Angående anslag till särskilda minskgddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken
1943-02-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:96, Angående anslag till särskilda minskgddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 96.
1
Nr %.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till särskilda
minskgddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken;
given Stockholms slott den 5 februari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Ltdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther," statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
j Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
,E/ter.gemensam beredninS nied chefen för finansdepartementet anför
cheten for handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
1939 års urtima riksdag i skrivelse nr 35 anmält, att riksdagen, med
bifall till propositionen nr 25 i ämnet, till främjande av handelsfartygs förseende
med skyddsanordningar mot minsprängning å tilläggsstat 1 till riksstaten
för budgetåret 1930/40 under tionde huvudtiteln anvisat eli reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, ställde Kungl. Majit den 3 november 1939anslaget
till lcommerskollegii förfogande att användas för utgivande av bidrag
till ägare av handelsfartyg med högst hälften av de kostnader, som vore förenade
med anskaffning för fartyget och anbringande å detsamma av dylika
skyddsanordningar. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit marinförvaltningen
att for en kostnad av högst 750,000 kronor anskaffa 300 paravaner med bogser-
och inhalningstrossar att användas till skydd för handelsfartyg.
Bihang till riksdagens protokoll 1043. 1 sami. Nr 0G.
1
2
Kunni. Maj:ts proposition nr 96.
Med anledning av ali under den senaste tiden fartyg i den s. k. lejdliafiken
förlist under omständigheter, som tyda på att de stött på förankrade
minor, har fråga uppstått örn åtgärder till skydd för fartygen i denna trafik
mot dylika minor. Sålunda har kommerskollegium i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 15 januari 1943 anfört följande:
Det har från sina håll ifrågasatts att förse samtliga lej dfartyg nied paravaner.
Iliand handelssjöfartens utövare har man emellertid ställt sig ganska
tvivlande till paravanernas effektivitet. 1 smult vatten anses paravanerna
visserligen kunna giva ett något så när gott skydd. Redan vid måttlig sjöhävning,
då fartygets förstäv lyfter sig ett par meter, ökas dock den även
i smult vatten förefintliga risken för att wiren från förstäven till paravanen
träffar själva minan och ej dess förankrings tross. Den senare blir då ej, såsom
ämnat varit, förd till paravanen och där avklippt. I stället lian minan
_ från vilken fartyget därest paravan ej använts eventuellt skulle gatt
klart — komma att explodera med en för fartyget förödande vergan. Är
sjöhävningen kraftig, blir paravanernas värde givetvis ytterligare förringat. Det
är att beakta, att smult vatten jämförelsevis sällan lär förekomma å den
del av lejdrouten, som sträcker sig från Färöarna till Norges sydkust.
Under dessa förhållanden hava, trots att statsbidrag genom Kungl. Maj:ts
beslut den 3 november 1939 ställts till förfogande för att underlätta handelsfartygs
förseende med paravanutrustning, hitintills endast två svenska handelsfartyg
försetts med dylik utrustning, vilka fartyg för övrigt icke gått i lejdtrafik.
Utrustningen har, såvitt för kollegium är bekant, ej kommit till användning
på fartygen. En orsak till att paravanskydd ej i större utsträckning
anskaffats för handelsfartygen torde dessutom vara, att paravanernas
handhavande lärer påfordra en ganska talrik besättning, som åtminstone till
viss del är förtrogen med handhavandet. 0 .
Vad särskilt lejdfartygen angår skulle det bliva förenat med vissa svårigheter
att utrusta dem med paravaner. Sålunda skulle det väl knappast bliva
möjligt att utomlands anskaffa paravaner för ändamålet och att där förse
fartygen med anordningar för paravanernas anbringande och handhavande,
utan synes så få ske i svensk hamn. Åtminstone till en början torde folden
skull endast från Sverige utgående lejdfartyg kunna erhålla paravanskydd.
Fartygens iordningställande för skyddens anbringande skulle dessutom
taga ganska lång tid i anspråk. .
På grund av ovanberörda omständigheter har det ej sjmts kollegium
lämpligt att föreskriva anskaffandet av paravaner för lejdfartygen. yid diskussion
med vederbörande marina sakkunniga på minskyddets område har
förslag väckts att i stället utrusta ett särskilt fartyg med paravaner, vilket
fartyg skulle nyttjas till att såsom ledarfartyg gå före lejdfartygen vid deras
passage genom minfälten. Det sålunda utrustade ledarfartyget skulle
stationeras i någon svensk västkusthamn, exempelvis Strömstad, men borde,
när så befunnes lämpligt för lejdfartygs inväntande, få temporärt förläggas
till Kristianssand eller annan norsk hamn. Detta förslag kan enligt
kollegii mening förordas.
Ett för ändamålet lämpat fartyg torde vara exempelvis ångfartyget »Lali»,
reg. nr 8464. I varje fall torde det fartyg som utsåges böra dels, med hänsyn
till rådande oljebrist, vara koleldat, dels göra tillräckligt hög fart (12
å 13 knop) så att det ej vid den reducering av farten, som utlagda paravaner
medföra, kommer att mera avsevärt försena lejdfartygens resor. Det
utsedda fartyget torde genom förhyrning eller pa annat sätt böra för viss
tid tagas i anspråk för Kronans räkning. På statens trafikkommission torde
böra ankomma att handlägga i samband med ianspraktagandet uppkom
-
Kungl. Maj:Is proposition nr 96.
3
mande spörsmål. Kommissionen torde sålunda böra tillse, alt rederiet förser
fartyget med paravanutrustning. Det vore emellertid lämpligt, örn marinförvaltningen
kunde, få utan ersättning utlämna dylik utrustning för fartyget
tili rederiet från det förråd, som marinförvaltningen på grund av Kungl.
Maj:ts beslut den 3 november 1939 och den 12 juli 1940 upplagt. Därvid torde
marinförvaltningen böra förbehålla sig att, när fartyget ej längre användes för
ifrågavarande ändamål, 1''å utan ersättning återtaga den utlämnade utrustningen.
De kostnader, som rederiet, trots att ersättning ej skulle behöva
utgå till marinförvaltningen, måste vidkännas för paravanutrustnings anskaffning
och anbringande å fartyget, torde i vederbörlig ordning böra av
trafikkommissionen gottgöras rederiet. Det synes vidare lämpligt, att trafikkommissionen
föranstaltar om att fartyget, under den lid det tages i anspråk,
drives av rederiet. Fartyget torde därvid böra i huvudsak bibehålla
sin vanliga besättning, eventuellt kompletterad med folk, som är kunnigt i
paravanernas handhavande. Fartygets resor torde dock böra dirigeras av
chefen för marinen eller den han därtill förordnar.
Kollegium har i skrivelsen hemställt, att Kungl. Majit ville dels besluta
örn lämpligt fartygs tagande i anspråk för ändamålet, dels lämna trafikkommissionen,
marinförvaltningen och chefen för marinen de uppdrag, som
ansåges böra tillkomma dem, dels ock ställa erforderliga medel, som måhända
delvis kunde tillskjutas av statens krigsförsäkringsnämnd, till trafikkommissionens
förfogande för bestridande av uppkommande kostnader.
Över skrivelsen hava, efter remiss, yttranden avgivits av chefen för marinen,
marinförvaltningen, statens krigsförsäkringsnämnd, statens trafikkommission
och ordföranden i sjöfartskommittén 1939, vilka samtliga tillstyrkt
den av kommerskollegium föreslagna åtgärden.
Chef en för marinen har anfört:
Sedan lejdfartygen Argentina, Uddeholm och Remmaren krigsförlist under
omständigheter, som göra det sannolikt, att orsakerna lia varit förankrade
minor, har chefen för marinen i skrivelse den 2 november 1942 till
sjöfartskommittén 1939 framhållit, att ett anbringande av paravanskydd å
lejdfartygen bedömdes öka utsikterna alt undvika dylika olyckor i framtiden.
Chefen för marinen tillrådde därför bestämt, att lejdfartygen utrustades
med paravanskydd. Hittills lia emellertid inga lejdfartyg försetts med paravanskydd.
Kommerskollegium anför vissa förhållanden, vilka medfört, alt handelssjöfartens
utövare ställt sig ganska tvivlande till paravanernas effektivitet.
Det anses dock att paravanerna i smult vatten kunna giva ett något så när
gott skydd. Redan detta anser chefen för marinen utgöra tillräckligt skäl att
förse fartygen med paravanskydd.
Ehuru det inte kan anses helt uteslutet, att paravanwiren vid sjöhävning
skall kunna träffa minan i stället för dess förankringstross och därigenom
öka riskerna för minexplosion, anser chefen för marinen detta dock högst
osannolikt. En på detta sätt förorsakad minexplosion, som kan ifrågakomma
endast på kort håll ifrån förstäven, blir i vart fall mindre förstörande för
fartyget än örn minan längre akterut skulle träffa fartygssidan på ett fartyg
utan paravanskydd. Det är ojämförligt mycket mera sannolikt, att paravanwiren
skall skydda fartyget mot minor.
Från svenska flottan föreligga inga erfarenheter, sorn tyda på att paravanernas
värde nedgår vid kraftig sjöhävning. Någon erfarenhet från paravan
-
*
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 96.
skyddets funktionerande i svår Atlantersjö förefinnes emellertid icke inom
svenska flottan. Det kan emellertid nämnas att krigförandes handelsfartyg,
enligt vad chefen för marinen har sig bekant, åtminstone i vissa fall äro utrustade
med paravaner.
Det svenska paravanskyddet fordrar, sedan det utlagts, icke någon skötsel.
Utläggandet och hemtagandet torde med ett handelsfartygs resurser i
fråga om spel m. m. icke erfordra mer än cirka 5 man. Fartygets ordinarie
besättning bör därför kunna avses för skötsel och hanterande av paravansvepet,
varvid övningar under ledning av personal från flottan kunna anordnas,
innan fartygen lämna svenskt vatten.
Ehuru anbringande av paravanskydd å lejdfartygen torde medföra den
största tryggheten mot förankrade minor, anser chefen för marinen ett med
minsvepningsanordningar utrustat ledarefartyg, som skulle medfölja lejdfartygen
under deras färd genom det ur minsynpunkt mest riskabla området,
innebära en godtagbar lösning under följande förutsättningar:
1. Fartyget förses förutom med paravanskydd med ett paravansvep akterut,
varigenom den »ränna», som svepes, blir bredare.
2. Lejdfartygen framgå i sluten formering akter om ledarefartyget.
Anordnandet av ett särskilt paravanfartyg är lämpligt framför allt med
hänsyn till f. n. utevarande lejdfartyg, vilka icke före hemfärden kunna utrustas
med paravaner.
Mot av kommerskollegium anförda synpunkter på uttagning av lämpligt
fartyg samt mot den av kollegium angivna organisationen för detta fartygs
drift har chefen för marinen intet att erinra.
Förutom av kommerskollegium anförd paravanutrustning bör — enligt
vad som ovan anförts — fartyget jämväl utrustas med aktersvep. Dylikt kan
ställas till förfogande genom försorg av marinförvaltningen, vilket kommer
att draga vissa kostnader.
Marinförvaltningen har yttrat:
Ämbetsverket delar icke den uppfattning om paravanskyddets ineffektivitet,
som kollegium framför i första delen av sin skrivelse, utan får i denna
fråga hänvisa till vad chefen för marinen härom anfört. I anslutning härtill
tillstyrker ämbetsverket det i senare delen av kollega skrivelse framförda förslaget
att förse ett särskilt fartyg med paravansvep för att härmed skydda
efter detsamma framgående lejdfartyg mot förankrade minor. Vid ett sådant
arrangement bör dock ledaren vara försedd med akterparavansvep för att
den svepta rännan skall erhålla tillräcklig bredd, men dessutom bör ledaren
vara utrustad med stävparavaner till självskydd.
Ämbetsverket vill dock framhålla, att av ledarfartygets svep uppskurna
minor kunna innebära viss risk för efterföljande fartyg, vilken risk lejdfartygen
kunde undvika, örn varje fartyg försåges med paravanskydd, då fartygen
ej tvingades framgå efter varandra.
Vid granskning av ritning över S. S. »Lali» bär ämbetsverket funnit fartyget
väl icke idealiskt men efter vissa ändringar dock användbart för här
ifrågavarande ändamål. Med såväl stäv- som akterparavaner utlagda torde
fartygets fart komma att reduceras med 2—2.5 knop.
Mot av kommerskollegium framförda synpunkter på organisationen för
detta fartyg har marinförvaltningen intet att erinra. En underofficer och
fyra man från flottan böra kommenderas ombord för handhavande av akterparavansvepet.
Marinförvaltningen kan ställa erforderlig minsvepningsmateriel till förfogande
utan kostnad. Kostnader uppstå dock genom att viss materiel (dävertar,
stoppare m. m.) måste demonteras från nuvarande uppställningsplats å
Kungl. Maj:ts proposition nr 96.
5
örlogsfartyg och eventuellt ersättas med ny samt för erforderliga ändringsoch
monteringsarbeten å S. S. »Lali».
Statens krigsförsäkringsnämnd har förklarat sig visserligen icke våga göra
något uttalande angående effektiviteten av det skydd, som ett på föreslaget
sätt utrustat ledarfartyg skulle lämna lejdfartygen, men har dock ansett förslaget
böra såvitt möjligt realiseras, enär lej dtrafikens fortsättande vore av
så utomordentlig betydelse, att även rätt väsentliga ekonomiska uppoffringar
måste anses synnerligen befogade, därest genom dem kunde lämnas åtminstone
något skydd för de i denna trafik sysselsatta fartygen. Då de nu ifrågasatta
anordningarna, som givetvis komme att draga icke oväsentliga kostnader,
syftade till att minska krigsrisken för de hos nämnden krigsförsäkrade
lejdfartygen och deras dyrbara laster, syntes principiella hinder icke föreligga
för att nämnden bidroge till kostnadernas täckande. Krigsförsäkring av
ledarfartyget torde komma att draga en kostnad av cirka 5 procent per månad
av fartygets värde, motsvarande cirka 125,000 kronor per månad. Då
ledarfartyget genom anordningen med paravaner torde bliva utsatt för rätt
betydliga risker för civila sjöhaverier, måste man även räkna med en icke
oväsentlig premiekostnad för fartygets civila sjöförsäkring. Det syntes nämnden
mest ändamålsenligt örn nämndens bidrag till kostnaderna för den tilltänkta
anordningen bestämdes på sådant sätt, att nämnden bemyndigades att
utan premiekostnad för statsverket hålla ledarfartyget krigs- och sjöförsäkrat,
vilket skulle innebära ett bidrag av cirka 150,000 kronor per månad.
Statens trafikkommission har uttalat, att det av kommerskollegium såsom
ledarfartyg föreslagna ångfartyget »Lali» vore lämpat för uppgiften.
I en under hand från kommissionen införskaffad kalkyl hava kostnaderna
för »Låhs» sysselsättning såsom ledarfartyg beräknats till omkring 250,000
kronor per månad, utgifterna för krigs- och civilförsäkring däri inräknade,
vartill komma kostnaderna för fartygets iordningställande och återställande.
Kalkylen lärer emellertid vara grundad å sådana förutsättningar, att de verkliga
kostnaderna måste antagas komma att understiga de i kalkylen angivna.
Sålunda har exempelvis vid beräkningen av kostnaderna för krigsriskersättning
till de ombordanställda samt för dessas försäkring mot krigsolycksfall
hänsyn icke tagits till att fartyget vissa tider torde komma att ligga i svensk
hamn.
Genom beslut tidigare denna dag har Kungl. Majit dels uppdragit åt trafikkommissionen
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad därutinnan
föreslagits av kommerskollegium och marinförvaltningen, förhyra och utrusta
ett fartyg för att, efter av chefen för marinen i samråd med utrikesdepartementet
meddelade anvisningar, såsom ledarfartyg användas i lejdtrafiken,
dels anbefallt marinförvaltningen att kostnadsfritt ställa för fartygets
utrustning erforderlig minsvepningsmateriel till förfogande, därvid marinförvaltningen
skulle äga återfå materielen sedan fartyget upphört att användas
för ifrågavarande ändamål, dels bemyndigat krigsförsäkringsnämnden
att ulan premiekostnad för statsverket hålla fartyget krigs- och sjöförsäkrat
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 96.
Departementschefen.
under den tid detsamma av staten användes såsom ledarfartyg, dels ock anbefallt
statskontoret att till trafikkommissionen för täckande av kostnaderna
för förhyrning och utrustning av fartyget, efter rekvisition, utbetala ett belopp
av högst 500,000 kronor från det å förskottsstat för försvarsväsendet
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till Allmänna utgifter för försvarsberedskap:
Engångsanskaffn.ing av materiel för civilbefolkningens
skydd m. m.
Under de senaste månaderna ha icke mindre än tre lejdfartyg krigsförlist
utanför norska kusten under omständigheter, som tyda på att de stött på
förankrade minor. Vad sålunda inträffat gör det angeläget, att åtgärder vidtagas,
varigenom faran för att lejdfartygen skola bliva minsprängda kan
förväntas bliva minskad.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att nian inom sakkunniga
kretsar enats örn lämpligheten av att i den nu uppkomna situationen anskaffa
och utrusta ett fartyg med uppgift att såsom minsvepare biträda lejdfartygen
under färden längs norska kusten. I avbidan på den slutliga prövningen av
kommerskollegii framställning i ämnet har chefen för marinen såsom en provisorisk
åtgärd ställt en av flottans hjälpkryssare till förfogande för ändamålet.
Härefter har Kungl. Majit förut denna dag meddelat Sitt av mig nyss återgivna
beslut, enligt vilket bland annat statens trafikkommission erhållit uppdrag
att förhyra och utrusta ett fartyg för att såsom ledarfartyg användas i
lejdtrafiken samt statskontoret anbefallts att till kommissionen för täckande
av kostnaderna för förhyrning och utrustning av fartyget utbetala högst
500,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet under sjunde
huvudtiteln uppförda anslaget till engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens
skydd m. m.
Till täckande av kostnaderna för ifrågavarande ändamål, som det ansetts
nödvändigt att tillgodose snarast möjligt, bör framställning göras till
riksdagen om anvisande å tilläggsstat för innevarande budgetår av ett reservationsanslag
å motsvarande belopp, lämpligen under rubriken Särskilda
minskyddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken.
Då behov av att använda ett ledarfartyg såsom minskydd för lejdfartygen
kan komma att föreligga jämväl under nästkommande budgetår, förordar
jag att i detta sammanhang ett anslag för ändamålet för nämnda budgetår
likaledes äskas. Därest, såsom avsett är, krigsförsäkringsnämnden skall utan
premiekostnad för statsverket hålla ledarfartyget krigs- och sjöförsäkrat, torde
kostnaderna för fartyget kunna beräknas till omkring 100,000 kronor per
månad. Anslaget för nästa budgetår bör därför bestämmas till 1,200,000 kronor.
Åtgärden att i lejdtrafiken insätta ett särskilt minsvepningsfartyg behöver
icke innebära, att därmed tanken på att förse varje lejdfartyg med
skyddssvep avvisats. Tvärtom bör enligt min uppfattning frågan härom
bliva föremål för ytterligare övervägande. Även om det därvid skulle befinnas
lämpligt att utrusta lejdfartygen med paravaner, torde emellertid ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 96.
7
beslut härom icke kunna till fullo verkställas förrän samtliga de för lejdtrafiken
avsedda fartyg hemkommit, vilka nu befinna sig utomlands. Under
tiden skulle i varje fall behov föreligga av ett ledarfartyg för de hemgående
lejdfartygen.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Särskilda minskyddsanordningar inom den s. k.
lejdtrafiken anvisa
dels å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
ett reservationsanslag av ................kronor 500,000;
dels ock för budgetåret 1943/44 under tionde huvudtiteln
ett reservationsanslag av .............. kronor 1,200,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda minskyddsa/nordningar inom den s. k. lejdtrafiken. a1 i texten
- SU 1943:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda minskyddsanordningar inom den s. k. lejdtrajiken. s. 38 i texten