Sök i Ratio Lex

Angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning

1944-03-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:158, Angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

1

Kr 168.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar

mot minsprängning; given Stockholms

slott den 3 mars 1954.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Hajd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 25 till 1939 års urtima riksdag

därom gjorda framställning anvisade riksdagen (r. skr. nr 35) till främjande

av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln

ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor.

Genom brev den 3 november 1939 ställde Kungl. Majit anslaget till kommerskollegii

förfogande att av kollegium disponeras för därmed avsett ändamål,

varjämte Kungl. Majit förordnade, att från anslaget finge, enligt vad i

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. I sami. Nr 158. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

brevet stadgades och på av kollegium i övrigt föreskrivna villkor, till ägare

av handelsfartyg, som kollegium bestämde, utgå bidrag med högst hälften

av de med anskaffning för fartyget och anbringande å detsamma av skyddsanordningar

mot minsprängning förenade kostnaderna. Därjämte bemyndigade

Kungl. Maj:t marinförvaltningen att för en kostnad av högst 750 000 kronor

omedelbart anskaffa 300 paravaner, 300 bogsertrossar och 225 inhalningstrossar

att användas till skyddsanordningarna i fråga, för vilken anskaffning

kollegium skulle hava att till marinförvaltningen på rekvisition i mån av

behov från anslaget utbetala sistnämnda belopp, högst 750 000 kronor. Vidare

föreskrev Kungl. Majit, att den sålunda av marinförvaltningen anskaffade

materielen skulle, mot den ersättning och i den ordning kollegium bestämde,

tillhandahallas ägarna till de lartyg, för vilka enligt vad förut sagts bidrag

skulle utgå, och skulle ersättningen, i den mån den avsåge kostnader sorn

bestritts med av kollegium till marinförvaltningen utbetalade medel, till - godoföras anslaget, att marinförvaltningen, efter samråd med kollegium, skulle

hava att meddela anvisningar om ifrågavarande skyddsanordningars beskaffenhet,

förvaring, vård och användning samt att, därest paravan ej längre erfordrades

för fartyg, för vilket den med bidrag från anslaget anskaffats,

eller fartyget försåldes lill utlandet, paravanen skulle, örn marinförvallningen

så påfordrade, utan ersättning avstås till kronan.

Sedermera förklarade Kungl. Majit genom beslut den 12 juli 1940, bland

annat, att vad genom brevet den 3 november 1939 bestämts om vissa antal

bogsertrossar och inhalningstrossar skulle äga tillämpning jämväl å andra

tillbehör till paravan.

Genom särskilda beslut dels av Kungl. Majit den 10 oktober 1941 dels ock

av 1943 ars riksdag (r. skr. nr 133) lia medgivanden lämnats till fortsatt disposition

av anslaget under budgetåret 1942/43 respektive budgetåret 1943/44.

I propositionen nr 25 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen lämna motsvarande medgivande för budgetåret 1944/45.

I skrivelse den 14 februari 1944 har kommerskollegium hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att till främjande av handelsfartygs förseende

med skyddsanordningar mot minsprängning anvisa ett reservationsanslag

av 950 000 kronor. Vid skrivelsen äro fogade av kollegium från en del av

frågan intresserade föreningar samt redare och befälhavare för fartyg, som

försetts med paravaner, inhämtade yttranden ävensom från marinförvaltningen

införskaffad beräkning över kostnaden för den på sistnämnda ämbetsverk

ankommande anskaffningen av materiel till do nya skyddsanordningar

varom nu är fråga.

Kollegium har till en början, bland annat, lämnat en redogörelse för användningen

av förenämnda anslag å 1 000 000 kronor. 1 avseende härå anför

kollegium följande:

Mariniörvaltningen har anskaffat i Kungl. Majits brev den 3 november

1939 omförmälda paravaner, bogsertrossar och inhalningstrossar samt dessutom

paravanlängor, klamrar, bärgningsgafflar, reservdelslådor och verktygs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

3

lådor. Förutom de med denna anskaffning direkt förbundna kostnaderna

har med densamma varit förenade en del mindre kostnader, avseende verktyg

för tillverkningen, rese- och traktamentsersättning för kontrollpersonal

samt fotografier för beskrivning av paravansvep m. m. Det belopp, som med

anledning härav från anslaget utbetalats av kollegium till marinförvaltningen,

uppgår till netto (549 986 kronor 48 öre.

Till en början försågos endast ett fåtal handelsfartyg med paravaner. Anda

till dess kollegium genom kungörelse den 29 mars 1943 föreskrev, att svenska

handelsfartyg, som från svensk hamn avginge på resa i oceanfart, skulle vara

försedda med paravanutrustning, utlämnades allenast beträffande 2 fartyg

bidrag från anslaget till fartygsägaren. Sedermera har emellertid paravananskaffningen

för handelsfartyg tagit större omfattning. För ytterligare 47

fartyg har kollegium medgivit, att bidrag från anslaget får utgå. Beträffande

17 av de sistnämnda fartygen har bidraget fastställts till beloppet och utlämnats.

De sålunda för 19 fartyg utlämnade bidragen hava föranlett nettoutbetalning

av 50 184 kronor 88 öre från anslaget.

Från anslaget har alltså hitintills sammanlagt utbetalats netto 700 171 kronor

36 öre.

Vid en utlämning i medeltal per fartyg av en normalutrustning, bestående

av 4 paravaner, 3 paravanlängor, 4 klamrar, 4 bogsertrossar, 3 inhalningstrossar,

1 reservdelslåda, 1 verktygslåda och 2 bärgningsgafflar, är den av

marinförvaltningen anskaffade materielen beräknad för 75 fartyg. Därest

statsbidrag skall ifrågakomma beträffande fartyg till det antal, för vilket

denna materiel sålunda är beräknad, torde anslaget komma att belastas med

ytterligare bortåt ett pär hundra tusen kronor och alltså bliva i det närmaste

förbrukat.

.lag vill i anslutning till denna redogörelse meddela alt, enligt vad jag inhämtat,

kostnaden för anbringande av en paravanutrustning avsevärt överstiger

kostnaden för anskaffning av densamma. Då statsbidrag meddelas, erhåller

därför fartygsägaren förutom utrustningen även ett kontant belopp,

motsvarande högst hälften av skillnaden mellan kostnaderna för utrustningens

anbringande och för dess anskaffning. Någon ersättning, att tillgodoföras

nuvarande anslag, kommer således icke i fråga.

Kollegium framhåller vidare i sin skrivelse, att förhållandena kunde bliva

sådana, alt väsentligt flera handelsfartyg, än vad det nu förefintliga anslaget

kunde tillgodose, bleve enligt föreskriften i kollegii kungörelse den 29 mars

1943 skyldiga alt förses med paravanskyddsanordningar. Kollegium hade

för den skull tagit under övervägande, huruvida föreskriften borde kvarstå

och huruvida ytterligare medel borde anvisas för statsbidrag till dylika anordningar.

Enlig! vad de lill kollegium avgivna yttrandena utvisade syntes de i bruk

varande paravanerna hava i allmänhet kunnat användas utan större olägenheter.

Någon direkt nytta av paravanerna hade ej bevisligen förekommit,

men sjöfolket syntes som regel hysa förtroende för dem. Under sådana omständigheter

funne kollegium icke skäl föreligga att upphäva fordran å fartygs

förseende nied paravanutrustning. Skulle denna fordran kvarstå, syntes

det enligt kollegii mening rimligt, att möjlighet även framdeles bereddes

redarna att erhålla statsbidrag till minskyddsanordningarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Departements
chefen.

Beträffande den av marinförvaltningen uppgjorda beräkningen av anslagsbehovet

för materielanskaffningen anför kollegium härefter följande:

Beräkningen avser 75 fartyg. I beräkningen har den ovan angivna normalutruHningen

per fartyg på av marinförvaltningen anförda skäl ökats med

en paravanlänga och en inhalningstross. Marinförvaltningen anser, att kostnaden

för 75 dylika utrustningar bör beräknas till 700 000 kronor. Häri hava

inräknats ej blott eventuella av krisläget föranledda merkostnader utan även

kostnader för besiktning m. m., varmed torde förstås kostnader för ändamål

liknande dem, som enligt vad ovan sagts vid marinförvaltningens förra materielanskaffning

föranledde en del mindre kostnader. Det kan emellertid

i vissa fall komma att visa sig påkallat att utöka de av marinförvaltningen

redan anskaffade normalutrustningarna med en paravanlänga och en inhalningstross.

För den skull och då kostnader kunna uppkomma för ändamål,

som ej nu kunna förutses, torde ett belopp av 710 000 kronor böra beräknas

för marinförvaltningens utgifter.

Att vid beräkningen av ett blivande anslags storlek taga särskild hänsyn

till eventuellt behov av att upplägga ett av marinförvaltningen omförmält

förråd av 150 bogsertrossar torde ej vara påkallat.

Kommmerskollegium har slutligen uttalat, att för statsbidragens utbetalning

till fartygsägarna kunde komma alt per fartyg behövas ett i genomsnitt

högre belopp än hittills. De redan gjorda utbetalningarna omfattade nämligen

bland annat några fall, där beloppet varit osedvanligt lågt. Å andra

sidan torde det kunna förväntas, att någon mindre del av det redan anvisade

anslaget av 1 000 000 kronor komme att återstå, sedan de statsbidrag, för

vilka detsamma varit avsett, utbetalats. Då denna återstod även i fortsättningen

kunde tagas i anspråk vid utbetalning av statsbidrag, torde från det

nu ifrågasatta anslaget ej behöva åtgå iner än netto 240 000 kronor för reglerandet

av utbetalningarna till fartygsägarna. Det sammanlagda belopp, som

nu skulle erfordras, utgjorde alltså 950 000 kronor.

Vad angår kollegii uttalande, att det icke vore påkallat att vid beräkningen

av anslagets storlek taga särskild hänsyn till av marinförvaltningen framhållet

behov av visst antal bogsertrossar, har sistnämnda ämbetsverk i sin till

kollegium avgivna beräkning — under förmälan alt enligt vad erfarenheten

visat förbrukningen av bogsertrossar i atlantfart vöre stor — ansett ett förråd

av 150 stycken bogsertrossar böra uppläggas å Göteborgs örlogsvarv, av vilka

50 stycken borde vara kompletta, d. v. s. försedda med kopplingshylsa. Mol

kontant betalning kunde rederierna direkt från delta förråd komplettera erhållna

svep. Anskaffningskostnaderna för ett dylikt förråd beräknades för

närvarande till 22 000 kronor.

Vid anmälan för Kungl. Majit den 22 september 1939 av då föreliggande

fråga angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar

mot minsprängning framhöll dåvarande chefen för handelsdepartementet,

att paravanskyddssvep vore ägnade alt i avsevärd grad minska

risken för de fartyg, som vore försedda därmed, mot sprängning av förankrade

minor. Det vore en samhällelig angelägenhet av största betydelse att

sjöfarten på säkrast möjliga sätt i erforderlig utsträckning upprätthölles.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

5

Ehuru det uppenbarligen läge i redarnas eget intresse, att åtgärder till skydd

mot minfaran i görligaste mån vidtoges, delade departementschefen de i ärendet

hörda myndigheternas uppfattning, att statens medverkan till dylika åtgärder

i dåvarande läge, särskilt med hänsyn till den statliga krigsförsäkringsverksamheten,

vore motiverad. Det då föreliggande — och av riksdagen sedermera

biträdda — förslaget, enligt vilket denna medverkan skulle lämnas

på sådant sätt, att staten bidroge med halva kostnaden för skyddssvepens anskaffande

och anbringande å fartygen, föreföllc departementschefen rimligt.

Med anlitande av det av riksdagen för ändamålet anvisade anslaget å

1 000 000 kronor har paravanutrustning anskaffats för 75 handelsfartyg samt

hittills anbringats å 19 sådana fartyg. För ytterligare 28 fartyg, utöver de sist

nämnda, har kommerskollegium medgivit, att bidrag från anslaget får utgå.

Kommerskollegium har numera inhämtat yttranden från vissa föreningar å

sjöfartens område samt redare och fartygsbefälhavare angående de erfarenheter,

som av dem gjorts rörande paravanskvddsanordningarnas behövlighet

och användbarhet. 1 åtskilliga av dessa yttranden ha anordningarna rönt hög

uppskattning, särskilt med hänsyn till den känsla av säkerhet de skänkte

de ombordvarande. Det har emellertid därvid tillika framhållits, att man givetvis

icke kunde bestämt uttala sig om, huruvida användandet av paravansvep

under en viss resa räddat fartyget från en annars oundviklig minsprängning.

Med avseende å frågan om paravanernas användbarhet har från några håll

gjorts gällande, att vissa olägenheter vore förknippade med deras användning

men att dessa olägenheter torde kunna minskas efter närmare kännedom örn

anordningarnas rätta skötsel. I några av yttrandena har anförts, att de erinringar,

som från en del håll gjorts mot paravanernas ändamålsenlighet, huvudsakligen

med hänsyftning till att de vore ohanterliga, saknade fog och att,

även örn den trygghet paravanerna erbjöde ej vöre fullständig, de dock säkerligen

innebure ett gott skydd.

Av kommerskollegii nu föreliggande skrivelse framgår, att det av 1939 års

urtima riksdag för ändamålet anvisade anslaget kan beräknas inom en nära

framtid bliva helt förbrukat. Med hänsyn härtill och då de av dåvarande departementschefen

vid samma riksdag framhållna skälen för statens medverkan

till skyddsanordningarnas anskaffande alltjämt torde vara gällande,

tillstyrker jag, alt nya medel för ändamålet äskas av riksdagen. Mot

kommerskollegii beräkning av medelsbehovet finner jag ej anledning till

erinran. Anslaget torde böra anvisas såsom reservationsanslag och disponeras

på i huvudsak samma villkor som det tidigare anslaget. Återstående medel å

sistnämnda anslag synas böra tillgodoföras det nya anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar

mot minsprängning för budgetåret 1944/45 under

tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av .......................... kronor 950 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15H.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

447428. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.