Sök i Ratio Lex

Angående anslag för forskningsoch försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader

1943-02-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:74, Angående anslag för forskningsoch försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för forsknings-

och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader;

given Stockholms slott den 26 februari 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsråd å Stockholms slott den 26

februari 1943.

Närvarande:

Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-, finans-

och handelsdepartementen.

Under punkten 127 av nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader

för budgetåret 1943/44 beräkna ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

Sedan ifrågavarande ärende inom jordbruksdepartementet varit föremål

för ytterligare utredning och överväganden, får jag ånyo anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 74.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 74.

Såsom jag under förenämnda punkt i statsverkspropositionen anförde,

har lantbruks!örbundets byggnadsförening u. p. a. i skrivelse den 2 februari

1942 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för upprättande med statsmedel

av en institution för forsknings- och försöksverksamhet beträffande

lantmannabyggnader. Över framställningen ha yttranden avgivits den 22

april 1942 av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen gemensamt, den 16

oktober 1942 av domänstyrelsen, den 10 november 1942 av ladugårdsbyggnadssakkunniga,

den 12 i samma månad av byggnadsstyrelsen och den 1

februari 1943 av statskontoret.

Lantbruks!örbundets byggnadsförening u. p. a. har inledningsvis anfört,

att enligt beräkningar utförda inom Sveriges lantbruksförbund uppginge det

kapital, som investerats i lantbruket, under perioden 1935-—1937 till i medeltal

närmare 6,5 milliarder kronor för år, därav närmare 4,5 milliarder representerade

värdet av jord och bonings- samt ekonomibyggnader. Av sistnämnda

4,5 milliarder kunde den övervägande delen anses ha motsvarat värdet

av samtliga byggnader, och den årliga räntekostnaden härå kan därför

uppskattas till över 100 miljoner kronor. Värdet allenast av kreatursstallarna

samt av de till dessa anslutna utrymmena hade av ladugårdsbyggnadssakkunniga

uppskattats till c:a 1 ä 1,5 milliard kronor. För perioden 1935—

1937 hade Sveriges lantbruksförbund slutligen beräknat att ny-, ombyggnads-

samt underhållskostnaderna för jordbrukets ekonomibyggnader skulle

belöpa sig till 75 miljoner kronor årligen.

Bvggnadsföreningen anför vidare.

Att kapitalinvesteringen i byggnader redan av denna anledning spelar

en avsevärd roll för det ekonomiska resultatet av lantbruksproduktionen

är omedelbart klart. Härtill kommer, att byggnadsbeståndets beskaffenhet

utövar ett mycket stort inflytande på arbetsförbrukningen, produkternas

förvaring samt husdjurens hälsotillstånd och avkastning. Genom ett olämpligt

byggnadsbestånd kan ett jordbruk dels belastas med en onödigt stor

skuldbörda och dels också nödgas att för en avsevärd tid framåt upprätthålla

driften under former, vilka ur andra synpunkter kunna anses vara

mindre ekonomiska.

Under och efter perioden 1935—1937 ha byggnadskostnaderna på landsbygden

undergått en fortlöpande stegring. I detta sammanhang önskar

byggnadsföreningen fästa uppmärksamheten på av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga

utförda beräkningar (st. off. utr. 1941:4) enligt vilka kostnadsökningen

under åren 1935 till 1939 uppgått till c:a 30 å 35 procent. Efter

krigsutbrottet och intill tidpunkten då de sakkunniga avlämnade sitt betänkande

skulle kostnadsökningen ha utgjort ytterligare 15 procent, och det

torde vara allmänt omvittnat, att den sedermera fortsatt.

Vid belysandet av i vilken utsträckning byggnadskostnaderna belasta

jordbruk av olika storlek ha byggnadskostnadssakkunniga verkställt en

jämförelse mellan de genomsnittliga kostnaderna för under åren 1925

—1939 uppförda boningshus och ekonomibyggnader och taxeringsvärdena

(exklusive skogs värde) för jordbruk av olika storlek år 1939. Denna

jämförelse gav i sammandrag följande resultat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.

3

Jordbruk med hektar åker

2—5 5—10 10—20 20—50

Byggnadskostnad ............ kronor 9 000 13 000 17 000 34 000

Taxeringsvärde .............. » 5 000 8 500 16 000 40 000

Byggnadsföreningen har velat anföra dessa siffror för att understryka

hurusom byggnadskostnaderna ofta och särskilt på de mindre brukningsdelarna

äro högre än motsvarande taxeringsvärden men också för att fästa

uppmärksamheten på att en rationalisering av förhållandena framför allt

måste vara ett önskemål för landets många små och medelstora jordbruk,

där förmågan att av egen kraft åstadkomma en förändring är starkt begränsad.

I fråga om behovet av nybyggnadsverksamhet har byggnadsföreningen

sammanfattat sin uppfattning på följande sätt.

Under 1930-talets svårartade jordbrukskris måste nybyggnadsverksamheten

inom lantbruket på grund av kapitalbrist allmänt inskränkas till det

minsta möjliga. När de ekonomiska förhållandena senare förbättrades,

framstod det emellertid på grund av det försvårade arbetsmarknadsläget

såsom i första hand nödvändigt att giva rationaliseringen formen utav en

ökad maskinanvändning, och de nyskapade kapitaltillgångarna fingo också

i stor utsträckning denna användning. Icke förrän vid tidpunkten omedelbart

före det senaste krigsutbrottet torde nybyggnadsverksamheten på

landsbygden ha nått en mera nämnvärd omfattning och icke ens då lärer

den likväl ha uppgått till vad som borde varit erforderligt. Det förelåg

därför redan då ett mycket stort latent byggnadsbehov, och då byggnationen

under nu rådande extraordinära förhållanden ännu en gång måste

inskränkas till ett minimum kommer ifrågavarande behov att ytterligare

ökas. Då lugnare förhållanden åter inträda, kan det därför förutsättas, att

byggnadsverksamheten skall och bör komma igång i en starkt vidgad omfattning,

under förutsättning att lönesättningen får en tillfredsställande

lösning och materialkostnaderna kunna hållas inom rimliga gränser. Därest

de kapitalutlägg, som då komma att göras, skola kunna bliva räntabla,

är det av synnerlig vikt att en klok planering verkställes såväl av den enskilda

som, vad beträffar verksamhetens inriktning i stort, av det allmänna.

Byggnadsföreningen har framhållit, att statsmakternas intresse för spörsmål

av ifrågavarande slag vid flera tidigare tillfällen kommit till klart uttryck.

I detta avseende har erinrats om mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1938 i samband med bemyndigandet att tillkalla

särskilda sakkunniga att inom jordbruksdepartementet biträda med uppgörande

av förslag till förbättringsarbeten för ladugårdsbyggnader (ladugårdsbyggnadssakkunniga).

Enligt vad där angivits borde utredningens

syfte vara att söka få fram förslag till ladugårdstyper, som kunde bliva av

ett bestående värde för det mindre jordbruket. Härvid borde tillses att

ladugårdarna försåges med praktiska anordningar, som möjliggjorde största

tänkbara rationalisering av arbetet samt att uppmärksamhet ägnades

åt byggnadsmaterialet och sådana detaljer som ventilation, värme och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.

fuktisolering m. m., ägnade att påverka såväl byggnadernas varaktighet

som möjligheten att iakttaga en god hygien. Stor vikt borde vidare läggas

vid ett ekonomiskt utnyttjande av resurserna till undvikande av större

kostnader än som vore strängt nödvändiga.

Vad på så sätt uttalats hade blivit vägledande för det av ladugårdsbyggnadssakkunniga

bedrivna arbetet, vilket bland annat inriktats på att sprida

en praktiskt inriktad upplysning rörande ladugårdarnas lämpliga beskaffenhet

och inredning. Samma uppgift, fastän inom en vidare ram, hade

även upptagits på byggnadsföreningens arbetsprogram.

Rörande behovet av en permanent institution för forskningsarbete rörande

lantmannabyggnader har byggnadsföreningen anfört följande.

Behovet av en permanent institution för forskningsarbete rörande lantmannabyggnader

har redan tidigare blivit påtalat vid flera tillfällen och

bl. a. av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga. De sakkunniga uttalade

sålunda en förhoppning att det försöksarbete rörande olika byggnadsmaterial

och byggnadsdetaljer, som bedrivits av Lantmännens byggnadsförening

i Lund, skulle komma att fullföljas inom den då nystartade Lantbrulcsförbundets

byggnadsförening. Ifrågavarande försöksverksamhet ägde

ett så stort samhälleligt värde att ett stöd åt densamma från det allmänna

borde kunna ifrågasättas i en eller annan form. Möjligen kunde man dock

även ifrågasätta om icke en statens byggnadsförsöksanstalt, organiserad i

huvudsak efter samma principer som redan befintliga försöksinstitutioner

på växtodlingens, husdjursskötsel^, mejerihanteringens och trädgårdsskötselns

områden, borde upprättas. I yttrande över de sakkunnigas betänkande

har lantbruksstyrelsen bl. a. framhållit, att det syntes styrelsen

vara en åtgärd av största vikt, att en kontinuerlig provnings- och

undersökningsverksamhet rörande olika byggnadsmaterial, konstruktioner,

planlösningar, anordningar för ventilation och befrämjande av

hygien, standardiserade byggnadsdelar etc. komme till stånd. Enligt

lantbruksstyrelsen förmenande vore det icke osannolikt, att byggnadsföreningen

i detta avseende kunde utvecklas till att bliva det centrala

organet för provnings- och undersökningsverksamheten. Styrelsen ifrågasatte

emellertid, om icke det allmännas medverkan vore nödvändig, därest

resultat av större räckvidd skulle kunna uppnås inom en kort tid. För

att snabbt bringa frågan till en lösning ifrågasattes vidare, örn icke särskilda

utredningsmän borde tillkallas att i samråd med representanter för

byggnadsföreningen uppdraga riktlinjer och inkomma med förslag rörande

bl. a. provnings- och undersökningsverksamhetens ordnande. Även

ladugårdsbyggnadssakkunniga ha hemställt, att oberoende av de sakkunnigas

arbete, frågan om ett för den byggnadstekniska rådgivningen på

landsbygden centralt forskningsorgan snarast måtte upptagas till behandling.

I anslutning till det nyss sagda vill byggnadsföreningen särskilt understryka

betydelsen av att jordbrukets byggnadsfrågor icke måtte behandlas

såsom uteslutande byggnadstekniska problem. Den forskningsverksamhet,

som erfordras, måste stå i en mycket nära kontakt såväl med forskningen

inom de tillämpliga delarna av lantbruksvetenskapen som ock med de företag

inom handel och industri, vilka ha sin verksamhet knuten till bygg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

5

nadsföretag av här ifrågavarande slag. På så sätt bör institutionen kunna

erhålla möjlighet att ur saklig synpunkt samordna alla krafter till ett gott

resultat och snabbt kunna föra ut de gjorda erfarenheterna dels genom de

konsulterande organen såsom upplysning till lantbrukarna och dels till de

i byggnadsindustrien intresserade såsom lämpliga anvisningar. Nödvändigheten

av att forskningsinstitutionen därvid intager en självständig hållning

blir uppenbar genom mångfalden av de enskilda intressen, som äro

knutna till byggnadsproduktionen.

Enligt vad byggnadsföreningen härefter framhåller borde en forskningsinstitution

av bär angiven art ha till uppgift att bedriva vetenskaplig forskning

rörande lantmannabyggnadernas lämpliga konstruktion, inredning och

uppförande samt rörande användbarheten av olika byggnads- och inredningsmaterial.

Därvid borde särskilt uppmärksammas att byggnaderna

bliva hygieniska och ur arbetssynpunkt rationella samt att de anpassas

efter produktionsinriktningen i stort vid olika brukningsdelar samt efter

brukningsdelarnas olika förmåga att bära kostnader av här ifrågavarande

slag. I samband med den egna forskningen borde institutionen följa utvecklingen

på det byggnadstekniska området såväl inom som utom landet.

Uppslag och forskningsresultat borde göras till föremål för prövning i

praktiken, vilket förutsatte samverkan med lämpliga byggherrar. Enligt

vad byggnadsföreningen hade sig bekant, förelåge stort intresse för dylik

praktisk provning av försöksresultat på många håll. Bl. a. hade från domänstyrelsens

sida ställts i utsikt, att prov kunde utföras vid styrelsens vittomfattande

byggnadsverksamhet. För att den planerade forsknings- och

försöksverksamheten skulle giva önskat resultat vore det vidare av vikt att

en intim kontakt upprätthölles med andra forskningsinstitutioner eller

andra företag, som arbetade inom verksamheten närgränsande områden.

Bland dessa kunde nämnas egnahemsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbrukshögskolans

anstalt för husdjursförsök, veterinärhögskolan, tekniska högskolan,

jordbrukstekniska föreningen och statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.

Genom samarbete med byggnadsföreningen borde det

därjämte bl. a. bliva möjligt för institutet att nå kontakt med såväl inom

byggnadsindustrien arbetande företag som med de praktiska jordbrukarna.

För att ett samarbete i den utsträckning, som nu nämnts, skulle vara

möjligt, borde ledningen i stort av institutets verksamhet uppdragas åt en

nämnd med mångsidig sakkunskap. Nämnden borde, för utredande av

specialfrågor, medgivas rätten att knyta särskild sakkunskap till institutets

verksamhet. Nämnden borde bestå av ordförande jämte fyra ledamöter,

vilka tillsattes av Kungl. Majit efter förslag av för frågan intresserade institutioner.

I fråga om organisationen i övrigt och institutets förläggning har byggnadsföreningen

anfört följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Det kan tänkas, att institutet anknytes till tekniska högskolan eller till

lantbrukshögskolans anstalt för husdjursförsök eller att detsamma bildar

en fristående institution. Av dessa alternativ torde det sistnämnda vara

förtjänt av att i första hand tagas under övervägande. Fördelen med en

fristående institution är bl. a. större frihet att gestalta forskningsarbetet

efter det mycket mångsidiga behovet. Det kan också antagas, att härigenom

ett intimt samarbete lättare skall kunna upprätthållas med samtliga närgränsande

forskningsområden och med företag inom byggnadsmaterialoch

byggnadsbranscherna. I fråga om förläggningen av forskningsinstitutet

erbjuder Stockholm otvivelaktigt de bästa möjligheterna.

För sin verksamhet bör forskningsinstitutet äga tillgång till erforderlig

personal och erforderliga rörelsemedel. Det direkta arbetet bör ledas av

en chef eller föreståndare. Bland kvalifikationerna för föreståndaren må

särskilt framhållas, att han bör vara väl orienterad rörande de allmänna

ekonomiska förutsättningarna för lantbrukets produktion samt dessutom

rörande grundprinciperna för husdjurshygienen. Om dessa kvalifikationer

sättas i första rummet, bör byggnadsteknisk sakkunskap å andra sidan

företrädas genom två specialutbildade assistenter. Dessutom synes det

önskvärt med ytterligare en assistent i ungefär samma ställning, förslagsvis

med agronomutbildning. För att den nu nämnda personalen skall

kunna utnyttjas, torde vidare erfordras två assistenter i lägre tjänsteställning

för fältarbete samt två kvinnliga skrivbiträden.

För att erhålla en uppfattning om de ifrågavarande lönekostnadernas

ungefärliga storlek torde man kunna räkna med följande lönegrader:

1 föreståndare .............................. 30 :e lönegraden

2 assistenter, byggnadstekniker .............. 26 :e »

1 assistent, agronom ........................ 26 :e »

2 assistenter för fältarbete .................. 21 :a »

1 skrivbiträde .............................. 4:e »

1 skrivbiträde .............................. 2:a »

Såvitt byggnadsföreningen kunnat finna skulle de totala årliga lönekostnaderna

enligt detta alternativ komma att uppgå till c:a 75 000 kronor.

Härtill komma medel till täckande av institutets omkostnader bl. a. i form

av utrustning, lokalhyra, rese- och traktamentsersättningar, publikationstryck

och ersättningar för i provningssyfte utförda specialkonstruktioner.

Dessa omkostnader torde kunna beräknas uppgå till c:a 50 000 kronor och

totalkostnaderna således till c:a 125 000 kronor.

Vissa av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, ha till en början erinrat

att, sedan byggnadsföreningens ifrågavarande förslag avgavs, vidtagits

vissa åtgärder för främjande av forskningen på byggnadsområdet. Sålunda

hade genom beslut av 1942 års riksdag (prop. nr 283; r. skr. nr 398) en statens

kommitté för byggnadsforskning inrättats, varigenom skapats ett centralorgan

för samordnande och utveckling av detta slags forskning i olika

hänseenden. Medel hade å riksstaten för budgetåret 1942/43 under tionde

huvudtiteln anvisats till nämnda kommitté samt för bedrivande av byggnadsforskning

ävensom till standardisering på det byggnadstekniska om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

7

rådet. I övrigt må följande redogörelse för de avgivna utlåtandena här

lämnas.

Lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen samt domänstyrelsen ha förordat

inrättandet snarast möjligt av en statlig institution för forsknings- och

undersökningsverksamhet rörande lantmannabyggnader. I fråga om den

närmare organisationen av den föreslagna institutionen och kostnaderna

härför ha förstnämnda två ämbetsverk anfört följande.

Byggnadsföreningen har efter övervägande av olika alternativ föreslagit,

att institutet i fråga skulle inrättas fristående samt ledas av en nämnd,

bestående av ordförande och fyra ledamöter. Till vad sålunda föreslagits

kunna ämbetsverken ansluta sig, dock med den avvikelsen, att institutet

torde böra underställas en särskild styrelse, vars ordförande och övriga

ledamöter utses av Kungl. Maj:t, de sistnämnda efter förslag av myndigheter

och organisationer, som ha anknytning till detta område, förslagsvis

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen samt ifrågavarande

byggnadsförening.

I vad förslaget rör institutionens personal samt behörighetsvillkor för

tjänstemännen ha ämbetsverken i huvudsak icke något att erinra. Det kan

emellertid ifrågasättas, huruvida icke till en början antalet assistenter i 26:e

lönegraden bör begränsas till två. Vidare torde personalen åtminstone till en

början böra uppföras på extra ordinarie stat. Med den anförda begränsningen

i fråga om personalen samt efter avdrag av pensionsavgifterna skulle

avlöningarna till de föreslagna tjänstemännen uppgå till i runt tal 47 500

kronor. Härtill kommer rörligt tillägg, vilket •— beräknat efterlö procent —

torde böra beräknas till 7 500 kronor. Vidare torde böra beräknas arvoden

till styrelsens ledamöter med förslagsvis 1 500 kronor till ordföranden och

200 kronor till envar av de övriga ledamöterna eller sålunda tillhopa (1 500

+ 800 =) 2 300 kronor. Slutligen måste räknas med vissa belopp till vikariatsersättningar,

extra personal m. m. Sammanlagt skulle avlöningskostnaderna

för den föreslagna institutionen uppgå till inemot 60 000 kronor.

Omkostnadsstaten torde kunna hållas inom en ram av omkring 40 000 kronor.

Det totala anslagsbehovet torde sålunda icke komma att överstiga

100 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har förordat, att det toges under närmare omprövning,

huruvida icke den ifrågasatta verksamheten för bedrivande av forskningsoch

försöksverksamhet beträffande lantbruksbyggnader skulle kunna inordnas

i den verksamhet, som genom statsmakternas åtgöranden redan bedreves

inom byggnadsområdet i dess helhet. Som motivering för sin ståndpunkt

bär ämbetsverket framhållit i huvudsak följande.

Visserligen innebära lantbrukets byggnadsfrågor många speciella problem,

som kräva sitt särskilda studium, men detta är även fallet med en mångfald

andra grenar av byggnadsverksamhet, såsom för industriändamål, sjukhus

m. m. I många väsentliga avseenden äro de byggnadstekniska och ekonomiska

problemen beträffande lantbrukets byggnadsfrågor desamma som

beträffande övrig byggnadsverksamhet. Det synes byggnadsstyrelsen under

sådana förhållanden lämpligare att all teknisk forskning på byggnadsområdet

centraliseras under en ledning. För att helt och fullt tillgodose de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

speciella krav i fråga om forsknings- och undersökningsverksamhet, som

lantbrukets byggnadsfrågor kunna komma att aktualisera, torde det vara

erforderligt, att särskild sakkunskap i större utsträckning än hittills skett

tillföres de befintliga organen för forsknings- och standardiseringsverksamhet

inom byggnadsområdet, och att eventuellt vissa byggnadsverksamheten

på landsbygden berörande forskningsuppgifter bliva föremål för behandling

inom särskilda specialutskott. En dylik utvidgning av den redan igångsatta

forsknings- och standardiseringsverksamheten torde förutsätta, att ökade

anslag ställas till förfogande.

Ladugårdsbyggnadssakkunniga ha bland annat framhållit följande.

Man har anledning att räkna med, att genom initiativ av statens kommitté

för byggnadsforskning vissa byggnadstekniska problem skola lösas, vilka

kunna utnyttjas för jordbrukets byggnadsverksamhet. Detta gäller i första

hand sådana problem, som lia intresse för landets byggnadsverksamhet i

större sammanhang.

Jordbrukets byggnadsfråga innefattar emellertid även en råd speciella

tekniska problem, vilka icke torde kunna upptagas i kommitténs arbetsprogram

och för vilkas lösande det överhuvudtaget icke torde finnas erforderliga

resurser. Redan för bearbetning av dessa samt för tillämpning av genom

byggnadsforskningskommittén och andra institutioner framkomna resultat

synas åtgärder i den av byggnadsföreningen föreslagna riktningen vara motiverade.

Här gäller emellertid icke endast att studera rent byggnadstekniska

och liknande detaljfrågor. För att jordbrukets ekonomibyggnader

skola kunna på lämpligaste sätt planläggas och utföras, fordras ingående

studier rörande bland annat miljöns inverkan på husdjurens trivsel och

produktionsförhållanden, jordbruksprodukternas lagring och skötsel, arbetets

rationalisering, byggnadskapitalets omsättning och förräntning samt

överhuvudtaget frågor av betydelse för jordbrukets lönsamhet och de anordningar

som härav betingas.

Vad själva sakfrågan beträffar, få alltså ladugårdsbyggnadssakkunniga

helt instämma med byggnadsföreningen rörande behovet av speciella åtgärder

för främjande av forskning på ifrågavarande område. Mångfalden

och storleken av föreliggande problem gör det emellertid knappast möjligt

att på ett förberedande stadium framlägga ett tillförlitligt program för

verksamhetens bedrivande. Det torde av samma anledning ej heller vara möjligt

att nu ange arten och mängden av de arbetskrafter, som kunna bli erforderliga

för verksamheten. Sannolikt måste man dock räkna med, att de

betydande forskningsområden, som det här är fråga om, icke kunna överspännas

av några få personer, varför det torde bli nödvändigt att söka medverkan

av en rad kvalificerade specialister av olika slag.

Med detta har sagts, att den ifrågasatta forskningsverksamheten knappast

kan från början inordnas i en så fast organisationsform som den föreslagna.

Enligt ladugårdsbyggnadssakkunnigas mening vore det riktigare, örn forskningsorganet

uppbyggdes kring en relativt begränsad administrativ kärna

och de praktiska forskningsuppgifterna, genom bland annat anvisande av

stipendier, härifrån fördelades på för varje särskild uppgift speciellt intresserade

och kvalificerade forskare.

Ladugårdsbyggnadssakkunniga äro alltså av den åsikten, att en betydande

forskningsverksamhet rörande jordbrukets byggnader behövs och an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

9

se också, att denna verksamhet bör omhänderhas av staten. Dock hålla de

sakkunniga före, att en nyupprättad organisation för sådan forskning till

en början bör ges tämligen fria former. På samma sätt som beträffande den

allmänna byggnadsforskningen torde i detta fall kommittéformen erbjuda

avsevärda fördelar. En forskningskommitté för jordbrukets byggnadsfrågor

skulle på en gång få till uppgift att närmare utreda och planlägga den framtida

verksamheten på området samt efterhand bedriva och leda sådan forskningsverksamhet.

Så småningom skulle den med stöd av vunna erfarenheter

även lia att klarlägga förutsättningarna för en mera fast organisation av

verksamheten.

I kommittén böra olika intressen representeras. Ordförande och ledamöter

skulle utses av Kungl. Maj :t, de senare efter förslag av myndigheter

och institutioner m. fl., som ha anknytning till detta område, exempelvis

lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen, lantbrukshögskolan,

veterinärhögskolan, lantbruksförbundets byggnadsförening, statens kommitté

för byggnadsforskning samt svenska arkitekters riksförbund. Vissa

skäl synas också tala för att Sveriges industriförbund bör bli representerat.

Till kommittén skulle knytas en verkställande direktör eller sekreterare med

kvalifikationer att planlägga och leda forskningsarbetet. Denne bomme således

närmast att motsvara den i byggnadsföreningens förslag upptagna föreståndaren

och borde i huvudsak uppfylla där angivna kompetensvillkor.

Rörande övrig erforderlig personal samt rörande dispositioner för utnyttjande

av forskare på olika områden torde kommittén böra i sinom tid inkomma

med förslag till Kungl. Majit.

Ladugårdsbyggnadssakkunniga kunna självfallet icke framlägga några

beräkningar rörande kostnaderna för den organisation, som bär antytts. Arbetsuppgifternas

omfattning och de väntade resultatens utomordentliga betydelse

för jordbruket motivera dock, att allvarliga ansträngningar göras.

De sakkunniga få därför föreslå, att anslaget för ett första verksamhetsår

beräknas till 100 000 kronor, ställda till Kungl. Majits förfogande för att

efterhand anvisas på förslag av forskningskommittén.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Ämbetsverket har icke blivit övertygat örn att den föreslagna institutionen

skulle kunna beredas självständiga och från övriga byggnadstekniska

forskningsanstalters kompetensområde klart avgränsade arbetsuppgifter. Då

föreningen antagligen avsett, att i arbetsuppgifterna även skulle ingå undersökningar

rörande jordbruksbebyggelsens ändamålsenlighet och i samband

därmed meddelande av råd och anvisningar, ävensom drivande av allmän

propaganda i jordbrukets byggnadsfrågor, vill statskontoret fästa uppmärksamheten

vid att en omfattande upplysningsverksamhet redan nu utföres

genom statens egnahemsorgan. Också hushållningssällskapen meddela råd

och anvisningar i hithörande angelägenheter. Slutligen torde det få anses

höra till en av de mera centrala uppgifterna för lantbruksförbundets byggnadsförening

alt verka för att lantbrukets byggnader anpassas efter de olika

brukningsdelarnas produktionsinriktning och ekonomiska bärkraft. Då statskontoret

följaktligen icke kan inse, att behov föreligger av ett nytt organ

för forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet med avseende å lantmannabyggnader,

måste ämbetsverket avstyrka bifall till framställningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Departe
ments
chefen.

För den händelse emellertid åtgärder skulle anses böra vidtagas i angivet

syfte, vill statskontoret uttala, att den nya institutionen till en början — i

avvaktan på erfarenhet rörande verksamhetens lämpliga inriktning — torde

böra arbeta i tämligen lösliga former. Närmast synes komma i fråga att

anförtro uppgifterna åt en organisation av kommittétyp. Ladugårdsbyggnadssakkunniga

borde i samband därmed entledigas och deras åligganden

överflyttas på den nya kommittén. Personalen hos denna torde kunna inskränkas

till ett fåtal befattningshavare, vilka givetvis icke borde erhålla lön

enligt löneplan utan tilldelas arvoden av lämplig storlek.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla, att hushållningssällskapens

ombud i skrivelse den 30 september 1942 — med anledning av förslag

av Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott — hemställt om

utredning, i den mån så ej redan skett, rörande lämpligaste sättet att

underlätta rationalisering av lantbrukets ekonomibyggnader. Sveriges lantbruksförbund

har i ett häröver den 3 februari 1943 avgivet yttrande under

hänvisning till sitt förslag om inrättandet av en särskild forskningsinstitution

på detta område förklarat sig tillstyrka berörda hemställan.

Såsom framhållits i det föregående innefatta jordbrukets byggnadsfrågor

en råd speciella problem, som icke kunna väntas bli föremål för behandling

av nu förefintliga institutioner. Det är nämligen här icke fråga endast

om byggnadstekniska och liknande detaljfrågor utan ännu mera om det

större problemet rörande själva jordbruksdriftens ändamålsenliga planläggning

och byggnadsbeståndets anpassning härefter. Det är en känd sak, att

byggnaderna inom jordbruket representera ansenliga kapitalinvesteringar,

som i många fall ej stå i proportion till jordbruksenheternas avkastningsvärde.

Detta beror icke endast på byggnadskostnadernas höjd i och för sig

utan i kanske ännu högre grad på att en verkligt rationell utformning av

byggnadsbeståndet icke genomförts i samband med planläggning av driften.

Stora besparingar skulle utan tvivel kunna göras i fråga om planläggning

och utförande av jordbrukets ekonomibyggnader, därest hithörande

spörsmål bleve föremål för en systematiskt och sakkunnigt bedriven

forsknings- och försöksverksamhet. För att på ett ekonomiskt riktigt sätt

kunna utnyttja dessa byggnader fordras en omsorgsfullt planerad organisation,

som har att behandla icke blott byggnadsfrågan utan även

själva jordbruksdriften. Den byggnadstekniska forskningen på lantbruksområdet

bör ha till uppgift att arbeta för ekonomiska förbättringar i detta

och andra avseenden. Såsom lantbruksförbundets byggnadsförening påpekat

i sin framställning kan ett jordbruk genom ett olämpligt byggnadsbestånd

belastas med onödigt stora kapitalkostnader och i anledning

av för stor kapitalinvestering i byggnader föranledas att för avsevärd tid

framåt upprätthålla driften under former, vilka ur andra synpunkter

måste anses vara mindre ekonomiska. Byggnadsbeståndets beskaffenhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

11

utövar också ett mycket stort inflytande på arbetsförbrukningen, husdjurens

hälsotillstånd och avkastning m. m.

En väl planlagd byggnadsforskning skulle säkerligen kunna verksamt

befordra den rationalisering inom jordbruket, som är ett angeläget behov.

På grund av den stagnation inom byggnadsverksamheten vid jordbruket,

som orsakades av den svårartade krisen på 1930-talet, torde byggnadsbeståndets

underhåll och förbättring ha blivit i betydande utsträckning eftersatt.

Det torde också vara en riktig iakttagelse av byggnadsföreningen, att när

de ekonomiska förhållandena senare förbättrades, framstod det på grund

av arbetsmarknadsläget såsom i första hand nödvändigt att öka maskinanvändningen

för att därigenom åstadkomma en mer ekonomisk drift.

Ett betydande byggnadsbehov torde därför förefinnas vid jordbruket, och

bland annat av denna anledning synes det angeläget att en byggnadsforskning,

som samtidigt omfattar jordbrukets driftsförhållanden, nu

igångsättes.

Vad beträffar organisationen av den forskningsverksamhet, som jag sålunda

anser böra utan dröjsmål igångsättas, kan jag icke ansluta mig till

byggnadsföreningens förslag om inrättande av ett fristående forskningsinstitut

under ledning av en av Kungl. Majit tillsatt nämnd med ett antal

fast anställda tjänstemän till sitt förfogande. Såväl med hänsyn till forskningsuppgifternas

natur som på grund av att några definitiva riktlinjer för

verksamheten icke torde kunna utformas, innan en viss erfarenhet vunnits,

finner jag det lämpligare att, såsom föreslagits av ladugårdsbyggnadssakkunniga,

arbetet anförtros åt ett lämpligt antal av Kungl. Majit utsedda

sakkunniga, representerande olika intressen med anknytning till detta område,

med uppgift att planlägga samt, så snart ske kan, bedriva och leda

forskningsverksamheten. Att redan nu i detalj utforma programmet för de

sakkunnigas verksamhet låter sig knappast göra. Det bör vara en första

uppgift för de sakkunniga att uppgöra och underställa Kungl. Majits prövning

ett sådant program. Såsom allmän riktlinje för forskningsarbetets

bedrivande torde kunna angivas, att detsamma skall avse att befordra

byggnadsverksamhetens planläggning och anpassning efter produktionsinriktningen

vid olika typer av jordbruk samt brukningsdelar av skilda

storleksgrader liksom också efter de olika jordbrukens förmåga att bära

kostnader av ifrågavarande slag. Frågor rörande lantmannabyggnadernas

ändamålsenliga konstruktion och inredning, särskilt ur arbetsbesparande

och hygieniska synpunkter, höra vidare till de centrala uppgifterna för

denna forskningsverksamhet. Det bör dock från början framhållas, att

jordbrukets byggnadsfrågor icke skola behandlas såsom uteslutande byggnadstekniska

problem utan prövas i nära samband med jordbrukets produktions-

och avsättningsproblem. En planläggning av byggnadsbeståndet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

bär alltså ske i anslutning till planläggningen av driften i sin helhet, då

det endast på detta sätt torde vara möjligt att i de enskilda fallen komma

fram till ett tillfredsställande resultat. I den mån så är möjligt, böra

forskningsresultaten göras till föremål för prövning i praktiken.

Nu ifrågavarande forskningsverksamhet bör bedrivas i samförstånd med

inom närliggande områden pågående liknande verksamhet. Sålunda bör

till undvikande av dubbelarbete samarbete ske med statens kommitté för

byggnadsforskning i all den utsträckning, som kan befinnas lämplig. Att,

såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt, direkt anknyta forsknings- och försöksverksamheten

beträffande lantbrukets byggnadsfrågor till nyss nämnda

kommitté, anser jag dock icke ändamålsenligt, enär såsom förut framhållits,

för jordbruket speciella frågor av delvis icke byggnadsteknisk natur

måste tillmätas lika stor vikt som byggnadsfrågorna. Ladugårdsbyggnadssakkunniga,

som jämlikt bemyndigande den 14 januari 1938 av mig tillkallats

för uppgörande av förslag till förbättringsarbeten för ladugårdsbyggnader,

äro inom ett begränsat område sysselsatta med liknande uppgifter,

som skola tillkomma de nu ifrågasatta sakkunniga inom en vidare

ram. Det torde därför böra övervägas, huruvida icke ladugårdsbyggnadssakkunnigas

arbete kan överföras till den nya kommittén.

Det synes lämpligt, att personalen hos den av mig förordade nya kommittén

åtminstone till en början inskränkes till ett fåtal befattningshavare,

vilka erhålla ersättning i form av arvoden av lämplig storlek. Främst erfordras

en utredningsman med kvalifikationer att planlägga och leda forskningsarbetet.

Specialutbildad arbetskraft, förslagsvis en byggnadstekniker

och en jordbrukstekniker, jämte nödig skrivhjälp torde vidare böra

ställas till kommitténs förfogande, varjämte kommittén synes böra beredas

möjlighet att vid behov anlita sakkunskap inom skilda områden i erforderlig

utsträckning.

Beträffande kostnaderna för kommitténs verksamhet under nästa budgetår

kunna uppenbarligen några exakta beräkningar för närvarande ej göras.

Med hänsyn till den betydelse kommitténs arbete kan påräknas få för jordbruket

synes det angeläget att anslagsanvisningen för ändamålet ej beräknas

för snävt. I betraktande av att kommitténs arbete under det första

verksamhetsåret huvudsakligen torde komma att omfatta utarbetandet av

riktlinjer för och planläggning av verksamheten synes dock det i statsverkspropositionen

beräknade anslagsbeloppet, 60 000 kronor, bliva tillfyllest för

nästa budgetår. Jag har därvid förslagsvis räknat med följande årsarvoden,

nämligen till utredningsmannen 12 000 kronor, till en var av de två teknikerna

10 000 kronor och till ett skrivbiträde 3 000 kronor. Vidare har beräknats

5 000 kronor till resekostnads- och traktamentsersättningar, varjämte

10 000 kronor upptagits för utrustning, omkostnader, publikationstryck

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

13

m. m. Slutligen skulle för verkställande av specialutredningar i olika frågor,

för vilkas lösande särskild sakkunskap kunde behöva anlitas, bliva

tillgängligt 10 000 kronor. I enlighet med det anförda förordar jag alltså,

att till forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader

uppföres ett reservationsanslag av 60 000 kronor. Därest riksdagen bifaller

detta förslag, torde det sedermera få ankomma på Kungl. Majit att meddela

närmare bestämmelser angående anslagets användning samt förevarande

forskningsverksamhets bedrivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen,

att till Forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader

för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av........................ kronor 60 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Gustav T. Roupe.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943

5 *2 1 4 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:145 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för forskningsoch försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader. a1 i texten
  2. JoU 1943:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för forskningsoch försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader. s. 1 i texten