Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1943/44- till Ersättning till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse

1943-05-21 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:297, Angående anslag för budgetåret 1943/44- till Ersättning till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1943/44- till Ersättning till Stockholms stad för

underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse;

given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 maj 1943.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-JBramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, följande.

I Stockholms stads rannsakningsfängelse förvaras för närvarande vissa för

brott eller lösdriveri häktade eller dömda personer. Vidare intagas där utlänningar,

som tagits i förvar jämlikt utlänningsförfattningarna. Sådana häktade,

som ännu icke dömts i första instans, förvaras och underhållas helt på

stadens bekostnad. Beträffande i första instans dömda personer, som icke avgivit

nöjdförklaring eller som anfört besvär eller som ännu icke förpassats

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 297. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

till annan anstalt för undergående av straff eller eljest föreskriven behandling,

ävensom beträffande bötesfångar och i förvar tagna utlänningar råder

det förhållandet, att staden tillhandahåller förvaringslokaler, under det att

kronan ersätter staden fångförplägnadskostnaderna. Ersättningen bestrides

från ett för ändamålet särskilt anvisat förslagsanslag, rubricerat Ersättning

till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens rannsaknings fängelse.

På grund av det stegrade fångantalet har fångvårdsstyrelsen under år 1942

inlett förhandlingar med Stockholms stad om utnyttjande av rannsakningsfängelset

för fångvårdens behov i större utsträckning än för närvarande.

Enär dessa förhandlingar vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition

alltjämt pågingo, kunde storleken av nämnda anslag icke då bestämmas.

I riksstatsförslaget upptogs anslaget därför med ett beräknat belopp av

150,000 kronor. Sedan ifrågavarande förhandlingar numera avslutats, får jag

härmed ånyo anmäla berörda anslagsfråga.

Spörsmålet örn kronans och Stockholms stads skyldigheter med avseende

å stadens rannsakningsfängelse har sedan länge varit föremål för tvist. Vid

de förhandlingar, som nu förts, har eftersträvats att ernå en lösning av frågan

i hela dess vidd. Såsom resultat av förhandlingarna har ett preliminärt

avtal träffats mellan fångvårdsstyrelsen å kronans vägnar samt Stockholms

stadskollegium å stadens vägnar. För att avtalet skall bliva gällande förutsättes,

att det skall godkännas för kronans del av Kungl. Majit och för stadens

del av stadsfullmäktige.

För att belysa uppkomsten av motsättningarna mellan kronan och staden

beträffande rannsakningsfängelset och frågans läge nu torde till en början

få lämnas följande redogörelse.

Den ursprungliga bestämmelsen om hållande av häkte återfinnes i stadslagen.

Enligt denna borde i varje stad häkte för dem, som där begå brott,

av staden byggas och underhållas. Hållande av egna häkten uppfattades närmast

såsom en förmån för städerna, sammanhängande med deras jurisdiktion.

Först efter domen överlämnades den brottslige till statsmyndigheten för

straffets verkställande.

Enligt 1636 års privilegiebrev för Stockholm kunde rannsakningsfångar

förvaras både i kronans och stadens fängelser. Båda slagen av fängelser stodo

då under överståthållarens chefskap.

Med avseende å fångarnas underhåll föreskrives i brev den 4 december

1816 att »städerna böra underhålla personer, som där för brott häktas, så

länge de vid domstol därstädes äro under rannsakning och målet utgör ämne

för den police, städerna själva böra vidmakthålla, men att däremot, när

antingen brottet finnes vara av den grövre beskaffenhet, att det skall överdomstols

granskning underställas, eller ock saken genom besvär dragés under

högre rätts prövning, kostnaden till de häktades underhåll bör utgå av allmänna

medel ifrån den dag, stadsdomstolarna huvudsakligen avgjort målet,

till dess slutlig dom fallit och verkställes.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

3

I slutet av 1840-talet uppfördes ett rannsakningsfängelse i Stockholm för

en kostnad av ej fullt 350,000 riksdaler banco, vartill kronan bidrog med

170,000 riksdaler banco. I fängelset insattes i överensstämmelse med tidigare

praxis icke blott rannsakningsfångar utan även bötesfångar. I fråga om stadens

skyldigheter med avseende å den senare fångkategorien uppkom på

1890-talet tvist med kronan i samband med uppförande av ett nytt rannsakningsfängelse.

Tvisten blev icke löst. Det nuvarande rannsakningsfängelset

blev emellertid till sin storlek så avpassat, att det skulle kunna mottaga även

bötesfångar. Staden förklarade sig dock icke erkänna någon förpliktelse därtill

och har därefter vidhållit denna ståndpunkt.

Kostnaden för rannsakningsfängelset har städse bestritts av staden, men

kronan bidrager till underhåll av de fångar, för vilka staden enligt 1816 års

brev ej skall bära underhållskostnaden.

I fängelset förvaras för närvarande följande kategorier av fångar:

A. Brott fångar.

Dessa äro:

1) rannsakningsfångar, d. v. s. häktade men av rådhusrätten ännu icke

dömda fångar;

2) häktade, av rådhusrätten dömda fångar, vilka antingen icke avgivit

nöjdförklaring eller vilka anfört besvär emot rådhusrättens utslag eller ännu

icke förpassats till annat fängelse för avtjänande av ådömt straff.

B. Lösdrivare.

I likhet med brottfångarna kunna lösdrivama indelas i

1) häktade, men av poliskammaren icke dömda; samt

2) häktade, av poliskammaren dömda, motsvarande grupp 2) under A.

C. Bötesfångar.

D. övriga.

Dessa äro:

1) vissa för fylleri eller annan orsak anhållna personer; samt

2) personer, som jämlikt författningar angående utlänningar tagits i förvar.

Enligt principerna i 1816 års brev bekostar kronan underhållet av sådana

häktade (fångar och lösdrivare), som dömts av rådhusrätten eller poliskammaren,

ävensom av bötesfångar och i förvar tagna utlänningar, medan övriga

fångars underhåll bekostas av staden. Ersättningen för underhåll av dömda

häktade utgår från och med dagen efter utslagets eller beslutets meddelande.

Spörsmålet om dispositionen av rannsakningsfängelset, som gång efter annan

varit uppe, aktualiserades åter år 1937, då vissa arbeten skulle företagas

inom fängelsets köksavdelning. I anledning av framställning från staden meddelade

Överståthållarämbetet i skrivelse den 19 februari 1938 till chefen för

justitiedepartementet, att staden ifrågasatt att mellan kronan och staden

skulle träffas överenskommelse angående sådan fördelning av stadens

fångar, att kronan utan kostnad för staden för all framtid övertoge förvaringen

och underhållet av dels stadens bötesfångar, dels häktade, av rådhusrätten

till undergående av frihetsstraff dömda fångar från och med dagen

näst efter rådhusrättens utslag, dels ock häktade, av poliskammaren till tvångs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

arbete dömda lösdrivare från och med dagen näst efter poliskammarens beslut,

samt att staden på egen bekostnad förvarade och underhölle övriga rannsakningsfångar

och häktade men icke dömda lösdrivare. Därest sistnämnda

kategorier fångar på grund av utrymmesbrist icke skulle kunna beredas plats

inom stadens fängelse, skulle sådana fångar mot viss ersättning av staden

förvaras av kronan.

I skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för upptagande av förhandlingar med staden

rörande överståthållarämbetets uppförande å kronans stat och en reglering

av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer intoge en särställning

i förhållande till staten. Framställningen, som således innefattade även

frågan om rannsakningsfängelset, ledde till att en kommission tillsattes, som

antog benämningen 1940 års förhandlingskommission. I sitt den 30 oktober

1940 avlämnade betänkande (statens offentl. utredn. 1940: 28) framlade kommissionen

ett förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad, vilket förslag

under § 8 innehåller bland annat följande.

Beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse skola följande bestämmelser

gälla:

a) Kronan övertager utan kostnad för staden förvaringen och underhållet

av dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms rådhusrätt till straffarbete

eller fängelse dömda personer från och med fjärde dagen från dagen för rådhusrättens

utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms rådhusrätt

skola intagas till förvaring eller internering, dels häktade, av Överståthållarämbetet

till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med fjärde dagen från

dagen för överståthållarämbetets beslut, dels ock personer, som tagits i förvar

jämlikt författningar rörande utlänningar.

b) För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,

beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som till följd därav

intagits å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta

fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade

efter det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad

för i portion ingående proviantartiklar).

c) Andra för brott eller lösdriveri häktade men icke dömda personer, för

vilka plats i rannsakningsfängelset icke kan beredas, må förvaras i centralfängelset

å Långholmen; dock att, därest de befinnas lida av kroppssjukdom

eller, utan att sådant fall är för handen som i b) sägs, av sinnessjukdom,

fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall skall inhämtas.

För de under c) omförmälda häktade gäller,

att de häktade skola utan kostnad för kronan genom försorg av polisen i

Stockholm införas till centralfängelset samt i förekommande fall inställas

inför rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,

att staden skall ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för

utspisning åt de häktade efter det för centralfängelset gällande portionspriset

(sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar),

samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll,

för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt

ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. skall erlägga

ett visst belopp per intagen och dag. Beträffande storleken av detta

belopp gäller vad i bilaga A till detta avtal sägs.

d) Staden förvarar och underhåller på egen bekostnad övriga för brott eller

lösdriveri häktade men icke dömda personer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

5

Enligt den under punkt c) omförmälda bilagan skulle det i § 8 avsedda

bidraget från staden till kostnaderna för underhåll av fängelsebyggnaderna å

Långholmen, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och

dylikt ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m.

tills vidare utgå med 7 kronor 50 öre per intagen och dag, dock sammanlagt

lägst 5,000 kronor för år räknat.

Förhandlingskommissionens förslag godkändes av stadsfullmäktige i Stockholm

samt tillstyrktes av Överståthållarämbetet och fångvårdsstyrelsen, av

den senare myndigheten dock med ett par detaljerinringar. Samtliga i ärendet

hörda statliga myndigheter i övrigt hade intet att erinra mot förslaget i vad

detsamma gällde rannsakningsfängelset. Sålunda förklarade såväl statskontoret

som riksråkenskapsverket var för sig, att någon anledning till erinran

mot förslaget i den delen icke förefunnes.

Förhandlingskommissionens förslag blev sedermera föremål för övervägande

av överståthållarämbetskommittén, som enligt sitt den 19 september

1941 avgivna betänkande fann förslaget ändamålsenligt och lämpligt i vad

det avsåge rannsakningsfängelset. Enligt kommittén borde dock beaktas de

erinringar som gjorts av fångvårdsstyrelsen (betänkandet sid. 79).

Enär kronan enligt förhandlingskommissionens förslag utan kostnad för

Stockholms stad skulle övertaga förvaringen av vissa kategorier fångar, vilka

nu förvaras på stadens bekostnad, skulle vid godtagande av förslaget möjlighet

öppnas för staden att ersätta det. nuvarande rannsakningsfängelset

med en mindre fängelsebyggnad. Medan det nuvarande rannsakningsfängelset

inrymmer sammanlagt 317 celler, skulle sålunda, enligt ett upprättat förslag,

den nya byggnaden innehålla, förutom mottagnings- och isoleringsavdelning,

allenast 76 enkelceller och 4 dubbelceller. En sådan minskning av

det för fångar avsedda utrymmet i rannsakningsfängelset förutsätter att tillräckligt

utrymme i stället finnes tillgängligt i statliga fängelser i Stockholm

eller dess närhet. I statsverkspropositionen till 1942 års riksdag (II ht sid.

85 f.) uttalade föredragande departementschefen, att denna förutsättning icke

syntes komma att tills vidare föreligga med hänsyn till den stegring i fångantalet,

som inträffat under de senaste åren och som med hänsyn till rådande

förhållanden kunde befaras fortsätta under den närmaste framtiden.

Att under dylika förhållanden åvägabringa en överenskommelse i enlighet

med förslaget fann departementschefen ej tillrådligt. Stora svårigheter skulle

kunna uppkomma för att tillgodose det ökade platsbehov för fångförvar i

Stockholm, som i sådant fall skulle uppstå. Dessutom framhölls, att frågan

örn det lämpligaste anordnandet av statliga fängelser i Stockholm eller dess

närhet borde lösas i ett större sammanhang. Av nu angivna skäl ledde förhandlingskommissionens

förslag rörande rannsakningsfängelset icke till någon

uppgörelse mellan kronan och staden.

Genom de förhandlingar mellan fångvårdsstyrelsen och Stockholms stad

som, enligt vad inledningsvis nämnts, nu åter upptagits och närmast föranletts

av fångvårdens behov att i större utsträckning än för närvarande utnyttja

rannsakningsfängelset för fångförvar, har frågan om en uppgörelse beträffande

fängelset fått förnyad aktualitet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

Med anledning av underhandlingarna, vilka förts inför överståthållaren,

har Överståthållarämbetet i skrivelse den 18 mars 1943 hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte upptaga ärendet till förnyad, skyndsam behandling. Efter redogörelse

för vad som tidigare förekommit i ärendet samt under framhållande,

att en snar lösning av ifrågavarande spörsmål vore av synnerligt intresse

nied hänsyn till den hotande överbeläggningen i statens fängelser, anför ämbetet

bland annat:

Fångvårdsstyrelsen har uppgivit, att behov föreligger av att få taga i anspråk

inemot 100 celler av de 317 inom rannsakningsfängelset. Vid Grymning

av personer med ådömda, kortare frihetsstraff kan enligt överståthållarämbetets

förmenande ett tillmötesgående av ändamålet ske utan äventyrande

av den uppgift, som rannsakningsfängelset egentligen har att fylla. Upplåtelsen

förutsätter emellertid samförstånd om villkoren mellan kronan och

staden. Vid underhandlingar inför undertecknad överståthållare den 11 mars

1943 mellan representanter för fångvårdsstyrelsen och staden har framkommit,

att staden kan förutsättas vara villig låta fångvårdsstyrelsen tillsvidare

under året disponera rannsakningsfängelset i nyss angiven omfattning, därest

för upplåtelsen komma att gälla villkor, som i möjligaste mån överensstämma

med vad som stadgas under § 8 i 1940 års förhandlingskommissions förslag

till avtal mellan kronan och staden rörande fängelset. Det villkoret har emellertid

ytterligare framställts från representanter för kommunalförvaltningen,

att förhandlingar upptagas för lösning definitivt av rådande oklara förhållanden

beträffande fängelset.

I infordrat yttrande över överståthållarämbetets framställning har fångvårdsstyrelsen

erinrat, att föreskrifterna i § 8 i förhandlingskommissionens

avtalsförslag tillkommit i huvudsakligt syfte att det nuvarande rannsakningsfängelset

skulle ersättas av en mindre fängelsebyggnad och stadens fångar

enligt de nya ersättningsgrunder, som framlagts i kommissionens betänkande,

intagas å statlig fångvårdsanstalt. Till följd av den rådande överbeläggningen

i statens fångvårdsanstalter vore statsverket emellertid, enligt vad

styrelsen vidare uttalar, för närvarande icke i stånd att — på sätt § 8 a)

nämnda avtalsförslag avser — åtaga sig förvaringen av bötesfångar och i

nämnda mom. avsedda häktade och utlänningar, och det vore därför icke

möjligt att nu helt sätta kommissionens avtal i kraft. Vid förhandlingarna

mellan fångvårdsstyrelsen och stadens representanter hade emellertid de

sistnämnda påyrkat, att förhandlingskommissionens förslag i den utsträckning

det vore möjligt måtte upptagas till prövning och avgörande samt förklarat,

att staden eljest funne sig sakna anledning att tillmötesgå fångvårdsstyrelsens

framställning om ytterligare platser till följd av den starka stegringen

av fångantalet. Såsom resultat av förhandlingarna hade utarbetats följande

preliminära förslag till avtal mellan kronan och staden:

Mellan fångvårdsstyrelsen för Kungl. Majit och Kronan, å ena, samt Stockholms

stad, å andra sidan, har för tid som i § 6 sägs överenskommits som

följer.

§ 1.

a) Kronan påtager sig kostnaden för förvaringen och underhållet i Stockholms

stads rannsakningsfängelse av följande kategorier av intagna, nårn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

7

ligen dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms rådhusrätt till straffarbete

eller fängelse dömda personer från och med dagen efter rådhusrättens

utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms rådhusrätt skola intagas

till förvaring eller internering, dels häktade, av Överståthållarämbetet till

tvångsarbete dömda lösdrivare från och nied dagen efter överståtliållarämbetets

beslut, dels ock personer, som tagits i förvar jämlikt författningar rörande

utlänningar.

b) För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller Överståthållarämbetet beslutat

om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som till följd därav intagits

å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården

efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter

det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för

i portion ingående proviantartiklar).

c) Efter fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall må å centralfängelset

å Långholmen intagas häktad men icke dömd person, som befinnes

lida av kroppssjukdom eller, utan att sådant fall är för handen som i b)

sägs, av sinnessjukdom.

För de under c) omförmälda häktade gäller,

att de häktade skola utan kostnad för kronan genom försorg av polisen i

Stockholm införas till centralfängelset samt i förekommande fall inställas inför

rådhusrätten eller Överståthållarämbetet,

att staden skall ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter

för utspisning åt de häktade efter det för centralfängelset å Långholmen gällande

portionspriset (sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar)

samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas

underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten, allmänna

förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av sängkläder

samt av kläder under ans låhs vistelsen och vid avgången från anstalten

skall erlägga 7 kronor 50 öre per intagen och dag.

d) Staden förvarar och underhåller på egen bekostnad övriga för brott

och lösdriveri häktade men icke dömda personer.

§ 2.

Staden förbinder sig att icke minska det för fångförvar avsedda utrymmet

i rannsakningsfängelset ävensom att i rannsakningsfängelset på fångvårdsstyrelsens

begäran i mån av utrymme mot ersättning som nedan sägs förvara

intagna, för vilkas förvaring och underhåll kronan enligt § 1 a) påtagit sig

kostnaden, ävensom personer, som för undergående av straff intagas å fängelset

eller enligt fångvårdsstyrelsens beslut dit överflyttas. Härvid gäller, att

staden skall vara pliktig att förvara dels stadens bötesfångar, dels ock andra

för straffverkställighet intagna till ett antal av högst 90, varav högst 15

kvinnor.

För de i denna § omförmälda intagna skall kronan dels ersätta staden efter

avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de intagna efter det för

centralfängelset å Långholmen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad

för i portion ingående proviantartiklar) dels ock till staden såsom bidrag

lill kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning,

sjukvård inom anstalten, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom

för tillhandahållande av sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen

och vid avgången från anstalten erlägga ett belopp av 7 kronor 50 öre

per intagen och dag. Fångvården förpliktigar sig all erlägga i denna § angiven

ersättning för en beläggning för dag av minst 50 för straffverkställighet

intagna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

§ 3.

Kostnad för vård å allmänt sjukhus skall i vad avser personer, som omförmälas

i § 1 c), gäldas av staden samt i vad avser personer, som omför - mälas i § 2 första stycket, av kronan.

§ 4.

Beträffande de i § 2 första stycket omförmälda intagna skall ifråga örn

verkställighet av straff samt vård och behandling av de intagna gälla vad

i lag eller författning eller i av fångvårdsstyrelsen meddelade föreskrifter är

eller kan bliva bestämt.

Fångvårdsstyrelsen äger genom inspektion övervaka att meddelade föreskrifter

behörigen efterlevas ävensom att av vederbörande tjänstemän erhålla

de upplysningar, det biträde och de rapporter bl. a. till centrala fångregistret

som erfordras för styrelsens verksamhet i vad avser de å rannsakningsfängelset

intagna.

§ 5.

Ersättning och bidrag som i §§ 2 och 3 sägs skola, i enlighet med preliminär

uppskattning, erläggas månadsvis den 15 i varje påföljande månad.

Slutlig avräkning skall ske årsvis så snart ske kan efter utgången av närmast

föregående budgetår.

§ 6.

Detta avtal, som för fångvårdens del måste godkännas av Kungl. Majit och

för stadens del av stadsfullmäktige, skall träda i kraft den 1 juli 1943 och

gälla under två år med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Sker ej uppsägning förlänges avtalet ett år i sänder.

Beträffande den närmare innebörden av förslaget anföres i fångvårdsstyrelsens

yttrande bland annat:

I det nya avtalets § 1 har i första hand fastslagits fördelningen av kostnaderna

mellan kronan och staden. Föreskriften i denna § har utformats

på grundval av § 8 i förhandlingskommissionens förslag (jfr bet. sid. 48—50

m. fl.) dock med den ändringen, att § 1 icke, såsom § 8 i kommissionens

förslag, innebär någon allmän utfästelse av kronan att å centralfängelset

å Långholmen mottaga här ifrågavarande kategorier intagna — detta låter

sig för närvarande icke göra på grund av den starka beläggningen å Långholmen

— utan blott fastslår vem som skall svara för de olika kategorierna

intagna, kronan eller staden. Underhåll av ännu ej dömda bekostas av staden,

och skyldighet att jämväl tillhandahålla lokaler för förvaring av dem

får anses av ålder åvila staden. Därutinnan har ej heller ifrågasatts någon

ändring. Beträffande häktade som redan erhållit sin dom har hittills gällt,

att staden tillhandahållit förvaringslokaler under det att kronan ersätter

underhållet. Bötesfångar ha hittills både förvarats och underhållits av staden.

I huvudsaklig överensstämmelse med de av förhandlingskommissionen

föreslagna principerna fastslås nu i § 1, att kronan påtager sig kostnaden

för förvaringen och underhållet i rannsakningsfängelset av följande kategorier

av intagna, nämligen dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms

rådhusrätt till straffarbete eller fängelse dömda personer från och med

dagen efter rådhusrättens utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms

rådhusrätt skola intagas till förvaring eller internering, dels häktade,

av Överståthållarämbetet till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med

dagen efter överståthållarämbetets beslut, dels ock personer, som tagits i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

9

förvar jämlikt författningar rörande utlänningar. I ett speciellt hänseende

innebär denna föreskrift en avvikelse från förhandlingskommissionens förslag.

Denna hade nämligen föreslagit, att kronan skulle övertaga de av rådhusrätten

till straffarbete eller fängelse dömda respektive de av Överståthållarämbetet

till tvångsarbete dömda först från och med fjärde dagen från

dagen för utslaget respektive beslutet. Denna avfattning av föreskriften hade

tillkommit med hänsyn lill gällande bestämmelser om nöjdförklaring och

viss betänketid inom fängelset före avgivandet av sådan förklaring. Stadens

representanter ha emellertid bestämt påyrkat, att kostnaderna skulle bestridas

av kronan från och med dagen efter utslaget respektive beslutet. Då

det Ilar gäller att bestämma tidpunkten för övertagandet av vissa kostnader,

icke själva straffverkställigheten, har fångvårdsstyrelsen ansett sig böra biträda

det från stadens sida framställda yrkandet.

För ett speciellt fall har det redan under nuvarande förhållanden ansetts .

böra i § 1 avtalsförslaget intagas en bestämmelse att en person kan intagas

å centralfängelset å Långholmen. Detta gäller häktad men icke dömd, som

befinnes lida av kroppssjukdom eller — utan att fråga är om sinnesundersökning

— av sinnessjukdom. För sådan person skall staden ersätta fångvården

efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt den häktade efter

det för centralfängelset å Långholmen gällande dagsportionspriset — för

närvarande 85 öre — samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för

fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten, allmänna

förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av

sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen och vid avgången från

anstalten skall erlägga 7 kronor 50 öre per intagen och dag.

Sålunda angivna ersättning är grundad på innehållet i § 8 i förhandlingskommissionens

förslag dock med den ändringen alt beloppet kronor 7:50

i det nya avtalet icke avser att innefatta kostnaden för sjukvård utom centralfängelset;

sådan sjukvård skall bekostas av staden.

Genom vad som bestämmes i § 2 i det nya avtalet beredes möjlighet för

fångvården att utnyttja platser i rannsakningsfängelset för att tillgodose det

nuvarande starka behovet av platser för fångförvar. I nämnda paragraf

stadgas nämligen i första hand, att staden skall på fångvårdsstyrelsens begäran

i mån av utrymme mot angiven ersättning förvara intagna, för vilkas

förvaring och underhåll kronan enligt § 1 a) påtagit sig kostnaden, ävensom

personer som för undergående av straff intagas å fängelset eller enligt

fångvårdsstyrelsens beslut dit överflyttas. Härvid har staden medgivit,

att staden skall vara pliktig att förvara dels stadens bötesfångar och dels

andra intagna till ett antal av högst 90, varav 15 kvinnor. För de i § 2

omförmälda skall kronan dels ersätta staden dess utgifter för utspisning

av de intagna efter det för centralfängelset å Långholmen gällande portionspriset,

dels ock till .staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas

underhåll, för bevakning, sjukvård inom anstalten,

allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande

av sängkläder samt av kläder under anstaltsvistelsen och vid avgången från

anstalten erlägga ett belopp av 7 kronor 50 öre per intagen och dag. BeträHände

portionspriset har man vid förhandlingarna efter övervägande

av skilda förslag enats om alt bestämma detta efter det vid centralfängelset

å Långholmen gällande. Ersättningsbeloppet 7 kronor 50 öre för andra kostnader

är detsamma som förhandlingskommissionen i sitt betänkande föreslog.

Föreskrifterna i § 2 innebära i förslå hand att staden för dem som tågås

emot a rannsakningsfängelset och för vilka kronan, enligt vad som nu fastslagits,

skall svara, erhåller ersättning enligt de nya grunderna. Vidare för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

pliktar sig staden att å rannsakningsfängelset mot nu fastslagen ersättning

emottaga dels stadens bötesfångar — för vilkas förvaring och underhåll kronan

enligt det nya avtalet är förpliktad att svara — och dels andra intagna

— som det likaledes åligger kronan att förvara och underhålla — till ett

antal av högst 90. Samtidigt har kronan på stadens begäran förpliktigat sig

att årligen erlägga ersättning enligt § 2 för minst 50 platser. Det angivna

antalet av högst 90 platser innebär framför allt det extra tillskott i platser

för allmänt fångförvar, som under rådande förhållanden framstår som

angeläget.

I fråga om ersättningsbeloppet å kronor 7: 50 är här liksom vid § 1 att

märka att beloppet i vad det avser sjukvård endast avser att lämna ersättning

för sjukvård inom anstalten. Kostnad för vård d allmänt sjukhus skall

i vad avser personer som omförmälas i § 1 c) gäldas av staden samt i vad

avser personer, som omförmälas i § 2 första stycket, av kronan. Denna

principiella ståndpunkt har på stadens yrkande intagits i § 3 i det nya avtalet.

Från stadens sida har, enligt vad fångvårdsstyrelsen tillägger, framhållits

att ikraftträdandet av avtalet komme att för staden medföra betydande kostnader.

Reparationer i rannsakningsfängelset — företrädesvis värmeledning

och kök — beräknades bliva erforderliga för nära 100,000 kronor, varjämte

den ökade beläggningen gjorde det nödvändigt att avsevärt öka personalen.

Att skaffa arbete åt dem som enligt det nya avtalet skulle intagas i rannsakningsfängelset

befarades från stadens sida bliva förenat med svårigheter,

men fångvårdsstyrelsens arbetskontor komme att i detta hänseende i möjligaste

mån lämna biträde.

Statsverkets kostnader under nästa budgetår för de nya platser i

rannsakningsfängelset, vilka skulle ställas till fångvårdens förfogande, har

fångvårdsstyrelsen beräknat till det i riksstatsförslaget upptagna beloppet

150,000 kronor. Rörande den närmare beräkningen av detta belopp anför

styrelsen:

Beloppet har beräknats på grundval av förhandlingskommissionens förslag

och utgick från det av kommissionen föreslagna ersättningsbeloppet av

kronor 7: 50 samt ett portionspris av 85 öre per fånge och dag. Räknat efter

i medeltal 50 intagna blir kostnaden (7: 50 + 0: 85) 8: 35 X 50 X 365 =

152,387 kronor 50 öre, avrundat 150,000 kronor. Visserligen har staden förpliktat

sig att förvara dels stadens bötesfångar och dels andra intagna till

ett antal av högst 90, men det torde icke vara nödvändigt — i allt fall icke

för första året — att räkna med mer än en genomsnittlig beläggning av 50

nu avsedda intagna per dag, motsvarande det i avtalet fastställda minimiantalet.

Fångvårdsstyrelsen kommer för övrigt att försöka tillse att en jämn

beläggning, som ej alltför mycket växlar från dag till dag, i detta hänseende

vidmakthålles.

Enär nya ersättningsgrunder skola gälla för de personer, som enligt hittills

gällande regler förvarats å rannsakningsfängelset för statsverkets räkning,

uppkommer en ytterligare kostnadsökning för statsverket. Med utgångspunkt

från antalet underhållsdagar (fångdagar) å rannsakningsfängelset

under år 1942 har fångvårdsstyrelsen uppskattat de årliga vårdkostnaderna

för de kategorier varom här är fråga — dömda fångar och lösdrivare samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

11

bötesfångar och i förvar tagna utlänningar — till (12,000 X 0: 85 + 12,000

X 7: 50) 100,200 kronor eller i avrundat tal 100,000 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1943/44 skulle alltså enligt fångvårdsstyrelsens

beräkningar bliva (150,000 + 100,000) 250,000 kronor, med vilket

belopp förslagsanslaget till Ersättning till Stockholms stad för underhåll av

fångar i stadens ransakningsfängelse skulle upptagas.

Statskontoret har i infordrat utlåtande icke framställt andra erinringar

mot avtalsförslaget än att första stycket i förslagets § 2 borde förtydligas

samt att giltighetstiden för avtalet borde begränsas till ett år med sex månaders

uppsägning. Ämbetsverket anför härom:

Enligt § 2 stycket 2 i föreliggande förslag till avtal mellan fångvårdsstyrelsen

och Stockholms stad skulle styrelsen såsom vederlag för att stadens

rannsakningsfängelse i den utsträckning, som i avtalet angives, finge disponeras

av styrelsen till staden erlägga en viss minimiersättning, motsvarande

i runt tal 150,000 kronor om året. En sådan bestämmelse synes statskontoret

ur statsverkets synpunkt tillrådlig endast under förutsättning, dels att ovillkorlig

skyldighet stadgas för staden att i viss överenskommen omfattning

mottaga fångar, som eljest skulle förvaras å statlig fångvårdsanstalt, dels ock

att avtalet erhåller giltighet endast för kortare tid (jfr förhandlingskommissionens

betänkande sid. 51). Emellertid synes föreskriften i första stycket av

nyssnämnda paragraf knappast kunna tolkas på annat sätt än att stadens

förpliktelse att förvara fångar skulle gälla endast i den mån fängelset icke

vöre belagt med sådana omhändertagna personer, för vilkas underhåll och

förvaring staden hade att slutligen bära kostnaderna. Enligt vad som under

hand inhämtats från fångvårdsstyrelsen skulle visserligen styrelsen och representanterna

för staden vara ense därom, att nittio platser i fängelset städse

skulle hållas reserverade för styrelsens räkning. Enligt statskontorets mening

erfordras dock, att formuleringen av första stycket i § 2 ändras, så att

av paragrafen kommer att framgå, att staden skall vara ovillkorligt skyldig

att enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande för kronans räkning mottaga och

förvara nittio fångar. Med avseende å avtalets giltighetstid synes det statskontoret

kunna ifrågasättas, huruvida icke denna kunde begränsas till ett år

med sex månaders ömsesidig uppsägning och, örn uppsägning ej skedde, förlängning

i enlighet med förslaget med ett år i sänder.

Mellan fångvårdsstyrelsen å kronans samt Stockholms stadskollegium å

Stockholms stads vägnar har sedermera träffats en den 20 april 1943 dagtecknad

överenskommelse angående rannsakningsfängelset, vilken överenskommelse

helt ansluter sig till det vid fångvårdsstyrelsens yttrande fogade

avtalsförslaget.

Den under senare år inträffade starka stegringen av fångantalet har med- Departementfört,

att utrymmet på statens fångvårdsanstalter blivit otillräckligt och att åt- rhefen.

gärder måst vidtagas för att provisoriskt tillgodose platsbehovet utanför den

ordinära anstaltsorganisationens ram. Platsutrymmet för vanligt fångförvar

har sålunda genom upplåtande för fångvårdsändamål av Svartsjöanstalten

förstärkts med ett hundratal platser, och man torde kunna räkna med att

vid behov kunna taga i anspråk ytterligare omkring 50 platser vid denna

anstalt. Dessutom lia vid Äby och Lannaskede inrättats två provisoriska ung
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

domsanstalter med sammanlagt inemot 60 platser. Med hänsyn till den fortgående

stegringen av fångantalet uttalade föredragande departementschefen

i årets statsverksproposition (II ht sid. 58), att man borde utgå

från att de provisoriska utbyggnader av anstaltsorganisationen, som

dittills genomförts (Svartsjö och Åby), komme att bibehållas under

budgetåret 1943/44 samt att det dessutom vöre nödvändigt att överväga

åtgärder för att möta ett ytterligare stegrat platsbehov. Beträffande möjligheterna

att utöka platsutrymmet för vanligt fångförvar räknade departementschefen

bland annat med att få utnyttja obelagda platser i Stockholms

stads rannsakningsfängelse.

Fångvårdens normala anstaltsorganisation omfattar, inbegripet reservutrymme,

2,812 platser, varav för närvarande omkring 2,000 platser disponeras

för vanligt fångförvar och återstoden för specialvård (jfr II ht 1943 sid.

42, 57). Härtill kommer, såsom nyss nämnts, högst 150 platser för vanligt

fångförvar å den provisoriska straffanstalten å Svartsjö samt ett sextiotal

platser å nyinrättade ungdomsanstalter.

Under tiden den 1 december 1942—den 1 maj 1943 har den totala beläggningen

å rikets fångvårdsanstalter ökat från 2,960 till 3,048. Antalet platser

som tagits i anspråk för vanligt fångförvar har under samma tid stigit från

2,216 till 2,244. För närvarande föreligger alltså överbeläggning och med hänsyn

till den stigande tendensen beträffande fångantalet är behovet av ytterligare

platsutrymme trängande. Beträffande de olika möjligheter, som finnas

för att tillgodose detta behov, torde få hänvisas till årets statsverksproposition

(II ht sid. 58 f.). Vad angår behovet av platser för vanligt fångförvar

å sluten anstalt synas de obelagda platserna i Stockholms stads rannsakningsfängelse

i första hand böra utnyttjas.

En överenskommelse med Stockholms stad örn rätt för kronan att i större

utsträckning än för närvarande utnyttja rannsakningsfängelset torde, såsom

även skett i det avtal som nu underställts statsmakternas prövning, böra förknippas

med en uppgörelse, så långt det i nuvarande läge är möjligt, av de

sedan gammalt föreliggande tvistefrågorna mellan kronan och staden beträffande

fängelset. Det underställda avtalet kommer att medföra en ganska betydande

kostnadsökning för statsverket, men jag anser mig likväl böra tillstyrka,

att avtalet godkännes. Uppgörelsen grundar sig i allt väsentligt på

det avtalsförslag som framlagts av förhandlingskommissionen, vilket förslag

i princip tillstyrkts av alla vederbörande myndigheter. I enlighet med statskontorets

förslag torde dock första stycket i § 2 böra förtydligas, så att av

avtalet kommer att klart framgå, att staden skall vara ovillkorligt skyldig

att enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande för kronans räkning emottaga och

förvara nittio fångar förutom bötesfångar. Vid förhandlingar med stadens

delegerade i ärendet ha dessa godtagit en dylik ändring. Däremot ha de delegerade

bestämt motsatt sig att avtalet, såsom statskontoret ifrågasatt, slutes

för kortare tid än som avsetts. Med hänsyn till att den ökade användningen

av rannsakningsfängelset för fångförvar ansetts nödvändiggöra moderniseringsarbeten

i avsevärd omfattning, vilka staden har för avsikt att låta verk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

ställa så snart den nu ifrågavarande överenskommelsen godkänts, synes stadens

ståndpunkt i denna del böra godtagas. Enligt sin lydelse skall avtalet

emellertid icke gälla för längre tid än två år med sex månaders uppsägning

och ett års förlängning därest uppsägning ej sker.

Vad angår anslagsberäkningen har jag ej funnit anledning till erinran mot

fångvårdsstyrelsens förslag. Anslaget till Ersättning till Stockholms stad för

underhåll av fångar i stadens rannsakningsfängelse skulle alltså för budgetåret

1943/44 upptagas med förslagsvis 250,000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels godkänna det mellan fångvårdsstyrelsen å kronans

samt Stockholms stadskollegium å Stockholms stads vägnar

den 20 april 1943 träffade avtalet angående dispositionen av

stadens rannsakningsfängelse, med den ändring beträffande

§ 2 första stycket som angivits i det föregående,

dels ock till Ersättning till Stockholms stad för underhåll

av fångar i stadens rannsakningsfängelse för budgetåret 1943/

44 anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 250,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till ersättning till Stockholms stad för underhåll av få s. 1 i texten
  2. SU 1943:200 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 19A3UA till ersättning till Stockholms stad för underhåll av fångar i stadens s. 1 i texten