Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmäna arvsfondens rätt till arv

27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:131, Angående avstående i vissa fall av allmäna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

13

Nr 131.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av allmäna arvsfondens rätt till arv: given Stockholms

slott den 25 februari 19AA.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under

punkterna Ilo—Illo) hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:i Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

25 februari 19AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Statsrådet Ewerlöf anmäler följande frågor örn avstående av allmänna

arvsfondens rätt till arv efter vissa personer och anför därvid.

l:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Olov Bergren från Dalby socken.

Hemmansägaren Olov Bergren från Dalby socken, Värmlands län, vilken

var född den 19 februari 1870, avled den 1(5 februari 1942 ulan alt, såvitt

framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon

arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

uppteckningen till 5 602 kronor 61 öre. Av kvarlåtenskapen har ett belopp

av 6 602 kronor 46 öre inlevererats till allmänna arvsfonden.

Olov Bergren och hans hustru Ida Bergren, född Jönsson, hade den 25

mars 1917 före deras vigsel upprättat ett äktenskapsförord, enligt vilket

Olov Bergren, enär endast Ida Jönsson införde egendom i boet, avsade sig

giftorätt såväl i den egendom, Ida Jönsson då ägde, som i den egendom, hon

framdeles ärvde eller förvärvade.

Genom ett den 22 mars 1932 upprättat inbördes testamente, hade makarna

Bergren förordnat, att den av dem, som överlevde den andra, skulle

med full äganderätt erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap.

Ida Bergren avled den 30 september 1935. Enligt den efter henne upprättade

bouppteckningen utvisade boet en brist av 634 kronor 37 öre.

Ida Bergren efterlämnade vid sin död fyra syskon. Av dessa voro vid

Olov Bergrens frånfälle tre i livet, däribland Per Johan Jönsson och Karolina

Olsson, medan en syster var död. Fem barn till sistnämnda syster levde vid

Olov Bergrens död, däribland Ida Hedesund och Axel Gustavsson. Axel

Gustavsson har sedermera avlidit, efterlämnande änkan Anna Maria Gustavsson.

Hos Kungl. Majit hava Per Johan Jönsson, Karolina Olsson, Ida Hedesund

och Anna Maria Gustavsson anhållit, att dem måtte tillerkännas vad

som influtit vid försäljning av en fastighet i boet eller om det ej kunde

beviljas, hälften av det, som redovisats till arvsfonden.

Sökandena äro födda, Per Johan Jönsson den 22 juni 1879, Karolina

Olsson den 3 januari 1877, Ida Hedesund den 9 februari 1887 och Anna Maria

Gustavsson den 26 september 1892.

Till stöd för ansökningen hava sökandena framhållit, att det var Ida

Bergren som tillförde boet den fasta egendomen. Därjämte hava sökandena

åberopat, att de vore mindre bemedlade.

Länsstyrelsen i Värmlands län har tillstyrkt bifall till ansökningen, därvid

länsstyrelsen utgått från att kvarlåtenskapen borde fördelas enligt lag

mellan Ida Bergrens syskon samt den avlidna systerns barn.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att vid ingåendet av den avlidnes

och hans den 30 september 1935 avlidna hustrus äktenskap endast hustrun

införde egendom i boet, däribland samma fasta egendom, som redovisas i

mannens dödsbo. Visserligen utvisar bouppteckningen efter hustrun Bergren

brist och bouppteckningen efter mannen Bergren en behållning å 5 602

kronor 61 öre, varför sagda behållning synes hava uppkommit genom mannens

förkovran av boet, men då berörda behållning det oaktat torde få anses

hava haft sitt ursprung i den egendom, som tillförts boet av hustrun

Bergren, och då sökandena synas vara i blygsamma ekonomiska villkor och

i viss mån hava stått den avlidna nära, synes fog kunna finnas för ett efterskänkande

till förmån för dem av åtminstone en del av kvarlåtenskapen

efter mannen Bergren. Beträffande storleken av de belopp, som sålunda skulle

avstås till förmån för sökandena, vill ämbetet föreslå att ett belopp av 800

kronor avstås till förmån för envar av sökandena.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

15

För egen del tillstyrker jag, att vissa delar av ifrågavarande kvarlåtenskap

avstås till sökandena, av vilka Per Johan Jönsson och Karolina Olsson

voro syskon och Ida Hedesund systerdotter samt Anna Maria Gustavsson är

änka efter en systerson till Olov Bergrens avlidna hustru och vilka enligt

vad handlingarna utvisa stått Olov Bergren nära och leva under mindre

goda ekonomiska förhållanden. Sökandena synas skäligen böra tillerkännas

vad som skulle tillfallit dem, därest Ida Bergrens syskon och syskonbarn

ägt rätt att taga hälften av Olov Bergrens bo. I sådant fall skulle Per Johan

Jönsson och Karolina Olsson vardera hava bekommit en åttondel samt Ida

Hedesund och Anna Maria Gustavssons man vardera en fyrtiondel av kvarlåtenskapen.

i

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter hemmansägaren Olov Bergren från Dalby socken

må avstås en åttondel till vardera av Per Johan Jönsson

och Karolina Olsson samt en fyrtiondel till vardera av Ida

Hedesund och Anna Maria Gustavsson.

2:o.

Rätten till arv efter Fredrika Charlotta Bring från Lund. Fredrika Charlotta

Bring från Lund, vilken var född den 26 april 1865, avled den 15 januari

1943, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter henne

uppgick enligt bouppteckningen till 67 338 kronor 93 öre. Kvarlåtenskapen

efter den avlidna har ännu icke redovisats till allmänna arvsfonden.

För den avlidna hade under de sista sexton åren av hennes levnad jämlikt

11 kap. 3 § lagen om förmynderskap varit förordnad god man att bevaka

hennes rätt och förvalta hennes egendom. Sedan den 31 december 1928 hade

nämnda godmanskap innehafts av biskopen Edvard Rodhe i Lund. Anledning

till godmanskapet hade varit, att den avlidna på grund av sinnessjukdom

ansetts ur stånd att förvalta sin egendom.

Genom beslut den 3 september 1943 har Kungl. Majit, med stöd av 5 kap.

2 § lagen den 8 juni 1928 om arv, förklarat, att klander för allmänna arvsfondens

räkning icke skulle äga rum mot ett av den avlidna den 30 december

1922 upprättat testamente, varigenom hon, såvitt nu är i fråga, förordnat,

att legat till ett sammanlagt belopp av 2 000 kronor skulle utgå ur hennes

kvarlåtenskap.

Hos Kungl. Majit har biskop Rodhe, såsom ombud för den avlidnas kusiner,

hemställt, att Kungl. Majit måtte förklara, att den avlidnas samtliga

kusiner jämlikt grunderna för 4 § i lagen den 8 juni 1928 om införande av

lagen samma dag örn arv vore berättigade till arv, eller ock av nåd medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter henne avstodes till hennes kusiner.

Före
draganden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:!* proposition nr 131.

Enligt vad i ärendet blivit upplyst efterlämnade den avlidna följande kusiner:
avlidne

farbrodern, kronolänsmannen Ebbe Brings barn: Anna Bring,

Ebba Maria Bring, Brita Dorotea Lindgren, Eva Laurentia Bring och Samuel

Ebbe Bring;

avlidne morbrodern, kronofogden Oscar Edlings barn: John Oscar Magnus

Billing, Hedvig Ada Ottiliana Elisabeth Herlenius och Frida Emma

Fredrika Vilhelmina Hagen;

avlidne morbrodern, biskopen Gottfrid Edlings barn: Ebba Fredrika Billing,

Ruth Rodhe och Signe Billing; samt

avlidna mostern Hulda Lindqwists barn: Oscar Lindqwist, Anna Sivardsson

och Maria Charlotte Larsgård.

I det i ansökningen åberopade lagrummet stadgas, att, örn arvinge jämlikt

bestämmelserna i 1—4 kap. av nya lagen ej finnes, vad äldre lag innehåller

om arvsrätt för kusiner och deras avkomlingar skall lända till efterrättelse,

därest arvlåtaren vid tiden för ikraftträdandet av den nya lagen

fyllt femtio år samt från nämnda tid intill sin död oavbrutet varit i omyndighet

försatt och på grund av rubbad själsverksamhet oförmögen att göra

testamente.

I ansökningen framhålles, att den avlidna alltsedan den 20 november 1926

och i oavbruten följd intill sin död på grund av sinnessjukdom varit oförmögen

att upprätta testamente eller företaga någon annan rättshandling. Det

hade också varit uppfattningen hos den avlidnas närmaste, att hon —- i likhet

med sin syster Elisabeth Bring — varit omyndigförklarad. Då god man

år 1927 förordnades för den avlidna, hade visserligen antagits, att hennes sinnessjukdom

vöre av övergående art. Detta antagande hade emellertid visat

sig oriktigt. I följd härav vore det uppenbart, att den avlidna bort före den

1 januari 1929, då sjukdomen varat mer än två år och säkerligen kunde

räknas som bestående för framtiden, försättas i omyndighet. Åtgärder i dylikt

syfte hade med visshet också företagits, örn hennes släktingar ej hela

tiden förmodat, att den avlidna varit omyndigförklarad.

I ett vid ansökningen fogat läkarintyg av överläkaren vid S:t Lars sjukhus

i Lund vitsordas, att den avlidna från och med den 20 november 1926

i oavbruten följd till sin död vårdats å nämnda sjukhus på grund av sinnessjukdom

samt att hon under hela denna sjukdomstid på grund av rubbning

i själsverksamheten varit oförmögen att göra ej mindre testamente än

även varje annan rättshandling.

Gode mannen för allmänna arvsfonden, professorn Åke Malmström har

anfört.

Då Fredrika Charlotta Bring icke varit i omyndighet försatt, kan uppenbarligen

4 § lagen den 8 juni 1928 angående införande av lagen om arv efter

bokstaven icke tillämpas. Det alltsedan 1927 bestående, med stöd av 11 kap.

3 § lagen om förmynderskap anordnade godmanskapet — vilket icke såsom

sådant medfört någon begränsning i Fredrika Charlotta Brings rättsliga handlingsförmåga

— kan, om man fasthåller vid lydelsen av förstnämnda lagrum,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr lill.

17

icke få samma effekt som ett verkligt försättande i omyndighet, ehuru förhållandena

tydligen varit sådana, att Fredrika Charlotta Bring bort förklaras

omyndig, en åtgärd som sannolikt varit motiverad redan före den 1 januari

1929, då lagen om arv trädde i kraft. Det kan visserligen icke utan fog sägas,

att de synpunkter, som framkallat ifrågavarande 4 §, i sak äro tillämpliga

även på det föreliggande fallet. Därav kan man emellertid icke utan vidare

draga den slutsatsen, att enligt stadgandet eller grunderna för detsamma kusinerna

böra anses äga arvsrätt efter Fredrika Charlotta Bring. Det är ju en

ganska vanlig företeelse, att ett av vissa grunder motiverat lagstadgande måste

tekniskt utformas så, att vid tillämpningen ett eller annat enstaka fall, där

grunderna kunna tyckas passa in, måste falla utanför. Örn här ifrågasältes

en utvidgande tolkning eller kanske snarare en analog tillämpning av nyssnämnda

4 §, kan häremot anföras, att lagstiftaren genom att fordra, att arvlåtaren

försatts i omyndighet före arvslagens ikraftträdande, torde lia velat

angiva en bestämd och klar gräns för lagrummets tillämplighetsområde. Man

kan också erinra om lagrummets karaktär av ren undantagsregel. Det synes

mig därför knappast riktigt att göra gällande, att här skulle föreligga arvsrätt

för kusinerna. Därest kusinernas mening är att hävda, att arvsrätt tillkommer

dem enligt en riktig lagtillämpning, torde emellertid enda vägen för

dem att få saken prövad vara att anhängiggöra talan härom mot allmänna

arvsfonden (kronan) vid domstol. Det synes icke möjligt för Kungl. Maj:t i

statsrådet att — såsom i ansökan i första hand yrkas — förklara, att kusinerna

äro berättigade till arv. Kungl. Maj:t torde icke heller kunna av nåd

tnedgiva ett avstående av allmänna arvsfondens rätt till kusinerna, då detta

icke synes kunna vara föremål för Kungl. Maj :ts nåd. Enligt 5 kap. 3 § lagen

om arv kan arv, som tillfallit fonden, av billighetsskäl helt eller delvis avstås

till arvlåtarens skyldeman eller annan, som stått arvlåtaren nära, men härför

fordras samstämmigt beslut av Konung och riksdag. Otvivelaktigt finnas i

detta mycket säregna fall vissa skäl för att tillerkänna kusinerna behållningen

i boet -— eventuellt med samtidigt tillgodoseende också av de ändamål den

avlidna velat ihågkomma enligt handlingen av den 30 december 1922 — men

den i 5 kap. 3 § lagen om arv anvisade vägen torde vara den, som i så fall

måste begagnas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört.

Vid avgörande av detta ärende torde man böra utgå därifrån, att de i 4 §

av lagen den 8 juni 1928 angående införande av lagen örn arv upptagna villkoren

för att arvsrätt enligt äldre lag skall tillkomma kusiner och deras avkomlingar,

i detta fall icke äro för handen. Fredrika Charlotta Bring har nämligen

icke vid tiden för ikraftträdandet av den nu gällanden lagen om arv intill

sin död varit försatt i omyndighet. En extensiv tolkning av det anförda

lagrummet torde på skäl, som professorn Åke Malmström i sitt yttrande anfört,

icke vara försvarlig. Å andra sidan tala mycket starka billighetsskäl för,

att ifrågavarande arvsfonden tillfallna arv avstås. Det torde i sådant avseende

vara tillräckligt alt hänvisa till, att Fredrika Charlotta Bring från det hon den

20 november 1926 intogs å S:t Lars sjukhus och till dess hon den 15 januari

1943 avlidit för sinnessjukdom vårdats å sjukhuset och ali lion på grund av

rubbning i själsverksamheten varit oförmögen att göra testamente eller (iverhuvud

företaga någon rättshandling. Den omständigheten att hon icke varit

ställd under förmyndare utan att hennes rätt bevakats och hennes egendom

förvaltats av god man synes icke utgöra en tillräckligt saklig grund för att ej

bifalla den föreliggande ansökningen.

Rilian!) till riksdagens protokoll lOM. isand. Mr 123-131. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

före
draganden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet bär anfört.

Ämbetet ansluter sig lill den av gode mannen för arvsfonden, professorn

Åke Malmström i Lund uttalade, av länsstyrelsen biträdda meningen, att den

avlidnas kusiner icke kunna, med stöd av 4 § lagen den 8 juni 1928 angående

införande av lagen om arv eller grunderna för sagda stadgande, anses såsom

arvsberättigade efter den avlidna. Vad angår sökandens alternativt gjorda

hemställan, att arvsfondens rätt till arv efter den avlidna måtte avstås till förmån

för hennes kusiner, så får i ärendet anses utrett, alt kusinerna, med undantag

för nedan omförmälda två personer, befinna sig i goda ekonomiska

omständigheter. Med hänyn härtill och till den mening, som kommit till uttryck

i tidigare av Kungl. Maj:t fattade beslut i ärenden angående efterskänkande

av arvsfondens rätt till arv, torde, vid det förhållandet, att några billighetsskäl

icke heller eljest tala för bifall till framställningen, ett efterskänkande

till förmån för sagda kusiner icke kunna komma i fråga. Av i ärendet

verkställd utredning torde få anses framgå, att Anna Bring i Vinslöv stått

den avlidna i livstiden nära samt att hon befinner sig i mindre goda ekonomiska

omständigheter. Fog för ett efterskänkande till förmån för henne av

viss del utav kvarlåtenskapen efter den avlidna förefinnes därför. Beträffande

storleken av den del av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas

henne, synes den arvsordning, som gällt, innan lagen den 8 juni

1928 om an'' trätt i kraft, utgöra en lämplig grundval för beräkningen av andelen

i fråga. Enligt sagda arvsordning skulle Anna Bring hava bekommit en

tiondel av behållningen i boet efter den avlidna. Vidkommande före detta

bankdirektören John Oscar Magnus Billing i Stockholm så är i ärendet visserligen

upplyst, att han har avsevärda skulder; men enär, nied hänsyn till

storleken av omförmälda skulder, ett med tillämpning av nyssberörda beräkningsgrund

bestämt bidrag ur den avlidnas kvarlåtenskap, vilket komme att

uppgå till en adertonde! av densamma, skulle allenast obetydligt minska

skulderna i fråga, anser ämbetet tillräckliga skäl icke föreligga för ett efterskänkande

till förmån för honom av någon del av sagda kvarlåtenskap.

Icke heller jag finner, att den avlidnas kusiner kunna, med stöd av 4 § lagen

den 8 juni 1928 angående införande av lagen om arv eller grunderna för

sagda stadgande, anses såsom arvsberättigade efter den avlidna.

Av utredningen i ärendet får emellertid anses framgå, att den avlidna alltsedan

hon år 1926 intogs på S:t Lars sjukhus och intill sin död varit på grund

av rubbad själsverksamhet oförmögen att göra testamente, att hon före den

1 januari 1929, då den nya arvslagen trädde i kraft, fyllt femtio år, att hon

tydligen före nämnda dag bort hava försatts i omyndighet samt att hon.

ehuru felaktigt, allmänt ansetts som omyndigförklarad. Med hänsyn till de

säregna omständigheter, som sålunda föreligga i detta fall, finner jag, i likhet

med länsstyrelsen i Malmöhus län, starka billighetsskäl tala för att allmänna

arvsfondens rätt till arvet efter Fredrika Charlotta Bring avstås till

förmån för hennes kusiner. Härifrån bör dock undantagas den del, som beröres

av den avlidnas den 30 december 1922 upprättade testamente.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva.

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter Fredrika Charlotta

Bring från Lund må till den del, som ej beröres av ett

av henne den 30 december 1922 upprättat testamente, avstås

till hennes kusiner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131-

19

3:o.

Hatten till arv efter hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från Torsångs

socken. Hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från Torsångs

socken, Kopparbergs län, vilken var född den 23 september 1868, avled den

9 juni 1939 utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter

honom uppgick enligt bouppteckningen till 49 438 kronor 94 öre. Av

kvarlåtenskapen har ett belopp av 56 520 kronor 55 öre inlevererats till allmänna

arvsfonden.

I proposition nr 139 till 1942 års riksdag, punkten 8, föreslog Kungl. Majit

riksdagen medgiva att av ifrågavarande kvarlåtenskap finge avstås vad som

erfordrades för beredande av livräntor med 1 000 kronor örn året åt Maria

Gustafsson från och med den 1 januari 1942 under hennes återstående livstid

och med 350 kronor örn året åt vardera av Elisabet Wilhelmina Henriksson

och Albertina Björk från och med den 1 januari 1942 under deras återstående

livstid. Riksdagen biföll förslaget (skrivelse den 18 april 1942, nr 128).

Förenämnda personer voro kusiner till den avlidne. Enligt förut gällande

arvsordning skulle Maria Gustafsson bekommit Vo eller i runt tal 9 500 kronor

och vardera av Elisabet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk Vis eller

i runt tal 3 200 kronor av den avlidnes kvarlåtenskap. De i propositionen

föreslagna livräntebeloppen motsvarade ungefärligen de belopp, som från

och med den 1 januari 1942 skulle utgå till ifrågavarande personer, därest

under januari månad 1942 till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring för dem

erlades berörda belopp.

Hos Kungl. Majit har ytterligare en kusin till den avlidne, nämligen plåtslagar

Johan Herman Henriksson i Skärsätra, Lidingö, anhållit ali av det

arv, som tillfallit allmänna arvsfonden efter Eriksson, den del, som motsvarade

Henrikssons arvslott, därest han varit arvsberättigad, måtte till honom

avstås.

Sökanden, sorn är född den 18 juni 1875, är broder lill Elisabet Wilhelmina

Henriksson och Albertina Björk.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att länsstyrelsen icke ansåge

tillräckliga skäl föreligga för bifall till Henrikssons framställning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, under förmälan alt sökanden i likhet

med sina systrar skulle hava bekommit Vis av den avlidnes kvarlåtenskap enligt

den arvsordning, som gällde innan lagen om arv den 8 juni 1928 trädde

i kraft, vidare anfört bland annat följande.

Då enligt vad i förevarande ärende upplysts sökanden befinner sig i små

ekonomiska förhållanden och uppnått en jämförelsevis hög ålder, anser ämbetet

fog finnas för ett efterskänkande till hans förmån av viss del av kvarlåtenskapen

efter den avlidne. Beträffande storleken av det belopp, som sålunda

skulle efterskänkas ävensom sättet för dess utbetalande finner ämbetet

lämpligt ali, i likhet med vad som förordnats rörande avslående av viss del

av kvarlåtenskapen till förman för sökandens omförmälda två systrar, av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition m 131.

Före
draganden.

samma kvarlåtenskap till förmån för sökanden må avstås vad som erfordras

för beredande av en livränta å 350 kronor om året från och med den 1 januari

1944 under hans återstående livstid. I anslutning härtill föreslår ämbetet, att

av ifrågavarande kvarlåtenskap skall för beredande av nämnda livränta till

den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1931 inrättade, under statskontorets

förvaltning stående »Allmänna arvsfondens livräntefond» överföras

det kapitalbelopp, som av statskontoret beräknas vara för ändamålet erforderligt.

Även jag anser, att sökanden, som var kusin till den avlidne och enligt vad

handlingarna i ärendet utvisa befinner sig i små ekonomiska förhållanden,

bör genom användande av dödsboets medel beredas en årlig livränta.

Vad angår frågan örn det sätt, på vilket sådan livränta bör beredas sökanden,

får jag meddela, att den av mig under punkt 5 i propositionen nr 144

till 1943 års riksdag berörda utredningen angående arvsfondens livräntefond

m. m. ännu icke slutförts. I förevarande fall torde därför, såsom kammaradvokatfiskalsämbetet

föreslagit, för ändamålet erforderligt belopp böra överföras

till nämnda livräntefond. Livräntebeloppet synes böra bestämmas till

300 kronor, vilket ungefärligen motsvarar vad som skulle utgå vid inbetalning

för sökanden under januari 1944 till pensionsslyrelsens frivilliga försäkring

av ett belopp av 3 200 kronor i runt tal.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från Torsångs

socken må avstås vad som erfordras för beredande av en

livränta med 300 kronor om året åt plåtslagare! Johan

Herman Henriksson från och med den 1 januari 1944 under

hans återstående livstid.

4:o.

Katten till arv efter Anna Elin Erikssén, född Jansson, från Lena socken.

Änkan Anna Elin Erikssén, född Jansson, från Lena socken, Uppsala län, vilken

var född den 17 december 1869, avled den 28 juni 1941 utan att, såvitt

framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen

till 16 419 kronor 28 öre. Av kvarlåtenskapen har ett belopp av

23 861 kronor 34 öre inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Majit har Selma Lovisa Ericksson, född Andersson, Älvkarleby,

anhållit, att kvarlåtenskapen efter den avlidna eller någon del därav

måtte avstås till henne.

Sökanden, som är född den 11 april 1879, var jämte två bröder den avlidnas

enda kusiner.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 131.

21

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att hon och hennes barn

under långa perioder hjälpt makarna Erikssén med skötseln av deras lantbruk.

Efter mannen Erikssons död hade sökanden — likaledes under längre

tidsperioder •—- varit den nu avlidna behjälplig med husliga sysslor under

hennes sjukdom. För allt detta arbete hade sökanden icke erhållit någon ersättning

i någon form, men den avlidna hade kort före sin död i två personers

närvaro gjort ett uttalande örn att släkten skulle ärva henne.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört.

Av den verkställda utredningen framgår, att det rådde ett gott förhållande

mellan sökanden och fru Erikssén samt att sökanden och hennes barn i stor

utsträckning varit henne behjälpliga i arbetet å hennes jordbruksfastighet

utan annan ersättning än fritt vivre. Enligt uppgift av sökanden hade det varit

fru Eriksséns mening att sökanden och hennes familj skulle erhålla kvarlåtenskapen

efter Erikssén. Stöd för riktigheten av denna uppgift har givits

genom ett uttalande av frii Hanna Vilhelmina Löfkvist enligt polisrapport

den 31 december 1942. Med hänsyn till vad övriga vid utredningen hörda personer

härutinnan upplyst torde det dock icke kunna anses styrkt, att den avlidnas

mening beträffande kvarlåtenskapen varit den nämnda. Då emellertid

sökanden, som var kusin till fini Erikssén såväl på fädernet som mödernet,

lever i små omständigheter och därför är i behov av ekonomiskt stöd, anser

länsstyrelsen dock vissa skäl tala för bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Av utredningen torde framgå, att sökanden stått den avlidna i livstiden

nära samt att hon befinner sig i jämförelsevis små ekonomiska omständigheter.

Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 örn arv får därför anses

vara tillämpligt i förevarande fall. Beträffande storleken av den andel utav

kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas sökanden, synes

den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft, få anses

utgöra en lämplig grundval för beräknandet av denna andel. Enligt sagda

arvsordning skulle sökanden hava bekommit en tredjedel av behållningen i

boet efter den avlidna.

Även jag anser, att någon del av kvarlåtenskapen efter Anna Elin Erikssén

bör efterskänkas till förmån för sökanden, som stått den avlidna nära och

lever i mindre goda ekonomiska förhållanden.

Beträffande storleken av det belopp, som sålunda skulle efterskänkas, ävensom

sättet för dess utbetalande, synes mig lämpligast att så stor del av kvarlåtenskapen,

som motsvarar vad sökanden skulle erhållit i arv efter den avlidna

enligt förut gällande arvsordning, eller i runt tal 8 000 kronor, överföres

till allmänna arvsfondens livräntefond för beredande av livränta åt sökanden.

Jag tillstyrker därför, att livräntebeloppet bestämmes till 600 kronor,

vilket ungefärligen motsvarar vad som skulle utgå vid inbetalning för sökanden

under januari månad 1944 till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av

i runt tal 8 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tilltal Ina kvarlåtenskapen

efter Anna Elin Erikssén, född Jansson, från Lena socken

Förtär

afanden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

må avstås vad sorn erfordras för beredande av en livränta

med 600 kronor örn året åt Selma Lovisa Ericksson, född Andersson,

från oell med den 1 januari 1944 under hennes återstående

livstid.

5:o.

Rätten till arv efter dödförklarade Anders, Hans, Ola neli Niis Hansson

från Tryde socken. Håkan Hansson, född den 29 april 1822, och hans hustru

Karna Jönsdotter, född den 9 augusti 1822, utflyttade den 12 april 1866

jämte sina sex barn från Tryde socken. Kristianstads län, till okänd ort i

Amerika. Makarna Hansson måste på grund av sin ålder antagas vara döda.

Genom beslut den 27 januari 1941 har Ingelstads och Järrestads domsagas

häradsrätt förklarat makarna Hanssons barn Jöns, född den 24 april 1851.

Boel, född den 20 april 1853, Anders, född den 3 oktober 1855, Hans, född

den 3 februari 1858, Ola, född den 2 oktober 1860, och Nils, född den 3

april 1863, för döda; och skulle de antagas hava avlidit, Jöns med utgången

av april månad 1926, Boel med utgången av april månad 1928, Anders

med utgången av oktober månad 1930, Hans med utgången av februari

månad 1933, Ola med utgången av oktober månad 1935 och Nils med utgången

av april månad 1938.

Enligt en den 14 februari 1941 av vederbörande gode man avgiven årsräkning

uppgick det belopp, som förvaltades för samtliga sex dödförklarades

räkning, till 1 724 kronor 97 öre.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet för allmänna arvsfondens räkning

framställt anspråk på ifrågavarande kvarlåtenskap, hava två kusiner, nämligen

Eljena Jönsson i Lilla Köpinge, Köpingebro, och Bengta (Betty) Jönsson,

född Hansdotter, i Hälsingborg ävensom sex kusinbarn och tre kusinbarnbarn

till de dödförklarade hos Kungl. Maj:t anhållit, att allmänna arvsfondens

rätt till arv efter Anders, Hans, Ola och Nils Hansson måtte avstås

till förmån för dem.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t funnit förevarande ansökning

utom såvitt angår Eljena Jönsson och Bengta Jönsson icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Eljena Jönsson är född den 11 januari 1866 och Bengta Jönsson den 24

augusti 1867. De voro, såvitt framgår av en i ärendet åberopad släktutredning,

jämte en utom äktenskapet född son till Bengta Jönssons moder

de dödförklarades kusiner på mödernesidan. På fädernesidan hava de dödförklarade

efterlämnat åtminstone en kusin.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att de befunne sig i

mycket torftiga ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har med stöd av i ärendet verkställd utredning

rörande sökandenas ekonomiska ställning tillstyrkt bifall till ansökningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunni. Mnj:ts proposition nr 131.

23

Kammaradvokatfiskalsämbetet har — under förmälan att ifrågavarande

arvsmedel, såvitt de tillkomme allmänna arvsfonden, ännu icke till någon del

tillförts fonden samt att ämbetet låtit anstå med åtgärder för medlens indrivande

i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av förevarande ansökning

— bland annat anfört följande.

Då sökandena Eljena Jönsson och Bengta Jönsson, vilka båda äro till åren

komna, enligt vad förebragt utredning giver vid handen befinna sig i mindre

goda ekonomiska omständigheter, synes ansökningen i vad dem avser vara

förtjänt av beaktande. Beträffande storleken av de andelar, som vid ett efterskänkande

borde avstås till Eljena Jönsson och Bengta Jönsson, synas

dessa lämpligen böra bestämmas med tillämpning av vad som enligt äldre

arvsordning skolat tillkomma envar av dem. Enligt denna arvsordning^ och

med beaktande av att hälften av arvsmedlen torde böra anses belöpa å fädernesidan,

skulle Eljena Jönsson hava bekommit en fjärdedel samt Bengta

Jönsson en åttondel av arvsmedlen.

Aven jag förordar, att sökandena Eljena Jönsson och Bengta (Betty) Jönsson,

född Hansdotter, vilka voro kusiner till ifrågavarande dödförklarade och

enligt vad handlingarna utvisa leva under mindre goda ekonomiska förhallanden,

tillerkännas vissa delar av ifrågavarande arvsfonden tillfallna arvsmedel.

Beträffande storleken av de andelar, som böra efterskänkas, biträder

jag kammaradvokatfiskalsämbetets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av de arvsmedel, som kunna tillkomma allmänna arvsfonden

efter dödförklarade Anders, Hans, Ola och Nils Hansson

från Tryde socken, må avstås en fjärdedel till Eljena

Jönsson och en åttondel till Bengta (Betty) Jönsson, född

Hansdotter.

ö:o.

Rätten till arv elter hemmansägaren Lars Hansson från Skurups socken.

Hemmansägaren Lars Hansson från Skuimps socken, Malmöhus län, vilken

var född den 27 april 1883, avled den 11 september 1942 utan att, såvitt

framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon

arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick enligt

bouppteckningen till 53 654 kronor 96 öre. Kvarlåtenskapen efter den avlidne

har ännu icke redovisats till allmänna arvsfonden.

Bland tillgångarna i boet upptogos i bouppteckningen vissa i Skurups

socken belägna fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av 91 300

kronor.

Hos Kungl. Majit har Olga Konstantia Österling i Skurup anhållit, att

den allmänna arvsfonden efter Lars Hansson tillfallna kvarlåtenskapen måtte

avstås till henne eller hennes son Hans Gunnar eller ock till dem båda gemensamt.

Före
draganden
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kany!. Maj:ts proposition nr 131.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 27 november

1895, anfört bland annat.

Alltsedan den 1 augusti 1925 intill Lars Hanssons död hade hon haft anställning

hos honom såsom husföreståndarinna. Lars Hansson var far till

hennes son Hans Gunnar, som föddes den 26 oktober 1926 och som, sedan

han till en början varit inackorderad på annat ställe, på Lars Hanssons begäran

den 17 juni 1934 kom till dennes hem, där han alltsedan dess uppfostrats.

Den 26 juni 1933 hade hon nedkommit med ytterligare en son.

till vilken Lars Hansson var fader. Denne son hade emellertid avlidit redan

den 30 oktober 1933. Sökanden hade icke blott varit husföreståndarinna

hos Lars Hansson utan även måst deltaga i allt förekommande arbete å

Hanssons cirka 60 tunnland stora gård. Under vissa tidsperioder, då Lars

Hansson vistats borta från hemmet, hade hon nödgats ensam övervaka lantbruket.

Tack vare hennes arbete hade Hanssons ekonomiska ställning blivit

vad den var vid hans frånfälle. Lars Hansson, som varit mycket fästad

vid sonen Hans Gunnar, hade vid många tillfällen yttrat, att han skulle

draga sig tillhaka, därvid sonen skulle erhålla lantbruket. Emellertid hade

Lars Hansson helt plötsligt dött på grund av hjärtförlamning.

I intyg av ett stort antal personer, som ingivits i förevarande ärende, hava

intygsgivarna — i en del fall under hänvisning till uttalanden, fällda

av Lars Hansson — givit uttryck åt den uppfattningen, att det varit Lars

Hanssons mening, att sonen Hans Gunnar skulle övertaga fastigheterna efter

honom. Vissa av intygsgivarna hava dessutom vitsordat, att Lars Hansson

varit fästad vid sonen.

Landsfiskalen i Skurups distrikt har livligt tillstyrkt bifall till ansökningen.

Han har därjämte framhållit, att sökanden gjort sig känd för en klanderfri

levnad och syntes på allt sätt hava varit mån örn den avlidnes hem

och egendom samt att sonen Hans Gunnar visat sig välartad och arbetsam.

Gode mannen för allmänna arvsfonden, rektorn vid Skurups lantmannaskola

Albert Olsson, har funnit omständigheterna vara sådana, att ansökningen

icke bör bifallas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bland annat anfört.

Efter att huva gjort förfrågningar hos betrodda personer i orten är länsstyrelsen

av den bestämda uppfattningen, att den allmänna meningen i trakten

är, att sökanden och hennes son böra före allmänna arvsfonden erhålla

kvarlåtenskapen. Den omständigheten, att den avlidne icke vidtagit några

dispositioner i detta hänseende, synes icke böra tillmätas alltför stor betydelse

utan har med all sannolikhet sin orsak i okunnighet och oföretagsamhet. Såsom

av handlingarna vidare framgår synes ju också förhållandet mellan

den avlidne och sökanden närmast ha varit att jämställa med förhållandet

mellan äkta makar. Med hänsyn till vad sålunda anförts och vad som framkommit

genom uti’edningen anser sig länsstyrelsen böra utan tvekan tillstyrka,

att sökandens framställning vinner bifall på så sätt, att allmänna

arvsfonden avstår från arvet till förmån för sökanden och hennes son.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

De i ärendet av sökanden åberopade, i ett flertal intyg återgivna yttrandena

av den avlidne uppfylla enligt ämbetets förmenande icke fordringarna

på ett i laga ordning tillkommet testamente och hava icke heller, såvitt för

ämbetet är känt, bevakats som sådant. Ehuru i anledning härav och med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

25

hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut den 13 augusti 1943 i ett med nu förevarande

likartat ärende — frågan om godkännande såsom testamente av vissa av

Carl Fredrik Paulsson från Rebbelberga gjorda uttalanden — ämbetet icke

ansett sig böra underställa Kungl. Majits prövning frågan om godkännande

av de av Lars Hansson fällda yttrandena som testamentariskt förordnande,

torde kunna antagas, att dessa yttranden äro ett riktigt uttryck för Lars

Hanssons önskan att av hans efterlämnade kvarlåtenskap åtminstone i viss

utsträckning ekonomisk hjälp skulle utgå till Olga Konstantia Österling och

hennes son Hans Gunnar. Av vad nu anförts samt i övrigt i ärendet förekommit

torde framgå, såväl att sökanden och hennes bemälde son stått den

avlidne i livstiden nära som att för övrigt billighetsskäl tala för ett efterskänkande

till förmån för dem av åtminstone någon del av den avlidnes

kvarlåtenskap. Beträffande storleken av den del av kvarlåtenskapen, som

sålunda skulle kunna efterskänkas, anser ämbetet skäligt att ett belopp av

10 000 kronor efterskänkes till vardera av dem.

Med hänsyn till de i förevarande ärende upplysta omständigheterna anser

jag skäligt, att hela ifrågavarande kvarlåtenskap efter Lars Hansson avstås

till hans son utom äktenskap Hans Gunnar Österling.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter hemmansägaren

Lars Hansson från Skurups socken må avstås till förmån

för Hans Gunnar Österling.

i :o.

Rätten till arv efter jordbruksförvaltaren Uno Emanuel Jakobsson från

Avesta. Jordbruksförvaltaren Uno Emanuel Jakobsson från Avesta, vilken

var född den 28 april 1884, avled den 21 mars 1943 utan att, såvitt framgår

av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bouppteckningen

till 17 879 kronor 15 öre. Av kvarlåtenskapen har ett belopp av

15 000 kronor inlevererats till allmänna arvsfonden. Slutredovisning beträffande

ett till utskylder m. m. avsatt belopp om 6 784 kronor 50 öre har

ännu ej avgivits.

Hos Kungl. Majit har Alfrida Paulina Andersson i Avesta anhållit, att

den avlidnes kvarlåtenskap måtte avstås till henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 25 januari 1885,

anfört, att hon alltsedan hösten 1911 intill Jakobssons död varit i hans

tjänst med en månadslön av 25 kronor under de tio första åren, 40 kronor

under de därpå följande tio åren och 50 kronor under därpå följande 10 år

samt 75 kronor under de sista två åren. Hon hade skött den avlidnes hem

såsom en trotjänarinna med samma omsorg som örn hemmet varit hennes

eget. Behållningen i boet finge i viss mån tillskrivas hennes sparsamhet.

länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att det på grund av sökan
-

Jtörtf
draoowten
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 131.

■ för*-

frågande;

»Jens långvariga anställning lios den avlidne och svårigheterna för henne att

vid numera uppnådd ålder försörja sig genom eget arbete syntes länsstyrelsen

skäligt, att hon för sin framtida försörjning erhölle bidrag ur den

avlidnes kvarlåtenskap. Länsstyrelsen har därför tillstyrkt, att sökanden

tillerkändes en livränta till belopp, som kunde befinnas lämpligt med hänsyn

till kvarlåtenskapens storlek.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bland annat anfört, att av i ärendet

verkställd utredning finge anses framgå, att sökanden stått den avlidne i

livstiden nära samt att hon befunne sig i tämligen små ekonomiska omständigheter.

Fog syntes därför finnas för ett efterskänkande till förmån för

henne av allmänna arvsfondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter

den avlidne. Ämbetet ansåge, att till sökanden borde avstås ett engångsbelopp,

vilket skäligen syntes kunna bestämmas till 3 000 kronor.

Även jag förordar, att någon del av ifrågavarande arv avstås till sökanden,

som enligt vad handlingarna utvisa stått den avlidne nära och befinner

sig i små ekonomiska omständigheter. I likhet med länsstyrelsen finner

jag lämpligt, att viss del av kvarlåtenskapen tages i anspråk för att

bereda henne en livränta under hennes återstående livstid. För ändamålet

torde erforderligt belopp böra överföras till allmänna arvsfondens livräntefond.

Beträffande livräntebeloppets storlek tillstyrker jag, att detsamma bestämmes

till 450 kronor, vilket ungefärligen motsvarar vad som skulle utgå

vid inbetalning för sökanden under januari månad 1944 till pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring av ett belopp av i runt tal 7 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter jordbruksförvaltaren Uno Emanuel Jakobsson från

Avesta må avstås vad som erfordras för beredande av en

livränta med 450 kronor örn året åt Alfrida Paulina Andersson

från och med den 1 januari 1944 under hennes återstående

livstid.

8:o.

Rätten till arv efter direktören Adolf Philip Möller från Hälsingborg.

Direktören Adolf Philip Möller från Hälsingborg, vilken var född den 8

augusti 1873, avled den 8 oktober 1942 utan att, såvitt framgår av en efter

honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bouppteckningen till 705 345

kronor 28 öre. Kvarlåtenskapen efter den avlidne har ännu icke redovisats

till allmänna arvsfonden.

Bland tillgångarna i boet ingingo bland annat dels 10 preferensaktier i

K.F.U.M:s i Hälsingborg fastighetsaktiebolag med sammanlagt 1 000 kronor,

dels ock följande fordringar, nämligen hos K.F.U.M:s i Hälsingborg fastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj.ts proposition nr 131.

hetsaktiebolag ä 12 000 kronor jämte ränta, hos Nils Folke Persson och

Elsa Persson å 3 000 kronor jämte ränta, hos Bror Edvin Bernhardsson å

21 000 kronor jämte ränta, hos Hedin Gotthard Andersson å 17 837 kronor

80 öre jämte ränta samt hos Tyra Antipa Johansson å 16 500 kronor jämte

ränta.

Till god man för allmänna arvsfonden vid boutredningen efter den avlidne

har förordnats advokaten C. J. Lindahl i Hälsingborg.

Hos Kungl. Maj:t hava Kristliga föreningen av unga män i Hälsingborg,

Hälsingborgs metodistförsamling, Christina Dorotea Månsson och målaren

Victor Jonatan Månsson, båda i Hälsingborg, lantbrukarna Nils Folke Persson,

Bror Edvin Bernhardsson och Hedin Gotthard Andersson, samtliga i

Hyllstofta. Vedby socken, ävensom Karin Paulsson, Ellen Cornelia Dalvig,

Tyra Antipa Johansson, född Andersson, och Elisabeth Andersson, född Persson,

samtliga i Hälsingborg, anhållit, att lill dem måtte avstås vissa delar av

den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter den avlidne.

Av sökandena har Elisabeth Andersson avlidit den 21 juni 1943, på grund

varav hennes ansökning får anses hava förfallit. Genom beslut denna dag har

Kungl. Majit funnit de av Hälsingborgs Metodistförsamling och målaren Victor

Jonatan Månsson gjorda ansökningarna icke föranleda någon Kungl.

Majlis åtgärd.

Kristliga föreningen av unga män i Hälsingborg har anhållit, att förslagsvis

en tiondel av arvet måtte avstås till förmån för föreningen.

Till stöd härför har föreningen anfört.

Direktör Möller, som hade en utpräglad ideell läggning, räknade under en

tidrymd av mer än ett halvt sekel — från år 1891 lill sin död — K.F.U.M. i

Hälsingborg till sina allra främsta intressen. Han var en av föreningens stiftare,

han var under en lång följd av år ledamot av föreningens styrelse och

han hörde städse till föreningens i ordets verkliga bemärkelse aktiva medlemmar.

Till kort före sin död besökte han så gott som dagligen föreningens

lokaler, som för honom utgjorde ett andra hem. Med aldrig svikande intresse

följde han den vittomfattande rörelsens betydelsefulla arbete för ungdomens

fostran. Som den utpräglade lokalpatriot han var, ägnade han likväl sin

hemstads K.F.U.M. sin speciella omvårdnad. Det torde icke ligga någon som

helst överdrift i påståendet, att K.F.U.M. i Hälsingborg utgjorde direktör Möllers

allra främsta intresse. Föreningen är — särskilt i tider som dessa — i

hög grad beroende av gåvor för att kunna bedriva sill arbete. För direktör

Möller var det alltid en naturlig sak att räkna sig till föreningens gynnare i

ekonomiskt avseende. Han visade delta på olika sätt genom gåvor av penningar

och värdepapper. Sålunda skänkte han föreningen praktiskt taget årligen

en post av sina aktier i K.F.U.M :s i Hälsingborg fastighetsaktiebolag, som

bildats för att stödja K.F.U.M :s verksamhet. Detta bolags ekonomi sammanhänger

i hög grad med föreningens. I normala tider har bolaget kunnat tillhandahålla

föreningen liyresfria lokaler och har därjämte förutom utdelningen å

föreningens aktier årligen kunnat tillföra föreningen eli belopp av 1 000 kronor.

För närvarande tenderar fastighetsbolagets rörelse emot att visa underskott.

För att bispringa bolaget har direktör Möller till bolaget utlånat, år

1940 10 000 kronor och år 1942 2 000 kronor enligt reverser. Av yttranden,

som direktör Möller i olika sammanhang fällt, framgår klart, att det varit

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 13!.

hans avsikt, att vid tillfälle såväl skänka K.F.U.M. i Hälsingborg sitt återstående

aktieinnehav i fastighetsbolaget som efterskänka sina fordringar hos

detta företag. Vi äro alldeles övertygade om att direktör Möller haft för avsikt

att även i övrigt tillgodose K.F.U.M. i Hälsingborg. Att detta icke kommit

att ske i testamentsform har sannolikt haft sin grund i det förhållandet, att

direktör Möller själv icke haft någon klar föreställning örn den allvarliga

arten hos den sjukdom, varav han led.

Gode mannen har anfört.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Möller i över 50 års tid tillhört

föreningen. Det torde vara otvivelaktigt, att föreningens verksamhet städse

omfattats med det största intresse av Möller — man torde utan överdrift kunna

säga varit ett av hans livsintressen. Möller har också vid flerfaldiga tillfällen

räckt föreningen en stödjande hand i form av gåvor i olika former.

Det synes följaktligen anmärkningsvärt, att Möller ej på något sätt dokumenterat

sitt i livstiden visade intresse för föreningen genom ett testamentariskt

förordnande. Huruvida hans underlåtenhet härutinnan — såsom många anse

— berott på att han trots långvarig sjuklighet ej velat tro, att hans livstråd

skulle klippas av så snart som skett, eller av andra orsaker, saknar jag möjlighet

att bedöma. Med hänsyn till Möllers stora intresse för K.F.U.M. samt

med hänsyn till att föreningens verksamhet väl får anses äga stora beröringspunkter

med arvsfondens ändamål att bland annat främja ungdoms fostran,

anser jag fog föreligga för bifall till föreningens ansökan att tillerkännas ett

skäligt belopp ur kvarlåtenskapen.

Magistraten i Hälsingborg har vitsordat, att K.F.U.M:s verksamhet varit ett

livsintresse för Möller och att han stått K.F.U.M. i Hälsingborg synnerligen

nära. Med hänsyn härtill och till föreningens syfte har magistraten ansett

skäligt, att föreningen tillerkändes något belopp ur Möllers kvarlåtenskap.

Länsstyrelsen i Malmöhus län Ilar funnit tveksamt, huruvida ett så stort

belopp som Vio av kvarlåtenskapen borde avstås. Enligt länsstyrelsens mening

borde föreningen erhålla ett belopp, motsvarande den avlidnes återstående

aktieinnehav i faslighetsaktiebolaget och bolagets skuld till den avlidne.

Enär föreningen och dess verksamhet utgjort den avlidnes kanske allra största

intresse, syntes det skäligt, att föreningen därutöver erhölle ett belopp å 20

å 25 tusen kronor. Därest detta förslag vunne bifall, skulle K.F.U.M. erhålla

45 å 50 tusen kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört:

Av handlingarna i ärendet torde framgå, att Möller ägnat Kristliga föreningen

av unga män i Hälsingborg ett levande intresse samt verksamt bidragit

till dess bestånd och utveckling, varför föreningen torde få anses hava

stått den avlidne i livstiden nära. På grund härav och med beaktande av

föreningens till fromma för det uppväxande släktet inriktade verksamhet synes

föreningens hemställan förtjäna beaktande. Med hänsyn till att föreningens

ekonomiska ställning åtminstone för närvarande måste anses tillfredsställande

anser sig ämbetet dock icke kunna tillstyrka ett tillgodoseende av ansökningen

i vidare mån än att ett belopp, motsvarande dödsboets fordran hos

det föreningen närstående K.F.U.M:s i Hälsingborg Fastighetsaktiebolag enligt

två i bouppteckningen efter den avlidne upptagna skuldebrev å tillhopa 12 000

kronor jämte ogulden ränta, efterskänkes samt att i kvarlåtenskapen efter

Möller ingående tio aktier uti fastighetsaktiebolaget med ett bouppteckningsvärde

av 1 000 kronor utan vederlag överlämnas till föreningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

29

Christina Dorotea Månsson har hemställt, att heime måtte tillerkännas en

årlig livränta å 900 kronor.

Sökanden, som är född den 6 mars 1892, var kusin lill Möller.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört.

Hennes föräldrar, förre guldsmeden Viktor Månsson och Kristina Månsson,

avledo, fadern 1935 och modern 1936. Under de 25 sista åren av deras liv hade

Möller till dem utbetalat ett årligt understöd av 1 200 kronor för deras uppehälle.

Under hela denna tid hade sökanden, som alltid varit sjuklig och ur

stånd att försörja sig själv, bott i sina föräldrars hem. När hon allt som oftast

måste erhålla någon tids vistelse på sjuk- eller vilohem, bekostades detta alltid

av Möller helt och hållet. Efter sökandens föräldrars död kom hon år 1937

såsom pensionär till stiftelsen Kjellstorps sjukhem. Detta ordnades för henne

av Möller, som förklarade sig beredd att ansvara för att avgiften (som under

åren 1937—1941 utgick med 2 kronor per dag och därefter höjdes till 3 kronor

per dag) skulle bliva betald. Som egen inkomst hade hon icke mer än en

invaliditetspension, uppgående till 35 kronor per månad, oberäknat dyrtidslillägg.

Avgiften lill sjukhemmet hade inbetalats av hennes syster, Karin

Månsson, som själv bidrog så långt hon kunde och fick resten av Möller, årligen

minst mellan 200 och 300 kronor. Möller hade också till medlemmar

av styrelsen för sjukhemmet uttalat, att han ansvarade för betalningen av

avgiften å hemmet. Hennes systers inkomster vore små och försloge knappast

till mer än hennes egna behov.

Gode mannen har yttrat, att han, då sökanden uppenbarligen vore i största

behov av bidrag till sitt uppehälle samt tillhörde Möllers närmaste släktingar

och i dennes livstid omfattats av hans välvilja, ansåge billigt, att ansökningen

bifölles.

Magistraten i Hälsingborg och länsstyrelsen i Malmöhus län hava biträtt

gode mannens yttrande.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Sökanden är kusin till Möller och får i denna sin egenskap anses hava

stått honom nära. 1 ärendet är härjämte upplyst, att Möller i livstiden ekonomiskt

bistått sökanden, vilken på grund av sjukdom torde vara urståndsatt

att nöjaktigt försörja sig själv. Sökanden lärer därför i någon mån böra tillgodoses.

På sätt sökanden själv föreslagit, synes den lämpligaste formen vara

att viss livränta tillerkännes henne. Denna livränta synes skäligen böra ungefärligen

motsvara storleken av de årliga bidrag, som Möller, enligt vad i ärendet

upplysts, i livstiden lämnat till sökandens uppehälle, och följaktligen bestämmas

till omkring 300 kronor örn året.

För beredande av ifrågavarande livränta, som enligt ämbetets mening borde

utgå från och med den 1 januari 1944, har ämbetet föreslagit, att ett mot

livräntans kapitalvärde svarande belopp skulle överföras lill allmänna arvsfondens

livräntefond.

Lantbrukarna Nils Folke Persson, Bror Edvin Bernhardsson och Hedin

Gotthard Andersson hava var för sig anhållit örn efterskänkande av allmänna

arvsfondens fordringar hos dem, beträffande fordringarna hos Andersson

dock med undantag för en fordran å 2 300 kronor enligt ett den 22

mars 1932 utfärdat skuldebrev jämte ränta å sagda fordran frän och med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

den 1 september 1942. Andersson har meddelat, att till säkerhet tor sistnämnda

fordran läge en revers å 3 000 kronor, intecknad i en fastighet,

som numera överlåtits å annan person, vilken övertagit betalningsskyldigheten

för det intecknade skuldebrevet.

Till stöd för sina ansökningar hava sökandena, som arn födda den 31

oktober 1900, den 16 januari 1898 och den 5 februari 1902, anfört, Persson,

att Möller var kusin till hans svärfader, samt Bernhardsson och Andersson,

att de voro kusinbarn till Möller. Samtliga befunne sig i mindre goda ekonomiska

förhållanden. Persson hade icke betalat någon ränta å sitt lån hos

Möller sedan 1934. Bernhardsson och Andersson hade aldrig betalat någon

ränta å sina lån hos Möller.

Gode mannen, magistraten i Hälsingborg och länsstyrelsen i Malmöhus

län hava tillstyrkt bifall till ifrågavarande ansökningar.

Kammaradvokatfiskalsämbetel har anfört.

Av förebragt utredning i anledning av Nils Folke Perssons, Bror Bernhardssons

och Hedin Anderssons ansökningar får anses framgå, att Möller

hyst ett med hänsyn till föreliggande skyldskapsförhållanden förståeligt

intresse för dessa sökandes fortkomst samt att han icke haft för avsikt att

uttaga sina fordringar hos dem. Då Möller på grund härav får anses hava

stått sökandena i livstiden nära och de befinna sig i mindre gynnsamma

ekonomiska omständigheter, synas billighetsskäl tala för bifall till ansökningarna,

allrahelst som fordringarna endast till en ringa del torde kunna

indrivas.

Karin Paulsson har anhållit dels att ur Möllers kvarlåtenskap måtte tillerkännas

henne en årlig livränta, motsvarande vad hon vid tiden för Möllers

död förtjänade eller i Tunt tal 2 000 kronor, dels ock att hon ur Möllers

kvarlåtenskap måtte erhålla möbler för två rum samt nödigt linne och husgerådssaker

att uttagas i samråd med gode mannen för allmänna arvsfonden.

Sökanden, som är född den 7 maj 1862 och sedan augusti 1920 till Möllers

död varit anställd som husföreståndarinna hos honom, har till stöd

för sin ansökning anfört bland annat.

Under hela den tid, hon varit anställd hos Möller, hade hon oförändrat

uppburit en kontant lön av 900 kronor om året samt åtnjutit förmånen avkost

och logi, vilken i deklarationshänseende uppskattats till 960 kronor.

Hennes sammanlagda löneinkomst hade sålunda belöpt sig till 1 860 kronor.

Ehuru denna lön knappast motsvarade mera än en ordinär hembiträdeslön

och långt ifrån kunde anses utgöra full ersättning för det arbete

hon nedlagt i den avlidnes hem, hade hon städse varit nöjd med sin lott

i den förvissningen, att Möller, som hon lärt känna såsom en utomordentligt

god och hjälpsam människa, skulle lämna henne allt det stöd, hon

kunde komma i behov av, om hennes arbetskrafter med tilltagande ålder

skulle svikta eller hennes villkor tilläventyrs på annat sätt försämrades.

Hon ägde ett sparkapital å cirka 30 000 kronor, vilket under de senaste

åren lämnat en årlig avkastning av omkring 1 300 kronor. Det syntes uppenbart,

att hon för närvarande icke kunde leva på denna inkomst, även

örn hon inrättade sig än så enkelt, särskilt som hon numera icke kunde

reda sig på egen hand utan vore beroende av främmande hjälp. Därtill

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lol
-

li

komme, att hon saknade bohag, varför det bleve nödvändigt för henne att

sätta bo, vilket skulle sluka allt för mycket av hennes besparingar. Största

delen av linnet och liusgeråden samt en del av möblerna efter Möllers

dödsbo hade tidigare tillhört en hennes avlidna syster, från vilken Möller

på sin tid förvärvat dessa lösören. De representerade i bouppteckningen ett

ringa värde och det vore ställt utom allt tvivel, att Möller skulle låtit henne

utan ersättning erhålla dessa saker, som tidigare varit i hennes släkt, ävensom

så mycket möbler, som erfordrades för inredning av två ruin. Värdet

av allt detta vore endast en ytterst ringa bråkdel av boets behållning.

Gode mannen har upplyst, att sökanden ärvt berörda kapital å omkring

.10 000 kronor efter en avliden broder, samt anfört bland annat.

Han ansåge, att sökanden skäligen borde tillerkännas en livränta med

ett belopp, uppgående tili högst den årliga inkomst, hon haft hos Möller.

Hon åtnjöte av dödsboet lön och kostpengar till den 8 februari 1943 samt

kvarbodde utan ersättning i dödsboets lägenhet, varest hon finge kvarstanna

till den 1 april 1943. Någon livränta borde fördenskull ej utgå för

liden före den 8 februari 1943. Från sagda dag till den 1 april 1943 syntes

med hänsyn till den förmån av fri bostad, som hon åtnjöte, en livränta av

100 kronor i månaden vara tillräcklig. För tiden från och med den 1 april

1943 syntes en livränta å 150 kronor i månaden vara skälig. Sökanden hade

tillställt honom förteckning å de lösören, som hon önskade utfå ur boet.

Denna förteckning slutade å en efter bouppteckningsvärdena beräknad summa

å 779 kronor 59 öre. Han ansåge sig böra tillstyrka, att sökanden berättigades

behålla dessa lösören.

Magistraten i Hälsingborg har med hänsyn till omständigheterna ansett

billigt, att sökanden, som ehuru icke skyldeman lill Möller likväl stått honom

nära, av kvarlåtenskapen efter denne tilldelas dels en årlig livränta

till skäligt belopp och dels den i gode mannens yttrande omförmälda lösegendomen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anslutit sig till gode mannens förslag.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Karin Paulsson torde med hänsyn till sin framskridna ålder icke vara i

stånd att i fortsättningen genom eget arbete försörja sig. Ehuru sökanden

förfogar över tillgångar av sådan storleksordning att de få antagas väl förslå

till hennes uppehälle under hennes återstående livstid, lärer med hänsyn

till den långa tid hon varit anställd hos Möller samt den avsevärda behållningen

i boet få anses obilligt, därest ansökningen icke i någon mån beaktas.

Det synes ämbetet skäligt, att sökanden tillerkännes dels de lösören, som

upptagits i en vid ansökningen fogad förteckning, dels ock en livränta å

(iOO kronor örn året.

För beredande av denna livränta har ämbetet föreslagit samma anordning,

som i fråga om förenämnda av ämbetet tillstyrkta livränta till Christina

Dorotea Månsson.

Ellen Cornelia Dalvig har anhållit, att henne måtte tilldelas antingen en

årlig livränta å 1 200 kronor eller ock ett engångsbelopp å 10 000 kronor.

Sökanden, som är född den 4 mars 1890 och sedan den 1 oktober 1931

intill Möllers död varit anställd såsom hembiträde hos honom, har anfört

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

bland annat, att hennes lön under tiden 1 oktober 1931—31 december 1938

utgjort 50 kronor i månaden samt för tiden därefter 60 kronor i månaden.

Då den lägenhet Möller bebott bestode av sju rum och kök och Möller haft

stort umgänge, måste den betalning hon åtnjutit få anses ha varit ringa i

förhållande till hennes arbete som hembiträde. Karin Paulsson, som varit

anställd som husföreståndarinna hos Möller, hade på grund av sin ålder

under flera års tid allenast skött värdinneskapet, varemot hon ej kunnat

hjälpa till med grovsysslor. Under dessa förhållanden hade sökanden knappast

stannat kvar i Möllers tjänst, örn hon ej varit förvissad om att erhålla

någon kompensation vid Möllers frånfälle. Möller hade nämligen vid upprepade

tillfällen till såväl Karin Paulsson som andra honom närstående personer

uttalat sin avsikt att sörja för sökanden vid hans frånfälle.

Gode mannen har upplyst, att sökanden äger ett sparkapital å omkring

2 200 kronor. Under framhållande att sökanden säkerligen ägde möjlighet

att tills vidare försörja sig själv, har gode mannen vidare anfört, att han

knappast ansåge en livränta å 1 200 kronor årligen befogad. Däremot syntes

det honom tillbörligt, att sökanden såsom extra ersättning för utfört plikttroget,

mångårigt arbete och såsom hjälp på ålderdomen tillerkändes ett kapitalbelopp

å 8 å 10 tusen kronor. Under förmälan tillika att sökanden av

dödsboet åtnjöte lön och kostpenningar till den 8 februari 1943 samt kvarbodde

utan ersättning i dödsboets lägenhet, varest hon, om hon så önskade,

finge kvarstanna till den 1 april 1943, har gode mannen därjämte yttrat, att

därest livränta åt sökanden skulle ifrågakomma, denna i varje fall ej borde

utgå för tiden före den 8 februari 1943.

Magistraten i Hälsingborg har tillstyrkt, att sökanden tillerkännes antingen

ett kapitalbelopp av 8 å 10 tusen kronor eller däremot svarande livränta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anslutit sig till gode mannens yttrande.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som i huvudsak anslutit sig till vad gode

mannen för allmänna arvsfonden yttrat, har ansett, att till sökanden borde

utgå ett engångsbelopp, samt föreslagit, att detta bestämmes till 4 000 kronor.

Tyra Antipa Johansson, född Andersson, har anhållit, att allmänna arvsfondens

fordran hos henne, vid tiden för Möllers frånfälle med ränta uppgående

till 18 719 kronor 66 öre, måtte efterskänkas mot det att hon till

arvsfonden erlade ett kontant belopp av 7 000 kronor.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 18 januari 1886,

anfört.

I oktober 1929 hade hon på förmånliga villkor inköpt en fastighet, stadsägan

nr 70 i Råå inom Hälsingborgs stad, för att användas till vilohem. Tack

vare Möllers välvilja samt bistånd från några släktingar hade affären kommit

till stånd. Vilohemsrörelsen hade emellertid icke gått så bra som hon

hoppats. Vissa tider hade där endast funnits ett fåtal gäster och fastigheten

hade krävt stora reparationer. I och med krigets utbrott hade hennes affär

kommit i ett sämre läge än förut, då såväl hushållsutgifterna som eldningskostnaderna

för fastigheten ökats. Tack vare Möllers stora välvilja och god
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

33

het hade hon kunnat driva rörelsen, oaktat hon inte helt kunnat fullgöra de

betalningar, som från början uppgjorts. Möller hade emellertid förstått hennes

brydsamma situation, och vilohemmet hade alltid legat honom om hjärtat.

Han hade ibland själv skickat några av sina släktingar och vänner till

vilohemmet för att på så sätt hjälpa sökanden.

Gode mannen har bland annat anfört.

Sökanden har under flera års tid ej kunnat erlägga några räntor i vederbörlig

ordning. De räntelikvider, som ingått, ha guldits på så sätt, att olika

personer på Möllers bekostnad fått bo på vilohemmet utan erläggande av

någon avgift, varvid beräknad vårdavgift avräknats å Möllers räntetillgodohavande.

Fastigheten är bebyggd med ett trähus, som innehåller sammanlagt sex

rum, jungfrukammare och kök och är avsett alt kunna taga emot högst sex

inackorderingar. Sökanden har ingen annan tillgång än ifrågavarande fastighet

och ingen annan inkomst än av den i fastigheten bedrivna rörelsen. Det

torde vara omöjligt för sökanden att kunna på annat håll belåna ifrågavarande

inteckningar i sin helhet eller erhålla erforderlig borgen för inlösen av desamma.

Skulle arvsfondens fordran tvångsvis uttagas, bleve uppenbarligen

följden, att fastigheten finge säljas exekutivt, varigenom sökanden skulle helt

ruineras. Möjlighet synes mig dock föreligga för sökanden att kunna, eventuellt

med hjälp av en kompletterande borgen, erhålla ett banklån mot säkerhet

av inteckningar upp till cirka 12 000 kronor. Som tidigare banklån finnes

å 5 000 kronor, borde hon följaktligen kunna anskaffa ytterligare 7 000

kronor. Fastigheten är taxerad för ett belopp av 20 000 kronor. Sökanden har

under år 1942 taxerats för en inkomst av 790 kronor. Då sökanden säkerligen

ej äger förmåga anskaffa medel för gäldande av mer än högst 7 000 kronor,

får jag föreslå, att allmänna arvsfondens fordran hos henne nedsättes till

sagda belopp.

Magistraten i Hälsingborg och länsstgrelsen i Malmöhus län hava tillstyrkt

gode mannens förslag.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Möller får visserligen antagas hava försträckt sökanden penningar icke i avsikt

att göra en förmånlig penningplacering utan fastmera för att trygga sökandens

och hennes familjs utkomst. Detta antagande vinner stöd av att

Möller underlåtit att vidtaga åtgärder för indrivning av förfallna räntebelopp.

Da emellertid Möller dels å sitt rantetillgodohavande avräknat den beräknade

vårdavgiften för personer, som på hans bekostnad vistats å sökandens vilohem,

dels ock under år 1934 avfordrat sökanden inteckningssäkerhet för då

upplupna räntor, lärer icke kunna antagas, att Möller haft för avsikt att eftergiva

sin fordran hos sökanden vare sig till kapital eller ränta. Ehuru ämbetet

tillfullo beaktat den för sökanden brydsamma situation, som kan väntas

uppkomma vid en indrivning av ifrågavarande fordran, nödgas ämbetet, då i

5 kap. 3 § lagen örn arv angivna förutsättningen icke torde vara för handen,

avstyrka bifall till denna ansökning.

I anledning av den av Kristliga föreningen av unga män i Hälsingborg

gjorda ansökningen får jag till en början erinra, ali riksdagen vid olika tillfällen,

efter förslag av Kungl. Majit, medgivit efterskänkande av allmänna

arvsfondens rätt till arv till förmån för juridiska personer. I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet

tillstyrker jag i del nu förevarande fallet, att för
Bihang

till riksdagens protokoll 19A4. 1 sami. Nr 128—131. 3

Före
draganden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

eningen, för vilken den avlidne varmt intresserat sig, tillerkännes dels ett belopp,

motsvarande allmänna arvsfondens fordran hos K.F.U.M:s i Hälsingborg

fastighetsaktiebolag enligt två skuldebrev å tillhopa 12 000 kronor jämte ränta,

dels de återstående tio aktierna i fastighetsaktiebolaget.

Jag anser vidare billighetsskäl tala för att Christina Dorotea Månsson, som

var kusin till den avlidne och enligt vad handlingarna utvisa lever under

mindre goda ekonomiska förhållanden, beredes en årlig livränta att utgå under

hennes återstående livstid från och med den 1 januari 1944. För ändamålet

torde erforderligt belopp av k var låt enskap en böra överföras till arvsfondens

livräntefond. Beträffande livräntebeloppets storlek tillstyrker jag liksom

gode mannen, magistraten i Hälsingborg och länsstyrelsen att detsamma bestämmes

till 900 kronor.

Ansökningarna av Niis Folke Persson, Bror Edvin Bernhardsson och Hedin

Gotthard Andersson, vilka enligt vad handlingarna utvisa stått den avlidne

nära och leva under mindre goda ekonomiska förhållanden, om efterskänkande

— med visst undantag — av allmänna arvsfondens fordringar hos

dem anser jag mig böra tillstyrka.

Vidkommande ansökningen av Karin Paulsson tillstyrker jag, att sökanden

med hänsyn till föreliggande omständigheter ur ifrågavarande kvarlåtenskap

erhåller de av henne begärda lösöreföremålen. Det synes mig också

billigt, att sökanden beredes en årlig livränta, vilken med hänsyn till de

föreliggande omständigheterna lämpligen synes kunna bestämmas till 1 200

kronor. För ändamålet erforderligt belopp torde böra överföras till allmänna

arvsfondens livräntefond. Livräntan synes böra utgå från och med den 1

april 1943.

Beträffande ansökningen av Ellen Cornelia Dalvig, som enligt vad handlingarna

utvisa sedan 1931 varit anställd hos den avlidne och lever under

mindre goda ekonomiska förhållanden, förordar jag, att ett engångsbelopp

tillerkännes henne, vilket belopp lämpligen i enlighet med kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag synes kunna bestämmas till 4 000 kronor.

Slutligen finner jag mig, med hänsyn till föreliggande omständigheter, böra,

i likhet med gode mannen, magistraten i Hälsingborg samt länsstyrelsen förorda,

att allmänna arvsfondens fordran hos Tyra Antipa Johansson, född

Andersson, vilken enligt vad handlingarna utvisa stått den avlidne nära och

lever under mindre goda ekonomiska förhållanden, nedsättes till 7 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

ej mindre att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter direktören Adolf Philip Möller från Hälsingborg

må avstås

till Kristliga föreningen av unga män i Hälsingborg dels

ett belopp, motsvarande allmänna arvsfondens fordran hos

K.F.U.M:s i Hälsingborg fastighetsaktiebolag enligt två skul
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131

35

debrev å tillhopa 12 000 kronor jämte ränta, dels ock 10 aktier

i fastighetsaktiebolaget,

till Karin Paulsson vissa lösören, i bouppteckningen efter

Möller upptagna till ett värde av 779 kronor 55 öre,

till Ellen Cornelia Dalvig ett belopp av 4 000 kronor, ävensom
vad

som erfordras för beredande av livräntor under deras

återstående livstid med 900 kronor örn året åt Christina Dorotea

Månsson från och med den 1 januari 1944 och med 1 200

kronor om året åt Karin Paulsson från och med den 1 april

1943,

än även att allmänna arvsfondens i anledning av arv efter

Möller uppkomna fordringar hos Nils Folke Persson, Bror

Edvin Bernhardsson och Hedin Gotthard Andersson må efterskänkas,

beträffande fordringen hos Andersson dock med undantag

för en fordran å 2 300 kronor enligt ett den 22 mars

1932 utfärdat skuldebrev jämte ränta å sagda fordran från

och med den 1 september 1942, samt att arvsfondens av samma

anledning uppkomna fordran hos Tyra Antipa Johansson,

född Andersson, må nedsättas till 7 000 kronor.

9:o.

Rätten till arv efter lantbrukaren Carl Fredrik Paulsson från Rebbelberga

socken. Lantbrukaren Carl Fredrik Paulsson från Rebbelberga socken, Kristianstads

län, vilken var född den 22 juni 1866, avled den 25 februari 1942

utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick

enligt bouppteckningen till 41 601 kronor 53 öre. Kvarlåtenskapen efter

den avlidne har ännu icke redovisats till allmänna arvsfonden.

Enligt ett av förre lantbrukaren Johan Petrusson i Norra Össjö, Hishults

socken, utfärdat intyg skulle Paulsson hava intalat, att all hans efterlämnade

kvarlåtenskap skulle tillfalla hans hushållerska Tora Ekwall. Vidare

skulle Paulsson enligt ett av fabrikören Folke Volmer i Rebbelberga utfärdat

intyg hava uttalat, att han ämnade sörja för Tora Ekwall efter sin bortgång.

Sedan vittnesförhör för dödsfalls skull hållits angående nämnda intyg,

bevakades dessa såsom muntligt testamente av Paulsson. Det testamentariska

förordnandet delgavs härefter kammaradvokatfiskalsämbetet, som

med hänsyn till bestämmelserna i 4 § lagen den 8 juni 1928 om allmänna

arvsfonden underställde frågan örn godkännande av förordnandet Kungl.

Maj:ts prövning. Kungl. Majit föreskrev genom beslut den 13 augusti 1943,

att klander mot ifrågavarande testamentariska förordnande skulle äga rum

för allmänna arvsfondens räkning. Genom en den 22 augusti 1943 avgiven

förklaring har emellertid Tora Ekwall avstått från den rätt till kvarlåtenska
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Före
draganden.

pen efter Paulsson, som tilläventyrs kunde tillkomma henne på grund av berörda

testamentariska förordnande.

Hos Kungl. Majit har Tora Ekwall gjort framställning i syfte, såvitt

numera är i fråga, att den avlidnes kvarlåtenskap, helt eller delvis, måtte

avstås till förmån för henne.

Vidare har godsägaren Gottfrid Nilsson i Ängelholm hemställt, att viss

del av kvarlåtenskapen efter Paulsson måtte avstås till förmån för Tora

Ekwall.

Till stöd för sin ansökning har Tora Ekwall, som är född den 5 maj

1905, anfört, bland annat, att hon innehaft plats hos Paulsson under sex

och ett halvt år, att hon vore övertygad om att Paulsson haft för avsikt att

upprätta testamente till förmån för henne samt att hon vore klen till hälsan.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har icke ansett sig böra tillstyrka bifall

till ifrågavarande ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört.

Av den utredning, som förebragts rörande tillkomsten av ifrågakoinna

testamentariska förordnande, samt av vad i ärendet förekommit finner ämbete

t, framgå, att Tora Ekwall stått den avlidne i livstiden nära. Vid sådant

förhållande och då enligt ämbetets mening den avlidnes vid skilda tillfällen

uttalade önskemål beträffande Tora Ekwall böra särskilt beaktas, kan

ifrågasättas, om icke hela kvarlåtenskapen bör avstås till förmån för Tora

Ekwall. Med hänsyn till Kungl. Majus beslut den 13 augusti 1943 rörande

ovanberörda förordnande synes emellertid ett efterskänkande böra begränsas

till viss del av kvarlåtenskapen, vilken del ämbetet anser icke böra

understiga hälften.

Visserligen kan nied hänsyn till den relativt korta tid, under vilken sökanden

varit anställd hos Paulsson, tvekan hysas, huruvida så stor del av

kvarlåtenskapen, som kammaradvokatfiskalsämbetet förordar, bör avstås

till sökandens förmån. Jag vill emellertid på grund av de särskilda omständigheterna

i förevarande fall icke motsätta mig bifall till ämbetets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hälften av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter lantbrukaren Carl Fredrik Paulsson från

Rebbelberga socken må avstås till Tora Ekwall.

10:o.

Rätten til! arv efter Rosa Matilda Sjöstedt, född Forsström, från Stockholm.

Änkan Rosa Matilda Sjöstedt, född Forsström, från Stockholm vilken

var född den 27 november 1866, avled den 2 december 1942 utan att, såvitt

framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet efter henne uppgick till 2 202 kro
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

37

nor 72 öre. Kvarlåtenskapen efter den avlidna har ännu icke redovisats

till allmänna arvsfonden.

Bland tillgångarna i boet upptogos i bouppteckningen, bland annat, 5 412

kronor 62 öre, utgörande arvsmedel å 64 821: 85 finska mark efter den avlidnas

tidigare avlidna syster, änkan Maria Vilhelmina Sundell, född Forsström,

från Terjärv i Finland. Bland skulderna upptogos, bland annat,

3 404 kronor till fattigvårdsnämnden i Stockholm.

Änkan Sundell hade avlidit den 17 juli 1941 i Terjärv, efterlämnande

såsom enda dödsbodelägare änkan Sjöstedt. Genom ett den 24 oktober 1939

upprättat testamente hade änkan Sundell förordnat, alt hennes kvarlåtenskap

skulle tillfalla hennes syster eller, om systern avlede före henne, Terjärvs

kommun. I sistnämnda fall skulle kvarlåtenskapen av kommunen förvaltas

som en fond, benämnd Maria Vilhelmina Sundells fond, för uppförande av

en sjukstuga i kommunen.

Vid änkan Sjöstedts död hade arvet efter änkan Sundell ännu icke utbetalats

till henne. Större delen av nämnda arv innestår alltjämt å sparbank

i Terjärv, medan återstoden utgör utestående auktionsmedel.

Utredningsmannen i boet efter änkan Sundell har gjort framställning, att

de änkan Sjöstedt efter änkan Sundell tillfallna arvsmedlen måtte överlåtas

på Terjärvs kommun för uppförande av en sjukstuga. Vid ansökningen

har fogats ett intyg av kommunalnämndens ordförande i Terjärvs kommun,

enligt vilket kommunen vore tacksam, därest arvsmedlen överlätes på kommunen

för att användas till sagda ändamål.

Överståthållarämbetet, som avstyrkt den gjorda framställningen dels enär

Terjärvs kommun icke gjort någon ansökning i ämnet, dels ock enär änkan

Sjöstedt icke stått kommunen nära, har emellertid bland annat anfört följande.

Även om 5 kap. 3 § lagen om arv icke i förevarande fall är tillämplig,

synas dock billighetsskäl tala för att frågan örn avstående av viss del av arvet

efter änkan Sjöstedt till förmån för Terjärvs kommun bringas under

Kungl. Maj:ts bedömande. Bland dessa skäl må anföras det förhållandet,

att änkan Sundell, när hon insatte änkan Sjöstedt såsom eventuell testamentstagare

före Terjärvs kommun, uppenbarligen handlat från den förutsättningen,

att änkan Sjöstedt skulle komma i åtnjutande av den avlidnas

tillgångar. Det kan med till visshet gränsande sannolikhet antagas, att, därest

änkan Sundell kunnat förutse att änkan Sjöstedt skulle avlida innan

arvet efter den förra utbetalats, testamentet skulle fått en annan lydelse.

Skulle frågan på nu antytt sätt föras vidare, synes emellertid böra åvägabringas

utfästelse från Stockholms stad, att därest kronan avstår från sin

rätt, staden även avstår sin fordringsrält mot änkan Sjöstedts dödsbo, eller

så stor del därav, som erfordras för att Terjärvs kommun må komma i

åtnjutande av hela det belopp som i bouppteckningen efter änkan Sjöstedt

upptagits såsom testamentsmedel efter änkan Sundell.

Kammaradvokatfiskalsämbctet har bland annat framhållit, att Terjärvs

kommun icke kunde anses hava stålt änkan Sjöstedt nära, varför förutsättningar

för tillämpligheten av 5 kap. 3 g lagen örn arv icke kunde sägas

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Före
draganden.

vara för handen, samt att ett efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt

till arv över huvud taget icke borde äga rum till förmån för utländsk fysisk,

än mindre juridisk person. Ämbetet har hemställt, att framställningen icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt utdrag av protokollet vid sammanträde den 19 februari 1944 med

fattigvårdsnämndens i Stockholm delegerade för understödsärenden hava

delegerade — dels av humanitära skäl, dels med hänsyn till att arvsmedlen

alltjämt funnes i Finland — beslutit avstå från anspråk ur sagda arvsmedel

för fattigvård meddelad änkan Sjöstedt, under förutsättning att allmänna

arvsfondens rätt till arv efter änkan Sjöstedt avstodes för uppförande av en

sjukstuga i Terjärvs kommun.

Såsom framgår av det föregående har icke någon del av de ifrågavarande

arvsmedlen hunnit utbetalas till änkan Sjöstedt under hennes livstid. Jag

delar den av Överståthållarämbetet uttalade uppfattningen, att änkan Sundell,

därest hon kunnat förutse att så skulle bliva förhållandet, testamenterat

kvarlåtenskapen till Terjärvs kommun. De av Överståthållarämbetet

och kammaradvokatfiskalsämbetet framställda invändningarna synas mig

i förevarande fall icke böra hindra, att framställning göres till riksdagen

om avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv efter änkan Sjöstedt

till förmån för nämnda kommun. Jag anser omständigheterna vara sådana,

att dylik framställning bör göras, och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter Rosa Matilda

Sjöstedt, född Forsström, från Stockholm må avstås till

förmån för Terjärvs kommun i Finland.

ll:o.

Rätten till arv efter förre småbrukaren Jöns Svensson från Knisslinge

socken. Förre småbrukaren Jöns Svensson från Knisslinge socken, Kristianstads

län, vilken var född den 17 juli 1861, avled den 19 september 1942

utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick

enligt bouppteckningen till 1 639 kronor 70 öre. Av kvarlåtenskapen har

ett belopp av 1 590 kronor 21 öre inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Maj:t har jordbruksarbetaren Arvid Leonard Jönsson, Knisslinge,

anhållit, att den avlidnes kvarlåtenskap måtte avstås till förmån för

honom.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 27 juli 1894, anfört,

att han vore son utom äktenskap till Jöns Svensson. Därest han erhölle

dennes kvarlåtenskap, skulle det bliva honom en god hjälp till anskaffande

av ett eget hem.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

39

Länsstyrelsen i Kristianstads län har, då länsstyrelsen icke ansett de i ärendet

givna upplysningarna angående sökandens eventuella egenskap av son

till Jöns Svensson vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för ett beslut

angående avstående av arvsfondens rätt till arv efter Svensson och icke

heller funne sådana skäl och omständigheter i övrigt föreligga, vilka skulle

föranleda ett dylikt avstående, ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har funnit vissa av den avlidne fällda yttranden,

beträffande vilkas tillkomst vittnesförhör för dödsfalls skull hållits

vid östra Göinge domsagas häradsrätt, utgöra ett riktigt uttryck för den avlidnes

yttersta vilja och innefatta ett testamentariskt förordnande till förmån

för Arvid Leonard Jönsson. Med hänsyn härtill har ämbetet hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte jämlikt 5 kap. 2 § lagen den 8 juni 1928 om arv besluta,

att för allmänna arvsfondens räkning klander emot sagda testamentariska

förordnande icke skulle äga rum.

Enligt det protokoll, som hållits vid vittnesförhör för dödsfalls skull angående

de av kammaradvokatfiskalsämbetet åberopade, av den avlidne fällda

yttrandena, synes icke någon av de hörda vittnena med bestämdhet hava

vitsordat, att Jöns Svensson uttalat att kvarlåtenskapen efter honom skulle

tillfalla Arvid Leonard Jönsson. Jag anser därför, att dessa yttranden icke

kunna åberopas såsom testamentariskt förordnande till förmån för Jönsson.

Såvitt handlingarna i ärendet utvisa lärer emellertid Arvid Leonard Jönsson

vara son utom äktenskap till Jöns Svensson. Då Jönsson därjämte lever under

mindre goda ekonomiska förhållanden, finner jag billighetsskäl tala för

att ifrågavarande kvarlåtenskap avstås till honom. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfondens tillfallna kvarlåtenskapen

efter förre småbrukaren Jöns Svensson från Knisslinge socken

må avstås till Arvid Leonard Jönsson.

Vad föredraganden under punkterna l:o—lilo hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Före
draganden.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1944:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 1 i texten