Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 december 1950 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt, m. m

1943-10-08 · 85 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:351, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 december 1950 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

1

Nr 351.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen

den 13 december 1950 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt,

m. m.; given Stockholms slott den 8 oktober

1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 december

1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt;

2) förordning om viss ändring i den vid förordningen den 25 maj 1941

(nr 252) angående skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande

vissa varor fogade varuförteckningen; samt

3) förordning angående beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa

skodon med bottnar av trä.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 351.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. samt anvisningarna till 4 § förordningen

den 13 december 1940 örn allmän omsättningsskatt1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att förordningen från och med

överskriften före 7 § till bestämmelserna angående förordningens ikraftträdande

skall hava den lydelse, som av det följande framgår.

4 §•

1 mom. Skattepliktig omsättning---till bestämmelseorten.

Vederlag enligt a) inräknas i den skattepliktiga omsättningen för den månad,

varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige

till godo; dock äger länsstyrelsen på framställning av skattskyldig medgiva,

att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga

grunder.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning i rörelse må, såvitt länsstyrelsen

icke finner hinder därför möta, den skattskyldiges försäljning eller uttag av

viss vara eller visst slag av varor angivas med ledning av hans inköp av samma

varor på sätt av anvisningarna närmare framgår. Skattskyldig, som önskar

begagna denna beräkningsmetod, har att därom göra anmälan till länsstyrelsen.

Kontrollföreskrifter.

7 §•

Kontrollen över den allmänna omsättningsskatten utövas av länsstyrelsen.

Taxeringsintendenten samt, efter förordnande av länsstyrelsen, annan där

anställd tjänsteman, som har att bereda eller handlägga ärenden angående

allmän omsättningsskatt, är berättigad att under sedvanlig arbetstid vinna

tillträde till kontors- och andra lokaler för rörelse eller annan verksamhet, där

uppgifter av betydelse för kontrollen kunna inhämtas.

8 §■

1 mom. Skattskyldig, som enligt lag är pliktig föra handelsböcker, skall

ordna sin bokföring på sådant sätt, att den möjliggör kontroll över den allmänna

omsättningsskatten. Annan skattskyldig skall i fråga om rörelse dag

1 Senaste lydelse, se beträffande 18 och 19 §§ 1941: 972 samt beträffande 25 § och 26 § 1 mom.

1943: 328.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

3

för dag föra anteckningar angående inkomster och utgifter saint vid räkenskapsårets

utgång upprätta förteckning över varulager och fordringar. Vad

i bokföringslagen är stadgat rörande förvaring av handelsbok m. m. skall

äga motsvarande tillämpning beträffande anteckningar och förteckningar,

som nu sagts, jämte tillhörande handlingar.

2 mom. Efter anmaning av taxeringsintendent är skattskyldig pliktig att

tillhandahålla länsstyrelsen eller tjänsteman, som i 7 § andra stycket avses,

förda handelsböcker och anteckningar jämte tillhörande handlingar för

granskning ävensom att i den omfattning, som i anmaningen angivits, skriftligen

meddela för bedömande av hans egen skattskyldighet erforderliga upplysningar.

I fråga örn granskning av handelsböcker m. m., skall vad i 79 § 3 mom.

taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Skattskyldig skall senast den 20 i varje månad till länsstyrelsen i det län,

inom vilket han under det löpande kalenderåret taxeras enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, avlämna uppgift (huvuduppgift)

rörande den skattepliktiga omsättningen under nästföregående kalendermånad

samt grunderna för omsättningens beräknande. Har omsättningen

beräknats på sätt i 4 § 1 mom. tredje stycket sägs, skall den skattskyldige

därjämte inom två månader efter räkenskapsårets utgång lämna särskild

uppgift (tilläggsuppgift) avseende den skattepliktiga omsättningen under räkenskapsåret.

Länsstyrelsen äger på framställning medgiva, att i stället för uppgifter enligt

första stycket må inom den tid efter räkenskapsårets utgång, som länsstyrelsen

bestämmer, avlämnas allenast uppgift avseende hela räkenskapsåret.

Sådant medgivande må lämnas endast den, vars skattepliktiga omsättning

för året kan antagas icke överstiga 3,000 kronor.

För varje förvärvsverksamhet, som är att anse såsom självständig rörelse

(särskild förvärvskälla), skall särskild uppgift lämnas.

Uppgift skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

Belopp, som avse beräkningen av den skattepliktiga omsättningen, skola utföras

i jämna krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

10 §.

Enahanda skyldighet att för granskning tillhandahålla handelsböcker och

handlingar, som i 8 § 2 mom. stadgas för skattskyldig, åligger jämväl annan,

hos vilken uppgifter av betydelse för kontrollen över den allmänna omsättningsskatten

kunna inhämtas.

Rörelseidkare är efter anmaning av taxeringsintendent pliktig att med angivande

av mängd och pris lämna skriftlig uppgift å de varor, som han under

viss tid sålt till eller köpt av namngiven näringsidkare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 351.

11 §.

Taxeringsnämnd skall i den ordning Konungen bestämmer tillhandahålla

länsstyrelsen uppgifter, som kunna hava betydelse för kontrollen över den

allmänna omsättningsskatten.

12 §.

Tjänsteman, som i 7 § andra stycket avses, är berättigad att taga del av

deklaration, som skattskyldig avgivit till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet.

13 §.

Hos länsstyrelsen skall föras register över skattskyldiga inom länet (omsättningsskatteregister).

I registret skall anteckning ske om påförda och inbetalda skattebelopp, örn

vidtagna åtgärder i beskattningsärenden samt örn förhållanden i övrigt, som

finnas vara av betydelse för kontrollen.

14 §.

Länsstyrelsen ävensom ordförande i taxeringsnämnd bör, i den utsträckning

så kan $ke, tillhandagå skattskyldig med upplysningar beträffande honom

åliggande uppgiftsskyldighet.

Taxering till allmän omsättningsskatt m. m.

15 §.

Taxering till allmän omsättningsskatt skall avse räkenskapsår och verkställas

av länsstyrelsen.

Skattepliktig omsättning beräknas och taxeras särskilt för varje förvärvskälla.

16 §.

Skattskyldig taxeras till allmän omsättningsskatt i det län, inom vilket han

för inkomst under räkenskapsåret skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Eftertaxering, som i 25 § omförmäles, skall ske i det län, där taxeringen

bort verkställas, örn den skett i rätt tid.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo.

17 §■

Skall taxeringen verkställas i annat län än det, där den skattskyldiges

uppgifter enligt 9 § avlämnats, skola uppgifterna och övriga handlingar av betydelse

för den blivande taxeringen jämte erforderliga meddelanden ur omsättningsskatteregistret

översändas till länsstyrelsen i förstnämnda län.

18 §.

Taxeringen verkställes så snart ske kan efter det frågan om den skattskyldiges

taxering för inkomst under räkenskapsåret blivit avgjord av prövnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

5

nämnden, dock att, där frågan av nämnden avgjorts under taxeringsåret,

taxeringen till allmän omsättningsskatt skall ske senast den 31 december

sagda år.

19 §.

För varje län skall föras särskild längd över taxeringen till allmän omsättningsskatt

(omsättningsskattelångd). Formulär till längden fastställes av

Kungl. Majit.

20 §.

Har skattskyldig taxerats för högre skattepliktig omsättning än han för

räkenskapsåret enligt 9 § eller eljest till länsstyrelsen uppgivit, åligger det

länsstyrelsen att ofördröjligen i rekommenderat brev med mottagningsbevis

underrätta den skattskyldige om avvikelsen och skälen därför. Underrättelsen

skall tillika innefatta upplysning om vad den, som icke åtnöjes med länsstyrelsens

beslut, har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet. En avskrift

av underrättelsen skall biläggas handlingarna i ärendet.

21 §.

1 mom. över länsstyrelses beslut rörande taxering till allmän omsättningsskatt

må besvär anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten och den

skattskyldige. Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen

av taxeringsintendenten sist före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då

länsstyrelsens beslut meddelades, samt av den skattskyldige sist före klockan

tolv å sextionde dagen efter den, då han av beslutet erhöll del.

Försummas något av vad nu föreskrivits, upptagas besvären icke till prövning;

dock må den omständigheten, att besvär ingivits direkt till kammarrätten

icke utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, örn de dit

ingivits före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten

omedelbart överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse för

vidare behandling enligt 2 mom.

2 mom. Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit,

foga såväl utdrag av omsättningsskattelängd, såvitt den överklagade

taxeringen angår, som ock övriga till ärendet hörande handlingar. Sedan

därefter förklaringar över besvären och, om förklaringarna därtill föranleda,

påminnelser infordrats från vederbörande, överlämnas handlingarna till

kammarrätten. Därvid skall tillika uppgivas, huruvida frågan om den skattskyldiges

taxering för inkomst under tid, som avses i besvären, dragits under

kammarrättens prövning.

22 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande taxering

till allmän omsättningsskatt, äger att däri hos Kungl. Majit söka ändring

genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning,

skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då klaganden av

utslaget erhållit del, ingivas till finansdepartementet tillika ined bevis om

dagen för utslagets delfående.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

23 §.

Om kammarrätten eller Kungl. Maj :t vid prövning av anförda besvär i mål

rörande taxering till allmän omsättningsskatt befriar någon från taxering

på den grund, att annan person i stället bort taxeras, må kammarrätten eller

Kungl. Majit efter vederbörandes hörande överflytta taxeringen å denne.

24 §.

Besvär, varom i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande handlingar

kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

Eftertaxering.

25 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering till allmän omsättningsskatt, lämnat oriktigt meddelande, eller har

han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till allmän omsättningsskatt

eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han

eftertaxeras till allmän omsättningsskatt att utgå med det belopp, som genom

berörda förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, må taxering dock icke

ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven för registrering.

Uppbörd.

26 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av huvuduppgift eller uppgift,

som i 9 § andra stycket avses, inbetala den skatt, som belöper å den

uppgivna skattepliktiga omsättningen.

Utvisar tilläggsuppgift, att skatt belöper å den skattepliktiga omsättningen

under räkenskapsåret till högre belopp än som tidigare erlagts, skall felande

belopp inbetalas, då tilläggsuppgiften lämnas.

Inbetalning sker genom insättning å länsstyrelsens postgirokonto.

27 §.

Försummar skattskyldig att inbetala skatt, som det enligt 26 § åligger honom

att erlägga, skall oguldet belopp uppdebiteras och indrivas.

Finnes eljest, innan taxering för räkenskapsåret skett, att skattskyldig för

någon redovisningsperiod underlåtit att erlägga allmän omsättningsskatt eller

erlagt sådan skatt med för lågt belopp, må taxeringsintendenten förelägga

den skattskyldige att inom viss tid, ej understigande tio dagar, inbetala det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3-51.

7

felande skattebeloppet. Efterkommer den skattskyldige icke föreläggandet,

och inkommer han ej heller inom den föreskrivna tiden med erinran mot

föreläggandet, skall det felande beloppet uppdebiteras och indrivas. Inkommer

den skattskyldige inom sagda tid med erinran, skall ärendet hänskjutas

till länsstyrelsen, som prövar huruvida föreläggandet skall lända till efterrättelse.

Innebär länsstyrelsens beslut, att infordrade beloppet skall helt eller

delvis erläggas, skall beloppet, örn detsamma icke kan antagas inflyta

i annan ordning, uppdebiteras och indrivas.

över länsstyrelsens beslut i ärende, som i andra stycket sägs, må talan

icke föras.

28 §.

Där allmän omsättningsskatt på grund av taxering skall utgå med högre

belopp, än det ålegat den skattskyklige att jämlikt 26 § eller 27 § andra

stycket inbetala, skall överskjutande belopp erläggas i den ordning Kungl.

Majit bestämmer.

Uppgår ej överskjutande beloppet eller detta belopp jämte annat samtidigt

debiterat belopp till en krona, må länsstyrelsen förordna örn avkortning.

Har skattskyldig inbetalat allmän omsättningsskatt med högre belopp än

enligt den fastställda taxeringen skolat erläggas, ankommer det på länsstyrelsen

att snarast möjligt utan särskild ansökan föranstalta om restitution.

Centrala omsättningsskattenäirmden.

29 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala omsättningsskattenämnden)

med uppgift att

dels, efter framställning från skattskyldig eller när anledning därtill eljest

uppkommer, meddela bindande förklaring beträffande frågan, huruvida viss

vara eller visst slag av varor skall i beskattningshänseende hänföras till butikshandelsvaror

eller ej, samt beträffande frågan, huruvida viss vara är att

hänföra till något av de i 2 § 1 mom. a) eller b) angivna varuslagen,

dels, efter framställning från kammarrätten eller länsstyrelse, avgiva yttranden

i ärenden rörande allmän omsättningsskatt,

dels ock, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

till föreskrifter rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot idses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när tre medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, 111 § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar

gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

30 §.

Ordförande och ledamöter i den centrala omsättningsskattenämnden samt

hos nämnden anställda tjänstemän äga rätt att taga del av uppgift, som avgivits

till ledning för beräkningen av allmän omsättningsskatt, ävensom i förekommande

fall av deklaration, som skattskyldig avgivit till ledning för egen

taxering för inkomst eller förmögenhet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

31 §.

Underlåter någon att fullgöra vad honom enligt 8, 9 eller 10 § åligger, bote

högst trehundra kronor, och förelägge länsstyrelsen honom lämpligt vite.

32 §.

Örn ansvar i vissa fall för den, som vid meddelande av upplysning jämlikt

8 § 2 mom. eller vid lämnande av uppgift, varom i 9 § förmäles, lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

33 §.

Den, som jämlikt stadgande i denna förordning erhållit del av uppgift

enligt 8, 9 eller 10 § eller av deklaration, som skattskyldig avgivit till ledning

för egen taxering för inkomst eller förmögenhet, må ej i vidare mån än hans

tjänsteutövning fordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

Ej heller må den, som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt

denna förordning, i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot

straffes, där han ej för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel,

med dagsböter eller fängelse högst sex månader.

34 §.

1 mom. Förseelse, som avses i 31 §, må åtalas, förutom vid laga domstol

i brottmål, vid den rätt, där den felande skall svara i tvistemål i allmänhet.

2 mom. Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla

kronan.

Särskilda bestämmelser.

35 §.

För allmän omsättningsskatt, som påförts avliden person eller oskift dödsbo

efter honom, svarar dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är

boet skiftat, svarar bodelägare icke för mera än vad av skatten på hans lott

belöper och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351. 9

36 §.

I denna förordning förstås nied län jämväl Stockholms stad samt med länsstyrelse

jämväl Överståthållarämbetet. Vad i förordningen stadgas beträffande

taxeringsintendent skall ifråga örn Stockholms stad gälla uppbördsintendenten

vid överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden.

37 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944, dock att i fråga om

besvär över 1943 och tidigare års taxeringar äldre bestämmelser fortfarande

skola gälla.

Anvisningar

till 4 §.

1. Att märka — — — vid inkomstbeskattningen.

2. Den i 4 § tredje stycket angivna beräkningsmetoden — den s. k. indirekta

metoden — innebär, att under viss redovisningsperiod inköpta varor

upptagas till det vid inköpstillfället (inköpsfakturans ankomstdatum) gällande

försäljningspriset och redovisas såsom försålda under samma period. Metoden

förutsätter, att den sålunda beräknade omsättningen vid räkenskapsårets

utgång justeras, så att den verkliga försäljningen (jämte uttagen) erhålles.

Härvid skall hänsyn tagas till lagret av ifrågavarande varor vid räkenskapsårets

början och slut samt till den omständigheten, att en del varor varit

underkastade s. k. svinn (viktlättnad, felvägning, felmätning o. dyl.). Förekommer

kreditförsäljning måste även beaktas dels varufordringarnas storlek

vid räkenskapsårets början och slut dels ock under året uppkommen förlust

å sådana fordringar. Därest prisändringar förekommit under en redovisningsperiod,

skall omräkning äga rum i redovisningen för samma period.

Säljas varor till lägre priser än de beräknade försäljningspriserna eller förekomma

returer till leverantörer, skall likaledes omräkning med beaktande

härav äga rum vid redovisningen för perioden. Nu angivna justeringar behöva

dock ej vidtagas, där de inträdda förändringarna i lager, fordringar etc.

äro förhållandevis obetydliga.

Den indirekta redovisningsmetoden må företrädesvis användas i fråga

om försäljning och uttag av varor, vilka enligt 2 § 1 mom. a) och b) äro

skattefria.

Försäljning och uttag av varor, som icke äro butikshandelsvaror och som

ej heller avses i 1 § d), må beräknas efter indirekt metod, där försäljningen

och uttagen äro av ringa omfattning. Denna metod kan .sålunda komma till

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

användning vid redovisningen för en lanthandlares försäljning (i ringa utsträckning)

av byggnadsmaterialier.

Försäljning och uttag av skattepliktiga varor må beräknas efter indirekt

metod i sådana fall, då försäljningen och uttagen utgöra en relativt obetydlig

del av totala omsättningen. Såsom exempel härpå kan nämnas försäljning

av skattepliktiga varor i en mjölkaffär och försäljning i en manufakturaffär

av väskor, vilka äro underkastade skärpt omsättningsskatt.

3. Den i----av skatteplikt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 351.

11

Förslag

till

förordning om viss ändring i den vid förordningen den 25 maj

1941 (nr 252) angående skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten

beträffande vissa varor fogade varuförteckningen.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 angående

skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor

fogade varuförteckningen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Statistiskt nr

Varuslag

Skattesats,

procent av den

skattepliktiga

omsättningen

999, 1000

Mattor, ej särskilt nämnda, även försedda med

sömnadsarbete eller fransar:

innehållande silke ......................

20

1001—1002: 2

helt eller delvis av ull eller andra djur-

hår, utan inblandning av silke, knutna,

dock icke där antalet knutar per kvadrat- meter uppgår till högst 25,000 .........

20

ur 1185: 1

Skodon:

av lackerade —--eller fiskskinn.......

20

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1943: 478.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Förslag

till

förordning angående beräkningen av allmän omsättningsskatt

för vissa skodon med bottnar av trä.

Härigenom förordnas, att vid tillämpning av förordningen den 25 maj

1941 (nr 252) angående skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten

beträffande vissa varor skola från de slag av skodon, beträffande vilka allmän

omsättningsskatt jämlikt nämnda förordning skall utgå med högre

skattesats än fem procent, undantagas sådana skodon med bottnar av trä,

som enligt gällande bestämmelser angående reglering av handeln med och

förbrukningen pv läder och skodon m. m. må fritt försäljas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 oktober

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehfsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet fråga rörande kontrollen

över den allmänna omsättningsskatten, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I proposition nr 267 till innevarande års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag till omläggning av pälsvarubeskattningen, innebärande att den skärpta

omsättningsskatten beträffande pälsvaror upphävdes och ersattes med en särskild

skatt. Såsom jag vid min anmälan av ärendet inför Kungl. Majit framhållit,

togs initiativet till nämnda omläggning från näringsidkarehåll genom

en framställning till Kungl. Maj:t den 12 januari 1942. I framställningen

gjordes gällande, att handeln med pälsvaror på grund av den höga beskattningen

sökt sig andra vägar än de normala till skada för såväl statens fiskaliska

intresse som för de lojala företagarna inom pälsvarubranschen och

hemställdes därför, att i stället för den skärpta omsättningsskatten en särskild

beskattningsform i enlighet med ett i framställningen framlagt förslag

måtte införas för pälsvarornas del.

över berörda framställning inhämtades yttranden från ett flertal myndigheter,

däribland kontrollstyrelsen och centrala omsättningsskattenämnden.

I de flesta yttrandena vitsordades visserligen, att den skärpta omsättningsskatten

medfört avsevärda olägenheter för de lojala företagarna inom pälsvarubranschen.

Då emellertid olika erinringar kunde riktas mot det ifrågasatta

beskattningssystemet, förordades i stället för genomförandet av detta

system ökad kontroll över omsättningsskattens utgörande, vartill icke allenast

förhållandena inom pälsvarubranschen ansåges giva anledning.

Kontrollstyrelsen framhöll i sitt yttrande bl. a., att styrelsen vid handhavandet

av olika konsumtionsbeskattningar funnit avläggandet av oförmodade

kontrollbesök hos de skattskyldiga vara av stor betydelse icke en
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij:ts proposition nr 351-

dast genom den tillsyn, som då kunde äga rum över deklarationspliktens

riktiga fullgörande, utan även genom det stöd för skattemoralen överhuvud

taget, som en dylik anordning innebure. För utövandet av en sådan kontroll

vore enligt styrelsens erfarenhet ingalunda nödvändigt att äga tillgång till

personal, som i sin helhet ägde högre kompetens för bokföringsgranskning.

Det kunde icke råda tvivel om att kostnaderna för en intensifierad kontroll

komme att mer än väl uppvägas av ökade skatteintäkter samtidigt som bättre

möjligheter ernåddes att förebygga de tendenser till osunda konkurrensförhållanden

inom affärslivet, som skattesvek å detta område medförde.

Även centrala omsättningsskattenämnden ansåg, att mycket kunde vinnas

genom införande av en mera fortlöpande kontroll efter de av kontrollstyrelsen

uppdragna linjerna. I enlighet härmed borde enligt nämndens förmenande

hos varje länsstyrelse anställas ett lämpligt antal kontrollanter, vilkas

verksamhet till en början borde ägnas åt pälshandeln och de övriga branscher,

där skärpt omsättningsskatt förekomme, för att sedermera inställas

på kontroll även över den vanliga omsättningsskattens rätta erläggande. En

förutsättning för att ett sådant system skulle fungera tillfredsställande vore

givetvis, att kontrollanterna utrustades med erforderliga befogenheter. I detta

avseende kunde motsvarande bestämmelser i förordningen örn varuskatt

tjäna som förebild.

För egen del blev jag visserligen övertygad om att de av pälsvarubranschens

representanter framförda klagomålen voro befogade. Emellertid kunde

jag — även bortsett från de erinringar, som gjorts mot den ifrågasatta

nya anordningen för beskattning av pälsvaror — icke undgå att känna tvekan

om lämpligheten av att utbryta enbart dessa varor ur gällande system

för omsättningsskattens uttagande. Däremot fann jag angeläget att utan

dröjsmål undersöktes på vad sätt en intensifierad kontroll skulle kunna anordnas

till vinnande av förbättring i rådande förhållanden såväl inom pälsvarubranschen

som i övrigt inom omsättningsskatteförordningens tillämplighetsområde.

Jag hemställde i anledning härav hos Kungl. Maj:t om bemyndigande

att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet

biträda med en dylik undersökning.

Vid anmälan av ärendet inför Kungl. Maj:t framhöll jag, att det i förevarande

sammanhang funnes anledning att beröra även ett med den allmänna

omsättningsskatten förknippat spörsmål av mera vidsträckt innebörd. Vid införande

av denna beskattningsform hade diskuterats, huruvida taxeringen

till allmän omsättningsskatt borde anförtros åt beskattningsnämnderna vid

den årliga taxeringen eller åt länsstyrelserna. Statsmakternas beslut hade inneburit,

att förstnämnda alternativ valdes. Sedan detta system för första

gången tillämpats vid 1942 års taxering, finge skäl anses föreligga att upptaga

till omprövning, vilketdera av de förut angivna alternativen för taxering

till allmän omsättningsskatt som kunde anses mest tillfredsställande. Jämväl

detta spörsmål borde enligt min mening bli föremål för närmare undersökning

genom de sakkunniga.

Sedan Kungl. Maj:t den 5 juni 1942 lämnat mig det begärda bemyndiga!!-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

15

det tillkallade jag fem sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet

biträda med utredning rörande kontrollen över den allmänna omsättningsskattens

utgörande ävensom rörande taxeringen till sådan skatt. De sakkunniga

voro landskamreraren Alarik Wigert, byråchefen i kontrollstyrelsen

Sven Almgren, t. f. byråchefen därstädes Gösta Karnell, t. f. häradsskrivaren

Aldor Lidén samt revisionschefen Erik Wingård.

De sakkunniga, som i första hand upptogo till behandling spörsmål örn

åstadkommande av en intensifierad kontroll över den allmänna omsättningsskattens

utgörande, avgåvo den 7 oktober 1942 en promemoria angående

vissa åtgärder för förbättring av kontrollen över redovisningen av skärpt

omsättningsskatt samt angående utökning av personalen vid länsstyrelsernas

omsättningsskatteavdelningar m. m.

Till de förslag rörande kontrollen över redovisningen av skärpt omsättningsskatt,

som framlagts i promemorian, har Kungl. Majit tagit ställning

vid framläggandet av propositionen rörande pälsvarubeskattningen. Övriga

i promemorian behandlade frågor ha varit föremål för fortsatt utredning av

de sakkunniga, vilka den 28 januari 1943 avgåvo slutligt betänkande i ämnet.

Betänkandet innefattar — förutom förslag till vissa föreskrifter av beskaffenhet

att böra utfärdas i administrativ ordning — förslag till ändring

i förordningen örn allmän omsättningsskatt, vilket torde få såsom Bilaga A

fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, centrala omsättningsskattenämnden,

allmänna lönenämnden, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i samtliga län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, föreningen

Sveriges taxeringsrevisorer samt föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden

av Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa

förbundet samt Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg

och Skånes handelskammare.

Härefter har de sakkunnigas förslag underkastats en överarbetning inom

finansdepartementet, varvid åtskilliga i yttrandena framförda synpunkter

vunnit beaktande. Såsom resultat av överarbetningen föreligger nu ett förslag

till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt. I

I detta sammanhang torde jag få nämna, att vissa frågor rörande omsättningsbeskattningens

utformning i materiellt avseende varit föremål för behandling

vid innevarande års riksdag. I de likalydande motionerna nr 122

i första kammaren av herrar Sylwan och Velander och nr 174 i andra kammaren

av herr Henriksson har sålunda hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning med förslag till sådana

tillägg och ändringar i lagstiftningen örn allmän omsättningsskatt, att nu

rådande osäkerhet och ojämnhet i tillämpningen av nämnda lagstiftning undanröjdes.

De ändringar och tillägg, som åsyftas i motionerna, avse dels

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

gränsdragningen mellan begreppen butikshandelsvaror och icke-butikshandelsvaror,

dels bestämmandet av den subjektiva skattskyldigheten främst

vid s. k. bortlämningsarbeten samt vid arbeten innefattande såväl reparation

som nytillverkning dels ock vissa mera speciella områden av beskattningen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande i ämnet (nr 44) har bevillningsutskottet

erinrat om att det av omsättningsskattesakkunniga i januari 1943

framlagda förslaget ännu vore under övervägande inom finansdepartementet,

samt förklarat, att utskottet med hänsyn härtill ansåge anledning icke föreligga

att för det dåvarande hos Kungl. Maj:t hemställa örn utredning i de

av motionärerna avsedda frågorna. Utskottet har emellertid uttalat, att då

sagda spörsmål vore av sådan art, att desamma syntes påkalla uppmärksamhet,

utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t vid den fortsatta behandlingen av

nyssnämnda förslag toge hänsyn till de i motionerna framförda synpunkterna

i den mån så befunnes böra ske.

De i motionerna berörda frågorna avse delvis centrala delar av omsättningsskattelagstiftningen,

om vilkas utformning starkt delade meningar råda.

Vissa av frågorna ha tidigare varit föremål för utredning inom departementet

utan att någon tillfredsställande lösning kunnat finnas. Själv är jag icke för

närvarande beredd att taga ställning till ifrågavarande spörsmål, vilka icke

äga sådant närmare samband med de sakkunnigas förslag, att de böra upptagas

till avgörande samtidigt med dessa. Frågorna skola emellertid bliva

föremål för fortsatt uppmärksamhet inom departementet.

Däremot har jag för avsikt att nu upptaga till behandling — förutom de

frågor, som innefattas i nyssnämnda författningsförslag — två särskilda

frågor, som angå den skärpta omsättningsskatten för vissa slag av mattor

och skodon.

Beskattningsförfarandet.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) arn allmän omsättningsskatt

har fastställandet av den subjektiva skattskyldigheten anknutits

till den vanliga inkomsttaxeringen. Vissa förberedande åtgärder härför ankomma

på länsstyrelserna, som även ålagts att utöva viss kontroll över skattens

erläggande. I 7 § omsättningsskatteförordningen stadgas sålunda, att

skattskyldig senast den 15 i varje månad skall till länsstyrelsen i det län,

där hans hemortskommun för det löpande taxeringsåret är belägen, avlämna

uppgift å fastställt formulär rörande den skattepliktiga omsättningen under

nästföregående kalendermånad samt grunderna för omsättningens beräknande.

Vissa skattskyldiga kunna dock av länsstyrelsen erhålla tillstånd att

avlämna årsuppgift i stället för månadsuppgifter. Enligt 8 § omsättningsskatteförordningen

skall skattskyldig samtidigt med avlämnandet av uppgift

enligt 7 § inbetala den skatt, som belöper å den uppgivna skattepliktiga

omsättningen.

I 1 § kungörelsen den 14 november 1941 (nr 876) med vissa tillämpnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

17

föreskrifter till förordningen om allmän omsättningsskatt stadgas, att länsstyrelsen

skall övervaka att uppgifter enligt 7 § omsättningsskatteförordningen

inkomma från samtliga skattskyldiga i länet, för vilket ändamål upplysningar

böra inhämtas från andra myndigheter ävensom från sammanslutningar

av näringsidkare. Uppgifterna skola enligt 2 § tillämpningskungörelsen

av länsstyrelsen utan dröjsmål underkastas förberedande granskning.

Därvid skall kontrolleras, huruvida uppgifterna äro riktigt uppställda, rätt

räknade och, såvitt kan bedömas, fullständiga samt rättelse verkställas i fråga

om uppenbara felaktigheter. De till länsstyrelsen gjorda skatteinbetalningarna

äro emellertid icke definitiva. De avlämnade uppgifterna skola nämligen

ej slutligt prövas av länsstyrelsen utan därmed skall anstå till dess taxering

efter beskattningsårets utgång äger rum.

Taxering till allmän omsättningsskatt skall enligt 10 § omsättningsskatteförordningen

avse beskattningsår och verkställas av vederbörande beskattningsnämnder

vid den årliga taxeringen. Den skattepliktiga omsättningen

beräknas och taxeras särskilt för varje förvärvskälla. I 11 § stadgas, att

taxeringen skall ske i den skattskyldiges hemortskommun, oavsett var förvärvskällan

varit''belägen. Ifrågakommer eftertaxering skall den ske där taxeringen

bort ske, om den verkställts i rätt tid.

Enligt 13 § omsättningsskatteförordningen skall länsstyrelsen till ledning

för taxeringen sammanföra de under beskattningsåret avgivna uppgifterna

samt överlämna desamma till ordföranden i den taxeringsnämnd, som har

att verkställa taxering av den skattskyldige för beskattningsåret. Skall taxeringen

ske inom annat län, skola dock uppgifterna överlämnas till länsstyrelsen

i sistnämnda län för vidare befordran till vederbörande taxeringsnämnds

ordförande.

Skattskyldig, som inbetalar skatt månadsvis, är icke författningsenligt pliktig

att avlämna någon sammanfattande årsuppgift. Vid omsättningsskatteförordningens

tillkomst förutsattes nämligen, att de månatliga uppgifterna

skulle var för sig vara så korrekta, att en dylik sammanfattande årsuppgift

vore onödig. Efter förordningens ikraftträdande har emellertid i praxis tillåtits,

att omsättningen delvis redovisades med ledning av gjorda inköp, s. k.

indirekt redov.isningsmetod. Vid användande av denna metod har den skattskyldige

efter beskattningsårets utgång måst avlämna vissa justeringsuppgifter.

1942 års taxering till allmän omsättningsskatt.

Rörande 1942 års taxering till allmän omsättningsskatt lia de sakkunniga

införskaffat ett omfattande siffermaterial, av vilket framgår bl. a. följande.

Enligt de skattskyldigas egna uppgifter till länsstyrelserna uppgick deras till

5 procent skattepliktiga omsättning under det beskattningsår, som senast förflutit

före den 1 mars 1942, lill 4,447.2 miljoner kronor. Taxeringsnämnderna

fastställde den skattepliktiga omsättningen till 4,498.7 miljoner kronor,

innebärande en ökning med omkring 51 miljoner kronor. I procent av upp
Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 351. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

given skattepliktig omsättning utgjorde höjningen 1.2. Prövningsnämnderna

vidtogo därpå höjningar och sänkningar, vilka resulterade i en nettominskning

med 6.6 miljoner kronor, varför den vid 1942 års taxering fastställda

skattepliktiga omsättningen kunde angivas till omkring 4,492 miljoner kronor.

Härå belöpande omsättningsskatt utgjorde 225 miljoner kronor.

Till skärpt omsättningsskatt hade de skattskyldiga uppgivit en skattepliktig

omsättning av 34.8 miljoner kronor. Genom taxeringsnämndernas beslut

höjdes detta belopp till omkring 35.2 miljoner kronor eller med omkring 1 procent.

Prövningsnämndernas höjningar och sänkningar medförde en nettoökning

med omkring en halv miljon kronor, varför den omsättning varå

skärpt omsättningsskatt skulle utgöras uppgick till omkring 35.7 miljoner

kronor. Utöver vanlig omsättningsskatt efter 5 procent belöpte å sistnämnda

belopp skärpt omsättningsskatt efter 15 procent med omkring 5.3 miljoner

kronor.

Beträffande den skattepliktiga omsättningens fördelning å de olika länen

samt fördelningen å taxeringsdistrikt av antalet till allmän omsättningsskatt

taxerade personer ha de sakkunniga gjort vissa sammanställningar, vilka torde

få bifogas- statsrådsprotokollet i förevarande ärende- (Bilagorna B, C

och D).

Rörande härefter taxerings- och prövningsnämndernas befattning med den

allmänna omsättningsskatten torde ytterligare följande siffror få anföras.

Inom 411 taxeringsdistrikt hade samtliga skattskyldigas uppgifter godtagits.

Inom 1,824 distrikt hade granskningen resulterat i höjning och inom 152 distrikt

i sänkning av uppgivna omsättningssummor. Inom 975 av de taxeringsdistrikt,

där höjningar förekommit, hade dessa uppgått till högst 2 procent

av uppgiven skattepliktig omsättning. Antalet fall där prövningsnämnderna

verkställt höjningar och sänkningar uppgick i hela riket till 9,943 respektive

4,820, motsvarande 6.5 respektive 3.2 procent av hela antalet taxerade personer.

I fråga örn de av prövningsnämnderna vidtagna ändringarna lia de sakkunniga

uppgivit, att höjningarna kunde antagas i regel ha tillkommit på

yrkande av landskamrerare och väsentligen vara grundade på rapporter över

bokföringsgranskningar. Sänkningarna hänförde sig enligt vad de sakkunniga

inhämtat i stor utsträckning till beslutade rättelser av rena feltaxeringar från

taxeringsnämndernas sida. Icke sällan hade sålunda förekommit, att taxeringsnämnderna

taxerat varje delägare i ett handelsbolag för bolagets hela

omsättning elfer förbisett, att vissa rörelseidkares taxeringar bort avse räkenskapsår

i stället för kalenderår.

Jämväl rörande de av taxerings- och prövningsnämnderna vidtagna ändringarna

i uppgifterna örn skattepliktig omsättning ha de sakkunniga gjort

vissa sammanställningar, vilka torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag. (Bilagorna E och F.)

Utöver förenämnda siffermaterial ha de sakkunniga från länsstyrelserna

inhämtat uppgifter om deras åsikter rörande 1942 års taxering till omsättningsskatt

och dess inverkan å inkomsttaxeringsarbetet. Enligt de erhållna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

19

uppgifterna hade taxeringsnämndsordförandena i stor utsträckning saknat tid

och förutsättningar att kontrollera omsättningsskatten. Inom länsstyrelserna

hade under beskattningsåret kontroll över riktigheten av inkomna uppgifter

kunnat utövas endast i begränsad omfattning och det efterföljande förfarandet

hos taxeringsnämnderna hade förmodligen på många håll inskränkt sig

till en registrering av uppgifterna i omsättningsskattelängden. Åtskilliga länsstyrelse!''

hade vidare inberättat, att ett flertal nämnder låtit anstå med

granskningen av omsättningsskatteuppgifterna till dess taxeringsarbetet i övrigt

i det närmaste avslutats. De kontrollmöjligheter för inkomsttaxering av

rörelseidkare, som omsättningsskatteuppgifterna kunnat giva, hade då icke

utnyttjats i avsedd utsträckning. De flesta länsstyrelser hade vitsordat, att

i de fall, där omsättningsskattetaxeringen ägnats tillbörligt intresse, den varit

till avsevärt gagn för inkomsttaxeringen av rörelseidkare. En del länsstyrelser

hade framhållit, att inkomstdeklarationerna varit värdefulla för omsättningsskattetaxeringen.

Under hänvisning till såväl det införskaffade siffermaterialet som till länsstyrelsernas

yttranden ha de sakkunniga som sin mening uttalat, att taxeringsnämndernas

arbete med den allmänna omsättningsskatten år 1942 icke

varit tillfredsställande.

De sakkunnigas förslag till nytt heskattningsförfarande.

De sakkunniga lia härefter till behandling upptagit frågan om det lämpligaste

förfarandet för den allmänna omsättningsskattens

fastställande och erläggande. Vid bedömandet av denna

fråga borde, framhålla de sakkunniga, främst utredas, vilket samband som

förefunnes mellan fastställandet av en rörelseidkares skattepliktiga omsättning

och hans inkomst. Örn detta samband anföra de sakkunniga.

Begreppen yrkesmässighet, rörelse, fast driftställe och förvärvskälla skola

i fråga örn omsättningsskatt bedömas lika med vad som gäller för den vanliga

taxeringen. Person- och adressuppgifter, som erhållas vid inkomsttaxeringen

eller taxeringen till omsättningsskatt, kunna lia betydelse för båda taxeringarna.

Uppgiften örn årsomsättning i självdeklarationen är uppenbarligen till

gagn vid taxeringen till omsättningsskatt, och omsättningsskatteuppgifternas

innehåll örn kontanta intäkter och åtnjutna naturaförmåner äro värdefulla

för inkomsttaxeringen. Slutligen bör nämnas, att besvärsförfarandet genom

samordningen med den vanliga taxeringen är enhetligt ordnat för omsättningsskattetaxeringen

och den övriga årliga taxeringen. Härmed torde emellertid

de naturliga beröringspunkterna mellan omsättningsskatten och inkomstskatterna

i allt väsentligt vara angivna. Vid 1942 års taxering ha beskattningsnämnderna

utöver de frågor, som äga samband med inkomsttaxeringen,

haft uteslutande för omsättningsskattens vidkommande att taga ställning

till en mångfald invecklade spörsmål, vilka legat utanför det verksamhetsområde,

som taxeringsnämnderna tidigare haft att taga befattning med.

Det må bär i sådant hänsende vara tillräckligt att framhålla granskningen av

avdragen å omsättningsskatteuppgifterna samt kontrollen över den skärpta

omsättningsskatten överhuvud och över justeringarna av skattepliktiga omsättningssumman

i samband med bokslutet. Dessa uppgifter lia erbjudit taxeringsnämnderna

stora svårigheter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

De sakkunniga medgiva, att för framtiden ett i någon mån bättre resultat

av taxeringsnämndernas arbete skulle kunna förväntas. Nämnderna torde

komma att förvärva större förtrogenhet med arbetet och kunde tillgodogöra

sig biträde av flera bokföringssakkunniga än under f942. Enligt de

sakkunnigas uppfattning utvisade emellertid de vunna erfarenheterna, att

en effektiv kontroll över omsättningsskatten icke kunde åstadkommas utan

att de skattskyldigas uppgifter underkastades en kontinuerlig sakkunnig

granskning. Denna borde lämpligen ankomma på länsstyrelserna, där redan

särskilda avdelningar för omsättningsskattens redovisning funnes. Genom

en sådan anordning skulle man också i mångå avseenden kunna tillgodose

de önskemål om snabbare besked i fråga om omsättningsskatteförordningens

tillämpning, som kommit till synes bl. a. i bevillningsutskottets betänkande

nr 9 vid 1941 års riksdag i anledning av väckta motioner avseende

förordningen om allmän omsättningsskatt.

Beträffande förslagets närmare utformning framhålla de sakkunniga, att

anordnandet av ett särskilt beslutsförfarande hos länsstyrelsen mötte stora

svårigheter, därest taxeringsförfarandet hos beskattningsnämnderna skulle bibehållas.

Särskilt besvärsförfarandet framstode därvid såsom ett svårlösligt

problem. Anskaffades däremot taxeringsförfarandet hos beskattningsnämnderna,

skulle vid behov beslut kunna givas av länsstyrelsen under det löpande

året för varje redovisningsperiod med besvärsrätt till kammarrätten. Därest

besluten meddelades månadsvis, bleve sannolikt antalet besvärsmål så

stort, att olägenheter härvid uppkomme. En begränsning av antalet besvärsmål

kunde ernås, örn länsstyrelsernas beslut icke gåves månad för månad

utan i regel kvartalsvis. Detta förutsatte, att de skattskyldigas redovisningstider

utsträcktes till att omfatta kvartal i stället för månad.

Möjligheten att avskaffa omsättningsskattetaxeringen vore, anföra de sakkunniga

vidare, till väsentlig del beroende av huruvida ett årligt avslutande

förfarande kunde undvaras, därest inkommande redovisningar underkastades

kontinuerlig saklig granskning. Härvid finge visserligen beaktas, att en

del uppgifter, särskilt från skattskyldiga som använde indirekt redovisningsmetod,

förutsatte justering efter årets utgång. Denna justering nödvändiggjorde

emellertid icke något särskilt taxeringsförfarande och ej heller i övrigt

syntes några skäl för ett avslutande förfarande årsvis föreligga. De sakkunniga

ville i detta sammanhang erinra örn att vid uttagandet av vissa skatter

såsom varuskatt, läskedrycksskatt och åtskilliga andra konsumtionsskatter

något samband icke upprätthölles med inkomsttaxeringen.

Sammanfattningsvis uttala de sakkunniga härefter såsom sin uppfattning,

att övervägande skäl talade för att det hittillsvarande systemet med taxering

till omsättningsskatt icke längre borde bibehållas, att kontrollen över

omsättningsskatten i dess helhet borde ankomma på länsstyrelsen och att

kontrollverksamhet borde utövas fortlöpande under beskattningsåret och i

regel grundas å kvartalsredovisningar från de skattskyldiga.

Rörande beslutsförfarandet hos länsstyrelsen anföra de sakkunniga. I de

fall, där skattskyldig samtidigt med avlämnandet av kvartalsuppgift erlade

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

21

skatt med det belopp, som enligt uppgiften borde påföras honom, vore det

överflödigt att, så länge beloppet av länsstyrelsen lämnades utan erinran,

meddela särskilt beslut rörande skattens storlek. Då skatt icke erlagts eller

erlagts med för lågt belopp, erfordrades däremot ett beslut för att möjliggöra

ett exekutivt uttagande av det oguldna beloppet. Att föreskriva viss form för

beslutet vore icke nödvändigt. — Ett uppbördsförfarande av föreslagen natur

förutsatte, att ett meddelat beslut angående beskattning icke hindrade förnyat

upptagande av beskattningsfrågan för samma period, därest förut obeaktade

omständigheter uppmärksammades. Att uppställa krav på försummelse

eller felaktighet från den skattskyldiges sida läte sig här uppenbarligen

icke göra. Någon annan tidsbegränsning för länsstyrelsens rätt att upptaga

beskattningsfråga till prövning än den, som gällde i fråga om eftertaxering

vid inkomstbeskattningen, borde icke fastställas.

I fråga om besvärsförfarandet föreslå de sakkunniga, att kammarrätten

göres till sista instans i mål rörande allmän omsättningsskatt.

Även efter genomförandet av en reform som den nu föreslagna är det enligt

de sakkunnigas mening angeläget, att de vid inkomsttaxeringen och kontrollen

över omsättningsskatten erhållna uppgifterna kunna av länsstyrelserna

och taxeringsnämnderna ömsesidigt utnyttjas. I fråga om det tekniska

förfarandet därvid ha de sakkunniga anfört följande.

Från länsstyrelsen bör till ordföranden i taxeringsnämnden överlämnas

en förteckning, upptagande registernummer, namn, titel eller yrke, hemvist

och särskild förvärvskälla samt summorna för senast förflutna kalenderår

eller i förekommande fall räkenskapsår, särskilt för varje förvärvskälla, av

total omsättning och sådan omsättning, varå allmän omsättningsskatt skall

utgå med högre skattesats än 5 procent, ävensom av värdena av skattepliktiga

uttag ur rörelse. Taxeringsnämndsordföranden skall granska och för taxeringsnämnden

föredraga förteckningen samt därefter återställa densamma

till länsstyrelsen med de kompletteringar, vartill nämndens person- och ortskännedom

kan föranleda. Därvid skall taxeringsnämndens ordförande i särskilda

kolumner i förteckningen införa dels den omsättning, som de skattskyldiga

å bilagorna till självdeklarationen angivit eller taxeringsnämnden funnit

skälig, dels ock anmärka, när taxeringsnämnden funnit anledning ändra

det i förteckningen angivna värdet å naturaförmåner. Genom den här utformade

anordningen befrias taxeringsnämnden från det nuvarande bestyret

med granskning av omsättningsskatteuppgifter, förandet av omsättningsskattelängd,

meddelandet av underrättelser till de skattskyldiga med mera.

De sakkunniga lia slutligen tagit upp frågan, i vad mån genomförandet av

beskattningsorganisationssakkunnigas förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna

kunde inverka på bedömandet av den nu föreliggande

frågan örn förfarandet vid den allmänna omsättningsbeskattningen. Sedan de

sakkunniga erinrat örn att enligt sagda förslag vissa grupper rörelseidkare

skulle hänföras till särskilda taxeringsnämnder med kvalificerad sammansättning,

anföra de sakkunniga.

För egen del finna de sakkunniga, att särskilda taxeringsnämnder med

kvalificerad ledning i regel få antagas besitta större förutsättningar för granskning

av omsättningsskatteuppgifter än lokala taxeringsnämnder. På grund

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

härav torde ett genomförande i denna del av beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag i viss mån kunna medföra förbättring av resultatet av taxeringen

till omsättningsskatt. Kvar står emellertid, att stora grupper av till omsättningsskatt

skattskyldiga alltjämt skulle komma att taxeras av lokala

nämnder. Vidare är uppenbart, att de särskilda nämndernas arbete med den

årliga taxeringen — med hänsyn till den betydande arbetsmängd, som skall

avverkas på några få månader —■ komme att medföra bättre resultat, örn befattningstagandet

med omsättningsskatten inskränktes på sätt förut av de

sakkunniga föreslagits. Enligt de sakkunnigas mening innebär förslaget örn

överflyttande av den egentliga kontrollen över omsättningsskatten till länsstyrelserna,

att avsevärt bättre garantier för effektiv beskattning vinnas. Ett

dylikt avlyftande av taxeringen till omsättningsskatt från beskattningsnämnderna

skulle, såvitt de sakkunniga kunna finna, icke på något sätt behöva

rubba beskattningsorganisationssakkunnigas förslag angående dessa nämnders

organisation.

Remissyttrandena.

I yttrandena över sakkunnigförslaget vitsordas allmänt, att taxeringsnämnderna

vid 1942 års taxering till omsättningsskatt icke tillfredsställande

löst sina uppgifter med avseende å denna skatt. Förslaget om kontrollens

överflyttande å länsstyrelserna har också tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det övervägande antalet remissmyndigheter. Statskontoret

samt länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Blekinge och Skaraborgs

län ha emellertid avstyrkt förslaget och förordat bibehållandet av ett

årligt taxeringsförfarande hos taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Jönköpings

län samt föreningen Sveriges taxering srevisor er ha väl tillstyrkt, att

taxeringsnämndernas nuvarande befattning med omsättningsskattekon trollen

upphörde men ifrågasatt, huruvida icke kontrollen i viss utsträckning borde

läggas å annan myndighet än länsstyrelsen.

Av de myndigheter, som vitsordat lämpligheten av länsstyrelsen såsom kontrollmyndighet,

har riksräkenskapsverket till stöd för sin ståndpunkt åberopat

följande yttrande, avgivet av t. f. generaldirektören Runemark över den i

maj 1940 av särskilda utredningsmän avgivna promemorian angående omsättningsskatt.

Ett uppbördssystem, byggt på en kombination av en förskottsuppbörd efter

preliminära grunder och ett efterföljande avräkningsförfarande, sedan skatten

slutligt uträknats, har tidigare föreslagits i fråga om de vanliga skatterna.

Härvid har det gällt att komma till rätta med nackdelarna av den nuvarande

skatteeftersläpningen, utan alt man därför skulle behöva övergiva det exakta

taxeringsförfarande i efterhand, som när det gäller inkomstbeskattningen må

vara berättigat med hänsyn till alla de vid taxeringen inverkande faktorerna.

När det gäller en nytillkommande objektskatt av nu ifrågavarande slag, är

emellertid utgångsläget för frågans bedömande väsentligen ett annat. Några

motsvarande skäl som i fråga om inkomstbeskattningen torde ej ställa sig

hindrande i vägen för det i och för sig sunda strävandet att såvitt möjligt

uttaga skatten redan vid källan. Att under sådana förhållanden införa ett årligt

taxeringsförfarande i efterhand på grundval av i huvudsak de tidigare

för varje månad avlämnade uppgifterna, synes mig vara ett steg tillbaka. Taxeringsarbetet

borde, i motsats till vad i promemorian föreslagits, utföras helt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

23

inom länsstyrelsen. Med en sådan anordning skulle utskrivandet av särskild

årlig omsättningsskattelängd för samtliga skattskyldiga icke erfordras. Att

ytterligare belasta de redan nu med det vanliga taxeringsarbetet fullt ianspråktagna

taxeringsnämnderna med en genomgående taxering till omsättningsskatt

finner jag för övrigt vara så mycket mindre motiverat som det väl får

förutsättas, att i flertalet fall ändring i förhållande till den preliminära beräkningen

icke skulle komma att föranledas. Jag är av den uppfattningen,

alt skatten regelmässigt bör definitivt uttagas för varje månad. Något annat

taxeringsförfarande skulle härvid i vanliga fall ej vara erforderligt, än att

länsstyrelsen kontrollerade uträkningen av det skattebelopp, som belöper å

den skattepliktiga omsättningens uppgivna storlek. I och med detta vore

även debiteringen verkställd. Uppenbart är emellertid, att fall kunna förekomma,

då uppgifterna i sistnämnda avseende ej skulle kunna utan vidare

godtagas, varför en närmare, eventuellt lokal, undersökning finge företagas.

Erforderliga rättelser i de månatliga taxeringarna förutsättas skola ske under

formen av eftertaxering. Även vid ett på nu angivet sätt ordnat beskattningsförfarande

skulle givetvis befintligt samband mellan taxeringen till omsättningsskatt

och den vanliga taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och kommunal inkomstskatt tillvaratagas. Detta finge för omsättningsskattens

del utnyttjas i samband med eftertaxeringarna.

Kammarrätten har, under framhållande av att ämbetsverket ännu icke ägde

någon egen erfarenhet på omsättningsskattens område, ansett sig kunna likväl

uttala, att åtskilligt talade för de sakkunnigas ståndpunkt. Kammarrätten

anför vidare.

Det torde icke kunna förnekas, att reglerna rörande omsättningsbeskattningen

äro i hög grad invecklade. Det lärer vara tillräckligt att såsom exempel

nämna reglerna om återförsäljarbegreppet och örn redovisning enligt den s. k.

indirekta metoden. Detta förhållande måste väcka tvivel örn möjligheten att

med framgång uppdraga tillämpningen av dessa regler åt lekmän. Kanske

invändes häremot, att även de regler som tillämpas vid inkomsttaxeringen

äro åtskilligt komplicerade och att denna taxering likväl anförtros åt lekmän.

Detta är riktigt, men en betydande skillnad äger dock rum, så till vida som

sistnämnda regler utgöra delar av ett sedan länge förefintligt system, som haft

tid att växa in i det allmänna medvetandet, medan reglerna örn omsättningsskatten

ännu måste för det stora flertalet framstå såsom något nytt och

främmande. Att helt avkoppla beskattningsnämnderna från befattningen med

omsättningsskatten och i stället anförtro densamma åt särskilda tjänstemän

synes därför i och för sig vara en lämplig och välmotiverad åtgärd.

Centrala omsättningsskattenämnclen har funnit sakkunnigförslaget i sina

huvuddrag synnerligen väl övervägt och kommerskollegium har uttalat, att

förslaget i stort sett innebure en acceptabel lösning på de spörsmål, varom

här vore fråga.

Överståthållarämbetet har funnit överflyttningen av kontrollen å länsstyrelserna

innebära en naturlig utveckling. Ämbetet anför vidare bl. a. följande:
Redan

vid skattens tillkomst framfördes liknande förslag, men man saknade

då något organ inom länsstyrelserna, som var mäktigt att handlägga

denna omfattande taxering, och man var därför nödsakad alt till en början

anförtro densamma åt de redan existerande taxeringsnämnderna. Sedan numera

i samband nied redovisningen och kontrollen av skatten inom länssty
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

relserna byggts upp särskilda omsätlningsskatteavdelningar framstå dessa —

efter ytterligare någon utbyggnad -— såsom ovillkorligen mera lämpade att

handha även beslutanderätten i fråga örn beskattningen. Örn de problem som

här möta torde man nämligen kunna säga, att de antingen äro alltför speciella

för att taxeringsnämnderna skola kunna handlägga dem eller alldeles

för enkla, rent redovisningstekniska, för att man skall behöva belasta nämnderna

med ett så omfattande material. I vissa fall kan dock en taxering behöva

ske gemensamt för inkomst och omsättning, såsom då taxering åsättes

efter skön eller t. ex. i vissa fall av frågor om yrkesmässigheten. Därjämte

är en jämförelse mellan den i allmänna självdeklarationen lämnade uppgiften

örn årsomsättningen och de för omsättningsskatten avgivna speciella

uppgifterna självfallet värdefull liksom ock taxeringsnämndernas medverkan

för tillseende av att ingen skattskyldig tappas bort. Ett sålunda behövligt

samarbete med taxeringsnämnderna ha de sakkunniga emellertid velat vinna

genom ett särskilt förfarande, upprättande av förteckningar nied namn och

omsättning, vilka överlämnas till taxeringsnämnderna och granskas av dem

för att sedan återställas med anteckningar i vissa hänseenden.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i sitt yttrande till de sakkunnigas

uppfattning, att den nuvarande metoden med den huvudsakliga kontrollen

av omsättningsskatten icke är lämplig. Länsstyrelsen framhåller i detta

sammanhang, att taxeringsförfarandet vid omsättningsheskattningen blivit

betydligt mera komplicerat än från början avsetts. Det förslag till omsättningsskatteförordning,

som framlagts av de år 1940 tillkallade särskilda utredningsmännen,

hade nämligen frångåtts på åtskilliga punkter, där ändringen

vållat olägenheter vicf det tekniska beskattningsförfarandet. Särskilt

gällde detta utökningen av antalet skattefria varugrupper och ändringarna

i fråga örn utformningen av återförsäljarebegreppet. Om sålunda å ena sidan

en nöjaktig kontroll över omsättningsheskattningen knappast kunde

åstadkommas inom ramen för ett taxeringsförfarande, som ankonune på beskattningsnämnderna,

borde å andra sidan skattekontrollen icke lämpligen

överflyttas till annan beskattningsmyndighet än länsstyrelserna, där i viss

utsträckning erfarenheter redan kunnat vinnas jämväl i fråga örn sakgranskning

av omsättningsskatteuppgifterna, exempelvis i samband med besvarandet

av förfrågningar från de skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att även om taxeringsnämnderna

också i framtiden måste få svårt att jämte sina övriga arbetsuppgifter medhinna

taxeringen till omsättningsskatt, resultatet av deras arbete härmed dock

säkerligen skulle bli bättre i samma mån som erfarenheten på området ökades.

Det vore därför enligt länsstyrelsens mening förhastat att av första årets

utfall draga alltför säkra slutsatser beträffande taxeringsnämndernas förmåga

att omhänderha taxeringen. Om länsstyrelsen likväl biträdde de sakkunnigas

förslag om överförande till länsstyrelserna av taxeringsnämndernas

hittills rådande bestyr med den allmänna omsättningsskatten, skedde detta

dels emedan det vore nödvändigt att lätta arbetsbördan för nämnderna, så

att dessa på ett tillfredsställande sätt och inom stadgad lid skulle kunna

medhinna de arbetsuppgifter, som åvilade dem, dels ock emedan det finge

anses vara av synnerlig vikt, att länsstyrelserna bereddes möjlighet att under

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

25

löpande beskattningsår ingripa i erforderliga fall för att nå ett sakligt riktigt

resultat beträffande omsättningsskatten.

Under framhållande av att den icke utan tvekan tagit ställning till det

föreliggande spörsmålet, anför länsstyrelsen vidare.

Genom den föreslagna anordningen skulle sålunda den för all taxering

och särskilt för taxeringen till omsättningsskatt synnerligen värdefulla ortsocli

personkännedomen gå förlorad. Det må endast erinras om de svårigheter,

som utan dylik kännedom kunna vara förbundna med att förhindra,

att sådana skattskyldiga, som t. ex. småhantverkare, kioskhandlare, kringföringshandlare,

smärre kaféidkare o. d. undgå taxering till allmän omsättningsskatt.

Likaså måste man äga ingående kännedom örn den försäljning,

som bedrives av lantbrukare eller trädgårdsodlare med egna lantmannaeller

trädgårdsprodukter eller av fiskare med egen fångst för att kunna bedöma,

huruvida skyldighet att utgiva omsättningsskatt för denna försäljning

föreligger eller ej. Även i andra frågor, där avgörandet måste grundas

på ett rent bedömande, föreligger behov av en ingående orts- och personkännedom,

för att lösandet av spörsmålen må kunna ske med minsta möjliga

omgång och på säkrast möjliga sätt. Härvid må erinras om de svårigheter,

som utan sådan kännedom måste vara förknippade med granskning

av de uppgifter, som en skattskyldig, vilken bedriver kafé- eller konditorirörelse

kombinerad med bageri, lämnar beträffande omsättningens fördelning

på serveringsrörelsen, i vilket fall skatteplikt för all försäljning föreligger,

och på rörelsen i övrigt (försäljning över disk), i vilket fall försäljningen

av skattefria varor är undantagen från omsättningsskatt. En hantverkare

är icke skyldig att erlägga omsättningsskatt för vad som influtit för

arbete, som han utfört på exempelvis icke-butikshandelsvaror, och riktigheten

av hans uppgifter örn vad som av hans totalomsältning kan belöpa

på dylikt arbete är omöjlig att bedöma utan kännedom av ovan angivet slag.

Exemplen på sådana fall, där orts- och personkännedomen är av alldeles särskild

betydelse vid taxeringen till omsättningsskatt, skulle kunna mångfaldigas.

Jämväl länsstyrelsen i Kristianstads län betonar, att ett avgörande i förevarande

fråga icke kunde träffas enbart efter resultatet av ett års taxeringsarbete

och att taxeringsnämnderna, allteftersom de bleve mera förtrogna med

ifrågavarande lagstiftning, komme att på ett bättre sätt fullgöra därmed förenade

arbetsuppgifter. Såsom skäl för att likväl nu tillstyrka de sakkunnigas

förslag att förlägga den egentliga taxeringskontrollen å länsstyrelserna åberopar

länsstyrelsen, att dessa genom för ändamålet utbildad personal och genom

tekniska hjälpmedel vore bättre skickade att omhänderha taxeringen av

omsättningsskatten. Länsstyrelsen framhåller vidare önskvärdheten av att

taxeringsnämndernas nuvarande arbetsbörda minskas samt betydelsen av

snabba besked i omsältningsskatlefrågorna.

Sistnämnda båda synpunkter lia framförts av jämväl ett flertal andra länsstyrelser,

vilka tillstyrkt sakkunnigförslaget.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna dela de sakkunnigas uppfattning

örn nödvändigheten av en radikal omläggning av omsättningsskattetaxeringen

samt anför vidare.

Det torde vara självfallet, att proceduren vid en beskattning, där underlaget

för .skatten är så omfattande som den allmänna varuomsättningen inom lan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

det, under den första tiden måste kämpa med vissa svårigheter. Till större

delen torde emellertid dessa svårigheter vara av den art, att de låta sig bemästras

i den mån erfarenheter vunna vid arbetets organiserande kunna

tillgodogöras. En förbättring av resultatet av taxeringen till omsättningsskatt

torde även Idiva följden av tillkomsten i vidgad omfattning av särskilda taxeringsnämnder.

Härtill kommer, att hänsynen till de naturliga beröringspunkterna

mellan omsättningsskatten och inkomstskatterna bestämt talar för ett

bibehållande hos taxeringsnämnderna av omsättningsskattetaxeringen. Vägande

skäl torde således föreligga att avvakta ett eller annat års ytterligare erfarenheter

av den nuvarande ordningen, innan slutlig ställning tages lill frågan

örn en mera genomgripande omläggning av omsättningsskattetaxeringen.

Härför tala även ovissheten rörande hur länge denna speciella krisbeskattning

kommer att äga bestånd samt de betydande olägenheter, omläggningen

skulle medföra i besvärshänseende.

Av de övriga myndigheter, som avstyrkt sakkunnigförslaget, har länsstyrelsen

i Uppsala län vitsordat, alt starka invändningar kunde göras mot att taxeringen

till omsättningsskatt omhänderliades av de nuvarande taxeringsnämnderna.

Emellertid förefunnes enligt länsstyrelsens mening ett sådant samband

mellan fastställandet för en rörelseidkare av den skattepliktiga omsättningen

och hans inkomst att det icke kunde anses lämpligt att skilja dessa taxeringar

åt. Vid genomförande av sakkunnigförslaget förelåge risk för att taxeringsnämnderna

och länsstyrelserna komme till olika resultat vid bedömandet av

samma frågor. Till förebyggande härav hade de sakkunniga visserligen föreslagit,

att efter beskattningsårets utgång justering skulle verkställas med ledning

av de kompletterande uppgifter, som av taxeringsnämnderna lämnades å

de från länsstyrelserna erhållna omsättningsskattelistorna. Enligt länsstyrelsens

erfarenhet skedde emellertid avvikelse från rörelseidkarnas deklarationer

i sådan omfattning, att justering av denna anledning måste ske i ett

mycket stort antal fall. Sålunda hade år 1942 i taxeringsnämnderna inom

länet omkring 1,200 inkomsttaxeringar av rörelseidkare höjts, vilket jämväl

föranlett höjningar av taxeringarna till omsättningsskatt. Härtill komme det

stora antalet justeringar, som i övrigt måste ske bland annat beträffande

skattskyldiga, som använde indirekt redovisningsmetod. En vidlyftig omtaxering,

med säkerhet omfattande minst en tredjedel av samtliga skattskyldiga,

skulle därför bliva erforderlig.

Beträffande orsaken till den höga ändringsfrekvensen i fråga örn rörelseidkarnas

taxeringar anför länsstyrelsen.

Det stora antalet höjningar i rörelseidkarnas taxeringar sammanhänger med

att på grund av bristfällig bokföring inkomsterna ofta icke redovisas med riktiga

belopp. Detta gäller särskilt de mindre rörelseidkarna, som utgöra stora

flertalet. Någon fortlöpande bokföring förekommer merendels icke. Därigenom

kunna fel i inkomstredovisningen uppstå till exempel därigenom att likvider

för räkningar, som betalas ur kassan, kunna avdragas dubbelt dels genom

att kassan minskats, dels genom att räkningens belopp sedermera bokföres

som utgift, eller också kunna egna uttag göras direkt ur kassan utan att

motsvarande inkomst bokföres. Dylika fel i bokföringen kunna icke konstateras

genom kontroll under löpande beskattningsår utan först i samband med

bokslutet genom att avstämma med bruttovinst och levnadskostnader. Den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

27

granskning av omsättningsskatten kvartalsvis, som av de sakkunniga föreslås,

måste därför oftast bliva endast rent formell och torde knappast kunna

göras mera ingående än som nu sker beträffande de månatliga redovisningarna.

Länsstyrelsen uttalar härefter, att enligt dess mening taxeringen till omsättningsskatt

fortfarande borde verkställas av inkomsttaxeringsnämnder. Då

de lokala nämnderna i allmänhet icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fullgöra

denna uppgift, borde emellertid taxeringen omhänderhavas av sådana

särskilda taxeringsnämnder, vilkas inrättande föreslagits av beskattningsorganisationssakkunniga

i dess förenämnda förslag till ändrad organisation av

beskattningsnämnderna m. m.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar sig icke kunna tillstyrka, att

taxeringsnämnderna befrias från uppdraget att verkställa omsättningsskattetaxeringen.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt anför länsstyrelsen.

Den av de sakkunniga påtalade bristande effektiviteten, som onekligen i

en del fall förekommit vid 1942 års taxering för omsättningsskatt, anser

länsstyrelsen icke böra i alltför hög grad läggas vederbörande taxeringsnämnder

till last, enär det här varit fråga om en alldeles ny skatteform, vars praktiska

konsekvenser icke tillräckligt klarlagts vid tiden för dess införande.

Centrala omsättningsskattenämnden har sålunda under 1941, vilket år taxeringen

ju avsett, måst träffa en rad principiella avgöranden av stor räckvidd.

En allmän osäkerhetskänsla bär därigenom skapats hos såväl myndigheter

som skattskyldiga under det första året, och denna torde ha menligt

inverkat på taxeringsnämndernas arbetsresultat. Ett annat och bättre läge

synes länsstyrelsen emellertid nu lia inträtt, sedan de skattskyldiga blivit

mer förtrogna med de med skattens uttagande och redovisning förbundna

spörsmålen. Genom de erfarenheter, som vunnits genom bokföringsgranskningar

och förra årets prövningsnämndsarbete, har dessutom för innevarande

år taxeringsarbetet kunnat förberedas på ett bättre sätt. Så har t. ex. för

taxeringsnämndernas räkning i länet upprättats ett differentierat frågeformulär,

som berör de vanligast förekommande felaktigheterna. De självdeklarationer,

som avse omsättningsskatteskyldiga, komma att, efter det de insänts

separat till länsstyrelsen, där underkastas saklig granskning av erfaren personal.

Härigenom anser länsstyrelsen sig ha anledning förvänta, att taxeringsarbetet

för omsättningsskatten i år blir avsevärt mera effektivt än förut.

Länsstyrelsen framhåller härefter, att det dock syntes vara av behovet påkallat,

att länsstyrelsen medgåves befogenhet att under löpande räkenskapsår

beivra felaktigheter i de skattskyldigas redovisningar. Detta borde — under

förutsättning att beskattningsorganjsationssakkunnigas förslag rörande

förstärkningen av landskontorens arbetskraft genomfördes — lämpligast anordnas

så, att taxeringsintendenten berättigades fatta preliminärt beslut i

frågan, vilket finge verkställas, därest det icke överklagades hos prövningsnämnd.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att gällande förfarande i fråga örn

omsättningsbeskattningen i åtskilliga hänseenden kunde givas företräde framför

det av sakkunniga förordade förfarandet. Beträffande 1942 års taxering

till omsättningsskatt yttrar länsstyrelsen, att taxeringsnämnderna i avsevärd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

utsträckning ingått i saklig prövning av de skattskyldigas uppgifter och därvid

företagit — av bokföringsgranskningen endast delvis föranledda — höjningar

med betydande belopp. Bortsett från att inom ett mindre antal taxeringsdistrikt

förekommit vissa med dubbeltaxeringar jämförliga feltaxeringar

kunde antagas, att beskattningsnämnderna i såväl sakligt som formellt avseende

i regel träffat tillfredsställande avgöranden.

Mot sakkunnigförslaget anmärker länsstyrelsen härefter.

En kontinuerlig saklig granskning inom länsstyrelserna av omsättningsskatteuppgifterna

torde komma att bereda allt för stora svårigheter, då vid

omsättningsbeskattningen, i motsats exempelvis till varubeskattningen, är

fråga om en mängd skiftande skattskyldigkategorier, som icke alltid kunna

underkastas kontroll för skatteperioder omfattande kortare tid än ett helt år.

överflyttandet av hela det omedelbara ansvaret för omsättningsbeskattningen

på länsstyrelserna skulle också tillföra dem en del nya arbetsuppgifter,

som torde vara av den natur, att de såsom hänförliga till rena uppskattnjngsfrågor

icke lämpligen kunna lösas av annan än lokal nämnd. En sådan uppskattning

på grundval av förhållanden, som icke kunna vara för länsstyrelsen

kända, måste på sätt som skett hos beskattningsnämnderna vid 1942 åns

taxering företagas i förekommande fall, då inga räkenskapsanteckningar blivit

förda, då vederbörandes bokföring överhuvud icke kan tillerkännas vitsord,

då en fördelning mellan skattepliktig och skattefri omsättning icke kan

ske på grund av tillgängligt material m. m. Upplysningsvis meddelas, att i

en av länets minsta socknar sammanlagt 31 personer taxerats till allmän

omsättningsskatt samt att av dessa 22 stycken icke avlämnat omsättningsskatteuppgifter,

ehuru 17 av dem blivit förelagda vid vite att inkomma med

uppgifterna. Inom en annan av länets smärre socknar äro motsvarande siffror

27, 10 och 6. Då primärmaterialet sålunda i en del fall antingen helt

saknas, vilket merendels torde bero därpå, att vederbörande själva icke anse

sig vara till omsättningsskatt skattskyldiga, eller icke befinner sig i sådant

skick att möjlighet finnes till utövande av erforderlig kontroll över redovisningarna

och då en eventuell vidgad bokföringsskyldighet i allt fall icke under

de närmaste åren torde kunna medföra en genomgripande förbättring

härutinnan, anser länsstyrelsen för sin del ofrånkomligt att för fastställandet

av skattepliktig omsättning bibehålla ett avslutande taxeringsförfarande,

som möjliggör en fri uppskattning i vederbörande beskattningsnämnder av

skattepliktig omsättning. Länsstyrelsen förutsätter härvid, att taxeringsnämnderna

icke utan en ingående prövning av hela materialet kunna å de av sakkunniga

föreslagna omsättningsskattelistorna lämna för omsättningsbeskattningen

i här ovan berörda fall hos länsstyrelsen erforderliga uppgifter och

upplysningar.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört om betydelsen av den föreslagna

reformen för tillgodoseende av önskemålen om snabbare besked i frågor

rörande omsättningsskatteförordningens tillämpning föreslår länsstyrelsen

införande i sådant syfte av bestämmelser, enligt vilka länsstyrelsen eller

prövningsnämnd bereddes möjlighet att verkställa en preliminär uppskattning

i särskilda fall av skattepliktig omsättning för viss redovisningsperiod.

Mot sådant preliminärt beslut borde enligt länsstyrelsens mening talan icke

få föras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län åberopar såsom skäl för omsättningsskatte
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

29

taxeringens bibehållande hos taxeringsnämnderna dessas stora orts- och personkännedom.

En förutsättning för att det nuvarande systemet skulle lämna

ett tillfredsställande resultat vore dock, att taxeringsnämnderna i stor utsträckning

befriades från det med taxeringen sammanhängande tekniska

arbetet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ansluter sig i sitt yttrande till grundtanken

i de sakkunnigas förslag eller att skattepåföring skall ske utan allmän taxering

till omsättningsskatt och att beslut om skattepåföring, i den mån sådana

efter omläggningen erfordras, meddelas av länsstyrelsen. Därest omsättningsskatteärendena,

såsom de sakkunniga föreslagit, skulle avgöras efter föredragning

av allenast den tjänsteman — skatteinspektören — som under taxeringsintendenten

skulle förestå omsättningsskatteavdelningen, befarade länsstyrelsen

emellertid en anhopning av besvärsmål hos kammarrätten. Skatteinspektören

skulle nämligen icke erhålla en tillräckligt auktoritativ ställning

och komme därjämte utåt att framstå såsom både åklagare och domare. Med

hänsyn härtill och då vid ett genomförande av beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag prövningsnämnd bleve tillgänglig hela året för avgörande

av dit hänskjutna mål förordade länsstyrelsen en anordning av i huvudsak

följande slag. Därest vid granskning av skattskyldigs uppgifter eller eljest

framkommit, att omsättningsskatt erlagts med för lågt belopp, skulle skatteinspektören

å länsstyrelsens vägnar äga förelägga den skattskyldige att inbetala

felande belopp. Gjordes ej inom viss föreskriven tid erinran mot föreläggandet,

kunde uppdebitering och indrivning ske på grund av detsamma.

Inkomme åter erinran och kunde denna icke godtagas, borde ärendet underställas

prövningsnämnden, som därmed förfore i enlighet med vad som gällde

beträffande besvär över taxeringsnämnds beslut. Över prövningsnämndens

beslut borde besvär i vanlig ordning få föras såväl av den skattskyldige som

å det allmännas vägnar av taxeringsintendenten.

Föreningen Sveriges tcixeringsrevisoier framhåller i sitt yttrande, att taxeringsrevisorernas

och assistenternas erfarenheter bestyrkte påståendet om att

taxeringsnämnderna i allmänhet nedlagt ett obetydligt arbete på kontrollen

av de skattskyldigas uppgifter samt att åtskilliga taxeringsnämnder ej ens

bemästrat den rent formella delen av bestyret med taxeringen till omsättningsskatt.

Även örn en viss förbättring härutinnan kunde förväntas efter en

tids erfarenhet, komme dock enligt föreningens mening även framdeles en

verklig sakgranskning att verkställas endast i relativt ringa utsträckning, örn

den nuvarande organisationen av taxeringsnämnderna bibehölles oförändrad.

En ovillkorlig förutsättning för att omsättningsskattetaxeringen skulle handhavas

på ett någorlunda tillfredsställande sätt av taxeringsnämnderna vöre,

att särskilda nämnder för taxering av rörelseidkare inrättades. Därest så ej

skedde, blev det under alla förhållanden nödvändigt att befria taxeringsnämnderna

från bestyret med taxeringen till allmän omsättningsskatt.

Vid bedömandet av det i sakkunnigbetänkandet föreslagna beskattningsförfarandet

bol de enligt föreningens förmenande icke bortses från de erfarenheter,

som vunnits vid det praktiska taxeringsarbetet och som utvisade, dels

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

att i ett mycket stort antal fall samma sakfråga vore av betydelse såväl vid

inkomsttaxeringen som när det gällde att fastställa skattepliktig omsättning,

dels att den myndighet, som skulle besluta örn påförandet av omsättningsskatt

i stor utsträckning måste taga ställning till uppskattningsfrågor. Från

dessa utgångspunkter måste förslaget emellertid betecknas såsom otillfredsställande.

Enligt detsamma komme nämligen en för omsättningsbeskattningen

och inkomsttaxeringen gemensam sakfråga att nära nog genomgående

handläggas av olika myndigheter. Den enda för omsättningsskatte- och

taxeringsärenden gemensamma instansen vore kammarrätten. Vidare ville

föreningen ifrågasätta lämpligheten av att, såsom föreslagits, tjänstemän

med utpräglade fiskaliska uppgifter beslöte i omsättningsskatteärenden, vilka

i betydande utsträckning innefattade uppskattnings- och bedömningsfrågor.

Å andra sidan funne föreningen det önskvärt att ett nytt beskattningsförfarande

anordnades så, att de skattskyldigas uppgifter kontrollerades och, där

så erfordrades, beslut om beskattning meddelades under löpande beskattningsår.

Föreningen ifrågasätter, huruvida icke till undanröjande av de påtalade

bristerna prövningsnämnden borde göras till beslutande organ i samtliga eller

vissa frågor rörande omsättningsbeskattningen. Skulle arbetet härmed uppdelas

å länsstyrelse och prövningsnämnd borde till nämndens avgörande i

första hand hänskjutas frågor, vilka ägde samband med inkomsttaxeringen.

Ifråga örn beslutsförfarandet hos länsstyrelsen har från

olika håll riktats kritik mot de sakkunnigas förslag. Därvid har anmärkts

dels att länsstyrelsens rätt att ompröva tidigare avgjord beskattningsfråga

medförde olägenheter i processuellt avseende och dels att anmärkningstiden

ur synpunkten av de skattskyldigas rättssäkerhet vore alltför lång.

Kammarrätten har funnit denna detalj i förslaget föranleda allvarliga betänkligheter

samt anför härom närmare.

De sakkunniga ha icke ansett det möjligt att förläna någon grad av slutgiltighet

åt den förstahandsgranskning, vilken de inkommande uppgifterna

.skulle underkastas. Att sådan granskning utförts skulle alltså icke hindra,

att frågan örn skattskyldigheten för den ifrågakomna skatteperioden upptoges

till ny prövning. Detta skulle gälla, såväl då ett uttryckligt fastställelsebeslut

rörande skattskyldigheten för perioden meddelats, som då den skattskyldiges

redovisning godtagits, utan att särskilt beslut därom fattats. Den

omständigheten, att ett beslut dragits under prövning av högre instans, skulle

icke hindra länsstyrelsen att företaga förnyad prövning av beslutet.

Av den föreslagna författningstexten framgår icke annat, än att förnyad

prövning skulle kunna förekomma, även utan att förut obeaktade, på skattskyldigheten

inverkande omständigheter uppmärksammats. En sådan tolkning

torde emellertid strida mot allmänt vedertagna rättsgrundsatser, och

ett uttalande i motiven synes antyda, att densamma icke varit av de sakkunniga

avsedd. Men även arn så är fallet, är ur kammarrättens synpunkt

mycket att erinra mot den föreslagna anordningen. En mängd svårlösta frågor

örn rättskraften hos tidigare beslut måste väntas uppkomma. Det synes

ej heller tilltalande, att samma skattefråga skulle kunna på en gång vara

föremål för behandling av både länsstyrelsen och kammarrätten.

En möjlighet att i avsevärd mån undvika dessa olägenheter synes emeller
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj-.ts proposition nr 351.

31

tid kunna öppnas genom ett stadgande av innehåll, att uttryckligt fastställelsebeslut,

innebärande avvikelse från skattskyldigs uppgift — åtminstone sådant,

som ej avsåge allenast rättelse av felräkning — icke finge meddelas, utan

att dessförinnan en fullständig granskning av den skattskyldiges bokföring ägt

rum. Under denna förutsättning kunde de uttryckliga fastställelsebesluten erhålla

full rättskraft, utan att rättsförlust för kronan behövde befaras. Då det

endast är de uttryckliga fastställelsebesluten som kunna tänkas bliva föremål

för prövning av högre instans, skulle man härmed vinna, att kammarrättens

beslut i målen alltid bleve definitiva och icke kunde rivas upp genom nya

bos länsstyrelserna gjorda utredningar. Därest de sakkunnigas förslag lägges

till grund för lagstiftning i ämnet, måste kammarrätten påyrka, att någon

föreskrift av nu antydd art införes.

Även ur de skattskyldigas synpunkt synas vägande invändningar kunna

göras mot de sakkunnigas sätt att lösa hithörande spörsmål. Kammarrätten

åsyftar det förhållandet, att de skattskyldiga ständigt — utan att lia gjort

sig skyldiga till försummelse eller medveten felaktighet -— skulle löpa risken

att krävas på för litet erlagda skatter för en tid av fem år tillbaka. De sakkunniga

hänvisa i detta sammanhang till vad som gäller i fråga örn varuskatten.

En sådan jämförelse torde emellertid icke träffa det väsentliga. Vid

varuskatten är nämligen skattskyldigheten såväl subjektivt som objektivt bestämd

i vida högre grad än vid omsättningsskatten. Där kunna icke förekomma

olika meningar örn vem som varit yrkesmässig försäljare, om vem

som varit återförsäljare eller om vilka varor som varit skattepliktiga, utan

de tvister som uppkomma torde så gott som uteslutande gälla storleken av

skattepliktig försäljning. Den till varuskatt skattskyldige behöver med andra

ord icke befara några försenade skattekrav, för så vitt han samvetsgrant

deklarerat sin skattepliktiga försäljning. Att däremot för omsättningsskattens

vidkommande dylika försenade krav å ogulden skatt lätteligen skulle kunna

drabba även den som sökt efter bästa förmåga fullgöra sin skattskyldighet

samt att de skulle kunna innebära synnerligen allvarliga olägenheter för de

skattskyldiga, torde icke behöva närmare utvecklas. Vidare må framhållas,

att även om för varuskattens del förekommer en anordning, liknande den

som nu föreslagits av de sakkunniga, detta icke bevisar, att anordningen är

principiellt seri tillfredsställande. För att kunna på ett tillförlitligt sätt bedöma

dess verkningar i praktiskt avseende torde tillräcklig erfarenhet ännu

icke finnas samlad.

Centrala omsättningsskattenåmnden, som anlagt liknande synpunkter på

frågan, yttrar.

Den föreslagna anordningen kan näppeligen anses tillgodose de krav på

klarhet och reda, som böra ställas på en administrativ processordning. Särskilt

synes det stötande, att sedan, efter förd klagan, frågan örn skattskyldigheten

för viss skatteperiod varit föremål för bedömande av högre instans,

samma fråga skulle utan hinder därav kunna ånyo upptagas till provning.

Utomordentliga svårigheter synas möta att i förevarande hänseenden pa ett

tillfredsställande sätt beakta såväl statens skatteanspråk som de skattskyldigas

intresse av att kunna förlita sig på ett en gång fattat beslut. Emellertid

skulle enligt nämndens mening en avgjord förbättring vara att vinna, örn det

föreskreves, att så snart besvär anförts över länsstyrelsens beslut rörande någon

skattskyldig, det ålåge länsstyrelsen att utföra fullständig granskning av

den skattskyldiges bokföring, innan förklaring över besvären avgaves. En

sådan föreskrift skulle möjliggöra bestämmelser, varigenom — såsom mäste

anses i högsta grad önskvärt — full rättskraft förlänades at kammarrattens

beslut.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Såsom en olägenhet med förslaget torde vidare få betecknas det förhållandet,

att de skattskyldiga i regel icke skulle vinna full visshet örn sin skattskyldighet

för en given skatteperiod, förrän fem år förflutit efter utgången av

skatteperiodens år. Detta innebär visserligen tillika en utsträckning av den

tid, inom vilken de skattskyldiga skulle kunna vinna rättelse av eventuella felaktigheter

vid deras beskattning, men med hänsyn till de stora belopp, varom

uppkommande skattekrav kunna röra sig, kan den påtalade ovissheten

många gånger te sig mycket besvärande. Nämnden kan icke finna något sätt

att råda bot på denna olägenhet. Det må emellertid erinras om, att för de fall,

där uppenbart obilliga verkningar kunna komma att inträda i anledning av

ett flera år efter skattskyldighetens uppkomst meddelat beslut, möjlighet alltid

finnes att med anlitande av 6 § omsättningsskatteförordningen medgiva

befrielse från skattskyldighet.

De hörda näringsorganisationerna lia i allmänhet sett förevarande spörsmål

från synpunkten av de skattskyldigas intresse, att beskattningsfrågan icke alltför

länge hålles svävande, och lia från denna utgångspunkt förordat en förkortning

av den tidrymd, inom vilken beslut rörande skatten för viss period

finge meddelas av länsstyrelsen.

Kommerskollegium, som likaledes ansett en begränsning av anmärkningstidens

längd motiverad, har i sitt yttrande anfört följande.

Medan vid eftertaxeringen enligt skatteförfattningarna det förutsättes, att

den skattskyldige har lämnat oriktigt meddelande, som föranlett att han blivit

för lågt taxerad, så skulle den »eftertaxering» i fråga örn omsättningsskatt,

som här är i fråga, kunna äga rum även om den skattskyldige alls icke varit

vållande till att för låg omsättningsskatt blivit uttagen. Därtill kommer, att

omsättningsskatten ju icke är en skatt, som belastar rörelsen i och för sig, utan

en skatt, som är avsedd att av den skattskyldige övervältras på kunderna.

Det kan ju hända, att t. ex. den tjänsteman hos länsstyrelsen, som bär hand

örn viss granskning av omsättningsskatteredovisningarna, har godtagit vissa

försäljningar såsom icke omsättningsskattepliktiga, och att den skattskyldige

då i god tro underlåtit att uttaga omsättningsskatt, men att en efterföljare,

som kanske verkställer granskning åtskilliga år efteråt, kommer till den

uppfattningen, att omsättningsskatt rätteligen hade bort utgå. Det måste

då anses obilligt, att säljaren, som ju icke kan uttaga någon omsättningsskatt

i efterhand av sin kund, skulle ensam få svara för den uteblivna omsättningsskatten.

Kollegium finner förty preskriptionstiden för anmärkningar i

fråga örn omsättningsskatt böra begränsas till ett år efter utgången av det

år, under vilket skattebeloppet rätteligen bort inbetalas. Endast i det fall,

att den skattskyldige genom oriktigt meddelande eller eljest själv vållat, att

skattebeloppet blivit för lågt beräknat, skulle han inom fem år efter utgången

av berörda år kunna drabbas av beslut örn efterbeskattning. Vad angår skattskyldig,

som avlidit, torde i det senare fallet tidsgränsen kunna sättas till två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för inregistrering. Genom dessa tidsbestämmelser på fem, respektive

två år skulle full överensstämmelse vinnas med vad som vid vanlig

efterbeskattning enligt inkomstskatteförordningen är gällande.

Den alltför långa anmärkningstiden vid omsättningsbeskattningen har vidare

påtalats av Överståthållarämbetet samt länsstgrelserna i Östergötlands,

Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län. Överståthållarämbetet föreslår en

begränsning av tidrymden, inom vilken länsstyrelsen skulle, därest nya örn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 351.

33

ständigheter framkomme, äga fritt ändra beskattningen, till utgången av det

år inkomsttaxeringen verkställdes. Länsstyrelsen i Örebro lån anser, att i fall

då skattskyldigs redovisning för viss period varit föremål för länsstyrelsens

beslut, ett förnyat upptagande av beskattningsfrågan för samma period icke

borde få ske med mindre den skattskyldige lämnat oriktigt meddelande eller

underlåtit lämna uppgift eller infordrad upplysning, så att därigenom beskattningen

blivit för låg.

Frågan om en begränsning av antalet instanser i mål angående

allmän omsättningsskatt har berörts i endast ett fåtal

yttranden. Kammarrätten har — under framhållande av att de sakkunniga

icke lämnat någon särskild motivering för sitt förslag i denna del — anfört

följande.

Till stöd för detta förslag torde kunna anföras, att därest ifrågavarande

mål skulle få fullföljas till Kungl. Majit, regeringsrättens arbetsbörda förmodligen

skulle komma att ökas i sådan grad, att särskilda åtgärder till förstärkning

av dess arbetskrafter bleve erforderliga. Mot förslaget talar å

andra sidan den omständigheten, att örn det genomfördes, målen rörande beskattning

till omsättningsskatt skulle komma att prövas av allenast en opartisk

instans. Emellertid synes kravet på rättssäkerhet för de skattskyldiga

vinna tillbörligt beaktande, därest kammarrätten vid handläggning av mål

rörande omsättningsskatt förstärktes med särskilda sakkunniga i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som föreslagits, då denna fråga tidigare behandlats

i annat sammanhang. Kammarrätten hänvisar till sitt den 30 juni

1941 avgivna underdåniga utlåtande med utredning och förslag i fråga om

centrala omsättningsskattenämndens befogenheter och organisation samt därmed

sammanhängande spörsmål.

Jag torde här få erinra örn att enligt nyssnämnda förslag, vilket jag haft

tillfälle att anmäla inför Kungl. Majit i samband med propositionen nr 342

till 1941 års riksdag med förslag till förordning angående ändring i vissa delar

av omsättningsskatteförordningen, m. m., skulle bl. a. vid kammarrätten

inrättas en särskild avdelning med uppgift dels att vara sista instans i mål

rörande taxering till allmän omsättningsskatt och dels att i viss utsträckning

avgiva bindande förklaringar rörande tolkningen av omsättningsskatteförordningen.

I denna avdelning skulle såsom ledamöter ingå kammarrättens

president och ett kammarrättsråd — eller vid förfall för presidenten två

kammarrättsråd — ordföranden eller vice ordföranden i centrala omsättningsskattenämnden

samt två av nämndens sakkunniga ledamöter.

Centrala omsåttningsskattenämnden har förklarat sig icke lia något i och

för sig att erinra mot att kammarrätten gjordes till sista instans i mål rörande

allmän omsättningsskatt men har ifrågasatt, huruvida icke kammarrätten

borde vid avgörandet av sådana mål förstärkas med sakkunniga på liknande

sätt som vid avgörande av mål å kammarrättens fastighctsavdelning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i sitt yttrande framhållit alt, därest på

grund av besvär över kammarrättens utslag rörande inkomstskattetaxeringen,

denna taxering bleve höjd i regeringsrätten och ändringen bort föranleda höjning

av jämväl taxeringen till omsättningsskatt, någon möjlighet enligt sak
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 351. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

kunnigförslaget ej funnes att ålägga skattskyldig att erlägga omsättningsskatt,

grundad på regeringsrättens utslag. Skulle däremot taxeringen Wiva sänkt i

regeringsrätten, torde skattskyldig på särskild framställning enligt 6 § omsättningsskattcförordningen

kunna erhålla iestitution av för mycket erlagd

omsättningsskatt. Med hänsyn härtill ansåge länsstyrelsen, att uttryckligt stadgande

borde införas därom, att därest på grund av beslut av regeringsrätten

i mål rörande inkomsttaxeringen rättelse påkallades i taxeringen till omsättningsskatt,

sådan rättelse också skulle vidtagas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett, att kammarrätten holde vara

sista instans endast i sådana frågor rörande den allmänna omsättningsskatten,

vilka ej kunde vara av betydelse för taxeringen till inkomstskatt. I samma

riktning har föreningen Sveriges taxeringsrevisorer uttalat sig.

Örn lämpligheten av redovisningsperiodens förlängning från

månad till kvartal lia bland remissmyndigheterna rått starkt delade meningar.

I vissa yttranden har förslaget härom sålunda hälsats med tillfredsställelse,

därvid framhållits särskilt att åtgärden skulle innebära en förenkling

av arbetet å länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar ävensom minskat

besvär för de skattskyldiga. Å andra sidan har gjorts gällande, att en förlängning

av skatteperioden skulle försvåra för de skattskyldiga att ordentligt

fullgöra skattskyldigheten, vilket i sin tur skulle medföra ett försämrat uppbördsresultat

och ökat arbete med indrivningen av skatten.

Centrala omsättningsskattenämnden har rörande denna fråga yttrat, att

redovisningsperiodens förlängning torde vara en nödvändig förutsättning för

sakkunnigförslagets genomförande och syntes såväl för länsstyrelserna som

i regel för de skattskyldiga utgöra en avgjord förbättring. Det finge emellertid

antagas, att det nuvarande redovisningssystemet så lill vida inneburit en

fördel för vissa skattskyldiga, som månadsinbetalningar kunde kännas mindre

betungande än inbetalning av större skattebelopp för en längre tidsperiod.

På grund härav ville nämnden ifrågasätta, huruvida icke även sådan skattskyldig,

som redovisade för kvartal, borde berättigas att under löpande skatteperiod

verkställa avbetalningar å det skattebelopp, han vid periodens slut

hade att erlägga.

Av de länsstyrelser, som särskilt yttrat sig beträffande frågan örn redovisningsperiodens

längd, äro länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus

samt Gävleborgs lån positivt inställda till de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida man icke kunde gå ett

steg längre och alltid göra kalenderkvartalet till redovisningsperiod.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus och

Älvsborgs län tillstyrka endast med tvekan förslaget i förevarande del, därvid

i regel uttalas farhågor för en försämring av uppbördsresultatet vid en

förlängning av redovisningsperioden. De båda sistnämnda länsstyrelserna

ifrågasätta, huruvida icke de skattskyldiga borde berättigas att redovisa månadsvis,

därest de så önskade.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

35

Kommerskollegium anför.

Beträffande omläggning av skatteperioden från kalendermånad till i regel

kalenderkvartal ha från vissa håll betänkligheter yppats, speciellt med hänsyn

till att näringsidkarna för närvarande äro inställda på alt erlägga skatten

månadsvis, och det har framhållits, att det särskilt för mindre näringsidkare

kan vålla svårigheter att komma ut med de större skattebelopp, som

kvartalsvis skulle komma att redovisas. I viss mån har ju denna synpunkt

beaktats i den rätt, som länsstyrelsen skulle få att för viss näringsidkare föreskriva

kalendermånad såsom ska t teperiod. Från de hörda organisationernas

sida har emellertid önskemål uttalats örn viss ytterligare jämkning i sådan

riktning. Sålunda har Stockholms handelskammare ifrågasatt möjlighet

för skattskyldig att efter framställning vara berättigad att avgiva månadsredovisning,

därest länsstyrelsen icke på grund av särskilda omständigheter

finner detta olämpligt. I regel skulle, när framställning därom göres, tillstånd

till månadsredovisning lämnas, men någon ändring i fråga örn slcaffeperiodens

beräknande skulle härigenom icke behöva ske. Handelskammaren i Göteborg

har föreslagit, att kalendermånaden generellt skulle bibehållas såsom

redovisningsperiod men att möjlighet till undantag skulle beredas i sådana

fall, där så anses erforderligt. Även Skånes handelskammare har förordat den

månatliga redovisningens bibehållande för de skattskyldiga men att länsstyrelsernas

granskning skulle omfatta kvartalen såsom skatteperiod.

För egen del finner Kollegium, att de anförda betänkligheterna lia ett visst

berättigande, men vill dock framhäva, att ska t teperiodens förlängning till

kalenderkvartal innebär den avsevärda fördelen lil. a. för det administrativa

handhavandet av omsättningsskatteförfarandet, att länsstyrelsens beslut i

omsättningsskattefrågor kan ifrågakomma endast fyra gånger örn året för

varje skattskyldig och att i följd därav även anledning till anförande av besvär

minskas. Då det å andra sidan både ur statens och ur företagarnas synpunkt

kan vara önskvärt att genom inbetalning av mindre belopp månadsvis

avbörda näringsidkaren den skatt, sorn han skall utgöra, vill Kollegium föreslå,

att möjlighet beredes näringsidkare, som så önskar, till ä kontoinbetalningar

hos länsstyrelsen månadsvis, varvid näringsidkare skulle kunna göra

så stor inbetalning, som approximativt räknat motsvarar den under månaden

uppburna omsättningsskatten.

Statskontoret, riksriikenskapsverket, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Kopparbergs och Västerbottens län avstyrka mer eller mindre bestämt

förlängning av redovisningsperioden.

Statskontoret framhåller, att den föreslagna åtgärden skulle medföra en

icke obetydlig ränteförlust för statsverket.

Riksräkenslcapsverket utvecklar skälen för sin mening sålunda.

Det hittills tillämpade systemet med månadsbetalningar har i stort sett

visat sig fungera väl, och att nu ändra på detsamma vore enligt riksräkenskapsverkets

mening mindre välbetänkt. Man har här på ett, låt vara begränsat,

beska llningsområdc kommit så nära principen örn skatteuppbörd vid källan

som det synes praktiskt möjligt att komma. Fördelarna därmed äro alldeles

uppenbara, och de lia också vitsordats av de sakkunniga. Riksräkenskapsverket

vill starkt understryka värdet, särskilt under nuvarande tidsförhållanden,

av alt en skatt av så betydande storleksordning, som det här är fråga

örn, inflyter lill statskassan fortlöpande och med minsta tidsutdräkt. Riksräkenskapsverket

har haft tillfälle all dag för dag hilja resultatet av omsättningsskatteuppbörden

och sålunda bördts möjlighet att närmare analysera

variationerna i densamma. De erfarenheter, som härvid utvunnits, berättiga

till del antagandet, att det behöriga inlevererandet av omsättningsskatten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

för flertalet av de skattskyldiga betydligt underlättas därigenom att uppbörden

sker för en månad i taget och ej för längre tidsperioder. Den försenade

inlevereringen av skatten, som ofta förekommer, mäste nämligen i stor utsträckning

antagas bero på svårigheter att omkring den 15 i månaden komma

ut med skattebeloppet. Det synes ej osannolikt, att detta i sin tur beror på

att dagskassorna vid denna lid ofta kunna vara helt ianspråktagna av förfallodagar

för varuväxlar, avlöningsutbetalningar o. d. Under sådana förhållanden

är det mer än sannolikt, att åtnjutandet av en skattekredit lör

tre gånger så lång tid som för närvarande ofta måste komma att betydligt

öka svårigheterna att erlägga omsättningsskatten i behörig ordning. För

många skattskyldiga lärer därför en övergång till kvartalsbetalning ej innebära

någon verklig fördel. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen, att

länsstyrelse skulle kunna ålägga vissa rörelseidkare att betala månadsvis

förefaller riksräkenskapsverket innebära en onödig diskriminering. Riksräkenskapsverket

vill i detta sammanhang ytterligare framhålla följande.

Hela den nu föreslagna reformen syftar till att åstadkomma en effektivare

kontroll över omsättningsbeskattningen. Härunder bör givetvis inbegripas

en förbättrad kontroll över skattens korrekta inbetalning. Systemet med månadsbetalning

erbjuder goda möjligheter att smidigt följa de skattskyldigas

betalningsförmåga. Med hänsyn härtill synes detta system — särskilt under

för handelsomsättningen försvårade förhållanden — erbjuda en tryggare utgångspunkt,

om man vill undvika skatteförluster, än ett system med inbetalning

för längre perioder. Slutligen må framhållas, att månadsuppbörden i

jämförelse med kvartalsuppbörd erbjuder helt andra och bättre betingelser

för statistisk bearbetning i syfte att bereda underlag för en tillförlitlig prognos

beträffande utfallet av omsättningsskatten och därmed även beträffande utvecklingen

inom den interna handelsomsättningen. Med hänsyn till det nu

anförda får riksräkenskapsverket bestämt avstyrka den föreslagna ändringen

i nuvarande system för inbetalning av omsättningsskatt månadsvis.

Som förut berörts ha de sakkunniga ansett, att inbetalning och redovisning

kvartalsvis utgöra förutsättning för ali länsstyrelsens beskattningsbeslut skola

kunna fattas kvartalsvis. Sådana beslut lia ej ansetts böra avse kortare

perioder än ett kvartal, detta för att besvärsförfarandet skall kunna hållas

inom rimliga gränser. Givetvis är det önskvärt, att garantier härför skapas.

Såvitt riksräkenskapsverket kan bedöma frågan, får det emellertid ej anses

uteslutet ali ordna förfarandet så, att länsstyrelses beskattningsbeslut med

bibehållande av nuvarande månadsredovisning och inbetalningssystem kommer

att avse den föreslagna perioden av ett kvartal.

Överståthållarämbetet anför.

Mot en redovisning kvartalsvis måste ämbetet uttala allvarliga betänkligheter.

Tvånget att redovisa skatten varje månad, och på sådan tid i månaden,

senast den femtonde, att inbetalningen ej kolliderar med utgifterna vid månadsskiftet

för hyra och löner, torde ha väsentligt bidragit till det nuvarande

goda uppbördsresultatet. Hittills har i Stockholm endast omkring en procent

av skatten behövt uttagas genom indrivning, ehuru visserligen åtskilligt högre

belopp inkommit först efter anmaningar. Inbetalningar kunna ske genom posten,

alltså på ett sätt som vållar den skattskyldige mycket litet omak. En redovisning

endast var tredje månad — till yttermera visso per kalenderkvartal

i nära anslutning till erläggandet av kvartalshyror, avgifter för telefon, ljus

m. m. ■— kommer med nödvändighet att icke oväsentligt lörsämra det nuvarande

goda uppbördsresultatet. En nedgång med någon enstaka procent, vilken

med sannolikhet kunde förmodas inträda, skulle motsvara en förlust för

det allmänna av flera miljoner kronor örn året. Särskilt i Stockholm, där

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

kaféer och småaffärer ofta byta ägare flera gånger om året, är ett snabbt

månatligt anmaningsförfarande av allra största vikt. Härtill komma de förändringar

som ske genom dödsfall, då en avkortning av skatt ofta måste ske.

De militära inkallelserna skulle få en helt annan återverkan på redovisningsresultatet,

om redovisningsperioden förlängdes till det tredubbla. Det är vidare

av stor betydelse för mängden av små företagare (skräddare, sömmerskor, skomakare

m. fl.), att de nödgas för varje månad föra böcker eller göra anteckningar

och beräkningar. Småaffärer lämna i stor utsträckning bort sina räkningar

m. m. för bokföring och detta arbete, som före omsättningsskatten mycket

ofta skedde en gång örn året, har nu måst äga nini varje månad, vilket lett

till en förbättrad redovisning. Det allmännas kostnader för skattens månatliga

redovisning äro säkerligen obetydliga i jämförelse nied det »svinn» som måste

uppstå i och med så väsentligt mycket glesare inbetalningar. Enbart ränteförlusten

för statsverket, vilken dock säkerligen är mycket mindre än kreditförlusterna,

skulle efter 4 % per år uppgå till cirka 1 miljon kronor och sålunda

överstiga kostnaderna för hela den av de sakkunniga föreslagna kontrollapparaten.

Mot denna bakgrund och då något missnöje ej gjort sig påmint

i avseende å den nuvarande inbetalningsperioden, som snarast torde innebära

en väsentlig hjälp till självhjälp, vore det förvisso en förändring till det sämre

att förlänga inbetalningsperioden.

Föreskriften att länsstyrelsen för viss skattskyldig skulle äga alt besluta

om kortare perioder kan icke komma att avse andra fall än sådana, där betalningssvårigheter

inträtt, och kan sålunda icke vara tillfyllest. Givetvis

bleve det ej heller tillräckligt med en ändring, som allenast innebure att den

skattskyldige själv finge rätt att välja om han ville inbetala skatten per månad

eller per kvartal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller i sitt yttrande, att den föreslagna

förlängningen kunde väntas medföra ökade svårigheter för de skattskyldiga

att redovisa skatten. Antalet försumliga skattebetalare komme att

ökas, vilket medförde ökat arbete för länsstyrelsen med infodrande av uppgifter

och indrivning av skatten. För de försumliga nödgades länsstyrelsen

föreskriva redovisning månadsvis. Denna redovisning komme därför även

om sakkunnigförslaget genomfördes att kvarstå för ett mycket stort antal

skattskyldiga. Reformen komme därför måhända icke all medföra beräknad

lättnad i arbetet å omsättningsskatteavdelningen.

Vikten av att samband upprätthålles mellan inkomst- och omsättningsbeskattningen

även efter det kontrollen över den senare lagts å länsstyrelsen bär

understrukits i ett par yttranden. Beträffande formerna för sa m a rbetet

mellan taxeringsnämnderna och länsstyrelsen i dessa

frågor har länsstyrelsen i Stockholms län uttalat, att de sakkuniga syntes

ha funnit en framkomlig väg att upprätthålla det erforderliga sambandet

mellan inkomst- och omsättningsbeskattningen..

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett de föreslagna förteckningarna

till taxeringsnämnderna — de s. k. omsättningsskattelistorna — obehövliga

och lämpligen kunna ersättas med kopior av de å omsättningsskatteavdelningen

förvarade registerkorlen. Länsstyrelsen anför härom.

Länsstyrelsen vill bestämt reagera mot de sakkunnigas förslag i fråga örn

den s. k. omsättningsskattelistan. Med denna synas de sakkunniga åsyfta att

i möjligaste mån bibehålla den dubbla kontrollmöjlighet, som en jämförelse

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 3öl.

mellan självdeklarationerna och omsättningsskatteuppgifterna anses innebära.

Värdet av en sådan jämförelse kan i och för sig diskuteras. Att den icke

alltid varit till fromma för taxeringen torde ha framgått av de mångå misstag,

vartill den föranlett. Omsättningsskatteuppgifternas betydelse för inkomsttaxeringen

torde icke vara alltför stor. De fall, då uppgifterna till omsättningsskatt

kunnat föranleda en i verkligheten motiverad justering uppåt

av siffrorna i rörelsebilagan, torde vara lätt räknade. Uppgifterna örn total

omsättnijng enligt omsättningsskatteuppgifterna och enligt rörelsebilagan kunna

ju icke alltid stämma överens, beroende hl. a. på kreditförsäljning, inräknandet

i omsättningen av omsättningsskattens belopp, formellt felaktig

redovisning av omsättningsskatt o. s. v. Länsstyrelsen vill här endast peka

på det förhållandet att vid justering på grund av redovisning enligt s. k. indirekt

metod ett tillägg brukar göras under punkt A 5 på omsättningsskatteuppgiften,

vilket kommer att inräknas i den totala omsättningens belopp och

förrycker jämförelsen med total omsättning enligt självdeklarationens rörelsebiiaga.

På samma sätt förhåller det sig med de egna uttagen. I omsättningsskatteuppgifterna

ingår i de egna uttagen även personalens kost. Så är icke

fallet i rörelsebilagan. Ibland redovisas i omsättningsskatteuppgifterna icke

egna uttag av skattefria varor utan dessa avdragas redan vid bestämmande

av uttagets värde. För restaurangernas del är ett sådant förfaringssätt i

samband med påtänkt lagändring nyligen föreslaget av centrala omsättningsskattenämnden

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1942. Alla dessa

förhållanden, vilka medföra avvikelser mellan omsättningsskatteredovisningen

och självdeklarationen, göra jämförelsen dem emellan mycket vansklig.

Taxeringsnämnderna ställas inför kravet på att utreda orsakerna till den

bristande överensstämmelsen. Härav föranledes ett otal förfrågningar. Den

skattskyldige själv är icke alltid i stånd att förklara skillnaden. Förhållandet

föranleder lätt en oriktig höjning av hans taxering. Den irritation, som

genom dessa förfrågningar och felaktiga taxeringar skapas i förhållandet mellan

taxeringsnämnderna och allmänheten, bör icke negligeras. Länsstyrelsen

vill härmed icke lia sagt att icke jämförelsen mellan ifrågavarande uppgifter

i en del fall kan tänkas vara till nytta för inkomsttaxeringen under förutsättning

att den utnyttjas med sakkunnighet och urskiljning. Ett sådant utnyttjande

åstadkom ines dock häst genom en direkt jämförelse mellan omsättningsskatteuppgifterna

och deklarationerna, utförd lios länsstyrelsen av

de granskningsmän, som nu föreslås skola tillsättas. Även för omsättningsbeskattningen

utnyttjas inkomstdeklarationerna bäst genom en sådan direkt,

sakkunnig sammanställning av materialet. För denna jämförelse behövs icke

någon lista från taxeringsnämnderna med anteckningar örn totalomsättning

och egna uttag.

Vad man önskar av taxeringsnämnderna i detta sammanhang är icke påpekanden

örn sådant, som kan inhämtas ur deklarationerna tor rörelseidltarna

i allmänhet, utan uppgifter örn namn å skattskyldiga — huvudsakligen

på landsbygden — vilka helt eller delvis underlåtit att redovisa omsättningsskatt,

i första hand jordbrukare och fiskare, som idka torgförsäljning,

samt enklare hantverkare, som icke taxeras för rörelseinkomst. Det är möjligt

att man för vinnande av denna kontroll icke kan komma ifrån att låta

materialet från omsättningsskatteregistret passera taxeringsnämnderna trots

alla olägenheter, som äro därmed förenade, framför allt örn rörelseidkare

med olika slag av rörelsebilagor skola taxeras av olika nämnder. De bokföringsmaskiner,

som nu allmänt börjat användas på länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar,

göra det emellertid möjligt att tillhandahålla nämnderna

detta material i form av kopior av registerkorten. Kopiorna böra utnyttjas

för detta ändamål. Med ledning av dem höra taxeringsnämnderna va
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

39

ra i stånd att lämna den medverkan till omsättningsbeskattningen, som beror

av deras person- oell ortskännedom.

Omsättningsskattelislan är under sådana förhållanden överflödig. Det bör

även beaktas, att upprättande av sådana listor innebär ett stort arbete, närmast

jämförligt med det nuvarande iordningställandet av omslag till omsättningsskatteuppgifterna.

Den föreslagna kompletteringen av listorna genom

taxeringsnämndens försorg med anteckningar är också betungande. Expeditionen

av utdrag till andra taxeringsnämnder lär icke komma att fungera

friktionsfritt. Och slutligen kan frågas örn allt detta material, när det i kompletterat

skick hamnar hos länsstyrelsen, verkligen vid bearbetning kommer

att lämna ett utbyte, som motsvaras av det därå nedlagda arbetet. Äro verkligen

dessa taxeringsnämndens anteckningar örn total omsättning, egna uttag

etc. ägnade att bilda ett användbart underlag för granskningsmännens

kontroll av omsättningsbeskattningen? Det vill förefalla som örn en jämförelse

mellan registerkopiorna och de till länsstyrelsen insända deklarationerna,

utförd direkt av länsstyrelsens sakkunniga granskningsmän, skulle vara

en betydligt enklare och effektivare metod att utnyttja deklarationerna till

fördel för omsättningsskatten.

Jämväl länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län anse, att omsättningsskattelistorna

lämpligen kunna utbytas mot kopior av registerkorten.

Departementschefen.

Den verkställda utredningen synes mig ha bekräftat, alt kontrollen

över den allmänna omsättningsskatten icke fungerat tillfredsställande. Taxeringsnämnderna,

sorn jämte sina övriga uppgifter haft att verkställa taxeringen

till omsättningsskatt, lia uppenbarligen icke kunnat ägna tillräcklig

uppmärksamhet häråt och lia även i många fall saknat erforderliga kvalifikationer

för att nöjaktigt kunna fullgöra ifrågavarande uppdrag. Vad som

kanske mer än dessa förhållanden framträtt såsom en brist i det nuvarande kontrollsystemet

bar emellertid varit, att de månatligen avlämnade redovisningarna

icke blivit föremål för en saklig granskning förrän efter beskattningsårets

utgång i samband med taxeringen. Känslan av att vara föremål för kontroll

måste härigenom lia väsentligen avtrubbats hos de skattskyldiga. För den

illojala skattebetalaren har det

gifter bereda sig uppskov med skattens erläggande under avsevärd tid. Detta

har varit så mycket mera otillfredsställande, som det här varit fråga örn medel,

vilka skattebetalaren själv normalt uppburit av allmänheten redan i samband

med försäljningen. Den lojala skattebetalaren har å andra sidan icke

så snabbt som önskvärt varit kunnat erhålla besked av beskattningsmyndigheterna

örn författningens rätta tillämpning. Jag ansluter mig därför helt

till de sakkunnigas uppfattning, att en effektiv kontroll över den allmänna

omsättningsskatten icke kan åstadkommas med mindre de skattskyldigas

redovisningsuppgifter bliva föremål för en fortlöpande saklig granskning och

möjligheter beredas beskattningsmyndigheterna att utan dröjsmål rätta till

begångna felaktigheter.

För att undvika ett alltför komplicerat förfarande lia de sakkunniga föreslagit,

att den årliga omsättningsskattetaxeringen skulle slopas och att kon
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

trollen över omsättningsskatten sålunda skulle i huvudsak bygga allenast å

den fortlöpande granskningen av de skattskyldigas uppgifter. Häremot har

från olika håll invänts, att beträffande flertalet skattskyldiga en verklig sakprövning

av beskattningsfrågan kunde ske först sedan bokslut förelåge och

materialet från inkomsttaxeringen bleve tillgängligt för jämförelse och att

därför beslut om skattepåföring under räkenskapsåret beträffande dessa

skattskyldiga kunde få endast preliminär karaktär. Nämnda synpunkt, vilken

jag finner i och för sig riktig, kräver visserligen icke med nödvändighet

för sitt beaktande att den årliga taxeringen bibehålies. Jämförelsen med inkomsttaxeringsmaterialet

skulle tydligen kunna verkställas även i samband

med den fortlöpande kontrollverksamheten på följande år. Örn emellertid,

såsom enligt min mening kan förväntas, denna jämförelse i ett stort antal

fall leder till rättelse i den skattskyldiges under räkenskapsåret lämnade redovisningar,

synes det naturligt och ägnat att bidraga till ordning och reda

i beskattningsförfarandet, att en definitiv skattepåföring sker årsvis genom

en särskild taxering. Jag vill i detta sammanhang även erinra örn att i alla

de fall, då s. k. indirekt redovisningsmetod användes, en justering efter räkenskapsårets

utgång är erforderlig. Bibehållandet av ett årligt avslutande

förfarande medför vissa fördelar jämväl med avseende å besluts- och besvärsförfarandet,

vartill jag i det följande torde få återkomma.

Den fortlöpande sakliga granskningen av de skattskyldigas uppgifter och

vad därmed sammanhänger bör, såsom de sakkunniga föreslagit, ankomma

på länsstyrelsen, där redan särskilda avdelningar för omsättningsskattens

redovisning finnas. Huruvida även den årliga taxeringen, vars bibehållande

jag nyss förordat, bör omliänderhavas av länsstyrelserna eller om denna i

stället bör verkställas av beskattningsnämnder, kan förefalla tveksamt. Taxeringen

till omsättningsskatt kräver otvivelaktigt i betydande utsträckning ett

ställningstagande till rena uppskattningsfrågor. Särskilt gäller detta beträffande

skattskyldiga med ingen eller ofullständig bokföring. För sådana uppgifter

ha i regel nämnder med orts- och personkännedom ansetts lämpligare

än tjänstemän. Vidare föreligger mellan taxeringen till omsättningsskatt och

inkomsttaxeringen ett sådant samband, att en gemensam handläggning synes

i och för sig önskvärd. Såsom under remissbehandlingen från flera håll

påpekats föreligger eljest risk för att rörande samma sakfråga meddelas olika

beslut av beskattningsmyndigheterna. Å andra sidan torde knappast kunna

bestridas, att reglerna rörande den allmänna omsättningsskatten delvis äro

av så invecklad natur, att tillämpningen av desamma icke gärna bör omhänderhavas

av lekmän. Härtill kommer att beskattningsnämnderna även

efter genomförandet av den organisation, jag i annat sammanhang förordat,

komma att bliva så tyngda av övrigt taxeringsarbete, att det även ur arbetssynpunkt

måste anses synnerligen angeläget, att de befrias från befattningen

med omsättningsskatten. Jag finner därför övervägande skäl tala för att även

den årliga taxeringen till omsättningsskatt anförtros åt länsstyrelsen, som sålunda

enligt min mening bör svara för omsättningsskattekontrollen i dess

helhet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

41

Vad härefter beträffar den närmare utformningen av beskattningsförfarandet

torde visserligen kunna förväntas, att de skattskyldiga i allmänhet

komma att ställa sig till efterrättelse de erinringar, som göras i samband med

den fortlöpande granskningen av deras uppgifter, och att de under hand inbetala

felande skattebelopp. Då så emellertid icke alltid blir fallet, måste

tydligen särskilda beslut örn skattepåföring kunna meddelas, så snart någon

felaktighet uppmärksammats. Den lojale skattebetalaren skulle i annat fall

komma i sämre ställning än den, som söker undgå skattens erläggande. Beslut

om provisorisk skattepåföring, som nu sagts, torde på grund av sakens

ofta enkla beskaffenhet kunna meddelas av någon vid länsstyrelsen anställd

tjänsteman, lämpligen taxeringsintendenten, vilken enligt vad jag i det följande

ämnar föreslå skall i egenskap av chef för taxeringsavdelningen utöva

allmän tillsyn över omsättningsskattekontrollen. Med hänsyn till taxeringsintendentens

fiskaliska ställning torde emellertid den skatteskyldige böra beredas

möjlighet att få frågan om skattepåföringen hänskjuten till länsstyrelsens

prövning.

Med beaktande av det senast sagda torde förfarandet vid länsstyrelsen

kunna gestaltas sålunda. Framkommer vid den fortlöpande granskningen av

den skattskyldiges uppgifter, att han icke erlagt den skatt, som belöper å den

av honom uppgivna skattepliktiga omsättningen, bör såsom hittills felande

belopp snarast uppdebiteras och indrivas. Finnes eljest, innan årlig taxering

skett, att den skattskyldige för någon redovisningsperiod icke erlagt skatt eller

erlagt skatt med för lågt belopp, må taxeringsintendenten förelägga honom

att inom viss tid från delfåendet av beslutet inbetala det felande beloppet.

Efterkommer den skattskyldige icke föreläggandet, och inkommer han ej

heller med erinran däremot inom den föreskrivna tiden, bör skattebeloppet

få indrivas i vanlig ordning. Göres åter erinran mot föreläggandet —- om denna

möjlighet bör tydligen den skatlskyldige underrättas — bör ärendet hänskjutas

till länsstyrelsen, som prövar huruvida föreläggande skall lända till

efterrättelse. Innebär länsstyrelsens beslut, att infordrade beloppet skall helt

eller delvis erläggas, bör beloppet, om detsamma icke kan antagas inflyta i

annan ordning, uppdebiteras och indrivas. Över länsstyrelsens beslut i sådant

ärende bör talan icke få föras. Det torde få förutsättas, att länsstyrelsen i

mål rörande verkställighet av skatleföreläggande iakttager viss försiktighet,

så att restitution av skatt efter den årliga taxeringen endast undantagsvis behöver

förekomma. Tydligt är, att länsstyrelsen vid den årliga taxeringen icke

är bunden av sådana dessförinnan meddelade beslut, varom nu varit tal.

Av vad jag anfört till stöd för bibehållandet av en årlig taxering framgår,

att denna lämpligen bör ske efter det materialet från inkomsttaxeringen inkommit

till länsstyrelsen. Emellertid synes det önskvärt, att jämväl resultatet

av prövningsnämndens verksamhet avvaktas. Härigenom skulle nämligen

risken för skiljaktiga beslut i en för inkomst- och omsättningsskattetaxeringarna

gemensam sakfråga i praktiken reduceras till ett minimum.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

Enligt det förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna, som

jag tidigare i dag anmält för Kungl. Hajd, skall prövningsnämndens arbete

vara avslutat först den 30 juni året efter taxeringsåret. Att lill dess vänta med

omsättningsskattetaxeringen i dess helhet torde icke vara lämpligt och ej

heller erforderligt för tillgodoseende av det intresse, varom här är fråga. Hos

prövningsnämnden skola enligt förslaget nya frågor icke få väckas senare än

den 31 december taxeringsåret. Vid nämnda tidpunkt är följaktligen känt, i

vilka fall skattskyldigs inkomsttaxering kan komma att ändras av nämnden.

Endast i dessa — relativt fåtaliga — fall behöver taxeringen till omsättningsskatt

ytterligare anstå till dess frågan om inkomsttaxeringen blivit avgjord.

För det övervägande antalet skattskyldiga åter kan omsättningsskattetaxeringen

avslutas vid utgången av taxeringsåret.

Uppbörd av omsättningsskatt, som skattskyldig på grund av den årliga

taxeringen har att erlägga utöver tidigare inbetalda belopp, äger enligt gällande

bestämmelser rum i slutet av november månad taxeringsåret. Fastställes

tidpunkten för omsättningsskattetaxeringens avslutande på sätt i det föregående

föreslagits, torde nämnda uppbörd få framskjutas för det stora flertalet

skattskyldiga ett par månader och för vissa skattskyldiga längre. Olägenheten

härav bör emellertid icke överdrivas. Huvuddelen av omsättningsskatten

torde nämligen utom i undantagsfall lia erlagts redan i samband med avlämnandet

av redovisningarna eller efter särskilda förelägganden.

Med avseende å den tid, inom vilken beslut örn beskattning skulle få meddelas,

gällde enligt sakkunnigförslaget icke någon annan begränsning än den,

som stadgats för eftertaxering vid inkomstbeskattningen. Beslut örn beskattning

skulle sålunda få meddelas intill utgången av femte året efter det, då

skattebeloppet rätteligen bort betalas, eller, örn den skattskyldige avlidit,

intill utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering. Under ifrågavarande tidrymd .skulle länsstyrelsen,

därest förut obeaktade omständigheter uppmärksammades, äga

upptaga beskattningsfråga till förnyad prövning utan hinder av tidigare beslut.

Mot denna anordning av beslutsförfarande! har enligt min mening med

fog invänts, dels att beskattningsfrågan till olägenhet för de skattskyldiga Miles

allt för länge svävande och dels att länsstyrelsens omprövningsrätt kunde

väntas giva upphov till svårlösta frågor örn rättskraften hos tidigare beslut.

Anordnas beskattningsförfarandet på sätt jag i det föregående föreslagit,

bortfalla dessa olägenheter. Vid den årliga taxeringen bör nämligen beskattningsfrågan

kunna underkastas en så slutgiltig prövning, att taxeringsbeslutet

i princip bör bliva Bindande. Efter det taxeringen verkställts, bör följaktligen

frågan om beskattningen kunna upptagas till förnyad prövning endast vid

försummelse eller fel från den skattskyldiges sida. Till förebyggande av missförstånd

vill jag här nämna, att skatteföreläggande avseende viss redovisningsperiod

icke hindrar att före den årliga taxeringen nytt skatteföreläggande

för samma period meddelas.

Mot länsslyrelsens beslut i mål rörande årlig taxering till omsättningsskatt

bör talan få fullföljas till kammarrätten i den ordning, som är stadgad beträf
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

43

lande besvär över prövningsnämnds beslut. Över kammarrättens beslut i sådana

mål skulle enligt sakkunnigförslaget icke få klagas. Ehuru någon särskild

motivering för förslaget i denna del icke lämnats i betänkandet, torde

kunna antagas, att de sakkunniga genom begränsningen av antalet instanser

främst velat förebygga en sådan ökning av regeringsrättens arbetsbörda, att

en utökning av antalet ledamöter framtvingades. Efter vad jag inhämtat har

ännu icke något mål angående allmän omsättningsskatt hunnit dragas under

regeringsrättens prövning. Rörande antalet till kammarrätten inkomna

omsättningsskattemål lia några exakta uppgifter icke kunnat lämnas. Enligt

approximativt gjorda beräkningar torde dock antalet vara ganska stort. Såsom

kunnat förväntas äro besvären över omsättningsskattetaxeringen i betydande

utsträckning kombinerade med besvär över den skattskyldiges inkomsttaxering.

Det torde kunna antagas, att i sistnämnda mål tvisten ofta

gäller en för båda taxeringarna gemensam sakfråga. Prövningen i dessa fall

av omsättningsskattemålet skulle tydligen icke bereda regeringsrätten någon

nämnvärd ökning i arbetsbördan. Ä andra sidan skulle en begränsning av

fullföljdsrätten just i dessa mål lätt kunna leda till att tvistefrågan vid den

slutliga prövningen bedömdes på ett sätt i omsättningsskattemålet och på

ett annat sätt i inkomstskattemålet. Liknande konflikter skulle tydligen kunna

uppkomma även i andra fall, då fråga är örn tillämpning av för omsättningsbeskattningen

och inkomstbeskattningen gemensamma rättsregler.

En begränsning av de skattskyldigas klagorätt är alltid en ömtålig sak och

den skulle, såsom i det föregående påvisats, i förevarande fall medföra vissa

bestämda olägenheter. Med hänsyn härtill och då ännu icke kan bedömas,

i vilken omfattning handläggningen av omsättningsskattemålen kommer att

öka regeringsrättens arbetsbörda, anser jag mig icke för närvarande kunna

tillstyrka, att kammarrätten göres till sista instans i dylika mål. Örn sålunda

vanliga fullföljdsregler skola gälla för omsättningsskattemålen, torde det

knappast finnas tillräckliga skäl för att låta dessa mål i kammarrätten handläggas

av en särskild avdelning med speciell sammansättning. Den särskilda

sakkunskap på handelns och näringslivets område, som kan erlordras vid

avgörandet av omsättningsskattemålen, torde i stället lämpligen kunna tillgodoses

genom rätt för kammarrätten att i förekommande fall anlita biträde

av tillfälligt inkallade sakkunniga.

Såsom skäl för en förlängning av redovisningsperioden från månad till

kvartal lia de sakkunniga åberopat bl. a. behovet av en begränsning av

antalet besvärsmål i kammarrätten. Förslaget i denna del sammanhänger

nära med förslaget rörande förfarandet hos länsstyrelsen, enligt vilket beslut

örn skattepåföring skulle avse redovisningsperiod och meddelas av länsstyrelsen

allteftersom felaktigheter under den fortlöpande kontrollen uppmärksammades.

Därest det av mig förordade förfarandet i stället godtages,

förlorar berörda skäl givetvis sin betydelse. På grund liårav och då en förlängning

av redovisningsperioden såväl i fiskaliskt hänseende som för de

skattskyldiga sjiilva skulle medföra väsentliga olägenheter, linner jag omsättningsskatten

normalt böra såsom hittills redovisas och inbetalas månads
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

vis. I de fall, där skatten enligt gällande bestämmelser redovisas årsvis, torde

dock denna redovisningsform böra bibehållas.

I likhet med de sakkunniga finner jag det angeläget, att de vid inkomsttaxeringen

och kontrollen över omsättningsskatten erhållna uppgifterna kunna

av taxeringsnämnderna och länsstyrelsen ömsesidigt utnyttjas. Beträffande

formerna för samarbetet torde emellertid en viss förenkling kunna ske

i enlighet med vad som föreslagits av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län. Jag torde få tillfälle att återkomma härtill i samband med utfärdandet

av de tillämpningsföreskrifter i ämnet, som torde bliva erforderliga

i händelse förslaget angående omsättningsskattekontrollens överflyttande å

länsstyrelsen antages av riksdagen.

Särskilda kontrollföreskrifter.

De sakkunniga.

I syfte att åstadkomma en effektiv kontroll över omsättningsskatten lia de

sakkunniga ansett erforderligt att kräva ökad medverkan även från de skattskyldigas

och allmänhetens sida. Sålunda har föreslagits införande av särskilda

bestämmelser dels om ökad bokföringsplikt för de skattskyldiga, dels

om skyldighet för envar, hos vilken uppgifter av betydelse för kontrollen

kunna erhållas, att för granskning tillhandahålla förda handelsböcker och

anteckningar med därtill hörande handlingar och dels slutligen om viss allmän

uppgiftsskyldighet.

Rörande behovet av särskilda bokföringsföreskrifter anföra de sakkunniga.

Såsom komplement till bokföringslagens stadganden synes för omsättningsskattens

del böra föreskrivas, att bokföringen skall vara ordnad på sådant

sätt, att den möjliggör kontroll över skatteredovisningen. Vidare bör beträffande

icke bokföringspliktiga rörelseidkare föreskrivas, att de skola föra anteckningar

rörande inkomster och utgifter i rörelsen och att de vid varje

räkenskapsårs utgång skola upprätta förteckning över varulager och

fordringar i rörelsen. Saknas dylika anteckningar, torde den skattskyldige

knappast kunna upprätta tillförlitliga omsättningsskatteredovisningar. Införande

av skyldighet att för omsättningsskattens skull föra anteckningar, där

bokföring saknas, torde icke kunna förväntas möta invändningar från de

lojala näringsidkarna. Föreskrifter synas jämväl erforderliga angående viss

tid för förvarandet av handelsböcker, anteckningar och andra hithörande

handlingar. I enlighet med vad nu anförts ha de sakkunniga utformat förslag

till ändringar i omsättningsskatteförordningen (10 § 1 och 2 mom).

I fråga om skyldigheten att tillhandahålla handelsböcker m. m. för granskning

erinra de sakkunniga om att jämlikt 14 § omsättningsskatteförordningen

vissa bestämmelser i taxeringsförordningen om bokföringsgranskning vore

tillämpliga vid taxeringen till omsättningsskatt. För kontroll under löpande

beskattningsår saknades däremot dylika bestämmelser. Oberoende av huruvida

en omläggning av beskattningsförfarandet komme till stånd, framstode

det såsom nödvändigt att här åstadkomma en ändring.

För åstadkommandet av kontroll över omsättningen vore det, framhålla

de sakkunniga vidare, nödvändigt att möjliggöra infordrandet av uppgifter

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

45

om rörelseidkares inköp och försäljning. I sådant syfte borde föreskrivas

skyldighet för envar att efter anmaning av länsstyrelsen avgiva skriftlig uppgift

örn de varor, han under viss tid sålt till eller köpt av namngiven näringsidkare.

I detta sammanhang lia de sakkunniga slutligen övervägt lämpligheten av

att införa anmälningsplikt för de skattskyldiga. Härom anföres följande.

Den, som är pliktig utgöra allmän omsättningsskatt, är för närvarande icke

skyldig att på förhand anmäla, att han utövar verksamhet, som medför skyldighet

att redovisa sådan skatt. Först vid den för avgivande av redovisning

bestämda tiden behöver han giva sig tillkänna. Det är givet, att införandet

av anmälningsplikt skulle förstärka länsstyrelsens kontroll över att samtliga

skattskyldiga fullgjorde sina skatteleveranser. Ett anmälningsförfarande

lämpar sig bäst inom ett begränsat område, en viss bransch, men näppeligen

för alla dem, som kunna drabbas av omsättningsskatt. Den nytta, som skulle

kunna .vinnas genom införandet av anmälningsplikt för alla skattskyldiga,

torde icke uppväga den arbetsbelastning å länsstyrelserna, som förfarandet

skulle medföra. De sakkunniga kunna därför icke nu föreslå någon utvidgning

av den anmälningsskyldighet, som tidigare förordats för pälsvarubranschen.

Remissyttrandena.

De föreslagna kontrollföreskrifterna lia i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissmyndigheterna.

Rörande skyldigheten för icke bokföringspliktig rörel seidkare

att föra anteckningar om inkomster och utgifter

m. m. anför Stockholms handelskammare.

Vid flera föregående tillfällen har handelskammaren framhållit vikten av

att göra de mindre företagarna bättre skickade att motsvara de med omsättningsskatten

förenade förpliktelserna beträffande skattens redovisning. Det

nu föreslagna stadgandet skulle innebära ett verksamt stöd för sådana strävanden.

Handelskammaren inser väl, att det i vissa fall kan förorsaka besvärligheter

för mindre näringsidkare, vilka icke ha någon förtrogenhet alls

med bokföringsarbete, att föra även de enkla anteckningar, varom här är

fråga. Å andra sidan torde vissa minimikrav på en för skattekontrollens fullgörande

någorlunda tillfredsställande bokföringsmässig redovisning av omsättningen

— varigenom även de skattskyldigas egen skatteredovisning underlättas

— näppeligen kunna eftersättas. För den bokföringspliktiga delen

av företagarna är det i varje fall angeläget, att till förhindrande av illojal

konkurrens en såvitt möjligt effektiv kontroll upprätthålles å omsättningsskattens

fullgörande även av icke bokföringsskyldiga rörelseutövare.

Överståthållarämbetet har ansett, alt anteckningsskyldigheten för icke bokföringspliktiga

rörelseidkare borde skärpas, så att dessa ålades ordentligt

förteckna sina uppköp och därvid angiva från vem inköpet gjorts samt

priset.

Länsstyrelsen i örebro län har för sin del förordat, att skyldighet stadgades

för nyssnämnda kategori rörelseidkare att enligt fastställda formulär

föra anteckningar, av vilka framginge beträffande inköpta varor dagen för

köpet, säljare, varuslag, mängd och pris samt beträffande försålda varor

influten betalning m. m. Kunde icke detta ske, borde enligt länsstyrelsens

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

mening i vart fall i särskilda anvisningar till förordningen intagas utförliga

bestämmelser om anteckningarnas innehåll.

I anledning av vad de sakkunniga föreslagit i fråga om skyldighet

för företagare att tillhandahålla han delsböcker m. m. för

granskning har från näringslivets sida uttalats viss oro för att affärshemligheter

genom kontrolltjänstemännen skulle komma till obehörigas kännedom.

Vidare har framhållits angelägenheten av att de befogenheter, som

i förevarande hänseende tilldelats beskattningsmyndigheterna, utövades med

stor urskiljning, så att företagarna icke betungades mer än som vore alldeles

nödvändigt.

Vad slutligen angår bestämmelsen örn skyldighet för envar att

lämna uppgift om varor, som han inköpt av eller försålt

till viss näringsidkare, har i några yttranden anmärkts, att en sådan

bestämmelse vore allt för omfattande.

Kammarrätten framhåller sålunda, att bestämmelsen tolkad enligt ordalydelsen

skulle innebära, att däri avsedd uppgiftsplikt skulle åligga-även den,

som i egenskap av privatman gjort inköp i en affär. Uppgiftsplikt borde

emellertid icke åligga annan än rörelseidkare och denne icke beträffande

andra inköp och försäljningar, än som gjorts i rörelsen.

Jämväl centrala omsättningsskattenämnden har ansett det icke tillrådligt,

att privata konsumenter ålades uppgiftsplikt rörande sina inköp.

Stockholms handelskammare anför beträffande ifrågavarande bestämmelse.

Handelskammaren anser sig kunna utgå från, att avsikten därmed icke

är att göra någon utvidgning av den bokföringsskyldighet, som enligt bokföringslagen

eller eljest lagligen åvilar rörelseidkare. Det lär sålunda icke kunna

påfordras, att skattskyldig skall lämna uppgift örn till återförsäljare verkställda

iconfanf försäljningar. Men oavsett denna fråga och frånsett även den

ytterligare belastning, som genom stadgandet lägges på näringslivet, synes

det Handelskammaren vara ägnat att kunna medföra synnerligen ömtåliga

situationer, om en näringsidkare tvingas att lämna uppgifter berörande en

annan näringsidkares förhållanden. Om det för genomförande av en effektiv

kontroll anses nödvändigt att bereda skattemyndigheterna möjlighet att

inhämta uppgifter av nu ifrågavarande slag, är det därför av vikt, att denna

möjlighet användes med stor urskiljning och allenast i sådana fall, där särskild

anledning därtill föreligger. Det synes önskvärt, att ett uttalande av

denna innebörd inflyter i motiven till den blivande lagstiftningen i ämnet.

Kommerskollegium har i likhet med Stockholms handelskammare ansett,

att uppgiftsplikten icke borde omfatta kontantköp och kontantförsäljning.

Departementschefen.

De föreslagna kontrollföreskrifterna synas mig vara i stort sett ändamålsenliga.

Att i fråga örn sådana näringsidkare, som eljest icke äro bokföringsskyldiga,

skärpa kraven på bokföring utöver vad de sakkunniga föreslagit,

torde med hänsyn till dessa näringsidkares oftast mycket ringa kvalifikationer

på detta område icke vara tillrådligt. Bestämmelsen örn skyldighet

för envar att efter anmaning lämna uppgift örn inköp av eller försäljning till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

47

viss näringsidkare finner jag i likhet med kammarrätten och centrala örnsättningsskattenämnden

allt för omfattande. Såsom dessa myndigheter framhållit

torde uppgiftsskyldighet icke böra åläggas privata konsumenter och

ej heller rörelseidkare angående andra inköp eller försäljningar än dem som

skett i rörelsen. Att såsom bl. a. kommerskollegium föreslagit göra undantag

från uppgiftsplikten beträffande kontantköp och kontantförsäljning synes

mig däremot icke lämpligt. I den mån vederbörande rörelseidkare med ledning

av förda anteckningar eller eljest kan lämna dylika uppgifter, böra uppgifterna

också lämnas.

Såsom från näringslivets håll erinrats kan givetvis infordrande av upplysningar

om näringsidkares affärsförhållande, då det sker till ledning för annans

taxering, medföra ömtåliga situationer. Det är därför tydligen av vikt,

att de befogenheter, som i förevarande hänseende avses skola tillkomma beskattningsmyndigheterna,

utnyttjas med omdöme och att här liksom eljest,

då undersökningar verkställas rörande de skattskyldigas affärsförhållanden,

största diskretion iakttages.

För omsättningsskattekontrollen erforderlig personal m. m.

A. Landskontoren.

De sakkunniga.

I fråga om de arbetskrafter inom länsstyrelserna, som

för närvarande tagas i anspråk för omsättningsskattekontrollen,

anföra de sakkunniga.

Å de särskilda omsättningsskatteavdelningar, som för närvarande finnas

hos länsstyrelserna, övervakas, att uppgifter enligt 7 § omsättningsskatteförordningen

jämte därå belöpande skattebelopp inkomma. Den förberedande,

formella granskning, som åvilar länsstyrelsen, fullgöres jämväl å dessa avdelningar,

där också omsättningsskatteregistret föres. I någon utsträckning

torde personal inom dessa avdelningar lia biträtt med tekniskt förberedande

göromål för den taxering till omsättningsskatt, som åvilar beskattningsnämnderna.

Det mer kvalificerade förarbete för taxering lill omsättningsskatt, som

utförts inom länsstyrelsen, torde i regel ha ankommit på andra befattningshavare.

Rörande sammansättningen av personalen å omsättningsskatteavdelningarna

hänvisa de sakkunniga till en för augusti 1942 gjord sammanställning,

vilken torde få såsom Bilaga G fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande

ärende. De sakkunniga framhålla i anslutning till sammanställningen, att

några väsentliga ändringar av personalens sammansättning icke torde lia

inträffat efter nyssnämnda tid och alt personalen följaktligen i regel utgjordes

av landskontorister och biträden varjämte hos varje länsstyrelse en

tjänsteman i högre lönegrad — växlande vid olika länsstyrelser — toges i anspråk

för arbete med föredragning av omsättningsskatteärenden.

De sakkunniga uttala härefter, att länsstyrelsernas arbete med omsättningsskatlekonlrollen

genom den föreslagna omläggningen av beskattningsförfarandet

komme att få en helt annan karaktär än förut. Ansvaret för beskattningen

komme att belt åvila länsstyrelserna. Den föreslagna reformen

förutsatte, alt omsättningsskatteavdelningama erbölle en för det nya syste
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

met lämpad organisation och att arbetskraft i tillräcklig utsträckning anvisades

för kontrollarbetet. Kunde icke kompetenta arbetskrafter i erforderlig

utsträckning ställas till förfogande kunde reformen icke beräknas medföra

avsett resultat.

I fortsättningen erinra de sakkunniga om sambandet mellan den

nu föreliggande frågan örn ordnandet av om sättning sskatteavdelningarna

och frågan örn organisationen av

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar, varom förslag framlagts

i beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande. Rörande de förutsättningar

i fråga om handläggningen vid länsstyrelsen av omsättningsskatteärendena,

från vilka beskattningsorganisationssakkunniga utgått, anföra

de sakkunniga.

Beskattningsorganisationssakkunniga ha haft att avväga behovet av arbetskrafter

å taxeringsavdelningarna samt antalet taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter

med utgångspunkt från att omsättningsskatten fortfarande

skulle vara föremål för taxering hos beskattningsnämnderna och att länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar skulle behandla ärenden angående taxering till

omsättningsskatt. Däremot ha beskattningsorganisationssakkunniga icke avsett,

att tillsynen över skattens redovisning —- ett arbete, som för närvarande

utföres inom omsättningsskatteavdelningarna — skulle överflyttas till de nyinrättade

taxeringsavdelningarna. Beträffande omsättningsskatteavdelningarna

ha beskattningsorganisationssakkunniga icke föreslagit någon ändring.

I fråga om verkningarna av omsättningsskattetaxeringens avveckling hos

beskattningsnämnderna med avseende å taxeringsavdelningarnas arbetsbörda

framhålla de sakkunniga, att en sådan åtgärd skulle få till följd en viss

minskning av antalet besvärsmål vid dessa avdelningar. Den lättnad i arbetsbördan,

som härigenom uppkomme, vore emellertid obetydlig. En begränsning

av kontorspersonalen vid taxeringsavdelningarna syntes därför icke motiverad.

Ej heller kunde någon minskning av antalet taxeringsrevisorer och

taxeringsassistenter ifrågakomma. Den granskning av de skattskyldigas bokföring,

som denna del av personalen utförde, borde nämligen även i fortsättningen

regelmässigt avse såväl inkomst- och förmögenhetstaxeringen som

omsättningsbeskattningen. Däremot syntes minskningen i arbetsbördan för

taxeringsintendenten möjliggöra en viss utökning av hans arbetsuppgifter.

De sakkunniga komma härefter in på frågan om omsättningsskatt

ea v d el n i n g a r n a s organisation. Med hänsyn till vad som

nyss anförts beträffande taxeringsintendentens arbetsbörda och i syfte att

vinna en enhetlig ledning av det arbete med bokföringsgranskning, som

skall utföras för såväl den årliga taxeringen som omsättningsbeskattningen,

föreslå de sakkunniga, att i intendentens uppgifter skall ingå även att närmast

under landshövdingen vara chef för omsättningsavdelningen. Intendenten

skulle följaktligen fördela det för omsättningsbeskattningen erforderliga

granskningsarbetet mellan taxeringsrevisorn, taxeringsassistenterna och de

befattningshavare å omsättningsskatteavdelningen, som hade att utöva saklig

kontroll över omsättningsskatteredovisningen. Intendenten borde jämväl i

övrigt ha tillsyn över ärendenas behöriga handläggning å omsättningsskatteavdelningen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351

49

Bortsett från anordningen med gemensam chef bör enligt de sakkunnigas

mening omsättningsskatteavdelningen organiseras helt fristående från taxeringsavdelningen.

För föredragningen av omsättningsskatteärendena föreslås

sålunda inrättandet av en särskild befattning såsom skatteinspektör. Beträffande

behovet härav anföra de sakkunniga följande.

På grund av att föredragningsskyldigheten enligt förevarande förslag blir

av större omfattning och annan innebörd än tidigare och dess behöriga fullgörande

kräver, att föredraganden ständigt följer det löpande arbetet å omsättningsskatteavdelningen,

måste för dessa uppgifter anlitas en särskild befattningshavare

(föredragande) med uppgift att helt ägna sig åt omsättningsskatten.

Denne skulle komma att lyda närmast under taxeringsintendenten och

alltså å omsättningsskatteavdelningen i viss mån motsvara taxeringsinspektör

å taxeringsavdelningen. Ifrågavarande befattningshavare å omsättningsskatteavdelningen

torde böra inneha länsbokhållarekompetens och benämnas skatteinspektör.

Under det att behov av taxeringsinspektör icke ansetts föreligga i

vissa län, måste däremot å varje omsättningsskatteavdelning finnas en skatteinspektör.

Beslut i omsättningsskattefrågor bör enligt de sakkunnigas mening

hänföras till s. k. enmansärenden, d. v. s. ärenden, i vilkas avgörande skäligen

icke bör krävas deltagande av mer än en person. Goda skäl skulle enligt de

sakkunnigas mening kunna åberopas för en placering av skatteinspektören i

assessorsgraden (27:e lönegraden). Av sparsamhetsskäl vilja de sakkunniga

dock inskränka sig till att föreslå, att befattningen i samtliga län måtte tillhöra

lönegraden Eo 24.

För det egentliga kontrollarbetet föreslås vidare inrättandet av ett visst

antal kontrollantbefattningar. Rörande dessa befattningar yttra de sakkunniga.

För det egentliga kontrollarbetet erfordras å varje omsättningsskatteavdelning

ett visst antal tjänstemän med tillräckliga kvalifikationer för granskning

av de skattskyldigas räkenskaper (kontrollanter). Kunnighet i bokföring måste

uppställas såsom ett minimikrav å ifrågavarande tjänstemän. Högre handelsutbildning

är önskvärd men bör icke utgöra ett ofrånkomligt villkor för

anställning. A dessa tjänstemän kommer det egentliga ansvaret för omsättningsskattekontrollen

att vila. Vid kontrollbesöken kunna kontrollanterna

naturligen också göra iakttagelser av värde för taxeringen för inkomst och

förmögenhet. Antalet kontrollanter å varje omsättningsskatteavdelning synes

med vissa jämkningar böra bestämmas med ledning av antalet skattskyldiga

i varje län och under hänsynstagande till den tid, som erforderliga kontrollbesök

kunna beräknas taga i anspråk. De sakkunniga, vilka i förenämnda

promemoria den 7 oktober 1942 angivit det önskvärda antalet kontrollanter

för en preliminär organisation till 44 för landskontorens del, ha med hänsyn

till de nu föreslagna ändringarna i omsättningsbeskattningen funnit, att antalet

bör bestämmas till 93. Av dessa böra 11 tilldelas länsstyrelsen i Malmöhus

län, 10 länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 5 var och en av länsstyrelserna

i Östergötlands, Älvsborgs och Västernorrlands Ilin. 4 var och en av

länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs Ilin, 3 var och en av länsstyrelserna

i Hallands och Västerbottens län, 2 var och en av länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Västmanlands, Jämtlands

och Norrbottens län samt 1 länsstyrelsen i Gotlands län.

Beträffande kontrollanternas löneförmåner anföra de sakkunniga.

Ifrågavarande befattningshavare böra tillsvidare anställas mot arvode, motsvarande

högst den avlöning, som för närvarande utgår till tjänsteman i lägsta

Milling till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr Itai. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

löneklass inom lönegraden Eo 15 i vederbörande ortsgrupp. Beträffande de

avlöningsförmåner, som kontrollanterna må tillgodonjuta utöver arvodet,

böra i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 10—15 §§ och 20 § 1 mom. 1

stycket civila icke-ordinariereglementet. I berörda hänseenden bör så anses,

som om befattningarnas innehavare tillhörde lönegraden Eo 15, löneklassen

15. Vikarie för kontrollant bör äga åtnjuta ersättning enligt vederbörande

länsstyrelses bestämmande, dock högst med vad som svarade mot arvodet till

kontrollant. I län, där antalet kontrollanter överstiger två, synes lämpligt, att

en kontrollant kan erhålla högre arvode. En befordringsgång synes böra fastställas,

enligt vilken sådan befattningshavare efter två års tjänstgöring kan

erhålla avlöning enligt lägsta löneklassen i lönegi''aden Eo 17 samt efter ytterligare

två år avlöning enligt lägsta löneklassen i lönegraden Eo 19 och slutligen,

sedan ännu två år förflutit, avlöning enligt lägsta löneklassen i lönegraden

Eo 21. I Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län böra två kontrollanter

kunna erhålla dylikt förhöjt arvode. En fastare anställningsform för

ifrågavarande kontrollanter kan förefalla berättigad, men de sakkunniga ha

dock icke ansett sig böra framställa förslag härom. Det kan emellertid antagas

bliva nödvändigt, att inom en snar framtid upptaga denna fråga till omprövning.

över antalet föreslagna skatteinspektörer och kontrollanter torde en sammanställning

få fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende (Bilaga

H).

I fråga om övrig å omsättningsavdelningarna erforderlig personal anföra

de sakkunniga.

Vidare torde åtminstone flerstädes fortfarande komma att erfordras kameralt

utbildad personal för ledande och övervakande av uppbörden och länsstyrelsernas

redovisning av omsättningsskatten. Dessa arbetsuppgifter, som

hittills i regel fullgjorts av landskontorister, torde genom minskningen av årliga

antalet inbetalningstider — kvartalsvis i stället för månadsvis — komma

att bliva mindre betungande. Det bör ankomma på varje länsstyrelse att avgöra,

i vad mån dylika arbetskrafter kunna överföras från de nuvarande omsättningsskatteavdelningarna

till andra landskontorsavdelningar. De sakkunniga

anse, att det efter genomförandet av den föreslagna omorganisationen av

omsättningsskatteavdelningarna knappast i något län erfordras, att en landskontorist

helt ägnar sin tid åt omsättningsskatten. På grund härav synas

landskontoristbefattningar icke böra upptagas i de sakkunnigas organisationsplan

för omsättningsskatteavdelningarna.

Slutligen erfordras å omsättningsskatteavdelningarna biträdespersonal för

registrerings-, uppbörds-, redovisnings- och skrivarbeten. De kamerala arbetsuppgifterna

komma visserligen att minskas, men omfattningen av övriga arbetsuppgifter

kan i stället väntas bliva något större. I stort sett torde storleken

av den för ifrågavarande göromål å omsättningsskatteavdelningarna nu

anställda personalen vara tillfyllest. Det torde dock icke vara uteslutet, att å

en del länsstyrelser antalet biträden å omsättningsskatteavdelningarna vid

genomförande av den nu ifrågasatta reformen skulle kunna något nedbringas.

Remissyttrandena.

Behovet av en förstärkning av personalen vid länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar

har vitsordats av så gott som samtliga remissmyndigheter

och sammanslutningar. Härvid har i flera fall understrukits, att den ifrågasatta

omläggningen av beskattningsförfarandet skulle förfela sitt syfte, örn

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

51

icke kvalificerade arbetskrafter i erforderlig ''utsträckning ställdes till beskattningsmyndigheternas

förfogande. Endast statskontoret har förklarat sig icke

kunna biträda förslaget i denna del samt uttalat, att de planer på en fastare

organisation av länsstyrelsernas taxeringsavdelningar, som framlagts av beskattningsorganisationssakkunniga,

först borde genomföras och någon tids

erfarenhet av arbetet vid dessa avdelningar avvaktas, innan ytterligare åtgärder

vidtoges för en utbyggnad av taxeringsorganisationen inom länsstyrelserna.

Under det att enighet sålunda i stort sett råder om behovet av ökad personal

för omsättningsskattekontrollen, äro meningarna i fråga om personalens

organisation och sammansättning ganska delade. Flertalet av de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna lia väl tillstyrkt eller lämnat utan

erinran, vad de sakkunniga härutinnan föreslagit, men i åtskilliga yttranden

lia anmärkningar häremot framställts.

Anmärkningarna mot den föreslagna organisationen ha främst avsett förhållandet

mellan omsä.ttningsskatte- och taxerings avdelningarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån yttrar härom.

Förslaget förutsätter en markerad åtskillnad mellan omsättningsskatte- och

taxeringsavdelningarna. Naturligtvis kommer på grund av arbetsuppgifternas

stora omfattning å båda dessa avdelningar att åtminstone vid större länsstyrelser

en viss lokal åtskillnad mellan avdelningarnas arbetskrafter och arbetsdetaljer

alltid att visa sig. Men sådan åtskillnad behöver icke onödigt

konstrueras för personal med kvalificerade uppgifter, vilka i och för sig böra

samordnas. Det synes onaturligt att skilja mellan bokföringsgranskare såsom

taxeringsassistenter å den ena avdelningen och kontrollanter å den andra,

när de i verkligheten måste få arbetsuppgifter, som i stort sett äga betydelse

för båda avdelningarna. Det är också lika olämpligt att binda taxeringsinspektör

vid taxeringsavdelning och skaffeinspektör vid omsättningsskatteavdelning,

som det är naturligt att en och samme person — av sakkunniga

kallad taxeringsintendent — skulle förestå båda avdelningarna inom landskontoret.

Länsstyrelsen i örebro län utvecklar sina synpunkter på frågan sålunda.

Det torde icke vara lyckligt att så strängt, som de sakkunniga gjort, avgränsa

omsättningsskatteavdelningen från taxeringsavdelningen. Det är angeläget,

att de skattskyldiga bliva föremål för enhetlig behandling hos länsstyrelsen

vid den vanliga taxeringen och omsättningsbeskattningen. Visserligen

skulle enligt de sakkunniga en sådan möjlighet till enhetlighet beredas därigenom

att taxeringsintendenten närmast under landskamreraren skulle bliva

chef för omsättningsskatteavdelningen och såsom sådan fördela granskningsarbetet

för omsättningsskatten mellan taxeringsrevisorn, taxeringsassistenterna

och kontrollanterna på omsättningsskatteavdelningen. Dessa funktioner

komma väl i realiteten att utövas av skatteinspektören, som ensam skall besluta

i omsättningsskattcfrågor. Det är dock riktigt att denne ställes under

chefskap av taxeringsintendenten och därigenom fast knytes till taxeringsavdelningen.

Detta är nödvändigt även ur den synpunkten att mycket av det

granskningsarbete, som ut föres å taxeringsavdelningen, skall kunna utnyttjas

även för omsättningsbeskattningen och tvärtom. Det är vidare för undvikande

av dubbelarbete och för utvinnande av det bästa resultatet såväl för

inkomst- och förmögenhetstaxeringarna sorn för omsättningsbeskattningen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

nödvändigt att allt granskningsarbete ställes under enhetlig ledning. Kontrollanterna

böra fördenskull icke arbeta självständigt å omsättningsskatteavdelningen,

utan i likhet med taxeringsassistenterna stå under närmaste inseende

av taxeringsrevisorn. Ett ytterligare skäl för en sådan organisation utgör

den omständigheten att kontrollanterna icke i allmänhet torde komma

att äga högre handelsutbildning utan endast besitta större eller mindre kunnighet

i bokföring. Dessa torde i regel icke, åtminstone under de första åren,

bliva i stånd att utan enhetlig och sakkunnig ledning utföra ett tillfredsställande

arbete.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i sitt yttrande vikten av att arbetet

inom länsstyrelsen organiserades så, att ojämnheter mellan inkomsttaxeringen

och omsättningsbeskattningen icke uppkomme. En förutsättning

härför vore, att samarbete i vidsträcktare omfattning ordnades mellan länsstyrelsens

omsättningsskatte- och dess taxeringsavdelning. I sådant syfte hade

visserligen de sakkunniga föreslagit, att taxeringsintendenten skulle närmast

under landskamreraren vara chef för omsättningsskatteavdelningen. Med den

organisation av denna avdelning, som de sakkunniga i övrigt tänkt sig, kunde

det emellertid befaras, att intendentens chefsställning skulle bliva av endast

formell natur. Det syntes länsstyrelsen, som om med hänsyn härtill

omsättningsskatteavdelningen borde knytas närmare till taxeringsavdelningen.

Jämväl länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat, att ett mera intimt samarbete

mellan omsättningsskatte- och taxeringsavdelningarna måste åvägabringas,

än de sakkunniga tänkt sig.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Västerbottens län understryka i sina

yttranden vikten av att all bokföringsgranskning sker under enhetlig ledning.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anmärker särskilt på den dualism

vid handläggningen av en för omsättningsbeskattningen och inkomsttaxeringen

gemensam sakfråga, som skulle bliva följden av sakkunnigförslagets

genomförande. Skatteinspektören skulle, framhåller föreningen, enligt

förslaget helt ägna sig åt omsättningsskatten. Varje ärende inom taxeringsavdelningen,

vilket berörde såväl omsättningsbeskattningen som inkomsttaxeringen,

måste följaktligen handläggas av två tjänstemän. Detta innebure

i och för sig ett tyngande dubbelarbete. Härtill komme det rapportsystem,

som måste anordnas mellan taxeringsintendenten och skatteinspektören för

att göra det möjligt för dessa befattningshavare att intaga samma ståndpunkt

i den gemensamma frågan. Helt torde för övrigt olika ställningstaganden

ej kunna förhindras.

Vidare uttalar föreningen i fråga om kontrollanternas ställning, att dessa

borde inom taxeringsavdelningen underställas taxeringsrevisorn. Härigenom

vunnes erforderlig enhetlighet i allt inom taxeringsavdelningen bedrivet kontrollarbete

och möjliggjordes en under tjänstgöringen fortgående utbildning

av kontrollanterna.

Vad härefter beträffar behovet av de föreslagna tjänsterna

och de med dessa förenade arbetsuppgifterna har från en del

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 351.

53

håll ifrågasatts, huruvida befattningen såsom skatteinspektör vore behövlig.

Länsstyrelsen i Värmlands lån anför sålunda.

Som föreståndare för omsättningsskatteavdelningen och tillika särskild föredragande

i omsättningsskatteärenden föreslå de sakkunniga en jurist i lönegrad

Eo 24. Särskild föredragande har motiverats med arbetets väntade

omfattning, vilket skulle utgöra hinder för att lägga föredragningen på taxeringsintendenten.

Givetvis är det angeläget att framför allt vid genomförande

av en nyorganisation taxeringsintendenten icke för mycket betungas.

Emellertid finnas enligt länsstyrelsens förmenande minst två viktiga skäl

mot att en ny föredragande tjänst tillskapas enbart för omsättningsskatteärenden.

Det ena skälet är att man i största möjliga utsträckning bör lägga

föredragningen av taxeringsärenden och omsättningsskatteärenden på samma

person på grund av dessa ärendens nära sammanhang med varandra.

Det andra skälet är, att det icke kan vara till fromma för arbetet att låta

en föredragande, som måhända icke i övrigt har vana vid taxeringsärenden

utan står främmande för inkomsttaxeringen, ensidigt syssla med omsättningsskatteärenden.

Det ligger därför närmast till att låta taxeringsintendenten

bliva föredragande även i dessa ärenden, därest den föreslagna omorganisationen

av taxeringsavdelningen genomföres. Skulle det visa sig nödvändigt

på grund av arbetets omfattning, skulle föredragningen av omsättningsskatteärenden

kunna delegeras enligt landshövdingeinstruktionen till

annan å taxeringsavdelningen tjänstgörande jurist.

Ytterligare ett skäl att icke inrätta en särskild föredragandetjänst är att

arbetets omfattning icke nu kan med någon säkerhet avgöras. Huvudparten

av arbetet med omsättningsskatten torde komma att vila på granskning och

kontroll av de skattskyldigas uppgifter, ett arbete som lärer böra tillkomma

andra befattningshavare.

Länsstyrelsen i Västerbottens lån har ansett, att föredragningsskyldiglieten

för omsättningsskatteärenden åtminstone i de mindre och medelstora länen

skulle kunna åläggas länsassessorn, om en tjänsteman i landskontoristgrad

ställdes till hans disposition att förbereda ärendena. Den föreslagna skatteinspektörsbefattningen

bleve då obehövlig. Vid en sådan anordning kunde det

dock, framhåller länsstyrelsen, visa sig nödvändigt att till annan föredragande

överföra någon eller några grupper av de ärenden, vilka för närvarande

handlades av länsassessorn.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorcr utvecklar följande synpunkter på

frågan.

Skatteinspektören skall enligt vad som angives i betänkandet helt ägna sig

åt omsättningsskatten och därvid följa arbetet på omsättningsskatteavdelningen

och besluta örn beskattning. Eftersom endast en skatteinspektör föreslagits i

Malmöhus län, torde det vara förutsatt att denne skall medhinna de sålunda

av de sakkunniga för skatteinspektören avsedda göromålen. I Malmöhus län

var antalet skattskyldiga vid 1942 års taxering c:a 15,500 medan i länen i

övrigt, örn man bortser från de allra största och minsta, antalet skattskyldiga

i medeltal var c:a 5,000. Örn skatteinspektörerna i dessa senare län uteslutande

skulle ägna sig åt samma arbetsuppgifter som motsvarande befattningshavare

i Malmöhus län, kunde de uppenbarligen ej lia full sysselsättning många månader

på året. Föreningen bar därför utgått från att de sakkunnigas avsikt

varit, att skatteinspektören i mindre och medelstora län skulle deltaga i och i

detalj leda kontrollarbetet. Det vill emellertid synas, som örn skatteinspektören

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

skulle vara överkvalificerad för det mer kameralt betonade granskningsarbetet

inom avdelningen. För en ingående befattning med den materiella kontrollen

är han däremot ej kvalificerad enbart genom länsbokhållarkompetens. Härför

kräves nämligen i första hand goda kunskaper i bokföring. Av den som skall

feda och instruera personal i sådant arbete kräves därutöver grundliga erfarenheter

av arbetet med kontroll av rörelseidkaredeklarationer. Självfallet

är ju att skatteinspektören såsom beslutande i ärenden rörande beskattningen

även har behov av dessa kvalifikationer. I annat fall blir han i allt för hög

grad beroende av kontrollanternas förslag.

Föreningen uttalar härefter, att skatteinspektörsbefattningen icke borde inrättas,

men att i .stället i de större länen en bokföringskunnig taxeringsinspektör

bolde ägna sig åt omsättningsbeskattningen såsom sin huvuduppgift.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister har såsom sin mening

uttalat, att omsättningsskatteavdelningen borde direkt underställas taxeringsintendenten.

Inrättandet av en särskild befattning såsom föredragande i

omsättningsskatteärenden syntes åtminstone tillsvidare böra anstå, intill dess

större erfarenhet vunnits beträffande, bland annat, arbetets omfattning. Ett

.vägande skäl för att göra taxeringsintendenten till föredragande i omsätlningsskatteärenden

vore, att föredragningen av omsättningsskatte- och taxeringsärenden

borde läggas på samma person med hänsyn till det nära sambandet

mellan dessa ärenden. Skulle det visa sig, att arbetsbördan för taxeringsintendenten

därvid bleve för stor, kunde föredragning av omsättningsskatteärenden

tidvis delegeras till taxeringsinspektören eller annan å landskontoret tjänstgörande

jurist.

I fråga örn kompetensvillkoren för skatteinspektören ha vissa erinringar

mot sakkunnigförslaget framställts av länsstyrelsen i Uppsala län, som anför.

'' De sakkunniga föreslå inrättande av en ny befattning, benämnd skatteinspektör,

som skall vara föredragande i omsättningsskatteärenden. För denna

befattningshavare föreslås samma kompetensfordringar, som gälla lör länsbokhållare.

Skatteinspektören skulle även åligga att övervaka kontrollanternas

arbete. Med hänsyn till den för dessa föreslagna löneplaceringen (arvode motsvarande

lönegrad Eo 15) torde det icke vara möjligt erhålla mera kvalificerade

krafter för dessa befattningar. Det måste därför ligga stor vikt uppå

att den, som skall vara föredragande å avdelningen, fullt behärskar bokföring

och därmed sammanhängande spörsmål. Eljest kan det befaras att han

alltför mycket blir beroende av kontrollanternas utlåtande i ärenden av bokföringsteknisk

natur. Det synes fördenskull länsstyrelsen lämpligare att som

kompetensvillkor för skatteinspektören fordra avlagd examen från handelshögskola.

De vid länsstyrelserna provisoriskt anställda taxeringsassistenterna,

som även förvärvat sig insikt om rörelseidkares inkomsttaxering, torde vara

väl skickade för dessa befattningar.

Liknande synpunkter lia framförts av länsstyrelsen i Södermanlands län,

sorn framhåller jämväl, att i de mindre länen tillräckligt arbete ej torde finnas

för en skatteinspektör, som ej kunde utföra bokföringsgranskningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett, att länsbokhållarkompetens icke

vore nödvändig för skatteinspektören.

'' Beträffande härefter de föreslagna kontrollantbefattningarna har lånsstyrel
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

55

sen i Södermanlands län hemställt, att de för detta län föreslagna två kontrollanterna

finge utbytas mot två taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, huruvida icke med hänsyn

till de invecklade problem i bokföringstekniskt avseende, som i vissa fall

uppkomma vid omsättningsskattekontrollen, åtminstone en av kontrollanterna

vid varje länsstyrelse borde vara handelshögskoleutbildad med avlöning

motsvarande taxeringsassistenternas. I fråga örn antalet kontrollanter anser

länsstyrelsen, att Kristianstads län i likhet med Älvsborgs och Östergötlands

län borde vara berättigat till fem kontrollanter. Såsom skäl härför åberopas,

förutom antalet skattskyldiga inom länet, att detta näst efter Malmöhus län

hade störst antal skattskyldiga å landsbygden, vilket med hänsyn till resor

m. m. försvårade kontrollen.

Länsstyrelsen i Värmlands län har vänt sig mot systemet med kontrollanter

såsom sådant samt i stället uttalat sig för en ökning av antalet taxeringsrevisorer

och taxeringsassistenter. Beträffande skälen härför anför länsstyrelsen.

De sakkunniga föreslå att granskningen av de skattskyldigas uppgifter

skall utövas av särskilda kontrollanter med extra ordinarie anställning och

med vissa kvalifikationer, särskilt kunskap i bokföring. Dessa kontrollanter

skulle företaga kontrollbesök hos de skattskyldiga och därvid granska deras

bokföring, en granskning som även kunde ha inriktning på taxeringen för

inkomst och förmögenhet. Ett villkor härför måste vara att kontrollanterna

hava kunskap och erfarenhet i dylik taxering. Det torde emellertid vara uteslutet

att förvärva personer med sådana kvalifikationer för den avlöning och

med den tjänsteställning som de sakkunniga tänkt sig. Kontrollanterna skulle

därför komma att inrikta sig så gott som uteslutande på granskning för omsättningsskatten,

och deras granskning torde mera sällan bliva av värde för

taxering för inkomst och förmögenhet. Det blir därför ofta nödvändigt att

låta granska skattskyldigas räkenskaper av olika personer med hänsyn till

granskningens ändamål, varvid ofta olika granskningsresultat torde framkomma.

Ett sådant system kommer lätt att medföra osäkerhet och irritation

bland de skattskyldiga, samtidigt som bristande enhetlighet vållar svårigheter

för myndigheterna.

Sedan länsstyrelsen härefter erinrat om att länsstyrelsen för närvarande

förfogade över — förutom taxeringsrevisorn — ytterligare tre bokföringssakkunniga

biträden (taxeringsassistenter), av vilka två erhållit särskild utbildning

för omsättningsskattetaxeringen och på detta område utfört ett värdefullt

pionjärarbete, uttalar länsstyrelsen, att man för dess vidkommande syntes

kunna åtminstone tillsvidare nöja sig med att anställa ytterligare högst

två personer med motsvarande kompetens.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i sitt yttrande hemställt, att åtminstone

en av de för detta län föreslagna kontrollanterna måtte ersättas med en

taxeringsassistent.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har såsom sin bestämda mening uttalat, att

antalet kontrollanter i detta län med hänsyn till länets stora ytvidd borde ökas

lill minst tre.

I fråga örn kontrollantbefatlningarna har slutligen i ett flertal yttranden

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

framhållits önskvärdheten av att vid personvalet hänsyn toges till vederbörandes

kvalifikationer för uppgiften särskilt ur synpunkten att kontrollen borde

utövas på ett grannlaga sätt, så att onödig irritation icke vållades i förhållandet

mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga.

Beträffande behovet av kameralt utbildad personal å omsättningsskatteavdelningen

har länsstyrelsen i Kristianstads län anfört.

Utöver skatteinspektören och kontrollanterna skulle kameralt utbildad personal

anställas å omsättningsskatteavdelningen, enligt de sakkunnigas förslag

till ungefär samma antal som nu. Detta har av sakkunniga för reglering

av landskanslisters och landskontoristers avlöningsförhållanden i nyligen avgivet

betänkande så fattats, att varken landskontoristbefattningama ej heller

andra ordinarie eller extra ordinarie tjänster skulle förekomma å denna avdelning.

Det är enligt länsstyrelsens mening orimligt, att personalen här

icke skulle efter föreskriven tids tjänstgöring få samma fördelar, som tillkomma

annan personal å landskontoret. Då, såvitt länsstyrelsen kan bedöma

förhållandena, denna skatt icke kan anses lia provisorisk karaktär,

bör för god rekrytering av personalen och för att få behålla denna personal,

sedvanliga anställningsvillkor tillämpas. För denna avdelning bör

liksom för övriga arbetsdetaljer å landskontoret anställas en landskontorist

å ordinarie stat. De befattningshavare, oftast i landskontorists tjänsteställning,

som nu under landskamrerare!! ansvara för denna avdelning, ha

nämligen under dessa år biträtt vid organisationen av avdelningarna och

förvärvat en ingående kännedom om gällande författningsbestämmelser och

de skattskyldiga. Det bör även framhållas, att åtskillig kontroll kan vidtagas

utan bokföringsgranskning. Härtill äro dessa landskontorister särskilt

väl skickade. Länsstyrelsen hemställer därför, att i Kristianstads län en

kontrollant utbytes mot landskontorist å ordinarie stat och att alltså härstädes

anställas fyra kontrollanter och en landskontorist.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån framhåller, att arbetet med uppbörden och

redovisningen av omsättningsskatten visserligen komme att bliva mindre betungande

för den kameralt utbildade personalen å omsättningsskatteavdelningen,

örn såsom föreslagits årliga antalet skatteinbetalningar minskades.

Den huvudsakligaste arbetslindringen uppkomme emellertid för den kvinnliga

biträdespersonalen å avdelningen. De arbetsuppgifter åter, som lämpligen

borde anförtros åt en landskontorist, syntes länsstyrelsen snarast komma

att ökas. Till dessa arbetsuppgifter räknade länsstyrelsen en omfattande

skriftväxling med de skattskyldiga ävensom i stor utsträckning personliga

förhandlingar och telefonförfrågningar. Jämväl torde, i varje fall i ett län

av Malmöhus läns storlek, skatteinspektören vara i oundgängligt behov av

biträde av landskontorists grad för förberedande av mängden av de arbetsuppgifter,

vilka enligt förslaget komme att påvila honom. Länsstyrelsen funne det

sålunda ofrånkomligt att åtminstone i de större länens omsättningsskatteavdelningar

placerades en landskontorist med uppgift att helt ägna sig åt omsättningsskatten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att man i detta län måste

räkna med att å omsättningsskatteavdelningen placera en icke-ordinarie

landskontorist med uppgift att utöva närmaste tillsynen över minst tio kvinn
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

57

liga biträden, hålla samman den expedition, som föranleddes av tio kontrollanters

granskningsarbete, samt i första hand, före föredraganden, besvara

förfrågningar i telefon och vid personliga besök.

Jämväl länsstyrelserna i Södermanlands, örebro, Värmlands samt Norrbottens

lån ha ansett erforderligt, att en landskontorist placerades såsom

föreståndare för omsättningsskatteavdelningen. För det fall denna befattnigshavares

tid icke toges helt i anspråk av tillsynen över de kvinnliga biträdenas

arbete och de kamerala uppgifterna, borde han, framhålles det,

med fördel kunna användas för granskningsarbetet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat, att för ledning av kansliarbetet

ävensom för meddelande av upplysningar åt allmänheten i enklare frågor

och anvisningar åt bokföringspersonalen oundgängligen erfordrades en arbetsledare

lägst i kansliskrivares tjänsteställning.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister yttrar.

Under föredraganden synes lämpligen en ordinarie landskontorist böra

tjänstgöra såsom föreståndare för omsättningsskatteavdelningen med uppgift

att leda den biträdande personalens arbete, att handhava de kamerala uppgifterna,

att i viss utsträckning granska och kontrollera omsättningsskatteuppgifterna

och taxeringsnämndernas anteckningar i omsättningsskattelängderna

samt att i förekommande fall stå de skattskyldiga till tjänst med råd

och upplysningar. Därvid böra ifrågavarande landskontoristers erfarenhet

å taxeringsområdet och tidigare sysslande med omsättningsskatten vara av

stort värde.

Beträffande slutligen bitrådespersonalen ha länsstyrelserna i Uppsala och

Västerbottens län framhållit, att någon minskning därav icke vore möjlig.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län ha däremot räknat med att

bitrådespersonalen skulle kunna minskas något.

I fråga om de föreslagna tjänsternas placering i lönegrad

har sakkunnigförslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Norrbottens lån ha

emellertid funnit en placering av skatteinspektören i assessorsgraden vara

väl motiverad med hänsyn till denne tjänstemans kvalificerade arbetsuppgifter.

Rörande kontrollanternas löneställning ha länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Jämtlands län anmärkt, att denna skulle innebära högre lön för

kontrollanterna än vad beskattningsorganisationssakkunniga föreslagit för

taxeringsassistentema, oaktat kompetenskraven för de senare vöre högre än

för de förra. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår till ändring

härav, att arvode högst enligt Ex 14 d. v. s. löneklass 11 beräknas för kontrollant,

lika för alla, vid nyanställning med möjlighet till uppflyttning efter

två år till Eo 15. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att lönen för assistenterna

borde sättas högre än för kontrollanterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i sitt yttrande, att i samtliga

län en av kontrollanterna erhåller det av de sakkunniga föreslagna högre

arvodet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Departementschefen.

En omläggning av beskattningsförfarandet i enlighet med vad jag tidigare

förordat förutsätter uppenbarligen en avsevärd förstärkning av den personal,

som inom länsstyrelsen avdelats för omsättningsskattekontrollen. Det

förslag, som i sådant avseende framlagts av de sakkunniga, innebär i huvudsak,

att inom landskontoret skulle organiseras en särskild avdelning, vilken

skulle omhänderha samtliga med nämnda kontroll förenade uppgifter. Avdelningen

skulle ha gemensam chef med den i annat sammanhang föreslagna

taxeringsavdelningen men i övrigt vara helt fristående från denna. Under

remissbehandlingen har mot den ifrågasatta anordningen anmärkts, att uppdelningen

å särskilda avdelningar av de med omsättningsskattekontrollen och

inkomsttaxeringen sysselsatta arbetskrafterna skulle leda till onödigt dubbelarbete

och innebära risk för att i frågor, som vore gemensamma för omsättningsbeskattningen

och inkomsttaxeringen, olika beslut meddelades. Även

jag anser, att skillnaden mellan omsättningsskatte- och laxeringsavdelningama

gjorts alltför markerad. En sådan skillnad kan enligt min mening icke motiveras

med göromålens olika beskaffenhet och den skulle, såsom nämnts,

medföra dubbelarbete och risk för konflikter av ovan antytt slag. Härtill

kommer att tillskapandet av en särskild omsättningsskatteavdelning i vissa

fall skulle nödvändiggöra en utökning av antalet högre befattningar inom

landskontoret, som icke motsvarades av de kvalificerade göromålens omfattning.

Såsom i ett flertal yttranden påpekats, skulle nämligen i de mindre länen

föredragningen av omsättningsskatteärendena icke giva skatteinspektören full

sysselsättning.

Till undvikande av de påtalade olägenheterna och med hänsyn till det

nära sambandet mellan omsättningsbeskattningen och inkomsttaxeringen

torde föredragningen av hithörande ärenden i största möjliga utsträckning

böra läggas på samme befattningshavare. Härvid ligger närmast till hands

att göra taxeringsintendenten till föredragande jämväl i omsättningsskatteärenden.

I taxeringsintendentens uppgifter bör därjämte ingå att meddela

de skatteförelägganden, som i det föregående omnämnts, ävensom att i allmänhet

öva tillsyn över omsättningsskattekontrollens ändamålsenliga bedrivande.

I den män så erfordras av hänsyn till intendentens övriga arbetsuppgifter

eller med hänsyn till ärendenas beskaffenhet anses lämpligt, torde föredragningen

av omsättningsskatteärendena kunna överlåtas åt en taxeringsinspektör.

En sådan befattningshavare med omsättningsskatten såsom sin

huvudsakliga uppgift torde, såsom jag tidigare i dag anfört i samband med

framläggandet av förslaget om ändrad organisation av beskattningsnämnderna

m. m. (prop. nr 345 sid. 189), böra finnas i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, örebro, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands samt Jämtlands län. Med den nu föreslagna fördelningen

av arbetsuppgifterna bliva däremot skatteinspektörsbefattningarna

obehövliga.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 331.

59

Omsättningsskatteärendena, utom de som avse årlig taxering, torde kunna

hänföras till s. k. enmansärenden och följaktligen avgöras av föredraganden

ensam. Ärenden rörande årlig taxering däremot synas vara av sådan vikt,

att de, därest icke landshövdingen påkallar föredragning, böra föredragas

inför landskamreraren och avgöras av denne. Såsom jag i annat sammanhang

framhållit avses landskamrerarna skola vara ordförande i prövningsnämnden

och hans närvaro kommer därför att innebära ytterligare en garanti

för en likformig behandling av för inkomst- och omsättningsskattetaxeringarna

gemensamma frågor.

Även det egentliga gransknings- och kontrollarbetet synes mig lämpligen

böra förläggas till taxeringsavdelningen. De för detta arbete avsedda kontrollanterna

böra sålunda placeras å nämnda avdelning och direkt underställas

taxeringsrevisorn. Härigenom vinnas garantier för att det för omsättningsskattekontrollen

och inkomsttaxeringen erforderliga granskningsarbetet

planeras på ett ändamålsenligt sätt och fördelas mellan den bokföringssakkunniga

personalen efter vederbörandes kvalifikationer och arbetsuppgiftens

svårighetsgrad. Även ur utbildningssynpunkt synes det fördelaktigt,

att kontrollanterna med sin i början ringa erfarenhet ställas direkt under

taxeringsrevisorns ledning. Jag vill i detta sammanhang erinra örn att

den kanske mest framträdande bristen i det nuvarande kontrollsystemet varit

frånvaron av en fortlöpande saklig granskning av de skattskyldigas redovisningsuppgifter

under beskattningsåret. Det torde därför vara lämpligt,

att kontrollanterna få ägna huvuddelen av sin tid och sina krafter åt denna

del av kontrollen.

I vissa yttranden har hemställts örn skärpning av kompetenskraven beträffande

kontrollanterna, antingen så att avlagd examen från handelshögskola

skulle fordras för någon av kontrollanterna vid varje länsstyrelse eller

så att samma krav uppställdes för dem alla. Även om det synes i och för

sig önskvärt, att jämväl kontrollanterna äga högre handelsutbildning, torde

detta dock icke vara nödvändigt på grund av göromålens beskaffenhet. Med

hänsyn härtill och då inom taxeringsavdelningen, dit granskningsarbetet enligt

min mening bör förläggas, i allt fall finnes tillgång till personal med

dylik utbildning, anser jag i likhet med de sakkunniga högre handelsutbildning

icke böra i fråga örn kontrollanterna uppställas som ett villkor för

anställning.

Beträffande antalet erforderliga kontrollantbefattningar torde de sakkunnigas

förslag i stort sett motsvara behovet. För länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län synes antalet befattningar

dock böra minskas med en i varje län, varemot för Norrbottens

län med hänsyn till länets stora ytvidd och de därav föranledda tidsödande

resorna antalet skäligen bör ökas med en. I fråga örn befattningarnas placering

i lönegrad torde jag få hänvisa till vad jag tidigare i dag anfört i samband

med förslaget örn ändrad organisation av beskattningsnänmderna m. m.

(prop. nr 345 sid. 191).

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

För uppbörden och länsstyrelsernas redovisning av omsättningsskatten

ävensom för registrerings- och skrivarbete torde såsom hittills få tagas i anspråk

kameralt utbildad personal jämte biträdespersonal. Örn de skattskyldiga,

såsom jag förordat, fortfarande skola inbetala omsättningsskatten månadsvis,

komma de kamerala uppgifterna icke att minska i omfattning och

en nedskärning av ifrågavarande personal synes därför icke för närvarande

möjlig. Snarare torde omläggningen av beskattningsförfarandet komma att

medföra ökat behov av dylika arbetskrafter. Det synes emellertid icke helt

uteslutet, att arbetet med uppbörden och redovisningen framdeles skulle kunna

genom tekniska anordningar förenklas. Med hänsyn till denna möjlighet,

varom utredning för närvarande pågår, och då det i allt fall torde vara

lämpligt att avvakta någon tids erfarenhet av arbetet inom taxeringsavdelningarna,

anser jag mig icke för närvarande böra föreslå någon ytterligare

personalökning inom landskontoret.

B. Överståthållarämbetet.

Ifråga örn den personal, som för närvarande tages i anspråk för omsättningsskattekontrollen

inom Överståthållarämbetet, anföra de sakkunniga.

Hittills ha å överståthållarämbetets omsättningsskatteavdelning, som sorterar

under skatteverkets uppbördsavdelning, tjänstgjort såsom föreståndare

en förste revisor, vilken även haft andra arbetsuppgifter än omsättningsskatten,

samt en föredragande (notarie), sex bokföringsgranskare, tre exekutionsbiträden

jämte kvinnlig biträdespersonal. Bokföringsgranskarna äro av Överståthållarämbetet

förordnade som kronoombud för taxering till allmän omsättningsskatt

inom 1943 års särskilda taxeringsnämnder å respektive taxeringskontor.

Till personalens avlöning utgår statsbidrag. I kungl, brev den 11

december 1942 har medgivits, att Överståthållarämbetet må, för bestridande

av vissa kostnader under tiden Vi—s% 1943 i samband med omsättningsskatten,

taga i anspråk ett belopp av högst 87,200 kronor från anslaget till kostnader

för årlig taxering.

Därest den ifrågasatta omläggningen av beskattningsförfarandet genomföres,

föreslå de sakkunniga, att överståthållarämbetets omsättningsskatteavdelning

alltjämt skall sortera under uppbördsavdelningen, där all övrig uppbörd,

indrivning, redovisning m. m. av utskylder äger rum och där gemensamt kassakontor

finnes. De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att ämbetets

omsättningsskatteavdelning — till skillnad från vad fallet är vid länsstyrelserna

— även handhar den direkta indrivningen av sådan omsättningsskatt,

som icke frivilligt erlägges.

De sakkunniga uttala härefter, att omsättningsskatteavdelningen vid Överståthållarämbetet

vore organiserad på ett sätt, som lätt möjliggjorde en anpassning

till det kontrollsystem, som föreslagits av de sakkunniga. Föredraganden

vid avdelningen borde enligt de sakkunnigas mening erhålla motsvarande

ställning, som de sakkunniga föreslagit åt föredraganden vid landskontoren.

Han borde alltså benämnas skatteinspektör och placeras i lönegraden

Eo 24 enligt det av Kungl. Majit den 29 april 1938 fastställda avlöningsreg
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

61

lementet för icke-ordinarie tjänstemän vid vissa av överståthållarämbetets avdelningar

och Överståthållarämbetet underlydande institutioner samt vid

Stockholms magistrat och rådhusrätt. Å omsättningsskatteavdelningen borde

vidare finnas kontrollanter till ett antal av minst 13. Dessa borde, i likhet

med vad som tillämpades ifråga örn de nuvarande bokföringsgranskarna å

avdelningen, vara anställda mot arvode av cirka 600 kronor för månad.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande framhållit, att den föreslagna förstärkningen

av arbetskrafterna å omsättningsskatteavdelningen skulle fylla ett

mycket kännbart behov. Ämbetet ifrågasätter emellertid, huruvida benämningen

skatteinspektör är lämpligaste benämningen å den tjänsteman som

skulle vara närmast överordnad kontrollanterna.

Med hänsyn till de särskilda regler, som gälla för arbetsfördelningen inom DepartementsÖverståthållarämbetet,

torde de med omsättningsskattekontrollen förenade cAe/cnuppgifterna

även efter den föreslagna omläggningen av beskattningsförfarandet

böra handläggas å en särskild avdelning inom Överståthållarämbetet.

Såsom de sakkunniga framhållit bör denna avdelning liksom hittills lyda

under uppbördsavdelningen och vara organiserad på i stort sett samma sätt

som nu.

På uppbördsintendenten såsom chef för avdelningen torde lämpligen böra

ankomma att meddela de skatteförelägganden, varom tidigare varit tal. Ifråga

om föredraganden torde den ändring böra ske, att han erhåller taxeringsinspektörs

ställning och vidare bör antalet kontrollanter (bokföringsgranskare)

ökas. I sistnämnda avseende torde man emellertid kunna nöja sig med något

mindre än vad de sakkunniga föreslagit, bl. a. med hänsyn till den minskning

i arbetet, som omläggningen av pälsvarubeskattningen kan antagas ha medfört.

Jag vill därför tillstyrka, att sammanlagda antalet kontrollanter sättes

till 11.

Beträffande taxeringsinspektörens och kontrollanternas löneförmåner torde

jag få hänvisa till vad jag tidigare i dag anfört vid anmälan av förslaget om

ändrad organisation av beskattningsnämnderna m. m. (prop. 345 sid. 194).

C. Inrättandet av en konsulentbefattning vid centrala omsättningsskatte
nämnden.

I sin förenämnda promemoria den 7 oktober 1942 ha de sakkunniga föreslagit

inrättandet av en konsulentbefattning vid centrala omsättningsskattenämnden.

Till stöd härför anfördes följande.

Vid behandling av ifrågavarande spörsmål lia de sakkunniga funnit det

vara en framträdande brist, att ett centralt organ för samordnande av omsättningsskattekontrollen

saknas. Olägenheterna av denna brist framträda

särskilt tydligt, då fråga är om kontroll av tillämpningen av återförsäl jarbegroppet.

Denna kontroll bör nämligen icke begränsas till visst län — ett

företags kunder kunna ju vara bosatta i skilda delar av landet — utan helst

verkställas branschvis över hela riket. Även i andra avseenden gör sig den

påtalade bristen gällande, önskemål örn ett centralorgan för kontrollen lia

också framförts från ett flertal länsstyrelser.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Departements
chefen.

Enligt de sakkunnigas mening bör önskemålet härom tillgodoses genom

inrättande av en särskild arvodestjänst, som lämpligen bör knytas till centrala

omsättningsskattenämnden, vars erfarenhet härigenom skulle kunna komma

den nya verksamheten tillgodo.

De uppgifter, som skulle ankomma på den föreslagna befattningshavaren,

synas i första hand böra avse att samordna kontrollen efter enhetliga linjer,

för vilket ändamål särskilda anvisningar skulle utarbetas. Vidare skulle å

honom ankomma att sammanställa erfarenheter från olika håll av allmänt

intresse, vilka borde delgivas de lokala kontrollmyndigheterna, ävensom att

i övrigt lämna råd och anvisningar. De sakkunniga avse sålunda icke att

tillskapa något särskilt centralt organ för ledning av kontrollverksamheten.

Denna synes alltjämt böra utövas länsvis av varje länsstyrelse.

Med hänsyn till den rådgivande verksamhet, som befattningshavaren främst

skulle utöva, synes denne böra benämnas konsulent. Enligt de sakkunnigas

mening är det synnerligen angeläget att för befattningen kunna förvärva en

väl meriterad person med högre handelsutbildning och praktisk erfarenhet;

arvodet bör på grund härav icke bestämmas till lägre belopp för år än som

motsvarar lönegraden Eo 28 eller för närvarande c:a 13,800 kronor.

I betänkandet framhålla de sakkunniga, att deras förslag rörande omsättningsskatteavdelningarnas

omorganisation icke rubbade det tidigare framlagda

förslaget angående inrättande av en konsulentbefattning utan aktualiserade

än mer behovet av en sådan befattning.

Ifrågavarande förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott

som samtliga remissmyndigheter. Centrala omsättningsskattenämnden anför

till stöd för sitt tillstyrkande.

Med hänsyn främst till den utökade kontroll, som åsyftas med det remitterade

förslaget, synes det icke kunna bestridas, att samordnande av kontrollen

är i skilda avseenden påkallat. Särskilt torde, på sätt de sakkunniga ock

framhållit, så vara fallet beträffande tillämpningen av återförsäljarbegreppet.

Ett samordnande organ lärer icke lämpligen böra etableras annorledes än

genom anknytning till nämnden. Kontrollens riktiga anordnande förutsätter

nämligen i vissa hänseenden kännedom örn de riktlinjer, som varit ledande i

nämndens verksamhet, och örn den ståndpunkt nämnden intagit i åtskilliga

av densamma behandlade spörsmål. Den särskilda sakkunskap rörande kontrollen

och förutsättningarna för dess utövande, som finnes representerad i

nämnden, gives därför möjlighet att genom den ifrågasatta befattningshavaren

utöva ett vägledande inflytande å omsättningsskattekontrollens handhavande

i de olika länen.

Statskontoret har emellertid uttalat, att ämbetsverket icke blivit övertygat

örn behovet av den ifrågasatta befattningen. Skulle en komplettering av centrala

omsättningsskattenämnden anses påkallad för tillgodoseende av önskemålet

om ett centralt kontrollorgan, vore enligt statskontorets mening tillfyllest,

att nämnden i mån av behov anlitade erforderlig expertis. Särskild heltidsavlönad

befattningshavare torde däremot icke behöva anställas för ändamålet.

Vad de sakkunniga anfört beträffande behovet av ett centralt organ för

omsättningsskattekontrollens samordnande finner jag vara värt beaktande.

Särskilt under tiden närmast efter genomförandet av det nya beskattnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 351.

6a

förfarandet skulle tydligen ett dylikt organ vara till nytta. Jag tillstyrker därför

att en centralkonsulent tills vidare anställes för ifrågavarande ändamål.

Denne bör, såsom föreslagits av de sakkunniga, anknytas till centrala omsättningsskattenämnden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma

arvode åt konsulenten. De härav föranledda utgifterna torde böra bestridas

från det under sjunde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till kostnader för

årlig taxering.

Detaljmotivering.

Efter den nu lämnade redogörelsen för olika delar av förslaget torde erfordras

allenast några kortfattade anmärkningar rörande vissa författningsbestämmelser.

I 4 § 1 mom. andra stycket har upptagits en bestämmelse, enligt vilken länsstyrelsen

äger på framställning av skattskyldig medgiva, att uppkomna fordringar

må inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga grunder. Vid en

dylik redovisningsmetod inräknas i omsättningen, förutom kontantförsäljning,

uppkomna kundfordringar till fulla beloppen, även om kontant inbetalning

icke influtit under redovisningsperioden. För den händelse uppkommen fordran

icke skulle i rätt tid inflyta, kan ifrågasättas, huruvida icke avdrag bör

tillåtas för beloppet i samma form som för återbäring. Så torde emellertid

böra få ske allenast, om tillfredsställande garantier föreligga för att beloppet,

därest det sedermera skulle inflyta, inräknas i den skattepliktiga omsättningen

vid närmast följande redovisning.

Såsom i redogörelsen för gällande bestämmelser om beskattningsförfarandet

framhållits tillätes i praxis, att vid beräkningen av den skattepliktiga omsättningen

s. k. indirekt redovisningsmetod användes. Denna innebär, att under

en redovisningsperiod inköpta varor upptagas till det vid inköpstillfället gällande

försäljningspriset och redovisas såsom försålda under samma period.

Metoden förutsätter, att redovisningen vid räkenskapsårets utgång kompletteras

med uppgifter örn lagerhållning, kundfordringar, prisförändringar under året

m. m., så att den verkliga omsättningen kan beräknas. Rörande en sådan komplettering

saknas för närvarande helt bestämmelser. Då metoden, som för

vissa fall synes vara överlägsen den direkta redovisningsmetoden, användes av

de skattskyldiga i stor utsträckning, torde det vara lämpligt att i författningen

närmare reglera dess tillämpning. Mot den av de sakkunniga föreslagna formuleringen

av bestämmelsen har invänts, att den syntes giva vid handen, att hela

omsättningen kunde redovisas enligt indirekt metod, medan i verkligheten

endast viss del därav borde få redovisas på sådant sätt. Då även enligt min

mening den indirekta metoden bör komma till användning endast, då det

gäller att från bruttoomsättningen avskilja vissa slag av varor, bär bestämmelsen

i det nu föreliggande förslaget jämkats i enlighet härmed. I anvisningarna

lill 4 § lia givits närmare regler för den indirekta metodens tillämpning.

I enlighet med uttalanden från näringslivets representanter har formuleringen

av 7 § andra stycket sakkunnigförslaget jämkats så, att rätten för

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj-.is proposition nr 351.

där avsedd tjänsteman att för kontroll vinna tillträde till kontors- och andra

lokaler endast gäller under sedvanlig arbetstid. Då det vidare icke kan anses

lämpligt, att underordnad tjänsteman företager kontrollbesök utan sin chefs

vetskap och samtycke, har stadgats, att ifrågavarande tjänstemän endast

efter förordnande av taxeringsintendent äga att avlägga sådana besök.

I 8 och 10 §§, vilka motsvaras av 10 § i sakkunnigförslaget, ha upptagits

bestämmelser om bl. a. bokföringsskyldighet och bokföringsgranskning. I likhet

med vad som stadgas i taxeringsförordningen har angivits, att bokföringsgranskning

må företagas endast efter förordnande av taxeringsintendenten.

Vidare har ansetts lämpligt, att i fråga örn granskningens utförande uttryckligen

föreskriva, att de i taxeringsförordningen för motsvarande fall givna

bestämmelserna skola äga tillämpning.

Då taxeringsnämnderna alltjämt skola i viss utsträckning medverka till

omsättningsskattetaxeringen, synes det vara av vikt att de i möjligaste mån

hålla sina kunskaper rörande ifrågavarande lagstiftning vid makt. Såväl ur

denna synpunkt som framför allt för att sådana skattskyldiga, som ha vissa

svårigheter att komma i förbindelse med länsstyrelsen, skola med minsta

omgång kunna erhålla upplysningar rörande sin uppgiftsskyldighet, synes

det vara önskvärt, att den skattskyldige beredes möjlighet att i sådant avseende

vända sig jämväl till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd

och icke blott såsom av de sakkunniga föreslagits till länsstyrelsen. I enlighet

härmed har i 14 § stadgats, att jämväl taxeringsnämndsordförande bör,

i den utsträckning så kan ske, tillhandagå med upplysningar rörande ifrågavarande

förhållande.

Omsättningsskatten å vissa mattor och skodon.

Såsom jag förut omnämnt har jag för avsikt att i detta sammanhang anmäla

ytterligare två frågor, vilka angå den skärpta omsättningsskattens tilllämpningsområde.

1. Skattesatsen beträffande vissa slag av mattor.

Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen för

den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor skall bland annat

beträffande dels mattor, innehållande silke, dels ock knutna mattor, helt

eller delvis av ull eller andra djurhår, utan inblandning av silke, allmän omsättningsskatt

utgå efter en skattesats av 20 procent.

1 en den 29 december 1942 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift ha

svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, svenska slöjdföreningen, föreningen

handarbetets vänner u. p. a., föreningen svensk hemslöjd u. p. a.,

hemslöjdsförbundet för Sverige försåljningsförening u. p. a., aktiebolaget

Elsa Gullberg textilier och inredning, Johanna Brunssons vävskola, aktiebolaget

Märta Måås-Fjetterströms verkstad för svenska mattor samt aktiebola
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

65

get nordiska kompaniets textilkammare hemställt, att s. k. halvrya- och halvflossamattor

måtte undantagas från ifrågavarande skärpta beskattning och

att i sådant syfte måtte stadgas, alt för vävda mattor med i genomsnitt högst

6,000 knutar per kvadratmeter, varav högst 10 procent av konstsilkegarn, omsättningsskatt

skulle utgå med allenast 5 procent.

Till stöd för denna hemställan ha sökandena anfört:

I hemslöjd och ateljéslöjd tillverkas en typ av mattor, kallad halvrya eller

halvflossa, försedd med ett relativt litet antal knutar av ull-, lin-, bomullseller

cellullsgarn och i någon mån även av konstsilkegarn. Dylika knutar utgöra

i regel mönster på en i övrigt slät vävd botten. Förekomsten av knutar

på en vävd matta gör icke kvaliteten högre och någon större prisskillnad, betingad

enbart av förekomsten av knutar, förekommer icke, örn man bortser

från omsättningsskatten. En slät vävd matta tillverkas ofta i tätare och dyrare

kvalitet än en matta försedd med knutar. Självfallet bliva de vävda mattorna

med knutar svårsålda på grund av den högre omsättningsskatten, och

vissa lager av dylika mattor torde finnas i landet. Tillverkningen av sistnämnda

slag av mattor har emellertid nu helt naturligt minskat till förmån

för släta mattor utan knutar. Denna utveckiing är med hänsyn till materialåtgången

för närvarande mindre önskvärd, enär en slät mätta ofta drager

mera garn än en matta med ett relativt litet antal knutar. Härtill kommer att

till knutarna ofta i materialbesparande syfte användas restpartjer av garner.

Dylika garnrester kunna icke i samma utsträckning användas i de släta mattorna,

och vad beträffar garnrester av konstsilke kunna sådana icke alls komma

till användning vid mattillverkning utan att mattan enligt nu gällande

bestämmelser blir hänförlig till den kategori av mattor, för vilken lyxskatt

skall utgå.

Enligt sökandenas åsikt är lyxskatt å angivna slag av mattor med knutar

icke motiverad, då släta mattor av motsvarande kvalitet undantagits från

dylik skatt. Lyxskatt å mattor bör enligt vår mening endast drabba dyrbarare

mattor såsom orientaliska samt tätare rya- och flossamattor. Viss svårighet

uppstår självfallet att draga gränsen mellan mattor, som skola hänföras till

den ena eller andra kategorien. Halvryor och halvflossamattor med upp till

6,000 knutar per kvadratmeter, varav högst 10 procent av konstsilkegarn,

kunna emellertid i kvalitet och pris närmast jämföras med nämnda släta

mattor och böra därför enligt vår mening undantagas från lyxskatten. Mattor

med större antal knutar torde däremot i pris- och kvalitetshänseende vara

mera jämförbara med svenska ryatyper eller flossamattor, vilka hava ett

knutantal per kvadratmeter av c:a 10,000 resp. 15,000—25,000. Gränsen i

skattehänseende synes därför böra sättas vid mattor med i genomsnitt högst

6,000 knutar per kvadratmeter, varav högst 10 procent böra få utgöras av

knutar av konstsilkegarn. Nämnas må att de vanligaste importerade knutna

persiska mattorna, som i första hand varit avsedda att drabbas av lyxskatten,

lia omkring 150,000 knutar per kvadratmeter.

Sedermera lia sökandena i en den 2 februari 1943 dagtecknad, till Kungl.

Maj :l ingiven skrift, med ändring av vad i den tidigare skriften yrkats, hemställt,

att samtliga rya- och flossamattor, även örn i desamma inginge konstsilke,

måtte undantagas från de varor, för vilka omsättningsskatt utginge med

högre skattesats än 5 procent, och alt vid bifall härtill i anvisningar rörande

tillämpningen av denna bestämmelse angåves, att nied rya- och flossamatlor

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 351.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

förstodes mattor av alla slags spånadsämnen med högst 25,000 knutar per

kvadratmeter. I anslutning härtill lia sökandena anfört:

De mattor som i handeln benämnas rya och flossa utgöras av mattor med

högst 25,000 knutar per kvadratmeter, och dessa kunna utan någon som helst

svårighet skiljas från s. k. äkta, i regel orientaliska mattor, som ha ett knutantal

av omkring 150,000 per kvadratmeter. Försäljningen av rya- och flossamattor

har sedan den skärpta omsättningsskatten infördes varit obetydlig,

och följaktligen skulle undantagande av dessa mattor från denna skatt icke

medföra någon nämnvärd minskning i statens inkomster av omsättningsskatten.

Den ökade försäljning av svenska mattor som säkerligen komme att

bliva en följd av lyxskattens borttagande skulle sannolikt öka den allmänna

omsättningsskatten med minst samma belopp som nu inflyter i lyxskatt för

svenska mattor.

Vi tillåta oss vidare framhålla, att tillverkningen av rya- och flossamattor,

vilken sker för hand, har sysselsatt ett stort antal personer, vilka helt eller

delvis haft sin försörjning härav. En del av dessa kunna icke längre beredas

arbete.

Över nämnda två framställningar har utlåtande avgivits av centrala omsättningsskattenåmnden

den 4 maj 1943. I utlåtandet framhålles till en början,

att nämnden — i vad på denna ankommit — såsom regel sökt förebygga,

att likartade varor komme att behandlas på olika sätt vid tillämpning

av omsättningsskatteförordningen, och att därvid framförallt beaktats de svårigheter,

som uppstode vid avgörandet av huruvida en vara vore att hänföra

till den ena eller den andra av två närbesläktade grupper av varor.

Nämnden fortsätter härefter.

Ehuru dylika svårigheter otvivelaktigt uppkomma vid bifall till förevarande

framställning — även sådan den fullföljts — hava dock till stöd för

densamma förekommit vissa skäl, som synts nämnden synnerligen beaktansvärda.

Till en början må sålunda anmärkas, att de skäl, som över huvud

tala för att knutna mattor hänförts till varor, för vilka skärpt omsättningsskatt

utgår, näppeligen kunna med samma giltighet anföras till stöd för att

även rya- och flossamattor, såvitt angår flertalet av dessa mattor, skola vara

underkastade den högre skatten. Med andra ord: allenast den omständigheten

att dessa mattor äro knutna synes icke i och för sig utgöra ett avgörande skäl

för den högre beskattningen. Vidare har i ärendet, under hänvisning till nu

rådande knapphet å råvaror, framhållits, att vid tillverkning av rya- och

flossamattor kunde utnyttjas vissa restpartier av garner, vilka icke i samma

utsträckning kunde användas i släta mattor eller eljest tillgodogöras. Ytterligare

har åberopats, att vid tillverkningen av rya- och flossamattor tidigare

sysselsatts ett icke obetydligt antal personer, men att efter införandet av den

skärpta omsättningsskatten å ifrågavarande mattor tillverkningen därav i hög

grad inskränkts, åtminstone delvis beroende på att de icke vidare ,i prishänseende

kunna konkurrera med åtskilliga maskingjorda mattor.

Sedan nämnden vidare yttrat, att en oeftergivlig förutsättning för bifall till

framställningen, helt eller delvis, syntes vara, att de mattor, vilka avsages

undantagna från den skärpta beskattningen, kunde på ett tillfredsställande

sätt avgränsas från öviäga knutna mattor, uttalade nämnden, att • med hänsyn

till resultatet av verkställd utredning därvid nämnden jämväl rådgjort

med representant för generaltullstyrelsen — en avgränsning av de ifrågava
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35,1.

67

rande mattorna från andra knutna mattor efter de i framställningen angivna

riktlinjerna icke syntes kunna genomföras. På grund därav ansåge sig nämnden

nödgad avstyrka bifall till framställningen.

Härefter lia sökandena i en den 5 juli 1943 dagtecknad, till Kungl. Majit

ställd skrift gjort förnyad framställning örn ändring i bestämmelserna angående

omsättningsskatten a rya- och flossamattor. I denna framställning

lia sökandena anfört, bland annat, följande.

Beteckningen rya- resp. flossamatta är ett inom textilbranschen vedertaget

begrepp, som icke erbjuder tillverkaren eller försäljaren någon svårighet att

i fråga örn framställningssätt och utseende definiera. Det ligger då nära till

hands, att tillverkaren vid framställningen å dessa angiver, att det är fråga

om Bossa- eller ryamattor samt bekräftar detta med sitt namn. En dylik

bevisning torde kunna åvägabringas i likhet med vad kungörelsen den 15

december 1939 (nr 670) stipulerar i fråga örn bestyrkande av vissa varors

utländska ursprung. Beträffande i författningen nämnda textilvaror är fastställt,

att dessa skola vara försedda med märke, utgörande en etikett, fästad

eller fastsydd å varje plagg. Liknande tillvägagångssätt skulle kunna anlitas

i vad det avser rya- och flossamattor. Därest så anses påkallat skulle märkningen

kunna ske på ett mera betryggande sätt genom att beteckningen »ryamatta»,

»flossamatta» väves eller knytes in i mattan tillika med tillverkarens

namn. Bestämmelsen rörande märkningssättet synes lämpligen böra intagas

i av centrala omsättningsskattenämnden utfärdade anvisningar. Beteckningen

rya- resp. flossamatta är att betrakta såsom ett endast inom Norden vedertaget

begrepp, vilket alltså torde utesluta vissa utländska mattor av liknande

eller samma tekniska utförande. För att emellertid vinna full säkerhet

mot en icke önskvärd tillämpning av förordningen i fråga om dylika utländska

mattor, åtminstone beträffande sådana med högre knutantal än de

hos rya- och flossamattor förekommande (exempelvis persiska), vore det

måhända icke olämpligt att i nämnda anvisningar ävenledes inrycktes en

bestämmelse som angiver, att med rya- och flossamattor i detta sammanhang

endast avses sådana som ha ett antal knutar av exempelvis högst 50,000 per

kvadratmeter.

I enlighet härmed lia sökandena i sin skrift den 5 juli 1943 hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att i förteckningen över varor, för

vilka allmän omsättningsskatt skulle utgå med högre skattesats än fem procent,

rubriken rörande mattor erhölle följande ändrade lydelse:

Mattor, ej särskilt nämnda, även försedda med sömnadsarbete eller fransar,

med undantag av rya- och flossamattor:

ur 999, ur 1000 innehållande silke

ur 1001—1002: 2 helt eller delvis av ull eller andra djur
hår,

utan inblandning av silke, knutna.

Sedan jämväl sökandenas sistnämnda framställning remitterats till centrala

omsättningsskattenämnden, har nämnden den 16 september 1943 avgivit förnyat

utlåtande i ärendet.

Nämnden har i sistnämnda utlåtande anfört, att nämnden vid behandling

av ärendet inhämtat upplysningar från representant för generaltullstyrelsen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ls proposition nr 351.

samt därefter haft överläggningar med representanter såväl för ifrågavarande

bransch som för handeln med orientaliska mattor. Härvid hade nämnden

inhämtat, att en tillfredsställande begreppsmässig avgränsning av rya- och

flossamattor från övriga knutna mattor — särskilt orientaliska — icke syntes

möjlig att åstadkomma. Däremot hade utredningen givit vid handen, att

en gränsdragning inom kategorien knutna mattor syntes möjlig att genomföra

på det sätt att — utan hänsyn till huruvida mattorna vore att anse såsom

rya- och flossamattor eller icke — såsom gräns mellan de olika grupperna

mattor angåves visst antal knutar per kvadratmeter. Den gräns, som

därvid synts vara lämpligast, hade angivits till 25,000 knutar per kvadratmeter.

Nämnden har vidare anfört.

Nämnden har icke förbisett, att genom en sådan gränsdragning vissa i den

nu förevarande framställningen avsedda rya- och flossamattor komma att

falla utanför den grupp mattor, vilka med en dylik gränsdragning kunde

tänkas bliva undantagna från skärpt omsättningsskatt, medan å andra sidan

vissa andra, i framställningen icke avsedda mattor komme att hänföras

till nämnda grupp.

Då nämnden trots detta ansett sig böra taga i övervägande möjligheten av

en lösning av frågan efter dessa riktlinjer, har nämnden särskilt beaktat

den synpunkten att beträffande i övrigt likartade knutna mattor ett bestämt

samband finnes mellan antalet knutar och mattornas pris. En matta med

ett större antal knutar betingar sålunda ett högre pris än en matta med ett

ringare knutantal. Genom den avsedda gränsdragningen torde sålunda kunna

åvägabringas, att endast sådana knutna mattor, vilka verkligen kunna

betecknas såsom lyxvaror, bleve underkastade den skärpta omsättningsskatten.

I samband härmed vill nämnden framhålla, att nämnden tidigare vid

flera tillfällen haft anledning bemärka, att genom anknytningen av bestämmelserna

angående den skärpta omsättningsskatten till gällande tulltaxa med

statistisk varuförteckning vissa varor, vilkas karaktär av lyxvaror torde kunna

ifrågasättas, blivit underkastade den skärpta beskattningen. Från denna

synpunkt synes den nu ifrågasatta lösningen erbjuda avgjorda fördelar, emedan

därigenom åtminstone beträffande varugruppen knutna mattor sådana

mattor, vilka icke synas böra betecknas såsom lyxvaror, kunde undantagas

från den skärpta beskattningen.

I fråga örn den föreslagna gränsen av 25,000 knutar per kvadratmeter

har nämnden vidare framhållit.

Ryamattor framställas vanligen med ett knutantal per kvadratmeter av

5.000, 7,200, 8,000 eller högst 10,000. Motsvarande knutantal för flossamattor

utgöra 14,400, 16,800, 18,000 eller 19,200. Flossamattor med högre knutantal

— 19,600, 22,400, 32,300 och 34,200 knutar per kvadratmeter — förekomma

visserligen, men dylika mattor synas, såvitt under utredningen kunnat

inhämtas, tillverkas av allenast en firma (aktiebolaget Märta Måås-Fjetterströms

verkstad för svenska mattor) samt i regel endast på beställning. Beträffande

övriga knutna mattor har upplysts, att marockanska mattor och

Ghiordes-mattor vanligen lia ett knutantal av 14,000 eller i varje fall ej över

20.000. I enstaka fall förekomma visserligen dylika mattor med ett knutantal

av till och med över 25,000, men dylika kvaliteter ha ytterst sällan importerats

till Sverige. Mexikanska mattor åter lia ett knutantal av högst

20,000 per kvadratmeter. Beträffande samtliga dessa slag av mattor gäller

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 331.

69

salunda, att de i regel lia ett knutantal av högst 25,000. Beträffande importerade

mattor med högre knutantal har vidare utrönts, att de vanligen förekommande

kvaliteterna ha ett knutantal per kvadratmeter, som i regel med

minst 10,000 knutar överstiger knutantalet hos förenämnda kategori av mattor.

Enligt vad nämnden inhämtat lärer det på grund härav icke föreligga

någon nämnvärd svårighet att utan närmare undersökning avgöra, huruvida

en matta har ett knutantal under- eller överstigande 25,000 knutar per kvadratmeter.

På grund av det anförda har nämnden funnit sig böra förorda, att mattor

med ett knutantal av högst 25,000 per kvadratmeter undantoges från skärpt

omsättningsskatt. Den ändring som i anledning härav erfordrades i den vid

förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) fogade förteckningen över varor,

för vilka allmän omsättningsskatt skulle utgå med högre skattesats än fem

procent, kunde enligt nämndens mening lämpligen ske på det sätt att rubriken

angående mattor erhölle följande ändrade lydelse:

»Mattor, ej särskilt nämnda, även försedda med sömnadsarbete eller fransar:
innehållande

silke

helt eller delvis av ull eller andra djurhår, utan inblandning av silke, knutna,

dock icke där antalet knutar per kvadratmeter uppgår till högst 25,000.»

Slutligen har nämnden framhållit, att nämnden vid bifall till vad sålunda

förordats hade för avsikt att fästa länsstyrelsernas uppmärksamhet på angelägenheten

av att kontroll utövas därå, att — i den mån flossamattor med

ett högre antal knutar än 25,000 per kvadratmeter undantagsvis tillverkades

— skärpt omsättningsskatt uttoges vid försäljning därav.

De olika förslag, som framkommit från svenska hemslöjdsföreningarnas Departementsriksförbund

samt vissa andra sammanslutningar och firmor, åsyfta sådan cAc/c».

ändring beträffande omsättningsskatten för knutna mattor, att s. k. rya- och

flossamattor undantagas från skärpt beskattning. De skäl, som anförts till

stöd för dessa förslag, äro även enligt min mening värda beaktande. Den verkställda

utredningen torde lia bekräftat, att nämnda mattor i regel i fråga

om kvalitet och pris äro att jämställa med de mattor, för vilka omsättningsskatt

utgår efter allenast fem procent. Vid sådant förhållande synes den omständigheten,

alt mattorna helt eller delvis äro knutna, icke ensam böra föranleda

en skärpt beskattning.

Såsom centrala omsättningsskattenämnden framhållit torde det icke vara

möjligt alt uppdraga gränserna för den skärpta omsättningsskattens tillämpningsområde

efter de linjer, som angivits av hemslöjdsföreningarnas riksförbund

med flera. I sitt senast avgivna utlåtande i ärendet bar nämnden emellertid

uttalat, att en gränsdragning inom kategorien knutna mattor av ull

eller andra djurhår, utan inblandning av silke, vöre praktiskt möjlig alt genomföra

på det sätt, att mattorna — utan hänsyn till huruvida de vore att

anse såsom rya- eller flossamattor eller icke — hänfördes till den högie eller

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

lägre beskattade gruppen, allteftersom antalet knutar per kvadratmeter

överstege eller uppginge till högst 25,000. Då det även enligt min mening är

rimligt, att mattor av nyssnämnda slag, med ett knutantal av högst 25,000

per kvadratmeter, undantagas från skärpt beskattning, tillstyrker jag, att

va mförteckningen vid förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående

skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor

ändras på sätt centrala omsättningsskattenäninden föreslagit.

I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till förordning

om viss ändring i den vid förordningen den 25 maj 1951 (nr 252)

angående skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa

varor fogade varuförteckningen.

2. Omsättningsskatten för vissa skodon.

Enligt gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning äro skodon — med

undantag av träskor och halmskor (stat. nr 1181 resp. 1182) — indelade i

två huvudgrupper, nämligen dels skodon med bottnar av trä ävensom becksöms-

och sjöstövlar (stat. nr 1183) dels ock andra skodon (stat. nr 1184—

1189).

Genom förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen för

den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor jämte därvid fogad

varuförteckning äro bl. a. vissa skodon underkastade skärpt omsättningsskatt,

nämligen dels skodon av lackerade eller bronserade skinn samt

av guld-, silver-, mocka-, ödle-, orm- eller fiskskinn (ur stat. nr 1185: 1 o. 2)

dels ock skodon av spånadsvara, innehållande silke eller finare metalltråd

(stat. nr 1186).

Centrala omsättningsskattenämnden har i en den 16 september 1943 dagtecknad,

till Kungl. Majit ingiven skrivelse gjort framställning om ändring

av bestämmelserna rörande den skärpta omsättningsskatten å vissa skodon

med bottnar av trä.

I skrivelsen har nämnden till en början framhållit, att av en jämförelse

mellan tulltaxan och varuförteckningen i 1941 års förordning lramginge,

att skodon med bottnar av trä — även om de för övrigt skulle vara tillverkade

av sådant material som avsåges i sistnämnda förteckning — icke vore

underkastade skärpt omsättningsskatt. I anslutning härtill har nämnden uttalat,

att det vid tiden för tillkomsten av 1941 års förordning icke i någon

nämnvärd utsträckning syntes ha förekommit, att skodon, tillverkade av berörda

materialslag, försetts med träbottnar.

Vidare har nämnden anfört:

Sedan numera bestämmelser angående reglering av handeln med och förbrukningen

av läder och skodon m. m. utfärdats, torde frågan ha kommit i

ett annat läge. Redan genom industrikommissionens meddelande nr 130 den

31 maj 1943 meddelades särskilda bestämmelser angående skodon med botten

av annat material än läder (skinn) eller gummi, varigenom sådana skodon

antingen erhöllo en lägre poäng än eljest skulle ifrågakommit eller förklarades

icke underkastade regleringen. Efter det genom industrikommis
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 351.

71

sionens meddelande nr 151 den 26 augusti 1943 vidtagits vissa ändringar i

och tillägg till tidigare utfärdade bestämmelser angående ifrågavarande reglering,

gäller numera, att å den vid industrikommissionens sistnämnda meddelande

såsom bilaga 2 fogade frilistan, upptagande varor, vilka må säljas

fritt, angivits bl. a. följande varuslag: »Skodon med botten av trä eller textil,

även örn slitytan delvis täckes av s. k. stansavfall av läder eller dylikt avfall

ingår i gångled på ledade träsulor. I intet fall får dock varje läderbits yta

överstiga 20 kvän, ej heller dess största bredd uppgå till mer än 30 mm.»

Vid sådant förhållande kommer tydligen frågan om innebörden av begreppet

»skodon med träbottnar» att erhålla en väsentligt ökad betydelse.

Därvid må till en början framhållas, att generaltullstyrelsens år 1931 utgivna

varuhandbok till tulltaxeförordning och tulltaxan angående förevarande

spörsmål innehåller följande uttalande (anvisningar till stat. nr 1183

—1189, punkt 1): »Som skodon nied bottnar av trä tulltaxeras endast sk«- don med hela bottnen tillverkad av nämnda material. Bland dylika skodon

må nämnas träskostövlar samt trätofflor med botten av trä och överdel av

läder eller vävnad. Till nr 1183 hänföras sålunda icke skodon med halvsula

och klack av trä, på undersidan överklädda med läder.»

I trots av de sålunda meddelade anvisningarna ha, enligt vad nämnden

inhämtat, vissa svårigheter i praktiken gjort sig gällande vid tullbehandlingen

av skodon med bottnar av trä. Sålunda lärer det stundom lia varit

vanskligt att bedöma, huruvida och i vad mån tillvaron av annat material

i sulor av trä — såsom tå- eller klackjärn, gångleder av läder, mindre inlägg

av papp-, textil eller annat material o. s. v. — borde inverka på tullbeskattningen.

Med anledning härav synes det befogat att erinra örn följande under förarbetena

till lyxbeskattningen avgivna yttrande (prop. nr 237 år 1941, sid.

23): »De varuförteckningar, som äro avsedda att läggas till grund för lyxbeskattningen,

äro för de olika varuslagen kopierade på den för tullbehandlingen

använda statistiska varuförteckningen. Därvid måste emellertid beaktas,

att, medan tillämpningen av den senare är lagd i händerna på särskilt

utbildade statstjänstemän, bedömandet av tillämpligheten i det särskilda

fallet av lyxbeskattningens varuförteckningar ankommer på vida kretsar

av befolkningen, vars förmåga att tolka varuförteckningens invecklade varubeskrivning

icke kan skattas alltför högt.» I enlighet med den åsikt, som

kommit till uttryck i berörda yttrande, undantogos sedermera vissa varor

från lyxbeskattning.

Tillika vill nämnden framhålla, att det med fog torde kunna ifrågasättas,

huruvida skodon, tillverkade av angivna materialslag men försedda med

bottnar av trä — praktiskt taget torde här endast bliva fråga örn med dylika

bottnar försedda skodon av mocka — äro alt hänföra till sådana varor, vilka

böra träffas av lyxbeskattningen.

Nämnden har i sin skrivelse framhållit, alt med hänsyn till det anförda åtgärder

borde vidtagas för åvägabringande av cn lättare tillämplig avgränsning

av de skodon, vilka vore underkastade skärpt omsättningsskatt, från andra

skodon, och det syntes ensidigt att härvid åstadkommes största möjliga överensstämmelse

mellan stadgandena angående skärpt omsättningsskatt och

angående reglering av handeln med skodon. En framkomlig väg i dessa hänseenden

syntes vara att — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

skett genom kungörelsen den 13 december 1940 (nr 1002) med bestämmelse

jämlikt 2 8 1 morn. b) omsättningsskatteförordningen — knyta den ifråga
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

Departementsette)

en.

satta skattelindringen till de av industrikommissionen meddelade bestämmelserna

angående fri försäljning av skodon med bottnar av trä. Det vore tydligt

att därigenom såväl för allmänheten som för skohandlarna en lätt praktikabel

regel skulle finnas. Å andra sidan förutsatte en dylik anordning, att berörda

bestämmelser icke av industrikommissionen tid efter annan ändrades. Enligt

vad nämnden inhämtat vore något dylikt icke inom överskådlig tid att

vänta. Skulle emellertid en ändring av desamma bliva aktuell, borde sådan

icke genomföras utan att nämnden haft tillfälle att överväga konsekvenserna

därav ur omsättningsskattesynpunkt.

I enlighet härmed har nämnden i sin skrivelse hemställt, att föreskrift måtte

meddelas, att vid tillämpning av förordningen den 25 maj 1941 (nr 252)

sådana skodon med bottnar av trä, som enligt gällande betämmelser angående

reglering av handeln med och förbrukningen av läder och skodon m. m.

finge fritt försäljas, icke skulle anses hänförliga under de i den vid nämnda

förordning fogade förteckningen upptagna slagen av skodon.

Sedan den av nämnden gjorda framställningen för yttrande remitterats till

statens industrikommission, har kommissionen i skrivelse den 24 september

1943 anfört följande:

Nämndens framställning har gjorts efter samråd med industrikommissionen.

I likhet med nämnden anser kommissionen att den önskade föreskriften

skulle åvägabringa en lättare tillämplig avgränsning av de skodon, vilka äro

underkastade skärpt omsättningsskatt, från andra skodon.

Föreskriften förutsätter, att kommissionen icke tid efter annan ändrar bestämmelserna

angående vilka skodon som må försäljas utan att köparna avkrävas

kuponger till inköpskort. Någon ändring av gällande bestämmelser är,

såvitt nu kan bedömas, icke att vänta inom överskådlig tid. Skulle en ändring

bliva aktuell, kommer kommissionen att bereda nämnden tillfälle att

överväga konsekvenserna därav ur omsättningsskattesynpunkt.

Det av centrala omsättningsskattenämnden framlagda förslaget om ändring

av bestämmelserna rörande den skärpta omsättningsskatten för skodon

med bottnar av trä, vilket förslag tillkommit efter samråd med statens industrikommission,

finner jag ändamålsenligt. Jag tillstyrker alltså, att för

riksdagen framlägges förslag därom, att vid tillämpning av 1941 års förordning

skola från de slag av skodon, för vilka allmän omsättningsskatt jämlikt

samma förordning skall utgå med högre skattesats än fem procent, undantagas

sådana skodon med bottnar av trä; som enligt gällande bestämmelser

angående reglering av handeln med och förbrukningen av läder och

skodon m. m. må fritt försäljas.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående beräkningen av allmän omsättningsskatt

för vissa skodon med bottnar av trä.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaris proposition nr 351.

73

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förutnämnda inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1. förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 13 december

1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt;

2. förordning om viss ändring i den vid förordningen den 25 maj 1941

(nr 252) angående skattesatsen för den allmänna omsättningsskatten beträffande

vissa varor fogade varuförteckningen; samt

3. förordning angående beräkningen av allmän omsättningsskatt för vissa

skodon med bottnar av trä.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt.

Härigenom förordnas, dels att 16—18 och 21—23 §§ i förordningen den 13

december 1940 om allmän omsättningsskatt skola upphöra att gälla, dels

att rubrikerna i förordningen skola utgå, dels ock att 4, 7—15, 19, 20, 24—- 26, 28 och 29 §§ samt anvisningarna till 4 § i förordningen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

4 §.

1 mom. Den skattepliktiga omsättningen beräknas för skatteperiod. Varje

skatteperiod skall omfatta ett kalenderkvartal eller, om skattskyldigs räkenskapsår

avslutas under ett kalenderkvartal, varje till olika räkenskapsår

hänförlig del av sådant kvartal. Länsstyrelsen äger beträffande viss skattskyldig

föreskriva, att kalendermånad eller, då räkenskapsår avslutas under

någon kalendermånad, varje till olika räkenskapsår hänförlig del av sådan

månad, skall utgöra skatteperiod. Vidare äger länsstyrelsen på framställning

medgiva, att för skattskyldig, vars skattepliktiga omsättning kan antagas

icke överstiga 3,000 kronor för år, kalenderår skall utgöra skatteperiod.

2 mom. Skattepliktig omsättning utgör, med avdrag varom i 3 mom. stadgas,

--- — (nuvarande 1 mom. första stycket)---till bestämmelse
orten.

Vederlag enligt a) inräknas i den skattepliktiga omsättning för den skatteperiod,

varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige

till godo; dock äger länsstyrelsen på framställning av skattskyldig

medgiva, att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga

grunder.

Skattepliktig omsättning i rörelse må, där länsstyrelsen icke finner hinder

därför möta, för varje skatteperiod beräknas med ledning av gjorda inköp

av varor för omsättning i rörelsen. Skattskyldig, som önskar beräkna sin

skattepliktiga omsättning på dylikt sätt, har att härom göra anmälan till

länsstyrelsen.

3 mom. Har rörelseidkare---(nuvarande 2 mom. första stycket)

---utgivit vederlag.

Avdraget verkställes för den skatteperiod, varunder vederlaget utgivits.

Överstiger under viss period utgivet vederlag den skattepliktiga omsättningen

för samma period, må överskjutande belopp avdragas vid den skattepliktiga

omsättningens beräknande för närmast följande period eller perioder.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

75

7 §.

Kontrollen över den allmänna omsättningsskatten utövas av länsstyrelsen.

Tjänsteman, som har att bereda eller handlägga ärende angående allmän

omsättningsskatt, äger när som helst erhålla tillträde till kontors- och andra

lokaler för rörelse eller annan verksamhet, varest uppgifter av betydelse för

kontroll å allmän omsättningsskatt kunna erhållas.

8 §.

Skattskyldig skall inom tjugu dagar efter utgången av varje för honom

gällande skatteperiod till länsstyrelsen i det län, där hans hemortskommun

för det löpande kalenderåret är belägen, avlämna uppgift (huvuduppgift)

rörande den skattepliktiga omsättningen under perioden samt grunderna för

omsättningens beräknande.

Skattskyldig rörelseidkare, som för någon skatteperiod uppgivit sin skattepliktiga

omsättning med ledning av gjorda inköp av varor för omsättning

i rörelsen, skall inom två månader efter räkenskapsårets utgång dessutom

lämna uppgift med särskild beräkning av den skattepliktiga omsättningen

för räkenskapsåret (tilläggsuppgift).

För varje förvärvsverksamhet, som är att anse såsom självständig rörelse

(särskild förvärvskälla), skall särskild uppgift avlämnas.

Uppgift skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt

formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Belopp, som avse beräkningen av den skattepliktiga omsättningen, skola

utföras i jämna krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

9 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av huvuduppgift inbetala

den skatt, som belöper å den uppgivna skattepliktiga omsättningen.

Utvisar tilläggsuppgift att skatt belöper å räkenskapsåret till högre belopp

än som tidigare erlagts, skall felande belopp inbetalas, då tilläggsuppgiften

avlämnas.

Inbetalningen sker genom insättning å länsstyrelsens postgirokonto.

10 §.

1 mom. Skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra liandelsböcker, skall

ordna sin bokföring på sådant sätt, att den möjliggör kontroll över den allmänna

omsättningsskatten. Annan skattskyldig skall i fråga örn rörelse föra

anteckningar beträffande inkomster och utgifter samt angående varulager

och fordringar vid varje räkenskapsårs utgång.

2 mom. Där icke eljest längre tid är stadgad, skola skattskyldigs handelsböcker,

eller om liandelsböcker saknas, föreskrivna anteckningar ävensom

till liandelsböcker eller anteckningar hörande handlingar förvaras ordnade

under sju år, räknat från dagen för senaste anteckning.

3 mom. Envar, hos vilken uppgifter av betydelse för kontroll å allmän

omsättningsskatt kunna erhållas, är pliktig att vid anfordran tillhandahålla

länsstyrelsen eller tjänsteman, som i 7 § avses, förda liandelsböcker eller anteckningar

jämte därtill hörande handlingar för granskning ävensom att

efter anmaning av länsstyrelsen i den omfattning, som i anmaningen angivits,

skriftligen meddela för egen beskattning till allmän omsättningsskatt

erforderliga upplysningar utöver deni, som innefattas i avlämnad uppgift

enligt 8 §.

4 mom. Efter anmaning av länsstyrelse är envar pliktig att avgiva skrift
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 351.

lig uppgift över de varor, som han under viss tid sålt till namngivna näringsidkare

eller köpt av sådan näringsidkare, ävensom mängden av och priset

för varorna.

11 §■

1 mom. Hos länsstyrelsen skall föras register över skattskyldiga inom länet

( omsåttningsskatteregister).

1 registret skall anteckning ske örn påförda och inbetalda skattebelopp, om

vidtagna åtgärder i beskattningsärenden samt om de förhållanden i övrigt,

som finnas vara av betydelse för kontroll å skattens behöriga utgörande.

2 mom. Skattskyldig är berättigad att hos länsstyrelsen erhålla upplysningar

beträffande honom åliggande uppgiftsskyldighet.

12 §.

Finner länsstyrelsen, att skattskyldig för någon eller några skatteperioder

icke erlagt allmän omsättningsskatt eller erlagt sådan skatt med oriktigt

belopp, har länsstyrelsen att meddela beslut om hans beskattning och därvid

fastställa den skattepliktiga omsättning, varå skatt skall beräknas för den

ifrågavarande tiden. Sådant beslut kan ifrågakomma även om beslut om hans

beskattning för samma period tidigare fattats. Beslut örn beskattning må icke

meddelas senare än fem år efter det år, då skattebeloppet rätteligen bort inbetalas

eller, örn den skattskyldige avlidit, icke senare än två år efter utgången

av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven

för inregistrering.

Har skattskyldig inbetalat allmän omsättningsskatt med högre belopp än

han skolat erlägga, ankommer det på länsstyrelsen att snarast möjligt utan

särskild ansökan föranstalta om restitution.

Innefattar beslutet att skatt skall utgå med högre belopp än den skattskyldige

inbetalat, skall felande skattebelopp avfordras den skattskyldige. Sådant

belopp må utmätas.

Meddelat beslut enligt denna § skall på lämpligt sätt bringas till den skattskyldiges

kännedom.

13 §.

Den, som är missnöjd med länsstyrelsens beslut enligt 12 §, äger däröver

hos kammarrätten anföra besvär, som skola skriftligen avfattade ingivas till

länsstyrelsen inom natt och år efter det han erhållit del av beslutet. Försummas

något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning;

dock må den omständigheten, att besvär inkommit direkt till kammarrätten

i stället för till vederbörande länsstyrelse icke utgöra hinder för besvärens

upptagande till prövning, om besvären inkommit till kammarrätten före

utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart

överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling.

Besvär jämte tillhörande handlingar må under iakttagande av stadgad tid

och ordning, kunna på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna

posten insändas.

över kammarrättens beslut rörande beskattning enligt denna förordning

må talan icke förås.

14 §.

Om kammarrätten vid prövning av anförda besvär befriar någon från beskattning

för viss omsättning på den grund att annan person i stället bort beskattas

för motsvarande omsättning, må kammarrätten efter vederbörandes

hörande förordna om beskattning av denne.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 351.

77

15 §.

Taxeringsnämnd skall i den ordning särskilt stadgas tillhandahålla länsstyrelsen

uppgifter, som kunna ha betydelse för beskattningen till allmän omsättningsskatt.

19 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala omsättning

sskatt enämnden) med uppgift att

dels, efter framställning från skattskyldig---angivna varuslagen,

dels, efter framställning från kammarrätten eller länsstyrelse avgiva yttranden

i ärenden rörande allmän omsättningsskatt,

dels ock,---denna förordning.

Nämnden skall —--delar gälla.

20 §.

Tjänsteman, som i 7 § avses, äger taga del av självdeklaration.

Ordförande och ledamöter i den centrala omsättningsskattenämnden samt

hos nämnden anställda tjänstemän äga rätt att taga del av uppgift, som avgivits

till ledning vid beräkningen av allmän omsättningsskatt, ävensom i förekommande

fall av självdeklaration.

Den som på grund av stadgande i denna förordning erhållit del av uppgift

enligt 8 § eller av självdeklaration, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning

fordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling. Ej heller

må den, som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning, i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom.

24 §.

Länsstyrelse må vid vite förelägga skattskyldig eller den, hos vilken uppgifter

för kontroll å allmän omsättningsskatt kunna erhållas, att fullgöra vad

honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

25 §.

1 mom. Har någon i huvuduppgift eller tilläggsuppgift eller eljest lämnat

oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till frihet från beskattning eller

till för låg beskattning, bote högst fem gånger det skattebelopp, som vid beskattning

på grundval av det oriktiga meddelandet undandragits eller skulle

undandragas, dock minst femtio kronor.

2 mom. Har oriktigt meddelande, som i 1 mom. avses, icke avlämnats mot

bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande

gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i nämnda moment stadgas

hava motsvarande tillämpning; dock må böterna bestämmas till högst hälften

av vad där stadgas men likväl ej lägre än tjugufem kronor.

3 mom. Den, som uppsåtligen förleder annan till förseelse varom i 1 mom.

sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,

så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.

4 mom. Den, som bryter mot bestämmelserna i 20 § sista stycket vare, där

han ej för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med

dagsböter.

26 §.

1 mom. Talan örn utdömande av vite enligt 24 § samt åtal jämlikt 25 §

1, 2 och 3 mom. anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo

den skattskyldiges eller uppgiftspliktiges hemortskommun är belägen.

2 mom. Böter och---tillfalla kronan.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

28 §.

Beteckningen hemortskommun har i denna förordning samma innebörd

som i kommunalskattelagen.

För skattskyldig, som saknar hemortskommun, anses Stockholm vara

hemortskommun.

29 §.

I denna förordning förstås med län jämväl Stockholms stad och med länsstyrelse

jämväl Överståthållarämbetet.

Anvisningar

till 4 §.

1. Att märka — — — en vara.

Vid beräkning---såsom skattepliktig omsättning.

Som kontant---av varor.

Saluvärdet å —--vid inkomstbeskattningen.

2. Skulle skattskyldig rörelseidkare, som icke för handelsböcker, beräkna

någon del av sin omsättning med ledning av gjorda inköp av varor för omsättning

i rörelsen, skall för sådan skattskyldig kalenderåret anses utgöra

räkenskapsår.

Den angivna beräkningsmetoden -— den s. k. indirekta metoden — innebär,

att under en skatteperiod inköpta varor omräknas till försäljningspris

och redovisas som försålda. Metoden förutsätter, att efter räkenskapsårets utgång

hänsyn tages till storleken av lagret i rörelsen vid början och vid slutet

av räkenskapsåret samt till den omständigheten, att en del varor varit underkastade

s. k. svinn (viktlättnad, felvägning, felmätning). Förekommer kreditförsäljning,

måste inträdda ändringar beträffande storleken av fordringar

beaktas. Hava prisändringarna förekommit under en skatteperiod, skall omräkning

äga rum i redovisningen för samma period. Säljas varor till lägre

priser än de beräknade försäljningspriserna eller förekomma returer till leverantörer,

skall likaledes omräkning med beaktande härav äga rum vid redovisning

för skatteperioden. 3

3. Den i 3 mom. stadgade---av skatteplikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Härvid skall iakttagas:

För skattskyldig, vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret, så ock

för skattskyldig utan särskilt räkenskapsår, skall tiden 1 januari—30 juni

1943 utgöra en skatteperiod.

Därest skattskyldigs räkenskapsår utgår efter den 28 februari 1943 men

före den 1 juli 1943, skall sådant räkenskapsår utgöra en skatteperiod.

Den del av skattskyldigs den 1 juli 1943 löpande räkenskapsår, som omfattar

tiden före sistnämnda dag, skall utgöra en skatteperiod.

För tid, som enligt övergångsbestämmelserna skall utgöra skatteperiod,

skola bestämmelserna angående inbetalning av allmän omsättningsskatt i 7

och 8 §§ enligt deras nuvarande lydelse tillämpas även efter den 1 juli 1943.

I övrigt skola bestämmelserna i denna förordning omedelbart efter ikraftträdandet

äga tillämpning beträffande omsättningsskatt, som belöper å tid, vilken

enligt övergångsbestämmelserna skall utgöra skatteperiod.

För omsättningsskatt, som belöper å tid, vilken icke ingår i skatteperiod,

skola nu gällande bestämmelser tillämpas jämväl efter den 1 juli 1943, dock

må eftertaxering till allmän omsättningsskatt beslutas allenast av prövningsnämnd.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351

79

Bilaga B.

Län

Till 5 % omsättningsskatt skattepliktig

omsättning vid 1942 års taxering

Belopp, varmed den skattepliktiga

omsättningen ökats resp. minskats

Enligt de

skattskyl- digas egna

uppgifter,

kronor

Enligt taxe- ringsnämn- dernas

beslut,

kronor

Enligt pröv- ningsnämn- dernas

beslut,

kronor

Enligt taxe- ringsnämn- dernas beslut1

Enligt pröv- ningsnämn- dernas beslut

kronor

%

kronor

%

Stockholms stad. .

1,024,422,590

1,028,028,065

1,029,045,605

3,605,475

0.4

1,017,540

0.1

Stockholms län. .

144,961,492

148,944,779

149,456,177

3,983,287

2.7

511,398

0.3

Uppsala

» . .

79,715,132

81,657,481

81,980,291

1,942,349

2.4

322,810

0.4

Södermanl.

» . .

122,069,916

122,809,160

126,047,163

739,244

0.6

3,238,003

2.6

Östergötl.

» . .

210,076,749

215,317,494

211,887,712

5,240,745

2.5

—3,429,782

— 1.6

Jönköpings

» . .

145,198,062

146,761,377

146,374,298

1,563,315

1.1

— 387,079

— 0.3

Kronobergs

» . .

61,902,762

62,498,971

61,884,733

596,209

1.0

— 614,238

— 1.0

Kalmar

» . .

104,317,524

107,429,647

107,456,788

3,112,123

3.0

27,141

0.0

Gotlands

» . .

27,431,627

28,925,857

29,297,755

1,494,230

5.4

371,898

1.3

Blekinge

» . .

66,498,460

68,669,333

67,321,219

2,170,873

3.3

—1,348,114

— 2.0

Kristianstads

» . .

127,321,852

128,789,574

127,844,497

1,467,722

1.2

— 945,077

— 0.7

Malmöhus

)> . .

415,704,677

418,104,475

420,934,895

2,399,798

0.6

2,830,420

0.7

Hallands

» . .

83,569,807

85,604,794

84,254,981

2,034,987

2.4

—1,349,813

— 1.6

Göteb. o. Boh.

» . .

435,530,161

440,112,736

439,565,862

4,582,575

1.1

— 546,874

— 0.1

Älvsborgs

» . .

200,201,913

203,681,296

198,492,336

3,479,383

1.7

—5,188,960

— 2.5

Skaraborgs

» . .

123,915,405

125,402,105

124,142,999

1,486,700

1.2

—1,259,106

— 1.0

Värmlands

» . .

139,537,148

139,133,648

140,501,248

— 403,500

— 0.3

1,367,600

1.0

Örebro

» . .

181,320,607

182,473,927

183,627,678

1,153,320

0.6

1,153,751

0.6

Västman!.

» . .

106,016,943

106,131,514

106,631,971

114,571

0.1

500,457

0.5

Kopparbergs

» . .

140,287,190

141,337,461

138,489,060

1,050,271

0.7

—2,848,401

— 2.0

Gävleborgs

» . .

137,236,653

137,571,679

137,918,716

335,026

0.2

347,037

0.3

Västernorrl.

» . .

118,604,890

121,164,755

123,034,408

2,559,865

2.2

1,869,653

1.5

Jämtlands

» . .

60,557,901

62,078,806

61,685,022

1,520,905

2.5

— 393,784

— 0.6

Västerbottens

» . .

88,392,903

90,830,954

90,907,655

2,438,051

2.8

76,701

0.1

Norrbottens

» . .

102,438,290

105,237,130

103,267,323

2,798,840

2.7

—1,969,807

— 1.9

Hela

riket

4,447,230,654) 4,498,697,018

4,492,050,392

51,466,364

1.2

—6,646,626

— 0.1

1 Relationen mellan taxerad och uppgiven skattepliktig omsättning är i någon mån missvisande.

Sålunda torde taxeringsnämnderna exempelvis i vissa fall, då taxering skett utan att

föreskrivna uppgifter lämnats, ha infört omsättningsbeloppet även i den för uppgiven omsättn

ing avsedda kolumnen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Bilaga C.

Län

Till skärpt omsättningsskatt skatteplik- tig omsättning vid 1942 års taxering

Belopp, varmed den skattepliktiga

omsättningen ökats resp. minskats

Enligt de

skattskyl- digas egna

uppgifter,

kronor

Enligt taxe- ringsnämn- dernas

beslut,

kronor

Enligt pröv- ningsnämn- dernas

beslut,

kronor

Enligt taxe- ringsnämn- dernas beslut1

Enligt pröv- ningsnämn- dernas beslut

kronor

%

kronor

%

Stockholms stad. .

13,540,493

13,666,397

13,687,007

125,904

0.9

20,610

0.2

Stockholms

än. .

885,546

888,937

902,706

3,391

0.4

13,769

1.5

Uppsala

» . .

446,901

459,201

462,211

12,300

2.8

3,010

0.7

Södermanl.

» . .

483,481

486,592

505,007

3,111

0.6

18,415

3.8

Östergötl.

» . .

1,103,829

1,135,322

1,153,105

31,493

2.9

17,783

1.6

Jönköpings

» . .

775,598

781,312

785,135

5,714

0.7

3,823

0.5

Kronobergs

» . .

196,859

197,063

201,223

204

0.1

4,160

2.1

Kalmar

» . .

502,691

536,481

549,719

33,790

6.7

13,238

2.5

Gotlands

» . .

140,399

143,154

142,274

2,755

2.0

—880

— 0.6

Blekinge

» . .

336,478

368,238

360,289

31,760

9.4

— 7,949

— 2.2

Kristianstads

» . .

420,085

426,792

423,388

6,707

1.6

— 3,404

— 0.8

Malmöhus

» . .

3,048,394

3,024,594

3,051,036

— 23,800

— 0.8

26,442

0.9

Hallands

» . .

339,281

367,285

331,687

28,004

8.3

— 35,598

— 9.7

Göteb. o. Boh.

» . .

3,539,795

3,581,613

3,596,304

41,818

1.2

14,691

0.4

Älvsborgs

» . .

829,136

815,197

888,515

— 13,939

— 1.7

73,318

9.0

Skaraborgs

» . .

612,271

610,061

626,215

— 2,210

— 0.4

16,154

2.6

Värmlands

» . .

673,249

678,807

737,457

5,558

0.8

58,650

8.6

Örebro

» . .

1,906,703

1,909,196

1,909,133

2,493

0.1

—63

— O.o

Västmanl.

» . .

638,820

644,341

646,333

5,521

0.9

1,992

0.3

Kopparbergs

» . .

1,499,833

1,510,218

1,748,642

10,385

0.7

238,424

15.8

Gävleborgs

» . .

739,103

738,601

749,378

—502

— 0.1

10,777

1.5

Västernorrl.

» . .

685,776

674,367

682,054

—11,409

— 1.7

7,687

1.1

Jämtlands

» . .

389,609

395,273

401,022

5,664

1.5

5,749

1.5

Västerbottens

» . .

504,160

504,521

525,845

361

0.1

21,324

4.2

Norrbottens

»> . .

585,748

615,676

631,696

29,928

5.1

16,020

2.6

Hela

riket

34,824,238

35,159,239

35,697,381

335,001

1.0

538,142

1.5

1 Relationen mellan taxerad och uppgiven skattepliktig omsättning är i någon mån missvisande.

Sålunda torde taxeringsnämnderna exempelvis i vissa fall, då taxering skett utan att

föreskrivna uppgifter lämnats, ha infört omsättningsbeloppet även i den för uppgiven omsättning

avsedda kolumnen
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

81

Bilaga D.

Län

Antal skattskyldiga, som

av 1942 års taxerings- nämnder taxerats till

Län

Antal skattskyldiga, som

av 1942 års taxerings- nämnder taxerats till

5 % omsätt- ningsskatt

skärpt om- sättnings- skatt

5 % omsätt- ningsskatt

skärpt om- sättnings- skatt

Stockholms

län.

6,268

247

Skaraborgs

län.

5,226

324

Uppsala

» .

3,219

147

Värmlands

» .

5,791

287

Södermanlands » .

3,548

218

Örebro

» .

4,701

381

Östergötlands

» .

7,440

317

Västmanlands

» .

3,436

213

Jönköpings

» .

6,267

294

Kopparbergs

» .

5,132

289

Kronobergs

» .

3,760

127

Gävleborgs

» .

5,737

218

Kalmar

» .

6,508

232

Västernorrl.

» .

5,836

254

Gotlands

» .

1,195

57

Jämtlands

» .

2,850

117

Blekinge

» .

3,501

207

Västerbottens

» .

3,793

339

Kristianstads

» .

7,446

224

Norrbottens

» .

3,168

223

Malmöhus

» .

15,676

532

Summa

135,392

6,166

Hallands

» .

4,586

148

12 829

442

Stockholms stad1 .

17,387

1,014

Älvsborgs

* .

7,479

329

Hela

riket

152,779

7,180

1 Stockholms stad anses, enär sakgranskningen av de skattskyldigas uppgifter handhaves av

Överståthållarämbetet, utgöra ett enda distrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 351.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Bilaga E.

''

Län

Antal taxeringsdistrikt,

där taxeringsnämnden år

1942 fastställt den till

6 % omsättningsskatt

skattepliktiga omsätt- ningen i utan ändring (0)

av de skattskyldigas

uppgifter, till ett högre (+)

resp. lägre (—) belopp,

än vad de skattskyldiga

uppgivit

Län

Antal taxeringsdistrikt-.

där taxeringsnämnden år

1942 fastställt den till

5 % omsättningsskatt !

skattepliktiga omsätt- i

ningen* utun ändring (0) j

av de skattskyldigas

uppgifter, till ett högre(+)

resp. lägre (—J belopp,

än vad de skattskyldiga

uppgivit

0

+

-

0

''+

-

Stockholms stad* 8......

_

1

—

Älvsborgs län ........

18

105

10

Stockholms län........

20

108

—

Skaraborgs län........

43

93

6

24

70

2

Värmlands län........

18

80

13

Södermanlands län ....

17

53

14

örebro län ..........

17

56

1

Östergötlands län......

22

124

15

Västmanlands län ....

36

36

6

Jönköping län ........

37

90

8

Kopparbergs län......

7

54

6

Kronobergs län........

27

63

6

Gävleborgs län........

6

66

14

Kalmar län ..........

6

110

1

Västernorrlands län____

9

80

4

Gotlands län..........

10

33

2

Jämtlands län ........

3

. 66

2

Blekinge län..........

4

45

1

Västerbottens län......

—

49

4

Kristianstads län......

18

128

10

Norrbottens län ......

4

36

1

Malmöhus län ........

54

127

18

Hela riket

411

1,824

152

Hallands län..........

4

43

3

"**;

Göteborgs o. Bohus län

7

108

5

Summa distrikt

2,387

1 Taxeringsdistrikt, där varken uppgiven eller taxerad skattepliktig omsättning för 5 % omsättningsskatt

förekommit, äro icke medräknade i tabellen.

8 Stockholms stad anses, enär sakgranskningen av de skattskyldigas uppgifter handhaves av

Överståthållarämbetet, utgöra ett enda distrikt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351

83

Bilaga F.

Län

Antal

skatt- skyldiga

som tax- erats til]

6% om- sätt- nings- skatt av

1942 års

taxe- rings- nämnder

Absoluta antalet

Relativa antalet

Av 1942 års

prövningsnämn- der verkställda

Skattskyldiga,

som anfört be- svär hos 1942

års prövnings- nämnder över

Av 1942 års

prövningsnämn- der verkställda

Skattskyldiga,

som anfört be- svär hos 1942

års prövnings- nämnder över

höj- ningar

av tax- eringen

till

omsätt-

nings-

skatt

sänk- ningar

av tax- eringen

till

omsätt-

nings-

skatt

såväl-

taxering

till

omsätt- nings- skatt

som tax- ering för

inkomst

ute-

slutande

taxering

till

omsätt-

nings-

skatt

höj- ningar

av tax- eringen

till

omsätt-

nings-

skatt

sänk- ningar

av tax- eringen

till

omsätt-

nings-

skatt

såväl

taxering

till

omsätt- nings- skatt

som tax- ering för

inkomst

ute-

slutande

taxering

till

omsätt-

nings-

skatt

Stockholms sL ..

17,387

113

6

2

23

0.6

0.0

0.0

0.1

Stockholms 1. ..

6,268

437

186

41

173

7.0

3.0

0.7

2.8

Uppsala 1.......

3,219

315

76

92

36

9.8

2.4

2.9

1.1

Södermanlands 1.

3,548

469

72

56

28

13.2

2.0

1.6

0.8

Östergötlands 1...

7,440

194

325

22

86

2.6

4.4

0.3

1.2

Jönköpings 1.....

6,267

396

250

13

31

6.3

4.0

0.2

0.6

Kronobergs ].....

3,760

187

151

4

34

5.0

4.0

0.1

0.9

Kalmar 1.......

6,508

212

255

58

142

3.3

3.9

0.9

2.2

Gotlands 1.......

1,195

114

23

14

12

9.6

1.9

1.2

1.0

Blekinge 1.......

3,501

223

174

28

79

6.4

5.0

0,8

2.8

Kristianstads 1...

7,446

564

270

12

57

7.6

3.6

0.2

0.8

Malmöhus 1.....

15,676

926

154

75

95

5.9

1.0

0.5

0.6

Hallands 1.......

4,586

126

215

18

71

2.7

4.7

0.4

1.5

Göteb. o. Bohus 1.

12,829

533

378

103

190

4.2

2.9

0.8 4

1.6

Älvsborgs 1.....

7,479

974

721

87

207

13.0

9.6

1.2

2.8

Skaraborgs 1.....

5,226

277

115

23

36

5.3

2.2

0.4

0.7

Värmlands 1.....

5,791

670

71

63

51

11.6

. 1.2

1.1

0.9

Örebro 1.........

4 701

383

100

18

45

8.1

2.1

0.4

1.0

Västmanlands 1.

3,436

377

77

14

24

11.0

2.2

0.4

0 7

Kopparbergs 1. ..

5,132

264

238

46

83

5.1

4.6

0.9

1.6

Gävleborgs 1.....

5,737

418

117

19

61

7.3

2.0

0.3

1.1

Västernorrlands 1.

5,836

833

305

52

77

14.3

5.2

0.9

1.3

Jämtlands 1.....

2,850

255

117

22

58

8.9

4.1

0.8

2.0

Västerbottens 1...

3,793

345

112

64

70

9,1

3.0

1.7

1.8

Norrbottens 1. ..

3,168 1

338

312

26

44

10.7

9.8

0.8

1.4

Hela riket

152,779 |

9,943

4,820 |

972 |

1,813

6.6 |

3.2

0.6

1.2

I % av antalet taxerade skattskyldiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga G.

00

Län

1 ♦

2

3

4

B

6

7 1

8

y

Antal per- soner, som

taxerats till

allmän om- sättnings- skatt av

1942 års

taxerings- nämnder

Antal hos KB tjänst- görande bokföringssak- kunniga biträden, som

ägna sig åt kontroll

över omsättnings- skatten

Antal å omsättningsskatteavdelningarna tjänstgörande

personer 1

Hundratal

taxerade

personer

per

arbetskraf- ter enligt

kol. 8

ledarpersonal

biträdespersonal

summa

personal9

helt

tjänstgö-

rande

delvis

tjänstgö-

rande

helt

tjänstgö-

rande

delvis

tjänstgö-

rande

helt

delvis

17,387

6

1

19

_

20.0

9

6^268

5

_

1

5

—

5.5

11

3;219

_

2

1

—

2

—

3.0

11

3,548

_

3

—

1

4

—

4.5

8

7,440

—

3

1

—

5

—

6.0

12

6,267

_

3

1

_

7

—

8.0

8

3^760

_

2

_

1

3

3.5

11

6,508

_

3

—

1

4

—

4.5

14

1,195

2

—

—

1

1

1.8

8

3,501

—

2

1

—

3

—

4.0

9

7,446

3

1

—

5

—

6.0

12

15’676

_

6

2

—

10

—

12.0

13

4|5Ö6

_

2

1

—

3

1

4.5

10

12^829

_

7

2

—

10

—

12.0

11

7,479

1

2

1

—

9

—

10.0

7

5,226

1

2

1

_

3

—

4.0

13

5''791

2

1

1

1

4

—

5.B

11

4701

1

2

1

—

3

—

4.0

12

3,436

■. 1

2

—

2

4

—

5.0

7

5732

3

1

1

4

—

5.5

9

5,737

_

3

1

_

5

—

6.0

10

5’836

_

3

1

—

3

—

4.0

15

2,850

_

2

1

—

3

—

4.0

7

3793

_

2

—

1

3

—

3.5

11

3,168

—

2

1

—

4

—

5.0

6

152779

12

67

20

9

126

2

151.5

10

Stockholms stad ..............

Stockholms län................

Uppsala län..................

Södermanlands län............

Östergötlands län..............

Jönköpings län................

Kronobergs län................

Kalmar län ..................

Gotlands län..................

Blekinge län..................

Kristianstads län..............

Malmöhus län................

Hallands län..................

Göteborgs och Bohus län.....

Älvsborgs län..................

Skaraborgs län................

Värmlands län ................

Örebro län....................

Västmanlands län ............

Kopparbergs län..............

Gävleborgs län................

Västernorrlands län............

Jämtlands län ................

Västerbottens län..............

Norrbottens län ..............

Hela riket

1 Oräknat föredragande, bokföringssakkunniga biträden samt (i Stockholm) exekutionsbiträde^

* Delvis tjänstgörande personer ha räknats såsom halva arbetskrafter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351

85

Bilaga H.

Tablå, utvisande föreslagna antalet skatteinspektörer och kontrollanter & omsfittningsskatteavdelningarna

vid landskontoren.

Län

Skatte-

inspektör

Eo 24

Kontrollant

motsva

Eo 15

med arvode

rande

Eo 15—21

Summa

Stockholms ..........................

1

3

1

5

Uppsala..............................

1

2

—

3

Södermanlands........................

1

2

—

3

Östergötlands..........................

1

4

1

6

Jönköpings............................

1

3

1

5

Kronobergs ..........................

1

2

—

3

Kalmar ..............................

1

3

1

5

Gotlands..............................

1

1

—

2

Blekinge..............................

1

2

—

3

Kristianstads..........................

1

3

1

5

Malmöhus............................

1

9

2

12

Hallands ............................

1

2

1

4

Göteborgs och Bohus..................

1

8

2

11

Älvsborgs ............................

1

4

1

6

Skaraborgs ..........................

1

3

1

5

Värmlands ..........................

1

3

1

5

örebro ..............................

1

3

1

5

Västmanlands........................

1

2

—

3

Kopparbergs ........................

1

3

1

5

Gävleborgs..........................

1

3

1

5

Västernorrlands......................

1

4

1

6

Jämtlands..........................

1

2

—

3

Västerbottens........................

1

2

1

4

Norrbottens..........................

l

2

—

3

Summa

24

75

18

117

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.