Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om polisens ställning under krig

1943-10-15 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:347, Med förslag till lag om polisens ställning under krig

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

1

Nr 347.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

polisens ställning under krig; given Stockholms slott

den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag örn polisens ställning under krig.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 347—348.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

Förslag

till

Lag

om polisens ställning under krig.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Envar befattningshavare vid polisväsendet (polisman) är skyldig att under

krig deltaga i rikets försvar i den omfattning Konungen föreskriver.

Utan hinder av vad eljest må gälla vare polisman under krig ock pliktig att

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen, tjänstgöra utom det område

för vilket han är anställd.

2 §•

Polisman, som i enlighet med därom meddelade bestämmelser skall under

krig deltaga i rikets försvar, tillhör under sådan tjänstgöring krigsmakten.

Vad i strafflagen för krigsmakten är stadgat örn hemvärnspersonal skall

äga motsvarande tillämpning på polisman som avses i första stycket.

3 §■

Avlöning till polisman, vilken på grund av föreskrift enligt denna lag deltager

i rikets försvar eller tjänstgör utom det område för vilket han är anställd,

skall bestridas av statsverket enligt de närmare bestämmelser som

Konungen meddelar.

Statsverket skall ock gälda särskild kostnad, som uppkommer genom

tjänstgöringen, ävensom kostnad, vilken i anledning av skada som därunder

drabbat polismannen åvilar vederbörande polisdistrikt.

4 §•

Vad i 2 § är stadgat skall, såvitt Konungen därom förordnar, under krig

äga motsvarande tillämpning med avseende å den som enligt 18 § lagen örn

polisväsendet i riket förordnats att utöva för bevakning av viss egendom

erforderlig polisverksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

3

5 §■

De ytterligare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

Utdrag av protokollet över justitiedepartemensärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slolt den 24 september 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för försvars- och socialdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bergquist, fråga örn polisens uppgifter och befogenheter

i krig.

Föredraganden anför.

(fällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om polisens uppgifter meddelas i lagen

om polisväsendet i riket den 6 juni 1925. Enligt 1 § i denna lag förstås med

polisverksamhet upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande

av spaning och annan undersökning angående brott ävensom den verksamhet

i övrigt, som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk

åligger polispersonal i denna dess egenskap. Polisverksamheten å landsbygden

omfattar enligt samma lagrum därjämte biträde vid åtgärd i utsökningsmål,

vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning.

Polispersonalens tjänsteåligganden äro mera utförligt beskrivna i en den

12 december 1925 av chefen för socialdepartementet fastställd normalinstruktion

för polispersonal. Polisman är enligt 3 § i instruktionen pliktig att söka

förhindra varje förfarande och undanröja varje förhållande i övrigt, som

innefattar störande av eller en fara för den allmänna ordningen och säkerheten,

så ock söka återställa den allmänna ordningen, om den blivit störd;

att jämväl i övrigt söka förekomma sådana överträdelser av lag och allmänna

stadganden, vilkas åtalande ankommer på åklagarmyndighet, ävensom

söka upptäcka och främja beivrandet av dylika överträdelser; samt att även

i andra fall än nyss sagts ingripa till avvärjande av påbörjade eller omedelbart

förestående angrepp å person eller egendom, därest angreppet innefattar

gärning, som är i lag eller författning med straff belagd, samt sådant ingripande

påkallas av vederbörande målsägande eller uppenbarligen måste antagas

vara i överensstämmelse med hans vilja.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

5

Polismans tjänstgöring är — bortsett från stats- och reservpolisen — i

första hand knuten till det område för vilket han är anställd. Jämlikt 7 § lagen

örn polisväsendet i riket må emellertid sådan befattningshavare vid polisväsendet,

vars avlöning helt eller delvis bestrides av statsmedel (d. v. s. polis*

männen i de egentliga landsbygdsdistrikten samt vissa köpingar), användas

för polisverksamhet utom sitt distrikt. Detsamma gäller elev vid någon av

staten bekostad eller understödd polisskola. Då utomordentliga omständigheter

därtill föranleda, äger Konungen förordna, att även andra befattningshavare

vid polisväsendet än de nämnda må användas för polisverksamhet

utom det egna området.

Speciella föreskrifter om polisens uppgifter under krig innefattas bl. a. i

kungörelsen den 27 oktober 1939 örn särskilda åligganden, som under vissa

förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter.

Enligt denna kungörelse, vars bestämmelser äga tillämpning bl. a. vid allmän

mobilisering, har polismyndighet och underordnad polispersonal ålagts att

i ett flertal angivna hänseenden tillhandagå krigsmakten, så t. ex. vid tvångsanskaffning

av förnödenheter eller tjänstbarheter, vid undanforslande från

hotad ort av förnödenheter som äro av betydelse för folkförsörjningen, vid

förberedande av militärt förbands förläggning och underhåll, genom omhändertagande

av sjuka och sårade ävensom sjuka och sårade krigsfångar,

genom vidtagande av sanitära åtgärder efter trupps uppbrott från förläggningsområde

samt vid genomsökande efter strid av stridsfältet för omhändertagande

av sårade, hästar, persedlar och annat eller jordande av döda.

Angivna bestämmelser avse icke att reglera, hur svensk polis i händelse av

krig skall förhålla sig till fientlig krigsmakt. Viss ledning för bedömande av

denna fråga kan emellertid hämtas i folkrättsliga regler, framför allt i det vid

konventionen den 18 oktober 1907 om lantkrigets lagar och bruk (fjärde

Haagkonventionen) fogade »Reglementet rörande lagar och bruk i lantkriget»

(lantkrigsreglementet). 1907 års konvention har ratificerats av Sverige.

Av lantkrigsreglementet äro i detta sammanhang art. 1 och 2 av betydelse.

De ha följande lydelse.

Art. i. Krigets lagar, rättigheter och skyldigheter hava tillämpning icke

blott å hären, men även å milistrupper och avdelningar av frivilliga under

förutsättning att dessa trupper och avdelningar uppfylla följande villkor:

1) att de stå under befäl av en person, som är ansvarig för sina underordnade;
2)

att de bära ett bestämt och på avstånd igenkännligt utmärkande tecken;

3) att de bära sina vapen öppet; samt

4) att de vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk.

1 de länder, där milistrupper och avdelningar av frivilliga utgöra armén

eller del därav, inbegripas de under benämningen armé.

Art. 2. Befolkningen i ett icke besatt område, vilken vid fiendens annalkande

självmant griper till vapen för att bekämpa de inryckande trupperna, men

icke hunnit organisera sig i enlighet med bestämmelserna i artikel 1, skall

betraktas som krigförande, örn densamma bär sina vapen öppet samt iakttager

krigets lagar och bruk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

Utredning''.

I skrivelse till Konungen den 17 december 1941 anmälde statspolisintendenten

G. Thulin, att tvekan rådde, vilken ställning den svenska polisen i

händelse av krig skulle intaga till fientlig krigsmakt, samt hemställde, att

frågan måtte göras till föremål för utredning och föreskrifter därefter utfärdas.

I avgivna utlåtanden tillstyrktes framställningen av 1939 års polisutredning

och ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben.

Med stöd av nådigt bemyndigande den 10 april 1942 tillkallade chefen

för justitiedepartementet dels den 13 i samma månad häradshövdingen

Ernst Leche och polismästaren Erik Ros att inom departementet verkställa

utredning av frågan om polismans rätt att bruka våld och vissa i samband

därmed stående frågor dels ock den 18 november 1942 byråchefen Magnus

Hallenborg att deltaga i utredningen i vad den avsåg vissa frågor om polisens

uppgifter och befogenheter i händelse av krig.

De sakkunniga överlämnade i december 1942 ett betänkande med utredning

angående frågan örn polismans rätt att bruka våld m. m. (statens offentl.

utredn. 1942:54) ävensom en av Hallenborg utarbetad, hemlig promemoria

rörande polispersonalens uppgifter och befogenheter i krig.

I ett avsnitt av betänkandet, som ägnats polisens ställning i krig, ha de

sakkunniga behandlat frågan, huruvida uniformerad polis kan anses uppfylla

de i första artikeln av lantkrigsreglementet fastställda kraven på krigsdeltagare.

Härvid framhålles bl. a., att de under 3) och 4) i artikeln upptagna

villkoren vore självklara för ali krigföring samt att en polisavdelning stöde

under befäl av en person, ansvarig för sina underordnade, och vore iklädd

fastställd uniform. Den syntes de sakkunniga uppfylla de bestämda villkoren.

En mera formell tolkning av ingressen till första artikeln, som lade

vikten på att polisen varken tillhörde hären eller utgjorde milistrupp eller

avdelning av frivilliga, kunde emellertid föranleda till det betraktelsesättet,

att polisen icke skulle vara krigförande, ehuru den uppfyllde de berörda

fyra villkoren. De sakkunniga erinrade emellertid för sin del, att internationella

avtal av förevarande beskaffenhet icke borde tolkas strängt bokstavligt

utan i enlighet med avsikten vid deras tillkomst och under hänsynstagande

till sedermera inträdda ändrade förhållanden. Folkrätten toge intryck

av samhällsutvecklingen och krigskonstens förändringar, och vid lantkrigsreglementets

redigering hade man varit fullt medveten om att detta

icke kunde fullständigt reglera allt som rörde lantkrigföringens folkrättsliga

sida.

Sammanfattningsvis uttala de sakkunniga, att uniformerad eller med enhetliga

kännetecken försedd polis, som medverkar vid stridshandlingar, folkrättsligt

borde vara att anse som krigsdeltagare, vilket bl. a. innebure rätt

för dem som eventuellt folie i fiendens händer att bliva behandlade som

krigsfångar. De funne denna slutsats bestyrkt genom det förhållandet, att i

flera stater, från vilka upplysningar erhållits, polisen ansåges böra ingripa

mot t. ex. enstaka fientliga soldater, fallskärmshoppare samt eventuellt mot

mindre avdelningar utan att det ansetts erforderligt utfärda några författ
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

7

ningar angående polisens egenskap av krigförande eller fastställa några speciella

emblem att bäras jämte uniformen. I vissa länder hade dock uttryckliga

stadganden givits, att polisen eller del därav i händelse av krig skulle

anses tillhöra krigsmakten.

För att icke på denna punkt låta någon om än svagt grundad tveksamhet

kvarstå ha de sakkunniga framlagt förslag till en lag om polisens

ställning i krig, enligt vilken vid krig polisen i den omfattning och de

hänseenden, som Konungen bestämmer, skulle tillhöra krigsmakten. Av

betänkandet framgår, att de sakkunniga härvid närmast haft i sikte uniformerad

polis (ordningspolis). Kriminalpolisens uppgifter i krigstid lia de sakkunniga

ansett vara tillräckligt omfattande utan att den behöver användas

för uppgifter, som kunna inveckla den i några egentliga stridshandlingar.

Med hänsyn till vårt lands relativt svaga polisorganisation anse utredningsmännen

uppenbart, att polispersonalen icke borde deltaga i militära

operationer i egentlig mening. Däremot borde polisen enligt deras mening

vara såväl skyldig som berättigad att under vissa förhållanden ingripa mot

oförmodat uppträdande fallskärmssoldater eller främmande soldater, som

vore på väg att skada kraftstationer, broar eller dylikt. De uppgifter, som

polisen därvid kunde få att lösa med anlitande av vapen, kunde anses falla

inom ramen för polisverksamheten i allmänhet, och polisens skyldighet att

skydda svenska intressen skulle sålunda gälla även i förhållande till utländskt

krigsfolk.

Hallenborgs promemoria innefattar — utom en redogörelse för bestämmelser

och praxis på området i vissa främmande länder — vissa folkrättsliga

synpunkter, ägnade att komplettera vad som i sådant avseende anförts

i betänkandet, samt en framställning om polisens uppgifter i krig.

I sin folkrättsliga framställning anför Hallenborg, att det möjligen på

sina håll skulle kunna anses ändamålslöst att genom förklaringar eller författningar,

baserade på 1800-talets folkrätt och internationella traktater, söka

uppbygga ett skydd, som i själva verket, om det sattes på prov, kunde visa

sig vara fiktivt. Härtill kunde genmälas, att det givetvis vore riktigt, att

exempelvis lantkrigsreglementets bestämmelser under det nu pågående kriget

många gånger åsidosatts, särskilt i vad avser däri avtalade begränsningar

i ockuperande makts befogenheter. Men andra folkrättsliga principer hade

åtminstone i stort sett tämligen väl iakttagits. Man borde även betänka en

hos folkrätten urskiljbar tendens att under fredsperioder eller under begränsade

krig, då de neutrala vore mäktigare än de krigförande, uppbygga regler,

vilka vid verklig påfrestning å statssystemet — såsom under Napoleonskrigen

eller våra dagars båda världskrig — visade sig icke helt hållbara.

Ehuru Haagkonventionerna i allt väsentligt vore uppbyggda på traditionella

folkrättsliga principer, innehölle även de vissa detaljer, sorn kunde förmodas

äga mindre hållfasthet. Då under de båda senare krigen i ett betydande antal

fall gjorts gällande, att Haagkonventionerna ej iakttagits, hade den anklagade

parten likväl i de flesta fall sökt ådagalägga de gjorda beskyllningarnas

grundlöshet genom resonemang, baserade på ifrågavarande kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 347.

ventions bestämmelser och folkrättens regler i övrigt, sådana han uppfattat

dem. Detta syntes tyda på, att åtminstone hittills ingen i det pågående kriget

deltagande makt, oaktat avvikande och intressebetonad uppfattning i särskilda

frågor eller vid särskilda tillfällen, önskade principiellt ställa sig, sin

befolkning och krigsmakt utanför det system av regler för krigföringens humanisering

samt de sårades, krigsfångarnas och civilbefolkningens skydd,

som Haagkonventionerna avsåge att utgöra.

Vid Hallenborgs promemoria ha fogats förslag till kungörelse angående

tillämpning av lagen om polisens ställning i krig

och till instruktion angående polisens uppgifter i krig.

Kungörelseförslaget innehåller bl. a. följande. Uniformerad polis skall anses

tillhöra krigsmakten. Icke uniformerad polis (kriminalpolis) må utan

hinder av eljest gällande bestämmelser utrustas med uniform. Polispersonalen

skall icke lyda under strafflagen för krigsmakten i vidare mån än att

15 kap., som handlar om olovligt krigsbyte samt örn missbruk av vapenmakten

i krig, skall vara tillämplig å den uniformerade polisen. Då avdelningar

av polis och militär uppträda tillsammans, tages befälet av den, som

äger högsta tjänsteställningen i enlighet med vad därom särskilt må föreskrivas.

Enligt instruktionen åligger det all uniformerad polis att nied användande

av vapen inskrida dels mot enstaka fientliga soldater dels ock, därest befälhavaren

beräknar att uppgiften med framgång kan lösas, mot mindre

fientliga truppavdelningar. Vidare skall, örn vid överhängande fara polisens

medverkan å viss ort eller inom visst område enligt militär befälhavares bedömande

erfordras och denne begär polisens bistånd för att lösa viss försvarsuppgift,

polisen vara skyldig att efterkomma dylik begäran. Om förhållandena

så medgiva, bör begäran riktas till länsstyrelse eller polischefen

i orten.

Yttranden.

I anledning av de sakkunnigas förslag ha utlåtanden infordrats från överbefälhavaren,

fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna och statspolisintendenten samt från föreningen Sveriges landsfiskaler,

föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska polisförbundet och

Svenska brandkårernas riksförbund. Vid länsstyrelsernas utlåtanden ha i

regel fogats yttranden av vederbörande landsfogde, i några fall även av

andra myndigheter och av åklagarföreningar.

Förslaget har i förevarande del i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I några yttranden ha emellertid invändningar framställts.

Länsstyrelsen i Hallands län vänder sig mot bestämmelsen, att polisen vid

krig skall tillhöra krigsmakten, och säger sig befara, att polisen härigenom

skulle bliva undandragen de uppgifter, för vilka den i första hand vore

avsedd, nämligen de polisiära. Detta vore så mycket mera betänkligt, som

det måste inträffa vid förhållanden, då större krav än eljest måste ställas på

polisen ur säkerhets- och ordningssynpunkt. Då den uniformerade polisen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

9

å ena sidan redan ägde rätt och plikt att bakom fronten ingripa mot enskilda

fientliga soldater, marodörer, sabotörer m. fl. samt å andra sidan

dess insats som militärt förband vöre utan betydelse, förelåge icke någon

anledning att vid krig låta polisen tillhöra krigsmakten. Det borde dock ankomma

på Kungl. Majit att förordna angående den omfattning, vari polisen

skulle vara verksam mot fientliga element.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttrycker ävenledes farhågor att genom realiserande

av de sakkunnigas förslag polisens vanliga verksamhet särskilt på

landsbygden komme att förryckas, något som kunde medföra olyckliga återverkningar.

Avstyrkande utlåtande föreligger vidare från t. f. polismästaren i Karlskrona.

I dennes yttrande vitsordas liksom i flertalet övriga utlåtanden

angelägenheten av att frågan örn polisens ställning i krig löses. Därvid betecknas

emellertid såsom viktigt, att polisen icke erhåller sådana uppgifter

att dess fortsatta verksamhet inom ett av fienden besatt område omöjliggöres

av ockupationsmakten under motivering att polisen tillhör de stridande trupperna.

Det syntes tveksamt, huruvida uniformerad polis verkligen av fienden

skulle erhålla tillåtelse att fullgöra några uppgifter inom ockuperat område.

Liknande synpunkter lia framförts av landsfogden i Blekinge län, poliskamrarna

i Karlskrona, Malmö och Hälsingborg samt Blekinge länsavdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler.

För övrigt ha i remissyttrandena kritiska anmärkningar riktats mot utformningen

av förslagen till kungörelse och instruktion. I detta sammanhang

bör nämnas, att räckvidden av begreppet »uniformerad polis» ansetts kunna

vålla tvekan och att klarare bestämmelser ansetts påkallade rörande militärens

rätt att begära bistånd av polispersonal ävensom rörande befälsförhållandena

vid gemensamt uppträdande av polis och militär. Vidare har från

flera håll framhållits, att polispersonalens ringa vapenutrustning i allmänhet

uteslöte en effektiv militär insats. Polisuniformen har på några håll ansetts

böra i krigstid kompletteras med militär armbindel.

Departementschefen.

Det moderna krigets totala karaktär medför, att alla tillgängliga medel på

ett annat sätt än tidigare måste uppbådas för att bekämpa fienden. Även

bakom den egentliga fronten måste stridshandlingar tillgripas, såsom mot

enstaka soldater, som släppas ned med fallskärm för att utöva skadegörelse,

eller mot avdelningar av fientliga luftlandnings- och fallskärmstrupper.

Jämväl motoriserade förband kunna befaras företaga raider långt bakom

själva krigsskådeplatsen.

Det är självfallet, att under krig jämväl polisen måste kunna utnyttjas så

effektivt som möjligt, även örn den härigenom kommer att erhålla uppgifter

som icke äro av rent polisiär natur. Att polisen har att ingripa t. ex. mot

förklädda sabotörer som tillhöra den fientliga krigsmakten får anses ställt

utom varje tvivel, men tvekan kan möjligen råda, vilka medel polisen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 347.

må använda mot uniformsklädda fiender. Även om vår polisorganisation ej

är av den storleksordningen, att den kan göra en större insats utöver de

rent polisiära uppgifterna, är det av betydelse att undanröja den tvekan som

kan föreligga i hithörande frågor. Härvid synes icke blott höra eftersträvas

klarhet om polisens ställning ur folkrättslig synpunkt. Det är också angeläget

att fastslå, vad staten äger fordra av polisen när en situation gör det

erforderligt att polisen användes för bekämpande av fienden. Av vikt är i

detta sammanhang även frågan örn polisens skyldighet att tjänstgöra utom

anställningsorten.

Såsom en grundläggande regel synes kunna stadgas, att envar befattningshavare

vid polisväsendet (polisman) — högre som lägre — är skyldig att under

krig deltaga i rikets försvar i den omfattning Konungen föreskriver. Det

torde alltså böra ankomma på Konungen att i administrativ ordning närmare

bestämma, i vad mån polisen skall vara skyldig att gripa till vapen

mot fallskärmshoppare, motorcykelpatruller m. fl. Vid utfärdandet av bestämmelser

härom måste givetvis iakttagas, att endast sådana befattningshavare

tagas i anspråk som med hänsyn till kunnighet i vapnens bruk och

övriga egenskaper kunna göra en effektiv insats.

Frånsett stats- och reservpolisen är — såsom förut anförts — polispersonalens

tjänstgöring regelmässigt knuten till det egna polisdistriktet. Polisen

bör emellertid, utan hinder av eljest gällande bestämmelser, vid krig kunna

tagas i anspråk för tjänstgöring även på annan ort. Behov av att beordra vederbörande

att tjänstgöra utanför distriktet kan under krig tänkas uppstå

främst i samband med evakuering inför ockupationshot. I kungl, brev till

länsstyrelserna den 5 mars 1943 (nr 335) angående vissa bestämmelser rörande

civila myndigheters verksamhet under krig har bl. a. föreskrivits, att

vissa myndigheter med exekutiv makt vid överhängande ockupationshot skola

lämna sina verksamhetsorter. Bland dessa myndigheter lia upptagits landsfiskaler.

Man torde böra utgå från att även annan polispersonal kommer att

lämna området. Örn polispersonalen dragés tillbaka, bör den givetvis kunna

beordras att tjänstgöra inom andra distrikt, där lämpliga arbetsuppgifter finnas.

Även eljest synes det under krigstid påkallat, att myndigheterna utan

hinder av hittills gällande inskränkningar kunna disponera polispersonalen

utom det egna distriktet. Med hänsyn till det anförda synes böra stadgas,

att polisman skall under krig vara skyldig att utan inskränkning tjänstgöra

utom det område för vilket han är anställd. Närmare bestämmelser härom

böra meddelas av Konungen.

Det torde vara lämpligt att uttryckligen angiva, att polisman, som i enlighet

med därom meddelade bestämmelser under krig deltager i rikets försvar,

tillhör krigsmakten. Härigenom undanröjes ali tvekan örn polisens befogenhet

att använda vapen mot uniformerade fiender. Självfallet skall polisen

själv iakttaga krigets lagar och bruk. Någon beteckning utöver polisuniform

lärer emellertid icke ur folkrättslig synpunkt behövas.

I fråga om befälsrätten över polisen vid deltagande i rikets försvar torde

några bestämmelser icke böra meddelas i lag. Erforderliga föreskrifter här
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 347.

11

örn utfärdas lämpligen av Kungl. Majit i statsrådet och i kommandoväg.

Man torde härvid böra uppmärksamma dels sådana situationer, då ett antal

polismän av militär befälhavare formligen rekvireras för försvarets behov,

och dels sådana fall, då polisen enligt meddelade instruktioner ingriper på

egen hand. I förra fallet böra polismännen i fråga regelmässigt ställas under

militärt befäl. Vad angår de militära myndigheternas rekvisitionsmöjlighet

kan denna givetvis icke göras ovillkorlig utan måste utformas med

hänsyn tagen till polisens egentliga uppgifter.

Polisman torde, när han deltager i rikets försvar, böra i straffrättsligt hänseende

vara jämställd med övrigt militärt befäl och manskap och alltså som

krigsman lyda under strafflagen för krigsmakten. Såsom förhållandet är med

hemvärnspersonalen, som ju likaledes är avsedd att endast vid uppkommande

behov fullgöra militär tjänstgöring, bör emellertid strafflagen för krigsmakten

äga tillämpning på polisman även i fråga om vissa förseelser som

begås annorledes än direkt under tjänstgöring för försvaret. I denna lag föreskrives

bl. a. i 61 §, att vad i 48—54 och 59 §§ finnes stadgat örn krigsmän

skall i tillämpliga delar gälla hemvärnspersonal, ändå att denna annars icke

skulle vara att hänföra till krigsmän. Av de nämnda lagrummen innehålla 48

—54 §§ straff för rymning och olovligt undanhållande samt för underlåten anmälan

efter frånvaro med laga förfall. 59 § stadgar straff för stympning m. m.

Med avseende å polisen torde lämpligen böra stadgas, att vad i strafflagen för

krigsmakten är föreskrivet om hemvärnspersonal skall äga motsvarande tilllämpning

på polisman, som enligt därom meddelad föreskrift skall deltaga

i rikets försvar.

Vad angår polispersonalens avlöning, pension med flera förmåner samt

kostnaderna för polisväsendet i övrigt är huvudregeln, att dessa kostnader

bestridas av vederbörande polisdistrikt. Polisdistrikt äger emellertid i viss utsträckning

rätt till gottgörelse av statsmedel för hithörande utgifter. I 15 §

5 mom. lagen om polisväsendet i riket stadgas, att om polisman i annat fall

än som avses i 1 och 4 mom. — vilka väsentligen gälla stats- och reservpolispersonal

— på grund av föreskrift i lagen tjänstgör utom anställningsområdet,

därigenom uppkommande särskilda kostnader samt lönen under

denna tjänstgöring skola helt bestridas av statsmedel. I 6 mom. föreskrives,

att örn befattningshavare vid polisväsendet skadats i tjänsten medan han på

grund av stadgande i polislagen tjänstgjort utom det område för vilket han

är anställd, skola av statsmedel gäldas alla de kostnader, som på grund av

skadan må åvila vederbörande landsting eller polisdistrikt. För nu ifrågavarande

tjänstgöring torde böra stadgas, att avlöning till polisman, vilken på

grund av föreskrift som meddelats enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen

deltager i rikets försvar eller tjänstgör på annan ort än där han är anställd,

skall bestridas av statsverket enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.

Föreskrift torde även böra meddelas, att statsverket skall vidkännas särskild

kostnad, som må uppkomma genom tjänstgöring varom nu är fråga,

ävensom kostnad, vilken i anledning av skada, som därunder drabbat polis
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 347.

mannen, må åvila vederbörande polisdistrikt. Som exempel på sådan kostnad

må nämnas läkar- och sjukvård samt, där döden följt, familjeunderstöd

åt efterlevande, begravningshjälp m. m.

Enligt 18 § lagen om polisväsendet kunna bestämmelser meddelas örn

särskild polisbevakning av viss egendom, antingen på statens eller på enskild

bekostnad. I den mån bevakningen har avseende på viktiga anläggningar t. ex.

hamnar, kraftverk eller fabriker har vakten i fråga i själva verket att under

krig fullgöra försvarsuppgifter av den art som förut nämnts. Han synes därför

i sin tjänstgöring böra anses tillhöra krigsmakten, såframt Konungen därom

förordnar. I samband med sådant förordnande bör angivas, vilka anläggningar

som avses. Strafflagen för krigsmakten torde även böra vara tillämplig

på sådan personal i den omfattning som förut angivits. Det är ju uppenbarligen

av största vikt t. ex. att personalen icke lämnar sin post, varför

straffbestämmelser såsom för militära vakter synas erforderliga.

Med avseende å polisens användning i krigstid kunna även andra spörsmål

uppstå än de som berörts i det föregående. Dessa torde emellertid kunna

regleras i administrativ ordning.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om polisens ställning under krig.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87

regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är lika lydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 347.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 oktober

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 24 september 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om polisens ställning under krig.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

K. Holmgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 347.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för försvars- och socialdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bergquist, lagrådets den 11 oktober 1943 avgivna utlåtande

över det till lagrådet den 24 september 1943 remitterade förslaget till

lag om polisens ställning under krig.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget, efter viss redaktionell jämkning, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:507 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition med förslag till lag om polisens ställning under krig. s. 4 i texten
  2. 1LU 1943:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om polisens ställning under krig. s. 1 i texten