Sök i Ratio Lex

Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier

1943-02-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:61, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

7

Nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i

statens pensionsanstalt för vissa icke-ordinarie lärare

vid statsunderstödda handelsgymnasier; given Stockholms

slott den 12 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Statsrådet Ewerlöf anmäler efter gemensam beredning med chefen för

ecklesiastikdepartementet fråga örn delaktighet i statens pensionsanstalt för

vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier och anför

därvid.

I enlighet med beslut av 1929 års riksdag (prop. nr 70; bankoutsk. uti. nr

20; riksd. skr. nr 58) hava genom kungörelse den 6 juni 1929 (nr 118) i

reglementet för statens pensionsanstalt — § 41 j) — meddelats bestämmelser

rörande pensionsrätt för ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium.

Beträffande de närmare pensionsvillkor, som gälla för dylika befattningshavare,

må här nämnas följande. Pensionsrätt kan vinnas först ef
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

ter av skolöverstyrelsen godkänd tjänstereglering enligt § 5 pensionsanstaltens

reglemente. Pensionsåldern utgör 65 år, och för hel tjänstepension erfordras

33 tjänstår. För tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern

(högst 5 år) erfordras medgivande av skolöverstyrelsen. Befattningshavares

årliga tjänstepensionsavgift utgör 31/,, procent av tjänstepensionsunderlaget

och huvudmannaavgiften 62/3 procent av samma underlag. För befattning,

som före den 1 januari 1932 efter godkänd reglering anmälts för beredande

av pensionsrätt åt innehavaren, har enligt mom. 15 av övergångsstadgandena

till kap. IV anstaltens reglemente viss lindring medgivits i engångsavgift för

retroaktiv tillämpning av reglementet.

Hos Kungl. Maj:t hava styrelserna för samtliga statsunderstödda handelsgymnasier,

vid vilka finnas tjänster med delaktighet i statens pensionsanstalt,

gjort framställning i syfte att pensionsrätt i nämnda anstalt måtte

beredas jämväl vissa icke-ordinarie lärare vid de statsunderstödda handelsgymnasierna.

Till stöd för framställningen har anförts, bland annat, följande.

Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1938 (nr 529) angående statsunderstödda

handelsgymnasier skola vid sådant gymnasium — förutom därstädes anställda

ordinarie lärarkrafter — vid behov och i mån av tillgång på medel

anställas icke-ordinarie lärare. Dessa icke-ordinarie lärare, s. k. timlärare,

avlönas med arvoden, bestämda av varje gymnasiums styrelse och utgående

antingen per veckotimme och läsår eller per undervisningstimme.

Det måste för varje gymnasium vara angeläget att icke förorda anställning

av fasta, ordinarie lärare i större utsträckning än att ifrågavarande lärare

kunna beredas full tjänstgöring även vid en minskning, tillfällig eller

mera varaktig, i antalet elever och klasser. Detta gör, att även de största

gymnasierna hava ett förhållandevis ringa antal ordinarie lärare. En stor

del av undervisningen bestrides följaktligen av timlärare, och då dessa i regel

hava sin huvudtjänst på annat håll, kunna de åtaga sig blott ett fåtal veckotimmar,

och antalet lärare av denna kategori blir således relativt stort (av c:a

150 lärare vid handelsgymnasierna äro ungefär 30 ordinarie, därav hälften

kommer på Stockholm och Göteborg).

Vid allmänna läroverk och tekniska läroverk har möjliggjorts inrättandet

av e. o. adjunktstjänster. Ävenledes kan, då det gäller kommunala och enskilda

skolor för yrkesundervisning, enkannerligen den handelsundervisning

på lågstadiet, som innefattas under denna rubrik, timlärare med en tjänstgöring

av mera stadigvarande art och med minst 20 veckotimmars undervisning

få denna sin tjänst reglerad för pension i statens pensionsanstalt. Ehuru handelsgymnasierna

alltid måste hålla en vid marginal beträffande antalet ordinarie

lärare i förhållande till totala antalet lärartimmar, vore det helt naturligt

en stor fördel, om gymnasierna kunde erbjuda vissa av sina timlärare

såväl en fastare ställning som ock sådana förmåner, som kunde föranleda

dem att mera stadigvarande och odelat ägna sig åt sin lärartjänst vid gymnasiet.

Det är ofta att beklaga, att gymnasierna icke kunna mera framgångsrikt

tävla i konkurrensen om yngre, dugande krafter, på vilka efterfrågan är

stark från olika slag av arbetsgivare inom näringslivet, vilket helt naturligt

inverkar menligt på nyrekryteringen av ordinarie ämneslärare vid handelsgymnasierna.

Lika beklagligt är, att äldre, högt förtjänta timlärare, vilka

stundom hava huvuddelen av sitt förvärvsarbete förlagd till handelsgymna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

9

simu och vilka icke kunna tänkas övergå till annan verksamhet, icke kunna

beredas en tryggare ställning än timlärarens. Med anledning därav har det

synts handelsgymnasiernas målsmän önskvärt, att — i likhet med vad fallet

är vid skolor för yrkesundervisning — vissa timlärartjänster, som befinnas

förhållandevis stadigvarande, finge betraktas som extra ordinarie och förenas

med pensionsrätt. Givetvis borde för extra ordinarie lärare gälla likartade

kompetenskrav som för handelsgymnasiernas ordinarie lärare, ty dels komme

dessa extra ordinarie lärare att handhava enahanda undervisning som de

ordinarie lärarna, dels är det ju att förvänta, att de senare komme att rekryteras

ur de förras led. Det synes böra överlämnas åt skolöverstyrelsen att,

liksom vad fallet är i fråga om handelsgymnasiernas ordinarie lärare, efter

framställning av vederbörande gymnasiestyrelse pröva behovet av mera stadigvarande

lärarkrafter samt bestämma, i vilken utsträckning anställning

av extra ordinarie lärare må ske. Ävenledes må det ankomma på skolöverstyrelsen

att, i likhet med vad fallet är beträffande ordinarie lärare vid handelsgymnasium,

godkänna vederbörande styrelses förslag till reglering av

tjänsten, i vilken reglering undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m.

angivas.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att pensionsrätt jämlikt reglementet för

statens pensionsanstalt måtte tillerkännas sådan icke-ordinarie lärare vid

handelsgymnasium, vars anställning av skolöverstyrelsen prövas vara av

varaktig beskaffenhet och av den omfattning, att den utgör befattningshavarens

huvudsakliga sysselsättning. Därvid har skolöverstyrelsen framhållit,

bland annat, följande.

Det skulle för handelsgymnasiema vara till stort gagn, örn dessa läroanstalter,

som alltid måste hålla en förhållandevis mycket vid marginal mellan

ordinarie lärare och timlärare, finge möjlighet att knyta en del av timlärarna

fastare till läroanstalterna genom att bereda dem möjlighet till pension i statens

pensionsanstalt. Detta synes också vara skäligt med hänsyn därtill, att

timlärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, enkannerligen

de lägre handelsskolorna, redan äga denna förmån. För lärare

vid dessa läroanstalter kunna nämligen tjänsterna regleras för pension, om

de i enlighet med bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt

hava en »så omfattande tjänstgöring vid statsunderstödd kurs eller avdelning

vid anstalten, att denna tjänstgöring utgör befattningshavarens huvudsakliga

sysselsättning under större delen av året».

Av inhämtade uppgifter från rektorerna vid nu ifrågavarande läroanstalter

framgår, att antalet lärare, som kunna ifrågakomma till erhållande av

icke-ordinarie befattningar med pensionsrätt, skulle uppgå till högst 11. Någon

större kostnadsökning för statsverket torde deras intagande i statens pensionsanstalt

icke medföra.

Statens pensionsanstalt har i ett den 19 september 1941 avgivet utlåtande

i ärendet anfört följande.

Pensionsanstalten har intet att erinra mot att sådan icke-ordinarie lärare

(extra ordinarie lärare) vid statsunderstött handelsgymnasium, vars anställning

vid gymnasiet är av mera stadigvarande beskaffenhet och utgör befattningshavarens

huvudsakliga sysselsättning, herodes möjlighet att vinna pensionsrätt

i anstalten. Vikarierande lärare synas ej vara avsedda i den remitterade

framställningen och pensionsanstalten vill för egen del framhålla, att

sådana lärare — med hänsyn till statsmakternas ställningstagande till frå
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

gan om pensionsrätt för vikarier vid folk- och småskolor samt vid högre kommunala

skolor — ej böra ifrågakomma till erhållande av pensionsrätt.

I avseende å pensionsvillkoren får pensionsanstalten föreslå, att dessa vad

angår pensionsålder och för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår

bliva desamma som för ordinarie lärare vid handelsgymnasium samt att de

i fråga om pensionsavgifter ävensom i övrigt anpassas efter de pensionsvillkor,

som gälla för i anstalten delaktiga extra ordinarie lärare i allmänhet med

pensionsrätt enligt bestämmelserna i kapitel IV av anstaltens reglemente.

Detta skulle innebära bland annat, att för pensionsrätt skulle erfordras av

skolöverstyrelsen godkänd reglering enligt § 5 reglementet för pensionsanstalten

samt en undervisningstid av minst 20 veckotimmar, att pensionsåldern

skulle vara 65 år, att för hel tjänstepension skulle erfordras 33 tjänstår

samt att befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift skulle utgöra 1 °/o

av tjänstepensionsunderlaget och huvudmannens årliga avgift 2 V2 % av

samma underlag.

Vad nämnda avgifter beträffar vill pensionsanstalten framhålla, att anstalten

övervägt, huruvida de icke borde bestämmas till samma procenttal

som gälla för ordinarie lärare eller till 3 ''U respektive 6 2U °/o. De skäl, vilka

ursprungligen föranlett fastställande i § 51 reglementet för anstalten av lägre

avgifter för icke-ordinarie lärare än för ordinarie och vilka i huvudsak hänförde

sig till tidigare rådande förhållanden i fråga om icke-ordinarie lärare

vid folkskola, torde nämligen numera icke kunna tillmätas samma betydelse

som förut, bland annat på den grund att de extra ordinarie lärarna vid folkskola,

dock med undantag för Övningslärare, i och med ikraftträdandet av

tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. blivit i avseende å tjänstepensionsavdragens

storlek likställda med motsvarande ordinarie lärare. Emellertid

har frågan om åvägabringande av likställighet i avgiftshänseende mellan

ordinarie och icke-ordinarie lärare med pensionsrätt enligt reglementet

för pensionsanstalten synts anstalten vara av den principiella innebörd, att

den bör upptagas lill prövning i ett sammanhang för samliga därav berörda

lärargrupper och att med prövningen bör anstå till en framdeles ifrågakommande

allmän översyn av reglementets grunder i övrigt. Pensionsanstalten

har därför funnit sig för nu ifrågavarande fåtaliga extra ordinarie lärare icke

böra föreslå andra avgiftsbestämmelser än som enligt reglementet för anstalten

gälla för sådana lärare i allmänhet.

I framställningen har spörsmålet om beredande av lindring i engångsavgiften

för ifrågakommande retroaktiv tjänstårsberäkning icke berörts. Pensionsanstalten

anser emellertid skäligt, att motsvarande lindring, som i mom.

15 av övergångsbestämmelserna till kapitel IV reglementet föreskrivits i fråga

örn ordinarie lärare vid handelsgymnasium, jämväl medgives i förevarande

fall.

Med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal befattningshavare, varom

fråga är, kunna de av ett bifall till framställningen föranledda statliga kostnaderna

i vad dessa gälla här avsedda pensionering antagas bliva mindre betydande.

Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1941 förklarat sig icke hava

något att erinra mot att möjlighet beredes icke-ordinarie lärare vid statsunderstött

handelsgymnasium att vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

De av pensionsanstalten föreslagna pensionsvillkoren hava endast i

fråga örn avgifternas storlek föranlett erinran från statskontorets sida. Efter

att hava hänvisat till de motiv, som på sin tid anfördes för den i kap. IV av

pensionsanstaltens reglemente genomförda differentieringen av tjänstepen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

11

sionsavgifterna för ordinarie och extra ordinarie lärare (prop. nr 336 till

1919 års riksdag, sid. 69—70), har statskontoret framhållit följande.

Av motiveringen framgår, att denna differentiering föranletts av för mer

än 20 år sedan rådande särskilda förhållanden vid folkskolan. Sedan numera

folkskolans lärare — frånsett övningslärarna — erhållit särskilt

Ijänstepensionsreglemente samt den tidigare mycket betydande skillnaden

i lönehänseende mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltmera utjämnats,

kan statskontoret icke finna tillräckliga skäl längre förefinnas att bibehålla

differentieringen av tjänstepensionsavgifterna för här ifrågakomna

befattningshavare.

Enär förevarande spörsmål icke heller enligt statskontorets mening är av

den principiella räckvidd, att med prövningen av detsamma bör anstå till

en framtida allmän översyn av reglementets bestämmelser i övrigt, anser

ämbetsverket hinder icke möta mot att i samband med nu ifrågasatta författningsändringar

vidtaga sådan jämkning av § 51 i anstaltens reglemente,

att därefter enhetlig tjänstepensionsavgift kommer att uttagas, oavsett om

befattningshavaren är att anse som ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman.

Denna avgift torde bestämmas till samma procenttal av tjänstepensionsunderlaget,

som för närvarande gäller för ordinarie lärare, eller till,

vad angår befattningshavarens avgift, 31U procent och, beträffande huvudmannens

avgift, 6 2/s procent av underlaget. En dylik ändring torde icke

påkalla några särskilda övergångsbestämmelser ifråga om de extra ordinarie

befattningshavare, som äro anslutna till anstalten före ändringens

ikraftträdande. Det synes nämligen statskontoret icke obefogat, att jämväl

för dessa befattningshavare avgifterna höjas.

Statens pensionsanstalt har i anledning av vad statskontoret anfört beträffande

frågan örn åvägabringande av likställighet i avgiftshänseende

mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare avgivit förnyat utlåtande den 12

juni 1942. Därvid har pensionsanstalten till en början erinrat, att anstalten

i utlåtande den 17 februari 1942 angående löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalen vid folkhögskolorna föreslagit, att, för det fall att en

lönereglering komme till stånd för sagda personal, för densammas vidkommande

likställighet i pensionsavgiftshänseende skulle genomföras i samband

med löneregleringen. Vidare har pensionsanstalten anfört i huvudsak

följande.

Pensionsanstalten vill icke förneka, att det kan anses befogat att åvägabringa

likställighet i avgiftshänseende mellan de i anstalten delaktiga ordinarie

och icke-ordinarie lärarna snarast möjligt utan att avvakta den allmänna

översynen av pensionsreglementet. Då härtill kommer att det synes

kunna tagas för givet, att — därest så ej skett tidigare — sådan likställighet

kommer att genomföras i samband med nämnda översyn och att en fristående

ändring av § 51 i enlighet med statskontorets förslag därför icke

kan befaras komma att föregripa densamma, anser sig pensionsanstalten

icke böra motsätta sig sagda förslag.

Ehuru den ifrågasatta ändringen av § 51 skulle medföra en betydande

ökning — ungefär tredubbling — av ej endast de icke-ordinarie lärarnas

tjänstepensionsavgifter utan även för dessa lärare ifrågakommande huvudmansavgifter,

anser lik vä I pensionsanstalten i likhet med statskontoret, att

ändringen bör gälla även till anstalten redan anslutna lärare. Dock synes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Före
draganden.

det kunna ifrågasättas att för dessa, av vilka åtskilliga äro anställda tillsvidare

med viss uppsägningstid, låta ändringen träda i kraft först efter en

övergångstid, inrymmande uppsägningstiden. Befinnes en sådan övergångstid

behövlig, synes den av praktiska skäl böra bliva gällande även för i

pensionsanstalten nyinträdande icke-ordinarie lärare. Under förutsättning

att kungörelse om ändringen utfärdats omkring den 1 juli det år, då densamma

må av statsmakterna beslutas, synes därför lämpligt att låta ändringen

träda i kraft först från och med början av följande kalenderår.

Att enbart i fråga örn extra ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium

föreskriva samma avgiftsprocent som för ordinarie lärare bör

enligt pensionsanstaltens mening icke ifrågakomma under annan förutsättning

än att lönereglering genomföres för förstnämnda lärare.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag mig böra förorda,

att pensionsrätt i statens pensionsanstalt beredes icke-ordinarie lärare

vid statsunderstött handelsgymnasium, vilkens anställning vid gymnasiet

är av mera stadigvarande beskaffenhet och utgör befattningshavarens huvudsakliga

sysselsättning.

Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,

må först beröras den i ärendet omhandlade frågan örn genomförande av likställighet

i avgiftshänseende mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare med

delaktighet i pensionsanstalten. Då de skäl, som på sin tid föranledde differentieringen

i avgiftshänseende mellan dessa grupper, numera måste anses

hava väsentligen förlorat sin betydelse, anser jag för min del i princip riktigast,

att en likställighet i detta avseende kommer till stånd. Det må även

erinras, att vid den förra året beslutade pensionsregleringen för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna samma avgiftsprocent fastställdes för icke-ordinarie

som för ordinarie lärare. Visserligen skedde detta i samband med en

lönereglering, vilket nu icke är fallet. Då emellertid fråga nu är örn beredande

av en tidigare ej förekommande pensionsrätt för icke-ordinarie lärare

vid handelsgymnasium, torde det icke kunna anses obilligt att även

för deras vidkommande åvägabringa en sakligt sett fullt befogad likställdhet

med de ordinarie lärarna. Jag får fördenskull föreslå, att samma avgiftsprocent

fastställes för de icke-ordinarie lärarna vid de statsunderstödda

handelsgymnasierna som för närvarande gäller för de ordinarie lärarna

därstädes. Däremot är jag icke beredd förorda, att i förevarande sammanhang

genomföres en höjning av avgifterna för de icke-ordinarie lärare,

som redan äro anslutna till pensionsanstalten. Jag förutsätter emellertid, att

denna fråga kommer att tagas under omprövning i samband med en blivande

allmän översyn av anstaltens reglemente.

I fråga om pensionsvillkoren i övrigt ansluter jag mig till pensionsanstaltens

förslag.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet,

vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka

torde böra träda i kraft den 1 juli 1943. Erforderliga ändringar i gällande

statsbidragskungörelse torde få anmälas i annat sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

13

att bemyndiga Kungl. Majit alt, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder, utfärda

bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt

för vissa icke-ordinarie lärare vid statsunderstödda

handelsgymnasier.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pension saust al t för läkare vid fristående centraldispensärer a1 i texten
  2. BU 1943:24 Bankoatskottets utlåtande nr 24 s. 4 i texten