Sök i Ratio Lex

Angående viss ökning av malmbrytningen i Luossavaara gruvfält

1943-02-19 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:72, Angående viss ökning av malmbrytningen i Luossavaara gruvfält

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

I

Nr 72.

Kungl. Muj.ts proposition till riksdagen angående viss ökning av

malmbrytningen i Luossavaara gruvfält; given Stockholms

slott den 19 februari 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för folkhushållningsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

I det mellan svenska staten och Luossavaara-Kiir mia vaara aktiebolag m. fl.

år 1927 träffade avtalet regleras bl. a. bolagets brytningsrätt. Enligt 3 § i avtalet

får sålunda från Luossavaara malmfält årligen bortfraktas högst 400,000

ton järnmalm. Vid en motsvarande minskning i bortfrakten från Kiirunavaara

och Gellivare malmfält må denna kvantitet dock överskridas med intill

10 procent, varför den högsta medgivna bortfrakten är 440,000 ton per

år. Härutöver är bolaget skyldigt att, därest staten så påfordrar, leverera

100.000 ton malm till inhemska förbrukare.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 72.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 72.

Orsaken till att brytningsrätten begränsats på detta sätt torde ha varit, att

nämnda kvantitet ansetts såsom en tekniskt-ekonomiskt lämplig brytningskvantitet

i Luossavaara. Härvid har man dock sannolikt fäst avseende endast

vid den egentliga huvudmalmen i Luossavaara, vilken i huvudsak består

av fosforfattig malm. Utom huvudmalmen finnas emellertid malmstråk

inom andra delar av Luossavaara, däribland den s. k. Rektorsgruvan, som

uteslutande lämnar malm med relativt låg järnhalt (cirka 40 procent) och

hög fosforhalt (3—5 procent). Ifrågavarande fyndighet befann sig ännu på

undersökningsstadiet vid tidpunkten för utformningen av 1927 års malmavtal.

Formellt är den enligt detta att hänföra till Luossavaarafältet. Av angivna

skäl kan den emellertid anses falla utom ramen för i avtalet meddelade

maximeringsföreskrifter.

Till följd av avspärrningen har den tidigare importen av råfosfat helt upphört,

varigenom uppkommit svårigheter beträffande landets försörjning med

superfosfat. För att lantbrukets behov av ifrågavarande gödselmedel skall

bli någorlunda tillgodosett, har malmbolaget under hand anmodats att vidtaga

erforderliga åtgärder för att i Malmberget framställa apatitkoncentrat,

som kan användas såsom råvara vid superfosfattillverkningen. Denna produktion,

för vilken bolaget gjort betydande investeringar, är att betrakta uteslutande

såsom en av krisförhållandena betingad företeelse. Med hänsyn till

de relativt stora produktionskostnaderna måste den nämligen antagas komma

att nedläggas, då möjligheter till import av råfosfat åter förefinnas.

I en under hand ingiven promemoria har bolaget beträffande tillverkningen

av apatitslig framhållit bl. a. följande. Under den första tiden efter

upptagandet av nämnda tillverkning utgjordes rågodset av avfall och råmalm

från Gellivare malmfält, men i samband med att tillverkningen successivt

utökats har det blivit nödvändigt att övergå till fosforhaltigare rågods. Sådant

rågods kan icke erhållas i Gellivare. Man har därför övergått till att

använda högfosforhaltig Kirunamalm och, framför allt, malm från den s. k.

Rektorsgruvan i Luossavaara.

Under åren 1926—1937 uppgick brytningen vid sistnämnda gruva till sammanlagt

404,000 ton. Efter år 1937 har brytning förekommit endast år

1939 — då 13,000 ton malm uttogos — intill dess i slutet av 1941 brytningen

återupptogs i syfte att erhålla råvara till apatitslig. Bolaget beräknar, att

tillverkningen från och med våren 1943 skall kunna lämna rågods till framställning

av åtminstone landets minimibehov av superfosfat. För ändamålet

torde det vara erforderligt nied en brytning örn cirka 300,000 ton Rektorsmalm

årligen. Intill 100,000 ton av denna kvantitet skulle kunna anses motsvara

sådan brytning utöver medgivna 440,000 ton, som bolaget efter påfordran

av staten äger verkställa. Resterande 200,000 ton skulle däremot

enligt nu gällande bestämmelser komma att avräknas å den bolaget medgivna

brytningskvantiteten för den egentliga Luossavaaramalmen, vilken härigenom

skulle komma att minskas från 440,000 till 240,000 ton. Enligt promemorian

kan en sådan utveckling icke antagas ha varit avsedd i 1927

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

3

års avtal och kail den under alla omständigheter icke anses skälig. Rättelse

synes enklast kunna vinnas genom en sådan ändring av gällande bestämmelser,

att bolaget erhåller rätt att utöver den i 1927 års avtal fastställda

högsta brytningskvantiteten i Luossavaara, 440,000 ton, bryta och bortfrakta

malm som erfordras för tillverkning av apatitslig.

Den av bolaget upptagna framställningen av apatitslig är en produktion, Departementssom

icke kunnat förutses vid tidpunkten för ingåendet av nu gällande av- chefental

mellan staten och bolaget. Tillverkningen måste anses ligga vid sidan örn

bolagets egentliga verksamhet och är endast betingad av rådande importförhållanden.

Vidare må framhållas, att den för tillverkningen nödvändiga brytningen

avser malm av sådan kvalitet, att den eljest brytes blott i ringa omfattning.

Det synes under dessa omständigheter rimligt, att brytningen i fråga

regleras så, att den icke inkräktar på bolagets normala bortfraktning. Jag

vill erinra om att de i detta sammanhang akuella bestämmelserna i 1927 års

malmavtal, som åsyfta att skapa garantier för en rationell malmbrytning,

torde ha utformats utan hänsynstagande till den s. k. Rektorsgruvan och att

därför i varje fall en ökning av brytningsrätten, som begränsas till denna

gruva, blir att betrakta såsom en komplettering och icke en revision av de

avtalade brytningsreglerna.

Det begärda tillståndet till ökad brytningsrätt torde i enlighet med det anförda

lämpligen kunna ges den innebörden, att bolaget erhåller rätt att utöver

den i avtalet för Luossavaara gruvfält medgivna kvantiteten bryta Rektorsmalm

att användas som råvara för framställning av apatitslig. Ur bolagets

synpunkt torde icke finnas anledning till erinran mot att medgivandet

ges i denna form, eftersom huvudparten av malmen för apatitsligtillverkningen

brytes i Rektorsgruvan. Då denna icke ligger inom det egentliga

malmfältet förefinnes icke heller ur formell synpunkt något hinder för att

tillståndet ges den här föreslagna utformningen.

Det av mig förordade tillståndet till ökad brytningsrätt torde, med hänsyn

till att det får anses vara av tillfällig natur, icke böra föranleda någon

ändring av bestämmelserna i gällande avtal. I stället torde hos riksdagen

böra utverkas bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva, att brytning av

malm i Rektorsgruvan, avsedd att användas för tillverkning av apatitslig,

må ske utöver den i 1927 års avtal för Luossavaara malmfält tillåtna brytningskvantiteten.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

alt bemyndiga Kungl. Majit att medgiva, att LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag må utöver den i 1927 års malmavtal

fastställda högsta kvantiteten för bortfraktning av malm från

Luossavaara gruvfält, 440,000 ton, från den s. k. Rektorsgruvan

bryta och bortfrakta malm för tillverkning av

apatitslig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Mats Lemne.

487897. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående viss ökning av malmbrytningen i Luossavaara grimfält. a1 i texten
  2. SU 1943:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ökning av malmbrytningen i Luossavaara gruvfält. a1 i texten