Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete rn. m

1944-03-03 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:167, Angående anslag till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete rn. m.: given Stockholms slott den

3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 19 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola avgifter för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten, vilka icke på föreskrivet sätt blivit

erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning, som för indrivning

av resterande kronoutskylder är stadgat.'' Utgifterna avföras från förslagsanslaget

Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 167. sb»

opaginerad Kontrollera mot PDF

:2

Kungl. Maj.ts proposition nr lii/''.

arbete m. m. Det åligger länsstyrelserna att indriva de resterande beloppen

och att tillföra anslaget dessa belopp. Närmare föreskrifter rörande förfarandet

äro meddelade i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete (ändr. 48/1930, 144/1933 och 232/1937) samt i

kungörelsen den 31 mars 1922 (nr 132) med närmare bestämmelser örn inbetalning

och redovisning av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete (ändr. 49/1930 och 233/1937).

De anslagsbelopp, som anvisats för ifrågavarande ändamål, ävensom utgifterna

och inkomsterna å anslaget framgå av följande sammanställning.

Budgetår

Anslag

Utgifter

Inkomster

Netto-

belastning

1919

50 000

117 003

61812

55 192

1920

501 »00

440 465

364 785

75 680

1921

50 000

895 648

592 695

302 954

1922

50 000

1156 521

853 627

302 894

Vi-30/» 1923

37 500

755 253

365 257

389 997

1923/24

150 000

537 781

525 951

11830

1924/25

150 000

469 301

368 093

101 209

1925/26

100 000

496 570

336 137

160 433

1926/27

100 000

637 760

402 468

235 293

1927/28

125 000

703 559

510 592

192 967

1928 29

240 000

773 152

551 588

221564

1929/30

240 000

835172

595 734

239 438

1930/31

255 000

947 838

626 823

321 015

3931/32

265 000

1 226 412

691144

535 268

1932/33

330 000

1306 955

766 467

540 488

1933/34

500 000

1 201 928

846 461

355 467

1934/35

450 000

870 766

774 599

96 167

1935/36

350 000

998 969

705 688

293 281

1936/37

250 000

1 099 429

789 717

309 712

1937/38

300 000

1190 556

872 931

317 625

1938/39

320 000

1 268 345

907 257

361 088

1939/40

330 000

1 397 402

894 474

502 928

1940/41

350 000

1 466 857

969 100

497 757

1941/42

500 000

970 220

942 918

27 302

1942/43

500 000

872 746

892 938

- 20 192

1943/44

200 000

Besparingsförslag.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria ha framlagts förslag,

åsyftande att låta nu ifrågavarande kostnader ingå i försäkringsverksamheten,

så att hänsyn därtill skulle tagas redan vid bestämmandet av försäkringspremierna.

Inledningsvis redogöres i promemorian för tillkomsten av 19 § olycksfallsförsäkringslagen

och anföres, hurusom därvid av såväl ålderdomsförsäkringskommittén,

vars förslag låg till grund för lagstiftningen i ämnet, som av riksförsäkringsanstalten

och föredragande departementschefen framhållits, att

den garanti för avgifternas inbetalande, som staten skulle ikläda sig, icke

torde komma att medföra någon avsevärd utgift för statsverket. I promemorian

anföres vidare.

Av den förut lämnade sammanställningen över utgifterna å anslaget framgår,

att dessa i hög grad växla med konjunkturerna. Sammanställningen visar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

även, att anslagsbelastningen, som till en början var ganska obetydlig, numera

i regel är tämligen avsevärd. ...... , , „

I nuvarande ekonomiska läge synes frågan, huruvida staten allt]arnt ska

• rälda ifrågavarande kostnader, böra upptagas till provning. Ur lorsaknngsteknisk

synpunkt kunna skäl anföras för att låta dessa kostnader inga såsom

ett led i försäkringsverksamheten. Det kan synas naturligt, att låta. Kostnaderna

på ett eller annat sätt inkalkyleras i försäkringspremierna och icke som

nu bestridas av skattebetalarna. Genom en dylik omläggning skulle också

möjlighet skapas till en jämnare fördelning av utgifterna mellan i konjunkturhänseende

goda och dåliga år. „.. ....

Därest man vill låta ifrågavarande utgifter inga i kostnaderna tor loisäkringsverksamheten,

kunna olika former härför tänkas. Att införa kostnaderna

endast i riksförsäkringsanstaltens premiekalkyl synes knappast möjligt,

enär anstalten, på vars lott restantierna i regel falla, härigenom skulle stal las

i ett sämre läge än arbetsgivarbolagen. De privata bolagen kunna ,ju välja

sitt klientel och avvisa försäkringstagare, sorn icke betala prenuerna i förskott.

Utgifterna synas för den skull i princip böra fordelas pa samtliga torsäkringstagande

arbetsgivare. Erforderligt belopp skulle kunna uttagas genom

en förhöjning av samtliga försäkringsavgifter. Enligt 16 § olycksfallsforsäkringslagen

uttagas på så sätt avgifter till bestridande av kostnaderna tor

anstaltens och försäkringsrådets verksamhet med 5 % av premierna i riks

försäkringsanstalten och 3 % i arbetsgivarbolagen. Genom en avgift a 1. A av

nämnda premier skulle för närvarande erhållas en intäkt av cirka 400 OUU

kronor, vilket ungefärligen torde motsvara det genomsnittliga anslagsbehovet

under senare budgetår. Den del av denna intäkt, som icke behövde tågås i

anspråk under ett budgetår, skulle kunna tillföras en särskild fond, ur vilken

överskottskostnaderna skulle täckas under depressionsår, då restantierna

stiga. Därest fonden efter hand skulle stiga till visst maximibelopp, linge en

nedsättning av procentsatsen vidtagas. . .

Då riksförsäkringsanstalten under de senaste åren kunnat sänka sina

premier, vill det synas som örn tidpunkten för genomförande av en eventuell

omläggning i berörda hänseende skulle vara lämplig.

Yttranden.

Över promemorian lia yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, försäkringsrådet och statskontoret.

Riksförsäkringsanstalten har beträffande ifrågavarande kostnader framhållit

i huvudsak följande.

Vid bedömandet av bruttoutgifternas storlek måste hänsyn tågås till de

påförda försäkrings- och tilläggsavgifterna, vilkas belopp efter hand kommit

att högst avsevärt stegras, ävensom till lönenivåns fluktuationer. De pä ar

1918 belöpande försäkrings- och tilläggsavgifterna utgjorde i runt tal 7,9

miljoner kronor, medan motsvarande belopp år 1941, oberäknat de särskilda

krigstilläggspremierna för sjömän, uppgick till 19, i miljoner kronor och tor

år 1942 beräknades till omkring 22 miljoner kronor.

Då inkomsterna å anslaget under ett visst budgetår aro beroende icke blott

av anslagets bruttoutgifter under samma år utan även av anslagets bruttoub

-after under det eller de närmast föregående budgetåren, är det naturligt, att

anslagets nettoutgifter under olika budgetår varit av mycket växlande.storlek.

Nettoutgifterna antogos ursprungligen bliva obetydliga. Till en början blev

detta också förhållandet. Under åren 1919—1920 utgjorde nettoutgifterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:(s proposition nr 167.

sålunda endast omkring en procent av årets premiebelopp. Det absoluta be-^®PPe^

av nettoutgifterna har därefter på grund av de premieökningar, som

föranletts av statsmakternas beslut örn förhöjda ersättningsförmåner m. m.,

efter hand kommit att avsevärt ökas, men har under vissa år stannat vid jämförelsevis

obetydliga belopp. I förhållande till försäkringsavgifterna hava

nettoutgifterna nedgått, såsom framgår av följande sammanställning för de

fyra senaste femårsperioderna.

Budgetår

Vi—»% 1923—1926/27

1927/28—1931/32

1932/33—1936/37

1937/38-1941/42

Beträffande förslaget att kostnaderna för restantierna icke. längre skulle

bestridas av skattemedel utan på ett eller annat sätt inräknas i försäkringsavgifterna

anför riksförsäkringsanstalten:

Utan tvivel kunna vissa skäl anföras för att kostnaderna ifråga böra bäras

av försäkringen. Andra skäl tala emellertid fortfarande såsom vid olycksfallsforsaknngslagens

tillkomst för att staten alltjämt bör påtaga sig dessa kostnader.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller, att en var arbetare är så

att saga automatiskt försäkrad i riksförsäkringsanstalten, därest icke arbetsgivaren

inträtt såsom delägare i sådant ömsesidigt bolag, som avses i 4 § av

lagen. Detta innebär, att anstalten i motsats till nämnda bolag icke kan välja

små försäkringstagare, utan måste övertaga varje försäkring, som ej tecknas

i bolag. Under det att bolagen kunna genom krav på förskottsbetalning av

premien eller genom uppsägning av försäkringsavtal befria sig från försumma

avgiftsbetalare saknar riksförsäkringsanstalten sådan möjlighet. Anstalten

är salunda nödsakad att sta som försäkringsgivare även örn en arbetsgivare

år efter år underlåter att betala sin försäkringsavgift. Såväl på grund

härav som med hänsyn till försäkringens obligatoriska karaktär måste det

enligt nksförsäkringsanstaltens uppfattning anses obilligt att låta de försäk^j.

n8.?|a8are> sorn i vederbörlig ordning fullgöra sina skyldigheter gentemot

försäkringen, betala även de försumliga arbetsgivarnas försäkringsavgifter. Enligt

nksförsäkringsanstaltens mening bör avgörande vikt fästas härvid och

anstalten får fördenskull avstyrka det i promemorian framställda förslaget.

För den händelse övervägande skäl ändock skulle befinnas tala för förslagets^

förverkligande får anstalten framhålla följande.

Några hinder ur försäkringsteknisk eller organisatorisk synpunkt att fördela

restantiekostnaderna på försäkringstagarna föreligga icke. Det torde sålunda

vara möjligt, att i samband med uppbörden av försäkringsavgifterna

uttaga en särskild avgift samt att låta denna ingå i en fond avsedd till täckande

av nämnda kostnader.

synes böra beräknas å summan av varje försäkringsinrättnings

försäkringsavgifter enligt en viss bestämd procentsats. Då denna bör kunna

jämkas vid inträdande förändringar i behovet av nu ifrågavarande fondmedel,

torde densamma böra bestämmas av Kungl. Majit. Storleken av den procentsats,

som bör väljas, blir beroende å ena sidan av restantiekostnadernas genomsnittliga

storlek under senare år samt å andra sidan av den ungefärliga summan

av de försäkringsavgifter, å vilka tillägget skall uttagas.

Att utgiften för restantierna i princip fördelas på samtliga försäkringspbktiga

arbetsgivare anser anstalten vare en oundgänglig förutsättning, därest

forslaget skall förverkligas. Emot beräkningen att en avgift av en procent

Anslagsbelastning i %

av försäkringsavgifterna

..... 2,7 9

2,51

2,18

..... 1.68

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

av samtliga premier jämlikt olycksfallsförsäkringslagen för närvarande skulle

giva en intäkt av omkring 400 000 kronor, vilket ungefärligen torde motsvara

det genomsnittliga anslagsbehovet under senare år, synes icke vara

något atl erinra. Huruvida det, såsom i promemorian förmodas, kan komma

att visa sig möjligt att inom ramen av premiernas nuvarande nivå uttaga den

procentuella avgiften torde icke nu kunna bedömas.

En reservant i riksförsäkringsanstalten, byrådirektören Källström, har anmält

avvikande mening.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening har avstyrkt förslaget —

försåvitt icke samtidigt äger rum en sänkning av bolagens bidrag enligt 16 §

olycksfallsförsäkringslagen, vilka enligt föreningens uppfattning äro för höga

— och har därvid bland annat framhållit, att den automatiska försäkrings

formen, som innebär att varje arbetare är försäkrad oberoende av försäkringsavtal

och premiebetalning, borde betraktas som en statsmakternas garanti och

att staten då också borde svara för de premier, som icke kunnat indrivas.

Försäkringsrådet har ansett den lösning, frågan erhållit i nu gällande lag.

vara den riktigaste. Därest emellertid på grund av statsfinansiella skäl ändring

av lagen i den riktning, som i promemorian åsyftas, ansåges böra genomföras,

kunde rådet ej inlägga bestämd gensaga häremot. Rådet ville emellertid

framhålla, att om utgifterna i princip skulle fördelas på samtliga försäkringstagande

arbetsgivare, man ej borde underlåta att medtaga staten själv i

egenskap av försäkringstagande arbetsgivare, även om därigenom vinsten av

lagändringen från statsfinansiell synpunkt minskades.

Två reservanter i försäkringsrådet, t. f. försäkringsrådet Blomqvist och

ledamoten Hultman ha avstyrkt promemorians förslag under framhållande, att

de olycksfallsersättningar, som utbetalades till arbetare, där försäkringsplikten

ej fullgjorts, finge anses ha samma karaktär som socialvård i allmänhet utan

försäkring samt att kostnaderna härför såsom hittills borde bekostas av allmänna

medel och icke läggas på de arbetsgivare, som redan fullgjort sina

skyldigheter med avseende på försäkringen.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot det i promemorian framlagda

förslaget under förutsättning, att detsamma icke medförde en sådan

stegring av administrationskostnaderna för olycksfallsförsäkringen, att den

statsfinansiella vinsten därav äventyrades. Det av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening framförda önskemålet, att, örn promemorians förslag

realiserades, en nedsättning av de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens

bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen måtte komma till stånd, anser

sig ämbetsverket icke kunna understödja, allra helst som någon utredning icke

förebragts angående den nuvarande storleken av de kostnader, för vilkas be

stridande nämnda bidrag äro avsedda.

Medelsbehovet för budgetåret 1944/45.

I skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsäkringsanstalten framlagt be

räkningar rörande medelsbehovet för nästa, budgetår under anslaget till kost

nader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. med ut

gångspunkt från att dessa kostnader skola täckas i vanlig ordning. Anstalten

har därvid anfört huvudsakligen följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Marits proposition nr 167.

Det under budgetåret 1944/45 inflytande premiebeloppet, inklusive tillläggsavgifter,

torde för de större arbetsgivarna, kunna beräknas till omkring

17 miljoner kronor, oberäknat tilläggspreinier för ^^olycksfallsförsäkring.

För de mindre arbetsgivarna kan motsvarande belopp väntas uppgå till omkring

6 miljoner kronor.

Restantierna, beräknade i procent av de inflytande premiebeloppen, uppgingo

under budgetåret 1941/42 för större arbetsgivare till 2,6 % av premiebeloppet

och för mindre arbetsgivare till 10,7 %. Under budgetåret 1942/43

voro motsvarande procenttal lägre, nämligen 2,2 % och 8,5 %.

Med utgångspunkt från sistnämnda procenttal kunna bruttoutgiftema för

anslaget under budgetåret 1944/45 uppskattas till omkring 880 000 kronor.

Anslagets inkomster hava under budgetåret 1941/42 uppgått till omkring

97 % av årets bruttoutgifter samt under budgetåret 1942/43 med omkring

20 000 kronor överstigit dessa. Då storleken av inkomsterna (indrivna försäkringsavgifter)

under ett visst budgetår i betydande utsträckning är beroende

av utgifterna (förskjutna resterande försäkringsavgifter) under de närmast

föregående budgetåren, måste nu anförda siffror bedömas med hänsyn till den

avsevärda nedgången i utgifterna under budgetåren 1941/42 och 1942/43 i

jämförelse med utgifterna under budgetåret 1940/41. Det är givetvis förenat

nied betydande vanskligheter att nu beräkna huru stor del av restantierna,

som kunna väntas inflyta under budgetåret 1944/45. Det indrivna beloppet,

som tidigare under en följd av år uppgått till omkring 70 % av bruttoutgifterna

för anslaget, torde emellertid möjligen kunna för budgetåret 1944/45

uppskattas till 75 % av bruttoutgifterna eller till omkring 660 000 kronor. Det

erforderliga anslagsbeloppet skulle i så fall nppgå till 220 000 kronor.

Departementschefen.

Det i förenämnda departementspromemoria framlagda besparingsförslaget,

enligt vilket kostnaderna för resterande olycksfallsförsäkringsavgifter skulle

inkalkyleras i försäkringsverksamheten och icke, såsom för närvarande skei-,

bestridas av statsmedel, synes vid remissbehandlingen icke lia mött några avgörande

principiella invändningar. Statens utgifter för bestridande av restantiekostnaderna

enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen ha onekligen också, såsom

i promemorian framhållits, fått en annan storleksordning än som avsågs

vid stadgandets tillkomst. Detta omdöme lärer gälla, även örn hänsyn tages

till den betydligt ökade omfattning, som försäkringsverksamheten efter hand

erhållit.

Båda de statliga myndigheterna på området, riksförsäkringsanstalten och

försäkringsrådet, ha emellertid ansett den nuvarande ordningen vara att föredraga

framför det i promemorian ifrågasatta förfarandet, och de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening har för sin del avstyrkt förslaget, därest

detta skulle medföra en höjning av de bolagen åvilande avgifterna till statsverket.

Enligt min mening är förslaget att bedöma såsom en lämplighetsfråga,

där man har att mot varandra väga å ena sidan det statsfinansiella intresset

att i möjlig mån begränsa statens utgifter och å andra sidan olägenheterna

av en något ökad premiebelastning för de försäkringspliktiga arbetsgivarna.

Efter krigets slut torde en prövning av olika organisatoriska spörsmål

på försäkringsområdet bliva aktuell. I samband härmed torde även denna

fråga lämpligen kunna upptagas till behandling. Efter samråd med chefen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl Maj:ts proposition nr 167.

för finansdepartementet har jag för den skull funnit mig böra förorda, att den

nuvarande ordningen för bestridande av kostnaderna enligt 19 § olycksfalls

försäkringslagen tills vidare godtages. Jag förutsätter därvid, att riks försaka

ringsanstalten beaktar do olika möjligheter, som kunna föreligga att beglänsa

dessa kostnader.

Det medelsbehov för detta ändamål, som under sådana förhållanden

kommer att föreligga under nästa budgetår, är relativt vanskligt att uppskatta.

Kostnaderna bero i hög grad på konjunkturutvecklingen. Under

erinran härom biträder jag riksförsäkringsanstaltens uppskattning av medelsbehovet.

Anslaget synes dock böra upptagas med ett till 200 000 kronor avrundat

belopp.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete m. m. för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av ...................................................... kronor 200 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för oly a1 i texten
  2. SU 1944:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbe s. 14 i texten