Angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka
1944-02-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:127, Angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
1
Nr 127.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till restaurering
av Skara domkyrka; given Stockholms slott
den 25 februari 1944-
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1944-
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande.
I skrivelser den 29 september 1937, den 14 september 1938, den 30 september
1941 samt den 24 augusti och den 14 september 1943 har domkapitlet i
Skara hemställt om anslag till restaurering av Skara domkyrka i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av professorn Ivar Tengbom utarbetat förslag.
Yttranden i ärendet ha avgivits av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet,
statskontoret och lcammarkollegiet.
Av domkapitlets framställningar inhämtas i huvudsak följande.
Åren 1886—1894 undergick Skara domkyrka under ledning av överintendenten
H. Zettervall en genomgripande restaurering, som delvis hade karaktären
av direkt ombyggnad. Därefter har domkyrkan icke varit föremål för nå
Bihang
till riksdagens protokoll 2941- 2 sami. Nr 127. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
gon grundligare översyn. Det hax länge i vida kretsar framstått som ett trängande
önskemål att åvägabringa en förbättring framförallt av kyrkans inredning
och konstnärliga utsmyckning, vilka icke befinna sig i det skick, som svarar
mot de anspråk, man rimligen bör ställa på en byggnad av Skara domkyrkas
monumentalitet och ärevördiga traditioner. Efter framställning från domkapitlet
örn utarbetandet av en plan för eventuell restaurering uppdrog byggnadsstyrelsen
1936 åt dåvarande generaldirektören, professorn Ivar Tengbom
att utarbeta förslag i ämnet. I december 1936 hade Tengbom fullgjort
sitt uppdrag. Hans förslag avsåg dels en relativt omfattande yttre reparation
och dels renovering av kyrkans inre. Förslagets genomförande
skulle enligt då gjorda beräkningar draga en kostnad av ungefär 475 000
kronor, varvid 100 000 kronor beräknades för den yttre reparationen.
År 1941 verkställde Tengbom överarbetning av detta förslag. Därvid
medtogos allenast sådana åtgärder, som borde i första hand vidtagas
för att ställa kyrkan i värdigt skick. Förutom annat uteslötos alla yttre reparationer.
Sistnämnda förslag kostnadsberäknades enligt en nämnda år av Tengbom
uppgjord promemoria till i runt tal 325 000 kronor. Enligt vad Tengbom
meddelat domkapitlet, ha detaljundersökningar å domkyrkan under år 1943
givit vid handen, att bristerna på själva kyrkobyggnaden förvärrats till den
grad, att det icke är tillrådligt att längre uppskjuta de ifrågasatta yttre reparationsarbetena.
Domkapitlet anser det därför nödvändigt, att domkyrkan
snarast undergår reparation och renovering enligt professorn Tengboms år
1936 uppgjorda förslag med iakttagande av de inskränkningar rörande renoveringen
av kyrkans inre, som Tengbom 1941 föreslagit.
Domkyrkan saknar egna medel för bekostande av en restaurering av ens
mycket blygsamma mått. Icke heller är det möjligt att räkna med att ett så
pass litet och skattetyngt samhälle som Skara skall vara i stånd att i mer än i
mycket begränsad omfattning ikläda sig kostnaden för ett sådant företag. Visserligen
har på enskild väg — huvudsakligen genom förmedling av föreningen
»Skara domkyrkas vänner» — i hemprovinsen för ändamålet insamlats ett belopp,
som uppgår till ungefär 250 000 kronor, men för restaureringsplanens
genomförande fordras ytterligare ett betydande belopp.
De ifrågasatta reparations- och renoveringsarbetena i domkyrkan beräknas
nämligen numera draga en kostnad av tillhopa 591 000 kronor, varav 466 000
kronor belöpa på invändiga och 125 000 kronor på utvändiga arbeten. De för
ändamålet insamlade medlen äro närmast avsedda som bidrag till täckande
av kostnaderna för en förbättring av kyrkans inredning och konstnärliga utsmyckning.
I bidrag från Skara församling och enskilda torde för ändamålet
kunna påräknas ett ytterligare belopp, som jämte medel, varmed domkyrkans
kassa möjligen kan bidraga, av domkapitlet uppskattas till ungefär 90 000
kronor.
I detta sammanhang framhåller domkapitlet, att domkyrkan tid efter annan
måst ikläda sig betydande kostnader för underhåll och tillbyggnad av domkapitelshuset,
och anför härom följande.
Bland annat har domkyrkan, huvudsakligen för beredande av erforderliga
tjänstelokaler åt domkapitelspersonalen, bekostat tillbyggnad av gamla
domkapitelshuset 1913—1914 med tillhopa 49 056 kronor 3 öre samt
vissa renoveringsarbeten i domkapitelshuset 1935 med 20 122 kronor 16 öre.
Sistnämnda renovering berörde huvudsakligen den bostadslägenhet i domkapitelshuset,
som då var på lön anslagen åt biskopen. Dessa utrymmen äro nu
-
3
Kungl. Majlis proposition nr 127.
mera enligt beslut av Kungl. Majit upplåtna som lokaler åt domkapitlets och
stiftsnämndens personal. Den renovering, som år 1939 på bekostnad av statsoch
kyrkofondsmedel verkställdes för våningens iordningställande till tjänstelokaler,
hade säkerligen dragit en kostnad av ytterligare 10 ä 12 000 kronor,
om icke redan 1935 på domkyrkans bekostnad vidtagits vissa reparationer.
För bestridande av ovannämnda utgifter har domkapitlet måst för domkyrkans
räkning upptaga lån, vars återbetalning fortfarande belasta domkyrkans kassa.
Om domkyrkan icke behövt bekosta dessa renoveringsarbeten i kapitelshuset
— vilka utgifter i liknande fall i andra stift bestritts av kyrkofonds- eller statsmedel
— hade domkyrkans kassa nu varit i stånd att i icke ringa utsträckning
bidraga till bekostande av kyrkans renovering.
Under hänvisning till det ovan anförda har domkapitlet hemställt örn ett
statsanslag av 250 000 kronor som bidrag till bekostande av domkyrkans renovering
och reparation.
Byggnadsstyrelsen har, med överlämnande av ett av byrådirektören hos styrelsen
N. Royen avgivet utlåtande rörande undersökning av domkyrkan samt
vissa från professorn Tengbom införskaffade ritningar, livligt tillstyrkt domkapitlets
framställning.
Av Royens besiktningsutlåtande framgår, att skadorna å domkyrkobyggnaden
äro så stora, att det icke är tillrådligt att uppskjuta restaureringsarbetena.
Royen anför:
Invändigt förmärkas fina sprickor i hjässan till mittskeppets valvkappor
vid anslutningen till gördelbågarna samt i mitten av de längsgående gördelbågar,
som begränsa tvärskeppets mittvalv. Vid västra sidan av långhusets
tredje kontreforer från väster räknat förmärkes i långmurarna en vertikal tämligen
fin spricka, vilken synbarligen tidigare varit bredare och, sannolikt vid
den senaste restaureringen, lagats genom ifyllning med cementbruk. Trävirket
i yttertakskonstruktionerna har på vissa ställen i ganska stor omfattning angripits
av röta, beroende på otätheter hos takbeläggningen. Detta är i särskild
grad fallet beträffande partierna närmast tvärskeppet, varest under snösmältningsperioder
brukar inträffa att vattnet söker sig ned genom yttertaket i sådan
mängd att stora vattensamlingar uppkomma ovanpå sidoskeppsvalven.
På dessa ställen äro såväl valv som murar fuktskadade. Orsaken till dessa olägenheter
är det otillfredsställande utförandet och tillståndet hos sidoskeppstakens
takbeläggningar. Asfaltpappen under de tämligen svagt lutande takens
skifferbeläggning är nämligen i hög grad destruerad. I ännu ofördelaktigare
riktning verkar det förhållandet, att de med ståndränna försedda kopparplåtbeläggningarna
anslutits till skifferbeläggningen på den mot koppartaken vettande
sidan av kontreforfialerna, där de äro försedda med utkastare, samt att
fialernas stänkbleck ej äro inhuggna i stenbeteckningens fogar och indragna
endast 4 cm under skifferbeläggningen. Under snösmältningsperioder stagnerar
vattnet bakom ståndrännan på grund av isbildning i stuprör och utkastare
samt tränger ned genom takpanelen mellan stänkblecket och skifferbeläggningen.
Härtill kommer att koppartaket på mångå ställen skadats vid snöskottning
och att de därvid uppkomna hålen endast lagats med vanligt oljekitt.
Otätheter i yttertaket förefinnas ävenledes vid långhusets anslutning till
tornmuren. Oberoende av huruvida restaureringsförslaget i liela dess omfattning
skall genomföras eller icke måste omedelbart provisoriska åtgärder vidtagas
för ernående av täthet hos sidoskeppstakens beläggning.
4
Kungl. Majlis proposition nr 127.
Riksantikvarieämbetet, som likaledes livligt tillstyrkt det av domkapitlet
begärda anslaget, anför:
Skara domkyrka är en av landets relativt få stora medeltida katedraler, och
den intager bland dessa i flera avseenden ett märkesrum. Av den äldsta domkyrkobyggnaden
(1100-talets början) återstår visserligen intet, men densamma
har dock givit den nuvarande kyrkan dess planbildning. Senare omdaningar
ha utgått från den gamla stommen, endast utbyggande och omdanande densamma,
detta dock i sådan omfattning, att själva byggnadsverket till slut helt
utplånades. På 1200-talet tillbyggdes sålunda tornen och ett nytt kor i norsk - engelsk unggotik. Detta kor omdanades emellertid nästan fullständigt genom
Zettervalls restaurering på 1890-talet. Under 1300-talet revs den äldsta domkyrkan
och det nuvarande långhuset uppfördes i stället i renaste franska gotik.
Vid sidan örn Uppsala domkyrka är det Sveriges enda starkt utpräglat kontinental-gotiska
byggnadsverk och i jämförelse med Uppsala domkyrka än mera
påtagligt främlingsgotiskt genom sitt material, huggen sandsten i utomordentlig
stenhuggeriteknik. Långhuset synes dock aldrig ha nått sin fullbordan i avsett
skick, utan torde länge ha stått utan valv i mittskeppet samt med ofullbordade
torn. Först vid medeltidens slut välvdes mittskeppet och då med helt
annat system än tidigare avsetts, nämligen med ordinära, stjärnvalv av tegel.
Under nyare tid omdanades byggnaden undan för undan och särskilt utvändigt
synnerligen radikalt. Kyrkan fick därigenom ett helt nytt hölje.
Efter lång förberedelse och en mångfald olika förslag genomfördes på 1890- talet en ytterst radikal restaurering. Denna avsåg dels att avlägsna det yttre
och inre höljet av oorganiska nytillsatser från olika tider, dels att söka renodla
och fullfölja det konstruktiva system och den konstnärliga formidé, vilka syntes
ligga gömda i långhusets ofullbordade gotiska byggnadsstomme. Tyvärr
drev man denna måhända i och för sig berättigade rekonstruktionsidé så långt,
att man genomförde densamma icke endast där den förelåg i påbörjat och delvis
genomfört skick, utan även i sådana delar, vilka otvivelaktigt av den medeltida
arkitekten aldrig varit avsedda att beröras därav. Till följd härav har
Skara domkyrka blivit en konsekvent genomförd gotikkatedral, vari emellertid
det mesta, som fordom talade om byggnadens ärevördiga historia och som
anknöt densamma till landets och ortens växlingsrika öden, utplånades. Alldeles
särskilt hårt gick restaureringen fram över inredningen. Åtskilligt av denna
har emellertid blivit bevarat på andra platser och skulle därför kunna återställas
i större eller mindre utsträckning.
Föreliggande riktlinjer för en blivande restaurering tar i främsta rummet
sikte på att utplåna det schematiskt stilmässiga i inredningen för att i stället
så vitt möjligt återställa den äldre inredningen i dess historiskt och kulturhistoriskt
betingade skick. Ur de synpunkter, riksantikvarieämbetet har att
företräda, synas dessa riktlinjer vara ändamålsenliga och lämpliga, ehuru ett
blivande genomarbetat förslag, vilket ämbetet förutsätter skola komma under
ämbetets ingående prövning, givetvis kan medföra även andra eller förändrade
detaljförslag. Skara domkyrka är utan tvekan en byggnad av sådan art, att
densammas vård och behandling måste anses vara i högsta grad en hela rikets
angelägenhet, varför betydande bidrag av allmänna medel, liksom tidigare vid
restaureringarna av t. ex. Strängnäs domkyrka och klosterkyrkorna i Vreta
och Varnhem, måste anses viii motiverade.
Statskontoret anser, att man bör skilja mellan dels sådana arbeten — huvudsakligen
å kyrkans yttre — som avse kyrkans bestånd, dels sådana restan
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 127.
reriiigsarbeten, vilka främst syfta till att åvägabringa en förbättring av kyrkans
inredning och konstnärliga utsmyckning. Ämbetsverket kan icke tillstyrka,
att statsmedel i nuvarande läge ställas till förfogande för sistnämnda slag
av arbeten; de på enskild väg insamlade medlen, vilka synas vara avsedda för
kyrkans interiör, böra i första hand tagas i anspråk för detta ändamål. Med
hänsyn till angelägenheten av att ytterligare skador på kyrkobyggnaden förebyggas,
synes det ämbetsverket däremot nödvändigt att nu vidtaga de arbeten
— kostnadsberäknade till 125 000 kronor — som hänföra sig till bristfälligheter
i kyrkans yttre.
Vad beträffar fördelningen av kostnaderna härför erinrar statskontoret till
en början om det principuttalande, som ämbetsverket gjorde i sitt utlåtande
den 24 mars 1941 i fråga om bestridandet av kostnaderna för restaurering av
Uppsala domkyrka. Statskontoret framhöll då, att i första hand vederbörande
församling borde svara för sådana utgifter för domkyrkan, som åvilade varje
annan kyrklig kommun för dess församlingskyrka. I andra hand syntes domkyrkokassan
böra anlitas dels — med hänsyn till att kyrkan kunde anses
onödigt stor för församlingens behov — för bidrag i skälig omfattning till
kostnaderna för underhåll, dels ock för utgifter förenade med egenskapen av
stiftskyrka. Av statsmedel borde bidrag för kyrkan lämnas allenast såvitt anginge
kyrkans bestånd såsom ett kulturhistoriskt minnesmärke.
Örn den sålunda angivna principen tillämpas på nu förevarande fall, finner
statskontoret, att, även om domkyrkans egna medel äro begränsade, hinder
icke torde möta, att domkyrkan åtminstone i någon utsträckning, förslagsvis
med 10 000 kronor, bidrager till kostnaderna. De medel, som därutöver erfordras,
torde det ankomma på domkyrkoförsamlingen och statsverket att ställa till
förfogande, därvid församlingen har att bidraga enligt allmänna grunder för
bekostande av kyrkors underhåll.
Statskontoret fortsätter: I vilken utsträckning församlingens skyldighet i
detta avseende — med hänsyn till domkyrkans storlek och egenskap av stiftskyrka
— bör begränsas, lärer icke vara möjligt att med full rättvisa angiva.
En fördelning lärer därför böra ske på grundval av en ungefärlig uppskattning
av de utgifter för byggande och underhåll av församlingskyrka, vilka åvila
stadsförsamlingar av motsvarande storlek. Med utgångspunkt härifrån torde
det ur församlingens synpunkt icke kunna betraktas såsom oförmånligt, örn
återstående kostnader fördelas med två tredjedelar på statsverket och en tredjedel
på församlingen. Statskontoret får därför föreslå, att Kungl. Majit hos
riksdagen utverkar anvisande av högst 75 000 kronor att användas till ifrågavarande
ändamål, under förutsättning att domkyrkan och församlingen för
.samma ändamål tillskjuta 10 000 respektive 40 000 kronor. Medlen torde böra
anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln.
Kammarkollegiet yttrar:
Enär de yttre arbetena å Skara domkyrka vitsordats vara nödvändiga för
domkyrkans bestånd samt med de inre arbetena avses att förbättra kyrkans
inredning och konstnärliga utsmyckning, vilka icke anses befinna sig i ett
skick, som svarar mot de anspråk man bör ställa på en byggnad av doinkvr
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
kans monumentalitet, har kollegiet icke något att erinra emot arbetenas utförande
i den omfattning de nuvarande ekonomiska förhållandena medgiva, helst
ett avsevärt belopp eller drygt 40 % av den beräknade kostnadssumman
redan hopbragts genom enskildas gåvor. Beträffande finansieringen av övriga
kostnader förslå domkyrkans egna tillgångar, vilka i första hand lära böra svara
för domkyrkans underhåll, icke därtill. Skara församling, vilken väl icke
borde undgå att bidraga till restaureringen av sin församlingskyrka, kan på
grund av domkyrkans storlek i förhållande till församlingens behov och kyrkans
uppgift att tillika vara stiftskyrka icke utan undantag åläggas de dryga
kostnaderna. Att härvid liksom tidigare vid större reparationer å de äldre
domkyrkorna bidrag lämnas av statsverket torde därför vara ofrånkomligt.
Vad domkyrkans tillgångar angår har domkyrkan för närvarande icke annan
kapitalbehållning än ett fondkapital å 104 000 kronor utgörande försäljningsmed
el för försålda domkyrkosysslomansbostället Uddetorp nr 1, varav räntan
i den gällande, av Kungl. Majk den 26 november 1043 fastställda staten ingår
bland domkyrkans inkomster med ett belopp av 2 600 kronor. Då avlöningen
till domkyrkosysslomalmen i staten beräknats till 2 840 kronor, lärer någon
del av berörda kapital icke kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.
Domkyrkan har för närvarande att förränta och amortera vissa lån, varå
annuiteterna uppgå till cirka 5 000 kronor. Innan dessa lån slutbetalats, vilket
beträffande tre lån, som tillhopa draga en annuitet av 2 500 kronor, beräknas
ske år 1950 samt för ett lån, vars annuitet uppgår till samma belopp, kommer
att ske år 1954, torde domkyrkan icke kunna lämna större bidrag till domkyrkans
underhåll än högst det för sådant ändamål i staten upptagna beloppet av
1 700 kronor. Efter slutamorteringen av nämnda lån torde däremot domkyrkan
kunna lämna väsentligt större bidrag till finansieringen av byggnadsarbetena.
Det synes på grund härav lämpligt, att den på domkyrkan belöpande andel av
kostnaderna förskotteras av statsverket såsom lån för domkyrkans räkning
och att lånet av domkyrkan förräntas samt återgäldas så snart och i den mån
domkyrkans inkomster framdeles kunna lämna tillgång därtill. Beträffande
storleken av detta lån torde detsamma med hänsyn till förestående reparation
av domkapitelshuset icke böra beräknas till högre belopp än 50 000 kronor.
Beträffande församlingens bidrag till domkyrkans underhåll utgår detta för
närvarande enligt domkyrkans stat med ett årligt belopp av 500 kronor. I vilken
utsträckning församling bör bidraga till domkyrkans underhåll ha rikets
ständer i skrivelse den 30 juni 1860, nr 81, uttalat att vederbörande församling
bör bekosta sådana arbeten, vilka icke avse dylika kyrkors »monumentala
delar» utan endast församlingens »gagn och bekvämlighet».
Vid bedömande av storleken av församlingens bidrag torde, såsom statskontoret
anfört, hänsyn även böra tågås till vad utgifterna för byggande och underhåll
av församlingskyrka i stadsförsamling av motsvarande storlek belöpa
sig till, en princip, som redan uttalades i 1846 års kvrkolagsförslag och där uttrycktes
sålunda, att domkyrkoförsamling för sin kyrka ej finge mera betungas
än annan lika stor församling skäligen till sin kyrkas underhåll utgjorde. I betraktande
härav torde det i staten upptagna årliga bidraget till domkyrkans
underhåll från Skara församling vara nog så ringa, och en större engångsutgift
för nu ifrågasatta arbeten skäligen kunna påfordras från församlingens sida.
De anordningar, som i förevarande fall äro avsedda till församlingens bekvämlighet
och förty i enlighet med ständernas ovan nämnda uttalande böra
bekostas av församlingen, torde kunna hänföras i första hand till anläggning
av furugolv med linoleum i bänkkvarteren samt anskaffande av bänkar och
Kungl. Marits proposition nr 127. 7
stolar, för vilka arbeten beräknats en kostnad av 31 000 kronor. Men även andra
arbeten torde åtminstone delvis kunna sägas i särskild grad vara till gagn
för församlingen, såsom anläggning av värmeledning och klockringning, elektriska
installationsarbeten och armatur samt inredning av sakristia, toalett, kapprum,
entréer m. m. Kostnaderna för sistnämnda arbeten hava beräknats till
inemot 175 000 kronor.
Med hänsyn till domkyrkans storlek i förhållande till församlingens behov
av församlingskyrka lärer skäligen icke böra ifrågasättas, att församlingen till
ovannämnda i huvudsak för dess bekvämlighet och gagn avsedda arbeten skall
bidraga, förutom med hela kostnaden för bänkkvarteren, med mer än en tredjedel
av kostnaden för övriga arbeten eller sålunda tillhopa i runt tal 90 000
kronor. Härtill torde böra komma någon andel av kostnaderna för de yttre
reparationerna, i vilket hänseende kollegiet för sin del anser ett belopp axnö
000 kronor skäligt.
De på enskild väg — närmast för bekostande av kyrkans inredning och
konstnärliga utsmyckning — insamlade medlen uppgå till 250 000 kronor. Av
domkyrkans tillgångar torde, på sätt ovan anförts, kunna beräknas ett belopp
av 50 000 kronor. 1 bidrag av Skara församling och genom ytterligare frivillig
insamling har av domkapitlet beräknats ett belopp av 90 000 kronor. Skara
församling torde emellertid utan dess synnerliga betungande kunna bidraga
med förut angivna belopp, tillhopa 120 000 kronor, vadan för ändamålet ett
belopp av 420 000 kronor torde kunna beräknas stå till förfogande. Sålunda
skulle erfordras ett statsanslag av 170 000 kronor, vilket torde kunna nedsättas
med belopp, som den frivilliga insamlingen ytterligare kan väntas inbringa.
I skrivelse den 17 februari 1944 ha slutligen Skara kyrkofullmäktige å domkyrkoförsamlingens
vägnar med anledning av vad kammarkollegiet i ärendet
anfört förklarat sig villiga att bidraga till domkyrkans restaurering med ett
belopp av 120 000 kronor.
Kyrkofullmäktige anse väl, att med hänsyn tagen till församlingens ringa
storlek och relativt hårda skattbelastning en jämkning nedåt av det av kammarkollegiet
ifrågasatta anslaget från domkyrkoförsamlingen vore motiverad,
helst som de betydande frivilliga bidragen från stiftet i stor utsträckning
givits med tanke på församlingens begränsade bärkraft, men förklara
sig dock redo, under förutsättning av att proposition i ämnet framlägges för
årets riksdag, för det fall att till grund för densamma lägges kammarkollegiets
yttrande i ärendet, att, därest tvingande statsfinansiella hänsyn anses omöjliggöra
större bidrag från det allmänna än kammarkollegiet föreslagit, för
domkyrkoförsamlingens räkning påtaga sig ett belopp örn 120 000 kronor.
Skulle däremot statskontorets yttrande vinna Kungl. Maj:ts bifall, förklara
sig kyrkofullmäktige under enahanda förutsättning villiga att bidraga
till restaureringskostnaderna med 40 000 kronor.
Vid dryftandet av frågan om medlens anskaffande för församlingens vidkommande
ha kyrkofullmäktige utgått ifrån, att församlingen kommer att
erhålla rätt att upptaga ett trettioårigt amorteringslån.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen genomgick Skara domkyrka
under åren 1886—1894 en omfattande restaurering, vilken emellertid
numera framstår såsom i flera hänseenden mindre tillfredsställande. Sedan dess
Departe
mentschefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.
har visserligen en elei mindre underhålls- och reparationsarbeten utförts pa
domkyrkan, men den har under tiden icke varit föremål för någon grundligare
översyn. Den undersökning, som nu verkställts, har visat, att domkyrkans
yttre vidlådes av allvarliga brister, vilka äro av sådan natur, att de med det
snaraste böra avhjälpas. Vad domkyrkans inre och särskilt dess konstnärliga
utsmyckning beträffar, kan den i sitt nuvarande skick icke anses motsvara de
anspråk, som böra ställas på denna tempelbyggnad. För domkyrkans värdiga
iståndsättande har domkapitlet låtit med anlitande av framstående sakkunskap
utarbeta ett detaljerat förslag. Mot principerna för detta har jag
intet att erinra, men jag förutsätter, att det fullständiga och genomarbetade
programmet för restaureringen underställes riksantikvarieämbetet och att ämbetet
sättes i tillfälle att fortlöpande följa restaureringen.
Kostnaderna för domkyrkans iståndsättande ha beräknats till 591 000
kronor, varav 466 000 kronor belöpa på invändiga och 125 000 kronor på
utvändiga arbeten. Mot dessa beräkningar har jag ej funnit anledning till
annan erinran än att det, enligt vad jag under hand inhämtat, torde vara
möjligt att med iakttagande av särskild omtänksamhet reducera vissa utgiftsposter,
varigenom de sammanlagda kostnaderna skulle nedbringas till i
runt tal 580 000 kronor.
Av kammarkollegiets yttrande i ärendet framgår, att riksdagen vid tidigare
tillfällen godtagit principen att vidmakthållandet i värdigt skick av sådana
kulturminnesmärken som det, varom här är fråga, är en angelägenhet icke blott
för de lokala instanserna utan även för hela riket. ^ id flera tidigare tillfällen
har riksdagen också anslagit betydande belopp för att möjliggöra restaurering
av våra främsta domkyrkor. Förutom till den förutnämnda restaureringen på
1880- och 1890-talen av Skara domkyrka lia sålunda dylika bidrag utgått till
iståndsättande av domkyrkorna i Uppsala, Visby, Linköping och Strängnäs.
Statens bidrag synes dock städse lia lämnats blott i den mån kostnaderna icke
kunnat bestridas av vederbörande domkyrka eller rimligen bort bestridas av
vederbörande domkyrkoförsamling samt i den män insamlade medel icke lämnat
tillgång för ändamålet.
För nu ifrågavarande restaureringsföretag stå i första hand till förfogande
medel, som hopbragts genom insamling av frivilliga bidrag och som uppgå
till 250 000 kronor. I andra hand böra för ändamålet domkyrkans egna medel
anlitas. I vilken utsträckning så skäligen bör ske har gjorts till föremål för en
utredning av kammarkollegiet, vilken kompletterats genom under hand inhämtade
upplysningar. Av utredningen har framgått, att domkyrkans årliga
inkomster kunna beräknas till i runt tal 13 000 kronor. Sistnämnda belopp
är emellertid för närvarande bundet — utom för löpande administrationskostnader
o. dyl. — för förräntning och amortering av lån, som domkyrkan
upptagit för ändringsarbeten inom domkapitelshuset. De årliga utgifterna
för räntor och amorteringar minskas emellertid efter år 1950 med i runt
tal 2 500 kronor och fyra år senare med ytterligare ungefär samma be
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
lopp. Kammarkollegiet har ansett, att domkyrkans bidrag bör beräknas till
50 000 kronor. Samtidigt har kollegiet med hänsyn till föreliggande omständigheter
föreslagit, att staten — i likhet med vad som skett i vissa tidigare, härmed
likartade fall — skall förskottera beloppet genom att lämna domkyrkan
ett amorteringslån. Jag tillstyrker, att domkyrkans andel i kostnaderna beräknas
till 50 000 kronor. Det synes mig skäligt, att staten förskjuter detta belopp
genom att lämna domkyrkan ett lån, vilket bör vara räntefritt intill utgången
av år 1950, varefter ränta bör utgå efter den räntefot, som vid varje särskild
tidpunkt må gälla såsom normalränta för statens utlåningsfonder.
Lånet bör därjämte få innestå amorteringsfritt till och med år 1954, efter
vilken tid det torde böra avbetalas med 2 500 kronor årligen. För ändamålet
torde för nästa budgetår under fonden för låneunderstöd böra anvisas ett
investeringsanslag av 50 000 kronor. På Kungl. Maj :t bör få ankomma att
i anslutning till vad i det föregående anförts meddela närmare bestämmelser
angående lånevillkoren m. m.
Domkyrkoförsamlingen har förklarat sig villig deltaga i kostnaderna för domkyrkans
restaurering med av kammarkollegiet föreslaget belopp, 120 000 kronor.
Beloppet torde kunna godtagas såsom skälig andel i kostnaderna för
församlingens vidkommande.
De återstående kostnaderna, vilka enligt det föregående böra beräknas till
(580 000 — 250 000 — 50 000 — 120 000 —) 160 000 kronor, torde böra bestridas
av statsmedel. Sistnämnda belopp torde böra upptagas i riksstaten
såsom ett särskilt reservationsanslag. Om de faktiska kostnaderna skulle
komma att överskrida de beräknade, bör på detta förhållande icke kunna
grundas något anspråk från domkyrkans eller församlingens sida på ytterligare
statsbidrag.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att
dels såsom Bidrag till restaurering av Skara domkyrka för
budgetåret 1944/45 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 160 000;
dels ock till Lån till Skara domkyrka för restaurering av
domkyrkan för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av ................................... kronor 50 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Svensson.
Bihang till riksdagen» protokoll 19H- 1 sami. Nr 127.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1944:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till avlönande av lärare vid f rälsningsarméns skolhem i Sandsgården i H s. 3 i texten
- SU 1944:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka. s. 7 i texten