Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen unda'' militärtjänstgöring, m. m

104 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 99 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:107, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen unda'' militärtjänstgöring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen unda'' militärtjänstgöring,

m. m.; given Stockholms slott den 11

februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring; samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni

1941 (nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av

kroppsskada;

dels och att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 107.

81U 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 107.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av

förordningen den 18 juni 1927

(nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, dels att 15

och 24 §§ förordningen den 18 juni

1927 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skola upphöra att gälla,

dels ock att 1, 2, 6, 8, 14 och 23 §§

samma förordning1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Varder i denna förordning avsedd

värnpliktig, till manskap hörande fast

anställd, icke ständigt tjänstgörande fast

anställd eller frivillig under militärtjänstgöring

å tid, då riket icke befinner

sig i krig, skadad till följd av

olycksfall eller ådrager sig person,

som nu nämnts, annorledes under dylik

tjänstgöring sjukdom, utgöres av

allmänna medel ersättning enligt nedan

stadgade grunder.

I denna förordning avses

med värnpliktiga: värnpliktiga, som

icke äro fast anställda vid krigsmakten;

med fast anställt manskap: dels innehavare

avmanskapsbeställningarpå aktiv

stat utom högbåtsmän och överfurirer,

dels manskap över stat och på civilanställningsstat,

dels ock musikelever;

med icke ständigt tjänstgörande fast

anställd personal: dels personal i krigsmaktens

reserver utom pensionsavgången

Gällande lydelse

av de bestämmelser, som beröras av

vidstående förslag.

1 §■

Varder värnpliktig eller vid försvarsväsendet

fast anställd, som i denna förordning

avses, under militärtjänstgöring

i fredstid skadad till följd av

olycksfall eller ådrager sig person,

som nu nämnts, annorledes under dylik

tjänstgöring sjukdom, utgives av

allmänna medel ersättning enligt nedan

stadgade grunder.

Drabbas någon, som därtill beordrad

eller med behörigt tillstånd deltager i

militärtjänstgöring i fredstid, av skada

eller sjukdom, som ovan omförmälts, äger

Kungl. Maj:t, där förhållandena anses

böra därtill föranleda, besluta örn ersättning

till vederbörande i huvudsaklig

överensstämmelse med angivna grunder.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1941: 941.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 107.

3

personal, dels bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

marinläkare av 2. graden

vid stammen, marinläkarstipendiater,

flygläkare av 2. graden på aktiv stat och

bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,

dels ock indelt manskap; samt

med frivilliga: sådan i militärtjänstgöring

frivilligt deltagande personal,

som enligt Kungl. Maj:ts förordnande

hänföres under denna förordning.

Kungl. Maj:t äger, då särskilda förhållanden

anses böra därtill föranleda,

besluta om ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med grunderna i denna

förordning till annan än här förut avsedd

person, som deltager i militärtjänstgöring.

2§-

Militärtjänstgöring anses hava varit

för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring utan även

under tid dels då vederbörande eljest

på grund av tjänstgöringen uppehållit

sig inom kasernområde, fartyg ellet''

amian förläggningsplats, dels då vederbörande

färdats till eller från tjänstgöringen

samt färden föranletts av och

stått i omedelbart samband med tjänstgöringen,

dels ock då vederbörande deltagit

i sådan av militär myndighet särskilt

anordnad färd till eller från tjänstgöringen,

som föranletts av och stått i

omedelbart samband med permission eller

annan ledighet.

Lika med militärtjänstgöring skall

anses av militär myndighet kontrollerad

frivillig utbildning skurs till gagn för

rikets försvar.

6 §•

För skada---gällande be
räkningsgrunder.

2 §•

1. Till fast anställda hänföras i

denna förordning fast anställt manskap

vid försvarsväsendet eller någon av dess

reserver, indelt manskap, musikelever,

skeppsgossar, officers- och reservoffloersaspiranter,

sjökadetter, kustartillerikadetter

och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter

vid flottan, marinintendentskadetter

samt manningenjörselever

och mariningenjörsaspiranter.

2. Militärtjänstgöring anses hava

varit för handen endast under tid, då

den skadade för fullgörande av värnplikt

eller tjänsteplikt nödgats uppehålla

sig å viss ort eller i föreskriven ordning

varit stadd på marsch eller annan

färd eller då den skadade i annat fall

än nyss nämnts varit stadd på färd

till eller från militärtjänstgöringen samt

färden föranletts av och stått i omedelbart

samband med tjänstgöringen.

6 §•

För skada---gällande beräk
ningsgrunder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 107.

Ersättning, varom i denna paragraf

är stadgat, utgår icke till fast anställt

manskap, så länge anställningen varar,

ej heller till värnpliktiga, icke ständigt

tjänstgörande fast anställd personal eller

frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen

varar. Beträffande ersättning

enligt 1) a) skall dessutom gälla, att

läkarvård och läkemedel icke tillkomma

den skadade för tid, under

vilken han enligt därom gällande bestämmelser

är berättigad att i anledning

av skadan åtnjuta vård genom

militär eller annan statlig myndighets

försorg.

Kan vid —--militära myndig
het.

8§-

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6

och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) 2 700 kronor för värnpliktig, som

fullgjort i 27 § 1 moni. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring

för utbildning till officer;

b) 2 400 kronor för värnpliktig, som

fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring

för utbildning till underofficer eller i

27 § 1 mom. C och I) samma lag omförmäld

fortsatt utbildning eller tjänstgöring;
c)

2160 kronor för annan värnpliktig,

som tjänstgör efter det kalenderår,

varunder han fyllt 22 år; samt

d) 1 764 kronor för värnpliktig, som

icke avses under a)—c).

För fast anställt manskap, icke ständigt

tjänstgörande fast anställd personal

och frivilliga beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de grunder, som

stadgas i 9 § lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete.

Ersättning, varom i denna paragraf

är stadgat, utgår icke till fast anställt

manskap vid för svar sväsendet,

musikelev eller skeppsgosse, så länge anställningen

varar, ej heller till annan

fast anställd eller värnpliktig för tid,

under vilken tjänstgöringen varar. Beträffande

ersättning enligt 1) a) skall

dessutom gälla, att läkarvård och läkemedel

icke tillkomma den skadade

för tid, under vilken han enligt därom

gällande bestämmelser är berättigad

att i anledning av skadan åtnjuta

vård genom militär eller annan

statlig myndighets försorg.

Kan vid---militära myndig
het.

8§-

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6

och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) tvåtusen etthundrasextio kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande

av honom enligt värnpliktslagen åliggande

första tjänstgöring och repetitionsövningar

eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som

enligt värnpliktslagen åligger honom eller

som eljest i laga ordning blivit honom

ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27

mom. 1 B värnpliktslagen och som fullgör•

i nämnda lagrum angiven fackutbildning

eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring,

varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén

eller flygvapnet eller i motsvarande tjänsteställning

md marinen;

b) ettusen sjuhundrasextiofyra kronor

för värnpliktig, som icke avses härovan

under'' a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § f lagen örn

försäkring för olycksfall i arbete.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 107.

5

14 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring

skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande

befäl ofördröjligen därom

underrättas. Yppas skadan först sedan

tjänstgöringen upphört, skall den skadade

därom underrätta riksförsäkringsanstalten,

därest han anser sig berättigad

till ersättning enligt ämna förordning.

Den skadade — — — må tillkalla.

23 §.

Rätt till ersättning på grund av

bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,

därest icke inom en tid av

tre år, räknat på sätt här nedan sägs,

underrättelse jämlikt 14 § blivit lämnad

örn sjukdomen eller denna blivit

anmäld i riksförsäkringsanstalten eller

anhållan därstädes blivit gjord om

14 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring

skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande

befäl ofördröjligen därom

underrättas. Yppas skadan först sedan

tjänstgöringen upphört, skall underrättelse

därom i stället lämnas rullföringsbefälhavaren

eller, om den skadade är

inskriven å sjömanshus, sjörullföringsbefälhavaren.

Den skadade---må tillkalla.

15 §.

Sedan underrättelse om olycksfallet

lämnats på sätt i 14 § sägs, åligger

det kompanichefen eller motsvarande

befäl eller rullförings- eller sjörullföringsbefälhavaren

att, där olycksfallet medfört

eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning enligt

6 eller 7 §, örn olycksfallet ofördröjligen

avgiva skriftlig anmälan. Denna anmälan

skall av kompanichefen eller motsvarande

befäl för översändande till

riksförsäkringsanstalten ingivas till vederbörande

militära personalchef. Av

rullförings- eller sjörullföringsbefälhavaren

skall anmälan, med avvikelse från

den för befordran av tjänstemeddelanden

fastställda ordning, insändas omedelbart

till riksförsäkringsanstalten.

De närmare bestämmelserna rörande

anmälan örn olycksfall, som i denna

förordning avses, meddelas av Kungl.

Maid.

23 §.

Rätt till ersättning på grund av

bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,

därest icke inom en tid av

tre år, räknat på sätt här nedan sägs,

underrättelse jämlikt 14 § blivit lämnad

örn sjukdomen eller denna blivit

anmäld i riksförsäkringsanstalten eller

anhållan därstädes blivit gjord om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 107.

ersättning i anledning av sjukdomen.

Nämnda tid av tre år räknas från det

för fast anställt manskap anställningen

samt för värnpliktiga, icke ständigt

tjänstgörande fast anställd personal och

frivilliga tjänstgöringen uppkört eller

från den senare tidpunkt, då sjukdomen

yppades eller, där fråga är örn

ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde.

ersättning i anledning av sjukdomen,

Nämnda tid av tre år räknas från

det för fast anställt manskap vid försvarsväsendet,

musikelev och skeppsgosse

anställningen samt för annan fast anställd

och värnpliktig tjänstgöringen

upphört eller från den senare tidpunkt,

då sjukdomen yppades eller, där fråga

är örn ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde.

24 §.

Har sjukdom, som i detta kapitel

avses, yppats linder militärtjänstgöring

och föreligga för vederbörande militärläkare

otvetydiga skäl att antaga, att

sjukdomen kan föranleda ersättning enligt

denna förordning, skall den kompanichef

eller motsvarande befäl enligt

15 § åliggande anmälningsskyldighet

fullgöras av militärläkaren.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1944; dock att ersättningsanspråk,

vilket grundas på olycksfall,

som inträffat eller sjukdom som yppats

före nämnda dag, skall bedömas

enligt äldre bestämmelser.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas

skola högbåtsmän och överfurirer på

aktiv stat, som tillträtt sina beställningar

före den 1 juli 1944, anses

tillhöra det fast anställda manskapet

samt flaggkorpraler, högbåtsman och

överfurirer, vilka såsom pensionsavgångna

före samma dag inträtt i reserv,

anses tillhöra den icke ständigt tjänstgörande

fast anställda personalen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av

förordningen den 28 juni 1941

(nr 591) om familjebidrag åt

värnpliktiga med flera, vilka

drabbats av kroppsskada.

Härigenom förordnas, att 1—7 §§

förordningen den 28 juni 1941 örn

familjebidrag åt värnpliktiga med flera,

vilka drabbats av kroppsskada,1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 §■

Har värnpliktig under tjänstgöring,

varunder krigsfamiljebidragsforordning

varit å honom tillämplig, drabbats av

kroppsskada, som föranleder rätt till

ersättning enligt förordningen den 18

juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

må till honom eller,

där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, till hans efterlevande kunna

tills vidare utgå familjebidrag.

1 denna förordning avses

med värnpliktig: den som avlönas

såsom värnpliktig enligt krigsavlöningsreglementet;

samt

med avliden värnpliktigs efterlevande:

hustru, med vilken den värnpliktige vid

tidm för dödsfallet sammanlevde, samt

barn och adoptivbarn under 16 år, som

vid tiden för dödsfallet rörö andel- den

värnpliktiges vårdnad.

2 §■

Familjebidrag må utgå

till värnpliktig för tid, varunder

han på grund av kroppsskadan enligt

förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, är berättigad till

sjukpenning eller livränta, motsvarande

förlust av arbetsförmågan eller

Gällande lydelse

av de bestämmelser, som beröras av

vidstående förslag.

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring,

varunder krigsfamiljebidragsfbror dungen

varit å honom tillämplig, drabbats

av kroppsskada, som föranleder

rätt till ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, må till honom

kunna tills vidare utgå familjebidrag.

Med värnpliktig avses i denna förordning

den som avlönas såsom värnpliktig

enligt krigsavlöningsreglementet.

2 §•

Familjebidrag må utgå för tid, varunder

den värnpliktige på grund av

kroppsskadan enligt förordningen om

ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, är

berättigad till sjukpenning eller livränta,

motsvarande förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av den
-

1 Senaste lydelse av 1 — 3 och 7 §£ se 1042:657.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

nedsättning av densamma med minst

en tredjedel; samt

till efterlevande för tid, varunder den

efterlevande på grund av dödsfallet enligt

sistnämnda förordning är berättigad till

livränta, dock icke för tid, då familjebidrag

utgår jämlikt 13 § 3 mom. gällande

krigsfamiljebidragsför ordning.

I övrigt skall rörande bidraget, där

ej annat följer av vad nedan föreskrives,

vad som är stadgat angående

familjebidrag enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning

i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

3 §.

Till efterlevande må icke utgå annat

familjebidrag än familjepenning.

Annat familjebidrag---eller

verksamhet.

/§•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande sjukpenning

eller livränta må familj ebidragsnämnd

genom provisoriskt beslut tillerkänna

fayniljebidrag för viss tid åt värnpliktig,

därest denne är på grund av kroppsskadan

oförmögen till arbete, och åt

efterlevande, därest uppenbart behov av

sådant bidrag föreligger.

5 §■

Ansökan örn familjebidrag skall

göras hos vederbörande familj ebidragsnämnd

enligt formulär, som fastställts

för ansökan örn familjebidrag enligt

gällande krigsfamiljebidragsför ordning;

och skall vid ansökan fogas avskrift av

riksförsäkringsanstaltens beslut angående

sjukpenning eller livränta eller,

där ansökan avser provisoriskt familjebidrag,

bevis att frågan örn ersättning

enligt förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, är föremål för riksförsäkringsanstaltens

prövning.

samma med minst hälften; och skall

rörande bidraget, där ej annat följer

av vad nedan föreskrives, vad som är

stadgat angående familjebidrag enligt

krig sfamiljebidrag sförordningen i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

3 §■

För tid, under vilken den värnpliktige

är berättigad till livränta, må annat

familjebidrag än familj epenning icke

utgå.

Annat familjebidrag —--- eller

verksamhet.

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande den värnpliktige

tillkommande sjukpenning eller livränta

må familjebidragsnämnd, därest den

värnpliktige är på grund av kroppsskadan

oförmögen till arbete, genom

provisoriskt beslut tillerkänna honom

familjebidrag för viss tid.

5 §''.

Ansökan örn familjebidrag skall göras

hos vederbörande familjebidragsnämnd

enligt formulär, som-fastställts

för ansökan örn familjebidrag enligt

krigsfamiljebidragsför ordningen: och

skall vid ansökan fogas avskrift av

riksförsäkringsanstaltens beslut angående

sjukpenning eller livränta, eller,

där ansökan avser provisoriskt familjebidrag,

bevis att anmälan, som avses i

15 eller 24 § förordningen örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, blivit

gjord.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

9

6 §■

Bifalles ansökan om familjebidrag

enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden

ofördröjligen hos riksförsäkringsanstalten

anmäla åt vilken

familjebidrag fastställts.

Meddelar riksförsäkringsanstalten

beslut beträffande sjukpenning eller

livränta åt någon, för vilken anmälan

gjorts enligt vad i första stycket sägs,

skall meddelande därom genast översändas

till den familjebidragsnämnd,

som gjort anmälan.

7 §'' .

Yad i denna förordning stadgas örn

värnpliktig skall, med de inskränkningar

som av Konungen må föreskrivas,

äga motsvarande tillämpning beträffande

annan, som under militärtjänstgöring,

varunder krigsfamiljébidragsförordning

varit å honom tillämplig, drabbats

av kroppsskada, medförande rätt

till ersättning enligt förordningen örn

ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, eller

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete eller lagen den

14 juni 1929 örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å

annat fall än i första stycket sägs

föreskriva, att i denna förordning meddelade

bestämmelser örn familjebidrag

skola, med de inskränkningar

som må finnas påkallade, äga motsvarande

tillämpning å annan personal

vid krigsmakten, som drabbats av

kroppsskada under tjänstgöring å tid,

då värnpliktiga varit inkallade jämlikt

28 § 1 mom. värnpliktslagen.

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1944.

6 §•

Bifalles ansökan örn familjebidrag

enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden

ofördröjligen hos riksförsäkringsanstalten

anmäla, att familjebidrag

fastställts för den värnpliktige.

Meddelar riksförsäkringsanstalten

beslut beträffande sjukpenning eller

livränta åt värnpliktig, för vilken anmälan

gjorts enligt vad i första stycket

sägs, skall meddelande därom genast

översändas till den familjebidragsnämnd,

som gjort anmälan.

7 §•

Yad i denna förordning stadgas örn

värnpliktig skall, med de inskränkningar

som av Konungen må föreskrivas,

äga motsvarande tillämpning beträffande

annan, som under militärtjänstgöring,

varunder Icrigsfamiljebidragsförordningen

varit å honom tillämplig,

drabbats av kroppsskada, medförande

rätt till ersättning enligt förordningen

örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,

eller lagen den 17 juni 1916 örn

försäkring för olycksfall i arbete eller

lagen den 14 juni 1929 örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å annat

fall än i första stycket sägs föreskriva,

att i denna förordning meddelade

bestämmelser örn familjebidrag åt värnpliktig

skola, med de inskränkningar

som må finnas påkallade, äga motsvarande

tillämpning å annan personal

vid krigsmakten, som drabbats av

kroppsskada under tjänstgöring å tid,

då värnpliktiga varit inkallade jämlikt

28 § 1 mom. värnpliktslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 107.

Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorf, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga

örn revision av militärersättningsförordningen m. m. och anför därvid följande.

Sedan i särskilda framställningar frågor väckts örn ändring i olika avseenden

av gällande bestämmelser örn ersättning för kroppsskada under

militärtjänstgöring samt liknande spörsmål upptagits till behandling i skilda

motioner i riksdagen, uppdrog Kungl. Majit den 26 februari 1943 åt riksförsäkringsanstalten

att verkställa översyn av förordningen den 18 juni 1927

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

särskilt i vad avsåge förordningens tillämplighetsområde samt grunderna

för beräkning av värnpliktigs arbetsförtjänst, samt att till Kungl. Majit inkomma

med utredning i ärendet ävensom därav betingade förslag till nya

bestämmelser i ämnet.

Till fullgörande av sitt uppdrag har riksförsäkringsanstalten inkommit

med en den 25 september 1943 dagtecknad skrivelse, därvid fogats dels utdrag

ur ämbetsverkets protokoll för samma dag, dels ock utkast till förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr

234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Över den sålunda framlagda utredningen ha yttranden infordrats från

chefen för försvarsstaben, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för

flygvapnet, arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försäkringsrådet, socialstyrelsen, statens

arbetsmarknadskommission, statskontoret, militära expeditionstjänstkommittén

samt utredningen rörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring

för civil verksamhet, varjämte Centralförbundet för befälsutbildning,

överstyrelsen för Riksförbundet Sveriges lottakårer, hemvärnsrådet,

styrelsen för Frivilliga automobilkåren, styrelsen för Frivilliga motorcykelkåren,

Skytteförbundens överstyrelse, överstyrelsen för Svenska röda korset,

centralstyrelsen för Svenska blå stjärnan, Svenska arméns reservofficersförbund

samt Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet beretts tillfälle

att yttra sig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 107.

11

Samtliga nämnda myndigheter, utredningsorgan och organisationer ha avgivit

utlåtanden. Vid försvarsstabschefens utlåtande var fogat yttrande av

försvarsväsendets personal vårdsnämnd. Härjämte ha yttranden inkommit

från Svenska flottans reservofficersförbund och Försvarsväsendets underbefälsförbund.

Innan jag närmare ingår på frågan örn revision av bestämmelserna på förevarande

område, skall jag lämna en översiktlig redogörelse för innehållet i

gällande bestämmelser, riksförsäkringsanstaltens förslag och remissyttrandena.

Riksförsäkringsanstaltens utredning torde få fogas till detta protokoll såsom

bilaga A.

Huvuddragen av gällande bestämmelser, riksförsäkringsanstaltens

förslag och remissyttrandena.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt förordningen den 18 juni 1927 (SFS nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, den s. k. militärersättningsförordningen,

utgives enligt vissa grunder ersättning av allmänna

medel, då värnpliktig eller fast anställd skadats till följd av olycksfall under

militärtjänstgöring i fredstid eller annorledes under sådan tjänstgöring

ådragit sig sjukdom. Med fast anställda avses huvudsakligen fast anställt

manskap samt vissa aspiranter och kadetter. Militärtjänstgöring anses föreligga

även under resor i anledning av tjänstgöringen. Har någon, som frivilligt

deltager i militärtjänstgöring i fredstid, drabbats av olycksfall eller sjukdom,

äger Kungl. Maj :t besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med

samma grunder. I övrigt avgöras ersättningsärenden enligt förordningen i allmänhet

av riksförsäkringsanstalten under försäkringsrådets överinseende.

Grunderna för ersättningens bestämmande äro i stort sett lika vid olycksfall

och vid sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Under sjukdomstid

utgår, förutom läkarvård, läkemedel o. d., sjukpenning. Efter sjukdomstidens

slut erhåller den skadade, örn invaliditet kvarstår, en livränta samt

därjämte behandling, som erfordras för arbetsförmågans höjande. Har olycksfallet

eller sjukdomen medfört döden, utgå begravningshjälp och livräntor

till vissa efterlevande. Såväl sjukpenning som livräntor samt i viss mån

även begravningshjälpen äro till storleken beroende av den skadades årliga

arbetsförtjänst. Sjukpenning utgår sålunda vid förlust av arbetsförmågan

alltefter arbetsförtjänstens storlek med olika belopp, lägst en krona 50 öre

och högst sju kronor för dag. Vid fullständig invaliditet utgör livräntan två

tredjedelar av arbetsförtjänsten. Har arbetsförmågan endast delvis nedsatts,

minskas sjukpenningens och invaliditetslivräntans belopp i proportion därtill.

Vid dödsfall utgår i livräntor till änka en fjärdedel, till varje barn under

16 år en sjättedel och till föräldrar, som varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, högst en f järdedel av den avlidnes arbetsförtjänst. Livräntor till

efterlevande få emellertid sammanlagt icke överstiga två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

Begravningshjälpen utgör en tiondel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst, dock lägst 250 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts ''proposition nr 107.

... Den arllSa arbetsförtjänsten antages utgöra för värnpliktiga, som fullgjort

forsta tjänstgöring och repetitionsövningar, samt vissa andra mer kvalificerade

värnpliktiga 2 160 kronor och för övriga värnpliktiga 1 764 kronor.

Beträffande annan än värnpliktig beräknas arbetsförtjänsten i stort sett till

den verkliga inkomsten under sista året före olycksfallet eller sjukdomen

dock lägst 450 kronor och högst 3 900 kronor.

Militärersättningsförordningen innehåller härutöver åtskilliga detaljbestämmelser,

bland annat rörande anmälningsförfarandet vid inträffat olycksfall

eller yppad sjukdom.

Det ina anmärkas, att militärersättningsförordningen utformats med lagen

den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete såsom förebild och°att

ersättningsreglerna därför i stort sett överensstämma i de båda författningarna

Den väsentligaste avvikelsen innebär, att olycksfallsförsäkringslagen icke, i

motsats till militärersättningsförordningen, medger ersättning vid sjukdom,

som ej förorsakats av olycksfall.

Enllgt förordningen den 30 juni 1943 (SFS nr 449) angående dyrtidstillägg

at vissa ersattningstagare enligt lagen örn olycksfall i arbete, m. rn. utgår dyrtidstillagg

å sjukpenning eller livränta enligt militärersättningsförordningen,

da ersättningen grundas å olycksfall eller sjukdom, som drabbat värnpliktig

med 40 % av förmånens belopp. Förordningen gäller dock endast under åren

1944 och 1945.

Genom förordningen den 28 juni 1941 (SFS nr 591) om familjebidrag åt

värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, ha värnpliktiga berättigats

att tills vidare erhålla familjebidrag vid sidan av ersättning enligt

militärersättningsförordningen. Förutsättningar härför äro, att värnpliktig

under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen varit å honom

tillämplig, drabbats av kroppsskada, som föranleder rätt till ersättning enligt

militärersättningsförordningen, samt att sjukpenning eller livränta, som den

värnpliktige är berättigad till, motsvarar förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst hälften. Krigsfamiljebidragsförordningens

bestämmelser gälla i tillämpliga delar. För tid, under vilken den värnpliktige

ar berättigad till livränta, utgår dock icke annat familjebidrag än familjepenning.

I ytterligare en särbestämmelse är stadgat, att familjebidrag tillsammans

med utgående sjukpenning eller livränta i allmänhet ej må överstiga.

gängse arbetsinkomst i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet.

Förevarande förordning äger enligt kungörelse den 15 januari 1943 (SFS nr 23)

jämväl tillämpning å fast anställd, örn han under tjänstgöring å tid, då värnpliktiga

lant inkallade jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, drabbats av

kroppsskada, som medför rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Enligt förordningen den 28 juni 1941 (SFS nr 593) om ersättning i anledning

av kroppskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, utgår ersättning,

då hemvärnsman till följd av olycksfall skadats eller annorledes ådragit sig

sjukdom. I stort sett gälla därvid samma regler som stadgas i militärersättningsförordningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

13

Riksförsäkringsanstaltens förslag

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skall militärersättningsförordningen

vara tillämplig, förutom å dem som nu äro hänförda under förordningen,

jämväl å viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal, såsom

reservpersonal och liknande personal samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren

m. fl. Beträffande frivilliga skall ersättningsrätt icke vara beroende av Kungl.

Majlis beslut utan prövas i samma ordning som gäller för andra. Hemvärnsmän

avses skola behandlas som övriga frivilliga, till följd varav nu gällande

särskilda bestämmelser för denna personal föreslås skola upphävas. Olycksfall

och sjukdom skola berättiga till ersättning icke blott såsom hittills då

skadan ådragits under militärtjänstgöring eller resa i anledning av tjänstgöringen

utan jämväl då den ådragits under resa i anledning av ledighet eller

under deltagande i vissa frivilliga utbildningskurser.

Militärersättningsförordningens nuvarande ersättningsformer föreslås utökade

med ytterligare en, benämnd familjetillägg. Förutsättningen för att

sådant tillägg skall utgå är, att den skadade åtnjuter livränta, motsvarande

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tredjedel.

Familjetillägget utgår för hustru, med vilken den skadade sammanlever,

och barn under 16 år, som äro under den skadades vårdnad, för hustru och

barn i vissa andra fall samt för föräldrar, som varit väsentligen beroende av

underhåll från den skadade. Storleken av familjetillägget utgör för hustru,

med vilken den skadade sammanlever, en fjärdedel av livräntan, för barn

under den skadades vårdnad 300 kronor per år för ett barn, 525 kronor per

år för två barn, 750 kronor per år för tre barn och därutöver 150 kronor per år

för varje ytterligare barn samt i övriga fall ett årligt belopp motsvarande

värdet av det underhåll, som åtnjutits från den skadade, med viss begränsning.

Örn nedsättningen i arbetsförmågan icke uppgått till två tredjedelar utgår

dock för barn endast hälften av nyssnämnda belopp. Då rätt till familjetillägg

föreligger, skall familjebidrag icke kunna beviljas. Däremot förutsättes

i riksförsäkringsanstaltens förslag, att familjebidrag skall utgå enligt

huvudsakligen samma grunder som hittills under tid, då skadad åtnjuter sjukpenning.

Beträffande begravningshjälpen föreslås, att densamma bestämmes

till ett fast belopp av 300 kronor. I fråga om efterlevandelivräntor innebär

riksförsäkringsanstaltens förslag, att livräntor till flera efterlevande sammanlagt

få uppgå till högst det belopp, vartill den avlidnes årliga arbetsförtjänst

bestämts, i stället för såsom hittills till högst två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

I fråga örn beräknandet av den årliga arbetsförtjänsten innebär riksförsäkringsanstaltens

förslag att, liksom för närvarande, för värnpliktiga skola tillämpas

vissa i förordningen fastslagna belopp men för övriga i princip den verkliga

inkomsten under året närmast före olycksfallet eller sjukdomen. De belopp,

vartill värnpliktigas arbetsförtjänst skall antagas uppgå, föreslås emellertid

höjda till 3 900 kronor för värnpliktig officer, till 3 000 kronor för värnpliktig

underofficer och den, som tjänstgör efter åttonde året efter inskrivningsåret,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

till 2 700 kronor för värnpliktig furir och den, som tjänstgör under tiden

fr. o. m. fjärde t. o. m. åttonde året efter inskrivningsåret, samt till 2 400 kronor

för annan värnpliktig än nu sagts. Riksförsäkringsanstaltens förslag förutsätter,

att dyrtidstillägg icke åtminstone för närvarande skall utgå å de föreslagna

ersättningarna.

Slutligen föreslås vissa förenklingar beträffande förfarandet vid anmälan

av olycksfall och sjukdom.

Riksförsäkringsanstalten har ansett, att nya bestämmelser i enlighet med

dess förslag böra träda i kraft den 1 januari 1945. Ersättningsanspråk, grundade

på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats dessförinnan, skola

dock bedömas enligt äldre bestämmelser.

Remissyttrandena.

Mot förslaget att utsträcka militärersättningsförordningens tillämplighet .

till viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal ha i vissa remissyttranden

anförts betänkligheter ur principiell synpunkt. Däremot ha i allmänhet

icke erinringar gjorts i fråga örn frivilligas hänförande under förordningen.

Arbetsmarknadskommissionen har emellertid i båda dessa avseenden

ansett sådana tveksamheter föreligga, att utvidgningen av tillämplighetsområdet

borde göras till föremål för ny utredning. Att ersättningsrätt skall

kunna uppkomma även under resor i anledning av ledighet, har i stort sett

icke mött gensagor. Beträffande förslaget i denna del må dock framhållas,

dels att personalvårdsnämnden funnit det önskvärt, att praxis i fråga örn

s. k. fritidsområden närmare undersöktes före propositions framläggande,

dels ock att försäkringsrådet ansett frågan örn ersättningsrätt under antagningsprov,

inskrivningsförrättning och läkarbesök för antagning till frivillig

böra upptagas till behandling.

Förslaget örn familjetillägg har i flera remissyttranden avstyrkts. Bland

skälen härför må nämnas, att bestämmelser örn sådant tillägg i militärersättningsförordningen

skulle innebära ett föregripande av den pågående översynen

av olycksfallsförsäkringslagen samt att det hittills tillämpade systemet

med familjebidrag, i motsats till anordningen med familjetillägg, medgåve

möjlighet till erforderlig behovsprövning. Även i denna del har arbetsmarknadskommissionen

ifrågasatt ytterligare utredning. Beträffande de föreslagna

ändringarna i fråga örn begravningshjälpen och efterlevandelivräntorna

har liksom rörande familjetilläggen påpekats, att ett föregripande av olycksfallsförsäkringslagens

översyn skulle ske, örn ändringarna genomfördes. I

flertalet yttranden har emellertid förslaget härutinnan lämnats utan erinran.

I fråga örn beräknandet av den årliga arbetsförtjänsten ha framställda

anmärkningar i allmänhet endast inneburit jämkningsförslag. Det har emellertid

ifrågasatts, örn icke för värnpliktiga den verkliga, civila arbetsförtjänsten

borde läggas till grund och de föreslagna beloppen endast utgöra minimibelopp.

Arbetsmarknadskommissionen, som funnit sig icke på föreliggande

utredning kunna taga definitiv ställning till spörsmålet örn värnpliktigas

arbetsförtjänst skulle beräknas efter fastslagna belopp eller efter den verkliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 15

inkomsten med vissa bestämda belopp såsom minimum, har förordat, att

frågan foges upp till övervägande vid den förnyade utredning, som enligt

kommissionens mening i andra avseenden borde komma till stånd. Vad angår

dyrtidstillägget har från åtskilliga håll framhållits, att ett borttagande

av detta skulle trots de förbättringar, riksförsäkringsanstalten föreslagit, i

många fall medföra sämre totala ersättningsförmåner än som hittills utgått.

Förslaget örn förenkling av anmälningsförfarandet har lämnats utan

erinran.

Mot den föreslagna övergångsbestämmelsen har invänts, att nya, förmånligare

bestämmelser borde erhålla tillämpning å alla ersättningsbelopp, som

belöpte å tid efter ikraftträdandet. I en del remissyttranden har förordats

retroaktiv tillämpning från och med den dag, då förstärkt försvarsberedskap

intogs.

Vissa remissmyndigheter ha påpekat angelägenheten av att militärersättningsförordningen

snarast kompletteras med bestämmelser örn arbetsvärd,

d. v. s. omskolning och arbetsanskaffning m. m. Utredningen rörande tillgodoräkning

av fortsatt värnpliktstjänstgöring, som särskilt framhållit avsaknaden

av dylika bestämmelser i riksförsäkringsanstaltens förslag såsom

en fundamental brist, har på denna grund ansett förslaget endast böra föranleda

provisorisk lagstiftning.

Arbetsmarknadskommissionen, vilken enligt vad av det föregående framgår

funnit ytterligare utredning i olika avseenden vara erforderlig, har såsom allmänt

omdöme uttalat, att riksförsäkringsanstaltens förslag icke kunde läggas

till grund för proposition i ämnet. I avvaktan på resultatet av den överarbetning,

som sålunda vore ofrånkomlig, vore det emellertid enligt kommissionens

mening oundgängligen erforderligt, att vissa provisoriska förbättringar genomfördes

redan vid 1944 års riksdag.

Slutligen kan nämnas att remissyttrandena, särskilt försäkringsrådets utlåtande,

innehålla åtskilliga förslag till ändringar, som icke berörts i riksförsäkringsanstaltens

utredning.

Riksförsäkringsanstaltens förslag till ändringar i militärersättningsförordningen

innefattar i och för sig förmånligare ersättningsgrunder vid kroppsskada

under militärtjänstgöring än de, som nu äro stadgade. Särskilt gäller

detta i fråga örn beräknandet av värnpliktigas årliga arbetsförtjänst. Emellertid

vilar förslaget på den förutsättningen, att dyrtidstillägg, som för närvarande

utgår med 40 % av sjukpennings eller livräntas belopp vid olycksfall

eller sjukdom, som drabbat värnpliktig, icke skall utgå. Härigenom kommer,

såsom i flera remissyttranden påpekats, ett genomförande av förslaget

att i åtminstone vissa fall medföra försämrade ersättningsförmåner. Ett

sådant resultat kan icke vara motiverat under nuvarande förhållanden, då

snarare en förbättring av utgående förmåner måste anses önskvärd. Under

förutsättning att riksförsäkringsanstaltens förslag i övrigt vore godtagbart,

skulle man visserligen genom att fastställa ett dyrtidstillägg av lämplig storlek

kunna få till stånd skäliga ersättningsförmåner, men avvägandet av ett

Departement

chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

sådant tillägg lärer icke kunna ske utan närmare utredning. Härtill kommer

emellertid att även i andra avseenden under remissbehandlingen sådana invändningar

framställts mot riksförsäkringsanstaltens förslag, att ytterligare

utredning synes erforderlig före ett definitivt ställningstagande.

Såsom av sammandraget av remissyttrandena framgår har i olika sammanhang

gjorts gällande, att föreslagna ändringar skulle föregripa den pågående

översynen av olycksfallsförsäkringslagen. På grund av den nära överensstämmelsen

beträffande ersättningsgrunderna i militärersättningsförordningen

och nämnda lag torde också ändringar därutinnan böra ske samtidigt i båda

författningarna. Och eftersom översynen av olycksfallsförsäkringslagen ännu

icke slutförts, synes det ofrånkomligt, att med reformförslag, som kunna

återverka på denna lag, få anstå.

På huvudsakligen nu anförda skäl har jag funnit riksförsäkringsanstaltens

förslag i väsentliga delar icke kunna läggas till grund för nya bestämmelser

i ämnet. Då förut berörda översyn av olycksfallsförsäkringslagen i fortsättningen

torde komma att omhänderhavas av den enligt Kungl. Majrts bemyndigande

den 17 december 1937 tillsatta socialvårdskommittén, som enligt vad

jag inhämtat inom den närmaste tiden ämnar mera ingående syssla med denna

uPPgift, synes mig den erforderliga överarbetningen av riksförsäkringsanstaltens

utredning jämte däröver avgivna remissyttranden lämpligen böra anförtros

åt socialvårdskommittén. Det är min avsikt att senare framlägga närmare

förslag härom.

Gällande bestämmelser på förevarande område kunna emellertid, såsom

redan antytts, icke anses medgiva skäliga ersättningsförmåner under alla

omständigheter. Sålunda har med visst berättigande påtalats, att livräntor

såväl till skadade familjeförsörjare som till efterlevande icke äro tillräckliga.

Dessutom synes en viss utvidgning av militärersättningsförordningens tilllämpningsområde

vara påkallad. För att huvudsakligen i dessa hänseenden

med det snaraste få till stånd mera tillfredsställande förhållanden har jag

inom försvarsdepartementet låtit utarbeta förslag till sådana ändrade bestämmelser,

som synas kunna genomföras utan att avvakta resultatet av den överarbetning

av riksförsäkringsanstaltens förslag, som jag i det föregående förordat.

Jag vill framhålla, att departementsförslagets genomförande såtillvida

innebär ett provisorium, som därigenom tillkomna stadganden lika litet som

övriga bestämmelser på förevarande område böra utgöra hinder för en allsidig

prövning vid omförmälda överarbetning.

Jag övergår nu till att under olika rubriker motivera departementsförslaget.

Till belysande av dess verkningar ha upprättats vissa tablåer, vilka torde få

fogas till detta protokoll såsom bilaga B.

Militärersättningsförordningen.

Tillämpningsområdet.

Enligt 1 § första stycket och 2 § 1 mom. militärersättningsförordningen

utgår ersättning, då olycksfall eller sjukdom under militärtjänstgöring

drabbat värnpliktiga, fast anställt manskap vid försvarsväsendet eller någon

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits proposition nr 107.

av dess reserver, indelt manskap, musikelever, skeppsgossar, officers- och

reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter och reservkadetter,

reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter samt rnariningenjörselever

och mariningenjörsaspiranter.

Jämlikt 1 § andra stycket äger Kungl. Majit, där förhållandena anses böra

därtill föranleda, besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med

de i förordningen angivna grunderna, då någon, som därtill beordrad eiler

med behörigt tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring, ådragit sig

skada eller sjukdom.

Riksförsäkringsanstaltens förslag innebär i detta avseende, att förordningen

skall vara tillämplig, förutom å värnpliktiga, indelt manskap och fast anställt

manskap vid försvarsväsendet, jämväl å personal i reserven, å reservstat,

övergångsstat, avgångsstat, disponibilitetsstat och civilanställningsstat (över

stat) samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren, extra bataljonsläkare, marinläkare

av 2. graden, marinläkarstipendiater, flygläkare av 2. graden och bataljonsveterinärer

vid fältveterinärkåren ävensom å dem, som därtill beordrade

eller med behörigt tillstånd frivilligt deltaga i militärtjänstgöring. Därjämte

skulle Kungl. Majit äga förordna, att förordningen finge lända till efterrättelse

även för annan vid försvarsväsendet tjänstgörande än nu nämnts.

Beträffande vad riksförsäkringsanstalten härom närmare anfört, må hänvisas

till bilaga A s. 44—53.

Chefen för försvarsstaben har påpekat, att musikelever, vilka framdeles,

liksom hittills, icke komme att antagas såsom vanliga volontärer, alltjämt

borde särskilt omnämnas. Uttrycket personal över stat tarvade förtydligande.

Arméförvaltningens civila departement har ansett den föreslagna utvidgningen

av tillämpningsområdet till viss icke ständigt tjänstgörande personal

vara tveksam med hänsyn till den i 19 § militärersättningsförordningen intagna

presumtionsregeln, enligt vilken såsom sjukdom, adragen under militärtjänstgöring,

skall anses dels sjukdom, som yppats under tjänstgöringen,

därest skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen

bidragit därtill, dels ock sjukdom, som icke yppats under tjänstgöringen, då

denna skäligen kan antagas ha väsentligen bidragit till sjukdomen. Härom

har ämbetsverket närmare anfört:

I sitt i det remitterade förslaget omförmälda utlåtande den 6 november

1942 över riksförsäkringsanstaltens då gjorda framställning angående vissa

ändringar i militärersättningsförordningen anförde departementet och arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, bland annat, att skäl talade för att vissa

fast anställda, icke ständigt tjänstgörande personalkategorier erhölle ersättning

för tid efter tjänstgöringens slut för under densamma ådragen kroppsskada.

Emellertid uttalade departementet och styrelsen viss tvekan örn i förevarande

fall en anknytning borde ske till militärersättningsförordningens bestämmelser.

En tillämpning av denna skulle nämligen kunna leda till att

varje under tjänstgöring ådragen sjukdom presumerades vara föranledd av

Bihang till riksdagens protokoll 1944. t sami. Nr 107. 319 4,1 -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tjänstgöringen. Departementet och styrelsen ansåge det därför knappast

sakligt motiverat att under fredsförhållanden bereda dessa kategorier ersättning

i den omfattning, som därav skulle följa, och ifrågasatte, huruvida icke

i stället för fredstid borde utfärdas särskilda föreskrifter i ämnet av i huvudsak

samma innehåll som de i Kungl. Maj:ts brev den 23 juli 1940 (T. L. A.

189) meddelade med den jämkningen, att varje sjukdom icke skulle presumeras

vara föranledd av tjänstgöringen utan att det i varje särskilt fall skulle ådagaläggas,

att kausalsammanhang förefunnes mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Vad sålunda anförts anser sig civila departementet alltjämt böra vidhålla.

Även örn det understundom kan vara påkallat ur social synpunkt att bereda

ersättning i av riksförsäkringsanstalten föreslagen omfattning åt den icke

ständigt tjänstgörande personalen, torde dock därav komma att uppstå icke

önskvärda ojämnheter med avseende å omfattningen av skyddet vid sjukdom

för å ena sidan de ifrågavarande kategorierna och å andra sidan övriga personalkategorier

såväl vid försvarsväsendet som eljest.

Till stöd för det av riksförsäkringsanstalten framlagda förslaget torde

näppeligen kunna åberopas de för manskapet nu gällande bestämmelserna.

Den särställning denna personalkategori intager, föranledes nämligen av för

densamma rådande förhållanden, vilka göra att det i allmänhet icke torde

möta större svårigheter för den behandlande läkaren att bedöma, om en viss

sjukdom kan anses ha samband med tjänstgöringen eller icke. Så till exempel

torde kasernförläggningen och den därav föranledda nära beröringen de olika

individerna emellan i det övervägande antalet fall vara en starkt bidragande

orsak till att de vanliga akuta infektionssjukdomarna (halsfluss, luftrörskatarr

m. fl. så kallade förkylningssjukdomar) ofta förekomma i stort antal

bland manskapet.

Officerare och underofficerare med vederlikar äro däremot icke i samma

grad utsatta för sjukdomars överförande genom tjänstgöring tillsammans

med manskapet. Betydande svårigheter måste därför möta för läkaren att

förneka möjligheten, att tjänstgöringen kan ha åtminstone bidragit till uppkomsten

av viss sjukdom eller ogynnsamt påverkat densamma. Det normala

torde därför bli, att, liksom beträffande manskapet, varje under tjänstgöring

uppkommande sjukdom, som drabbar annan personal vid försvarsväsendet,

presumeras vara föranledd av tjänstgöringen.

Enligt det nu förda resonemanget borde jämväl de värnpliktiga officerarna

och underofficerarna undantagas från förordningens tillämplighetsområde.

Då emellertid dessa kategorier fullgöra sin tjänstgöring på grund av en dem

åliggande medborgerlig plikt, synas de i förevarande hänseende icke böra

sättas i sämre läge än övriga värnpliktiga.

I detta sammanhang vill departementet erinra att i samband med tillkomsten

av Kungl. Maj:ts förordning den 28 juni 1941, nr 593, örn ersättning

i anledning av kroppsskada eller sjukdom, ådragen under hemvärnstjänstgöring

föredragande departementschefen till det vid propositionen 1941: 290

fogade utdraget ur statsrådsprotokollet uttalat bland annat (s. 27 och 28)

att, då hemvärnstjänstgöringen — till skillnad från den i militärersättningsförordningen

avsedda tjänstgöringen ■— icke vore en sammanhängande

tjänstgöring, anledning saknades att i fråga örn sjukdom, som drabbar hemvärnsman,

göra åtskillnad i förevarande avseende emellan sjukdom, som

yppats under tjänstgöringen, och annan sjukdom. Oberoende av när sjukdomen

yppats borde gälla, att sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall,

skulle anses ådragen under tjänstgöringen därest denna skäligen kunde antagas

ha väsentligt bidragit till sjukdomen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

19

Bestämmelse härom har också intagits i ovannämnda förordning.

Då hemvärnsmän enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skola omfattas av

militärersättningsförordningen, synes anledning icke föreligga att beträffande

dem göra någon omkastning i förevarande hänseende. Icke heller synes av

förut anförda skäl anledning föreligga att för annan icke ständigt tjänstgörande

personal göra avsteg från de bestämmelser, som i förevarande hänseende

nu gälla beträffande hemvärnsmän.

Av det anförda framgår, att civila departementet för sin del anser det

tveksamt, huruvida den i militärersättningsförordningen meddelade presumtionsregeln

beträffande sjukdom bör göras tillämplig å sistnämnda personalkategorier.

Civila departementet har vidare funnit det tveksamt örn ifrågavarande personal

borde tillförsäkras rätt till sjukvård enligt gynnsammare grunder än

som gälla för den aktiva personalen. Yad beträffade frågan örn övriga förmåner

under sjukdomstiden, kunde man icke bortse från att vissa kategorier

icke ständigt tjänstgörande fast anställda åtnjöte ersättning av statsmedel

(pension eller lön) även under tid, då tjänstgöring icke fullgjordes. Huruvida

dessa kategorier borde beredas ytterligare förmåner under sjukdomstiden

syntes jämväl tveksamt. Skulle emellertid så anses böra ske och vederbörande

alltså tillförsäkras rätt till sjukersättning i vidare mån än vad som

följde av olycksfallsförsäkringslagen, syntes i allt fall andra regler än de i

12 § förslaget intagna böra skapas i syfte att begränsa de förmåner, som utginge

av statsmedel. Beträffande åter sådana reserven tillhörande beställningshavare,

vilka icke åtnjöte ersättning av statsmedel under annan än tjänstgöringstid

— eller alltså förtidsavgångna, reservanställda och övergångsanställda

— torde, på sätt förutsatts vid tillkomsten av den nya reservbefälskungörelsen,

åtgärder böra vidtagas för att tillförsäkra dem förmåner under

sjukdom. Mot att sjukersättning och sjukvårdsförmåner bereddes dessa

personalkategorier med de belopp och i den omfattning, som riksförsäkringsanstalten

föreslagit, hade departementet intet att erinra. Motsvarande regler

borde även gälla för arméns övertaliga personal. Yad beträffade extra

bataljonsläkare åtnjöte dessa i likhet med övriga extra tjänstemän vid armén

avlöning enligt militära icke-ordinariereglementet. Vid sådant förhållande

ville civila departementet för sin del ifrågasätta, huruvida anledning funnes

att utsträcka militärersättningsförordningen att gälla jämväl för dessa läkare.

En dylik anordning kunde nämligen medföra, att även övriga extra tjänstemän

vid armén komme att framställa anspråk på att bliva inordnade under

förordningen. Civila departementet hade icke något att erinra i fråga örn riksförsäkringsanstaltens

förslag beträffande de frivilliga men förutsatte, att betryggande

åtgärder vidtoges i syfte att förhindra onödigt stora kostnader.

Genom läkarundersökningar borde sålunda utrönas örn vedeibörande kunde

antagas uthärda de med tjänstgöringen förenade ansträngningarna.

Sjukvårdsstyrelsen har förklarat sig med hänsyn till vikten av en god

rekrytering icke vilja motsätta sig, att reservpersonalen bereddes den förbättring

i sina förmåner, som skulle följa därav, att militärersättningsförordningen

bleve tillämplig å denna personal. Yad särskilt beträffade extra bataljonsläkare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 107.

ville styrelsen framhålla, att det syntes motiverat att inordna dem under militärersättningsförordningen

med hänsyn till att de förordnades för en begränsad

tid av högst tre år och icke under alla förhållanden kunde vinna inträde

i reserven. Om än med viss tvekan ansåge sig styrelsen icke böra framställa

någon erinran mot att militärersättningsförordningen gjordes tillämplig

även på frivilliga.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att den omständigheten att

överfurirer och högbåtsmän vore berättigade till tjänste- och familjepension

syntes motivera, att de likställdes med officerare och underofficerare på aktiv

stat, d. v. s. undantoges bland manskapet i fråga örn militärersättningsförordningens

tillämplighet. Riksförsäkringsanstaltens förslag örn att förordningen

skulle göras tillämplig å vissa läkare och veterinärer syntes kommissionen ha

fog för sig. Beträffande övrig icke ständigt tjänstgörande personal har kommissionen

anfört bland annat:

Kommissionen har ej anledning till erinran mot att reservpersonal i princip

hänföres under förordningen men ifrågasätter, örn förordningen i sin helhet

bör göras tillämplig å all reservpersonal. Vad särskilt angår personal, som

avgått från anställning på aktiv stat och i samband med erhållande av ålderspension

inträtt i vederbörlig reserv, synes det t. o. m. kunna ifrågasättas,

örn icke sådan reservpersonal i stället bör vara likställd med personal som

kvarstår på aktiv stat. Framför allt synes ett sådant likställande vara befogat

i fråga om den från aktiv stat pensionsavgångna personal i reserven, som

uppehåller s. k. arvodesbefattningar. Dylika befattningar tillförsäkra nämligen

sina innehavare samma löneförmåner som de för personal på aktiv

stat bestämda.

Vad angår förslaget örn att förordningen jämväl skall tillämpas å personal

på övergångsstat och å avgångsstat, har någon motivering härför icke framlagts.

Då såväl beställningshavare, som tvångsvis överförts till övergångsstat,

som beställningshavare å avgångsstat utan att vara i tjänstgöring åtnjuter

full lön i likhet med motsvarande på aktiv stat kvarstående beställningshavare,

kan kommissionen icke finna tillräckliga skäl vara för handen,

att ifrågavarande personal skulle hänföras under militärersättningsförordningen.

Det enda skäl, som synes kunna åberopas, för denna personals hänförande

under förordningen, skulle vara, att vederbörande vid sjukdom i anledning

av en under militärtjänst ådragen kroppsskada borde vara berättigad

till ersättning för läkarvård o. d. Det bör emellertid bemärkas, att vederbörande

icke torde behöva vidkännas något sjukavdrag å sin avlöning, vilket

däremot under vissa förhållanden är fallet berättande på aktiv stat kvarstående

beställningshavare. Ett hänförande av nu ifrågavarande personalgrupper

under militärersättningsförordningen skulle även medföra rätt i förekommande

fall till bland annat de föreslagna familjetilläggen, och härtill

kunna enligt kommissionens mening icke föreligga skäl.

Kommissionen hyser för sin del jämväl viss tvekan örn lämpligheten av

att personalen å disponibilitetsstat och å civilanställningsstat utan inskränkning

hänföres under militärersättningsförordningen. Den förstnämnda

gruppen är tillförsäkrad sjukpension i likhet med aktiv personal, och i händelse

av sjukdom, som föranleder avsked, kan det icke anses vara skäligt

att sätta denna personal i bättre ställning än den aktiva personalen. Vad

angår den sistnämnda gruppen — underbefäl å civilanställningsstat — bör

icke förbises, att dessa beställningshavare i regel använda tiden för sin anställning

på civilanställningsstat för att meritera sig för en civil anställning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

21

antingen genom provtjänstgöring hos myndighet eller annan arbetsgivare

eller ock för genomgång av någon skola eller utbildningskurs. Under

dylik tjänstgöring eller utbildning torde de ifrågavarande beställningshavarna

åtminstone såsom regel vara hänförliga under allmänna olycksfallsförsäkringslagen.

Närmare bestämmelser — utöver de av riksförsäkringsanstalten

nu föreslagna -— synas därför vara erforderliga för att deras rätt

till ersättning under olika förhållanden skall kunna anses tillfredsställande

reglerad.

I fråga örn de frivilliga ansåge arbetsmarknadskommissionen riksförsäkringsanstaltens

förslag vara oklart. Riksförsäkringsanstalten hade också förutsatt,

att förordningens 2 § skulle givas sådan avfattning, att Kungl. Maj:t

skulle äga befogenhet att meddela bestämmelser örn särskilda personalgruppers

hänförande under militärersättningsförordningen. Det vore enligt kommissionens

uppfattning önskvärt, att i förordningen direkt angåves, å vilka personalgrupper

densamma skulle äga tillämpning. I samband därmed borde

också stadgas, huruvida förordningen skulle äga tillämpning i sin helhet eller

allenast med vissa inskränkningar. Därest Kungl. Maj:t likväl skulle äga

befogenhet att besluta härutinnan, borde i vart fall ifrågavarande fullmaktsbestämmelser

i förordningen givas sådan lydelse, att Kungl. Majit, i samband

med att förordnande meddelades örn att vissa personalgrupper skulle

hänföras under förordningen, också kunde — i erforderliga fall — meddela

föreskrifter örn att densamma skulle tillämpas endast i fråga om vissa i densamma

intagna stadganden.

På grund av det anförda har arbetsmarknadskommissionen ansett, att frågan

om tillämpningsområdets utvidgning borde bliva föremål för ytterligare

övervägande.

Statskontoret har förklarat, att ämbetsverket, i enlighet med vad i utlåtande

den 15 januari 1943 anförts, ansåge presumtionsregeln i 19 § militärersättningsförordningen

icke böra tillämpas å personal i reserven samt å reservstat

och övergångsstat. Regeln i fråga borde ej heller komma till användning å

beställningshavare å avgångsstat och disponibilitetsstat. Yad särskilt anginge

personalen å reserv-, övergångs-, avgångs- och disponibilitetsstat ville statskontoret

framhålla, att denna personal uppbure avlöning ej endast under

inkallelse till militärtjänstgöring utan även — enligt för personalen mycket

gynnsamma grunder — under tid då sådan tjänstgöring ej fullgjordes. Därjämte

vore beställningshavama berättigade till pension. Med hänsyn härtill

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida denna personal över huvud borde

beredas en förmånligare ställning med avseende å rätten till ersättning

på grund av kroppsskada, som ådroges under yrkesutövning, än den som

tillkomme arbetstagare i allmänhet. Rörande den civilmilitära personalen

framförde statskontoret i utlåtandet den 15 januari 1943 den meningen, att

anledning icke förelåge att tillerkänna nämnda personal större förmåner än

personal med liknande arbete i civil anställning. Ämbetsverket ville därvid

icke fömeka, att, i de fall sådan befattningshavare fullgjorde honom åliggande

tjänstgöring under fältförhållanden eller eljest under samma betingelser som

den militära roservpersonalen, skäl kunde föreligga att i samma utsträckning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements

chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

tillerkänna sådan befattningshavare ersättning på grund av under tjänstgöringen

ådragen sjukdom. Emellertid syntes i dylikt fall skälig gottgörelse

kunna efter särskild framställning utverkas av statsmakterna. Statskontoret

funne sig alltjämt icke kunna tillstyrka, att militärersättningsförordningen

gjordes tillämplig å de civilmilitära befattningshavarna.

Den väsentligaste skiljaktigheten beträffande ersättningsreglerna i militärersättningsförordningen

och olycksfallsförsäkringslagen består däruti, att sjukdom,

som ådragits annorledes än genom olycksfall, enligt en för den skadade

gynnsam presumtionsregel berättigar till ersättning jämlikt militärersättningsförordningen,

medan däremot sådan skada icke alls ersättes enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Å den icke ständigt tjänstgörande fast anställda personalen har hittills,

liksom a den aktiva personalen i allmänhet, olycksfallsförsäkringslagen varit

tillämplig. Riksförsäkringsanstaltens förslag att överföra icke ständigt tjänstgörande

personal till militärersättningsförordningens tillämpningsområde

måste i första hand bedömas med hänsyn till vilka förmåner denna personal

har under tid, då tjänstgöring icke fullgöres. Då personal å reservstat, övergångsstat,

avgångsstat och disponibilitetsstat samt pensionsavgången personal

i reserv stadigvarande uppbär lön, arvode eller pension oavsett huruvida tjänstgöring

äger rum eller ej, sjönas tillräckliga skäl icke föreligga att tillerkänna

nämnda personal ersättningsrätt enligt militärersättningsförordningens förmånligare

grunder. Extra bataljonsläkare åtnjuta avlöning enligt militära

icke-ordinariereglementet. På grund av de konsekvenser, som kunna uppstå

av att en viss grupp extra tjänstemän överföres till militärersättningsförordningen,

anser jag mig icke på föreliggande utredning kunna förorda, att extra

bataljonsläkare medgives denna förmån. Beträffande övrig nu ifrågavarande

personal har jag däremot intet att erinra mot att militärersättningsförordningen

göres tillämplig. I anledning av vad civila departementet anfört vill

jag särskilt framhålla, att nämnda personals tjänstgöringsförhållanden snarare

torde vara att jämställa med värnpliktigas än med hemvärnsmäns.

Såsom arbetsmarknadskommissionen påpekat äro högbåtsmän och överfurirer

pensionsberättigade och böra därför icke hänföras under militärersättningsförordningen.

Då emellertid högbåtsmän och överfurirer liksom övergångsvis

kvarstående flaggkorpraler nu äro hänförda under förordningen,

anser jag, att dessa beställningshavare tills vidare böra kvarbliva inom förordningens

tillämpningsområde i den mån de tillträtt vederbörliga beställningar

före nya bestämmelsers ikraftträdande. På motsvarande sätt bör samma personal

i reserven, oaktat vad i det föregående anförts örn pensionsavgången

reservpersonal, alltjämt tills vidare hänföras under militärersättningsförordningen.

Bland det fast anställda manskapet böra, förutom personal på aktiv stat,

över stat och på civilanställningsstat samt indelt manskap, även medtagas

musikelever.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

I fråga om de frivilliga är jag i princip ense med riksförsäkringsanstalten.

Med hänsyn till att vitt skilda grupper av frivilliga finnas och med tanke på

att nya grupper kunna tillkomma, anser jag det emellertid böra ligga i Kungl.

Majda hand att bestämma å vilka frivilliga militärersättningsförordningen

helt eller med erforderliga inskränkningar skall vara direkt tillämplig. Jag

vill nämna, att enligt min mening för närvarande icke finnes anledning att

ändra hemvärnspersonalens ställning i förevarande hänseende. Jag avser

därför icke att nu föreslå upphävande av förordningen den 28 juni 1941

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Slutligen har jag funnit lämpligt att föreslå ett stadgande, som innefattar

bemyndigande för Kungl. Maj :t att besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med grunderna i förordningen åt person, som eljest icke skulle

vara berättigad till ersättning. Jag förutsätter, att detta bemyndigande skall

användas endast i fall då vederbörandes anställningsförhållanden äro likartade

med anställningsförhållandena för dem, som lyda under förordningen.

Begreppet militärtjänstgöring.

Enligt 2 § 2 mom. militärersättningsförordningen anses militärtjänstgöring

ha varit för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt

eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning

varit stadd på marsch eller annan färd eller då den skadade i annat fall

varit stadd på färd till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts av

och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att militärtjänstgöring jämväl skall

anses ha varit för handen, då någon varit stadd på färd till eller från tjänstgöringen

i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet, samt

att med militärtjänstgöring skall likställas deltagande såsom instruktör eller

elev i av militär myndighet kontrollerad frivillig utbildningskurs till gagn för

landets försvar.

Beträffande vad riksförsäkringsanstalten samt skiljaktiga ledamöter inom

ämbetsverket närmare anfört i denna del må hänvisas till bilaga A s. 53—55,

84 och 87.

Perso na Ivårdsnumnden har ansett, att oklarheten i praxis örn de s. k. fritidsområdenas

inverkan på ersättningsrätten måste ökas, därest ersättningsrätten

utvidgades att omfatta även ledighetsresor från och till förläggning.

Nämnden funne det önskligt, att den företrädesvis militära frågan om fritidsområdena

gjordes till föremål för särskild undersökning.

Marinchefen, marinförvaltningen, chefen för flygvapnet, flygförvaltningen

och Svenska arméns reservofficersförbund lia anslutit sig till den av de skiljaktiga

inom riksförsäkringsanstalten hävdade meningen, enligt vilken olycksfall

å allmän plats inom fritidsområde eller däremot svarande område alltid

skulle berättiga till ersättning även om det inträffat under tid, då permission

eller tjänstledighet erfordrats för att vederbörande skulle äga uppehålla sig där.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 107.

Gimla departementet och sjukvårdsstyrelsen ha erinrat om att uttrycket

»viss ort» i 2 § av den nuvarande förordningen av riksförsäkringsanstalten

ansetts omfatta det s. k. fritidsområdet, inom vilket värnpliktig utan att ha

permission eller tjänstledighet ägde uppehålla sig under tiden mellan revelj

och tapto. Även om denna tolkning av uttrycket hittills kunnat godtagas, då

militärersättningsförordningen varit tillämplig allenast å personal i manskapsställning,

förefölle det som örn densamma skulle komma att leda till alltför

omfattande förpliktelser för statsverket, därest, på sätt riksförsäkringsanstalten

föreslagit, förordningen gjordes tillämplig även på officerare och underofficerare

av skilda kategorier. Dessa ägde nämligen utan särskild permission

vistas var som helst inom förbandets förläggningsort. För att förhindra alltför

vittgående konsekvenser med avseende på statens ersättningsskyldighet

kunde det därför ifrågasättas, örn icke förordningen borde inskränkas att

gälla endast beträffande kroppsskada, som vederbörande ådroge sig under

vistelse inom kasernområde.

Civila departementet har därjämte uttalat, att uttrycket »av militär myndighet

kontrollerad utbildningskurs» vore alltför vidsträckt. Det ifrågasattes,

huruvida icke det vore tillfyllest, att förordningen bleve tillämplig vid praktisk

tjänstgöring eller under övningar.

Försäkringsrådet har föreslagit, att för värnpliktiga, indelt manskap, fast

anställt manskap och personal i reserv militärtjänstgöring skulle anses ha

varit för handen, förutom då tjänstgöring fullgjordes, jämväl under vistelse

eljest mellan in- och utryckningsdagarna inom förläggning och, utan att permission

eller tjänstledighet åtnjötes utöver två dygn, å allmän plats å tjänstgöringsorten

eller i den omgivning därav, varest ifrågavarande personal vanligen

uppeliölle sig under fritid, samt under färd till och från tjänstgöringen, därest

färden stöde i omedelbart samband med tjänstgöringen, permission eller

tjänstledighet. För annan skulle militärtjänstgöring anses ha varit för handen,

förutom under fullgörande av tjänstgöring eller deltagande i utbildningskurs,

under färd till och från tjänstgöring eller utbildningskurs, därest färden föranletts

av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen eller sådan

kurs. Till stöd för detta förslag har försäkringsrådet anfört bland annat:

Det synes försäkringsrådet befogat, åtminstone då det gäller personal, som

bor inom förläggningen, att olycksfall, som inträffar å det område kring förläggningen,

varest denna personal brukar vistas under sin fritid, blir föremål

för ersättning oberoende av vilken tid på dygnet olycksfallet inträffar och

örn det inträffar under eljest ersättningsbar färd eller icke. Förutsättas bör

dock, att olycksfallet inträffar å väg, gata eller annan allmän plats eller —

med hänsyn till ifrågavarande personals behov att söka rekreation å t. ex.

café eller konditori — å för allmänheten upplåten lokal.

Då fritidsområde, såvitt försäkringsrådet kunnat inhämta, icke finnes bestämt

för varje förläggning, och de fritidsområden, som bestämts, förete väsentliga

olikheter med avseende på omfattningen, anser sig rådet icke kunna

förorda, att det i näst föregående stycke avsedda området alltid blir identiskt

med fritidsområde.

Försäkringsrådet anser icke heller området böra utgöra den kommun, där

förläggningen finnes. De olika kommunernas storlek är i hög grad varierande,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

och en förläggning kan vara belägen intill gränsen av en annan kommun, där

personalen har större förutsättningar att lämpligt utnyttja sin fritid än inom

förläggningskommunen.

Området skulle kunna bestämmas intill ett visst avstånd kring förläggningen.

Åtgärder kunna också tänkas vidtagna för att få fritidsområden av

ungefär enahanda storlek eller beskaffenhet fixerade för varje förläggning.

På grund av det anförda anser sig försäkringsrådet icke kunna föreslå

annan begränsning än till tjänstgöringsorten och i den omgivning därav, varest

ifrågavarande personal i allmänhet vistas under sin fritid.

Ersättning bör icke utgå, då den skadade — utom under eljest ersättningsbar

färd — under längre tids permission eller tjänstledighet drabbas av olycksfall

inom ifrågavarande område. Försäkringsrådet föreslår en begränsning till

två dygn.

I princip bör nyssnämnda förmån endast gälla den personal, som bor inom

förläggningen. För den övriga personalen skulle gälla motsvarande bestämmelser

som enligt olycksfallsförsäkringslagen. Olycksfall, som drabbar övrig personal,

borde sålunda ersättas endast örn det inträffar under fullgörande av

tjänstgöring eller under färd till eller från tjänstgöringen, där färden föranledes

av och står i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ehuru rådet i princip förutsatt, att de förmånliga bestämmelserna endast

skulle gälla dem, som bo å förläggningen, anser sig rådet böra göra uppdelningen

oberoende av örn i det enskilda fallet den skadade är bosatt inom förläggningen

eller icke. Det torde nämligen förefalla orättvist, örn av personal,

tillhörande samma kategori, de som bo utanför förläggningen skulle erhålla

sämre ersättningsmöjligheter än de inom förläggningen boende. De förmånliga

bestämmelserna böra alltså gälla de kategorier, där personalen i allmänhet

bor inom förläggningen.

Av de ifrågavarande personalkategorierna böra sålunda värnpliktiga hänföras

till den förmånligast ställda gruppen. Eftersom indelt manskap samt

fast anställt manskap vid försvarsväsendet och dess reserver iiro ersättningsberättigade

enligt gällande militärersättningsförordning och på den grund åtnjuta

ersättning i viss utsträckning för olycksfall inom fritidsområdet, böra

de för att deras ställning icke skall försämras hänföras till samma grupp som

de värnpliktiga. Då detta sålunda kommer att gälla manskap i reserven, böra

även officerare och underofficerare i reserven hänföras till denna grupp.

Statskontoret har funnit det knappast vara motiverat att vidtaga den av

riksförsäkringsanstalten förordade ändringen i denna del. Det måste enligt

statskontorets mening möta starka betänkligheter att medgiva ersättning utan

att olycksfallet kunde sägas vara mera direkt orsakat av militärtjänstgöringen.

Värnpliktens karaktär av tvångstjänstgöring kunde näppeligen anses utgöra

stöd för en längre gående slutsats än att ersättning skulle utgivas i den mån

ett statligt tvång gjorde sig gällande. Om kravet på ett orsakssammanhang

av nu angiven beskaffenhet skulle övergivas, funnes knappast något skäl att

begränsa ersättningsrätten till skador på grund av olycksfall under själva

resan. Det vore, såvitt statskontoret kunde finna, lika befogat att lämna gottgörelse

t. ex. för olycksfall under vistelsen å hemorten. Med den ståndpunkt,

statskontoret sålunda intagit, vore det givetvis icke uteslutet, att gottgörelse

skulle kunna utgå under särskilda förhållanden. I den mån permission skedde

tvångsvis, kunde ersättningsrätt sålunda anses motiverad. För sådant fall

villo det dock synas, som om militärersättningsförordningen redan skulle vara

tillämplig. Med statskontorets uppfattning vore det ej heller oförenligt, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 107.

Departements
chefen.

gottgörelse beviljades på grund av olycksfall under transport, som särskilt

anordnats av kronan. Statskontoret föresloge fördenskull, att förordningen

kompletterades med en bestämmelse, att militärtjänstgöring skulle anses ha

varit för handen, då någon såsom deltagare i av militär myndighet särskilt

anordnad transport i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet

varit stadd på resa till eller från militärtjänstgöringen.

Utredningen rörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring

har ansett, att den föreslagna utvidgningen av ersättningsrätten till att omfatta

även ledighetsresor vore för liten. Som ett minimum borde uppställas,

att rätten till ersättning skulle avse alla olycksfall under militärtjänstgöring

utom olycksfall, som under tjänstledighet inträffade, sedan den värnpliktige

kommit fram till orten för hans ledighet.

överstyrelsen för röda korset har förklarat, att uttrycket »av militär myndighet

kontrollerad frivillig utbildningskurs» vore för röda korsets vidkommande

alltför snävt. Utbildning av rödakorshjälpsystrar och personal vid

rödakorskårerna ägde rum inom röda korset sedan år 1939, allt enligt av överstyrelsen,

i vissa fall efter samråd med berörda militära myndigheter, fastställda

kursplaner. Då resultatet av sålunda hittills bedriven utbildning varit

i allt väsentligt tillfredsställande, finge överstyrelsen hemställa, att förevarande

förordning måtte göras tillämplig även på sådan röda korset tillhörande

personal, vilken såsom instruktör eller elev bevistade frivillig utbildningskurs

till gagn för landets försvar, anordnad enligt av överstyrelsen efter

samråd med vederbörande militära myndighet fastställd kursplan.

Såsom av det föregående framgår har militärersättningsförordningens

definition av begreppet militärtjänstgöring i praxis erhållit sådan tolkning, att

frågan örn ett olycksfall inträffat inom eller utom det s. k. fritidsområdet omkring

en förläggning blivit av viss betydelse för ersättningsrätten. Då emellertid

fritidsområdena äro av varierande storlek och i vissa fall sådana områden

överhuvudtaget icke torde vara bestämda, synes berörda tolkning kunna

leda till irrationella resultat. Härtill kommer att fritidsområdena icke gälla

för reservpersonal och liknande personal.

Huvudsakligen med anledning härav har jag funnit nödvändigt, att förhandenvaron

av militärtjänstgöring bestämmes på ett från nuvarande definition

något avvikande sätt. I anslutning till civila departementets förslag synes

det sålunda till en början vara lämpligt föreskriva, att militärtjänstgöring

skall anses vara för handen — förutom då verklig tjänstgöring fullgöres vare

sig det sker inom förläggningsområdet eller, t. ex. vid övningar, utom detsamma

— under tid då vederbörande eljest på grund av tjänstgöringen uppehåller

sig inom kasernområde eller motsvarande förläggningsplats.

För närvarande anses emellertid militärtjänstgöring vara för handen även

under resor, som direkt föranletts av tjänstgöringen. Biksförsäkringsanstältens

förslag att utvidga detta till att omfatta jämväl resor i anledning av

ledighet kan sägas ha skäl för sig såtillvida, att det ligger i krigsmaktens

intresse, att personalen erhåller vila och rekreation. Med hänsyn till svång
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

heten att avgränsa fall, då av dylik anledning ett visst kausalsammanhang

kan anses förefinnas mellan resan och tjänstgöringen, mot andra fall anser

jag mig icke kunna förorda, att begreppet militärtjänstgöring i förevarande

förordning skall omfatta ledighetsresa i vidare mån än, såsom statskontoret

ifrågasatt, då den sker genom deltagande i sådan av militär myndighet särskilt

anordnad färd till och från tjänstgöringen, som föranletts av och stått i

omedelbart samband med permission eller annan ledighet.

Mot riksförsäkringsanstaltens förslag att av militär myndighet kontrollerad

frivillig utbildningskurs till gagn för rikets försvar skall likställas med militärtjänstgöring

i förevarande hänseende har jag intet att erinra. Den av överstyrelsen

för röda korset ifrågasatta ytterligare utvidgningen av begreppet

militärtjänstgöring anser jag ej erforderlig.

Den årliga arbetsförtjänsten.

Enligt 8 § militärersättningsförordningen antages den årliga arbetsförtjänsten

utgöra 2160 kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som fullgör

i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande tjänsteställning

vid marinen.

För annan värnpliktig skall arbetsförtjänsten antagas utgöra 1 764 kronor.

För fast anställd beräknas den efter de grunder, som i 9 § olycksfallsförsäkringslagen

sägs.

Riksförsäkringsanstaltens förslag innebär, att den årliga arbetsförtjänsten

skall antagas utgöra

3 900 kronor för värnpliktig officer,

3 000 kronor för värnpliktig underofficer och annan värnpliktig, vilken

fullgör honom åliggande tjänstgöring efter åttonde året efter inskrivningsåret,

2 700 kronor för värnpliktig med furirs eller motsvarande tjänsteställning

och för annan värnpliktig, vilken fullgör honom åliggande tjänstgöring under

fjärde t. o. m. åttonde året efter inskrivningsåret, samt

2 400 kronor för annan värnpliktig än förut sagts.

Beträffande övrig personal skall arbetsförtjänsten beräknas efter de grunder,

som stadgas i 9 § olycksfallsförsäkringslagen.

Med hänsyn till utgångspunkten för departementsförslaget må av remissyttrandena

återgivas endast följande.

Civila departementet har förklarat, att de för värnpliktiga officerare och

underofficerare angivna beloppen borde gälla även för värnpliktiga, som i

tjänsteställning vore likställda med dessa.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

Försäkringsrådet har påpekat, att riksförsäkringsanstalten i fråga örn de

tre lägre arbetsförtjänstgrupperna med vissa undantag valt inskrivningsåret

såsom utgångspunkt för beräknandet av den tid, som skall förflyta, innan

den värnpliktige kommer in i en högre arbetsförtjänstgrupp. Yad riksförsäkringsanstalten

här hade i sikte vore, att en persons arbetsinkomst i de åldrar,

varom här vore fråga, i regel ökade alltefter levnadsåren och att de arbetsförtjänstbelopp,

riksförsäkringsanstalten föreslagit, vore skäliga med hänsyn

till vad personer i dessa åldrar i regel förtjänade i det civila. Inskrivningsåret

sammanfölle emellertid icke alltid med det år, den värnpliktige fyllde

20 år. Försäkringsrådet finge på grund härav föreslå, att »åttonde året efter

inskrivningsåret» utbyttes mot »det år, varunder han fyllt tjuguåtta år,»

samt att »under fjärde t. o. m. åttonde året efter inskrivningsåret» utbyttes

mot »efter det år, varunder han fyllt tjugufyra år, t. o. m. det år, varunder han

fyller tjuguåtta år».

Arbetsmarknadskommissionen har förklarat, att befordran till furir enligt

kommissionens uppfattning icke utgjorde skäl för uppflyttning till högre inkomstgrupp

än som följde av åldern. Utbildningen till värnpliktig furir förutsatte

nämligen icke förlängning av den tjänstgöringstid, som vore bestämd för

värnpliktiga i allmänhet. Vad anginge värnpliktiga officerare och underofficerare

syntes det däremot befogat, att de finge räkna sig till godo något

större arbetsförtjänst. De komrne nämligen framdeles att ha genomgått viss

förlängd utbildning i förhållande till övriga värnpliktiga. Under nu rådande

beredskapsförhållanden hade emellertid konstituering till officers eller underofficers

grad skett utan att dylik förlängd utbildning genomgåtts. I sådana

fall förefunnes icke samma skäl som för andra värnpliktiga officerare och

underofficerare att beräkna högre arbetsförtjänst än för värnpliktiga i allmänhet.

För enkelhetens skull vore detta dock lämpligt.

Statskontoret har icke kunnat ansluta sig till det av riksförsäkringsanstalten

utformade förslaget till klassindelning av de värnpliktiga. Enligt

statskontorets mening borde ersättningarna till de värnpliktiga likaväl som

ersättningarna till fast anställt manskap i princip syfta till att kompensera

den ekonomiska skada, som föranleddes av olycksfall eller sjukdom under

militärtjänstgöringen. En på grundval av de militära förhållandena genomförd

mera långtgående differentiering av de värnpliktiga syntes därför motiverad

blott i den mån därigenom en bättre anslutning till den faktiska fördelningen

på olika civila inkomstgrupper åstadkommes. I riksförsäkringsanstaltens

förslag hade emellertid tiden för militärtjänstgöringens fullgörande,

d. v. s. i allmänhet den värnpliktiges levnadsålder, använts som en av indelningsgrunderna.

Därmed ernåddes dock endast en mycket ofullständig anknytning

till de civila inkomstförhållandena. Förslaget innebure vidare, att

skillnad skulle göras alltefter den värnpliktiges ställning såsom officer,

underofficer, furir eller annan värnpliktig. Emellertid anknöte denna

indelningsgrund än mindre till de civila löneförhållandena. Ur nu anförda

synpunkter skulle det onekligen vara mest konsekvent att helt slopa

kategoriklyvningen av de värnpliktiga och bestämma arbetsförtjänsten till ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 29

för alla gemensamt belopp. Emellertid kunde det icke förnekas, att den nuvarande

klassindelningen i viss mån anknöte till den faktiska fördelningen

på civila inkomstgrupper. Statskontoret ville därför icke motsätta sig, att en

differentiering på två klasser bibehölles. Vid klassindelningen borde emellertid

hänsyn icke tagas till den militära tjänsteställningen utan endast till

den tidpunkt, vid vilken militärtjänstgöringen fullgjorts. I sistnämnda hänseende

borde en anpassning ske till den nya värnpliktslagen, förslagsvis sålunda,

att värnpliktiga under första tjänstgöring och därtill sig anslutande

repetitionsövningar inom åtta år efter inskrivningsåret hänfördes till den

lägre och under senare tjänstgöring till den högre klassen.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har erinrat örn att en icke oväsentlig

del av officersrekryteringen vid armén för närvarande skedde ur det fast

anställda manskapets led. Jämlikt särskilda beslut av Kungl. Majit hade de

såsom officersaspiranter antagna fast anställda medgivits att i vart fall intill

tidpunkten för kommendering till krigsskolans officerskurs bibehålla med

innehavande beställning förenade löneförmåner. Enligt förbundets uppfattning

förefunnes anledning att vid avgörande av ersättningsärenden enligt den

föreslagna militärersättningsförordningen taga hänsyn till den faktiska löneinkomst,

ifrågavarande officersaspiranter uppburit.

En skadads årliga arbetsförtjänst är, såsom förut framhållits, i viss utsträckning

avgörande för storleken av ersättningen enligt militärersättningsförordningen.

Enligt gällande bestämmelser beräknas värnpliktigas arbetsförtjänst

till vissa fasta belopp, medan för övriga i stort sett den verkliga

årsinkomsten lägges till grund för beräkningen.

Frågan örn ändring i sålunda angivna principer anser jag icke i detta sammanhang

böra upptagas till bedömande.

En höjning av de för värnpliktiga fastslagna beloppen förutsätter, såsom

jag inledningsvis framhållit, närmare utredning för bestämmande av ett lämpligt

dyrtidstillägg. Även med ett aldrig så litet dyrtidstillägg skulle emellertid

det belopp örn 3 900 kronor, som av riksförsäkringsanstalten föreslagits

för värnpliktig officer, medföra sjukpenning och livränta med högre belopp

än de, som för närvarande högst kunna utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Härtill kommer, att varje höjning, som medför högre ersättning, måste

te sig orättvis såtillvida, att för den fast anställda personalen motsvarande

höjning icke kan göras utan att översynen av olycksfallsförsäkringslagen föregripes.

Och det är att märka, att genom det för närvarande utgående dyrtidstillägget

relationen mellan värnpliktigas och fast anställdas förmåner redan

nu är sådan, att exempelvis en värnpliktig, som skadas vid inryckningen till

första tjänstgöring, erhåller 4 kronor 90 öre i sjukpenning, medan en jämnårig

korpral i lägsta löneklass endast får 4 kronor 50 öre.

På grund härav nödgas jag avstå från tanken att i förevarande hänseende

föreslå ändringar av allmännare betydelse. Jag förutsätter emellertid, att det

hittillsvarande dyrtidstillägget skall utgå tills vidare. Därjämte kommer jag

att i det följande föreslå sådana ändringar i familjebidragshänseende, att i

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

vart fall familjeförsörjare saint vissa efterlevande, som åtnjuta livräntor, få

anses skäligen tillgodosedda.

I ett par avseenden anser jag emellertid, att jämkningar böra göras i

gällande bestämmelser örn arbetsförtjänstens beräknande.

För utbildning till värnpliktig officer eller underofficer kräves enligt värnpliktslagen

längre tjänstgöring än som fordras av övriga värnpliktiga, Likaså

äro vissa specialister, såsom läkare, ingenjörer och sjökaptener, skyldiga att

fullgöra s. k. fortsatt tjänstgöring eller utbildning. Jag finner det därför

skäligt, att arbetsförtjänsten för den, som tjänstgör efter genomgången utbildning

till värnpliktig officer, antages uppgå till 2 700 kronor per år och för

den, som tjänstgör efter genomgången utbildning till värnpliktig underofficer,

eller eljest efter genomgången fortsatt tjänstgöring eller utbildning, till 2 400

kronor.

Villkoret för värnpliktigs hänförande till den högre av de två nu förefintliga

inkomstgrupperna anknyter till äldre värnpliktslag. Vid den jämkning,

som föranledes av tillkomsten av 1941 års vämpliktslag, synes det lämpligt

att, i enlighet med vad försäkringsrådet föreslagit, låta den skadades ålder

bliva avgörande för vilken inkomstgrupp han skall tillhöra. Då första tjänstgöringen,

som numera är avsevärt längre än förut, i allmänhet torde vara fullgjord

vid utgången av det kalenderår, varunder 22 års ålder uppnåtts, förefaller

denna tidpunkt vara en lämplig gräns mellan de båda grupperna.

Vad underbefälsförbundet anfört föranleder mig påpeka, att ehuru officersaspiranter

i allmänhet numera äro att anse såsom vanliga värnpliktiga, en fast

anställd, som undergår utbildning till officer, likväl tillhör det fast anställda

manskapet så länge han bibehåller sin beställning.

Anmälningsförfarandet.

14, 15 och 24 §§ militärersättningsförordningen innehålla bestämmelser

örn hur anmälan av olycksfall eller sjukdom skall ske. I huvudsak innebära

dessa följande. Vederbörande kompanichef eller militärläkare skall ofördröjligen

underrättas örn skada, som uppkommer eller yppas under tjänstgöring.

Yppas skadan först efter tjänstgöringens slut, skall underrättelse i stället

lämnas rullföringsbefälhavaren. Det åligger kompanichefen, läkaren eller

rullföringsbefälhavaren att, örn skadan skäligen kan antagas medföra ersättning,

ofördröjligen göra skriftlig anmälan. Denna anmälan skall av kompanichefen

eller läkaren för översändande till riksförsäkringsanstalten ingivas till

vederbörande militära personalchef. Rullföringsbefälhavaren insänder anmälan

direkt till anstalten. Närmare bestämmelser rörande anmälan meddelas

av Kungl. Majit.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att underrättelse örn skada, som

yppas först efter tjänstgöringens upphörande, skall lämnas direkt till riksförsäkringsanstalten.

I övrigt skulle i förordningen endast nämnas, att vederbörande

kompanichef ofördröjligen skulle underrättas om skada, som upp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

kommit under tjänstgöring, samt att närmare föreskrifter rörande anmälan

meddelades av Kungl. Majit.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens motivering för detta förslag, må

hänvisas till bilaga A s. 75—78.

I remissyttrandena har någon erinran icke framställts i denna del.

Arbetsmarknadskommissionen har emellertid förklarat sig icke kunna

underlåta att i detta sammanhang anmäla, att det alltjämt förekomme klagomål

hos kommissionen såväl från familjebidragsnämnder som värnpliktiga

över att prövningen av ersättningsärenden enligt militärersättningsförordningen

ofta droge mycket lång tid, med påföljd att de skadade och deras

anhöriga under väntetiden råkade i svårigheter. Huruvida tiden för prövningen

av dessa ärenden kunde minskas genom organisatoriska eller andra

åtgärder, undandroge sig dock kommissionens bedömande. Frågan syntes

emellertid böra ägnas uppmärksamhet.

I anledning av vad arbetsmarknadskommissionen anfört vill jag först erinra

örn att riksdagen i skrivelse den 8 juli 1942, nr 423, anhöll, att Kungl. Majit

ville vidtaga omedelbara åtgärder i syfte att påskynda handläggningen av

frågor rörande utbetalningen av sjukpenning m. m. till värnpliktiga. Vissa

åtgärder i detta syfte ha av riksförsäkringsanstalten ombesörjts i samband

med den utredning, som Kungl. Majit på grund av riksdagens skrivelse anbefallt.

Vid berörda utredning ha emellertid de huvudsakliga anledningarna

till väntetiden i fråga om ersättningar enligt militärersättningsförordningen

befunnits vara dels att anmälningar örn olycksfall och sjukdom inkommit för

sent, dels att riksförsäkringsanstalten icke förfogat över tillräcklig arbetskraft.

I sistnämnt hänseende torde frågan örn lämpliga åtgärder komma att

prövas av chefen för socialdepartementet i samband med de slutliga anslagsäskandena

för riksförsäkringsanstalten vid innevarande riksdag. Beträffande

anmälningsförfarandet har riksförsäkringsanstalten nu framlagt förslag örn

vissa förenklingar.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, som i stort sett går ut på att reglerandet

av anmälningsförfarandet skall överlämnas till Kungl. Majit, finner jag

lämpligt. Till de närmare bestämmelser, som erfordras i detta hänseende,

torde jag därför få återkomma i annat sammanhang. Jag förutsätter, att

militära expeditionstjänstkommittén före fastställandet av sådana bestämmelser

skall erhålla tillfälle att yttra sig beträffande det expeditionstekniska

förfarandet.

Familjebidrag vid kroppsskada.

Enligt förordningen den 28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga med

flera, vilka drabbats av kroppsskada, utgår under vissa förutsättningar familjebidrag

utöver ersättning enligt militärersättningsförordningen. Beträffande

det huvudsakliga innehållet i nämnda familjebidragsförordning kan hänvisas

till det i det föregående under rubriken »Gällande bestämmelser» anförda.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Härtill må endast anmärkas, att jämlikt 8 § samma förordning Konungen

äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av förordningen.

Riksförsäkringsanstalten, som i enlighet med vad i det föregående återgivits

föreslagit, att särskilt familjetillägg skulle utgå till skadad familjeförsörjare

å livränta enligt militärersättningsförordningen, då nedsättning i

arbetsförmågan förelåge med minst en tredjedel, har förutsatt, att under sjukdomstid

innan livränta blivit bestämd familjebidrag skulle utgå enligt i huvudsak

samma grunder som hittills. I övrigt har ämbetsverket icke yttrat sig

örn familjebidragsbestämmelserna.

Chefen för försvarsstaben har ansett, att familjebidrag i likhet med vad

som föreslagits beträffande familj etillägg borde utgå redan vid en nedsättning

av arbetsförmågan med en tredjedel, enär möjligheten att skaffa arbete

vore ganska begränsad för här avsedd personal.

Personalvårdsnämnden har påyrkat, att hela frågan örn utformningen av bestämmelserna

om supplerande krigsfamiljebidrag i detta, sammanhang underkastades

en av nu tillgängliga erfarenheter betingad översyn. Denna föranleddes

dessutom av riksförsäkringsanstaltens förslag att sänka den såsom villkor för

familjebidrag uppställda invaliditetsgränsen från 50 % till 33Vs %. De stora

svårigheter att få lämpligt arbete, som mötte halvinvaliderna åtminstone

under de första åren efter olycksfallet, motiverade enligt nämndens erfarenheter

tillräckligt denna nedsättning. Vidare kunde det finnas skäl för att i

särskilda fall medge familjebidragsnämnderna rätt att utlämna bostadsbidrag

även till livräntetagare. Ytterligare måste sammanhanget mellan krigs- och

fredsfamiljebidragsförordningarna klargöras, uppenbarligen i den formen att

alla enligt den nya militärersättningsförordningen ersättningsberättigade

invalider tillerkändes rätt till supplerande familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen,

d. v. s. att utbetalas av familjebidragsnämnderna och

ej länsstyrelserna, även örn de förolyckats eller insjuknat under tjänstgöring,

på vilken fredsfamiljebidragsförordningen varit tillämplig. Även andra detaljfrågor

påkallade uppmärksamhet i detta sammanhang.

Försäkringsrådet, som gentemot riksförsäkringsanstaltens förslag örn efterlevandelivräntor

hävdat, att maximigränsen för sådana livräntor borde bestämmas

till lägre belopp än hela den årliga arbetsförtjänsten, har ansett,

att möjlighet i stället borde skapas för de efterlevande att i händelse av behov

genom familjebidragsnämnderna erhålla tillägg å livränta, som utginge enligt

militärersättningsförordningen.

Arbetsmarknadskommissionen har förklarat, att erfarenheten enligt kommissionens

mening visat, att invalid, som vore familjeförsörjare och fått sin

arbetsförmåga nedsatt med en tredjedel eller mera, vore i stort behov av

bidrag utöver den enligt militärersättningsförordningen utgående livräntan.

I sammanhang härmed har kommissionen anmält, att den till förordningen

örn familjebidrag vid kroppsskada hörande tillämpningskungörelsen den 15

januari 1943 (SFS nr 23) visat sig vara i behov av vissa ändringar, enär

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

familjebidrag, som utginge enligt i nämnda kungörelse föreskriven s. k.

normerad behovsprövning, i vissa fall och främst när det gällde värnpliktiga

med allenast en eller två familjemedlemmar gåve alltför ringa familjebidrag

i förhållande till vad som utgått före ifrågavarande bestämmelsers ikraftträdande

den 1 mars 1943 och till vad som skäligen syntes böra utgå för att

tillgodose ett rimligt behov.

Såsom jag förut i olika sammanhang anfört har jag funnit mig förhindrad

att för närvarande till saklig prövning upptaga frågan örn mera genomgripande

ändringar i militärersättningsförordningen. Jag förutsätter därför att

bestämmelserna örn provisoriska familjebidrag åt dem, som drabbats av

kroppsskada, fortsättningsvis skola gälla i avvaktan på den ytterligare utredning

rörande militärersättningsförordningen, som jag förordat skall komma

till stånd. Huvudsakligen i enlighet med vad i olika remissyttranden anförts

vill jag emellertid föreslå vissa ändringar i berörda familjebidragsbestämmelser.

De av riksförsäkringsanstalten föreslagna familjetilläggen, som voro avsedda

att delvis ersätta familjebidragen, skulle utgå under tid, då arbetsförmågan

vore nedsatt med minst en tredjedel. Det har nu ifrågasatts, att

den hittills gällande förutsättningen för att erhålla familjebidrag, nedsättning

av arbetsförmågan med minst hälften, skall jämkas i enlighet därmed.

Val torde en skadad i många fall, då graden av invaliditet är mindre än 50 %,

kunna försörja sig på vad utfört arbete inbringar och han erhåller enligt

militärersättningsförordningen. Då emellertid familjebidrags beviljande föregås

av individuell behovsprövning, synes enligt min mening någon risk för

överkompensation knappast behöva uppkomma genom att man för att tillgodose

de förmodligen mera enstaka fall, då försörjningssvårigheter föreligga,

sänker kravet på viss invaliditetsgrad på sätt ifrågasatts. Jag förordar

därför att så sker.

Enligt gällande bestämmelser må för tid, under vilken rätt till invaliditetslivränta

föreligger, annat familjebidrag än familjepenning icke utgå.

Från såväl livräntetagares som familjebidragsnämnders sida lär ha gjorts

gällande, att denna föreskrift är obillig, varvid man särskilt vänt sig mot att

bostadsbidrag icke kan beviljas. Med hänsyn till att livräntor enligt militärersättningsförordningen

under nuvarande prisläge måste anses allt för låga

för att medgiva skälig försörjning, synes det vara rimligt, att livräntetagare

få möjlighet att erhålla familjebidrag även i annan form än såsom familjepenning.

För närvarande utgår familjebidrag icke till efterlevande. Yad nyss yttrats

örn invaliditetslivräntors otillräcklighet torde även gälla livräntor till sådana

efterlevande, som motsvara familjemedlemmar enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen

och på denna grund före dödsfallet varit bättre tillgodosedda i

familjebidragshänseende än andra familjemedlemmar. Jag förordar därför sådan

ändring i familjebidragsbestämmelserna, att även efterlevande hustru, med

vilken den avlidne sammanlevt, och barn under 16 år, som stått under den av
Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 107. u 3

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

lidnes vårdnad, kunna erhålla familjebidrag. Härvid synes emellertid endast

familjepenning böra komma i fråga även örn skälig bostadskostnad måhända

bör tagas i betraktande vid behovsprövningen. Erforderligt tillskott till efterlevandelivränta

förefaller nämligen kunna beredas inom ramen för nämnda

bidragsform.

Såsom förut anmärkts äger Kungl. Majit dels meddela närmare bestämmelser

med avseende å tillämpningen av ifrågavarande familj ebidragsförordning,

dels ock föreskriva, att förordningen skall ha motsvarande tillämpning

å annan personal än värnpliktiga. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att

inom försvarsdepartementet är under övervägande sådan jämkning av den i

gällande tillämpningsbestämmelser stadgade behovsprövningen, att väsentligen

de s. k. delinvaliderna skulle erhålla en förmånligare ställning i familjebidragshänseende

än hittills, ävensom att det är min avsikt att, därest förslaget

örn viss icke ständigt tjänstgörande personals hänförande under militärersättningsförordningen

vinner bifall, framlägga förslag örn att familjebidragsbestämmelserna

skola erhålla tillämpning å samma personal.

Slutligen må framhållas, att ifrågavarande familjebidragsförordning endast

gäller kroppsskada under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen

varit å vederbörande tillämplig. Enligt min mening bör möjlighet

finnas att medgiva familjebidrag även då ersättning enligt militärersättningsförordningen

utgår på grund av kroppsskada, som inträffat under tiden från

det förstärkt försvarsberedskap intogs, den 3 september 1939, intill tidpunkten

för den äldsta krigsfamiljebidragförordningens ikraftträdande, den 17 april

1940. Vidare får jag erinra därom, att nu ifrågavarande familjebidragsförordning

jämväl i andra avseenden än nyss nämnts är anknuten till krigs- eller beredskapsförhållanden.

Därest den av mig förordade ytterligare utredningen angående

militärersättningsförordningen icke hinner slutföras eller därav föranledda

förslag icke hinna prövas av statsmakterna, innan beredskapen upphör och

fredsförhållanden inträda, skulle följaktligen därefter inträffande kroppsskador

icke berättiga till familjebidrag. Jag får därför föreslå, att av riksdagen utverkas

bemyndigande för Kungl. Majit att i den mån så erfordras vidtaga

åtgärder för att familjebidrag enligt nu gällande grunder med de ändringar,

som däri må komma att beslutas, skall kunna utgå vid kroppsskada under ali

tjänstgöring efter den 2 september 1939 och innan frågan örn revision av militärersättningsförordningen

blivit slutgiltigt prövad och därav föranledda bestämmelser

trätt i kraft.

Jag förutsätter, att uppkommande kostnader skola, liksom hittills, bestridas

över krigstitel och, sedan krigstitelredovisningen upphört, med anlitande av

fjärde huvudtitelns anslag till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

35

Specialmotivering.

Förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 nr (234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § oell 2 § 1 mom. förordningen.

Uttrycket »i fredstid» har ändrats till »å tid, då riket icke befinner sig

i krig,» för att klargöra, att förordningen äger tillämpning även under beredskapsförhållanden.

■Värnpliktig har ansetts böra definieras med hänsyn till att gällande vämpliktslag

och inskrivningsförordning icke innehålla någon bestämmelse, som

utesluter fast anställda från kategorien värnpliktiga.

Officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter och

reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter

samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter äro värnpliktiga

i förslagets mening utom i vissa fall, då vederbörande i annan egenskap

innehar fast anställning. Skeppsgossekåren har upphört. Av praktiska skäl

har indelt manskap upptagits bland den icke ständigt tjänstgörande fast anställda

personalen.

Vilken reservpersonal, som är pensionsavgången, framgår av reservbefälskungörelserna

den 19 november 1943, SFS 815—817.

I övrigt hänvisas till vad i det föregående anförts under rubriken »Tilllämpningsområdet».

2§-

Innehållet i denna paragraf, som motsvarar 2 § 2 mom. förordningen,

har behandlats i det föregående under rubriken »Begreppet militärtjänstgöring».

6 §•

Här företagen ändring är huvudsakligen av redaktionell art.

8 §•

Beträffande denna paragraf må hänvisas till det under rubriken »Den

årliga arbetsförtjänsten» anförda.

14 §.

Innebörden av här gjord ändring har berörts under rubriken »Anmälningsförfarandet».

15 §.

Denna paragraf har på de i avsnittet »Anmälningsförfarandet» anförda

skälen ansetts böra utgå. I stället erforderliga bestämmelser synas kunna

utfärdas av Kungl. Majit med stöd av 25 §.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

23 §.

Här företagen ändring är huvudsakligen av redaktionell art.

24 §.

Beträffande denna paragraf gäller vad under 15 § anförts.

övergångsbestämmelsen.

Särskilt nied hänsyn till arten av företagna ändringar synas förslagets

bestämmelser endast i vad rör anmälningsförfarandet böra tillämpas på

olycksfall och sjukdom, som inträffat före ikraftträdandet.

I övrigt hänvisas till vad i avsnittet »Tillämpningsområdet» anförts.

Förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 juni 1941 (nr 591) om familjebidrag åt värnpliktiga

med flera, vilka drabbats av kroppsskada.

Beträffande i förevarande förordning vidtagna ändringar må hänvisas till

vad som anförts under rubriken »Familjebidrag vid kroppsskada». Härutöver

torde blott följande behöva framhållas.

1 §•

Ny krigsfamiljebidragsförordning har trätt i kraft den 1 mars 1943.

2§-

13 § 3 mom. krigsfamiljebidragsförordningen innehåller bestämmelser örn

familjebidrag bland annat under viss tid efter det värnpliktig avlidit. Örn

bidrag utgår enligt dessa bestämmelser, som medgiva bättre förmåner än

förevarande förordning med däri föreslagna ändringar, bör givetvis icke för

samma tid familjebidrag utgå även enligt sistnämnda förordning. Stadgande

härom har intagits i denna paragraf.

4 §•

Provisoriskt familjebidrag bör kunna utgå även till efterlevande. Såsom

villkor härför synes böra uppställas, att uppenbart behov av sådant bidrag

föreligger.

5 §•

Då anmälningsförfarandet vid olycksfall och sjukdom icke är avsett att

vidare regleras i militärersättningsförordningen, har nuvarande lydelse av

paragrafen icke kunnat bibehållas. Örn ersättningsärende enligt militärersättningsförordningen

blivit anhängiggjort i riksförsäkringsanstalten vare sig

det skett genom formlig anmälan eller annorledes, synes förutsättning kunna

anses föreligga för behandling av ansökan örn provisoriskt familjebidrag.

Bevis örn att ersättningsfråga är föremål för riksförsäkringsanstaltens prövning

skall därför enligt denna paragraf fogas vid sådan ansökan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

6 och 7 §§.

Här vidtagna ändringar äro huvudsakligen av redaktionell natur.

Eftersom de nya bestämmelserna synas böra tillämpas även då kroppsskadan

inträffat före ikraftträdandet, har någon särskild övergångsföreskrift

icke blivit erforderlig. Detta innebär dock givetvis icke, att familjebidrag

enligt de nya bestämmelserna kan beviljas för tid före ikraftträdandet.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen,

dels att antaga omförmälda departementsförslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga med

flera, vilka drabbats av kroppsskada;

dels och att bemyndiga Kungl. Majit att i den mån så erfordras

vidtaga åtgärder för att familjebidrag enligt nu gällande

grunder med de ändringar, som däri må varda beslutade, skall

kunna utgå vid kroppsskada under all tjänstgöring efter den 2

september 1939 och innan frågan örn revision av militärersättningsförordningen

blivit slutgiltigt prövad och därav föranledda

bestämmelser trätt i kraft.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 107.

RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN, angående ändring

av 1927 års militärersättningsförordning.

Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Med skrivelse den 26 februari 1943 bär Kungl. Majit uppdragit åt riksförsäkringsanstalten

att verkställa en översyn av förordningen den 18 juni 1927

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

särskilt i vad avsage förordningens tillämplighetsområde samt grunderna för

beräkning av värnpliktigs arbetsförtjänst, samt till Kungl. Majit, så snart ske

kunde, inkomma med utredning i ärendet ävensom därav betingade förslag till

nya bestämmelser i ämnet.

Samtidigt har till riksförsäkringsanstalten överlämnats en av Landstormsofficerssällskapens

i Sverige riksförbund till Kungl. Majit ingiven framställning

om ersättning åt vissa officerare för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

i fredstid.

Ridare har Kungl. Majit genom remiss den 1 juli 1943 anbefallt riksförsäkringsanstalten

avgiva utlåtande över en av Iliksförbundet Sveriges Lottakårer

gjord framställning angående statligt skydd åt lottor vid skada på grund av

olycksfall eller sjukdom.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten med remissakternas återställande

anföra följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 23 september 1940 hade Sveriges yngre

läkares förening hemställt om åtgärder i syfte att inordna marinläkarstipendiater

under någon av de kategorier, som jämlikt ovannämnda förordning vöre

berättigade till ersättning av allmänna medel för olycksfallsskada eller

sjukdom.

Över framställningen avgav riksförsäkringsanstalten den 7 mars 1941 underdånigt

utlåtande och framhöll därvid, att även andra beställningshavare än

de, som omfattades av förordningen, borde vid sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

beredas motsvarande ersättning av statsmedel.

Vid 1941 års riksdag föreslogs i motion i första kammaren av herrar Holstensson

och Ivar Persson och i andra kammaren av herrar Nilsson i Spånstad

och Pettersson i Dahl höjning av livränta till personer, som under militärtjänstgöring

ådragit sig invaliditet eller sjukdom.

I sitt yttrande till riksdagens bankoutskott den 7 mars 1941 med anledning

av motionerna framhöll riksförsäkringsanstalten, att i avvaktan på statsmakternas

beslut angående sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande

med förslag till krigspensionsförordning m. m., ifrågavarande spörsmål borde

anstå till dess militärersättningsförordningen bleve föremål för omarbetning.

Under hänvisning till att utskottet tillstyrkt Kungl. Majlis i proposition

till riksdagen framlagda förslag om provisorisk förbättring av ersättningen

till värnpliktiga m. fl. vid skador till följd av olycksfall under militärtjänstgöring

m. m. hemställde bankoutskottet, att motionerna icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda, Detta blev också riksdagens beslut.

Genom tvenne förordningar den 19 december 1941 (niis 942 och 943) utfärdades

bestämmelser örn dyrtidstillägg å ersättningar enligt 1909 och 1927

års militärersättningsförordningar m. fl. författningar, varjämte genom annan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

förordning samma dag (nr 941) 1927 års militärersättningsförordning erhöll

ändrad lydelse bland annat beträffande 6 §.

Även vid 1942 års riksdag väcktes i andra kammaren motioner med förslag

om ändringar i militärersättningsförordningen.

Sålunda hemställde herr Paulsen m. fl., att frågan örn ersättningsanspråk

i det fall, där föräldrar till skadad eller avliden värnpliktig varit eller kunnat

bliva beroende av den avlidne, borde komma under omarbetning, varvid föräldrarnas

ekonomiska ställning, icke endast vid den avlidnes bortgång utan

också framdeles borde beaktas, samt att utgående begravningshjälp borde

höjas.

Vidare föreslogo herr Thäpper utredning angående åvägabringande av en

bättre anpassning av de värnpliktigas ersättningsbelopp efter deras civila

löneförhållanden, varjämte herr Spångberg m. fl. hemställde om utredning

i fråga örn sådan ändring i militärersättningsförordningen, att ersättning

skulle utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöringen,

även örn det kunde antagas, att sjukdomen eller dödsfallet kunde

hava föranletts av annan orsak än tjänstgöringen.

Över motionerna avgav riksförsäkringsanstalten yttrande till riksdagens

bankoutskott den 9 mars 1942.

Beträffande herr Paulsens m. fl. motion framhöll riksförsäkringsanstalten,

att vid tillerkännande av livräntor hänsyn toges icke allenast till direkt underhåll

av den avlidne utan också till det arbete, han utfört för föräldrarnas räkning.

Enligt anstaltens mening vore det i hög grad vanskligt att taga i betraktande

möjligheten av inträffad försämring eller förbättring i vederbörandes

förmåga att själv försörja sig. Den föreslagna utredningen örn höjning

av begravningshjälpen borde anstå i avvaktan på det under utarbetande

varande förslaget till ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Med anledning av herr Thappers motion anförde riksförsäkringsanstalten,

att jämväl de till värnpliktiga utgående familjebidragen måste tagas i betraktande.

På grundval av de erfarenheter, som anstalten vunnit vid tillämpningen

av militärersättningsförordningen, kunde det starkt ifrågasättas, örn tillräckliga

skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna i enlighet med

herr Spångbergs m. fl. förslag. I vart fall borde den i motionen föreslagna

utredningen enligt anstaltens mening anstå i avvaktan på statsmakternas

ställningstagande beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

På grund härav hemställde riksförsäkringsanstalten, att motionerna icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sitt utlåtande med anledning av de väckta motionerna framhöll bankoutskottet,

bland annat, att det icke kunde bestridas, att kravet på en ökad likställighet

mellan de värnpliktigas förmåner vid olycksfall och sjukdom och

ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen ägde ett visst fog. Frågan om

en differentiering av de värnpliktigas ersättning efter deras civila inkomstförhållanden

utgjorde emellertid ett problemkomplex, som för sin lösning

tarvade ingående övervägande, och utskottet förutsatte, att frågan skulle uppmärksammas

i samband med en blivande revision av 1927 års militärersättningsförordning.

Beträffande förslaget att utredning skulle verkställas

rörande sådan ändring i militärersättningsförordningen, att ersättning skulle

kunna utgå, då sjukdomen eller dödsfallet inträffat i samband med militärtjänstgöringen,

även örn sjukdomen eller dödsfallet kunde anses hava föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen, instämde utskottet i riksförsälcringsanstältens

uttalande och framhöll härjämte svårigheterna att överblicka

konsekvenserna, bland annat av ekonomisk art, vid en mera utsträckt tolkning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

av ersättningsbestämmelserna. I likhet med riksförsäkringsanstalten höll utskottet

före, att utredningen i allt fall borde anstå i avvaktan på statsmakternas

ståndpunktstagande beträffande bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

På grund härav avstyrkte utskottet bifall till de i motionerna väckta

förslagen.

Då vid behandlingen i riksdagen kamrarna stannade vid olika beslut och

sammanjämkning icke lät sig göra, förföll frågan.

I underdånig skrivelse den 13 april 1942 framhöll riksförsäkringsanstalten,

att starka skäl talade för att militärersättningsförordningens bestämmelser

angående ersättning för kroppsskador, vilka icke förorsakats av olycksfall,

borde göras tillämpliga å officerare och underofficerare i försvarsväsendets

reserver, beställningshavare å försvarsväsendets reserv- och övergångsstater

och vissa civilmilitära beställningshavare. Genom brev den 23 juli 1940 hade

Kungl. Majit visserligen medgivit, att till försvarsväsendet hörande personal,

som icke vore ersättningsberättigad enligt militärersättningsförordningen,

ägde åtnjuta ersättning enligt grunderna i nämnda förordning, men nämnda

brev gällde endast den, å vilken krigsavlöningsreglementet vore tillämpligt.

I skrivelsen erinrade riksförsäkringsanstalten vidare om möjligheten för

personer, som beordrades eller med behörigt tillstånd frivilligt deltoge i

militärtjänstgöring i fredstid, att av Kungl. Majit erhålla ersättning i händelse

de drabbades av kroppsskada. Utgående ersättningsförmåner utginge

i huvudsak i överensstämmelse med de grunder, som vore angivna i förordningen.

På grund av detta stadgande hade ett avsevärt antal personer tillhörande

frivilliga försvarsorganisationer såsom landstorms- och lottakårerna,

frivilliga automobilkåren, frivilliga motorbåtskåren — numera sjövärnskåren

— och Röda stjärnan — numera Blå stjärnan — tillerkänts ersättning genom

beslut av Kungl. Majit, Då Kungl. Majit så gott som undantagslöst följt de

förslag, som av riksförsäkringsanstalten framlagts i förevarande hänseende,

syntes det anstalten vara en omgång, att framställning i varje särskilt fall

måste insändas till Kungl. Majit för att ersättning skulle utgå. Riksförsäkringsanstalten

höll därför före, att medlemmar tillhörande de frivilliga försvarsorganisationerna

utan vidare borde bliva ersättningsberättigade enligt

1927 års militärersättningsförordning.

Riksförsäkringsanstalten framhöll i sin omförmälda skrivelse också, att

det borde övervägas, huruvida icke dyrtidstilläggen å ersättningar enligt 1909

års och, i vad avsåge värnpliktiga, även enligt 1927 års militärersättningsförordning

borde höjas från 15 till 30 procent. Vidare borde rätten till dyrtidstillägg

å ersättning enligt båda förordningarna utsträckas i vissa avseenden.

Slutligen anförde riksförsäkringsanstalten, att stadgandena i 8 § i militärersättningsförordningen

borde bliva föremål för revision, enär vid tillkomsten

av nämnda förordning 1925 års värnpliktslag var gällande. På grund av de

ändringar, som numera förelåge beträffande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden

genom införandet av 1941 års värnpliktslag, kunde nämligen föreskrifterna

i 8 § icke helt tillämpas.

Härjämte framhöll riksförsäkringsanstalten i underdånig skrivelse den 21

maj 1942 angående bestämmande av ersättning för kroppsskada, ådragen

under krigstjänstgöring, bland annat, att anstalten hade för avsikt att, sedan

bestämmelser rörande ersättning för kroppsskador under krigstjänstgöring

utfärdats, inkomma med förslag till de ytterligare ändringar i 1927 års militärersättningsförordning,

vartill statsmakternas ståndpunktstagande till nämnda

bestämmelser kunde giva anledning.

I skrivelse till Kungl. Majit den 31 december 1942 anförde landstormsofficerssällskapens

i Sverige riksförbund, bland annat, — under framhållande

av att enligt den nya organisationen de landstormsofficerare, som befunne

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

sig i värnpliktsåldern, komme att överföras till värnpliktiga officerare och. av

dem, som befunne sig över värnpliktsåldern, de därtill lämpliga kunde anställas

som reservofficerare —- att beträffande den förstnämnda personalkategorien

frågan örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen rinder

militärtjänstgöring, komme att regleras enligt i militärersättningsförordmngen

angivna grunder för ersättning till värnpliktiga. Tillämpningen av berörda

bestämmelser skulle sålunda medföra att till värnpliktiga officerare överförda

landstormsofficerare i ersättningshänseende komme i sämre läge än förut. I

avvaktan på revision av militärersättningsförordningens bestämmelser syntes

därför skäligt, att ifråga örn till värnpliktiga officerare Överförda^ landstormsofficerare

ersättning bestämdes efter enahanda grunder, som tidigare vunnit

tillämpning vid riksförsäkringsanstaltens handläggning av ersättningsärenden

av hithörande art.

Vid 1943 års riksdag väcktes i andra kammaren motion av herr Spångberg

m. fl. med förslag, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsam

utredning rörande sådan ändring i militärersättningsförordmngen, att

ersättning måtte kunna utgå, då sjukdomen eller dödsfallet inträffat i samband

med militärtjänstgöringen, även om det kunde anses, att sjukdomen

eller dödsfallet föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen.

I sitt yttrande i anledning av ovannämnda motion framhöll andra lagutskottet,

att enligt inför utskottet lämnad redogörelse föreskrifterna rörande

krav på kausalsammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpades på

ett för de insjuknade gynnsamt sätt. Utskottet höll före, att kravet på sådant

orsakssammanhang icke kunde helt eftergivas. På grund härav ansåg utskottet

i likhet med bankoutskottet vid 1942 års riksdag, att den i motionen föreslagna

utredningen borde anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande

i fråga örn föreskrifter för krig. Detta blev också riksdagens beslut.

I skrivelse till Kungl. Majit den 23 januari 1943 hade chefen för försvarsstaben

hemställt, att de frivilliga fältartisterna måtte beredas ersättning enligt

militärersättningsförordningens grunder vid olycksfall eller sjukdom i samband

med tjänstgöringen.

I anledning av nämnda framställning avgav riksförsäkringsanstalten underdånigt

utlåtande den 19 mars 1943 och framhöll därvid, bland annat, att

varken bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen eller i 1 § andra stycket

av militärersättningsförordmngen kunde anses tillämpliga på dessa artister.

Riksförsäkringsanstalten ifrågasatte, huruvida icke dessa artister skulle

kunna inrangeras under krigsavlöningsreglementet.

I avgiven proposition den 30 april 1943 föreslog Kungl. Majit emellertid,

att uppkommande frågor örn ersättning åt frivilliga fältartister under sjukdom

eller till följd av olycksfall finge bedömas av Kungl. Majit från fall till fall.

Departementschefen uttalade, att det torde ankomma på Kungl. Majit att

meddela föreskrifter, för den händelse erfarenheten visade, att en närmare

reglering av ersättningskostnaderna skulle anses erforderlig. Riksdagen biföll

Kungl. Majlis förslag.

Under åberopande av sin skrivelse den 13 april 1942 framhöll riksförsäkringsanstalten

i underdånig skrivelse den 20 april 1943, att spörsmålet om

ändrade bestämmelser beträffande dyrtidstillägg omedelbart borde upptagas

till prövning, bland annat, emedan gällande bestämmelser upphörde att gälla

vid årets utgång. Riksförsäkringsanstalten hemställde därför, att Kungl.

Majit måtte föreslå sådan ändring i bestämmelserna örn dyrtidstillägg, som

anstalten i sin framställning den 13 april 1942 ifrågasatt.

I avgiven proposition den 21 maj 1943 föreslog Kungl. Majit, bland annat,

att dyrtidstillägg skulle utgå med 40 procent å sjukhjälp, sjukpenning eller

livränta enligt 1909 år militärersättningsförordning, 1925 års kungörelse an
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilag-a A).

gående höjning av ersättning, som utgår enligt nyssnämnda förordning, oell

beträffande värnpliktig 1927 års militärersättningsförordning. Beträffande

vid försvarsväsendet fast anställd, som drabbats av olycksfall eller sjukdom

före den 1 januari 1941, föreslogs tillika, att å sjukpenning eller livränta

enligt 1927 års militärersättningsförordning dyrtidstillägg skulle utgå med

20 procent, örn arbetsförmågan vore nedsatt med minst tre tiondelar. Förslaget

bifölls av riksdagen och förordning i ämnet utfärdades den 30 juni 1943

(nr 449) att träda i kraft den 1 januari 1944.

I anledning av riksförsäkringsanstaltens omförmälda skrivelse den 13 april

1942 infordrade Kungl. Majit utlåtanden från arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försäkringsrådet

och statskontoret.

I sitt utlåtande den 6 november 1942 anförde arméförvaltninqens civila

departement och sjukvårdsstyrelse, att skäl talade för att de i riksförsäkringsanstaltens

skrivelse omnämnda personalkategorierna även under fredsförhållanden

erhölle ersättning för tid efter tjänstgöringens slut för under densamma

ådragen sjukdom, lief kunde emellertid ifrågasättas, om i förevarande

fall en anknytning till militärersättningsförordningens bestämmelser borde

ske. En tillämpning å ifrågavarande personalkategorier av militärersättningsförordningens

bestämmelser ledde normaliter till, att varje under tjänstgöring

ådragen sjukdom presumerades vara föranledd av tjänstgöringen. Ett beredande

av ersättning i den omfattning, som därav skulle följa, kunde under

fredsförhållanden knappast anses sakligt motiverat. Det kunde därför ifrågasättas,

huruvida icke en bättre utväg än den av riksförsäkringsanstalten förordade

vore, att för tillämpning i fredstid särskilda föreskrifter meddelades

av innehåll, att varje sjukdom icke skulle presumeras vara föranledd av tjänstgöringen

utan att det i varje särskilt fall skulle ådagaläggas, att kausalsammanhang

förefunnes mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Marinförvaltningen och flygförvaltningen anslöto sig i sina utlåtanden den

23 november respektive den 4 december 1942 till vad arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse yttrat.

I sitt yttrande den 18 december 1942 anförde försäkringsrådet, att någon

uttömmande specifikation över vilka personalgrupper, som enligt riksförsäkringsanstaltens

förslag skulle inordnas under militärersättningsförordningen,

icke funnes i framställningen. Rådet ansåge sig icke kunna ingå på frågan,

huruvida de i framställningen avsedda civilmilitära beställningshavarna borde

tillförsäkras större förmåner än personal med civil anställning. Gentemot

den av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse gjorda

invändningen, att genom presumtionsregeln i 19 § av militärersättningsförordningen

den i framställningen åsyftade personalen skulle beredas ersättning

i en omfattning, som under fredsförhållanden knappast kunde anses sakligt

motiverad, framhöll rådet, att det av praktiska skäl emellertid vore mest

lämpligt, att ett eventuellt beredande av ökat skydd vid sjukdom för de åsyftade

befattningshavarna skedde i den formen, att de upptoges i militärersättningsförordningen.

I likhet med riksförsäkringsanstalten ansåge rådet skäl tala för att de frivilliga

försvarsorganisationernas medlemmar bleve ersättningsberättigade

enligt militärersättningsförordningen. Rådet ville emellertid erinra, att beträffande

en av de frivilliga förvarsorganisationerna, nämligen hemvärnet,

ledan funnes en författning örn ersättning, förordningen den 28 juni 1941 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstiänstgöring.

Denna förordning syntes böra gälla även i fortsättningen, varför— därest de frivilliga

försvarsorganisationernas medlemmar inordnades under militärersättningsförordningen

—• i sistnämnda förordning borde hänvisas till att beträf
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majda proposition nr 107 (Bilaga A).

fancie ersättning till hemvärnsman gäller vad därom särskilt är stadgat. Om

de övriga frivilliga försvarsorganisationerna medtoges bland den personal, å

vilken militärersättningsförordningen vore direkt tillämplig, syntes det dock

svårt att göra någon skillnad i förevarande hänseende mellan dem och övriga

frivilliga, som därtill beordrade eller med behörigt tillstånd deltaga i militärtjänstgöring,

varför även dessa sistnämnda borde medtagas. Enligt rådets

mening torde det numera föreligga skäl för att i 1 § första stycket militärersättningsförordningen

till de värnpliktiga och fast anställda lägga »någon, som

därtill beordrad eller med behörigt tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring».

Rådet hade slutligen intet att erinra mot anstaltens förslag angående dyrtidstillägg

och örn revision av 8 § i militärersättningsförordningen.

Statskontoret anförde i sitt utlåtande den 15 januari 1943, att skäl talade

för att officerare och underofficerare i reserven, å reservstat och övergångsstat

medgåves rätt att, i den män de icke enligt gällande föreskrifter ägde rätt

till sjukvård och avlöning under sjukdom, komma i åtnjutande av ersättning

enligt bestämmelserna i militärersättningsförordningen för kroppsskada

ådragen under dem åliggande militärtjänstgöring. Då emellertid de erinringar,

som av de militära myndigheterna framställts, med avseende å tillämpligheten

å den åsyftade personalen av den i 19 § i militärersättningsförordningen

intagna presumtionsregeln syntes statskontoret hava fog för sig, ville ämbetsverket

ifrågasätta, huruvida icke vid en tillämpning av förordningens föreskrifter

i övrigt å ifrågavarande beställningshavare sagda bestämmelse borde

undantagas. För att ersättning enligt förordningen skulle utgå torde för

nämnda personalkategorier alltid böra krävas, att militärtjänstgöringen skäligen

kunde antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. Därest det

emellertid skulle befinnas mindre lämpligt, att inom militärersättningsförordningens

ram i nu ifrågavarande avseende göra skillnad mellan olika kategorier

ersättningsberättigade, sjmtes den av de militära myndigheterna förordade

utvägen, att för sagda personal meddelades särskilda föreskrifter med

anknytning till militärersättningsförordningens bestämmelser böra upptagas

till prövning.

Statskontoret kunde för sin del icke tillstyrka, att militärersättningsförordningens

bestämmelser utsträcktes att omfatta vissa civilmilitära beställningshavare.

Anledningen torde enligt ämbetsverkets uppfattning icke föreligga

att tillerkänna nämnda personal större förmåner än personal med

liknande arbete i civil anställning.

Däremot ville statskontoret icke göra erinran mot att den i militärtjänstgöring

deltagande frivilliga personalens rätt till ersättning för under tjänstgöring

ådragen kroppsskada närmare reglerades. I likhet med försäkringsrådet

ansåge statskontoret någon skillnad därvid icke böra göras mellan de

frivilliga försvarsorganisationernas medlemmar och övriga frivilliga, som

därtill beordrade eller med behörigt tillstånd deltaga i militärtjänstgöring.

Då någon principiell skillnad icke syntes statskontoret kunna göras mellan

hemval-nspersona len och i militärtjänstgöring deltagande frivilliga, ville

statskontoret under hänvisning till förordningen den 28 juni 1941 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, för

sin del ifrågasätta, huruvida icke enhetliga författningsbestämmelser i nu

förevarande avseende borde gälla såväl för hemvärnspersonalen som för

annan frivillig personal. Statskontoret förordade därför, att bestämmelser

örn ersättning åt sagda personal för skada, ådragen under hemvärnstjänstgöring

eller militärtjänstgöring, sammanfördes till en författning med anknytning

till föreskrifterna i militärersättningsförordningen.

Med hänsyn till önskvärdheten att i rådande statsfinansiella läge iakttaga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

den största återhållsamhet med statens utgifter och då frågan om ökning av

dyrtidstilläggen varit föremål för prövning i riksdagen och därvid lämnats

utan avseende, funne statskontoret sig icke kunna tillstyrka framställningen

i denna del.

Vad slutligen beträffade den av riksförsäkringsanstalten förordade revisionen

av 8 § i militärersättningsförordningen, syntes en omarbetning avparagrafen

med hänsyn till 1941 års värnpliktslag vara ofrånkomlig.

Riksförsäkringsanstalten övergår härefter till en granskning av de bestämmelser

i 1927 års militärersättningsförordning, som i första hand synas böra

bliva föremål för omarbetning.

I sitt utlåtande den 6 augusti 1926 över det utarbetade förslaget till ny

författning örn ersättningsbestämmelser för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

framhöll riksförsäkringsanstalten, att det syntes synnerligen

önskvärt, att högre ersättning utginge i krig än i fredstid och att det vore

riktigast, att föreskrifter därom utfärdades redan i fredstid. Med hänsyn till

spörsmålets omfattning och ekonomiska vittgående kunde emellertid enligt

riksförsäkringsanstaltens mening de då föreslagna bestämmelserna åtminstone

provisoriskt komma till användning i fall av krig. Vederbörande departementschef

höll före, att det måste anses såsom synnerligen vanskligt att över huvud

under fredstid meddela föreskrifter, avsedda att lända till efterrättelse under

krigsförhållanden. Denna åsikt delades av riksdagen, varför militärersättningsförordningens

stadganden blivit tillämpliga endast i fredstid.

Vid en översyn av 1927 års militärersättningsförordning torde emellertid

böra undersökas, huruvida icke nyss berörda fråga bör tagas under omprövning.

Nu rådande förstärkta försvarsberedskap har skapat behov av en mångfald

för krigstid anpassade lagstiftningsåtgärder, icke minst i fråga om till

försvarsväsendets personal utgående ersättningisförmåner. Statsmakterna

hava sålunda funnit skäligt att införa ett krigsavlöningsreglemente, ett krigssjukvårdsreglemente,

en krigssjuksvårdslag, familjebidragsförfattningar,

dyrtidstilläggsbestämmelser m. m. Ifrågavarande författningar hava ansetts

böra tillämpas för tid, varunder förstärkt försvarsberedskap förklarats råda.

Då riksförsäkringsanstalten nu har att verkställa en översyn av militärersättningsförordningen,

finner anstalten, att den överarbetade författningen lämpligen

bör anpassas jämväl för tider av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap.

Anstalten vill därför föreslå, att bestämmelserna i militärersättningsförordningen

i likhet med vad som stadgas i förordningen den 28 juni

1941 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring

(nr 593), göras tillämpliga å militärtjänstgöring under tid, då

riket icke befinner sig i krig.

I fråga örn de personalkategorier, som böra omfattas av förordningens bestämmelser,

må följande framhållas.

Enligt nu gällande bestämmelser äro värnpliktiga och vissa vid försvarsväsendet

fast anställda ersättningsberättigade.

Yad först beträffar de värnpliktiga, böra dessa givetvis liksom hittills

omfattas av förordningen.

Till fast anställda hänföras enligt 2 § 1 stycket fast anställt manskap vid

försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap, musikelever,

skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter

och reservkadetter, reservunderofficer saspiran te i Aud flottan, marinintendentskadetter

samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.

East anställt liksom indelt manskap böra alltjämt omfattas av förordningen.

Skeppskossekåren har numera upphört och musikeleverna komma hädanefter

att antagas såsom volontärer, varför dessa båda kategorier icke böra

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majda proposition nr 107 (Bilag-a A).

särskilt angivas i den reviderade förordningen. Officers- och reservofficersaspiranter,

sjökadetter, kustartillerikadetter, reservkadetter, reservunderofficersaspiranter

vid flottan, marinintendentskadetter, mariningen jörselever

och mariningenjörsaspiranter äro att anse såsom värnpliktiga. Då riksförsäkringsanstalten,

på sätt av det följande närmare framgår, ämnar förorda

en gruppindelning av de värnpliktiga i ersättningshänseende, varvid nu ifrågavarande

värnpliktiga efter viss tjänstgöring äro avsedda att hänföras till

högre ersättningsgrupp än övriga, föreligger numera icke anledning att såsom

hittills likställa dem med fast anställt manskap.

I sin ovanberörda skrivelse den 13 april 1942 framhöll riksförsäkringsanstalten

emellertid, att starka skäl talade för att även andra personalkategorier

än dem, som nu inrymdes i militärersättningsförordningen, borde

komma i åtnjutande av däri omförmälda förmåner. I första hand syntes därvid

böra komma i fråga personal i reserven samt vissa civilmilitära beställningshavare.

Såsom inledningsvis framhållits, har även ifrågasatts, att marinläkarstipendiater

borde inrangeras under förordningen.

Enligt nu gällande reservbefälsförordningar äger reservpersonalen vid

sjukdom rätt till viss avlöning samt fri sjukvård under pågående fredstjänstgöring.

Efter tjänstgöringens slut äger ifrågavarande personal endast rätt

till den ersättning, som vad gäller officerare och underofficerare tillkommer

dem enligt olycksfallsförsäkringslagen respektive yrkessjukdomsförsäkringslagen

och vad gäller övriga enligt militärersättningsförordningen. Underbefäl

i reserven, som under tjänstgöringen intages å sjukvårdsanstalt och där

åtnjuter vård vid tiden för tjänstgöringens upphörande, äger därjämte rätt

till fri sådan vård, fria läkemedel och naturaportion enligt de för underbefäl

på aktiv stat gällande grunder.

1942 års reservbefälssakkunniga hade i denna del föreslagit, att jämväl

officerare och underofficerare skulle komma i åtnjutande av fri sjukvård

efter tjänstgöringens slut, därest de på grund av skada eller sjukdom, som

föranletts av militärtjänstgöringen, under tjänstgöringen intagits å sjukvårdsanstalt

och behov av anstaltsvård efter tjänstgöringens slut alltjämt förelåge.

Tiden för åtnjutande av fri sjukvård efter tjänstgöringens slut ansåges dock

böra begränsas till sex månader. Däremot hade de sakkunniga icke ansett

sig kunna ifrågasätta, att lön skulle efter tjänstgöringens slut utgå till den,

som på grund av olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen yrkessjukdom

vore oförmögen till arbete. Frågan om de ersättningar, som i sådana fall

borde utgå, syntes höra hemma i olycksfallsförsäkringslagstiftningen och

icke i reservförordningarna.

I yttranden över de sakkunnigas förslag hade vissa militära myndigheter

uttalat, att personal i reserven, som hade rätt till fri sjukvård efter tjänstgöringens

slut, under samma tid borde åtnjuta viss lön. Riksförsäkringsanstalten

anförde härom i underdånigt utlåtande den 13 januari 1943, att

frågan, huruvida bestämmelser rörande ersättning efter tjänstgöringens slut

hörde hemma i olycksfallsförsäkringslagstiftningen eller i reservförordningarna,

vore beroende på, om de enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen

utgående förmånerna kunde anses tillräckliga. Huruvida elen enligt hithörande

författningar utgående högsta sjukpenningen, 7 kronor för dag, vore

tillfyllest för de olika grupperna av här ifrågavarande personal, folie icke

under riksförsäkringsanstaltens bedömande. Riksförsäkringsanstalten erinrade

emellertid örn att anstalten i skrivelse den 13 april 1942 ifrågasatt, att bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning skulle utvidgas att omfatta

även nu ifrågavarande reservpersonal. Därest så skedde, lomme denna personal,

att äga rätt till ersättning för samtliga under militärtjänstgöringen

ådragna sjukdomar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Föredragande departementschefen uttalade i denna del (prop. 1943: 143

sid. 69), att lön efter tjänstgöringens slut principiellt icke borde utgå. Icke

heller borde rätt till sjukvård efter tjänstgöringens slut stadgas i vidare mån

än att den, som redan intagits på sjukvårdsanstalt, borde erhålla fortsatt anstaltsvård,

lämpligen dock högst sex månader. Såväl sjukersättning som fri

sjukvård, utöver vad nyss sagts, borde för tiden efter tjänstgöringens upphörande

regleras av olycksfallsförsäkringslagstiftningen. i916 års olycksfallsförsäkringslag

och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag torde också äga

tillämpning å reservpersonalen. Emellertid kunde det, såsom riksförsäkringsanstalten

ifrågasatt, befinnas lämpligt, att nämnda personal i stället hänfördes

under 1927 års militärersättningsförordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen

samt flygförvaltningen hava visserligen — som ovan angivits _

ifrågasatt, om en anknytning till militärersättningsförordningens stadganden

borde äga rum beträffande av riksförsäkringsanstalten föreslagna nya grupper

ersättningsberättigade, även om skäl talade för anstaltens förslag härutinnan.

Ämbetsverken föreslogo, att för tillämpning i fredstid särskilda föreskrifter

borde meddelas, så att varje sjukdom icke skulle presumeras vara föranledd

av militärtjänstgöringen, utan att det i varje särskilt fall skulle ådagaläggas,

att kausalsammanhang förefunnes mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Statskontoret ifrågasatte för sin del, huruvida icke i militärersättningsförordningen

intagna presumtionsregeln borde undantagas i fråga örn förevarande

beställningshavare. Statskontoret hemställde alternativt i likhet med de

militära myndigheterna, att särskilda föreskrifter med anknytning till militärersättningsförordningen

borde fastställas. Försäkringsrådet fann däremot,

att av praktiska skäl ett ökat skydd för åsyftade befattningshavare borde

lämnas dessa, på sätt av riksförsäkringsanstalten föreslagits.

Gentemot vad de militära myndigheterna och statskontoret anfört i nu

förevarande hänseende, vill riksförsäkringsanstalten, utöver vad anstalten

tidigare framhållit och vad försäkringsrådet uttalat, erinra därom, att den

tjänstgöring, som ålägges officerare och underofficerare i reserven, huvudsakligen

är av samma art som den tjänstgöring, vilken föreskrives för värnpliktiga

officerare och underofficerare. Man torde då rättvisligen icke kunna

ställa personalen i reserven i sämre läge än de värnpliktiga.

Vad ovan sagts örn reservpersonalen torde även gälla personal å reservstat,

övergångsstat, avgångsstat och disponibilitetsstat samt civilanställningsstat

(över stat).

I anslutning härtill och under åberopande av vad riksförsäkringsanstalten

anfört i sin ovannämnda skrivelse den 13 april 1942 får anstalten förorda,

att 1927 års militärersättningsförordning utvidgas att omfatta officerare och

underofficerare i reserven liksom även personal å reservstat, övergångsstat,

avgångsstat, disponibilitetsstat och civilanställningsstat (över stat).

Vidare synes förordningen böra omfatta vissa civilmilitära beställningshavare,

som icke åtnjuta avlöningsförmåner enligt militära avlöningsreglementet

eller militära icke-ordinarie reglementet, nämligen bataljonsläkare vid

fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och flygläkare av 2. graden samt

bataljons veterinärer vid fältveterinärkåren. Till denna kategori torde även

böra hänföras marinläkarstipendiater.

Uti 1918 års förslag upptogs bland de ersättningsberättigade den, som

med behörigt tillstånd såsom krigsman frivilligt deltoge i militärtjänstgöring.

Härmed åsyftades i främsta rummet medlemmar i de frivilliga automobiloch

motorbåtskårerna, men dessutom frivilliga militära deltagare dels i

övningar, vilka avsåge utbildning av visst befäl i olika tjänsteställningar

(kaderövningar), dels i krigstjänstgöring, dels ock i övningar, som anbefallts

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

till utrönande av krigsberedskapen. Däremot avsågs ej att dit hänföra civila

deltagare uti militärtjänstgöring (såsom röda korsets och dåvarande röda

stjärnans personal, annan frivillig sjukvårdspersonal, landstormskvinnor

m. fl.).

I 1927 års förslag medtog riksförsäkringsanstalten emellertid icke någon

av ifrågavarande kategorier och till stöd härför anförde anstalten, att det

hade visat sig erbjuda avsevärda svårigheter att uppdraga en gräns mellan

de olika kategorier frivilliga, som borde komma i åtnjutande av förslagets

ersättningsförmåner, och dem som borde ställas utanför. I de säkerligen

rätt sällsynta fall, där billighet fordrade, att ersättning borde utgå, kunde

ersättningsfrågan underställas statsmakternas prövning.

Föredragande departementschefen anförde härutinnan, att det visserligen

vore skäligt och jämväl med statens intresse förenligt, att frivilliga deltagare

i militärtjänstgöring, som därunder ådroge sig kroppsskada, i fråga örn rätt

till ersättning i möjligaste mån likställdes med värnpliktiga och fast anställda.

Då emellertid ett generellt inordnande av de frivilliga under författningsförslaget

icke syntes låta sig göra, förordade departementschefen, att i förordningen

skulle intagas ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med i förslaget angivna grunder besluta örn ersättning

till frivillig, som under militärtjänstgöringen ådroge sig kroppsskada, vilken

enligt förslaget medförde rätt till ersättning.

I enlighet härmed utformades i 1 § 2 stycket i 1927 års militärersättningsförordning.

Härigenom beredes den, som är beordrad eller med behörigt

tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring i fredstid, vid kroppsskada av

Kungl. Majit ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med i förordningen

angivna grunder. På grund av detta stadgande har till ett flertal personer,

tillhörande frivilliga försvarsorganisationer, såsom landstorms- och lottakårerna,

frivilliga automobilkåren och frivilliga motorbåtskåren — numera

sjövärnskåren — också ersättning utgått. Då Kungl. Majit så gott som undantagslöst

följt de förslag, som av riksförsäkringsanstalten framlagts i förevarande

hänseende, synes det vara en omgång, att framställning i varje särskilt

fall måste ingivas till Kungl. Majit för att ersättning skall utgå. Riksförsäkringsanstalten

höll därför i sin meromnämnda skrivelse den 13 april

1942 före, att medlemmar tillhörande de frivilliga försvarsorganisationerna

utan vidare borde bliva ersättningsberättigade enligt 1927 års militärersättningsförordning.

De organisationer, som därvid synas böra bliva föremål för omprövning,

äro numera ganska talrika. Enligt 1941 års försvarsutrednings betänkande

(sid. 266) och enligt proposition nr 210 till 1942 års riksdag (sid. 371) hänföras

till frivilliga försvarsorganisationer, som bedriva utbildningsverksamhet

m. m. av militär karaktär följande sammanslutningar:

Den frivilliga landstormsrörelsen,

Lottarörelsen,

Det frivilliga skytteväsendet,

Hemvärnet,

Frivilliga automobilkåren,

Frivilliga motorcykelkåren,

Föreningen Svenska Röda Korset samt

Föreningen Svenska Blå Stjärnan.

Härjämte verka ytterligare en grupp av organisationer för frivillig utbildning,

nämligen:

Svenska arméns reservofficersförbund,

Sveriges militära idrottsförbund,

Centralkommittén för fältsport,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Brevkursen örn folkförsvaret (Brevskolan),

Brevkursen om hemvärnet (Brevskolan) samt

Centralförbundet för frivillig befälsutbildning.

Utöver nu nämnda sammanslutningar torde i detta sammanhang också

böra omnämnas sjövärnskåren samt de krigsfrivilliga.

Dessa organisationer syfta i främsta rummet till att på frivillighetens väg

komplettera tillgången av befäl och viss specialutbildad personal inom försvaret.

Deras verksamhet söker också lämna uppmuntran och stöd åt medlemmarnas

strävan att förvärva, vidmakthålla och förkovra militära insikter

och färdigheter. För alla sammanslutningarna gemensamt mål har varit att

främja intresset för hembygdens och fosterlandets försvar. Genom statsanslag

samt genom insamlade eller på annat sätt anskaffade medel har verksamheten

kunnat möjliggöras. Det statliga inflytandet har säkrats genom de

befogenheter, som de militära myndigheterna erhållit i fråga örn utbildningen.

Sambandet mellan statsorganen och de frivilliga organisationerna upprätthålles

genom de ombud eller militära ledamöter, som företräda Kungl. Majit

eller vederbörande försvarsgrenschef i respektive sammanslutningars överstyrelse.

Vad först angår den frivilliga landstormsrörelsen anförde departementschefen

vid avlämnandet av omförmälda proposition, att det värnpliktiga befälet

i den utökade arméorganisationen komme att erhålla betydelsefulla uppgifter

och det vore därför av vikt, att detta befäl genom en fullgod utbildning

gjordes skickat härför. Den stora erfarenhet ifråga örn frivillig utbildning,

som den frivilliga landstormsrörelsen förvärvat, syntes göra densamma

lämpligast att meddela fortsatt befälsutbildning av värnpliktiga. Denna utbildningsverksamhet

har numera övertagits av centralförbundet för befälsutbildning,

som kommer att bedriva dels fortsatt utbildning av arméns värnpliktiga

befäl, dels militär ungdomsutbildning (för manlig ungdom i åldern

14—20 år). Utbildningen är helt militärt anordnad och avser ett militärt

ändamål. Av detta förbund anordnade kurser kunna också bevistas av personal

i reserven. Starka skäl tala för, att de personer, vilka genomgå av förbundet

anordnade kurser, liksom anställda instruktörer böra bliva ersättningsberättigade

för därunder ådragna skador.

Ifrån att ursprungligen hava varit en till landstormsrörelsen knuten verksamhet,

som huvudsakligen bestått av insamlingsverksamhet till förmån för

nämnda rörelse och medverkan vid förplägnadstjänsten vid landstormen, hava

lottakårernas arbete så småningom vuxit i omfattning, såväl beträffande uppgifternas

antal och art som i fråga örn antalet medverkande. Lottorna utbildas

för vitt skilda uppgifter såsom förplägnads-, expeditions-, telefon-, sjukvårds-,

förråds- och transport!junst inom de olika försvarsgrenarna, inom hemvärnet

och inom civila luftskyddet samt för medverkan inom det militära

luftförsvaret. Lottarörelsen är numera en självständig organisation med egen

överstyrelse.

Lottakårernas medlemmar tagas enligt mobiliseringsbestämmelser för

lottapersonal vid armén (flygvapnet och marinen) i anspråk dels som krigsfrivilliga,

A-lottor, dels efter avtal med vederbörande lottaorganisation för

vissa uppgifter, exempelvis måltidsstationer, enligt uppgörelse mellan militär

myndighet och lottaorganisationerna, B-lottor. Såväl A- som B-lottor

erhålla vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap och krig avlöning

enligt krigsavlöningsreglementet och åtnjuta därvid de förmåner beträffande

sjukvård, som tillkomma de värnpliktiga med undantag av familjebidrag vid

kroppsskada.

Utöver den verksamhet, som de till försvarsmaktens förfogande ställda

medlemmarna av lottaföreningarna utföra, arbeta medlemmarna mer eller

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilag-a Ä).

mindre tillfälligt för försvaret. Sådan tjänstgöring kan bestå exempelvis i

förplägnadstjänst vid luftvärns- eller annat förband för att bereda söndagsledighet

för kockar, upprättande och skötsel av soldat- och mannhem, beredande

av förströelse för inkallat manskap genom anordnande av underhållning

och servering i förläggning eller i särskild förhyrd lokal, persedelvård

och andra dylika uppdrag.

Lottorna utnyttjas härutöver i stor utsträckning i tjänst för hemvärnet.

Denna tjänst utgöres av förplägnadstjänst vid hemvärnets övningar och

kurser, expeditions-, luftskydds- och material tjänst samt sjukvårdstjänst.

Lottorna tagas även i anspråk vid övningar för den frivilliga befälsutbildningeu,

för landstormspojkarna, för det frivilliga luftskyddet samt för det

frivilliga skytteväsendet.

Slutligen må omnämnas det arbete, som lottorna utföra i »försvarsgagnande

grundsyfte» i avsikt att skapa den ekonomiska grundvalen för sammanslutningens

administration m. m.

I en till riksförsäkringsanstalten remitterad, den 30 juni 1943 dagtecknad

skrivelse har Riksförbundet Sveriges Lottakårer hos Kungl. Majit hemställt

att lotta, som under tjänstgöring eller arbete i överensstämmelse med de i

Riksförbundets grundstadgar angivna uppgifterna, ådrager sig kroppsskada,

måtte erhålla rätt till sjukvård samt alternativt att rätt till sådan vård medgives

för lotta, som i fred eller eljest undergår utbildning för tjänst vid försvarsmakten

eller för vidmakthållande av utbildning under fredstid inkallas

till tjänstgöring och under utbildningstid respektive tjänstgöring ådrager sig

kroppsskada, ävensom slutligen under tjänstgöring vid hemvärnet eller under

tjänstgöring, som begärts av militär myndighet, ådrager sig kroppsskada

eller under tjänstgöring vid annan frivillig försvarsorganisation ådrager sig

sådan skada. Skäl tala för, att lottorna inrymmas bland de ersättningsberättigade.

De till det frivilliga skytteväsendet anslutna medlemmarna synas liksom

tidigare icke böra ifrågakomma som ersättningsberättigade enligt militärersättningsförordningen.

Den verksamhet, som skytteväsendet utövar till

förmån för landets försvar, är visserligen av betydelse men torde dock icke

stå militärtjänstgöringen och utbildningen härför så nära, att ersättning i nu

avsedda hänseende bör komma ifråga.

Yad hemvärnet angår, har detta hittills varit byggt på frivillig anslutning.

Bestämmelserna om hemvärnet återfinnas i kungörelsen den 31 maj 1940 om

hemvärnets organisation och uppgifter m. m. (nr 408, ändrad 1942 nris 201

och 566). Genom förordningen den 28 juni 1941 om ersättning i anledningav

kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring (nr 593) är hemvärnsman

(reservhemvärnsman) berättigad till ersättning i huvudsak enligt stadgandena

i 1927 års militärersättningsförordning. Emellertid kan hemvärnets

ställning bliva en annan, för den händelse ett av 1941 års hemortsförsvarssakkunniga

den 17 juni 1943 avgivet förslag till lag örn folkskyddsväsendet blir

antaget av statsmakterna. Riksförsäkringsanstalten vill senare återkomma till

detta spörsmål. Ersättningsstadganden enligt särskild författning finnas sålunda

för detta slag av frivilliga. Emellertid föreskrives i 2 § i sistnämnda

förordning beträffande sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, att sådan

sjukdom skall anses ådragen under hemvärnstjänstgöring, därest tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. Jämför

man dessa bestämmelser med motsvarande stadganden i 19 § i militärersättningsförordningen,

finner man, att en inskränkning av rätten till ersättning

föreligger, vad hemvärnet angår. Då riksförsäkringsanstalten nu föreslår,

att medlemmarna i frivilliga försvarsorganisationer skola inrymmas i

rnilitärersättningsförordningen, böra jämväl hemvärnsmännen inrangeras, och

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 107. .ilo a 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A).

sålunda komma i åtnjutande av den utvidgade rätten till ersättning för sjukdom,

som icke ådragits på grund av olycksfall.

Vad så Svenska Röda Korset angår, har denna organisation, bland annat,

till uppgift att under krig eller vid krigsfara ställa utbildade sjuksköterskor

och annan sjukvårdspersonal till försvarsväsendets förfogande samt att i

fred utbilda denna personal. Utbildningen av röda korsets hjälpsystrar äger

rum vid såväl statens som landstingens sjukhus. Röda Korskårerna äro

lokala sammanslutningar av män eller kvinnor, vilka frivilligt åtagit sig att

stå till Röda Korsets förfogande för hjälptjänst inom sjukvården. I deras

utbildning ingå praktiska övningar i stor omfattning och ofta i samövning

med truppförband ur armén och hemvärnet samt med luftskyddets organisationer.

De s. k. röda korssamariterna utgöras av män och kvinnor med samma

uppgifter som röda korskårerna, men som på grund av lokala eller andra

svårigheter icke lämpligen kunna ansluta sig till dessa kårer. Dessa samariter

äro avsedda att tjänstgöra vid hemvärnets förbandsplatser, krigssjukvårdsanstalter

och beredskapssjukhus.

Då röda korspersonalen under utbildningskurser och övningar i fredstid

i allt väsentligen synes jämförlig med hemvärnet, synas skäl föreligga, att

denna personal inrymmes i militärersättningsförordningen.

Svenska Blå Stjärnans uppgift är att i krig (vid mobilisering) tillhandahålla

de militära myndigheterna personal för djursjukvård och djurvård samt

att i fred anskaffa och utbilda personal för detta ändamål. Organisationen

har i huvudsak mot Röda Korset svarande ställning och uppgift.

Frivilliga automobilkårens verksamhet är för närvarande under omläggning.

Kårens arbete har i fredstid huvudsakligen varit inriktat på att bibringa

kårens aktiva medlemmar sådana kunskaper, att de i krigstid skulle

kunna bestrida befälsbefattningar vid biltransportförband och vissa staber

m. m. Verksamheten har i stort sett bedrivits efter samma grunder som den

frivilliga landstormsutbildningen. Försvarsutredningen uttalade, att anledning

saknades att i fortsättningen bibehålla kåren såsom särskilt utbildningsorgan,

varför dess karaktär av militärt organiserad kår borde upphöra och

den frivilliga utbildningen i biltjänst för det värnpliktiga befälet infogas i

övrig befälsutbildning av sådant slag. Departementschefen delade nämnda

synpunkter. Emellertid har förslag framlagts, att kåren allt fort skall bestå.

Enligt uppgjort förslag till nytt reglemente skall kåren för framtiden hava

till uppgift att bedriva utbildning av manlig ungdom före värnpliktsåldern

i militär-, bil- och motortjänst.

Vad frivilliga motorcykelkåren angår, har densamma till uppgift att bibringa

unga män, som icke fullgjort militärtjänstgöring, teknisk färdighet som motorcykelförare

samt att förbereda dem för uppgiften som motorcykelförare i fält.

Även denna liksom föregående kår synes böra vara ersättningsberättigad enligt

militärersättningsförordningen.

Vad angår sjövärnskåren är denna en på frivillighetens väg bildad organisation,

som har till uppgift att viel mobilisering och försvarsberedskap ställa

för vissa ändamål utbildad personal till krigsmaktens förfogande. Kårens

medlemmar utgöras av aktiva medlemmar och aspiranter. Till de senare antagas

ynglingar mellan 16—19 år, vilka icke äro inskrivna såsom värnpliktiga.

Fredstjänstgöringen fullgöres av aktiva medlemmar och aspiranter i form av

dels genomgång av vissa utbildningskurser, dels deltagande i särskilt anordnade

övningar, kurser m. nr. Krigstjänstgöringen fullgöres i form av bevakningstjänst,

expeditionst jänst, krigspolistjänst samt tjänst å hjälpfartyg. De

aktiva medlemmarna förordnas till olika tjänstegrader såsom officerare och

underbefäl efter viss genomgången utbildning. Enligt den nya värnpliktslagen

komma dessa befälspersoner i sjövärnskåren, i fall där de äro i värn
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

pliktsåldern, att betraktas som värnpliktigt befäl. Enligt riksförsäkringsanstaltens

mening synas övriga till kåren hörande medlemmar ävenledes böra

inrymmas i militärersättningsförordningen.

I likhet nied aspiranter vid sjövärnskåren torde s. k. praktikanter vid flygvapnet

böra bliva ersättningsberättigade. Dessa praktikanter utgöras av ynglingar,

som genomgått lörsta ringen i gymnasiet. De tjänstgöra tillsammans

med trupp ur flyg-vapnet och under militärt befäl och äro avsedda för rekrytering

av flygvapnets officers- och ingenjörskåren

Under nu rådande förhållanden av förstärkt försvarsberedskap hava ett

stort antal s. k. krigsfrivilliga tjänstgjort vid försvarsväsendet. Beträffande

dessa frivilliga hava ersättningsbestämmelserna i militärersättningsförordningen

tolkats så, att örn avlöning icke utgått under tjänstgöringen ersättningsfrågans

bedömande liänskjutits till Kungl. Maj:ts prövning jämlikt 1 §

2 stycket i förordningen. I de fall åter då avlöning utgått, har vid olycksfall

och yrkessjukdom ersättningsfrågan bedömts enligt olycksfalls- respektive

yrkessjukdomsförsäkringslagen. Vid annan sjukdom har ersättningsfrågan

prövats enligt militärersättningsförordningen, därest avlöning utgått enligt

krigsavlöningsreglementet. Genom kungl, brev den 23 juli 1940 med provisoriska

bestämmelser örn särskilda förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet,

som drabbats av kroppsskada, stadgas nämligen, bland annat, att

personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt men som ej är

berättigad till avlöning under sjukdom enligt för försvarsväsendet gällande

fredsavlöningsbestämmelser och ej heller avlönas som värnpliktiga, må vid

kroppsskada efter tjänstgöringen åtnjuta ersättning enligt de grunder, som

i militärersättningsförordningen angivits för fast anställd personal.

Till kategorien frivilliga har hänförts dem, som fullgjort militärtjänstgöring

utan att på grund av värnpliktslagens bestämmelser eller eljest vara

krigstjänstskyldiga. Hit hava sålunda räknats frivilliga under- och överåriga

samt män i värnpliktsåldern, vilka frikallats från värnpliktens fullgörande,

ävensom kvinnor. Däremot har riksförsäkringsanstalten icke ansett värnpliktiga,

som fullgjort frivillig tjänstgöring, vara att hänföra till kategorien

frivilliga, en mening till vilken försäkringsrådet anslutit sig. Ifrågavarande

kategori frivilliga löör vara ersättningsberättigad enligt militärersättningsförordningen.

Yad angår övriga här ovan omnämnda försvarsorganisationer: Svenska

arméns reservofficersförbund, Sveriges militära idrottsförbund, centralkommittén

för fältsport, brevskolan och centralkommitén för det frivilliga försvarsväsendet,

finner riksförsäkringsanstalten, att medlemmar i dessa sammanslutningar

knappast böra vara berättigade till ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Deras verksamhet är, örn också av betydelse för

försvarsväsendet, dock mera avlägsen från den militära tjänstgöring, som utövas

av övriga försvarsorganisationer, vilka riksförsäkringsanstalten ansett

här böra komma i fråga.

Här ovan har något berörts 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas nyligen

avgivna betänkande med förslag till folkskyddsväsendet. Enligt detta förslag

skall hemvärnet, luftskyddet, skogsbrandväsendet för krig och utrymningsorganisationen

sammandragas till en organisation, benämnd folkskyddet.

Härvid skall hemvärnet jämväl inom folkskyddet bibehålla sin militära art

och dess militära uppgifter skola kvarstå oförändrade. De i folkskyddet ingående

civila grenarna skola också behålla sin civila karaktär under den

gemensamma benämningen civilskyddet, varför folkskyddet skall komma att

bestå av två huvuddelar, hemvärnet och civilskyddet. Beträffande rekrytering

till detta folkskydd hava de sakkunniga föreslagit, att denna bör i folsta,

hand äga ruin på frivillighetens väg. Emellertid framhålles, att rekryto

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A).

ringen ej helt skall vara beroende av frivilligheten oell har därför föreslagits

införande av skyldighet att tjänstgöra inom folkskyddet. Sådan skyldighet

synes lämpligen böra benämnas folksky dds plikt. En sådan plikt skall föreligga

för befolkningen från och med det kalenderår, varunder vederbörande

fyller 15 år till och med utgången av det kalenderår, varunder den folkskyddspliktige

fyller 65 år. De sakkunniga hava icke föreslagit några särskilda

stadganden beträffande ersättning för kroppsskada, ådragen under tjänstgöring

inom folkskyddet.

I fråga om ersättning åt hemvärnsman för kroppsskada under hemvärnstjänstgöring

återfinnas dylika föreskrifter, som ovan nämnts, i förordningen

den 28 juni 1941 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hemvärnstjänstgöring (nr 593). Yacl luftskyddet angår, stadgas enligt en förordning

av samma dag (nr 595), att då någon, då riket icke befinner sig i

krig, under fullgörande av tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning

skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom, som

avses i yrkessjukdomsförsäkringslagen skall ersättning utgå enligt olycksfalls-

respektive yrkessjukdomsförsäkringslagen. Däremot utgår icke — i motsats

till vad fallet är beträffande hemvärnet — ersättning för sjukdom, som

icke orsakats av olycksfall. I det tidigare berörda förslaget till krigspensionsförordning

skulle emellertid ersättning till luftskyddspersonalen utgå för

kroppsskada, förorsakad av olycksfall liksom i fråga örn sjukdom, som icke

orsakats av olycksfall. Huruvida ersättning skall utgå jämväl för sistnämnda

slag av kroppsskada enligt militärersättningsförordningen, finner riksförsäkringsanstalten

tveksamt. Skulle det framlagda förslaget till folkskyddsväsendet

emellertid bliva i det väsentliga godkänt av statsmakterna, torde skäl

föreligga för, att icke endast den del av folkskyddet, som utgöres av hemvärnet

utan också civilskyddet bör bliva berättigat till ersättning enligt

militärersättningsförordningen.

I en av chefen för försvarsstaben den 23 januari 1943 till Kungl. Majit

gjord framställning hade föreslagits, att militärersättningsförordningen borde

göras tillämplig å frivilliga fältartister. I sitt den 19 mars 1943 avgivna yttrande

framhöll riksförsäkringsanstalten, att dessa artister icke kunde omfattas

av den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, enär de under sina

turnéer icke åtnjöte avlöning utan endast traktamente, vilket vore avsett att

täcka deras direkta utgifter under dessa turnéer. Stadgandena i 1 § 2 stycket

i militärersättningsförordningen kunde icke heller anses tillämpliga, enär

fältartisterna icke kunde anses deltaga i militärtjänstgöring enligt förordningens

mening. För de värnpliktiga, som fullgjorde beredskapstjänst såsom

fältartister, vore ersättningsrätten reglerad genom bestämmelserna i krigssjukvårdsreglementet

den 20 november 1939 (nr 757) och militärersättningsförordningen.

För de frivilliga fältartisterna åter saknades reglerande föreskrifter.

Riksförsäkringsanstalten fann i likhet med chefen för försvarsstaben

det önskvärt, att åtgärder vidtoges för beredande av rätt för fältartisterna

till ersättning vid uppkommen kroppsskada och ifrågasatte, att fältartisterna

skulle inrangeras under krigsavlöningsreglementet.

I proposition till 1943 års riksdag framhöll departementschefen emellertid,

som ovan nämnts, att generella bestämmelser för det antagligen ringa

antal fall, som kunde tänkas komma under omprövning, icke vore påkallade,

utan frågan örn ersättning till nu ifrågavarande kategori syntes böra bedömas

av Kungl. Majit från fall till fall. Skulle erfarenheten visa, att närmare

reglering av ersättningens grunder skulle anses nödvändig, borde det få ankomma

på Kungl. Majit att i ämnet meddela föreskrifter. I anslutning därtill

hemställde Kungl. Majit att kostnaderna för ersättning åt frivilliga fältartister

Aud sjukdom eller olycksfall till följd av tjänstgöring i denna egenskap

vid försvarsväsendet måtte bestridas av förslagsanslaget till ersättning

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Propositionen bifölls av

riksdagen och nådigt brev i ämnet har utfärdats den 30 juni 1943.

De nu ifrågasatta ändringarna av gällande militärersättningsförordning

avse i främsta rummet fredsförhållanden, ehuru de av praktiska skäl även

böra omfatta den förstärkta försvarsberedskapen. Under vanliga förhållanden

torde förekomsten av turnéer av ifrågavarande slag knappast föreligga och

då, som av departementschefen framhållits, ersättningsfallen troligen komma

att uppgå till ett ringa antal, synas skäl för de frivilliga fältartisternas inrangerande

under militärersättningsförordningen icke förefinnas.

Som av riksförsäkringsanstalten här ovan föreslagits, skall medlem tillhörande

de frivilliga försvarsorganisationerna m. fl. av riksförsäkringsanstalten

kunna berättigas till ersättning enligt militärersättningsförordningen

och sålunda förfaringssättet med beslut av Kungl. Majit i ersättningsfrågan

i varje särskilt fall slopas. Utöver en sådan förenkling i nu gällande

föreskrifter vill riksförsäkringsanstalten tillika under åberopande av den redogörelse,

som lämnats beträffande de frivilligas verksamhet till gagn för försvarsväsendet,

föreslå en viss utvidgning av rätten till ersättning för kroppsskada

i fråga om dessa kategorier. För närvarande är första förutsättning

för att ersättning skall utgå den, att den frivillige deltager i militärtjänstgöring.

Emellertid utgöres en väsentlig del av den verksamhet, som de frivilliga

utöva, av bevistande av utbildning skur ser av skilda slag, avsedda såsom en

förberedelse för tjänstgöring vid krigstillfälle. Åtskilliga av dessa kurser hava

i det stora hela obligatorisk karaktär. Riksförsäkringsanstalten syftar härvid

närmast på de utbildningskurser, som äro anordnade för det värnpliktiga

befälet av centralförbundet för befälsutbildning. För att bibehålla erhållen

grad samt erhålla befordran är det nödvändigt, att detta befäl genomgår

sådana kurser. Att, såsom hittills varit fallet, utesluta de frivilliga från möjligheterna

att erhålla ersättning för kroppsskador, som drabba dem under deras

utbildning, kan knappast vara med billigheten överensstämmande. Det allmänna

bör emellertid äga kontrollmöjligheter över dessa utbildningskurser,

så att genomgåendet av desamma för vederbörande frivilliga liksom för det

allmänna blir till största möjliga gagn. Det synes riksförsäkringsanstalten

därför böra uppställas som villkor för att den frivillige skall vara ersättningsberättigad

för kroppsskador, som ådragits under sådan utbildning, att utbildningen

anbefallts genom beslut av Kungl. Majit (generalorder) eller genom

högkvarters-, armé-, marin- eller flygvapenorder.

Riksförsäkringsanstalten har i anslutning till Kungl. Majits uppdrag i sitt

förevarande yttrande utlåtit sig i fråga om militärersättningsförordningens

tillämpningsområde. Härutöver synas vissa andra spörsmål böra bliva föremål

för omprövning och —■ där så befinnes lämpligt — föranleda omredigering

av nu gällande stadganden.

Riksförsäkringsanstalten vill härvid till att börja med beröra frågan örn

ersättning för de kroppsskador, som inträffa under resor i samband med beviljad

permission och tjänstledighet. I 2 § 2) i 1927 års militärersättningsförordning

stadgas följande: »Militärtjänstgöring anses hava varit för handen

endast under tid, då flen skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt

nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd

på marsch eller annan färd eller då den skadade i annat fall än nyss nämnts

varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.»

I sitt utlåtande deli 6 augusti 1926 erinrade riksförsäkringsanstalten om

att enligt en den 19 juni 1919 verkställd ändring i 1916 års olycksfall Is försäkringslag

begreppet olycksfall i arbete utsträckts att omfatta »olycksfall

vid färd till eller från arbetsstället där färden föranledes av och står i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

omedelbart samband med arbetsanställningen.» Med hänsyn härtill höll riksförsäkringsanstalten

före, att en utvidgning av begreppet militärtjänstgöring

borde genomföras. En värnpliktig eller fast anställd kunde erhålla tillstånd

att bo utom kasernområdet. Drabbades han under färd mellan den militära

arbetsplatsen och sin bostad av skada, borde han rättvisligen vara ersättningsberättigad.

Enligt den tolkning, som givits ifrågavarande stadgande, framhöll

riksförsäkringsanstalten vidare, omfattades en dylik färd icke av lagen,

såframt denna färd icke direkt föranletts av arbetsanställningen. En arbetare,

som exempelvis hade sitt hem beläget på längre avstånd från arbetsplatsen

och avlade ett besök i detta någon gång under veckans lopp, ansågs icke

ersättningsberättigad för ett honom under färden övergånget olycksfall.

Riksförsäkringsanstalten ansåge emellertid, att militärtjänstgöringens karaktär

av tvångstjänstgöring för de värnpliktiga motiverade, att skador,

som åsamkades värnpliktiga under de resor, som dessa företoge till

eller från hemmet efter beviljad permission, borde berättiga till ersättning.

Utvidgningen av begreppet militärtjänstgöring borde avse jämväl

vid krigsmakten fast anställda. Formuleringen av riksförsäkringsanstaltens

förslag vore liknande den, som förekomme i olycksfallsförsäkringslagen,

men detta syntes icke böra hindra ovan omförmälda tolkning åt det

föreslagna stadgandet. Av de hörda myndigheterna gjorde försäkringsrådet

gällande, att därest rätten till ersättning för skada, ådragen vid färd till eller

från tjänstgöringen, skulle givas sådan utsträckning, som riksförsäkringsanstalten

föreslagit, detta borde uttryckligen uttalas i särskild lagtext.

Departementschefen tillstyrkte, att ett stadgande motsvarande det, som genom

lagen den 19 juni 1919 införts i olycksfallsförsäkringslagen, vunne tillämpning

även beträffande militärersättningsförordningen, varemot han icke fann

tillräckliga skäl föreligga, för att bestämmelserna gåvos en annan tolkning än

olycksfallsförsäkringslagens stadgande!!. Riksdagen anslöt sig till den av

departementschefen uttalade meningen.

Med hänsyn till innebörden av förenämnda stadgande i militärersättningsförordningen

har ersättning för skada, ådragen under färd till oller från

militärtjänstgöring, ansetts kunna utgå i regel endast där färden stått i samband

med inryckning till eller utryckning från militärtjänstgöring. Däremot

har ersättning icke tillerkänts för skada, ådragen under färd till eller från

tjänstgöringen i samband med permission eller tjänstledighet, där ej färden

företagits nied av kronan tillhandahållet transportmedel eller färden eljest

företagits i trupp under militärbefäl.

Enligt riksförsäkringsanstaltens åsikt tala starka skäl för att anstaltens

år 1926 framförda synpunkter numera vinna beaktande. Under den tid, varunder

1927 års militärersättningsförordning varit i gällande kraft, har riksförsäkringsanstalten

sett sig nödsakad att i ett betydande antal fall avslå

gjorda ersättningsanspråk, där olycksfall inträffat under färd i samband med

ledighet. Särskilt under nu rådande tidsförhållanden, då den förstärkta försvarsberedskapen

föranlett massinkallelser av värnpliktiga, hava avslagsbesluten

på nu angivna grunder varit många. I ett icke ringa antal fall hava

skadorna medfört dödlig utgång. Då de under nu pågående världskrig inkallade

till avsevärd del varit försörjningspliktiga gentemot hustru, barn och

föräldrar, hava avslagsbesluten väckt bitterhet och missnöje och i åtskilliga

fäll föranlett överklaganden, som emellertid i regel icke medfört ändring i

de av anstalten meddelade besluten.

Riksförsäkringsanstalten vill i detta sammanhang något beröra de olika

former av ledighet, som kunna ifrågakomma.

Enligt gällande fredsbestämmelser avser tjänstledighet i behörig ordning

erhållen fullständig ledighet från tjänstgöringen under hel tjänstgöringsdag

eller därutöver. Med permission förstås däremot ledighet under kortare tid

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

än hel tjänatgöringsdag med begränsad frihet i avseende å vistelseort ävensom

ledighet från övningarnas slut dag före sön- eller helgdag över den påföljande

sön- eller helgdagen intill övningarnas påbörjande efterföljande

tjänstgöringsdag. Vid tjänstledighet och permission utgår ej ersättning för

resekostnad. Jämlikt 27 § 3 i 1941 års värnpliktslag äger Konungen förordna,

att uppehåll i tjänstgöringen skall äga rum viss tid under tjänstgöringen. Då

uppehåll i tjänstgöringen torde vara att likställa med viss tids hemförlovning,

torde ersättning för resekostnaderna utgå av statsmedel.

I avseende å ledighet under nu rådande förstärkt försvarsberedskap gälla

bestämmelserna i nådiga brevet den 6 december 1940 angående ledighet för

personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt (krigsledighetsbestämmelser).

Enligt dessa bestämmelser särskiljas följande former av ledighet.

Permission, varmed avses ledighet liksom vid permission enligt fredsbestämmelserna.

Krigspermission är sådan i krigsavlöningsreglementet omförmäld permission,

som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp.

Sådan permission beviljas vid kortare uppehåll i tjänstgöringen samt eljest

för att bereda personalen vila och rekreation.

Tjänstledighet avser

a) ledighet, som meddelas på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse

för det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt;

b) ledighet för beredande av vila och rekreation i fall, då ledigheten ej är

att hänföra till krigspermission;

c) annan ledighet för enskilda angelägenheter, som ej är att''hänföra till

krigspermission eller hempermittering.

Hempermittering avser avbrott i tjänstgöringen under viss tid eller tills

vidare för återgång till civil verksamhet.

Ersättning för resekostnad utgår ej vid färd i samband med permission men

däremot vid krigspermission samt vid tjänstledighet enligt a) och b) ovan

ävensom vid hempermittering.

Sociala försvarsberedskapskommittén hade i sitt förslag till krigspensionsförordning

föreslagit, att ersättning skulle utgå, bland annat, vid skador som

inträffade under permission eller tjänstledighet. Kommittén erinrade härvid

örn att riksförsäkringsanstalten vid tillkomsten av 1927 års militärersättningsförordning

hade föreslagit, att ersättning skulle medgivas för olycksfall under

permissionsresor men att förslaget ej vann bifall. Mot detsamma hade, bland

annat, anförts, att ifrågavarande, helt frivilliga resor borde vara vederbörandes

ensak. Detta skäl saknade enligt kommitténs mening giltighet ifråga örn

motsvarande resor vid krigstjänstgöring. I detta avseende erinrade kommittén

vidare om ett uttalande av vederbörande departementschef i propositionen

med förslag till krigsavlöningsreglemente (prop. L 1939:246), vari anfördes,

att tjänstledighet och permission från krigstjänstgöring icke torde helt eller

ens huvudsakligen kunna betraktas som den enskildes egen angelägenhet utan

att beviljad ledighet i främsta rummet torde hava till syfte att bereda personalen

nödig vila och rekreation, så att don bleve bättre ägnad att fylla

sina uppgifter i försvarets tjänst.

Då sålunda än starkare skäl numera tala för en utvidgning i nu förevarande

hänseende av rätten till ersättning, vill riksförsäkringsanstalten, ehuru anstalten

beträffande tjänstgöring, varå nu förevarande förslag avses skola bliva

tillämpligt, icke är beredd att gå lika långt som kommittén i avseende å krigstjänstgöring,

dock förorda, att kroppsskador, som åsamkas försvarsväsendets

personal vid färd till eller från militärtjänstgöringen på grund av permission

eller tjänstledighet, berättiga till ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Som av försäkringsrådets härovan åberopade yttrande framgår, torde

därvid lämpligen en omredigering av författningstexten böra äga rum.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga Å).

Riks försäkringsans tal t en övergår härefter till att något beröra de förslag,

som motionsvis framförts angående utsträckning av rätten till ersättning för sådan

kroppsskada, som icke ådragits på grund av olycksfall. Här ovan har redogörelse

lämnats över innehållet i vid 1942 och 1943 års riksdagar av herr

Spångberg m. fl. väckta motioner, vari hemställdes, att ersättningsrätten vid

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, borde i avsevärd grad utsträckas.

Het föreslogs sålunda, att ersättning borde utgå även örn sjukdomen

eller dödsfallet föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen. I sitt

yttrande över motionen den 9 mars 1942 framhöll riksförsäkringsanstalten,

bland annat, som ovan nämnts, att det kunde starkt ifrågasättas, huruvida

tillräckliga skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna på sätt

motionärerna föreslagit. I varje fall borde frågan tagas upp först i samband

med ett ställningstagande till spörsmålet örn utfärdande av bestämmelser för

krig och beredskapstillstånd. Vid 1942 års riksdag stannade kamrarna i olika

beslut, och frågan förföll. Vid 1943 års riksdag avslogs motionen i båda

kamrarna.

Med hänsyn till de tidigare omförmälda, av riksdagens vederbörande utskott

gjorda uttalandena, vill riksförsäkringsanstalten i detta sammanhang

något beröra frågan örn de ersättningsprinciper, som militärersättningsförordnmgens

författningstext och nu gällande praxis utformat.

Vad först angår sådana kroppsskador, som utgöras av följder av olycksfall,

torde, dessa här icke behöva bliva föremål för en särskild redogörelse. He

principer för ersättnings utgående, vilka gälla enligt olycksfallsförsäkringslagen,

äro i huvudsak tillämpliga på de olycksfallsskadade enligt militärersättuingsförordningen,

där tolkningen emellertid i vissa hänseenden är

mera extensiv än enligt nämnda lag.

Huvudfrågan är, huruvida skäl föreligga för en utvidgning av rätten till

ersättning för sjukdom, som icke orsakats av olycksfall. Föreskrifterna för

bedömande av denna rätt återgivas i 19 § i militärersättningsförordningen.

Regeln är den, att sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring, presumera!- samband med denna tjänstgöring. Yppas sjukdom åter efter tjänstgöringen,

stadgas, att denna skall skäligen antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen,

för att ersättning må utgå.

Detta innebär, att i förra fallet ersättning skall utgå, så framt icke de

statliga organen kunna bevisa, att orsakssamband icke föreligger. I senare

fallet åter åligger det sökanden att prestera bevis för kausalsammanhang.

Bevisbördan ligger med andra ord här på den skadade. Genom dessa rättsregler

kan ersättning komma att utgå för sjukdomar, vilka — oberoende av militärtjänstgöringen

— kunnat utvecklas under densamma.

Som huvudregel kan fastslås, att ersättning i allmänhet utgår för akuta

sjukdomar, vilka yppas under militärtjänstgöringen. För sådana kroniska sjukdomar,

som äro följder av ersättningsberättigade akuta sjukdomar, utgår också

ersättning.

Vad angår övriga kroniska sjukdomar och då i första hand den största

gruppen av dem, vilka komma under riksförsäkringsanstaltens prövning, nämligen

de tuberkulösa åkommorna, är ersättningsrätten vidsträckt. Det är jämförelsevis

sällan som ett ersättningskrav avvisas, då framställningen örn ersättning

avser en lungtuberkulos eller en lungsäcksinflammation, vilken yppats

under aktiv militärtjänstgöring. Har en sådan sjukdom åter yppats efter

tjänstgöringens avslutande, gäller den rättsregeln, att bevisbördan lägges på

sökanden.. I sådana fall plägar framställningen i de flesta fall icke vinna

bifall. Riksförsäkringsanstalten har dock godkänt ersättningsanspråk, då yppandet

visserligen ägt rum efter tjänstgöringens slut men dock icke alltför

lång tid därefter.

.. I fråga om kirurgiska tuberkuloser — ben-, led-, urogenital- och lymfkörteltuberkulos

— Kar praxis under tidernas lopp varit ganska varierande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Framställningar om ersättning hava emellertid numera i anslutning till av

försäkringsrådet givna domslut i allmänhet vunnit bifall. Härvid har man

i allt högre grad kommit att jämställa dessa åkommor med lungtuberkulosen.

Beträffande ischiasfallen hava meningarna också varit delade, men även i

fråga om dessa fall torde kunna uttalas, att i flertalet fall ersättning utgivits.

Kausalsammanhanget mellan tjänstgöring och sinnessjukdom är i regel

ganska oklart. Mycket talar för, att ersättningsanspråk, särskilt då fråga är

örn schizophreni, icke bör bifallas. Emellertid hava hörda sakkunniga i allmänhet

ansett, att samband med militärtjänstgöringen föreligger och riksförsäkringsanstalten

har därför i anslutning till dessa specialistutlåtanden i

de flesta fall utgivit ersättning.

Däremot har ersättning icke tillerkänts vid fall av blindtarmsinflammation,

mag- och tarmsår samt i regel icke för andra konstitutionella åkommor.

Att här lämna en ingående exposé över de skilda ersättningsfallen torde

knappast vara behövligt. Emellertid framgår av det anförda, att riksförsäkringsanstaltens

krav på kausalsammanhang tillämpas på ett för de kroppsskadade

välvilligt och smidigt sätt utan att det allmännas berättigade fordringar

på samband åsidosättas.

Att ytterligare utsträcka rätten till ersättning på sätt i omförmälda motioner

föreslagits, kan knappast vara skäligt och lämpligt. Det kan icke anses

tillrådligt att rätt till ersättning medgives utan prövning av sambandsfrågan,

exempelvis beträffande vissa blodsjukdomar, vissa sinnessjukdomar, vissa

magsjukdomar, kräftsjukdomar, lues m. fl. sjukdomar, vilka icke orsakats av

yttre omständigheter eller där samband med sådana måste anses i högsta

grad ovisst. Frånsett det principiellt oriktiga i att helt bortse från kausalsammanhanget

skulle en utvidgning av ersättningsrätten komma att medföra

avsevärda ekonomiska konsekvenser. Biksförsäkringsanstalten vill därför

bestämt avråda från en uppmjukning av förefintliga föreskrifter.

Enligt nu gällande militärersättningsförordning utgår ersättning i form

av läkarvård, sjukpenning under av skadan föranledd sjukdomstid, livränta

vid därefter för längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan samt, därest kroppsskadan medfört den skadades död, begravningshjälp

samt livräntor till vissa efterlevande.

Nämnda slag av ersättningar böra alltjämt utgå. Biksförsäkringsanstalten

vill emellertid här upptaga frågan, huruvida icke skäl tala för att utöver

sagda ersättningar införa ett särskilt familjetillägg till försörjningspliktiga

ersättningstagare.

Sociala försvarsberedskapskommittén framhöll i sitt den 10 januari 1941

avgivna förslag till krigspensionsförordning m. m., bland annat, att varken en

tillämpning av militärersättningsförordningens normerade inkomstberäkning

eller olycksfallsförsäkringslagens schematiska anknytning till inkomsten skulle

låta hänsynen till försörjningsskyldigheten komma till sin rätt. Kommittén

erinrade också, att den ersättning, som tillkomme reservpersonalen och de

värnpliktiga med nuvarande lagstiftning måste anses knappt tillmätt särskilt

för familjeförsörjare. För vinnande av rättvisa föreslog kommittén, att en

gradering efter försörjningsbördan borde införas genom familjebidrag. Härutinnan

föreslogs, bland annat, vissa familjetillägg å utgående invaliditetsersättning,

i fall då den skadades arbetsförmåga voro nedsatt med 30 procent

eller därutöver.

Yad kommittén sålunda framhållit har vunnit statsmakternas beaktande.

Enligt förordningen den 28 juni 1941 om familjebildrag åt värnpliktiga med

flera, vilka drabbats av kroppsskada, (nr 591) mod däri år 1942 gjord ändring

må nämligen familjebidrag utgå till värnpliktig, som under tjänstgöring,

varunder krigsfamiljobidragsförordningen varit å honom tillämplig, drabbats

av kroppsskada, medförande rätt till ersättning enligt 1927 års militärersätt
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts "proposition nr 107 (Bilaga A).

ningsförordning. Familjebidrag kan även utgå till vissa andra personalkategorier

än värnpliktiga, däribland sådana i 1927 års förordning avsedda fast

anställda, som skadats å tid, då värnpliktiga varit inkallade enligt 28 § 1

mom. värnpliktslagen. För rätt till familjebidrag förutsättes, att arbetsförmågan

är nedsatt med minst hälften.

Vid sidan av livränta utgår icke annat bidrag än familjepenning (ej bostads-,

närings-, sjuk- eller begravningsbidrag).

Örn sjukpenning utgår (enligt de för värnpliktiga gällande bestämmelserna)

tillämpas en »normerad behovsprövning» vid bestämmande av familjepenning

och bostadsbidrag för vissa anhöriga, nämligen hustru, med vilken den skadade

sammanlever samt hans barn och adoptivbarn under sexton år, som äro under

hans vårdnad. Generellt gäller emellertid, att bidrag icke må bestämmas

till högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till behovet.

Annat bidrag än sjuk- och begravningsbidrag må ej bestämmas till högre

belopp än som tillhopa med utgående sjukpenning eller livränta motsvarar

gängse arbetsinkomst för en person i den skadades vanliga yrke eller verksamhet.

Reglerna för den »normerade behovsprövningen» fastställas av Kungl.

Majit. Enligt kungörelsen den 15 januari 1943 (nr 23) avdragas från summan

av familjepenningens högsta belopp och bostadskostnaden tre fjärdedelar av

sjukpenningen, örn den värnpliktige på statens bekostnad vårdas å sjukhus,

och eljest hälften av sjukpenningen. Maximibeloppen av familjepenningen

för ifrågavarande anhöriga samt av familjepenningen jämte sjukpenning och

dyrtidstillägg härå framgår av nedanstående tablåer.

A. Dyrtidstillägget utgår med 30 procent till och med den 31 december 1943.

1. Arbetsförtjänst: 2,160 kronor.

a) Vid sjukhusvård:

Sjukp. -f

dyrt.t.

Ortsgr. I

Farn.pen.

S:a

II

Farn.pen.

S:a

lii

Fam.pen.

S:a

Hustru .............

.. 5: 20

—

5: 20

—

5: 20

—

5:20

» o. 1 barn .

.. 5: 20

—

5: 20

0: 30

5:50

0: 65

5: 85

» » 2 »

.. 5: 20

1:05

6:25

1:50

6: 70

1:95

7: 15

» »3 »

.. 5:20

2: 15

7:35

2: 70

7:90

3:25

8:45

» » 4 »

.. 5: 20

3: 25

8:45

3:90

9: 10

4: 55

9: 75

O. S. V.

b) Ej sjukhusvård:

Hustru .............

.. 5: 20

0:15

5: 35

0: 40

5: 60

0: 65

5: 85

» o. 1 barn ..

.. 5: 20

1: 25

6:45

1:60

6: 80

1: 95

7: 15

» »2 »

.. 5: 20

2: 35

7:55

2: 80

8: —

3:25

8:45

» »3 ;>

.. 5: 20

3: 45

8: 65

4: —

9: 20

4:55

9: 75

» » 4 »

11. Arbetsförtjänst:

.. 5: 20 4: 55

1,764 kronor.

9: 75

5: 20

10:40

5: 85

11:05

a) Vid sjukhusvård:

Hustru ..............

.. 4: 55

—

4: 55

—

4: 55

—

4: 55

» o. 1 barn ..

.. 4: 55

0:44

4: 99

0: 79

5: 34

1: 14

5: 69

» »2 »

.. 4: 55

1:54

6: 09

1:99

6: 54

2:44

6:99

» »3 »

.. 4: 55

2:64

7: 19

3: 19

7: 74

3: 74

8: 29

» » 4 »

4: 55

3: 74

8: 29

4: 39

8:94

5:04

9:59

b) Ej sjukhusvård:

Hustru ..............

.. 4: 55

0: 48

5: 03

0: 73

5: 28

0: 98

5: 53

» o. 1 barn ..

.. 4: 55

1:58

6: 13

1:93

6:48

2: 28

6: 83

» »2 »

.. 4: 55

2:68

7: 23

3: 13

7: 68

3:58

8:13

» » 3 »

.. 4: 55

3: 78

8:33

4:33

8:88

4: 88

9:43

» »4 »

.. 4: 55

4: 88

9: 43

5: 53

10: 08

6: 18

10: 73

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A). 59

B. Dyrtidstillägget utgår med 40 procent från och med den 1 januari 1944

till och med den 31 december 1945.

1. Arbetsförtjänst: 2,160 kronor.

a) Vid sjukhusvård:

Sjukp. -f

Ortsgr. I

II

lil

S:a

dyrt.!

farn. pen.

S:a

Farn.pen.

S:a

Farn.pen.

Hustru ..............

.. 5: 60

—

5:60

—

5:60

—

5: 60

» o.l barn ..

.. 5: 60

—

5:60

—

5: 60

0: 35

5: 95

» »2 »

.. 5: 60

0: 75

6:35

1:20

6: 80

1:65

7: 25

:> »3 »

.. 5: 60

1:85

7:45

2:40

8: —

2: 95

8: 55

» »4 »

.. 5: 60

2: 95

8:55

3: 60

9: 20

4: 25

9: 85

b) Ej sjukhusvård:

0: 45

6:05

Hustru ..............

.. 5: 60

—

5: 60

0: 20

5: 80

» o. 1 barn ..

.. 5: 60

1:05

6: 65

1:40

7: —

1:75

7:35

> »2 »

.. 5: 60

2: 15

7: 75

2: 60

8: 20

3:05

8: 65

» »3 »

.. 5: 60

3: 25

8: 85

3: 80

9: 40

4: 35

9: 95

» »4 »

.. 5: 60

4: 35

9: 95

5: -

10:60

5: 65

11: 25

II. Arbetsförtjänst:

1,764 kronor.

a) Vid sjukhusvård:

4: 90

Hustru ..............

.. 4:90

—

4: 90

—

4: 90

—

» o. 1 barn

.. 4: 90

0: 18

5: 08

0: 53

5: 43

0: 88

5: 78

» »2 »

. . 4: 90

1:28

6: 18

1:73

6: 63

2: 18

7:08

» » 3 »

.. 4: 90

2: 38

7:28

2: 93

7: 83

3: 48

8:38

» »4 >

.. 4: 90

3: 48

8:38

4: 13

9:03

4:78

9: 68

b) Ej sjukhusvård:

5: 70

Hustru ..............

.. 4: 90

0: 30

5: 20

0: 55

5/45

0: 80

» o. 1 barn ..

.. 4: 90

1:40

6:30

1: 75

6: 65

2:10

7: —

» 2 >

.. 4: 90

2: 50

7:40

2: 95

7: 85

3:40

8: 30

» »3 »

.. 4: 90

3: 60

8: 50

4: 15

9: 05

4: 70

9: 60

» » 4 »

.. 4: 90

4: 70

9: 60

5: 35

10: 25

6: —

10:90

Beträffande familjens inkomster utöver sjukpenningen gälla vissa avdragsregler.

Åtnjuter den skadade eller dennes hustru inkomst av arbete skall

dock hänsyn icke tagas till ett belopp, motsvarande 75 kronor för månad.

Åtnjuta båda makarna arbetsinkomst, skall hänsyn icke tagas till ett belopp

motsvarande 75 kronor av vardera makens arbetsinkomst för månad. I fråga

örn återstoden ske avdragen efter en progressiv skala.

Bostadsbidragets storlek beror av bostadskostnaden. Örn avdragsgill inkomst

icke finnes utöver sjukpenningen, stiga de i tallån angivna maximala

bidragsbeloppen med ett belopp motsvarande erforderlig bostadskostnad, t. ex.

med kronor 1:—, 2: 50 och 4:— för dag i de olika ortsgrupperna, om hyran

är respektive 30, 75 och 120 kronor för månad.

Riksförsäkringsanstalten anser sig principiellt kunna instämma i sociala

försvarsberedskapskommitténs ovan berörda yttrande. Erfarenheten under

den tid, som förflutit sedan begynnelsen av nu pågående världskrig, har givit

vid handen, att de ersättningsförmåner, som utgå enligt gällande militärersättningsförordning

knappast äro tillfyllest. Detta är i hög grad förhållandet

beträffande de inkallade, som hava försörjningsplikt gentemot anhöriga. Utan

familjebidragsnämndernas medverkan torde de inkallades familjer säkerligen

i många fall hava måst lida nöd och i varje fall måst ligga, fattigvården till last.

Ehuru riksförsäkringsanstalten i det följande ämnar föreslå viss förhöjning

av nu utgående ersättningsbelopp för de värnpliktigas vidkommande, torde

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 1071 (Bilag-a A).

desamma ändock icke vara tillräckliga för de försörjningspliktiga. Riksförsäkringsanstalten

vill därför föreslå, att familjebidrag eller familjetillägg i förekommande

fall må utgå till gifta och vissa andra försörjningspliktiga.

Familjetilläggen äro givetvis i första hand avsedda för värnpliktiga, som

hava försörjningsplikt. För likformighetens skull och utan föregripande av

en kommande revision av 1916 års olycksfallsförsäkringslag, vill riksförsäkringsanstalten

dock föreslå, att de ifrågasatta familjetilläggen må utgå jämväl

till övrig i förslaget avsedd personal med försörjningsplikt. Till stöd härför

må i fråga örn fast anställt manskap anföras, att manskapet med undantag av

högbåtsmän och flaggkorpraler är temporärt anställt och icke tillförsäkrat

pensionsrätt och sålunda ej heller vid avsked på grund av invaliditet, ådragen

genom kroppsskada i tjänsten, erhåller någon pension. Enär denna personal

i fråga örn familjebidrag vid kroppsskada genom stadgande i kungörelsen den

28 juni 1941 med vissa bestämmelser angående tillämpning av förordningen

samma dag (nr 591) örn familjebidrag till värnpliktiga lii. fl., vilka drabbats

av kroppsskada (nr 592), är likställd med de värnpliktiga, skulle förslagets

genomförande icke innebära någon större avvikelse från nu gällande bestämmelser.

Personal å reservstat, övergångsstat, avgångsstat och disponibilitetsstat

är visserligen berättigad till pension vid avsked på grund av invaliditet,

ådragen genom kroppsskada i tjänsten, men, då för livränta gällande avdragsregler

i 12 § i förslaget (motsvarande nuvarande 11 §) äro avsedda att tillämpas

å familj etillägg, synas några större betänkligheter icke böra möta att jämväl

tillerkänna denna personal i förekommande fall rätt till familjebidrag i

samma utsträckning som värnpliktiga, Yad slutligen angår övriga i 2 § 1 mom.

i förslaget avsedda, hava dessa icke pensionsrätt. Därest de på grund av civil

statlig anställning skulle vara berättigade till pensionsförmåner, gäller i fråga

örn avdrag vad ovan sagts, varför även dessa böra kunna komma i åtnjutande

av familj etillägg.

Under sjukdomstiden synes familjebidrag böra utgå jämlikt i huvudsak

de grunder, som angivas i ovanberörda förordning den 28 juni 1941 med däri

sedermera gjord ändring. Familjebidraget torde sålunda lämpligen böra utanordnas

av vederbörande familjebidragsnämnd.

Enligt utländsk lagstiftning har numera ansetts skäligt att viss tilläggsersättning

utgår för invalidernas anhöriga. Det synes riksförsäkringsanstalten

som örn starka skäl förelåge, för att jämväl i svensk lagstiftning införa rätt

till sådan särskild ersättning för vissa anhöriga till de skadade, som förklarats

berättigade till livränta enligt militärersättningsförordningen. Denna ersättning

synes böra fastställas och utgivas av riksförsäkringsanstalten i form av

visst familj etillägg till invalidlivräntan i fall, då den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst en tredjedel. Detta innebär, att förevarande förslag

kommer att anknyta sig till det av sociala försvarsberedskapskommittén framförda

förslaget till krigspensionsförordning. Därest livränta till den skadade

ersättes med sjukpenning, håller riksförsäkringsanstalten före, att familjetilllägg

alltjämt bör utgå från anstalten.

Yad angår frågan vilka anhöriga, som borde komma i åtnjutande av familjetillägg,

följde sociala försvarsberedskapskommittén i huvudsak de föreskrifter,

som inrymts i förordningen angående krigsfamiljebidrag. Sålunda skulle enligt

förslaget familj etillägg utgå till nedanstående familjemedlemmar till den

skadade:

a) hustru, med vilken den skadade sammanlever, samt barn och adoptivbarn

under 16 år, som äro under den skadades vårdnad;

b) make samt barn och adoptivbarn under 16 år i andra fall än under a)

sägs ävensom makes barn och adoptivbarn under 16 år, under förutsättning,

att den skadade är underhållsskyldig gentemot dem och att de äro för sitt

uppehälle väsentligen beroende av underhåll från den skadade;

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

c) fader, moder eller adoptant, som vid tiden för skadans yppande var för

sitt uppehälle väsentligen beroende av underhåll från den skadade; samt

d) frånskild make, därest den skadade är genom dom eller avtal förpliktad

att utgiva underhåll till denne.

Familjetilläggens storlek följde en viss dyrortsgruppering och vore, vad

tilläggen till barnen anginge, grundade på stadgandena i lagen den 18 juni

1937 örn barnbidrag (nr 382). Bidrag till ett barn skulle sålunda utgå i ortsgrupp

1 med 240 kronor, i ortsgrupp 2 med 300 kronor, i ortsgrupp 3 med 360

kronor, till två barn med respektive 420 kronor, 525 kronor och 630 kronor.

För make ansåg komittén, att tillägget icke borde överstiga, vad som utginge

för ett barn. Utöver nu nämnda föreskrifter hade i förslaget intagits en

hel del detaljbestämmelser.

Riksförsäkringsanstalten ansluter sig i viss mån till de synpunkter i nu

nämnda hänseende, som komma till uttryck i krigspensionsförslaget, och vill

därför föreslå, att en avvikelse i denna, del skei’ från nu gällande principer

i fråga örn ersättnings utgående. Enligt riksförsäkringsanstaltens mening

synes emellertid en differentiering i ersättningsförmånerna efter dyrort icke

böra ifrågakomma. En sådan uppdelning är en nyhet för den sociala olycksfallsförsäkringen

och de författningar, som grunda sig på denna. En förenkling

av de i krigspensionsförslaget föreslagna invecklade särbestämmelserna

synes ävenledes böra vidtagas. Riksförsäkringsanstalten vill härutinnan

föreslå, att efter det den skadade blivit invalid, ersättning må utgå till hustru

och barn ävensom under given förutsättning till föräldrar.

Till storleken av dessa familjetillägg vill riksförsäkringsanstalten återkomma

i det följande.

Enligt 1927 års militärersättningsförordning utgår ersättning till den skadade

eller vid dödsfall till dennes efterlevande i visst förhållande till den

skadades årliga arbetsförtjänst.

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgats i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. ersättning

utgår i förhållande till den skadades verkliga arbetsinkomst under

ett år, räknat tillbaka från dagen för olycksfallet.

För värnpliktiga åter har den årliga arbetsförtjänsten fixerats till vissa i

militärersättningsförordningen angivna belopp.

Dä vid försvarsväsendet fast anställd vid i tjänsten ådragen kroppsskada

icke bör komma i åtnjutande av ersättning, beräknad efter andra grunder än

övriga stamanställda, ämnar riksförsäkringsanstalten i denna del ej föreslå

någon ändring av nu gällande bestämmelser.

Yad gäller de värnpliktiga däremot har riksförsäkringsanstalten funnit en

omarbetning av hithörande bestämmelser påkallad.

I sitt år 1918 avgivna förslag till militärersättningslag upptog riksförsäkringsanstalten

frågan örn arbetsförtjänstens beräknande till en ingående behandling.

Anstalten kom därvid till den slutsatsen, att betydande olägenheter

vöre förenade med samtliga de sätt, som kunde ifrågasättas för att låta

ersättningens storlek bestämmas i förhållande till den värnpliktiges arbetsförtjänst

i det civila livet, liksom ock att man för beräkning av ersättningens

storlek icke lämpligen kunde lägga till grund hans inkomst av militärtjänsten.

Under sådana förhållanden ansåge riksförsäkringsanstalten lämpligast att

bibehålla den i 1909 års militärersättningsförordning följda grundsatsen

rörande angivandet i författningen av ersättningarnas storlek såtillvida, att

beloppet av vissa särskilda ersättningar, nämligen hel sjukpenning, högsta

invalidlivränta, begravningshjälp och dödsfallslivräntor framginge av lagens

bestämmelser. Emellertid ansåges i fråga om värnpliktiga ett frångående av

den i 1909 års förordning tillämpade grundsats om till siffran bestämda, för

opaginerad Kontrollera mot PDF

02 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 107 (Bilaga A).

alla lika ersättningar böra äga rum sålunda, att de värnpliktiga indelades i

vissa grupper med hänsyn till förhållanden, som hänförde sig till deras militärt

j änstgöring.

I anslutning härtill indelades den med förslaget avsedda personalen i tre

grupper, varvid till den högsta gruppen hänfördes värnpliktiga, som fullgjort

viss tjänstgöring, samt vissa kvalificerade värnpliktiga ävensom fast anställda

iurirer och till mellangruppen övriga värnpliktiga samt meniga utom musikelever

och skeppsgossar, vilka hänfördes till den lägsta gruppen.

Även i sitt år 1926 avgivna förslag till bestämmelser om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ansåg riksförsäkringsanstalten

nödvändigt att för de värnpliktiga fastställa viss till siffran

bestämd årlig arbetsförtjänst, efter vilken ersättning skulle beräknas. Vid

fastställandet av en sådan till siffran bestämd arbetsförtjänst vore det, anförde

anstalten, givetvis skäligt, att arbetsförtjänsten bestämdes till högre

belopp, än som motsvarade värdet av de förmåner, av vilka de värnpliktiga

vore i åtnjutande under militärtjänstgöringen, enär ersättningarna eljest

skulle bliva för låga. Å andra sidan borde viss hänsyn tagas till den allmänna

lönenivån. Skulle man därvid taga till norm industriarbetarnas medellöner,

vore det nödvändigt att antaga arbetsförtjänsten till åtminstone 2,000 kronor

för värnpliktiga i allmänhet. Det vore emellertid enligt riksförsäkringsanstaltens

förmenande principiellt sett synnerligen betänkligt att till norm taga en

årlig arbetsförtjänst, som mera avsevärt överstege årsinkomsten för lantarbetare

och därmed likställda, vilka torde utgöra den största yrkesgruppen

bland de värnpliktiga. Då enligt verkställd utredning årsavlöningen för lantarbetare

rörde sig örn 1,200 kronor och 1,400 kronor, syntes det år 1918 föreslagna

beloppet 1,500 kronor för värnpliktiga i allmänhet vara tämligen väl

avvägt. Liksom enligt 1918 års förslag torde emellertid i vissa fall en något

högre arbetsförtjänst böra beräknas och således en grupp med högre ersättning

böra bibehållas. För denna grupp ansåges arbetsförtjänsten böra fastställas

till 1,800 kronor.

Föredragande departementschefen anförde, bland annat, att redan vid tillkomsten

av 1909 års militärersättningsförordning den uppfattningen gjorde

sig gällande, att liksom de värnpliktigas förmåner i övrigt ej rönte någon inverkan

av de olika förhållandena i det civila livet, dessa ej heller borde utöva

något inflytande på nu ifrågavarande ersättningar, vilka alltså borde utan avseende

på nämnda förhållanden bestämmas lika för alla värnpliktiga. Enär

han funne denna uppfattning riktig, anslöte han sig till förslaget, till vars

förmån för övrigt kunde åberopas de praktiska svårigheter, som vore förenade

med ett hänsynstagande till de värnpliktigas olika omständigheter i det civila

livet. I fråga örn den gruppindelning, som av riksförsäkringsanstalten föreslagits,

hade han ej funnit anledning ifrågasätta någon ändring. Då emellertid

av anstalten föreslagna belopp, vartill arbetsförtjänsten för dessa båda

grupper borde beräknas, syntes vara för låga, förordade han i stället beloppen

1,620 kronor respektive 1,980 kronor.

I motioner till 1927 års riksdag yrkades, att den fastställda arbetsförtjänsten

skulle höjas till respektive 2,000 och 2,500 kronor av herr Lindhagen

i första kammaren och till 1,800 respektive 2,400 kronor av herr Lindberg i

andra kammaren. Sedan bankoutskottet tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag,

bifölls detsamma i denna del av första kammaren, under det att andra kammaren

biföll herr Lindbergs motion. Efter sammanjämkning fastställde riksdagen

arbetsförtjänsten till 1,764 respektive 2,160 kronor.

I enlighet härmed utgår jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

ersättning till värnpliktiga efter en beräknad arbetsförtjänst, som angives i

8 § i förordningen. Flärvid har man, som ovan nämnts, uppdelat de värn
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A). 63

pliktiga i avseende å arbetsförtjänstens storlek i två inkomstklasser, en högre

med en arbetsinkomst av 2,160 kronor och en lägre med en arbetsinkomst av

1,764 kronor. Till den högre inkomstklassen hänföras de värnpliktiga, som

fullgjort första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring

och därefter deltaga i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen

åligga dem eller som eljest i laga ordning blivit dem ålagda. Vidare

hänföras till den högre inkomstklassen värnpliktiga, som idka studier vid

någon statens högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för

utbildning till läkare, tandläkare m. m. och som fullgöra fackutbildning eller

facktjänstgöring. Slutligen hänföras till den högre avlöningsklassen sådana

värnpliktiga, som fullgöra viss tjänstgöring såsom furirer vid armén eller

flygvapnet eller motsvarande tjänstgöring vid marinen. Alla övriga värnpliktiga

hänföras till den lägre avlöningsklassen.

Med hänsyn till de nya bestämmelser, som införts i 1941 års värnpliktslag,

har riksförsäkringsanstalten, som ovan nämnts, funnit nu gällande föreskrifter

rörande arbetsförtjänstens beräkning i fråga om värnpliktiga böra omarbetas.

I detta sammanhang vill riksförsäkringsanstalten något beröra vad lagstiftningen

i Finland, Tyskland och Storbritannien föreskriver i fråga om

grunderna för ersättningens beräknande.

Vad Finland angår äro de ersättningsberättigade uppdelade i sex skadeståndsklasser,

varvid personer, tillhörande manskapet, eller därmed jämförliga,

tillföras första, underbefäl andra, yngre officerare tredje, kaptener fjärde,

stabsofficerare femte och personer i högre tjänsteställning än stabsofficerare

sjätte skadeståndsklassen. Enligt de för krigsskador gällande bestämmelserna

är fördelningen på de sex klasserna något avvikande härifrån, varjämte i de

fyra lägsta skadeståndsklasserna ersättningen även må beräknas på grundval

av årsinkomst. Sålunda föras till första skadeståndsklassen personer, vilkas

årsinkomst understiger 20,000 mark; till andra klassen personer, vilkas årsinkomst

uppgår till 20,000 men icke 30,000 mark; till tredje klassen personer,

vilkas årsinkomst uppgår till 30,000 men icke till 40,000 mark; till fjärde klassen

personer, vilkas årsinkomst uppgår till minst 40,000 mark. Härjämte stadgas,

att då skadeståndet, beräknat efter den klass, som motsvarar den skadades

årsinkomst, blir större än örn hänsyn endast tages till hans tjänstegrad, så

äger den skadade rätt att tillhöra den högre klassen, till vilken han då också

efter ansökan överföres.

Härutöver må framhållas, att livräntetagare på ansökan kan tillerkännas

tilläggslivränta för viss tid under i lagen angivna förutsättningar. Härvid

tages hänsyn till hans civila arbetsförtjänst.

Av det sagda framgår, att man i Finland har infört ett kombinerat system,

därvid man skall taga hänsyn i första hand till vederbörandes militära tjänsteställning

men även till hans årsinkomst.

Enligt tysk lagstiftning utgår ersättning vid invaliditet enligt olika klasser,

allt efter invaliditetens svårighetsgrad. Härvid tages också hänsyn till vederbörandes

civilstånd och den ortsgrupp han tillhör. Utöver denna ersättning

kunna särskilda tjänstegradstillägg eller yrkestillägg utgå. Tjänstegradstillläggen

äro allt efter vederbörandes grad uppdelade i fem olika grupper.

Yrkestil]äggen avse vissa kvalificerade yrken och uppdelas i två klasser. I

den lägre utgår ett månatligt belopp av 10 riksmark oell i den högre ett månatligt

belopp av 50 riksmark. Den skadades arbetsförtjänst har sålunda en viss

ehuru mindre betydelse vid utmätandet av ersättning enligt den tyska lagstiftningen.

Vidkommande den brittiska lagstiftningen må framhållas, att såväl sjukersättning

som invalidpension (livränta) utgår efter vissa fixa belopp, allt

efter vederbörandes tjänstegrad. Här tager man sålunda icke hänsyn till

den skadades arbetsförtjänst.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Vid övervägande av hithörande spörsmål har riksförsäkringsanstalten

funnit det uteslutet att låta ersättningens storlek bestämmas av den värnpliktiges

inkomst av militärtjänsten.

Vad angår spörsmålet om bestämmande av ersättningens storlek i det individuella

fallet i förhållande till den skadades arbetsförtjänst i det civila livet

tillämpas visserligen detta förfaringssätt enligt förordningen den 28 juni

1941 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring

(nr 593), samt enligt förordningen den 21 april 1943 om ersättning i

vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt

(nr 183).

I fall, som avses i den förra av dessa förordningar, gäller det emellertid

personal, som i regel endast under några timmar i veckan deltager i tjänstgöring

och som under återstående tid ägnar sig åt sin civila verksamhet. Men

icke heller i avseende å denna personal har ifrågavarande förfaringssätt

blivit konsekvent genomfört i det att den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande

av livränta icke må beräknas till lägre belopp än 1,764 kronor.

Även i de fall, som avses i den senare förordningen, äro förhållandena säregna.

Här gäller det personal, som för en jämförelsevis kort tid — i regel

högst fyra månader •— uttagits att fullgöra visst arbete, för vilket —- förutom

vissa särskilda förmåner — avlöning utgår i huvudsak efter samma grunder,

som till andra i liknande arbete sysselsatta personer. Men även här har ett

avsteg från principen örn ersättningens storlek i förhållande till den skadades

årliga arbetsförtjänst ägt rum såtillvida, att vid ersättningens bestämmande

hänsyn till arbetsförtjänsten endast tages i de fall, då denna överstiger 2,300

kronor.

A7ad som gäller i de i dessa författningar avsedda fall, kan därför icke åberopas

till stöd för frångående av det enligt hittills gällande militärersättningsförordningar

i vårt land tillämpade systemet. En något så när konsekvent till

lämpning av användningen av den civila arbetsförtjänsten såsom norm i förevarande

hänseende skulle innebära, att, såsom enligt olycksfallsförsäkringsiagen,

arbetsförtjänsten bestämdes inom ramen av ett visst mycket lågt bestämt

minimum och ett visst ganska högt satt maximum. Skulle den civila

arbetsförtjänsten läggas till grund endast i de fall, där fråga är örn högre

arbetsförtjänster men ej örn lägre sådana i enlighet med vad som gäller i

förordningen örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen

under fullgörande av tjänsteplikt, skulle detta innebära en mer eller mindre

långt gående avvikelse från själva principen. I varje fall måste beaktas, att

här i förhållandevis stor utsträckning är fråga om andra personer än dem,

som i det civila livet hava anställning hos någon arbetsgivare. Tillämpning i

större eller mindre utsträckning av den ifrågavarande principen medför redan

av denna anledning ej obetydliga svårigheter. Men härtill kommer, att enligt

olycksfallsförsäkringslagen de erforderliga uppgifterna örn arbetsförtjänsten

i första hand lämnas av den arbetsgivare, i vars arbete olycksfallet inträffat,

och omfatta även de tider, varunder den skadade under året närmast före

olycksfallet haft anställning hos annan arbetsgivare eller ej haft sådan anställning.

De liknande uppgifter, örn vilka här äro fråga, skulle lämnas antingen

av den arbetsgivare, hos vilken den skadade haft anställning närmast

före militärtjänstgöringen, när någon sådan arbetsgivare finnes, eller ock av

den skadade själv. För ett riktigt och rättvist bedömande måste därför ofta,

åtminstone när fråga är örn mer långvarigt sjukdomstillstånd eller örn invaliditet

eller dödsfall, ingående särskilda undersökningar från riksförsäkringsanstaltens

sida bliva erforderliga i olika orter. Bedömandet försvåras även

därav, att för den kanske ganska långa tid av året närmast före olycksfallet,

varunder den skadade varit i militärtjänst -— eventuellt för hela året — han

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107 (Bilaga A). 65

icke halt någon arbetsförtjänst, varför för nående av ett riktigt resultat viss

skälighetsprövning för denna tid så gott som undantagslöst blir erforderlig.

Nödigt underlag härför måste även införskaffas.

Riksförsäkringsanstalten föreslår här nedan, att i händelse av invaliditet,

som uppgår till eller överstiger en tredjedel av arbetsförmågan, utöver livränta

till den skadade familj etillägg för barn skall utgå utan någon hänsyn

till arbetsförtjänsten. Örn så blir förhållandet, kommer en anpassning av

ersättningen efter den civila arbetsförtjänsten i det individuella fallet att få

i motsvarande mån mindre betydelse än enligt nu gällande förordning.

På grund härav och vad riksförsäkringsanstalten i övrigt härutinnan anfört

i de förenämnda år 1918 och år 1926 angivna förslagen, vill anstalten

''föreslå, att arbetsförtjänsten för de värnpliktiga liksom hittills fastställes till

vissa i förordningen angivna belopp.

De skäl, som vid tidpunkten för 1927 års militärersättningsförordnings tillkomst

talade för en differentiering av de värnpliktiga i nu förevarande hänseende,

göra sig nu än mer gällande med hänsyn till 1941 års värnpliktslag.

Enligt denna har tjänstgöringstiden avsevärt utsträckts för alla värnpliktiga

och i synnerhet för de mera kvalificerade, varjämte värnpliktstiden utsträckts

utöver den tidrymd, som tidigare varit stipulerad.

Såsom ovan framhållits har i gällande förordning den fullgjorda tjänstgöringen

principiellt lagts till grund för de värnpliktigas indelning i grupper.

Denna indelningsgrund lider emellertid av vissa brister. Osäkerhet vid

rättstillämpningen har sålunda förefunnits, då det gällt värnpliktiga, som av

en eller annan anledning fått uppskov med tjänstgöringens fullgörande, och

då värnpliktiga, vilka varit befriade från värnpliktens fullgörande i fredstid,

inkallats till tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap. Svårigheter hava

även uppstått vid prövningen av frågan, huruvida tjänstgöring, fullgjord enligt

27 § 2. eller 28 § i värnpliktslagen, finge tillgodoräknas så att i 8 § i

militärersättningsförordningen angivna villkor för arbetsförtjänstens bestämmande

till det högre belopjret kunde anses uppfyllda.

Det torde icke kunna förnekas, att inkallelse till värnpliktstjänstgöring

innebär ett väsentligt avbräck i den enskilde individens civila liv och att detta

avbräck i allmänhet blir större ju äldre den värnpliktige blir. Det synes därför

riksförsäkringsanstalten rimligt, att äldre värnpliktiga vid under militärtjänstgöring

ådragen kroppsskada beredas något högre ersättningsförmåner

än de yngre. För detta talar även, att de äldre i allmänhet torde hava uppnått

en viss högre levnadsstandard.

Av 27 § 1 i värnpliktslagen framgår, att den första tjänstgöringen för alla

värnpliktiga samt dessutom första repetitionsövningen för armén och kustartilleriet

tilldelade värnpliktiga av nu ifrågavarande kategori skall vara fullgjord

före utgången av tredje året efter inskrivningsåret. För armén, kustartilleriet

och flygvapnet tilldelade värnpliktiga gäller vidare, att andra repetitionsövningen

skall vara fullgjord senast inom åttonde året efter inskrivningsåret.

Vid flottan förekomma icke repetitionsövningar. Flottan tilldelade värnpliktiga

skola i stället antingen fullgöra hela tjänstgöringen i en följd eller

ock med en första tjänstgöring, som tager sin början inskrivningsåret eller

året därpå samt med en efterutbildningsövning. Denna efterutbildningsövning

skall fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Detsamma gäller även efterutbildningsövning för armén, kustartilleriet saint

flygvapnet tilldelade värnpliktiga. Riksförsäkringsanstalten har emellertid

inhämtat, att efterutbildningsövningar för flottan tilldelade icke sjömanshusinskrivna

värnpliktiga äro avsedda att äga rum i samband med dessa värnpliktigas

överförande till armén under tionde året efter inskrivningsåret samt

att sådana övningar för vissa flygvapnet tilldelade värnpliktiga äro avsedda

att äga rum under tolfte året efter inskrivningsåret.

linning lill riksdagens protokoll 1914. / sami. Kr 107.

»lil 41 :>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Vid övervägande huru en sådan gruppindelning av de värnpliktiga lämpligen

borde ske, har riksförsäkringsanstalten nied anknytning tilli värnpliktslagens

bestämmelser angående tjänstgöringens i fredstid uppdelning i en

forsta tjänstgöring, repetitionsövningar och efterutbildningsövning samt de

tidpunkter, då dessa olika delar av tjänstgöringen skola vara fullgjorda, funnit

lämpligt, att de värnpliktiga i fråga örn arbetsförtjänstens storlek i princip indelas

i grupper, varvid en grupp skulle omfatta värnpliktiga under fullgörande

av dem efter åttonde året efter inskrivningsåret åliggande tjänstgöring, en

annan grupp skulle omfatta värnpliktiga under tjänstgöring, som åligger dem

under fjärde till och med åttonde året, och en tredje grupp övriga värnpliktiga.

Med hänsyn å andra sidan till den omfattande tjänstgöring, som enligt

1941 års värnpliktslag åligger vissa kvalificerade värnpliktiga, utöver ovan

nämnd tjänstgöring, torde man emellertid icke enbart kunna tillämpa nu föreslagna

indelningsgrund. Det synes i fråga örn dem vara lämpligt och skäligt

att inrangera dem i grupp med högre ersättning än som eljest skulle hava

utgått.

Riksförsäkringsanstalten vill i detta sammanhang något beröra grunderna

för det värnpliktiga befälets avlöning.

Under fredstjänstgöring utgår enligt nu gällande bestämmelser, kungörelse

den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning till rullförings-(sjörullförings-)

befäl och värnpliktiga under fredstid m. m., med däri sedermera gjorda ändringar,

den senaste genom kungörelse den 16 maj 1941 (nr 284), penningbidrag

till värnpliktig med en krona för dag. Förutsättning härför är dock, att krigss

avlöningsreglementet ej skall tillämpas. Denna ersättning utgår oavsett örn

den värnpliktige nått befälsgrad eller ej. Enligt krigsavlöningsreglementets

föreskrifter utgå avlöningar till värnpliktig personal däremot efter grad, varigenom

ersättningen till den värnpliktige kommer att motsvara måttet av det

ansvar, som ålägges honom.

1941 års försvarsutredning anförde rörande det värnpliktiga befälets avlöning,

bland annat, att någon höjning av det nyligen fastställda penningbidraget

för de värnpliktiga i gemen icke syntes böra nu ifrågakomma. Det

föreslagna systemet med tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga för utbildning

till befäl under viss längre tid borde såsom komplement kräva, att de

sålunda uttagna ekonomiskt kompenserades för de särskilda bördor, som pålades

dem. Under hänvisning härtill ifrågasattes, att till de för dylik utbildning

uttagna skulle såsom kompensation utgå vissa premier.

Frågan om ersättning till det värnpliktiga befälet kunde emellertid ses

även ur annan synpunkt. Det ökade ansvar, som tjänstegraden medförde

samt den omständigheten, att det ur militär synpunkt måste anses önskvärt,

att de befälsutbildade värnpliktiga fullgjorde frivillig tjänstgöring, talade för

att dessa värnpliktiga även under tid, då krigsavlöningsreglementet icke vöre

tillämpligt, erhölle högre avlöning än värnpliktiga i allmänhet.

Försvarsutredningen förklarade sig emellertid icke vara beredd att avgiva

ett formellt förslag till bestämmelser rörande de värnpliktigas avlöning. Detta

spörsmål borde i stället göras till föremål för särskild utredning, varvid även

borde upptagas spörsmålet örn avlöningsförmåner för de värnpliktiga i specialtjänst

(läkare m. fl.), vilkas tjänstgöring avsåges skola kunna fördelas över

hela värnpliktstiden.

Departementschefen anförde (prop. 318/41 sid. 68), att de till fortsatt

befälsutbildning uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med

förlängd tjänstgöringstid borde erhålla skälig kompensation för de särskilda

uppoffringar, som krävdes av dem. Frågan örn en sådan kompensation syntes

emellertid, såsom försvarsutredningen förutsatt, böra underkastas närmare

utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(37

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (liliana A).

I proposition nr 297 till 1942 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till

ändrade grunder för bestämmande av penningbidrag till de värnpliktiga samt

till särskilda premier för värnpliktiga, som uttagits till officers- eller underofficersutbildning

m. fl. Förslaget bifölls av riksdagen.

De nya bestämmelserna innefattas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527)

med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m.

Enligt 2 § i sagda kungörelse, vilken paragraf emellertid icke trätt i kraft,

skulle värnpliktig, varom nu är fråga, i den mån krigsavlöningsreglementet ej

vore tillämpligt, under tjänstgöring erhålla penningbidrag med följande belopp

för dag

furir 2 kronor 50 öre,

sergeant 3 kronor,

fänrik 4 kronor,

löjtnant 5 kronor samt

kapten 6 kronor.

Ifrågavarande kungörelse, som därjämte innehåller bestämmelser rörande

premier åt värnpliktig, som jämlikt 27 § mom. 1 B) värnpliktslagen ålagts

fortsatt tjänstgöring, skulle gälla till och med den 30 juni 1943. Bestämmelserna

hava emellertid förlänats fortsatt giltighet under ett år genom kungörelse

den 30 juni 1943 (nr 566).

Då sålunda skäl ansetts tala för att det värnpliktiga befälet under tjänstgöringen

beredes högre ersättning än övriga värnpliktiga, vill riksförsäkringsanstalten,

som ovan antytts, föreslå, att detta vid i tjänsten ådragen kroppsskada

jämväl beredes högre ersättning. Detta skulle kunna ske genom att nu

ifrågavarande värnpliktiga under hänsynstagande till genomgången utbildning

och vederbörandes militära tjänsteställning inrangerades i grupp med

högre ersättning än som föranledes av tidpunkten för tjänstgöringen.

Sålunda skulle exempelvis en värnpliktig underofficer även under tjänstgöring

före åttonde året efter inskrivningsåret kunna hänföras till samma

grupp som annan värnpliktig, vilken fullgör tjänstgöring efter åttonde året

efter inskrivningsåret, och en värnpliktig furir redan före fjärde året efter

inskrivningsåret till den grupp, som omfattar värnpliktiga under tjänstgöring

under fjärde till och med åttonde året efter inskrivningsåret.

På samma sätt skulle värnpliktiga sjökaptener, övermaskinister, styrmän

och maskinister av andra klassen under hänsynstagande till vederbörandes

militära tjänsteställning inrangeras i de olika grupperna.

För dem, som konstituerats till värnpliktiga officerare, synes slutligen en

särskild grupp böra införas.

Biksförsäkringsanstalten vill sålunda föreslå, att de värnpliktiga i fråga

örn arbetsförtjänstens beräknande hänföras till fyra olika grupper, nämligen

1. värnpliktig officer;

2. värnpliktig underofficer och annan värnpliktig, vilken fullgör honom

åliggande tjänstgöring efter åttonde året efter inskrivningsåret;

3. värnpliktig furir och annan värnpliktig, vilken fullgör honom åliggande

tjänstgöring under fjärde till och med åttonde året efter inskrivningsåret

samt

4. .annan värnpliktig än ovan nämnts.

Till belysande av frågan angående storleken av den arbetsförtjänst, som

bör fastställas för ovan angivna grupper värnpliktiga, må följande anföras.

Av den av riksförsäkringsanstalten år 1926 verkställda utredningen framgår,

bland annat, att medellönerna under år 1925 ungefärligen hade utgjort

inom industrien:

för arbetare i allmänhet, 2,600 kronor

för arbetare i 18—24 års ålder, 2,000 kronor

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.-ts ‘proposition nr 107 (Bilaga A),

inom lantbruket:

för statanställda körkarlar, 1,400 kronor

för manliga tjänare i jordbruk 1,200 kronor.

Av 1989 och 1941 års lönestatistiska årsböcker för Sverige framgår, bland

annat,, att beträffande arbetare inom industri och hantverk, handel och transportväsende.

allmän tjänst m. m. indextalet (1913 = 100) för löneinkomsten

per år, som år 1925 uppgick till 216, år 1939 stigit till 260 och år 1941 till 296.

Genomsnittliga löneinkomsten per år för hela landet inom olika näringsgrenar

(exklusive säsongindustri) utgjorde för män 3,167 kronor år 1939 och

3,597 kronor år 1941. Vid begränsning till den egentliga industrien skulle

siffrorna bli 3,056 kronor för år 1939 och 3,507 kronor för år 1941.

För lantarbetare saknas i nämnda publikationer jämförelsetal för år 1925.

År 1929 hade emellertid indextalet (1913 = 100) stigit för manliga tjänare i

jordbruk till 168 och år 1939 till 192 samt år 1941 till 236. För statavlönade

kördrängar utgjorde indextalet 187 år 1929 och 219 år 1939 samt 276 år 1941.

Den genomsnittliga arbetsförtjänsten i kontant och naturaförmåner under

år 1939 för manliga lantarbetare inom olika åldersgrupper framgår av nedanstående

ur lönestatistisk årsbok för Sverige hämtade tabell.

Arbetare i kost .......................

Statavlönade arbetare .................

Dagsverkare utan naturaförmåner

Dagsverkare med naturaförmåner

Samtliga ...................................

18—20

21- 24

år

år

1,213

1,316

1,464

1,607

1,327

1,458

1,281

1,550

1.265

1,417

25 — 29

35—39

år

år

1,378

1,371

1,715

1,736

1,605

1,591

1,693

1,805

1,574

1,687

Föredragande departementschefen anförde i proposition 1941:316 (sid. 33)

angående dyrtidstillägg å enligt militärersättningsförordningen utgående

ersättningar, att en höjning av de belopp, efter vilka ersättningarna skola beräknas,

icke lärer kunna ske med hänsyn tagen till de inkomster, som värnpligtig*1

av äldre årgångar, vilka under nuvarande förhållanden i stor utsträckning

äro inkallade till tjänstgöring, förut åtnjutit i sitt civila arbete. Beloppen

torde i stället böra anpassas efter de löneförhållanden, som under normala förhållanden

gällde för värnpliktiga i tjugoårsåldern.

Då det gäller att fastställa de olika gruppernas arbetsförtjänst, vill riksförsäkringsanstalten

framhålla, att ett sådant fastställande erbjuder stora svårigheter.

Givet är, att med hänsyn till den höjning av lönenivån, som ägt rum

sedan år 1926, arbetsförtjänsten för värnpliktiga i den lägsta inkomstgruppen

bör sättas högre än det belopp, som infördes genom 1927 års militärersättningsförordning

eller 1,764 kronor. Yid övervägande härav har riksförsäkringsanstalten

ansett hänsyn böra tagas dels till den allmänna lönenivån, dels till

de avlöningsförmåner, som utgå till fast anställt manskap, dels ock till att

familje tillägg föreslagits skola utgå till försörjningspliktiga värnpliktiga.

Vad beträffar den allmänna lönenivån skulle densamma vid det av riksförsäkringsanstalten

föreslagna systemet för arbetsförtjänstens fastställande förde

värnpliktiga endast genomsnittligt komma i betraktande. Därvid är att

beakta å ena sidan, att sjukpenning och livränta till den skadade vid förlust

av arbetsförmågan i allmänhet endast skulle utgå med två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

Denna ersättning kommer därför icke att överstiga den årliga

arbetsförtjänsten i den skadades civila verksamhet, även örn den arbetsförtjänst,

varom här är fråga, bestämmes till i motsvarande mån högre belopp.

Ä andra sidan måste av systemet även följa, att ersättningen till de värnpliktiga,

som i sin civila verksamhet hava en förhållandevis hög arbetsförtjänst, ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A).

<39

sällan blir lägre än vad som motsvarar två tredjedelar av deras arbetsförtjänst

i deras civila verksamhet.

Vid en jämförelse med det fast anställda manskapets avlöningsförmåner

synes man icke böra utgå från avlöningen till de yngsta meniga, vilka i regel

torde vara yngre än de värnpliktiga. Det torde i stället vara riktigare att till

jämförelse taga de förmåner, som utgå till meniga efter 3 eller 4 års tjänstgöring.

Av löneplan Ma i 1940 års manskapsavlöningsreglemente framgår, att

årslönen för menig, vicekorpral, vicekonstapel, i 4. löneklassen, vilken torde

uppnås efter 3 års tjänst, utgör 1,176 kronor. Med för närvarande utgående

rörligt tillägg torde den kontanta avlöningen uppgå till omkring 1,440 kronor.

Förutom kontant avlöning åtnjuter det fast anställda manskapet kost och logi,

beklädnad och fri sjukvård. Av bilaga till 1943 års statsverksproposition,

fjärde huvudtiteln, framgår att medelsbehovet i fråga örn armén under innevarande

budgetår beräknats till: för mathållning 160 öre, för mundering 85 öre,

för kasern- och förplägnadsutredning 10 öre allt för man och dag räknat. För

sjukvård och begravningshjälp enligt manskapsavlöningsreglementet har beräknats

20 kronor för år och befattningshavare. Då i nämnda poster, vilka

uppgå till i runt tal 934 kronor, för man och år, icke ingår värdet av bostad,

torde samtliga naturaförmåners värde kunna uppskattas till åtminstone 1,000

kronor för man och år. Vid sådant förhållande skulle avlöningsförmånerna till

en fast anställd i 4. löneklassen kunna beräknas till omkring 2,440 kronor.

Under beaktande härav och de olika faktorerna i övrigt, som kunna anses

hava betydelse för ett fastställande av en skälig arbetsförtjänst för de värnpliktiga

i den lägsta gruppen, har riksförsäkringsanstalten stannat vid att föreslå

en höjning av arbetsförtjänsten för denna grupp från nuvarande 1,764

kronor till 2,400 kronor, motsvarande en ökning av omkring 36 procent. Hel

sjukpenning skulle då utgå från riksförsäkringsanstalten med 4 kronor 50 öre

för dag och livränta vid fullständig invaliditet med 1,600 kronor för år mot

3 kronor 50 öro i sjukpenning för dag respektive 1,176 kronor i årlig livränta

för närvarande (förutom dyrtidstillägg).

Närmast högre grupps arbetsförtjänst skulle kunna bestämmas till förslagsvis

2,700 kronor. Detta skulle innebära, att hel sjukpenning skulle utgå med

5 kronor för dag samt livränta vid fullständig invaliditet med 1,800 kronor för

år mot 4 kronor i hel sjukpenning för dag respektive 1,440 kronor i årlig livränta

i motsvarande grupp för närvarande (förutom dyrtidstillägg).

Den tredje gruppens arbetsförtjänst synes lämpligen böra fastställas till

3,000 kronor. Hel sjukpenning skulle då utgå med 5 kronor 50 öre för dag och

livränta vid fullständig arbetsoförmåga med 2,000 kronor för år.

För värnpliktiga officerare slutligen synes arbetsförtjänsten böra beräknas

till 3,900 kronor eller det högsta belopp, som enligt nu gällande olycksfallsförsäkringslag

må tagas i beräkning vid bestämmande av ersättning.

Därest de föreslagna ersättningsbeloppen vid viss tid skulle anses för låga,

bör detta enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande korrigeras genom vid tid

efter annan fastställda lämpligen avvägda dyrtidstillägg. För närvarande synas

dyrtidstillägg knappast böra utgå å de föreslagna ersättningarna.

Avvägningen av storleken av de ovan föreslagna familjetillägg, som från

riksförsäkringsanstalten skulle utgå till försörjningspliktiga invalider, erbjuder

vissa vanskligheter. Det synes riksförsäkringsanstalten, som örn familjetillägg

för hustru till helt arbetsoförmögen invalid borde utgå ungefärligen efter enahanda

grunder, som dem vilka tillämpas i fråga om livränta till änka. Dock

torde med hänsyn till det förhållandet, att det ifrågasatta tillägget skall utgå

vid sidan av den skadade tillkommande livränta, detta kunna sättas till något

lägre belopp än den livränta, som utgår till änka. Har den skadades arbetsförmåga

icke gått förlorad, utan föreligger endast viss nedsättning i den
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A).

samma, bör familjetillägget för hustru i motsvarande grad nedsättas. Hänsyn

till livräntan kan enklast tagas på så sätt, att familjetillägget för hustru bestämmes

till en viss kvotdel icke — såsom i fråga om änka — av den årliga

arbetsförtjänsten utan av den skadades livränta. Med iakttagande av vad sålunda

anförts vill riksförsäkringsanstalten föreslå, att familj etillägg för hustru

bestämmes till en fjärdedel av den livränta, som utgår till den skadade.

Vad familj etillägg till den skadades barn angår, vill riksförsäkringsanstalten

till en början erinra örn vad anstalten här ovan återgivit i fråga örn

krigspensionsförslagets ersättningsnormer beträffande barn.

Enär anledning icke synes föreligga att i princip bereda här ifrågavarande

invalider högre försörjningsbidrag för barn än som kan utgå till dem, vilkas

invaliditet föranletts av annan orsak än militärtjänstgöring, anser riksförsäkringsanstalten

i likhet med sociala försvarsberedskapskommittén, att vid avvägning

av familjetilläggets storlek i vad det avser barn lagen den 18 juni 1937

örn barnbidrag (nr 382) lämpligen bör tjäna till ledning.

Då emellertid anstalten, såsom ovan framhållits, icke anser sig kunna förorda

en dyrortsgruppering vid utmätandet av ersättning enligt militärersättningsförordningen,

håller anstalten före, att tilläggen för barn, då den skadade

är arbetsoförmögen, lämpligen böra utgå med de belopp, som i 5 § 2 mom. i

ovannämnda lag angivas för den mellersta ortsgruppen. Detta innebär, att

familjetilläggen skulle komma att utgivas med 300 kronor för ett barn, med 525

kronor för två barn, med 750 kronor för tre barn och med ytterligare 150 kronor

för varje barn därutöver.

Enligt militärersättningsförordningen skall livränta vid förlust av arbetsförmågan

i regel utgå med två tredjedelar av den skadades arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan med det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen.

Beträffande familj etillägg för barn synes icke skäl föreligga att

på samma sätt göra tillägget beroende av arbetsförmågan, utan anser anstalten

en gradering av tillägget kunna ske mera schematiskt.

Jämlikt ovanberörda lag örn barnbidrag kan sådant bidrag i regel utgå till

barn, vars fader är varaktigt oförmögen till arbete och på grund härav berättigad

till folkpension enligt lagen örn folkpensionering. Såsom oförmåga anses

i allmänhet vara för handen, då arbetsförmågan är nedsatt med minst två tredjedelar.

I anslutning härtill vill riksförsäkringsanstalten föreslå, att familjetilllägg

för barn må utgå, då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med två

tredjedelar eller mera, med ovan angivna belopp och då den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med en tredjedel men ej med två tredjedelar, med halva

beloppet.

Huru de föreslagna ersättningarna skulle te sig, framgår av nedanstående

tabell: 1

Tablå, utvisande livränta

jämte jami

Ijetilläg g.

I. Årliga arbetsförtjänsten 2,400 kronor.

100 % invaliditet.

Årlig iivr.

Farn. till.

Summa

Invalid ..............................................

..... 1,600

—

1,600

» + hustru ...............................

..... 1,600

400

2,000

» + » +1 barn ...................

..... 1,600

700

2,300

» ~r » _b 2 » ...................

..... 1.600

925

2,525

» + » +3 » ...................

..... 1,600

1,150

2,750

» -J- » +4 » ..................

..... 1,600

1,300

2,900

50 % invaliditet.

Invalid ..............................................

800

—

800

» + hustru ...............................

800

200

1,000

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts proposition nr 107 (Bilaga Å).

Årlig livi*.

Farn. till.

Summa

Invalid + hustru

+ 1 barn ............

............ 800

350

1,150

» + »

+ 2 » ............

............ 800

462: 50

1,262: 50

» -f* »

+ 3 » ............

............ 800

575

1,375

» -f- »

+ 4 » ............

............ 800

650

1,450

II. Årliga arbetsförtjänsten 2,700 kronor.

100 % invaliditet.

Invalid

........... 1,800

—

1.800

»

+

hustru

........... 1,800

450

2,250

»

+

»

+ 1

barn .............

........... 1,800

750

2,550

»

+

»

+ 2

» .............

........... 1,800

975

2,775

»

4"

»

+ 3

» .............

........... 1,800

1,200

3,000

»

+

»

+ 4

» .............

........... 1,800

1,350

3,150

50 % invaliditet.

Invalid

........... 900

.—.

900

»

+

hustru

............ 900

225

1,125

»

+

»

+ 1

barn .............

........... 900

375

1,275

»

+

»

+ 2

» .............

........... 900

487:50

1,387:50

>>

+

»

+ 3

» .............

........... 900

600

1,500

»

+

»

+ 4

» .............

........... 900

675

1,575

lil. Årliga arbetsförtjänsten 3,000 kronor.

• 100 % invaliditet.

Invalid

........... 2,000

—

2,000

»

+ hustru

........... 2,000

500

2,500

»

-f- »

+ 1 barn .............

........... 2,000

800

2,800

»

+

+ 2 » .............

........... 2,000

1,025

3,025

»

+ »

+ 3 » .............

........... 2,000

1,250

3,250

»

+

+ 4 » .............

........... 2,000

1,400

3,400

50%

Invalid

invaliditet.

........... 1,000

1,000

»

+ hustru

........... 1,000

250

1,250

»

+ »

+ 1 barn .............

........... 1,000

400

1,400

»

+

+ 2 » .............

........... 1,000

512:50

1,512:50

»

+

+ 3 » .............

........... 1,000

625

1,625

»

+ »

+ 4 » .............

........... 1,000

700

1,700

IV. Årliga arbetsförtjänsten 3,900 kronor.

100 % invaliditet.

Invalid ..............

........... 2,600

-—-

2,600

» + hustru

........... 2,600

650

3,250

» -+* »

+ 1 barn .............

........... 2,600

950

3,550

+

+ 2 » .............

........... 2,600

1,175

3,775

-j- »

-{-3 » .............

........... 2,600

1,400

4,000

» + »

+ 4 » .............

........... 2,600

1,550

4,150

50 % invaliditet.

Invalid .............

........... 1,300

—

1,300

» + hustru

........... 1.300

325

1,625

» + »

+ 1 barn .............

........... 1,300

475

1,775

» +

+ 2 » .............

........... 1,300

587:50

1,887:50

V 3 » .............

........... 1,300

700

2,000

H-

+ 4 » .............

........... 1,300

775

2,075

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Ifrågavarande familj etillägg böra enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande

utgå för hustru, med vilken den skadade sammanlever och för barn och

adoptivbarn under 16 år, som äro under den skadades vårdnad. I andra fall

synas familjetillägg böra utgå med belopp, motsvarande värdet av det underhåll

de av den skadade åtnjutit, dock högst med de belopp, som ovan sägs.

För föräldrar eller adoptivföräldrar bör fanriljetillägg kunna utgå med ett

årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll, de av den skadade åtnjutit,

dock högst en fjärdedel av den skadade tillkommande livränta.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen och enligt 1927 års militärersättningsförordning

må invalidlivränta icke i något fall överstiga den skadades årliga

arbetsförtjänst. I förenämnda lag örn barnbidrag finnes däremot icke något

stadgande örn maximering av bidragen.

Syftet med familj etillägg liksom med barnbidrag är att underlätta försörjningsbördan

för vissa invalida familjeförsörjare. Då detta syfte i många

fall knappast skulle kunna uppnås, därest en begränsning uppåt av familjetilläggen

införes, har riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning att föreslå

en maximering av familj etilläggen. Då såsom ovan nämnts bidragen enligt

lagen örn barnbidrag kunna tänkas överstiga invalidens tidigare arbetsförtjänst,

synes hinder icke böra anses föreligga för att även låta nu ifrågasatta

familj etillägg jämte den skadades egen livränta i vissa fall överstiga hans

arbetsförtjänst.

Enligt den ursprungliga lydelsen i 1916 års olycksfallsförsäkringslag liksom

i 1927 års militärersättningsförordning skulle vid dödsfall begravningshjälp

utgå med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock ej med

mindre belopp än 100 kronor. Genom lag respektive förordning den i9 december

1941 höjdes minimibeloppet till 250 kronor.

Begravningshjälp skall enligt militära avlöningsreglementet utgå med

lägst 400 kronor och enligt manskapsavlöningsreglementet med lägst 300

kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete

enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

Riksförsäkringsanstalten, som i ett flertal fall fått emottaga klagomål över

att begravningshjälpen till de värnpliktigas efterlevande är alltför låg, vill

nu föreslå, att begravningshjälp enligt förordningen må utgå med ett fOlalia

lika belopp. Detta belopp synes lämpligen böra fastställas till 300 kronor

eller det lägsta belopp, som kan utgå enligt manskapsavlöningsreglementet.

Vidkommande livräntor till efterlevande finner riksförsäkringsanstalten,

att dessa skäligen böra utgå efter samma princip som för närvarande. Dock

vill riksförsäkringsanstalten föreslå den förbättringen i de till efterlevande

utgående livräntorna, att maximum för utgående efterlevandelivräntor höjes

från nuvarande två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst till denna

i sin helhet.

Enligt 7 § i olycksfallsförsäkringslagen kan livränta utgå till änkling under

förutsättning, att denne för sitt uppehälle varit av den avlidnas arbete beroende.

Livränta må ej åtnjutas av änkling, som väsentligen åsidosatt den

honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter

sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Försäkringsrådet

må besluta, att livränta, som på grund av sådan försumlighet ej skall

utgå till änkling, i stället skall utgå till den avlidnas barn eller adoptivbarn

under sexton år.

Något motsvarande stadgande finnes icke i gällande militärersättningsförordning.

Då nu riksförsäkringsanstalten föreslår att frivillig personal, bland

annat lottor, skall omfattas av förordningen, har anstalten till prövning upptagit

frågan, huruvida anledning finnes att införa ett liknande stadgande i

förordningen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Då emellertid en gift kvinna med hänsyn till den relativt låga ersättning,

som under tjänstgöringen tillkommer henne, icke torde kunna anses åtaga

sig denna tjänstgöring ur försörjningssynpunkt och då hon, därest hennes

make är beroende av hennes arbete, icke torde hava möjlighet att vid sidan

av civil förvärvsverksamhet och hemmets skötsel åtaga sig sådan tjänstgöring,

har riksförsäkringsanstalten funnit skäl icke föreligga att föreslå införande

av ett stadgande rörande livränta till änkling i militärersättningsförordningen.

Riksförsäkringsanstalten förutsätter emellertid härvid, att, därest något enstaka

fall skulle förekomma, där livränta till änkling skäligen bör utgå, sådan

ersättning må kunna beviljas av Kungl. Majit i likhet med vad som gäller i

fråga örn ersättning åt frivilliga fältartister i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring i denna egenskap vid försvarsväsendet.

I detta sammanhang vill riksförsäkringsanstalten något närmare ingå på

frågan örn livränta till föräldrar. Enligt 7 § b) i militärersättningsförordningen

stadgas, att livränta kan utgå till den avlidnes fader och moder, adoptivfader

eller adoptivmoder, eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva,

till båda gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

väsentligen beroende, å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll,

de av den avlidne åtnjutit, dock högst 1U av den avlidnes arbetsförtjänst.

Livränta har alltså kunnat utgå med högst 441 kronor, därest den avlidne tillhörde

den lägre inkomstklassen och med högst 540 kronor, därest den avlidne

tillhörde elen högre inkomstklassen. Härtill kommer dyrtidstillägg.

Frågan örn utvidgad rätt till ersättning för föräldrar har upptagits till

behandling, bland annat, genom en av herr Paulsen m. fl., som ovan omförmälts,

till 1942 års riksdag avlåten motion (11:7). Motionärerna framhöllo

därvid, att spörsmålet örn ersättning till föräldrar, där dessa varit eller kunnat

bliva beroende av den avlidne sonen, borde komma under omprövning, varvid

borde beaktas föräldrarnas ekonomiska ställning icke endast vid tiden för

dödsfallet utan också framdeles. I sitt yttrande över motionen till riksdagens

bankoutskott framhöll riksförsäkringsanstalten, bland annat, att det vore i hög

grad vanskligt, att taga i betraktande möjligheterna av inträffad försämring

eller förbättring i föräldrarnas förmåga att själva försörja sig. I varje fall

bordg det få anstå med en utredning i avvaktan på det under utarbetande

varande förslaget till ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Bankoutskottet delade anstaltens uppfattning. Riksdagens andra kammare

biföll visserligen väckt förslag med begäran om utredning, att de i militärersättningsförordningen

angivna villkoren för föräldrars rätt till ersättning

borde mildras, men då första kammaren anslöt sig till bankoutskottets hemställan,

förföll frågan.

Vid riksförsäkringsanstaltens prövning av ersättningsfrågor av ifrågavarande

art gäller det närmast att undersöka föräldrarnas arbetsförmåga och

försörjningsmöjligheter samt den avlidnes försörjningsverksamhet gentemot

dem. Skulle någon nedsättning i arbetsförmågan icke föreligga, har i regel

någon livränta icke utgått, även om den avlidne lämnat bidrag till föräldrarnas

uppehälle. Hava föräldrarna gjort gällande, att de lida av sjukdom eller

eljest hava arbetsförmågan nedsatt, plägar riksförsäkringsanstalten anmoda

dem att medelst läkarintyg styrka nedsättningen i arbetsförmågan. Utvisar

läkarutlåtandet, att en ganska betydande invaliditet föreligger, brukar livränta

tillerkännas. Givetvis är det också av vikt, att uppgifter införskaffas

beträffande föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Hava makarna, bådadera

eller endera, inkomster av arbete eller kapital, som möjliggöra deras skäliga

utkomst, torde livränta icke komma att tillerkännas dem, även örn nedsättning

i arbetsförmågan föreligger och bidrag lämnats dem av den bortgångne.

Mycket betydelsefulla ii ro uppgifterna örn den avlidnes bidragsverksamhet,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj ris proposition nr 107 (Bilaga A).

vare sig denna består i kontanta understöd eller i arbetsprestationer, exempelvis

i fall, där föräldrarna äro jordbruksidkare. Då fråga är om kontanta bidrag,

är bevisningen i många fall knapphändig, men har riksförsäkringsanstalten

i regel med ledning av de uppgifter, som lämnats av föräldrarna genom polismyndighets

försorg, ansett sig kunna bedöma ersättningsfrågan och därvid

även tillmätt de införskaffade uppgifterna visst vitsord. Livräntans storlek är

givetvis beroende på bidragets. Fall hava emellertid förekommit, då en så låg

livränta som 100 eller 120 kronor för år tillerkänts. I sådana fall har riksförsäkringsanstalten

hållit före, att det relativt ringa ersättningsbeloppet

dock varit av väsentlig betydelse för föräldrarnas livsföring. I de fall åter,

då kroppsarbete utförts för föräldrarnas räkning och i fall då exempelvis

modern och den avlidne haft gemensamt hushåll, har riksförsäkringsanstalten

måst taga hänsyn till de särskilda förhållandena och prövningen av ersättningsfrågan

har därför många gånger blivit av mycket svårbedömlig karaktär. Vid

prövning av dessa ärenden måste också uppmärksammas, huruvida andra än den

avlidne utövat bidragsverksamhet gentemot föräldrarna. Skulle understöd sålunda

lämnats av annan än den avlidne exempelvis av en broder eller av en

syster eller av en offentlig institution måste givetvis hänsyn härtill tagas. Vid

avgörandet av ersättningsfrågorna måste det fastslås, att den avlidnes bidrag

skall hava varit av väsentlig betydelse för föräldrarnas eget uppehälle. Hjälpaktionen

skall alltså huvudsakligen hava kommit föräldrarna tillhanda, även

örn en talrik skara minderåriga eller sjuka syskon måste anses hava ett visst

inflytande på de förhållanden, som kunna berättiga till livräntans tillerkännande.

Slutligen må också bemärkas — något som tidigare i annat sammanhang

framhållits —• att livränta till föräldrar utgår endast, örn dessa vid tidpunkten

för sonens bortgång varit beroende av hans arbete. Det förhållandet att skäl

tala för att föräldrarna i framtiden skulle hava blivit beroende av den avlidnes

arbete, medför icke, att de bliva livränteberättigade.

Den praxis, som riksförsäkringsanstalten följt vid prövning av ersättningsfrågor

av nu ifrågavarande slag, har varit utpräglat välvillig. Detta framgår

också av det faktum, att försäkringsrådet under den tidrymd av över 15 år,

under vilken 1927 års militärersättningsförordning varit tillämplig, i ett ytterst

ringa antal fall ändrat riksförsäkringsanstaltens avslagsbeslut. I några fall

har försäkringsrådet till och med undanröjt riksförsäkringsanstaltens beslut

om tillerkännande av livränta till föräldrar. Icke desto mindre har satts i

fråga, huruvida icke en uppmjukning av nu gällande föreskrifter skulle kunna

äga rum. Det för rätt till livränta åt föräldrar föreskrivna villkoret, att dessa

skola hava varit väsentligen beroende av den avlidnes arbetsförtjänst, återfinnes

visserligen också i gällande olycksfallsförsäkringslag. Emellertid har

i svensk lagstiftning i ett fall införts föreskrifter, där villkoret för ersättnings

utgående ställts mindre strängt. Riksförsäkringsanstalten syftar härvid på

förordningen den 13 juni 1924 örn ändrad lydelse av 2 §, 2 mom. c) i förordningen

den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig. I sistnämnda förordning har det föreskrivits, att livränta å ett

belopp av 600 kronor skall utgå till föräldrar, därest dessa för sitt uppehälle

varit huvudsakligen beroende av den avlidnes arbete. Genom 1924 års författningsändring

förklarades föräldrar berättigade till livränta, därest de för

sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete beroende.

Härutöver vill riksförsäkringsanstalten erinra örn den ersättning, som kan

utgå till föräldrar i anledning av krigsförlisning. Enligt lagen den 11 juni

1937 örn krigsförsäkring för ombord på fartyg tjänstgörande personer kan

visst kapitalbelopp i fall, då olycksfallet merför döden, tillfalla föräldrar

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A). 75

(adoptivföräldrar). Härvid äro några särskilda villkor för beloppets erhållande

icke stipulerade.

Tager man del av utländsk lagstiftning i hithörande hänseenden, inhämtas

vad först Finland angår, att enligt lagen den 24 mars 1938 örn erläggande av

skadestånd för kroppsskada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

(gällande i fredstid och provisoriskt under krigstid) förutsättningen för att

föräldrar skola kunna erhålla skadestånd är den, att deras arbete, förvärvsförmåga

och förmögenhet äro så ringa, att de för sitt uppehälle huvudsakligen

varit beroende av den skadades eller den sjukes arbetsförtjänst. Enligt den

finska krigsolycksfallslagen den 10 januari 1941 kan ersättning utgå till föräldrar,

örn vilka den skadade eller den sjuke i avsevärd grad dragit försorg

eller stått i beråd att draga försorg, i sistnämnda fall dock endast, när tillfredsställande

utredning härom förebringas och någon annan försörjningspliktig

familjemedlem, som vore i stånd att draga försorg örn föräldrarna,

icke finnes.

Yad Tyskland beträffar förutsättes för föräldrars rätt till ersättning enligt

lagen den 26 augusti 1938 att dessa åtminstone delvis erhålla sin försörjning

av den avlidne samt att deras förvärvsförmåga är nedsatt med minst två tredjedelar.

Som ytterligare villkor för ersättnings utgående har också föreskrivits,

att föräldrarna uppnått en viss ålder samt att deras månatliga inkomst icke,

får överstiga 52—60 mark, allt efter boningsorten. Härjämte har stadgats,

att en moder, som är arbetsför, men som har att svara för underhåll och uppfostran

av barn jämställes med den, som är oförmögen till självförsörjning.

Enligt den brittiska lagstiftningen tillkommer föräldrapension endast personer,

som äro helt eller delvis oförmögna att försörja sig och icke hava tillräckliga

tillgångar. Pensionens storlek bestämmes av vederbörande departementschef

inom vissa i lagen fastslagna gränser.

Av förestående redogörelse framgår, att nu åberopade utländska lagstiftning

i likhet med den svenska olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års militärersättningsförordning

uppställt vissa villkor för att livränta må kunna utgå

till föräldrar. Sålunda har stipulerats, att föräldrarna för sitt uppehälle skulle

hava varit huvudsakligen beroende av den avlidnes arbetsförtjänst eller att

den avlidne i avsevärd grad dragit försorg örn eller stått i beråd att draga

försorg örn föräldrar eller att förvärvsförmågan varit helt eller i betydande

grad nedsatt samt att föräldrarnas egen inkomst varit obetydlig. Yad särskilt

den brittiska lagstiftningen angår må uppmärksammas, att storleken av

föräldrapensionen lagts i vederbörande statsämbetsmans hand.

Yid övervägande av hithörande spörsmål har riksförsäkringsanstalten stannat

vid att för närvarande icke föreslå någon ändring i nu gällande stadgande,

att föräldrarna skola hava varit för sitt uppehälle av den avlidnes arbete

väsentligen beroende för att ersättning skall kunna utgå.

Slutligen vill riksförsäkringsanstalten föreslå vissa förenklingar i fråga

örn anmälningsförfarandet enligt militärersättningsförordningen.

I fråga örn förfarandet vid lämnandet av meddelande örn inträffad skada

återfinnas föreskrifter härom i 14 och 15 §§ i militärersättningsförordningen

ävensom i kungörelsen den 25 november 1927 med närmare föreskrifter för

tillämpning av militärersättningsförordningen (nr 445). I dessa författningar

föreskrives, att kompanichefen eller motsvarande befäl ofördröjligen skall

underrättas, när skador uppkommit under militärtjänstgöringen. Yppas

skada efter tjänstgöringens upphörande, skall underrättelse örn denna

lämnas till rullföringsbefälhavare!! (sjörullföringsbefälhavaren). Därefter

åligger lief kompanichefen eller motsvarande befäl att, där

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd som föranleder

ersättning enligt militärersättningsförordningen, ofördröjligen skriftligen

anmäla skadan och inlämna denna anmälan till vederbörande militära

opaginerad Kontrollera mot PDF

70 Kungl. May.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

personalchef, som har att införskaffa läkarintyg och föranstalta om viss ytterligare

utredning samt därefter med eget utlåtande insända samtliga handlingar

till riksförsäkringsanstalten. Den ytterligare utredning, som sålunda

skall verkställas, avser den skadades ålder, yrke, bostad- och postadress.

Vidare skall utredningen innehålla uppgift å den tidpunkt, då den skadade

upphör eller upphörde åtnjuta avlöning av statsmedel samt underhåll och

vård genom militär myndighets försorg. Därjämte skall införskaffas uppgift

örn den tidpunkt, då den skadade framdeles kan antagas komma att intagas

för vård å sanatorium eller å annat sjukhus på militär myndighets bekostnad.

Slutligen skall undersökningen omfatta de omständigheter, som kunna tjäna

till ledning viel bedömandet, huruvida skadan inträffat under militärtjänstgöring

samt huruvida den kan anses helt eller delvis självförvållad. Personalchefen

åligger därefter att införskaffa läkarintyg av viss i ovannämnda kungörelse

angiven art. Slutligen skall personalchefen med eget utlåtande insända

samtliga handlingar i ärendet till riksförsäkringsanstalten. Detta förfaringssätt

kommer till användning såväl beträffande olycksfall som sjukdom,

som icke åsamkas på grund av olycksfall. Emellertid föreligger den olikheten,

att beträffande sistnämnda slag av sjukdom anmälan skall göras av

vederbörande miltärläkare.

Pör anmälan har riksförsäkringsanstalten fastställda formulär. Däremot

finnas icke formulär fastställda för av vederbörande militärläkare avgivna

utlåtanden.

I och med utbrottet av nu pågående världskrig med dess talrika inkallelser

till förstärkt försvarsberedskap och därav föranledda ökning av antalet till

riksförsäkringsanstalten anmälda kroppsskador, har det visat sig ogörligt att

rigoröst följa de bestämda föreskrifterna för anmälningsförfarandet. Den

militära expeditionspersonal, som haft att handlägga dessa ärenden särskilt

vid fältförband, har i många fall varit främmande för de föreskrifter, som

här äro tillämpliga. De värnpliktiga läkare, vilka i betydande utsträckning

handhaft den militära sjukvården, hava saknat kännedom örn militärersättningsförordningens

stadganden över huvud taget och särskilt i fråga örn den

militärläkare åliggande anmälningsskyldigheten. Numera måste emellertid

dessa olägenheter få anses i det väsentliga eliminerade. Enligt vad som meddelats

från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse torde frågan örn för ändamålet

skickad expeditionspersonal vara löst, åtminstone vid depåtruppförbanden,

enär de sjukvårdsunderofficerare, som finnas vid samtliga dessa förband,

numera torde få anses hava erhållit erforderlig rutin.

Samma torde vara förhållandet med de värnpliktiga läkarna. Beträffande

de till fältläkarkåren hörande läkarna torde dessa genom bevistande av kurser

hava erhållit även en teoretisk kännedom örn ersättningsbestämmelserna för

kroppsskador.

I samband med omprövning av frågan örn snabbare utbetalning av ersättning

till värnpliktiga hava emellertid möjligheterna för åvägabringande av

ett förenklat anmälningsförfarande berörts. Detta spörsmål har också uppmärksammats

av den militära expeditionstjänstkommittén och föranlett unaerhandsöverläggningar

mellan riksförsäkringsanstalten och kommittén. I en

till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 31 december 1942

avgiven rapport har kommittén i denna del anfört följande.

»Förfarandet vid anmälan örn olycks- eller sjukdomsfall är onödigt omständligt.

De uppgifter, för vilka nu användas flera handlingar — anmälan,

läkarintyg, särskilt läkarutlåtande vid sjukdomsfall, förhörsprotokoll, missiv

— borde i normala fall kunna innefattas i en blankett med särskilda utrymmen

för bl. a. läkarintyg och särskilt yttrande av läkaren samt sådan särskild

utredning, som för närvarande i allmänhet verkställes av kompanichefen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Utlaga A). 77

Formuläret bör vara så uppställt, att varje uppgiftslämnare kail underteckna

sin del av detsamma.

Eftersom samtliga uppgifter i samband med anmälan i praktiken lämnas

av kompanichefen och läkaren, torde anmälan ej behöva passera den militära

personalchefen eller regementschefen för expediering till riksförsäkringsanstalten.

I den mån kompanichefen ej själv har tillgång till det primärmaterial,

från vilket uppgifter skola inflyta i anmälan, kan han erhålla erforderliga

upplysningar från vederbörlig avdelning av regementsstaben. Detta

torde huvudsakligen gälla uppgift örn uppburna avlöningsförmåner, vilka

vid behov kan inhämtas från kassaavdelningen.

Anmälan örn olycks- eller sjukdomsfall insändes enligt det rekommenderade

förfaringssättet, sedan formuläret vederbörligen ifyllts av kompanichefen

direkt till riksförsäkringsanstalten. Särskilt missiv är onödigt. Riksförsäkringsanstalten

bör vid skriftväxling med förbandet hänvända sig direkt till

kompanichefen. Avskrift av beslut i ersättningsfråga bör dock tillställas förbandets

läkare, vilken vanligen är den, som närmast har intresse därav.

För underlättande för den enskilde att utfå ersättning, vartill han är berättigad,

och för riksförsäkringsanstalten att kontrollera att förutsättningar

därför föreligga, synes förbandets läkare böra åläggas skyldighet att, då

ersättningsberättigad hemförlovas, till riksförsäkringsanstalten insända läkarintyg

angående fortsatt arbetsoförmåga och därvid samtidigt meddela upplysning

örn dagen för hemförlovningen.»

Av den lämnade_ redogörelsen framgår, att det i gällande bestämmelser

föreskrivna anmälningsförfarandet är val omständligt. Ett förenklat förfaringssätt

bör såsom av den militära expeditionstjänstkommittén anförts i

stor utsträckning kunna komma till användning och vill riksförsäkringsanstalten

för sin del föreslå en sådan förenkling.

Avgörandet, huruvida inträffad skada eller sjukdom bör föranleda anmälan

till riksförsäkringsanstalten, förutsätter i flertalet fall ett bedömande från

vederbörande läkares sida av frågan, örn den skadade eller sjuke kan förväntas

bliva återställd före tjänstgöringens eller anställningens upphörande. På

grund härav torde det böra ankomma på den för sjukvården vid förbandet

ansvarige läkaren att avgiva anmälan till riksförsäkringsanstalten örn såväl

olycksfall som sjukdom, vilken ej föranletts av olycksfall. Den nuvarande

uppdelningen av anmälningsskyldigheten å truppbefäl och läkare skulle sålunda

upphöra, vilket är lämpligt även på den grund att det i vissa fall kan

vara tveksamt, örn sjukdom till följd av olycksfall, respektive annan under

tjänstgöringen ådragen sjukdom föreligger.

I fråga om olycksfall torde det vara lämpligt, att läkaren, då anledning till

anmälan om olycksfallet föreligger, av den skadades truppbefäl erhåller de

för anmälan erforderliga uppgifterna angående de omständigheter, varunder

olycksfallet inträffat samt örn den skadades tjänstgöringsförhållanden.

Behov av särskild utredning genom den militära personalchefen torde i

regel ej föreligga. Beträffande olycksfall, som inträffa under övningarnas

vanliga gång, böra de för ersättningsfrågans prövning erforderliga uppgifter

om olycksfallets förlopp m. m. kunna lämnas å anmälningsblanketten och

särskilt utredningsprotokoll sålunda undvikas. Upprättande av förhörsprotokoll

synes endast vara erforderligt för sådana fall, då behov av särskild utredning

föreligger, nämligen örn olycksfall inträffat under fritid eller örn

omständigheterna eljest äro oklara eller örn nedsättning av ersättningen kan

ifrågakomma eller örn skadan vållats av annan person eller slutligen, om

läkaren påkallar förhör.

Anmälningshandlingen synes böra genom regementsexpeditionen eller

motsvarande insändas till riksförsäkringsanstalten. Särskild missivskrivelse

torde härvid icke erfordras.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

För att eventuellt erforderliga ändringar framdeles skola kunna komma till

stånd utan påkallande av riksdagens medverkan, synas föreskrifterna örn anmälningsskyldighetens

fullgörande lämpligen böra intagas i tillämpningsbestämmelserna.

På grund härav vill riksförsäkringsanstalten förorda, att i militärersättningsförordningen

endast intages ett stadgande därom, att Konungen äger

utfärda erforderliga bestämmelser rörande anmälan örn kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Riksförsäkringsanstalten har i detta sammanhang icke tagit ställning till

frågan örn arbetsvärd, d. v. s. yrkesutbildning och arbetsanskaffning m. m.

åt sådana under militärtjänstgöring skadade personer, som på grund av genom

skadan uppkommen invaliditet kunna vara i behov av dylik vård. Anstalten

vill emellertid framhålla, att därest genom krigsskada invalidiserade skulle

beredas sådan förmån eller densamma efter lagändring skulle komma dem

till del, som ådraga sig invaliditet till följd av olycksfall i arbete, jämväl

frågan örn arbetsvärd åt under militärtjänstgöring i fredstid skadade bör upptagas

till prövning.

Riksförsäkringsanstalten övergår härefter till en granskning av de ändringar,

som i anslutning till vad ovan omförmäles, äro erforderliga i nu

gällande militärersättningsförordning.

1 §•

Uttrycket »i fredstid» ersättes med »å tid, då riket icke befinner sig i

krig», vilket innebär, att samma ordalag komma till användning, som i förordningen

den 28 juni 1941 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hem värnstjänstgöring (nr 593) införts.

På grund av framlagda förslag örn beslutanderättens överförande från

Kungl. Majit till riksförsäkringsanstalten beträffande ersättning åt frivilliga

m. fl. samt om dessas rätt till ersättning i fall, då de ådragit sig kroppsskada

vid vissa utbildningskurser, föreslår anstalten en omformulering av andra

stycket i paragrafen.

2 §•

1. I anslutning till vad riksförsäkringsanstalten uttalat i fråga om de

till försvarsväsendet hörande kategorierna, vilka ansetts böra vara ersättningsberättigade

enligt militärersättningsförordningen, har författningsrummet

blivit föremål för viss omredigering. För den händelse framdeles nya grupper

vid försvarsväsendet skulle tillkomma utöver dem, som här upptagits, har det

föreslagits, att Konungen äger förordna, huruvida författningen må tillämpas

jämväl på andra vid försvarsväsendet tjänstgörande än dem, som nu föreslagits.

2. Rätten att erhålla ersättning för sådana kroppsskador, vilka åsamkas

vid resor till och från tjänstgöringen, har utsträckts. I anledning därav har

andra stycket i författningsrummet fått ett särskilt tillägg.

För fullständighetens skull har i ett tredje stycke införts stadgande örn

att med militärtjänstgöring skall likställas sådan frivillig utbildningskurs,

som omförmäles i 1 § andra stycket.

6 §•

I tredje stycket, »Ersättning, varom i denna paragraf» etc. böra orden

»till fast anställt manskap vid försvarsväsendet, musikelev eller skeppsgosse»

liksom orden »varar, ej heller till annan fast anställd eller värnpliktig för

tid, under vilken» utbytas mot ordet »eller». Denna förenkling förestavas

av bland annat det förhållandet, att kategorierna musikelever och skeppsgossar

icke finnas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Då tveksamhet rått, huruvida en person, som åtnjuter livränta enligt förordningen,

må uppbära ersättning under en senare tjänstgöring, har ett förtydligande

härutinnan införts.

7 §•

Med hänsyn till riksförsäkringsanstaltens förslag örn familjetillägg till

hustru, barn och föräldrar är det nödvändigt att införa vissa föreskrifter beträffande

rätten härutinnan. Dessa stadganden hava intagits här.

Det torde icke vara erforderligt att i författningstexten särskilt angiva, att

familjetillägg för barn kan utgå, evad barnet fötts före eller efter olycksfallet.

Då familjebidragsnämnderna torde komma att bestå jämväl i fredstid,

håller riksförsäkringsanstalten före, att åt dessa nämnder bör anförtros uppgiften

att under den tid, då den skadade kommer i åtnjutande av sjukpenning,

utbetala familjebidrag. Under livräntetiden bör däremot riksförsäkringsanstalten

utbetala tilläggen liksom i de fall, då invaliditetstillståndet

övergår i sjukdomstillstånd, med andra ord när livränta upphör att utgå och

ersättes med sjukpenning.

För reglering av ersättningsförfarandet i vad detsamma avser familjebidrag

under tid, då familjebidragsnämnderna förpliktas att utbetala dessa tillägg,

bör särskild författning utfärdas.

8 §•

Denna paragraf motsvarar nuvarande 7 §.

Med hänsyn till att begravningshjälpen föreslås höjd från lägst 250 kronor

till 300 kronor, erfordras en omredigering av paragrafen. Likaledes är en

sådan omredigering nödvändig i anslutning till riksförsäkringsanstaltens förslag

örn förhöjning av det sammanlagda beloppet av till efterlevande utgående

livräntor. Som ovan anförts, har härvid föreslagits, att de till efterlevande

utgående livräntorna icke må överstiga den avlidnes årliga arbetsförtjänst

(tidigare två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst).

9 §•

Denna paragraf ersätter 8 § enligt gällande förordning. Författningsrummet

måste omredigeras på grund av riksförsäkringsanstaltens förslag till ny

inkomstklassindelning och förhöjning av de belopp, som skola antagas utgöra

de värnpliktigas arbetsförtjänst.

10 § = nuvarande 9 §.

11 § = nuvarande 10 §.

I andra stycket har, med hänsyn till att familjetillägg föreslagits i vissa

fall kunna utgå från riksförsäkringsanstalten vid sidan av sjukpenning, införts

en bestämmelse örn att skälig hänsyn till utgående familjetillägg skall

tagas vid bestämmande av avdrag å sjukpenning. Viss förenkling har därjämte

föreslagits.

12 % — nuvarande 11 §.

13 §.

Motsvarar nuvarande 12 §, vari endast »6 och 7 §§» ändras till »6 och 8 §§».

14 § = nuvarande 13 §.

15 § = nuvarande 14 §.

Författningsrummet måste omformuleras, enär riksförsäkringsanstalten nu

föreslår förenklingar i anmälningsförfarandet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilag-a A).

I författningsrummet bör stadgandet om lämnande av underrättelse angående

kroppsskadan till rullföringsbefälhavarén respektive sjörullföringsbefälhavaren,

i fall då skadan yppats efter tjänstgöringens upphörande, utgå.

I stället bör föreskrivas, att ansökan i sådana fall skall insändas direkt till

riksförsäkringsanstalten.

Sista stycket i nuvarande 15 § kan lämpligen överföras till nu föreslagna

15 §.

Nuvarande 15 § utgår.

De i författningsrummet angivna föreskrifterna böra kunna införas i en

tillämpningsförfattning.

18 §.

I andra stycket ändras paragrafnumret till 15 (ej 14).

Vidare föreslås, att orden »Lag samma vare» utbytas mot »Samma vare

förhållandet».

21 §.

Häri ändras »6 § eller 7 § b)» till »6 § eller 8 § b)».

23 §.

Paragrafbeteckningen i första meningen ändras till 15 (ej 14).

I överensstämmelse med ändringen i 6 § tredje stycket föreslår riksförsäkringsanstalten,

att andra meningen i 23 § får följande ändrade lydelse:

»Nämnda tid av 3 år räknas från det anställningen eller tjänstgöringen

upphört---inträdde.»

24 §.

I anslutning till de strävanden örn förenkling, som gjort sig gällande,

föreslås, att paragrafen utgår och ersättes där så kan anses erforderligt med

föreskrifter i en tillämpningsförordning.

24 § = nuvarande 25 §.

25 § = nuvarande 26 §.

Beträffande ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna finner riksförsäkringsanstalten,

att detta lämpligen bör äga rum den 1 januari 1945.

Inom riksförsäkringsanstalten har verkställts en uppskattning av de ersättningskostnader,

som vid genomförd fredsorganisation av försvarsväsendet

enligt 1942 års beslut skulle föranledas av tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning

med däri av riksförsäkringsanstalten nu föreslagna

ändringar. Då ett flertal av de faktorer, som påverka ersättningskostnaderna,

icke låta sig bedöma med någon högre grad av tillförlitlighet, måste uppskattningen

vara behäftad med en betydande osäkerhet.

Till grund för uppskattningen hava lagts de under budgetåret 1938/39

d. v. s. under tiden närmast före krigsutbrottet utgivna ersättningarna enligt

förordningen. Dessa utgjorde sammanlagt 1112.4 tkr., sålunda fördelade:

Tkr.

Läkarintyg m. m........................................ 29.s

Läkarvård och läkemedel ........................... 97.9

Sjukpenning ............................................. 318.0

Livräntebelopp till invalider ........................ 541.1

Begravningshjälp ....................................... 24.7

Livräntebelopp till efterlevande .................. 92. o

Kapitalbelopp i stället för livränta ...... 8.3

Summa 1.112.4

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majda proposition nr 107 (Bilaga A).

Antalet fall, i vilka beslut om ersättning för första gången fattats under

vart och ett av åren 1938 och 1939, framgår av nedanstående sammanställning.

Olycks
-

fal 1

Ersättning överhuvud ............ 242

Invaliditetsersättning ............ 30

Dödsfallsersättning ............... 13

1938 1939

Sjuk-

Till-

Olycks-

Sjuk-

Till-

dom

sammans

fall

dom

sammans

682

924

434

860

1,294

152

182

42

230

272

137

150

28

60

88

Antalet tillkomna livräntor till efterlevande utgjorde 58 år 1938 och 36

år 1939.

Antalet tjänstgöringsdagar, som under budgetåret 1938/39 fullgjorts av personer,

som omfattats av förordningen, har beräknats till i runt tal 11.7 miljoner.

Med ledning av de i 1941 års försvarsutrednings betänkande lämnade

uppgifterna kan antalet tjänstgöringsdagar vid genomförd fredsorganisation

beräknas komma att uppgå till omkring 27 miljoner.

Antalet ersättningsfall utgjorde sålunda år 1938, örn antalet tjänstgöringsdagar

nämnda år antages lika med antalet tjänstgöringsdagar under budgetåret

1938/39, 79.0 per miljon tjänstgöringsdagar. Detta frekvenstal kan icke

utan vidare antagas gälla efter genomförd nyorganisation av försvarsväsendet.

Å ena sidan kan en ökning av olycksfallsfrekvensen förväntas på grund av

den alltmer omfattande mekaniseringen av försvaret samt utvecklingen i fråga

örn beväpning och stridsmetoder i övrigt. Yad särskilt de svårare olycksfallen,

invaliditets- och dödsfallen beträffa, påverkas frekvensen av den även relativt

mycket större omfattningen av flygvapnet. Å andra sidan borde någon

minskning av sjukdomsfrekvensen kunna förväntas på grund av den noggrannare

läkarundersökning av nyinryckta värnpliktiga, som numera verkställes.

Att siffermässigt uppskatta dessa faktorers inverkan låter sig knappast göra.

Viss hänsyn till desamma kan emellertid tagas genom att uppskatta antalet

ersättningsfall något högre än som skulle föranledas endast av det ökade

antalet tjänstgöringsdagar. Antalet ersättningsfall för år synes sålunda kunna

uppskattas till omkring 2,700 och antalet invaliditets- och dödsfall till omkring

900, varav 600 invaliditetsfall och 300 dödsfall. Antalet nytillkommande

livräntor till efterlevande kan i så fall uppskattas till 100 för år.

De föreslagna bestämmelserna örn den årliga arbetsförtjänstens beräknande

kunna enligt en verkställd överslagsberäkning anses innebära, att den

genomsnittliga arbetsförtjänsten höjes med omkring 40 procent utöver den

för budgetåret 1938/39 genomsnittliga.

Med dessa utgångspunkter hava kostnaderna enligt förslaget uppskattats

för det första året efter fullt genomförd nyorganisation av försvarsväsendet

och under förutsättning att fredsförhållanden då råda. Uppskattningens resultat

framgår av följande sammanställning.

Tkr.

Läkarintyg, läkarvård, läkemedel m. m............. 320

Sjukpenning ................................................... 1,120

Livräntebelopp till invalider ........................... 410

Familjetillägg ................................................ 100

Begravningshjälp .......................................... 90

Livräntebelopp till efterlevande ........................ 60

Summa 2,100

Livräntebeloppen till invalider och efterlevande komma givetvis att år

för år öka genom nytillkommande livräntefall till dess avgången genom dödsBihang

till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 107. sio 44 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

fall och av andra anledningar uppväger de nytillkommande livräntorna. I

jämviktsläget kunna de årliga kostnaderna uppskattas på följande sätt.

Tkr.

Läkarintyg, läkarvård, läkemedel m. m. ............ 320

Sjukpenning ................................................ 1,120

Livräntebelopp till invalider, inklusive familje
tillägg

...................................................... 2,550

Begravningshjälp .......................................... 90

Livräntebelopp till efterlevande ..................... 1,720

Summa 5,800

Kostnaderna enligt de föreslagna bestämmelserna hava sålunda under ovan

angivna förutsättningar uppskattats till 2.1 miljoner kronor under första året

och 5.8 miljoner kronor i jämviktsläget. Härutöver tillkomma givetvis ersättningar,

väsentligen livräntor, som utgå enligt de nu gällande bestämmelserna.

Dessa ersättningar komma att år efter år minska.

Den utvidgning av militärersättningsförordningens tillämpningsområde

samt införandet av familjetillägg, som riksförsäkringsanstalten i det föregående

förordat, torde komma att medföra ett ökat personalbehov å den byrå,

som inom anstalten handlägger ifrågavarande ärenden. Huru stor denna

ökning kan komma att bliva, låter sig emellertid icke på förhand beräkna,

varför riksförsäkringsanstalten icke för närvarande kan uttala sig i vilken

omfattning de föreslagna ändringarna komma att medföra ökning av anstaltens

förvaltningskostnader.

Under åberopande av vad som sålunda anförts och med överlämnande av

utkast till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, får riksförsäkringsanstalten hemställa, att Kungl. Majit

måtte förelägga riksdagen förslag

dels till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels till förordning med upphävande av förordningen den 28

juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hemvärnstjänstgöring,

dels ock till förordning angående familjebidrag i vissa fall åt

värnpliktiga m. fl., vilka komma i åtnjutande av sjukpenning

jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

byråcheferna Eisen, Östrand och von Schulzenheim samt byrådirektören

Sidvall.

Avskrift av riksförsäkringsanstaltens protokoll, utvisande vid ärendets

handläggning avvikande meningar, bifogas härjämte.

Underdånigst

SAM LARSSON.

Stockholm den 25 september 1943.

Nils Källström.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A). 83

Utdrag ur riksförsäkringsanstaltens protokoll

av den 25 september 1943.

Närvar ande: Generaldirektören Larsson.

Byråchefen Eisen.

» Östrand.

» von Schulzenheim.

Byrådirektören Sidvall.

» Källström.

§ 8.

Föredrog byrådirektören Källström Kungl. Maj:ts remiss den 26 februari

1943 angående översyn av 1927 års militärersättningsförordning samt Kungl.

Majrts remiss den 1 juli 1943 i anledning av en av Riksförbundet Sveriges

Lottakårer gjord framställning angående statligt skydd åt lottor vid skada

på grund av olycksfall eller sjukdom; och beslöts underdånigt utlåtande enligt

registraturet.

Föredraganden var från beslutet skiljaktig och anförde:

»Det förslag, som av riksförsäkringsanstalten framlagts beträffande familjetillägg

till skadades anhöriga, synes mig invecklat och giva anledning till

onödig omgång vid ersättningsärendenas handläggning.

Enligt mitt förmenande böra sådana familjetillägg för den skadades anhöriga

— hustru, barn och föräldrar — lämpligen utgivas i relation till den

skadades arbetsförtjänst — i analogi med vad förhållandet är beträffande livräntor

till efterlevande. Skulle man följa de i olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen givna stadgandena angående relationen mellan

arbetsförtjänst och efterlevandelivräntor, borde de ifrågasatta familjetillläggen

utgå för hustru nied en fjärdedel av denna arbetsinkomst, för varje

barn med en sjättedel av arbetsinkomsten och för föräldrar med högst en

fjärdedel av arbetsinkomsten. Detta skulle innebära, att vid fullständig invaliditet

utan hänsynstagande till maximering livränta till en skadad värnpliktig,

vars arbetsförtjänst beräknats till 2,400 kronor, komme att utgå med

1,600 kronor samt familjetillägg för hustru och för ett barn med respektive

600 kronor och 400 kronor, varför sammanlagt skulle komma att utgivas 2,600

kronor eller 200 kronor mera än den för den skadade beräknade arbetsförtjänsten.

Skulle man gå in för en maximering av utgående ersättningar till

förslagsvis arbetsförtjänsten i dess helhet, måste sålunda en reducering av de

utgående ersättningarna verkställas med 200 kronor.

I likhet med riksförsäkringsanstalten vill jag emellertid sätta i fråga, huruvida

icke med hänsyn till det förhållandet, att den skadade kommer i åtnjutande

av invalidlivränta, familjetillägg för hustru bör utgå med något lägre

belopp än vad som stipulerats beträffande efterlevandelivränta. Med riksförsäkringsanstalten

är jag därför ense därutinnan, att familjetillägg för hustru

bör sättas till en fjärdedel av den till den skadade utgående livräntan. Jag anser

emellertid, att detta stadgande bör formuleras så, att nämnda familjetillägg

utgår med en sjättedel av den skadades arbetsförtjänst. Härmed vinner man,

att familjetillägg liksom livräntor utgå i visst förhållande till den skadades

arbetsinkomst. Skulle den skadades arbetsförmåga vara endast delvis nedsatt,

böra familjetillägg nedsättas i motsvarande grad.

Vad familjetillägg för barn angår har riksförsäkringsanstalten däremot

föreslagit, att desamma skola utgå efter i huvudsak enahanda grunder som

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

dem, vilka angivas i lagen örn barnbidrag. Riksförsäkringsanstalten har sålunda

bär gått in för en annan princip än då fråga är om familj etillägg för

hustru. Storleken av de av riksförsäkringsanstalten föreslagna familjetillläggen

för barn, 300 kronor för ett barn, 525 kronor för två barn o. s. v. synes

mig i och för sig ganska väl avvägd. Dock håller jag före — i likhet med vad

fallet är beträffande familj etillägg för hustru — att vid utmätandet av dessa

tillägg dessa böra ställas i relation till den skadades arbetsförtjänst och

lämpligen utgivas med en åttondel av denna. Skulle sålunda arbetsförtjänsten

beräknas till 2,400 kronor, bomme familjetillägget, då fullständig invaliditet

föreligger, att för ett barn utgå med 300 kronor eller med samma belopp,

som riksförsäkringsanstalten nu föreslagit för ett barn. Genom att familjetillägg

för barn sättes i förhållande till arbetsförtjänsten, kan detta tillägg

också bliva större än enligt riksförsäkringsanstaltens förslag i fall, då den

skadades arbetsinkomst beräknas till högre belopp, något som enligt min

mening är skäligt och rättvist.

Vad föräldrar angår synas enahanda grunder böra tillämpas, varför familjetillägg

för dem bör utgå med ett belopp, motsvarande värdet av det underhåll,

de av den skadade åtnjutit; dock högst en sjättedel av arbetsförtjänsten.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag har någon maximering av familj etilläggen

icke ansetts böra komma i fråga evad desamma avse barn. Enligt

min mening synes emellertid lämpligt och skäligt att sammanlagda beloppet

av invalidlivränta och familj etillägg utgår efter samma normer som dem.

vilka riksförsäkringsanstalten föreslagit beträffande efterlevandelivräntor. I

fråga örn dessa har riksförsäkringsanstalten förordat en höjning av deras

sammanlagda summa från att för närvarande utgå med två tredjedelar av den

avlidnes arbetsförtjänst till att utgå med högst arbetsinkomsten i dess helhet.

Samma regel synes böra följas, då fråga är örn familj etillägg.

Utöver det nu sagda föreslår jag, att familj etillägg icke böra utgå, då nedsättningen

i den skadades arbetsförmåga understiger 50 procent, vilket villkor

enligt nu gällande lagstiftning uppställts för familjebidrags utgivande. Att

låta familjetilläggen utgå, när den skadades arbetsförmåga är nedsatt med

33V3 procent, synes mig vara att sträcka sig väl långt. I fall, då sjukpenning

i stället för livränta utgives, tillkomma dessutom vissa formella svårigheter,

vilka undvikas med den av mig förordade procentsatsen.»

Byrådirektör Sidvall anmälde i vissa delar skiljaktig mening samt anförde:

»jämlikt 2 mom. 2 stycket i förslaget skall militärtjänstgöring anses hava

varit för handen, ''då någon varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöring

i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet’.

Vanligtvis bestämmes för de värnpliktiga ett visst fritidsområde, där dessa

utan permission eller tjänstledighet äga rätt uppehålla sig mellan revelj och

tapto, men under annan tid endast efter beviljad permission eller tjänstledighet.

Olycksfall, som inträffa inom fritidsområdet under förstnämnda tid, ersättas

enligt nuvarande militärersättningsförordning — givetvis under förutsättning,

att betingelserna för ersättningsbart olycksfall i övrigt föreligga. Däremot

ersättas icke olycksfall, som å fritidsområdet inträffa å, sistnämnda tid,

även örn permission eller tjänstledighet beviljats; detta enligt ett av riksförsäkringsanstalten

med skiljaktighet av två ledamöter den 11 juli 1933 meddelat

och av försäkringsrådet med skiljaktighet av två ledamöter den 23

februari 1934 fastställt beslut, som ansetts prejudicerande. Då enligt min

mening även sistnämnda olycksfall böra ersättas, men enligt riksförsäkringsanstaltens

förslag dessa medföra rätt till ersättning endast under förutsättning,

att de inträffa under viss färd, anser jag ett tillägg bör göras till förenämnda

2:dra stycket av sådant innehåll, att dylika olycksfall i olycksfallshänseende

jämställas med olycksfall, som inträffa inom fritidsområde å tid, då

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

erhållande av permission eller tjänstledighet icke erfordras för uppehåll därstädes.

I den händelse fritidsområde icke bestämts, må i varje fall efter skälighetsprövning

avgöras, huruvida med hänsyn till belägenheten av platsen för

olycksfallet ersättning må utgå. Jag förbiser ingalunda vanskligheten av en

sådan skälighetsprövning, men torde denna utväg bliva nödvändig för erhållande

av ett materiellt riktigt resultat. Beträffande olycksfall, som inträffa

utom kasernområde eller förläggning, vill jag ifrågasätta, huruvida icke som

villkor bör uppställas, att olycksfallet inträffar å allmän plats.

I 7 § föreslår riksförsäkringsanstalten vissa familjetillägg. Upptagandet

av sådana tillägg i förslaget synes motiverat särskilt med tanke på att andra

lagutskottet i sitt utlåtande nr 36 vid 1937 års riksdag rörande utredning örn

en förbättrad lagstiftning för olycksfall ifrågasätter, huruvida icke större hänsyn

bör tagas till den skadades försörjningsförhållanden. Då förenämnda utredning

emellertid ännu icke slutförts, torde en viss försiktighet böra iakttagas

i den nu framlagda översynen av militärersättningsförordningen, allrahelst

som riksförsäkringsanstaltens avsikt är att från olycksfallsförsäkringslagen

till militärersättningsförordningen överflytta stora grupper av anställda,

såsom personalen i reserven, å reservstat, övergångsstat, avgångsstat, disponibilitetsstat,

civilanställningsstat m. fl. Det torde icke kunna undgås, att de

föreslagna ändringarna i militärersättningsförordningen i viss utsträckning

bliva prejudicerande vid den förenämnda utredningen angående olycksfallsförsäkringslagen.

Med tanke bland annat härpå synes det av riksförsäkringsanstalten

föreslagna familjetillägget för hustru, med vilken den skadade sammanlever,

med en fjärdedel av den skadades livränta vara för högt, särskilt i

beaktande av de fall, då hustrun måhända är fullt arbetsför och har förvärvsarbete

utom hemmet. Under hänvisning bland annat till, att andra lagutskottet

i sitt förenämnda utlåtande såsom ett betydelsefullt önskemål framhöll, att

’en bättre ställning kunde beredas de s. k. halvinvaliderna’, anser jag — även

örn önskemålet måhända i första hand hade avseende på arbetsförhållandena

— det icke riktigt att, som riksförsäkringsanstalten föreslår, lika högt tillägg

skall utgå för barn, oavsett örn den skadade har sin arbetsförmåga nedsatt

med 33V3 procent eller med 65 procent. Jag anser tilläggens storlek på mera

direkt sätt än riksförsäkringsanstalten föreslagit bör ansluta sig till nedsättningen

av den skadades arbetsförmåga. Administrativt möter detta i praktiken

icke några svårigheter i det enskilda fallet, då man härvidlag endast har att

avläsa uppgjorda tabeller. Vad som enligt min mening väcker särskilda betänkligheter

är, att riksförsäkringsanstalten i 7 § icke föreslagit någon begränsning

av de sammanlagda ersättningarnas storlek, varför desamma kunna

komma att betydligt överstiga den åsätta arbetsfört jänsten. Härutinnan finnas

bestämda uttalanden angående 1916 urs olycksfallsförsäkringslag. Jag vill

endast hänvisa till andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1933, återgivet i utlåtandet

nr 36 år 1937. I utlåtandet år 1933 anförde utskottet i anledning av

en då av herr Spångberg m. fl. väckt motion (II 258): ''Utskottet anser det

vara nödvändigt att bibehålla den till grund för olycksfallsförsäkringslagen

liggande principen, att ersättning enligt lagens regler skall bestämmas med

hänsyn till storleken av den skadades arbetsförtjänst och icke i något fall må

överstiga densamma. Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka

bifall till motionen.’

Understöd till barnrika familjer är givetvis en synnerligen viktig och be

hjärtansvärd angelägenhet, men bör densamma ordnas på annat sätt än genom

frångående av den i 1916 års olycksfallsförsäkringslag alltid hävdade prim

nipen, att ersättningarnas sammanlagda storlek enligt lagen icke får överstiga

den beräknade arbetsförtjänsten. Denna princip grundar sig å sin sida på att

olycksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser åsyfta att ersätta den

genom ett olycksfall uppkomna ekonomiska förlusten men icke iner.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 10? (inlaga A).

8 §. Örn olycksfallet medfört den skadades död, anser jag, att till änkan

bör vid sidan av den henne tillkommande livräntan och den sterbhuset tillkommande

begravningshjälpen utgivas ett engångsbelopp motsvarande ett års

livränta. Aid dödsfall uppkommer ofta en hel del engångsutgifter, vartill

kommer att en nödvändig övergång till enklare levnadsförhållanden icke alltid

genast kan ske. Särskilt är ett sådant engångsbelopp än mer erforderligt, örn

begravningshjälpen bestämmes till endast 300 kronor.

9 §. Vid bestämmandet av arbetsinkomsten för de värnpliktiga uppkommer

frågan, örn man uteslutande skall taga hänsyn till den värnpliktiges yrke och

inkomster i det civila livet, örn man helt bör bortse härifrån och uteslutande

gå på den värnpliktiges grad och ställning i det militära och längden av hans

tjänstgöring eller örn man bör avgöra frågan genom ett skäligt hänsynstagande

till alla ovan angivna omständigheter.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt förslag helt bortsett från den värnpliktiges

yrke och inkomster i det civila livet. I stort sett torde kunna sägas, att

riksförsäkringsanstaltens förslag innebär, att den skadades ålder i de flesta

fall blir den utslagsgivande faktorn.

Efter antagandet av 1916 års olycksfallsförsäkringslag hemställde dåvarande

militieombudsmannen i sammanhang med avgivande av sin ämbetsbeiättelse

till 1917 års riksdag om revision av bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning,

därvid också till särskild behandling upptogs frågan

örn ersättningarnas utgående efter den skadades arbetsförtjänst. För den dåvarande

anordningen, att ersättningen utginge med samma belopp för alla,

oavsett skiljaktigheter i fråga örn samhällsställning, behov eller uppnådd förvärvsförmåga,

kunde visserligen, framhöll militieombudsmannen, utan tvivel

goda skäl föreligga, men lika fullt kunde ifrågasättas, örn likställigheten i avseende

å skyldigheten att deltaga’ i värnpliktstjänstgöring verkligen som en

nödvändig konsekvens krävde likställighet även beträffande ersättning för därunder

ådragen kroppsskada, och örn icke, åtminstone i någon mån, hänsyn

borde tagas till behov eller till vunnen förvärvsförmåga eller till båda dessa

förhållanden.

I sitt utlåtande den 30 december 1918 rörande ändrade bestämmelser i 1909

års militärersättningsförordning anför riksförsäkringsanstalten bland annat

följande:

’Av 1907 års sakkunniga har alternativt ifrågasatts och av militieombudsmannen

föreslagits, att ersättningen i varje fall skulle till sin storlek bestämmas

med hänsyn till den skadades arbetsförtjänst, med vilket uttryck i

fråga örn värnpliktig torde avses hans inkomst av arbete i det civila livet under

året före början av den militära tjänstgöring eller övning, under vilken skadan

ådragits.

Vid prövning av ett sådant förslag torde till en början böra fasthållas, att

ersättning av ifrågavarande art skall hava till ändamål att för den värnpliktige

själv eller, örn denne avlidit, för hans efterlevande utgöra gottgörelse för den

ekonomiska förlust, som för honom eller dessa föranletts av den kroppsskada,

som han ådragit sig under militärtjänstgöringen. Att denna ersättning skall

komma att så nära som möjligt motsvara den lidna förlusten, därest den till

sin storlek bestämmes med hänsyn till den värnpliktiges arbetsförtjänst i det

civila livet, torde ligga närmast till hands att antaga och torde också i flertalet

fall vara händelsen. Genom att sålunda i varje fall sätta ersättningsbeloppet

i förhållande till arbetsförtjänsten skulle också vinnas överensstämmelse

med de principer, som i detta avseende enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

från och med år 1918 tillämpas i fråga örn civil arbetare, som skadas

genom olycksfall i arbete.’

Detta yttrande synes tyda på en principiell anslutning till militieombuds
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

mannens uttalade mening, ehuru utlåtandet av vissa andra skäl icke slutligen

stannade för densamma.

Såsom framgår av riksförsäkringsanstaltens nu avgivna yttrande har frågan

örn arbetsförtjänstens beräknande efter andra grunder än hittillsvarande jämväl

varit föremål för behandling vid 1942 års riksdag och föranlett ett uttalande

av bankoutskottet. Det kan icke bestridas, att vissa svårigheter kunna

uppkomma vid bestämmande av den civila arbetsförtjänsten för värnpliktiga

enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen. Men jag vill göra gällande, att med den

vidsträckta erfarenhet beträffande bestämmandet av arbetsförtjänster, som

riksförsäkringsanstalten under åren förvärvat, dessa svårigheter icke numera

kunna medföra sådana betänkligheter, att det finnes anledning helt eliminera

hänsynen till den civila arbetsförtjänsten vid bestämmandet av arbetsinkomsten

för de värnpliktiga, därest man anser ett helt sådant eliminerande komme

att medföra ett ur materiell synpunkt mindre tilltalande resultat.

I anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört angående svårigheterna

vid bestämmandet av arbetsförtjänsten enligt olycksfallsförsäkringslagen vill

jag erinra örn att riksförsäkringsanstalten beträffande nödhjårsarbete haft att

bestämma ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen för personer av alla

möjliga kategorier, vilka kanske icke på lång tid varit i sitt vanliga yrkesarbete.

Till detta arbete har riksförsäkringsanstalten dock ofta haft att taga hänsyn

vid arbetsförtjänstens bestämmande. Biksförsäkringsanstalten har ock att bestämma

arbetsförtjänsten enligt olycksfallsförsäkringslagen för elever vid anstalter

för yrkesutbildning, vilka elever genom särskild kungörelse komma in

under olycksfallsförsäkringslagen. Dessa elever hava i en del fall aldrig haft

någon arbetsgivare.

Det torde vara ostridigt, att under de kategorier, för vilka riksförsäkringsanstalten

icke föreslagit en arbetsinkomst av 3,900 kronor, kommer ett högst

avsevärt antal personer, vilkas arbetsförtjänst skulle hava beräknats till högre

belopp enligt olycksfallsförsäkringslagen än riksförsäkringsanstaltens förslag

innebär. Även örn man godtager riksförsäkringsanstaltens klassindelning, anser

jag, att åtminstone vid dödsfall, invaliditet och längre sjukdomstillstånd

vederbörande böra beredas möjlighet att få arbetsförtjänsten omprövad enligt

olycksfallsförsäkringslagens grunder. Jag tänker på exempelvis yrkesarbetare

från Stockholm och andra liknande industricentra med höga avlöningar. Jag

får därför föreslå, att riksförsäkringsanstaltens förslag kompletteras med en

sådan möjlighet till omprövning av arbetsförtjänsten.»

Byråchefen Eisen anmälde även skiljaktig mening och anförde beträffande

nedannämnda paragrafer i lagförslaget:

»2 § 2 mom. Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle olycksfall

ersättas, som inträffa, då den skadade varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet.

Sådan färd torde ofta gå genom det s. k. fritidsområdet. Konsekvensen synes

då fordra, att jämväl olycksfall i övrigt å allmän plats inom fritidsområde

ersättas, även under tid, då en militär för att äga rätt att uppehålla sig där,

måste hava permission eller tjänstledighet. Att skilja mellan t. ex. de fall,

då den skadade under permission gått till en viss plats, och de fall, då han

endast promenerat omkring i fritidsområdet, torde icke vara möjligt. Jag

ansluter mig sålunda till byrådirektör Sidvalls skiljaktiga mening i detta hänseende.

7 §. Familjetilläggen äro enligt min mening väl höga, särskilt vad beträffar

hustru. I varje fall mäste, såsom föredraganden i sin skiljaktiga mening föreslagit,

viss begränsning införas, så att familjetilläggen, tillhopa med annan

ersättning enligt militärersättningsförordningen, icke överstiga den skadades

årliga arbetsförtjänst.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 107 (Bilaga A).

8 §• I likhet med vissa motionärer vid 1942 års riksdag, anser jag önskligt,

att en utvidgning av föräldrars rätt till ersättning kunde vidtagas. Utan tvivel

kunna synnerligen ömmande omständigheter inträffa, då den avlidne visserligen

ej väsentligen bidragit till föräldrarnas försörjning, men de haft skäl

att antaga, att han skulle blivit deras stöd i framtiden vid inträdande oförmåga

för dem att försörja sig. Visserligen torde det, såsom riksförsäkringsanstalten

tidigare framhållit,_ vara vanskligt att omedelbart efter dödsfallet kunna taga

i betraktande möjligheterna av inträffande försämring i föräldrarnas förmåga

att själva försörja sig. Men det synes icke föreligga något hinder att i vissa

fall uppskjuta prövningen av frågan om livränta åt föräldrarna till en kommande

tidpunkt, då det eventuellt inträtt sådana förändrade förhållanden, att

det skäligen kan antagas att de skulle blivit väsentligen beroende av den avlidnes

arbetsförtjänst, örn han levat. Finnes ej annan anhörig, som är pliktig

och i stånd att lämna föräldrarna understöd, och kunna de ej heller från annat

håll påräkna sådant, skulle på framställning livränta då kunna tillerkännas

dem med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till den för den avlidne

bestämda årliga arbetsförtjänsten, dock högst en fjärdedel därav. Emellertid

bör tiden för ersättningsanspråks framställande lämpligen begränsas, t. ex.

till fem år efter dödsfallet. Jag föreslår alltså att i förordningen införes en

bestämmelse av följande innehåll:

''Har ej någon av föräldrarna eller adoptivföräldrarna under den avlidnes

livstid varit av hans arbete väsentligen beroende, men inträffa inom fem år

efter hans död sådana förändrade förhållanden, att det skäligen kan antagas

att de eller någon av dem skulle blivit på sådant sätt beroende, örn den avlidne

leval, utgöres på därom gjord framställning en livränta å ett årligt belopp

som finnes skäligt med hänsyn till den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock högst V4 därav. Livräntan utgår i så fall från den tid, då de förändrade

förhållandena anses lia inträtt.’

Det kan visserligen invändas, att med antagande av ovanstående förslag

sådana föräldrar, som vid dödsfallet erhållit en mycket liten livränta, beroende

på att bidraget från den avlidne ej varit stort, skulle kunna komma i en

ogynnsammare ställning i jämförelse med de ovan nämnda, örn de sedermera

under de fem åren bliva i högre grad än förut oförmögna till arbete. Detta

skulle, örn så anses erforderligt, kunna avhjälpas genom att till 16 § andra

stycket, som handlar örn jämkning av ersättning, göras ett tillägg av innehåll,

att jämkning må kunna äga rum även i ersättning till föräldrar, därest väsentlig

förändring inträtt i de förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens

bestämmande, och framställning örn jämkning göres inom fem år

efter dödsfallet. Därvid skulle livräntan bestämmas till belopp, som finnes

skäligt med hänsyn till den avlidnes årliga arbetsförtjänst, även örn beloppet

i så fall skulle komma att överstiga värdet av den avlidnes bidrag, dock ej till

mer än en fjärdedel av arbetsförtjänsten.

Enligt min uppfattning är bestämmelsen i den nuvarande förordningen

rörande livräntebeloppets fastställande i förhållande till storleken av den

avlidnes understöd åt föräldrarna ej lämplig, enär värdet av detta understöd

ofta är beroende av tillfälliga omständigheter och kanske snart skulle undergått

förändring, vartill kommer att ett riktigt fastställande av värdet är mycket

svårt, då uppgifterna i detta avseende ofta ej kunna styrkas. Livräntan borde

därför utgå med ett i författningen fixerat belopp under samma förutsättning

som nu.

9 §. De av riksförsäkringsanstalten föreslagna bestämmelserna äro ur

administrativ synpunkt enkla och lättillämpliga. Jag anser det emellertid

vara ett önskemål av allra största betydelse, att den i författningen antagna

årliga arbetsförtjänsten så nära som möjligt ansluter sig till den skadades

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. May.ts proposition nr 107 (Bilaga A).

arbetsförtjänst i civila livet. Av de föreslagna bestämmelserna skulle bliva

en följd att t. ex. en lantarbetare, som fullgör tjänstgöring efter åttonde året

efter inskrivningsåret, skulle kunna vid helinvaliditet erhålla en årlig ersättning,

som kanske överstiger hans arbetsförtjänst i civila livet, under det att

en industriarbetare i Stockholm, som fullgör tjänstgöring under 1—3 året,

skulle få en i förhållande till sin arbetsinkomst och sitt levnadsbehov alltför

låg ersättning. Det är väl känt att överförsäkring — i detta fall överkompensation

— för olycksfall, och än mera för sjukdom, är en betänklig sak, då den

leder till simulation eller aggravation. Till och med självstympning för att

få ersättning för olycksfall förekommer stundom, även då ersättningen är

begränsad i förhållande till arbetsförtjänsten såsom enligt olycksfallsförsäkringslagen.

I någon mån skulle nämnda missförhållande kunna avhjälpas genom ersättningarnas

eller åtminstone familj etilläggens gradering efter dyrort, men

riktigare torde vara att låta den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga, liksom

enligt hemvärnsförordningen beräknas efter de grunder, som stadgas

i 9 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, dock med minimibelopp av

3,900 kronor för värnpliktig officer, 3,000 kronor för värnpliktig underofficer,

2,700 kronor för värnpliktig med furirs eller motsvarande tjänsteställning och

2,400 kronor för annan värnpliktig.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att i den nuvarande hemvärnsförordningen

stadgas vid bestämmande av livränta en minimigräns för den årliga

arbetsförtjänsten av 1,764 kronor. Någon dylik minimigräns finnes icke intagen

beträffande hemvärnsman i det nu föreliggande förslaget.»

Vid protokollet

Gustaf Ström.

Utkast

till

Kungl. Maurts förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Given Stockholms slott den

Kungl. Maj:t har med stöd av riksdagens beslut funnit gott förordna dels,

att 1, 2, 6, 7, 8, 10, 12, 14, 18, 21 samt 23 §§ i förordningen den 18 juni 1927

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skola — 7, 8, 10, 12 och 14 §§ med beteckningen 8, 9, 11, 13 och 15 §§ —

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 9, 11, 13, 25 och 26 §§

skola betecknas 10, 12, 14, 24 och 25 §§, dels att en ny paragraf, betecknad 7 §,

av nedan angiven lydelse skall införas i förordningen dels ock att 15 och 24 §§

skola upphöra att gälla; varande jämväl övriga delar av förordningen här

återgivna i deras oförändrade lydelse.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Varder värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som i denna förordning

avses, under militärtjänstgöring å tid, då riket icke befinner sig i

krig, skadad till följd av olycksfall eller ådrager sig någon, som nu nämnts,

annorledes under dylik tjänstgöring sjukdom, utgives av allmänna medel

ersättning enligt nedan stadgade grunder.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

Samma vare förhållandet, örn någon som därtill beordrad eller med behörigt

tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring eller såsom instruktör

eller elev bevistar av militär myndighet kontrollerad frivillig utbildningskurs

till gagn för landets försvar samt därvid drabbas av olycksfall eller

sjukdom, som ovan omförmäles.

2 §•

1. Till fast anställda hänföras i denna förordning

1) indelt manskap

2) fast anställt manskap vid försvarsväsendet

3) personal i reserven, å reservstat, övergångsstat, avgångsstat, disponibilitetsstat

och civilanställningsstat (över stat)

4) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, extra bataljonsläkare, marinläkare av

2 graden, marinläkarstipendiater, flygläkare av 2 graden och bataljonsveterinärer

vid fältveterinärkåren.

Kungl. Maj :t äger förordna, att denna förordning må lända till efterrättelse

jämväl för annan vid försvarsväsendet tjänstgörande än ovan nämnts.

2. Militärtjänstgöring anses hava varit för handen endast under tid, då

någon för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig

å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch eller annan färd

eller i annat fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

samt färden föranletts av och stått i omedelbart samband med

tjänstgöringen.

Samma vare förhållandet, då någon varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet.

Med militärtjänstgöring likställes deltagande i sådan utbildningskurs, som

omförmäles i 1 § 2 stycket.

3 §•

1. Ersättnbngsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det

undantag, som i 6 § angives, av riksförsäkringsanstalten.

över beslut av riksförsäkringsanstalten i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i betalt

brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde dagen

efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då sådant

skedde.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

2. Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § i lagen örn försäkringsrådet stadgas.

3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

4 §•

Riksförsäkringsanstalten ävensom försäkringsrådet äga att till vidare utredning

rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga samt av vederbörande

polismyndighet påfordra undersökning.

5 §■

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må förty

ej tagas i mät för gäld.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majlis proposition nr 107 (Bilaga A).

2 kap. Ersättning för skada till följd av olycksfall.

6 §•

För skada till följd av olycksfall utgives i ersättning:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, under sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett

belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt

nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan det

lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning utgår endast,

för så vitt sjukdomen varat under mer än tre dagar efter dagen för

olycksfallet och arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en fjärdedel;

skolande hel sjukpenning utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

till (kronor) men ej till (kronor)

—

675

675

945

945

1,215

1,215

1,485

1,485

1,755

1,755

2,025

2,025

2,295

2,295

2,565

2,565

2,835

2,835

3,105

3,105

3,375

3,375

3,645

3,645

—

Sjukpenningens

belopp

kronor öre

1 50

2 —

2 50

2 75

3 25

3 50

4 —

4 50

5

5 50

6 —

6 50

2) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;

med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden

för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som under 1) nämnts;

dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp

än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten,

samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt

med minst en tiondel;

b) sådan behandling som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga

skäl därtill äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller del

därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande

högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande

beräkningsgrunder.

Ersättning, varom i denna paragraf är stadgat, utgår icke så länge den

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

anställning eller tjänstgöring varar, varunder olycksfallet inträffade. Beträffande

ersättning enligt 1) a) skall dessutom gälla, att läkarvård och läkemedel

icke tillkomma den skadade för tid, under vilken han enligt därom

gällande bestämmelser är berättigad att i anledning av skadan åtnjuta vård

genom militär eller annan statlig myndighets försorg.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad anskaffas,

må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

Kostnad för läkarintyg eller annat intyg, som erfordras för bedömande

av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan efter militärtjänstgöringens

upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten, därest intyget icke utfärdas

på anmodan av vederbörande militära myndighet.

7 §•

1. Under tid, då den skadade åtnjuter livränta, motsvarande förlust av

arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tredjedel, skall

av riksförsäkringsanstalten utgivas familjetillägg för följande av den skadades

familjemedlemmar, nämligen:

a) hustru, med vilken den skadade sammanlever, samt barn och adoptivbarn

under sexton år, som äro under den skadades vårdnad;

b) hustru samt barn och adoptivbarn under sexton år i andra fall än under

a) sägs ävensom hustrus bani och adoptivbarn under sexton år, därest den

skadade är underhållsskyldig gentemot dem och de äro för sitt uppehälle

väsentligen beroende av underhåll från den skadade;

c) fader eller moder, odoptivfader eller adoptivmoder, som vid tiden för

skadans yppande var för sitt uppehälle väsentligen beroende av underhåll från

den skadade; samt

d) frånskild hustru, därest den skadade är genom dom eller avtal förpliktad

att utgiva underhåll till denna.

Familjetillägg utgår för hustru, med vilken den skadade sammanlever,

med en fjärdedel av livräntan.

För barn eller adoptivbarn, som äro under den skadades vårdnad, utgives

familjetillägg, örn den skadades arbetsförmåga nedsatts med minst två tredjedelar,

med ett årligt belopp av 300 kronor för ett barn, 525 kronor för två

barn, 750 kronor för tre barn och ytterligare 150 kronor för varje barn därutöver,

samt örn den skadades arbetsförmåga nedsatts med en tredjedel men

ej med två tredjedelar, med hälften av nyssnämnda tilläggsbelopp.

Familjetillägg utgår för den skadades fader eller moder, adoptivfader eller

adoptivmoder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, för båda

gemensamt med ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll, de

av den skadade åtnjutit, dock högst en fjärdedel av livräntan.

För i 1 mom. b) och d) omförmälda familjemedlemmar utgår familjetill

lägget med ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll de av den

skadade åtnjutit, dock för hustru eller frånskild hustru med högst en fjärdedel

av livräntan och för barn, därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt med

minst två tredjedelar, med högst 300 kronor för ett barn, 525 kronor för två

barn, 750 kronor för tre barn och ytterligare med högst 150 kronor för varje

barn därutöver. Därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt med en tredjedel

men ej med två tredjedelar, utgår familjetillägg för barn med hälften av

nyssnämnda belopp.

2. Familjetillägg skall utgå från riksförsäkringsanstalten jämväl i det fall

att — sedan livränta beviljats — sjukpenning, motsvarande förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av densamma med minst en tredjedel, tillerkännes

den skadade; och skall detta tillägg beräknas till samma belopp, som skulle

hava utgivits, därest livränta beviljats i stället för sjukpenning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

3. Yad i denna förordning stadgas om livränta, skall i tillämpliga delar

gälla även familjetillägg; dock må familjetillägg icke i något fall utbytas mot

kapital för en gång.

4. Rörande familjetillägg för annan tid, än ovan sägs, gäller vad därom

särskilt stadgas.

8 §■

Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med 300 kronor

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta från dödsfallet,

så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp motsvarande

en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn, som ej fyllt 16 år, evad det forts inom eller utom

äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats före

olycksfallet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått samma ålder,

å ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten samt till

den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, eller örn

båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt, därest

de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende, en

livränta å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll de av den

avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst.

Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga den avlidnes årliga arbetsförtjänst, skola de,

så länge anledningen därtill fortfar, nedsättas till sammanlagt detta belopp.

Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande make och barn eller

adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller adoptivföräldrar samt

att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras nedsättas i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,

utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

9 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 8 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet

1) 3,900 kronor för värnpliktig officer,

2) 3,000 kronor för värnpliktig underofficer och för annan värnpliktig, vilken

fullgör honom åliggande tjänstgöring efter åttonde året efter inskrivningsåret,

3) 2,700 kronor för värnpliktig med furirs eller motsvarande tjänsteställning

och för annan värnpliktig, vilken fullgör honom åliggande tjänstgöring

under fjärde till och med åttonde året efter inskrivningsåret samt

4) 2,400 kronor för annan värnpliktig än ovan sägs.

För övriga enligt denna förordning ersättningsberättigade beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de grunder, som stadgas i 9 § i lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete.

Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning av

arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet och inverkan

på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom arbete,

utan även till skadans inflytande på de särskilda fördigheter, som för drivande

av den skadades yrke må vara erforderliga, samt till den skadades ålder.

Var den skadade vid olycksfallet behäftad med kroppsskada eller lyte, skall

hänsyn jämväl därtill tagas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

11 §•

Riksförsäkringsanstalten må när som helst och under så lång tid, sådant

finnes lämpligt, bereda den skadade vård å sjukvårdsanstalt. Den skadade

må dock ej utan sitt medgivande intagas å sjukvårdsanstalt, såvida ej skadan

enligt läkares intyg kräver vård å sådan anstalt.

Vårdas den skadade efter tjänstgöringens eller anställningens slut å sjukvårdsanstalt,

må med skäligt hänsynstagande till den skadades försörjningsplikt

mot maka och andra anhöriga, som omförmälas i 8 §, samt till i förekommande

fall utgående familj etillägg, till täckande av kostnaden för vården

å sjukpenning, som under tiden för vården tillkommer honom, avdragas högst

hälften.

Riksförsäkringsanstalten äger ock att under viss tid i stället för livränta

eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt dryckenskap, ersättning

i naturaförmåner samt, efter samtycke av livräntetagare eller dennes

målsman, bereda livräntetagare uppehälle å ålderdomshem, barnhem eller

annan dylik anstalt.

12 §.

Skall vid skada till följd av olycksfall av statsmedel utgå avlöning, pension

eller annan ersättning, som icke avses i denna förordning men som helt eller

delvis utgör understöd på grund av olycksfallet, eller skall sådant understöd

utgå från kassa eller pensionsinrättning, som understödes av statsmedel, avdrages

från ersättning, som utgives enligt denna förordning, vad i anledning

av olycksfallet för motsvarande ändamål från statens sida, av kassan eller pensionsinrättningen

utgives för tid, under vilken ersättningen utgår; dock att i

fråga örn understöd från kassa eller pensionsinrättning sådant avdrag endast

må ske, örn kostnaden för understödet helt och hållet eller till minst en tredjedel

bestritts av staten, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses

svara emot statens bidrag.

Såsom understöd, varom i första stycket sägs, skall ej anses pension, som

tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid

eller eljest av annan anledning än den av olycksfallet förorsakade skadan. I

fråga örn pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet, skall

såsom sådant understöd anses allenast den del av pensionen, som överstiger

det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden.

Avdrag må icke göras för tilläggspension enligt lagen örn folkpensionering

eller för understöd enligt förordningen örn invalidunderstöd eller för annat

dylikt, allenast för behövande avsett understöd, och icke heller för ersättning

enligt förordningen om blindhetsersättning.

Är för den skadade lön bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig

myndighet utan att därvid angivits, att å lönen avdrag må göras för livränta

enligt denna förordning, skall vid tillämpningen av första stycket lönen till

den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta anses utgöra

understöd på grund av olycksfallet; dock må livräntan utgå örn och i den

måll särskilda förhållanden därtill föranleda.

13 §.

Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6 och 8 §§ utbetalas så fort ske

kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag. Livränta

utbetalas för varje månad, räknad från den dag, rätten till livränta inträtt, å

månadens första dag utan återbetalningsskyldighet för månad, under vilken

rätten till livränta upphört eller livränta minskats; dock skall riksförsäkringsanstalten

beträffande tiden för utbetalning av livräntetillägg, varom i 6 § 2 a)

förmäles, äga meddela sådana bestämmelser, som må anses lämpliga för vin
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

ilande av säkerhet, att tillägget användes för det därmed avsedda ändamålet.

Sjukpenning och livränta må ock, med ersättningstagares samtycke och utan

återbetalningsskyldighet, utbetalas för längre betalningsterminer än nu är sagt.

Uppkommer vid bestämmande av belopp, som skall utbetalas, bråktal av öre,

utföres beloppet med närmast högre antal ören.

Har ersättningstagaren ej före utgången av året näst efter det, under vilket

ersättningsbelopp skolat utbetalas, vare sig uppburit beloppet eller hos riksförsäkringsanstalten

påfordrat utbetalning av detsamma, är rätten till beloppets

utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av ersättning förordnar Kungl. Maj:t.

14 §.

Äger någon rätt till ersättning enligt denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen, som

i följd av olycksfallet må tillkomma honom enligt allmän lag eller särskild författning.

Yad i ersättning enligt denna förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning sökas åter av den, som vållat skadan eller

oberoende av vållande enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd, där ej även

han drabbats av olycksfallet och på grund därav är berättigad till ersättning

enligt denna förordning. På grund av vad i detta stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten

dock äga att återkräva allenast vad ersättningstagaren varit berättigad

att utbekomma av den skadeståndspliktige.

15 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen därom underrättas.

Yppas skadan först sedan tjänstgöringen upphört, skall den skadade

därom underrätta riksförsäkringsanstalten, därest han anser sig berättigad till

ersättning enligt denna förordning.

Den skadade vare ock skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift av

läkare, som vederbörande militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten må

tillkalla.

De närmare föreskrifter rörande anmälan örn olycksfall, som i denna förordning

avses, meddelas av Kungl. Majit.

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom örn olycksfallet, skall anstalten,

så snart ske kan, ändå att ansökan örn ersättning icke blivit gjord, besluta

örn de åtgärder, som för den skadades vård må vara av nöden, samt bestämma

den ersättning, som enligt denna förordning skall utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga rum. Sådan

jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då

ansökan därom gjorts eller, där jämkningen utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

Beslut örn ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse.

17 §.

Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej heller må, där olycksfall, som medfört den

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga A).

skadades död, uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakats av efterlevande,

ersättning utgå till denne.

18 §.

Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av

olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom måste anses

hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, må ersättning enligt

6 § skäligen nedsättas.

Samma vare förhållandet, där den skadade ej ställt sig till efterrättelse

anordning eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som givits på grund

av denna förordning, så ock där genom försummelse av den skadade underrättelse

örn olycksfallet enligt 15 § icke lämnats; dock att nedsättning av

ersättningen ej må ske, såvida ej skadan väsentligen förvärrats därigenom,

att den skadade i följd av förseelsen kommit att sakna lämplig vård.

3 kap. Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.

19 §.

1. Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under

militärt j änstgöring,

därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej

finnes a>tt antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än

tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt

därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men denna

skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.

2. Beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som i 1 mom. avses,

skola, med nedan i detta kapitel angivna undantag och tillägg, bestämmelserna

i 2 kap. örn ersättning för skada till följd av olycksfall äga motsvarande

tillämpning.

20 §.

Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med iakttagande

av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom i detta

kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.

Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut) sjukdom,

så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är nedsatt

med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så länge arbetsförmågan

till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en fjärdedel och

genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att förvänta. Vid

sjukdom, som senast angivits, utgår sådan ersättning dock icke under längre

tid än sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt, då rätten därtill inträtt,

för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt eller erhåller annan däremot

svarande vård och antagas kan, att genom dylik vård arbetsförmågan

skall kunna återvinnas eller väsentligt höjas.

Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan ersättning,

som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma

med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas mot ett kapital

för en gång.

21 §.

Den, som på grund av bestämmelserna i detta kapitel är berättigad till

ersättning enligt 6 § eller 8 § b), må ej uppbära ersättningen för tid, varunder

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majds proposition nr 107 (Bilaga A).

han är bosatt utom riket eller varunder lian undergår frihetsstraff eller tvångsarbete

eller enligt domstols förordnande är intagen i allmän uppfostringsanstalt.

22 §.

Fråga örn jämkning i ersättning, som utgår på grund av bestämmelserna i

detta kapitel, må icke väckas, sedan tre år förflutit från det ersättningen bestämdes.

23 §.

Kätt till ersättning på grund av bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,

därest icke inom en tid av tre år, räknat på sätt här nedan sägs, underrättelse

jämlikt 15 § blivit lämnad örn sjukdomen eller denna blivit anmäld

i riksförsäkringsanstalten elier anhållan därstädes blivit gjord örn ersättning

i anledning av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från det anställningen

eller tjänstgöringen upphörde eller från den senare tidpunkt, då sjukdomen

yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av dödsfall, från det

döden inträdde.

4 kap. Särskilda bestämmelser.

24 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Kungl. Majit

eller av de civila eller militära myndigheter, som av Kungl. Maid därtill bemyndigas.

25 §.

1. Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 juni 1909 (nr

89, sid. 1) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

ävensom vad i Kungl. Maj :ts brev till arméförvaltningen den 6

maj 1881 (nr 35, sid. 10) angående förändring i bestämmelserna om underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa finnes stadgat rörande ersättning för skada

eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring i fredstid.

2. Beträffande olycksfall, varom i denna förordning stadgas skola bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete icke äga tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1945; dock att ersättningsanspråk,

vilka grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats

före nämnda dag, bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. iVr 107.

319 44 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Bilaga B.

Tablå I (Sjukpenning).

Exempel på ersättning till skadade, vilka åtnjuta vård å sjukvårdsanstalt på statens

bekostnad och därunder uppbära sjukpenning från riksför säkring sanstalten.

I exemplen angivna familjebidrag ha för samtliga kategorier beräknats efter

familjepenningens maximibelopp i dyrortsgrupp II samt bostadsbidrag

efter en bostadskostnad av 74 kr för månad.1

Kategori och

familjemedlemmar

Enligt gällande bestämmelser

(kr. per månad)

Enligt departements för slag et j

(kr. per månad)

A

Sjuk- penning

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

B

Familje- bidrag

(familjepen- ning V bo- stadsbidrag)

C

Summa

maximal

ersättning

(sjukpenning

4- familje- bidrag)

A

Sjuk- penning

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

B

Familje- !

bidrag .

(familjepon-i

ning 4- bo- stadsbidrag,)

4 C

Summa

maximal

ersättning ;

^sjukpenning!

4- familje- bidrag) |

Vpl officer (med enl. mil.-ers.-förordn. antagen årsin-

komst av 2 160 kr. enl. gäll. best. och 2 700 kr. enl.

dep.-försl.):

168

—

168

210

—

210

gift 4- 0 barn ........

168

38

(206)

210

6

216

°» +1 » ........

168

74

(242)

210

42

(252)

168

110

(278)

210

78

(288)

» +3 » ........

168

146

(314)

210

114

(324)

» +4 » ........

168

182

(350)

210

150

(360)

Vvl underofficer (med

enl. mil.-ers.-förordn.

antagen

årsinkomst av 2 160 kr. enl. gäll. best. och

2 400 kr.

enl. dep.-försl.):

i 168

—

168

189

—

189

gift + 0 barn ........

1 168

38

1 (206)

189

22

(211)

168

74

(242)

189

58

(247;

168

110

(278)

189

94

(283)

» -f-3 » ........

168

146

(314)

189

130

(319)

» +4 » ........

168

182

(350)

189

166

(355)

1 Till grund för angiven bostadskostnad har lagts 1939 års hyresräknings hyresmedeltal

för bostäder örn 2 rum och kök inom dyrortsgrupp II, 74 kr. för månad. Familjebidragets

belopp blir givetvis mindre vid lägre bostadskostnad respektive högre vid högre bostadskostnad.

För samtliga kategorier har familjebidragets belopp uträknats enligt s. k. normerad

behovsprövning, vilken emellertid f. n. gäller endast i fråga om familjebidrag till värnpliktiga,

som uppbära sjukpenning. För fast anställda bestämmes f. n familjebidraget enligt

s. k. fri behovsprövning, vilken dock torde leda till ungefär samma belopp som den

norm ejvide p^n ^ förutsatts att <jen skadade och hans familjemedlemmar sakna inkomst

utöver sjukpenningen; i annat fall minskas de angivna familjebidragsbeloppen.

Det bör vidare uppmärksammas, att såväl enligt gällande bestämmelser som enligt departementsförslaget

annat familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag ej må bestämmas

till högre belopp än som tillhopa med utgående sjukpenning motsvarar gängse

arbetsinkomst för en person i den skadades vanliga yrke eller verksamhet. Denna föreskrift

kan medföra reducering av de inom parentes under rubriken »Summa maximal

ersättning» angivna beloppen, därest den skadades arbetsinkomst icke överstigit den enl.

mil.-ers.-förordn. antagna inkomsten. Yad angår de i tablån intagna exemplen avseende

furir och vicekorpral ha ersättningarna maximerats till dessa kategoriers arbetsinkomst

per månad.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 107 (Bilaga B).

99

1

Kategori och

familjemedlemmar

Enligt gällande bestämmelser

(kr. per månad)

Enligt departement iför slag et

(kr. per månad)

A

Sjuk- penning

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

! vpl)

B

Familje- bidrag

(farailjepen- ning 4- bo- stadsbidrag)

C

Summa

maximal

ersättning

(sjukpenning

+ familj e- bidrag)

A

Sjuk- penning

(inkl. djr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

1!

Familje- bidrag

(familjepen- ning 4* bo- stadsbidrag''

C

Summa

maximal

ersättning

(sjukpenning

+ familje- bidrag)

Vpl (med etil. mil.-ers.

-förordn. antagen årsinkomst av

2 160 kr.):

ogift ...............

168

—

168

168

—

168

gift + 0 barn .......

168

38

(206)

168

38

(206)

» + 1 » .......

168

74

(242)

168

74

(242)

» + 2 » .......

168

110

(278)

168

110

(278)

» +3 » .......

168

146

(314)

168

146

(314)

» 4-4 » .......

. i 168

182

(350)

168

182

(350)

Vpl (med enl. mil.-ers

-förordn. antagen årsinkomst av

1 764 kr.):

ogift ...............

147

—

147

147

—

147

gift 4- 0 barn .......

.! 147

53

(200)

147

53

(200)

» +1 » .......

. 147

89

(236)

147

89

(236)

» + 2 » .......

. 147

125

(272)

147

125

(272)

» +3 » .......

147

161

(308)

147

161

(308)

» 4-4 » .......

147

197

(344)

147

197

(344) j

Reservofficer (med 3 900''

kr årsinkomst):

ogift ...............

.1 210

—

210

210

—

210

gift + 0 barn .......

,| 210

—

210

210

6

316

» + 1 » .......

210

—

210

210

42

252

» +2 » .......

,! 210

—

210

210

78

288

» + 3 » .......

210

—

210

210

114

324

» + 4 » .......

210

—

210

210

150

(360)

Furir (med 3 000 kr. års-

inkomst):

ogift ...............

165

165

165

—

165

gift + 0 barn .......

165

40

205

165

40

205

» + 1 » .......

. | 165

76

241

165

76

241

» + 2 » .......

165

85

250

165

85

250

» + 3 » .......

. 165

85

250

165

85

250

i »4-4 » .......

i

165

85

250

165

85

250

! Vicekorpral (med 2 400

kr. årsinkomst):

ogift ...............

135

—

135

135

—

135

1 gift + 0 barn .......

. | 135

62

197

135

62

197

» + 1 » .......

135

65

200

135

65

200

» + 2 ■> .......

.1 135

65

200

135

65

200

" + 3 » .......

135

65

200

135

65

200

+ 4 " .......

135

65

200

135

65

200

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majds proposition nr 107 (Bilaga B).

Tablå II (Invalidlivränta).

Exempel på ersättning till skadade, vilka uppbära invalidlivränta från ■riksfönsäkringsanstalten

på grund av 100 % invaliditet.

I exemplen angivna familjebidrag lia för samtliga kategorier beräknats efter

familjepenningens maximibelopp i dyrortsgrupp II samt bostadsbidrag

efter en kostnad av 74 kronor för månad.1

Enligt gällande bestämmelser

(kr. per månad)

Enligt departementsförslaget

(kr. per månad)

Kategori och

familjemedlemmar

A

Invalidliv- ränta

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

B

Familje-

bidrag

(endast

familje-

penning)

C

Summa

maximal

ersättning2

(invalidliv- ränta -f

familje- penning)

A

Invalidliv- ränta

(inkl. dvr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

15

Familje- bidrag

(familje- penning 4- bostads- bidrag)

C

Summa

maximal

ersättning3

(invalidliv- ränta -f- familje- b i drag)

Vpl officer (med enl. mil.-ers.-förordn. antagen årsin- komst av 2 160 kr. enl. gäll. best. och 2 700 kr. enl.

dep.-försl.):

ogift ................ 168 1 — | 168

210

210

gift 4- 0 barn ........

168

80

(248)

210

38

t248)

» +1 » ........

168

116

(284)

210

74

(284)

»> ~h 2 » ........

168

152

(320)

210

110

(320)

» 4-3 » ........

168

188

(356)

210

146

(356)

» 4-4 » ........

168

224

392)

210

182

(392)

1 Till grand för angiven bostadskostnad har lagts 1939 års hyresräknings liyresmedeltal

för bostäder örn två ram och kök inom dyrortsgrupp II, 74 kr. för månad. Familjebidragets

belopp blir givetvis mindre vid lägre bostadskostnad respektive högre vid högre bostadskostnad.

Vid högre bostadskostnad, som ofta föreligger i dyrortsgrupp III (liyresmedeltal

år 1939 för 2 rum och kök 121 kr.), innebär departementsförslaget en väsentlig förbättring

av ersättningarna, därigenom att jämväl bostadsbidrag kan utgå vid invalidlivränta.

Likaså innebär departementsförslaget den förbättringen, att sjukbidrag och begravningsbidrag

kan utgå för den skadades familjemedlemmar även vid invalidlivränta.

1 exemplen har förutsatts, att den skadade och hans familjemedlemmar sakna inkomst

utöver invalidlivräntan; i annat fall minskas de angivna familjebidragsbeloppen.

Det bör vidare uppmärksammas att enligt såväl gällande bestämmelser som enligt departementsförslaget

annat familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag ej må bestämmas

till högre belopp än som tillhopa med utgående livränta motsvarar gängse arbetsinkomst

för en person i den skadades vanliga yrke eller verksamhet. Denna föreskrift kan

medföra reducering av de inom parentes under rubriken »Summa maximal ersättning» angivna

beloppen, därest den skadades arbetsinkomst icke överstigit den enl. mil.-ers.-förordn.

antagna inkomsten. Vad angår de i tablån intagna exemplen avseende furir och vicekorpral

ha ersättningarna maximerats till dessa kategoriers arbetsinkomst per månad.

2 Enligt gällande bestämmelser utgår familjepenning till skadad, som erhåller invalidlivränta

enligt s. k. fri behovsprövning. Enär denna behovsprövning vid den förutsatta

bostadskostnaden av 74 kr. för månad torde kunna beräknas leda till samma resultat som

den s. k. normerade behovsprövningen i fråga örn familjebidrag till skadad, vilken erhåller

sjukpenning men icke åtnjuter vård å sjukvårdsanstalt pä statens bekostnad, har familjebidragens

belopp i exemplen beräknats på enahanda sätt.

9 Familjebidragens belopp enligt departementsförslaget äro endast approximativt beräknade

och vid utformningen av bestämmelser angående behovsprövningen kunna beloppen

komma att något ändras. Beloppen torde dock ej komma att bliva lägre än i exemplen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga B).

101

Kategori och

familjemedlemmar

Enligt gällande bestämmelser

(kr. per månad)

Enligt departements för slag et

(kr. per månad)

A

Invalidliv- ränta

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

B

Familje-

bidrag

(endast

familje-

penning)

C

Summa

maximal

ersättning2

(imv addi iv- räka 4"

familje- penning)

A

Invalidliv- ränta

(inkl. dyr- tidstillägg,

såvitt angår

vpl)

B ! C

.„ ... ! Summa

Familie- ■ , 1

J \ maxtmal \

,fl r.y^ ersättning*]

''fami,JC- j (invalidliv.

penning + ^

bostads- ! r„ i

bidrag) : fan,''lljc: !

| bidrag) |

Vpl underofficer (med enl. mil.-ers -förordn. antagen års-

j !

inkomst av 2160 kr. enl. gäll. best. och 2 400 kr.

enl. dep.-försl.):

! ogift ................

168

—

168

186

- I 186

j gift + 0 barn ........

168

80

(248)

186

62 (248)

» +1 » ........

168

116

(284)

186

98 j (284)

1 » -J- 2 » ........

168

152

(320)

186

134 j (320)

j » +3 » ........

168

188

(356)

186

170 (356)

» 4-4 » ........

168

224

(392)

186

206 (392)

Vpl (med enl. mil.-ers.-förordn. antagen årsinkomst av

2 160 kr.):

•

ogift ................

168

—

168

168

- I 168

gift + 0 barn ........

168

80

(248)

168

80 (248)

•> +1 » ........

168

116

(284)

168

116 (284)

» 4~ 2 » ........

168

152

(320)

168

152 (320)

» 4-3 » ........

168

188

(356)

168

188 (356)

» +4 » ........

168

224

(392)

168

224 (392)

Vpl (med enl. mil.-ers.-förordn. antagen årsinkomst av

1 764 kr.):

ogift ................

137

-I

137

137

5 142

gift + 0 barn ........

137

95

(232)

137

95 (232)

» +1 » ........

137

131

(268)

137

131 (268)

» 4-2 » ........

137

167

(304)

137

167 (304)

» 4- 3 » ........

137

203

(340)

137

203 t (340)

» -f 4 » ........

137

239

(376)

137

239 (376)

Reservofficer (med 3 900

kr. årsinkomst):

ogift ................

216

216

216

— 216

gift + 0 barn ........

216

216

216

32 | 248

» + 1 » ........

216

216

216

68 : 284

M 4-2 ** ........

216

—

216

216

104 ! 320

-> 4-3 >» ........

216

—

216

216

140 ! (356)

» +4 » ........

216

—

216

216

176 ! (392)

Furir (med 3 000 kr. års-

inkomst :

j ogift ................

160

—

166

166

166

! gift 4- 0 barn ........

166

31

247

160

81 247

» +1 » ........

166

34

250

166

84 250

» +2 .. ........

166

84

250

166

84 i 250

» +3 >• ........

166

84

250

166

84 | 250

» 4-4 » ........

166

84

250

166

84 250

Vicekorpral (med 2 400

kr. årsinkomst):

|

ogift ................

133

—

133

133

7 140

gift + 0 barn ........

133

67

200

133

67 200

>> +1 » ........

133

67

200

133

67 200

» f 2 » ........

133

67

200

133

67 200

1 >• +3 » ........

133

67

200

133

67 i 200

» 4 4 » ........

133

67

200

133

67 300

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga B).

Tablå III (Efterlevandelivränta).

Exempel på ersättning till efterlevande familjemedlemmar.

I exemplen angivna familjebidrag lia för samtliga kategorier beräknats efter

familjepenningens maximibelopp i dyrortsgrupp II och till ledning

för behovsprövningen har förutsatts en bostadskostnad

av 74 kronor tör månad.* 1

Enligt

gällande

bestämmelser

(kr. per män.)

Enligt departementsförslaget

(kr. per månad)

Kategori och familjemedlemmar

Efterlev ande- lin''äntå

(inkl. dyrtids- tillägg, såvitt

angår vpl)

Efterlevande- livränta

(inkl. dyrtids- tillägg, såvitt

angår vpl)

Familje- bidrag

(endast

fain il je- penning)

Summa

maximal

ersättning

(efterlevande- livränta 4 fa- miljepenning) j

Vpl officer (med enl. mil.-ers.-förordn.

antagen årsinkomst av 2160 kr.

enl. gäll. best. och 2 700 kr. enl.

dep -försl.):

hustru ............................

63

78

86

1

164

>• +1 barn ..................

105

131

69

200

» 4- 2 » ..................

147

183

53

(236)

w +3 »> ..................

168

210

62

(272)

» +4 » ..................

168

210

98

(308)

Vpl underofficer (med enl. mil.-ers.- förordn. antagen årsinkomst av

2 160 kr. enl. gäll. best. och 2 400

kr. enl. dep.-försl.):

hustru ............................

63

70

90

160

» +1 barn ..................

105

116

84

200

j n 4-2 » ..................

147

163

73

(236)

» 4-3 » ..................

168

186

86

(272)

» +4 » ..................

168

186

122

(308)

1 Till grund för angiven bostadskostnad har lagts 1939 års hyresräknings hyresmedeltal

för bostäder om 2 rum och kök inom dyrortsgrupp II, 74 kr. för månad. Familj epenningens

belopp förutsättes bli mindre vid lägre bostadskostnad respektive högre vid högre

bostadskostnad. Enligt departementsförslaget kan icke bostadsbidrag utgå vid efterlevandelivränta;

därigenom kan vid behovsprövningen av familjepenningen hänsyn tagas till bostadskostnaden

endast i den mån densamma icke överstiger utgående efterlevandelivränta.

I exemplen har förutsatts att de efterlevande familjemedlemmarna sakna inkomst utöver

efterlevandelivräntan; i annat fall minskas de angivna familjebidragsbeloppen.

Det bör vidare uppmärksammas att enligt departementsförslaget (liksom enligt gällande

bestämmelser angående familjebidrag vid sjukpenning och invalidlivränta) familjebidraget

ej må bestämmas till högre belopp än som tillhopa med utgående livränta motsvarar

gängse arbetsinkomst för en person i den avlidnes yrke elier verksamhet. Denna föreskrift

kan medföra reducering av de inom parentes under rubriken »Summa maximal ersättning»

angivna beloppen, därest den värnpliktiges (motsvarande) arbetsinkomst icke överstigit den

enligt mil-ers.-förordn antagna inkomsten. Vad angår de i tabellen intagna exemplen

avseende furir och vicekorpral ha ersättningarna maximerats till dessa kategoriers arbetsinkomst

per månad.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Bilaga B),

103

Enligt

gällande

bestämmelser

(kr. per mån).

Enligt departementsförslaget

(kr. per månad)

Kategori och familjemedlemmar

Efterlevande- livränta

(inkl. dyrtids- tillägg, såvitt

angår ypl)

Efterlevande- livränta j

(inkl dyrtids-!

tillägg, såvitt

angår vpl) !

1

Familjc- bidrag j

(endast

familje- penning)

Summa

maximal

ersättning

(efterlevande- livränta + fa- miljepenning)

Vyl (med enl. millers.''-förorda, an- tagen årsinkomst av 2 160 kr.):

63

63

90

153

105

105

95

(200)

,» +2 » ..................

147

147

89

(236)

» +3 » ..................

168

168

104

(272)

» ;4 » ..................

168

168

140

(308)

Vpl (med enl. mil.-ers.-förordn. an- tagen årsinkomst av 1 764 kr.):

51

51

90

141

» +1 barn ..................

85

85

115

(20<>)

» -f 2 ..................

120

120

116

(236)

137

137

135

(272)

» +4 » ..................

137

137

171

(308)

I Reservofficer (med 3 900 kr. årsinkomst):

81

81

83

164

» -hl barn ..................

135

135

65

200

4-2 » ..................

189

189

47

236

„ +3 » ..................

216

216

56

272

» +4 » ..................

216

216

92

308

| Furir (med 3 000 kr. årsinkomst):

62

62

90

152

104

104

96

200

145

145

91

236

» +3 » ..................

166

166

84

250

» +4 » ..................

166

166

84

250

Vicekorpral (med 2 400 kr. årsinkomst):

50

50

90

140

» -hl barn ..................

83

83

117

200

+ 2 » ..................

116

116

84

200

+3 » ..................

133

133

67

200

» +4 » ..................

133

133

67

200

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni

1927 Cnr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

....................................................................

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni

1941 (nr 591) om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av

kroppsskada ..................................................................

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 februari 1944..............................

Huvuddragen av gällande bestämmelser, riksförsäkringsanstaltens förslag oell

remissyttrandena ............................................................

Gällande bestämmelser ......................................................

Riksförsäkringsanstaltens förslag............................................

Remissyttrandena............................................................

Departementschefen..........................................................

Militärersättningsförordningen..................................................

Tillämpningsområdet ........................................................

Begreppet militärtjänstgöring................................................

Den årliga arbetsförtjänsten ................................................

Anmälningsförfarandet ......................................................

Familjebidrag vid kroppsskada ................................................

Specialmotivering................................................................

Departementschefens hemställan................................................

Bilagor.

A. Riksförsäkringsanstaltens utredning........................................

B. Tablåer ............................................................

sid.

2

i

10

11

11

13

14

15

16

16

23

27

30

31

35

37

38

98

Stockholm 1044. K. I,. Tieck mans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:409 Skrivelse till Kodningen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag för budgetåret 1944/45 till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, åd s. 7 i texten
  2. Rskr. 1944:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 s. 15 i texten
  3. 2LU 1944:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Hagås proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 s. 1 i texten