Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av ytterligare medel för utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m

1943-05-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:295, Angående anvisande av ytterligare medel för utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av ytterligare

medel för utbyggnad av staten tillhöriga

gruvanläggningar i Malå socken m. m.; given Stockholms

slott den 21 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdeparlementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson,

fråga om anvisande av ytterligare medel för utbyggnad av staten tillhöriga

gruvanläggningar vid Adak i Malå socken av Västerbottens län m. m.

samt anför därvid följande.

Enligt det den 30 december 1940 mellan kommerskollegium för Kungl.

Majit och kronan samt Bolidens gruvaktiebolag ingångna s. k. legodriftsavtalet

har bolaget åtagit sig att intill utgången av år 1945 för statens räkning

bearbeta staten tillhöriga inmutare- och jordägareandelar i vissa utmål inom

Bjurforsfältet i Norsjö socken, Adakfältet i Malå socken och Rävlidenfältet i

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 295.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Lycksele socken, allt i Västerbottens län. Avtalet innebär bland annat följande.

Bolaget skall för statens räkning ombesörja driften vid gruvorna med skyldighet

för bolaget att till .statsverket redovisa det överskott, som uppkommer

å verksamheten, sedan bolaget tillgodoräknat sig ersättning enligt vissa

grunder. Bolaget åtager sig att på statens bekostnad dels utföra erforderliga

anläggningar för malmbrytningen vid gruvorna, dels omhändertaga malmens

brytning, transport och anrikning. Behövlig krossning och anrikning skall i

den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig, ske i bolagets anrikningsverk.

Därest komplettering av maskinutrustning, anordningar och byggnader

erfordras härför, skall staten bestrida hälften av sålunda uppkommande

kostnader. För den krossning och anrikning, som sker i bolagets krossoch

anrikningsverk, skall legodriften debiteras driftskostnaderna och så stor

andel i dessa kross- och anrikningsverks förvaltningskostnader, fastighetsskatter

och amorteringar, som motsvarar förhållandet mellan mängden i dessa

verk behandlat rågods från ifrågavarande gruvor och den i samma verk

totalt behandlade rågodsmängden.

Till fullgörande av den statsverket enligt avtalet åliggande skyldigheten att

tillhandahålla bolaget medel för skilda ändamål anvisade 1940 års urtima

riksdag (prop. nr 77; r. skr. nr 96) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1940/41 under Kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, ett

reservationsanslag av 2,000,000 kronor till Anläggningar för utnyttjande av

vissa staten tillhöriga malmfyndigheter m. m. Genom beslut den 30 december

1940 ställde Kungl. Maj:t anslaget till kommerskollegii förfogande att användas

för därmed avsett ändamål enligt de bestämmelser Kungl. Majit efter

förslag av kollegium meddelade. Den 24 januari och den 9 april 1941 meddelade

Kungl. Majit beslut angående användningen av anslaget. Därvid avsågs

till anläggningar och anskaffningar vid Adak 300,000 kronor samt till

komplettering av bolagets anrikningsverk vid Kristineberg för att möjliggöra

anrikning jämväl av malmen från Bävliden och Adak 98,000 kronor,

utgörande kronans andel i kostnaderna härför enligt avtalet. Erinras må i

detta sammanhang, att det vid legodriftsavtalets ingående förutsattes att endast

en mindre del av den till omkring 750,000 ton beräknade tillgängliga

kvantiteten kopparmalm vid Adak skulle utbrytas under tiden till utgången

av år 1943 samt att malmen skulle fraktas med lastautomobil till Kristineberg

och anrikas där, åtminstone till dess efter närmare utredning ett anrikningsverk

eventuellt kunde komma att uppföras vid Adak.

Sedan dylik utredning verkställts, hemställde kommerskollegium i skrivelse

den 29 januari 1942 örn anvisande av 3,500,000 kronor för utbyggnad

av gruvanläggningarna vid Adak. I skrivelsen framhöll kollegium, bland

annat, att malmtillgången vid Adak konstaterats vara tillräckligt stor för att

uppförandet av ett anrikningsverk därstädes med en avverkningsförmåga av

50,000 ton rågods per år skulle kunna tillrådas samt att med tanke på de

ännu ofullständigt undersökta fyndigheterna i omgivningen verket borde

planeras så, att dess kapacitet kunde fördubblas ulan alldor stora kostnader,

Enligt en av bolaget uppgjord beräkning skulle en dylik utbyggnad av an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

3

läggningarna viel Adak draga en kostnad av 3,415,000 kronor, varav 415,000

kronor till industriella anläggningar, 345,000 kronor till bostäder, 950,000

kronor till maskiner och inventarier, 209,000 kronor till tillredningar i dagen,

642,000 kronor lill tillredningar under jord, 365,000 kronor till ofördelade

kostnader under byggnadstiden och 439,000 kronor till utjämning och oförutsett.

utgörande 15 procent av i det föregående nämnda belopp, samt 50,000

kronor till utökning av bolaget tillhöriga centrala anläggningar i Boliden, utgörande

statens andel i kostnaderna härför enligt legodriftsavtalet. Kollegium

framhöll vidare, att kostnadsberäkningen visserligen icke grundats på

någon i detalj utformad plan eller uppgjorda ritningar men att den dock

linge anses giva en tämligen fullständig uppgift örn de belopp, som erfordrades

för att Adakgruvan skulle kunna iordningställas för drift på längre

sikt. Med hänsyn till de talrika osäkra faktorerna borde emellertid beloppet

avrundas uppåt lill åtminstone 3,500,000 kronor, varav 500,000 kronor borde

vara tillgängliga redan under då löpande budgetår. Tiden för anläggningarnas

och tillredningarnas utförande hade beräknats till två år under förutsättning

av tillfredsställande tider för maskinleveranserna.

Efter del tillstyrkande utlåtanden över kommerskollegii framställning avgivits

av Sveriges geologiska undersökning, stålens industrikommission och

1938 års gruvsakkunniga, anmälde jag ärendet i statsrådet den 27 februari

1942 och anförde därvid följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår att det mellan kronan och Bolidens

gruvaktiebolag ingångna legodriftsavtalet för Adäkutmålens vidkommande

förutsätter allenast en jämförelsevis mindre produktion malm under två år.

Brytningen avser endast uttagande av den närmast dagen befintliga malmen,

varför anordningarna för brytningen utförts mycket enkla och endast med

tanke på denna brytning. Anrikningen av den brutna malmen sker i bolagets

anrikningsverk vid Kristineberg, dit rågodset fraktas med lastautomobil.

Vid den tidigare behandlingen av spörsmålet örn säkerställande av landets

kopparförsörjning ansågs frågan örn uppförande av ett anrikningsverk vid

Adak böra upptagas till prövning föret i ett senare sammanhang. Den förändring

på transportväsendets område, som nuvarande krisläge medfört, och

det ansträngda läget i fråga örn kopparförsörjningen lia emellertid aktualiserat

denna fråga tidigare än beräknat. Av industrikommissionens utlåtande

framgår att genom en utbyggnad av Adak den årliga koppartillgången skulle

ökas såväl direkt som indirekt.

Enligt industrikommissionens beräkningar skulle kostnaderna för ett anrikningsförfarande

vid Adak under angivna förutsättningar kunna beräknas

utgöra 11 kronor 37 öre per ton rågods, inklusive kapitalkostnad och kostnad

för viss transport av sligen. Nuvarande transport- och rena driftskostnader

för anrikningen vid Kristineberg synas kunna beräknas till omkring 16 kronor

50 öre lier ton rågods. Såsom industrikommissionen anfört, skulle kostnaden

för ett anrikningsförfarande vid Adak ytterligare minskas för det fall att även

annan tillgänglig malm anrikas vid Adak. Den minskning av anrikningskostnaderna,

som vinnes genom att förlägga anrikningsförfarandet till Adak,

hänför sig belt lill transportkostnaderna, medan driftskostnaden beräknas

bliva något ökad.

Under nuvarande förhållanden skulle sålunda anrikning vid Adak Idiva

ekonomiskt gynnsam. Hur det ekonomiska utfallet av driften vid Adak kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

komma att ställa sig, när tillförseln av koppar utifrån ånyo blir fri, kan för

närvarande svårligen bedömas. I betraktande av den utomordentliga betydelsen

av att kopparförsörjningen under rådande förhållanden såvitt möjligt

hålles uppe, torde dock ovissheten beträffande de framtida ekonomiska

konsekvenserna icke få tillmätas avgörande betydelse.

Jag delar således den uppfattningen, som kommit till uttryck hos de i

ärendet hörda myndigheterna, att en utbyggnad av anläggningarna vid Adak

bör komma till stånd på sätt kommerskollegium föreslagit. Mot de preliminära

kostnadsberäkningarna, slutande å ett avrundat belopp av 3,500,000

kronor, synes ej vara något att erinra. Med hänsyn till angelägenheten av att

utbyggnaden snarast möjligt påbörjas, torde, såsom kommerskollegium föreslagit,

500,000 kronor av det föreslagna beloppet böra upptagas å tilläggsstat

till den löpande riksstaten och återstoden upptagas på riksstaten för nästa

budgetår.

På hemställan av mig beslöt därefter Kungl. Majit att i proposition, nr 119,

föreslå riksdagen att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i

Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,

anvisa dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag

av 500,000 kronor, dels ock för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor. Riksdagen biföll propositionen (r. skr. nr

253). Genom beslut den 5 juni 1942 föreskrev Kungl. Majit, att ifrågavarande

båda anslag skulle av kommerskollegium disponeras enligt de bestämmelser

Kungl. Majit efter förslag av kollegium meddelade. Genom särskilda beslut

den 23 oktober 1942 och den 12 mars 1943 har Kungl. Majit sedermera, efter

framställningar av kollegium, medgivit att av förenämnda medel finge användas

respektive högst 300,000 kronor för viss ortdrivning och diamantborrning

samt övriga erforderliga förarbeten och högst 550,000 kronor för fortsatta

anläggnings- och tillredningsarbeten m. m. vid Adak.

I skrivelse den 10 april 1943 har nu kommerskollegium hemställt dels örn

anvisande av ytterligare 5,400,000 kronor för utbyggnad av Adakgruvan i

Malå socken och den i samma socken belägna Lindsköldsgruvan, dels ock örn

bemyndigande för kollegium att med Bolidens gruvaktiebolag träffa viss tillläggsöverenskonnnelse

till legodriftsavtalet.

Med hänsyn till ärendets natur får jag i vissa delar hänvisa till handlingarna

i ärendet, vilka skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

I sin skrivelse framhåller kollegium till en början, att den ursprungliga

kostnadsberäkningen, sorn låg till grund för anslagsäskandet till 1942 års

riksdag och som var uppgjord under senare hälften av 1941, endast avsåg

utbyggnad av Adakgruvan för 50,000 tons brytning per år jämte anrikning

på platsen. Beräkningen hade delvis gjorts endast uppskattningsvis, emedan

tillräcklig tid då ej stått till förfogande för utarbetande av fullständiga planer.

Vid den numera slutförda detaljerade planläggningen — vilken efter anmodan

av kollegium utarbetats av Bolidens gruvaktiebolag i enlighet med

visst stadgande i legodriftsavtalet — hade utöver de tidigare upptagna objekten

ytterligare en del sådana befunnits erforderliga, bland annat mark för

bostäder och för upplag av avfall. Därjämte hade de vid den tidigare gjorda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

5

beräkningen antagna kostnaderna visat sig vara för låga, sedan bindande anbud

numera inkommit. Detta gjorde, att redan anvisade medel icke räckte till

att färdigställa anläggningen i avsedd omfattning. Därjämte hade under den

mellanliggande tiden undersökningen av den närbelägna Lindsköldsmalmen

givit så goda resultat, att den därstädes kända malmen beräknades utgöra

ungefär dubbla kvantiteten av den i Adakgruvan påvisade malmen. Det hade

i anledning därav ifrågasatts att omedelbart utbygga även Lindsköldsgruvan

för industriell drift och inrätta anrikningsverket för bearbetande av 50,000

ton från vardera gruvan eller tillhopa 100,000 ton årligen.

I anslutning härtill har kommerskollegium framlagt tre alternativ för utbyggnaden:
I.

Fullständig utbyggnad av Adakgruvan med anrikningsverk och övriga

daganläggningar utförda på sådant sätt, att de nied viss komplettering av byggnader

och maskinutrustning kunna vara tillräckliga även för Lindsköldsmalmens

behandling.

II. Fullständig utbyggnad av Adakgruvan med byggnader för anrikningsverk

och övriga daganläggningar tillräckligt stora att medgiva bearbetning av

Lindsköldsmalmen endast med komplettering av maskinutrustningen.

III. Samtidig fullständig utbyggnad av både Adak- och Lindsköldsgruvorna.

Anläggningskostnaderna enligt de olika alternativen ha av kollegium beräknats

på sätt framgår av följande tabell.

Kostnadsberäkning.

Alt. I

Alt. II

Alt. III

Jordfastigheter....................................

Industriella anläggningar i dagen...................

Bostäder..........................................

Maskiner och inventarier..........................

Tillredningar i dagen..............................

» under jord...........................

Ofördelade kostnader under utbyggnadstiden........

Utökning av centrala anläggningar i Boliden.......

98.000

9511,800

492.500

1,389,400

448.000

748.500

718.000

50.000

98.000

921,800

492,500

1,701,200

448.000

822.000

718,000

50.000

98.000

1,094,800

751,500

2,481,500

558,900

1,616,000

1,100,000

75.000

4,866,200

5,251,500

7,775,700

Utjämning och oförutsett c:a 15 procent............

733,800

748,500

1,124,300

Summa kronor

5,000,000

6,000.000

8,900,000

Kollegium, som uppskattat utvinningen för kronans räkning ur 50,000

ton Adak-malm till 1,200 ton koppar och ur 50,000 ton Lindskölds-malm

till 1,260 ton koppar, har i anslutning härtill framhållit, att kapitalinvesteringen

per ton årlig kopparproduktion enligt de tre alternativen alltså skulle

bliva respektive cirka 4,700, 5,000 och 3,700 kronor. Kollegium har tillika

uppgivit avsikten vara, att efter anrikning i Adak sligen skulle per bil fraktas

36 km till Slagnäs station och därifrån per järnväg till Rönnskär.

Vad angår kostnaderna för malmens brytning och behandling fram till

färdig metall har kollegium åberopat en kalkyl, varav framgår att dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 29ö.

kostnader per ton utvunnen koppar beräknats utgöra i runda tal enligt

alternativ 1 1,530 kronor, enligt alternativ II 1,527 kronor och enligt alternativ

III 1,309 kronor. I kalkylen hava anläggningskostnaderna beräknats

vara slutamorterade enligt alternativen I och II efter 14 år och enligt alternativ

III efter 20 år, varjämte räknats med en årlig räntekostnad av 3.5 procent

på i medeltal halva anläggningskapitalet.

Kollegium framhåller, att vid i kalkylen antagna driftskostnader och ett

beräknat kopparpris av 1,540 kronor per ton, vilket pris dock med hänsyn

till viss bestämmelse i legodriftsavtalet borde minskas med 7 procent till

1,432 kronor 20 öre per ton, varken alternativ I eller alternativ II medgåve

full amortering av anläggningen, under det att alternativ III utöver förräntning

av kapitalet och amortering beräknades lämna en förhållandevis

god vinst. Kalkylen innehölle emellertid flera osäkra faktorer, varav särskilt

kopparpriset borde framhållas. Det syntes därför icke vara berättigat

att utan vidare undersökning påstå, att alternativ III vore det enda som

borde komma i fråga. Örn nämligen kopparpriset hastigt skulle falla t. ex.

till 800 å 900 kronor per ton, skulle inkomsterna sannolikt icke täcka ens

driftsutgifterna och det stora anläggningskapitalet varken kunna förräntas

eller amorteras.

Upptagandet av driften vid kronans kopparfyndigheter enligt legodriftsavtalet,

säger kommerskollegium vidare, föranleddes emellertid av nödvändigheten

att inom landet såvitt möjligt framställa den koppar, som erfordrades

för tiilgodoseende av Sveriges oundgängliga behov. Motsvarande synpunkter

torde även böra beaktas vid avgörandet av nu förevarande fråga.

Kollegium anför härutinnan bland annat följande.

Från Bolidenbolagets sida har under hand uppgivits, att den nuvarande

produktionen av kopparmalm i bolagets gruvor innebär en icke önskvärd

forcering av brytningen därstädes, och att denna tämligen snart måste komma

att sjunka av rent tekniska orsaker.

För statsgruvornas vidkommande måste konstateras, att det icke lyckats

att under år 1942 till fullo uppfylla det uppställda programmet, att någon

nämnvärd malmproduktion i Adak icke kan påräknas under tiden för uppförande

av anrikningsverket och för utförande av tillredningsarbeten i gruvan

samt att malmproduktionen i Bjurfors har beräknats kunna uppehållas

endast till och med år 1944 på grund av att den kända kopparmalmen då

skulle vara utbruten.

Om behov anses föreligga att även efter år 1944 täcka landets behov av

koppar genom inhemsk produktion, måste alternativ III för utbyggnad av

Adak- och Lindsköldsgruvorna obetingat förordas.

Under angivna förutsättning anser kollegium, att det för nämnda alternativ

uppgjorda programmet för utbyggnad av gruvorna bör fastställas att i

huvudsak lända till efterrättelse vid arbetenas utförande.

Skulle emellertid ett upprätthållande av kopparproduktionen i ungefärligen

nuvarande omfattning efter 1944 års utgång icke anses erforderligt,

synes det kunna tagas under övervägande att genomföra alternativ I, varigenom

de redan påbörjade arbetena vid Adak fullföljas i den omfattning, som

avsågs i 1941 års plan. Skillnaden i årlig kopparproduktion mellan alternativen

III och I utgör cirka 1,260 ton. För ett genomförande av alternativ I

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 295.

7

skulle med hänsyn till de nya omständigheter, som tillkommit sedan 1941

års plan uppgjordes, erfordras ett ytterligare anslag, utöver tidigare anvisade,

av 2,100,000 kronor.

I sammanhang med frågan örn utbyggnaden vid Adak anser sig kollegium

även böra upptaga frågan örn tillgodogörande av de båda s. k. Karlssonmalmerna,

belägna 600—800 meter ostnordost örn Adakgruven. Av dessa är

»Karlssons västra malm» så liten och håller så låg halt, att det icke anses lönande

att söka tillgodogöra densamma, varemot »Karlssons östra malm» enligt

hittills verkställda undersökningar skulle innehålla omkring 15,000 ton

malin med något över 1,000 ton koppar. Denna malm bör nu brytas för utfyllande

av den brist, som uppkommer genom bortfallande av malmproduktionen

i Adak under utbyggnadstiden, samt i synnerhet av den anledningen

att det område, där malmen är belägen, kommer att behöva tagas i anspråk

för upplag av avfall från det blivande anrikningsverket. Innan marken kan

tagas i anspråk för angivet ändamål måste nämligen malmen vara utbruten.

Huruvida den här brutna malmen skall fraktas till Kristineberg för att anrikas

därstädes eller örn den kan lagras vid Adaks anrikningsverk för anrikning

på platsen torde få bli beroende på hur kopparsituationen utvecklar sig.

Kollegium framhåller slutligen, att för utförande av de ifrågasatta arbetena

inom Lindskölds- och Karlssonmalmerna erfordrades mindre tillägg till legodriftsavtalet.

Kollegium hemställer örn bemyndigande att träffa härför erforderlig

tilläggsöverenskommelse med Bolidens gruvaktiebolag.

Över kommerskollegii framställning har statens industrikommission den

17 maj 1943 avgivit infordrat utlåtande. Kommissionen, sorn tillstyrker

framställningen, har till en början meddelat vissa uppgifter angående den

beräknade lagerhållningen, produktionen och förbrukningen av koppar inom

landet under åren 1943—1945. Dessa beräkningar, vilka uppgjorts utan hänsynstagande

till en eventuell malmfångst i Adak- och Lindsköldsgruvorna, utvisa

en fortgående nedgång i lagerhållningen. För att förhindra en dylik

utveckling måste, framhåller kommissionen, åtgärder vidtagas i avsikt att

minska konsumtionen eller att öka produktionen. Härom anför kommissionen

vidare bland annat följande.

En sänkning av konsumtionen av koppar under nuvarande nivå måste innebära

en skärpning av restriktionerna för användning av koppar. Därvid

torde en minskning av koppartilldelningen bland annat för elektrifiering av

jordbruksfastigheter och för installation av varmvattenrör i bostadsfastigheter

vara ofrånkomlig, varjämte vissa aktuella jämvägselektrifieringsprojekt

måste ställas på framtiden. Då en sådan utveckling ur det samlade folkhushållets

synpunkt måste betraktas såsom icke önskvärd, föreligga enligt kommissionens

mening mycket starka skäl för att i möjlig mån upprätthålla nuvarande

förbrukningsnivå genom åtgärder, som syfta till en ökning av kopparproduktionen.

För detta ändamål måste nya fyndigheter beläggas med

arbete.

Såvitt kommissionen kunnat bedöma, erbjuder sig, förutom Adakgruvan,

om vars utbyggnad riksdagen tidigare fattat beslut, såsom nytt brytningsobjekt

i första hand den fyndighet, vars bearbetning kommerskollegium i förevarande

framställning ifrågasatt, nämligen Lindsköldsmalmen, samt såsom

fyllnadsobjckt, innan produktionen vid de nämnda fyndigheterna hunnit nå

erforderlig omfattning, den s. k. Karlssons östra malm. Enligt vad kommis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

sionen under hand erfarit, delas denna uppfattning jämväl av Bolidens gruvaktiebolag.

För utbyggnad av Adakgruvan har riksdagen anvisat sammanlagt

3.500.000 kronor, vilka medel, enligt vad kommerskollegium upplyst, dock

icke räcka till att färdigställa anläggningen i avsedd omfattning. För ändamålet

skulle erfordras ytterligare 2,100,000 kronor. I fråga om denna utbyggnad

framhöll kommissionen i utlåtande den 18 februari 1942, att det i dåvarande

läge syntes synnerligen ovisst, om kopparförsörjningen inom den tidrymd

av två år, som ifrågavarande utbyggnad beräknades kräva, komnie att

undergå någon väsentlig förbättring genom importens återupptagande. Med

hänsyn härtill bjöde försiktigheten, att åtgärder i tid vidtoges till förhindrande

av en plötslig nedgång i den inhemska kopparproduktionen vid utgången

av den tvåårsperiod, för vilken kommissionen upprättat plan med avseende

å kopparförsörjningen. En sådan nedgång komme att inträffa, sedan dagmalmen

i Adak utbrutits, såvida ej tillredningar och nybyggnader för fortsatt

malmbrytning inom fältet påbörjades inom en nära framtid.

De skäl kommissionen anfört för Adakfältets utbyggnad äga fortfarande

giltighet. Kommissionen anser det följaktligen ställt utom diskussion att

denna utbyggnad fullföljes, oaktat kostnaderna för densamma väsentligt

komma att överstiga de ursprungligen beräknade.

I nu föreliggande framställning har kommerskollegium upptagit jämväl

frågan om utbyggnad av den s. k. Lindsköldsmalmen nära Adak, vilken malm

numera blivit närmare undersökt och därvid visat sig sannolikt både större

och rikare än Adakmalmen. Det bär i anledning härav ifrågasatts att omedelbart

utbygga även Lindsköldsmalmen för industriell drift och att inrätta anrikningsverket

vid Adak för bearbetning av 100,000 ton rågods årligen, därav

50.000 ton från Adak och 50,000 ton från Lindsköldsmalmen. Kommerskollegium

har på grund härav framlagt tre alternativ för utbyggnaden.

Kommissionen, vilken såsom sin mening uttalat, att ett avgörande borde

träffas mellan alternativen II och III, har verkställt en närmare undersökning

av räntabiliteten hos anläggningarna enligt dessa alternativ samt härutinnan

anfört bland annat följande.

Med hänsyn till kopparprisets stora växlingar är det givetvis mycket svårt

att bedöma räntabiliteten för de ifrågasatta anläggningarna. De lägsta noteringarna,

vilka rådde i början av 1930-talet, hava utgjort omkring 35 pund

sterling, eller omkring 630 kronor, per ton. Noteringar om 70 å 80 pund och

högre hava emellertid förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste

decennierna, oavsett tiden för det första världskriget, då kopparpriset var

ännu mycket högre. Räntabiliteten hos en kopparmalmsfyndighet bör emellertid

icke baseras på de lägsta förekommande metallnoteringarna utan på

en viss normalnotering. Kommissionens beräkningar äro baserade dels på

det nu rådande kopparpriset i Sverige 1,540 kronor per ton, varav enligt

gällande legodriftsavtal staten för koppar ur egna fyndigheter äger tillgodoräkna

sig 93 °/o eller 1,432 kronor 20 öre, dels på den av kommerskollegium

anförda noteringen 800 kronor per ton.

Av kommissionens driftskostnadskalkyler, vilka äro grundade å såväl nuvarande

som 1939 års prisnivå, framgår bland annat följande.

Alternativ 11.

Driftskostnaderna efter 1939 års prisnivå kunna beräknas tiickta vid ett

kopparpris av 855 kronor per ton. Skall det investerade kapitalet återvinnas

under en tid av 14 år, erfordras ett kopparpris av 1,208 kronor per ton, och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 295.

9

skall därjämte förräntning (efter ,3.5 %) av kapitalet erhållas, erfordras ett

kopparpris av 1,300 kronor per ton.

Alternativ III.

Driftskostnaderna efter 1939 års prisnivå kunna beräknas täckta vid ett

kopparpris av 840 kronor per ton. Skall det investerade kapitalet återvinnas

under en tid av 20 år, erfordras ett kopparpris av 1,020 kronor per ton, och

skall därjämte förräntning (efter 3.5 %>) av kapitalet erhållas, erfordras ett

kopparpris av 1,084 kronor per ton.

Det kunde sålunda sägas, fortsätter kommissionen, att ifrågavarande

malmfyndigheter icke vöre brytvärda vid det genomsnittspris på koppar,

800 kronor per ton, från vilket man vid en räntabilitetskalkyl syntes böra

utgå. En utbyggnad av fyndigheterna skulle följaktligen betyda, att statsverket

iklädde sig en avsevärd ekonomisk risk, som bleve större, ju förr normala

handels- och prisförhållanden inträdde. Med hänsyn härtill vore det av

stort intresse att utröna vid vilken tidpunkt de båda alternativen II och III

kunde beräknas vara ur risksynpunkt likställda. Kommissionen, som verkställt

en sådan beräkning, anför härom bland annat följande.

Vid oförändrade prisförhållanden (1943 års nivå) återstår att amortera av

anläggningskapitalet:

Efter Alt. II Alt. III

1 år.......... 5.8 milj. kr. 8.3 milj. kr.

3 » .......... 5.3 » » 7.0 » »

5 » .......... 4.9 » » 5.7 » »

6 > .......... 4.6 » » 5.0 » »

7 » 4.4 » » 4.3 » »

10 » .......... 3.6 » k 1.9 > »

14 » .......... 2.3 » » — » »

Beräkningen ger vid handen, att efter utgången av det sjunde driftåret skulle

återstå att amortera ungefär samma belopp — omkring 4.4 miljoner kronor

— av anläggningskapitalet, vilket alternativ som än väljes för utbyggnaden.

Sannolikheten för att nu rådande prisförhållanden skola bliva oförändrade

åtta år framåt i tiden är uppenbarligen mycket liten. Det kan därför sägas,

att alternativet III är det ur statsverkets synpunkt oförmånligare. Härvid är

emellertid att märka, att investeringen per ton årlig kopparproduktion enligt

alternativ II utgör 5,000 kronor, medan den merproduktion, som kan

vinnas enligt alternativ III, erfordrar en investering av allenast 2,300 kronor

per ton.

Valet mellan de båda alternativen borde dock enligt kommissionens mening

icke träffas uteslutande på grundval av beräkningar rörande anläggningarnas

räntabilitet. Såsom kommissionen i det föregående framhållit, borde

åtgärder vidtagas för att så långt som möjligt kompensera en väntad

nedgång i kopparproduktionen under åren 1944 och 1945. Enligt kommissionens

uppfattning vore det tillskott i kopparproduktionen, som kunde förväntas

genom att Adak- och Lindsköldsmalmerna utbyggdes samtidigt, så

betydelsefullt för landets försörjning, att det finge anses uppväga den ökade

risk för statsverket, som detta utbyggnadsprogram medförde i jämförelse

med den lidigare beslutade utbyggnaden.

Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 295. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Departement*- Dea redan beslutade och påbörjade utbyggnaden av anläggningarna vid

chefen. \(jak avser en utbrytning på djupet av Adakfältet samt uppförandet av ett

anrikningsverk därstädes med en avverkningsförmåga av 50,000 ton rågods

per år. En brytning av denna omfattning beräknas kunna pågå under 14 år

och i utbyte lämna 1,200 ton koppar per år. För utbyggnaden har riksdagen

anvisat tillhopa 3,500,000 kronor.

Anvisandet av dessa medel var, såsom framhölls under ärendets behandling,

icke grundat på någon i detalj utformad plan eller uppgjorda ritningar.

Någon avgörande betydelse tillmättes därvid ej heller frågan, hur det ekonomiska

utfallet av driften vid Adak kunde komma att ställa sig, när tillförseln

av koppar från utlandet ånyo bleve fri. Beslutet om utbyggnaden tillkom

väsentligen såsom ett bidrag till tryggandet av landets kopparförsörjning

under nuvarande krisläge med därunder rådande knapphet på koppar

och svårigheter på transportväsendets område.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att enligt numera verkställda

detaljerade planeringar och kalkyler den beslutade utbyggnaden skulle

draga en kostnad av 5,600,000 kronor, vilket belopp nied ej mindre än

2.100.000 kronor överstiger det förut beräknade. Då emellertid av industrikommissionens

i ärendet avgivna yttrande tillika framgår, att vårt försörjningsläge

med avseende å koppar alltjämt manar till allvarliga ansträngningar

att snarast möjligt vidtaga anstalter för bearbetning av hittills outnyttjade

kopparfyndigheter, anser jag icke ens en dylik kostnadsökning utgöra

tillräcklig anledning att frånträda beslutet om utbyggnaden vid Adak.

Framhållas må, att enligt vad de av industrikommissionen verkställda driftskostnadskalkylerna

giva vid handen utbyggnaden även med denna kostnadsökning

skulle bliva ekonomiskt lönande så länge kopparpriset håller sig i

nuvarande läge.

Redan vid den tidigare behandlingen av denna utbyggnadsfråga hade man

kännedom örn, att i närheten av Adakfältet finnas vissa kopparfyndigheter,

vilka emellertid då ännu icke voro fullständigt undersökta. Med hänsyn härtill

skulle det beslutade anrikningsverket planeras så, att dess kapacitet

kunde fördubblas utan alltför stora kostnader. Vid numera verkställda undersökningar

har befunnits, att den allenast ett par hundra meter från Adakfältet

belägna Lindsköldsmalmen har en mäktighet, som torde vara ungefär

dubbelt så stor som Adakfältets, vartill kommer, att kopparinnehållet per

viktenhet är något större i Lindsköldsmalmen än i Adakmalinen. Det är

vid sådant förhållande och med hänsyn till försörjningsläget naturligt, att

frågan örn tillgodogörande av Lindsköldsmalmen och örn en samtidig utbyggnad

av anrikningsverket vid Adak till dubbel kapacitet mot den tidigare

fastställda redan nu blivit aktuell. Förslag härom har också i detta ärende

framförts av kommerskollegium, som därvid erhållit stöd av industrikommissionen.

Enligt vad de i anslutning till detta förslag framlagda kalkylerna utvisa,

skulle hela anläggningen draga en kostnad av 8,900,000 kronor eller således

3.300.000 kronor mer än den redan beslutade utbyggnaden. Då genom denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

11

ytterligare investering skulle åstadkommas, att den årliga utvinningen av

koppar ur ifrågavarande malmtillgångar kunde något mer än fördubblas, är

enligt min mening förslaget förtjänt av att allvarligt övervägas.

Uppenbart är därvid, att redan med hänsyn tagen till de rent ekonomiska

faktorerna en utbyggnad enligt detta förslag under viss förutsättning är förmånligare

än en utbyggnad enligt nu gällande plan. Denna förutsättning är,

att prisnivån icke inom en tämligen nära framtid undergår en väsentlig sänkning.

Härom är det givetvis icke möjligt att nu uttala sig. Vid en bedömning

av utbyggnadsfrågan enbart ur ekonomisk synpunkt är det dock befogat

att emot den ökade risken väga de ökade vinstmöjligheterna. Huruvida

man därvid skall anse sig böra taga risken är, såsom torde framgå vid ett

studium av de av kommerskollegium och industrikommissionen uppgjorda

driftskostnadskalkylema, en omdömesfråga av komplicerad natur.

Otvivelaktigt befinna vi oss emellertid för närvarande i ett läge, där dylika

överväganden icke få vara enbart utslagsgivande. Enligt vad industrikommissionens

yttrande i ärendet giver vid handen är behovet av koppar

så framträdande, att alla rimliga förslag till ny produktion torde vara värda

att genomföras. Då det nu framförda förslaget synes vara av denna karaktär,

vill jag efter samråd med chefen för folkhushållningsdepartementet förorda

detsamma. Mot de verkställda beräkningarna av anläggningskostnaderna

har jag intet att erinra. Vid äskandet av medel för ändamålet skall från

slutsumman 8,900,000 kronor dragas redan anvisade belopp örn tillhopa

3,500,000 kronor.

Oavsett huruvida utbyggnaden kommer att ske enligt den redan fastställda

eller enligt den nu föreslagna planen lärer det böra närmare övervägas,

örn icke en omedelbar utbrytning bör ske av den i närheten av Adakgruvan

belägna Karlssons östra malm. Frågan härom liksom frågan örn

bemyndigande för kommerskollegium att, därest en utbrytning jämväl av

Lindsköldsmalmen nu skall äga rum, med Bolidens gruvaktiebolag träffa

avtal rörande tillgodogörandet av dessa fyndigheter torde emellertid böra

upptagas till behandling först efter det riksdagen fattat beslut i utbyggnadsfrågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i

Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag

till statsverket, för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av ........................ kronor 5,400,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i M s. 8 i texten
  2. SU 1943:179 Statsutskottets utlåtande nr 179 s. 1 i texten