligen måste chefen för centralen och dennes närmaste man
kunna vid olika tidpunkter på dygnet i sina bostäder mottaga underställd
personal för instruktion m. m. Med anledning härav anses dessa officerare
ha behov av ett extra rum vardera, att till hälften användas som tjänsterum.
De 27 lägenheter för ammunitionsfabriken och tygstationen, till vilka medel
begärts i propositionen 1943: 2 ha icke medräknats. Det för ammunitionsfabriken
redovisade bostadsbehovet avser sålunda dels 1 sexrumslägenhet
(genom ombyggnad av Kungsvillan), 1 femrumslägenhet, 2 trerumslägenheter
och 1 tvårumslägenhet, för vilka verkstadsnämnden begärt anslag hos Kungl.
Majit den 7 december 1942, dels 8 tvårumslägenheter och 8 enkelrum, vilka
beräknas kunna erhållas genom ombyggnad av bostadshus nr II och den ena
Parkvillan.
Kronan förfogar över lämplig byggnadsmark dels inom fästningen, dels i
Norra skogen och vid Västgöta flygflottilj samt dels slutligen i själva samhället.
Den sistnämnda marken står under statens järnvägars förvaltning.
I Karlsborg har genom egnahemsstyrelsen uppförts ett stort antal friliggande
enfamiljshus. Härmed synes behovet av lämpliga egnahemsbostäder
komma att vara fyllt för lång tid framåt. Ett fortsatt byggande av enfamiljshus
torde därmed ur stadsplanesynpunkt och ekonomisk synpunkt icke böra förordas.
De nya bostäderna böra i första hand placeras inom fästningen i den
utsträckning, marktillgången medgiver. I andra hand bör kronans (statens
järnvägars) mark inom samhället så långt möjligt kunna tas i anspråk. Tomtmarken
invid flygflottiljen bör, i den mån den är lämplig, utnyttjas före Norra
skogen.
Vid den nya bebyggelsen böra flera lägenheter sammanföras i varje hus.
Beträffande den statliga bostadsbebyggelsen i Karlsborg må vidare anmärkas,
att bostadsutredningen vid behandlingen av bostadsbehovet för Västgöta
flygflottilj framhållit, att de för flottiljens personal uppförda enfamiljs
husen i Norra skogen vore belägna på relativt stort avstånd från flottiljen och
lämpade sig i viss mån bättre för personal från ammunitionsfabriken och tygstationen.
Under sådana förhållanden vore det tänkbart att låta de bostäder,
som nu skulle uppföras utanför fästningen men inom samhället eller invid
flottiljen, få helt eller delvis disponeras av personal från flottiljen. I stället
skulle de 62 trerumslägenheter i Norra skogen, som för närvarande disponerades
av flottiljpersonal, i motsvarande mån övertagas av personal från armén
och verkstadsnämnden.
Arméchefen har framhållit, att bostäderna borde placeras så att de icke
inkräktade på det redan begränsade utrymmet i fråga örn övningsterräng.
1940 års militära byggnadsutredning har anfört i huvudsak följande.
Det torde icke råda någon tvekan örn att bostadsbrist föreligger i Karlsborg
och att därjämte ett flertal äldre bostäder därstädes äro av så undermålig beskaffenhet,
att de icke längre böra utnyttjas för ändamålet. Det synes sålunda
vara erforderligt, att ett betydande antal bostäder uppföres genom statens försorg.
En väsentlig inskränkning i det av bostadsutredningen föreslagna byggnadsprogrammet
synes dock vara möjlig.
Beträffande intendenturkompaniet och intendenturförrådet kan utredningen
icke tillstyrka, att de för hithörande personal avsedda bostäderna, tillsammans
omfattande 52 eldstäder, komma till utförande, förrän det beslutits, att förbandet
och anstalten skola kvarligga.
De för chefen för provskjutningscentralen och dennes närmaste man föreslagna
extra rummen, avsedda att jämväl användas som tjänsterum, böra enligt
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
byggnadsutredningens mening icke anordnas. Vederbörande befattningshavare
synas nämligen utan avsevärd olägenhet kunna mottaga underställd
personal i sina expeditionslokaler.
Det föreslagna antalet bostäder synes sålunda i första hand kunna minskas
med (52 + 2=) 54 eldstäder. Härtill kommer, att genom den ifrågasatta utflyttningen
av intendenturkompaniet och intendenturförrådet ett antal bostäder
torde bliva lediga.
Återstående del av det föreslagna byggnadsprogrammet synes icke böra
komma till utförande i sin helhet i förevarande sammanhang, utan bör detsamma
med iakttagande av de synpunkter, byggnadsutredningen tidigare anfört,
successivt realiseras i den mån ytterligare erfarenheter giva vid handen,
att så är erforderligt. Utredningen anser sig böra föreslå, att beslut nu fattas
örn uppförande av bostäder, inrymmande omkring hälften av det föreslagna
antalet eldstäder.
Försvar sväsendets verkstadsnämnd, som anfört, att de på verkstadsnämnden
belöpande kostnaderna rätteligen borde uppskattas till 653,000 kronor, har
beträffande den av bostadsutredningen ifrågasatta överföringen av vissa bostäder
i Norra skogen från flygvapnets till arméns eller ammunitionsfabrikens
personal framhållit, att avståndet från Norra skogen till ammunitionsfabriken
utgjorde omkring 3 kilometer eller ungefär samma avstånd som mellan Norra
skogen och Västgöta flygflottilj. Det syntes verkstadsnämnden icke vara tillfredsställande,
örn ytterligare personal flyttades dit. Enligt nämndens mening
vore det synnerligen önskvärt, örn den bebyggelse, som förutsattes komma till
stånd å statens järnvägars mark vid samhället, kunde upplåtas åt viss del av
ammunitionsfabrikens personal.
Rosersberg (Infanteriskjutskolan). Bostadsutredningen har anfört, att infanteriskjutskolans
chef uppgivit bostadsbehovet den 1 oktober 1943 till 2 femrums-
och 6 fyrarumslägenheter för officerare, 2 trerumslägenheter för underofficerare
samt 2 tvårumslägenheter, 1 dubblett och 1 enkelrum för MEooch
MEx-personal, varjämte en ny chefsbostad om sex rum och kök komme
att erfordras, därest enligt föreliggande förslag den nuvarande chefsbostaden
omändrades till expedition. Kostnaderna för ifrågavarande bostadsbebyggelse,
vilken förutsatts skola utföras av staten, ha beräknats till 456,000
kronor, därav 56,000 kronor för eventuell chefsbostad.
Arméchefen har anfört, att av infanteriskjutskolans chef anmält behov av
bostäder vitsordades. Beträffande officerare byggde beräkningarna dock på
att vissa befattningshavare hade bostad i Stockholm och gjorde dagliga resor
till och från Rosersberg. Det vore i hög grad önskvärt, att samtlig på skolans
stat upptagen personal kunde beredas bostad i Rosersberg, vilket borde beaktas
vid en kommande byggnadsetapp. Det ytterligare antal befattningshavare,
som därvid skulle behöva bostäder på platsen, vore — medräknat
arméns gasskyddsskola — omkring 12 officerare.
Strömsholm (Ridskolan). Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya
bostäder vid ridskolan till 4 fyrarums- och 6 tvårumslägenheter. Bostäderna
ha ansetts böra uppföras av staten, och kostnaderna därför ha beräknats till
266,000 kronor.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.
Det redovisade bostadsbehovet avser behovet, sådant det beräknas kvarstå,
sedan av riksdagen beslutat fastighetsutbyte mellan ridskolan och Utnäslöts
hingstdepå genomförts och överlåtelse av Utnäs gård till ridskolan kommit
till stånd. Bostäderna kunna placeras på av kronan innehavd mark i
ridskolans omedelbara närhet. Lägenheterna synas lämpligen kunna fördelas
på två tvåfamiljshus med fyrarumslägenheter och tre tvåfamilj shus med tvårumslägenheter.
1940 års militära byggnadsutredning har erinrat örn att utredningen i
utlåtande den 23 januari 1942 angående fördelning av dispositionsrätten till
viss mark och vissa byggnader vid Strömsholm mellan ridskolan och hingstdepån
(se propositionen 1942: 270, sid. 37 f.) tillstyrkt anordnande av vissa
bostäder. Då utredningen ställde sig tveksam rörande behovet av att ytterligare
bostäder uppfördes på platsen genom statens försorg, ansåge sig utredningen
böra avstyrka anordnandet av de av bostadsutredningen föreslagna
bostäderna, i den mån de icke tillstyrkts i ovannämnda utlåtande, så mycket
mer som det enligt uppgift övervägdes att minska remontantalet vid ridskolan
genom överflyttning av viss del av detsamma liksom ock en del av skolans
verksamhet till annan ort.
Boden (Norrbottens regemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente
samt Bodens ingenjörkår). Bostadsutredningen har beräknat behovet av
nya bostäder i Boden till 14 fyrarumslägenheter, 99 trerumslägenheter, 4
dubbletter och 18 enkelrum eller tillhopa 492 eldstäder. Utredningen har räknat
med att 392 eldstäder skulle uppföras av andra än staten, medan staten skulle
uppföra 25 trerumslägenheter, av vilka 11 avsetts för Norrbottens regemente,
3 för Norrbottens artillerikår, 6 för Bodens artilleriregemente och 5 för Bodens
ingenjörkår. Kostnaderna för den statliga bostadsproduktionen ha beräknats
till 850,000 kronor.
Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.
Bostadsbristen i Boden är för närvarande stor. Visserligen pågår en
livlig byggnadsverksamhet som staden söker ytterligare stimulera genom dels
förmedling av tertiär- och tilläggslån, dels subvention med 160 kronor per
eldstad, men såväl myndigheterna som kommendanten hålla ändock icke
för troligt, att bostadsbehovet skall kunna helt täckas genom enskild byggnadsverksamhet.
Kommendanten har förordat, att staten som bidrag till täckande av försvarets
bostadsbehov skall låta uppföra 30 lägenheter örn tre rum och kök
på det s. k. Sveafältet invid Soldatgatan. Stadens myndigheter ha därjämte
föreslagit, att kronan gratis skulle upplåta tomtmark å Sveafältet invid Soldatgatan
för sådan personal vid försvarsväsendet i Boden, som önskade uppföra
egnahem. Staden komme i så fall att förmedla tertiär- och tilläggslån till
dessa egnahemsbyggare samt subventionera byggandet med 160 kronor per
eldstad. Staden komme likaså att ombesörja erforderliga ledningars framdragande.
Utredningen finner visserligen intet vara i och för sig att erinra mot den
föreslagna markupplåtelsen till egnahemsbyggare. Emellertid utgöras de i
detta sammanhang bostadsbehövande av officerare och underofficerare, vilka
kunna riskera förflyttningar, och det har vid förfrågan befunnits att endast
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.
27
åtta underofficerare, vilka samtliga övergått till arvodesbefattningar och varav
en del redan förflyttats söderut, velat förvärva egnahem. Utredningen håller
därför icke för troligt, att den ifrågasatta markupplåtelsen, som eventuellt
bör ske, i någon nämnvärd grad kan komma att bidraga till bostadsbristens
avhjälpande.
Med hänsyn härtill anser sig utredningen böra förorda, att staten under
år 1943 för de olika truppförbanden sammanlagt låter uppföra 25 trerumslägenheter,
varav omkring 7 skulle avses för officerare och resten för underofficerare.
Bostäderna torde böra placeras på kronans mark invid Soldatgatan å det
såväl av kommendanten som stadens myndigheter förordade Sveafältet.
Såväl gator som ledningar finnas invid området, och det torde kunna
träffas överenskommelse med staden örn ledningarnas ytterligare framdragande.
Enär, såsom nämnts, officerare och underofficerare endast i enstaka fall
väntas vilja förvärva egnahemsbostäder, och då därjämte kronans tillgång
på lämplig tomtmark är knapp med hänsyn till önskvärdheten av att visst
avstånd hålles mellan bostadsbebyggelsen och de olika sprängämnesförråden
inom fästningen, synes enfamiljshus icke vara en lämplig byggnadsform. I
stället vill utredningen förorda radhus, varigenom försäljande av lägenheten
med tomt möjliggöres, utan att allt för mycket mark därigenom förbrukas.
Arméchefen har under hänvisning till vad kommendanten i Boden anfört
framhållit, att bostadsutredningen syntes ha överskattat möjligheterna att
genom enskild byggnadsverksamhet fylla det trängande behovet av lägenheter.
1940 års militära byggnadsutredning har tillstyrkt uppförande i första
hand av bostäder, omfattande omkring hälften av det föreslagna antalet eldstäder,
samt närmare anfört följande.
Såsom bostadsutredningen framhållit är bostadsbristen i Boden för närvarande
betydande. Då emellertid en livlig byggnadsverksamhet pågår på
orten genom enskilt initiativ, vilket staden genom vittgående ekonomiskt
understöd söker stimulera, synes statens bostadsproduktion här böra i väsentlig
grad beskäras.
Enär såsom i redogörelsen påpekats intresset för närvarande av egnahem
är minimalt och således det antal bostäder, som kan försäljas, i högsta grad
begränsat, ifrågasätter byggnadsutredningen, örn det icke vore ekonomiskt
mer fördelaktigt att i stället för radhus uppföra flerfamiljshus av i staden
vanlig typ, åtminstone på de platser, som ansluta till redan befintlig privat
bebyggelse.
Kiruna (Jokkmokks och Kiruna försvarsområden samt Norrbottens jägarbataljon
i Kiruna). Bostadsutredningen har beräknat behovet av nya bostäder till 1
femrumslägenhet samt 5 fyrarums-, 5 trerums- och 2 enrumslägenheter för
försvarsområdena ävensom 1 femrumslägenhet samt 4 fyrarums-, 10 trerumsoch
6 tvårumslägenheter, 2 lägenheter örn 1 rum och kokvrå samt 17 enkelrum
för jägarbataljonen. Kostnaderna för uppförande av dessa bostäder ha beräknats
till sammanlagt 1,588,000 kronor, av vilket belopp 175,000 kronor respektive
180,000 kronor belöpa på bostäder, som avsetts skola inrymmas i
en försvarsområdesstabsbyggnad respektive i jägarbataljonens kasernetablissement.
Utredningen har i ämnet anfört i huvudsak följande.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
I stabsbyggnaden Ilar fortifikationsstyrelsen beräknat inrymma bostäder
för försvarsområdesbefälhavaren samt stabscheferna vid försvarsområdena.
Beträffande dessa lägenheter har framhållits som önskvärt, att de, med hänsyn
till att relativt omfattande representationsskyldighet beräknas ifrågakomma,
förses med vardera ett rum utöver den för vederbörande lönegrader normala
bostadsstandarden. Utredningen har icke tagit hänsyn härtill.
Vidare har fortifikationsstyrelsen vid uppförandet av kasernbyggnaderna
beräknat kunna där anordna vissa bostäder, nämligen 4 enkelrum för officerare
i officersmässbyggnaden, 6 enkelrum för underofficerare i underofficersmässbyggnaden
samt bostäder för maskinist, eldare, husmor och vice husmor i en
särskild byggnad.
Kiruna municipalsamhälle har, med hänsyn till den periodvis inträffande
stora arbetslösheten och härav förorsakade rubbningar på bostadsmarknaden,
förklarat sig ovilligt att på något sätt bidraga till bostadsbyggnadsanskaffning
för försvarsväsendets personal. Någon enskild bostadsverksamhet kan ej
heller påräknas. Bostadsbrist råder för närvarande i Kiruna, och staten torde
under sådana förhållanden icke undgå att låta uppföra de för försvaret erforderliga
bostäderna.
Lämplig tomtmark äges av kronan. Någon del av den mark, som synes böra
tagas i anspråk, arrenderas av Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, som
emellertid torde vara villigt att avstå från arrenderätten.
Det har ansetts uteslutet, att befattningshavare vid försvarsväsendet skirlle
för närvarande önska förvärva eget hem i Kiruna. Detta förhållande kan dock
på grund av gifte i orten m. m. komma att med tiden ändras beträffande en
mindre del av de anställda, vilket bör beaktas vid val av bostadstyper. Önskemål
ha vidare framkommit örn att de blivande bostadsbyggnaderna för försvarsväsendets
personal måtte till sin typ i möjligaste mån ansluta sig till
hustyperna i omgivningen. Bebyggelsen utgöres där av enfamiljs- och i några
fall tvåfamiljshus. Det synes utredningen, som örn även för den nya bebyggelsen
en- och tvåfamiljshus vöre lämpliga, förutom då det gäller lägenheter
örn ett rum och kök samt enkelrum, vilka böra sammanföras till större enheter.
Arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse, som vitsordat angelägenheten
av att bostäder i tillräckligt antal genom statens försorg snarast komma till
uppförande i Kiruna, har beträffande den för försvarsområdesbefälhavaren
avsedda lägenheten anfört, att enligt vad styrelsen under hand inhämtat från
arméstaben nämnde befattningshavare regelmässigt avsåges inneha överstelöjtnants
tjänstegrad. Under sådana förhållanden borde för denne avsedd
lägenhet utgöra 6 rum och kök i överensstämmelse med vederbörligen fastställd
bostadsstandard.
1940 års militära byggnads t redning har tillstyrkt, att de av bostadsutredningen
förordade bostäderna i Kiruna komma till utförande. Uppförandet
av de av fortifikationsstyrelsen föreslagna bostäderna i stabsbyggnaden och
kasernbyggnaderna borde emellertid uppdragas åt nämnda myndighet.
Såsom under avsnittet Allmänna synpunkter anmärkts har arméchefen i
sitt utlåtande över bostadsutredningens betänkande ifrågasatt, om vissa i betänkandet
upptagna större orter, där svår bostadsbrist konstaterats, verkligen
vore i stånd att producera det antal bostäder, som utredningen förutsatt. Exempel
på dylika orter vore framförallt Boden, Hässleholm, Kalix, Karlstad,
Kristianstad, Linköping, Luleå, Skövde, Sollefteå, Umeå, Visby, Örebro och
Östersund.
29
Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 287.
Å andra sidan Ilar 1940 års militära byggnadsutredning på grundval av vad
utredningen i sitt yttrande anfört ansett sig kunna förorda en sådan begränsning
av den av bostadsutredningen föreslagna statliga bostadsproduktionen,
att allenast 3,500,000 kronor skulle erfordras för lösandet av arméns och verkstadsnämndens
bostadsfrågor.
Beträffande här berörda frågor kan jag i huvudsak hänvisa till vad jag
anfört under avsnittet Allmänna synpunkter. Jag utgår sålunda från att frågorna
rörande uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens
personal under beaktande av vad jag där anfört underkastas ytterligare undersökning
genom försvarets bostadsanskaffningsnämnd, varefter det efter förslag
av denna bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa definitivt program
för bostadsbyggandet. Beträffande de särskilda förläggningsorterna må här
blott anföras vissa ytterligare synpunkter, som böra beaktas under det fortsatta
utredningsarbetet.
I avvaktan på säkrare kännedom örn i vilken omfattning personalen vid
Södra skånska infanteriregementet kommer att tilldelas Revingehed som ordinarie
förläggningsort och visar sig villig att där bosätta sig bör återhållsamhet
iakttagas, såvitt rör uppförande av bostäder å nämnda ort. Huruvida de
av staten förvärvade äldre byggnaderna böra ombyggas till tjänstebostäder
bör bliva beroende av örn sådana ombyggnadsarbeten kunna beräknas bliva
räntabla. Innan förslag rörande sådana ombyggnadsarbeten upprättas, bör
verkställas undersökning, örn icke åtminstone vissa av bostadshusen kunna uthyras
till regementets personal i befintligt skick.
Såsom jag i annat sammanhang, vid behandlingen av frågan örn Skånska
pansarregementets förläggning, kommer att framhålla, kan icke för närvarande
bedömas, i vilken omfattning verksamheten å Herrevadsklosters remontdepå
vid Ljungbyhed kommer att nödvändiggöra nybyggnadsarbeten vid
depån. På grund därav böra inga nya bostäder anordnas vid depån under
nästa budgetår.
Med hänsyn bland annat till vad som anförts i fortifikationsstyrelsens och
1940 års militära byggnadsutrednings yttranden ställer jag mig i hög grad
tveksam till den av bostadsutredningen föreslagna bostadsbebyggelsen å
Åstön. Vid den ytterligare utredning, som skall utföras genom bostadsanskaffningsnämnden,
bör därför särskilt undersökas, huruvida icke bostadsfrågan
för luftvärnskåren kan lösas på ett lämpligare sätt.
Av utredningen framgår icke vilka befattningshavare som avsetts skola erhålla
bostad i Axvall, och jag kan därför icke bedöma behovet av den föreslagna
bostadsproduktionen å nämnda ort. Med hänsyn till det korta avståndet
till Skara synes möjligheten att begränsa den statliga bostadsproduktionen
vid Axvall icke utesluten.
Det framlagda byggnadsprogrammet för Karlsborg synes kunna reduceras
icke blott med hänsyn till vad som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter
utan jämväl på den grund, att det icke synes uteslutet, att Andra
intendenturkompaniet och arméns intendenturförråd i Karlsborg, av vilka det
Departement schefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
förstnämnda för närvarande utnyttjar en förläggning av mera provisorisk
karaktär, i framtiden kunna komma att förflyttas från Karlsborg. Med hänsyn
därtill synes en viss försiktighet böra iakttagas i fråga om uppförande av nya
bostäder å orten. Uppenbart är dock, att en avsevärd statlig bostadsproduktion
är erforderlig för avhjälpande av den svåraste bostadsbristen. Beträffande
frågan örn storleken av de för viss personal vid provskjutningscentralen
avsedda lägenheterna hänvisar jag till vad jag under avsnittet Allmänna synpunkter
anfört rörande bostadsstandarden. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att träffa avgörande rörande det av bostadsutredningen väckta förslaget,
att vissa till flygvapnets personal upplåtna bostäder å Norra skogen skulle i
stället disponeras av personal tillhörande armén eller ammunitionsfabriken.
Med uppförandet av bostäder i Rosersberg för inf an terisk jutskolans personal
torde utan alltför stora olägenheter kunna ytterligare anstå.
Jag kommer att i annat sammanhang föreslå, att med den av 1942 års riksdag
beslutade utbyggnaden av ridskolan vid Strömsholm skall anstå i avbidan
på nämnare utredning rörande omfattningen av ridskolans verksamhet. Med
hänsyn därtill böra tydligen inga nya bostäder anordnas vid skolan.
Mot den föreslagna statliga bostadsproduktionen i Boden synes i och för
sig intet vara att erinra.
Frågan örn ordnandet av bostadsfrågorna i Kiruna kompliceras i viss mån
därav, att jag vid anmälan av propositionen nr 222 till innevarande års riksdag
icke ansett mig böra tills vidare räkna med uppförande av stabsexpeditionsbyggnad
i Kiruna. Vid den fortsatta utredningen inom bostadsanskaffningsnämnden
bör tydligen beaktas, förutom vad som anförts under avsnittet
Allmänna synpunkter, jämväl detta förhållande. Såsom redan anmärkts ha
i nyssnämnda proposition nr 222 beräknats medel för de bostadsrum, som
skulle inrymmas i jägarbataljonens kasernetablissement.
Medelsbehovet under nästa budgetår för uppförande av bostäder för armén
och verkstadsnämnden kan tydligen, med hänsyn såväl till vad under avsnittet
Allmänna synpunkter anförts som till de begränsningar i byggnadsprogrammet,
som jag här förordat, icke oväsentligt nedskäras. Att för närvarande exakt beräkna
medelsbehovet för de olika förläggningsortema är uppenbarligen omöjligt.
I enlighet med vad under nyssnämnda avsnitt anförts torde Kungl.
Maj:t böra erhålla bemyndigande att med anlitande av det i årets statsverksproposition
under arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond
äskade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. för armén
och verkstadsnämnden låta uppföra bostäder, för vilka medel icke äskats i
annat sammanhang, inom en kostnadsram, som under beaktande av vad i det
föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att uppförande av bostäder för arméns och verkstadsnämndens
personal jämte erforderliga markförvärv må, i enlighet
med de grunder som i det föregående angivits och inom
en sammanlagd kostnadsram av 3,000,000 kronor samt i den mån
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
medel därför icke äskats i annat sammanhang, äga rum med anlitande
av det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bilaga 2, punkten 1) under försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, för budgetåret 1943/44 äskade
investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.
Marinens bostadsfrågor.
1941 års försvarsutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa i
runt tal 5,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för marinens personal. 1 1942 års försvarsbeslut beräknades
motsvarande kostnader, efter vissa i propositionen 1942: 210 förordade begränsningar,
till omkring 3,785,000 kronor jämte administrationskostnader m. m.
1942 års militära bostadsutredning har beträffande marinens bostadsfrågor
inledningsvis anfört, att marinförvaltningen anmält bostadsbehov endast för
Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente i Vaxholm
och Oscar Fredriksborg, Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår
i Fårösund, Hårsfjärdens depå i Vitså samt Gustavsviks örlogsdepå i
Högsjö. Utredningen hade inskränkt undersökningarna till att gälla dessa förband
och platser.
Såsom av bilaga A framgår har bostadsutredningen beräknat bostadsbehovet
för marinens personal den 1 oktober 1943 till 945 eldstäder, av vilka 639 beräknats
skola byggas av staten och återstoden, 306 eldstäder, av andra. De
sammanlagda kostnaderna för de bostäder, som skulle uppföras av staten, ha
uppskattats till 4,104,000 kronor, varav 83,000 kronor för markförvärv.
Jag övergår nu till de särskilda av bostadsutredningen berörda bostadsfrågorna,
varvid jämväl i övrigt tillgänglig utredning i samma frågor torde böra
framläggas. I anslutning till redogörelsen för frågan örn vissa ombyggnadsarbeten
å Eindön torde böra upptagas till behandling uppkommen fråga örn anläggande
av vattenledning för militära anläggningar å Eindön och Stenslätten
samt för Afholms stad.
Gustavsvik (Gustavsviks örlogsdepå). Försvarsutredningen beräknade för bostadslägenheter
vid Gustavsviks örlogsdepå ett belopp av 465,000 kronor. I
1942 års försvarsbeslut upptogs emellertid för ändamålet allenast ett belopp av
200,000 kronor.
I sin i propositionen nr 222 till innevarande års riksdag närmare omförmälda
skrivelse den 10 februari 1943 beräknade marinför vältning en för bostadslägenheter
vid Gustavsvik ett belopp av 453,000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1941 (jämte 37,000 kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anmärktes,
att beloppet avsåg bostäder inom kasernområdet för 1 major, 3 kaptener,
2 löjtnanter och 13 underofficerare men ej för maskinist, eldare, kasernuppbördsman,
väbel, sjuksyster eller husmor.
1942 års militära bostadsutredning har beräknat behovet av bostäder vid
örlogsdepån den 1 oktober 1943 till 1 femrumslägenhet, avsedd för depåchefen,
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
4 trerumslägenheter och 1 tvårumslägenhet, av vilka den förstnämnda beräknats
skola uppföras av staten, medan de övriga lägenheterna förutsatts skola
byggas av andra. Kostnaderna för femrumslägenhetens uppförande ha beräknats
till 54,000 kronor.
Utredningen har anfört, att Högsjö kommun förklarat sig beredd att sörja
för anskaffning av samtliga under nästa budgetår erforderliga bostäder med
undantag av depåchefsbostaden. Denna syntes kunna förläggas inom depåns
område.
1940 års militära byggnadsutredning har i utlåtande över bostadsutredningens
betänkande anfört, att byggnadsutredningen ställde sig tveksam
rörande lämpligheten att nu uppföra den föreslagna depåchefsbostaden genom
statens försorg.
Härnösand (Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement).
För svar sutredningen beräknade för bostadslägenheter i Härnösand 75,000 kronor,
vilket belopp i 1942 års försvarsbeslut nedsattes till 37,500 kronor.
Marinförvaltningen upptog i sin skrivelse den 10 februari 1943 för ändamålet
ett belopp av 56,500 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte 4,500
kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anfördes, att beloppet avsågs
för uppförande av bostäder för 2 uppbördsman samt 4 enkelrum för underofficerare.
Bostadsutredningen har beräknat behovet av bostäder i Härnösand till 1
sexrumslägenhet, 5 fyrarums-, 13 trerums-, 12 tvårums- och 3 enrumslägenheter
samt 1 dubblett och 11 enkelrum. Samtliga lägenheter ha förutsatts skola uppföras
av andra än staten.
Ilitsa (Hårsfjärdens depå). I försvarsutredningen och 1942 års försvarsbeslut
beräknades för bostäder vid Hårsfjärdens depå 100,000 kronor, varav 50,000
kronor för officersbyggnad och 50,000 kronor för underofficersbyggnad.
I propositionen 1943:2 framlades förslag till ordnande av depåns förläggning
å Märsgarn, avseende jämte annat tillgodoseende av det av försvarsutredningen
beräknade bostadsbehovet, varefter i propositionen 1943:222 för
budgetåret 1943/44 beräknades medel för ifrågavarande ändamål.
Marinförvaltningen upptog i sin skrivelse den 10 februari 1943 därutöver ett
belopp av 152,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte 12,000 kronor
för prisstegring intill den 1 juli 1942) för tjänstebostäder för depåns personal
vid Yitså. Beloppen avsågos för tillgodoseende av följande bostadsbehov.
Uppbördsman vid sporthallen .......................................... 2 rum och kök
Tillsynsman för minförråd................................................ 3 » » »
Biträde till denne, minhantverkare .................................... 2 » » »
Uppbördsman för oljeförrådet, kolförrådet, elektriska ladd
ningsstationerna
m. m................................................. 2 » » »
Fyra kvinnliga telefonister i en lägenhet bestående av fyra
mindre sovrum samt gemensamt dagrum och kök............... 5 » » »
För detta ändamål hade marinförvaltningen i skrivelse den 30 juni 1942
hemställt örn anvisande av 155,000 kronor.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
1940 års militära byggnadsutredning ansåg sig i utlåtande den 18 juli 1942
icke kunna motsätta sig att bostäder uppfördes för ifrågavarande personal.
Emellertid framhöll byggnadsutredningen önskvärdheten av att bostadsbebyggelsen
uppdelades i mindre enheter spridda i terrängen, varvid familj ebostä
derna borde inrymmas i byggnader enligt utredningens standardritningar nr 16
och 17. Därest tillgången på mark vore för knapp för uppförande av flera
byggnader, ville utredningen icke motsätta sig, att bostäderna förlädes i en
gemensam byggnad. Utredningen ansåg dock, att byggnadsvolymen skulle
kunna något minskas och att vissa andra förenklingar skulle kunna vidtagas i
marinförvaltningens förslag, varför en medelsanvisning örn allenast 135,000
kronor tillstyrktes.
Genom beslut den 31 juli 1942 anmodade Kungl. Majit marinförvaltningen
att taga byggnadsfrågan under förnyat övervägande.
Till åtlydnad härav anförde marinför vältning en i skrivelse den 27 augusti
1942 angående tilläggsstat för marinen för budgetåret 1942/43 — efter att ha
tagit del av militära byggnadsutredningens utlåtande samt med understrykande
av att samma behov av tjänstebostäder alltjämt förelåge och med tiden bleve
allt angelägnare — att förslaget till bostadsfrågans lösande av sparsamhetsskäl
utarbetats med tanke på samtliga bostäders inrymmande i en enda byggnadskropp.
Marinförvaltningen ansåge det icke möjligt att med beaktande av kravet
på sparsamhet föreslå uppdelning av lägenheterna i flera byggnader. Övriga av
militära byggnadsutredningen framförda synpunkter kunde icke godtagas.
En minskning av byggnadskroppens volym, som av utredningen förutsatts,
kunde icke utan stora olägenheter ur trevnads- och byggnadsteknisk synpunkt
åstadkommas och medförde icke någon besparing. På grund därav hemställde
marinförvaltningen att för ändamålet måtte å tilläggsstat för budgetåret 1942/43
anvisas det i skrivelsen den 30 juni 1942 angivna beloppet, 155,000 kronor.
1940 års militära byggnadsutredning anförde i förnyat utlåtande den 21 september
1942 i huvudsak följande.
De av utredningen föreslagna standardritningarna vore nu kostnadsberäknade.
Därvid hade kostnaderna angivits för lägenhet örn tre rum och kök enligt
standardritning nr 16 till 25,000 kronor och för lägenhet örn två rum och kök
enligt standardritning nr 17 till 21,000 kronor, allt oberäknat kostnader för
yttre ledningar. Enligt marinförvaltningens förslag upptoge bostaden för tele
fonister en yta av omkring 80 kvadratmeter eller samma yta som bostad örn tre
rum och kök enligt standardritning nr 16. Kostnaderna för denna bostad borde
därför kunna beräknas till samma belopp som denna eller 25,000 kronor.
Kostnaderna för de av marinförvaltningen avsedda bostäderna kunde alltså,
om de utfördes såsom utredningen ifrågasatt, beräknas till sammanlagt (21,000
+ 25,000 + 21,000 + 21,000 + 25,000 =) 113,000 kronor.
Härtill komme kostnader för yttre ledningar, omkring 12,000 kronor. De
sammanlagda kostnaderna skulle alltså begränsas till 125,000 kronor.
Örn bostäderna anordnades på nu angivet sätt, ökades trevnaden för befattningshavarna.
Pör statsverket kunde driftskostnaderna sänkas, om befattningshavarna
själva skötte eldningen. Enligt vad utredningen numera erfarit, syntes
mark finnas tillgänglig för uppförande av byggnader enligt utredningens nu
skisserade förslag, varför utredningen saknade anledning att närmare ingå på
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.
list 43
3
34 Kungl. Maj-.ts proposition nr 2S7.
marinförvaltningens kritik av utredningens synpunkter på den av ämbetsverket
föreslagna byggnaden.
Även för det fall, att samtliga bostäder inrymdes i en byggnad, borde ett
anslag av 125,000 kronor vara tillräckligt. Framhållas borde, att marinförvaltningens
kostnadsuppgifter syntes motsvara ett kvadratmeterpris av cirka 400
kronor, under det att ett motsvarande pris av omkring 300 kronor syntes vara
tillräckligt.
På grund därav tillstyrkte byggnadsutredningen med ändring av sitt tidigare
förslag att för ändamålet skulle anvisas högst 125,000 kronor.
Med anledning av vad militära byggnadsutredningen framhållit anförde
marinförvaltningen i utlåtande den 23 december 1942 följande.
I avsikt att utröna medelsbehovet för den händelse en mera spridd bebyggelse
komme till utförande hade marinförvaltningen utarbetat och kostnadsberäknat
förslag i denna riktning. Därvid hade, för att såvitt möjligt inskränka
medelsbehovet, det av utredningen föreslagna uppförandet av 5 mindre byggnader
modifierats till att omfatta endast 3 byggnader. Detta hade dessutom
varit nödvändigt med hänsyn till den begränsade förekomsten av för bebyggelse
lämplig mark inom kronan tillhörigt område. Enligt detta marinförvaltningens
alternativa förslag skulle dels ett radhus i enplansutförande inrymmande
tre bostäder om 2 rum och kök med tillhörande källarutrymmen, dels
en bostad för uppbördsman om 3 rum och kök samt dels en bostad för telefonister
med sovhytter och vardagsrum jämte kök komma till utförande. I radhuset
avsåges äldre befattningshavare, vilka icke beräknades ha minderåriga
barn, erhålla bostäder, varför större olägenheter med föreslaget byggnadssätt
icke behövde uppkomma. Byggnadernas planlösning och placering franninge
av skrivelsen bifogade ritningar. Detta förslag innebure jämfört med marinförvaltningens
tidigare förslag obetingade fördelar ur trevnadssynpunkt, varjämte
en bebyggelse åstadkommes, som bleve bättre ägnad att överföras i enskild ägo,
örn förhållandena så skulle göra det lämpligt och nödvändigt. Kostnaderna för
bebyggelse enligt detta alternativa förslag bleve dock större än om bostadsproblemet
skulle ha lösts genom uppförande av endast en byggnad. Kostnaderna,
som detaljberäknats enligt prisläget den 1 juli 1942, kunde beräknas utgöra,
enligt en i skrivelsen intagen sammanställning, tillhopa 164,000 kronor,
varav omkring 11,600 kronor för sprängningskostnad, 2,600 kronor för schanning
och åt er fy lin in g, 2,200 kronor för vattenledning och 5,300 kronor för planering
och vägar.
Med hänsyn till den relativt ringa kostnadsskillnaden mellan marinförvaltningens
ursprungliga förslag, kostnadsberäknat till 155,000 kronor, och det
senare förslaget, beräknat till 164,000 kronor, vore ämbetsverket av den upp
fattningen, att det senare alternativet borde äga företräde.
1942 års militära bostadsutredning anförde i utlåtande den 3 februari 1943
i huvudsak följande.
Utredningen hade samrått med chefen för kustflottan och chefen för marinförvaltningens
fortifikationsavdelning, vilka framhållit, att ifrågavarande bo
städer vore nödvändiga för tjänstens bedrivande. Någon kommunal eller enskild
byggnadsverksamhet syntes icke vara att förvänta vid Vitså. Utredningen
ansåge sig därför böra tillstyrka, att bostäderna uppfördes genom
.statens försorg.
Kronans mark vid Vitsa vore mycket bergig och sålunda ur grundläggningsoch
ledningssynpunkt svårbearbetad. Den föreslagna byggnadsplatsen syntes
visserligen vara vald på lämpligast möjliga plats inom området, men nämnda
förhållande medförde, att sprängning måste ske så gott som för allt källar
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
utrymme och för alla ledningar. Oaktat största möjliga sparsamhet med källarutrymmen
iakttagits, komme byggnader, uppförda å den föreslagna byggnadsplats^
att bliva mycket dyra, varför det av marinförvaltningen beräknade
beloppet 164,000 kronor syntes bliva erforderligt, därest bebyggelsen genomfördes
i enlighet med marinförvaltningens förslag.
Utredningen hade därför undersökt möjligheterna att förvärva annan lämpligare
byggnadsmark i närheten och därvid funnit, att Hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsförening i Stockholm u. p. a. (HSB), som ägde mark omedelbart
norr örn Västerhaningevägen, gränsande intill kronans mark, vore villig försälja
omkring 4,000 kvadratmeter synnerligen lämplig byggnadsmark, delvis
åkermark och delvis skogsmark, till ett pris av 2 kronor 50 öre per kvadratmeter.
Inom detta område läge för närvarande sopstationen för Årsta havsbad,
vilken dock föreningen förklarat sig vilja förflytta till annan plats. Chefen för
kustflottan hade efter besök på platsen förklarat, att han funnit området en
aning sankt och möjligen svårt att dränera men att han eljest intet hade att
erinra. Utredningen hade därför låtit närmare undersöka höjd- och avrinningsförhållandena
och konstaterat, att dränering lätt och billigt kunde åstadkommas
från den avsedda byggnadsplatsen under det att den omkring 100
meter öster därom belägna ängsmarken för närvarande bleve översvämmad
höstar och vårar. Som föreningen uppgivit sig ämna upplåta tomtplatser jämväl
å sistnämnda ängsmark och denna vore högt belägen i förhållande till
havsytan, syntes det endast vara en tidsfråga, när hela området bleve dränerat.
Utredningen hade jämväl undersökt möjligheterna att något minska lägenheternas
storlek. Vid tillämpningen av en utrymmesstandard liggande något
över det minimum, som av statens byggnadslånebyrå tillämpats i samband
med tertiärlånegivningen, kunde de erforderliga bostadsytorna uppskattas
enligt följande.
För 3 rum och kök (enligt marinförvaltningen 84 kvm) ..................... 72 kvm
För 2 rum och kök (enligt marinförvaltningen 64.c kvm) .................. 58 »
För 1 rum, 4 sovhytter och kök (enligt marinförvaltningen 92.4 kvm) 82 »
Enligt utredningens mening syntes det vara önskvärt dels att en av de
tre lägenheterna om 2 rum och kök direkt anslötes till enkelrumsbyggnaden
för telefonister, varigenom de på dagarna sysselsatta telefonisterna bereddes
hjälp med eldning m. m., dels att källarutrymmena, som å det här föreslagna
området syntes kunna erhållas utan större sprängningsarbeten, utökades.
Med sålunda föreslagna förändringar hade kostnaderna beräknats på följande
sätt.
1.
Bostäder för uppbördsmän:
Kronor
2 lägenheter örn 2 rum och kök ..........................
....... 116 kvm
41,700
Bostad för uppbördsman:
1 lägenhet örn 3 rum och kök .............................
....... 72 »
23,700
3.
Bostad för uppbördsman och för telefonister:
1 lägenhet örn 2 rum och kök
4 sovhytter med 1 rum och kök ..........................
....... 140
48,600
4.
Marklösen ..................................................
10,000
5.
Yttre ledningar m. m.........................................
8,000
132,000
Administration, oförutsett och diverse .....................
8,000
Summa 140,000
I sitt betänkande den 17 mars 1943 har bostadsutredningen räknat med
uppförande av — förutom nyssberörda lägenheter — ytterligare 3 trerumslägenheter
samt 2 enkelrum. De sålunda föreslagna lägenheterna borde in
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
rymmas i två byggnader, den ena med 2 trerumslägenheter, den andia med
1 trerumslägenhet och 2 enkelrum. Kostnaderna för samtliga lägenheter vid
Vitsa ha beräknats till 253,000 kronor, varav 18,000 kronor för markförvärv.
1940 års militära byggnadsutredning har i utlåtande över bostadsutredningens
betänkande avstyrkt uppförande av flera bostäder vid Vitså än de av
marinförvaltningen tidigare begärda, varvid anförts, att den mest skriande
bostadsbristen därmed syntes bliva täckt, enär marinförvaltningen, som borde
ha ingående kännedom om bostadsbehovet på platsen, så sent som i augusti
1942 gjort sin framställning i ämnet.
Vaxholm och (lindön (Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente).
Försvarsutredningen beräknade för ombyggnad och modernisering
av tjänstebostäder 198,000 kronor, för tjänstebostad för chefen för kustartilleriförsvaret
65,000 kronor samt för nya tjänstebostäder för officerare och
underofficerare 1,760,000 kronor. Därjämte upptogs ett belopp av 425,000
kronor för utbyggnad av värmecentral m. m. vid Vaxholms kustartilleriregementes
förläggning ävensom 100,000 kronor respektive 35,000 kronor för utvändiga
ledningar respektive planering och vägar.
I 1942 års försvarsbeslut förutsattes en begränsning av nybyggnadsprogrammet
beträffande tjänstebostäder för officerare och underofficerare, och
för detta ändamål upptogs sålunda ett belopp av allenast 760,000 kronor.
1942 års riksdag beräknade för här ifrågavarande ändamål (skrivelse nr 376)
efter därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 270 framlagt förslag för
budgetåret 1942/43 tillhopa 600,000 kronor, därav 200,000 kronor för modernisering
och ombyggnad av tjänstebostäder samt 400,000 kronor för nybyggnad
av sådana bostäder.
I skrivelse den 27 augusti 1942 äskade marinförvaltningen 175,000 kronor
å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 samt 155,000 kronor å riksstaten för
budgetåret 1943/44 för utbyggnad av värmecentral m. m. vid Vaxholms kustartilleriregementes
förläggning. I anslutning därtill anfördes bland annat
följande till belysande av frågan om ombyggnad av tjänstebostäder.
Försvarsutredningen hade vid beräkningen av medelsbehovet för utbyggnad
av värmecentralen m. m. uteslutit sådana byggnader, som till följd av det skick,
i vilket de befunnit sig, då icke ansetts ägnade att användas som tjänstebostäder.
Det för ombyggnad och modernisering av tjänstebostäder beräknade
beloppet hade avsetts bland annat för iståndsättande av ett 30-tal lägenheter,
så att dessa bleve användbara för uthyrning åt underofficerare. Därvid måste
även tidigare som mindre lämpliga ansedda bostadsbyggnader tagas i anspråk.
Det hade synts ämbetsverket önskvärt att icke skapa ett bostadsbestånd av
av allt för oenhetlig karaktär, varför det ifrågasatts att i samband med planerade
ombyggnadsarbeten även låta utföra värme- och sanitetstekniska installationer
i större utsträckning än vad tidigare förutsatts. Sålunda hade en undersökning
av kostnaderna för värme- och sanitetstekniska installationer inom
samtliga för framtida användning avsedda byggnader inom Vaxholms kustartilleriregementes
förläggning nyligen företagits och medelsbehovet för detta
utvidgade program beräknats till 615,000 kronor. I denna summa inginge
därvid de mindre byggnadskostnader, som förorsakades av håltagningar, kakelugnsrivningar,
installationer av w. c. m. m.
Kungl. Majlis proposition nr 287.
37
Av försvarsutredningens betänkande syntes framgå, att fråga vore om utbyggnad
av en särskild värmecentral för Vaxholms kustartilleriregemente. I
verkligheten syntes de topografiska förhållandena icke medgiva, att ett
sådant förfarande, bleve ekonomiskt. Antalet eldningsställen borde dock, så
långt ske kunde, inskränkas, vilket också bleve fallet genom de planerade åtgärderna,
vilka syftade till att sammanföra byggnaderna i grupper, som vardera
försåges med en mindre värmecentral.
För närvarande vore bristen på tjänstebostäder för underofficerare särskilt
svår och hyresmöjligheterna i Vaxholms stad helt uttömda. Bortsett från de
lättnader, som föreslagen egnahemsbebyggelse eller enskild byggnadsverksamhet
jämte i propositionen 1942: 210 förutsatt uppförande av nya tjänstebostäder
bomme att medföra, måste en omfattande ombyggnad av äldre tjänstebostadsbyggnader
komma till stånd. Sålunda borde det överskott av femoch
sexrumslägenheter, som nu förefunnes, uppdelas i mindre enheter, samtidigt
som äldre byggnader iståndsattes.
1942 års militära bostadsutredning anförde i utlåtande den 30 december
1942, att de av marinförvaltningen för värmecentral m. m. för budgetåren
1942/43 och 1943/44 äskade anslagen syntes berättigade. Bostadsutredningen
upplyste därvid, att inom Stockholms kustartilleriförsvar funnes ett överskott
på 22 lägenheter örn sex rum och kök, medan däremot stor brist förelåge beträffande
mindre lägenheter. Avsikten vore att uppdela de stora lägenheterna,
som i samband därmed skulle förses med värmeledning och sanitära installationer.
I sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 upptog marinförvaltningen
följande belopp enligt prisläget den 1 juli 1941 såsom erforderliga för här
ifrågavarande ändamål, nämligen för värmecentral m. m. 380,000 kronor, för
ytterligare utbyggnad av värmecentraler 170,000 kronor, för ombyggnad och
modernisering av tjänstebostäder 540,000 kronor, för nybyggnad av dylika
bostäder 605,000 kronor samt för tjänstebostad för chefen för kustartilleriförsvaret
65,000 kronor. För prisstegringar intill den 1 juli 1942 beräknades tillkomma,
för värmecentralen 45,000 kronor, för ytterligare utbyggnad av värmecentraler
20,000 kronor samt för ombyggnad och modernisering av tjänstebostäder
60,000 kronor. Av de anmälda byggnadsbehoven angavs ombyggnad och
modernisering av tjänstebostäder tillhöra angelägenhetsgrupp I (jämför propositionen
1943: 222 sid. 115 ff), medan utbyggnaden av värmecentralen m. m.
hänfördes till angelägenhetsgrupp II och ytterligare utbyggnad av värmecentraler
ävensom tjänstebostaden för chefen för kustartilleriförsvaret hänfördes
till angelägenhetsgrupp III. Av det för nybyggnad av tjänstebostäder beräknade
beloppet, 605,000 kronor, vilket angavs såsom allenast approximativt beräknat,
hänfördes 200,000 kronor, avseende bostäder vid Vaxholms kustartilleriregemente,
till angelägenhetsgrupp I. Återstoden avsåg bostäder för uppbördsmän
i ytterområdena och fördelades med 218,000 kronor på angelägenhetsgrupp I
och 187,000 kronor på angelägenhetsgrupp II. För utvändiga ledningar samt
planering och vägar upptogos samma belopp som i försvarsutredningens betänkande,
eller 100,000 kronor respektive 35,000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941. Merkostnader på grund av prisstegring funnos icke angivna beträffande
sistnämnda arbeten. Marinförvaltningen upptog slutligen i ange
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
lägenhetsgrupp III ett belopp av 835,000 kronor (jämte 85,000 kronor för prisstegring
under tiden den 1 juli 1941-—den 1 juli 1942) för vattenledning för
militära anläggningar på Rindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad.
I avvaktan på prövningen av övriga bostadsfrågor upptog jag vid anmälan
av propositionen 1943:222 icke till behandling frågorna rörande utbyggnad
av värmecentraler m. m., ombyggnad, modernisering och nybyggnad av tjänstebostäder
samt vattenledning. Beträffande utvändiga ledningar samt planering
och vägar anförde jag, att jag med hänsyn till att tjänstebostadsfrågan först i
ett senare sammanhang kunde komma under bedömande saknade möjlighet
att då taga ställning till de föreliggande medelsäskandena.
Beträffande frågan örn nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostäder
föreligger numera följande utredning.
I sitt betänkande den 17 mars 1943 har bostadsutredningen beräknat behovet
av bostäder för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente
till 15 fyrarums-, 47 trerums- och 77 tvårumslägenheter samt
23 enkelrum. Utredningen har räknat med att Vaxholms stad skulle uppföra
4 trerums- och 19 tvårumslägenheter av egnahemstyp å Rindön samt 25 tvårumslägenheter
av samma typ å Vaxön. Återstoden av bostadsbehovet har
ansetts böra tillgodoses genom statlig produktion. Kostnaderna härför ha
av utredningen beräknats till 1,868,000 kronor, varav 1,028,000 kronor för örn
byggnadsarbeten och 840,000 kronor för nybyggnader.
Utredningen har framhållit, att frågan, huruvida Vaxholms stads nybyggnadsprogram
skulle kunna genomföras, vore beroende av örn dels nödigt antal
egnahemspekulanter anmälde sig, dels vattenförsörjningen å Rindön säkerställdes
medelst av marinförvaltningen föreslagen ledning från Värmdön
under Oxdjupet. Det finge sålunda betraktas som ovisst, örn egnahemsbebyggelsen
i fråga bomme till stånd, men utredningen hade dock räknat med
att så skulle bli fallet.
Beträffande det bostadsbehov, som skulle tillgodoses genom statlig byggnadsverksamhet
har utredningen anfört följande.
15 fyrarums-, 30 trerums- och 13 tvårumslägenheter samt 23 enkelrum beräknades
kunna åstadkommas genom ombyggnad av fem befintliga bostadshus.
Det återstående bostadsbehovet, som sålunda uppginge till 13 trerums- och 20
tvårumslägenheter och 10 enkelrum, borde täckas genom nybyggnader.
I detta sammanhang borde framhållas, att en del underofficerare och underbefäl
bebodde gamla arbetarbostäder, som funnes kvar från den tid, då området
innehades av en industri. Dessa bostäder vore olämpligt belägna tätt
invid kaserner och uppställningsplats samt för övrigt av mycket låg standard.
Utredningen hade visserligen räknat med att de tills vidare skulle kunna utnyttjas,
så länge nuvarande av kriget föranledda förhållanden vore rådande,
men de borde inom en nära framtid ersättas med nybyggnader.
Bostadsbehovet för kollektivanställda vid verkstaden å Rindön hade under
pågående omorganisation av verkstaden icke med säkerhet kunnat fastställas.
Det beräknades dock tills vidare kunna i huvudsak fyllas genom kommunal
och enskild byggnadsverksamhet.
Det största bostadsbehovet förelåge bland personalen på Rindön, och
byggnadsverksamheten borde följaktligen framför allt förläggas till denna ö.
Lämplig tomtmark funnes i kronans ägo. Nybyggnaderna föresloges placerade
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
i anslutning till befintliga underofficersbostäder mellan kasernerna oell
exercisfältet. Ledningar funnes framdragna intill det föreslagna området.
Utredningen ville framhålla betydelsen av att den av marinförvaltningen
föreslagna vattenledningen från Värmdön komme till utförande i samband
med bostadsbyggandet. Vattenförhållandena i två av de till ombyggnad föreslagna
bostadshusen, vilka vartdera innehölle ett flertal lägenheter, vore
för närvarande otillfredsställande, i det att den djupvattensbrunn, som skulle
tillgodose vattenbehovet, endast lämnade saltvatten, varför erforderligt sötvatten
måste köras från cistern vid Oscar Fredriksborg.
Då behovet av egnahemsbostäder beräknades bli täckt av Vaxholms stad.
och då kronans tillgång på lämplig tomtmark här vore begränsad, föresloges
nybyggnad erna utförda såsom två- och fyrafamilj shus eller eventuellt såsom
radhus.
Marinförvaltningen har i utlåtande över bostadsutredningens betänkande
anfört, att ämbetsverket avsett att verkställa ombyggnad av ett antal byggnader
utöver de av bostadsutredningen angivna. Av utredningen beräknade
ombyggnadskostnader överensstämde till sin storleksordning med vad ämbetsverket
funnit erforderligt för ifrågavarande arbeten.
1940 års militära byggnadsutredning har visserligen ansett bostadsbristen
vara av så betydande omfattning och intresset för enskild byggnadsverksamhet
åtminstone för närvarande så obetydligt, att vissa bostäder syntes böra
anordnas genom statens försorg. Byggnadsutredningen har emellertid erinrat
om att utredningen den 12 november 1940 erhållit uppdrag att verkställa
en översyn av tjänstebostadsbeståndet med hänsyn till frågan, huruvida
det kunde anses vara ur ekonomisk synpunkt tillrådligt att nedlägga
betydande belopp på bostädernas modernisering. Resultatet därav borde avvaktas,
innan det av bostadsutredningen föreslagna byggnadsprogrammet
komme till utförande. I varje fall borde ombyggnadsarbetena tills vidare
uppskjutas och för närvarande endast oundgängliga nybyggnader komma till
stånd. Utredningen föresloge, att omkring hälften av det uppgivna lägenhetsbehovet
nu tillgodosåges.
Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 13 april 1943 inkommit
med en mera detaljerad plan för örn- och nybyggnadsarbetena för ifrågavarande
ändamål, varvid ämbetsverket av vissa i skrivelsen anförda skäl begränsat
sig till förhållandena vid Vaxholms kustartilleriregemente. Marinförvaltningen
har därutinnan närmare anfört följande.
Med hänsyn till vederbörandes tjänstgöringsplatser särskiljas tvenne kategorier
tjänstehavare. I försvarsutredningens betänkande har man sålunda
framhållit angelägenheten av att bostäder skapas i försvarsområdets perifera
delar för de uppbördsman, som skola ha det direkta överinseendet över kustartillerimaterielen.
övriga personalkategorier vid Vaxholms kustartilleriregemente
behöva bostäder i anslutning till förläggningsplatsen å Rindön. Med
hänsyn till angelägenheten av dessa båda behov har chefen för Stockholms
kustartilleriförsvar givit företräde för det senare. I anledning härav har det
synts ämbetsverket riktigast att i första hand behandla denna å Rindön aktuella
bostadsfråga.
Marinförvaltningen har upplyst, att en noggrann inventering av kronan
tillhöriga bostadshus å Rindön verkställts, samtidigt som såväl det aktuella
40
Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.
som framtida bostadsbehovet kritiskt granskats och fastställts. Därvid framkomna
förhållanden ha åskådliggjorts i fem tabeller, beträffande vilkas innehåll
torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Med ledning av den sålunda verkställda utredningen har marinförvaltningen
uppgjort förslag till ombyggnad och modernisering av ett flertal nu
befintliga bostadshus å Rindom Förslaget innebär i huvudsak följande.
Byggnaden BB I, som inrymmer 4 lägenheter örn sex rum och kök, 1
dubblett och 6 enkelrum, ombygges till att innehålla 4 trerums- och 4 tvårumslägenheter
samt 1 dubblett och 10 enkelrum. Byggnaden avses som
underofficersbostad.
Byggnaden BB 11, som inrymmer 4 lägenheter örn sex rum och kök, 1
dubblett och 6 enkelrum, ombygges till att innehålla 4 fyrarums- och 3 trerumslägenheter,
1 tvåramslägenhet, 1 dubblett och 6 enkelrum. Byggnaden
avses som officersbostad.
Byggnaderna BB lil och BB IV, som rymma den förra 1 sjurums- och 1
sexrumslägenhet samt den senare 2 fyrarumslägenheter och 2 dubbletter,
vinterbonas för att upplåtas åt kvinnlig personal.
Byggnaden BB VII, som inrymmer 2 sjurums- och 2 sexrumslägenheter
samt en dubblett, ändras icke på annat sätt än att vindsvåningens mittelparti
tages i anspråk för att utvidga den där befintliga dubbletten till en lägenhet
örn fyra rum och kök. Byggnaden avses som officersbostad.
Byggnaden BB Ö, som inrymmer 1 sjurumslägenhet, 4 sexrums- och 2 fyrarumslägenheter,
3 dubbletter och 4 enkelrum, ombygges till att innehålla 6
fyrarums- och 6 trerumslägenheter samt 3 dubbletter och 4 enkelrum. Byggnaden
avses som officersbostad.
Byggnaden BB W, som inrymmer 1 sjurumslägenhet, 4 sexrums- och 2 fyrarumslägenheter
samt 3 dubbletter och 4 enkelrum, ombygges till att innehålla
1 femrumslägenhet, 5 fyrarums- och 5 trerumslägenheter, 1 tvårumslägenhet,
3 dubbletter och 4 enkelrum. Byggnaden avses som officersbostad.
Byggnaden BB N, som inrymmer 3 femrums- och 3 fyrarumslägenheter,
skall i huvudsak endast renoveras och utnyttjas som officersbostad.
Byggnaden UB XXII, som inrymmer 3 trerums-, 3 tvårums- och 6 enrumslägenheter,
ombygges till att innehålla 6 trerums- och 3 tvårumslägenheter.
Byggnaden UB XXIII, som inrymmer 6 tvårums- och 5 enrumslägenheter,
ombygges till att innehålla 4 trerums- och 4 tvårumslägenheter.
Därest detta ombyggnadsprogram genomföres, skulle den 1 oktober 1943
kvarstå en brist på underofficersbostäder, omfattande 13 trerums-, 20 tvårums-
och 17 enrumslägenheter, tillsammans 50 lägenheter örn 146 eldstäder,
varemot ett mindre överskott av dubbletter och enkelrum beräknats föreligga.
Marinförvaltningen har framhållit, att den sålunda redovisade bristen på
bostäder endast kunde täckas genom nyproduktion av bostäder. Denna frågas
vidare handläggning syntes böra åvila bostadsanskaffningsnämnden.
Marinförvaltningen, som anfört, att kostnaderna för aktuella ombyggnadsfrågor
varit föremål för detaljberäkning, har sammanfattat desamma i följande
tablå.
Kungl. Majlis proposition nr 287.
41
Byggnad sobjekt
Byggnads-
kostnader
Elektri-
fiering
Värme och
sanitet
Utvändigt
avlopp
BB I..............................
115,000
17.500
68,000
2,500
BB II ............................
115,000
15,500
66,000
2.500
BB lil............................
5,000
3,000
—
BB IV ............................
10,000
3,000
—
__ 1
BB VII............................
15,000
3,000
3,000
BB Ö ............................
150,000
15,000
40,000
— t
BB \Y ............................
150.000
15,000
40.000
—
BB lif ............................
40,000
3,000
25,000
—
UB XXII..........................
6,000
3,000
33,000
5.000
! UB XXIII ........................
10.000
3,000
28,000
4,000
Summa kostnader
616,000
81,000
303,000
14,000
Totalkostnaden för de ifrågasatta ombyggnadsarbetena ba sålunda av
marinförvaltningen beräknats till 1,014,000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1942. Härtill komma administrationskostnader med cirka 6 procent eller
61,000 kronor, varför totala medelsbehovet beräknats uppgå till 1,075,000 kronor.
Därav ba 81,000 kronor angivits motsvara prisstegring under tiden den
1 juli 1941—den 1 juli 1942.
1942 års militära bostadsutredning har i utlåtande den 4 maj 1943 framhållit,
att marinförvaltningens förslag innebure vissa mindre jämkningar i det
av bostadsutredningen framlagda förslaget. Marinförvaltningens ombyggnadsförslag
omfattade nyordnande av 257 eldstäder och viss modernisering av
ytterligare 71 eldstäder. Medelkostnaden för ombyggnads- och modemiseringsarbetena
bleve 3,277 kronor per eldstad, till vilket pris nybyggnader icke
kunde erhållas.
Bostadsbristen vid Oscar Fredriksborg vore mycket stor och tillgången på
lämplig tomtmark inpå förläggningen knapp. De till ombyggnad föreslagna
husen innehölle nu alltför stora lägenheter. Flertalet byggnader vore av sten
och synnerligen dyrbara att riva. Visserligen kunde de nybildade lägenheterna
på grund av planlösningssvårigheter knappast bliva av högre standard, men
de syntes (eventuellt med någon minskning av antalet lägenheter och därmed
ökning av lägenhetsytorna) komma att i huvudsak fylla behovet härvidlag.
Byggnaderna BB III och IV, som avsåges för inkvartering av kvinnlig personal,
vore uppförda av trä och av sådan kvalitet, att de helst borde rivas.
Marinförvaltningen hade beaktat detta och endast föreslagit minsta möjliga
ombyggnad av dessa byggnader för att under en tid av omkring 15 å 20 år
göra dem beboeliga även vintertid, vilket de nu knappast vore.
Med hänsyn till konkurrensen om arbetskraft och de svåra inkvarteringsförhållandena
för arbetsstyrkan syntes det därjämte vara lämpligast, att
ombyggnaden vid Oscar Fredriksborg i huvudsak fullbordades innan nybyggnadsarbetet
därstädes igångsättes.
Någon detalj granskning av ombyggnadsritningama och kostnadsberäkningarna
hade ej medhunnits. På grund av takhöjden och i samband med
ombyggnad uppstående svårigheter att vinna goda planlösningar vore det
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
dock möjligt, att någon minskning av antalet lägenheter och därmed ökning
av lägenhetsytorna borde övervägas.
1940 års militära byygnadsntredning har i utlåtande den 6 maj 1943, med
förmälan att representanter för utredningen besökt Vaxholms kustartilleriregementes
förläggning på Bindön för att på platsen studera bostadsfrågan, anfört
i huvudsak följande.
Byggnadsutredningen finner den av marinförvaltningen framlagda ombyggnadsplanen
i sina huvuddrag vara tillfredsställande upplagd. I vissa detaljer
torde densamma dock kräva förnyat övervägande och bearbetning. Utred
ningen finner icke angeläget, att byggnadsplanen i dess nuvarande skick genomföres
inom den korta tidsperiod, som föreslagits av marinförvaltningen.
Vid bedömande av denna byggnadsplan och tiden för dess genomförande göra
sig bland annat följande synpunkter gällande. Frågan örn de äldre bostads-,
byggnadernas användning, vars lösning till väsentliga delar är beroende av
möjligheten och lämpligheten ur ekonomisk synpunkt att uppdela det relativt
stora antalet större lägenheter i ett flertal mindre, synes jämväl böra
övervägas under aktgivande på att även andra lokalbehov än bostäder, t. ex.
lektionssalar och vissa fritidslokaler, möjligen kunna tillgodoses genom att
utnyttja dessa byggnader. Örn en ytterligare utredning skulle visa, att vissa
bostadsbyggnader lämpligen och med ekonomisk fördel kunna utnyttjas för
sådant ändamål, torde bostadsbehovet i motsvarande mån böra tillgodoses
genom nybyggnad. Det framlagda programmet tar sikte på bostadsbehovet
till och med år 1947 och är därför för närvarande icke i sin helhet aktuellt.
De till ombyggnad föreslagna bostäderna utnyttjas för närvarande i betydande
omfattning för beredskapsbehov såsom expeditionslokaler och för inkvartering
av inkallad personal. Enligt uppgift förväntas snarare en ökning
än en minskning av behovet av lokaler för beredskapsförläggning. Huru
länge dessa byggnader måste på sådant satt användas, undandrager sig utredningens
bedömande. Utredningen utgår emellertid ifrån, att provisoriska
byggnader icke böra uppföras för tillgodoseende av dessa beredskapsbehov.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att förslaget grundar sig på bostadsbehovet
under kommande fredsförhållanden. Under nuvarande försvarsberedskap
torde betydande del av personalen under långa tider vara förlagd
utom regementets förläggningsort. Det kan därför icke vara lika angeläget
som under fredsförhållanden, att respektive familjer nu beredas tillgång till
bostäder inom förläggningsorten.
Med hänsyn till nu anförda synpunkter och vad som anförts i propositionen
1942: 270 anser byggnadsutredningen, att omändring och modernisering av
ifrågavarande byggnader bör äga rum i en så begränsad arbetstakt som skäligen
kan ske.
Beträffande de särskilda byggnaderna har byggnadsutredningen anfört
följande.
Förslaget att ombygga bostadsbyggnaden BB I för att erhålla ett antal
2- och 3-rumslägenheter för underofficerare får anses ändamålsenligt, enär
behovet av underofficersbostäder synes vara mest trängande. Denna ombyggnad
anser sig utredningen därför böra tillstyrka. Utredningen håller dock
före, att den föreslagna planlösningen av de nya lägenheterna kan göras mera
tillfredsställande. Den för värme- och sanitetsteknisk anläggning upptagna
kostnadsposten synes vara väl högt upptagen. Anläggningen torde kunna i
någon män minskas. Befintliga elektriska ledningar kunna i viss utsträckning
utnyttjas. Kostnaderna för ombyggnadsarbetena synas därför kunna
nedskrivas med 18,000 kronor till 185,000 kronor.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Utredningen finner ändamålsenligt, att medel anvisas för omändring jämväl
av byggnaden BB II. Härigenom skulle ett visst antal nyrenoverade bostäder
för kompaniofficerare utvinnas. Kostnaderna lia upptagits till 199,000
kronor, vilket belopp av motsvarande skäl, som angivits för BB I, torde
kunna begränsas till 180,000 kronor.
De för byggnaderna BB III och BB IV beräknade arbetena, huvudsakligen
omfattande mindre omändringar av lokalerna, vinterboning i viss utsträckning
och komplettering med innanfönster för ernående av bättre värmeisolering
samt inläggning av nya elektriska ledningar, synas vara nödvändiga för
att skaffa drägliga bostäder åt kvinnlig personal. Utredningen har följaktligen
icke något att erinra mot att medel anvisas för byggnadernas förbättrade
vinterboning m. m. Dessa medel torde kunna begränsas till 15,000 kronor.
Den föreslagna lägenheten om fyra rum och kök i byggnaden BB YII har
uppgivits icke komma att behövas förrän den 1 oktober 1947. På grund härav
bör det för denna byggnad upptagna beloppet 21,000 kronor icke anvisas nu.
Byggnaden BB Ö användes för närvarande enligt uppgift delvis som expeditions-
och förläggningslokaler för beredskapsförband ur infanteriet. Utredningen
förordar uppskov med ombyggnaden av densamma. I den mån
byggnaden kan frigöras och behovet av densamma till bostäder då kvarstår,
bör byggnaden omändras till mindre lägenheter eller möjligen endast renoveras,
så att däri nu inrymda bostäder kunna utan omändring anvisas som
tjänstebostäder.
I byggnaden BB W ha nyligen installerats värmeledning och ett antal
badrum. Den torde tills vidare kunna användas för inkvartering av inkallad
personal. Någon ytterligare renovering torde ej heller i detta fall böra ifrågakomma,
förrän ytterligare utredning verkställts örn byggnadens framtida användning.
Byggnaden BB N, som uppfördes under den kristid, som följde efter förra
världskriget, torde behöva renoveras. Utredningen anser att en genomgripande
renovering bör kunna utföras för en kostnad av 40,000 kronor.
En omändring av byggnaderna UB XXII och UB XXIII på sätt marinförvaltningen
föreslagit skulle innebära, att antalet bostäder i byggnaderna
minskades. Denna olägenhet synes utredningen för närvarande vara större
än att vissa befattningshavare under nu rådande bostadsbrist tilldelas mindre
bostäder än de enligt sin tjänsteställning och lönegrad äro berättigade till.
På grund härav anser utredningen, att med byggnadernas omändring enligt
förslaget bör tills vidare anstå.
För de av byggnadsutredningen föreslagna arbetena skulle alltså erfordras
(185,000 + 180,000 + 15,000 + 40,000=) 420,000 kronor jämte kostnader för
administration och oförutsedda utgifter.
Byggnadsutredningen förutsätter, att av bostadsutredningen föreslagna
nybyggnader under instundande budgetår uppföras i den utsträckning byggnadsutredningen
tidigare tillstyrkt.
Beträffande den i marinförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943 berörda
frågan örn anordnande av vattenledning för militära anläggningar
å Bindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad föreligger i huvudsak följande
utredning.
I skrivelse den 28 juli 1942 anförde marinförvaltningen. att det under en
följd av år varit förenat med stora svårigheter och avsevärda kostnader att förse
de militära anläggningarna på Bindön, Stenslätten, Vaxholms kastell samt civilbebyggelscn
inom Vaxholms stad med dricksvatten. De militära myndigheterna
hade haft uppmärksamheten riktad på berörda förhållanden och flera för
-
44
Kungl. May.ts proposition nr 287.
slag framlagts för olägenheternas undanröjande. På uppdrag av marinförvaltningen
hade vattenbyggnadsbyrån i Stockholm uppgjort ett tekniskt och ekonomiskt
genomförbart förslag till vattenfrågans lösning, vilket varit underställt
olika myndigheters granskning. På grund av de stora utgifter, som nuvarande
vattenförsörjning förorsakade kronan, då kostnaderna för inköp och speciellt
transport av dricksvatten medelst tankfartyg uppginge till inemot 100,000 kronor
per år, hade statens krisrevision i skrivelse till marinförvaltningen den 19
februari 1942 påtalat förhållandena och intresserat sig för projektets snara
genomförande.
Det förslag, som av vattenbyggnadsbyrån utarbetats och som framgår av
marinförvaltningens skrivelse bilagda förslagshandlingar, avser att utnyttja
Strömsviken å Värmdön som vattentäkt. Råvattenpumpar skulle föra vattnet
från intaget till ett å Myttingehöjden beläget reningsverk, varifrån det renade
vattnet genom självtryck skulle ledas genom dykarledning under Oxdjupet till
en utjämningsreservoar vid Oscar Fredriksborg. Härifrån skulle vattnet i en
tryckstegringsstation pumpas ut på distributionsnätet. Förutom en huvudledning
över Rindön skulle dessutom erfordras dykarledning under sundet mellan
Rindön och Vaxön jämte ett därstädes placerat pumpverk. Det av vattenbyggnadsbyrån
upprättade förslaget är upprättat i tvenne alternativ, av vilka det
ena avser att förse enbart de militära anläggningarna med vatten, under det att
det andra även tager hänsyn till civilförbrukningen inom Vaxholms stad. Förslaget
är tekniskt och ekonomiskt beroende på möjligheten att låta utföra förenämnda
dykarledning under Oxdjupet av gummirör.
Marinförvaltningen upplyste i sistnämnda fråga, att försvarsstabens materielavdelning
granskat projektet och ansett sig kunna ställa erforderlig mängd
rågummi (1,125 kilogram) till förfogande av för försvarsändamål reserverad
gummikvantitet.
Marinförvaltningen anförde vidare, att en preliminär kostnadsberäkning av
de båda alternativen visade, att förslaget i sin begränsade omfattning skulle
kräva omkring 575,000 kronor i anläggningskostnader gentemot 750,000 kronor
för det mera omfattande alternativet. Då det synts ämbetsverket ur det allmännas
synpunkt riktigt att lösa denna vattenfråga i hela dess vidd, hade förberedande
förhandlingar förts mellan kommendanten i Vaxholms fästning och
drätselkammaren i Vaxholms stad örn möjligheterna härför. Med hänsyn till
vattenledningsverkets och ledningsnätets ändamålsenliga skötsel och nödvändigheten
av att anläggningarna ur militär synpunkt helt borde kontrolleras av
kronan hade företagets finansiering i princip tänkts genomförd på följande
sätt. Kronan, som helt skulle ansvara för anläggningskostnaderna, skulle hållas
skadeslös genom av staden årligen betalad fast grundavgift motsvarande ränta
och amortering av merkostnaden (175,000 kronor) på 35 år efter 3V2 procent.
Härutöver skulle staden betala en förbrukningsavgift per kubikmeter levererat
vatten, vilken avgift skulle utgöra stadens andel i kostnaderna för verkets drift,
skötsel och reparation, med tillägg för administration och risk.
Medelsbehovet för projektets förverkligande framgår av efterföljande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
45
Kronor
1. Anläggningskostnader enligt vattenbyggnadsbyråns program ...... 750,000
2. Merkostnad för dy karledning under sundet mellan Vaxön och
Kindön (ledn. ursprungligen tänkt utförd av gummirör men måste
med hänsyn till gummiförsörjningen utföras av skruvmuffrör) ...... 20,000
3. Markkostnader ..................................................................... 30,000
4. Bostäder för driftspersonal ...................................................... 40,000
5. Kostnader för utredningar och programhandlingar .......... 27,000
Summa 867,000
6. Administration, kontroll och oförutsett....................................... 53,000
Summa anläggningskostnader 920,000
Personalbehovet för vattenverkets drift beräknas sålunda:
En övermaskinist med lön i Ca 15 motsvarande f. n. omkring ......... 6,100
En förste montör med lön i Ca 12 ................................................ 5,200
En montör med lön i Ca 7 ........................ 4,200
Summa lönekostnader 15,500
Kostnader för elektrisk energi, kemikalier och övriga förbrukningsartiklar
uppskattas till omkring ................................................ 13,000
Underhållskostnader omkring ...................................................... 10,000
Summa drift- och underhållskostnader 23,000
Årskostnaderna skulle på detta sätt beräknade uppgå till:
Bänta och amortering av anläggningskostnaderna, 920,000 kronor, 3V2
procent under 35 år ............................................................... 46,000
Lönekostnader ............................... 15,500
Drift, underhåll, förbrukningsmateriel m. m.............................. 23,000
Summa 84,500
Årsinkomsten genom försäljning av vatten till Vaxholms stad beräknas
komma att uppgå till:
Fast årlig grundavgift .................................................. 8,750
Inkomst genom vattenförsäljning, omkring 90,000 kubikmeter å
0.os kronor ........................................................................... 7,200
Mätarehyror omkring ..................................................... 950
Summa 16,900
Den faktiska årskostnaden för de militära anläggningarnas vattenförsörjning
skulle på detta sätt komma att uppgå till (84,500—16,900=) 67,600
kronor.
Marinförvaltningen framhöll, att vid en jämförelse med nuvarande kostnader
måste tagas i betraktande, att inom ramen för de angivna årskostnaderna,
beräknade med konstanta avskrivningar av anläggningskostnaden, erhölles möjlighet
att tillgodose en ökning av vattenförbrukningen från 318,000 kubikmeter
per år till 471,000 kubikmeter per år, varvid endast kontot för drift, underhåll
och förbrukningsmateriel stegrades i proportion till produktionsökningen. Därjämte
vore avsevärda fördelar av distributionstekniska och hygienisk natur att
inregistera. Sålunda kunde vattenförsörjningen försiggå ostörd av ishinder
m. m. samt dessutom göras oberoende av den ständigt försiggående försämringen
av de nuvarande grund vattentäkterna.
46
Kungl. Majlis proposition nr 287.
En undersökning av de hittillsvarande kostnaderna för de militära anläggningarnas
vattenförsörjning under de sista 5 budgetåren tedde sig, enligt vad
marinförvaltningen vidare framhöll, sålunda.
Kostnader för erhållande av vatten från nu v ar an de anläggningar.
För närvarande finnas dels två i berg borrade brunnar,vid Rindö redutt
och dels två grävda brunnar vid Oscar-Fredriksborg. Vattnet från de två förstnämnda
är av institutet för folkhälsan utdömt som dricksvatten och på grund
av sin hårdhet synnerligen olämpligt för tvättning m. m. Deras kapacitet
uppges till 70 kubikmeter per dygn. Brunnsanläggningarna vid Oscar-Fredriksborg
lämna en mycket ojämn vattenmängd, beroende som de äro av nederbördsförhållandena.
Den levererade vattenmängden från dessa senare brunnar
uppgår i medeltal till cirka 26,000 kubikmeter per år, och framställningskostnaderna
för vatten i denna anläggning uppgår till 35 öre per kubikmeter.
Örn den nu projekterade anläggningen kommer till utförande, kunna dessa
brunnar med tillhörande pump- och reningsanläggningar nedläggas, varigenom
kronan beräknas göra en årlig besparing av omkring 12,000 kronor.
Kostnader för inköpt och med tankbåt transporterat vatten.
Budgetår
Vattenmängd
kubikmeter
Kostnad
kronor
Pris per
kubikmeter
1937/38........
.... 6,822
8,989
1.81
1938/39........
. . 10,831
28,187
2.5 9
1939/40........
.... 29,888
89,962
3.oo
1940/41........
.. . 19,051
111,750
5.8 5
1941/42........
.... 13,607
70,592
5.20
Marinförvaltningen framhöll i anslutning till de sålunda meddelade uppgifterna,
att kostnaderna för från Stockholms stad inköpt och transporterat
vatten avsevärt varierade men visade en stigande tendens. Denna förklarades
delvis av de under rådande förhållanden onormalt höga transportkostnaderna.
Dessutom inverkade i väsenlig grad den ständigt fortgående försämringen
av de gamla grundvattentäkterna, vilken medförde allt större
anspråk på transporterad vattenmängd. Samtidigt därmed borde observeras
den fortgående ökningen av antalet i förbrukningsområdet förlagda eller
bosatta personer. Med hänsyn till dessa förhållanden och då nian toge i betraktande
att vattenförsörjningen för närvarande droge kostnader, som kunde
uppgå till över 100,000 kronor per år, vore det ur ekonomisk synpunkt angeläget,
att frågan erhölle sin snara lösning. Örn denna kunde uppnås inom den
närmaste framtiden, gjorde kronan en avsevärd vinst, så länge nu rådande av
krisförhållandena betingade transportsvårigheter förorsakade onormala
distributionskostnader. Ur hygienisk och folkhälsosynpunkt vore det likaledes
angeläget, att den nu föreslagna vattenledningen kunde komma till utförande.
Sådana som förhållandena nu vore, tvingade de till en onaturlig
och ur hälsosynpunkt icke önskvärd sparsamhet med vatten. Det nya vattenledningsförslaget
medgåve en normalare förbrukning av renvatten, och kostnaden
per kubikmeter vatten beräknades sålunda endast komma att bliva
25 öre mot nuvarande pris, som vore omkring 10 gånger större.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287. 47
Med anledning av det anförda hemställde marinförvaltningen örn ett belopp
av 920,000 kronor att utgå av förskottsmedel.
Beträffande den närmare innebörden av det av vattenbyggnadsbyrån upprättade
förslaget torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
I utlåtande den 8 septemeber 1942 av t. f. professorn Gunnar Nordgren
vid allmänhygieniska avdelningen av statens institut för folkhälsan har anförts,
att det av vattenbyggnadsbyrån framlagda förslaget vore välbetänkt.
Vattnet i den föreslagna råvattentäkten, Strömsviken, hade visserligen ganska
dåliga egenskaper i fysikaliskt-kemiskt hänseende, men någon annan råvattentäkt
syntes inte stå till buds. I bakteriologiskt avseende syntes å andra sidan
Strömsvikens vatten vara bra med hänsyn till att inga avlopp mynnade ut
däri, och detta vore ett väsentligt förhållande ur hygienisk synpunkt. De
reningsåtgärder, som föresloges, vore mycket effektiva och borde, så långt
man kunde döma i förväg, förbättra vattnets egenskaper i väsentlig grad, så
att ett gott dricksvatten kunde erhållas.
1942 års militära bostadsutredning har i utlåtande den 15 januari 1943
tillstyrkt marinförvaltningens framställning, varvid närmare anförts följande.
Vattenförbrukningen inom Rindö och Vaxholms kastell har under åren
1941 och 1942 i genomsnitt varit:
Från bergborrade brunnar vid Rindö redutt ......... 25,550 kubikmeter per år
Från brunnsanläggningar vid Oscar-Fredriksborg ... 26,000 » »
Medelst inköpt och med tankbåt transporterat
vatten i medeltal .......................................... 16,330 » » »
Summa 67,880 kubikmeter per år
Vattenbyggnadsbyrån, som uppgjort förslaget till ifrågavarande vattenledning,
har beräknat vattenförbrukningen för de militära anläggningarna inom
Rindö och Vaxholms kastell inklusive förbrukning vid tvätt, varv och verkstäder
vid Rindö smedja till 206,600 kubikmeter per år.
Skillnaden mellan den nuvarande och den beräknade förbrukningen är således
mycket stor och förklaras därav, att dels all tvätt verkställts med saltvatten,
vilket icke är tillfredsställande bland annat med hänsyn till förbrukningen
av rengöringsmedel, dels en ur hälsovårdssynpunkt olämplig sparsamhet
iakttagits beträffande vattenförbrukningen.
Den av vattenbyggnadsbyrån beräknade vattenförbrukningen är icke för
hög i förhållande till förbrukningen inom stadsliknande samhällen i allmänhet
och med hänsyn till den folkmängd, som beräknas vid full beläggning.
Under fredstid torde man enligt uppgifter från Stockholms kustartilleriförsvar
emellertid endast böra räkna med 67 procent beläggning såsom normal.
Förbrukningen torde därför under fredstid kunna beräknas till normalt cirka
140,000 kubikmeter per år.
De borrade brunnarna vid Rindö redutt synes vara utdömda, varför vattentillgången
därifrån icke torde böra medräknas. Vattentillgången inom Rindö
bör därför icke beräknas till mer än 26,000 kubikmeter per år. För att vattenförbrukningen
inom Rindö och Vaxholms kastell under fredstid skall kunna
upprätthållas på den nivå, som ur hälsovårdssynpunkt anses behövlig, skulle
man således, därest ifrågavarande vattenledning icke kommer till stånd, behöva
inköpa och med tankbåt transportera cirka 114,000 kubikmeter per år.
Därest priset för detta inköpta vatten inklusive frakt under kommande freds
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
tid kan beräknas till samma som 1937—1938 eller till 1.31 kronor per
kubikmeter, skulle den önskvärda sanitära standarden under fredstid således
icke kunna uppnås utan en kostnad av 149,340 kronor per år.
Vaxholms stad har tre borrade brunnar, vilkas vatten dock börjat innehålla
klorid. Dessa brunnar beräknas försämrade år efter år, varför desamma inom
några år torde bliva utdömda.
Den totala vattenförbrukningen beräknas av vattenbyggnadsbyrån till
318,000 kubikmeter per år, varav för Vaxholms stad 90,000 kubikmeter per år.
De totala årskostnaderna för vattenförsörjningen beräknas till 84,500
kronor, varav Vaxholms stad beräknas erlägga 16,900 kronor. I förhållande
till den beräknade förbrukningen borde Vaxholms stad erlägga 23,900 kronor
per år. Det har emellertid av vattenbyggnadsbyrån och marinförvaltningen
upplysts, dels att Vaxholms stad har möjlighet att lösa sin vattenfråga medelst
ledning från Stora Maren på Tynningö och att de beräknade kostnaderna
härför icke skulle överstiga 16,900 kronor per år, dels att ledningsnätet inom
Vaxholm är mycket dyrbart samt dels att den dyrbara utökningen av ledningsnätet
inom Vaxholm föranledes av den militära upprustningen. Under
sådana förhållanden torde någon fördelaktigare uppgörelse med Vaxholms
stad icke kunna erhållas. Marinförvaltningen beräknar de faktiska årskostnaderna
för de militära anläggningarnas vattenförsörjning efter avdrag av
Vaxholms stads avgifter till 67,600 kronor. Därest endast det mindre förslaget
skulle komma till utförande, skulle årskostnaderna för de militära anläggningarna,
beräknade enligt samma grunder som i marinförvaltningens
skrivelse, uppgå till cirka 74,000 kronor. Därest vattenledningen skall komma
till utförande synes det därför vara lämpligt att räkna med det stora förslaget.
Enligt vad sålunda anförts synes vattenledningen enligt det större förslaget
vara ekonomiskt försvarbar, därest hälsovårdssynpunkterna skola tillgodoses.
Därest vattenledningens utförande uppskiutes tills prisnivån stabiliserats
nedåt efter pågående krigs avslutande, och därest prisnivån då kommer
att motsvara förkrigsnivån, torde kostnaderna för det större förslaget kunna
minskas med cirka 250,000 kronor.
Valet synes böra stå mellan att snarast utföra anläggandet av vattenledningen
enligt det större förslaget eller att tills vidare bibehålla en ur hälsovårdssynpunkt
olämplig knapphet på vatten. Vid detta val torde hänsyn till
bostadsfrågan böra tågås. För försvarsväsendets personal föreligger till den
1 oktober 1943 ett nybyggnadsbehov inom Vaxholm och Rindö av 118 bostadslägenheter.
Motsvarade behov under åren 1944, 1945, 1946 och 1947 uppgår
till ytterligare respektive 72, 60, 46 och 31 bostadslägenheter. Vaxholms stad
har visat sig villig att genom aktiebolaget Vaxholms bostäder i icke ringa mån
medverka till att den enligt ovan behövliga bostadsproduktionen igångsättes.
Ett av villkoren från stadens sida är emelletid, att vattenfrågan inom såväl
Vaxholm som Rindön kan lösas på ett sådant sätt, att fastighetskredit kan
erhållas på förmånligaste villkor, och förklarar sig staden därför icke kunna
igångsätta byggnadsproduktion å Rindö, med mindre den här ifrågavarande
vattenledningen anlägges. Även för eventuell statlig byggnadsproduktion å
Rindö är det av största vikt, att vattenfrågan snarast finner sin lösning.
Marinförvaltningen, som i sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943
hänfört ifrågavarande byggnadsföretag till angelägenhetsgrupp III, har i sitt
den 3 april 1943 avgivna utlåtande över bostadsutredningens betänkande anfört,
att vattenfrågan å Rindön krävde en snar lösning, örn över huvud en
ur social synpunkt tillfredsställande bebyggelse skulle kunna åstadkommas
inom Vaxholms kustartilleriregementes förläggningsområde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
49
Sedan bostadsutredningen anmodats att dels inleda ytterligare underhandlingar
med Vaxholms stad för ernående av för kronan förmånligare villkor
i fråga örn stadens anslutning till den föreslagna anläggningen och dels i
samband därmed låta utreda kostnaderna för företaget, därest den befintliga
tvätten vid Rindö smedja nedlades, samt möjligheten att för sådant fall utnyttja
vattentillgången i Stora Maren å Norra Tynningö, har bostadsutredningen
i en den 20 april 1943 dagtecknad promemoria — med stöd av en av
vattenbyggnadsbyrån verkställd utredning — anfört, att vattentillgången i
Stora Maren vore väl knapp för att tillgodose vattenbehovet hos de militära
anläggningarna under normala förhållanden och alldeles otillräcklig under
torrår, varjämte vattenrättsförhållandena syntes lägga hinder i vägen för utnyttjandet
av vattentillgången i Stora Maren för nämnda ändamål. Den
minskning av de dimensionerande vattenmängderna, som ett nedläggande av
tvätten vid Rindö smedja föranledde, medförde en minskning av själva anläggningskostnaderna
för den för de militära anläggningarna och Vaxholms
stad gemensamma vattenledningen med endast 65,000 kronor, d. v. s. från
förut beräknade 750,000 kronor till 685,000 kronor, varemot någon minskning
av själva anläggningskostnaderna för en vattenledning för de militära
anläggningarna enbart icke kunde vinnas. De totala engångsutgifterna beräknades
på grund därav till 850,000 kronor. De årliga drift- och underhållskostnaderna
beräknades till 20,000 kronor. Med tillämpande av de av marinförvaltningen
angivna beräkningsgrunderna beräknades de totala årskostnaderna inklusive
ränta och amortering till 77,000 kronor. För en vattenledning för de
militära anläggningarna enbart beräknades de totala engångsutgifterna till
712,500 kronor, medan årskostnaderna inklusive ränta och amortering beräknades
till 66,300 kronor.
Bostadsutredningen har upplyst, att utredningen förhandlat med Vaxholms
stad örn förändrat avtal för vattenledningens framdragande till Vaxön och
vattenleverans till staden. Vaxholms stad ansåge sig av finansiella skäl icke
kunna bidraga med kontant insats, men staden hade, enligt ett promemorian
bifogat, av stadsfullmäktige antaget preliminärt avtal, förklarat sig villig
godkänna dels en fast årlig grundavgift motsvarande ränta, 3.5 procent, och
amortering under 35 år av den i det ursprungliga förslaget beräknade merkostnaden,
175,000 kronor, jämte merkostnaden för dykarledning under sundet
mellan Påndon och Vaxön, 20,000 kronor, d. v. s. av sammanlagt 195,000 kronor,
med 9,530 kronor per år mot tidigare 8,750 kronor, dels en förbindelse
angående en förbrukning av minst 90,000 kubikmeter per år mot tidigare
ingen förbindelse angående minimiförbrukning, dels en förbrukningsavgift
av 17 öre per kubikmeter mot tidigare 8 öre per kubikmeter vid en förbrukning
av 90,000 kubikmeter per år, dels lika med tidigare en årlig mätarhyra
uppgående till 15 procent av anläggningskostnaden för mätaranordningama.
Vaxholms stad hade sålunda, enligt vad bostadsutredningen framhållit,
förbundit sig till en minsta årlig avgift uppgående till:
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.
1158 « 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Kronor
Fast årlig grundavgift .................................................................. 9,530
Förbrukningsavgift minst 90,000 kubikmeter å 0.17 kronor ............... 15,300
Mätarhyra ........................................................................ cirka 950
Summa årsinkomster 25,780
För de militära anläggningarnas vattenförsörjning skulle årskostnaderna
sålunda uppgå till:
Kronor
Från ledning för de militära anläggningarna enbart ........................ 66,300
Från gemensam ledning för de militära anläggningarna och Vaxholms
stad 77,000 — 25,780 = ............................................................ 51,220
Differens 15,080
I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna har bostadsutredningen
framhållit, att kronan således för en ökad engångsutgift för den gemensamma
ledningen av (850,000 — 712,500=) 137,500 kronor skulle inbespara 15,080
kronor per år. Därest hänsyn toges till de omkring 12,000 kronor, som
marinförvaltningen beräknade göra i årlig besparing vid nedläggning av de
nu befintliga pump- och reningsanläggningarna till brunnsanläggningarna vid
Oscar-Fredriksborg, skulle kronans ökade årliga vattenledningskostnader uppgå
till (51,220 —12,000=) 39,220 kronor, vilket belopp borde jämföras med
kostnaderna för inköpt och med tankbåt transporterat vatten, som under åren
1937—1942 uppgått till i genomsnitt 61,896 kronor.
Fårösund (Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår). Försvarsutredningen
beräknade för bostadslägenheter vid Gotlands kustartilleriförsvar
och Gotlands kustartillerikår ett belopp av 1,330,000 kronor. I 1942 års
försvarsbeslut upptogos emellertid för ändamålet allenast 800,000 kronor.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 anförde marinförvaltningen,
att ämbetsverket icke ansett lämpligt att ännu utarbeta på bostadsfördelning
mellan olika personalgrupper grundade förslag, enär beredandet av bostäder
för personalen i Fårösund delvis kunde vara beroende av resultatet av den
då pågående 1942 års militära bostadsutredning. Då det dock kunde anses
sannolikt, att hela behovet av ytterligare tjänstebostäder icke kunde fyllas
genom anordnande av egnahem och då behovet av bostäder vore synnerligen
trängande, syntes det lämpligt, att tjänstebostäder uppfördes under budgetåret
1943/44 för förslagsvis 200,000 kronor.
1942 års militära bostadsutredning anförde i yttrande den 30 december
1942, att för försvarsväsendets personal förefunnes stor bostadsbrist inom
Fårösund, vilken knappast kunde täckas medelst bostadsanskaffning genom
kommunalt eller enskilt initiativ. Statlig bostadsanskaffning där beräknades
inom år 1943 vara erforderlig för ett belopp av omkring 1,100,000 kronor.
Det av marinförvaltningen för budgetåret 1943/44 äskade anslaget av 200,000
kronor syntes därför endast utgöra en mindre del av det verkliga anslagsbehovet.
Utredningen ansåge det önskvärt, att den behövliga bostadsanskaff
-
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
ningen skedde i ett sammanhang, enär lägre byggnadskostnader kunde uppnås
vid en enhetlig och samtidig produktion av ett flertal byggnader än om
ett mindre antal byggnader uppfördes vid olika tidpunkter.
I sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 beräknade marinförvaltningen
för ändamålet 970,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (jämte
80.000 kronor för prisstegring intill den 1 juli 1942), varvid anmärktes, att
beloppen avsågos för bostäder inom kasernförläggningen för 2 majorer, 7 kaptener,
8 löjtnanter och 19 underofficerare men däremot icke för 2 tandläkare,
2 sjuksköterskor och 1 tandtekniker. Av beloppet 970,000 kronor hänfördes
200.000 kronor till angelägenhetsgrupp I och återstoden till angelägenhetsgrupp
II.
1942 års militära bostadsutredning har i sitt betänkande den 17 mars 1943
beräknat behovet av nya bostäder till 2 femrums-, 17 trerums- och 46 tvårumslägenheter,
6 lägenheter om 1 rum och kokvrå samt 6 enkelrum. Kostnaderna
för dessa bostäders uppförande ha beräknats till 1,929,000 kronor,
varav omkring 65,000 kronor för markförvärv.
Utredningen har i ämnet närmare anfört följande.
Såsom förhållandena äro i Fårösund, torde någon bostadsbebyggelse genom
kommunalt eler enskilt initiativ icke vara att påräkna. Kommunen är
liten, och efterfrågan på bostäder förekommer överhuvud taget endast från
personal inom försvarsväsendet.
Det har konstaterats, att officerare och underofficerare på platsen ej ha
intresse för egnahemsanskaffning. Bland de kollektivanställda äro förhållandena
något annorlunda, och man torde kunna beräkna, att åtminstone en del
av dessa skulle framdeles vilja bli egnahemsägare.
Större delen av officers- och underofficersbostäderna torde kunna uppföras
på av kronan innehavd mark i olika delar av samhället. För MEo-personal
och kollektivanställda måste dock tomtmark förvärvas. Det ur ledningssynpunkt
och även i övrigt lämpligaste området, Stux l127, l128, l130 och l''42, är
i privat ägo. Markområdet omfattar cirka 61,000 kvadratmeter och kan enligt
uppgift förvärvas för cirka 65,000 kronor.
På grund av anförda omständigheter föreslås, att vissa av de för kollektivanställd
personal avsedda lägenheterna uppföras såsom friliggande enfamiljshus,
lämpliga att försälja, medan bostäderna i övrigt, med undantag av majorsbostädema,
utföras såsom två- eller flerfamiljshus eller radhus. Utredningen
har påbörjat projektering av bebyggelsen i Fårösund.
1940 års militära by g gnadsutr edsling har erinrat om att i Fårösund tidigare
genom statens försorg uppförts ett stort antal bostäder. Byggnadsutredningen
ifrågasatte därför, huruvida ytterligare ett så stori antal bostäder
nu borde uppföras som av bostadsutredningen föreslagits. Det syntes bland
annat troligt, att befattningshavare med barn i skolåldern föredroge att ha
sin familj bosatt i Visby, och att för dessa befattningshavare således endast
ett antal enkelrum eller dubbletter behövde anordnas i Fårösund. Byggnadsutredningen
tillstyrkte därför, att allenast hälften av det framlagda byggnadsprogrammet
nu realiserades.
Departements
chefen.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Det må slutligen anmärkas, att 1940 års militära byggnadsutredning sammanfattningsvis
tillstyrkt ett belopp av 2,000,000 kronor för anordnande av
bostäder för marinens personal.
Jag upptager först till behandling de frågor, beträffande vilka den föreliggande
utredningen är så fullständig, att bestämd ställning nu kan tagas till
desamma.
Yad då först angår frågan örn anordnande av tjänstebostäder vid Vitså
avser marinförvaltningens i skrivelsen den 30 juni 1942 väckta förslag tillgodoseende
av bostadsbehovet för personal, som med hänsyn till tjänstens
behöriga gång måste ha sin bostad i nära anslutning till anläggningarna vid
Hårsfjärden. Såsom 1942 års militära bostadsutredning framhållit, torde någon
kommunal eller enskild byggnadsverksamhet icke vara att förvänta på platsen,
och det synes därför erforderligt, att behövliga bostäder uppföras genom statens
försorg.
1940 års militära byggnadsutredning har beräknat kostnaderna såväl för
genomförande av marinförvaltningens ursprungliga förslag, med en byggnad
inrymmande samtliga lägenheter, som för uppförande av fem fristående
bostadshus — vilket av utredningen förordats — till 125,000 kronor. Ifrågavarande
förslag avse, liksom ett av marinförvaltningen sedermera framlagt
alternativ innebärande uppförande av tre bostadshus, att byggnaderna skulle
uppföras å kronan tillhörig mark vid Vitså. Emellertid är, såsom militära
bostadsutredningen framhållit, den för bostadsbebyggelsen avsedda marken
mycket bergig och därför svårbearbetad ur grundläggnings- och ledningssynpunkt.
Kostnaderna för genomförande av militära byggnadsutredningens förslag
torde därför komma att icke oväsentligt överstiga de av byggnadsutredningen
beräknade.
För nedbringande av kostnaderna har bostadsutredningen därför föreslagit,
att mark i stället inköpes från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening
i Stockholm u. p. a. (HSB) inom ett område norr örn Yästerhaningevägen
och gränsande till kronans mark. Å detta område är nämligen marken
mycket lättarbetad och väl lämpad som byggnadsmark. Bostadsutredningen
har jämväl i besparingssyfte föreslagit viss minskning av bostadsytorna i
förhållande till marinförvaltningens senaste förslag. Med vissa jämkningar
i övrigt i marinförvaltningens förslag har bostadsutredningen beräknat kostnaderna
till 140,000 kronor. Då vid bifall till bostadsutredningens förslag bostadsfrågan
synes kunna inom en rimlig kostnadsram lösas på ett tillfredsställande
sätt, anser jag mig böra förorda detsamma. Det synes böra uppdragas åt
försvarets bostadsanskaffningsnämnd att genomföra bebyggelsen i fråga. I avsaknad
av närmare utredning rörande behovet av den i militära bostadsutredningens
betänkande därutöver förordade bostadsbebyggelsen anser jag mig icke
kunna för närvarande tillstyrka ytterligare statlig bostadsbebyggelse vid Vitså.
I enlighet med det anförda bör för uppförande av tjänstebostäder vid Vitså
för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 140,000 kronor, varav 10,000
kronor belöpa å kostnader för markförvärv. Av beloppet 140,000 kronor synas
Kungl. Majda proposition nr 287.
53
125,000 kronor böra anses belasta femårsplanens kostnadsram. Det må anmärkas,
att i kostnaderna inräknats administrationskostnader och oförutsedda
utgifter. Skulle det vid den fortsatta utredningen befinnas möjligt och ändamålsenligt
att genomföra den sålunda förordade bostadsbebyggelsen utan att
taga enskild tillhörig mark i anspråk, lärer Kungl. Maj :t böra vara oförhindrad
att meddela beslut av sådan innebörd.
Vidkommande därefter frågan örn tillgodoseende av bostadsbehovet för
personalen vid Vaxholms kustartilleriregemente å Kin dö n framgår av den
förebragta utredningen att bostadsbristen å ifrågavarande förläggningsplats
är mycket besvärande och att statliga åtgärder äro ofrånkomliga. Såväl marinförvaltningen
som de militära bostads- och byggnadsutredningarna ha utgått
från att nya bostadslägenheter böra anordnas å Kindön dels genom ombyggnad
och modernisering av ett antal å förläggningsområdet befintliga äldre
bostadshus med företrädesvis större lägenheter och dels genom en tämligen
omfattande nybyggnad av bostadshus.
Vad då till en början angår frågan örn ombyggnad och modernisering av
äldre tjänstebostäder föreligger ett av marinförvaltningen utarbetat detaljerat
förslag för en beräknad totalkostnad av 1,075,000 kronor, inberäknat administrationskostnader,
vilket i huvudsak tillstyrkts av militära bostadsutredningen.
Byggnadsutredningen har däremot förordat vissa begränsningar i
byggnadsprogrammet och vissa besparingar i övrigt, varför för ändamålet tillstyrkts
anvisande av allenast 420,000 kronor, oberäknat administrationskostnader.
För egen del vill jag anföra, att ett bättre utnyttjande av de nuvarande
bostadshusen å förläggningsområdet synes i hög grad önskvärt, särskilt som
tillgången på tomtmark för nybyggnader är relativt begränsad. Jag har därför
i princip intet att erinra mot det framlagda ombyggnadsprogrammet. Emellertid
torde på de av byggnadsutredningen anförda skälen ombyggnadsarbetena
i nuvarande läge böra begränsas till allenast fem av de till ombyggnad föreslagna
tio byggnaderna. Då det synes vara tveksamt, örn de av byggnadsutredningen
för de särskilda byggnaderna angivna kostnadsbesparingarna
skola kunna ernås, anser jag mig böra för ändamålet beräkna de i marinförvaltningens
kostnadskalkyler upptagna beloppen, tillhopa 491,000 kronor, vartill
komma administrationskostnader m. m., omkring 29,000 kronor. Av totalkostnaden,
520,000 kronor, kunna 470,000 kronor beräknas motsvara prisläget
den 1 juli 1941.
Marinförvaltningen har förutsatt, att de för ombyggnadsarbetena erforderliga
kostnaderna i första hand skola bestridas av det av riksdagen i skrivelse
1942: 376 för budgetåret 1942/43 för ombyggnad av tjänstebostäder beräknade
beloppet, 200,000 kronor jämte administrationskostnader. Vid anmälan av
propositionen 1943: 222 har jag emellertid utgått från att de sålunda anvisade
medlen skola tagas i anspråk för andra byggnadsföretag för marinen. Vid
sådant förhållande torde hela det för förevarande ändamål erforderliga beloppet,
520,000 kronor, böra beräknas för budgetåret 1943/44. Det må erinras,
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
att i detta belopp ingå kostnader såväl för administration och oförutsedda utgifter
som för utvändiga ledningar.
En förutsättning för att bostadsfrågan å Pandon skall kunna lösas på ett
tillfredsställande sätt är att vattenförsörjningen förbättras. Såsom militära
bostadsutredningen framhållit är denna frågas lösande ett av villkoren för att
Vaxholms stad skall positivt medverka till att erforderlig bostadsproduktion
igångsättes. Även för den av bostadsutredningen föreslagna statliga bostadsproduktionen
är denna fråga av stor vikt. Därtill kommer, att den för närvarande
ur hygienisk synpunkt långt ifrån tillfredsställande vattenförsörjningen
förorsakar statsverket betydande kostnader.
Det av vattenbyggnadsbyrån upprättade förslaget till anordnande av ny
vattenledning innebär, att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken å
Värmdön. Förutom reningsverk och på land nedgrävda ledningar erfordras
nedläggande av en dykarledning i Oxdjupet, vilken med hänsyn till det avsevärda
djupet av tekniska skäl ansetts böra utföras av gummi. Erforderlig
kvantitet gummi har reserverats för ändamålet. Beträffande vattenledningsföretagets
omfattning har man räknat med två alternativ, det ena avseende
tillgodoseende av allenast de militära behoven och det andra jämväl Vaxholms
stads behov av vatten, varvid förutsatts, att staden, som ansett
sig icke vilja lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa årliga
belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets
utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad vattenmängd.
De av vattenbyggnadsbyrån ursprungligen utarbetade förslagen förutsatte,
att marinens tvättinrättning å Pindön skulle kvarligga. Vid anmälan av propositionen
1943: 179 har jag emellertid utgått från att i samband med uppförande
av en central tvätt- och reparationsanstalt vid Stockholm tvättinrättningen
å Rindön skall nedläggas. En med hänsyn därtill verkställd jämkning
av byggnadsprogrammet har medfört, att anläggningskostnaderna för det
större alternativet —- med anslutning till Vaxholm —- numera beräknats till
850,000 kronor mot 920,000 kronor enligt det ursprungliga förslaget. Motsvarande
kostnader för en vattenledning utan anslutning till Vaxholm ha beräknats
till 712,500 kronor, alltså 137,500 kronor lägre än enligt Vaxholmsalternativet.
De totala årskostnaderna inklusive ränta och amortering ha
uppskattats till 77,000 kronor för det större alternativet och 66,300 kronor enligt
det mindre.
Om vattenledningen utföres på sådant sätt, att Vaxholms stad erhåller anslutning
till densamma, borde enligt min mening staden rätteligen gälda de
därav föranledda ökade engångsutgifterna. Emellertid lia förhandlingar med
staden givit vid handen, att staden under sådana förutsättningar icke skulle
vara villig ansluta sig till företaget. De villkor, som staden i stället erbjudit,
synas vara fullt godtagbara. De innebära, att staden förbinder sig att
erlägga dels ränta och amortering å ett belopp av 195,000 kronor, motsvarande
merkostnaderna för stadens anslutning till företaget enligt det tidigare mera
omfattande förslaget, dels en förbrukningsavgift av 17 öre per kubikmeter,
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
varvid förbrukningen garanteras utgöra lägst 90,000 kubikmeter, dels slutligen
viss mätarhyra. Minimikostnaderna för staden skulle utgöra omkring
25,800 kronor. Statens årliga kostnader för vattenförsörjningen å Rindön
skulle sålunda uppgå till 66,300 kronor, örn anläggningen dimensioneras för
de militära behoven enbart, men allenast (77,000 — 25,800=) 51,200 kronor,
om jämväl Vaxholms stad anslutes till företaget. Då det sålunda synes vara
ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt för staten, örn Vaxholms stad anslutes till
företaget, och det jämväl måste anses vara ett allmänt intresse, att staden får
sin vattenfråga tillfredsställande ordnad, anser jag mig, oaktat de därmed förenade
merkostnaderna av engångsnatur, böra tillstyrka utförande av en vattenledning
med anslutning till Vaxholms stad. Enär jag icke funnit anledning
till erinran mot kostnadsberäkningarna, beräknar jag för budgetåret 1943/44
för ifrågavarande ändamål ett belopp av 850,000 kronor. Därmed har jag dock
icke tagit slutlig ställning till den föreslagna uppgörelsen med Vaxholms stad,
varom det bör ankomma på Kungl. Majit att sedermera fatta beslut. Den i
försvarsbeslutet fastställda kostnadsramen synes böra belastas med allenast
de kostnader, som skulle lia uppkommit, om anläggningen avsetts uteslutande
för de militära behoven, enligt prisläget den 1 juli 1941 i runt tal 645,000
kronor.
Såsom av den föreliggande utredningen framgår torde en icke obetydlig
statlig produktion av nya bostäder bliva erforderlig, även om det av mig i
det föregående förordade ombyggnadsprogrammet beträffande äldre bostadshus
genomföres. Bostadsutredningen har i sådant hänseende föreslagit uppförande
av bostäder för en beräknad kostnad av 840,000 kronor. I enlighet med
vad som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter bör denna fråga underkastas
ytterligare övervägande inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
och jag utgår från att nybyggnadsbehovet därvid skall kunna reduceras.
Jämväl övriga för marinen aktuella bostadsfrågor äro av beskaffenhet att
icke utan ytterligare utredning inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd
kunna slutligt bedömas. Vad angår den ifrågasatta bostadsbebyggelsen vid
Gustavsviks örlogsdepå i Högsjö vill jag särskilt framhålla, att såvitt av
den föreliggande utredningen framgår icke hela det behov av bostäder, som
omförmälts i marinförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943, anmälts till
bostadsutredningen. Anmärkas må för övrigt, att marinförvaltningens ställningstagande
till bostadsfrågan i nämnda skrivelse synes innebära, att inom
kasemområdet i första hand skulle anordnas bostäder för 6 officerare och 13
underofficerare, varemot den personal, som av flertalet militära myndigheter
ansetts böra beredas bostäder inom kasernområde — såsom maskinist, eldare,
väbel, husmor och sjuksyster — åtminstone tills vidare skulle förskaffa sig
bostäder annorstädes. I avsaknad av en allsidig utredning rörande hela bostadsbehovet
vid depån anser jag mig icke böra räkna med något medelsbehov
för ändamålet under budgetåret 1943/44.
Vad slutligen angår bostadsfrågorna i Fårösund framgår av vad bostadsutredningen
anfört, att bostadsbristen därstädes, oaktat det omfattande statliga
bostadsbyggande som redan ägt rum, är mycket besvärande. Av skäl
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
som anförts under avsnittet Allmänna synpunkter torde emellertid det framlagda
byggnadsprogrammet kunna avsevärt reduceras. För en sådan reduktion
talar även den å Gotland rådande bristen på arbetskraft. Vid den fortsatta utredningen
inom bostadsanskaffningsnämnden bör uppmärksammas, huruvida
det av marinförvaltningen i skrivelsen den 10 februari 1943 upptagna bostadsbehovet
medräknats i bostadsutredningens beräkningar rörande behovet av
nya bostäder i Fårösirnd. I enlighet med de tidigare uppdragna riktlinjerna
för bostadsproduktionen bör en bostadsbebyggelse utanför kasernområdet
eftersträvas.
Av det anförda framgår, att medelsbehovet under budgetåret 1943/44 förde
byggnadsföretag, till vilka slutlig ställning nu kan tagas, uppgår till
(140,000 + 520,000 + 850,000=) 1,510,000 kronor. Av detta belopp torde
(125,000 + 470,000 + 645,000=) 1,240,000 böra anses belasta försvarsplanens
kostnadsram. Enär kostnaderna för den i övrigt under budgetåret erforderliga
bostadsproduktionen torde kunna beräknas till 1,500,000 kronor, synes
Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande att med anlitande av det
i årets statsverksproposition under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond äskade anslaget till vissa byggnadsarbeten m. m. låta
för tillgodoseende av marinens behov av bostäder m. m. utföra i det föregående
angivna arbeten vid Vitså och å Bandon ävensom låta uppföra bostäder
i övrigt inom en kostnadsram av i avrundat tal 3,000,000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att i det föregående angivna byggnadsarbeten m. m. för
Hårsfjärdens depå och Vaxholms kustartilleriregemente ävensom
uppförande i övrigt av bostäder för marinens personal
jämte erforderliga markförvärv må, enligt de grunder som i det
föregående angivits och inom en sammanlagd kostnadsram av
3.000. 000 kronor, äga rum med anlitande av det i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 6) under
försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond
därav, för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslaget av
10.000. 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.
Flygvapnets bostadsfrågor.
1941 års försvar sutredning beräknade för femårsperioden 1942/47 tillhopa
i runt tal 14,000,000 kronor jämte administrationskostnader m. m. för anordnande
av tjänstebostäder för flygvapnets personal. I 1942 års försvarsbeslut
beräknades motsvarande kostnader, med hänsyn till vissa i propositionen
1942: 210 förordade begränsningar i byggnadsprogrammet ävensom vissa
ändringar med avseende flygvapnets förläggningsorter, till omkring 10,500,000
kronor jämte administrationskostnader m. m.
Såsom närmare framgår av de specifikationer, som funnos fogade vid flygförvaltningens
skrivelse den 31 augusti 1942 angående flygvapnets medelsbehov
under kapitalbudgeten för bugetåret 1943/44, har ämbetsverket avsett
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
57
att av de medel, som inom försvarsbeslutets kostnadsram anvisats av riksdagen
för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 för byggnadsarbeten vid
flygvapnet, uppföra tjänstebostäder för en sammanlagd kostnad av, oberäknat
administrationskostnader m. m., i runt tal 5,575,000 kronor.
1942 Ars militära bostadsutredning, som i sitt betänkande inledningsvis
anfört, att vid beräkningarna rörande bostadsbehovet för flygvapnet medtagits
allenast de förband och verkstäder, som redan vore uppsatta eller
komme att uppsättas under år 1943, har såsom framgår av bilaga A beräknat
bostadsbehovet för flygvapnets personal den 1 oktober 1943 till 3,771 eldstäder,
av vilka 1,635 beräknats skola uppföras av staten och återstoden,
2,136 eldstäder, av andra. De sammanlagda kostnaderna för de bostäder,
som skulle uppföras av staten, lia av utredningen uppskattats till 13,082,000
kronor, varav 465,000 kronor för markförvärv.
Sedan chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i sitt utlåtande över
bostadsutredningens betänkande framhållit, att vissa av de av bostadsutredningen
föreslagna bostäderna förutsatts skola uppföras med anlitande av de
för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44 anvisade anslagen till byggnadsarbeten
vid flygvapnet ävensom att uppförandet av vissa andra i bostadsutredningens
byggnadsprogram upptagna bostäder kunde uppskjutas till år
1944 eller senare, har bostadsutredningen i en den 10 april 1943 dagtecknad
promemoria, efter vidtagande jämväl av vissa andra jämkningar i sina tidigare
beräkningar, anfört, att anslagsbehovet för det av utredningen numera
förordade byggnadsprogrammet — efter avdrag för ett belopp av 3,369,000
kronor som flygförvaltningen förutsatt skola utgå av redan anvisade anslag —
kunde beräknas till 9,308,000 kronor, av vilket belopp 4,931,000 kronor ansåges
erforderliga för år 1943.
Behovet av bostäder i omedelbar närhet av respektive etablissement.
Såsom redan under avsnittet Allmänna synpunkter anförts sammanhänga
de höga kostnaderna för lösandet av flygvapnets bostadsfrågor med det förhållandet,
att flygvapnets myndigheter vid angivandet av behovet av bostäder
i vederbörande förbands omedelbara närhet haft mycket vittgående
anspråk. Emellertid har jag under nyssnämnda avsnitt framhållit, att en
närmare granskning av de uppgifter i detta hänseende, som flygvapnets myndigheter
lämnat bostadsutredningen, givit vid handen, att bostadsbebyggelsen
i omedelbar anslutning till de militära etablissementen syntes kunna väsentligt
begriinsas i förhållande till vad flygvapnets myndigheter påyrkat och
bostadsutredningen förutsatt. Enär en sådan begränsning uppenbarligen
måste bliva av stor betydelse vid prövningen av frågan örn bostadsproduktionen
på de olika förläggningsorterna, synes lämpligen böra först upptagas
till pricipiell behandling frågan, vilka befattningshavare som kunna anses
inneha sådan tjänst, att de oundgängligen måste bo i omedelbar närhet av
respektive kasernetablissement eller verkstäder.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
Den av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen härutinnan företrädda
uppfattningen kan utläsas ur dessa myndigheters den 3 april 1943 över bostadsutredningens
betänkande avgivna utlåtande, vari framhållits, att inom
eller i omedelbar närhet av etablissementen måste anordnas bostäder för
sådan personal, som jämväl under icke ordinarie övningstid måste vara beredd
att kunna träda i tjänst med kort varsel eller som ofta har tjänstgöring
under icke ordinarie övningstid. Myndigheterna ha till denna kategori
hänfört följande befattningshavare vid flottiljerna, nämligen divisionschefer
med stabsunderofficerare och flygstationsmästare, kasernofficerare och
kasernunderofficerare, chef för vakt- och beredskapsplutonen, verkstadsingenjör,
flygsäkerhetspersonal (trafikledare, meteorologer, väderleksassistenter
och signalister), förrådsförvaltare och förrådsmän, maskinister och eldare,
elektriker, sjukvårdspersonalen (sjuksköterska, sjukvårdsförman och sjukvårdsbiträde),
garageförman samt ekonomipersonalen (husmödrar, kökspersonal
samt mäss- och marketenteripersonal). Med hänsyn till arbetsplatsens
avstånd från intilliggande samhälle samt nödvändigheten av att viss personal
oundgängligen måste bo intill arbetsplatsen har till denna kategori
även hänförts kollektivavtalsanställd personal vid vissa flygflottiljers avdelning
VI (verkstadspersonal). Av personalen vid de centrala flygverkstäderna
å Malmen och i Västerås samt vid försökscentralen å Malmen ha styresmän,
flygingenjörer, arbetsledare samt viss kontors- och arbetarpersonal ansetts
böra erhålla bostäder i omedelbar närhet av respektive anläggningar, varvid
som motivering anförts dels arbetsplatsernas avstånd från intilliggande samhälle,
dels verkstadsanläggningarnas övervakning under icke arbetstid, dels
slutligen nödvändigheten av att därigenom skapa en brandskydds- och luftskyddskår
för anläggningarna, vilka vore i avsaknad av militär vakt.
1942 års militära hostadsutredning, som icke ansett sig kunna taga ställning
till frågan örn de militära kravens berättigande, har som förut anmärkts
framhållit, att det stora behovet av bostäder i omedelbar anslutning till
respektive förband i viss mån kunde förklaras därigenom, att flygförband
och verkstäder ofta vore förlagda på relativt stort avstånd från tättbebyggda
orter och att bostäder för beredskaps- och kontrollerande personal där ofta
saknats. Det hade också framhållits, att de stora ekonomiska värden, som
vore till finnandes inom flygplatser och framförallt i flygverkstäder, motiverade
åtgärder för förläggande dit av viss till brandskydds- och beredskapstjänst
lämplig personal. Att den inre tjänsten blivit lidande därigenom, att
befälet till största delen haft sina bostäder belägna utanför förläggningsorten,
hade också i flera fall omvittnats.
Då den av flygvapnets myndigheter företrädda uppfattningen varken ur
ekonomisk synpunkt eller med hänsyn till de fastslagna riktlinjerna för bostadspolitiken
inom försvaret syntes godtagbar, infordrades från flygstaben
närmare utredning örn vilka befattningshavare vid flygflottiljerna, som
ur militär synpunkt främst borde tillhandahållas bostad inom eller i omedelbar
närhet av etablissementen. I två den 1 april respektive den 5 maj 1943
59
Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.
dagtecknade promemorior bar chefen för flygstabens organisationsavdelning inkommit
med den begärda utredningen.
I promemorian den 1 april 1943 bar den i förevarande avseende aktuella
personalen uppdelats i två grupper, den ena, grupp 1, omfattande dem som
med hänsyn till tjänstens krav ansetts vara i oundgängligt behov av tjänstebostäder,
och den andra, grupp 2, omfattande befattningshavare, för vilka
med hänsyn till tjänstens krav anordnande av tjänstebostäder ansetts vara
allenast önskvärt. I promemorian den 5 maj 1943 lia därefter meddelats
närmare upplysningar rörande de i grupp 1 upptagna befattningshavarnas
tjänstgöringsförhållanden, varjämte, därest av kostnadsskäl en gradering av
behovet vore erforderlig beträffande ifrågavarande personal, en uppdelning
av densamma verkställts.
I sistnämnda promemoria har uttalats, att bostäder i första hand borde
uppföras för flygsäkerhetspersonalen (vid varje flottilj 1 förste trafikledare,
1 andre trafikledare, 1 meteorolog, 1 förste väderleksassistent, 1 andre väderleksassistent
och 3 signalister) ävensom viss förvaltningspersonal m. m. (1
maskinist, 1 elektriker, 2 eldare, 1 husmor, 1 biträdande husmor, 1 sjuksköterska,
1 sjukvårdsförman, 1 sjukvårdsbiträde samt den till i medeltal
30 personer uppgående köks- och mässpersonalen).
I fråga örn denna personals arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden
ha i promemorian meddelats följande upplysningar.
Beträffande flygsäkerhetspersonalen har anförts, att det ur flygsäkerhetssynpunkt
erfordrades ständig passning dygnet ruut vid flygvapnets väderleks-
och markradiostationer. Meteorolog och väderleksassistenter samt
signalister arbetade därför i skift dygnet runt. Trafikledarna hade endast
arbete under ordinarie övningstid samt då nattflygning påginge. En av dem
skulle dock ständigt vara beredd att kunna rycka in jämväl under övrig tid,
därest dåligt väder skulle inträffa och flygplan från annan flottilj eller civilt
flygplan måste inpejlas och efter särskild metod tagas ned på flottiljens
flygfält. Ur flygsäkerhetssynpunkt förelåge därför ett absolut behov av att
flygsäkerhetspersonalen hade bostäder i närheten av etablissementet.
Vidkommande arbetsförhållandena för biträdande husmodern har framhållits,
att denna skulle — omväxlande med husmodern — vara närvarande
då arbetet började i köket — vid 4 ä Vsö-tiden på morgonen samt då arbetet
slutade för dagen vid 7—VaH-tiden på eftermiddagen (vid nattflygning
vid 12—1-tiden på natten). Det vore därför nödvändigt, att hon hade bostad
i närheten av etablissementet.
Beträffande köks- och mässpersonalen har anförts, att arbetet i köket som
nämnts började redan vid 4 ä ‘/s5-tiden på morgonen samt slutade vid 7—
7?8-tiden på eftermiddagen (vid nattflygning först vid 12— 1-tiden på natten).
Arbetet skedde i skift. För att erhålla rättvisa skedde byte av personal i
de olika skiftena, så att samtliga under en viss tidsperiod skulle lia lika
många arbetsdagar, då tjänsten börjat tidigt pä morgonen etc. Marketenteripersonalen
arbetade ävenså i skift. Första skiftet började vid ''/27-tiden på
morgonen och det sista skiftet slutade i allmänhet 1 ä 1 7« timme efter tapto.
För att icke kostsamma transporter skulle behöva ordnas för denna personal,
borde den därför beredas bostäder vid etablissementet. Erfarenheterna
hade även visat svårigheter att anställa kökspersonal, därest bostad icke
kunnat anvisas.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
I promemorian den 5 maj 1943 bär vidare framhållits, att bostäder i andra
hand borde uppföras för kasernunderofficeren, köksföreståndaren samt chefen
för vakt- och beredskapsplutonen. Beträffande dessa befattningshavares
arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden har följande upplysts.
Kasernunderofficeren borde vid eldfara snabbt kunna träda i tjänstgöring.
På grund av sin intima kännedom örn alla byggnader inom etablissementet
vore det till största fördel, att han funnes till hands vid inträffade eldsvådor.
Han innehade vidare reservnycklar till de flesta byggnaderna inom
etablissementet. I detta samband finge endast erinras örn flygmaterielens
dyrbarhet och svårersättlighet.
Köksföreståndaren vore uppbördsman för provianten. Han skulle bland
annat mottaga den proviant, som skulle intagas i flottiljens proviantmagasin,
ävensom fördela sådana proviantartiklar, som vid leverans omedelbart skulle
utlämnas. Han skulle vidare närvara vid besiktning av levererade proviantartiklar.
Enär viss färskproviant (t. ex. mjölk) ofta levererades under icke
ordinarie arbetstid, borde köksföreståndaren ha bostad, så att han vid förefallande
behov kunde tillkallas. Sådan leverans under icke ordinarie arbetstid
kunde ske såväl före som efter den ordinarie arbetstiden, beroende
bland annat på flottiljens läge i förhållande till distributörerna etc.
Chefen för vakt- och beredskapsplutonen vore närmast ansvarig för
etablissementets bevakning samt beredskapen för eldsläckning, ambulanstjänst
och allmän ordning. Närmast under honom lydde för varje dygn
dels en sergeant eller äldre furir som chef för vakten, dels en sergeant eller
äldre furir som chef för beredskapen. Chefen för vakt- och beredskapsplutonen
skulle genom visitationer på olika tidpunkter under dygnet övervaka
såväl vakttjänstens som beredskapstjänstens effektiva utövande. Detta
vunnes bäst örn han hade bostad, som läge i etablissementets närhet.
De befattningshavare, som enligt promemorian den 5 maj 1943 ansetts
böra i tredje hand erhålla tjänstebostäder, äro chefen för specialdivisionen,
flygstationsmästarna (3 vid varje flottilj) samt stabsunderofficeren vid specialdivisionen.
Beträffande denna personals arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden
har upplysts följande.
Chefen för specialdivisionen vore i allmänhet en äldre kapten. Vid
specialdivisionen skulle alla de värnpliktiga redovisas. Behovet av att chefen
vore bosatt vid etablissementet motiverades främst av disciplinära skäl. Det
vore icke lämpligt att ett etablissement så gott som helt avfolkades med
officerare efter tjänstens slut. Det vore tvärtom önskvärt att ett flertal officerare
hade sina bostäder i närheten av etablissementet.
Flygstationsmästarna vore chefer för stationsavdelningarna vid de flygande
divisionerna. De hade uppbörden av till divisionerna utlämnad flygmateriel.
De vore ansvariga för fiygstationstjänsten och skulle bland annat leda
tjänsten såväl under den del av fiygstationstjänsten, som omfattade åtgärderna
före flygning (klargöring och kontroll av flygplanen samt stärkning, varmkörning
och uppkörning av motorerna) som under /len del, som omfattade
åtgärderna efter flygning (klargöring och kontroll). Åtgärderna före och efter
flygning toge minst en timme vardera i anspråk. Tidpunkten för dessa
arbetens påbörjande respektive avslutande bleve beroende på de tider under
vilka flygningen vid respektive divisioner varade. Flygstationsmästarna hade
bedömts böra bo i närheten av etablissementen för att jämväl under icke
ordinarie övningstid och utan att man skulle behöva ordna extra transporter
kunna vara till hands vid hastigt påkommande behov — icke minst med
hänsyn till att de vid eldfara snabbt borde kunna träda i tjänst.
61
Kungl. Majlis ;proposition nr 287.
Yid specialdivisionen redovisades samtliga värnpliktiga, såväl de som
vore i tjänstgöring vid de övriga divisionerna som de vilka tjänstgjorde vid
flottiljstaben. Viss del av den inre tjänsten — exempelvis avlöning, tvättocli
persedelbjten — måste, för att icke övningarna vid övnings- respektive
skoldivisionerna eller arbetet vid flottiljstaben skulle störas, äga rum på
icke övningstid, efter tjänstens slut för daneil. Därvid skulle stabsunderofficeren
vara närvarande. För att icke extra transporter skulle behöva ordnas
för hemtransport, borde han beredas bostad vid etablissementet.
Som nämnts har i promemorian den 1 april 1943 angivits viss personal,
för vilken anordnande av tjänstebostäder med hänsyn till tjänstens krav
ansetts önskvärt ehuru icke oundgängligen nödvändigt. De sålunda angivna
befattningshavarna äro 1 kasernofficer (kapten), 3 divisionschefer (kaptener),
4 stabsunderofficerare (fanjunkare eller sergenter), 1 flygingenjör (verkstadsingenjören),
2 förrådsförvaltare, 2 förrådsvaktmästare och 1 garageförman.
I sistnämnda promemoria har slutligen anförts, att de bostäder i övrigt,
som enligt de till 1942 års militära bostadsutredning meddelade uppgifterna
ansetts böra anordnas invid respektive förläggningar, främst motiverades
av önskemålet att undvika för staten kostsamma busstransporter till och
från tjänstgöringsplatsen, men även av bostadstillgången på orten. Bland
befattningshavare, som av dessa skäl ansetts böra erhålla bostad invid respektive
kasernetablissement, ina nämnas flottiljchefer vid vissa flottiljer
samt arbetare vid vissa flottiljverkstäder.
Det må anmärkas, att jämväl chefen för flygvapnet enligt förenämnda den
3 april 1943 avgivna utlåtande över bostadsutredningens förslag, sedan han
blivit under hand orienterad örn att läget på arbetsmarknaden icke medgåve
att hela det av bostadsutredningen framlagda statliga byggnadsprogrammet
kunde genomföras, på framställning av militära byggnadsutredningen och
industrikommissionen uppgjort en gradering över behovet av tjänstebostäder,
avseende byggnadsprogrammets uppdelning i flera etapper,
Med avseende å bostadsbehovet för de centrala flygverkstäderna,
inbegripet försökscentralen å Malmen, ha chefen för flygvapnet och fiygförvaltningen
verkställt en angelägenhetsprövning uti en vid myndigheternas
utlåtande över bostadsutredningens betänkande fogad promemoria, i vilken
behovet uppdelats i tre angelägenhetsgrader, nämligen grad I avseende bostäder,
som ansetts nödvändiga att tagas i bruk den 1 oktober 1943, grad
II avseende bostäder, som helst borde färdigställas vid samma tidpunkt,
samt grad III avseende bostäder, som ansetts kunna färdigställas senare.
Vid centrala flygverkstaden i Västerås ha bostäder för 1 styresman, 1 kontrollingenjör,
1 biträdande motoringenjör, 1 mästare och 15 kollektivavtalsanställda
arbetare hänförts till angelägenhetsgrad I, bostäder för 1 verkmästare
och 5 arbetare till grad II samt bostäder för 1 biträdande styresman, 1 mästare,
1 arbetsförman och 6 arbetare till grad III. För verkstadens filial i Hässiö
lia upptagits bostäder för 1 kontrollingenjör och 5 arbetare i angelägenhetsgrad
I, bostäder för ytterligare 5 arbetare i grad II samt bostäder för
I biträdande föreståndare, 1 verkmästare och 6 arbetare i grad lil.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Beträffande centrala flygverkstaden å Malmen Ilar anmärkts, att ett 20-tal
av de i bostadsutredningens betänkande såsom erforderliga upptagna bostadslägenheterna
redan funnes eller vore under uppförande. Av övriga
lägenheter ha till angelägenhetsgrad I hänförts bostäder för 1 mobiliserings - officer och luftskyddsledare, i förste biträdande luftskyddsledare och 15
arbetare, till grad II bostäder för 1 verkstadsingenjör och 1 förste biträdande
verkstadsingenjör samt till grad III bostäder för 1 ställföreträdande
styresman, 1 kontrollingenjör, 1 kamrer, 1 förman å byggnadsavdelningen
och 5 arbetare.
För försökscentralen ha upptagits i angelägenhetsgrad I bostäder för
1 förrådsförvaltare, 1 verkmästare, 1 eldare, 1 montör, 1 portvakt, 1 chaufför
och 1 andre eldare, i grad II bostad för 1 verkstadsingenjör samt i grad
III bostäder för 1 chef, 1 flygunderofficer och 1 expeditionsföreståndare.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha slutligen i sitt utlåtande
över bostadsutredningens betänkande framhållit önskvärdheten av att personal
med bostäder inom eller i närheten av förbandens eller anstalternas
etablissement icke bleve i ekonomiskt hänseende sämre ställd än den personal
tillhörande vederbörande förband eller anstalt, som vore bosatt inom
närliggande större samhälle. Myndigheterna ansåge detta skäligt med hänsyn
till att den inom eller i etablissementets närhet boende personalen som
regel finge verkställa alla sina inköp från det närliggande samhället samt
hålla sina barn i skola därstädes, varför levnadsomkostnaderna snarare bleve
högre än lägre för denna kategori.
Den principiella frågan örn behovet av bostäder inom eller i omedelbar
närhet av respektive etablissement har i de över bostadsutredningens betänkande
avgivna utlåtandena berörts allenast i 1940 års militära hyggnadsutrednings
yttrande, vari anförts, att enligt vad utredningen inhämtat bostäder
inom eller invid de olika flottiljernas etablissement borde uppföras
för cheferna för specialdivisionerna samt vakt- och beredskapsplntonerna,
flygsäkerhetspersonalen, stationsmästare, kasernunderofficerare samt i viss
utsträckning ekonomi- och arbetspersonal. Vid flygförbanden i Karlsborg,
i Såtenäs och i Kallax hade emellertid förhållandena uppgivits vara sådana,
att samtliga föreslagna bostäder borde uppföras, under det att de vid förläggningarna
i Uppsala planerade bostadslägenheternas byggande kunde
uppskjutas. Vid de centrala verkstäderna hade krav ställts på att viss arbetsledarpersonal
och ett antal arbetare vore boende inom eller invid verkstadsområdena.
Byggnadsutredningen ansåge sig kunna ansluta sig till de
sålunda framförda behovsprinciperna, vilkas tillämpning skulle föranleda,
att omkring hälften av det föreslagna nvbyggnadsprogrammet nu borde
komma till utförande.
Bostadsfrågornas lösande å de särskilda orterna.
Med hänsyn till den ytterligare utredning rörande flygvapnets bostadsfrågor,
som jag såsom förut anmärkts anser erforderlig, synes anledning
icke föreligga att lämna en detaljerad redogörelse för vad bostadsutred
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
63
ningen anfört beträffande bostadsfrågornas lösande på de olika förläggningsorterna.
Emellertid torde här böra i korthet intagas vissa i bostadsutredningens
utlåtande framlagda förslag rörande bostadsprogrammets genomförande
till belysning av de för de olika orterna föreliggande problemen i
fråga örn produktionsförutsättningar och byggnadstyper m. m.
I fråga örn Hässiö och Västerås (Västmanlands flygflottilj samt centrala
flygverkstaden i Västerås med filial i Hässiö) har bostadsutredningen anfört,
att intresse för egnahemsbildning ansåges icke föreligga bland officerare och
knappast heller bland underofficerare. Däremot kunde sådant intresse i
någon mån påräknas bland de kollektivanställda. Kronan ägde icke någon
för bostadsändamål lämplig tomtmark vid Hässiö. Mark kunde emellertid
förvärvas genom avstyckning från Hamre och Hälle gårdar.
Ej heller beträffande de för centrala flygverkstadens personal avsedda
bostäderna kunde någon kommunal eller enskild byggnadsverksamhet väntas
komma i fråga. Invid huvudverkstaden ägde kronan lämplig tomtmark.
Detta vore, som förut nämnts, icke förhållandet vid Hässiö. Markfrågan
borde där sammankopplas med motsvarande fråga för flygflottiljen. Vid
huvudverkstaden, där egnahem relativt lätt torde kunna försäljas, borde enfamiljshusbebyggelse
eftersträvas. I den mån uthyrning av enkelrum kunde
beräknas ske i egnahemslägenheterna, syntes de minsta av dessa böra uppföras
med tre i stället för två rum.
Rörande bostadssituationen i Västerås hade stadens myndigheter uttalat
som sin uppfattning, att det syntes bliva svårt att inom ramen av de lägenhetsbestånd,
som beräknades tillkomma intill den 1 oktober 1943, inrymma
de för försvarsväsendets personal erforderliga lägenheterna. Efterfrågan på
bostäder hade nämligen de senaste åren varit så stor, att bostadsproduktionen
icke kunnat hålla jämna steg med densamma. Man föresloge därför
från stadens sida, att kronan skulle underlätta vidare bostadsproduktion
genom att exploatera ett densamma tillhörigt område söder örn Stockholmsvägen
och i anslutning till befintlig bebyggelse. Området, som läge lämpligt
till, vore icke stadsplanerat, men det ansåges icke uteslutet, att där
kunde byggas på avstyckningsplan, och staden vore icke främmande för
tanken att främja bebyggelsen genom framdragande av gator och ledningar.
Beträffande Hägernäs (Roslagens flygflottilj) har utredningen anfört, att
flygförvaltningen förfogade över lämplig tomtmark.
Enfamiljshus, byggda och utplacerade enligt gängse praxis, syntes här
alltid kunna avyttras. Därför ansåge sig utredningen böra föreslå enfamiljshusbebyggelse,
då det gällde Lägenheter om tre rum och kök eller mera.
Flertalet tvårumslägenheter syntes med fördel kunna sammanföras i radhus.
Vidkommande Malmen (Östgöta flygflottilj samt centrala flygverkstaden
å Malmen och försökscentralen) har utredningen framhållit, att det nied
hänsyn till den låga dyrortsgrupperingen funnes ringa utsikter för att annan
personal än den kollektivanställda skulle vilja förvärva egnahem. Kärna
kommun hade förklarat, att någon kommunal eller enskild bebyggelse knappast
kunde påräknas, enär personalen på grund av dyrortsgrupperingen icke
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
frivilligt syntes vilja bosätta sig vid Malmen. Lämplig tomtmark för officers-
och nnderofficersbostäderna syntes kunna erhållas på ecklesiastik jord
inom samhället, cirka 200 meter norr om järnvägen. För den civila personalen
beräknades tomtmark kunna erhållas väster örn etablissementet å
Lagerlunda gård. Bostäderna föresloges skola utformas såsom enfamiljshus,
beträffande vissa personalkategorier eventuellt anordnade såsom radhus.
För de nya bostäderna för flygverkstadens och försökscentralens personal
förfogade kronan över lämplig tomtmark invid verkstaden på det område,
där tidigare bostäder uppförts. Fem-, fyra- och trerumslägenheterna föresloges
uppförda såsom friliggande enfamiljshus, under det att tvårumslägenheterna
med fördel kunde uppföras såsom radhus.
Beträffande Frösön (Jämtlands flygflottilj) har utredningen anfört, att
det syntes finnas små förutsättningar för att få till stånd en frivillig utflyttning
till Frösön. Man borde knappast heller räkna med att officerare
och underofficerare skulle vilja förvärva egnahem därstädes. Framdeles
syntes dock egnahem på Frösön komma att bliva ganska begärliga i allmänna
marknaden. Kronan (flygförvaltningen) förfogade över lämplig tomtmark.
Samtliga lägenheter örn tre eller flera rum och kök föresloges av ovan
anfört skäl uppförda såsom friliggande enfamiljshus. Vissa av tvårumslägenheterna
syntes med fördel kunna uppföras som radhus.
I fråga örn Ljungby hed (krigsflygskolan) har bostadsutredningen meddelat,
att eftersom flygetablissementet vore beläget alldeles intill Ljungbyheds
samhälle, hade chefen för flygvapnet ansett, att erforderliga bostäder
kunde förläggas inom samhället. Kommunen vore visserligen villig att förmedla
statens tertiär- och tilläggslån, men det vore sannolikt, att den enskilda
företagsamheten ansåge byggnadsproduktion därstädes alltför riskfull
ur ekonomisk synpunkt. Man borde därför icke räkna med enskilt bostadsbyggande
i nämnvärd omfattning. De befattningshavare, för vilka bostadsbehov
redovisats, saknade antingen familjebostad av rimlig standard eller
hade tvingats förhyra bostad på stort avstånd (upp till 13 kilometer) från
Ljungbyhed.
Kronan förfogade över lämplig tomtmark dels inom etablissementet och
dels i samhället. För det senare området förelåge förslag till byggnadsplan.
För att så långt möjligt stimulera det enskilda initiativet hade municipalnämnden
föreslagit, att kronan inom detta område skulle kostnadsfritt
och med full äganderätt upplåta tomter till enskilda egnahemsbyggare.
Dessa lägenheter skulle i så fall vara uppförda inom viss tid. Dock hade
municipalnämnden ansett, att de täta personalbytena vid flygkrigsskolan
gjorde det mindre troligt, att egnahemsbildning skulle ifrågakomma i större
utsträckning. Den förordade markupplåtelsen kunde därför knappast väntas
få någon större betydelse för bostadsfrågans lösande i Ljungbyhed.
För samtliga av staten byggda lägenheter örn tre eller flera rum och kök
föresloges en- och tvåfamiljshus. Övriga lägenheter borde sammanföras till
fyrafamilj shus eller liknande.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
Vidkommande Karlsborg (Västgöta flygflottilj) har bostadsutredningen
anfört, att bostadsbehovet i stort sett redan vore fyllt genom dels officersoch
underofficersbostäder invid etablissementet, dels enfamiljshus i Norra
skogen.
Såsom redan vid behandlingen av bostadsproblemen för armén och verkstadsnämnden
anmärkts har utredningen emellertid föreslagit, att de bostäder,
som av utredningen förutsatts skola uppföras utanför fästningen men
inom samhället eller invid flygflottiljen, skulle få helt eller delvis disponeras
av personalen vid flottiljen, medan i stället av flygvapnets personal disponerade
lägenheter i Norra skogen skulle övertagas av arméns och verkstadsnämndens
personal. Det av bostadsutredningen beräknade behovet av ytterligare
bostäder för flottiljens personal borde i första hand tillgodoses genom
bebyggelse i flottiljens närhet. Ett särskilt markområde hade för ändamålet
överförts till flygförvaltningen. Emellertid sades grundförhållandena inom
detta område vara mindre tillfredsställande, varom undersökning påginge.
Det vore tänkbart, att det närliggande strandområdet i stället borde tagas
i anspråk till någon del. En bebyggelse med två- och fyrafamiljshus vore
lämpligast inom detta område.
Beträffande Såtenäs (Skaraborgs flygflottilj), där nybyggnadsbehovet beräknats
till allenast 1 fyrarumslägenhet och 3 dubbletter, har utredningen
ansett, att förstnämnda lägenhet borde uppföras såsom enfamiljshus i anslutning
till övriga officersbostäder. Dubbletterna borde inrymmas i en nybyggnad
i anslutning till övriga underofficersbostäder.
Vad angår Barkarby (Svea flygflottilj) har bostadsutredningen framhållit,
att kronan (arméförvaltningen) förfogade över lämplig tomtmark. Visserligen
hade föreslagits, att mark för civilpersonalens bostäder skulle inköpas från
Väddesta gård, men då dessa bostäder liksom de övriga syntes kunna inrymmas
på kronans mark, funne utredningen icke tillräckligt motiv för ett
sådant markförvärv. Det syntes på detta avstånd från Stockholm finnas
relativt goda möjligheter att kunna avyttra enfamiljshus. Samtliga lägenheter
örn 3 eller flera rum och kök föresloges därför uppförda såsom sådana.
Byggdes de begärda tvårumslägenheterna såsom trerumslägenheter,
syntes behovet av enkelrum invid flottiljen kunna täckas genom uthyrning.
I fråga örn Säve (Göta flygflottilj) har anförts, att intresse för egnahemsförvärv
icke borde påräknas från officerarnas och knappast heller från underofficerarnas
sida. Huruvida sådant intresse funnes hos den civila personalen
vore synnerligen ovisst. Något nämnvärt antal andra spekulanter syntes
heller icke kunna påräknas vid Säve.
Kronan ägde icke mark lämplig för bostadsbebyggelse. Den mark, som
för ändamålet syntes kunna komma ifråga, vore belägen öster om etablissementet
och gränsade i söder mot vägen till Stora Holms gård. Markpriserna
i trakten vore höga, och det erforderliga tomtområdet syntes icke
kunna erhållas för lägre kostnad än 90,000 kronor. Under hänvisning till
vad som anförts om möjligheterna till egnahemsförsäljning och med hänsyn
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 287.
168 48 5
Departements
chefen.
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
till att största sparsamhet borde iakttagas med den dyrbara tomtmarken
föresloges två- och fyrafamilj shus samt eventuellt i något fall radhus.
Beträffande Kallax (Norrbottens flygbaskår) har bostadsutredningen upplyst,
att chefen för flygvapnet föreslagit, att bostäderna för all personal utom
den kollektivanställda skulle förläggas till Hamnholmen, som ägdes av Luleå
stad. För detta område erfordrades nyanläggning av cirka 3 kilometer väg,
2,400 meter vattenledning och 2,800 meter elektrisk ledning. Då i fråga
örn all personal utom den kollektivanställda krav på bostäder emellertid
icke framkommit förrän i mars månad 1943, hade frågan ej kunnat närmare
utredas. Utredningen ansåge sig överhuvud taget icke kunna taga ställning
till densamma, förrän ytterligare undersökningar hunnit genomföras.
Nederluleå kommun hade erbjudit sig, att gratis ställa cirka 20 tomter
till förfogande för de kollektivanställda. Dessa bostäder skulle förläggas
vid Bergnäset, och kommunen skulle dit anordna vägar och avloppsledning.
Likaså vore kommunen villig att inom området anlägga gemensam brunn.
I sin förenämnda promemoria den 10 april 1943 har militära bostadsutredningen
upptagit byggnadsfrågan vid Norrbottens flygbaskår till förnyad
behandling och därvid kommit till den uppfattningen, att de bostäder, som
i och för tjänstens rationella bedrivande måste förläggas i etablissementets
omedelbara närhet, icke borde förläggas till Hamnholmen, dit avståndet
vore relativt stort, utan närmare inpå etablissementet. På grund av de höga
väg- och ledningskostnaderna vid förläggning till Hamnholmen hade utredningen
måst räkna med hög eldstadskostnad för ifrågavarande bostäder.
Därest bostäderna förlädes till plats invid etablissementet, kunde eldstadskostnaden
avsevärt reduceras.
Flygförbanden kunna i allmänhet icke förläggas i omedelbar närhet av
redan befintlig bostadsbebyggelse. Örn icke särskilda åtgärder vidtoges för
anordnande av bostäder i nära anslutning till respektive förläggningar, skulle
därför nästan hela den fast anställda personalen nattetid och i övrigt under
tid, då övningar icke pågå, befinna sig på avsevärt avstånd från flottiljen,
något som med hänsyn särskilt till de speciella tjänstgöringsförhållandena
samt brand- och beredskapssynpunkter skulle vara mindre tillfredsställande.
Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga örn flygverkstäderna och försökscentralen.
För undanröjande av dessa olägenheter ha redan i viss utsträckning uppförts
tjänstebostäder för flottiljernas och verkstädernas personal, och i 1942
års försvarsbeslut förutsattes en ytterligare utbyggnad av detta bostadsbestånd.
Emellertid innebär bostadsutredningens förslag en väsentlig utökning
av det statliga byggnadsprogrammet i jämförelse med vad försvarsutredningen
och flygvapnets myndigheter år 1942 ansågo erforderligt.
Såsom redan anförts har jag vid min granskning av bostadsutredningens
på de militära myndigheternas uppgifter grundade förslag funnit, att bostadsbebyggelsen
i omedelbar anslutning till flygvapnets etablissement bör kunna
väsentligt begränsas i jämförelse med vad bostadsutredningen förutsatt. För
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
en sådan begränsning talar icke endast statsfinansiella skäl utan även hänsynen
till befattningshavarnas och deras familjers trivsel. Att den avsevärda
bostadsproduktionen i respektive etablissements omedelbara närhet måste få
till följd en utsträckning av bostad stvånget till ett stort antal befattningshavare,
som nu icke beröras därav, torde sålunda vara otvivelaktigt. Det
måste nämligen antagas, att det i många fall skall visa sig nödvändigt att
tillgripa bostadstvång för att de föreslagna bostadslägenheterna skola bliva
på avsett sätt utnyttjade.
Vid ett övervägande av vilka personalkategorier som med hänsyn till
tjänstens oavvisliga krav böra beredas bostäder inom eller i omedelbar
närhet av respektive kasernetablissement torde i första hand böra beaktas
flygsäkerhetskraven. Från flygvapnets sida har hävdats, att den för flygsäkerhetstjänsten
speciellt avsedda personalen — förste och andre trafikledare,
meteorolog, väderleksassistent samt signalister — bör beredas bostäder
i etablissementens omedelbara närhet. Även enligt min mening böra trafikledarna
beredas sådana bostäder. Vad däremot väderlekspersonalen och
signalisterna angår har upplysts, att dessa arbeta i skift dygnet runt. Med
hänsyn därtill synes det icke ur flygsäkerhetssynpunkt vara ett oavvisligt
behov, att denna personals bostäder ligga i vederbörande etablissements
omedelbara närhet. Örn det emellertid med hänsyn till kommunikationernas
beskaffenhet föreligger svårigheter att ordna avlösning av ifrågavarande
personal å tider, då detta ur tjänstesynpunkt anses lämpligt, kunna tydligen
bostäder i etablissementets närhet visa sig erforderliga. Avståndet mellan
bostad och etablissement synes dock utan olägenhet kunna vara större såvitt
avser bostäder för denna personal än i fråga örn trafikledarnas bostäder.
Med hänsyn därtill torde större möjligheter föreligga att intressera kommuner
eller enskilda för bostädernas uppförande. Självklart är, att bostadsfrågorna
måste ses på så lång sikt, att vid desammas bedömande tages hänsyn
till de mera normala förhållandena på kommunikationsväsendets område och
icke till nuvarande av kriget föranledda exceptionella förhållanden. Olägenheter
ur kommunikationssynpunkt, som kunna antagas vara av övergående
natur, böra alltså icke föranleda uppförande av bostäder i respektive etablissements
närhet.
De skäl, som från flygvapnets sida anförts för att maskinist, eldare, elektriker,
husmödrar och sjukvårdspersonal böra beredas bostäder i anslutning
till etablissementen, synas mig kunna godtagas. Vad angår köks- och mässpersonalen
torde vad nyss anförts ifråga om väderleks- och signalpersonalens
bostäder vara i viss mån tillämpligt. Behovet av bostäder för sådan personal
i närheten av respektive etablissement är sålunda beroende av kommunikationernas
beskaffenhet.
I promemorian den 5 maj 1943 har framhållits, att bostäder i andra hand
borde uppföras för kasernunderofficer, köksföreståndare samt chef för vaktoch
beredskapspluton. Ehuru det givetvis ur vissa tjänstesynpunkter vore
förmånligt, om bostäder för dessa befattningshavare kunde anordnas i anslutning
till etablissementen, anser jag mig icke för närvarande böra till
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
styrka det derutinnan framlagda förslaget. Vad särskilt angår chefen för
vakt- och beredskapsplutonen synas närmare erfarenheter först böra avvaktas
rörande lämpligheten att, på sätt förutsatts, låta denne befattningshavare i
viktiga avseenden svara för uppgifter, som normalt åvila dagbefälet.
Flygvapnets myndigheter lia, närmast av beredskaps- och disciplinära
skäl, ansett, att bostäder borde uppföras i anslutning till flottiljernas etablissement
för ytterligare personalkategorier, såsom flottiljchef er, divisionschefer,
stabsunderofficerare, flygstationsmästare, verkstadsingenjörer, förrådspersonal,
vissa arbetare m. m. Icke heller dessa önskemål finner jag mig
kunna för närvarande biträda.
Givetvis kunna mindre jämkningar i de här angivna grunderna för bostadsbebyggelsen
i anslutning till flottiljetablissementen visa sig erforderliga
med hänsyn till vid respektive flottiljer rådande speciella förhållanden. Jag
utgår emellertid från att vad här anförts skall kunna i stort sett läggas till
grund för byggnadsprogrammets närmare utformning.
I de centrala flygverkstädernas och försökscentralens etablissement finnes
— i motsats till vid flygflottiljerna — icke någon militär trupp förlagd,
och ur brandskydds- och beredskapssynpunkt är det därför önskvärt, att en
del av verkstadspersonalen kan beredas bostäder i etablissementens närhet.
Så har ock redan i viss utsträckning skett vid flygverkstaden å Malmen,
där bostäder anordnats för bland andra styresman, viss ingenjörspersonal
och ett antal arbetare. Vid verkstaden i Västerås finnes däremot endast
ett fåtal bostadslägenheter, avsedda för portvakt och maskinistpersonal.
En viss utökning av bostadsbeståndet främst vid sistnämnda verkstad
synes alltså önskvärd. De från flygvapnets myndigheter till bostadsutredningen
framförda och av denna godtagna kraven på ytterligare tjänstebostäder
äro emellertid så vittgående, att en begränsning även här synes böra
äga rum. Till ledning vid prövningen av denna fråga torde den av chefen
för flygvapnet i yttrande över bostadsutredningens betänkande meddelade
angelägenhetsgraderingen kunna tjäna.
Vad angår flygverkstaden i Västerås och dess filial i Hässiö anser jag
mig sålunda kunna förorda uppförande av de till angelägenhetsgrad I hänförda
bostäderna med undantag av den för styresmannen avsedda. I nära
anslutning till Västeråsverkstaden böra i enlighet härmed uppföras bostäder
för en kontrollingenjör, en biträdande motoringenjör, en mästare och omkring
femton arbetare, medan Hässlöfilialen skulle erhålla bostäder för en kontrollingenjör
och omkring fem arbetare.
Med hänsyn till det redan befintliga tjänstebostadsbeståndet vid centrala
flygverkstaden å Malmen torde för närvarande böra vid nämnda verkstad
uppföras bostäder för allenast ett tiotal arbetare.
Den intill sistnämnda verkstad belägna försökscentralen torde ur brandskyddssynpunkt
kunna beräknas utnyttja den vid verkstaden för detta ändamål
avsedda personalen. På grund härav torde bostäder, åtminstone för
närvarande, icke böra beräknas för annan personal än en verkmästare och
en, eventuellt två eldare samt en portvakt.
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
På vissa av flygvapnets förläggningsorter torde, oavsett frågan, huruvida
erforderliga bostäder böra förläggas i omedelbar närhet av respektive etablissement,
staten bliva nödsakad att uppföra större delen av de bostäder,
som krävas för avhjälpande av bostadsbristen. De orter, där av denna anledning
den statliga bostadsbyggnadsverksamheten för flygvapnets personal
kan förväntas bliva av större omfattning, äro Ljungbyhed, Kallax och möjligen
även Karlsborg.
Vid bostadsbebyggelsens närmare utformning å de olika förläggningsorterna
synas de av bostadsutredningen därutinnan anförda synpunkterna
böra vara vägledande. Givetvis böra dock militära önskemål i fråga örn
byggnadernas placering och utseende ur camouflagesynpunkt givas nödigt
utrymme.
Ehuru vissa av de för flygvapnet aktuella bostadsfrågorna måhända skulle
kunna med ledning av vad här anförts lösas utan ytterligare utredning,
torde i enlighet med vad jag under avsnittet Allmänna synpunkter anfört
samtliga hithörande frågor, bland annat för vinnande av ett enhetligt bedömande,
böra underkastas ytterligare överväganden inom försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
som alltså jämväl bör ha att yttra sig över framställningar
från flygförvaltningen örn disposition sbeslut beträffande av riksdagen
redan anvisade anslagsmedel. Inom nämnden böra beaktas såväl de under
avsnittet Allmänna synpunkter anförda riktlinjerna som jämväl vad under
detta avsnitt anförts.
Innan närmare undersökningar ägt rum på grundval av de nu uppdragna
riktlinjerna, är det icke möjligt att uppskatta det medelsbehov, som i nu
ifrågavarande sammanhang bör beräknas för nästa budgetår. Bedömandet
härav försvåras därigenom, att i redan anvisade anslag inräknats belopp,
som avsetts för samma ändamål. I enlighet med vad under avsnittet Allmänna
synpunkter anförts torde Kungl. Majit därför böra erhålla bemyndigande
att, i den mån redan anvisade medel icke avsetts för ändamålet,
med anlitande av det av innevarande års riksdag (skrivelse nr 156) under
försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens delfond därav, för budgetåret
1943/44 anvisade investeringsanslaget till vissa byggnadsarbeten m. m.
låta uppföra bostäder — tjänstebostäder eller bostäder av i allmänna marknaden
förekommande typ — inom en kostnadsram, som med beaktande av
vad i det föregående anförts lämpligen synes kunna bestämmas till 3,000,000
kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att uppförande av bostäder för flygvapnets personal jämte
erforderliga markförvärv må, i enlighet med de grunder som
i det föregående angivits och inom en kostnadsram av 3,000,000
kronor samt i den mån medel därför icke beräknats i annat
sammanhang, äga rum med anlitande av det av riksdagen
under försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens del
-
70
Kungl. May.ts proposition nr 287.
fond därav, för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget
av 25,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Kungl. Majus proposition nr 287.
71
Bilaga A.
Sammanställning av för försvarsväsendet beräknat bostadsbehov den ''/io 1943.
7
6
5
4
3
2
1
1 runi
och
kokvrå
2
1
Samma
eldstäder
(rum el. kök)
•
r u ra o c
h k
8 k
rum
Sammanlagt
Totala behovet ....
4
20
36
250
789
1,368
157
19
36
395
9,708
Att byggas av staten
—
7
12
91
324
405
21
15
17
177
3,363
» » » andra
4
13
24
159
465
963
136
4
19
218
6,34S
Inom armén
Totala behovet ....
4
9
28
162
426
424
47
6
9
72
4,242
Att byggas av staten
—
2
6
38
101
82
20
2
2
42
979
» » » andra
4
7
22
124
325
342
27
4
7
30
3,263
Inom marinen
Totala behovet ....
—
1
3
20
85
139
3
6
1
46
945
Att byggas av staten
—
—
3
15
64
82
—
6
—
35
639
» » » andra
—
1
—
5
21
57
3
—
1
11
306
Inom flygvapnet
Totala behovet ....
—
5
3
61
215
699
107
7
21
189
3,771
Att hyggås av staten
—
3
1
37
148
232
1
7
15
92
1,635
» » » andra
—
2
2
24
67
467
106
*"
6
97
2,136
För r er kstadsncim riden
Totala behovet ....
—
f»
2
7
63
106
—
—
5
88
760
Att byggas av staten
—
2
2
1
11
9
—
—
—
8
110
a a » andra
3
6
52
97
Su
mina e
5
idsta
80
der
640
9,708
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Inledning ........................................................................ 1
Allmänna synpunkter............................................................ 3
1942 års bostadsutrednings betänkande...................................... 4
Utlåtanden .................................................................... 8
Departementschefen .......................................................... 14
Arméns och verkstadsnämndens bostadsfrågor.................................. 17
Departementschefen .......................................................... 29
Marinens bostadsfrågor......................................................... 31
Departementschefen .......................................................... 52
Flygvapnets bostadsfrågor ...................................................... 56
Behovet av bostäder i omedelbar närhet av respektive etablissement...... 57
Bostadsfrågornas lösande å de särskilda orterna............................ 62
Departementschefen .......................................................... 66
Bilaga ............................................................................ 71
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. in. s. 1 i texten