Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, m. m

1943-10-15 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:362, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 362.

1

Nr 362.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni

1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, m. m.; given Stockholms slott den

15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1. lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt

2. lag angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. och 20 § lagen den 20

december 1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 362.

loos 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder

mot utbredning av könssjukdomar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

4 §.

Befarar någon---5 § avses.

Den, som---därvid föreskrivas.

Erfordras enligt---vederbörande utlämnas.

Könssjuk, för vilken sjukhusvård finnes erforderlig, så ock den, vilken

av läkare förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida han

lider av könssjukdom, äga att utan avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt

sjukhus i enlighet med vad därom finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 morn. och 20 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. och 20 § lagen den 20 december

1940 örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor

och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl

må intagas annan vardbehövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans

utrustning och sjukstuguläkarens utbildning lämpligen kan där behandlas.

Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede eller som av läkare

förklarats böra intagas a sjukhus för undersökning, huruvida han är angripen

av sådan sjukdom, må intagas å sjukstuga eller tuberkulossjukstuga endast

örn det kan ske utan olägenhet.

20 §.

Den, som — — — därom stadgat.

Sättes legosängsavgiften — — — omförmälda lagarna.

Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede eller äro föremål

för undersökning, huruvida de lida av sådan sjukdom, skola oavsett

bestämmelserna i denna paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner

kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum,

avsett för sjuka å sådan sal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn vidgad rätt till

avgiftsfri vård enligt Icönssjuklagen samt anför.

Gällande bestämmelser.

För underlättande av sjukvård åt könssjuka är enligt lagen den 20 juni

1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar sådan sjukvård

i betydande utsträckning kostnadsfri. De bestämmelser, som reglera

detta förhållande, återfinnas i 4 § nämnda lag. Befarar någon sig vara angripen

av könssjukdom, är han sålunda enligt 4 § första stycket berättigad

att utan avgift bliva i sådant avseende undersökt, om han inställer sig hos

läkare, som enligt 5 § lagen har att verkställa hithörande förrättningar.

Den som finnes behäftad med könssjukdom men ej är i behov av sjukhusvård,

äger enligt 4 § andra stycket rätt att av sådan läkare utan avgift erhålla

behandling för sjukdomen, såframt det kan ske hos läkaren, ävensom att

kostnadsfritt bekomma läkemedel och utensilier, som därvid föreskrivas.

Vissa intyg angående undersökningen eller behandlingen skola enligt 4 §

tredje stycket utan avgift utlämnas till vederbörande. Jämväl vården å

sjukhus för könssjuka är kostnadsfri. I 4 § fjärde stycket stadgas nämligen,

att könssjuk, för vilken sjukhusvård finnes erforderlig, äger att utan

avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus i enlighet med vad

därom finnes särskilt stadgat.

I 6 § stadgas, att ersättning för förrättning, varom i 4 § sägs, däri inbegripen

serologisk, bakteriologisk eller annan dylik undersökning, som av

läkaren ansetts erforderlig, skall utgå enligt av Kungl. Majit fastställd taxa

och bestridas, jämte kostnaden för föreskrivna läkemedel och utensilier, av

statsmedel.

Av betydelse för bedömandet av omfattningen av den kostnadsfria vården

för könssjuka är bestämmelsen i 1 § första stycket könssjuklagen, enligt

vilken till könssjukdomar i lagen räknas syfilis (lues), enkelt veneriskt sår

juleus molle, mjuk chancre) och dröppel (gonorrhea, gonorré), dock endast

så länge dessa sjukdomar äro i smittsamt skede. Könssjukdom skall enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majis proposition nr 362.

1 § andra stycket samma lag anses vara i smittsamt skede, så länge symtom

å smittsamhet förefinnas eller förnyat framträdande av sådana symtom

är att befara.

Den hänvisning, som i 4 § fjärde stycket könssjuklagen göres till särskilt

stadgande rörande kostnadsfri sjukhusvård för könssjuka, avser 20 § lagen

den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna

sjukhus. Nämnda paragraf, vilken reglerar frågan om bestämmandet av legosängsavgifterna

för å sjukhus intagna, stadgar i tredje stycket, att personer,

som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett bestämmelserna

i samma paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner kostnadsfritt,

såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för

sjuka å sådan sal. I övrigt innehåller sjukhuslagen icke några särbestämmelser

rörande könssjuka annat än så till vida, att enligt 19 § 2 morn., som

behandlar reglerna för intagning å sjukstugor och tuberkulossjukstugor,

person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sådant

sjukhus endast om det kan ske utan olägenhet.

I anslutning till nyssnämnda bestämmelser i sjukhuslagen, stadgas i 45 §

2 mom. sjukhusstadgan den 20 december 1940 (nr 1045), att person, som är

behäftad med könssjukdom i smittsamt skede, skall å lasarett intagas å

allmän sal eller särskilt rum utan att ansvarsförbindelse eller åldersbetyg

avlämnas. Beträffande intagning å lasarett stadgas vidare i 45 § 5 mom.

samma stadga, att intagning ej må ske, där ej behov av vård å lasarett

prövats föreligga; dock må ej behovet av lasarettsvård prövas i fråga örn

den, som enligt bestämmelse i könssjuklagen erhållit föreskrift eller anmaning

att låta intaga sig till vård å allmänt sjukhus eller beträffande vilken

hälsovårdsmyndighet eller sundhetsinspektör meddelat förordnande enligt

könssjuklagen örn intagande å allmänt sjukhus. — Bestämmelserna i 45 §

sjukhusstadgan äga enligt 52 § samma stadga motsvarande tillämpning i

fråga örn intagning å sjukstuga.

Framställning om vidgad rätt till avgiftsfri

vård enligt könssjuklagen.

I skrivelse den 9 maj 1942 till medicinalstyrelsen har överläkaren vid S:t

Görans sjukhus i Stockholm, professorn Sven Hellerström underställt styrelsen

spörsmålet örn sådan utvidgning av rätten enligt 4 § fjärde stycket könssjuklagen

till fri sjukhusvård att densamma skulle tillkomma ej blott könssjuka

personer utan även dem, som misstänkas vara behäftade med könssjukdom

i smittsamt skede och i anledning därav inläggas å sjukhus för

undersökning, varvid emellertid konstateras, att smittsam könssjukdom icke

föreligger. Hellerström omnämner i skrivelsen, att sjukhusdirektören i Stockholm

i cirkulär den 8 oktober 1941 angående avgifter för vård av könssjuka

vid stadens sjukhus erinrat om att det ålåge vederbörande intagningsläkare

att genom anteckning å inskrivningssedeln eller inskrivningskortet meddela,

huruvida könssjukdomen vore i smittsamt skede. Vore så ej förhållandet,

skulle avgift debiteras för vården. Förelåge tveksamhet om sjukdomens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

karaktär, skulle avgift ändock debiteras, därvid emellertid restitution skedde

för den händelse det konstaterades, att sjukdomen vore i smittsamt skede.

Enligt Hellerströms förmenande stöde föreskrifterna i nämnda cirkulär ur

formell synpunkt icke i strid med bestämmelserna i könssjuklagen. Förhållandet

vore emellertid ur allmän social synpunkt icke tillfredsställande.

Epidemilagen intoge härvidlag en annan ståndpunkt, i det att den, som

misstänktes lida av epidemisk sjukdom och av denna anledning intoges å

epidemisjukhus, kostnadsfritt åtnjöte underhall i allmänt rum. Välgrundade

skäl syntes Hellerström därför tala för sådan ändring av 4 § könssjuklagen

att stadgandet örn kostnadsfri sjukhusvård bleve tillämpligt jämväl å den,

som befarat sig vara angipen av könssjukdom och för undersökning i berörda

hänseende intagits å sjukhus.

I anledning av Hellerströms framställning infordrade medicinalstyrelsen

yttranden från sjukhusdirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Sjukhus direktionen i Stockholm åberopar i sitt yttrande till medicinalstyrelsen

ett tjänsteutlåtande av sjukhusdirektören, vari denne, under framhållande

av att könssjuklagens mening vore att i så stor utsträckning som

möjligt förmå de smittsamt könssjuka att underkasta sig vård samt att en

lagändring i föreslagen riktning otvivelaktigt skulle helt gå i lagens anda,

tillstyrker Hellerströms förslag, dock med sådan jämkning av ordalydelsen

att därav tydligt framginge, att avgiftsfriheten skulle gälla endast under

tiden för undersökningen. Beträffande konsekvenserna i kostnadshänseende

av den föreslagna lagändringen framhåller sjukhusdirektören:

Skulle detta tillägg godkännas, kommer det givetvis att innebära ytterligare

kostnader för staden, i det att de i förslaget berörda patienternas

vårdavgifter bortfalla. Detta har även påpekats av styresmannen och sysslomannen

vid S:t Görans sjukhus. »Det har», framhålla de, »icke varit riktigt

att Stockholms stad utan ersättning skall vara skyldig att giva vård åt personer

från snart sagt hela landet, som söka vård å den enda specialavdelning

för hud- och könssjuka i riket, där undervisning bedrives». De föreslå,

att vid en eventuell lagändring »bör Stockholms stad erhålla ersättning av

statsmedel för de elkade sjukvårdskostnaderna, som den föreslagna lagändringen

kommer att medföra i likhet med vad som av framlidne professor

Strandberg begärts för s. k. malariafall».

Ovannämnda förslag är värt att beaktas. I samband med frågan angående

malariabehandlingens centralisering avlät nämligen sjukhusdirektionen

den 5 november 1941 en skrivelse till medicinalstyrelsen, varl det heter:

»Sjukhusdirektionen är alltså villig medgiva att malariaavdelningen å S.t

Görans sjukhus vid en centralisering av malariabehandlingen i landet upplåtes

för vård åt sådana personer från landsorten, som staden ej är lagligen

skyldig att bereda sjukhusvård, i den män avdelningens vårdplatser icke

erfordras för Stockholmsbor och under villkor, att ersättning åt staden utgives

av statsverket med belopp motsvarande stadens självkostnad för denna

vård efter avdrag i förekommande fall av de avgifter för vården, som influtit

från patienten eller dennes hemkommun».

En i detta sammanhang betydelsefull jämförelse kan göras med de bestämmelser

angående statsbidrag, som gälla för epidemisjukhus. Enligt

kungörelse den 7 september 1920 utgår statsbidrag med 2 kronor per under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

liållsdag för varje för »epidemisk» sjukdom vårdad person, som åtnjuter fri

vård. Här utgår alltså statsbidrag jämväl för Stockholmsbor. Då såsom

ovan sagts könssjuklagens och epidemilagens syften i socialt hänseende få

anses jämförbara, bör den ersättning från staten, som direktionen begärt

enligt ovan, vara fullt berättigad och jag föreslår, att direktionen hos medicinalstyrelsen

anhåller örn, att statsbidrag må utgå för samtliga vid S:t

Görans sjukhus vårdade könssjuka landsortsbor enligt de för »malariafallen»

föreslagna principerna.

Sjukhusdirektionen i Stockholm förklarar sig med hänsyn till de ökade

kostnader, som lagändringen komme att medföra, tillstyrka densamma endast

under villkor att, i den mån vid stadens avdelningar för könssjukdomar

plats upplätes åt sådana personer från landsorten, som staden ej vore lagligen

skyldig att bereda sjukhusvård, ersättning åt staden skulle utgivas av

statsverket med belopp motsvarande stadens självkostnad för denna vård

efter avdrag i förekommande fall av de avgifter för vården, som influtit från

patienten eller dennes hemkommun. Enligt vad sjukhusdirektionen slutligen

upplyser intogos under år 1941 å S:t Görans sjukhus 126 patienter, vilka

efter undersökning visade sig icke vara att hänföra till könssjuka enligt 1 §

könssjuklagen. A dessa patienter belöpte 1,704 underhållsdagar.

Sjukhusdirektören i Göteborg — som enligt direktionens uppdrag avgivit

yttrande till medicinalstyrelsen — ansluter sig till ett av läkaren vid Holtermanska

sjukhuset i Göteborg, medicine doktorn Johan Fex gjort uttalande, i

vilket, efter omnämnande att de, som misstänkts lida av könssjukdom, alltid

vårdats fritt å sjukhuset, framhålles, att den sålunda redan nu tillämpade

ordningen från allmän social synpunkt och av rent praktiska skäl vore den

lämpligaste. I varje fall borde fri vård utgå intill den tidpunkt, då vederbörande

läkare kunde konstatera, att smittsam könssjukdom med all sannolikhet

icke förelåge. Antalet patienter, som under åren 1940, 1941 och januari—november

1942 å sjukhuset vårdats för misstänkt smittsam könssjukdom,

utgjorde respektive 8,4 och 6, och antalet vårddagar för dessa patienter

uppgingo till respektive 66, 31 och 47.

Beträffande kostnadsfrågan anför sjukhusdirektören i Göteborg:

Då nu frågan örn den avgiftsfria vården av sjuka, som lida av venerisk

sjukdom i smittsamt skede, är uppe till behandling och en utvidgad tilllämpning

av ifrågavarande fria vård eventuellt kommer att fastställas i lag,

tillåter jag mig att i detta sammanhang framhålla, att större delen av de

könssjuka å Holtermanska sjukhuset, vilka enligt gällande lag äga att utan

avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus, under normala förhållanden

utgöres av patienter från främmande kommuner. Det kan icke anses

skäligt, att hela vårdkostnaden för sådana patienter, såsom nu är fallet,

skall bestridas av Göteborgs stad. Helt naturligt är Göteborg i sin egenskap

av sjöfartsstad i en alldeles särskilt ogynnsam situation i ovanberörda

avseende. Åtgärder syftande till en rättvisare fördelning av kostnaderna

för vården av sjuka, som lida av könssjukdom i smittsamt skede, måste

betraktas såsom synnerligen väl motiverade.

Sjukhusdirektionen i Malmö förklarar, att därstiides icke förekommit sådana

fall, att den föreslagna lagändringen kan anses av behovet påkallad. An
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 362.

talet av läkare till könskliniken inremitterade patienter, hos vilka könssjukdom

ej konstaterats, samt antalet vårddagar för dem hade enligt direktionen

uppgått till under år 1940 17 respektive 184, under år 1941 18 respektive

157 och under tiden januari—november 1942 17 respektive 108.

I anledning av vad sålunda förekommit avlät medicinalstyrelsen den 12

april 1943 framställning i ämnet. Det hade, framhåller styrelsen, ej alltid

visat sig möjligt att vid de läkarundersökningar, som enligt 4 § könssjuklagen

vore avgiftsfria, avgöra, huruvida vissa sjukdomstecken vore att hänföra

till könssjukdom, eller, örn så skulle vara fallet, huruvida sjukdomen

befunne sig i smittsamt skede. Man hade därför i vissa fall varit nödsakad

intaga patienten å sjukhus för att avgöra frågan. Då med könssjuklagens

nuvarande formulering den avgiftsfria sjukhusvistelsen avsåge endast i lagens

mening könssjuka personer, utkrävdes i nyssnämnda observationsfall vårdkostnaderna

av patienten. Detta förhållande stöde påtagligen i strid med

lagens anda och karaktär av social välfärdsåtgärd. Ej heller överensstämde

det med den grundsats, som hävdades i 23 § epidemilagen, nämligen att

personer, som misstänktes lida av smittsam sjukdom, skulle avgiftsfritt beredas

vård å epidemisjukhus. Styrelsen föresloge därför, att till 4 § könssjuklagen

fogades såsom ett femte stycke följande tillägg:

Vad i nästföregående stycke sågs må ock äga tillämpning å person, som

befarats vara angripen av könssjukdom i smittsamt skede och för undersökning

i berörda hänseende intagits å sjukhus, dock endast intill dess

undersökningen avslutats.

Härjämte föreslår medicinalstyrelsen sådan ändring av de i det föregående

omnämnda stadgandena i 19 § 2 mom. och 20 § tredje stycket sjukhuslagen

samt 45 § 2 mom. sjukhusstadgan, att nämnda stadganden komma

att avse jämväl dem, som befaras vara angripna av könssjukdom i smittsamt

skede.

Beträffande den med de föreslagna författningsändringarna sammanhängande

kostnadsfrågan uttalar medicinalstyrelsen:

I samband härmed får medicinalstyrelsen uttala, att anledning torde

saknas att tillmötesgå de av sjukvårdsmyndigheterna i Stockholm och Göteborg

framställda kraven att staten skulle ersätta kostnaderna för vård, varom

nu är fråga. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning böra vederbörande

städer bestrida ifrågavarande kostnader dels emedan anledning synes saknas

att fördela dessa kostnader mellan stat, å ena sidan, samt städer, å den

andra, efter annan grund än sjukvårdskostnaderna för könssjuka, dels ock

emedan det bör uppmärksammas, att den större belastningen av storstäderna

i förevarande avseende sammanhänger med att desamma hava större sjöfart

och livligare kommunikationer, vilka tillföra dem betydande skatter, som icke

komma det övriga landet till del.

Yttranden över medicinalstyrelsens

framställning.

Över medicinalstyrelsens framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits

av statskontoret, Överståthållarämbetet efter hörande av hälsovårds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj;ts proposition nr 362.

nämnden och förste stadsläkaren i Stockholm, länsstyrelsen i Östergötlands

län efter hörande av hälsovårdsnämnden och förste stadsläkaren i Norrköping,

länsstyrelsen i Malmöhus län efter hörande av hälsovårdsnämnderna

och förste stadsläkarna i Malmö och Hälsingborg, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län efter hörande av hälsovårdsnämnden och förste stadsläkaren

i Göteborg, svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes förslaget örn avgiftsfri sjukhusvård

jämväl för dem, som på grund av misstanke örn könssjukdom intagas

å sjukhus för undersökning därutinnan. Erinran mot medicinalstyrelsens

förslag fraraställes allenast såvitt avser kostnadsfrågan. I berörda

avseende åberopar svenska stadsförbundet ett av dess sjukvårdsdelegation avgivet

yttrande, vari till en början hänvisas till motsvarande förhållanden

inom epidemivården. Den omständigheten att könssjukdomarna på grund

av därmed sammanhängande speciella förhållanden utbrutits ur epidemilagen,

torde näppeligen böra motivera annan fördelning av kostnaderna för

vård av sjuka enligt könssjuklagen än av sjuka enligt epidemilagen. Den

naturliga konsekvensen vore därför enligt delegationens mening, att för den

slutna vården av könssjuka bidrag utginge till huvudmännen. Då detta

emellertid av statsfinansiella skäl för närvarande troligen icke torde vara

möjligt, hemställer delegationen, att huvudmännen åtminstone avlyftas kostnaden

för vården av sådana patienter, som icke äro att anse som inomlänspatienter.

Vidare anföres:

Erfarenheten har givit vid handen, att ett betydande antal av de i sluten

vård behandlade patienterna äro utomlänspatieuter. En år 1939 gjord utredning

angående patienterna på Stoekholmssjukhusen lämnade sålunda det

resultatet, att icke-stockholmarna uppgingo till cirka 20 procent av samtliga

patienter. I Göteborg ha under normala tider utomlänspatienterna varit i

betydande majoritet.

Medicinalstyrelsen har visserligen i sin framställning uttalat, att vederbörande

städer böra bestrida ifrågavarande kostnader bland annat på grund

av att »den större belastningen av storstäderna i förevarande avseende sammanhänger

med att desamma hava större sjöfart och livligare kommunikationer,

vilka tillföra dem betydande skatter, som icke komma det övriga

landet till del». Denna motivering synes delegationen dubiös. Hitintills

har ju enligt svensk förvaltningsrätt allmänt gällt, att mantalsskrivningsorten

varit avgörande vid fördelningen av kostnaderna kommunerna emellan. Nu

söker medicinalstyrelsen inaugurera den principen, att det avgörande skall

vara, huruvida genom personen ifråga kommunen tillförts vissa inkomster.

Särskilt betänkligt synes förhållandet vara, när såsom t. ex. i Göteborg

huvuddelen av patienterna på sjukhuset är icke-göteborgare, alldenstund

kommunallagen föreskriver, att kommunens verksamhet endast får avse de

egna kommunalmedlemmarnas angelägenheter.

När nu utvecklingen gått därhän, att den slutna vården av könssjuka

ensidigt kommit att drabba vissa städer, synes konsekvensen också vara att

statsmedel härför skall utgå.

Sammanfattningsvis anföres slutligen i yttrandet, att sjukvårdsdelegationen

av allmänhygieniska och sociala skäl anser sig böra tillstyrka medicinal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

epartements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

styrelsens förslag till ändring i könssjuklagen men därvid förutsätter, att

en rättvisare fördelning av kostnaderna för den slutna vården av de könssjuka

kommer till stånd.

Yrkande örn ersättning av statsmedel för den slutna vården av de könssjuka

framföres också i de yttranden, som avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus

län samt hälsovårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg.

Statskontoret anser däremot, att kostnaderna för sjukhusvistelse, örn vilken

nu är fråga, böra bestridas av huvudmannen för vederbörande sjukhus.

Det är för främjande oell underlättande av vården av könssjuka av väsentlig

betydelse, att erforderlig sjukvård kostnadsfritt står till de könssjukas

förfogande. Skulle för rätt till kostnadsfri sjukvård fordras bevis på mindre

god ekonomisk ställning, kunde nämligen befaras, att mången könssjuk

skulle underlåta att förskaffa sig erforderlig vård.

Principen örn kostnadsfri sjukvård för könssjuka är för vårt lands del fast

slagen i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Avgiftsfribeten gäller såväl den ambulatoriska vården som sjukhusvården.

Av samma skäl som kostnadsfri sjukvård bör beredas dem, som konstateras

lida av könssjukdom, böra även de personer, vilka befara sig vara angripna

av könssjukdom, komma i åtnjutande av denna förmån, oavsett huruvida

företagen läkarundersökning sedermera utvisar, att de lida av könssjukdom

eller ej. Denna ståndpunkt intages ock av könssjuklagen, såvitt

avser undersökning bos sådan läkare, som enligt 5 § lagen handhar vården

av könssjuka.

Emellertid är det stundom icke möjligt att vid dylik läkarundersökning

konstatera, huruvida könssjukdom föreligger eller ej. I sådana fall måste

den undersökte intagas å sjukhus, och visshet rörande frågan örn förekomsten

av könssjukdom vinnes först efter någon tids sjukhusvistelse. Då avgiftsfriheten

såvitt avser sjukhusvård enligt ordalagen i 4 § fjärde stycket könssjuklagen

endast avser könssjuka personer, är sjukhuset icke lagligen skyldigt

att meddela avgiftsfri vård i andra fall än då den å sjukhuset företagna

undersökningen utvisar, att den undersökte är angripen av könssjukdom.

Det förekommer, att sjukhus, med utnyttjande av den formella rätt därtill,

som könssjuklagen sålunda lämnar, vid intagning av sådana undersökningsfall,

varom här är fråga, städse debiterar vårdavgift men restituerar denna,

därest förekomsten av könssjukdom sedermera konstateras vid undersökningen.

Den som intages å sjukhuset därför att den undersökande läkaren

misstänker, att han lider av könssjukdom men som vid sjukhusundersökningen

befinnes vara fri från sådan sjukdom, kommer alltså ej i åtnjutande

av den förmånliga ställning i avgiftshänseende, som tillkommer könssjuka

patienter.

Av medicinalstyrelsen har nu framställning gjorts örn sådan utsträckning

av avgiftsfriheten, att den bomme att omfatta jämväl fall av sistnämnda

slag. I de föreliggande yttrandena över framställningen har allmänt anförts,

att en ändring av könssjuklagen i föreslagen riktning skulle stå i överens
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362. 11

stämmelse med lagens anda och syftemål. Någon erinran mot förslaget har

sålunda icke framförts.

Den ståndpunkt könssjuklagen intager i nu berörda spörsmål utgör enligt

min mening en uppenbar inkonsekvens. Anledningen till att densamma ej

tidigare uppmärksammats kan antagas vara den att sjukhusen i allmänhet

underlåtit utkräva avgifter även för det fall att undersökning rörande förekomsten

av könssjukdom utvisat, att sådan ej förefunnes. Såsom av den i det

föregående lämnade redogörelsen framgår förfares emellertid numera icke på

angivna sätt vid de undersökningar, som äga rum vid Stockholms stads

sjukhus. Då det fördenskull är av intresse att snarast få till stånd en utvidgning

av avgiftsfriheten i enlighet med vad medicinalstyrelsen förordat,

vill jag föreslå, att därför erforderliga åtgärder vidtagas. För ändamålet

kräves, att ändringar vidtagas i könssjuklagen, sjukhuslagen och sjukhusstadgan.

Såvitt avser könssjuklagen synes den föreslagna ändringen böra genomföras

på så sätt att förmånen enligt 4 § fjärde stycket att avgiftsfritt erhålla

vård och underhåll å allmänt sjukhus kommer att gälla — förutom könssjuk,

för vilken sjukhusvård finnes erforderlig — jämväl den, vilken av läkare

förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida han lider av

könssjukdom. Det torde ligga i sakens natur, att i sistnämnda fall avgiftsfriheten

icke består efter det undersökningen avslutats, därest denna givit

till resultat att den undersökte är fri från könssjukdom men för vård av

annan åkomma bör kvarstanna å sjukhuset.

I 20 § tredje stycket sjukhuslagen regleras den avgiftsfria sjukhusvården

för könssjuka närmare. I nämnda lagrum stadgas nu, att personer, som

vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett bestämmelserna i

nämnda paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner kostnadsfritt,

såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å

sådan sal. Stadgandet bör erhålla den ändrade lydelsen, att detsamma

kommer att avse personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede

eller äro föremål för undersökning, huruvida de lida av sådan sjukdom.

Vidare bör föreskriften i 19 § 2 mom. sjukhuslagen att person, som lider

av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukstuga eller tuberkulossjukstuga

endast örn det kan ske utan olägenhet utvidgas att avse jämväl

den, som av läkare förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida

han lider av sådan sjukdom.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1944.

Jämväl i sjukhusstadgan påkallar det föreliggande förslaget viss ändring,

vilken jag vid ett senare tillfälle torde få anmäla. I

I ett flertal remissyttranden har till diskussion upptagits spörsmålet vem

som slutligen bör bära kostnaderna för den avgiftsfria sjukhusvård, varom

här är fråga. För närvarande gäller härutinnan, att sjukhusets huvudman

har att bära dessa kostnader, oavsett huruvida den å sjukhuset intagne är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

hemmahörande i länet eller ej. Det har nu framställts yrkande, att staten

skulle övertaga kostnaderna för vården av utomlänspatienterna.

Det nu förordade förslaget ökar visserligen — åtminstone för Stockholms

stads del — i någon örn än ringa mån kostnaderna för sjukhusvården.

Troligt är också att dessa ökade kostnader delvis belöpa sig på utomlänspatienter.

Då den föreslagna ändringen i könssjuklagen endast kan anses

innebära en ur konsekvenssynpunkt påkallad komplettering av ett ofullständigt

lagstadgande, synes det mig dock icke nödvändigt att därmed kombinera

den mera vittutseende frågan, huru nu ifrågavarande sjukhuskostnader

må kunna avvägas mellan berörda parter på ett mera rättvist sätt än hittills.

Det är därför ej min avsikt att nu framlägga något förslag till ändrade

kostnadsbestämmelser i det hänseende, varom nu är fråga.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den

20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjulidomar

ävensom till lag angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. och 20 § lagen den

20 december 1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Av dessa förslag, vilka äro av den lydelse bilagor1 till detta protokoll utvisa,

torde allenast det förstnämnda vara av natur att böra underställas lagrådets

granskning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förslaget till lag örn ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918

(nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt. 1

1 Dessa bilagor, vilka äro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen,

hava bär uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 362.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

11 oktober 1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 5 oktober 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 1

oktober 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsassessorn J.

M. Wahlbäck.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition m 362.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 11 oktober

1943 avgivna utlåtande över det den 1 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag orri ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreläggas riksdagen till antagande.

Tillika hemställer föredraganden, att Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen

till antagande det inom socialdepartementet upprättade förslaget till

lag angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. och 20 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

Stockholm 1Ö43. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:488 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts pro position med förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 a1 i texten