Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående dyrtidstillägg dt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

1943-05-21 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:293, Med förslag till förordning angående dyrtidstillägg dt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående dyrtidstillägg dt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m.

m.; given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 293.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

Förslag

till

Förordning

angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som äger rätt till sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt någon av

de i 2 § omförmälda lagar eller författningar äger erhålla dyrtidstillägg därå

under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter, som stadgas i 3 §.

Har Konungen förordnat, att ersättning skall utgå enligt grunderna i någon

av ifrågavarande lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan

ersättning.

2 §.

De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro:

lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete,

förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

kungörelsen den 30 november 1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser

i fråga om tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete

den 17 juni 1916 å arbetare, som användas till arbete för statens räkning,

kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i

statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor

m. m.,

förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig,

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som

utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

3

lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl.,

förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.,

kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112) angående viss tillämpning av 11 §

lagen om försäkring för olycksfall i arbete beträffande livräntor till arbetare,

som före år 1937 skadats i arbete för statens räkning samt

förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt

vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete.

3 §•

Å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen den 18 juni

1909 (nr 89), kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) eller, såvitt angår ersättning

i anledning av olycksfall eller sjukdom som drabbat värnpliktig, förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) utgår dyrtidstillägg med 40 procent av

förmånens belopp.

Å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den 1 januari 1941 drabbat

vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta enligt annan i 2 § angiven

lag eller författning än som nämnts i första stycket här ovan i anledning av

olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941,

utgår dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens belopp. Dyrtidstillägg å

livränta, som utgår enligt annan författning än förordningen den 18 juni

1927 (nr 234), skall fortfara att utgå utan hinder därav att livräntan för viss

tid utbytes mot sjukpenning.

Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall i fall som i andra stycket

avses icke utgå, därest arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar.

Dyrtidstillägg utgår jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare,

vilken enligt gällande bestämmelser står självrisk, men däremot icke å livränta,

som grundas på frivillig försäkring.

4 §•

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten.

Bolag, som avses i 4 § lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete, åligger dock att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis

utgiva dyrtidstillägg därå enligt denna förordning.

5 §•

De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,

varå dyrtidstillägg utgår enligt denna förordning, skola i tillämpliga delar

äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

6 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944 och gäller till och

med den 31 december 1945.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

Gällande bestämmelser och deras tillkomst.

gw

Genom proposition den 30 oktober 1941, nr 316, framlades för riksdagen

förslag till, bland annat, förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

Vid föredragning av nämnda ärende i statsrådet den 17 oktober 1941 anförde

jag, bland annat, att den under de senaste åren inträdda stegringen

av levnadskostnaderna medfört, att realvärdet av de förmåner, som enligt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete och därmed sammanhörande eller

jämförliga författningar utginge till skadade eller sjuka personer samt i vissa

fall till deras efterlevande, avsevärt nedgått. Jag fann det vara ett viktigt

samhällsintresse att tillse, att en viss förbättring därutinnan genomfördes,

samt tillstyrkte, att dyrtidstillägg av statsmedel skulle utgå å livräntor, som

avsåge olycksfall, vilka inträffat före utgången av år 1940.

Beträffande fixeringen av den procentsats, efter vilken dyrtidstillägg å livräntor

skulle utgå, anförde jag, att det naturligaste syntes vara att anpassa

tillägget så, att livräntan utginge med samma belopp, som skulle tillkomma

nya livräntetagare, vilka erhållit lönekompensation för prisstegringarna. Löneökningen

bestämdes för de stora arbetstagargrupperna enligt det s. k.

ramavtalet. Levnadskostnadernas höjning sedan juli 1939 utgjorde ungefär

30 procent. Då nyss omförmälda arbetstagargrupper i stort sett erhölle kompensation

för allenast halva levnadskostnadsstegringen, medförde ett dyrtidstillägg,

som bestämdes till hälften av 30 procent eller 15 procent, att

livräntan uppginge till det belopp, som nyss nämnts. Jag tilläde emellertid,

att, därest läget skulle bliva ändrat beträffande storleken av arbetstagarnas

kompensation för dyrtiden, till övervägande torde få upptagas spörsmålet,

huruvida icke dyrtidstilläggsprocenten i fråga örn livräntorna borde undergå

motsvarande jämkning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 293.

De närmare bestämmelserna örn dyrtidstilläggen upptogos i det nyss omförmälda

förslaget till förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

Propositionen antogs av riksdagen och förordning i ämnet utfärdades den

19 december 1941 (nr 942). I förordningen stadgas (efter viss ändring av

1 §, vidtagen genom förordning den 22 maj 1942, nr 244) i huvudsak följande:
Den

som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon av vissa i 2 § av

förordningen omförmälda lagar eller författningar äger erhålla dvrtidstilllägg

därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Har Konungen förordnat,

att livränta skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande

lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta. Dyrtidstillägg

utgår jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt

gällande bestämmelser står självrisk. Dyrtidstillägg utgår däremot icke

å livränta, som grundas på frivillig försäkring, samt ej heller å livränta till

livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30 procent. Dyrtidstillägg

å livränta fortfar att utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes

mot sjukpenning. (1 §.)

De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro enligt 2 § följande: lagen

den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916

(nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november

1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning

av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921

(nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare

med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.; förordningen den 1 juni

1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av

olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig; kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,

som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24 mars 1938

(nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112)

angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete

beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete

för statens räkning; samt förordningen .den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg

av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten.

Bolag, som avses i 4 § lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete, åligger dock att samtidigt med utbetalning av livräntan förskottsvis

utgiva dyrtidstillägg enligt förordningen å från bolaget utgående

livräntor. (3 §.)

De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande livränta,

varå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget. (4 §.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

7

De närmare föreskrifter, som, utöver vad förordningen innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten. (5 §.)

Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1942 och gäller till och med

den 31 december 1943.

I propositionen nr 316/1941 — vari förslag även framlades om, bland annat,

höjning av maximigränsen för den årliga arbetsinkomst, efter vilken

ersättningar skola utgå, såväl i 1916 års olycksfallsförsäkringslag som i 1927

års militärersättningsförordning (utom såvitt anginge värnpliktiga) — anförde

jag vidare, att vissa särskilda regler vore erforderliga beträffande förmåner

enligt militärersättningsförordningen i anledning av olycksfall eller

sjukdom, som drabbat värnpliktig efter ingången av år 1941. Dessa förmåner

bestämdes på grundval av vissa fastställda inkomstbelopp — 1,764 och

2,160 kronor. I stället för att vidtaga höjning av dessa belopp, föreslog jag,

att dyrtidstillägg med 30 procent skulle utgå å sjukpenning och livränta,

som utgåves i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

efter ingången av nyssnämnda år. Bestämmelser härom upptogos i förslag

till förordning angående dyrtidstillägg å vissa förmåner enligt förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Sedan propositionen antagits av riksdagen, utfärdades förordning i ämnet

den 19 december 1941 (nr 943). Även denna förordning trädde i kraft den

1 januari 1942 och förklarades skola gälla till och med den 31 december

1943.

På förslag i samma proposition medgav riksdagen därjämte, dels att Kungl.

Majit finge åt värnpliktiga, som under tiden från och med den 1 september

1939 till 1940 års utgång drabbats av olycksfall eller sjukdom och som till

följd därav vore berättigade till sjukpenning eller livränta enligt förordningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

för tiden från och med den 1 januari 1942 till och med den 31 december

1943 bevilja sådan dyrtidskompensation, att sammanlagt 30 procents dyrtidstillägg

å nämnda förmåner utginge, dels ock att Kungl. Majit finge åt

personer, som efter 1941 års ingång drabbats av olycksfall eller sjukdom

och som till följd därav vore berättigade till sjukpenning eller livränta enligt

förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl. eller förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt

fångar m. fl., för tiden från och med den 1 januari 1942 till och med den 31

december 1943 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda

förmåner uppginge till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna

fastställda maximigränsen för inkomst — 1,764 kronor — höjts med 30

procent. I brev till riksförsäkringsanstalten den 19 december 1941 förordnade

Kungl. Majit, att dyrtidskompensation i enlighet med vad sålunda angivits

skulle utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att i anledning av propositionen

316/1941 i två motioner (I: 249 och II: 350) hemställdes, att riksdagen måtte

besluta, att den, som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941 ägde rätt till sjukhjälp, sjukpenning eller

livränta enligt endera av de förut omförmälda förordningarna den 18 juni

1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234), båda avseende ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skulle äga erhålla

dyrtidstillägg därå, motsvarande 30 procent av sjukhjälpens, sjukpenningens

eller livräntans belopp, samt att vid utbyte av livränta mot sjukhjälp

eller sjukpenning dyrtidstillägget skulle utgå å sjukhjälpen eller sjukpenningen.

Sammansatt banko- och andra lagutskott anförde i sitt utlåtande nr 1 i

anledning av propositionen bland annat följande:

I motionerna I: 249 och II: 350 har hemställts örn vissa ändringar i Kungl.

Maj:ts förslag i syfte att utöka dyrtidskompensationen å vissa av de enligt

1909 och 1927 års militärersättningsförordningar utgående förmånerna.

De i motionerna framförda synpunkterna torde emellertid i huvudsak tillgodoses

genom ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag örn rätt för Kungl. Maj:t

att, därest olycksfall inträffat eller sjukdom yppats under tiden från den

1 september 1939 till 1940 års utgång, bevilja sådan dyrtidskompensation

att sammanlagt 30 procents dyrtidstillägg utgår. I samma motioner har vidare

påyrkats, att vid utbyte av livränta mot sjukhjälp eller sjukpenning

dyrtidstillägg må utgå å sjukhjälpen eller sjukpenningen och ej, såsom enligt

det genom propositionen framlagda förslaget, endast å livräntan. Även

om vissa skäl kunna anföras till stöd för motionärernas yrkande i denna del,

finner utskottet dock ej anledning föreligga att på förevarande punkt frångå

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får alltså avstyrka bifall till nyssnämnda

båda motioner.

Riksdagen biföll vad utskottet därutinnan anfört.

Framställningar om författningsändringar.

I skrivelse till Kungl. Majit den 13 april 1942 (handlagd å försvarsdepartementet)

har riksförsäkringsanstatten ifrågasatt vissa ändringar i 1927 års

militärersättningsförordning — innebärande utsträckning av förordningens

bestämmelser till nya personalgrupper inom försvarsväsendet och revision av

bestämmelserna rörande sättet för beräkning av värnpliktigs arbetsförtjänst

— samt i samband därmed gjort hemställan örn vissa ändringar i 1941 års

förordningar (nr 942 och 943) rörande dyrtidstillägg. I sistnämnda hänseende

har riksförsäkringsanstalten anfört:

Beträffande ersättningarna enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

i anledning av sjukdom gäller, såsom i propositionen 316/1941 berörts,

att ersättningarna på grund av ändringar i hälsotillståndet synnerligen

ofta växla mellan invaliditets- och sjukersättning. Ej sällan förekommer,

att en person, vars arbetsförmåga efter genomgången sjukdom icke varit

nedsatt i sådan grad, att rätt till invaliditetsersättning förelegat, eller vars

rätt till invaliditetsersättning efter viss tid upphört, på grund av recidiv

av sjukdomen ånyo blir berättigad till sjukpenning. I sådana fall kan dyrtidstillägg

vid sidan av sjukpenningen enligt bestämmelserna i förordning
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 293.

9

en 942/1941 icke utgivas. Ett av riksförsäkringsanstalten i visst fall meddelat

beslut härom har av försäkringsrådet lämnats utan erinran. Dyrtidstillägg

kan ej heller utgivas, då invaliditetsgraden vid det förnyade sjukdomstillståndets

inträdande understigit 30 procent. Framhållas må även,

att invaliditetsersättningar i anledning av sjukdom vanligen bestämmas för

tämligen begränsad tid, varav kan följa, att invaliditetsersättning, medförande

rätt till dyrtidstillägg, blivit vederbörande tillerkänd endast för en

mindre del av den tid, varunder sjukpenning skall utgå på grund av det

förnyade sjukdomstillståndet. I sådana fall åter, där dyrtidstillägg kan

utgivas under sjukdomstiden, är tilläggets storlek beroende av vilken invaliditetsgrad,

som förelåg vid livräntans bestämmande. Av vad nu anförts

följer, att gällande bestämmelser kunna föranleda betydande ojämnheter

beträffande ersättningar till personer, vilka på grund av sjukdom äro intagna

på sjukvårdsanstalt eller vilkas situation eljest är jämförlig. Enär

sjukdomstillståndet ofta kan bestå under lång tid, äro dessa ojämnheter av

icke ringa betydelse i ekonomiskt avseende. På nu anförda grunder synes

rätt till dyrtidstillägg enligt förordningen nr 942/1941 böra medgivas även

med avseende på sjukhjälp och sjukpenning enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar.

Med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga bestämmelser

torde undantag i detta avseende icke böra göras för ersättningar

i anledning av olycksfall. Sjukpenning utgives endast, därest arbetsförmågan

är nedsatt med minst en fjärdedel. På grund härav synes icke vara erforderligt,

att den beträffande livräntan gällande förutsättningen om nedsättning

av arbetsförmågan nied lägst tre tiondelar för rätt till dyrtidstillägg föreskrives

jämväl beträffande sjukpenning.

Rätten till dyrtidstillägg å ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

i anledning av kroppskada, som drabbat värnpliktig före den 1

september 1939 eller i förordningen avsedd fast anställd, regleras helt av

förordningen nr 942/1941. Detsamma gäller generellt beträffande ersättningar

jämlikt 1909 års förordning. Riksförsäkringsanstalten har emottagit ett

flertal hänvändelser från ersättningstagare, vilka ställt sig oförstående till

att dyrtidstilläggen beträffande värnpliktiga bestämmas efter olika grander

beroende på tidpunkten för skadans uppkomst eller sjukdomens framträdande.

Den omständigheten att under tiden från den 1 september 1939

värnpliktiga av äldre årgångar i stor omfattning varit inkallade, utgör visserligen

ett skäl för en differentiering av dyrtidstilläggen. Då emellertid å

andra sidan de i 8 § i 1927 års militärersättningsförordning angivna belopp

av 1,764 kronor och 2,160 kronor, till vilka den årliga arbetsförtjänsten för

värnpliktiga beräknas vid ersättnings bestämmande, varit alltsedan förordningens

tillkomst oförändrat gällande trots därefter inträdd stegring av den

allmänna lönenivån, tala starka skäl för att dyrtidstilläggen med avseende

på värnpliktiga bestämmas efter förmånligare grunder än för livräntetagare

enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Riksförsäkringsanstalten har vidare anfört, alt — beträffande ersättningarna

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning — med hänsyn till de

låga beloppen (efter förhöjning genom kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

268) utgjorde sjukhjälp 3 kronor för dag och årlig livränta vid fullständig

invaliditet 900 kronor) det syntes vara i hög grad motiverat, att dyrtidskompensationen

bestämdes efter förhållandevis gynnsamma grunder. Det finge

framhållas, att förordningen varit gällande intill den 1 januari 1928 och att

sålunda den anpassning av bestämmelserna i ämnet, vilken påkallades av

tillkomsten av 1916 års olycksfallsförsäkringslag, kommit till stånd först ef
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

ter en avsevärd tidrymd. Med hänsyn till det anförda har riksförsäkringsanstalten

ansett det böra övervägas, huruvida icke dyrtidstillägg enligt förordningen

nr 942/1941 å ersättningar jämlikt 1909 års förordning samt, i

vad avsåge värnpliktiga, jämlikt 1927 års militärersättningsförordning borde

utgå med 30 i stället för 15 procent.

Yttranden över riksförsäkringsanstaltens skrivelse den

13 april 1942 hava avgivits av, bland andra, försäkringsrådet och statskontoret.

Beträffande spörsmålet örn ändrade bestämmelser rörande dyrtidstillägg

förklarade sig försäkringsrådet icke hava något att erinra mot vad riksförsäkringsanstalten

anfört. Statskontoret yttrade härutinnan:

Statskontoret får framhålla, att de skäl, som av riksförsäkringsanstalten

anförts för ett medgivande av dyrtidstillägg å sjukhjälp respektive sjukpenning,

fastställd enligt 1909 eller 1927 års militärersättningsförordningar, med

samma fog torde kunna åberopas för beviljande av dyrtidstillägg jämväl å

sjukpenning enligt övriga i 2 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942)

angivna ersättningsförordningar. Ett bifall till vad riksförsäkringsanstalten

i detta avseende ifrågasatt torde således omedelbart kunna medföra betydande

konsekvenser.

Statskontoret vill vidare erinra, att av riksförsäkringsanstalten här upptagna

spörsmål rörande dyrtidstillägg å enligt militärersättningsförordningarna

utgående förmåner redan varit föremål för riksdagens prövning. I motionerna

I: 249 och II: 350 till 1941 års riksdag har således väsentligen på de skäl,

riksförsäkringsanstalten i nu föreliggande framställning anfört, hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att den, som i anledning av olycksfall, som inträffat

eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 uppbär sjukhjälp,

sjukpenning eller livränta enligt endera av 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

måtte erhålla dyrtidstillägg därå motsvarande 30 % av

sjukhjälpens, sjukpenningens eller livräntans belopp, samt att vid utbyte av

livränta mot sjukhjälp eller sjukpenning dyrtidstillägg måtte utgå å sjukhjälpen

eller sjukpenningen.

Ifrågavarande motioner lämnades emellertid på hemställan av sammansatta

banko- och andra lagutskottet av riksdagen utan åtgärd.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till önskvärdheten att i nuvarande

statsfinansiella läge iakttaga den största återhållsamhet beträffande icke helt

ofrånkomliga förhöjningar av utgående pensioner, livräntor och liknande

förmåner, finner sig statskontoret för sin del — för övrigt i avsaknad av

varje som helst utredning rörande den ekonomiska innebörden av de av riksförsäkringsanstalten

i nu förevarande avseende ifrågasatta åtgärderna — icke

kunna tillstyrka framställningen i denna del.

Kungl. Maj.t (i försvarsdepartementet) har därefter genom beslut den 26

februari 1943 överlämnat samtliga handlingar i förevarande ärende (jämte

handlingarna rörande vissa andra närliggande spörsmål) till riksförsäkringsanstalten

med uppdrag att — med beaktande av vad som förekommit —

verkställa en översyn av 1927 års militärersättningsförordning, särskilt i vad

avsåge förordningens tillämpningsområde samt grunderna för beräkning av

värnpliktigs arbetsförtjänst, samt till Kungl. Majit så snart ske kunde inkomma

med utredning i ärendet ävensom därav betingade förslag till nya

bestämmelser i ämnet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

11

I ny framställning till Kungl. Majit, dagtecknad den 20 april 1943, har

riksförsäkringsanstalten omnämnt, att utredningen i dess helhet vore så vittgående,

att förslag till ändrade bestämmelser icke kunde beräknas bliva förelagt

innevarande års riksdag. Spörsmålet om ändrade bestämmelser beträffande

dyrtidstillägg borde emellertid enligt anstaltens mening omedelbart

upptagas till prövning. Därför talade bland annat, att nuvarande bestämmelser

upphörde att gälla vid innevarande års utgång.

I framställningen den 20 april 1943 har riksförsäkringsanstalten med anledning

av vad statskontoret anfört ansett sig böra erinra därom, att ersättningarna

enligt militärersättningsförordningarna för sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, synnerligen ofta växlade mellan invaliditets- och sjukersättning.

I detta avseende rådde en betydande skillnad mellan ersättningarna

enligt dessa förordningar, respektive övriga författningar — främst

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete — som angåves i

förordningen den 19 december 1941 (nr 942). Vid tillämpningen av nu gällande,

av 1941 års riksdag antagna bestämmelser hade, på sätt anstalten

framhållit i sin skrivelse den 13 april 1942, visat sig, att bestämmelserna,

såvitt anginge ersättningar enligt 1909 och 1927 års förordningar, ledde till

ojämnheter av för ersättningstagarna icke ringa betydelse i ekonomiskt avseende.

Den föreslagna höjningen av dyrtidstilläggen från 15 till 30 procent

syntes anstalten mycket skälig med hänsyn till de låga ersättningsbeloppen

enligt 1909 års förordning och det förhållandet, att den årliga arbetsförtjänsten

för värnpliktig enligt 1927 års förordning beräknats enligt oförändrade

grunder alltsedan förordningens tillkomst.

Riksförsäkringsanstalten har med åberopande av vad sålunda anförts hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen sådana ändrade bestämmelser

beträffande dyrtidstilläggen, som anstalten ifrågasatt i sin skrivelse den

13 april 1942.

Departementschefen.

Å livräntor som utgå enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete och

därmed sammanhörande eller jämförliga lagar och författningar utgivas för

närvarande dyrtidstillägg av allmänna medel enligt grunder, som finnas närmare

angivna i två den 19 december 1941 utfärdade förordningar (nr 942

och 943). Enligt den sistnämnda av dessa, som har avseende å värnpliktiga,

utgå dyrtidstillägg även å sjukpenningar. Båda förordningarna, åt vilka gavs

två års giltighetstid, upphöra att gälla med utgången av innevarande år.

Med hänsyn lill rådande förhållanden synes det mig uppenbart, att bestämmelser

örn fortsatta dyrtidstillägg höra utfärdas. De regler för dyrtidstilläggen,

som hittills gällt, synas mig kunna i huvudsak bibehållas. I två hänseenden

vill jag emellertid föreslå vissa jämkningar.

Av den redogörelse som i del föregående lämnats för riksförsäkringsanstaltens

framställningar till Kungl. Majit torde framgå, att starka skäl tala för

att särskilda bestämmelser skola gälla beträffande dyrtidstillägg å förmåner

enligt 1909 och 1927 års mililärersättningsförordningar. Riksdagen ställde sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vid de nu gällande dyrtidstilläggsförordningarnas tillkomst i viss mån förstående

till motionsvis framställda önskemål i sådan riktning, ehuru de då

icke ansågos böra föranleda ändring i den framlagda propositionen. På grundval

av vad riksförsäkringsanstalten, med tillstyrkande av försäkringsrådet,

anfört rörande ifrågavarande spörsmål, finner jag mig nu böra föreslå den

huvudregeln, att dyrtidstillägg skall utgå å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta

enligt 1909 års militärersättningsförordning, 1925 års kungörelse angående

höjning av ersättning enligt samma förordning och 1927 års militärersättningsförordning.

Dyrtidstillägg å ersättningar enligt 1909 och 1925 års författningar

samt, såvitt angår ersättning i anledning av skada eller sjukdom,

som drabbat värnpliktig, 1927 års förordning, synas, jämväl i anslutning till

vad riksförsäkringsanstalten föreslagit, böra utgå efter en procentsats, dubbelt

så hög som den, vilken bestämmes beträffande ersättningar i andra fall,

örn vilka i förevarande sammanhang är fråga. Vidare finner jag mig böra

föreslå, att -—- såsom redan gäller beträffande värnpliktiga, som efter den

31 augusti 1939 drabbats av olycksfall eller sjukdom — dyrtidstillägg till den

skadade eller sjuke skall, om ersättning utgår enligt 1909 eller 1925 års författning

eller till värnpliktig enligt 1927 års förordning, utgivas oberoende av

om arbetsförmågan är nedsatt med minst tre tiondelar eller icke.

Innan jag närmare redogör för innebörden av ändringsförslagen må nämnas,

att vissa jämkningar synas mig böra ske i fråga örn procentsatserna för

dyrtidstilläggen. Jag vill erinra därom, att beträffande livräntor i allmänhet

dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser avpassats så, att livränta jämte

dyrtidstillägg skall utgå med samma belopp, som tillkommer ny livräntetagare,

vilken erhållit lönekompensation för inträdda prisstegringar. Då

de stora arbetstagargrupperna enligt det s. k. ramavtalet i stort sett erhöllo

kompensation för halva levnadskostnadsstegringen samt då denna

vid tidpunkten för bestämmelsernas tillkomst utgjorde ungefär 30 procent,

bestämdes den allmänna procentsatsen för dyrtidstillägg till 15. Beträffande

storleken av de stora arbetstagargruppernas kompensation för levnadskostnadsstegringen

är situationen nu i princip i stort sett oförändrad; levnadskostnadsstegringen

har däremot förändrats och utgör nu, då socialstyrelsens

levnadskostnadsindex med 1935 som basår från tidpunkten närmast före

världskrigets utbrott stigit från 108 till 153, något över 40 procent. I enlighet

med de principer, som lågo till grund för fastställandet av den nu gällande

dyrtidstilläggsprocenten, vill jag föreslå, att dyrtidstillägg enligt huvudregeln

skall utgå med 20 procent under förslagsvis de två närmaste åren. Beträffande

dyrtidstillägg enligt 1909 års militärersättningsförordning samt enligt 1927 års

militärersättningsförordning såvitt angår värnpliktiga bör dyrtidstilläggsprocenten

i överensstämmelse härmed bestämmas till 40.

Jag återkommer nu till en redogörelse för den närmare innebörden i de

förslag till ändrade författningsbestämmelser, som jag ansett mig böra framlägga.

Beträffande fall, som bedömas enligt 1909 års militärersättningsförordning

och den därmed sammanhörande 1925 års kungörelse, innebära gällande be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

13

stämmelser, att dyrtidstillägg utgår med 15 procent å livräntor till efterlevande

och till invalider, vilkas invaliditetsgrad uppgår till minst 30 procent. Enligt

departementsförslaget skulle dyrtidstillägget komma att utgöra 40 procent

å såväl sjukhjälp som livräntor, oavsett graden av nedsättning i arbetsförmågan.

—• Beträffande fall, som bedömas enligt 1927 års militärersättningsförordning,

innebära nu gällande bestämmelser i fråga om värnpliktiga,

att dyrtidstillägg utgår med 30 procent å sjukpenning eller livränta örn

ersättningen tillerkänts på grund av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats efter den 31 augusti 1939. Har ersättningen tillerkänts på grund

av olycksfall eller sjukdom före den 1 september 1939, utgör dyrtidstillägget

15 procent och utgår endast å livräntor till efterlevande och till invalider, vilkas

invaliditetsgrad uppgår till minst 30 procent. Ändringsförslaget innebär,

att ifrågavarande tidigare skadefall komma att helt jämställas med senare inträffade

och att i samtliga fall dyrtidstillägg skall utgå med 40 procent.

— I fråga om de fast anställda gäller, att dyrtidstillägg utgår med 15 procent

å livräntor till efterlevande och till invalider, vilkas invaliditetsgrad utgör

minst 30 procent, under förutsättning att olycksfallet inträffat eller sjukdomen

yppats före ingången av år 1941. Den föreslagna ändringen innebär, att

för dessa fall dyrtidstillägg med 20 procent skulle utgå jämväl å sjukpenning,

dock endast om arbetsförmågan befunnits nedsatt med minst 30 procent.

Samtliga bestämmelser örn dyrtidstillägg å sjukhjälp, sjukpenning och livränta

synas med fördel kunna sammanföras i en enda författning. I enlighet

härmed har inom socialdepartementet upprättats förslag till förordning

angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, m. m. Utöver vad i det föregående anmärkts synes

särskild motivering till bestämmelserna i denna författning icke erforderlig.

Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.

Majit att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat

efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar m. fl., för tiden den 1 januari 1944—

den 31 december 1945 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av

nämnda förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna

fastställda maximigränsen för inkomst — 1,764 kronor — höjts

med 40 procent.

Till frågan om anslag för nu ifrågavarande dyrtidstillägg under budgetåret

1943/44 samt beträffande nyss omförmälda medgivande anhåller jag få

återkomma i annat sammanhang.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

antaga förenämnda förslag till förordning angående dyrtidstillägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431348

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:461 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning. s. 10 i texten
  2. Rskr. 1943:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och inva s. 7 i texten
  3. 2LU 1943:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående dgrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för s. 1 i texten