Sök i Ratio Lex

Angående ändring i villkoren för vissa tomtupplåtelser

1943-10-01 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:328, Angående ändring i villkoren för vissa tomtupplåtelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

1

Nr 328.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i villkoren

för vissa tomtupplåtelser; given Stockholms

slott den 1 oktober 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför.

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj :t två framställningar örn ändring

i villkoren för tomtupplåtelser.

1 :o.

Kungl. Majit medgav den 26 maj 1899 i enlighet med riksdagens beslut,

att ett kronan tillhörigt område om 145.192 hektar vid Malmberget, vilket

område å en av ingenjören H. Wennerström år 1898 upprättad karta betecknats

med litt. X, finge med vissa angivna undantag från kronans mark

avskiljas samt i huvudsaklig enhetlighet med uppgjord regleringsplan, sedan

en lämplig tomt till bostadsplats för en skogsbevakare avsatts, fördelat

i tomter, för bebyggande åt enskilde med äganderätt upplåtas. Förslag till

Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 328—330. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•2

Kungl. Majlis proposition nr 328.

köpeskilling för de särskilda tomterna skulle uppgöras av vederbörande revirförvaltare

och en av länsstyrelsen utsedd person, därvid särskilt värde borde

åsättas å tomt befintlig skog och särskilt värde själva jorden. Tomt skulle

därefter få upplåtas till pris motsvarande minst den på detta sätt föreslagna

köpeskillingen till den, som anmälde sig till erhållande av sådan tomt och

därvid erlade värdet för å tomten befintlig skog jämte en femtedel av köpeskillingen

för jorden. Som villkor för upplåtelserna föreskrevs i övrigt

bland annat, dels att den, åt vilken tomt upplätes, skulle vara skyldig att,

under iakttagande av de särskilda föreskrifter, som med avseende å områdets

ordnande och bebyggande kunde varda honom vid upplåtelsen meddelade,

inom två år från upplåtelsen ha å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre

år fullbordat boningshus, salubod eller annan därmed jämförlig byggnad,

vid äventyr, om det försummades, att tomtinnehavaren skulle vara sin rätt

till tomten och den därför erlagda andel av köpeskillingen förlustig, dels ock

att, sedan byggnadsskyldigheten blivit behörigen fullgjord och köpeskillingen

till fullo guldits, köpebrev å tomt finge av länsstyrelsen för tomtinnehavarna

utfärdas.

Vidare medgav Kungl. Maj:t den 23 maj 1902 i enlighet med riksdagens

beslut, att ett å odisponerad kronoöverloppsmark i närheten av Koskullskulle

gruva i Gällivare socken beläget och å en av ingenjören H. Wennerström

år 1900 upprättad karta med bokstäverna A-B-C-D-E-F-G-H-A betecknat

område med en areal av 114.676 hektar finge, sedan visst markutbyte

verkställts, från kronans mark avskiljas samt, fördelat i byggnadstomter enligt

uppgjord regleringsplan och vad den för bebyggande mindre lämpliga

marken beträffade i mindre, för odling avsedda delar i enlighet med den

plan, som för sådant ändamål kunde varda av statens lantbruksingenjör upprättad,

för bebyggande och uppodling åt enskilda upplåtas. Förslag till köpeskilling

för de särskilda tomterna och odlingslägenheterna skulle uppgöras

av vederbörande revirförvaltare och en av länsstyrelsen utsedd person. För

upplåtelserna föreskrevos motsvarande villkor rörande byggnadsskyldighet

och utfärdande av köpebrev, som förut angivits för tomtupplåtelser från

området vid Malmberget.

I skrivelse den 8 augusti 1942 har kommunalnämnden i Gällivare hemställt

om sådan ändring av villkoren för försäljning av byggnadstomter i Malmbergets

och Koskullskulle samhällen, att köpebrev kunde utfärdas sedan

köpeskillingen erlagts, oavsett om tomten blivit bebyggd eller icke.

över skrivelsen ha utlåtanden avgivits, den 31 augusti 1942 av länsstyrelsen

i Norrbottens län och den 31 maj 1943 av kammarkollegiet.

Kommunalnämnden i Gällivare har till stöd för sin hemställan i huvudsak

anfört följande.

Då de flesta tomtköpare äro beroende av byggnadskredit och omedelbar

pantförskrivning av den köpta tomten såsom säkerhet för sådan kredit, har

ifrågavarande villkor särskilt på senare tiden visat sig vara ett svårt hinder

för egnahemsbyggen i Malmbergets och Koskullskulle samhällen. Inteckning

såsom säkerhet erfordras exempelvis även för statslån till beredande av bo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 328.

3

städer i egnahem för mindre bemedlade barnrika familjer. Då köpebrev och

lagfart icke kan erhållas förrän byggnadsskyldigheten är fullgjord, kan en

köpare av tomt från ifrågavarande områden icke utnyttja ens ett statligt byggnadslån,

därest han ej är i stånd att skaffa sig annan kredit under byggnadstiden.

Då det av staten anslås stora summor till främjande av bostadsbyggandet,

böra icke otidsenliga bestämmelser rörande försäljning av byggnadstomter

från statens egen mark få lägga hinder i vägen för utnyttjande av de förmåner,

som staten genom sin byggnadslåneverksamhet erbjuder de mindre bemedlade

bland befolkningen i dessa samhällen. Vederbörlig garanti för att

upplåten byggnadsmark utnyttjas till avsett ändamål bör kunna anses föreligga

i och med att statslån eller bidrag beviljats.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande vitsordat, att svårigheter, på sätt kommunalnämnden

framhållit, uppstode för köpare av tomt genom att köpebrev

icke kunde utfärdas förrän efter det byggnadsskyldigheten blivit fullgjord.

De skäl som föranledde Kungl. Maj:t och riksdagen att föreskriva ifrågavarande

villkor för utfärdande av köpebrev syntes länsstyrelsen icke längre föreligga

i samma utsträckning som tidigare. Länsstyrelsen förklarade sig därför

icke lia något att erinra mot den föreslagna ändringen i upplåtelsevillkoren.

Kammarkollegiet har yttrat i huvudsak följande.

Syftet med förevarande framställning är, alt tomtköpare skall kunna erhålla

lagfart å och därefter inteckning i tomten, redan innan den blivit bebyggd,

på det att erforderlig byggnadskredit må kunna erhållas för tomtens

bebyggande. Detta syfte anser kollegiet behjärtansvärt.

För uppnående härav synes emellertid erfordras icke blott, såsom i ärendet

föreslagits, utfärdande av köpebrev, innan tomten bebyggts, utan även ett

bortfallande av det i köpekontrakten stadgade äventyret, att tomtinnehavaren

skall vara sin rätt till tomten förlustig, örn tomten ej bebyggts på angivet sätt

och inom angiven tid och om den resterande köpeskillingen ej erlägges vid

angiven tidpunkt. Detta äventyr utgör ett resolutivt villkor, och så länge

detta villkor ej uppfyllts, kan lagfart å tomten ej erhållas.

De skäl, som föranlett Kungl. Majit och riksdagen att föreskriva ifrågavarande

bestämmelser för tomtupplåtelserna, torde lia varit statens intresse att

tomterna — till förhindrande av spekulation — icke skulle användas för

andra än bostads- och därmed jämförliga ändamål, samt att de skulle utnyttjas

inom rimlig tid. Detta intresse synes alltjämt föreligga.

Därest dessa bestämmelser utan vidare borttoges ur köpekontrakten, skulle

garantien för tomternas behöriga användning bortfalla. Kollegiet anser sig

icke kunna tillstyrka en dylik åtgärd.

För uppnående av framställningens syfte torde emellertid numera efter tillkomsten

av lagen den 20 juni 1924 örn återköpsrätt till fast egendom andra

medel stå till buds för en dylik frågas ordnande.

I första hand lära i köpekontrakten — i stället flir berörda äventyr — böra

intagas en bestämmelse örn återköpsrätt, därest tomten icke skulle bebyggas

på sätt och inom tid, som angives i Kungl. Majits beslut den 20 maj 1899 och

den 28 maj 1902.

Vidare torde det i Kungl. Majits beslut stadgade äventyret örn tomtinnehavarens

förlust av sin rätt till tomten, ifall återstoden av köpeskillingen icke

skulle erläggas på bestämd tid, böra ersättas av ett villkor av innehåll, att

köpeskillingen vid köpekontraktets upprättande gäldas sålunda, alt en femte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

Departements
chefen.

del av köpeskillingen betalas kontant och återstoden genom inteckning för

ogulden köpeskilling, vilken inteckning skall inlösas så snart byggnadsskyldigheten

behörigen fullgjorts.

Därjämte torde böra föreskrivas, att köpebrev skall utfärdas så snart köpeskillingen

behörigen erlagts.

Därest kronan på sätt förut angivits skulle förbehålla sig återköpsrätt till

tomterna, synes med hänsyn till innehållet i 9 § lagen om återköpsrätt bestämmelsen

om tomtinnehavarens förlust av den guldna delen av köpeskillingen

i fall av bristande bebyggelse av tomten eller utebliven betalning av

resterande köpeskilling ej längre kunna tillämpas. Denna omständighet lärer

emellertid icke böra tillmätas så stor betydelse, att ett tillgodoseende av framställningens

syfte fördenskull bör förhindras, särskilt som risken att gå sin

rätt till tomten förlustig torde utgöra tillräcklig gnnid för en tomtinnehavare

att ställa sig givna föreskrifter till efterrättelse.

Då villkoren för förevarande tomtupplåtelser blivit av riksdagen godkända

samtidigt som riksdagen lämnade sitt medgivande till upplåtelserna, torde för

vidtagande av de av kollegiet angivna ändringarna i villkoren riksdagens godkännande

böra inhämtas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegiet, att Kungl. Majit

måtte i anledning av förevarande framställning inhämta riksdagens medgivande

till sådan ändring av villkoren för ifrågavarande tomtupplåtelser, att

det i Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1899 och den 23 maj 1902 under vissa

angivna förutsättningar stadgade äventyret för tomtinnehavaren örn förlust

av sin rätt till tomten och den därför erlagda andelen av köpeskillingen ersättes

av bestämmelser av innehåll,

att köpeskillingen och — såvitt angår Malmberget — värdet för å tomten

befintlig skog skall vid köpekontraktets upprättande gäldas sålunda, att en

femtedel av köpeskillingen och hela värdet av skogen betalas kontant och

återstoden genom inteckning i tomten för ogulden köpeskilling,

att köpebrev å tomten skall utfärdas, så snart köpeskillingen och — såvitt

angår Malmberget — värdet för å tomten befintlig skog behörigen guldits,

att den, åt vilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att, under iakttagande av

de särskilda föreskrifter, som med avseende å områdets ordnande och bebyggande

kunna varda vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen

lia å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat boningshus,

salubod eller annan därmed jämförlig byggnad; förbehållande sig kronan,

om detta försummas, rätt till återköp av tomten ävensom rätt tiLl inteckning

i tomten av denna återköpsrätt,

samt att ovannämnda inteckning för ogulden köpeskilling skall inlösas, så

snart byggnadsskyldigheten fullgjorts. I

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag syftet med ifrågavarande

framställning böra tillgodoses. Som kammarkollegiet framhållit erfordras

härför icke blott medgivande att utfärda köpebrev, innan försålda tomter

bebyggts, utan även ett borttagande av äventyret, att tomtinnehavaren skall

vara sin rätt till tomten förlustig, om tomten ej bebyggts på angivet sätt och

inom angiven tid och örn den resterande köpeskillingen ej erlägges vid angiven

tidpunkt. I stället böra, som kammarkollegiet vidare föreslagit, i köpekontrakten

intagas bestämmelser dels om återköpsrätt för kronan, därest tomten

icke skulle bebyggas, dels ock örn skyldighet för köparen att för ogulden

del av köpeskillingen lämna inteckning, som skall inlösas så snart byggnads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

5

skyldigheten behörigen fullgjorts. För vidtagande av nu angivna ändringar

i upplåtelsevillkoren torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det för tomtupplåtelser från ifrågavarande områden vid

Malmberget och Koskullskulle gruva i Gällivare socken för

visst fall stadgade äventyret för tomtinnehavaren om förlust

av rätten till tomten och den därför erlagda andelen av köpeskillingen

må ersättas med bestämmelser av huvudsakligen

det innehåll, som förut av mig angivits.

2:o.

Genom beslut den 20 maj 1892 hade ett vid avvittringen i Gällivare socken

av Norrbottens län för allmänt behov avsatt område inom Gällivare by,

tillhopa 131.5299 hektar, blivit med vissa angivna undantag mot utgörande

av den ränta, som belöpte på det av avvittringsstyresmannen föreslagna

skattetal Ve* mantal för alltid överlåtet åt Gällivare kommun med rätt för

kommunen dels att å området upplåta mark åt enskilda till bebyggande mot

de villkor kommunen kunde finna skäligt bestämma dels ock att tillsvidare

och intill dess annorlunda kunde varda bestämt disponera för tomterna inflytande

försäljningsmedel och tomtören. Vidare förordnade Kungl. Majit

den 2 juni 1893, att byggnadsstadgan för rikets städer skulle i tillämpliga

delar gälla för ett område vid Gällivare kyrkoby, som funnes utmärkt å en

av dåvarande löjtnanten T. Helleberg upprättad karta och i beskrivningen

till samma karta vöre närmare angivet. Den 8 juni 1894 fastställde Kungl.

Majit plan för reglering av berörda område, vilket omfattade, förutom annat,

omförmälda jämlikt förstnämnda beslut den 20 maj 1892 till Gällivare kommun

överlåtna mark.

Den 15 november 1901 berättigade Kungl. Majit Gällivare municipalsamhälle

att tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades för vissa ändamål

förfoga över såväl då innestående tomtförsäljningsmedel som de medel, vilka

inflöte av tomter inom ifrågavarande område, som därefter komme att för-1

säljas.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av länsstyrelsen i Norrbottens län med utlåtande

den 19 september 1934 jämte yttranden av vederbörande municipalstyrelse

och landsfiskal överlämnad ansökning anhöll Gällivare municipalnämnd,

att Kungl. Majit måtte förordna icke blott att de fastigheter inom Gällivare

municipalsamhälle, vilkas ägare erlade tomtören, för framtiden befriades

från deras utgörande, utan även att vid blivande försäljningar av tomtmark

villkoret om tomtörens utgörande icke längre behövde medtagas. Länsstyrelsen

ansåg sig för sin del sakna tillräcklig saklig anledning att motsätta sig

bifall till framställningen i dess föreliggande form. Vad beträffade ärendets

formella sida, fann länsstyrelsen emellertid den ringa röstövervikt, som varit

för handen vid fattandet av municipalfullmäktiges beslut, vara ägnad att

väcka vissa betänkligheter mot bifall till framställningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

Utlåtanden i ärendet avgåvos den 10 november 1934 av domänstyrelsen, sorn

överlämnat yttranden av vederbörande skogsstatstjänstemän, den 17 september

1935 och den 29 juli 1936 av kammarkollegiet samt den 11 november 1936

av statskontoret ävensom den 11 december 1935 ånyo av länsstyrelsen. Kollegiet

erinrade i sitt första utlåtande, att ett bifall till ansökningen skulle —

med samhällets dåvarande skatteunderlag och inkomst av tomtören — öka

utdebiteringen med 16 öre per skattekrona, vilket icke finge anses obetydligt

i denna redan förut hårt skattetyngda trakt. Å andra sidan hade fastighetsägarna

vid deras fastigheters förvärvande och beräknande av därvid ''utgående

köpeskillingar haft att räkna med tomtören. Vidkommande den i ärendet

åberopade omständigheten att fastighetsägarna hade att deltaga i kostnad

för gata m. m. vore detta en skyldighet, som i stor utsträckning i andra fall

ålåge tomtägare i samhällen. I övrigt vore det ej ovanligt i städer och vissa

andra samhällen, att tomtägarna hade att utgöra särskilda avgifter. Med

anledning av det anförda och då några bärande skäl för municipalsamhället

att avstå ifrågavarande inkomst icke anförts samt beslutet om framställningen

fattats med synnerligen knapp majoritet, ansåge kollegiet att framställningen

borde lämnas utan bifall.

Genom beslut den 12 februari 1937 fann Kungl. Majit ansökningen icke föranleda

annan Kungl. Majits åtgärd än att Kungl. Majit dels förordnade, att

innehavare av sådan fastighet inom Gällivare municipalsamhälle, varav i anledning

av förberörda beslut den 20 maj 1892 utginge tomtören, finge friköpa

sig från skyldigheten att utgöra dessa tomtören mot erläggande till municipalsamhället

av ett penningbelopp, som i årlig ränta efter 5 procent avkastade

en summa lika med fastighetens tomtören, dels ock förklarade municipalsamhället

berättigat att förfoga över löseskillingen för sagda tomtören

på tid och sätt, som i beslutet den 15 november 1901 stadgades om tomtförsäljningsmedel,

dock under villkor att, sedan inlösen skett, genom municipalsamhällets

försorg anmälan därom gjordes hos länsstyrelsen i länet, som hade

att örn skedd inlösen förvara anteckning.

Gällivare municipalsamhälle har sedermera i ansökning, som den 10 mars

1942 inkommit till jordbruksdepartementet, hemställt, att förut omförmälda

ärende måtte upptagas till förnyad omprövning.

Över denna ansökning lia utlåtanden avgivits, den 14 november 1942 av

länsstyrelsen i Norrbottens län och den 31 maj 1943 av kammarkollegiet.

Länsstyrelsen har erinrat, att det municipalfullmäktiges beslut, som lage

till grund för framställningen, nu vore enhälligt. Då förevarande avgift torde

få anses vara av jämförelsevis ringa betydelse såsom inkomstkälla för

municipalsamhället men å andra sidan vore betungande för många tomtköpare,

ville länsstyrelsen tillstyrka framställningen.

Kammarkollegiet har anfört bland annat följande.

•

Enligt vad landsfiskalen i ärendet upplyst utgjorde samhällets inkomst

av ifrågavarande tomtören för år 1942 1,835 kronor. Kapitaliserade värdet av

detta belopp uppgår efter en räntefot av 5 procent till i runt tal 37,000 kronor.

Då tomtörena utgöra 10 kronor per tomt, kan antalet fastighetsägare,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

7

som betala tomtören, beräknas uppgå till över 180 stycken. Därest ovannämnda

belopp skulle utdebiteras i samhället, skulle detta medföra en ökning

av skattesatsen med ungefär 9 öre per skattekrona.

Principiellt sett finner kollegiet icke skäl frångå sin i utlåtandet den 17

september 1935 uttalade mening. Emellertid har samhällets ekonomiska

ställning förbättrats väsentligt sedan tiden för förra framställningen i frågan

— skatteunderlaget har ökat från 8,960 till 19,866 skattekronor, varvid

tomtörenas bortfallande skulle öka utdebiteringen per skattekrona i samhället

med ungefär 9 öre mot 16 öre förra gången. Erinras må vidare, att

liknande avgifter ej utgå i de motsvarande samhällena Kiruna och Malmberget.

På grund härav och då beslutet om förevarande framställning fattats

enhälligt, vill kollegiet numera icke motsätta sig ett bifall till ansökningen.

Då villkoren för ifrågavarande tomtupplåtelser blivit av riksdagen godkända

samtidigt som riksdagen lämnade sitt medgivande till upplåtelserna,

torde riksdagens medgivande till förevarande ändring i villkoren böra inhämtas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegiet, att Kungl. Majit

ville inhämta riksdagens medgivande därtill, att de fastigheter inom Gällivare

municipalsamhälle, vilkas ägare erlägga tomtören, för framtiden befrias

från deras utgörande samt att vid blivande försäljningar av tomtmark villkoret

örn tomtörens utgörande ej längre skall medtagas.

Gällivare municipalfullmäktige ha enhälligt hemställt, att den till ifråga- Departementsvarande

tomter knutna skyldigheten att årligen till Gällivare municipalsam- chelenhälle

erlägga tomtören måtte upphöra. Inkomsten för municipalsamhället

av dessa tomtören torde icke vara av större betydelse. Med hänsyn härlin

anser jag i likhet med länsstyrelsen och kammarkollegiet, att hinder icke bör

möta att för framtiden befria tomtägarna från erläggande av tomtören och

att vid blivande försäljningar av tomtmark villkoret om tomtörens utgörande

ej längre behöver medtagas. Ärendet synes böra underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att skyldigheten att erlägga tomtören för de i det föregående

omförmälda fastigheterna inom Gällivare municipalsamhälle

må upphöra samt

att vid blivande försäljningar av tomtmark från förevarande

område villkoret örn tomtörens utgörande ej längre

behöver medtagas.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o

och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Mennö Gårdsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''•f

■i

-■ k

■ * •: :.

■

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:495 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad angår jordbruk a1 i texten
  2. JoU 1943:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i villkoren för vissa tomtupplåtelser. s. 14 i texten