Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg

1943-10-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:359, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

1

Nr 359.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg; given Stockholms

slott den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16

oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

]

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 359.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Tillsyn å---äro iakttagna.

I fråga om fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar, är denna lag tilllämplig

endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar.

De bestämmelser---riket finnas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

3

Utdrog av protokollet över hundelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

september 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Beträffande fartyg, som nyttjas till sjöfart, meddelas i 5 a § sjölagen vissa

allmänna bestämmelser örn hur fartyget, dess utrustning, inrättningar och

redskap samt bostäderna ombord skola vara beskaffade ävensom hur fartyget

skall vara bemannat och lastat eller barlastat. Tillika stadgas, att

närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas så ock

särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas av Konungen.

Enligt 1 § första stycket lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å

fartyg skall dylik tillsyn utövas för utrönande, huruvida bestämmelserna i

5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade föreskrifter äro iakttagna.

Till den ifrågavarande tillsynen höra sjövärdighetsbesiktningar och passagerarfartygsbesiktningar

samt inspektioner. Sjövärdighetsbesiktningar skola

företagas med periodiskt bestämda mellantider å svenska fartyg örn 100

bruttoregisterton eller mera så länge fartygen nyttjas till sjöfart. Passagerarfartyg

skola, oavsett storleken, periodiskt undergå såväl sjövärdighetsbesiktningai

som passagerarfartygsbesiktningar. Besiktningar kunna jämväl förekomma

i vissa andra fall. Särskilt märkes, att kommerskollegium i egenskap

av fartygsinspektionens chefsmyndighet har befogenhet att, då särskild anledning

därtill föreligger, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt fartyg,

som ej eljest enligt tillsynslagens bestämmelser är underkastat dylik

besiktning. — Sjövärdighetsbesiktning avser undersökning för utrönande, huruvida

fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den

fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas. Vid sjövärdighetsbesiktning

åligger det redaren eller befälhavaren att, i den mån sådant finnes för besiktningens

utförande oundgängligt, låta verkställa uthuggning och borrning,

öppna fartygets klädsel och garnering, våghålsplankor och ribbor i gameringshål

samt manhålsluckor, pröva drivning med rabb och järn samt i

övrigt göra fartyget och dess rum tillgängliga för besiktningen. Det åligger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen försiggår under

fartygets byggande, låta för besiktning av skrovet utan kostnad för statsverket

torrsätta eller kölhala fartyget. Sådan undersökning rörande säkerheten,

som vederbörligen klassat fartyg undergått för erhållande eller bibehållande

av klassen, godkännes såsom sjövärdighet.sbesiktning i de delar undersökningen

omfattar. — Passagerarfartygsbesiktning innefattar undersökning,

huruvida fartyg uppfyller av Konungen meddelade bestämmelser för fartygs

förseende med passagerarfartygscertifikat, och därvid skall särskilt utrönas

och bestämmas i vilken fart fartyget ma nyttjas samt vilket antal passagerare

fartyget äger högst medföra. — Vad inspektionerna beträffar så kunna

de i regel äga rum å fartyg av varje storleksordning, dock — enligt i administrativ

ordning meddelad bestämmelse — allenast under vissa förutsättningar

å de allra minsta fartygen. Inspektion må närlielst så finnes påkallat

eller lämpligt och i ett vart hänseende, vari fartyget i fråga är föremål för

tillsyn, företagas för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. Inspektion

kan sålunda avse fartygs beskaffenhet, lastningsförhållanden, bemanning,

bostäder, arbetsförhållanden samt utrustning i olika avseenden, såsom

beträffande proviant och drivmedel, bärgningsredskap, eldsläckningsredskap,

skydd för öppningar, räcken och brädgångar, länsportöppningar, ankare

och kättingar samt för arbete avsedda inrättningar och redskap m. m. För

inspektion må emellertid icke krävas vidtagande av sådana åtgärder, som

enligt vad nyss sagts åligger redaren eller befälhavaren, då fråga är om sjövärdighetsbesiktning.

I samband med sjövärdighets- eller passagerarfartygsbesiktning

skall inspektion, till den utsträckning ske kan, verkställas i de avseenden

besiktningen ej omfattar. — Finnes fartyg hava sådana brister till

skrov, maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller

olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan antagas

föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet

i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill

dess missförhållandet blivit undanröjt. Motsvarande bestämmelse gäller beträffande

fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap

därest dessa äro så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar

fara för olycksfall.

Enligt 1 § andra stycket tillsynslagen är emellertid i fråga om fartyg, som

tillhör svenska staten, lagen tillämplig endast i den mån Konungen därom

särskilt förordnar. Sådant förordnande av mera allmän räckvidd har meddelats

i § 28 förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg. Enligt detta förordnande är tillsynslagen,

med de undantag, varom av Kungl. Majit må särskilt stadgas, tillämplig jämväl

å sådana staten tillhöriga fartyg, som i allmän trafik befordra gods eller

passagerare.

I de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade författningarna angående fartygs

beskaffenhet, bemanning och utrustning m. m. stadgas i regel beträffande

de däri meddelade bestämmelserna liknande undantag för statliga fartygs

del som det vilket gäller beträffande tillsynslagens bestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

5

För att tillgodose krigsmaktens behov av fartyg i samband med neutralitetsvakten

under nu pågående världskrig har ett väsentligt antal enskilda rederier

tillhöriga fartyg av staten tagits i anspråk med nyttjanderätt för krigsmaktens

räkning. Så har delvis skett med anlitande av i lag stadgade tvångsmedel.

För sådant tvångsmässigt ianspråktagande tillämpades till en början

den beredskapsförfogandelag av den 22 juni 1939 (nr 297), som föregick

den nuvarande beredskapsförfogandelagen av den 30 juni 1942 (nr 584).

Snart nog blevo förhållandena dock sådana, att rekvisitionslagen den 31

mars 1938 (nr 87) och fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66) i

stället kommo till användning. Efter det sistnämnda båda lagar upphört

att gälla är det numera rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) som

anlitas för ändamålet. Vidare nyttjar emellertid krigsmakten enskilda rederier

tillhöriga fartyg, som tagits i anspråk genom hyresavtal (skeppslega).

Enligt sådant avtal förhyr kronan fartyget för visst belopp och svarar för

de med användningen förenade kostnaderna. Dessutom förekommer slutligen,

att fartyg tages i anspråk för krigsmaktens behov genom fraktavtal

med redaren, ofta avseende tidsbefraktning.

De för krigsmaktens räkning med nyttjanderätt rekvirerade fartygen underkastas

ofta ändringar och ombyggnader, vilka närmast taga hänsyn till

de speciella ändamål, för vilka krigsmakten nyttjar fartygen. Härvid må bemärkas

den i 7 § gällande rekvisitionslag stadgade skyldigheten för fartygsägarna

att beträffande fartygen tåla åtgärder, som vederbörande myndighet

finner erforderliga. Fartygen äro vidare undandragna ägarnas fria förfogande,

vilken omständighet visat sig medföra olägenheter då sjövärdighetsbesiktning

skall vidtagas. Fartygen användas ofta under sådana förhållanden, att

de föreskrifter rörande bostäder och utrustning, vilkas efterlevnad skall underkastas

tillsyn, i vissa hänseenden svårligen torde kunna iakttagas. I stor

utsträckning gå fartygen under örlogsflagg. Vad örlogsfartyg angår må erinras

om, att föredragande departementschefen i den till 1914 års senare lagtima

riksdag avlåtna propositionen nr 121 med förslag till lag om tillsyn

å fartyg fann det vara uppenbart, att örlogsflottans fartyg borde undantagas

från statskontroll enligt lagen, liksom särskilda materiella föreskrifter

gällde rörande dessa fartygs beskaffenhet. Denna uppfattning kom dock, beträffande

av örlogs flottan med allenast nyttjanderätt innehavda fartyg, icke

till uttryck i lagtexten.

Under dessa förhållanden har fråga väckts örn att utvidga de omförmälda

undantagen från tillämpningen av lillsynslagen och de med stöd av 5 a §

sjölagen utfärdade författningarna till att omfatta jämväl vissa staten icke

tillhöriga men av densamma nyttjade fartyg.

Sålunda har kommerskollegium, sedan Föreningen Sveriges Inrikessjöfart

hos kollegium 1''örebragt viss utredning rörande redares ansvarighet för sjövärdighetsbesiklning

av honom tillhörigt men av marinen genom rekvisition

disponerat fartyg, i skrivelse till Konungen den 20 april 1943 hemställt, att

fartvg, som krigsmakten efter rekvisition innehar med nyttjanderätt, måtte,

i den omfattning som är stadgad för statsverket tillhörigt fartyg, undantagas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

Departements

chefen.

från tillsyn enligt tillsynslagen och från de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade

föreskrifterna.

Marinförvaltningen har i häröver infordrat yttrande förklarat sig icke hava

något att erinra mot kollega hemställan.

Min avsikt är att nu till behandling upptaga frågan om utvidgning av den

bestämmelse i 1 § andra stycket tillsynslagen, enligt vilken lagen är tilllämplig

å svenska staten tillhörigt fartyg endast i den mån Konungen därom

särskilt förordnar. Först när denna fråga avgjorts av Kungl. Majit och riksdagen,

torde tiden vara inne att slutgiltigt bedöma frågan örn vidtagande av

motsvarande ändringar i de med stöd av nämnda undantagsbestämmelse och

5 a § sjölagen i administrativ ordning utfärdade föreskrifterna.

De i det föregående berörda förhållandena synas innebära fullgoda skäl

för att, i anslutning till vad kommerskollegium hemställt, låta tillsynslagens

undantagsbestämmelse omfatta ej blott staten tillhöriga fartyg utan även

fartyg, till vilka krigsmakten genom rekvisition förvärvat nyttjanderätt och

för vilkas skötsel den således helt ansvarar.

Därest en dylik utvidgning av undantagsbestämmelsens räckvidd skall ske.

torde emellertid samtidigt böra till bedömande upptagas frågan, huruvida

icke anledning föreligger att låta bestämmelsen avse även andra av staten

annorledes än med äganderätt i anspråk tagna fartyg.

Det i gällande rekvisitionslag omhandlade rekvisitionsförfarandet lärer visserligen

vara det enda i lag stadgade tvångsmedel för att tillgodose krigsmaktens

behov av nyttjanderätt till fartyg, som för närvarande kommer till

användning, men förhållandena kunna ändra sig så, att andra dylika tvångsmedel

kunna behöva anlitas. Härvid må beaktas den befogenhet att med

nyttjanderätt taga fartyg i anspråk för krigsmaktens behov, som i den nuvarande

beredskapsförfogandelagen avses. Med stöd av denna lag i anspråk

tagna fartyg skulle, liksom de rekvirerade, undandragas ägarnas fria förfogande,

och de skulle också sannolikt allt som oftast bliva använda på sådant

sätt att vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad skall underkastas kontroll

enligt tillsynslagen, knappast skulle kunna iakttagas.

Med avseende å de för krigsmaktens räkning förhyrda fartygen må bemärkas,

att i rekvisitionslagen såsom förutsättning för rekvisitionsförfarandets

användning angives, att det behov som skall fyllas icke kan på annat

sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal, tillgodoses med tillräcklig

skyndsamhet. Under dessa omständigheter lärer det ej sällan bero mer

eller mindre på en tillfällighet, huruvida anskaffning av fartyg för krigsmaktens

räkning sker genom förhyrning eller genom rekvisition. Skulle ej

enighet örn villkoren för förhyrning vinnas, kan rekvisition komma att

tillgripas. Detta förhållande kan medföra, att även i fråga örn ett förhyrt

fartyg redarens bestämmanderätt i realiteten blir i viss mån inskränkt. Jämväl

de förhyrda fartygens användning för krigsmaktens räkning torde ofta

innefatta hinder mot iakttagande av vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad

skall tillses av fartygsinspektionen. En hel del av dessa fartyg nyttjas under

örlogsflagg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

7

Under nyss angivna förhållanden synes det vara skäl att låta undantagsbestämmelsen

i tillsynslagen avse jämväl fartyg, som krigsmakten förfogar

över genom annat tvångsmedel än rekvisition eller enligt hyresavtal.

De skäl, som sålunda tala för att av krigsmakten genom tvångsförfarande

eller jämlikt hyresavtal disponerat fartyg undantages från kontroll enligt

tillsynslagen, synas däremot icke kunna åberopas för ett dylikt undantagande

även av fartyg, som staten genom fraktavtal med redaren tagit i anspråk

för krigsmaktens behov. Här bibehåller redaren i oförminskad omfattning

förvaltningen över fartyget, och detta bör därför fortfarande vara

underkastat gällande bestämmelser rörande fartyg i enskild regi.

Skall tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse utvidgas till att,

enligt vad jag nyss förordat, även omfatta enskild person tillhörigt fartyg,

som staten i egen regi nyttjar för krigsmaktens behov, torde det vara lämpligt

att jämväl med hänsyn till fartyg, som staten tagit i anspråk för annat

behov, åstadkomma motsvarande ändring i det förhållandet, att undantagsbestämmelsens

tillämplighet är beroende av huruvida statens förfogande

över det fartyg, varom fråga är, grundar sig på äganderätt. Jag vill

i detta sammanhang erinra om, att i lagen den 17 juni 1938 (nr 470) med

vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m. icke göres skillnad mellan

fartyg som äges och fartyg som allenast nyttjas av främmande stat.

Med avseende å tillsynslagens tillämplighet bör alltså enligt min mening

varje fartyg, som svenska staten nyttjar — oberoende av om nyttjanderätten

till fartyget innehaves på grund av rekvisition eller annat tvångsmedel

eller enligt hyresavtal — i lagen jämställas med staten tillhörigt fartyg. Några

betänkligheter mot en dylik utvidgning av tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse

torde ej behöva hysas, därest Kungl. Majit även i fortsättningen

erhåller befogenhet att besluta om inskränkning av bestämmelsens

räckvidd. Sålunda synes, på sätt som gäller beträffande staten tillhöriga

fartyg, lagen i regel böra göras tillämplig å av staten nyttjade fartyg, därest

desamma i allmän trafik befordra gods eller passagerare. Framhållas må,

att även örn fartyg, som nyttjas av staten, undantages från tillämpningen

av tillsynslagen, så torde det dock icke möta något hinder för vederbörande

myndighet att i särskilt fall, efter ansökan hos kommerskollegium, få

fartyget kontrollerat genom fartygsinspektionens försorg.

I enlighet med de nu anförda synpunkterna har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn d fartyg.

Enligt förslaget skall i fråga örn fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar,

tillsynslagen vara tillämplig endast i den mån Konungen därom särskilt

förordnar. Förslaget innebär, att lagens övriga bestämmelser upphöra att gälla

beträffande ett fartyg, därest och så länge detsamma nyttjas av svenska staten.

Att en redare enligt fraktavtal eller eljest med sitt fartyg utför tjänster

åt svenska staten medför däremot icke att fartyget blir undantaget från tillsyn

enligt lagen.

kitt fartyg, som nyttjas av svenska staten, blir enligt förslaget åter under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

kastat tillsynslagens bestämmelser i och med det att statens nyttjande av fartyget

upphör. Har fartyget tidigare varit underkastat periodiska sjövärdighetsbesiktningar

enligt lagen, skola sådana alltså ånyo företagas. Fallet blir

härutinnan fullt analogt med det redan ganska ofta förekommande fallet,

att ett fartyg, som tagits ur trafik, åter börjar »till sjöfart nyttjas». I vilken

ordning sjövärdighetsbesiktningar då skola företagas angives icke i lagen,

men i praxis ordnas saken så, att, därest enligt den för fartyget gällande

tidsföljden sjövärdighetsbesiktning skolat verkställas under den tid fartyget

varit ur trafik, sådan besiktning sker i samband med att fartyget insättes

i trafik samt att, därest denna besiktning är en fullständig sjövärdighetsbesiktning

och ej allenast en s. k. mellanbesiktning, tidpunkten för densamma

tages till utgångspunkt vid beräkningen av tiden för därefter följande

besiktning. Ett dylikt förfarande synes utan särskild lagregel kunna tillämpas

jämväl i nu förevarande fall. Jag vill emellertid framhålla lämpligheten

av sådant samarbete mellan marinförvaltningen och fartygsinspektionen, varigenom

inspektionen beredes tillfälle att å de för krigsmaktens behov nyttjade

fartygen regelmässigt företaga besiktning i omedelbart samband med

att statens nyttjande av desamma upphör.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förenämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ivar Miiller.

i Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 359.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd den 12 oktober

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 28 september 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

24 september 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

sekreteraren C. O. Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Éilrattg till riksdagens protokoll 1943. i sami. Nir 353

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen lagrådets

den 12 oktober 1943 avgivna utlåtande över det den 24 september

1943 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg samt hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Muller.

438757. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:502 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 a1 i texten
  2. 1LU 1943:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 s. 1 i texten