Angående statsverkets övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätten i samma stad komma att indragas
1943-10-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:341, Angående statsverkets övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätten i samma stad komma att indragas
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 341•
1
Nr 341.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsverkets
övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande
innehavare av befattningar, vilka vid upphörande
av rådhusrätten i samma stad komma att indragas;
given Stockholms slott den 1 oktober 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.
Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt
avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 341.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 341.
med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte oell i vars
rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren
endast en ledamot finnes, sorn skall vara lagfaren, äger Kungl. Majit,
jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan stadsfullmäktiges
samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts, såframt
1.
ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan
finnes vara till gagn för rättsskipningen,
2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension
till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,
samt
3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd olägenhet
för staden.
Med föranledande av anförda bestämmelser har utredning sedan någon tid
pågått ifråga örn staden Strömstads förenande i judiciellt avseende med domsaga.
Sedan utredningen numera slutförts, anhåller jag att få underställa samma
fråga Kungl. Maj :ts prövning, i vad skyldighet genom indelningsändringen
kan uppkomma för statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser gentemot
innehavare av befattningar, vilka vid rådhusrättens upphörande komma
att indragas.
Strömstad hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 2,958 personer.
Staden omgives av Norrvikens domsaga, som vid nyssnämnda tidpunkt hade
en folkmängd av 25,051 personer. Domsagan består av ett tingslag och har
tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl domsagans kansli
är inrymt. I domsagan hållas årligen tjugu allmänna tingssammanträden.
Borgmästartjänsten i Strömstad är, sedan senaste innehavaren därav den
1 januari 1942 avgått med pension, vakant. Enligt gällande arbetsordning
skall rådhusrätten bestå av, förutom borgmästaren, två rådmän och en extra
rådman, vilka icke behöva vara lagfarna. Den ena ordinarie rådmansbefattningen
innehaves av Axel Fredrik Forell, vilken är född den 1 februari 1895
och erhållit fullmakt å tjänsten år 1927. Den andra ordinarie rådmansbefattningen
uppehälles på förordnande enligt av Kungl. Majit den 2 juni 1933
lämnat medgivande. Extra rådman är läroverksadjunkten Axel Daniel Wetterberg,
som är född den 27 augusti 1884 och erhållit fullmakt å tjänsten
år 1931. Skyldighet för rådmännen att avgå från tjänsten vid viss ålder har
icke föreskrivits. Icke heller föreligger skyldighet för dem att övergå till annan
befattning annat än i samband med en allmän omorganisation av underrätterna
eller magistraterna. I sådant hänseende är av betydelse, att rådmannen
Forell, vilken avlagt juris kandidatexamen och för närvarande uppehåller
borgmästartjänsten i staden, innehar föreskriven kompetens för att kunna
utses till kommunalborgmästare.
Enligt gällande lönestat är den av Forell innehavda rådmansbefattningen
förenad med en årlig lön av 493 kronor jämte dyrtidstillägg, vilket under de
senare åren utgått med 91 kronor för år. Därjämte uppbär innehavaren av
Kungl. Maj.ts proposition nr 341.
3
nämnda rådmansbefattning arrende för lönejord med 45 kronor för år samt
viss boupptecknings- och auktionsprovision, som under åren 1937—1941 i
medeltal årligen uppgått till 3,575 kronor. I detta sammanhang bör anmärkas,
att magistratens i Strömstad befattning med förrättande av bouppteckningar
kommer att upphöra med 1943 års utgång, såvitt avser personer som därefter
avlida. Extra rådmannen åtnjuter enligt lönestaten årlig lön å 200 kronor
jämte dyrtidstillägg, vilket sedan flera år utgår med 40 kronor för år. Utfästelse
från stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande nämnda
rådmän.
Befattningen såsom krono- och stadskassör innehaves av August Leonard
Norlander, vilken är född den 14 augusti 1876 och erhållit fullmakt å sagda
tjänst år 1914. Icke heller för krono- och stadskassören har skyldighet att
avgå vid viss ålder föreskrivits. Emellertid har Norlander förklarat sig ämna
avgå vid tidpunkten för stadens läggande under landsrätt. Genom särskilt
åtagande har staden förbundit sig att till Norlander vid avgången utgiva årlig
pension med ett belopp av 2,537 kronor 50 öre.
På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 17 oktober 1941 har genom länsstyrelsens
i Göteborgs och Bohus län försorg utredning ägt rum rörande Strömstads
förenande i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen,
som verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt
behandlat de i nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens
uppdrag utförts av magistratssekreteraren i Göteborg Jarl Holmquist.
Under utredningen hava förhandlingar förts mellan staden och de tingshusbyggnadsskyldige
i domsagan beträffande frågan om skyldighet för staden
att — därest föreningen komme till stånd — utgiva ersättning till tingslaget
för vinnande av delaktighet i tingslagets tingshus med inventarier. Överenskommelse
härutinnan har dock icke kunnat uppnås.
I sitt den 2 april 1942 dagtecknade utlåtande i ämnet har utredningsmannen
— med utgångspunkt från att staden borde ingå i gemensamt
tingslag med Norrvikens domsaga och under erinran, att statsverket vid rådhusrättens
upphörande hade att öveiiaga stadens förpliktelser beträffande
avlöning och pension till de befattningshavare, vilkas tjänster för dylik händelse
komme att indragas —- framlagt en tablå beträffande de ekonomiska
verkningarna för staden av indelningsändringen. I denna hava upptagits å
ena sidan genom förändringen besparade utgifter och tillkommande inkomster
samt å andra sidan nya utgifter. De förra har utredningsmannen beräknat
till sammanlagt 15,505 kronor, de senare till sammanlagt 14,000 kronor, därav
bland annat kommunalborgmäslarens lön till 7,000 kronor, dyrtidstillägg
därå till 1,400 kronor, amortering under fem år å engångskostnad för andel
i tingshuset till 1,000 kronor, ränta å engångskostnaden efter 3V2 °/o till —
under första året — 175 kronor samt andel i löpande utgifter för tingshuset
till 4,000 kronor. I anslutning till tablån har utredningsmannen framhållit,
att den årliga besparing å omkring 1,500 kronor, som enligt densamma skulle
uppstå för staden genom föreningen, komme att ökas dels, efter förenämnda
engångskostnads fulla gäldande, med 1,000 kronor förutom med bortfallande
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 341.
räntebelopp, dels ock, sedan slutamortering efter tio år skett å ett av tingslaget
upptaget lån, med omkring 2,000 kronor. Å andra sidan tillkomme
med åren bland nya utgifter ålderstillägg till kommunalborgmästaren samt
möjligen även pensionsavgifter för denne. Sammanfattningsvis har utredningsmannen
uttalat, att, då varken stadens storlek eller förhållanden i övrigt
motiverade bibehållandet av egen jurisdiktion för staden samt domsagan
genom föreningen skulle erhålla lämpligare storlek, stadens förenande med
domsagan måste anses vara till gagn för rättsskipningen, att, därest antalet
tingssammanträden i domsagan utökades med två sammanträden med tremansnämnd
årligen samt överexekutorsgöromålen övertoges av häradshövdingen
i domsagan, förändringen icke kunde förväntas medföra avsevärt
ökade kostnader och tidsutdräkt för den rättssökande allmänheten, att ur ekonomisk
synpunkt sammanslagningen bleve gynnsam för såväl staden som
domsagan, samt att föreningen sålunda finge anses genomförbar på grundval
av gällande lagstiftning.
över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige
och häradsrätten samt domhavanden i Norrvikens domsaga,
av stadsfullmäktige och magistraten i Strömstad, av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län samt av Göta hovrätt.
De tingshus byggnadsskyldige, häradsrätten och domhavanden
hava tillstyrkt föreningen, därvid de tingshusbyggnadsskyldige
uttalat att storleken av det belopp staden hade att erlägga för vinnande
av delaktighet i tingslagets behållna tillgångar borde bestämmas till 6,300
kronor.
Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 19 november 1942
tagit ställning till utredningen. Därvid hava de samtyckt till att föreningen
komme till stånd, dock endast under förutsättning, bland annat, att statsverket
övertoge stadens skyldigheter beträffande avlöning och pension ej
blott beträffande rådmännen Forell och Wetterberg utan även beträffande
kronokassören Norlander, samt att staden befriades från skyldighet att
utgiva ersättning till de tingshusbyggnadsskyldige för erhållande av delaktighet
i tingshuset med inventarier. Såsom skäl för uppställandet av sistnämnda
villkor hava stadsfullmäktige framhållit, att stadens inträde i tingslaget
komme att medföra avsevärd sänkning för de nuvarande tinghusbyggnadsskyldige
i utdebiteringen av tingshusmedel särskilt som antalet skattekronor
i förhållande till folkmängden vore väsentligt större i staden än i
domsagan. Genom landsrättsförläggningen skulle vidare svårigheter uppstå
att utnyttja en del av rådhusets lokaler, vilka vore för sitt ändamål väl
jämförbara med tingshusets.
Magistraten har förklarat sig instämma i det av stadsfullmäktige
avgivna yttrandet.
Länsstyrelsen har tillstyrkt, att föreningen finge komma till stånd,
enär förutsättningarna för densamma uppenbarligen vore för handen samt
utredningen snarast visade, att förändringen vore relativt lätt att genom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 341•
5
föra. Tidpunkten för föreningen syntes lämpligen böra bestämmas till den
1 januari 1944. Beträffande frågan örn stadens inlösningsskyldighet i tingslagets
tingshus med inventarier har länsstyrelsen uttalat, att då tingshuset
inrymde vissa uthyrningsbara lokaler, det med hänsyn till det kapitalvärde,
som tingshuset därigenom ägde utöver sitt värde som lokal för rättsskipningen,
av principiella skäl syntes riktigt, att staden förpliktades utgiva sådan
ersättning. Denna borde emellertid av skäl som staden anfört bestämmas
till ett mycket ringa belopp, förslagsvis till 1,000 kronor i enlighet med
vad staden vid förhandlingar på ett mera förberedande stadium erbjudit de
tingshusbyggnadsskyldige. Vidare borde staten vara skyldig att, räknat från
tidpunkten för föreningen, till Norlander utbetala icke blott — såsom utredningsmannen
föreslagit — det av staden åtagna pensionsbeloppet 2,537 kronor
50 öre årligen, utan jämväl dyrtidstillägg därå enligt de för stadens befattningshavare
eljest tillämpade grunder.
Hovrätten har avgivit utlåtande i ärendet den 10 maj 1943. Däri har
hovrätten tillstyrkt att — under förutsättning att statsverket övertoge stadens
avlöningsförpliktelser med avseende å Forells och Wetterbergs rådmansbefattningar
— förordnande måtte meddelas om stadens förenande i
judiciellt avseende med Norrvikens domsaga, förslagsvis från och med den
1 januari 1944. I sitt utlåtande har hovrätten till ingående granskning upptagit
frågan huruvida förutsättningarna för meddelande av dylikt förordnande
i förevarande fall vore för handen. Den första förutsättningen, eller att
indelningsändringen funnes med hänsyn till förhållandena i såväl staden som
domsagan vara till gagn för rättsskipningen, har hovrätten ansett utan tvekan
föreligga. Jämväl den andra förutsättningen för stadens förenande med
domsagan utan stadsfullmäktiges samtycke, eller att ändringen icke medförde
ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd olägenhet för staden, har
hovrätten funnit vara uppfylld. I sistnämnda hänseende har hovrätten anfört
bland annat, att den med hänsyn till de av staden åberopade omständigheterna
funne rimligt, att staden befriades från skyldighet alt erlägga ersättning
för delaktighet i domsagans tingshus, men att hovrätten givetvis förutsatte,
att de skattskyldiga i staden finge deltaga i löpande utgifter för tingshuset
efter samma grunder som de tingshusbyggnadsskyldige i den nuvarande
domsagan. Slutligen har hovrätten såsom sin uppfattning uttalat att
det icke ålåge statsverket någon förpliktelse att övertaga stadens avlöningsocli
pensionsförplikelser mot krono- och stadskassören Norlander. Sysslan
såsom krono- och stadskassör vore nämligen en självständig tjänst, som icke
på något sätt vore knuten till rådhusrätten. Av motiven till 1932 års lag
(se prop. 1932 nr 206 sid. 34 och 36) torde framgå, att sysslan icke vore att
hänföra till de befattningar, beträffande vilka statsverket jämlikt 2 § p. 2
i lagen skulle övertaga stadens avlönings- och pensionsförpliktelser. Då föreningen
icke skulle föranleda ökad ekonomisk börda för staden, kunde ej
heller av sådan anledning ifrågakomma, att statsverket skulle övertaga stadens
förpliktelser i detta hänseende (jfr prop. 1940 nr 95 sid. 10 och 12).
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 341.
Hovrätten ville dessutom framhålla, att då Norlander på grund av sin ålder
i allt fall skolat avgå från sin tjänst, staden hade — oberoende av den ifrågasatta
förändringen — fått bestrida kostnaderna för hans pensionering.
Statskontoret har den 18 maj 1943 avgivit infordrat yttrande i ärendet,
såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsmedel i händelse
staden förenades med domsagan. I utlåtandet har statskontoret uttalat,
att under angivna förutsättning statsverket principiellt syntes skyldigt övertaga
allenast stadens avlöningsförpliktelser beträffande de två rådmansbefattningarna.
I fråga om krono- och stadskassörsbefattningen har statskontoret
däremot i likhet med hovrätten anfört, att ersättningsanspråken i denna del
borde lämnas utan bifall. Beträffande extra rådmannen Wetterberg har statskontoret
emellertid -— under framhållande av att denne såsom tillika adjunkt
vid samrealskolan i Strömstad innehade ordinarie lärarbefattning i statens
tjänst — anfört följande:
Jämlikt de vid tiden för Wetterbergs utnämnande till rådman gällande lönebestämmelserna
(kung. nr 660/1918, omtryck nr 251/1933) kunde med rektors-
eller ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat. Ett liknande stadgande fanns
intaget i 1937 års avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende
(nr 873). Nu gällande bestämmelser i detta avseende återfinnas
i 4 § 1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet, däri föreskrives
att tjänst, som avses i reglementet, icke må förenas med — förutom i första
stycket samma stadgande närmare angivna tjänster — ordinarie eller extra
ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal befattning.
såframt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fali annorlunda beslutit.
Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, har dylikt tillstånd icke beviljats
Wenerberg. I betraktande av vad sålunda förekommit och då härtill kommer,
att såsom villkor för åtnjutande av ersättning av nu ifrågavarande art torde
böra gälla, bland annat, att vederbörande icke övergår till ordinarie befattning
i statens tjänst, anser statskontoret ersättning icke böra ifrågakomma
för Wetterberg, vilken redan innehar sådan ordinarie befattning i statens
tjänst. Därest ersättningsskyldighet för statsverket likväl skulle anses vara
förhanden ifråga örn Wetterberg, har ämbetsverket icke något att erinra mot
det av utredningsmannen föreslagna ersättningsbeloppet, 240 kronor för år.
Då Wetterberg icke tillförsäkrats någon pensionsrätt samt skyldighet för honom
att vid viss ålder avgå från rådmansbefattningen icke heller finnes föreskriven,
lärer ifrågavarande ersättningsbelopp i sådant fall böra utgå under
Wetterbergs återstående livstid.
Rörande slutligen bestämmandet av den till rådmannen Forell utgående ersättningen
har statskontoret påpekat, att statsverket icke kunde anses skyldigt
gottgöra denne för mistad bouppteckningsprovision, enär magistraten i
Strömstad under alla förhållanden icke skulle hava haft att bestyra med bouppteckningar
efter personer, avlidna efter utgången av år 1943. Däremot
borde Forell erhålla ersättning för mistad auktionsprovision, vilken under
åren 1937—1941 i medeltal årligen uppgått till 907 kronor. I enlighet med
vad sålunda anförts samt med beaktande av att det utgående dyrtidstillägget
lämpligen borde inbegripas i den fasta ersättningen, skulle statsverkets årliga
Kungl. Maj.ts proposition nr 341.
7
utgifter för Forell bliva (493 + 91 + 45 + 907 =) 1,536 kronor, vilket belopp
torde böra utgå från allmänna indragningsstaten. Enär skyldighet icke
föreskrivits för Forell att avgå från rådmanstjänsten vid viss ålder samt vid
sådant förhållande pensionsrätt icke syntes hava tillförsäkrats honom, torde
han efter tjänstens indragning vara berättigad att uppbära nämnda ersättning
för mistade avlöningsförmåner under sin återstående livstid. Såsom villkor
för den föreslagna ersättningen syntes dock böra gälla, att Forell icke överginge
till ordinarie befattning i statens tjänst eller utsåges till kommunalborgmästare
i staden eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt
eller magistrat.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår råda i förevarande ärende Departementstielade
meningar i två hänseenden, vilka båda beröra den i 2 g lagen den 17 chefen.
juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende angivna
förutsättningen för meddelande mot stads bestridande av förordnande örn
dess uppgående i domsaga att ändringen icke kommer att medföra ökad
ekonomisk börda för staden. Den första frågan gäller huruvida staden skall
åläggas att utgiva ersättning till tingslaget för vinnande av delaktighet i tingslagets
förmögenhet. Utredningsmannen, de tingshusbyggnadsskyldige och länsstyrelsen
hava förutsatt sådan skyldighet för staden, ehuru till olika belopp.
Stadsfullmäktige och magistraten samt hovrätten hava däremot ansett, att
staden borde befrias från varje förpliktelse i dylikt hänseende. Ett övervägande
av de i ärendet framförda skälen för och emot sådan skyldighet för
staden leder enligt min mening till ett godtagande av sistnämnda uppfattning.
Vidare råder oenighet beträffande frågan huruvida statsverket skall övertaga
de förpliktelser, som staden iklätt sig genom att tillförsäkra krono- och
stadskassören Norlander årlig pension med ett visst belopp. Jag delar även
på denna punkt den av hovrätten företrädda meningen, vari statskontoret
instämt, att skyldighet härutinnan icke föreligger för statsverket samt att ej
heller av billighetshänsyn dylikt övertagande påkallas. Befrias staden från
inlösningsskyldighet i tingslagets förmögenhet, kan förändringen enligt min
mening icke anses medföra ökad ekonomisk börda för staden, även örn
krono- och stadskassörens pension kommer att belasta stadens budget.
Statskonloret har, i motsats till vad övriga i ärendet hörda myndigheter
ävensom utredningsmannen föreslagit, gjort gällande, att ersättning av statsmedel
icke borde utgå till läroverksadjunkten Wetterberg i egenskap av
extra rådman, enär tillstånd till rådmanstjänstens innehavande icke lämnats
av Kungl. Majit och riksdagen. Dylikt tillstånd lärer emellertid i detta fall
icke vara erforderligt, då befattningen — med vilken följer skyldighet att
tjänstgöra allenast vid förfall för ordinarie rådman — uppenbarligen icke
är jämförlig med ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst
(se statens off. utredn. 1937: 48 sid. 121). Enligt vad jag inhämtat har vidare
för innehav av det uppdrag rådmansbeställningen innefattar Wetterberg
erhållit skolöverstyrelsens medgivande den 14 december 1939. Vid angivna
förhållande lärer statsverket böra övertaga jämväl stadens avlönings
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 341.
förpliktelser gentemot extra rådmannen Wetterberg. Av samma skäl som
statskontoret anfört beträffande rådmannen Forell bör ersättningen till Wetterberg
utgå under dennes återstående livstid.
Även örn statsverket övertager stadens förpliktelser allenast beträffande
rådmännen Forell och Wetterberg, torde samtliga de i 2 § förenämnda lag
uppställda förutsättningarna för meddelande mot stadens bestridande av förordnande
örn dess förenande med domsagan föreligga. Min avsikt är också
att föreslå Kungl. Majit att utfärda dylikt förordnande. Dessförinnan måste
emellertid riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens
förpliktelser beträffande avlöningen till de båda nämnda rådmännen. Mot vad
statskontoret föreslagit i fråga örn storleken av ersättningsbeloppen till dessa
har jag intet att erinra.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till rådmännen i Strömstad Axel Fredrik Forell och
Axel Daniel Wetterberg må från och med den dag, då föreskrift
om stadens förenande i judiciellt avseende med Norrvikens
domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
under deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse
med 1,536 kronor till Forell och 240 kronor till Wetterberg,
med iakttagande av att å förmånerna dyrtidstillägg icke
skall utgå samt att, därest Forell skulle övergå till ordinarie
befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Strömstad eller i annan stad eller till ledamot av annan
rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall åtnjuta berörda
gottgörelse.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Majit
Konungen samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Stefan Stiernstedt.
Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
433399
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:492 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ris proposition omgående statsverkets övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare a a1 i texten
- SU 1943:254 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, s. 1 i texten