Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka

1944-02-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:127, Angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till restaurering

av Skara domkyrka; given Stockholms slott

den 25 februari 1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1944-

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande.

I skrivelser den 29 september 1937, den 14 september 1938, den 30 september

1941 samt den 24 augusti och den 14 september 1943 har domkapitlet i

Skara hemställt om anslag till restaurering av Skara domkyrka i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av professorn Ivar Tengbom utarbetat förslag.

Yttranden i ärendet ha avgivits av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet,

statskontoret och lcammarkollegiet.

Av domkapitlets framställningar inhämtas i huvudsak följande.

Åren 1886—1894 undergick Skara domkyrka under ledning av överintendenten

H. Zettervall en genomgripande restaurering, som delvis hade karaktären

av direkt ombyggnad. Därefter har domkyrkan icke varit föremål för nå
Bihang

till riksdagens protokoll 2941- 2 sami. Nr 127. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

gon grundligare översyn. Det hax länge i vida kretsar framstått som ett trängande

önskemål att åvägabringa en förbättring framförallt av kyrkans inredning

och konstnärliga utsmyckning, vilka icke befinna sig i det skick, som svarar

mot de anspråk, man rimligen bör ställa på en byggnad av Skara domkyrkas

monumentalitet och ärevördiga traditioner. Efter framställning från domkapitlet

örn utarbetandet av en plan för eventuell restaurering uppdrog byggnadsstyrelsen

1936 åt dåvarande generaldirektören, professorn Ivar Tengbom

att utarbeta förslag i ämnet. I december 1936 hade Tengbom fullgjort

sitt uppdrag. Hans förslag avsåg dels en relativt omfattande yttre reparation

och dels renovering av kyrkans inre. Förslagets genomförande

skulle enligt då gjorda beräkningar draga en kostnad av ungefär 475 000

kronor, varvid 100 000 kronor beräknades för den yttre reparationen.

År 1941 verkställde Tengbom överarbetning av detta förslag. Därvid

medtogos allenast sådana åtgärder, som borde i första hand vidtagas

för att ställa kyrkan i värdigt skick. Förutom annat uteslötos alla yttre reparationer.

Sistnämnda förslag kostnadsberäknades enligt en nämnda år av Tengbom

uppgjord promemoria till i runt tal 325 000 kronor. Enligt vad Tengbom

meddelat domkapitlet, ha detaljundersökningar å domkyrkan under år 1943

givit vid handen, att bristerna på själva kyrkobyggnaden förvärrats till den

grad, att det icke är tillrådligt att längre uppskjuta de ifrågasatta yttre reparationsarbetena.

Domkapitlet anser det därför nödvändigt, att domkyrkan

snarast undergår reparation och renovering enligt professorn Tengboms år

1936 uppgjorda förslag med iakttagande av de inskränkningar rörande renoveringen

av kyrkans inre, som Tengbom 1941 föreslagit.

Domkyrkan saknar egna medel för bekostande av en restaurering av ens

mycket blygsamma mått. Icke heller är det möjligt att räkna med att ett så

pass litet och skattetyngt samhälle som Skara skall vara i stånd att i mer än i

mycket begränsad omfattning ikläda sig kostnaden för ett sådant företag. Visserligen

har på enskild väg — huvudsakligen genom förmedling av föreningen

»Skara domkyrkas vänner» — i hemprovinsen för ändamålet insamlats ett belopp,

som uppgår till ungefär 250 000 kronor, men för restaureringsplanens

genomförande fordras ytterligare ett betydande belopp.

De ifrågasatta reparations- och renoveringsarbetena i domkyrkan beräknas

nämligen numera draga en kostnad av tillhopa 591 000 kronor, varav 466 000

kronor belöpa på invändiga och 125 000 kronor på utvändiga arbeten. De för

ändamålet insamlade medlen äro närmast avsedda som bidrag till täckande

av kostnaderna för en förbättring av kyrkans inredning och konstnärliga utsmyckning.

I bidrag från Skara församling och enskilda torde för ändamålet

kunna påräknas ett ytterligare belopp, som jämte medel, varmed domkyrkans

kassa möjligen kan bidraga, av domkapitlet uppskattas till ungefär 90 000

kronor.

I detta sammanhang framhåller domkapitlet, att domkyrkan tid efter annan

måst ikläda sig betydande kostnader för underhåll och tillbyggnad av domkapitelshuset,

och anför härom följande.

Bland annat har domkyrkan, huvudsakligen för beredande av erforderliga

tjänstelokaler åt domkapitelspersonalen, bekostat tillbyggnad av gamla

domkapitelshuset 1913—1914 med tillhopa 49 056 kronor 3 öre samt

vissa renoveringsarbeten i domkapitelshuset 1935 med 20 122 kronor 16 öre.

Sistnämnda renovering berörde huvudsakligen den bostadslägenhet i domkapitelshuset,

som då var på lön anslagen åt biskopen. Dessa utrymmen äro nu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 127.

mera enligt beslut av Kungl. Majit upplåtna som lokaler åt domkapitlets och

stiftsnämndens personal. Den renovering, som år 1939 på bekostnad av statsoch

kyrkofondsmedel verkställdes för våningens iordningställande till tjänstelokaler,

hade säkerligen dragit en kostnad av ytterligare 10 ä 12 000 kronor,

om icke redan 1935 på domkyrkans bekostnad vidtagits vissa reparationer.

För bestridande av ovannämnda utgifter har domkapitlet måst för domkyrkans

räkning upptaga lån, vars återbetalning fortfarande belasta domkyrkans kassa.

Om domkyrkan icke behövt bekosta dessa renoveringsarbeten i kapitelshuset

— vilka utgifter i liknande fall i andra stift bestritts av kyrkofonds- eller statsmedel

— hade domkyrkans kassa nu varit i stånd att i icke ringa utsträckning

bidraga till bekostande av kyrkans renovering.

Under hänvisning till det ovan anförda har domkapitlet hemställt örn ett

statsanslag av 250 000 kronor som bidrag till bekostande av domkyrkans renovering

och reparation.

Byggnadsstyrelsen har, med överlämnande av ett av byrådirektören hos styrelsen

N. Royen avgivet utlåtande rörande undersökning av domkyrkan samt

vissa från professorn Tengbom införskaffade ritningar, livligt tillstyrkt domkapitlets

framställning.

Av Royens besiktningsutlåtande framgår, att skadorna å domkyrkobyggnaden

äro så stora, att det icke är tillrådligt att uppskjuta restaureringsarbetena.

Royen anför:

Invändigt förmärkas fina sprickor i hjässan till mittskeppets valvkappor

vid anslutningen till gördelbågarna samt i mitten av de längsgående gördelbågar,

som begränsa tvärskeppets mittvalv. Vid västra sidan av långhusets

tredje kontreforer från väster räknat förmärkes i långmurarna en vertikal tämligen

fin spricka, vilken synbarligen tidigare varit bredare och, sannolikt vid

den senaste restaureringen, lagats genom ifyllning med cementbruk. Trävirket

i yttertakskonstruktionerna har på vissa ställen i ganska stor omfattning angripits

av röta, beroende på otätheter hos takbeläggningen. Detta är i särskild

grad fallet beträffande partierna närmast tvärskeppet, varest under snösmältningsperioder

brukar inträffa att vattnet söker sig ned genom yttertaket i sådan

mängd att stora vattensamlingar uppkomma ovanpå sidoskeppsvalven.

På dessa ställen äro såväl valv som murar fuktskadade. Orsaken till dessa olägenheter

är det otillfredsställande utförandet och tillståndet hos sidoskeppstakens

takbeläggningar. Asfaltpappen under de tämligen svagt lutande takens

skifferbeläggning är nämligen i hög grad destruerad. I ännu ofördelaktigare

riktning verkar det förhållandet, att de med ståndränna försedda kopparplåtbeläggningarna

anslutits till skifferbeläggningen på den mot koppartaken vettande

sidan av kontreforfialerna, där de äro försedda med utkastare, samt att

fialernas stänkbleck ej äro inhuggna i stenbeteckningens fogar och indragna

endast 4 cm under skifferbeläggningen. Under snösmältningsperioder stagnerar

vattnet bakom ståndrännan på grund av isbildning i stuprör och utkastare

samt tränger ned genom takpanelen mellan stänkblecket och skifferbeläggningen.

Härtill kommer att koppartaket på mångå ställen skadats vid snöskottning

och att de därvid uppkomna hålen endast lagats med vanligt oljekitt.

Otätheter i yttertaket förefinnas ävenledes vid långhusets anslutning till

tornmuren. Oberoende av huruvida restaureringsförslaget i liela dess omfattning

skall genomföras eller icke måste omedelbart provisoriska åtgärder vidtagas

för ernående av täthet hos sidoskeppstakens beläggning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Riksantikvarieämbetet, som likaledes livligt tillstyrkt det av domkapitlet

begärda anslaget, anför:

Skara domkyrka är en av landets relativt få stora medeltida katedraler, och

den intager bland dessa i flera avseenden ett märkesrum. Av den äldsta domkyrkobyggnaden

(1100-talets början) återstår visserligen intet, men densamma

har dock givit den nuvarande kyrkan dess planbildning. Senare omdaningar

ha utgått från den gamla stommen, endast utbyggande och omdanande densamma,

detta dock i sådan omfattning, att själva byggnadsverket till slut helt

utplånades. På 1200-talet tillbyggdes sålunda tornen och ett nytt kor i norsk - engelsk unggotik. Detta kor omdanades emellertid nästan fullständigt genom

Zettervalls restaurering på 1890-talet. Under 1300-talet revs den äldsta domkyrkan

och det nuvarande långhuset uppfördes i stället i renaste franska gotik.

Vid sidan örn Uppsala domkyrka är det Sveriges enda starkt utpräglat kontinental-gotiska

byggnadsverk och i jämförelse med Uppsala domkyrka än mera

påtagligt främlingsgotiskt genom sitt material, huggen sandsten i utomordentlig

stenhuggeriteknik. Långhuset synes dock aldrig ha nått sin fullbordan i avsett

skick, utan torde länge ha stått utan valv i mittskeppet samt med ofullbordade

torn. Först vid medeltidens slut välvdes mittskeppet och då med helt

annat system än tidigare avsetts, nämligen med ordinära, stjärnvalv av tegel.

Under nyare tid omdanades byggnaden undan för undan och särskilt utvändigt

synnerligen radikalt. Kyrkan fick därigenom ett helt nytt hölje.

Efter lång förberedelse och en mångfald olika förslag genomfördes på 1890- talet en ytterst radikal restaurering. Denna avsåg dels att avlägsna det yttre

och inre höljet av oorganiska nytillsatser från olika tider, dels att söka renodla

och fullfölja det konstruktiva system och den konstnärliga formidé, vilka syntes

ligga gömda i långhusets ofullbordade gotiska byggnadsstomme. Tyvärr

drev man denna måhända i och för sig berättigade rekonstruktionsidé så långt,

att man genomförde densamma icke endast där den förelåg i påbörjat och delvis

genomfört skick, utan även i sådana delar, vilka otvivelaktigt av den medeltida

arkitekten aldrig varit avsedda att beröras därav. Till följd härav har

Skara domkyrka blivit en konsekvent genomförd gotikkatedral, vari emellertid

det mesta, som fordom talade om byggnadens ärevördiga historia och som

anknöt densamma till landets och ortens växlingsrika öden, utplånades. Alldeles

särskilt hårt gick restaureringen fram över inredningen. Åtskilligt av denna

har emellertid blivit bevarat på andra platser och skulle därför kunna återställas

i större eller mindre utsträckning.

Föreliggande riktlinjer för en blivande restaurering tar i främsta rummet

sikte på att utplåna det schematiskt stilmässiga i inredningen för att i stället

så vitt möjligt återställa den äldre inredningen i dess historiskt och kulturhistoriskt

betingade skick. Ur de synpunkter, riksantikvarieämbetet har att

företräda, synas dessa riktlinjer vara ändamålsenliga och lämpliga, ehuru ett

blivande genomarbetat förslag, vilket ämbetet förutsätter skola komma under

ämbetets ingående prövning, givetvis kan medföra även andra eller förändrade

detaljförslag. Skara domkyrka är utan tvekan en byggnad av sådan art, att

densammas vård och behandling måste anses vara i högsta grad en hela rikets

angelägenhet, varför betydande bidrag av allmänna medel, liksom tidigare vid

restaureringarna av t. ex. Strängnäs domkyrka och klosterkyrkorna i Vreta

och Varnhem, måste anses viii motiverade.

Statskontoret anser, att man bör skilja mellan dels sådana arbeten — huvudsakligen

å kyrkans yttre — som avse kyrkans bestånd, dels sådana restan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

reriiigsarbeten, vilka främst syfta till att åvägabringa en förbättring av kyrkans

inredning och konstnärliga utsmyckning. Ämbetsverket kan icke tillstyrka,

att statsmedel i nuvarande läge ställas till förfogande för sistnämnda slag

av arbeten; de på enskild väg insamlade medlen, vilka synas vara avsedda för

kyrkans interiör, böra i första hand tagas i anspråk för detta ändamål. Med

hänsyn till angelägenheten av att ytterligare skador på kyrkobyggnaden förebyggas,

synes det ämbetsverket däremot nödvändigt att nu vidtaga de arbeten

— kostnadsberäknade till 125 000 kronor — som hänföra sig till bristfälligheter

i kyrkans yttre.

Vad beträffar fördelningen av kostnaderna härför erinrar statskontoret till

en början om det principuttalande, som ämbetsverket gjorde i sitt utlåtande

den 24 mars 1941 i fråga om bestridandet av kostnaderna för restaurering av

Uppsala domkyrka. Statskontoret framhöll då, att i första hand vederbörande

församling borde svara för sådana utgifter för domkyrkan, som åvilade varje

annan kyrklig kommun för dess församlingskyrka. I andra hand syntes domkyrkokassan

böra anlitas dels — med hänsyn till att kyrkan kunde anses

onödigt stor för församlingens behov — för bidrag i skälig omfattning till

kostnaderna för underhåll, dels ock för utgifter förenade med egenskapen av

stiftskyrka. Av statsmedel borde bidrag för kyrkan lämnas allenast såvitt anginge

kyrkans bestånd såsom ett kulturhistoriskt minnesmärke.

Örn den sålunda angivna principen tillämpas på nu förevarande fall, finner

statskontoret, att, även om domkyrkans egna medel äro begränsade, hinder

icke torde möta, att domkyrkan åtminstone i någon utsträckning, förslagsvis

med 10 000 kronor, bidrager till kostnaderna. De medel, som därutöver erfordras,

torde det ankomma på domkyrkoförsamlingen och statsverket att ställa till

förfogande, därvid församlingen har att bidraga enligt allmänna grunder för

bekostande av kyrkors underhåll.

Statskontoret fortsätter: I vilken utsträckning församlingens skyldighet i

detta avseende — med hänsyn till domkyrkans storlek och egenskap av stiftskyrka

— bör begränsas, lärer icke vara möjligt att med full rättvisa angiva.

En fördelning lärer därför böra ske på grundval av en ungefärlig uppskattning

av de utgifter för byggande och underhåll av församlingskyrka, vilka åvila

stadsförsamlingar av motsvarande storlek. Med utgångspunkt härifrån torde

det ur församlingens synpunkt icke kunna betraktas såsom oförmånligt, örn

återstående kostnader fördelas med två tredjedelar på statsverket och en tredjedel

på församlingen. Statskontoret får därför föreslå, att Kungl. Majit hos

riksdagen utverkar anvisande av högst 75 000 kronor att användas till ifrågavarande

ändamål, under förutsättning att domkyrkan och församlingen för

.samma ändamål tillskjuta 10 000 respektive 40 000 kronor. Medlen torde böra

anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln.

Kammarkollegiet yttrar:

Enär de yttre arbetena å Skara domkyrka vitsordats vara nödvändiga för

domkyrkans bestånd samt med de inre arbetena avses att förbättra kyrkans

inredning och konstnärliga utsmyckning, vilka icke anses befinna sig i ett

skick, som svarar mot de anspråk man bör ställa på en byggnad av doinkvr
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

kans monumentalitet, har kollegiet icke något att erinra emot arbetenas utförande

i den omfattning de nuvarande ekonomiska förhållandena medgiva, helst

ett avsevärt belopp eller drygt 40 % av den beräknade kostnadssumman

redan hopbragts genom enskildas gåvor. Beträffande finansieringen av övriga

kostnader förslå domkyrkans egna tillgångar, vilka i första hand lära böra svara

för domkyrkans underhåll, icke därtill. Skara församling, vilken väl icke

borde undgå att bidraga till restaureringen av sin församlingskyrka, kan på

grund av domkyrkans storlek i förhållande till församlingens behov och kyrkans

uppgift att tillika vara stiftskyrka icke utan undantag åläggas de dryga

kostnaderna. Att härvid liksom tidigare vid större reparationer å de äldre

domkyrkorna bidrag lämnas av statsverket torde därför vara ofrånkomligt.

Vad domkyrkans tillgångar angår har domkyrkan för närvarande icke annan

kapitalbehållning än ett fondkapital å 104 000 kronor utgörande försäljningsmed

el för försålda domkyrkosysslomansbostället Uddetorp nr 1, varav räntan

i den gällande, av Kungl. Majk den 26 november 1043 fastställda staten ingår

bland domkyrkans inkomster med ett belopp av 2 600 kronor. Då avlöningen

till domkyrkosysslomalmen i staten beräknats till 2 840 kronor, lärer någon

del av berörda kapital icke kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.

Domkyrkan har för närvarande att förränta och amortera vissa lån, varå

annuiteterna uppgå till cirka 5 000 kronor. Innan dessa lån slutbetalats, vilket

beträffande tre lån, som tillhopa draga en annuitet av 2 500 kronor, beräknas

ske år 1950 samt för ett lån, vars annuitet uppgår till samma belopp, kommer

att ske år 1954, torde domkyrkan icke kunna lämna större bidrag till domkyrkans

underhåll än högst det för sådant ändamål i staten upptagna beloppet av

1 700 kronor. Efter slutamorteringen av nämnda lån torde däremot domkyrkan

kunna lämna väsentligt större bidrag till finansieringen av byggnadsarbetena.

Det synes på grund härav lämpligt, att den på domkyrkan belöpande andel av

kostnaderna förskotteras av statsverket såsom lån för domkyrkans räkning

och att lånet av domkyrkan förräntas samt återgäldas så snart och i den mån

domkyrkans inkomster framdeles kunna lämna tillgång därtill. Beträffande

storleken av detta lån torde detsamma med hänsyn till förestående reparation

av domkapitelshuset icke böra beräknas till högre belopp än 50 000 kronor.

Beträffande församlingens bidrag till domkyrkans underhåll utgår detta för

närvarande enligt domkyrkans stat med ett årligt belopp av 500 kronor. I vilken

utsträckning församling bör bidraga till domkyrkans underhåll ha rikets

ständer i skrivelse den 30 juni 1860, nr 81, uttalat att vederbörande församling

bör bekosta sådana arbeten, vilka icke avse dylika kyrkors »monumentala

delar» utan endast församlingens »gagn och bekvämlighet».

Vid bedömande av storleken av församlingens bidrag torde, såsom statskontoret

anfört, hänsyn även böra tågås till vad utgifterna för byggande och underhåll

av församlingskyrka i stadsförsamling av motsvarande storlek belöpa

sig till, en princip, som redan uttalades i 1846 års kvrkolagsförslag och där uttrycktes

sålunda, att domkyrkoförsamling för sin kyrka ej finge mera betungas

än annan lika stor församling skäligen till sin kyrkas underhåll utgjorde. I betraktande

härav torde det i staten upptagna årliga bidraget till domkyrkans

underhåll från Skara församling vara nog så ringa, och en större engångsutgift

för nu ifrågasatta arbeten skäligen kunna påfordras från församlingens sida.

De anordningar, som i förevarande fall äro avsedda till församlingens bekvämlighet

och förty i enlighet med ständernas ovan nämnda uttalande böra

bekostas av församlingen, torde kunna hänföras i första hand till anläggning

av furugolv med linoleum i bänkkvarteren samt anskaffande av bänkar och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 127. 7

stolar, för vilka arbeten beräknats en kostnad av 31 000 kronor. Men även andra

arbeten torde åtminstone delvis kunna sägas i särskild grad vara till gagn

för församlingen, såsom anläggning av värmeledning och klockringning, elektriska

installationsarbeten och armatur samt inredning av sakristia, toalett, kapprum,

entréer m. m. Kostnaderna för sistnämnda arbeten hava beräknats till

inemot 175 000 kronor.

Med hänsyn till domkyrkans storlek i förhållande till församlingens behov

av församlingskyrka lärer skäligen icke böra ifrågasättas, att församlingen till

ovannämnda i huvudsak för dess bekvämlighet och gagn avsedda arbeten skall

bidraga, förutom med hela kostnaden för bänkkvarteren, med mer än en tredjedel

av kostnaden för övriga arbeten eller sålunda tillhopa i runt tal 90 000

kronor. Härtill torde böra komma någon andel av kostnaderna för de yttre

reparationerna, i vilket hänseende kollegiet för sin del anser ett belopp axnö

000 kronor skäligt.

De på enskild väg — närmast för bekostande av kyrkans inredning och

konstnärliga utsmyckning — insamlade medlen uppgå till 250 000 kronor. Av

domkyrkans tillgångar torde, på sätt ovan anförts, kunna beräknas ett belopp

av 50 000 kronor. 1 bidrag av Skara församling och genom ytterligare frivillig

insamling har av domkapitlet beräknats ett belopp av 90 000 kronor. Skara

församling torde emellertid utan dess synnerliga betungande kunna bidraga

med förut angivna belopp, tillhopa 120 000 kronor, vadan för ändamålet ett

belopp av 420 000 kronor torde kunna beräknas stå till förfogande. Sålunda

skulle erfordras ett statsanslag av 170 000 kronor, vilket torde kunna nedsättas

med belopp, som den frivilliga insamlingen ytterligare kan väntas inbringa.

I skrivelse den 17 februari 1944 ha slutligen Skara kyrkofullmäktige å domkyrkoförsamlingens

vägnar med anledning av vad kammarkollegiet i ärendet

anfört förklarat sig villiga att bidraga till domkyrkans restaurering med ett

belopp av 120 000 kronor.

Kyrkofullmäktige anse väl, att med hänsyn tagen till församlingens ringa

storlek och relativt hårda skattbelastning en jämkning nedåt av det av kammarkollegiet

ifrågasatta anslaget från domkyrkoförsamlingen vore motiverad,

helst som de betydande frivilliga bidragen från stiftet i stor utsträckning

givits med tanke på församlingens begränsade bärkraft, men förklara

sig dock redo, under förutsättning av att proposition i ämnet framlägges för

årets riksdag, för det fall att till grund för densamma lägges kammarkollegiets

yttrande i ärendet, att, därest tvingande statsfinansiella hänsyn anses omöjliggöra

större bidrag från det allmänna än kammarkollegiet föreslagit, för

domkyrkoförsamlingens räkning påtaga sig ett belopp örn 120 000 kronor.

Skulle däremot statskontorets yttrande vinna Kungl. Maj:ts bifall, förklara

sig kyrkofullmäktige under enahanda förutsättning villiga att bidraga

till restaureringskostnaderna med 40 000 kronor.

Vid dryftandet av frågan om medlens anskaffande för församlingens vidkommande

ha kyrkofullmäktige utgått ifrån, att församlingen kommer att

erhålla rätt att upptaga ett trettioårigt amorteringslån.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen genomgick Skara domkyrka

under åren 1886—1894 en omfattande restaurering, vilken emellertid

numera framstår såsom i flera hänseenden mindre tillfredsställande. Sedan dess

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.

har visserligen en elei mindre underhålls- och reparationsarbeten utförts pa

domkyrkan, men den har under tiden icke varit föremål för någon grundligare

översyn. Den undersökning, som nu verkställts, har visat, att domkyrkans

yttre vidlådes av allvarliga brister, vilka äro av sådan natur, att de med det

snaraste böra avhjälpas. Vad domkyrkans inre och särskilt dess konstnärliga

utsmyckning beträffar, kan den i sitt nuvarande skick icke anses motsvara de

anspråk, som böra ställas på denna tempelbyggnad. För domkyrkans värdiga

iståndsättande har domkapitlet låtit med anlitande av framstående sakkunskap

utarbeta ett detaljerat förslag. Mot principerna för detta har jag

intet att erinra, men jag förutsätter, att det fullständiga och genomarbetade

programmet för restaureringen underställes riksantikvarieämbetet och att ämbetet

sättes i tillfälle att fortlöpande följa restaureringen.

Kostnaderna för domkyrkans iståndsättande ha beräknats till 591 000

kronor, varav 466 000 kronor belöpa på invändiga och 125 000 kronor på

utvändiga arbeten. Mot dessa beräkningar har jag ej funnit anledning till

annan erinran än att det, enligt vad jag under hand inhämtat, torde vara

möjligt att med iakttagande av särskild omtänksamhet reducera vissa utgiftsposter,

varigenom de sammanlagda kostnaderna skulle nedbringas till i

runt tal 580 000 kronor.

Av kammarkollegiets yttrande i ärendet framgår, att riksdagen vid tidigare

tillfällen godtagit principen att vidmakthållandet i värdigt skick av sådana

kulturminnesmärken som det, varom här är fråga, är en angelägenhet icke blott

för de lokala instanserna utan även för hela riket. ^ id flera tidigare tillfällen

har riksdagen också anslagit betydande belopp för att möjliggöra restaurering

av våra främsta domkyrkor. Förutom till den förutnämnda restaureringen på

1880- och 1890-talen av Skara domkyrka lia sålunda dylika bidrag utgått till

iståndsättande av domkyrkorna i Uppsala, Visby, Linköping och Strängnäs.

Statens bidrag synes dock städse lia lämnats blott i den mån kostnaderna icke

kunnat bestridas av vederbörande domkyrka eller rimligen bort bestridas av

vederbörande domkyrkoförsamling samt i den män insamlade medel icke lämnat

tillgång för ändamålet.

För nu ifrågavarande restaureringsföretag stå i första hand till förfogande

medel, som hopbragts genom insamling av frivilliga bidrag och som uppgå

till 250 000 kronor. I andra hand böra för ändamålet domkyrkans egna medel

anlitas. I vilken utsträckning så skäligen bör ske har gjorts till föremål för en

utredning av kammarkollegiet, vilken kompletterats genom under hand inhämtade

upplysningar. Av utredningen har framgått, att domkyrkans årliga

inkomster kunna beräknas till i runt tal 13 000 kronor. Sistnämnda belopp

är emellertid för närvarande bundet — utom för löpande administrationskostnader

o. dyl. — för förräntning och amortering av lån, som domkyrkan

upptagit för ändringsarbeten inom domkapitelshuset. De årliga utgifterna

för räntor och amorteringar minskas emellertid efter år 1950 med i runt

tal 2 500 kronor och fyra år senare med ytterligare ungefär samma be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

lopp. Kammarkollegiet har ansett, att domkyrkans bidrag bör beräknas till

50 000 kronor. Samtidigt har kollegiet med hänsyn till föreliggande omständigheter

föreslagit, att staten — i likhet med vad som skett i vissa tidigare, härmed

likartade fall — skall förskottera beloppet genom att lämna domkyrkan

ett amorteringslån. Jag tillstyrker, att domkyrkans andel i kostnaderna beräknas

till 50 000 kronor. Det synes mig skäligt, att staten förskjuter detta belopp

genom att lämna domkyrkan ett lån, vilket bör vara räntefritt intill utgången

av år 1950, varefter ränta bör utgå efter den räntefot, som vid varje särskild

tidpunkt må gälla såsom normalränta för statens utlåningsfonder.

Lånet bör därjämte få innestå amorteringsfritt till och med år 1954, efter

vilken tid det torde böra avbetalas med 2 500 kronor årligen. För ändamålet

torde för nästa budgetår under fonden för låneunderstöd böra anvisas ett

investeringsanslag av 50 000 kronor. På Kungl. Maj :t bör få ankomma att

i anslutning till vad i det föregående anförts meddela närmare bestämmelser

angående lånevillkoren m. m.

Domkyrkoförsamlingen har förklarat sig villig deltaga i kostnaderna för domkyrkans

restaurering med av kammarkollegiet föreslaget belopp, 120 000 kronor.

Beloppet torde kunna godtagas såsom skälig andel i kostnaderna för

församlingens vidkommande.

De återstående kostnaderna, vilka enligt det föregående böra beräknas till

(580 000 — 250 000 — 50 000 — 120 000 —) 160 000 kronor, torde böra bestridas

av statsmedel. Sistnämnda belopp torde böra upptagas i riksstaten

såsom ett särskilt reservationsanslag. Om de faktiska kostnaderna skulle

komma att överskrida de beräknade, bör på detta förhållande icke kunna

grundas något anspråk från domkyrkans eller församlingens sida på ytterligare

statsbidrag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels såsom Bidrag till restaurering av Skara domkyrka för

budgetåret 1944/45 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 160 000;

dels ock till Lån till Skara domkyrka för restaurering av

domkyrkan för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under

fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av ................................... kronor 50 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Svensson.

Bihang till riksdagen» protokoll 19H- 1 sami. Nr 127.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till avlönande av lärare vid f rälsningsarméns skolhem i Sandsgården i H s. 3 i texten
  2. SU 1944:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka. s. 7 i texten