Angående uppförande av vissa byggnader ä Ladugårdsgärde i Stockholm
1943-02-19 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:58, Angående uppförande av vissa byggnader ä Ladugårdsgärde i Stockholm
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 58.
1
Nr 58.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande
av vissa byggnader ä Ladugårdsgärde i
Stockholm; given Stockholms slott den 19 februari
1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Skold.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för social-, kommunikations-, finans- och folkhushållningsdepartementen,
fråga om uppförande av vissa byggnader å Ladugårdsgärde
i Stockholm och anför därvid följande.
1941 års militära förvaltningsutredning har den 28 mars 1942 avgivit betänkande
med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom
försvarsväsendet. Enligt förslaget skall försvarsväsendets centrala förvaltning
omhänderhavas av sju särskilda ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsväsendets fortifikation!/
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 58.
986 48
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
tionsförvaltning, försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning, försvarsväsendets
civilförvaltning och försvarsväsendets industriverk.
Genom beslut den 17 april 1942 anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen
att, med beaktande av vad i betänkandet anförts, verkställa utredning rörande
behovet av lokaler för nämnda ämbetsverk samt sättet för tillgodoseendet
av detta behov.
Med skrivelse den 16 september 1942 har byggnadsstyrelsen överlämnat
den i ämnet verkställda utredningen.
Byggnadsstyrelsen erinrar, att de ämbetsverk, som nu omhänderha den
centrala militära förvaltningen, ha sina lokaler inrymda i olika fastigheter
på vitt skilda ställen i Stockholm. En del vore sålunda förlagda i de staten
tillhöriga fastigheterna inom kvarteret Pompe vid Tegelbacken, den s. k.
arméförvaltningsbyggnaden, och kvarteret Läderkanonen vid Biddargatan,
den s. k. Artillerigården, under det andra vore inrymda i tillfälligt förhyrda
lokaler. Marin- och flygförvaltningarna skulle inflytta i nybyggnaderna för
marinen och flygvapnet å Ladugårdsgärde.
Enligt de direktiv, som i samband med uppförandet av dessa nybyggnader
lämnats av chefen för försvarsdepartementet, skulle även den tidigare planerade
nybyggnaden för arméförvaltningen uppföras i omedelbar anslutning
till dessa byggnader. Styrelsen hade under utredningsarbetets gång samrått
med vissa av de sakkunniga, som biträtt 1941 års militära förvaltningsutredning,
och dessa hade därvid framhållit, att ett sammanförande av lokalerna
för de planerade ämbetsverken vore synnerligen önskvärt och innebure vissa
möjligheter till ytterligare rationalisering av förvaltningsverksamheten. Då
fördelarna med ett sammanförande av lokaler för så närbesläktade ändamål,
varom här vore fråga, även vore påtagliga ur byggnadsekonomisk synpunkt,
ville styrelsen som ett resultat av den anbefallda utredningen föreslå ett
fortsatt utbyggande av de redan påbörjade militära förvaltningsbyggnaderna
på Fågelbacken, Ladugårdsgärde.
Det vore icke möjligt för styrelsen att i detta sammanhang framlägga
definitivt förslag till utnyttjande av de till följd av genomförandet av denna
byggnadsplan frigjorda, staten tillhöriga fastigheterna i kvarteren Pompe
och Läderkanonen. De ledigblivna fastigheterna bomme emellertid otvivelaktigt
att utgöra ett värdefullt tillskott för tillgodoseendet av vissa trängande
lokalbehov.
Byggnadsstyrelsen har därefter framlagt närmare utredning rörande behovet
av lokaler för den nya centrala försvarsförvaltningen. Av denna framgår,
att tillräckliga lokaler för marinförvaltningen och flygförvaltningen
kunna disponeras i de under uppförande varande nya byggnaderna på Ladugårdsgärde.
För ämbetsverken i övrigt erfordras enligt verkställda beräkningar
vid bifall till förvaltningsutredningens förslag en total tjänsterumsyta
av 11,320 kvadratmeter och en sammanlagd erforderlig yta för övriga
lokaler av 6,230 kvadratmeter, varav omkring 3,330 kvadratmeter utan olägenhet
kunna förläggas till souterräng- och källarvåning.
Å skrivelsen bilagda ritningar hade för detta ändamål skisserats ett ut
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
byggande av de militära förvaltningsbyggnaderna på Ladugårdsgärde med
ytterligare fyra flyglar, innehållande utom souterräng- och källarvåning vardera
sex våningar, d. v. s. samma antal våningar som flyglarna i de under
uppförande varande byggnaderna. Dessa flyglar stöde i direkt inre förbindelse
med varandra och med flygvapnets byggnad genom förbindelsebyggnader.
Den totala våningsytan inom de sålunda planerade byggnaderna
uppginge till 26,500 kvadratmeter, vilket innebure, att utöver den erforderliga
ytan för tjänsterum och övriga lokaler örn sammanlagt 17,550 kvadratmeter
en yta av sammanlagt 8,950 kvadratmeter upptoges av vestibuler,
entréer, toaletter, trappor, korridorer m. m.
Byggnaderna hade till plandisposition och konstruktion planerats på
samma sätt som de under uppförande varande med stomme av tegel och
bjälklag av betong samt fasader i putsat tegel. De totala kostnaderna för
de sålunda planerade byggnaderna hade beräknats till 8,000,000 kronor. Med
inberäknande av markvärdet kunde det totala fastighetsvärdet för nybyggnaderna
beräknas till 10,500,000 kronor, vilket med en förräntning av 7 %
motsvarade en årlig hyreskostnad av 735,000 kronor. Örn detta belopp
dividerades med den erhållna våningsytan, 26,500 kvadratmeter, minskad med
det utrymme som krävdes för entréer, hissar och trappor, tillsammans 1,700
kvadratmeter, d. v. s. 24,800 kvadratmeter, erhölles en hyreskostnad per
kvadratmeter våningsyta, som understege 30 kronor, vilket särskilt under nu
rådande förhållanden enligt byggnadsstyrelsens mening måste anses ligga
under det pris, som dylika lokaler betingade i den allmänna marknaden.
Byggnadsstyrelsen har slutligen framhållit, att någon närmare undersökning
av möjligheten att begränsa anspråken på lokalutrymme icke i detta sammanhang
företagits eller kunde företagas i avvaktan på det definitiva fastställandet
av den nya förvaltningsorganisationen. Med''den planläggning, som tillämpats,
kunde emellertid anläggningen med lätthet anpassas till den eventuella
nedskärning av lokalbehovet, som en fortsatt utredning i förvaltningsfrågan
kunde föranleda.
I skrivelse den 3 december 1942 har byggnadsstyrelsen anfört, att det på
grund av rådande förhållanden på hyresmarknaden visat sig möta stora svårigheter
att genom förhyrningar tillgodose det alltmer stegrade lokalbehov för
statliga ändamål, som gjorde sig gällande främst med hänsyn till de statliga
kristidskommissionerna och deras snabba tillväxt. Det synnerligen begränsade
lokalbestånd, som stöde till förfogande, betingade dessutom mången
gång mycket höga hyror, vartill i en del fall komme betydande kostnader för
sådana ändringsarbeten, som vore oundgängligen erforderliga för lokalernas
utnyttjande för statsverkets räkning. Härtill komme att förhyrningarna för
statsverket till avsevärd del omfattade för bostadsändamål avsedda lokaler,
vilket givetvis under nuvarande förhållanden innebure en stor olägenhet.
Sålunda förhyrdes för närvarande i Stockholm bostadslägenheter för ett
årligt hyresbelopp av sammanlagt omkring 400,000 kronor och med en nettogolvyta,
som approximativt kunde beräknas till 15,000 kvadratmeter.
Att uppföra en nybyggnad enbart för tillgodoseende av dessa mer eller
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
mindre tillfälliga lokalbehov kunde givetvis icke ifrågakomma. Däremot
syntes det styrelsen önskvärt, örn den i skrivelsen den 16 september 1942 förordade
utbyggnaden av anläggningen å Ladugårdsgärde, vilken under alla förhållanden
måste anses bliva erforderlig för den nya militära förvaltningsorganisationen,
med det snaraste kunde igångsättas och en del därav färdigställas.
De lokaler, som härigenom skulle erhållas, skulle då i avbidan på att
den centrala försvarsförvaltningen erhölle sin definitiva utformning kunna
ställas till förfogande för lösandet av en del lokalfrågor av mer eller mindre
tillfällig art, som skapats av den nuvarande krisen.
Som resultat av en i ämnet verkställd utredning förelåge ett å fem ritningar
åskådliggjort skissförslag till en utbyggnad av anläggningen å Ladugårdsgärde
i anslutning till marinens och flygvapnets byggnader. Dessa
senare byggnader .omfattade, erinrar byggnadsstyrelsen, fyra flyglar om sex
våningar jämte souterrängvåning förenade med tre förbindelsebyggnader,
som vore en våning lägre än flyglarna. Enligt skissförslaget skulle norr örn
dessa byggnader uppföras ytterligare fyra flyglar, vilka skulle förenas dels
sinsemellan med tre förbindelsebyggnader och dels med flygvapnets byggnad
genom en vinkelformig byggnad. Byggnadsstyrelsen förutsatte emellertid, att
till en början endast en del av den föreslagna utbyggnaden av ifrågavarande
anläggning skulle utföras. Det byggnadsparti som i första hand borde ifrågakomma,
utgjordes av de två längst till väster förlagda flyglarna med den
emellan dessa planerade förbindelsebyggnaden samt den nybyggnad, som
skulle förena den västligaste flygeln med flygvapnets nybyggnad. Det sålunda
avsedda byggnadspartiet, som omfattade en nettoyta tjänstelokaler av
7,640 kvadratmeter, beräknades draga en kostnad av 3,900,000 kronor. För den
händelse en ytterligare begränsning av den första utbyggnaden skulle befinnas
påkallad, borde ett byggnadsparti av omkring 3,850 kvadratmeter utföras,
varvid kostnaderna kunde begränsas till 2,100,000 kronor. I båda fallen
skulle lokalerna betinga ett lägre beräknat hyrespris än som för närvarande
betalades för motsvarande lokaler på allmänna hyresmarknaden.
På anförda skäl hemställde byggnadsstyrelsen, att ifrågavarande byggnadsföretag
måtte snarast möjligt igångsättas.
I skrivelse den 14 december 1942 har byggnadsstyrelsen därefter anfört,
att den av styrelsen föreslagna utbyggnaden, för vilken även ytterligare
skyddsrum vore planerade att utsprängas väster örn de till flygvapnets ämbetsbyggnad
hörande skyddsrummen och på relativt kort avstånd från dessa, vore
till vissa delar belägen över och i omedelbar närhet av sistnämnda skyddsrum.
På grund av de skakningar, som uppstode genom bergsprängningsarbetena,
kunde plansprängningen för den planerade utbyggnaden och sprängningen
av de nya skyddsrummen icke utan stora tekniska svårigheter och
avsevärd merkostnad verkställas, sedan inredningsarbetena i de till flygvapnets
ämbetsbyggnad hörande skyddsrummen blivit utförda. För att en
fortsatt utbyggnad av de militära förvaltningsbyggnaderna på Ladugårdsgärde
icke skulle bliva onödigt kostsam, syntes det därför vara nödvändigt att
omedelbart utföra vissa för den planerade utbyggnaden erforderliga plane
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
rings- och tunnelsprängningsarbeten. Kostnaden härför uppskattades till
200,000 kronor, vilket belopp styrelsen kunde tills vidare förskottera av det
för uppförande av flygvapnets ämbetsbyggnad anvisade anslaget. Nämnda
kostnad inginge i förutnämnda till 3,900,000 kronor beräknade kostnader för
det större alternativet av den fortsatta utbyggnaden av ifrågavarande förvaltningsanläggning.
Om beslut fattades, att det mindre alternativet skulle utföras,
kunde av närmare angivna skäl icke hela kostnaden för bergsprängningsarbetena
inrymmas inom den för detta förslag beräknade kostnaden, 2,100,000
kronor, utan borde detta belopp i så fall ökas till 2,130,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen hemställde, att för ifrågavarande sprängningsarbeten
måtte å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisas ett anslag av 200,000
kronor.
I skrivelse den 13 januari 1943 har marinchefen anfört, att i marinledningens
byggnad, som i färdigt skick inrymde 385 rum, för närvarande tjänstgjorde omkring
700 personer. Då rummen vore relativt små, vore trångboddheten besvärande.
Vissa delar av marinförvaltningen vore inrymda i förhyrda lokaler
och samma vore förhållandet beträffande marinstaben. En överslagsberäkning
hade givit vid handen, att för expeditionstjänstens ändamålsenliga gång erfordrades
oundgängligen ytterligare omkring 80 rumsenheter. Härvid förutsattes,
att den del av kameralbyrån, som för närvarande hade tjänsterum inom
andra byggnader i staden, alltjämt skulle kvarstanna utanför marinledningens
byggnad. Marinchefen hemställde därför, att marinledningen måtte i sinom
tid få disponera 80 rumsenheter i den under uppförande varande mellanbyggnad,
som komme att sammanbinda marinledningens och flygvapnets expeditionslokaler.
T anledning av denna framställning har byggnadsstyrelsen i utlåtande den
12 februari 1943 anfört, att den av marinchefen åsyftade mellanbyggnaden i
sin helhet omfattade omkring 128 rumsenheter, vilka enligt de av Kungl.
Majit fastställda ritningar, som läge till grund för uppförande av flygvapnets
byggnad, skulle disponeras av olika delar av flygvapnets ledning. En förutsättning
för att marinledningen skulle kunna övertaga ifrågavarande för flygvapnets
ledning nu avsedda lokaler vore därför att flygvapnet bereddes andra,
motsvarande utrymmen. Byggnadsstyrelsen finge i detta avseende erinra om
styrelsens i skrivelsen den 3 december 1942 framlagda förslag till utbyggnad
av de militära administrationsbyggnaderna på Ladugårdsgärde, enligt vilket
förslag berörda utbyggnad skulle i avvaktan på en ifrågasatt omorganisation
av den centrala försvarsförvaltningen användas för tillgodoseende av det alltmer
stegrade lokalbehovet för vissa andra statliga ändamål, som vore av tillfällig
natur.
Det vore givetvis icke uteslutet, att delar av denna utbyggnad skulle kunna
tagas i anspråk för flygvapnets räkning i ersättning för de lokaler flygvapnet
enligt marinchefens framställning skulle avstå till marinledningen. Emellertid
vore lokalbehovet för de ändamål, för vilka utbyggnaden i första hand vore
avsedd, mycket trängande, enär svårigheterna att genom förhyrning anskaffa
lokaler i Stockholm för olika statliga ändamål vore nästan oöverstigliga. Här
-
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
till komme att enligt vad chefen för flygvapnet i av byggnadsstyrelsen införskaffat
yttrande framhållit en lösning av marinledningens lokalbehov enligt
marinchefens förslag skulle innebära avsevärda olägenheter och vålla allvarliga
störningar i flygledningens tjänst.
Med anledning härav finge byggnadsstyrelsen föreslå, att marinledningens
föreliggande lokalbehov måtte tillgodoses genom uppförande av en till marinoch
flygbyggnadskomplexet ansluten tillbyggnad på sätt som förslagsvis angivits
å vid styrelsens utlåtande fogade alternativa skisser, betecknade A och
B. En sådan lösning av marinledningens lokalfråga torde även kunna genomföras
snabbare än örn densamma gjordes beroende av uppförandet av den av
byggnadsstyrelsen tidigare föreslagna utbyggnaden av de militära administrationsbyggnaderna
på Fågelbacken, vilken byggnadsfrågas realiserande både
på grund av sin art och omfattning måste komma att taga längre tid i anspråk.
En tillbyggnad enligt alternativ A rymde 120 rumsenheter och kostnaderna
vore beräknade till 630,000 kronor. Den kunde emellertid även tills vidare,
örn så ansåges lämpligt, utföras blott till två tredjedelar av sin längd med
80 rumsenheter, i vilket fall kostnaderna bleve 420,000 kronor. Även alternativ
B kunde utföras i två etapper med 120 respektive 80 rumsenheter, varvid kostnaderna
bleve 700,000 respektive 480,000 kronor. Emellertid ville byggnadsstyrelsen
livligt förorda det större rumsprogrammet, vilket alternativ som än
valdes, enär det lokalbehov som förelåge för marinen och flygvapnet i verkligheten
vida överstege 80 rumsenheter och ett frigörande av för militär räkning
förhyrda lokaler vore med hänsyn till rådande lokalbrist i Stockholm av stort
värde.
I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt örn
uppdrag att uppföra en tillbyggnad för marinledningen å Ladugårdsgärde.
Enligt utlåtande den 18 februari 1943 har riksmarskalksämbetet, efter
hörande av intendenten för Kungl. Djurgården, icke funnit anledning till erinran
mot byggnadsstyrelsens förutnämnda den 3 december 1942 och den 12
februari 1943 framlagda förslag.
Genom försvars- och kommunikationsdepartementens försorg utförda undersökningar,
beträffande vilkas detaljer jag torde få hänvisa till handlingarna
i ärendet, ha utvisat, att för olika statliga ändamål inom Stockholm förhyras
lokaler för en kostnad av närmare 3 miljoner kronor. Av denna kostnad belöpa
på den civila krisadministrationen omkring 0.85 miljoner kronor, på andra,
mera stadigvarande civila myndigheter omkring 0.9 .miljoner kronor och på
militära myndigheter, företrädesvis de centrala förvaltningsmyndigheterna, ett
belopp av något över 1.2 miljoner kronor. Vid dessa kostnadsberäkningar har
hänsyn icke tagits till sådana lokaler, som inom en näraliggande framtid bliva
lediga genom färdigställandet av flygvapnets ämbetsbyggnad på Ladugårdsgärde.
En mycket stor del av kostnaderna faller på lägenheter, vilka torde ha
utbjudits på bostadsmarknaden därest de icke tagits i anspråk såsom tjänstelokaler.
En relativt mindre del av kostnaderna belöper på utrymmen för verkstäder
och lager.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
Det är ovedersägligt, att denna avsevärda statliga förhyrning bidragit till
att förvärra förhållandena på bostadsmarknaden i huvudstaden. Visserligen
torde det i första hand ha varit större lägenheter, som kommit i fråga för
statlig förhyrning. Undersökningen synes emellertid visa, att även mindre
lägenheter tagits i anspråk, vartill kommer, att förhyrningen av de större bostadslägenheterna
ökat konkurrensen om de mindre och därigenom försämrat
tillgången på sistnämnda mer livligt efterfrågade lägenheter. Det torde därjämte
kunna antagas, att förhyrningen av dessa större lägenheter åtminstone i
viss utsträckning förhindrat deras uppdelande på mindre. Ur statens egen
synpunkt ha dessa former för lokalbehovets tillgodoseende icke erbjudit några
fördelar. De administrativa organen ha splittrats på ett flertal mindre enheter,
vilket torde lia medfört ökat personalbehov och ökade expensutgifter. Såsom
byggnadsstyrelsen påpekat, ha lokalerna dessutom mången gång betingat
mycket höga hyror, varförutom betydande utgifter i form av ändringsarbeten
ofta icke kunnat undvikas.
Både bostadssociala och ekonomiska skäl tala sålunda starkt för bifall till
byggnadsstyrelsens i skrivelsen den 3 december 1942 framlagda förslag att tillgodose
en del av det i Stockholm föreliggande statliga behovet av tjänstelokaler
genom uppförande av en statlig ämbetsbyggnad. För egen del har jag
i princip icke något att invända mot detta förslag. Jag delar självfallet även
styrelsens uppfattning att nämnda byggnad icke bör uppföras endast med
tanke på det delvis tillfälliga utrymmesbehov, varom här är fråga, utan i avsikt
att i sinom tid tagas i anspråk för mer stadigvarande statliga uppgifter. Av
denna anledning är det av vikt, att byggnaden förläggas och anordnas på sådant
sätt, att den utan svårighet kan användas för uppgifter av sistnämnda slag.
Vid behandlingen i årets statsverksproposition av de till fjärde huvudtiteln
hörande anslagsäskandena har jag anmält min avsikt vara att i annat
sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att till 1943 års riksdag avlåta
proposition med förslag rörande organisationen av försvarets
centrala förvaltningsverksamhet. Innan Kungl. Majit tagit ställning
till detta förslag är det för tidigt att ingå på närmare överväganden
rörande behovet av lokaler för de ämbetsverk, som finnas böra ingå i den
nya förvaltningsorganisationen. Så mycket torde emellertid redan nu kunna
sägas, att det ur ekonomiska synpunkter och med hänsyn till förvaltningsverk - samhetens effektivitet synes lämpligt, att detta lokalbehov i enlighet med
byggnadsstyrelsens föreliggande förslag tillgodoses genom fullföljande av den
centralisering till Ladugårdsgärde av de militära förvaltningsorganen, som
redan inletts genom förläggning dit av vissa av marinens och flygvapnets
myndigheter. Som förutsättning måste dock gälla, att byggnaderna utrustas
med fullträffsäkra skyddsrum i sådan omfattning, att lokalerna kunna även
vid krig eller krigsfara i erforderlig och lämplig utsträckning tagas i anspråk.
Med ledning av hittills vunna erfarenheter torde det även kunna fastslås,
att — även örn en omorganisation av försvarsförvaltningen icke skulle
komma till stånd — en fortsatt utbyggnad av de redan befintliga eller under
uppförande varande förvaltningsbyggnaderna på Ladugårdsgärde inom när
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
mäste framtiden blir erforderlig för att bereda ändamålsenliga och sammanhängande
lokaler närmast åt arméförvaltningens nu till flera olika lokaler
i skilda delar av staden förlagda förvaltningsorgan.
Av dessa skäl finner jag anledning till erinran icke föreligga mot byggnadsstyrelsens
förslag, att det ifrågavarande statliga utryminesbekovet lämpligen
bör tillgodoses genom utökning i viss utsträckning av byggnadskomplexet
på Ladugårdsgärde.
Med hänsyn till omfattningen av den statliga förhyrningen av ämbetslokaler
i huvudstaden har jag funnit övervägande skäl tala till förmån för det av byggnadsstyrelsen
i första hand förordade utbyggnadsprogrammet och tillstyrker
sålunda utförandet av en tillbyggnad omfattande en nettoyta tjänstelokaler av
omkring 7,600 kvadratmeter. Någon risk för att dessa lokaler icke komma att
finna användning på lång sikt torde icke föreligga vare sig den nuvarande
militära centralförvaltningen bibehålies i princip oförändrad eller en omorganisation
av denna förvaltning kommer till stånd. De av byggnadsstyrelsen
framlagda kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran
Kostnaderna för tillbyggnaden beräknar jag således, inklusive utgifter
för sprängningsarbeten, till 3,900,000 kronor.
Det torde icke vara behövligt att i detta sammanhang ingå på ett bedömande
av frågan för vilka ändamål de sålunda nytillkommande tjänstelokalerna skola
för närvarande avses. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare
övervägande taga ställning till denna fråga. Dä emellertid ett av de främsta
motiven för byggnadsföretagets genomförande är önskvärdheten av att minska
bristen på bostadslägenheter i huvudstaden, utgår jag från att tillbyggnaden
kommer att sä disponeras, att därigenom direkt eller indirekt tillgången
på bostadslägenheter ökas. Givetvis bör emellertid vid de nya lokalernas
ianspråktagande tillses, att kostsamma omflyttningar av förvaltningsmyndigheter
örn möjligt undvikas. Det bör således eftersträvas att i de nya lokalerna
inrymma de myndigheter, som kunna beräknas komma att på lång sikt disponera
lokalerna, i första hand alltså de militära förvaltningsorgan som avses
skola erhålla lokaler på Ladugårdsgärde. Vid övervägandena rörande tillbyggnadens
användning bör det vara möjligt att på tillfredsställande sätt beakta
både denna synpunkt och önskvärdheten av att minska belastningen på hyresmarknaden.
Såsom av redogörelsen i det föregående framgår har, sedan byggnadsstyrelsens
ifrågavarande förslag framlagts, fråga uppkommit örn utökning av de
lokaler, som för vissa av marinens myndigheter redan färdigställts på Ladugårdsgärde.
Såtillvida är denna byggnadsfråga jämförbar med den nyss berörda
som det lokalbehov, som under närmaste tiden skall tillgodoses, synes
vara tillfälligt, närmast framkallat av nu rådande beredskapsförhållanden och
genomförandet av den av 1942 års riksdag beslutade planen för försvarsväsendets
utbyggande. Byggnadsstyrelsen har funnit detta behov icke böra till
godoses genom ianspråktagande av de lokaler, som av styrelsen förordats i
skrivelsen den 3 decmber 1942, utan genom uppförande av en tillbyggnad till
marinledningens nuvarande lokaler.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
För egen del finner jag de skäl som föranlett mig att tillstyrka bifall till en
allmän utökning av de statliga ämbetslokalerna på Ladugårdsgärde tala för
ett biträdande jämväl av byggnadsstyrelsens nu berörda förslag. Då ett
ianspråktagande för marinens räkning av den av mig i det föregående förordade
tillbyggnaden givetvis skulle minska möjligheterna att i denna byggnad inrymma
andra statliga myndigheter, anser jag tillkomsten av sistnämnda byggnad
icke böra utgöra hinder för en samtidig utvidgning av marinledningens
lokaler i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag. Anmärkas bör att denna
tillbyggnad kan färdigställas på något kortare tid än den av mig i det föregående
förordade.
Vid valet mellan de båda alternativa förslag till tillbyggnad av marinledningens
lokaler, som av byggnadsstyrelsen företetts, har jag bland annat av
ekonomiska skäl funnit mig böra förorda det med A betecknade. Jag delar
byggnadsstyrelsens uppfattning att denna tillbyggnad bör ske i sådan omfattning
att ytterligare omkring 120 rumsenheter ställas till förfogande. De av
byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna, 630,000 kronor, giva mig icke anledning
till erinran. Sedan de förhållanden avvecklats, som nödvändiggjort
förslagets genomförande, och marinledningens utrymmesbehov i samband därmed
minskats, torde de ledigblivande lokalerna kunna tagas i anspråk för försvarsväsendets
förvaltningsorgan.
Å tilläggsstat för innevarande budgetår torde böra upptagas dels det belopp
av 200,000 kronor, som av byggnadsstyrelsen äskats för utförande av vissa
sprängningsarbeten, dels ock det belopp av 630,000 kronor, som av mig förordats
för utförande av tillbyggnad till marinledningens nuvarande lokaler.
Å riksstaten för nästa budgetår bör anvisas återstoden av det för uppförande
av den andra tillbyggnaden erforderliga beloppet, d. v. s. (3,900,000 —
200,000=) 3,700,000 kronor. Anslagen torde böra anvisas såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond.
Vid den prövning av tidpunkten för påbörjande av de båda nu förordade
byggnadsföretagen och omfattningen av desamma, som i vanlig ordning bör
verkställas inom socialdepartementets byggnadsberedning, får självfallet den
lättnad på bostadsmarknaden, som det visar sig möjligt att vinna, och de
övriga fördelar, som företagens utförande kunna medföra, vägas mot svårigheterna
att tillhandahålla material och arbetskraft vid den tidpunkt, då bygg
nadsarbetena böra igångsättas.
Med hänsyn till de skäl, som motivera byggnadsföretagens genomförande,
anser jag mig icke böra nu räkna med att kostnaderna skola inrymmas inom
den ekonomiska ram, som jämlikt beslut av 1942 års riksdag avsetts för byggnadsverksamheten
inom försvarsväsendet under femårsperioden 1942/47.
Till frågan om genomförandet av det av byggnadsstyrelsen i övrigt i skrivelsen
den 16 september 1942 framlagda byggnadsprogrammet torde jag få
återkomma i annat sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 58.
38C 43 2
10
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 58.
att såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond
anvisa
dels under arméförvaltningens delfond till Ämbetsbyggnad å
Ladugårdsgärde
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 200,000 kronor samt
å riksstaten för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av
3,700,000 kronor,
dels och under marinförvaltningens delfond till Nybyggnad för
marinens myndigheter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 ett reservationsanslag av 630,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
S. Högsell.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majda ‘proposition angående anslag till uppfarande av vissa byggnader å Ladugårdsgärde i Stockholm. s. 1 i texten
- SU 1943:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av vissa byggnader å Ladugårdsgärde i Stockholm. s. 9 i texten