Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt ä förmögenhet, m. m

1943-05-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:321, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt ä förmögenhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 221.

1

Nr 321.

Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt ä förmögenhet,

m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av

2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

dels ock förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. i sami. Nr 321.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 321-

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Särskild skatt---beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör---1 § förmäles.

Därest för---skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,

som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående

stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava

fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. Vid beräkning av det

i föregående punkt avsedda beloppet skall iakttagas, att värdesättning av

tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår skall ske

enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

för det beskattningsår varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet utföres---kronor, bortfaller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

3

Förslag

till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo efter

person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning

av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1943

påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §•

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för taxeringsåret 1943 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80

procent av den för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed

avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning

må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med

den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen

och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen örn

särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution

med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas

å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §■

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

A sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §•

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom

göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev med posten

insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1943 taxerats

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan

skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda

inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom

i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering år 1943, skall

tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit

laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formidär fastslälles av Kungl. Majit.

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §.

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1943 så ändras,

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än

som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger

det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den

ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes

av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ta proposition nr 321.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

8 §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

6

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående begränsning

i vissa fall av skatt till staten, m. m. samt anför därvid följande.

I proposition nr 359 till 1942 års riksdag framlades förslag till dels förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet och dels förordning om begränsning

i vissa fall av skatt till staten. Förslaget till förordning angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet innebar, att

i nämnda paragraf skulle såsom ett nytt fjärde stycke införas en bestämmelse,

att därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar

i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid

inkomstberäkningen, frångåtts, skulle till grund för tillämpning av den i 2 §

tredje stycket meddelade reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som

skulle ha fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen. I förslaget

till förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten upptogs i 1 §

en bestämmelse, enligt vilken skattskyldig ägde under de förutsättningar

och i den omfattning, som i förordningen angavs, åtnjuta avkortning av

honom på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution av redan er lagd sådan

skatt eller båda dessa förmåner i förening. Enligt 2 § första stycket i sistnämnda

förslag skulle avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd

skatt avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för

taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt

och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstege 80 procent av den

för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda

allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning kunde ha vid

taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med den skattskyldige

för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen

och restitutionen sammanlagt högst finge omfatta summan av den statliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

7

inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten. Vid tillämpning av de i

2 § första stycket meddelade bestämmelserna skulle — enligt 2 § andra stycket

— i fråga om den taxerade inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen

örn särskild skatt å förmögenhet stadgades äga motsvarande tillämpning.

I förslaget upptogos vidare i 3—8 §§ närmare bestämmelser rörande

tillvägagångssättet vid avkortningen och restitutionen m. m.

Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag uttalade i sitt betänkande (nr

45), att utskottet i princip tillstyrkte den i propositionen föreslagna skattespärren

och att utskottet jämväl biträdde förslaget beträffande procentsatsen

för spärregeln. Vad anginge utformningen av den i propositionen föreslagna

skattespärren hade utskottet i huvudsak intet att erinra mot det framlagda

förslaget. Den i propositionen föreslagna ändringen av 2 § förordningen örn

särskild skatt å förmögenhet hade tillkommit i syfte att för framtiden förhindra

att den särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringades ävensom

för att anknyta skattespärren till den inkomst, som i verkligheten kunnat

disponeras av den skattskyldige. Enligt utskottets mening syntes denna

bestämmelse sålunda icke vara erforderlig vid 1942 års taxering. Då inom

utskottet uppstått tveksamhet rörande det föreslagna stadgandets tillämpning

och tiden icke medgivit för utskottet att omarbeta stadgandet, funne utskottet

nödvändigt att ifrågavarande bestämmelse foges under förnyad omprövning.

Utskottet yrkade därför avslag å Kungl. Maj:ts förslag i denna

del samt föreslog i följd härav, att sista stycket i 2 § av förslaget till förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten skulle utgå. Därvid

förutsatte utskottet, att nytt förslag i här berörda ämne snarast förelädes

riksdagen. Vidare yttrade utskottet i anledning av en motionsvis föreslagen

uppmjukning av spärregeln i fall, då vid uträkning av den taxerade inkomsten

uppkommit underskott, att utskottet väl funne vissa skäl tala härför men att

ett frångående av det i propositionen framlagda förslaget i detta hänseende

tarvade en mera ingående undersökning än utskottet varit i tillfälle att verkställa.

Slutligen uttalade utskottet, att då det här vore fråga om införande

av en ny princip i vår skattelagstiftning utskottet förutsatte, att Kungl. Majit

med uppmärksamhet följde tillämpningen och verkningarna av dessa bestämmelser

samt vid utformande av nytt förslag för kommande år beaktade

de erfarenheter, som vunnits på detta område. På grund av vad sålunda anförts

hemställde utskottet, att riksdagen måtte dels avslå propositionen, i

vad densamma avsåge förslaget till förordning angående ändrad lydelse av

2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock antaga det vid

propositionen fogade förslaget till förordning örn begränsning i vissa fall av

skatt till staten med den ändringen, att 2 § andra stycket i förslaget skulle

utgå.

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse

nr 439).

Förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten utfärdades den

18 juli 1942 och samtidigt utfärdades kungörelse angående fastställelse av

formulär enligt nämnda förordning (SFS 1942:644 och 645).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

Från skatteverket i Stockholm har den 5 mars 1943 inkommit en promemoria

med vissa erinringar angående nyssnämnda förordning. I promemorian

anföres:

1) I förordningen saknas särskilda bestämmelser angående skattespärrens

beräkning för äkta makar. Följden härav torde bliva att ena maken kan

erhålla skattereduktion trots att makarnas sammanlagda skatt icke överstiger

80 °/o av deras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

sammanlagda taxerade inkomster. Fallet belyses enklast med exempel.

Om mannen taxeras för arbetsinkomst av t. ex. 20,000 kronor och hustrun

taxeras för endast Vioo av förmögenhet å 150,000 kronor — denna lämnar

ingen som helst avkastning —- så kommer den å hustrun enligt bestämmelsen

i 19 § statsskatteförordningen belöpande delen av den gemensamma

skatten att överstiga 80 °/o av den taxerade inkomsten. Denna utgör nämligen

enligt formuläret till ansökan det belopp, som angives i självdeklarationen å

sid. 3 »Återstående inkomst». Således i detta fall 0. Hustrun erhåller därför

full befrielse för den påförda statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt

värnskatten. Då såväl mannens som makarnas gemensamma skatt avsevärt

understiger 80 °/o av mannens taxerade inkomst respektive makarnas sammanlagda

taxerade inkomst, synes det knappast vara riktigt att hustrun

erhåller någon befrielse.

2) I § 6 föreslås i förtydligande syfte följande redaktionella ändring.

»Därest--- — som skett, eller avkortning eller restitution icke skall

ifrågakomma, åligger det---restitutionen.»

Skatteverket har vidare i en annan promemoria framhållit önskvärdheten

av en sådan omformulering av 1 § i förordningen att därav framginge, att förordningen

icke ägde tillämpning beträffande andra än här i riket bosatta

skattskyldiga.

Departements- Den genom 1942 års förordning införda skattespärren gäller i fråga örn

ehefen- skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942. De skäl,

som föranledde införandet av en dylik skattespärr med avseende å 1942 års

taxering, lära fortfarande äga giltighet. Med hänsyn härtill torde förslag nu

böra framläggas om skattespärr jämväl med avseende å taxeringsåret 1943.

De erfarenheter, som hittills vunnits rörande verkningarna av 1942 års lagstiftning

i ämnet, äro mycket begränsade. Sålunda må nämnas att enligt en

av skatteverket i Stockholm lämnad uppgift förordningen vunnit tillämpning

i Stockholm endast i tvenne fall; det bör dock härvid beaktas, att tiden

för ingivande av ansökan om avkortning eller restitution icke utgår förrän

natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom fråga är.

Med hänsyn till det anförda synes det befogat att icke nu taga upp till diskussion

frågan om lagstiftningens verkningar utan låta därmed anstå till

dess ytterligare erfarenheter vunnits. Vid sådant förhållande torde icke heller

böra ifrågakomma att nu vidtaga andra ändringar i författningen än de som

föranledas av det i det följande omförmälda förslaget till ändrad lydelse av

2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet eller som avses med de

av skatteverket framställda erinringarna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

9

Såsom jag förut framhållit blev det vid 1942 års riksdag framlagda förslaget

till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen örn särskild

skatt å förmögenhet avstyrkt av bevillningsutskottet, som i sitt av riksdagen

godkända betänkande uttalade, att tvekan uppstått rörande det föreslagna

stadgandets tillämpning och att utskottet därför funne det nödvändigt

att ifrågavarande bestämmelse toges under omprövning.

Inom finansdepartementet har numera upprättats nytt förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370)

om särskild skatt å förmögenhet. Beträffande nämnda förslag må till en början

anmärkas, att den ifrågasatta författningsändringen är föranledd av den

olikhet, som föreligger mellan å ena sidan bestämmelsen rörande inkomstberäkningen

i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

och å andra sidan vad som föreskrives i fråga örn förmögenhetsberäkningen

i punkt 2 av anvisningarna till 9 och 10 §§ förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förstnämnda bestämmelse

skall i räkenskaperna gjord värdesättning å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse, icke frångås vid inkomstberäkningen örn icke

särskilda omständigheter därtill föranleda. Enligt statsskatteförordningen

åter skall tillgång, som skall ingå i förmögenhetsberäkningen, upptagas enligt

i förordningen angivna grunder; därvid har särskilt angivits att den omständigheten,

att vid inkomstberäkning viss värdesältning blivit godkänd, icke

medför att denna skall anses bindande jämväl för förmögenhetsberäkningen.

Den enligt statsskatteförordningen verkställda förmögenhetsberäkningen

ligger till grund jämväl för beräkningen av den särskilda förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av den i 2 § tredje stycket förordningen om särskild

skatt å förmögenhet stadgade reduktionsregeln kan emellertid den särskilda

förmögenhetsskatten komma att obehörigen nedbringas genom att reduklionsregeln

anknyter till det enligt statsskatteförordningen taxerade beloppet,

d. v. s. den taxerade inkomsten ökad med Vioo av den skattepliktiga förmögenheten.

Till förhindrande av att skatten sålunda nedbringas torde reduktionsregeln

böra anknyta till det taxerade belopp, som skulle lia fastställts

om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna

tillämpats även vid inkomstberäkningen.

I enlighet med det nu anförda har i departementsförslaget i ett nytt fjärde

stycke till 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet upptagits en

bestämmelse att, därest vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning

av tillgångar i rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts

vid inkomstberäkningen, frångåtts, skall till grund för tillämpning av

reduktionsregeln läggas det taxerade belopp som skulle lia fastställts, örn

den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna

tillämpats även vid inkomstberäkningen. Så långt överensstämmer departementsförslaget

med det vid föregående års riksdag framlagda förslaget. I

samma stycke har emellertid vidare — till undanröjande av den tveksamhet

rörande bestämmelsens tillämpning, som yppats inom bevillningsutskottet

— stadgats att vid beräkning av nyssnämnda belopp skall iakttagas, att vär
Bihang

till riksdagens protokoll 194:1. Isand. Nr :>''H.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

desäUning av tillgångarna vid utgången av närmast föregående beskattningsår

skall ske enligt grunder motsvarande dem, vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

för det beskattningsår varom fråga är.

Den närmare innebörden av ifrågavarande bestämmelser torde enklast

klargöras genom ett exempel. Antag att en rörelseidkare i sin bokföring upptagit

inneliggande lager per den 31 december 1942 till ett värde av 20,000 kronor.

Denna värdesättning har vid 1943 års taxering godkänts vid inkomstberäkningen,

men däremot har värdet av lagret vid förmögenhetsberäkningen

ansetts utgöra 60,000 kronor. Enligt första punkten i det föreslagna nya

stycket i 2 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet skall i nu förevarande

hänseende lagrets värde även vid inkomstberäkningen anses utgöra

60,000 kronor. En sådan inkomstberäkning skulle emellertid resultera i att

rörelsevinsten för år 1942 bokföringsmässigt ökades med skillnaden mellan

värdena 60,000 och 20,000 kronor, såvida icke en motsvarande justering vidtoges

med avseende å lagrets värde per den 31 december 1941. Har detta

värde enligt bokföringen utgjort 15,000 kronor och har lagernedskrivningen

per sistnämnda dag skett efter samma grunder som per den 31 december

1942, bör därför värdet per den 31 december 1941 i förevarande sammanhang

höjas till det tredubbla eller alltså till 45,000 kronor. Den ökning, som

framkommer vid ifrågavarande inkomstberäkning, begränsas i följd härav

till skillnaden mellan beloppen 60,000 kronor och 45,000 kronor; denna skillnad

skall därefter ytterligare minskas med den redan tidigare bokförda

vinst å 5,000 kronor, som framkommit genom ökningen av lagrets värde

från 15,000 till 20,000 kronor. Det taxerade belopp, som vid 1943 års taxering

skall ligga till grund för fastställande av den beskattningsbara förmögenheten

enligt 2 § tredje stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet,

utgör således i förevarande fall det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet, ökat med 10,000 kronor.

Inom finansdepartementet har vidare upprättats förslag till ny förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten. Detta förslag överensstämmer

i huvudsak med 1942 års förordning i ämnet. Emellertid ha vissa ändringar

företagits. Sålunda har i 1 § uttryckligen angivits, att rätt att komma i åtnjutande

av skattebegränsning icke tillkommer andra skattskyldiga än fysiska

personer, som varit här i riket bosatta under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, samt oskifta dödsbon

efter personer, som vid dödsfallet voro här bosatta eller här stadigvarande

vistades. Vidare har i 2 § i nu förevarande författningsförslag -— i anslutning

till förslaget angående ändrad lydelse av 2 § förordningen örn särskild skatt

å förmögenhet — införts en bestämmelse, att vid fastställandet av det belopp,

för vilket avkortning och restitution må åtnjutas, skall i förekommande

fall med taxerad inkomst förstås ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna

i 2 § fjärde stycket förordningen om särskild skatt å förmögenhet

beräknat belopp. Därjämte har, i anledning av vad skatteverket anfört, såsom

ett nytt 2 mom. i 2 § upptagits ett stadgande, enligt vilket för äkta ma
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

11

kar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans,

rätten att åtnjuta avkortning och restitution skall bedömas med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter; det belopp, som

med tillämpning av detta stadgande må avkortas eller restitueras, skall därefter

fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken

skulle ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till

den makens inkomst och skatter. Slutligen har, likaledes i anledning av vad

skatteverket föreslagit, 6 § underkastats viss redaktionell ändring.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda inom finansdepartementet

upprättade författningsförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Dickson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under å a1 i texten