Sök i Ratio Lex

Angående gäldande från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader

1943-05-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:319, Angående gäldande från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 319.

1

Nr 319.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande

från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader;

given Stockholms slott den 28 maj 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet övei'' försvarsärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, sår

vitt angår bärgning av undervattensbåten Ulven, jämväl med statsrådets

övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,

följande ärenden angående bestridande av vissa kostnader från anslaget till

oförutsedda utgifter. Med förmälan tillika att de under punkterna 3 och 4

upptagna ärendena vore av den natur att närmare redogörelse för deras innebörd

än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet,

varför ytterligare upplysningar torde få inhämtas genom de handlingar,

som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför

departementschefen följande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 319.

!. Bärgarlön för tre jagare. Vid jagarolyckan å Hårsfjärden den 17

september 1941 sjönko jagarna Göteborg, Klas Uggla och Klas Horn.

Marinförvaltningen bar nu i skrivelse den 22 maj 1943 gjort framställning

angående bestridande av utgifter för bärgarlön och därvid anfört i huvudsak

följande.

Chefen för marinen hade uppdragit åt marinförvaltningen att träffa

avtal med Bergnings- och Dykeriaktiebolaget Neptun i Stockholm örn

bärgning av fartygen. Med tillämpning av ett den 7 oktober 1939 mellan

nämnda bolag och marinförvaltningen ingånget och av Kungl. Majit den 27

i samma månad godkänt avtal angående bärgning m. m. hade marinförvaltningen

uppdragit åt bolaget att snarast möjligt igångsätta de arbeten, som

erfordrades för upptagning av jagarna. Bärgningsarbetet hade pågått under

tiden den 17 september 1941—den 18 augusti 1942 med avbrott för ishinder

under tiden den 22 januari—den 27 april 1942. I övrigt framginge upptagningarnas

förlopp samt omfattningen av därunder utförda arbeten av

rapporter, vilka avgivits av den utav kommerskollegium till bärgningsassistent

med placering i marinstaben enligt § 2 i förutnämnda avtal förordnade andre

fartygsinspektören C. G. Friberg.

Sedan bärgningsarbetet slutförts, hade marinförvaltningen tillsatt en kommission

med ingenjören P. Forsman, Stockholm, såsom ordförande för att

uppskatta det bärgade värdet av samtliga tre jagare, att tjäna till ledning vid

beräknandet av bärgarlönen. Kommissionen beräknade nämnda värde till

sammanlagt 3,039,000 kronor. Efter under hand förda förhandlingar mellan

marinförvaltningen och bolaget angående storleken av bärgarlönen hänsköts

frågan till statens industrikommissions prisbyrå för bedömning. Bolaget förklarade

sig härvid kunna godtaga ett belopp av lägst 1,500,000 kronor i bärgarlön

för samtliga tre jagare, vilket belopp även godkänts av prisbyrån. Med

biträde av förutnämnda bärgningsassistent hade marinförvaltningen underkastat

detta krav ytterligare ingående undersökning och funnit, att beloppet

1,500,000 kronor måste med hänsyn till samtliga med bärgningen sammanhängande

omständigheter anses utgöra skälig bärgarlön. Marinförvaltningen

finge därför tillstyrka, att frågan örn ersättningens storlek icke hänskötes till

domstols avgörande.

Av den begärda bärgarlönen utgjorde ett belopp av 605,038 kronor 27 öre

bolagets självkostnader för bärgningen. Detta belopp hade marinförvaltningen

av till förfogande stående medel jämlikt bestämmelserna i § 11 andra

stycket av förutnämnda avtal den 7 oktober 1939 redan utbetalat till

bolaget.

Genom tidigare beslut hade Kungl. Maj:t på framställning av marinförvaltningen

bemyndigat ämbetsverket att av under händer varande medel förskottera

vissa kostnader, som genom jagarolyckan förorsakats statsverket.

På grund av beloppets storlek hade marinförvaltningen emellertid ansett

nödvändigt att underställa Kungl. Majit bärgarlönen för godkännande, innan

detsamma av ämbetsverket förskotterades.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

3

att Kungl. Majit måtte bemyndiga ämbetsverket att av under händer varande

medel för bärgning av nämnda jagare förskottsvis utbetala ett belopp av

1,500,000 kronor — häri inräknad den till bolaget redan utbetalade ersättningen,

att framdeles, då samtliga kostnader av liknande natur, vilka orsakats

av jagarolyckan, guldits på detta sätt, i ett sammanhang anmälas till ersättande.

Jag finner mig böra godtaga marinförvaltningens av industrikommissionens

prisbyrå godkända förslag och förordar sålunda, att till bärgningsbolaget må

utbetalas en ersättning av 1,500,000 kronor. Kostnaderna synas, oavsett den

högst betydande storleksgraden, böra bestridas från det å riksstaten uppförda

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Fråga om ersättande av de

övriga kostnader, som förorsakats av jagarolyckan, torde få framdeles efter

framställning av marinförvaltningen upptagas till prövning.

2. Bärgning av undervattensbåten Ulven. Av ännu icke fullt klarlagd anledning

har den vid Västkustens marindistrikt stationerade undervattensbåten Ulven

förolyckats någon dag kring den 15 april 1943. Sedan fartyget den 16 i

samma månad rapporterats såsom saknat, igångsattes omedelbart genom

marinmyndigheternas försorg och med biträde av enskilda ett intensivt

spaningsarbete för fastställande av olycksplatsens belägenhet. Detta arbete

kröntes med framgång den 5 maj 1943, då Ulven lokaliserades till en plats

på havsbotten omkring tre distansminuter sydväst örn fyren Stora Pölsan

å Västkusten. Vattendjupet å olycksplatsen är ungefär 52 meter.

I en av chefen för marinen med eget yttrande den 26 maj 1943 överlämnad,

den 25 i samma månad dagtecknad skrivelse har marinförvaltningen upptagit

frågan örn bärgning av Ulven. Ämbetsverket har därvid anfört i huvudsak

följande.

Vid utförd dykarundersökning av Ulven hade å densamma befintliga skador

icke till alla delar kunnat fastställas. Det hade dock kunnat konstateras, att

skadorna i undervattensbåtens förskepp vore så omfattande, att det för närvarande

icke kunde förutsättas möjligt att genom blåsning länsa vattenfyllda

tankar och rum, i varje fall icke dylika belägna i förskeppet. För bärgning

av båten torde sålunda lyftning av denna medelst bärgningspontoner vara

det enda möjliga alternativet. Bärgningen bomme på så sätt att kräva en betydande

insats av såväl materiel som personal.

För lyftningen måste Bergnings- och Dykeriaktiebolaget Neptuns pontoner

Oden och Frigg, vilka vore de enda pontoner inom landet, som ägde för

Ulvens lyftning erforderlig kapacitet, tagas i anspråk. Pontoncrna vore för

närvarande stationerade i Östersjön.

Med tillhjälp av pontonerna i fråga skulle gången av bärgningsföretaget

i stort sett kunna planeras enligt följande.

Lyftanordningarna förutsattes i första hand infästas i båtens lyftbyglar.

Skulle förliga bygeln mot förmodan icke kunna utnyttjas, bleve det nödvändigt

att först lyfta akterskeppet erforderligt stycke för att akterifrån mana

fram brokar under förskeppet, vilka i så fall komme att få utgöra fäste för

förliga lyftanordningen. Sedan lyftanordningarna på ena eller andra sättet

fastgjorts, lyftes båten, varvid endast en ponton toges i anspråk. Med tillgängliga

anordningar kunde en maximal lyfthöjd av 18 meter i ett och samma

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr S19.

lyft påräknas. Båten skulle sålunda i första lyftet tagas upp från 52 meter

— det djup på vilket undervattensbåten för närvarande befunne sig — till

34 meter, räknat från vattenytan till kölens underkant. I detta läge skulle

därefter båten, hängande i pontonen, inbogseras på grundare vatten i lä av

skärgården, där nya lyfningar skulle företagas, varvid eventuellt båda pontonerna

skulle utnyttjas. Sedan båten lyfts upp i vattenbrynet, skulle den

provisoriskt tätas samt därefter länspumpas och torrsättas.

Beträffande tidpunkten för arbetets igångsättande har marinförvaltningen

anfört följande.

Ett omedelbart igångsättande av bärgningsarbetet skulle eventuellt medföra

ökade kostnader därigenom, att Neptunbolaget vore nödsakat att tills

vidare avbryta igångsättandet av åtagen bärgning av det i Kalmarsund grundstötta

tyska fartyget Stockholm och för vilket arbete pontonerna vore avsedda

att disponeras. Arbetet med bärgningen av sistnämnda fartyg beräknades

vara avslutat i mitten av instundande juni månad. Det skulle åligga

kronan att gottgöra Neptunbolaget för det skadestånd, som bolaget med anledning

av arbetets avbrytande (uppskjutande) eventuellt skulle bliva ådömt

att utgiva. Av denna anledning skulle sålunda ett uppskjutande av bärgningsföretagets

igångsättande intill dess att bärgningen av det tyska fartyget

avslutats vara motiverat.

Å andra sidan talade emellertid starka skäl för att intet tillfälle försuttes

för ubåtens bärgning. För att denna skulle kunna genomföras, fordrades

gynnsamma väderleksförhållanden framför allt under den tid första lyftningen

till sjöss påginge ävensom under det att inbogseringen inomskärs

verkställdes. Februari och mars torde vara de månader, som ur väderlekssynpunkt

erbjöde de gynnsammaste bärgningsförhållandena på västkusten.

Under sommarmånaderna, framför allt efter midsommar, vore västliga vindar,

vilka försvårade bärgningsarbetet, förhärskande och gynnsamma tillfällen

under denna årstid för bärgningens genomförande kunde förväntas återkomma

mera sällan. Det syntes därför ämbetsverket vara av vikt, att intet

tillfälle försuttes och att bärgningen påbörjades så snart gynnsamma väderleksförhållanden

inträdde. Detta förutsatte, att all erforderlig bärgningsmateriel

funnes tillgänglig på eller i närheten av olycksplatsen för att utan

omgång kunna tagas i anspråk.

Skulle efter någon månads försök lyftningen till sjöss på grund av rådande

ogynnsamma väderleksförhållanden icke ha kunnat utföras, borde det tagas

under övervägande, örn icke arbetet borde avbrytas och uppskjutas till årstid,

då för bärgning lämpligaste väderleksförhållanden vore att påräkna.

Genom att nu omedelbart igångsätta bärgningsarbetet hade vad på statsmakterna

ankommit alla åtgärder vidtagits, vilka kunde syfta till en snabb

bärgning av utbåten.

Den tid, som kunde komma att åtgå för bärgningsarbetets genomförande,

vore särskilt med hänsyn till arbetets beroende av väderleksförhållandena

icke möjlig att på förhand fastställa.

Beträffande frågan örn kostnaderna för bärgning av Ulven har marinförvaltningen

yttrat följande.

Kostnaderna för bärgningsarbetet vore på förhand svåra att överblicka.

Uppgörelse med bärgningsbolaget komme att få träffas på den basis, att

kronan ersatte bolaget alla dess kostnader samt värdet av skadad eller förlorad

materiel ävensom, för den händelse företaget lyckades, lämna en viss

bärgarlön, vilken senare torde kunna förutsättas komma att uppgå till en

maximistorlek av 500,000 kronor. Dagskostnaderna kunde icke exakt angivas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

men kunde förväntas uppgå till omkring 3,000 kronor. Under dessa förutsättningar

torde, därest bärgningen omedelbart igångsattes, denna draga en

kostnad av storleksordningen 800,000 ä 1,000,000 kronor, vartill komme de

skadeersättningar, som bärgningsbolagen eventuellt kunde bliva ådömda att

utgiva med anledning av brutna bärgningskontrakt.

Enligt vad från bärgningsbolagen under hand inhämtats torde emellertid

förutsättningar finnas att skadeståndskrav med anledning av uppskjuten bärgning

icke komme att resas mot bolagen i fråga.

Med hänsyn till det haveri Ulven varit utsatt för ävensom till dess ålder,

ansåges en reparation och ett iståndsättande icke böra ifrågakomma. De

härmed förenade kostnaderna skulle därjämte bliva så avsevärda, att arbetet

icke heller ur denna synpunkt borde komma till utförande. Det bärgade

fartygsskrovet jämte f rännäri vningsmaskinerierna kunde förväntas komma att

befinna sig i sådant skick att det huvudsakligen bleve att betrakta som skrot.

Värdet av det erhållna skrotet kunde icke anses mer än ungefärligen täcka

de med en nedskrotning förenade kostnaderna.

Ulven tillhöriga inventarier i övrigt förutsattes dock i viss mindre utsträckning

kunna iståndsättas. Att nu beräkna dessas värde efter bärgningen

vore icke möjligt, men som ett minimivärde för artilleri-, torped- och övriga

inventarier kunde beräknas cirka 100,000 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt, att

Kungl. Majit måtte medgiva, dels att marinförvaltningen enligt mellan

ämbetsverket å ena sidan och vederbörligt bärgningsbolag å den andra upprättat

kontrakt angående bärgning av sjunken undervattensbåt måtte få uppdraga

åt bolaget att omedelbart igångsätta bärgningen av Ulven, dels att

kostnaderna härför måtte få förskjutas av medel å förskottsstat för att framdeles

anmälas till Kungl. Majit för ersättning.

Chefen för marinen har i sitt yttrande anmält, att han anmodat marinförvaltningen

att påbörja bärgningsarbetet.

Beträffande Ulvens skador har inom marinförvaltningen utarbetats

följande redogörelse på grundval av inkomna rapporter och av dykarna lämnade

muntliga meddelanden.

Vid företagen dykarundersökning har konstaterats att det föreligger två

från varandra skilda skadezoner på fartyget, den ena belägen kring förstäven

och de förliga torpedtuberna, den andra ungefärligen mittemellan förstäven

och tornet.

Den förstnämnda skadan har karaktären av en tillstukning av förskeppet,

som har uppkommit då fartyget under stark lutning föröver med relativt

stor fart kört till botten, och är sålunda av sekundär art.

Skadorna mellan förstäven och tornet äro lokaliserade kring tvärskeppsskottet

mellan förliga torpedrummet och det akter därom liggande ackumulatorrummet.

Den primära skadan synes ha inträffat i kölpartiet under nämnda

skott, och öppningen i ytterbordläggningen uppskattas till cirka 1.5 X 0.5 meter.

Denna uppskattning av skadans omfattning har ägt rum vid inspektion på

styrbordssidan. Babordssidan har icke varit åtkomlig.

Intill ovan omnämnda skada i ytterskrovet har därjämte ett hål konstaterats

i tryckskrovet, vars storlek med hänsyn till svårigheten för dykarna

att verkställa besiktningen icke har kunnat fastställas, men som av dykarna

uppskattningsvis bedömes till omkring 0.5 meters diameter, en siffra som

emellertid angives med största reservation.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 318—319.

11)08 43

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Departements
chefen.

På tryckskrovets översida mitt för nyssnämnda skador har en spricka

tvärskepps på omkring 0.5 meters längd iakttagits.

I närheten av nämnda skada i tryckskrovet föreligga lokala skador i däck

och sidor, omfattande brustna växlar, varjämte trädäcket i viss omfattning

upprivits.

Dykarna ha öppnat den nedgångslucka som befinner sig omedelbart akter

örn skottet mellan förliga torpedrummet och ackumulatorrummet och därvid

iakttagit betydande skador å skottet. Därjämte observerades att lejdaren från

luckan till ackumulatordäcket var hoptryckt, ävenså hade iakttagits skadegörelse

å rörledningar.

Omfattningen och karaktären av skadorna tyder på att en minsprängning

ägt rum och att förskeppet mycket snabbt vattenfyllts.

Det har på ett tidigt stadium av undersökningarna konstaterats att båten

i övrigt är helt vattenfylld. Man kan emellertid icke för närvarande bedöma

huruvida denna vatteninströmning ägt rum genom befintliga dörrar i skotten

eller därigenom att skotten sprungit läck på grund av vattentrycket.

Såsom av marinförvaltningens redogörelse framgår är en bärgning av

undervattensbåten Ulven ett vanskligt företag. Utsikterna till framgång äro

till väsentlig del beroende av väderleksförhållandena. Även vid gynnsam

väderlek kunna emellertid svårigheter tillstöta, som kunna äventyra bärgningens

planenliga genomförande. Fartygets värde efter genomförd bärgning

torde vara förhållandevis ringa och lärer icke uppväga de med bärgningen

förenade kostnaderna. Sistnämnda kostnader äro, såsom marinförvaltningen

framhållit, svåra att överblicka men torde av allt att döma komma att uppgå

till avsevärda belopp.

Först efter bärgning av fartyget blir det möjligt att fullt ut klarlägga

det närmare förloppet vid olyckan. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

är det av vikt att ett sådant klarläggande kan ske. Även ur andra

synpunkter är det angeläget att fartyget bärgas. Trots de svårigheter, som

enligt det föregående föreligga, förordar jag därför, att bärgning sker.

Sättet för dess genomförande får bliva beroende av de erfarenheter, som

vinnas under arbetets fortgång. Så mycket står dock klart, att ett försök att

lyfta fartyget omedelbart bör göras. Den bärgningsmateriel, som för företagets

genomförande erfordras, bör utan hänsyn till andra aktuella bärgningsarbeten

utan omgång ställas till förfogande. En del av denna materiel är

redan under förflyttning till platsen för olyckan.

Kostnaderna, vilka som nämnts icke kunna nu annat än överslagsvis uppskattas,

synas böra bestridas från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter.

3. Täckande av utgift på grund av skiljedom. Genom brev den 16 maj 1941

fann Kungl. Majit gott medgiva, att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

finge för utförande av vissa av överbefälhavaren angivna fortifikatoriska

arbeten i enlighet med överbefälhavarens anvisningar disponera ett belopp

av högst 3,000,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.

uppförda förskottsanslaget Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga).

Sedan Kungl. Majit i proposition 1941:292 hemställt örn vissa anslag å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41, i vad avsåg fjärde huvudtiteln,

anmälde riksdagen i skrivelse 1941:425, att riksdagen till Ytterligare

kostnader för vissa befästningsanläggningar å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1940/41 anvisat ett reservationsanslag å 28,875,000 kronor. Genom

brev den 4 juli 1941 ställde Kungl. Majit nämnda anslag å 28,875,000 kronor

till fortifikationsstyrelsens förfogande samt förordnade därjämte, att det å

förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1940/41 uppförda

förskottsanslaget Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga) skulle

av omförmälda å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade

reservationsanslag tillföras ersättning bland annat för de på grund av förutnämnda

beslut den 16 maj 1941 förskottsvis bestridda utgifterna.

I skrivelse den 15 april 1943 har nu arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

anfört i huvudsak följande.

Ledningen av ifrågavarande arbeten omhänderhades under år 1941 av en

särskild fortifikationsstyrelsens byggnadschef, vilken bland annat ägde att

med entreprenör träffa avtal örn utförande av arbetena. Sedan förslag uppgjorts

örn disposition av nämnda belopp örn 3,000,000 kronor, vilket förslag

med viss ändring godkändes av överbefälhavaren, avlät byggnadschefen den

7 november 1941 till fortifikationsstyrelsen förnyat förslag till ifrågavarande

arbetens utförande inom ramen för en kostnad av 2,950,000 kronor. Detta

förslag innebar viss utvidgning av anläggningarna. Sedan fortifikationsstyrelsen

under hand hos försvarsstaben inhämtat tillstånd till utvidgningen, anmodade

styrelsen den 11 november 1941 byggnadschefen att låta utföra arbetet

i enlighet med det sålunda utvidgade förslaget. I anledning härav hade fortifikationsstyrelsen

i olika poster ställt sammanlagt 2,950,000 kronor till byggnadschefens

förfogande. Återstoden av anslaget eller 50,000 kronor hade av

styrelsen hållits i reserv.

För utförande av en del av ifrågavarande arbeten hade byggnadschefen

med visst bolag avslutat ett den 8 och 13 december 1941 dagtecknat kontrakt,

belöpande å en entreprenadsumma av 1,530,000 kronor. Sedan bolaget fordrat

extra ersättning utöver entreprenadsumman på grund av ökade kostnader för

entreprenaden, hade frågan härom jämlikt det mellan parterna upprättade

kontraktet hänskjutits till skiljedom. Genom skiljedom den 10 februari 1943

hade byggnadschefen förpliktats att till bolaget genast mot kvitto utgiva, utöver

ersättningen enligt entreprenadkontraktet, ytterligare ett belopp av

363,462 kronor 34 öre samt att i skiljedomskostnad vidkännas 3,900 kronor.

Ifrågavarande arbeten, vilka enligt förutberörda av styrelsen fastställda

förslag skulle utföras inom ramen för en kostnad av 2,950,000 kronor, vore

numera, enligt vad byggnadschefen upplyst, i huvudsak avslutade, varför de

verkliga kostnaderna kunde helt överblickas. Med bortseende från den genom

skiljedom utdömda ersättningen komme dessa icke att överstiga 2,860,000 kronor,

varför de sålunda med ett belopp örn cirka 90,000 kronor understege de

beräknade kostnaderna. Av den genom skiljedomen utdömda ersättningen

till bolaget, 363,462 kronor 34 öre, samt skiljedomskostnaden 3,900 kronor

eller sammanlagt 367,362 kronor 34 öre kunde således den skedda kostnads
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

minskningen täcka 90,000 kronor, i anledning varav Byggnadschefens anslagsbrist

uppginge till 277,362 kronor 34 öre. Av denna brist kunde fortifikationsstyrelsen

med av styrelsen i reserv hållna medel av anslaget täcka 50,000

kronor, varför således återstode att täcka 227,362 kronor 34 öre eller i runt tal

227,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen

att Kungl. Majit för täckande av ifrågavarande underskott måtte ställa

ett belopp av 227,500 kronor till styrelsens förfogande.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 4 maj 1943 framhållit

bland annat följande.

Omförmälda anslag å 3,000,000 kronor inginge såsom delpost i det å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget

å 28,875,000 kronor. Sistnämnda anslag hade i en av civila departementet

till riksräkenskapsverket den 15 april 1943 på grundval av uppgifter

från arméförvaltningens fortifikationsstyrelse avgiven preliminär beräkning

angående anslagsbelastningarna för innevarande budgetår angivits komma att

disponeras i sin helhet före budgetårets slut. Någon möjlighet att från andra

poster av nämnda anslag taga medel i anspråk för täckning av det å ifrågavarande

anslagspost uppkomna underskottet förelåge sålunda icke.

Huruvida de betydande merkostnader, varom här vore fråga, kunnat nedbringas

eller i allt fall reduceras genom i tid vidtagna dispositioner från byggnadsledningens

sida, undandroge sig departementets bedömande. Det borde

dock erinras örn att det ursprungliga, vid medlens anvisande avsedda- byggnadsprogrammet

trots här ifrågavarande merkostnader kunnat slutföras inom

ramen för anvisat belopp och att sålunda något anslagsöverskridande ej kommit

till stånd, såvida ej den utav byggnadschefen i skrivelse den 7 november

1941 föreslagna utvidgningen av arbetena blivit beslutad.

Departementet finge i detta sammanhang framhålla, att departementet för

sin del funne det tveksamt, huruvida lokal militär förvaltningsmyndighet

kunde anses äga befogenhet att intaga skiljedomsklausul i leverans- och entreprenadkontrakt.

Det torde få anses fastslaget, att — med några mindre väsentliga

undantag — endast central förvaltningsmyndighet ägde att i ekonomiskt

hänseende företräda Kungl. Majit och kronan inför rätta. Under sådana

förhållanden syntes lokal myndighet icke böra äga befogenhet att avtala

örn särskild form för tvisters avgörande. Med hänsyn till statlig myndighets

i förhållande till enskild part mera begränsade möjligheter att ingå förlikning,

torde även central myndighets befogenheter i fråga örn ingående av

skiljeavtal få anses tveksamma.

Utan att intaga någon bestämd ståndpunkt till här ifrågavarande spörsmål

hemställde departementet, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande,

huruvida icke reglerande föreskrifter i ämnet kunde anses påkallade. Att döma

av föreliggande fall syntes anlitande av skiljedom icke heller vara kostnadsbesparande

för kronan.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 12 maj 1943 förklarat sig dela

civila departementets i ärendet uttalade uppfattning ävensom förordat, att

ifrågavarande merutgift finge täckas från anslaget till oförutsedda utgifter.

Den skiljedom, varigenom förutnämnda betalningsskyldighet ålagts byggnadschefen,

kan icke överklagas. Då byggnadschefen på grund av honom

lämnat bemyndigande ingått ifrågavarande avtal för kronans räkning, torde

kronan vara betalningsskyldig på grund av skiljedomen. Som fortifikations
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 319. 9

styl elsen framhållit uppgår den genom skiljedomen utdömda ersättningen

till bolaget till 363,462 kronor 34 öre, vartill kommer skilj edomskostnaden

3,900 kronor eller sålunda tillhopa 367,362 kronor 34 öre. Av detta belopp

täckas 90,000 kronor genom den uppkomna kostnadsminskningen, vadan återstår

en brist av (367,362: 34 — 90,000 =) 277,362 kronor 34 öre. Av denna

brist kan fortifikationsstyrelsen med i reserv stående medel täcka 50,000

kronor. Återstående medelsbehov utgör alltså (277,362: 34 — 50,000 =) i runt

tal 227,500 kronor. Sistnämnda belopp synes böra anvisas. Med hänsyn

till de omständigheter, under vilka betalningsskyldigheten uppkommit,

synes beloppet böra bestridas från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter.

I anslutning till civila departementets påpekande vill jag framhålla, att i

princip skiljedomsklausul icke bör intagas i leverans- eller entreprenadkontrakt,

som slutes av statlig myndighet. Under alla förhållanden bör lokal

militär förvaltningsmyndighet icke äga befogenhet att, såsom i detta fall skett,

engagera statsverket i skiljedomsförfarande. Det är min avsikt att föreslå

Kungl. Maj:t att meddela föreskrift av sådan innebörd.

4. Uppförande och inredning av en för kustsignalväsendet avsedd barack.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 13 maj 1943 anmält att viss kustsignalväsendet

tillhörig byggnad nedbrunnit samt därvid anfört i huvudsak följande.

Chefen för marinen hade meddelat ämbetsverket, att viss kustsignalväsendet

tillhörig byggnad, vilken använts av å orten förlagd kustsignalstation som

kök, matsal och proviantförråd, nedbrunnit, att utredningen rörande brandens

uppkomst påginge samt att lotsstyrelsen förklarat sig icke önska att ifrågavarande

signalstation inkvarterades i lotsverket tillhöriga byggnader. Då det

för beredskapens upprätthållande vore nödvändigt, att ny byggnad i stället

för den brunna snarast uppfördes, hade chefen för marinen föreslagit, att

marinförvaltningen skulle lämna vederbörande marindistriktschef medgivande

att med anlitande av medel på förskottsstat uppföra en ny byggnad, varvid

denna borde givas en lämpligare planlösning än den brunna, som förskreve

sig från kustsignalväsendets äldsta tid. Utöver själva byggnaden erfordrades

även komplettering av inredningen, vilken gått förlorad vid branden.

Då det för beredskapens upprätthållande befunnits nödvändigt att utan

dröjsmål uppföra ny byggnad på orten i fråga för därstädes förlagd kustsignalstation,

hade marinförvaltningen, som saknade särskilda medel härför, i enlighet

med marinchefens förslag anmodat marindistriktschefen att skyndsamt

uppföra en barack samt att bestrida kostnaderna med anlitande av medel å

föiskottsstat. Kostnaderna härför inklusive komplettering av inredningen,

hade beräknats till omkring 12,000 kronor. Marinförvaltningen hade velat

bringa förevarande angelägenhet till Kungl. Maj:ts kännedom.

Statskontoret har i utlåtande den 19 maj 1943 framhållit, att den eldhärjade

byggnaden ej vore bokförd å försvarsväsendets fastighetsfond. Under sådana

förhållanden hade statskontoret icke något att erinra mot att medel till bestridande

av kostnaderna för uppförande av den i ärendet omförmälda bygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

nåden jämte erforderlig inredning anvisades från förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter. För disposition av detta anslag torde emellertid, så länge

riksdagen vore samlad, dess medgivande vara erforderligt.

Departements- Det synes erforderligt, att medel anvisas för uppförande och inredning av

chefen. ifrågavarande barack, avsedd för kustsignalstation. Kostnaden, som beräknas

till 12,000 kronor, torde i enlighet med statskontorets förslag böra bestridas

från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda under punkterna 1-4 anförts

hemställer jag, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen medgiva,

att från det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter må tagas i anspråk

dels ett belopp av 1,500,000 kronor till bestridande av bärgarlön

för jagarna Göteborg, Klas Uggla och Klas Horn,

dels erforderligt belopp till bestridande av kostnaderna för

bärgning av undervattenbåten Ulven;

dels ett belopp av 227,500 kronor till täckande av utgift på

grund av skiljedom;

dels och ett belopp av 12,000 kronor för uppförande och inredning

av en för kustsignalväscndet avsedd barack.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Sigurd Lind.

Stockholm 1013. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader. s. 3 i texten
  2. SU 1943:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande från anslaget till oförutsedda utgifter av vissa kostnader. s. 1 i texten