Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg
1943-10-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:359, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
1
Nr 359.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg; given Stockholms
slott den 15 oktober 1943.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16
oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
]
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 359.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)
om tillsyn å fartyg.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §■
Tillsyn å---äro iakttagna.
I fråga om fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar, är denna lag tilllämplig
endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar.
De bestämmelser---riket finnas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
3
Utdrog av protokollet över hundelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
september 1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
Beträffande fartyg, som nyttjas till sjöfart, meddelas i 5 a § sjölagen vissa
allmänna bestämmelser örn hur fartyget, dess utrustning, inrättningar och
redskap samt bostäderna ombord skola vara beskaffade ävensom hur fartyget
skall vara bemannat och lastat eller barlastat. Tillika stadgas, att
närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas så ock
särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas av Konungen.
Enligt 1 § första stycket lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å
fartyg skall dylik tillsyn utövas för utrönande, huruvida bestämmelserna i
5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade föreskrifter äro iakttagna.
Till den ifrågavarande tillsynen höra sjövärdighetsbesiktningar och passagerarfartygsbesiktningar
samt inspektioner. Sjövärdighetsbesiktningar skola
företagas med periodiskt bestämda mellantider å svenska fartyg örn 100
bruttoregisterton eller mera så länge fartygen nyttjas till sjöfart. Passagerarfartyg
skola, oavsett storleken, periodiskt undergå såväl sjövärdighetsbesiktningai
som passagerarfartygsbesiktningar. Besiktningar kunna jämväl förekomma
i vissa andra fall. Särskilt märkes, att kommerskollegium i egenskap
av fartygsinspektionens chefsmyndighet har befogenhet att, då särskild anledning
därtill föreligger, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt fartyg,
som ej eljest enligt tillsynslagens bestämmelser är underkastat dylik
besiktning. — Sjövärdighetsbesiktning avser undersökning för utrönande, huruvida
fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den
fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas. Vid sjövärdighetsbesiktning
åligger det redaren eller befälhavaren att, i den mån sådant finnes för besiktningens
utförande oundgängligt, låta verkställa uthuggning och borrning,
öppna fartygets klädsel och garnering, våghålsplankor och ribbor i gameringshål
samt manhålsluckor, pröva drivning med rabb och järn samt i
övrigt göra fartyget och dess rum tillgängliga för besiktningen. Det åligger
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen försiggår under
fartygets byggande, låta för besiktning av skrovet utan kostnad för statsverket
torrsätta eller kölhala fartyget. Sådan undersökning rörande säkerheten,
som vederbörligen klassat fartyg undergått för erhållande eller bibehållande
av klassen, godkännes såsom sjövärdighet.sbesiktning i de delar undersökningen
omfattar. — Passagerarfartygsbesiktning innefattar undersökning,
huruvida fartyg uppfyller av Konungen meddelade bestämmelser för fartygs
förseende med passagerarfartygscertifikat, och därvid skall särskilt utrönas
och bestämmas i vilken fart fartyget ma nyttjas samt vilket antal passagerare
fartyget äger högst medföra. — Vad inspektionerna beträffar så kunna
de i regel äga rum å fartyg av varje storleksordning, dock — enligt i administrativ
ordning meddelad bestämmelse — allenast under vissa förutsättningar
å de allra minsta fartygen. Inspektion må närlielst så finnes påkallat
eller lämpligt och i ett vart hänseende, vari fartyget i fråga är föremål för
tillsyn, företagas för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. Inspektion
kan sålunda avse fartygs beskaffenhet, lastningsförhållanden, bemanning,
bostäder, arbetsförhållanden samt utrustning i olika avseenden, såsom
beträffande proviant och drivmedel, bärgningsredskap, eldsläckningsredskap,
skydd för öppningar, räcken och brädgångar, länsportöppningar, ankare
och kättingar samt för arbete avsedda inrättningar och redskap m. m. För
inspektion må emellertid icke krävas vidtagande av sådana åtgärder, som
enligt vad nyss sagts åligger redaren eller befälhavaren, då fråga är om sjövärdighetsbesiktning.
I samband med sjövärdighets- eller passagerarfartygsbesiktning
skall inspektion, till den utsträckning ske kan, verkställas i de avseenden
besiktningen ej omfattar. — Finnes fartyg hava sådana brister till
skrov, maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller
olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan antagas
föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet
i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill
dess missförhållandet blivit undanröjt. Motsvarande bestämmelse gäller beträffande
fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap
därest dessa äro så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar
fara för olycksfall.
Enligt 1 § andra stycket tillsynslagen är emellertid i fråga om fartyg, som
tillhör svenska staten, lagen tillämplig endast i den mån Konungen därom
särskilt förordnar. Sådant förordnande av mera allmän räckvidd har meddelats
i § 28 förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter
angående tillsyn å fartyg. Enligt detta förordnande är tillsynslagen,
med de undantag, varom av Kungl. Majit må särskilt stadgas, tillämplig jämväl
å sådana staten tillhöriga fartyg, som i allmän trafik befordra gods eller
passagerare.
I de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade författningarna angående fartygs
beskaffenhet, bemanning och utrustning m. m. stadgas i regel beträffande
de däri meddelade bestämmelserna liknande undantag för statliga fartygs
del som det vilket gäller beträffande tillsynslagens bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
5
För att tillgodose krigsmaktens behov av fartyg i samband med neutralitetsvakten
under nu pågående världskrig har ett väsentligt antal enskilda rederier
tillhöriga fartyg av staten tagits i anspråk med nyttjanderätt för krigsmaktens
räkning. Så har delvis skett med anlitande av i lag stadgade tvångsmedel.
För sådant tvångsmässigt ianspråktagande tillämpades till en början
den beredskapsförfogandelag av den 22 juni 1939 (nr 297), som föregick
den nuvarande beredskapsförfogandelagen av den 30 juni 1942 (nr 584).
Snart nog blevo förhållandena dock sådana, att rekvisitionslagen den 31
mars 1938 (nr 87) och fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66) i
stället kommo till användning. Efter det sistnämnda båda lagar upphört
att gälla är det numera rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) som
anlitas för ändamålet. Vidare nyttjar emellertid krigsmakten enskilda rederier
tillhöriga fartyg, som tagits i anspråk genom hyresavtal (skeppslega).
Enligt sådant avtal förhyr kronan fartyget för visst belopp och svarar för
de med användningen förenade kostnaderna. Dessutom förekommer slutligen,
att fartyg tages i anspråk för krigsmaktens behov genom fraktavtal
med redaren, ofta avseende tidsbefraktning.
De för krigsmaktens räkning med nyttjanderätt rekvirerade fartygen underkastas
ofta ändringar och ombyggnader, vilka närmast taga hänsyn till
de speciella ändamål, för vilka krigsmakten nyttjar fartygen. Härvid må bemärkas
den i 7 § gällande rekvisitionslag stadgade skyldigheten för fartygsägarna
att beträffande fartygen tåla åtgärder, som vederbörande myndighet
finner erforderliga. Fartygen äro vidare undandragna ägarnas fria förfogande,
vilken omständighet visat sig medföra olägenheter då sjövärdighetsbesiktning
skall vidtagas. Fartygen användas ofta under sådana förhållanden, att
de föreskrifter rörande bostäder och utrustning, vilkas efterlevnad skall underkastas
tillsyn, i vissa hänseenden svårligen torde kunna iakttagas. I stor
utsträckning gå fartygen under örlogsflagg. Vad örlogsfartyg angår må erinras
om, att föredragande departementschefen i den till 1914 års senare lagtima
riksdag avlåtna propositionen nr 121 med förslag till lag om tillsyn
å fartyg fann det vara uppenbart, att örlogsflottans fartyg borde undantagas
från statskontroll enligt lagen, liksom särskilda materiella föreskrifter
gällde rörande dessa fartygs beskaffenhet. Denna uppfattning kom dock, beträffande
av örlogs flottan med allenast nyttjanderätt innehavda fartyg, icke
till uttryck i lagtexten.
Under dessa förhållanden har fråga väckts örn att utvidga de omförmälda
undantagen från tillämpningen av lillsynslagen och de med stöd av 5 a §
sjölagen utfärdade författningarna till att omfatta jämväl vissa staten icke
tillhöriga men av densamma nyttjade fartyg.
Sålunda har kommerskollegium, sedan Föreningen Sveriges Inrikessjöfart
hos kollegium 1''örebragt viss utredning rörande redares ansvarighet för sjövärdighetsbesiklning
av honom tillhörigt men av marinen genom rekvisition
disponerat fartyg, i skrivelse till Konungen den 20 april 1943 hemställt, att
fartvg, som krigsmakten efter rekvisition innehar med nyttjanderätt, måtte,
i den omfattning som är stadgad för statsverket tillhörigt fartyg, undantagas
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
Departements
chefen.
från tillsyn enligt tillsynslagen och från de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade
föreskrifterna.
Marinförvaltningen har i häröver infordrat yttrande förklarat sig icke hava
något att erinra mot kollega hemställan.
Min avsikt är att nu till behandling upptaga frågan om utvidgning av den
bestämmelse i 1 § andra stycket tillsynslagen, enligt vilken lagen är tilllämplig
å svenska staten tillhörigt fartyg endast i den mån Konungen därom
särskilt förordnar. Först när denna fråga avgjorts av Kungl. Majit och riksdagen,
torde tiden vara inne att slutgiltigt bedöma frågan örn vidtagande av
motsvarande ändringar i de med stöd av nämnda undantagsbestämmelse och
5 a § sjölagen i administrativ ordning utfärdade föreskrifterna.
De i det föregående berörda förhållandena synas innebära fullgoda skäl
för att, i anslutning till vad kommerskollegium hemställt, låta tillsynslagens
undantagsbestämmelse omfatta ej blott staten tillhöriga fartyg utan även
fartyg, till vilka krigsmakten genom rekvisition förvärvat nyttjanderätt och
för vilkas skötsel den således helt ansvarar.
Därest en dylik utvidgning av undantagsbestämmelsens räckvidd skall ske.
torde emellertid samtidigt böra till bedömande upptagas frågan, huruvida
icke anledning föreligger att låta bestämmelsen avse även andra av staten
annorledes än med äganderätt i anspråk tagna fartyg.
Det i gällande rekvisitionslag omhandlade rekvisitionsförfarandet lärer visserligen
vara det enda i lag stadgade tvångsmedel för att tillgodose krigsmaktens
behov av nyttjanderätt till fartyg, som för närvarande kommer till
användning, men förhållandena kunna ändra sig så, att andra dylika tvångsmedel
kunna behöva anlitas. Härvid må beaktas den befogenhet att med
nyttjanderätt taga fartyg i anspråk för krigsmaktens behov, som i den nuvarande
beredskapsförfogandelagen avses. Med stöd av denna lag i anspråk
tagna fartyg skulle, liksom de rekvirerade, undandragas ägarnas fria förfogande,
och de skulle också sannolikt allt som oftast bliva använda på sådant
sätt att vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad skall underkastas kontroll
enligt tillsynslagen, knappast skulle kunna iakttagas.
Med avseende å de för krigsmaktens räkning förhyrda fartygen må bemärkas,
att i rekvisitionslagen såsom förutsättning för rekvisitionsförfarandets
användning angives, att det behov som skall fyllas icke kan på annat
sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal, tillgodoses med tillräcklig
skyndsamhet. Under dessa omständigheter lärer det ej sällan bero mer
eller mindre på en tillfällighet, huruvida anskaffning av fartyg för krigsmaktens
räkning sker genom förhyrning eller genom rekvisition. Skulle ej
enighet örn villkoren för förhyrning vinnas, kan rekvisition komma att
tillgripas. Detta förhållande kan medföra, att även i fråga örn ett förhyrt
fartyg redarens bestämmanderätt i realiteten blir i viss mån inskränkt. Jämväl
de förhyrda fartygens användning för krigsmaktens räkning torde ofta
innefatta hinder mot iakttagande av vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad
skall tillses av fartygsinspektionen. En hel del av dessa fartyg nyttjas under
örlogsflagg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
7
Under nyss angivna förhållanden synes det vara skäl att låta undantagsbestämmelsen
i tillsynslagen avse jämväl fartyg, som krigsmakten förfogar
över genom annat tvångsmedel än rekvisition eller enligt hyresavtal.
De skäl, som sålunda tala för att av krigsmakten genom tvångsförfarande
eller jämlikt hyresavtal disponerat fartyg undantages från kontroll enligt
tillsynslagen, synas däremot icke kunna åberopas för ett dylikt undantagande
även av fartyg, som staten genom fraktavtal med redaren tagit i anspråk
för krigsmaktens behov. Här bibehåller redaren i oförminskad omfattning
förvaltningen över fartyget, och detta bör därför fortfarande vara
underkastat gällande bestämmelser rörande fartyg i enskild regi.
Skall tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse utvidgas till att,
enligt vad jag nyss förordat, även omfatta enskild person tillhörigt fartyg,
som staten i egen regi nyttjar för krigsmaktens behov, torde det vara lämpligt
att jämväl med hänsyn till fartyg, som staten tagit i anspråk för annat
behov, åstadkomma motsvarande ändring i det förhållandet, att undantagsbestämmelsens
tillämplighet är beroende av huruvida statens förfogande
över det fartyg, varom fråga är, grundar sig på äganderätt. Jag vill
i detta sammanhang erinra om, att i lagen den 17 juni 1938 (nr 470) med
vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m. icke göres skillnad mellan
fartyg som äges och fartyg som allenast nyttjas av främmande stat.
Med avseende å tillsynslagens tillämplighet bör alltså enligt min mening
varje fartyg, som svenska staten nyttjar — oberoende av om nyttjanderätten
till fartyget innehaves på grund av rekvisition eller annat tvångsmedel
eller enligt hyresavtal — i lagen jämställas med staten tillhörigt fartyg. Några
betänkligheter mot en dylik utvidgning av tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse
torde ej behöva hysas, därest Kungl. Majit även i fortsättningen
erhåller befogenhet att besluta om inskränkning av bestämmelsens
räckvidd. Sålunda synes, på sätt som gäller beträffande staten tillhöriga
fartyg, lagen i regel böra göras tillämplig å av staten nyttjade fartyg, därest
desamma i allmän trafik befordra gods eller passagerare. Framhållas må,
att även örn fartyg, som nyttjas av staten, undantages från tillämpningen
av tillsynslagen, så torde det dock icke möta något hinder för vederbörande
myndighet att i särskilt fall, efter ansökan hos kommerskollegium, få
fartyget kontrollerat genom fartygsinspektionens försorg.
I enlighet med de nu anförda synpunkterna har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn d fartyg.
Enligt förslaget skall i fråga örn fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar,
tillsynslagen vara tillämplig endast i den mån Konungen därom särskilt
förordnar. Förslaget innebär, att lagens övriga bestämmelser upphöra att gälla
beträffande ett fartyg, därest och så länge detsamma nyttjas av svenska staten.
Att en redare enligt fraktavtal eller eljest med sitt fartyg utför tjänster
åt svenska staten medför däremot icke att fartyget blir undantaget från tillsyn
enligt lagen.
kitt fartyg, som nyttjas av svenska staten, blir enligt förslaget åter under
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
kastat tillsynslagens bestämmelser i och med det att statens nyttjande av fartyget
upphör. Har fartyget tidigare varit underkastat periodiska sjövärdighetsbesiktningar
enligt lagen, skola sådana alltså ånyo företagas. Fallet blir
härutinnan fullt analogt med det redan ganska ofta förekommande fallet,
att ett fartyg, som tagits ur trafik, åter börjar »till sjöfart nyttjas». I vilken
ordning sjövärdighetsbesiktningar då skola företagas angives icke i lagen,
men i praxis ordnas saken så, att, därest enligt den för fartyget gällande
tidsföljden sjövärdighetsbesiktning skolat verkställas under den tid fartyget
varit ur trafik, sådan besiktning sker i samband med att fartyget insättes
i trafik samt att, därest denna besiktning är en fullständig sjövärdighetsbesiktning
och ej allenast en s. k. mellanbesiktning, tidpunkten för densamma
tages till utgångspunkt vid beräkningen av tiden för därefter följande
besiktning. Ett dylikt förfarande synes utan särskild lagregel kunna tillämpas
jämväl i nu förevarande fall. Jag vill emellertid framhålla lämpligheten
av sådant samarbete mellan marinförvaltningen och fartygsinspektionen, varigenom
inspektionen beredes tillfälle att å de för krigsmaktens behov nyttjade
fartygen regelmässigt företaga besiktning i omedelbart samband med
att statens nyttjande av desamma upphör.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över förenämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Ivar Miiller.
i Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Majlis proposition nr 359.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd den 12 oktober
1943.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 28 september 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
24 september 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
sekreteraren C. O. Koch.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Thore Wisén.
Éilrattg till riksdagens protokoll 1943. i sami. Nir 353
9
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen lagrådets
den 12 oktober 1943 avgivna utlåtande över det den 24 september
1943 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg samt hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Muller.
438757. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:502 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 a1 i texten
- 1LU 1943:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 s. 1 i texten