Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier
1943-02-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:61, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
7
Nr 61.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare
vid statsunderstödda handelsgymnasier; given Stockholms
slott den 12 februari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anmäler efter gemensam beredning med chefen för
ecklesiastikdepartementet fråga örn delaktighet i statens pensionsanstalt för
vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier och anför
därvid.
I enlighet med beslut av 1929 års riksdag (prop. nr 70; bankoutsk. uti. nr
20; riksd. skr. nr 58) hava genom kungörelse den 6 juni 1929 (nr 118) i
reglementet för statens pensionsanstalt — § 41 j) — meddelats bestämmelser
rörande pensionsrätt för ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium.
Beträffande de närmare pensionsvillkor, som gälla för dylika befattningshavare,
må här nämnas följande. Pensionsrätt kan vinnas först ef
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
ter av skolöverstyrelsen godkänd tjänstereglering enligt § 5 pensionsanstaltens
reglemente. Pensionsåldern utgör 65 år, och för hel tjänstepension erfordras
33 tjänstår. För tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern
(högst 5 år) erfordras medgivande av skolöverstyrelsen. Befattningshavares
årliga tjänstepensionsavgift utgör 31/,, procent av tjänstepensionsunderlaget
och huvudmannaavgiften 62/3 procent av samma underlag. För befattning,
som före den 1 januari 1932 efter godkänd reglering anmälts för beredande
av pensionsrätt åt innehavaren, har enligt mom. 15 av övergångsstadgandena
till kap. IV anstaltens reglemente viss lindring medgivits i engångsavgift för
retroaktiv tillämpning av reglementet.
Hos Kungl. Maj:t hava styrelserna för samtliga statsunderstödda handelsgymnasier,
vid vilka finnas tjänster med delaktighet i statens pensionsanstalt,
gjort framställning i syfte att pensionsrätt i nämnda anstalt måtte
beredas jämväl vissa icke-ordinarie lärare vid de statsunderstödda handelsgymnasierna.
Till stöd för framställningen har anförts, bland annat, följande.
Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1938 (nr 529) angående statsunderstödda
handelsgymnasier skola vid sådant gymnasium — förutom därstädes anställda
ordinarie lärarkrafter — vid behov och i mån av tillgång på medel
anställas icke-ordinarie lärare. Dessa icke-ordinarie lärare, s. k. timlärare,
avlönas med arvoden, bestämda av varje gymnasiums styrelse och utgående
antingen per veckotimme och läsår eller per undervisningstimme.
Det måste för varje gymnasium vara angeläget att icke förorda anställning
av fasta, ordinarie lärare i större utsträckning än att ifrågavarande lärare
kunna beredas full tjänstgöring även vid en minskning, tillfällig eller
mera varaktig, i antalet elever och klasser. Detta gör, att även de största
gymnasierna hava ett förhållandevis ringa antal ordinarie lärare. En stor
del av undervisningen bestrides följaktligen av timlärare, och då dessa i regel
hava sin huvudtjänst på annat håll, kunna de åtaga sig blott ett fåtal veckotimmar,
och antalet lärare av denna kategori blir således relativt stort (av c:a
150 lärare vid handelsgymnasierna äro ungefär 30 ordinarie, därav hälften
kommer på Stockholm och Göteborg).
Vid allmänna läroverk och tekniska läroverk har möjliggjorts inrättandet
av e. o. adjunktstjänster. Ävenledes kan, då det gäller kommunala och enskilda
skolor för yrkesundervisning, enkannerligen den handelsundervisning
på lågstadiet, som innefattas under denna rubrik, timlärare med en tjänstgöring
av mera stadigvarande art och med minst 20 veckotimmars undervisning
få denna sin tjänst reglerad för pension i statens pensionsanstalt. Ehuru handelsgymnasierna
alltid måste hålla en vid marginal beträffande antalet ordinarie
lärare i förhållande till totala antalet lärartimmar, vore det helt naturligt
en stor fördel, om gymnasierna kunde erbjuda vissa av sina timlärare
såväl en fastare ställning som ock sådana förmåner, som kunde föranleda
dem att mera stadigvarande och odelat ägna sig åt sin lärartjänst vid gymnasiet.
Det är ofta att beklaga, att gymnasierna icke kunna mera framgångsrikt
tävla i konkurrensen om yngre, dugande krafter, på vilka efterfrågan är
stark från olika slag av arbetsgivare inom näringslivet, vilket helt naturligt
inverkar menligt på nyrekryteringen av ordinarie ämneslärare vid handelsgymnasierna.
Lika beklagligt är, att äldre, högt förtjänta timlärare, vilka
stundom hava huvuddelen av sitt förvärvsarbete förlagd till handelsgymna
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
9
simu och vilka icke kunna tänkas övergå till annan verksamhet, icke kunna
beredas en tryggare ställning än timlärarens. Med anledning därav har det
synts handelsgymnasiernas målsmän önskvärt, att — i likhet med vad fallet
är vid skolor för yrkesundervisning — vissa timlärartjänster, som befinnas
förhållandevis stadigvarande, finge betraktas som extra ordinarie och förenas
med pensionsrätt. Givetvis borde för extra ordinarie lärare gälla likartade
kompetenskrav som för handelsgymnasiernas ordinarie lärare, ty dels komme
dessa extra ordinarie lärare att handhava enahanda undervisning som de
ordinarie lärarna, dels är det ju att förvänta, att de senare komme att rekryteras
ur de förras led. Det synes böra överlämnas åt skolöverstyrelsen att,
liksom vad fallet är i fråga om handelsgymnasiernas ordinarie lärare, efter
framställning av vederbörande gymnasiestyrelse pröva behovet av mera stadigvarande
lärarkrafter samt bestämma, i vilken utsträckning anställning
av extra ordinarie lärare må ske. Ävenledes må det ankomma på skolöverstyrelsen
att, i likhet med vad fallet är beträffande ordinarie lärare vid handelsgymnasium,
godkänna vederbörande styrelses förslag till reglering av
tjänsten, i vilken reglering undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m.
angivas.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att pensionsrätt jämlikt reglementet för
statens pensionsanstalt måtte tillerkännas sådan icke-ordinarie lärare vid
handelsgymnasium, vars anställning av skolöverstyrelsen prövas vara av
varaktig beskaffenhet och av den omfattning, att den utgör befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning. Därvid har skolöverstyrelsen framhållit,
bland annat, följande.
Det skulle för handelsgymnasiema vara till stort gagn, örn dessa läroanstalter,
som alltid måste hålla en förhållandevis mycket vid marginal mellan
ordinarie lärare och timlärare, finge möjlighet att knyta en del av timlärarna
fastare till läroanstalterna genom att bereda dem möjlighet till pension i statens
pensionsanstalt. Detta synes också vara skäligt med hänsyn därtill, att
timlärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, enkannerligen
de lägre handelsskolorna, redan äga denna förmån. För lärare
vid dessa läroanstalter kunna nämligen tjänsterna regleras för pension, om
de i enlighet med bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt
hava en »så omfattande tjänstgöring vid statsunderstödd kurs eller avdelning
vid anstalten, att denna tjänstgöring utgör befattningshavarens huvudsakliga
sysselsättning under större delen av året».
Av inhämtade uppgifter från rektorerna vid nu ifrågavarande läroanstalter
framgår, att antalet lärare, som kunna ifrågakomma till erhållande av
icke-ordinarie befattningar med pensionsrätt, skulle uppgå till högst 11. Någon
större kostnadsökning för statsverket torde deras intagande i statens pensionsanstalt
icke medföra.
Statens pensionsanstalt har i ett den 19 september 1941 avgivet utlåtande
i ärendet anfört följande.
Pensionsanstalten har intet att erinra mot att sådan icke-ordinarie lärare
(extra ordinarie lärare) vid statsunderstött handelsgymnasium, vars anställning
vid gymnasiet är av mera stadigvarande beskaffenhet och utgör befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning, herodes möjlighet att vinna pensionsrätt
i anstalten. Vikarierande lärare synas ej vara avsedda i den remitterade
framställningen och pensionsanstalten vill för egen del framhålla, att
sådana lärare — med hänsyn till statsmakternas ställningstagande till frå
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
gan om pensionsrätt för vikarier vid folk- och småskolor samt vid högre kommunala
skolor — ej böra ifrågakomma till erhållande av pensionsrätt.
I avseende å pensionsvillkoren får pensionsanstalten föreslå, att dessa vad
angår pensionsålder och för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår
bliva desamma som för ordinarie lärare vid handelsgymnasium samt att de
i fråga om pensionsavgifter ävensom i övrigt anpassas efter de pensionsvillkor,
som gälla för i anstalten delaktiga extra ordinarie lärare i allmänhet med
pensionsrätt enligt bestämmelserna i kapitel IV av anstaltens reglemente.
Detta skulle innebära bland annat, att för pensionsrätt skulle erfordras av
skolöverstyrelsen godkänd reglering enligt § 5 reglementet för pensionsanstalten
samt en undervisningstid av minst 20 veckotimmar, att pensionsåldern
skulle vara 65 år, att för hel tjänstepension skulle erfordras 33 tjänstår
samt att befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift skulle utgöra 1 °/o
av tjänstepensionsunderlaget och huvudmannens årliga avgift 2 V2 % av
samma underlag.
Vad nämnda avgifter beträffar vill pensionsanstalten framhålla, att anstalten
övervägt, huruvida de icke borde bestämmas till samma procenttal
som gälla för ordinarie lärare eller till 3 ''U respektive 6 2U °/o. De skäl, vilka
ursprungligen föranlett fastställande i § 51 reglementet för anstalten av lägre
avgifter för icke-ordinarie lärare än för ordinarie och vilka i huvudsak hänförde
sig till tidigare rådande förhållanden i fråga om icke-ordinarie lärare
vid folkskola, torde nämligen numera icke kunna tillmätas samma betydelse
som förut, bland annat på den grund att de extra ordinarie lärarna vid folkskola,
dock med undantag för Övningslärare, i och med ikraftträdandet av
tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. blivit i avseende å tjänstepensionsavdragens
storlek likställda med motsvarande ordinarie lärare. Emellertid
har frågan om åvägabringande av likställighet i avgiftshänseende mellan
ordinarie och icke-ordinarie lärare med pensionsrätt enligt reglementet
för pensionsanstalten synts anstalten vara av den principiella innebörd, att
den bör upptagas lill prövning i ett sammanhang för samliga därav berörda
lärargrupper och att med prövningen bör anstå till en framdeles ifrågakommande
allmän översyn av reglementets grunder i övrigt. Pensionsanstalten
har därför funnit sig för nu ifrågavarande fåtaliga extra ordinarie lärare icke
böra föreslå andra avgiftsbestämmelser än som enligt reglementet för anstalten
gälla för sådana lärare i allmänhet.
I framställningen har spörsmålet om beredande av lindring i engångsavgiften
för ifrågakommande retroaktiv tjänstårsberäkning icke berörts. Pensionsanstalten
anser emellertid skäligt, att motsvarande lindring, som i mom.
15 av övergångsbestämmelserna till kapitel IV reglementet föreskrivits i fråga
örn ordinarie lärare vid handelsgymnasium, jämväl medgives i förevarande
fall.
Med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal befattningshavare, varom
fråga är, kunna de av ett bifall till framställningen föranledda statliga kostnaderna
i vad dessa gälla här avsedda pensionering antagas bliva mindre betydande.
Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1941 förklarat sig icke hava
något att erinra mot att möjlighet beredes icke-ordinarie lärare vid statsunderstött
handelsgymnasium att vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
De av pensionsanstalten föreslagna pensionsvillkoren hava endast i
fråga örn avgifternas storlek föranlett erinran från statskontorets sida. Efter
att hava hänvisat till de motiv, som på sin tid anfördes för den i kap. IV av
pensionsanstaltens reglemente genomförda differentieringen av tjänstepen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
11
sionsavgifterna för ordinarie och extra ordinarie lärare (prop. nr 336 till
1919 års riksdag, sid. 69—70), har statskontoret framhållit följande.
Av motiveringen framgår, att denna differentiering föranletts av för mer
än 20 år sedan rådande särskilda förhållanden vid folkskolan. Sedan numera
folkskolans lärare — frånsett övningslärarna — erhållit särskilt
Ijänstepensionsreglemente samt den tidigare mycket betydande skillnaden
i lönehänseende mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltmera utjämnats,
kan statskontoret icke finna tillräckliga skäl längre förefinnas att bibehålla
differentieringen av tjänstepensionsavgifterna för här ifrågakomna
befattningshavare.
Enär förevarande spörsmål icke heller enligt statskontorets mening är av
den principiella räckvidd, att med prövningen av detsamma bör anstå till
en framtida allmän översyn av reglementets bestämmelser i övrigt, anser
ämbetsverket hinder icke möta mot att i samband med nu ifrågasatta författningsändringar
vidtaga sådan jämkning av § 51 i anstaltens reglemente,
att därefter enhetlig tjänstepensionsavgift kommer att uttagas, oavsett om
befattningshavaren är att anse som ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman.
Denna avgift torde bestämmas till samma procenttal av tjänstepensionsunderlaget,
som för närvarande gäller för ordinarie lärare, eller till,
vad angår befattningshavarens avgift, 31U procent och, beträffande huvudmannens
avgift, 6 2/s procent av underlaget. En dylik ändring torde icke
påkalla några särskilda övergångsbestämmelser ifråga om de extra ordinarie
befattningshavare, som äro anslutna till anstalten före ändringens
ikraftträdande. Det synes nämligen statskontoret icke obefogat, att jämväl
för dessa befattningshavare avgifterna höjas.
Statens pensionsanstalt har i anledning av vad statskontoret anfört beträffande
frågan örn åvägabringande av likställighet i avgiftshänseende
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare avgivit förnyat utlåtande den 12
juni 1942. Därvid har pensionsanstalten till en början erinrat, att anstalten
i utlåtande den 17 februari 1942 angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid folkhögskolorna föreslagit, att, för det fall att en
lönereglering komme till stånd för sagda personal, för densammas vidkommande
likställighet i pensionsavgiftshänseende skulle genomföras i samband
med löneregleringen. Vidare har pensionsanstalten anfört i huvudsak
följande.
Pensionsanstalten vill icke förneka, att det kan anses befogat att åvägabringa
likställighet i avgiftshänseende mellan de i anstalten delaktiga ordinarie
och icke-ordinarie lärarna snarast möjligt utan att avvakta den allmänna
översynen av pensionsreglementet. Då härtill kommer att det synes
kunna tagas för givet, att — därest så ej skett tidigare — sådan likställighet
kommer att genomföras i samband med nämnda översyn och att en fristående
ändring av § 51 i enlighet med statskontorets förslag därför icke
kan befaras komma att föregripa densamma, anser sig pensionsanstalten
icke böra motsätta sig sagda förslag.
Ehuru den ifrågasatta ändringen av § 51 skulle medföra en betydande
ökning — ungefär tredubbling — av ej endast de icke-ordinarie lärarnas
tjänstepensionsavgifter utan även för dessa lärare ifrågakommande huvudmansavgifter,
anser lik vä I pensionsanstalten i likhet med statskontoret, att
ändringen bör gälla även till anstalten redan anslutna lärare. Dock synes
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
Före
draganden.
det kunna ifrågasättas att för dessa, av vilka åtskilliga äro anställda tillsvidare
med viss uppsägningstid, låta ändringen träda i kraft först efter en
övergångstid, inrymmande uppsägningstiden. Befinnes en sådan övergångstid
behövlig, synes den av praktiska skäl böra bliva gällande även för i
pensionsanstalten nyinträdande icke-ordinarie lärare. Under förutsättning
att kungörelse om ändringen utfärdats omkring den 1 juli det år, då densamma
må av statsmakterna beslutas, synes därför lämpligt att låta ändringen
träda i kraft först från och med början av följande kalenderår.
Att enbart i fråga örn extra ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium
föreskriva samma avgiftsprocent som för ordinarie lärare bör
enligt pensionsanstaltens mening icke ifrågakomma under annan förutsättning
än att lönereglering genomföres för förstnämnda lärare.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag mig böra förorda,
att pensionsrätt i statens pensionsanstalt beredes icke-ordinarie lärare
vid statsunderstött handelsgymnasium, vilkens anställning vid gymnasiet
är av mera stadigvarande beskaffenhet och utgör befattningshavarens huvudsakliga
sysselsättning.
Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,
må först beröras den i ärendet omhandlade frågan örn genomförande av likställighet
i avgiftshänseende mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare med
delaktighet i pensionsanstalten. Då de skäl, som på sin tid föranledde differentieringen
i avgiftshänseende mellan dessa grupper, numera måste anses
hava väsentligen förlorat sin betydelse, anser jag för min del i princip riktigast,
att en likställighet i detta avseende kommer till stånd. Det må även
erinras, att vid den förra året beslutade pensionsregleringen för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna samma avgiftsprocent fastställdes för icke-ordinarie
som för ordinarie lärare. Visserligen skedde detta i samband med en
lönereglering, vilket nu icke är fallet. Då emellertid fråga nu är örn beredande
av en tidigare ej förekommande pensionsrätt för icke-ordinarie lärare
vid handelsgymnasium, torde det icke kunna anses obilligt att även
för deras vidkommande åvägabringa en sakligt sett fullt befogad likställdhet
med de ordinarie lärarna. Jag får fördenskull föreslå, att samma avgiftsprocent
fastställes för de icke-ordinarie lärarna vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna som för närvarande gäller för de ordinarie lärarna
därstädes. Däremot är jag icke beredd förorda, att i förevarande sammanhang
genomföres en höjning av avgifterna för de icke-ordinarie lärare,
som redan äro anslutna till pensionsanstalten. Jag förutsätter emellertid, att
denna fråga kommer att tagas under omprövning i samband med en blivande
allmän översyn av anstaltens reglemente.
I fråga om pensionsvillkoren i övrigt ansluter jag mig till pensionsanstaltens
förslag.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet,
vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka
torde böra träda i kraft den 1 juli 1943. Erforderliga ändringar i gällande
statsbidragskungörelse torde få anmälas i annat sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
13
att bemyndiga Kungl. Majit alt, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder, utfärda
bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt
för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda
handelsgymnasier.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Wcerneman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pension saust al t för läkare vid fristående centraldispensärer a1 i texten
- BU 1943:24 Bankoatskottets utlåtande nr 24 s. 4 i texten