Sök i Ratio Lex

Angående viss ombyggnad av tåg färjan Starke

1943-06-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:326, Angående viss ombyggnad av tåg färjan Starke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 326.

1

Nr 326.

Kungl. Maj:t-s proposition till riksdagen angående viss ombyggnad

av tåg färjan Starke; given Stockholms slott

den 4 juni 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 juni 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 28 maj 1943 har järnvägsstyrelsen gjort framställning om

anvisande av medel för viss ombyggnad av tågfärjan Starke.

Tågfärjan Starke har enligt beslut av 1929 års riksdag (proposition nr

235, riksdagens skrivelse nr 255) med anlitande av medel ur statens järnvägars

förnyelsefond anskaffats för ombesörjande av godstrafik å leden

Trelleborg—Sassnitz. Motivet till anskaffningsbeslutet var i främsta rummet

behovet av att för denna trafikled disponera en godsfärja av stor kapacitet

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 326.

1362 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

och med sådan isbrytarförmåga, att en regelbunden trafik skulle kunna

säkerställas även under mera svårartade isförliållanden. Färjan toss i bruk

år 1931.

Tågfärjan Starke blev den 27 februari 1942 på resa från Sassnitz till

Trelleborg minsprängd och sjönk i närheten av Rugen. Färjan har i slutet

av april 1943 bärgats och införts till svenskt varv för reparation. Kostnaden

för bärgningen, varom avtal träffats den 3 juni 1942, utgör 2,200,000 kronor,

och den på statens järnvägar belöpande delen härav, 1,100,000 kronor, har

med stöd av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 19 mars 1926 angående

de affärsdrivande verkens förnyelsefonder bestritts med medel ur statens

järvägars förnyelsefond. Även kostnaderna för färjans reparation —

vilka, såvitt nu kan bedömas, torde komma att röra sig örn cirka 2,700,000

kronor och varav statens järnvägar skola bestrida hälften, medan den andra

hälften avtalsenligt belöper på tyska riksbanan — äro i enlighet med nyssnämnda

bestämmelser likaledes avsedda att gäldas med förnyelsefonds - medel.

I sin förenämnda skrivelse omnämner järnvägsstyrelsen, att den timade

olyckshändelsen och den på grund därav under alla förhållanden nu nödvändiga

reparationen av ifrågavarande tågfärja aktualiserat ett redan tidigare

dryftat förslag örn viss ombyggnad av färjan. Denna ombyggnad vore, anför

styrelsen, närmast betingad av den omständigheten, att de 4 ångpannor

— var och en örn 220 kvadratmeters eldyta — med vilka färjan nu är utrustad.

icke kunde alstra hela den mot färjans disponibla maskinstyrka svarande

ångmängden. Den disponibla maskinstyrkan utgjorde 5,500 indikerade

hästkrafter (IHK), men ångpannorna möjliggjorde uttagande av endast cirka

4,000 IHK. Under normala förhållanden vore, anför styrelsen, olägenheterna

härav visserligen icke så stora, enär vid fartygets framdrivning med normal

och ekonomisk fart — 13.5 ä 14 knop med en överfartstid av 4 tim. 45 min. —

endast uttoges 2,900 IHK. För att kunna till fullo utnyttja fartygets isbrytaregenskaper

vore det emellertid önskvärt att kunna disponera hela den

möjliga maskinstyrkan 5,500 IHK.

Med hänsyn till nyss anförda förhållanden hade styrelsen ansett sig böra

taga under övervägande, huruvida icke färjan i samband med den nu förestående

reparationen borde förses med ytterligare en ångpanna av lämplig

storlek. För att så skulle kunna ske erfordrades emellertid, att fartyget förlängdes

midskepps med 12.6 meter.

Angående lämpligheten av en sådan ombyggnadsåtgärd anför järnvägsstyrelsen.

Förutom att en sådan åtgärd skulle bereda utrymme för ytterligare en

ångpanna och sålunda möjliggöra ökning av färjans maximala maskineffekt

från 4,000 till 5,500 IHK och därmed av dess isbrytningsförmåga, skulle en

dylik förlängning även medgiva ökning av färjans krängningstankar, vilket

skulle förbättra dess möjligheter för gång i grövre is. Men dessutom äro

jämväl vissa andra fördelar att vinna på detta sätt.

Sålunda kan kolutrymmet ökas med 150 ton till 300 ton — de båda

andra svenska färjorna ha plats för 270 ton kol vardera — varigenom tids
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 326.

ödande uppehåll i hamnarna för kolning kunna inskränkas och kolbrist vid

gång i is icke behöver befaras såsom fallet varit under de senaste svåra

isvintrarna. Vidare vinnes ökat spårutrymme, så att 23 godsvagnar — mot

nu 20 — kunna medtagas på varje tur. Installeringen av en femte ångpanna

medför dessutom den fördelen, att en panna i sänder vid lämpliga

tider kan frånkopplas och rengöras under färjans gång, varigenom minst 3

årliga uppläggningar för pannr engö ring örn vardera 11 dagar kunna bortfalla.

Ökningen av spårutrymmet och av den tid, under vilken färjan efter

ombyggnaden kan hållas i trafik, innebär att dess kapacitet, mätt i antal

vagnar som den kan överföra, ökas med minst 30 procent.

En förlängning av fartyget enbart midskepps med bibehållande av dess

form i övrigt, särskilt i vad gäller förskeppslinjerna, skulle emellertid — fortsätter

järnvägsstyrelsen — vid normal och ekonomisk fart medföra någon

ökning av effektbehovet. För att undvika denna olägenhet och ytterligare

förbättra fartygets driftsekonomiska egenskaper hade det ansetts böra tagas

under övervägande att, i samband med en mittskeppsförlängning, även förlänga

forén 3.5 meter och samtidigt ändra »linjerna» därstädes i syfte att

i möjligaste mån minska de nuvarande farthindrande bogvågorna. Farten

skulle härigenom ökas, så att färjan beräknades kunna utföra 1,300 enkelturer

per år mot ursprungligen 900, vilket skulle innebära att fartygets

kapacitet per år bleve höjd med 65 procent i stället för med 30 procent

vid förlängning enbart av dess mittskepp.

Kostnaden för midskeppsförlängningen har av järnvägsstyrelsen beräknats

till cirka 825,000 kronor inklusive ny ångpanna m. m. Kostnaden för förlängningen

av förskeppet skulle utgöra cirka 300,000 kronor. Hela ombyggnaden

kan sålunda beräknas kosta i runt tal 1,125,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har härefter redogjort för vissa överväganden rörande

den driftsekonomiska innebörden av de ifrågasatta förändringarna å tågfärjan.

Styrelsens framställning är i denna del av följande innehåll.

För att närmare utröna innebörden ur fartekonomisk synpunkt av förut

angivna förlängningsförslag har järnvägsstyrelsen låtit utföra släpförsök i

provtank med modell av tågfärjan Starke dels i ursprungligt skick (längd

93.13 meter), dels förlängd 12.6 meter midskepps (längd 105.6 3 meter), dels

slutligen förlängd 12.6 meter midskepps och 3.5 meter i forén (längd 109.13

meter). Dessa försök lia givit vid handen, att bogvågorna och därmed

vattenmotstandet minskas högst avsevärt vid en förlängning enligt sistnämnda

alternativ. Under det att effektbehovet vid enbart mittskeppsförlängning

blir något större än för närvarande vid hastigheter upp till 16.5

knop och sålunda minskar något först vid hast-igheter däröver, ligger nämligen

effektkurvan vid förlängning jämväl av forén avsevärt lägre än effektkurvan

för fartyget i oförändrat skick redan från hastigheter örn cirka 11

knop, och vid en medelfart av 15 knop ställer sig effektbehovet för färjan

tillbyggd endast på mitten cirka 8 procent högre, örn den förlänges jämväl

i forén däremot cirka 10 procent lägre än för färjan i dess nuvarande skick.

Antages färjan i fortsättningen utföra förut möjliga 900 enkelturer per

år, innebär det minskade effektbehovet vid sistnämnda mera genomgripande

ombyggnad en årlig bränslebesparing av cirka 20,000 kronor, även om kolpriset

antages så lågt som till 25 kronor per ton. Utgår man i stället mera

försiktigt från att Starke — under tider av lågtrafik — gör endast 600 enkelturer

per år och att fartyget efter förlängningen kan taga 23 (i stället för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 326.

nu 20) vagnar per tur, så beräknas de ökade överföringsmöjligheterna kunna

inbespara mellan 25,000 och 40,000 kronor per år av de rörliga kostnaderna,

sådana dessa tedde sig under år 1939. Lägges härtill den mot sistnämnda

lägre turantal svarande bränslebesparingen, cirka 13,500 kronor, så skulle

ombyggnaden av såväl mittskepp som förskepp alltså kunna väntas medföra

en årlig driftkostnadsbesparing av 40,000—50,000 kronor per år.

Med hänsyn till här berörda omständigheter har järnvägsstyrelsen förklarat

sig anse, att en ombyggnad borde komma till utförande, när färjan

nu under alla förhållanden måste undergå en genomgripande översyn och

för den skull är intagen å varv. Av förenämnda ombyggnadsalternativ —

enbart förlängning av fartyget midskepps eller en förlängning jämväl av

dess för — vore enligt styrelsens mening det sistnämnda mera genomgripande

förslaget att förorda, enär det för en relativt måttlig merkostnad

skulle medföra icke blott alla med endast en mittskeppsförlängning vunna

fördelar — alltså möjlighet att uttaga fartygets hela maskineffekt och därmed

att förbättra dess isbrytaregenskaper ävensom en ökning av fartygets

kapacitet med 30 procent — utan därtill en avsevärt förbättrad driftsekonomi

och ytterligare ökning av färjans kapacitet. Den nu ifrågasatta ombyggnaden,

vilken enligt vad styrelsen inhämtat i och för sig icke komme att

försena färjans återställande i trafikdugligt skick, framstode enligt styrelsen

såsom så mycket mera angelägen som det övriga tonnaget å routen Trelleborg—Sassnitz

nu nått en relativt hög ålder samt det behov av teknisk förnyelse

av nämnda tonnage, som på grund härav finge anses föreligga, skulle

bliva i viss mån tillgodosett och därmed förskjutet något framåt i tiden

genom den nu planerade ombyggnaden.

Styrelsen har slutligen omnämnt, att förhandlingar i frågan ägt rum med

vederbörande tyska järnvägsmyndigheter, som helt anslutit sig till föreliggande

ombyggnadsförslag och förklarat sig beredda att i enlighet med gällande

avtal deltaga i kostnaderna för ombyggnaden. På statens järnvägar

skulle sålunda icke komma att belöpa sig mer än hälften av förenämnda till

1,125,000 kronor beräknade totalkostnad för arbetet, medan tyska riksbanan

i enlighet med den överenskommelse, som på sin tid träffats angående den

för gemensamt bruk anskaffade godsfärjan Starke, skulle gälda den andra

hälften i form av årliga annuiteter.

Beträffande sättet för finansiering av ombyggnadsarbetet erinrar järnvägsstyrelsen,

att hela anskaffningskostnaden för ifrågavarande tågfärja i

enlighet med statsmakternas år 1929 meddelade beslut primärt bestritts av

medel ur statens järnvägars förnyelsefond, samt förklarar sig anse, att även

hela den nu ifrågasatta ombyggnaden i första hand bör bekostas av statens

järnvägar och därvid — i likhet med den ursprungliga anskaffningskostnaden

— bestridas av medel ur verkets förnyelsefond, som därefter borde

årligen gottskrivas den på tyska riksbanan belöpande kostnadsdelen.

Under åberopande av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt

om bemyndigande att av medel ur statens järnvägars förnyelsefond taga i

anspråk ett belopp av 1,125,000 kronor för ombyggnad av tågfärjan Starke.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 326.

På de skäl järnvägsstyrelsen anfört finner jag i likhet med styrelsen önskvärt,

att tågfärjan Starke i samband med den reparation, som nu måste verkställas

på grund av minsprängningen, underkastas ombyggnad i enlighet

med vad styrelsen föreslagit. Härigenom skulle färjans kapacitet väsentligt

ökas, och jämväl vissa driftkostnadsbesparingar skulle ernås. Jag vill sålunda

tillstyrka, att medel beredas för ombyggnadsarbetena. Då ombyggnaden

skulle innebära en behövlig teknisk förnyelse av tonnaget å leden

Trelleborg—Sassnitz, bar jag intet att erinra mot att även kostnaderna för

ombyggnaden, på sätt järnvägsstyrelsen förordat, bestridas av statens järnvägars

förnyelsefond, ur vilken bela anskaffningskostnaden för färjan på sin

tid utgått. Till denna ytterligare disposition av förnyelsefonden lärer emellertid

riksdagens medgivande böra inhämtas. Såsom järnvägsstyrelsen förutsatt

torde förnyelsefonden framdeles böra gottskrivas den på tyska riksbanan

belöpande, successivt inflytande andelen i kostnaderna.

Med hänsyn till angelägenheten av att tågfärjans återställande i trafikdugligt

skick utan dröjsmål kommer till stånd har jag ansett erforderligt,

att proposition i ämnet nu avlåtes till riksdagen oavsett den långt framskridna

tiden på riksdagssessionen.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att medel ur statens järnvägars förnyelsefond må, i enlighet

med vad jag här förordat, användas för viss ombyggnad av

tågfärjan Starke.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ombyggnad av tågfärjan Starke. a1 i texten
  2. SU 1943:210 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ombyggnad av tågfärjan Starke. s. 11 i texten