Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m

1944-02-11 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:168, Med förslag till lag om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m.;

given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 20, 21 och 22 §§ lagen den 11 juni 1920

(nr 407) om barn i äktenskap; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 14 juni 1917 (nr 376)

om barn utom äktenskap.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang lill riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 168.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Muj:ts proposition nr 168.

Förslag

till

Lag

om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 § samt 15 kap. 24 och

25 §§ giftermålsbalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 kap.

9 §.

Har ej---domaren ingivas.

Har avskrift---av bouppteckningen.

Är boskillnad —--erhållit bouppteckningen.

Make, som underlåter att lämna uppgift till bouppteckning, må av rätten

vid vite därtill hållas.

Riktigheten av---före bodelningen.

11 kap.

20 §.

Är mål om hemskillnad anhängiggjort, och har, då talan är väckt allenast

av ena maken, skälig anledning därtill visats, åge rätten eller domaren,

om ena maken det äskar, förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt

eller annan lämplig person att förrätta uppteckning av vardera makens

tillgångar och skulder; och åligge det make att under edsförpliktelse redligen

uppgiva sina tillgångar och skulder.

Har ej bouppteckning verkställts, skall, sedan hemskillnad beviljats, rätten

eller domaren på ansökan av make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit

före bodelningen, meddela förordnande om boupptecknings förrättande,

efter vad i första stycket är sagt.

Make, som underlåter att lämna uppgift till bouppteckning, må av rätten

vid vite därtill hållas. Förrättningsmannen har att till rätten eller domaren

översända en avskrift av bouppteckningen.

Riktigheten av---före bodelningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

15 kap.

24 §.

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhållsbidrag

enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 §, eller har make påkallat

jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt örn sådant

bidrag, äge rätten, på yrkande, att för tiden intill dess laga kraft ägande

dom föreligger förordna därom, efter vad som skäligt finnes.

Sådant förordnande---rätten återkallas.

25 §.

Har make yrkat att enligt 5 kap. 8 § av andra maken till nyttjande erhålla

nödiga lösören eller påkallat jämkning av avtal i sådan fråga, äge rätten, på

yrkande, meddela förordnande därom för tiden intill dess laga kraft ägande

dom föreligger.

Förordnande, varom--- -— rätten återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.

Förslag;

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20, 21 och 22 $§ lagen den 11 juni 1920

(nr 407) om harn i äktenskap.

Härigenom förordnas, att 20, 21 och 22 §§ lagen den 11 juni 1920 om barn

i äktenskap skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Utan hinder av vad rätten beslutit i fråga, varom förmäles i 8, 9 eller 11 §,

eller angående underhållsbidrag åge rätten annorlunda förordna därom, när

väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

I mål, som avses i 8, 9 eller 11 §, åge rätten, på yrkande, att för tiden intill

dess laga kraft ägande dom föreligger förordna om vårdnaden, efter vad

som finnes skäligt. Föres talan om utbekommande av underhållsbidrag eller

örn jämkning i vad genom avtal eller rättens beslut blivit bestämt om sådant

bidrag, åge ock rätten, på yrkande, för nämnda tid förordna därom, efter

vad som finnes skäligt.

Är å landet ansökan eller anmälan ingiven till domaren eller stämning

uttagen, men har målet ej förevarit vid rätten, äge domaren, på yrkande,

meddela förordnande, som i första stycket sagts. Innan förordnande meddelas,

skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas motparten. Har förordnande

meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället i målet under

omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.

Förordnande, som i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet lika med

laga kraft ägande dom, men kan när som helst av rätten återkallas.

Klagan över rättens slutliga utslag i mål, som i denna lag avses, skall, även

örn målet är av beskaffenhet att böra anhängiggöras genom stämning, föras

genom besvär.

Är part missnöjd med rättens förordnande, varom i 21 § förmäles, eller

beslut, varigenom domarens förordnande enligt samma paragraf förklarats

skola äga bestånd, må däröver föras särskild klagan. Har domaren meddelat

förordnande enligt 21 §, må klagan föras hos hovrätten; och vare tiden för

besvärs anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över

hovrättens beslut i fråga, som i detta stycke avses, må klagan ej föras.

20 §.

21 §.

22 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

5

Förslag
till
Lag
angående

ändrad lydelse av 33 § lagen den 14 juni 1917 (nr 376)

örn barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas, att 33 § lagen den 14 juni 1911 örn barn utom äktenskap

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

Har, efter---är sagt.

Föres talan, som avses i första stycket, och kan utslag ej omedelbart givas,

åge rätten, på yrkande, att för tiden till dess rätten meddelar slutligt utslag

förordna om underhållsbidraget, efter vad som finnes skäligt. Har å landet

målet ej förevarit vid rätten, åge domaren meddela förordnande efter vad

nu är sagt. Beträffande förordnande, som sålunda meddelas av rätten eller domaren,

samt slutligt utslag, varigenom jämkning vunnits med avseende å bidragsskyldigheten,

skall i övrigt vad i 28 § andra stycket, 29 § andra och

tredje styckena, 30 § samt 31 § andra stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Talan, som---för alla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sår enden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller.

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler fråga örn

vissa ändringar i giftermålsbalken m. m. samt anför därvid följande.

Sveriges advokatsamfund har i skrivelse den 28 januari 1941 hemställt om

ändrade bestämmelser beträffande provisoriska beslut om jämkning av underhållsbidrag

m. m. Vidare har riksdagens justitieombudsman i skrivelse

den 29 november 1941 gjort framställning örn ändring av bestämmelserna rörande

bouppteckningsskyldighet efter hemskillnad m. m.

De båda nu angivna spörsmålen ha upptagits till behandling i en inom

justitiedepartementet upprättad, den 1 december 1943 dagtecknad promemoria

angående vissa ändringar i giftermålsbalken m. m. Vid promemorian vörö

fogade utkast till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 4 §, 11 kap. 20 § och 15

kap. 24 § giftermålsbalken, lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den

11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap och lag angående ändrad lydelse

av 28, 29 och 30 §§ lagen den 14 juni 1917 (nr 376) örn barn utom äktenskap.

Över promemorian jämte därvid fogade lagförslag ha efter remiss yttranden

avgivits av rikets hovrätter samt föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfiskaler och Sveriges

advokatsamfund.

Jag anhåller nu att få upptaga nämnda båda spörsmål till behandling.

I.

Provisoriska]beslut om jämkning av underhållsbidrag m. lii.

(fällande bestämmelser.

Giftermålsbalken innehåller åtskilliga stadganden om makars underhållsskyldighet

mot varandra och familjen. Huvudregeln angående makarnas underhållsskyldighet

återfinnes i 5 kap. 2 §, enligt vilket lagrum makarna äro

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 1

pliktiga att, var efter sin förmåga, bidraga till att bereda familjen det underhåll

som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt. 1 5 kap. 3 §

regleras, huru utgifterna skola besörjas. Jämlikt denna paragraf är därest

vad ena maken enligt 2 § har att tillskjuta icke lämnar tillgång till bestridande

av utgifterna för hans särskilda behov och de utgifter han eljest med

hänsyn till makarnas levnadsförhållanden enligt sed har att ombesörja för

familjens underhåll — andra maken pliktig att i lämpliga poster tillhandahålla

honom erforderliga penningmedel. Därest make medan sammanlevnaden

består gör sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt,

skall han jämlikt 5 kap. 5 §, örn andra maken det yrkar, förpliktas att till

denne utgiva bidrag till de utgifter för familjens underhåll, vilkas ombesörjande

enligt sed ankommer på honom eller rätten med hänsyn till omständigheterna

finner skäligen böra anförtros honom. Jämlikt 5 kap. 7 § gäller,

att örn makar leva åtskilda på grund av söndring, det i regel ändock åligger

make att enligt de i 2 § stadgade grunder bidraga till andra makens underhåll.

I fall som avses i 7 § må vidare enligt 5 kap. 8 §, såvitt det med hänsyn

till vardera makens levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt

finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören,

vilka vid sammanlevnadens hävande ingingo i det för makarnas gemensamma

begagnande avsedda bohaget eller utgjorde andra makens arbetsredskap.

11 kap. 25 § innehåller motsvarande föreskrift som 5 kap. 7 § med avseende

å det fall att makar vunnit hemskillnad. Ill kap. 26 § stadgas slutligen, att

om ena maken finnes efter äktenskapsskillnad bliva i behov av bidrag till

sitt tillbörliga underhåll, rätten äger ålägga andra maken att utgöra sådant

bidrag efter vad med avseende å hans förmåga samt övriga omständigheter

prövas skäligt, dock att rätt till underhåll aldrig kan tillerkännas make vilken

huvudsakligen bär skulden till skillnaden. Anspråk på underhållsbidiag till

frånskild make skall, såvida fråga ej är allenast om jämkning av avtal som

makarna träffat med hänsyn till skillnaden, vid talans förlust framställas i

skillnadsmålet.

Jämlikt 13 § lagen om barn i äktenskap äro föräldrarna skyldiga att, örn

barnet ej har egna tillgångar, vidkännas kostnaden för barnets uppehälle och

utbildning till dess barnet erhållit tillbörlig utbildning. Då föräldrarna sammanleva,

ingår barnets underhåll i den gemensamma hushållningen och fråga

om betalning av underhållsbidrag nppstår icke annat än i det fall som avses

i 5 kap. 5 § giftermålsbalken. För det fall åter, då föräldrarna leva åtskilda

på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller då deras äktenskap

är upplöst, stadgas i 15 § lagen örn barn i äktenskap, att den av föräldrarna,

som ej bar vårdnaden örn barnet, är skyldig att betala underhållsbidrag samt

att, därest ingendera av föräldrarna har vårdnaden, sadan skyldighet aliggei

bägge föräldrarna. 1 16 § samma lag fastställes vidare under vissa förutsättningar

en mera vidsträckt underhållsskyldighet för föräldrar gentemot

barn än den i 13 § upptagna. Under samma förutsättningar åligger underhållsskyldighet

även barnet emot föräldrarna.

Beträffande barn utom äktenskap åligger det jämlikt 3 § lagen örn harn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

utom äktenskap föräldrarna att under uppväxttiden vidkännas kostnaderna

för barnets uppehälle och uppfostran. Enligt 4 § denna lag skall fader eller

moder som ej har vårdnaden om barnet betala underhållsbidrag. I 6 § upptagas

bestämmelser angående viss ömsesidig underhållsplikt mellan föräldrarna

a ena saint barnet a andra sidan som svara mot 16 § lagen örn barn i

äktenskap. Enligt 5 § lagen örn barn utom äktenskap åligger det vidare fadern

ali, elter vad som med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt,

bidraga till hennes underhåll under tiden närmast före och efter nedkomsten.''

De familjerättsliga underhållsbidrag som avses i nämnda lagar kunna i allmänhet

jämkas på grund av väsentligen ändrade förhållanden. Enligt 5 kap.

9 § giftermålsbalken äger rätten, utan hinder av vad rätten beslutat örn bidrag

som i 5 eller 7 § sägs, annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhallanden

påkalla det. I 5 kap. 10 § stadgas, alt avtal i fråga som avses i 2,

3, 7 eller 8 § må på ena makens yrkande av rätten jämkas, örn avtalet finnes

uppenbart obilligt eller väsentligen ändrade förhållanden påkalla det. Beträffande

underhåll till make efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad gäller enligt

11 kap. 28 §, att rätten äger, utan hinder av vad genom rättens beslut

eller genom avtal blivit bestämt därutinnan, annorledes förordna därom, när

väsentligt ändrade förhållanden påkalla det, dock att underhållsbidrag till

frånskild make ej må utdömas, såframt sådant bidrag icke tidigare skolat

utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit

bestämt. Stadgandena i denna paragraf gälla ej för det fall, att någon förpliktats

eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp

en gång för alla. Jämlikt 11 kap. 29 § må vidare avtal, som makar med avseende

å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad träffat om bidrag till

makes underhåll, av rätten jämkas, därest det är uppenbart obilligt för ena

maken och ej slutits under hemskillnad. För att klander av ifrågavarande

slag skall kumla upptagas till prövning måste det jämlikt sistnämnda paragraf

andra punkten väckas senast i skillnadsmålet, örn äktenskapsskillnad

sker efter föregången hemskillnad, och eljest inom ett år från det skillnad i

äktenskapet meddelades. — Enligt 18 § lagen örn barn i äktenskap utgör

avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som i 13

eller 16 § sägs ej hinder för den underhållsberättigade att utfå det underhåll

som enligt lag tillkommer honom. Den underhållsskyldige åter skall vara

bunden av avtalet men äger enligt 18 § påkalla jämkning därav, örn väsentligen

ändrade förhållanden påkalla det. Finnes avtal om barns underhåll,

sorn föräldrarna slutit med avseende å föreslående återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad, vara uppenbart obilligt för endera, kan

avtalet likaledes jämkas, örn det ej slutits under hemskillnad. I fråga örn

sådan talan skall vad i 11 kap. 29 § andra punkten giftermålsbalken är stadgat

äga motsvarande tillämpning. Jämlikt 22 § lagen örn barn i äktenskap

äger vidare rätten, utan hinder av vad rätten tidigare beslutat angående underhållsbidrag,

annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden

påkalla det. Enligt 9 § lagen örn barn utom äktenskap utgör avtal

örn underhållsbidrag till fullgörande för framtiden av i lagen avsedd under
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

9

liållsskyldigliet icke hinder för den underhållsberättigade att utfå det underhåll,

som enligt lag tillkommer honom, såframt ej vad angår underhållsskyldighet

enligt 3 eller 5 § avtalel träffats i viss form och godkänts av barnavårdsman

eller barnavårdsnämnd. 1 33 § stadgas vidare, att därest efter det

underhållsbidrag blivit genom avtal eller dom fastställt väsentlig ändring

inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, talan om skålig jämkning

i vad sålunda fastställts må föras vid domstol.

I syfte att laga kraft ägande dom ej skall behöva avvaktas för utfåen de av

sådant underhållsbidrag varom här är fråga lämnas i nämnda lagar möjlighet

öppen för rätten eller domaren att i vissa fall provisoriskt besluta i underhållsfrågan.

Motsvarande möjlighet finnes beträffande beslut om sådan nyttjanderätt

till lösören som avses i 5 kap. 8 §. Sålunda stadgas i 15 kap. 11 §

gifiermålsbalken, att rätten i mål örn återgång av äktenskap, hemskillnad eller

äktenskapsskillnad äger att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger

förordna om bidrag av ena maken till den andres underhåll elter vad

som finnes skäligt. Enligt 15 kap. 24 § äger rätten vidare att — därest make

begärt underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till hemskillnad

eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 § —

förordna, att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden intill dess laga

kraft ägande dom föreligger. Har make yrkat att enligt 5 kap. 8 § erhålla

nödiga lösören till nyttjande, äger rätten enligt 15 kap. 25 § meddela förordnande

därom för nämnda tid. I fråga, som avses i 15 kap. 11, 24 eller 25 §,

äger på landet domaren meddela förordnande innan målet förevarit vid rätten.

Provisoriskt förordnande av rätten eller domaren går i verkställighet lika med

laga kraft ägande dom. Är part missnöjd med här avsett provisoriskt beslut,

må särskild talan däröver föras. Över hovrättens beslut i sådan fråga må

klagan ej föras. —I 20 § lagen om barn i äktenskap stadgas, att rätten äger

förordna, att svaranden skall utgiva skäligt underhållsbidrag för tiden intill

dess laga kraft ägande dom föreligger. Ä landet äger jämväl domaren meddela

sådant förordnande innan målet förevarit vid rätten. — Enligt 28 § lagen

om barn utom äktenskap äger rätten att, därest utslag ej omedelbart kan

givas men tvist är allenast om beloppet av underhållsbidrag eller sannolika

skäl föreligga till antagande att svaranden är bidragsskyldig, förordna att

svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar slutligi

utslag. Enligt 29 § äger på landet domaren alt, örn sannolika skäl föreligga

till antagande att svaranden är bidragsskyldig, förordna att han skall

utgiva skäligt bidrag för nämnda tid. Förordnande som avses i 28 eller 29 §

går enligt 30 § i verkställighet lika som laga kraft ägande dom. 30 § stadgar

även, att slutligt utslag varigenom rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet

går i verkställighet på enahanda sätt, där ej rätten anorlunda förordnat.

Enligt 11 kap. 17 § giftermålsbalken skall, örn endera maken det äskar och

det finnes erforderligt till betryggande av hans rätt, giflorättsgods som då

hemskillnaden beviljades tillhörde andra maken sättas under särskild vård

och förvaltning till dess bodelning skett, dock endast till värde motsvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma förstnämnda

make. Jämlikt 23 § samma kapitel skall detta stadgande äga motsvarande

tillämpning, när till äktenskapsskillnad är dömt. I 15 kap. 28 § stadgas, att

make, som vill att egendom skall ställas under särskild vård och förvaltning

enligt vad'' nu sagts, skall söka förordnande därom hos rätten. Har på landet

sådan ansökning ingivits till domaren, äger han meddela förordnande att

gälla till dess rätten tagit frågan under omprövning. Förordnande går utan

hinder av förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot kommer från

hovrätten.

Framställning om lagändring.

Sveriges advokatsamfund har i sin inledningsvis omnämnda skrivelse hemställt

om vidtagande av sådana ändringar i giftermålsbalken samt i lagen

örn barn i äktenskap och lagen örn barn utom äktenskap, att möjlighet beleddes

domstol eller rättens ordförande att, då fråga uppstode örn jämkning

av underhållsbidrag m. m., meddela interimistiskt beslut. Till stöd för denna

hemställan har advokatsamfundet anfört i huvudsak följande.

Då fråga uppstår om jämkning av underhållsbidrag eller rätt alt nyttja

lösören saknas möjlighet att meddela interimistiskt beslut. På grund härav

är det möjligt för tredskande part att genom att draga ut på rättegången

under längre tid fördröja en väl motiverad ändring av ifrågavarande förhållande.

För en underhållspliktig, vars inkomster betydligt minskats, kan ett

dylikt förfarande få ruinerande verkningar. För den underhållsberättigade,

som yrkar ökat underhåll på den grund, att den underhållsskyldiges inkomster

förbättrats, kan nu påtalade brist i lagen leda till obillighet.

Nu anmärkta ofördelaktiga verkningar av nuvarande lagstiftning kunna ej

heller, såvitt fråga är om jämkning av underhållsbidrag, undgås genom att

överinstanserna begagna den möjlighet, som formellt står dem öppen, att förklara

att jämkningen skall få retroaktiv verkan fr. o. m. delgivningsdagen. I

regel förhåller det sig så, att det bidrag som utbetalats under den tid rättegången

pågått omedelbart konsumerats av den underhållsberättigade. Därest

en jämkning till dennes nackdel sker, är han därför i regel ur stånd att återbära

skillnaden. Olämpligt synes även vara att med denna anordning den

underhållspliktige får möjlighet att kvitta underhållsbidrag för längre eller

kortare^ tid efter det lagakraftägande dom meddelats mot belopp, som den

underhållsberättigade under rättegången erhållit utöver vad som bestämts i

domen. För att undvika nu berörda olägenheter förordna även överdomstolarna

i regel, att av dem beslutad jämkning av underhållsbidrag icke skall

få verkan förrän lagakraftägande dom föreligger.

Olägenheterna av alt domstol i nu åsyftade fall saknar möjlighet att meddela

interimistiskt beslut ha gjort sig särskilt gällande under sistförflutna året,

i det åtskilliga näringsidkares inkomster då varit utsatta för mycket kraftiga

och häftiga förändringar.

Advokatsamfundet har vidare i sin skrivelse ifrågasatt ändring av bestämmelserna

i 11 kap. giftermålsbalken i syfte att förordnande om sådant avskiljande,

varom förmäles i 17 § nämnda kapitel, må kunna meddelas redan

i målet om hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Olägenheterna av att beslut

enligt 11 kap. 17 § giftermålsbalken örn avskiljande av giftorättsgods icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !6S.

11

kunde meddelas under hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålets handläggning

vore enligt samfundets mening uppenbara. Även i detta fall borde

domstol eller rättens ordförande erhålla möjlighet att redan i hemskillnadseller

äktenskapsskillnadsmålet meddela interimistiskt beslut.

Promemoria med förslag i ämnet.

I den förut nämnda promemorian angående vissa ändringar i giftermålsbalken

m. m. framhölls till en början, att de familjerättsliga underhållsbidrag,

varom vore fråga i giftermålsbalken, lagen örn barn i äktenskap och lagen

örn bani utom äktenskap, ofta avsåge att tillgodose oundgängliga levnadsbehov.

Om en underhållsberättigad finge vänta på utbekommande av bidraget,

kunde han därför komma i ett mycket svårt läge. Med hänsyn därtill framstode

ett provisoriskt ordnande av underhållsfrågan till dess därutinnan blivit

slutgiltigt dömt mången gång såsom i hög grad påkallat.

Efter det i promemorian påpekats, att enligt gällande rätt möjlighet förelåge

att i vissa fall utdöma underhållsbidrag genom provisoriskt beslut, anfördes

vidare följande.

Behovet av att provisoriskt kunna ordna underhållsfrågan är tydligen^ oftast

mest framträdande i de fall då talan om utbekommande av underhållsbidrag

första gången är föremål för domstols bedömande. Den underhållsberättigade,

som måhända helt saknar egna tillgångar, har då särskilt behov

av att snabbt kunna utfå bidrag. Sveriges advokatsamfund har emellertid

framhållit, att en provisorisk reglering av underhållsfrågan kunde behöva ske

även i rättegång som avser jämkning i vad förut blivit bestämt angående

underhållsskyldigheten. Vad då först angår det fall att talan föres örn höjning

av ett förut fastställt underhållsbidrag eller örn utfående av bidrag,

oaktat sådant icke tidigare skolat utgå, synas i stort sett för möjligheten till

ett provisoriskt ordnande av underhållsfrågan för framtiden tala samma skäl

— om ock mestadels ej med samma styrka — som tala för att en sådan möjlighet

bör finnas beträffande den första rättegången angående underhållsskyldigheten.

Då fråga däremot gäller sänkning av ett förut genom dom eller

avtal fastställt bidrag, är situationen en annan. Här avses sålunda ej att genom

ett provisoriskt beslut med erforderlig skyndsamhet tillgodose den underhållsberättigades

anspråk på att utfå nödiga existensmedel. I stället skulle

med provisoriskt beslut i nu avsedda fall vinnas att den underhållsskyldige

kunde helt eller delvis befrias från bidragsskyldighet redan innan frågan om

ändring av vad tidigare gällt angående hans skyldighet härutinnan slutligen

avgjorts. Även om behovet av en provisorisk reglering av underhållsfrågan i

dessa fall icke är fullt så framträdande som när talan föres örn utbekommande

av underhållsbidrag, kunna dock säkerligen tall förekomma, da det är

stötande att den underhållsskyldige skall behöva avvakta laga kraft ägande

dom för att erhålla sänkning eller befrielse från sin bidragsplikt. Såsom advokatsamfundet

antytt bör ej en tredskande part genom att förlänga rättegången

kunna uppskjuta en väl motiverad ändring av bidragsplikten.

Vad nu sagts örn provisoriska förordnanden vid talan örn sänkning av

underhållsbidrag torde i första hand äga giltighet vid sådan talan som grundas

på väsentligen ändrade förhållanden. Örn provisoriskt beslut skall kunna

meddelas vid jämkning på denna grund, torde det emellertid saknas tillräcklig

anledning ali icke medgiva en provisorisk reglering även vid talan örn ned
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

sättning i eller befrielse från bidragsplikt enligt avtal som finnes vara uppenbart

obilligt.

1 promemorian anfördes härefter, att lagbestämmelserna angående provisoriska

beslut i mål om underhåll torde ha utformats närmast med tanke på

det fall att fråga vore örn utbekommande av underhållsbidrag i den rättegång

i vilken underhållsskyldigheten först prövades. Vidare uttalades, att

det vöre tveksamt, i vad mån dessa stadganden lämnade möjlighet öppen

att även i rättegång örn jämkning av vad förut blivit bestämt i underhållsfrågan

meddela provisoriskt förordnande. Även om övervägande skäl talade

för att så kunde ske när fråga vore om höjning av förut fastställt bidragsbelopp

eller om utfående av bidrag ehuru krav därutinnan förut ogillats,

syntes dock ordalagen i 15 kap. 24 § giftermålsbalken, 20 § lagen örn barn

i äktenskap och 28 § lagen om barn utom äktenskap knappast medgiva den

tolkningen att i där avsedda fall provisoriskt beslut skulle kunna meddelas

vid talan örn nedsättning av underhållsbidrag som förut blivit genom avtal

eller dom fastställt. Till nedsättning vore givetvis att räkna jämväl total befrielse

fran skyldighet att utgiva underhållsbidrag. För att, även när fråga

vore om nedsättning, provisorisk reglering av underhållsfrågan skulle kunna

ske syntes därför vissa lagändringar behöva vidtagas.

På grund av det anförda hade i det vid promemorian fogade förslaget till lag

örn ändrad lydelse av bl. a. 15 kap. 24 § giftermålsbalken detta lagrum utformats

så, att paragrafen skulle omfatta även de fall, då make yrkar ändring

i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om underhållsbidiag

som där avses. Vidare hade i förslagen till lag angående ändrad lydelse

av 20 § lagen om barn i äktenskap och till lag angående ändrad lydelse av

28, 29 och 30 §§ lagen örn barn utom äktenskap ordalagen i dessa lagrum

jämkats i syfte att paragraferna skulle bliva tillämpliga jämväl då fråga är

om ändring av förut fastställt underhållsbidrag.

I anledning av vad advokatsamfundet yttrat angående provisoriskt beslut

vid talan enligt 5 kap. 8 § giftermålsbalken om rätt för make att erhålla nödiga

lösören till nyttjande påpekades i promemorian, att vid sådan talan en

provisorisk reglering redan nu kunde ske med stöd av 15 kap. 25 och 26 §§.

En annan sak vöre, att lagen icke medgåve jämkning av vad rätten beslutat

därom. Något behov av ändring på denna punkt syntes emellertid knappast

föreligga.

Vad slutligen angår advokatsamfundets hemställan om ändring i giftermalsbalken

i syfte att avskiljande av giftorättsgods till betryggande av makes

rätt skulle kunna ske redan innan till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

blivit dömt anfördes i promemorian följande.

Det ma framhållas, att hemskillnadens och äktenskapsskillnadens rättsverkningar

enligt gällande lag hänföra sig till den tid då hemskillnad respektive

äktenskapsskillnad vunnits, d. v. s. den dag då laga kraft ägande dom

darom föreligger. Beträffande boskillnad gäller däremot, att dess rättsverkningar

hänföra sig till tiden för boskillnadsansökningens ingivande. Då giftorättsgemenskapen

sålunda består till dess genom laga kraft ägande dom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr !6S.

dömts till hemskillnad eller äktenskapsskillnad, torde det svårligen låta sig

göra att — med bibehållande av denna tidpunkt för rättsverkningarnas inträdande

— dessförinnan meddela förordnande om sådant avskiljande, varom

här är fråga, till tryggande av den rätt som make vid nämnda tidpunkt kan

komma att äga till den andres giftorättsgods. Det nu sagda torde äga motsvarande

tillämpning beträffande äktenskap ingångna före nya giftermålsbalkens

ikraftträdande. De olägenheter som äro förbundna med att rättsverkningarna

vid hemskillnad och äktenskapsskillnad inträda först sedan laga kraft ägande

dom därå föreligger kunna emellertid, såsom antyddes redan under förarbetena

till 1915 års lagstiftning örn äktenskaps ingående och upplösning, i

huvudsak undvikas genom att ansökan örn boskillnad ingives samtidigt med

anhängiggörandet av skillnadsmålet. Med begagnande av denna utväg torde

avskiljande av gods till tryggande av makes rätt, då behov därav verkligen

föreligger, kunna meddelas så snart ansökningen örn boskillnad ingivits, antingen

enligt 9 kap. 6 § giftermålsbalken eller, om äldre giftermålsbalken är

tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden, eldigt 14 § lagen den 1

juli 1898 örn boskillnad.

Yttranden.

Det genom promemorian framlagda förslaget örn vidgad möjlighet för

rätten eller domaren att meddela provisoriskt beslut i mål örn underhållsbidrag

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i yttrandena. Svea hovrätt

och föreningen Sveriges stadsdomare lia särskilt framhållit, att bestämmelser

i sådant syfte vore av behovet påkallade. I några yttranden lia emellertid

mot bestämmelsernas utformning i de vid promemorian fogade lagförslagen

framställts vissa anmärkningar av formell innebörd.

I anledning av vad i promemorian anförts beträffande frågan örn provisoriskt

beslut vid talan enligt 5 kap. 8 § giftermålsbalken om rätt för make att

erhålla nödiga lösören till nyttjande har advokatsamfundet yttrat, att vad

samfundet i sin framställning om lagändring avsett framhålla såsom en brist

icke närmast vore det förhållandet, att möjlighet saknades till jämkning av

rättens beslut i nämnda hänseende, utan den omständigheten, att med nuvarande

formulering av 15 kap. 25 § provisoriskt beslut icke syntes kunna

meddelas i mål, vari make jämlikt 5 kap. 10 § yrkade jämkning utav avtal

i fråga som avses i 5 kap. 8 §. Advokatsamfundet har vidare framhållit, att

de skäl, som talade för att provisoriskt beslut skulle kunna meddelas i mål

örn jämkning av underhållsbidrag, syntes äga giltighet även i detta fall, samt

har med hänsyn härtill hemställt örn ändring av 15 kap. 25 § i syfte att provisoriskt

beslut skulle kunna givas även i mål örn jämkning av dylikt avtal.

Svea hovrätt har däremot yttrat, att i nu avsedda fall något verkligt behov

av en regel om provisoriskt beslut knappast gjort sig gällande.

Advokatsamfundet har i sitt yttrande vidhållit sin hemställan örn lagändring

i syfte att förordnande örn sådant avskiljande av giftorättsgods, varom

förmäles i 11 kap. 17 § giftermålsbalken, skulle kunna meddelas redan i målet

örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Beträffande denna fråga har samfundet

uttalat, att de skäl som i promemorian anförts emot en dylik ändring

icke vöre bärande, samt har vidare yttrat följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.

Ett patagligt behov av avskiljande till tryggande av makes rätt föreligger

mycket ofta, utan att sådana förhallanden äro för handen, att en ansökan om

boskillnad skulle kunna tänkas vinna rättens bifall. Även örn den make, mot

vilken yrkandet skulle riktas, tidigare icke gjort sig skyldig till sådant missbruk

av rätten att råda över sitt giftorättsgods, att skäl till boskillnad föreligger,

äro förhållandena icke sällan sådana, att det för tryggande av andra

makens rätt skulle vara erforderligt att redan på ett tidigt stadium under skillnadsprocessen

kunna få ett avskiljande till stånd. Möjligheten att ansöka örn

boskillnad är därför icke av beskaffenhet att göra en lagändring på denna

punkt överflödig. Det andra skälet — hänvisningen tili gällande lags regler om

tidpunkten för inträdandet av hemskillnadens och äktenskapsskillnadens

rättsverkningar är visserligen så till vida värt beaktande som det uppenbarligen

icke är möjligt att redan under rättegången om hemskillnad eller äktenskapsskillnad

exakt bestämma värdet av giftorätt sgodset vid den framtida tidpunkt,

då domen vinner laga kraft. Denna omständighet kan dock icke tillmätas

avgörande betydelse. Avskiljandet innebär till hela sin karaktär blott

ett provisorium. Den definitiva regleringen sker genom bodelningen. Örn regeln

blott kompletterades med ett stadgande, som gjorde det möjligt att vid

efter avskiljandet inträffade förändringar i förmögenhetsläget jämka förordnandet

om avskiljande, borde hinder icke möta att låta rätten redan i

skillnadsmålet meddela sådant förordnande. Ett stadgande härom vore i och

för sig icke egendomligare än den redan nu gällande och mycket lämpliga

regeln, att förordnande om boupptecknings förrättande kan‘meddelas och

dylik bouppteckning äga rum redan i skillnadsmålet. När den omständigheten

att man då ännu icke kan exakt bedöma förmögenhetsställningen vid den tidpunkt,

då hemskillnadens eller äktenskapsskillnadens rättsverkningar inträda.

icke ansetts utgöra hinder för framtvingande av en bouppteckning vilken

kan fa stor betydelse för bedömandet av i målet föreliggande ekonomiska

frågor, borde hinder icke heller föreligga för ett provisoriskt avskiljande

redan under skillnadsmålet. På grund härav och då en regel härom skulle

fylla ett stort praktiskt behov, hemställer styrelsen, att frågan om en lagändring

i detta avseende upptages till förnyat övervägande.

Departcmentschefeu.

De familjerättsliga underhållsbidrag, som utdömas enligt giftermålsbalken,

lagen örn barn i äktenskap och lagen om barn utom äktenskap, kunna i allmänhet

jämkas på grund av väsentligen ändrade förhållanden. Bidraget är

således beroende av förhållandenas framtida utveckling. Jämväl avtal, som

träffats om bidrag till makes eller barns underhåll, kunna under vissa förutsättningar

jämkas av rätten, om avtalet finnes vara uppenbart obilligt eller

väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

De bidrag varom här är fråga avse i regel att tillgodose oavvisliga levnadsbehov.

Med hänsyn härtill har, på sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen,

genom bestämmelser i giftermålsbalken och lagen om barn i äktenskap

rätten eller domaren tillerkänts befogenhet att i vissa fall genom förordnande,

som omedelbart går i verkställighet, ålägga den underhållsskyldige att utgiva

bidrag för tiden till dess laga kraft ägande dom föreligger. Enligt lagen

örn barn utom äktenskap kan svaranden av rätten eller domaren genom

provisoriskt beslut förpliktas att utgiva skäligt underhållsbidrag för tiden

till dess rätten meddelar slutligt utslag, varjämte enligt denna lag gäller, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

15

slutligt utslag, som ålägger svaranden bidragsskyldigliet, går i verkställighet

lika som laga kraft ägande dom, där ej rätten annorlunda förordnat. Såsom

i promemorian påpekats torde dessa bestämmelser närmast avse det

fall, att fråga är om utbekommande av bidrag i den rättegång i vilken underhållsskyldigheten

först prövas. Däremot synes det tveksamt, i vad mån

bestämmelserna lämna möjlighet öppen att även i rättegång om jämkning av

vad förut blivit bestämt i underhållsfrågan meddela provisoriskt förordnande.

Sveriges advokatsamfund har i sin skrivelse framhållit, att jämväl i de fall,

då fråga vöre örn ändring av underhållsbidragets belopp, behov kunde föreligga

av en provisorisk reglering. Uti den i ämnet upprättade promemorian

har även föreslagits, att i nu avsedda fall underhållsfrågan skulle kunna interimistiskt

ordnas genom beslut med omedelbar verkan. Mot förslaget i denna

del ha invändningar ej framställts i de över promemorian avgivna yttrandena.

För egen del finner jag de i promemorian till stöd för detta förslag

anförda skälen bärande. Även örn behovet att kunna provisoriskt ordna

underhållsfrågan i regel är mest framträdande i de fall då talan om utbekommande

av underhållsbidrag första gången är föremål för domstols bedömande,

måste det enligt min mening anses önskvärt att jämväl i mål örn

ändring i vad förut blivit bestämt angående underhållsskyldigheten kunna

meddela provisoriskt beslut i höjande eller sänkande riktning. När en ändring

av bidragsplikten framstår som väl motiverad, bör ej en tredskande part

äga möjlighet att genom förlängning av rättegången vinna uppskov härmed.

Särskilt under nuvarande omständigheter, då de ekonomiska förhållandena

inom vissa yrkesgrupper kunna utsättas för jämförelsevis hastiga växlingar,

torde behovet av bestämmelser med angivet syfte ha gjort sig gällande. Jag

vill alltså tillstyrka en lagändring, som vidgar möjligheten för rätten eller

domaren att meddela provisoriskt beslut örn underhållsbidrag till att omfatta

även de fall då talan föres om ändring i vad förut blivit genom rättens

beslut eller avtal bestämt därom.

Vad angår det sätt, på vilket de i promemorian föreslagna bestämmelserna

utformats i de därvid fogade förslagen angående ändring i lagen örn barn i

äktenskap och lagen om barn utom äktenskap, ha vissa anmärkningar av formell

art framställts i yttrandena. I sådant hänseende har bland annat framhållits,

att bestämmelserna örn provisoriskt förordnande vid talan örn jämkning

av underhållsbidrag borde erhålla sin plats först efter de i 22 § lagen

örn barn i äktenskap och 33 § lagen om harn utom äktenskap upptagna

stadgandena örn rätt till sådan jämkning. Genom en dylik placering synes

avsikten med lagändringarna framgå tydligare. Med hänsyn härtill lia lagförslagen

omarbetats, varvid den nuvarande 22 § lagen örn barn i äktenskap

flyttats före de nu i 20 § upptagna bestämmelserna örn provisoriska beslut

samt paragraferingen härefter jämkats.

Advokatsamfundet har även hemställt örn lagändring i syfte att provisoriskt

beslut må kunna meddelas i mål, vari make jämlikt 5 kap. 10 § giftermålsbalken

yrkar jämkning av avtal i fråga örn sådan nyttjanderätt till lösören

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

varom stadgas i 8 § samma kap. Enligt 15 kap. 25 och 26 §§ giftermålsbalbalken

gäller nu, alt provisoriskt förordnande kan meddelas när make yrkar

att jämlikt 5 kap. 8 § av andra maken till nyttjande erhålla nödiga lösören.

Då den av samfundet påkallade lagändringen ej synes föranleda några betänkligheter

och ett praktiskt behov kan föreligga att erhålla provisoriskt

beslut om jämkning av sådant avtal som samfundet nämnt, torde det framförda

önskemålet böra tillgodoses genom ändring av 15 kap. 25 § giftermålsbalken.

Enligt bestämmelser i 11 kap. giftermålsbalken må, sedan till hemskillnad

eller äktenskapsskillnad blivit dömt, till betryggande av makes rätt andra maken

tillhörigt giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning till

dess bodelning skett. Såsom förut nämnts har advokatsamfundet hemställt om

ändring av dessa bestämmelser i ändamål att förordnande om avskiljande av

gil torättsgods ma kunna meddelas redan i själva målet örn hemskillnad eller

äktenskapsskillnad. Denna lagens ståndpunkt beträffande tidpunkten då avskiljande

må kunna ske står i överensstämmelse med grundsatsen i gällande

rätt, att hemskillnadens och äktenskapsskillnadens rättsverkningar inträda

först då skillnadsdomen vinner laga kraft. Intill denna tidpunkt äger alltså

giltorättsgemenskapen bestånd. I fråga om boskillnad gäller däremot, att dess

verkningar hänföra sig till tiden för boskillnadsansökningens ingivande. I enlighet

härmed kan vid boskillnad förordnande om avskiljande av giftorättsgods

lill betryggande av makes rätt meddelas redan innan boskillnadsansökningen

prövats. Beträffande äktenskap, varå äldre giftermålsbalken äger tilllämpning,

gäller motsvarande grundsats. Vid hemskillnad och äktenskapsskillnad

kan alltså ej samfälld egendom avskiljas från det gemensamma boet

förrän skillnad slutgiltigt vunnits. Ej heller kan därförinnan, i motsats till

vad som gäller vid boskillnad, annan provisorisk åtgärd vidtagas i ändamål

att vinna skydd mot makes missbruk av sin förvaltningsrätt under tiden till

bodelningen. Denna väsentliga olikhet beträffande tidpunkten för rättsverkningarnas

inträde har sin grund i att boskillnadsinstitutets enda syfte är att

häva gemenskapen mellan makarna i ekonomiskt hänseende medan vid hemskillnad

och äktenskapsskillnad huvudfrågan ligger på ett helt annat plan

än det ekonomiska. Vad angår hemskillnaden är dess huvudsyfte att skapa

en betänketid och om möjligt åstadkomma försoning mellan makarna. Med

hänsyn härtill har lagen icke lämpligen kunnat påbjuda, att anhängiggörande

av ett mål örn hemskillnad till upplysning för tredje man skall publiceras

på sätt som sker med en boskillnadsansökan.

Såsom torde ha uppmärksammats redan under förarbetena till giftermålsbalken

äro vissa olägenheter förbundna med att rättsverkningarna vid hemskillnad

och äktenskapsskillnad ej inträda förrän skillnadsmålet avgjorts.

Sålunda kan t. ex. make genom att förlänga rättegången vinna giftorätt i en

av andra maken därunder genom arv tillfallen förmögenhet. På sätt advokatsamfundet

framhållit kan även i vissa fall behov föreligga av att redan

under rättegången, da förhållandet mellan makarna ofta är spänt, vinna för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168.

17

ordnande om avskiljande av giftorättsgods. Det torde emellertid möta vissa

betänkligheter mot att — i ändamål att trygga den rätt som ena maken vid

giftorättsgemenskapens hävande kan komma att äga till den andres giftorättsgods

— tillåta avskiljande av sådant gods vid en tidpunkt då frågan örn

hemskillnad eller äktenskapsskillnad ännu ej avgjorts och giftorättsgemenskapen

således fortfarande består. Jag vill framhålla, att avskiljande av

giftorättsgods är av betydelse ej endast för den make godset tillhör utan även

för hans borgenärer, i det att avskilt gods ej må utmätas för hans gäld, såvida

ej jämväl andra maken svarar för gälden eller godset på grund av inteckning

eller eljest särskilt häftar därför. De olägenheter som följa med den

gällande ordningen beträffande rättsverkningarnas inträde vid hemskillnad

och äktenskapsskillnad torde i allmänhet kunna undgås genom att, samtidigt

med anhängiggörandet av talan härom, boskillnad sökes, varefter bland annat

avskiljande av giftorättsgods kan ske på ett tidigare stadium. Boskillnadsanledning

torde föreligga i de flesta fall, då verkligt behov av avskiljande är

för handen. Med hänsyn till det anförda har jag ej ansett mig böra föreslå

någon ändring i giftermålsbalken beräffande reglerna om avskiljande av

giftorättsgods.

II.

Bouppteckningsskyldigliet vid hemskillnad m. m.

Gällande bestämmelser.

I 9 kap. 9 § giftermålsbalken stadgas med avseende å boskillnad,

att om uppteckning av vardera makens tillgångar och skulder ej skett under

boskillnadsmålet, sådan uppteckning skall förrättas sedan boskillnad

beviljats. Rätten eller domaren skall tillse, att bouppteckning inkommer inom

viss tid, och eljest förordna lämplig person att verkställa uppteckningen. Är

boskillnad sökt och har, då ansökningen gjorts av allenast ena maken, skälig

anledning därtill visats, skall rätten eller domaren, örn ena maken det

äskar, meddela förordnande om boupptecknings förrättande.

Beträffande h e m s k i 11 n a d meddelas ett motsvarande stadgande i 11

kap. 20 §. Enligt detta lagrum skall sålunda, om uppteckning ej skett av vardera

makens tillgångar och skulder under hemskillnadsmålet, sådan uppteckning

förrättas sedan hemskillnad beviljats. Bouppteckningen skall av

makarna underskrivas med edsförpliktelse och en avskrift därav ingivas till

rätten eller domaren. Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre

månader från det hemskillnadsdomen gavs, skall rätten eller domaren förordna

lämplig person att verkställa uppteckningen. Det åligger make att under

edsförpliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder för denne.

Förrättningsmannen bär att till rätten eller domaren översända en avskrift

av bouppteckningen. Är mål om hemskillnad anhängiggjort, och har, då

talan väckts allenast av ena maken, skälig anledning därtill visats, äger rätten

eller domaren, örn ena maken det äskar, meddela förordnande om boupptecknings

förrättande. Make är pliktig att edfästa riktigheten av upprättad

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 168. 2 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

bouppteckning, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vilkens

fordran tillkommit före bodelningen. I 21 § stadgas undantag från, bland

annat, bestämmelserna i 20 §, vilka förklaras ej skola äga tillämpning, örn

till följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.

Ill kap. 23 § stadgas i fråga om äktenskapsskillnad, att vad i,

bland annat, 20 § är stadgat för det fall, alt makar vunnit hemskillnad eller

att inål om hemskillnad är anhängiggjort, skall äga motsvarande tillämpning,

när till äktenskapsskillnad är dömt eller mål därom är anhängiggjort, såframt

ej till följd av äktenskapsförord, boskillnad eller hemskillnad ingendera

maken har giftorättsgods.

Slutligen stadgas i 10 kap. 4 §, med avseende å återgång av äktenskap,

att vad i 11 kap. 20 § är för där avsedda fall stadgat örn uppteckning

av vardera makens tillgångar och skulder och örn edfiistande av sådan

uppteckning skall äga motsvarande tillämpning, när mål örn återgång är

anhängigt eller till återgång blivit dömt.

Beträffande makar, som ingått äktenskap innan nya giftermålsbalken trätt

i kraft, gäller enligt 6 kap. 14 § andra stycket lagen den 12 november 1915

om äktenskaps ingående och upplösning med avseende å hemskillnad, att om

det erfordras för skiftet alt boet upptecknas, skall rätten eller domaren, där

endera maken det äskar, meddela förordnande för lämplig person att utan

dröjsmål förrätta uppteckning av boets tillgångar och skulder. Motsvarande

gäller beträffande äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap, såframt gemensam

egendom finnes. När mål örn hemskillnad, äktenskapsskillnad eller

återgång är anhängiggjort, äger rätten eller domaren jämlikt 7 kap. 10 §,

där endera maken det äskar, meddela förordnande örn boupptecknings förrättande

efter vad i 6 kap. 14 § andra stycket är sagt.

Rörande de skäl, som föranlett bestämmelser i giftermålsbalken örn skyldighet

att vid boskillnad förrätta bouppteckning och till vilka skäl lagberedningen

i fråga om motsvarande skyldighet vid hemskillnad hänvisat, har beredningen

i motiven vid 9 kap. 9 § giftermålsbalken anfört följande.

Till stöd för den ovillkorliga skyldigheten för makar att vid boskillnad

förteckna sitt bo anfördes vid tillkomsten av gällande boskillnadslag, att vid

alla tillfällen, då boskillnadsansökningen grundades på den ekonomiska ställningen

i boet, en tillförlitlig uppteckning av dess tillgångar och gäld ej rätt

väl kunde för ärendets behöriga utredning undvaras och att även eljest, då

fråga uppstått örn hävande av egendomsgemensamheten mellan makar, det

syntes böra i hög grad bidraga till ordning och reda, om en fullständig boförteckning

upprättades, vartill komme, att en sådan i allt fall måste vara att

tillgå vid det skifte, som borde följa på boskillnaden. Det framhölls vidare,

hurusom uppteckningens fullständighet och tillförlitlighet vore av vikt icke

allenast för makarna själva i deras inbördes förhållande utan även för deras

borgenärer, något som särskilt framträdde därutinnan, att borgenärs rätt att

av make utkräva gäld i visst fall vore beroende därav, huruvida maken

ägt kännedom örn gälden. De synpunkter, som sålunda framhållits, hava i

huvudsak fortfarande sin giltighet. För makarnas borgenärer torde med hänsyn

till de nya bodelningsregler beredningen framlägger behovet av boupp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

19

teckning bliva än mera framträdande än enligt gällande rätt. Såsom vid 13

kap. utvecklas föreslår beredningen att avlösa den gamla regeln om gälds betalning

före skiftet med en regel om vardera makens bibehållande vid sin

gäld och dennas täckning vid bodelningen genom tilldelning av egendom.

För makarna kommer ej längre att föreligga solidariskt ansvar för den under

gemenskapens bestånd uppkomna gäld, som icke guldits före bodelningen,

utan förblir vardera maken efter bodelningen ensam ansvarig för den gäld,

för vilken han häftade före bodelningen. Allenast om ena maken vid bodelningen

eftergivit vad enligt lag tillkom honom, erhålla hans borgenärer någon

rätt mot andra maken. I detta hänseende föreslår beredningen upptagande i

konkurslagen av en bestämmelse om rätt för den makes borgenärer, vilken vid

bodelningen i märklig mån eftergivit vad enligt lag tillkom honom, att påkalla

bodelningens återgång, om maken försättes i konkurs inom ett år efter

bodelningshandlingens ingivande till rätten. Vidare föreslår beredningen, pa

sätt vid 13 kap. 14 § närmare utvecklas, att, örn make, som gjort eftergift vid

bodelningen, ej kan betala gäld, som uppkommit dessförinnan, andra maken

skall svara för vad som brister intill värdet av vad han för mycket bekommit,

såvida han ej kan visa, att den förre efter bodelningen hade kvar

egendom, som uppenbarligen motsvarade honom då åvilande gäld. För att

borgenärerna skola kunna förvissa sig om, att deras gäldenär vid bodelningen

verkligen erhållit vad enligt lag tillkom honom, är det ej nog, att de genom

bodelningshandlingen erhålla kännedom, huru vid bodelningen makarnas

tillgångar fördelats mellan dem. De måste även kunna vinna säker upplysning

örn vardera makens tillgångar och gäld före bodelningen. Tilliörlitlig

upplysning härom torde ej kunna vinnas annorledes än genom en bouppteckning,

vilkens edfästande kan påkallas av borgenärerna. Beredningen har

därför ansett sig böra föreslå att, då boskillnadsdom meddelats, uppteckning

skall ske av vardera makens tillgångar och skulder, sådana de vörö vid boskillnadsansökningen,

samt att uppteckningen skall ingivas till rätten i stad

eller på landet till domaren. Det bör åligga rätten eller domaren att övervaka,

att bouppteckning upprättas och ingives. I detta hänseende föreslår beredningen

att, örn bouppteckning ej ingivits till rätten eller domaren inom tre

månader från det till boskillnad blivit dömt, rätten eller domaren skall förordna

bouppteckningsförrättare. Sådant förordnande bör ej meddelas, förrän

lagakraftägande dom föreligger. Då klagan över rättens slutliga utslag i dessa

mål skall förås genom besvär, bör därför underrättelse om förd klagan omedelbart

från överrätten givas underdomstolen i stad eller på landet domaren.

Avskrift av överrätts slutliga utslag i anledning av sådan klagan bör ock tillställas

underdomstolen eller domaren. Bestämmelser härom torde böra meddelas

i administrativ väg.

I motiven till 11—22 §§ i 11 kap. giftermålsbalken har lagberedningen

vidare anfört bland annat följande.

20 § i förslaget, sorn handlar örn bouppteckning, företer så tillrida en skiljaktighet

från 9 kap. 9 §, som make enligt förstnämnda lagrum aldrig skall äga

ovillkorlig rätt att under hemskillnadsmålcts handläggning påkalla förordnande

örn boupptecknings förrättande. Att sådan rätt ansetts böra under viss förutsättning

föreligga under handläggningen av ett boskillnadsärende har sin

grund häruti, alt noggrann kännedom om andra makens lörmögenhetsställning

kan vara nödvändig för bedömande, huruvida rätt att vinna boskillnad

i visst fall lämpligen bör begagnas eller icke. I hemskillnadsmål ligger

åter huvudfrågan i ett helt annat plan än det ekonomiska, oell det har ansetts

riktigast att låta rätten eller domaren avgöra, huruvida behov av bouppteckning

må anses föreligga, innan det är avgjort, örn hemskillnad kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

mer till stånd; sedan hemskillnad beviljats, skall enligt förslaget på enahanda

skäl, som vid 9 kap. 9 § anförts med avseende å det fall att boskillnad vunnits,

bouppteckning städse förrättas, om det ej redan skett.

Framställning; om lagändring.

Riksdagens justitieombudsman bar i sin förut nämnda skrivelse gjort framställning

örn ändrade bestämmelser i fråga om skyldighet att förrätta bouppteckning

i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Justitieombudsmannen

har därvid — efter att ha redogjort för gällande bestämmelser

i ämnet samt motiven för desamma — till en början anfört följande.

Under mina inspektioner av häradsrätter och rådhusrätter bär jag funnit,

att de flesta makar, vilka varit skyldiga att efter vunnen hemskillnad eller

äktenskapsskillnad till rätten eller domaren ingiva bouppteckning, underlåtit

detta. Vid åtskilliga domstolar har sådan underlåtenhet, i strid mot

lagens klara och ovillkorliga bestämmelse, så gott som undantagslöst icke

föranlett förordnande av bouppteckningsförrättare. Det kan nämnas att en

häradshövding, som i samtliga förekommande fall åsidosatt sin skyldighet i

nu ifrågavarande avseende, blivit för denna jämte andra försummelser åtalad

och bötfälld. Vid andra domstolar åter har praxis varit vacklande, i det

förordnande i vissa fall meddelats, i andra däremot icke. Endast vid ett

mindre antal av mig inspekterade domstolar har bouppteckningsförrättare

regelmässigt förordnats. Ett sådant förordnande innebär emellertid icke någon

säkerhet för att bouppteckning också kommer till stånd. Det händer ej

sällan, att den förordnade bouppteckningsförrättaren icke fullgör sitt uppdrag.

Såsom exempel må nämnas att i en domsaga i Norrland, där tre inom

domsagan tjänstgörande landsfiskaler den 31 maj 1940 förordnats till bouppteckningsförrättare

i tillhopa tjuguett fall, hade vid min inspektion ungefär

ett halvt år senare icke i något av dessa fall bouppteckning inkommit. Efter

ytterligare tre månader meddelade mig häradshövdingen på förfrågan, att

då ännu icke någon bouppteckning inkommit trots att bouppteckningsförrättarna

erhållit förnyade påstötningar.

Såsom skäl för den ofta förekommande underlåtenheten att förordna bouppteckningsförrättare

brukar åberopas, dels att det är svårt att finna lämpliga

personer villiga att åtaga sig uppdraget, för vars utförande i regel ingen

ersättning kan påräknas, dels ock att de makar, som icke självmant föranstaltat

om bouppteckning, sakna nämnvärda tillgångar och att bouppteckning

därför icke har någon betydelse utan endast medför onödigt arbete.

Efter att ha i vissa delar återgivit innehållet i en av rådmannen A. Cervin

författad tidningsartikel i ämnet har justitieombudsmannen vidare anfört

följande.

Liksom rådmannen Cervin anser även jag, att föreskrifterna om bouppteckning

i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad böra uppmjukas.

Den nuvarande ovillkorliga skyldigheten att upprätta bouppteckning

torde i många fall, särskilt där tillgångarna äro ringa, vara onödigt betungande.

Det synes mig som om alla berättigade intressen skulle bliva

tillgodosedda genom bestämmelser av innebörd att bouppteckning skall förrättas,

därest efter hemskillnadsdomen (äktenskapsskillnadsdomen) någon

av makarna eller någon borgenär finner det erforderligt. I sådana fall skulle

det åligga rätten elier domaren att på yrkande förordna bouppteckningsförrättare.

De nuvarande bestämmelserna örn förordnande i anledning av

yrkande redan under skillnadsmålet böra givetvis bibehållas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

21

Ehuru jag anser upprättande av bouppteckning efter hemskillnad respektive

äktenskapsskillnad i många fall vara ur saklig synpunkt obehövligt,

har jag likväl funnit mig böra förehålla vederbörande domare deras skyldighet

att ställa sig till efterrättelse lagens ifrågavarande föreskrifter. Dessa

böra nämligen icke få av domstolarna helt enkelt åsidosättas, detta så mycket

mindre som de icke äro föråldrade bestämmelser utan jämförelsevis

nyligen, efter grundligt övervägande, tillkomna föreskrifter och därtill i en

så betydelsefull lag som giftermålsbalken.

För undanröjande av de förut omförmälda olägenheterna har justitieombudsmannen

därför föreslagit, att bouppteckning skulle förrättas endast när

någon av makarna eller någon borgenär påkallade det.

Promemoria med förslag i ämnet.

I den förut nämnda promemorian angående vissa ändringar i giftermålsbalken

framhölls till en början, att de nuvarande bestämmelserna örn bouppteckningsskyldighet

i samband med hemskillnad och äktenskapsskillnad i

tillämpningen torde lia visat sig mindre tillfredsställande. Makar torde sålunda

i många fall lia åsidosatt sin skyldighet att, sedan hemskillnad eller

äktenskapsskillnad beviljats, inkomma med bouppteckning. Det oaktat syntes

särskild bouppteckningsförrättare ofta icke lia förordnats, vilket närmast

syntes bero på svårigheten alt finna lämpliga och villiga personer. En huvudsaklig

anledning till att makar ej sällan underläte alt upprätta bouppteckning

syntes vara att makarna vid hemskillnad och äktenskapsskillnad

ofta ej hade samma omedelbara intresse av att bouppteckning skedde som

vid boskillnad. Detta gällde främst makar med endast obetydliga tillgångar.

Härefter anfördes i promemorian följande.

Uppenbart är att makar i vissa fall måste vara skyldiga att vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder. På

sätt framhållits under förarbetena till de nuvarande lagbestämmelserna i ämnet

har nämligen make eller borgenär mången gång ett berättigat intresse av

att genom en fullständig bouppteckning, vilkens edfäslande kan påkallas,

kunna taga del av den ekonomiska ställningen vid giflorättsgemenskapens

upphörande. Det kunde för delta ändamål synas tillfyllest, att, på sätt justitieombudsmannen

föreslagit, stadga skyldighet att vid hemskillnad och äktenskapsskillnad

förrätta bouppteckning endast för de fall då delta påkallades

av make eller borgenär. Vissa betänkligheter kunna emellertid anföras mot

en dylik regel. Sålunda skulle säkerligen ofta en make, som saknar tillräcklig

kraft att göra sina intressen gällande gentemot den andra maken, underlåta

att, vid den senares tredska att lämna uppgifter om sin förmögenhetsställning,

framställa formligt yrkande örn förrättande av bouppteckning, ehuru den

svagare maken behövt ha tillgång till sådan för att kunna tillvarataga sina

intressen. Och vad angår borgenärerna — för vilka bouppteckning främst är

erforderlig för att de skola kunna förvissa sig om att deras gäldenär vid bodelningen

verkligen erhållit vad enligt lag tillkom honom — synes möjligheten

att, när behov framdeles uppstår, framtvinga en bouppteckning icke

vara tillfyllest. Frågan örn upprättande av bouppteckning skulle nämligen i

så fall mången gång icke bliva aktuell förrän jämförelsevis lång lid förtlutit

el ter hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden, och eli vid denna tidpunkt

förrättad uppteckning skulle givetvis icke ha samma bevisvärde angående förmögenhetsläget

vid giftoni ^gemenskapens upphörande som en redan i anslutning

till skillnaden verkställd uppteckning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

I promemorian anfördes vidare, att om sålunda kravet, att makar städse

skulle vara skyldiga att vid giftorättsgemenskapens upphörande till följd av

hemskillnad eller äktenskapsskillnad lämna uppgifter om sina tillgångar och

skulder, näppeligen syntes kunna eftergivas, det likväl torde böra undersökas

om icke ändring kunde vidtagas i de nuvarande bestämmelserna om bouppteckningsplikt

i syfte att göra desamma samtidigt mindre betungande och

mer effektiva. Rörande en sådan lagändring yttrades i promemorian följande.

I mål örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad är oftast fråga liven om underhållsbidrag

till make eller barn eller om skadeståndsskyldighet. För avgörandet

av målet i denna del är merendels frågan om makarnas ekonomiska

förhållanden utav avgörande vikt. Med hänsyn härtill torde ofta makarna

redan i hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålet lämna uppgifter örn sina

tillgångar och skulder. Dessa uppgifter lära ej sällan vara så fullständiga, att

makarnas förmögenhefsställning därigenom klarlägges. I sådana fall — vilka

enligt sakens natur företrädesvis torde förekomma när makarna sakna tillgångar

av större betydelse eller deras ekonomiska förhållanden eljest icke

äro av mer invecklad beskaffenhet — framstår upprättandet av formlig bouppteckning

efter det hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden beviljats såsom

onödigt. Örn bouppteckning skall verkställas efter det hemskillnad eller

äktenskapsskillnad vunnits, möta ej sällan särskilda svårigheter till följd av

att makarna vid denna tidpunkt oftast förlorat kontakten med varandra och

i vissa fall sakna egentligt intresse av att medverka vid förrättningen. I målet

är det däremot ganska lätt att få uppgifter av makarna om deras förmögenhetsförhållanden.

Vid gemensam ansökan om hemskillnad eller äktenskapsskillnad

kunna makar, som finna sig sakna anledning alt efter hemskillnaden

eller äktenskapsskillnaden upprätta särskild bouppteckning, lämpligen

i ansökningen lämna tillräckliga uppgifter örn sina tillgångar och skulder.

I många fall torde en sådan uppgiftsskyldighet för makarna te sig

mindre betungande än att efter det domen om hemskillnad eller äktenskapsskillnad

vunnit laga kraft verkställa bouppteckning och ingiva en avskrift

därav till rätten eller domaren, i synnerhet som de vid uppsättandet av ansökningen

i många fall redan lia tillgång till juridisk hjälp.

brån den nuvarande bestämmelsen örn ovillkorlig bouppteckningsplikt synes

på grund av det anförda böra medgivas det undantaget, att särskild bouppteckning

ej erfordras då av makarna i målet lämnade uppgifter om deras

tillgångar och skulder äro tillfyllest. Självfallet kan det icke överlåtas åt makarna

att bedöma när sa är förhållandet, utan avgörandet härutinnan bör ankomma

på rätten. Det torde alltså böra stadgas, att rätten skall, när till hemskillnad

eller äktenskapsskillnad dömes, pröva, huruvida av makarna i måle!

lämnade uppgifter om deras tillgångar och skulder äro tillfyllest, samt eljest

ålägga makarna att till rätten eller domaren inkomma med avskrift av upprättad

bouppteckning. Detta innebär även den fördelen att makar, vilka sålunda

bliva skyldiga att elter hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden verkställa

bouppteckning, erhålla kännedom härom genom föreskrift i domen. I

denna torde även böra angivas den tid inom vilken avskrift av bouppteckningen

skall ha inkommit, i vilket hänseende tre månader från det hemskillnad

eller äktenskapsskillnad vunnits synes vara en lämplig frist. Därest avskrift

av bouppteckning, där sådan skall upprättas, ej inkommit inom nämnda

tid, torde det böra åligga rätten eller domaren att förordna särskild person

att verkställa uppteckningen med skyldighet för denne att till rätten eller

domaren översända en avskrift därav.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Det torde kunna förväntas, att rätten i jämförelsevis mångå fall skall finna

upprättande av särskild bouppteckning efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad

icke vara erforderligt. De fall, då förordnande av särskdd bouppteckningsförrättare

behöver meddelas till följd av underlåtenhet att sjalvmant

ingiva bouppteckning, skulle härigenom komma att minskas samt de nu föiefintliga

svårigheterna att finna lämpliga och villiga personer häiför att i betydande

utsträckning bortfalla.

1 promemorian framhölls härefter, att enligt nu gällande bestämmelser

rätten eiler domaren ägde alt, när mål örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad

var anhängiggjort, på endera makens yrkande förordna särskild bouppleckningsförrättare

redan innan målet vore avgjort, därest behov av bouppteckning

ansåges föreligga. Anledning att företaga ändring i vad salunda gällde

syntes icke förefinnas. Liksom för närvarande borde make även vara pliktig

att, på yrkande av andra maken eller borgenär, nied ed fästa riktigheien

av upprättad bouppteckning. Motsvarande borde därjämte gälla med avseende

å sådana i hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålet av make lämnade

uppgifter, vilka av rätten godtagits i stället för bouppteckning.

Slutligen uttalades i promemorian, att med avseende å återgång av äktenskap

— även örn här något praktiskt behov av lagändring icke kunde antagas

föreligga —- samma regler borde gälla som föreslagits för hemskillnad och

äktenskapsskillnad.

I det vid promemorian fogade lagförslaget angående ändring i giftermålsbalken

hade 11 kap. 20 § omarbetats i enlighet med det nu anförda, varjämte

en följdändring vidtagits i 10 kap. 4 §.

Yttranden.

I yttrandena har framhållits, att de nuvarande reglerna örn ovillkorlig bouppteckningsplikt

vid hemskillnad och äktenskapskillnad vore onödigt betungande

samt att en uppmjukning härav vore påkallad. Beträffande det sätt

på vilket en dylik uppmjukning bör ske äro meningarna oäremot delade.

Svea hovrätt och hovrätten för Övre Norrland lia i princip godtagit den i

promemorian föreslagna lösningen av denna fråga, vilket förslag lämnats utan

erinran även av hovrätten över Skäne och Blekinge samt föreningen Sveriges

landsfiskaler. Göta hovrätt, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen

Sveriges stadsdomare och Sveriges advokatsamfund lia däremot bestämt avvisat

denna lösning av frågan och i stället anslutit sig till det av liksdagens

justitieombudsman väckta förslaget, att skyldighet att upprätta bouppteckning

skall föreligga endast då make eller borgenär det yrkar.

Svea hovrätt har till en början berört fragan örn tillämpningen av ilin arande

bestämmelser i ämnet samt härom anfört följande.

Såsom i justitieombudsmannens skrivelse framliålles lia gällande bestämmelser

om skyldighet att förrätta bouppteckning i samband med hemskillnad

eller äktenskapsskillnad i mycket stor utsträckning åsidosatts. Makarna lia i

de flesta läll underlåtit att ingiva bouppteckning, vid flertalet domstolar bär

sådan underlåtenhet icke eller allenast i ett begränsat antal fall föranlett förordnande

av bouppteckningsförrättare, och där förordnande meddelats, ha

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 168.

cle utsedda i stor utsträckning underlåtit att fullgöra sitt uppdrag. Orsakerna

till att bestämmelserna i så hög grad förfelat sitt syfte torde vara flera. I

manga fall har makarnas ekonomi varit sådan att upprättande av bouppteckning

ansetts obehövligt. Underlåtenhet från makarnas sida att fullgöra bouppteckningsplikten

medför ej annan påföljd än att lämplig person utses att

verkställa bouppteckning, och särskilt då makarna sakna tillgångar eller

deras ekonomi eljest är undergrävd, är det helt naturligt ej lätt att finna

någon som är villig att fullgöra ett uppdrag, för vilket ersättning ej kan påräknas.

Någon påföljd av uppdragets försummande är ej stadgad, och då

uppdraget meddelas först avsevärd tid efter skillnadsdomen, möta också

otta stora praktiska svårigheter för dess verkställande. Under sådana förhållanden

ar det förklarligt att i stor utsträckning domstolarna underlåtit afl

förordna bouppteckningsförrättare och de utsedda att fullgöra sitt uppdrag.

Beträffande det genom promemorian framlagda förslaget har hovrätten —

efter det hovrätten påpekat att enligt detta förslag rätten ägde meddela förordnande

för bouppteckningsförrättare på endera makens i målet väckta yrkande

medan rätt att påkalla bouppteckning däremot ej tillerkänts borgenär

— närmare yttrat följande.

Det synes vara en lycklig tanke, att frågan om behovet av bouppteckning

skall göras till föremål för rättens prövning i skillnadsmålet. Däremot lärer

det kunna ifrågasättas, huruvida borgenär, då bouppteckning ej blivit upprättad,

för tillvaratagande av sin rätt uteslutande skall vara hänvisad till att

påkalla edfästande av vad make eljest uppgivit. Meningen lärer vara att i

detta fall rättens ordförande har att giva en klar sammanfattning av makens

uppgifter i målet angående sina tillgångar och skulder, vilken sammanfattning,

eventuellt kompletterad med en eller annan vid edgångstillfället lämnad

utgöra edstemat. Det skall ej bestridas, att makarnas ekonomiska

förhållanden kunna vara av den enkla och överskådliga art, afl denna väg är

framkomlig, och förslagets tankegång torde vara, att där detta ej kan antagas

vara händelsen, rätten i skillnadsdomen skall meddela föreskrift örn boupp~m§s

förrättande. Misstag vid bedömande av denna fråga kunna emellertid

förekomma på grund av oklara eller vilseledande uppgifter från makarnas

sida eller eljest, och föreskrift örn boupptecknings förrättande kan lia åsidosatts,

och att i fall av mera invecklad beskaffenhet lägga de i målet lämnade.

vid edgångstillfället kompletterade uppgifterna till grund för edgången synes

ej vara val förenligt nied edens vikt och borgenärens eller andra makens intressen.

Föreligger ej bouppteckning, då edgång påkallas, bör rätten därför lia

att sörja tor att bouppteckning kommer till stånd, örn don finner eljest lämnade

uppgifter ej lämpligen kunna läggas till grund för edgången. I fall av

nu ifrågavarande art bör även en framställning, som närmast avser icke edif?.

1!8 ulan allenast föreläggande att förrätta bouppteckning, kunna vinna

rattens bifall. Av vunna erfarenheter att döma torde väl framställningar örn

SeTtäS b?• P1Gcn 1 n"sföreläggande bli sällsynta, men denna omstänkt

d b°ra f°ran eda att nu ^amförda synpunkter lämnas obe
-

Hovriitten för Övre Norrland har, efter att lia jämfört det i promemorian

framlagda förslaget med det av justitieombudsmannen förordade, uttalat,

att den i promemorian valda vägen för åstadkommande av lindring i skyldigheten

att upprätta bouppteckning syntes vara den mest praktiska och

förenad med de minsta olägenheterna. Hovrätten förordade således, att pro
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

menlo lief örslaget Indes till grund för en andrad lagstil Indig. Emellertid ville

hovrätten ifrågasätta, huruvida icke en bestämmelse borde införas av innehåll,

att rätten alltid skulle ålägga makarna att upprätta bouppteckning,

därest det i målet yrkades av make eller borgenär. Funne sådan person bouppteckning

erforderlig, syntes en materiell prövning härutinnan genom rätten ej

vara nödvändig. Att denna möjlighet att framtvinga bouppteckning skulle

komma alt användas i trakasseringssyfte syntes knappast behöva befaras.

Göta hovrätt, sorn på sätt förut nämnts tillstyrkt den lösning som föreslagits

av justitieombudsmannen, har lill stöd härför anfört följande.

I promemorian anförda betänkligheter mot denna lösning synas hovrätten

icke bärande. Sålunda torde man icke behöva befara, att sedan makars

rättsförhållanden blivit avgjorda genom dom å hemskillnad, make

skulle underlåta att i erforderlig utsträckning tillvarataga sina intressen.

Vidare torde erfarenheten av de nuvarande bestämmelsernas tillämpning

giva vid handen, att upprättande av bouppteckning i flertalet fall, och särskilt

i de fall, där tillgångarna äro ringa, är utan betydelse för borgenärerna.

En rätt för borgenär att i särskilt fall, där han finner sitt intresse

påkalla det, påyrka förrättande av bouppteckning finner hovrätten därför

vara tillfyllest. Såsom skäl för den i promemorian föreslagna lösningen

har anförts, att makarna redan i skillnadsmålet lämna uppgifter om sina

tillgångar och skulder för underhållsfrågans avgörande. Så är emedlertid

icke förhållandet i det övervägande antalet fall, då makarnas tillgångar

äro ringa. Dylika uppgifter äro nämligen i dessa fall vanligtvis av underordnad

betydelse för bedömande av underhållsfrågan, enär ju bedömandet

i sådana fall i allmänhet helt grundas å tillgängliga uppgifter örn makarnas

inkomster och förvärvsmöjligheter. Det torde också kunna förutses,

att uppgifter örn makarnas förmögenhetsförhållanden, i den mån de äro utan

väsentlig betydelse för underhållsfrågornas bedömning, icke komma att lämnas

av parterna annat än i undantagsfall. Aven i de fall, där sådana uppgifter

komma att lämnas, torde uppgifterna i allmänhet icke vara så utförliga, att

borgenär med stöd därav kan kontrollera, huruvida make vid bodelning verkligen

erhållit vad han skolat erhålla, vilket nuvarande bestämmelser i ämnet

avse att möjliggöra. Då bestämmelserna i 15 kap. 9 § giftermålsbalken,

att rätten skall sörja för fullständig utredning, icke äro tillämpliga beträffande

uppgifter, varom nu är fråga, synes möjlighet att införskaffa utredning

utöver den av parterna förebragta icke förefinnas. I motsats till vad

i promemorian antagits torde vad ovan anförts tala för att de i promemorian

angivna förutsättningarna för att särskild bouppteckningsförrättning

skulle kunna underlåtas endast i ett ringa antal fall komma att vara för

handen. I det stora flertalet fall och särskilt där fråga är om makar med

endast obetydliga tillgångar, alltså de fall, där den nuvarande bouppteckningsskykligheten

framstår såsom mest betungande, skulle rätten på grund

av bristfälliga uppgifter örn boets tillgångar och skulder vara nödsakad ali

ålägga makarna att förrätta bouppteckning. På grund av det sålunda anförda

vill hovrätten hemställa, att denna fråga löses på sätt justitieombudsmannen

föreslagit.

Föreningen Sveriges häradshövdingar tiar lil! en början uppehållit sig

vid frågan om tillämpningen av nuvarande bestämmelser örn bouppteckningsplikt

och örn behovet av stadganden i delta hänseende samt har härom

uttalat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

lirfarenheten bär visat, att dessa bestämmelser i stor utsträckning icke

efterlevas. Särskilt gäller detta i det relativt stora antalet fall, då tillgångarna

i boet äro obetydliga och makarna rent formlöst verkställa sin bodelning.

I allmänhet sakna i dylika fall såväl makarna som borgenärerna,

om sådana finnas, varje intresse av att en förteckning sker. Sedan makarna

flyttat isär, är svårigheten för en av rätten förordnad bouppteckningsförrättare

att verkställa uppteckningen i regel betydande och ofta oöverkomlig.

Besväret och kostnaderna stå ej heller i rimligt förhållande till sakens

vikt. Då dessutom tvångsmedel saknas att vid bouppteckningsförrättning

framtvinga uppgifterna och förrättningsmannen i regel ej har möjlighet

att utfå ersättning för sitt arbete, är det säkerligen förklarligt, såväl

att uppteckning ej kommer till stånd som att domaren finner meddelandet

av förordnande att verkställa sådan lönlöst. Det synes uppenbart, att i dylika

fall bestämmelser örn bouppteckning sakna ändamål. Detta gäller emellertid

även flertalet andra fall. Finnas i boet tillgångar eller skulder av

betydenhet, torde i regel makarna i eget intresse sörja för att uppteckning

förrättas för att ligga till grund för bodelning. Är boet skuldfritt eller är

vardera maken efter bodelningen fullt solvén! för den gäld han tillskiftats,

fordrar ej heber borgenärs rätt att bouppteckning är tillgänglig.

Endast i tva fall torde stadgandena i 11 kap. 20 och 23 §§ vara av betydelse.

Örn ene maken undandrager sig medverkan till bouppteckning,

kräver den andres rätt att möjlighet finnes att framtvinga den, och för

borgenär, som av verkställd bodelning finner sin möjlighet att vinna betalning

äventyrad, är det nödvändigt att för bedömande av sin rätt äga tillgång

till en i samband med skillnaden upprättad bouppteckning. Då emellertid

dessa fall i förhållande till hela antalet skillnader äro synnerligen

fataliga, är det uppenbarligen angeläget, att hithörande bestämmelser så

utformas, att de ej framtvinga bouppteckning jämväl för det stora antalet

övriga fall, då något behov därav ej föreligger.

Föreningen har härefter uttalat, att det av justitieombudsmannen framställda

förslaget måste anses tillfyllest för att tillgodose makarnas rätt gentemot

varandra. Vad i promemorian invänts därom, att make, som saknade

tilli äcklig kraft att göra sina intressen gällande gentemot den andra maken,

säkerligen ofta skulle underlåta att vid den senares tredska framställa

yrkande örn boupptecknings upprättande, kunde enligt föreningens mening

icke utgöra skäl mot den föreslagna lösningen. Föreningen har vidare yttrat

följande.

Vad däremot boets borgenärer angår kan ifrågasättas, örn det är tillräckligt

att möjlighet beredes dem att framtvinga bouppteckning. Frågan,

huruvida borgenärs rätt äventyras eller icke, blir aktuell först sedan bodelning

skett. Under det bodelningen kungöres i allmänna tidningarna och

tidning inom orten och därigenom bringas till borgenärens kännedom har

denne ofta ej vetskap om hemskillnaden (äktenskapsskillnaden), som endast

offenthggöres genom anteckning i äktenskapsregistret. Ilan saknar anledning

att framställa yrkande örn bouppteckning, förr än bodelningen redan

skett och kungjorts. Detta kan dröja avsevärd tid efter skillnaden, varigenom

kontrollen av sedermera framtvingad boupptecknings riktighet förs™s-

,F;.''r att en borgenärs intresse skall bliva fullt tillgodosett, skulle

bartor kravas, alf det är sörjt för att bouppteckning upprättats redan vid

1 . r skillnaden, sa snart borgenärs rätt kan tänkas bliva beroende av

bodelningen. Då detta emellertid är något, som endast sällan låter sig på

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

förhand bedöma, utan att åtminstone uppteckning av boels gäld föreligger,

skulle eventuella borgenärers rätt knappast kunna helt tillgodoses pa annat

sätt, än att skyldighet finnes stadgad om upprättande av bouppteckning

eller åtminstone skuldförteckning i alla skillnadsmal, trots att det endast i

ett fåtal fall kan väntas bli av betydelse. .

Uppenbarligen kunna bestämmelser av sadant innehall icke anses berättigade

under annan förutsättning, an att ifrågavarande borgenärers intresse

överväger olägenheterna av ett stadgande, som i princip kräver ingivande

av bouppteckning. I promemorian har man, under åberopande av de vid

lagbestämmelsernas tillkomst anförda skäl, utgått ifrån att så är förhållandet

och i princip bibehållit makarnas skyldighet att i samband nied skillnaden

ingiva bouppteckning. Med denna ståndpunkt har annan möjlighet

att begränsa antalet fall, då bouppteckningsskyldigheten måste utkrävas,

icke stått förslagsställaren till buds än sadan förhandsprövning, vilken endast

sällan låter sig verkställa. I promemorian har sålunda föreslagits, att

rätten skall pröva, huruvida de i skillnadsmålet framkomna uppgifterna

rörande makarnas ekonomiska förhållanden äro tillfyllest och först örn sa

ej finnes vara förhållandet förelägga makarna att inom viss tid inkomma

med bouppteckning. ......

Det sålunda framställda förslaget synes föreningen av flera skal icke

godtagbart. De ifrågavarande uppgifterna avse endast att lämna upplysning

örn makarnas förmåga att utgiva underhållsbidrag eller skyldighet att utgiva

skadestånd. Härvid år till en början att märka, att i ett mycket stort

antal äktenskapsmål föreligger eller träffas inför rätten överenskommelse

mellan makarna i de ekonomiska fragorna, antingen av innehall att bidrag

eller skadestånd icke skall utgå eller av innehåll att bidrag eller skadestånd

skall utgå med vissa angivna belopp. I dylika fall saknas anledning

att lämna rätten uppgifter angående de ekonomiska förhållandena. Vad

angår sådana fall, då makarna tvista rörande underhåll eller skadestånd

måste en viss benägenhet göra sig gällande hos makarna att ej omtala

hela sanningen, och de sakna säkerligen intresse av att lämna uppgifter

exempelvis örn kontanta tillgångar, som antingen redan delats eller om vars

tillvaro endast en av makarna äger kännedom. Uppgifterna äro därför ej

sällan medvetet oriktiga och i varje fall alltför otillförlitliga för att kunna

vara av varaktigt värde för borgenärer. Med hänsyn härtill torde rätten

endast undantagsvis anse sig kunna underlåta att giva föreläggande om

bouppteckning. Det föreslagna stadgandet örn skyldighet för makarna att

på yrkande beediga sina vid rätten lämnade uppgifter torde ej kunna bliva

av större betydelse, då möjlighet alitid finnes att vid edgången rätta förut

felaktig uppgift. Dessutom synes, då makarna otvivelaktigt böra underrättas

örn sin edsplikt, stadgandet i själva verket innebära, att. makarna

tvingas att på stående fot inför rätten verkställa sin bouppteckning, något

sorn icke rimligen kan begäras. Den i promemorian omnämnda möjligheten

att vid gemensam ansökan örn skillnad makarna kunna i ansökningen

lämna tillräckliga uppgifter örn sina tillgångar och skulder, kan ej tillmätas

någon betydelse.

På nu anförda skäl avstyrker föreningen det i promemorian framlagda

förslaget. Annan utväg att avhjälpa den nuvarande lagstiftningens brister

måste sökas. Alt genom kungörelse, på sätt om boskillnad och ansökan

därom är stadgat, bringa möjligheten till bodelning efter hemskillnad och

äktenskapsskillnad till borgenärernas kännedom, torde icke böra ifrågakomma.

Ej heller alt ålägga gäldbunden make skyldighet att underrätia

sina borgenärer örn skillnaden. Annan möjlighet synes föreningen icke lin
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

nas än att följa den av justitieombudsmannen anvisade vägen. Alt härigenom

i enstaka fall borgenärs säkerhet i viss mån försämras, torde ej böra

tillmätas avgörande betydelse. Hans rätt att kräva boupptecknings beedigande

och den honom enligt 33 § konkurslagen tillkommande rätt att kräva

bodelnings återgång måste anses tillfyllest.

Föreningen Sveriges stadsdomare har framhållit, att det vid de flesta rådhusrätter

vållat stora svårigheter att åstadkomma bouppteckningar vid hemskillnad

och äktenskapsskillnad. Örn bouppteckningsförrättare förordnats,

hade denne ofta haft svårt att få fatt på makarna och förmå dem att komma

till bouppteckningsförrättning. Makarna hade ingen förståelse för behovet av

bouppteckning.

Föreningen har vidare uttalat, att det genom promemorian framlagda förslaget

sjntes vara upprättat utan kännedom om förhållandena vid de större

och medelstora rådhusrätterna. Justitieombudsmannens förslag fyllde däremot

pa enklast tänkbara sätt det praktiska livets krav. De skäl däremot som

anförts i promemorian syntes icke bärande. Möjligen borde dock förslaget

kompletteras med ett stadgande örn rätt även för borgenär att redan i skillnadsmålet

utverka förordnande av särskild bouppteckningsförrättare.

Föreningen har vidare — efter att lia påpekat att enligt promemorians förslag

det skulle ankomma pa rätten att pröva örn bouppteckning skulle upprättas

eller ej -— anfört i huvudsak följande.

/ ör att rätten skall erhålla tillräckligt material för bedömande av denna

fråga föiutsättes att makarna i malet lämna vissa uppgifter om tillgångar

och skulder. Därest dessa uppgifter skola kunna bliva så fullständiga, att

latten anser sig kunna underlåta att förordna örn bouppteckning, synas de

närmast få karaktären av en summarisk bouppteckning. I varje fall får väl

antagas, att domstolarna åtminstone komma att kräva att en ungefärlig uppgiit

lämnas om värdet av vardera makens giftorättsgods i olika slags egendom

(fast egendom, lösören, värdehandlingar m. m.) och vardera makens

skulder. För att få fram dessa siffror komma parterna alt åläggas i huvudsak

samma skyldigheter, som nu åligga dem. Det torde ligga i öppen dag att under

dessa omständigheter föga skulle vara vunnet med den föreslagna lagändringen.

Härtill kommer att domstolarnas krav på de uppgifter, som böra

lämnas, torde komma att bliva mer eller mindre stränga.

Att parterna i ett hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmål lämna uppgifter

örn sina tillgångar och skulder är ingalunda vanligt. Sådant förekommer

tvärtom sällan, och när det händer bruka uppgifterna vara mycket ofullständiga.

Den ekonomiska utredningen i dylika mål gäller i regel blott makarnas

inkomster och utgifter. Att det, såsom i promemorian förutsättes, skulle

J.fira„^aris^a ^tt att i malet fa uppgifter av makarna örn deras förmögenhetsförhållanden,

är ej troligt. Och man har all anledning vänta, att parterna lätt

skola komma Hvist med varandra om bouppgifterna. Skulle det åläggas domstolen

att i målet framskaffa uppgifter om makarnas samtliga tillgångar och

skulder, skulle det komma att avsevärt belasta domstolen samt orsaka uppskov

med målet. Ärenden angående ansökningar onl hemskillnad eller äktenskapsskillnad,

vilka nu handläggas mycket enkelt och på många håll utan att

parterna infinna sig vid rätten, skulle avsevärt kompliceras, örn makarna

skulle vara skyldiga att i ansökningen uppge sina tillgångar och skulder och

rätten sedan ej skulle godkänna dessa uppgifter utan behöva höra parterna

därom och eventuellt fördenskull uppskjuta målet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Sveriges advokatsamfund bär uttalat, att allvarliga betänkligheter kunde

resas mot den i promemorian föreslagna lösningen, samt har härom anfört

följande.

Till en början synes det opraktiskt att, för att göra bördan för makarna

mindre betungande, tillskapa en regel, som säkerligen mången gång skulle

föranleda lika betungande arbete. För att vara i möjligaste män säkra paratt

uppgifterna skola anses »tillfyllest», skulle makarna säkerligen otta i malet

ingiva lika fullständiga förteckningar som till en bouppteckning, vilket ibland

skulle innebära en dubbel meningslöshet, nämligen då uppgifterna varken

hade betydelse i målet eller vore av något värde i övrigt. I förslaget synes

icke heller ha beaktats, att protokollen i hemskillnads- och äktenskapsskillnadsmål

ofta äro hemliga, varför däri intagna uppgifter om makarnas tillgångar

och skulder icke bliva tillgängliga för borgenärerna. Framför allt synes

emellertid den föreslagna regeln olämplig av det skälet, att den ålägger

domstolarna en prövning, som i allmänhet måste bliva praktiskt taget omöjlig

att företaga. Vad'' menas med att uppgifterna äro »tillfyllest»? Flur skall

domstolen kunna veta örn de lämnade uppgifterna från borgenärernas synpunkt

äro »tillfyllest»? Konsekvensen av den föreslagna regeln skulle troligen

bliva den, att domstolarna i allmänhet för att vara på den säkra sidan skulle

ålägga makarna att inkomma med bouppteckning.

Beträffande de i promemorian anförda betänkligheterna mot en lösning i

enlighet med justitieombudsmannens förslag har advokatsamfundet yttrat, att

dessa icke kunde tillerkännas avgörande betydelse, samt har till stöd härför

framhållit följande.

Med den tillgång till rättshjälp, som numera föreligger även för mindre

bemedlade, synes det föga troligt, att en svag make skulle underlåta alt framställa

ett befogat yrkande örn förrättande av bouppteckning. Att det någon

gång skulle kunna förflyta avsevärd tid, innan en borgenär framställde yrkande

om boupptecknings förrättande, och att detta skulle innebära en viss

olägenhet, kan självfallet icke bestridas. Olägenheten härav bör å andra sidan

icke överdrivas. Erfarenheten av gällande lags tillämpning ger knappast något

belägg för att borgenärerna i allmänhet ha något nämnvärt intresse av de bouppteckningar,

som skola upprättas efter hemskillnad och äktenskapsskillnad.

Den motsättning mellan makarna, som i dessa fall föreligger, och den

önskan, de ömsesidigt hysa att vid bodelningen tillgodose sina egna intressen,

gör, att risken för benefika transaktioner till förfång för borgenärerna här är

väsentligt mindre än vid boskillnad. De anförda betänkligheterna böra därför

ej utgöra något hinder för genomförande av justitieombudsmannens förslag,

vilket ur andra synpunker löser frågan på ett synnerligen praktiskt sätt.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har även till behandling upptagit

frågan, vilka åtgärder som böra vidtagas för alt säkerställa att bouppteckning

verkligen inkommer i de fall då förordnande givits örn upprättande och ingivande

av sådan. Härom har föreningen anfört:

Erfarenheten har visat, att hittills gällande bestämmelser ej sörja härför.

Med hänsyn till stadgandet i 3 kap. 9 § lagen örn boutredning och arvskifte

torde ej kunna förväntas, alt rätten skulle anse sig befogad att även i fråga

örn bouppteckning enligt 11 kap. 20 och 23 §§ gil lermålsbalken förelägga

tredskande make vid vite att uppgiva sina tillgångar och skulder och under

edsförpliktelse underteckna sin uppgift. Än mindre kan ifrågasättas all med

sådant tvångsmedel tillhålla den förordnade bouppteckningsförrätlaren att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

fullgöra sitt uppdrag. Det är ej heller sörjt för att lämplig och villig förrättningsman

finnes att tillgå, särskilt som bestämmelser saknas, som tillförsäkra

denne ersättning för havda kostnader och skäligt arvode för hans besvär. Även

örn det må anses ha varit lagstiftarens mening, att uppdraget skulle kunna

givas landsfiskal såsom tjänsteplikt, synes uttrycklig bestämmelse härom erforderlig

för möjliggörande för honom att av allmänna medel erhålla gottgörelse

åtminstone för de med uppdraget förenade utgifterna.

De svårigheter och olägenheter, som ofullständigheten i hithörande bestämmelser

i tillämpningen medfört, ha i promemorian lämnats obeaktade.

Behovet av bestämmelser till deras undanröjande är tydligen mindre örn det

av justitieombudsmannen framställda och av föreningen tillstyrkta förslaget

godtages, men önskvärt ar även i detta tall att erforderliga kompletterande

bestämmelser i förevarande hänseende meddelas. Där så sker, synes även

böraövervägas, huruvida borgenär, som påkallar boupptecknings förrättande,

bör åläggas att förskjuta kostnaden därför, och huruvida kostnaden, där den

finnes ej kunna gäldas av boet eller sökanden, bör bestridas av statsverket i

de fall, då annan än landsfiskal förordnats som bouppteckningsförrättare.

Aven föreningen Sveriges landsfiskaler, som på sätt förut nämnts godtagit

det i promemorian framlagda förslaget, har uppehållit sig vid frågan om ersättning

för uppdrag att förrätta bouppteckning samt härom anfört följande.

Det är givetvis icke möjligt vare sig för landsfiskal eller annan att fullgöra

ett uppdrag, som åsamkar förrättningsmannen utgifter för resor och

andra kostnader, därest han icke beredes skälig ersättning såväl härför som

för sitt arbete. Därest det nu föreliggande förslaget genomföres, elimineras visserligen

i huvudsak bouppteckningsförrättningar i mål, vari parterna sakna

ekonomisk förmåga att gälda med förrättningen förenade kostnader. Det torde

emellertid icke heller i fortsättningen kunna helt undvikas, att domstolen

nödgas förordna förrättningsman även i sådana fall, där denne står utan möjlighet

att av parterna utbekomma ersättning för uppdraget. Föreningen anser

därför en sådan ändring i nuvarande ordning påkallad, att ersättning till förrättningsmannen,

oavsett parternas ekonomiska ställning, förskjutes av allmänna

medel. Har domstolen funnit det vara av allmänt intresse att bouppteckning

kommer till stånd, förefaller det rimligt, att statsverket garanterar

ersättningen för förrättningsmannens utgifter och besvär. Utan en sådan garanti

torde det ej heller vara möjligt alt uppbringa lämpliga och villiga bouppteckningsförrättare.

Ersättningen bör fastställas av domstolen, som därefter

ålägger antingen parterna solidariskt eller den av dem, som vållat försummelsen,

att återgälda statsverket vad sålunda utgivits. Saknas tillgång lill

kostnadernas gäldande, böra desamma stanna å statsverket.

Jämväl Svea hovrätt har framhållit, att även om bouppteckningsplikten

begränsades, den i gällande rätt förefintliga bristen på verksamma tvångsmedel

och på tryggat anspråk på ersättning för fullgörande av uppdrag att förrätta

bouppteckning ingalunda förlorade all betydelse.

Departementschefen.

Såsom framgar av de förut atergivna bestämmelserna i giltermålsbalken

åligger det makar att, sedan boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

beviljats eller till återgång av äktenskapet blivit dömt, förrätta uppteckning

av sina tillgångar och skulder samt till rätten eller domaren ingiva en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

avskrift av bouppteckningen. Rätten eller domaren har att tillse, att sådan

avskrift inkommer inom viss tid, samt att eljest förordna lämplig person att

verkställa uppteckningen. Vad sålunda är stadgat örn bouppteckningsskyldighet

vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap skall

emellertid ej äga tillämpning, därest ingendera maken har giftorättsgods. I

fråga om makar, som ingått äktenskap innan giftermålsbalken trätt i kraft,

gälla såsom förut nämnts i viss mån avvikande bestämmelser.

Vid boskillnad torde makarna i regel självmant fullgöra dem enligt giftermålsbalken

åliggande skyldighet att till rätten eller domaren inkomma med

bouppteckning, varför förordnande av särskild person att verkställa uppteckningen

endast i undantagsfall behöver ifrågakomma. Det lärer nämligen

vid boskillnad, där frågan uteslutande gäller en ekonomisk uppgörelse mellan

makarna, praktiskt taget alltid för makarna själva framstå som nödvändigt

att bouppteckning kommer till stånd. Någon ändring av stadgandena

om bouppteckningsskyldigheten vid boskillnad är ej heller ifrågasatt. \ ad

däremot angår hemskillnad och äktenskapsskillnad ha, såsom justitieombudsmannen

framhållit och i yttrandena vitsordats, de nuvarande bestämmelserna

i giftermålsbalken i betydande omfattning icke länt till efterrättelse. Sålunda

lia makar i stor utsträckning åsidosatt skyldigheten alt efter hemskillnad

eller äktenskapsskillnad upprätta bouppteckning och till rätten eller

domaren inkomma med avskrift därav. Det oaktat har olta särskild bouppleckningsförrättare

icke förordnats och där så skett har den utsedde mången

gång underlåtit att fullgöra sitt uppdrag.

Orsakerna till att bestämmelserna om bouppteckningsskyldighet i samband

med hemskillnad och äktenskapsskillnad i så hög grad förfelat sitt syfte torde

såsom i yttrandena framhållits vara flera. Den huvudsakliga anledningen

torde emellertid vara den, att i flertalet fall något verkligt behov av bouppteckning

icke förelegat. Makarnas ekonomi har varit sådan att bouppteckning

ansetts obehövlig. Då tillgångarna varit obetydliga, har bodelningen

kunnat ske helt formlöst utan att särskild uppteckning av boets tillgångar och

skulder behövt ske. I regel torde ej heller makarnas borgenärer ha haft behov

av att, för tillvaratagande av sin rätt, genom verkställd bouppteckning

taga del av makarnas förmögenhetsställning.

Om sålunda förrättande av bouppteckning efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad

i stor utsträckning icke kan anses påkallat av något praktiskt

behov, måste dock ihågkommas, att ett berättigat intresse mången gång

kräver att bouppteckning kommer till stånd. För make kan det sålunda i

vissa fall för tillvaratagande av hans intressen vara nödvändigt att genom en

fullständig uppteckning av tillgångar och skulder, vilken andra maken på begäran

är skyldig alt edfästa, kunna laga del av dennes förmögenhetsställning

vid giftorättsgemenskapens upphörande. Och makes borgenär kan behöva lia

tillgång lill bouppteckning för alt förvissa sig örn att maken icke vid bodelningen

lill borgenärens förfång eftersatt sin rätt gentemot andra maken. Även

örn det torde kunna antagas, alt i de fall, då bouppteckning sålunda erfordras,

sådan verkställes utan att bouppteckningsskyldigheten är i lag reglerad, krä
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

ver dock rättssäkerheten, att make eller borgenär, som för tillvaratagande

av sin rätt behöver ha tillgång till bouppteckning, också erhåller möjlighet

att påfordra att sådan upprättas. Lagbestämmelser som tillgodose delta syfte

torde alltså icke kunna undvaras.

Det låter sig tydligen i allmänhet icke göra för domstolen, som handlägger

skillnadsmålet, att på förhand med säkerhet bedöma om bouppteckning

kommer att erfordras för att make eller borgenär skall kunna tillvarataga

sina intressen. Med hänsyn härtill ålägger också gällande rätt makar, som

vunnit hemskillnad eller äktenskapsskillnad, att undantagslöst upprätta bouppteckning

och till rätten eller domaren ingiva en avskrift därav. En dylik

regel medför emellertid den olägenheten, att bouppteckningsskyldighet föreligger

även i det stora antal fall, då enligt vad förut nämnts behov därav ej

föreligger. Erfarenheten har även visat, att bestämmelserna om ovillkorlig

bouppteckningsplikt icke kunnat upprätthållas i praktiken. En jämkning av

dessa bestämmelser synes därför påkallad. Härvid bör uppenbarligen

eftersträvas en lösning, som å ena sidan tillgodoser kravet på att bouppteckning

kommer till stånd i de fall, då någon har ett berättigat intresse därav,

samt å andra sidan icke verkar onödigt betungande.

Den lösning, som härvid ligger närmast till hands, torde vara att såsom

justitieombudsmannen föreslagit stadga skyldighet att upprätta bouppteckning

endast i de fall då detta påkallas av make eller borgenär. Mot en sådan

lösning ha emellertid i promemorian anförts vissa betänkligheter, till vilka

jag senare skall återkomma. Med hänsyn härtill har i promemorian framlagts

ett annat förslag till lösning av spörsmålet. Detta förslag ansluter sig såtillvida

till nuvarande bestämmelser i ämnet, att jämväl enligt förslaget

makar städse skola i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad

lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder. För att dock, med bibehållande

av nu gällande princip, vinna lättnad beträffande uppgiftsskyldighetens

fullgörande har i promemorian föreslagits, att formlig bouppteckning

icke alltid skall behöva upprättas utan att sådan skall kunna ersättas av

uppgifter om boets ställning som makarna i skillnadsmålet lämna till rätten.

Då enligt vad i promemorian uttalas sådana uppgifter av tillräcklig fullständighet

i många fall framkomma i samband med behandlingen av frågor örn

underhållsskyldighet eller skadestånd, skulle enligt vad i promemorian antagits

en ej oväsentlig lättnad ernås utan att samtidigt någons rätt äventyrades.

Mot den i promemorian föreslagna lösningen lia emellertid i flera yttranden

framställts invändningar. I första hand har därvid framhållits, att

det endast i undantagsfall inträffade att i samband med behandlingen avfrågor

rörande underhållsskyldighet eller skadestånd framkomme så fullständiga

uppgifter angående makarnas tillgångar och skulder, att dessa kunde

anses ersätta en bouppteckning. I flertalet fall, särskilt då makarna saknade

tillgångar av större betydelse, vore nämligen dylika uppgifter av underordnad

vikt för bedömande av underhållsskyldigheten, beträffande vilken avgörandet

i allmänhet helt grundades å tillgängliga uppgifter örn makarnas

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

33

inkomster och förvärvsmöjligheter. Enligt min mening lian vad sålunda anförts

icke frånkännas betydelse. Visserligen finner jag det kunna antagas, att i ej

alltför sällan förekommande fall makars förmögenhetsförhållanden äro av

den enkla och lättöverskådliga beskaffenhet att de uppgifter häiom, som

kunna erhållas i målet, av domstolen kunna anses tillfyllest i boupptecknings

ställe, men i det övervägande antalet fall torde dock skyldigheten att

verkställa formlig bouppteckning komma att kvarstå. Även örn sålunda genomförandet

av det i promemorian framlagda förslaget i viss utsträckning

skulle medföra en lättnad i bouppteckningsplikten i förhållande till gällande

rätt, synes dock förslaget icke innebära en fullt tillfredsställande lösning av

det föreliggande spörsmålet.

Såsom förut nämnts har justitieombudsmannen föreslagit, att de nuvarande

bestämmelserna om ovillkorlig bouppteckningsplikt vid hemskillnad och

äktenskapsskillnad skulle ersättas av en föreskrift av innehåll, att bouppteckning

behövde verkställas endast då make eller borgenär påkallade det.

Genom en dylik regel undvikes självfallet, att makar nödgas upprätta bouppteckning

i de fall då något behov härav icke föreligger. Från andra synpunkter

lia emellertid som förut antytts i promemorian anförts vissa betänkligheter

mot förslaget. Det har sålunda framhållits, att en make, som saknade

tillräcklig kraft att göra sina intressen gällande gentemot den andra maken,

kunde tänkas underlåta att, vid den senares tredska att lämna uppgifter örn

sin förmögenhetsställning, framställa yrkande örn förrättande av bouppteckning,

ehuru den svagare maken behövt ha tillgång till sådan för att kunna

tillvarataga sina intressen. Även örn denna synpunkt icke kan anses vara

utan betydelse, finner jag dock, i likhet med vad i vissa yttranden gjorts

gällande, densamma icke kunna tillmätas avgörande vikt.

I promemorian har vidare mot den av justitieombudsmannen föreslagna

lösningen invänts, att rätten att påkalla bouppteckning icke syntes vara tillfyllest

för makarnas borgenärer. I detta hänseende har framhållits, att frågan

örn upprättande av bouppteckning i så fall mången gång icke skulle

bliva aktuell förrän jämförelsevis lång tid förflutit efter hemskillnaden eller

äktenskapsskillnaden och alt en vid denna tidpunkt förrättad uppteckning

icke hade samma bevisvärde angående förmögenhetsläget vid giftorättsgemenskapens

hävande som en redan i anslutning till skillnaden verkställd uppteckning.

Denna invändning är enligt min mening av större betydelse. Såsom

i ett yttrande framhållits erhålla borgenärerna ofta ej kännedom örn

hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden förrän bodelning redan sken. Ju

längre tid som förflutit efter skillnaden desto svårare synes det vara att erhålla

tillförlitliga uppgifter angående tillgångar och skulder vid denna tidpunkt.

Såsom advokatsamfundet påpekat torde emellertid den motsättning

mellan makarna sorn oftast förefinnes och vardera makens önskan att vid

bodelningen tillgodose sina egna intressen medföra, alt risken för benefika

transaktioner till förfång för borgenärerna vid hemskillnad och äktenskapsskillnad

iir väsentligt mindre än vid boskillnad. Erfarenheten har också givit

vid handen, att borgenär endast i undantagsfall visat intresse av att taga del

Bihang till riksdagens protokoll 1944. Isand. Nr 168.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

av bouppteckning, som upprättats i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad.

Med hänsyn härtill synes den nu ifrågavarande olägenheten

icke böra medföra ett avvisande av justitieombudsmannens förslag. På grund

av det anförda vill jag förorda, att detta förslag, enligt vilket skyldighet att

förrätta bouppteckning skall föreligga endast då make eller borgenär del

yrkar, lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Rätt att påkalla bouppteckning bör uppenbarligen tillkomma, förutom

make, endast den borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelningen mellan

makarna. Framställning om upprättande av bouppteckning synes böra

ske genom ansökan hos rätten eller domaren. Har sådan ansökan inkommit,

torde rätten eller domaren ha att — utan prövning av frågan om bouppteckning

kan anses erforderlig för tillvaratagande av sökandens rätt — förordna

lämplig person att verkställa uppteckningen. Förrättningsmannen

bör liksom för närvarande vara skyldig att till rätten eller domaren insända

en avskrift av bouppteckningen.

I likhet med vad nu gäller torde rätten eller domaren böra äga att på

yrkande av endera maken meddela förordnande om boupptecknings förrättande

redan innan hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits. Även

det nuvarande stadgandet om skyldighet för make att edfästa upprättad bouppteckning

bör uppenbarligen bibehållas oförändrat. Härjämte torde emellertid

— i likhet med vad som enligt 3 kap. 9 § lagen örn boutredning och

arvskifte gäller med avseende å bouppteckning vid dödsfall -— böra upptagas

bestämmelse om att make, som underlåter att lämna uppgift angående sina

tillgångar och skulder, må vid vite hållas därtill. Denna bestämmelse torde

böra äga tillämpning även med avseende å bouppteckning, som upprättas

i samband med boskillnad.

Vid återgång av äktenskap torde — även om såsom i promemorian framhållits

något praktiskt behov av lagändring här icke kan antagas föreligga,

då denna form av äktenskaps upplösning är mycket sällsynt — samma

regler böra gälla som vid hemskillnad och äktenskapsskillnad.

I enlighet med det anförda har 11 kap. 20 § giftermålsbalken, som reglerar

bouppteckningsskyldigheten vid hemskillnad, omarbetats. Ändringen blir

jämlikt 23 § samma kap. tillämplig även vid äktenskapsskillnad samt på

grund av hänvisningen i 10 kap. 4 § jämväl vid återgång av äktenskap.

Härjämte har i 9 kap. 9 § upptagits bestämmelse om möjlighet att vid vite

tillhålla make att lämna uppgift till bouppteckning, som upprättas i samband

med boskillnad.

Därest det nu förordade förslaget genomföres, torde det kunna förväntas,

att förordnande av särskild bouppteckningsförrältare behöver meddelas jämförelsevis

sällan. I de fall då förordnande begäres torde makarna i regel

äga tillgångar av någon betydelse. Större svårigheter att i dessa fall finna

lämpliga och villiga personer för uppdraget torde ej komma att möta, och

några särskilda regler om ersättning för uppdraget synas med hänsyn härtill

ej erforderliga.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl Maj:ts proposition nr 168.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.

I enlighet nied vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermdlsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 20, 21 och 22 §§ lagen den 11 juni 1920

(nr 407) om barn i äktenskap; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 14 juni 1917 (nr 376)

örn barn utom äktenskap.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa jämkningar av redaktionell natur är likalydande med

de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 mars

1944.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 21 februari 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 11 februari 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 20, 21 och 22 §§ lagen den 11 juni

1920 (nr 407) örn barn i äktenskap; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 14 juni 1917 (nr 376)

om barn utom äktenskap.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn S. Å. Edling.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

37

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, håltet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 19H.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1944 remitterade

förslagen till

1) lag örn ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermalsbalken,

2) lag angående ändrad lydelse av 20., 21 och 22 §§ lagen den 11 juni 1920

(nr A07) örn barn i äktenskap; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 14 juni 1917 (nr 37b)

örn barn utom äktenskap.

Med förmälan, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslagen, efter vissa redaktionella jämkningar, matte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. s. 13 i texten
  2. 1LU 1944:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag om ändring i 9, 11 och 15 kap. giftermålsbalken, m. m. s. 1 i texten