Sök i Ratio Lex

Med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet

1944-02-25 · 197 sidor, varav 192 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 192 av 197 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:172, Med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till hushållningssällskapens

organisation och verksamhet; given

Stockholms slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, lämna riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande angående de av föredragande departementschefen

angivna huvudgrunderna för en omorganisation av hushållningssällskapen

och deras verksamhet samt vissa därmed sammanhängande frågor.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Peiirsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, förslag till

omorganisation av hushållningssällskapen och deras verksamhet samt anför

därvid följande.

Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 30 juni 1939 tillkallade jag samma

dag för alt i enlighet med av mig angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag rörande hushållningssällskapens organisation såsom utredningsmän

ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren G. A. lieiBihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 saini. Nr 172. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Moj.ts proposition nr 172.

ding, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

K. A. M. Andersson i Löbbo och godsägaren C. G. Liedberg, lantbrukaren

R. Selberg, sekreteraren hos Kopparbergs läns hushållningssällskap

K. R. Augustinsson, rektorn Th. V. Agren samt agronomen E. Adalberth.

Utredningsmännen, som antagit benämningen hushållningssällskapsutredningen,

hava med skrivelse den 8 juli 1942 avlämnat betänkande med förslag angående

hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. (SOU

1942: 32). Vid betänkandet fanns fogat särskilda yttranden av herrar Andersson

och Liedberg.

Över betänkandet hava yttranden inhämtats från statskontoret, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, egnahemsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, allmänna

lönenämnden, statens pensionsanstalt, statens veterinärmedicinska

anstalt, lantbruksakademien, 1941 års befolkningsutredning, samtliga länsstyrelser,

hushållningssällskapens ombud, samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelserna för samtliga

lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, styrelsen för fackskolans lanthushållningsseminarium,

styrelsen för Fredrika-Bremerförbundets lanthusliållningsseminarium,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk (RLF), Lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a., Jordbrukareungdomens

förbund, Svenska landsbygdens studieförbund, Sveriges agronom-

och lantbrukslärareförbund, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter,

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund, Hemslöjdsförbundet för Sverige, försäljningsförening u. p. a.,

Konlrollassistenternas riksförening, Föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter,

Sveriges vandringsrättareförbund, Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund,

chefsveterinärföreningen, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,

Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund, Stockholms trädgårdsanläggareförening,

Sveriges fjäderfäavelsförening, styrelsen för veterinärhögskolan

samt Fredrika-Bremerförbundet. Skrivelser i ärendet hava jämväl inkommit

från Sveriges hortonomförbund, trädgårdsarkitekt Ada Haglund,

Björkfors lantmannaskola, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges

slöjdlärarinneförening och notarie J. Ossmark.

Huvuddragen av hushållningssällskapsutredningens förslag.

I hushallningssällskapsutredningens betänkande behandlas följande större

frågor, nämligen hushållningssällskapens framtida organisation, gränsdragningen

mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden,

hushållningssällskapens centrala organisation, allmänna undervisningsoch

upplysningsverksamheten på lanthushållningens område, hushållningssällskapens

förmedling av statsunderstöd till vissa ändamål, behovet av befattningshavare

hos hushållningssällskapen och därmed sammanhängande för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

3

slag till lönereglering för befattningshavarna m. m. samt behovet av statsanslag

till hushållningssällskapens allmänna verksamhet.

I fråga om hushållningssällskapens framtida organisation

förordas i princip, att sällskapens nuvarande karaktär av lokala sammanslutningar

bibehölles och att grunddragen av deras organisation liksom

för närvarande angåves i en av Kungl. Maj:t utfärdad grundstadga. Hushållningssällskapens

förankring borde dock göras fastare hos jordbrukarna och

dessa mera än hittills ekonomiskt bidraga till sällskapens verksamhet. Med

hänsyn härtill föreslås, att flertalet jordbrukare borde vara självskrivna ledamöter

av vederbörande hushållningssällskap samt till sällskapet erlägga en

särskild avgift, benämnd jordbruksavgift, med belopp motsvarande dels

en grundavgift å två kronor, dels en tilläggsavgift av två hundradels procent

av jordbruksfastighetens taxeringsvärde, skogsvärdet inberäknat.

Vidare föreslår utredningen tillämpning av proportionell valmetod vid val

i primärvalkretsarna av lantbruksombuden, vilka jämte förvaltningsutskottets

ledamöter utöva beslutanderätt å hushållningssällskapens sammanträde.

Förslaget rörande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens

och egnahemsnämndernas verksamhetsområden

innebär i fråga örn de nuvarande konkreta arbetsuppgifterna icke

några egentliga förändringar. Hushållningssällskap borde sålunda tillkomma

allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet till främjande i första

hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk samt fiske och hemslöjd

ävensom i huvudsak förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande

förbättringsåtgärder inom sagda näringar. Egnahemsnämnderna åter avses

skola handhava egnahemslåneverksamheten och därmed förenad förmedling

av statsunderstöd ävensom bostadsförbättringsverksamhet och förmedling

av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge vidtagna statliga

åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket — med undantag för

marknadsreglerande åtgärder — såsom exempelvis krislån.

I fråga örn hushållningssällskapens centrala organisation

uppehåller sig utredningen främst vid frågan örn förhållandet mellan

lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Utredningen förordar härutinnan

ett intimt samarbete samt framhåller i samband därmed önskvärdheten

av överläggningar vid lämpliga tillfällen inför lantbruksstyrelsen med representanter

för hushållningssällskapen om betydelsefulla åtgärder ävensom

vikten av att befattningshavare i lantbruksstyrelsen bereddes vidgade möjligheter

alt på ort och ställe taga del av hushållningssällskapens verksamhet.

Förslag har även framlagts örn inrättande å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå

av ytterligare en byrådirektörsbefattning samt å styrelsens undervisningsbyrå

av två byråinspektörsbefattningar, den ena för överinseendet över

den praktiska ungdomsverksamheten, vars lokala ledning borde förläggas till

hushållningssällskapen, oell den andra för tillsynen över lanthushållsskolornas

oell hemkonsulenternas verksamhet.

Den med statsmedel understödda allmänna undervisnings- och

upplysningsverksamheten inom lanthushållningens område upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

delas i betänkandet i följande grenar, nämligen praktisk ungdomsverksamhet,

utbildningskurser, undervisningskurser, studieresor, premieringar och hushållningssällskapens

allmänna undervisningsverksamhet. De för denna verksamhet

förordade bestämmelserna anses böra sammanföras i ett reglemente.

För åstadkommande av önskvärd enhetlighet föreslås den lokala ledningen

av hela denna verksamhet skola anförtros åt hushållningssällskapen. I fråga

om flertalet grenar är detta redan nu fallet. Ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten

handhaves emellertid nu av jordbrukarungdomens egna

sammanslutningar och vissa utbildningskurser anordnas direkt av lantbruksstyrelsen.

Bland förslagen i övrigt må nämnas statsunderstöd till kortare

lantbrukarkurser, avsedda i första hand för mindre jordbrukare, som ej hade

möjlighet bevista kurs vid lägre lantbruksundervisningsanstalt, samt kortare

kurser för lantbyggmästare.

I fråga om hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet, bedriven

av sällskapens befattningshavare, förordas upprättande genom lantbruksstyrelsens

försorg av för sällskapen gemensamma taxor för ersättning

från rekvirent av ritningar m. m. Den enligt utredningen speciellt viktiga

lokala byggnadskonsulteraride verksamheten inom lanthushållningens område

föreslås av utredningens majoritet ställd helt under sällskapens ledning genom

särskilda statsavlönade konsulenter. Lantbruksförbundets byggnadsförenings

hittillsvarande lokala verksamhet på detta område skulle sålunda upphöra. I

fråga örn den husdjurskonsulterande verksamheten framhålles särskilt betydelsen

av att husdjurens utfodring icke försummas. Slutligen har utredningen

framlagt förslag om anställande hos hushållningssällskapen av särskilda

slöjdkonsulenter för handhavande av upplysningsverksamheten på hemslöjdens

område.

För nu ifrågavarande verksamhet har det årliga behovet av statsanslag

beräknats —- med bortseende från löner m. m. till hushållningssällskapens befattningshavare

— till 642 600 kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet med förmedling av statsunderstöd

till vissa ändamål har i betänkandet sammanförts i följande

tre grupper, nämligen understöd till åtgärder i allmänhet inom jordbruket

(grundförbättringar och förbättring av byggnader m. m.), understöd

för anskaffande av inventarier samt slutligen understöd till husdjursskötselns

främjande. Bestämmelserna för förstnämnda understöd föreslås sammanförda

i en kungörelse. Understödet avses skola få formen av dels amorteringslån och

dels avskrivningslån. 1 fråga om amorteringslån sammanfaller förslaget i huvudsak

med nu gällande föreskrifter. Dylika lån föreslås skola utlämnas ur

en enda fond, benämnd jordbrukets produktionslånefond, vilken sålunda

skulle ersätta vissa äldre fonder. Enligt förslaget borde fonden tillföras ett

kapital av 12 000 000 kronor. Avskrivningslån avses skola ersätta nuvarande

statsbidrag. Det utmärkande för sistnämnda understöd vore, att det beviljades

i form av lån, vilket, därest det med lånet understödda företaget oklanderligt

underliölles under viss tid, finge avskrivas. Utredningen har härmed velat

skapa en bättre garanti än den nuvarande för de statsunderstödda företagens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

framtida underhåll. Avskrivningslånen förutsättas skola utgå ur ett enda anslag,

som sålunda skulle ersätta ett antal äldre anslag och som töreslas uppfört

i riksstaten med 3 000 000 kronor.

I fråga om understöd lill anskaffande av inventarier ifrågasättas inga mera

betydelsefulla ändringar av nu gällande bestämmelser.

Bestämmelserna för ett stort antal nu utgående understöd till husdjursskötselns

främjande — dock icke hästaveln — borde enligt utredningens förslag

sammanföras i en kungörelse och i samband därmed samordnas pa ett

bättre sätt än vad för närvarande vore fallet. Av nyheter inom ifrågavarande

område må nämnas förslag rörande statsbidrag till hushållningssällskapen för

anordnande av demonstrationsutfodringar med syfte dels att främja produktionen

av sådana fodermedel, som erfordrades för upprättande av lämpliga

foderstater, dels att få till stånd en rationell användning av producerade fodermedel,

dels ock att verka för användning av lämpliga fodermedel. Vidare

framhålles värdet av fodermedelsanalyser i utvidgad omfattning samt ökad

utbredning av avkastningskontrollen inom nötkreatursbesättningarna, i vilket

syfte vissa åtgärder föreslås. Slutligen förordas inrättande av en särskild

jordbrukets husdjurslånefond för utlämnande till förening av lån till inköp

av vissa husdjur. Till fonden föreslås anvisat ett belopp av 2 000 000 kronor.

Statsbidragen avses skola utgå ur ett enda anslag, förslagsvis uppfört med ett

belopp av 1 136 000 kronor.

Vidkommande frågan om befattningar hos hushållningssällskapen

samt därmed sammanhängande spörsmål framför utredningen den

uppfattningen, att i fråga om i fältarbetet sysselsatta befattningshavare (konsulenter

m. fl.) borde eftersträvas ett relativt litet antal befattningar, på vilkas

innehavare kunde ställas förhållandevis höga kompetenskrav, medan behovet

av arbetskraft i övrigt borde tillgodoses genom inrättande av befattningar för

vilka kompetensfordringarna kunde sättas lägre. Härigenom torde kunna vinnas

enhetlighet i verksamheten, varjämte besparingar i löneutgifter syntes

kunna uppnås. De främsta fältarbetande befattningshavarna borde liksom

hittills benämnas konsulenter, exempelvis jordbrukskonsulenter och husdjurskonsulenter.

Enligt utredningens mening vore det önskvärt söka åstadkomma så enhetliga

bestämmelser som möjligt för samtliga hushållningssällskap i fråga

örn befattningshavarnas löneförmåner och anställningsförhållanden. Särskilt

i fråga örn löneförmånerna framhålles olämpligheten av den nuvarande

betydande skillnaden i löneförmåner hos skilda hushållningssällskap

för eljest jämställda befattningshavare samt betydelsen av en bättre avvägd

relation mellan olika befattningshavares hos ett och samma sällskap löneförmåner.

Utredningen föreslår sålunda, att bestämmelser på ifrågavarande

område sammanföras i ett reglemente, vilket skulle äga tillämpning även på

lantbruksundervisningsanstalternas befaltningshavare. Förslaget till reglemente

är i tillämpliga delar uppbyggt på i princip samma grunder som civila

avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet. Vidare framlägges

förslag till lönereglering för de befattningar hos hushållningssällskap och lant
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

bruksundervisningsanstalt, varå reglementet avses skola tillämpas, ävensom

förslag till personalförteckningar. Förslag till bestämmelser för resekostnadsoch

traktamentsersättningar för sagda befattningshavare samt vissa ändringar

av nu gällande pensionsbestämmelser hava även framlagts.

Vad angår frågan om statsanslag till hushållningssällskapens

allmänna verksamhet förordar utredningen en uppdelning av

anslaget i dels avlöningsanslag och dels omkostnadsanslag. Från avlöningsanslaget

föreslås skola bestridas avlöningar åt hushållningssällskapens ordinarie

befattningshavare i enlighet med grunderna i förslaget till avlöningsreglemente

samt kristillägg åt samma befattningshavare. Härigenom skulle

sällskapen i princip komma i samma ställning som lantbruksundervisningsanstalterna.

Erforderligt avlöningsanslag beräknas till 4 000 000 kronor, vartill

kommer kristillägg enligt nu gällande grunder med 490 000 kronor.

Beträffande omkostnadsanslaget uttalar utredningen såsom sin bestämda

uppfattning, att hushållningssällskapens inkomster måste väsentligt ökas,

därest sällskapen skulle få möjlighet att icke endast vidmakthålla utan även

vidtaga önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande verksamhet

på lanthushållningens område. Med hänsyn till förslaget rörande jordbruksavgift

samt vissa andra förslag örn ändrade bestämmelser, bland annat

om borttagande av sällskapens nuvarande skyldighet att för åtnjutande

av statsbidrag till vissa ändamål tillskjuta minst mot statsbidraget svarande

belopp av egna medel, föreslås omkostnadsanslaget utgå efter grunder, vilka

delvis avvika från nu gällande bestämmelser rörande liknande anslag (statsanslag

till hushållningssällskapens allmänna verksamhet). Erforderligt omkostnadsanslag

beräknas till 1 460 000 kronor.

Allmänna synpunkter på frågan om hushållningssällskapens

verksamhet och organisation.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har inledningsvis framfört vissa principiella synpunkter på

frågan örn den framtida verksamheten från det allmännas

sida till främjande av jordbruket och dess

binäringar, enär denna verksamhets omfattning och gestaltning enligt

utredningens mening torde vara avgörande för utformningen av den eller

de organisationer, som skulle handhava densamma. Verksamheten borde liksom

hittills i första hand taga sikte på att genom en ändamålsenlig och

effektiv undervisnings- och upplysningsverksamhet bereda yrkesutövarna eller

blivande yrkesutövare inom jordbruket och detsamma närstående näringar

(skogsskötsel, trädgårdsskötsel, fiske och hemslöjd) möjligheter att

förbättra sina yrkeskunskaper såväl i fråga örn den tekniska sidan av jordbruksdriften

som beträffande ekonomiska frågor, särskilt sådana rörande

avsättningen av produkterna genom yrkesutövarnas samverkan i ekono
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

miska föreningar. I princip borde denna verksamhet påbörjas redan hos

ungdomen i skolåldern för att sedermera under olika former fortsättas bland

ungdomen i mognare ålder och vuxna. I enlighet härmed har utredningen

ansett, att verksamheten borde omfatta följande olika led.

1. Praktisk-teoretisk undervisnings- och upplysningsverksamhet bland

den yngre ungdomen av den typ, som för närvarande bedrives av skilda

sammanslutningar (''s. k. klubbarbete och tävlingar) genom särskilda ungdomskonsulenter.

2. Praktisk utbildning av ungdomen såsom lärlingar eller lantbrukselever.

3. Undervisning vid fasta lägre undervisningsanstalter inom jordbruket

och närstående näringar.

4. Undervisning vid kurser av skilda slag för yrkesutövare samt upplysningsverksamhet

i form av föredrag, premieringar, tävlingar och demonstrationer,

försöksverksamhet, personlig rådgivning o. s. v. genom särskilda konsulenter

och andra tjänstemän, eventuellt i samband med planläggning av

olika åtgärder.

Utredningen har framhållit, att med hänsyn till lanthushållningens betydelse

borde även i framtiden liksom för närvarande vid sidan av undervisnings-

och upplysningsverksamheten direkt ekonomiskt stöd av allmänna

medel lämnas till föreningar och enskilda yrkesutövare på lanthushållningens

område till produklionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Vid planläggning

av dylik åtgärd måste emellertid hänsyn tagas till de återverkningar

denna kunde få på jordbruksdriften i sin helhet vid brukningsdelen i fråga.

För uppnående av största möjliga effekt av understödet borde sålunda från

början övervägas, vilka förbättringsåtgärder eller förändringar av produktionsinriktningen

vid jordbruket i fråga, som överhuvud taget kunde vara

erforderliga ur rationaliseringssynpunkt. Enligt utredningens mening borde

sålunda, då fråga uppstått örn statsunderstöd till viss åtgärd, i regel en plan

(allmän plan) uppgöras över alla de åtgärder av nyssnämnt slag, som erfordrades

vid jordbruket i fråga. Understöd borde vidare av förmedlingsorganet

kunna lämnas för utförande av i huvudsak samtliga slag av åtgärder.

Förutom en mera effektiv förbättring av de enskilda jordbruken samt ofta

mera ändamålsenligt och planmässigt utnyttjande av tillgängliga statsmedel

än för närvarande vunnes härigenom även ökade möjligheter till kontroll

från såväl de lokala förmedlingsorganens som den centrala myndighetens

sida, att statsmedlen användas på möjligast effektiva sätt.

Enligt utredningens mening läge i sakens natur, att statsunderstöd till produktionsbefrämjande

förbättringsåtgärder i princip borde lämnas endast till

sådana åtgärder, som vore ur ekonomisk synpunkt försvarbara, även örn

ur jordbruksekonomisk synpunkt icke fullt försvarliga understöd stundom

kunde tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av betydande

arbetslöshet. Med hänsyn härtill borde understöd i första hand givas formen

av amorteringslån. Det borde nämligen kunna förväntas, att förbättringsåtgärden

skulle verka så befrämjande på produktionen, alt under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

stödet i regel skulle kunna av låntagaren utan svårighet återbetalas. För

att stimulera företagaren att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes

synpunkt önskvärda produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder,

vore det emellertid önskvärt, att villkoren för lån gjordes förmånligare än

vad kreditinstitutioner i allmänhet kunde erbjuda. Då förhållandena särskilt

inom jordbruket varierade avsevärt inom skilda landsdelar och under olika

tidsperioder samt produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder på olika egendomar

kunde ha mycket skiftande karaktär, vore det önskvärt, att de lån,

som utlämnades av statsmedel, finge av det lokala förmedlingsorganet användas

i nämnda syfte till åtgärder efter dess eget beprövande och om möjligt

utgå ur endast ett fåtal för ändamålet inrättade statliga lånefonder för produktionsbefrämjandc

förbättringsåtgärder. Härigenom vunnes jämväl en

önskvärd förenkling av bestämmelserna för lån inom ifrågavarande område,

minskning av antalet låneformer, enklare stickprovskontroll å de understödda

egendomarna från den centrala myndighetens sida och förenklad granskning

hos sagda myndighet av förmedlingsorganens redogörelser.

Utredningen har emellertid ansett, att statsbidrag icke helt borde upphöra

men i fråga om bidrag till förbättring av jord och byggnader givas en i viss

mån annan karaktär än den nuvarande. I syfte att åstadkomma en önskvärd

garanti för underhåll av understött företag har utredningen sålunda förordat,

att nuvarande bidragsform ersattes med ett system av s. k. avskrivningslån,

innebärande att understödet vid beviljandet gåves formen av lån, som emellertid

skulle kunna avskrivas efter viss tid, därest företaget skötts oklanderligt.

Såväl för amorterings- som avskrivningslån borde ställas av förmedlingsorganet

godtagbar säkerhet. Avskrivningslånen borde av samma skäl som

i fråga om amorteringslån utgå ur ett enda anslag och användas av förmedlingsorganet

till åtgärder av ifrågavarande slag efter dess eget beprövande.

I detta sammanhang må erinras därom att besparingsberedningen i en med

skrivelse den 12 juni 1942 överlämnad promemoria angående den statliga

låne- och bidragsverksamheten å jordbrukets område m. m. uttalat, att mängden

av bidrags- och understödsformer å jordbrukets område medförde icke

blott svårigheter för allmänheten och myndigheterna utan även risk för otillräcklig

effekt vid understödens användning. Med hänsyn härtill har besparingsberedningen

funnit det önskvärt, att en tämligen långt gående sammanslagning

av anslags- och låneformer bomme till stånd.

För handhavande av de i det föregående omnämnda produktionsbefrämjande

åtgärderna har hushållningssällskapsutredningen ansett erforderligt att

väl utrustade och ändamålsenligt uppbyggda lokala organ förefunnes. Ett

centralt omhändertagande av alla de detaljuppgifter, som nämnda åtgärder

innebure, torde såväl ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn till åtgärdernas

önskvärda effektivitet icke vara möjligt. Däremot kunde givetvis tänkas,

att åtgärderna handhades av mer än ett lokalt organ inom varje särskilt område.

Utredningen hade emellertid vid övervägande av detta spörsmål funnit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

9

starka skäl tala för en koncentration av flertalet åtgärder till allenast ett lokalt

organ inom visst geografiskt område.

Vad angår undervisnings- och upplysningsverksamheten har utredningen

— under erinran om att den fasta lantbruksundervisningen kunde enligt gällande

bestämmelser genom beslut av Kungl. Majit inordnas under hushållningssällskapens

allmänna undervisningsverksamhet — uttalat, att sagda

verksamhet borde handhavas av hushållningssällskapen. Härigenom vunnes

önskvärd enhetlighet vid planläggning av hela denna verksamhet inom

visst område, bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter samt sannolikt

lägre omkostnader och mera effektivt utnyttjande av för ändamålet anvisade

statsmedel, än om verksamheten splittrades på olika organ. Med hänsyn

till det anförda har utredningen hållit före, att ledningen av den statsunderstödda,

av jordbrukareungdomens förbund hittills bedrivna praktiskteoretiska

verksamheten (klubbverksamheten) borde anförtros åt samma organ

som övrig undervisningsverksamhet på lanthushållningens område. Detsamma

borde även gälla den av 1930 års lantbruksundervisningskommitté

föreslagna praktiska elevutbildningen, därest förslaget härutinnan genomfördes.

I fråga örn handhavandet av de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärderna

på jordbrukets område har utredningen inledningsvis erinrat örn

1936 års egnahemsutrednings förslag, att bidragsverksamheten för nyodling,

betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk borde

överflyttas från hushållningssällskapen till de föreslagna statliga egnahemsnämnderna,

vilket förslag föredragande departementschefen i proposition nr

236 till 1939 års lagtima riksdag angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten

m. m. emellertid förklarat sig icke kunna åtminstone i dåvarande

läge tillstyrka, enär sagda bidragsverksamhet vore så intimt sammankopplad

med hushållningssällskapen. Jordbruksutskottet hade sedermera i

sitt av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande nr 83 förklarat sig

visserligen anse, att fördelarna med en fullständig överflyttning av verksamheten

för förstärkning av ofullständiga jordbruk på egnahemsorganen vöre

ovedersägliga, men att den förebådade utredningen rörande hushållningssällskapens

omorganisation borde avvaktas, innan några mera avsevärda ändringar

vidtoges med avseende på sällskapens verksamhetsområden. Utskottet

hade sålunda betraktat den av utskottet tillstyrkta organisationen som ett

provisorium.

Utredningen har för egen del påpekat, att utredningen med hänsyn till de

olika förbättringsåtgärdernas ekonomiska avhängighet av varandra förordat

större planmässighet än hittills vid uppgörande av förslag till förbättringsåtgärder.

Det syntes utredningen uppenbart, att detta önskemål icke kunde

tillgodoses, örn handhavandet av statliga förbättringsåtgärder splittrades på

skilda lokala organ. För att planläggningen av åtgärderna skulle bliva den

bästa möjliga och statsunderstöden lämna största möjliga effekt vore vidare

ett gott och välorganiserat samarbete mellan tjänstemän med olika arbetsuppgifter

(jordbruks-, husdjurs-, byggnads- trädgårds- och hemkonsulenter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

m. fl.) oundgängligen nödvändigt. Ett dylikt samarbete kunde lättast och

mest effektivt ordnas, därest alla dessa tjänstemän vore knutna till ett och

samma lokala organ. Antalet tjänstemän kunde vidare i så fall utan tvivel

även begränsas. Med två eller flera parallellt arbetande lokala organ torde

nämligen icke kunna undvikas dubbla uppsättningar av tjänstemän med likartade

uppgifter. Även för den understödssökande allmänheten innebure en

dylik koncentration uppenbara fördelar. Tveksamhet behövde sålunda icke

uppstå till vem ansökan skulle ingivas. Vidare kunde tjänstemännen lättare

stå till tjänst med råd och upplysningar rörande olika slag av erforderliga

förbättringar.

Utredningen har vidare framhållit, att förmedlingsorganets verksamhet i

sig inneslöte en icke ringa upplysningsverksamhet. Det vöre därför i princip

nödvändigt för uppnående av enhetlighet i sistnämnda verksamhet, att såväl

den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten som förmedlingen

av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i regel

handhades av ett och samma lokala organ, vars tjänstemän efter behov finge

syssla med den ena eller andra verksamhetsgrenen. Såsom detta organ har

utredningen ansett hushållningssällskapen i första hand böra komma i fråga.

Utredningen har därefter behandlat frågan om gränsdragningen

mellan hushållningssällskapens och e gm ahem snämndernas

verksamhetsområden. Härvid har utredningen såsom

sin mening framhållit, att vid sagda gränsdragning borde eftersträvas,

att verksamhetsområdena i minsta möjliga utsträckning ingrepe i varandra.

Först härigenom kunde önskvärd enhetlighet i verksamhetens bedrivande

uppnås, osäkerhet och irritation såväl hos allmänheten som mellan

de vid de båda organen anställda tjänstemännen undvikas samt kostnaderna

för de båda organens verksamhet hållas så låga som möjligt bland annat genom

att tjänstemän med likartade arbetsuppgifter i regel icke borde erfordras hos

de båda organen. Vid övervägande av olika alternativ för gränsdragningen

har utredningen framhållit, att båda organens arbetsuppgifter för närvarande

vore och även i framtiden torde bliva knutna i huvudsak till landsbygden

och dess befolkning. Någon gränsdragning ur geografisk-administrativ

synpunkt mellan de båda organens verksamhetsområden vore därför icke

möjlig. Då de båda organens arbetsuppgifter berörde yrkesgrupper av likartat

slag, kunde vidare en uppdelning av arbetsuppgifterna efter yrkesgrupper

icke verkställas. Ej heller kunde en gränsdragning för verksamheten på jordbrukets

område efter jordbrukens storlek anses rationell, enär någon principiell

åtskillnad mellan åtgärder till främjande av olika stora jordbruk icke

kunde göras. Utredningen har med hänsyn härtill funnit att det endast återstode

att söka uppnå en rationell gränsdragning med utgångspunkt från konkreta

arbetsuppgifter, dels på jordbrukets område (trädgårdsskötseln inberäknad),

och dels inom övriga näringsgrenar.

Utredningen har sammanfattat sitt förslag rörande hushållningssällskapens

och egnahemsnämndernas verksamhetsområden i följande punkter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

11

Hushållningssällskapen borde handhava:

1. Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet till främjande i första

hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk ävensom fiske och hemslöjd.

_ . .....

2. Förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder

inom sagda näringar i den mån åtgärderna icke utgjordes av förbättringsåtgärder

å byggnader, avsedda att utföras i samband med förmedling

av understöd till förvärv av jordbruksfastighet eller understöd till förbättring

av bostadshus å dylik fastighets allmänna standard (bostadsförbättringsunderstöd),

eller av elektriska installationsarbeten och vattenförsörjning

i allmänhet.

3. Förmedling av statsunderstöd till anskaffande av arbetsbesparande maskiner

och redskap inom hushållen, främst på landsbygden, med undantag

av understöd till gemensamma tvättstugor.

Egnahemsnämnd borde handhava:

1. Förmedlingen av statsunderstöd till förvärv eller arréndering av redan

befintlig jordbruksfastighet, förvärv av tillskottsjord till dylik fastighet, förvärv

eller arrendering av genom jordstyckning uppkomna nya jordbruksfastigheter

samt till förvärv av jordbruksfastighet för sammanslagning med

annan, av vederbörande redan innehavd jordbruksfastighet.

2. Bildandet av helt nya jordbruk genom förmedling av statsunderstöd

till förvärv eller arrendering av fastighet, uppkommen genom uppodling av

tidigare icke odlad mark ävensom andra därmed sammanhängande åtgärder.

3. Förbättringsåtgärder å byggnader å jordbruksfastigheter, avsedda att

utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av dylik fastighet.

4. Förmedling av premielån i samband med understöd till förvärv av

jordbruksfastighet.

5. Förmedling av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge

vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket °—

med undantag för marknadsreglerande åtgärder — såsom exempelvis kristan.

6. Förmedling av statsunderstöd till förvärv av annan fastighet än jordbruksfastighet

samt i samband med dylik förmedling erforderliga förbättringsåtgärder.

7. Förmedling av bostadsförbättringsunderstöd i allmänhet.

8. Förmedling av statsunderstöd till elektriska installationsarbeten och till

åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet ävensom till ordnande av gemensamma

tvättstugor.

Utredningen har understrukit, att denna uppdelning av arbetsuppgifterna

icke innebure några egentliga förändringar i fråga örn de nuvarande konkreta

uppgifterna. Utredningen har framhållit betydelsen av ett intimt samarbete

mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna ävensom mellan

dessa två organ och skogsvårdsstyrelserna. Enligt utredningens mening

borde sammankomster ordnas mellan representanter för de nämnda organen

för dryftande av skilda angelägenheter. Beträffande motiveringen till

utredningens förslag hänvisas i övrigt till betänkandet.

Vid övervägande av frågan örn hushållningssällskapens

framtida organisation har utredningen funnit tvenne alternativ

kunna ifrågakomma nämligen dels ett bibehållande av sällskapens

nuvarande karaktär av föreningar och dels förstatligande av hushållningssällskapen.

Utredningen har för sin del förordat, all hushållningssällskapens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

nuvarande karaktär av lokala sammanslutningar måtte bibehållas. Såsom

motivering för denna ståndpunkt har utredningen anfört följande.

De relativt fria former, varunder hushållningssällskapens verksamhet hittills

bedrivits, hava inneburit många fördelar. Härigenom har möjliggjorts

en god anpassning till den skiftande utvecklingen av jordbruket och dess binäringar

inom olika landsdelar och under skilda tidsperioder. Den fria formen

har även medfört stora möjligheter till lokala, fruktbärande initiativ.

Samtidigt hava sällskapen i ständigt växande utsträckning kunnat verkställa

av statsmakterna beslutade produktionsbefrämjande åtgärder. Stor nytta hava

sällskapen härvid och i sin verksamhet i övrigt haft i den omständigheten,

att de kunnat bygga på en intim kontakt med befolkningen och god förankring

hos förtroendemän i orterna.

Genom ett förstatligande skulle visserligen statsmakterna få ett relativt

fast grepp örn hushållningssällskapens verksamhet men det kan med fog befaras,

att många av de nämnda fördelarna med den nuvarande fria formen

skulle gå förlorade. Påpekas må att förhållandena för sällskapens del ligga

annorlunda till än i fråga om egnahemsverksamheten. Med hänsyn till hushållningssällskapens

betydligt mera vittomfattande verksamhetsområde äro

de i större behov av en nära kontakt med de befolkningsgrupper, till vilka

de huvudsakligen vända sig. Ett förstatligande av hushållningssällskapen

skulle sannolikt medföra en viss isolering och en icke önskvärd stelhet i arbetsformerna.

Jämväl besparingsberedningen har i sin promemoria bestämt avrått från

ett förstatligande av hushållningssällskapen. Stora fördelar vore nämligen

enligt beredningens mening förenade med den mera obundna organisation av

hushållningssällskapen, som möjliggjordes av deras ställning som enskilda

föreningar.

Hushållningssällskapsutredningen har därefter ingått på frågan på vad

sätt en förstärkning av hushållningssällskapens ställning skulle kunna ske.

Utredningen har därvid uttalat, att sällskapen borde givas en bredare bas än

vad hittills varit fallet och deras förankring hos jordbrukarna sålunda göras

fastare. Den verksamhet, som enligt utredningens tidigare uttalade mening

tillkomme ett hushållningssällskap berörde så gott som samtliga jordbrukare

inom sällskapets område. Med hänsyn härtill har utredningen ansett önskvärt,

att jordbrukarna i regel skulle vara självskrivna ledamöter av hushållningssällskapen

samt därmed beredas möjligheter att aktivt ingripa i och

medverka vid utformningen av hushållningssällskapens verksamhet. Utredningen

har med jordbruk i detta sammanhang avsett sådan fastighet, som

vore taxerad som jordbruksfastighet. Visserligen innebure en dylik definition,

såsom utredningen påpekat, att exempelvis en del trädgårdsidkare icke

kunde inbegripas, ehuru de härutinnan med hänsyn till deras nytta av hushållningssällskapens

verksamhet i princip borde vara likställda med jordbrukare.

Med rätt att såsom självskriven ledamot påverka hushållningssällskapets

verksamhet borde enligt utredningens mening följa skyldighet att i större utsträckning

än annan ledamot ekonomiskt bidraga till verksamheten. Det

syntes utredningen skäligt, att jordbrukarna, som mer än andra samhällsmedlemmar

hade nytta av hushållningssällskapets verksamhet, i allmänhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

13

borde bidraga till täckande av större del av kostnaderna för denna verksamhet

än som uttoges av samhällsmedlemmarna i allmänhet genom av

skattemedel utgående statsunderstöd till hushållningssällskapens verksamhet

eller andra statsbidrag för jordbrukets främjande. Utredningen har sålunda

föreslagit att av jordbrukarna för ifrågavarande verksamhet skulle uttagas

en särskild avgift, förslagsvis benämnd jordbruksavgift och beräknad,

förutom en mindre grundavgift, på jordbrukets taxeringsvärde, skogsvärdet

inberäknat. Härigenom kunde även förväntas att jordbrukarnas känsla av

samhörighet med sitt hushållningssällskap främjades och att deras intresse

för sällskapets verksamhet ökades så att denna bleve till största möjliga

nytta för jordbruket. Vidare har utredningen såsom skäl framhållit hushållningssällskapens

behov av ökade inkomster. Ledamöternas tillskott borde få

sådan storlek, att sällskapens ekonomiska ställning i större utsträckning än

hittills kunde grundas på densamma. Utredningen har dock i detta sammanhang

understrukit, att dessa tillskott icke kunde bliva av sådan storleksordning,

att sällskapen kunde undvara statsmakternas stöd även i fortsättningen.

Dylikt vore för övrigt enligt utredningens mening under alla förhållanden

motiverat med hänsyn till sällskapens allmännyttiga verksamhet och omfattande

administrativa uppgifter.

Under erinran att såsom villkor för statsbidrag för närvarande gällde, att

hushållningssällskapen skulle äga av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade

i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Majit utfärdade allmänna

grunder för sällskapens organisation (grundstadgar) har utredningen

uttalat, att detta system borde bibehållas. Med hänsyn till de skiftande lokala

förhållandena vore det emellertid svårt att i detalj reglera alla hithörande

spörsmål i en för hela landet gällande stadga. De utfärdade bestämmelserna

borde sålunda liksom hittills kunna kompletteras med sådana bestämmelser,

som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapen åliggande uppgifter

eller eljest ansåges erforderliga.

Yttranden.

De principiella synpunkter, som hushållningssällskapsutredningen framfört

på frågan om den framtida verksamheten från

det allmännas sida till främjande av jordbruket och

dess binäringar hava i vad desamma avse den allmänna undervisnings-

och upplysningsverksamheten lämnats utan

erinran i inkomna yttranden.

Jämväl utredningens uttalande, att även i framtiden direkt ekonomiskt

stöd av allmänna medel borde lämnas till föreningar på lanthushållningens

område och enskilda yrkesutövare för produktions befrämjande

förbättringsåtgärder, har i regel lämnats utan erinran. Riksförbundet

landsbygdens folk har emellertid ansett, att det borde tagas under omprövning,

huruvida icke den understöds- och bidragsgivande verksamheten

genom hushållningssällskapen borde omformas med bättre inriktning på att

få fram positiva och i och för sig bärkraftiga lösningar. Det kunde icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

anses tillfredsställande att upprätthålla en verksamhet, som år från år i

överskådlig tid krävde statliga anslag för att hållas vid liv. I den mån bidragen

hade till orsak jordbrukets bristande lönsamhet, vöre botemedlet givet

en förbättring av jordbrukets lönsamhet.

Utredningens uttalande om upprättande av en allmän plan över

de förbättringar, som erfordrades å visst jordbruk, har i flertalet av de yttranden,

vari denna fråga berörts, tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Förslaget har emellertid avstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs

län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i samma län.

Ur de tillstyrkande yttrandena må följande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat.

För uppgörandet av en allmän plan för förbättringar måste förutsättas, att

förrättningsmannen i varje särskilt fall vid undersökning på platsen ingående

prövar betingelserna ur ekonomiska och andra synpunkter av den eller de

förbättringsåtgärder, jordägaren önskar genomföra, samt, därest dessa betingelser

icke befinnas bärande, föreslår annan med hänsyn till det ifrågavarande

jordbruket lämpligare åtgärd. Att en sådan mera kritisk prövning av

föreslagna förbättringsåtgärder kommer till stånd finner lantbruksstyrelsen

vara motiverat. Styrelsen har nämligen icke helt kunnat frigöra sig från det

intrycket, att förbättringsåtgärder ofta föreslås och genomföras utan att ses

i samband med jordbruket i dess helhet. Den föreslagna planen får emellertid

icke göras så omfattande, att arbetet med dess uppgörande därigenom blir

alltför betungande och tidsödande. Enligt styrelsens mening bör den begränsas

på sådant sätt, att den endast upptager en mera allmänt hållen redogörelse

för de olika förbättringsåtgärder, som vid det ifrågavarande jordbruket

vid lämplig tidpunkt böra vidtagas samt en summarisk uppskattning av kostnaderna

för varje sådan åtgärd. Genom en dylik begränsning torde uppgörandet

av ifrågavarande allmänna plan icke behöva i nämnvärd grad göra

förrättningsarbetet mera tidsödande.

Skogsstyrelsen har jämväl funnit tanken på allmän planläggning riktig

samt framhållit, att densamma borde omfatta även skogsbruket, vilken del av

planläggningen borde handhavas av skogsvårdsstyrelserna.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare/örbund har ifrågasatt, örn icke förutom

allmän plan för enskilda egendomar även borde upprättas driftsekonomiska

planer för varje hushållningssällskaps område i sin helhet.

I sitt yttrande med avstyrkan av förslaget har Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott med instämmande av länsstyrelsen i länet uttalat,

att principen med allmän plan visserligen vöre riktig men ett genomförande

av densamma skulle medföra antingen mycket omfattande och tidsödande

arbete, vilket skulle fördröja nödiga och nyttiga åtgärder, eller ock

endast giva upphov till ytliga och otillförlitliga planer. Erfarenheterna från

nu tillämpade mera begränsade utredningsformer hade icke givit vid handen,

att desamma lett till felaktiga resultat.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande,

vari länsstyrelsen i länet instämt, förklarat förslaget vara verklighetsfrämmande

och redan på grund av bristande tillgång på arbetskraft omöjligt att

genomföra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

15

Utredningens principiella uttalanden rörande amorteringslån hava

icke föranlett erinringar.

Förslaget att nuvarande statsbidrag borde ersättas med ett system av

avskrivningslån har tillstyrkts i flertalet av de yttranden, vari denna

fråga berörts. Länsstyrelsen i Östergötlands län samt hushållningssällskapens

förvaltningutskott i Östergötlands och Malmöhus län avstyrka emellertid

detsamma. Såsom motivering har framhållits svårigheterna för jordbrukarna

att anskaffa av utredningen föreslagen säkerhet för dylika lån. Kronobergs

och Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava av samma

anledning ställt sig tveksamma till förslaget.

Lantbruksstyrelsen har beträffande avskrivningslånen anfört, att det icke

finge förbises, att förslagets genomförande för hushållningssällskapens del

komme att medföra en betydande arbetsbörda. Det kunde därför ifrågasättas,

örn icke bidragsformen borde bibehållas för förbättringsåtgärder, där

underhållet måste anses vara av ringa betydelse, exempelvis för gödselvårdsanläggningar,

medan avskrivningslåneformen borde förekomma med avseende

å sådana åtgärder som exempelvis betesförbättringar, för vilkas utnyttjande

det framtida underhållet vore av avgörande betydelse.

Utredningens förslag att lånen borde utgå ur en gemensam fond

eller — i fråga örn avskrivningslån — ur ett enda anslag samt att

hushållningssällskapen skulle medges större frihet än för närvarande vid disponerandet

av tillgängliga medel för olika åtgärder har i samtliga yttranden,

vari dessa frågor berörts, tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret har funnit utredningens betänkande giva klart vid handen,

att en rationalisering på ifrågavarande område vöre i hög grad angelägen och

att utredningens förslag, främst i fråga om låneverksamheten, innebure betydande

förbättringar.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att genom förslaget hade vid olika tillfällen

uttalade önskemål tillgodosetts och att styrelsen i princip ville förorda förslagets

genomförande snarast möjligt.

Utredningens principuttalande rörande koncentrationen av den

allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten

samt produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder

till ett enda lokalt organ har icke föranlett några mera principiella

erinringar.

Den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan hushållningssällskapens

och egnahemsnämndernas verksa

m h e t s o m råde n tillstyrkes av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, lantbruksakademien,

Sveriges lanlbruksförbund och hushållningssällskapens ombud samt

— med nedan angivna avvikande meningar i fråga om vissa detaljer — av

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms hins och stads, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings läns, Kalmar läns södra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

område, Blekinge (ej enhälligt), Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län ävensom av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ansett en allt för noggrann gränsdragning

överflödig. Ett mera fruktbringande arbetsresultat kunde enligt länsstyrelsens

mening uppnås genom ett samarbete mellan hushållningssällskap och

egnahemsnämnd, där så erfordrades.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit önskvärdheten av en skarpare

gränsdragning ävensom angelägenheten av att egnahemsnämnderna tilldelades

alla ärenden, som hade med social fastighetsbildning på jordbrukets

område att göra.

Statskontoret har uttalat, att betydande svårigheter givetvis måste göra sig

gällande vid en gränsdragning mellan organ med så pass likartade verksamhetsområden,

som dem varom här vore fråga.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Örebro län

hava — under framhållande av svårigheten att draga en klar och lämplig

gräns — understrukit vikten av samarbete mellan hushållningssällskapen och

egnahemsnämnderna.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört följande:

Ingen som tagit del av vad utredningen i betänkandet skrivit om hushållningssällskapens

och egnahemsnämndernas verksamhetsområden har kunnat

undgå att inse, hur svår och oklar gränsdragningen blir dem emellan. Även

örn i regel vederbörande tjänstemän hos de båda organisationerna kunna bliva

ense om vars och ens kompetensområde, kommer aldrig den allmänhet, organisationerna

hava att betjäna, att kunna förstå detta. De komma esomoftast att

vända sig till orätt forum, vållande dem besvär och tidsutdräkt. Länsstyrelsen

förmenar, att den enhetliga och fasta ledning statsmakterna ansett sig

böra kräva vid helt övertagande av kostnaderna för egnahemsväsendet, bort

kunna vinnas utan nämndernas fullständiga skiljande från hushållningssällskapen.

Man synes vid reformens genomförande hava tänkt mera på själva organisationens

utformning än på den allmänhet, organisationen skall betjäna.

Att redan nu få en ändring i detta avseende torde väl icke kunna komma i

fråga. Så mycket större anledning har man fördenskull att söka på allt sätt

minska de olägenheter, organisationernas åtskiljande medfört. Kompetenskonflikter

mellan de båda organisationernas tjänstemän kunna lätt uppkomma.

Vid dylika konflikter är det den allmänhet, som skall betjänas, som blir

lidande. Då hushållningssällskapen lyda under lantbruksstyrelsen och egnahemsnämnderna

under egnahemsstyrelsen måste för lösande av sådan konflikt

frågan dragas ända till Kungl. Maj:t. De olägenheter, som därav uppkomma,

särskilt i tidsutdräkt och dröjsmål för bringande av begärd och erforderlig

hjälp, äro uppenbara. Länsstyrelsen vill fördenskull förorda att för

varje län tillskapas ett organ med makt och befogenhet att slita dylika konflikter

och i övrigt med ledning av de direktiv Kungl. Maj:t för ändamålet

må utfärda, främja samarbetet mellan hushållningssällskap och egnahemsnämnd.

Därest icke vid en överarbetning av skogslagarna, som nu pågår, samarbetet

mellan hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse knytes än fastare,

torde ett dylikt organ även få till uppgift att främja sådant samarbete. I ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 172.

17

dylikt samarbetsorgan bör länsstyrelsen äga utse ordförande samt landstinget

minst två av övriga ledamöter.

I fråga om vissa detaljer hava från utredningens förslag avvikande meningar

framförts. Sålunda hava Stockholms läns och stads samt Uppsala

låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott — under framhållande av att

egnahemsnämnderna borde syssla endast med sådan verksamhet, som rörde

egnahemsverksamheten — avstyrkt utredningens förslag, att nämnderna

skulle handhava förmedlingen av understöd till på grund av exceptionellt

tidsläge vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket.

Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Sveriges agronom- och lantbrukslärare förbund

hava ansett, att förmedlingen av statsunderstöd för anordnande av gemensamma

tvättstugor på landsbygden borde handhavas av hushållningssällskapen.

Såsom motivering hava utskotten framhållit, dels att hos hushållningssällskapen

anställda hemkonsulenter sysslade med denna fråga, dels

ock att sällskapen handhade förmedlingen av statslån till anskaffande av

arbetsbesparande maskiner bland annat till gemensamma tvättstugor.

Uppsala, Södermanlands och Skaraborgs låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava uttalat, att förmedlingen av understöd på vattenförsörjningens

område borde ankomma på hushållningssällskapen, som i många fall

anställt särskilda brunnsborrningsförmän för uttagande av vattentäkter.

Vad angår frågan om handhavandet av bidragsverksamheten till förstärkning

av ofullständiga jordbruk har utredningens förslag att denna verksamhet

borde liksom hittills tillkomma hushållningssällskapen i regel tillstyrkts.

Egnahemsstyrelsen och Riksförbundet landsbygdens folk hava emellertid anmält

avvikande mening.

Ur de yttranden, i vilka förslaget tillstyrkts, må följande återgivas.

'' Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört:

Att till egnahemsnämnderna överföra den omfattande bidragsverksamheten

till ofullständiga jordbruk finner utskottet i hög grad olämpligt, då härmed

oundgängligen skulle följa kravet på anställande vid egnahemsnämnderna

av personal med liknande kompetens och uppgift som hushållningssällskapens

jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Överhuvud torde vid

tillkomsten av nya arbetsuppgifter å hithörande område böra beaktas, att

egnahemsnämndernas verksamhet ej utsträckes utöver deras egentliga uppgift

att omhänderhava .statliga hjälpåtgärder till nybildning, utvidgning eller

förvärv av jordbruk.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förmälning sutskott har

bland annat framhållit följande:

Det får ej förbises, att sällskapen genom bidragsverksamheten vinna en

kontakt med de enskilda jordbrukarna, sorn eljest mången gång är svår att

finna. Just de sämst situerade jordbrukarna, som söka bidrag oell i samband

med vederbörande förrättningars handläggning erhålla en allmän konsultation,

havn mången gång ej en klar uppfattning örn alt deras jordbruksdrift

är sådan, alt de väl äro i behov av att konsultera på området sakkunniga.

Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Xr T72. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Genom bidragen vinna de en kontakt med hushållningssällskapens undervisningsverksamhet,

som eljest mången gång uteblir. Förslaget om skiljande

av bidragsverksamheten från sällskapen och överflyttande av denna till

egnahemsverksamlieten måste därför bestämt avvisas.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat.

..Förvaltningsutskottet anser, att en överflyttning av bidragsverksamheten

för förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. till egnahemsstyrelsen icke

kun bli möjlig med mindre än att man utrustar egnahemsorganen med

en särskild personalstab för dessa åtminstone i vissa län betydande arbetsuppgifter.

Därigenom skulle emellertid en dubblering av hushållningssällskapens

hittillsvarande verksamhet komma att äga rum, en i

statlig och en i enskild regi. Det är nämligen icke möjligt att skilja denna

bidragsverksamhet från de arbetsuppgifter, som samtidigt böra handläggas,

nämligen en undervisande och en handledande verksamhet. Då den

undervisande verksamheten, såsom hushållningssällskapsutredningen också

anfört, är en av huvuduppgifterna för hushållningssällskapens verksamhet,

kan det icke vara ändamålsenligt att uppdela nyssnämnda arbetsuppgifter.

Vid frågans bedömande bör även ihågkommas, att egnahemsklientelet är endast

en mindre del av jordbruksbefolkningen inom landet. I Norrland är för

närvarande icke fullt 15 procent av samtliga brukningsdelar (enligt jordbruksstatistikens

begrepp) egnahemsbelånade. Återstående 85 procent, övervägande

mindre jordbrukare, driva sin näring utan att anlita egnahemslån

för jordbruksuppsättningen. Visserligen går egnahemsverksamlieten stundom

utöver sin egentliga verksamhetssfär, t. ex. i fråga om bostadsförbättringsbidrag

och de tillfälliga krislånen, men detta synes icke giva anledning

till att rena produklionsåtgärder skola överflyttas från hushållningssällskapen

till egnahemsnämnderna som t. ex. för nyodlingsbidrag, betesförbättringsbidrag,

täckdikningsbidrag m. m.

Utskottet tillägger emellertid, att förmedlingen av statsunderstöd till ladugårdsförbättringar

vore en verksamhet av sådan art, sorn borde tillkomma

egnahemsnämnderna.

Egnahemsstyrelsen bär förklarat sig dela 1936 års egnahems utrednings

förslag örn överflyttning till egnahemsnämnderna av statsbidragsverksamheten

till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Enligt styrelsens mening

borde sålunda understödsverksamheten för nyodling, betesförbättring,

stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk samt till sådana gödselvårdsanläggningar,

som utfördes i samband med andra byggnadsarbeten,

som ombesörjdes av egnahemsorganen, överflyttas till egnahemsnämnderna.

Detsamma borde även gälla understöd till ladugårdsförbättringar. Styrelsen

har vidare framhållit, att den förordade ökningen av egnahemsnämndernas

arbetsuppgifter måste medföra behov av personalförstärkning hos nämnderna.

En viss utökning kunde under alla förhållanden emellertid icke undvikas,

därest egnahemsorganen framdeles skulle kunna rätt handhava sina

uppgifter. En lösning, enligt vilken egnahemsnämnderna skulle handhava

lånebeviljandet men anlita biträde av hushållningssällskapens tjänstemän

för upprättandet av planer av olika slag, läte sig icke ordna på tillfredsställande

sätt i praktiken. Enligt styrelsens bestämda uppfattning måste egnahemsnämnderna

hava tillgång till egna tjänstemän för här ifrågavarande uppgifter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

19

Något förslag i delta hänseende kunde styrelsen emellertid ej framlägga i

utlåtandet. Emellertid utginge styrelsen från att det ökade personalbehovet

hos egnahemsnämnderna till stor del skulle motvägas av en minskning av

personalbehovet hos hushållningssällskapen.

Inom egnahemsstyrelsen har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, riks*

dagsman E. A. Gustafson i Vimmerby, som ansett, alt ytterligare någon

tids erfarenhet borde avvaktas, innan åtgärderna till förstärkning av ofullständiga

jordbruk överfördes till egnahemsorganen.

Riksförbundet landsbygdens folk har ifrågasatt, örn icke understödsförmedlingen

kunde, efter planläggningen av företagen genom hushållningssällskapens

försorg, handhavas av jordbrukskassorna.

Skogsstyrelsen har framhållit, att utredningen icke närmare ingått på den

för den framtida utvecklingen på hithörande områden betydelsefulla frågan,

huruvida den produktionsbefrämjande verksamhet inom lanthushållningen,

som för närvarande bedreves från det allmännas sida, med hänsyn till numera

rådande förhållanden kunde och borde övertagas av andra organ,

främst jordbrukets egna organisationer. Dessa skulle väl kunna tänkas i

betydande omfattning handhava vissa av de produktionsbefrämjande uppgifter,

som ankomme på hushållningssällskapen. Starka skäl talade för att

jordbrukets organisationer borde handhava såväl försäljrangsverksamheten

som även — i varje fall i viss omfattning — produktionsbefrämjande åtgärder

av skilda slag. Skogsstyrelsen har ansett önskvärt, att i .samband med planläggning

av hushållningssällskapens framtida organisation kunnat undersökas,

huruvida hela den statliga eller av allmänna medel understödda organisation,

som arbetade i syfte att höja jordbrukets produktion och lönsamhet,

borde bibehållas saint huruvida arbetsfördelningen organen emellan

vore den ur olika synpunkter mest ändamålsenliga. Såsom skäl för en dylik

undersökning har skogsstyrelsen framhållit, att ifrågavarande arbetsuppgifter

numera splittrats på ett synnerligen stort antal organ och att det därför

icke syntes uteslutet, att åskilligt stöde att vinna genom en rationalisering.

Av dylika organ har styrelsen nämnt alla de statligt anställda befattningshavare,

som syssla på ifrågavarande områden, exempelvis lanlbruksingenjörerna,

vidare den stora mängden av centrala och lokala nämnder, jordbrukskommissionerna,

försökskommittéerna samt jordbrukets kreditanstalter.

Lösningen av nu berörda spörsmål har styrelsen ansett vara av grundläggande

betydelse för hushållningssällskapens blivande organisation, varför

de enligt styrelsens mening borde göras till föremål för närmare

utredningar, innan definitiv ställning foges till frågan örn hushållningssällskapens

framtida organisation. Därest dylika omfattande utredningar icke

ansåges böra komma till stånd, borde likväl övervägas, huruvida icke särskilda

åtgärder måste vidtagas eller föreskrifter meddelas i syfte att skapa

garantier för att vid bedrivandet av hushållningssällskapens verksamhet skogsbrukets

betydelse och behov bleve i varje särskilt fall i erforderlig grad

beaktade.

Utredningens uttalande, att hushållningssällskapens nilva
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

rande karaktär av lokala sammanslutningar borde

bibehållas bär icke mött gensagor från något håll. Tvärtom har i alla

de yttranden, i vilka vederbörande haft anledning taga ställning till denna

fråga, uttalats tillfredsställelse över att hushållningssällskapens fria föreningskaraktär

föreslagits oförändrad.

Utredningens principförslag rörande självskrivet ledamotskap

i hushållningssällskap och jordbruksavgift tillstvrkes av

riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Stockholms län och stad, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs,'' Gävleborgs och Norrbottens län.

Förslaget tillstyrkés ehuru med tvekan av länsstyrelserna i Stockholms

och Malmöhus län samt under förutsättning att konstitutionella hinder icke

föreligga av länsstyrelsen i Hallands län. Lantbruksstyrelsen har likaledes

örn än med tvekan tillstyrkt förslaget, under förutsättning att hushållningssällskapens

behov av medel av statsfinansiella skäl icke kunde tillgodoses i

vanlig ordning.

Följande institutioner och sammanslutningar hava icke velat motsätta sig

förslaget, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs och

Jämtlands län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala,

Södermanlands och Östergötlands län, Kalmar läns norra och södra områden,

Hallands län, Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs (ej enhälligt), Västmanlands

och Jämtlands län.

Enahanda ståndpunkt intaga, under förutsättning alt konstitutionella

hinder ej föreligga, länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Gotlands län samt hushållningssällskapens ombud och Sveriges lantbruksförbund.

Förslaget avslyrkes av statskontoret, länsstyrelsen i Örebro län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus; örebro, Värmlands och Västerbottens län. I vissa av dessa förvaltningsutskott

hava skiljaktiga meningar kommit till uttryck.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har tillstyrkt

förslaget örn jordbruksavgift men avstyrkt dess sammankoppling med

ledamotskap.

I övriga nu icke nämnda yttranden har förevarande spörsmål icke föranlett

några erinringar eller ock har frågan berörts men någon bestämd ståndpunkt

till densamma icke angivits.

Ur de tillstyrkande yttrandena må återgivas följande uttalanden.

Riksräkenskapsverket har med hänsyn till arten och omfattningen av den

verksamhet, som hushållningssällskapen numera utövade, funnit riktigt, att

medlemskapet utsträcktes i den omfattning som föreslagits. Hushållningssällskapen

syntes därigenom få karaktären av kommuner av särskilt slag, närmast

jämförbara med landstingen. Ämbetsverket har ansett att det i och för

sig vore riktigt och lämpligt med en jordbruksavgift av föreslagen konstruk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 172.

21

tion, eluira densamma med fog kunde sägas innebära en viss återgång till

elt slags »grundskatt». Ämbetsverket har dock ej ansett en dylik uppfattning

innebära avgörande betänkligheter. Med större fog kunde enligt riksräkenskapsverkets

mening invändas, att en dylik särbeskattning å jordbruksfastighet

icke borde åläggas annat än i samband med kommunalskattefrågans

lösning. Det kunde förväntas, att en liknande utveckling, som den nu

ifråga örn hushållningssällskapens finansiering föreslagna, komme att göra

sig gällande på skogsvårdens område, i följd varav skogsinhehavet skulle

bliva föremål för en dubbel beskattning för särskilda ändamål. Med hänsyn lill

att utvecklingen i fråga om fastighetsbeskattningen, såvitt för närvarande

kunde bedömas, syntes gå mot en objektskatt å fastighet och jämväl med

hänsyn till den föreslagna jordbruksavgifter relativt obetydliga storlek borde

emellertid ej heller dylika skäl utgöra hinder mot förslagets genomförande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har uttalat, att genom den föreslagna jordbruksavgiften

underlättades anskaffandet av medel utan att de fria arbetsformerna

ginge förlorade. För den enskilde jordbrukaren motsvarades jordbruksavgiften

till fullo av de stora fördelar, som följde med sällskapens efter

omorganisationen mera omfattande verksamhet. Bidragen från den jordbrukande

befolkningen skapade jämväl större samhörighet mellan sällskapen

och den enskilde jordbrukaren. Länsstyrelsen har vidare påpekat, att den

föreslagna jordbruksavgiften vore nära analog med skogsvårdsavgiften, varför.

några större principiella betänkligheter ej behövde hysas-mot förstnämnda

avgift. Därest emellertid dylika betänkligheter skulle anföras mot sammankopplingen

av jordbruksavgiften med medlemskap i hushållningssällskap,

kunde det övervägas, huruvida icke själva erläggandet av avgiften blott

skulle medföra rättighet att inträda som medlem i sällskap men ej självskrivet

medlemskap.

Länsstyrelsen i Värmlands län har framhållit, att förutsättningen för ett

bibehållande av hushållningssällskapen såsom icke statliga organ givetvis

vore, att en avsevärd del av kostnaderna för de jordbruksbefrämjande åtgärderna

bures av jordbruket och dess utövare.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som ställt sig tveksam till förslaget, har uttalat,

att dess genomförande måhända vore oundvikligt för alt den föreslagna

nyorganisationen skulle bliva ekonomiskt genomförbar.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande:

I fråga örn nyttan av hushållningssällskapens verksamhet är det visserligen

riktigt, ali denna i första hand kommer jordbrukarna till godo.

1 den mån jordbruksnäringen genom hushållningssällskapens verksamhet

kommer i ett bättre läge bliver emellertid detta av värde för alla samhällsmedlemmar.

Ur denna synpunkt torde det sålunda likväl kunna hävdas, att

medel för bedrivande av en verksamhet med syfte alt främja jordbruksnäringen

i dess helhet hellre bör uttagas på den vanliga skattevägen än genom

den särbeskattning av jordbrukarna, som systemet med jordbruksavgift i

själva verket skulle utgöra. Ifrågavarande systern innebär dessutom återinförande

av en viss motsvarighet till de numera avskaffade grundskatterna.

Det är givetvis icke betydelselöst, att hushållningssällskapen för alt kunna

bibehålla sin fria och självständiga ställning kunna förfoga över en del egna

opaginerad Kontrollera mot PDF

2- Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

inkomster och icke helt behöva lita till statsmedel. Även om förslaget i fråga

om jordbruksavgift och självskrivet ledamotskap icke genomföres synes sällskapen

dock hava möjligheter att i viss utsträckning kunna skaffa sig egna

inkomster genom att intressera jordbrukarna för mera allmän anslutning,

varjämte sällskapen även i fortsättningen kunna påräkna vissa taxeinkomster

för av tjänstemännen utförda förrättningar. Det är tvivelaktigt, om det föreslagna

systemet med jordbruksavgift komme att medföra en känsla från

jordbrukarnas sida av större samhörighet med vederbörande hushållningssällskap.

Tvärtom torde den särskilda beskattningen till förmån för hushållningssällskapet

i många fall komma att verka i motsatt riktning. Samhörighet

och förståelse från jordbrukarnas sida torde bättre kunna vinnas, därest

dessa på övertygelsens väg finna med sin fördel förenligt att stödja hushållningssällskapet

med sitt medlemskap. Vidare får icke förbises, att genomförande

av en beskattning av vissa samhällsmedlemmar till förmån icke för

statsverket utan för viss enskild sammanslutning kan beräknas få viss prejudicerande

betydelse. Slutligen kan förslagets genomförande medföra ett i

förhållande till jordbruksavgifternas storlek mycket omfattande och betungande

taxerings-, debiterings- och uppbördsarbete.

I de yttranden, där vederbörande förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget,

hava uttalats starka betänkligheter av principiell natur mot förslaget.

Emellertid har i likhet med i utredningens förslag framhållits önskvärdheten

av alt sällskapens förankring hos den jordbrukande befolkningen stärktes och

att jordbrukarna inom ett hushållningssällskaps område deltoge i sällskapets

utgifter med en mera betydande ekonomisk insats än för närvarande, särskilt

som detta måhända kunde vara av betydelse för upprätthållandet av sällskapens

ställning som fria sammanslutningar.

Ur de avstyrkande yttrandena må återgivas följande uttalanden.

Statskontoret har anfört:

Sällskapens fria verksamhetsformer förutsätta givetvis, att sällskapen i viss

utsträckning grunda sin ekonomiska ställning på avgifter från ledamöterna

ävensom på ersättning för utförda arbeten. Det måste också anses i hög

grad önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att giva jordbrukarnas anslutning

till sällskapen en större omfattning än vad som för närvarande är förhållandet.

Utredningens förslag till åstadkommande av en sådan utveckling

genom obligatoriskt medlemskap samt uttagande av en enbart den jordbrukande

befolkningen i landet åvilande obligatorisk avgift måste statskontoret

emellertid bestämt avvisa. Såvitt statskontoret kan finna, skulle nämligen

förslaget innebära införande av en motsvarighet till de numera avskaffade

grundskatterna, vilken därtill icke skulle tillkomma statsverket utan en

enskild sammanslutning. Avgörande betänkligheter, måste möta mot genomförande

av ett dylikt förslag, som för övrigt med all sannolikhet skulle medföra

icke önskvärda konsekvenser på andra håll. Åt sällskapen bör i stället

överlämnas ali på frivillighetens väg på lämpligt sätt intensifiera sin medlemsanskaffning,

varvid de frivilliga medlemsavgifterna torde kunna bestämmas

i enlighet med de av utredningen föreslagna grunderna. Skulle de inkomster,

sällskapen härigenom eller på annat sätt kunna erhålla, icke tillsammans

med skäliga statsbidrag täcka utgifterna, bör i första hand övervägas,

örn icke rent statliga organ böra övertaga den del av sällskapens arbetsuppgifter,

som betingas av den med statsmedel bedrivna lane- och bidragsverksamheten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

Skiljaktig mening Ilar ultalals av föredraganden i statskontoret, som förordat

utredningens förslag under uttalande tillika, att det av majoriteten antydda

förslaget, vilket skulle leda till en ytterligare söndersörängning av hushållningssällskapen,

icke kunde förordas av den anledningen, att del torde

nödvändiggöra en icke tillfredsställande dubbelorganisation.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar ansell, att i

den mån statsmakterna funne det med landets fördel lörenligt att utnyttja

hushållningssällskapens grundliga lokalkännedom, praktiska erfarenheter

och oegennyttiga strävanden för jordbruket och dess binäringars främjande

de torde också äga möjlighet att under mera enkla och rättvisa törmer än

vad upptagande av jordbruksavgift utgjorde anskatla erforderliga medel

för verksamhetens uppehållande. Utskottet kunde sålunda icke biträda åsikten

att jordbruket skulle påföras en specialskatt för ett ändamål, som måste

anses vara en hela samhällets angelägenhet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ställt sig tveksam till nu ifrågavarande

förslag, har bland annat anfört:

Jordbruksavgiften innebär, örn man så vill, en ny grundskatt, men icke till

staten utan till en av staten subventionerad sammanslutning av en viss närings

idkare. Den betyder en med statens maktmedel uttagen kontribution

från jordbrukarna, vare sig dessa önska eller icke önska tillhöra ett hushållningssällskap.

De sakkunniga hava på mycket goda grunder avvisat tanken

på hushållningssällskapens förstatligande och förebragt en utförlig och tillfredsställande

bevisning för sin ståndpunkt. Det synes vara vanskligt att med

denna välgrundade ståndpunkt förlika förslaget om en genom statens maktbud

uttagen tvångsmässig jordbruksavgift till hushållningssällskapen. De sakkunniga

lia tyvärr icke klarlagt, huruvida det är i god överensstämmelse med

gällande grundlagar att till förmån för en icke statlig organisation pålägga en

hel näringsgrens representanter en dylik tvångsskatt. Åtgärden synes vara av

så genomgripande principiell innebörd, att den rimligtvis icke bär vidtagas

med mindre än att dess grundlagsenlighet är otvetydigt ådagalagd.

Efter att hava framhållit, alt ännu starkare betänkligheter måste anmäias

mot den ifrågasatta Ivångsanslutningen, vilken måste betecknas som ett allvarligt

och äventyrligt avsteg från de allmänna grundsatser, som bure upp

och genomsyrade svensk rättsordning, tiar länsstyrelsen i fortsättningen anfört:

Det som närmast synes vara av behovet påkallat är att på allt sätt stimulera

jordbrukarnas anslutning. Ju större denna blir med bevarande av frivillighetens

grund, desto lättare bör del kunna bliva att stegra inkomsterna och

att hos statsmakterna vinna bättre gehör för anslagskraven. Vanskligheten

för sällskapen alt utverka ökade statsbidrag torde i huvudsak sammanhänga

med det oläge, vari de befunnit sig inför riksdagsopinionen. Det är nämligen

obestridligt, alt deras anslagskrav icke mött den förståelse inom olika läger,

som varit önskvärd. Man torde icke misstaga sig, örn man återför detta opinionsläge

på en viss ensidighet i sällskapens hittillsvarande rekrytering. Denna

ensidighet bar med orätt betraktats som avsiktlig och därför kommit att

motivera en viss kallsinnighet och kritisk återhållsamhet inom vida kretsar

vid anslagsfrågornas handläggning. Den enda sunda och riktiga vägen ut ur

detta oläge torde vara ett målmedvetet arbete för att bland jordbrukarna

skapa vidgad förståelse för den betydelsefulla uppgift hushållningssällskapen

hava att fylla lill modernäringens fromma.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements
chefen.

Lantbruksakademien, som jämväl ställt sig tveksam till förslaget, har ifrågasatt,

örn det bortsett från eventuella hinder av konstitutionell natur eller

ur beskattningssynpunkt kunde anses motiverat att för anskaffande av det

belopp, som jordbruksavgiften vore avsedd att giva, vidtaga så omfattande

åtgärder, som avgiftens debitering, uppbörd och redovisning otvivelaktigt

skulle innebära. Närmare till hands syntes ligga att öka statsanslagen i motsvarande

grad. Valet av väg vore huvudsakligen en statsfinansiell bedömningsfråga.

Slutligen har akademien såsom sin mening uttalat, att ledamotskap

och jordbruksavgift icke borde sammankopplas. Dessa spörsmål

borde, även om en särskild avgift ansåges böra uttagas, behandlas var för sig.

Utredningens förslag rörande bibehållande av nuvarande system med av

Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för hushållningssällskapens

organisation såsom grundval för de enskilda sällskapens

stadgar har icke föranlett erinringar.

Sedan mer än etl sekel tillbaka hava hushållningssällskapen bedrivit sin

verksamhet till främjande av jordbruket och dess binäringar. Under 1800- talet var hushållningssällskapens arbete av ganska ringa omfattning men det

bär sedermera alltmer utvidgats, icke minst på grund av de mångskiftande

och med tiden utökade åtgärder från statsmakternas sida på de verksamhetsområden,

som anförtrotts åt sällskapen. Såsom verkställande lokala organ

för statsmakternas beslut och i övrigt såsom allmänt forum för befrämjande

av lanthushållningens utveckling intaga hushållningssällskapen numera

en mycket betydelsefull ställning i svenskt näringsliv. Med hänsyn härtill

är det uppenbarligen av största vikt, att från statsmakternas sida tillses,

att hushållningssällskapen jämväl framdeles kunna på möjligast effektiva

och ändamålsenliga sätt bedriva sin genom lanthushållningens främjande folby

gden och landet gagneliga verksamhet. Ehuru sällskapen erhöllo sin nuvarande

organisation så sent som år 1923, har likväl till följd av den snabba

utvecklingen på jordbrukets område frågan om sällskapens framtida ställning

och verksamhet sedan flera år varit aktuell. Under årens lopp hava

sällskapen visat sig tå allt större svårigheter att inom den ekonomiska ram,

som för närvarande är uppdragen för dem, fullfölja sina uppgifter. Ett ställningstagande

från statsmakternas sida till frågan örn sällskapens organisation

och därmed sammanhängande spörsmål torde därför icke längre böra

ställas på framtiden. I betraktande av frågans omfattning synes det emellertid

mest ändamålsenligt att nu endast uppdraga de allmänna riktlinjerna

för hushållningssällskapens framtida organisation och verksamhet. Sedan

riksdagen fattat ståndpunkt härutinnan, torde ytterligare utredningar och

överväganden rörande detaljspörsmål av skilda slag böra företagas. Frågan

örn det slutliga genomförandet torde därför få anstå under ytterligare någon

tid.

Det av hushållningsällskapsutredningen framlagda förslaget till allmän

planläggning av undervisnings- och upplysningsverksamheten på jordbruksnäringens

område synes i stort sett ändamålsenligt och torde i huvudsak till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

25

godose det förefintliga behovet av undervisning och upplysning inom jordbruket.

Liksom hittills bör verksamheten taga sikte på att genom en ändamålsenlig

och kraftfull undervisning och upplysning bereda yrkesutövare

eller blivande yrkesutövare inom jordbruksnäringen möjligheter att förbättra

sina yrkeskunskaper såväl i fråga örn den tekniska sidan av jordbruksdriften

som ock beträffande ekonomiska frågor. Icke minst betydelsefull torde den

del av verksamheten vara som åsyftar att taga hand örn ungdomen. Men även

den verksamhet, som avser att genom kurser eller personlig rådgivning lämna

hjälp och upplysning åt de i jordbruket verksamma yrkesutövarna, torde

vara till stort gagn för jordbruket.

1 likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag före, att bidrag

av statsmedel alltjämt torde bliva erforderliga till föreningar och enskilda

yrkesutövare på lanthushållningens område i syfte att stimulera vederbörande

att vidtaga såväl ur det allmännas synpunkt som för den enskilde

yrkesutövaren önskvärda åtgärder för rationalisering av jordbruksdriften.

Vad angår produktionsbefrämjande eller måhända riktigare uttryckt driftsekonomiska

förbättringsåtgärder å enskilda jordbruk delar jag utredningens

uppfattning örn betydelsen av en noggrann planläggning av

dylika åtgärder och nödvändigheten av att före upprättandet av förslag till

viss åtgärd en allmän planering av driften å brukningsdelen i fråga verkställes.

För att denna planering icke skall bliva alltför betungande och tidsödande

förutsätter jag emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen, att densamma

i första hand bör omfatta en allmänt hållen redogörelse för de åtgärder

av olika slag — såväl driftsekonomiska förbättringsåtgärder som ändringar

av produktionsinriktningen — som i rationaliseringssyfte böra vid

lämplig tidpunkt vidtagas å brukningsdelen samt en summarisk uppskattning

av kostnaderna för sagda förbättringsåtgärder. Givetvis bör en dylik allmän

planering i förekommande fall omfatta jämväl skogsbruket.

Jag ansluter mig även till utredningens allmänna synpunkter på frågan om

formerna för statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder a jord

och byggnader samt förordar sålunda utredningens förslag rörande amorteringslån

och avskrivningslån av statsmedel. Sistnämnda understödsform

synes mig giva en säkrare garanti för att företaget underhålles och väl utnyttjas

än nuvarande understödsform med direkta bidrag, i anledning av vad

lantbruksstyrelsen härutinnan anfört vill jag dock påpeka, att en god skötsel

av ett företag innebär icke allenast, att detsamma underhålles väl utan betyder

därjämte ett ändamålsenligt utnyttjande av detsamma. Med hänsyn till

önskvärdheten av så enhetliga bestämmelser som möjligt för statsunderstöd

till olika slag av förbättringsåtgärder å jord oell byggnader anser jag, afl

systemet med avskrivningslån bör tillämpas i lraga örn alla dylika åtgärder.

I likhet med utredningen anser jag, ali av vederbörande förmedlingsorgan

godkänd säkerhet skall ställas jämväl för avskrivningslån. Bland annat av

psykologiska skäl synes mig nämligen dylik säkerhet (älskvärd. Därest borgenssäkerhet

icke kan hämnäs, bör annan .säkerhet, såsom inteckning inom

<)0 procent av taxeringsvärdet eller annan värdehandling, kunna godtagas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kanal. Majlis proposition nr 172.

Krav på fullgod säkerhet torde icke alltid kunna upprätthållas då det gäller

säkerheten för avskrivningslånen.

Till det av utredningen framförda förslaget att statslån till förmedlingsorganet

för utlämnande av amorteringslån till driftsekonomiska förbättringsåtgärder

å jord och byggnader borde utlämnas ur en enda för ändamålet

inrättad tond samt avskrivningslån ur ett enda av riksdagen anvisat anslag,

är jag icke beredd att nu taga slutgiltig ståndpunkt. Den förordade principen

synes mig emellertid innebära betydande fördelar. Innan slutligt ställningstagande

sker, torde dock en närmare utredning rörande sammanförande av

ifrågavarande liksom andra anslag under nionde huvudtiteln böra äga rum.

Denna torde kunna vara avslutad inom sådan tid, att hänsyn till resultatet

av utredningen kan tagas vid beredning av detaljerna angående hushållningssällskapens

statsunderstödda verksamhet.

Jag förordar utredningens och besparingsberedningens förslag örn större

frihet för förmedlingsorganen än de för närvarande hava vid fördelning av

till deras förfogande ställda medel för ifrågavarande ändamål. Härigenom

bör vinnas ett effektivare utnyttjande av tillgängliga statsunderstödsbelopp

för de inom vederbörande landsdel vid varje tidpunkt mest aktuellla ändamålen

samt en smidigare anpassning till de varierande förhållandena inom

skilda landsdelar.

Hushållningssällskapsutredningen har förordat, att den lokala ledningen av

förenämnda statsunderstödda åtgärder borde koncentreras till i huvudsak ett

lokalt organ inom visst geografiskt område. I likhet med utredningen är jag

av den uppfattningen att det närmast torde böra ankomma på hushållningssällskapen

att hava ledningen och överinseendet över den allmänna undervisnings-

och upplysningsverksamheten inom sällskapens områden. Vad beträffar

förhållandet mellan hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna

bör detta enligt min mening utvecklas efter i huvudsak samma

linjer som hittills. Den samverkan mellan sällskapen och skolorna, som bör

komma till stånd, torde liksom för närvarande böra genomföras helt på

frivillighetens väg. Det synes böra eftersträvas att skolorna i den mån så

är möjligt var inom sitt lokala verksamhetsområde bliva ett centrum för

undervisnings- och upplysningsverksamheten. Genom samverkan med hushållningssällskapen

bör möjliggöras ett samordnande av undervisnings- och

upplysningsverksamheten för hela sällskapets område, varigenom, såsom

utredningen framhållit, vinnes en större enhetlighet i planläggningen av

verksamheten samt bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter och för

ändamålet anvisade statsmedel. Till frågan hur denna samverkan skall ordnas

återkommer jag ytterligare i det följande.

Beträffande de statliga åtgärderna för jordbruksdriftens rationalisering

har utredningen uttalat, att ingen principiell åtskillnad förelåge mellan åtgärder

till förbättring av jordbruk av olika storlek och att större planmässighet

än hittills erfordrades vid planering av driftsekonomiska förbättringsåtgärder.

Detta önskemål kunde icke tillgodoses, örn handhavandet av sagda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 172-

åtgärder splittrades på skilda lokala organ. Till hushallningssällskapsutredningens

uttalanden i detta avseende kan jag i stort sett ansluta mig. De

lokala organ, som kunna ifrågakomma för handhavande av de statliga

åtgärderna för jordbruksdriftens rationalisering, äro hushållningssällskap

oell egnahemsnämnder. I likhet med utredningen anser jag, att då allmänheten

vant sig vid alt vända sig till hushållningssällskapen i frågor av hithörande

natur och skäl till erinringar mot sällskapens sätt att fullgöra sina

uppgifter icke föreligga förenämnda arbetsuppgifter i princip böra järnvä!

framdeles anförtros åt hushållningssällskapen.

Den av utredningen förordade gränsdragningen mellan hushållningssällskapens

och egnahemsnämndernas verksamhetsområden tinner jag mig ävenledes

kunna godtaga. Densamma innebär Wand annat, att förmedlingen av

statsunderstöd till grundförbättringsåtgärder i huvudsak skola tillkomma

hushållningssällskapen. Bland dessa åtgärder återfinnas nyodling, stenröjning

m. fl. företag, som enligt nu gällande bestämmelser närmast syfta till

förstärkning av ofullständiga jordbruk med allt tor ringa åkerareal. X id

talrika mindre och medelstora brukningsdelar, som dock icke åro hänförliga

till dylika ofullständiga jordbruk, krävas emellertid liknande eller andra

grundförbättringar för att möjliggöra mera rationell brukning av åkerjorden

och bättre brukningsmetoder, främst användning av maskiner. Uppenbarligen

böra brukare av dylika jordbruk icke sakna rätt till statsbidrag

för ändamålet. Någon gränsdragning med hänsyn till förbättringsåtgärdernas

natur mellan nämnda ofullständiga jordbruk och andra brukningsdelar

är ej heller möjlig. Dylika åtgärder böra även, såsom tidigare framhållits,

ses i sitt sammanhang med driftsekonomiska förbättringsåtgärder av

andra slag. Då sålunda först angivna grundförbättringsåtgärder icke kunna

anses intaga någon särställning gentemot andra förbättringsåtgärder och en

överflyttning, såsom egnahemsstyrelsen ifrågasatt, till egnahemsnämnderna

av förmedlingen av statsunderstöd till dylika åtgärder dessutom skulle medföra

behov av förstärkning av nämndernas personal utan motsvarande

minskning av antalet befattningshavare hos hushållningssällskapen, anser

jag en dylik överflyttning icke lämplig. Av förenämnda skäl kan jag ej heller

biträda egnahemsstyrelsens förslag örn överförande lill egnaliemsorganen av

förmedlingen av statsunderstöd lill förbättring av jordbrukets ekonomibyggnader.

Jag vill emellertid i detta sammanhang starkt understryka utredningens

uttalande, att det är av största vikt med ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen,

egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelsema. Såsom icke

minst betydelsefullt framträder ett dylikt samarbete i frågor rörande tillvägagångssättet

för förstärkning av ofullständiga jordbruk, exempelvis i

valet mellan tillskotlsjord, grundförbättringar eller åtgärder på skogsskötsel^

område. Härutinnan bör samråd mellan sagda organ åvägabringas för

åstadkommande i de enskilda fallen av den ur såväl ekonomisk som teknisk

synpunkt mest ändamålsenliga lösningen av föreliggande problem. På vad

sålt samarbetet lämpligen bör ordnas är beroende av de lokala förhållan
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

dena och den framtida utvecklingen. Det torde höra ankomma på Kungl.

Majit att besluta härom. Möjligheter torde linnas för landshövdingarna att

medverka lill att ett gott samarbete kommer lill stånd mellan de på ifrågavarande

områden verksamma lokala organen.

Vad angår de av utredningen framförda allmänna synpunkterna på frågan

örn hushållningssällskapens framtida organisation kan jag helt ansluta mig

till förslaget om bibehållande av sällskapens nuvarande karaktär av lokala

sammanslutningar. De av utredningen och i avgivna yttranden åberopade fördelarna

med de fria former, varunder hushållningssällskapens verksamhet

hittills bedrivits, äro av sådan avgörande betydelse i jämförelse med de skäl,

som till äventyrs skulle kunna anföras för annan organisationsform för hushållningssällskapen,

att åtgärder i sistnämnda riktning icke kunna anses motiverade.

Vid mitt ställningstagande härutinnan Ilar jag givetvis beaktat, att

i samband med en eventuell framtida utvidgning av den statliga verksamheten

till främjande av jordbrukets rationalisering vissa spörsmål av organisatorisk

karaktär beträffande sällskapen kunna framträda. Det kunde måhända

göras gällande, ali ett ställningstagande till hushållningssällskapens framtida

organisation borde ansta tills visshet vunnits om nämnda verksamhets omfattning

och gestaltning. En väsentligt utvidgad dylik verksamhet kunde

kanske anses påkalla ett större inflytande än för närvarande på hushållningssällskapens

handhavande av rationaliseringsåtgärderna från statsmakternas

sida eller av lokala organ, som starkare än hushållningssällskapen

företrädde även andra befolkningsgrupper på landsbygden. Enligt min mening

kunna just hushållningssällskapen med de fria former, varunder sällskapen

arbeta, på ett betydligt smidigare sätt än ett statligt eller av det allmänna

under snävare former kontrollerat organ giva sällskapen möjlighet

alt fullgarn de lokala uppgifter som kunna uppkomma i samband med en

utvidgad rationalisering. Hushållningssällskapen jämte bland andra skogsvårdsstyrelserna

oell egnahemsnämnderna torde äga förmåga att under samarbete

lösa dessa uppgifter utan att mera djupgående organisatoriska förändringar

.skulle vara pakallade i fråga om sällskapen. Ett ytterligare uppskov

med avgörandet av hushållningssällskapens framtida organisation och

därmed sammanhängande spörsmål skulle dessutom i nuvarande läge otvivelaktigt

medföra ökad ovisshet för hushållningssällskapen rörande framtiden

och kunna äventyra deras möjligheter att överhuvud taget fullgöra sina

betydelsefulla uppgifter. Icke minst ur statens intresse, som i längden icke

kan vara betjänt av en i vissa hänseenden provisorisk lokal organisation

med allt för ringa ekonomiska resurser, anser jag mig. såsom tidigare påpekats,

icke längre kunna underlåta att nu underställa förevarande spörsmål

riksdagens prövning. Den fria organisationsformen under vilken enligt min

uppfattning sällskapen böra arbeta utesluter emellertid ingalunda att staten

i fråga örn rationaliseringsverksamhetens inriktning och handhavande lämnar

erforderliga direktiv men möjliggör å andra sidan utan större svårigheter

en anpassning av organisationens omfattning efter skilda landsdelars och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

29

olika tidsperioders behov med hänsyn till önskvärda rationaliseringsåtgärder.

Erfarenheterna från hushållningssällskapens mångåriga verksamhet synas

icke giva anledning till annat antagande, än att sällskapen lojalt komma att

följa de anvisningar, som statsmakterna utfärda. Genom att inträda såsom

ledamöter i sällskapet — vilket enligt min uppfattning i regel bör stå öppet

för en var som så önskar — kunna de, som äga intresse för sällskapets verksamhet.

bliva i tillfälle att deltaga i och påverka sällskapets verksamhet. I

anslutning till vad länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört vill jag framhålla,

att den ensidighet i sällskapens hittillsvarande ledamotsrekrytering,

som till äventyrs kunnat påtalas och som enligt min mening med orätt betraktats

såsom avsiktlig, snarare föranletts av bristande intresse från andra

befolkningsgruppers sida för jordbrukets utveckling eller otillräckliga insikter

i jordbrukets betydelse för svenskt samhällsliv. De senare årens förändrade

förhållanden härutinnan giva anledning antaga, att även icke jordbrukare

framdeles skola genom ledamotskap i hushållningssällskapen bidraga

till att giva sällskapens verksamhet en sådan inriktning som är till största

möjliga gagn icke allenast för jordbruket utan för samhället i dess helhet.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen vill jag betona vikten av

att hushållningssällskapens förankring hos utövarna av jordbruk och dess

binäringar göres fastare än den i allmänhet för närvarande är och att dessa

yrkesutövare mera allmänt än nu bidraga till täckande av hushållningssällskapens

utgifter. En ökad förståelse från nämnda yrkesutövares sida

för hushållningssällskapen och deras verksamhet är utan tvivel en viktig

förutsättning för att sällskapen skola kunna med Iramgång handhava sina

betydelsefulla uppgifter till lanthushållningens främjande. Det bör sålunda

vara till ifrågavarande yrkesutövares egen fördel att genom allmän anslutning

till vederbörande hushållningssällskap dokumentera sitt intresse för

sällskapets verksamhet och att genom allmänt samarbete i hushållningssällskapen

söka på produktionens område främja utvecklingen liksom på

marknadsområdet sker genom yrkesutövarnas samverkan i ekonomiska föreningar.

I syfte att åstadkomma en önskvärd starkare förankring av hushållningssällskapen

hos jordbruksutövarna och med hänsyn till att sällskapens verksamhet

berör så gott som samtliga jordbrukare inom sällskapens område, har

utredningen föreslagit, att jordbrukarna i regel skola vara självskrivna ledamöter

av hushållningssällskapen och därmed erhålla möjligheter att aktivt

ingripa i och medverka vid utformningen av sällskapens verksamhet. Såsom

villköl- för självskrivet ledamotskap har utredningen förordat, att vederbörande

till hushållningssällskapet erlagt en enligt vissa grunder beräknad avgift,

benämnd jordbruksavgifl. Hushållningssällskapsutredningens förslag i dessa

hänseenden finner jag mig icke kunna tillstyrka. Enär jordbruksavgiften förutsatts

Idiva obligatorisk för därav berörda yrkesutövare, innebär det självskrivna

ledamotskapet i realiteten tvångsanslutning till hushållningssällskapen.

En dylik anordning måste givetvis ur principiella synpunkter anses betänklig.

Såsom lantbruksstyrelsen framhållit är det även tvivelaktigt, örn en tvångs
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 172

anslutning kan medföra en känsla från jordbrukarnas sida av större samhörighet

med vederbörande hushållningssällskap och ökad förståelse för dess

verksamhet. Den föreslagna obligatoriska avgiften till förmån för en enskild

sammanslutning av yrkesutövare inom jordbruket kan vidare befaras medföra

icke önskvärda konsekvenser inom andra områden av näringslivet. Slutligen

skulle, såsom lantbruksstyrelsen påpekat, förslagets genomförande innebära

ett i förhållande till jorbruksavgifternas storlek mycket omfattande

och betungande taxerings-, debiterings- och uppbördsarbete.

Liksom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse bygger på den frivilliga

övertygelsens grund böra jämväl hushållningssällskapen utgöra organ för

yrkesutövarnas inom jordbruket och dess binäringar frivilliga samarbete till

produktionens befrämjande. Genom lämplig upplysningsverksamhet och genom

direkta ekonomiska fördelar för ledamot, exempelvis vid utnyttjande

av hushållningssällskapens tjänster, vartill jag senare återkommer, föreligga

.säkerligen möjligheter att skapa intresse för hushållningssällskapens verksamhet

i allt vidare kretsar och förståelse bland yrkesutövarna för de direkta

och indirekta fördelar, som ledamotskap i hushållningssällskap innebär. Vissa

hushållningssällskaps redan nu relativt betydande medlemsstock tyda på

riktigheten av denna uppfattning. Genom allmän medlemsanslutning och

skäligt avvägd ledamotsavgift böra yrkesutövarna vidare i större utsträckning

än nu sker kunna bidraga till täckande av hushållningssällskapens utgifter.

Hushållningssällskapens verksamhet är emellertid av betydelse icke

allenast för därav direkt berörda yrkesgrupper utan för samhället i dess helhet.

Såsom utredningen framhållit är det med hänsyn härtill motiverat att

även andra yrkesgrupper deltaga i sällskapens arbete samt i bestridandet av

deras utgifter genom anslag av skattemedel till hushållningssällskapen i den

utsträckning, som prövas erforderlig för en önskvärd utveckling av sällskapens

verksamhet.

Jag finner mig kunna biträda utredningens förslag, att såsom villkor för

statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet skall jämväl

framdeles bland annat gälla, att hushållningssällskapen skola äga av Kungl.

Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av

Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för sällskapens organisation (grundstadgar).

Såsom utredningen framhållit är det med hänsyn till de .skiftande

lokala förhållandena svårt att i detalj reglera alla hithörande spörsmål i en

för hela landet gällande stadga. I de enskilda hushållningssällskapens stadgar

böra sålunda liksom hittills kunna fastställas sådana, mot nämnda grundstadgar

icke stridande bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden,

sällskapen åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

31

Grundstadgar för hushållningssällskap.

Gällande bestämmelser.

Samtliga hushållningssällskap bildades under första hälften av 1800-talet,

flertalet enligt en av lantbruksakademien upprättad allmän plan, godkänd av

Kungl. Maj:t enligt cirkulär den 7 september 1813 (1813 års grundstadgar).

Dessa grundstadgar ändrades sedermera 1848 och 1910. Nu gällande grunder

för hushållningssällskaps organisation äro meddelade av Kungl. Majit genom

kungörelse den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps

organisation med däri genom kungörelserna den 4 november 1932

(nr 492), 17 maj 1935 (nr 162) och 17 juni 1938 (nr 397) vidtagna ändringar.

Samtidigt med utfärdande av 1923 års grundstadgar förordnade Kungl. Majit,

att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse

skulle från och med den 1 januari 1925 vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnda allmänna grunder.

Enligt sålunda nu gällande bestämmelser är hushållningssällskaps ändamål

att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske

och hemslöjd. Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst

län med undantag för Älvsborgs och Kalmar län, vilka vart och ett uppdelats

på två hushållningssällskap.

Ledamotskap i hushållningssällskap kan vinnas av en var kommunalt röstberättigad,

som idkar näring av förenämnt slag inom sällskapets område och

som ingivit av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan. Därjämte kan hushållningssällskap

genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet.

Ledamotsavgift utgår antingen årligen med högst tre kronor eller en

gång för alla med högst tio gånger den årliga avgiften.

Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas, i den mån den ej tillkommer

sällskapets förvaltningsutskott, å sällskapets sammanträden av valda ombud

(lantbruksombud) jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Lantbruksombuden

väljas för en lid av högst fyra år till det antal, som Kungl. Majit fastställer på

förslag av vederbörande hushållningssällskap med hänsyn till dess ledamotsantal

saint folkmängd inom och areal av sällskapets område, dock må antalet

ombud icke utan vägande skäl väsentligt avvika från antalet landstingsmän

inom länet. För val av lantbruksombud indelas hushållningssällskaps område

i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden.

Rösträtt vid val av lantbruksombud äger envar inom valkretsen kommunalt

röstberättigad'' ledamot av hushållningssällskapet, dock ej sådan betalande

ledamot, som senare jin två månader före valet betalt första ledamotsavgiften.

Valbar till lantbruksombud är varje röstberättigad ledamot. I ovan angivna

bestämmelser rörande hushållningssällskapens organisation finnes intet stadgat

örn tillämpning av majoritetsval eller proportionell valmetod, direkta val eller

val genom elektorer.

Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna angiven lid hålla

ordinarie sammanträde. Extra sammantriide hålles, då förvaltningsutskottet

finner sådant erforderligt eller då Kungl. Majit därom förordnar. Vid samman
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 17:’.

träde äger varje ledamot av sällskapet rätt att yttra sig men beslutanderätten

tillkommer såsom nämnts lantbruksombuden och förvaltningsutskottets ledamöter.

Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där fråga är

örn annat val än inval av ledamot, någon röstberättigad eller eljest en tiondel

av närvarande röstberättigade det påfordrar, omröstningen skall förrättas med

slutna sedlar. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske

proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,

som motsvarar det tal, vilket erhålles, örn samtliga närvarande röstberättigades

antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med ett. Slutligen

må nämnas, att för att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras

två tredjedels majoritet i följande avseenden, nämligen beviljande av

anslag till nya ändamål och behov, beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet

avstyrkt, samt höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet

föreslagit.

Förvaltningsutskottet, som är hushållningssällskapets styrelse med föreningsstyrelse

i allmänhet tillkommande befogenheter, består av högst 12 ledamöter.

Självskrivna ledamöter äro hushållningssällskapets ordförande och

vice ordförande, vilka utöva samma befattningar inom utskottet. Hushållningssällskapet

äger emellertid i sina stadgar införa bestämmelse, att jämväl hushållningssällskapets

sekreterare skall vara självskriven ledamot av förvaltningsutskottet.

De utskottsledamöter, som icke äro självskrivna, väljas av hushållningssällskapet

bland dess ledamöter för en tid av högst fyra år. För varje

ledamot väljes minst en suppleant.

Underavdelning av hushållningssällskap skall finnas i varje socken eller,

där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område.

Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med

närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.

Samtliga hushållningssällskap utom Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs

läns hushållningssällskap ävensom de tre nordligaste hushållningssällskapen

hava inrättat underavdelningar av båda nämnda typer. Underavdelnings

ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet

i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i sällskapets stadgar

eller eljest blivit av sällskapet fastställda.

I detta sammanhang må erinras om, att möten mellan ombud för hushållningssällskapen

(hushållningssällskapens ombud) årligen pläga hållas i Stockholm

för överläggningar om ärenden, som röra Sveriges jordbruk och i samband

därmed stående näringar ävensom hemslöjden samt övriga föremål för

hushållningssällskapens verksamhet. Gällande stadgar för dessa ombudsmöten

anlogos vid ombudens sammanträde den 30 september 1931 samt ändrades

i vissa delar den 30 september 1936 och 2 oktober 1940.

Hushållningssällskapsutredningen.

I enlighet med sin tidigare angivna principiella inställning har utredningen

framlagt förslag till ny kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps

organisation (grundstadgar).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

33

De viktigaste ändringsförslagen avse bestämmelserna rörande hushållningssällskapens

ändamål, ledamotskap i hushållningssällskap, val av lantbruksombud,

räkenskapsår, underavdelning och husliållsnämnder. Därjämte hava

vissa detaljändringar föreslagits.

Enligt nu gällande grundstadgar, 1 §, är hushållningssällskaps

ändamål att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar

ävensom fiske och hemslöjd. I sitt betänkande har utredningen framhållit,

att undervisnings- och upplysningsverksamheten enligt utredningens mening

vore hushållningssällskapens viktigaste uppgift. Det har därför synts utredningen

önskvärt, att detta komme till synes i grundstadgarna. En detaljerad

uppräkning av verksamhetsgrenarna har utredningen däremot ansett vara

varken lämplig eller ens möjlig. Utredningen har sålunda föreslagit, att i

1 § grundstadgarna borde angivas, att hushållningssällskaps ändamål vore

att genom undervisnings- och upplysningsverksamhet samt åtgärder i övrigt

främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och

hemslöjd.

Medlemskap i hushållningssällskap kan såsom nämnts

för närvarande vinnas av en var kommunalt röstberättigad, som idkar näring

av förenämnt slag inom sällskapets område, och som ingivit av ledamotsavgift

åtföljd skriftlig anmälan. Utredningen har föreslagit tre slag avledamöter

i hushållningssällskap, nämligen självskriven ledamot, hedersledamot

och annan ledamot.

Beträffande utredningens principiella motivering för självskrivet ledamotskap

och för den för självskriven ledamot föreslagna avgiften (jordbruksavgift)

hänvisas till tidigare redogörelse. 1 fråga örn förslagens närmare utformning

må här endast anföras följande.

Utredningen har ansett, att avgiftsskyldighet borde åligga en var enskild

person ävensom juridisk person, som äger eller arrenderar fastighet, taxerad

som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av

2 000 kronor eller därutöver. Vid övervägande av frågan om jordbruksavgifter

konstruktion och storlek har utredningen kommit till den uppfattningen

att jordbruksavgiften borde uppdelas i dels en grundavgift med förslagsvis

två kronor, och dels en tilläggsavgift med viss procent av fastighetens

taxeringsvärde, förslagsvis två hundradels procent. Endast en grundavgift

borde emellertid uttagas av ägare till eller arrendator å flera som en brukningsdel

brukade jordbruksfastigheter inom samma socken, för vilka jordbruksavgift

skulle utgå enligt förslaget. Jordbruksavgiften borde, såsom för

närvarande sker med ledamotsavgiften inom vissa hushållningssällskap, debiteras,

uppbäras och redovisas i sammanhang nied kronoutskylderna i den

ordning Kungl. Maj:t ägde föreskriva samt tillställas det hushållningssällskap,

inom vars område fastigheten vore belägen.

1 fråga örn ledamotskap i hushållningssällskap har utredningen förslagit

alt en var enskild person ävensom juridisk person, som ägde eller arrenderade

fastighet, taxerad som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,

Bihang till riksdagens protokoll 19i4. 7 saini. Nr 172. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skogsvärde inberäknat, av minst 2 000 kronor, skulle vara självskriven ledamot

av det hushållningssällskap (hushåilningsgille), inom vars område fastigheten

vore belägen.

Såsom förut nämnts har utredningen föreslagit, att jämte självskriven ledamot

borde även finnas annan ledamot av hushållningssällskap. Jordbrukare,

vars fastighets taxeringsvärde understiger 2 000 kronor, föreslås sålunda

kunna efter därom gjord ansökan, åtföljd av ledamotsavgift, bliva ledamot

av det hushållningssällskap, inom vars område vederbörande vore mantalsskriven.

Denna rätt borde dock förbehållas endast kommunalt röstberättigad.

Emellertid kunde, framhåller utredningen, även många andra inom

respektive hushållningssällskaps verksamhetsområden bosatta män och kvinnor

än idkare av tidigare omförmälda näringar i olika avseenden draga

nytta av sällskapens verksamhet och jämväl hysa stort intresse för densamma.

Utredningen har därför föreslagit, att den nuvarande ordningen med

inval av ledamöter borde bibehållas. Invalsrätten borde emellertid tillkomma

förvaltningsutskott i stället för såsom nu hushållningssällskap, enär hushållningssällskap

avsåges skola i regel sammanträda endast en gång årligen.

Annan ledamot föreslås erlägga en årlig avgift av två kronor, vilken även

borde för enkelhetens skull uppbäras i sammanhang med kronouppbörden.

Inom utredningen har skiljaktig mening uttalats av riksdagsman Abel Andersson

i Löbbo, som förklarat sig icke kunna biträda majoritetens förslag

om inval av annan ledamot utan hållit före, att utredningen borde hava föreslagit

rätt för varje inom hushållningssällskapets område bosatt, kommunalt

röstberättigad svensk man eller kvinna, som icke vore självskriven ledamot

av sällskapet, att efter anmälan inträda som ledamot.

Beträffande utredningens förslag rörande ledamotskap i hushållningssällskap

samt jordbruksavgiften tillåter jag mig i övrigt hänvisa till utredningens

betänkande.

I fråga om val av lantbruk sombud finnes, såsom tidigare berörts,

för närvarande inga bestämmelser i grundstadgarna rörande det sätt

varpå valet skall ske. Enligt de av respektive hushållningssällskap antagna

stadgarna försiggår för närvarande sagda val antingen genom direkta val i

de särskilda valkretsarna eller genom för ändamålet särskilt utsedda elektorer.

Majoritetsval tillämpas såväl vid de direkta valen som vid valen genom

elektorer, vilka jämväl utses genom majoritetsval.

Då särskilt valen av elektorer mångenstädes rönt ringa intresse och icke

torde utgöra ett egentligt uttryck för ledamöternas mening, har utredningen

ansett val genom elektorer såsom ett mindre lämpligt tillvägagångssätt. Beträffande

nu tillämpat valsystem överhuvud taget kunde för övrigt anmärkas,

att detsamma lämnade möjlighet till s. k. kupper. Sålunda behövde en

viss grupp endast uppnå enkel majoritet bland de röstande inom en valkrets

för att få tillsätta samtliga ombud, som skulle utses inom kretsen. Utredningen

har i anslutning till detta uttalande anfört följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 35

Med hänsyn till de olägenheter som äro förknippade med den nuvarande

valmetoden har utredningen övervägt åtgärder, syltande mot mer allmänt

omfattade och för ledamöternas allmänna mening mera utslagsgivande val.

f detta sammanhang må påpekas, alt utredningen jämväl övervägt möjligheten

att låta underavdelnings ordförande vara självskriven som lantbruksombud.

Då emellertid detta skulle medföra enmansval inom de olika underavdelningarna

samt att hushållningssällskap nied många underavdelningar

skulle erhålla ett allt för stort anlal ombud och motsatsen skulle bliva gällande

inom hushållningssällskap med ett relativt litet anlal underavdelningar,

anser sig utredningen icke kunna förorda eif dylikt alternativ. Vid övervägande

av dessa spörsmål har utredningen ansett sig böra förorda införande

av proportionell valmetod. Härvid synes utredningen emellertid angeläget,

att det i möjligaste mån undvikes, alt själva valorganisationen blir tungrodd.

Enligt utredningens mening böra inom varje hushållningssällskap obligatoriskt

finnas underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämnda

liushållningsgillen. Antalet hushållningsgillen inom ett hushållningssällskaps

område avses skola fastställas av hushållningssällskapet. Då hushållningssällskapet

för dessa lokala sammanslutningar utgör topporganisationen,

synes utredningen naturligt, att hushållningsgillena utse representanter

att företräda gillesområdets intressen vid hushållningssällskapets sammanträden.

Enklast vore givetvis därvidlag, att varje gille för sig alltid utsåge

lantbruksombud. För att giva den proportionella valmetoden en reell

innebörd synes utredningen emellertid önskvärt, att minst tre ombud utses

för varje område (valkrets). Då det med hänsyn till lokala förhållanden

torde vara uteslutet, att gillesindelningen kan inom alla hushållningssällskap

bliva sådan, att inom varje gille alltid kunna utses minst tre ombud, synes

nödvändigt att i vissa fall låta flera gillen utgöra en valkrets. Röstning bör

dock — bland annat för undvikande av allt för långa avstånd till vallokalen

och därav betingade svårigheter för allmänt deltagande i val — alltid äga

rum inom ett vart av gillena, vilka sålunda, där de icke utgöra valkretsar,

komma att bilda särskilda valdistrikt. Gillets styrelse bör fungera som valnämnd.

Inom vissa landsdelar kan med hänsyn till gillesområdets storlek och

därav betingade långa avstånd till vallokal vara ändamålsenligt att uppdela

sagda område i två eller flera valdistrikt, varom hushållningssällskapet bör

äga rätt besluta. I så fall bör av gillets styrelse utses särskild valnämnd om

tre personer för varje dylikt distrikt. Antalet ombud inom en valkrets böi

begränsas till högst nio. Ombuden böra alltid utses för en tid av fyra kalenderår.

I fråga om rösträtten vid val har utredningen ansett, att liksom nu rösträtt

borde tillkomma enskild ledamot endast örn vederbörande vore kommunalt

röstberättigad. Utredningen har dock funnit, att dylikt villkor icke borde föreskrivas

för rätt till självskrivet ledamotskap. För juridiska personer har föreslagits,

att rösträtt skulle utövas av den person, som ägde företräda den juridiska

personen i fråga. För den som sålunda röstade å den juridiska personens

vägnar har jämväl uppställts krav på kommunal rösträtt. I övrigt må

framhållas, att föreslagna bestämmelser angående valens kungörande och

förrättande m. m. i tillämpliga delar bygga på reglerna vid proportionella val

inom landsting och å kommunalstämma.

1 fråga örn utredningens förslag rörande rösträtt för juridisk person har

skiljaktig mening uttalats av ledamoten av utredningen, riksdagsman Abel

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Andersson i Löbbo, som ansett sådan rösträtt obehövlig. Medgåves sådan

rätt till inträde i sällskap, som av reservanten tidigare förordats, skulle möjligheter

öppnas för juridisk person att uppdraga åt person, som företrädde

den juridiska personen eller annat ombud för den juridiska personen att

inträda som enskild ledamot i sällskapet och där bevaka den juridiska personens

intressen.

Hushållningssällskaps räkenskapsår sammanfaller för

närvarande med kalenderåret. Någon föreskrift härom finnes emellertid icke

i grundstadgarna. Sällskapens inkomst- och utgiftsslater fastställas i slutet av

varje kalenderår vid det då förekommande ordinarie sammanträdet. De statsmedel,

som av ett visst kalenderårs riksdag anvisas för olika ändamål inom

hushållningssällskapens verksamhetsområden, avse i allmänhet vederbörande

ändamåls tillgodoseende under samma kalenderår.

Utredningen har uttalat, att intet bärande skäl syntes föreligga mot intagande

i grundstadgarna av bestämmelser om hushållningssällskaps räkenskapsår.

Med hänsyn lill önskvärdheten av största möjliga likhet härutinnan

mellan de olika hushållningssällskapen har utredningen tvärtom ansett motiverat,

att dylika bestämmelser intoges i grundstadgarna Utredningen har

vidare anfört.

Otvivelaktigt försvåras i hög grad uppgörandet av staterna på grund av, att

hushållningssällskapen sakna närmare kännedom om vilka belopp av statsmedel,

som kunna komma att för olika ändamål ställas till respektive sällskaps

förfogande för det verksamhetsår staterna avse. Det i regel enda underlag,

som i slutet av kalenderåret står till buds för beräkningar härutinnan, är

det material, som erbjudes i vederbörande centrala myndigheters till Kungl.

Majit framställda förslag om anslagsäskanden hos nästföljande års riksdag

samt i kännedomen inom respektive hushållningssällskap om i vilken utsträckning

av vederbörande myndigheter tidigare framställda dylika förslag

ävensom av hushållningssällskapet tidigare gjorda framställningar om statsmedel

plägat bliva bifallna. Anföras må dessutom, att beträffande statsmedel

avsedda för av ett hushållningssällskap bedriven verksamhet, gäller i regel

det olägliga förhållandet, att Kungl. Majit respektive vederbörande centrala

myndigheters beslut rörande för ett visst kalenderår för sällskapet ifråga avsedda

medel av administrativa skäl icke kunna fattas tidigare än i fjärde eller

femte månaden, ofta vid än senare tidpunkt, av det kalenderår, för vilket medlen

äro avsedda. Hushållningssällskapen nödgas sålunda ofta igångsätta viss

verksamhet, innan besked erhållits om huruvida och i så fall med vilke! belopp

statsbidrag kommer att erhållas för ändamålet.

Vad sålunda uttalats har synts utredningen utgöra skäl för en ändring av

hushållningssällskapens räkenskapsår i anslutning till det statliga budgetåret.

Såsom ytterligare skäl har utredningen framhållit, dels att av riksdagen för

visst budgetår och ändamål anvisade anslag bomme att av hushållningssällskapen

användas till åtgärder under samma budgetår och icke såsom för närvarande

stundom till åtgärder, som vidtagits under närmast föregående halvår,

och dels att vederbörande centrala myndigheter vid avgivande till Kungl.

Majit av förslag till anslagsäskanden hos riksdagen hade möjlighet erhålla

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

37

nyare uppgifter än för närvarande rörande den tidigare förbrukningen av

statsmedel för visst ändamål. Slutligen har utredningen påpekat, att med omläggningen

av räkenskapsåret och därmed förläggning av hushållningssällskaps

ordinarie sammanträde till våren kunde av sällskapet avgivna, för riksdagsbehandling

avsedda framställningar föranleda förslag redan nästpåföljande

års riksdag. Med nuvarande ordning kunde detta i regel icke ske.

Enligt bestämmelserna i nuvarande grundstadgar skall inom varje hushållningssällskap

finnas en underavdelning inom varje socken eller där

särskilda förhållanden så påkalla annat motsvarande område. Vid tillämpningen

av dessa bestämmelser hava tjugo hushållningssällskap inrättat både

sockenavdelningar (lägre underavdelningar) och dylika omfattande större områden

än socken (högre underavdelningar). Sex hushållningssällskap hava endast

ett slags underavdelning. De större underavdelningarna benämnas hushållningsgillen,

hushållsgillen, häradsavdelningar, hushållsnämnder, hushållningsdistrikt,

häradskommittéer, häradsgillen eller kretsavdelningar. De

mindre benämnas hushållningskommittéer, hushållningskretsar, hushållskretsar,

sockenkommittéer, sockenavdelningar, hushållningsdistrikt, sockennämnder,

underavdelningar eller sockengillen.

Utredningen har föreslagit, att i grundstadgarna fortfarande bestämmelser

borde inflyta örn inrättande av underavdelningar, enär dylika kunde var och

en inom sitt område effektivt främja hushållningssällskapets verksamhet. Vid

övervägande av frågan örn underavdelningarnas storlek har utredningen med

hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar ansett, att hushållningssällskapen

själva borde äga full frihet att besluta härutinnan. Utredningen

har sålunda föreslagit, alt inom hushållningssällskap skulle finnas

underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämnda hushåll

ningsgillen.

Utredningen har ifrågasatt örn skäl ej kunde föreligga att borttaga den nuvarande

möjligheten för hushållningssällskapen att inrätta två slags underavdelningar.

Av utredningen verkställd undersökning har givit vid handen,

att i de fall, där två slags underavdelningar funnes, i regel endast de högre

underavdelningarna utövade någon egentlig verksamhet. De lägre underavdelningarna

hade inom dessa hushållningssällskap med några undantagsfall

i huvudsak inskränkt sin verksamhet till medverkan vid insamlandet av

jordbruksstatistik och lämnandet av andra upplysningar örn de lokala jordbruksförhållandena.

Då emellertid förhållandena varierade inom olika hushållningssällskaps

områden, hade utredningen icke ansett sig böra föreslå

förbud mot mer än ett slags underavdelning.

För uppnående av önskvärd enhetlighet har utredningen föreslagit, alt —

i motsats lill vad nu vore fallet — tämligen utförliga bestämmelser infördes

i grundstadgarna rörande hushållningsgilles sammanträde, styrelse och revision.

I fråga örn hushållsnämnder har utredningen erinrat örn att flertalet

hushållningssällskap under senare år torde hava inrättat dylika nämn
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

der ined ett övervägande antal kvinnliga ledamöter och med uppgift att var

och en inom sitt område främja hushållningssällskapens verksamhet inom

lanthushållens område. Då dylika nämnder enligt utredningens mening

hade en betydelsefull uppgift att fylla genom att de gåve landsbygdens kvinnor

möjlighet att — givetvis i samverkan med på landsbygden verksamma

kvinnoföreningar m. fl. — dryfta gemensamma angelägenheter och taga

initiativ till åtgärder från hushållningssällskapens sida inom kvinnornas

verksamhetsområde, hade utredningen funnit sig böra föreslå införande i

grundstadgama av bestämmelser om dylika nämnder. Dessa nämnder borde

vara knutna till hushållningsgillena och helt eller till övervägande del bestå

av kvinnliga ledamöter. Antalet ledamöter borde vara tre. Hushållsnämnd

borde vidare kunna utse ombud för delar av nämndens område. I övrigt

borde ankomma på vederbörande hushållningssällskap att örn så befunnes

erforderligt utfärda närmare bestämmelser eller i liushållningsgilles stadgar

införa närmare föreskrifter rörande hushållsnämnderna.

De i övrigt av utredningen föreslagna ändringarna i nu gällande grundstadgar

sammanhänga i regel med i det föregående omförmälda förslag. Ytterligare

torde emellertid böra omnämnas följande förslag.

För närvarande tillämpas enligt vad utredningen erinrat inom flera hushållningssällskap

ett system med nämnder på skilda områden. Enligt

utredningens mening har detta system, särskilt i fråga örn speciella verksamhetsgrenar,

såsom exempelvis fiske och hemslöjd, för vilka bland förvaltningsutskottets

ledamöter erforderlig sakkunskap måhända icke alltid

funnes företrädd, medfört obestridliga fördelar. Utredningen har emellertid

ansett, att nämndsystemet borde tillämpas med viss försiktighet. För åstadkommande

i varje fall i stora drag av enhetlighet inom skilda hushållningssällskap

har utredningen ansett önskvärt att vissa bestämmelser rörande

nämnd av ifrågavarande slag intoges i grundstadgarna. I förslaget har sålunda

förordats, att antalet nämndsledmöter borde angivas till högst fem

med rätt för Kungl. Majit att där särskilda skäl föreligga medgiva högre

antal. Nämndsledamöterna borde utses bland hushållningssällskapets ledamöter.

Beträffande resekostnads- och traktamentsersättning

till lantbruksombud, ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet samt revisor

och revisorssuppleant gäller för närvarande, att dylik ersättning utgår

ej mindre för resekostnaden fram och åter än även såsom dagtraktamente

— i fråga om lantbruksombud för högst tre ordinarie sammanträdesdagar

årligen — allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsman och vid

landstingssammanträde.

Dessa bestämmelser har utredningen icke ansett tillfredsställande. Utredningen

har framhållit, att vederbörande för fullgörande av nyssnämnda uppdrag

icke ägde uppbära nattraktamente. Då uppdragen ofta torde nödvändiggöra

bortovaro från hemmet över natt, vore skäligt att i förekommande

fall även nattraktamente finge utgå. Utredningen har därför föreslagit, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

39

med ifrågavarande uppdrag skulle vara förenad rätt till traktaments- och

resekostnadsersättning enligt klass II C i allmänna resereglemente!. Emellertid

skulle, därest en sådan bestämmelse upptoges, därav följa att utan

särskilda föreskrifter ersättning för sammanträde i hemorten icke kunde beviljas.

Enär utredningen ansett skäligt, att dylik ersättning utginge, har utredningen

föreslagit ett särskilt stadgande, att i sådant fall arvode skulle

utgå med 9 kronor per sammanträdesdag.

Yttranden.

Den av utredningen föreslagna formuleringen i grundstadgarna av hushållningssällskapens

ändamål har givit anledning till erinringar

i vissa yttranden.

Sålunda har Sveriges lantbruksförbund uttalat, att begreppet lanthushållning

borde förtydligas, så att det klart framginge, att detsamma även omfattade

den så viktiga hemvården.

Hushållningssällskapens ombud, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, örebro

och Västerbottens län, Sveriges lantbruksförbund, hushållningssällskapens

ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms

län och stad, Östergötlands, .Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns

södra område, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands

och Västerbottens län hava uttalat, att den allmänna undervisningsoch

upplysningsverksamheten visserligen vore av stor betydelse för hushållningssällskapen

men att densamma icke borde till förfång för övriga verksamhetsgrenar

så starkt betonas som utredningen föreslagit, varför den nuvarande

formuleringen ansåges böra bibehållas oförändrad.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört liknande

synpunkter men därjämte ansett, att i 1 § grundstadgarna borde efter

ordet fiske inskjutas orden hemslöjd och övrig hemvård.

Vad utredningen föreslagit i fråga örn ledamotskap i hushållningssällskapen

har — förutom de principiella erinringarna rörande

självskrivet ledamotskap och jordbruksavgift, varför redogörelse lämnats i

det föregående — föranlett uttalanden i vad förslaget avser jordbruksavgiftens

konstruktion, uppbörden av sagda avgift samt kvinnors ledamotskap i

hushållningssällskap.

Vad angår kvinnors ledamotskap har från flera håll framhållits önskvärdheten

av särskilda bestämmelser härutinnan med hänsyn till betydelsen av

hemarbetets rationalisering och vikten av hushållningssällskapens lramtida

verksamhet på detta område. Sålunda har i vissa yttranden föreslagits, att

kvinnor borde kunna erhålla medlemskap mot viss lägre avgift. Vidare har

ifrågasatts, att hustru till jordbrukare med självskrivet ledamotskap borde automatiskt

betraktas som självskriven ledamot med samma rösträtt som mannen,

eventuellt mot erläggande av en mindre tilläggsavgift.

Utredningens förslag örn obligatorisk tillämpning av proportionell valmetod

vid val av lantbruksombud har tillstyrkts av riksräkenskapsver
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ket, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,

Västmanlands och Norrbottens län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Stockholms län och stad, Skaraborgs och Norrbottens län.

I vissa fall har förordats rätt för hushållningssällskapen att själva välja valmetod

eller fakultativ tillämpning av proportionell valmetod. Förstnämnda

ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs

län, Sveriges lantbruksförbund, hushållningssällskapens ombud (ej enhälligt)

samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands län, Kalmar

läns södra område och Västernorrlands län (ej enhälligt). Den sistnämnda uppfattningen

företrädes av länsstyrelsen i Östergötlands län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Älvsborgs läns södra område och Örebro län.

Tillämpning av proportionell valmetod överhuvud taget avstyrkes av länsstyrelserna

i Uppsala, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län

samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala, Jönköpings, Gotlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens län.

I övriga nu icke nämnda yttranden har förevarande spörsmål icke föranlett

några erinringar. I vissa fall har vederbörande icke haft anledning yttra sig i

frågan.

I de tillstyrkande yttrandena hava utredningens synpunkter åberopats varvid

särskilt understrukits, att minoritetens rätt kunde garanteras allenast genom

tillämpning av proportionell valmetod. Länsstyrelsen i Västmanlands

län har sålunda anfört:

Motståndarna till förslaget örn proportionell valmetod befara, att en sådan

metod kan giva upphov till icke önskvärda partipolitiska tendenser. Länsstyrelsen

är för sin^ del ense med opponenterna därom, att partipolitiken bör

i görligaste mån hållas utanför hushållningssällskapen, men kan länsstyrelsen

likväl icke finna, att något skulle vara att vinna härutinnan genom bibehållande

av den nuvarande ordningen med majoritetsval. Då man väl bör

sträva efter att vid representationen i hushållningssällskapen även tillgodose

minoritetens intressen, något som icke garanteras vid majoritetsval, torde den

enda framkomliga vägen att nå detta syfte vara den proportionella valmetoden.

Att man därigenom skulle särskilt öppna vägen för den rent partipolitiska

splittringen kan länsstyrelsen icke inse, då väl de nuvarande majoritetsvalen

i lika hög grad och därtill på ett mera hänsynslöst sätt inbjuda till

partipolitik. Enär, såvitt länsstyrelsen har sig bekant, den proportionella valmetoden

hittills slagit väl ut ifråga om valen till hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

torde några stöiTe risker icke behöva befaras, om samma

metod kommer till användning jämväl vid val av lantbruksombud, varför

länsstyrelsen för sin del vill förorda utredningens förslag härutinnan.

Företrädarna för bestämmelse om rätt för hushållningssällskapen att själva

välja valmetod eller om fakultativ tillämpning av proportionell valmetod hava

framhållit, att blotta förekomsten av dylika bestämmelser torde motverka de

nackdelar, varmed det nuvarande systemet med majoritetsval vore behäftat.

Motståndarna mot proportionell valmetod överhuvudtaget hava såsom skäl

för sin ståndpunkt särskilt framhållit risken för valens politisering och den

tungrodda valapparat, som vore förenad med metodens tillämpning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ansett, att proportionell valmetod

förutsatte en uppdelning efter partipolitiska linjer. Någon annan uppdelningsgrund

kunde väl knappast komma ifråga. Kompromissen med rätt för hushållningssällskapen

att välja valsätt öppnade dörren för det proportionella valsättets

inmarsch.

Utredningens förslag örn omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår

till statliga budgetåret har tillstyrkts av riksräkenskapsverket med

hänsyn till avräkning och redovisning av statsbidrag.

Förslaget har däremot, under hänvisning till att räkenskapsårets slut under

sommaren skulle förorsaka större olägenheter än fördelar, främst med hänsyn

till verksamhetens fördelning under kalenderåret och svårigheten att på våren

ordna sammanträde med jordbrukare, avstyrkts av flertalet hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att med omläggningen skulle följa den

olägenheten, att hushållningssällskapen skulle hava att uppgöra alla berättelser

under eftersommaren och hösten, alltså under tiden för fältarbetet,

medan för närvarande berättelserna plägade utarbetas under vintern. Bland

annat av detta skäl vore styrelsen något tveksam om lämpligheten av förslagets

genomförande. Styrelsen tillägger emellertid, att därest uppgifterna för

berättelserna insamlades rationellt och berättelserna finge en ändamålsenlig

och icke alltför tyngande omfattning samt därest för deras iordningställande

i största utsträckning toges i anspråk expeditionspersonal, nämnda olägenhet

icke torde behöva medföra alltför stora svårigheter.

Vad utredningen föreslagit ifråga om underavdelningar och

h us hållsnä rander har i allmänhet icke föranlett erinringar.

Länsstyrelsen i Örebro län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

Göteborgs och Bohus län samt Örebro län ävensom Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund och FredrikaBremer-förbundet

hava emellertid yrkat på bestämmelser om obligatorisk

kvinnlig ledamot av hushållningsgilles styrelse. I vissa av sagda yttranden hai

härutinnan föreslagits ordföranden i hushållsnämnden. Såsom skäl härför

har framhållits, att vederbörande härigenom finge en god skolning i arbetet

och kännedom om förhållanden, som påverka hushallsnämndens uppgifter

samt kunde omedelbart framlägga kvinnornas synpunkter på olika frågor.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med instämmande

av länsstyrelsen i samma län uttalat, att det vore opåkallat med enhetligt namn

å obligatorisk underavdelning. Viktigare vore att en benämning som vunnit

burskap finge bibehållas.

Riksförbundets landsbygdens folk har ansett, att hushållsnämndernas verksamhet

helt vore beroende av hemkonsulentens förmåga alt igångsätta densamma

och utvinna något därav. Ilushållsnämnderna bolde ej göras obligatoriska,

enär de vore allt för oprövade. Det vore fullt tillräckligt, om i grundstadgarna

öppnades möjlighet att konstituera dylika nämnder.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

uttalat, att om även hustru till självskriven ledamot erhölle dylikt ledamotskap

borde tagas under övervägande att låta bestämmelsen om hushållsnämnder

utgå. Därest så befunnes lämpligt, borde emellertid föreskrift om kvinnlig

representation i liushållningsgilles styrelse inlagas i grundstadgarna.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat att

hushallsnämnd borde bestå av minst tre ledamöter, enär hushållningsgilles

område i vissa fall omfattade mer än en socken.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit, att

bestämmelser borde utfärdas örn även en obligatorisk länshushållsnämnd

av kvinnor med uppgift att handhava ledningen av all verksamhet beträffande

bland annat kvinnlig slöjd och undervisning.

Utredningens förslag rörande andra nämnder har föranlett Göteborgs

och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att uttala, att

ledamotskap av hushållningssällskapet icke borde uppställas som villkor för

att kunna utses till ledamot av nämnd. Det vore nämligen enligt utskottets

mening värdefullt att kunna till nämndledamot utse även annan person än

ledamot av hushållningssällskapet.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med instämmande

av länsstyrelsen i samma län ansett, att av utredningen föreslagen

bestämmelse örn inskränkning i antalet ledamöter av nämnd borde utgå.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Sveriges slöjdlärarinnors förening och Svenska landsbygdens

kvinnoförbund yrkat på obligatorisk kvinnlig representation i hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Sagda båda förbund hava sålunda föreslagit,

att utskotten måtte utökas med två kvinnliga ledamöter jämte två

kvinnliga suppleanter. Såsom skäl har Sveriges husmodersföreningars riksförbund

framhållit de mångskiftande uppgifter på kvinnoarbetets område,

som åvila hushållningssällskapens förvaltningsutskott och att föreskrift örn

obligatorisk kvinnlig representation, ehuru i allmänhet mindre lycklig, troligen

vore i detta fall nödvändig, örn någon kvinnlig representation alls skulle

förekomma.

Fredrika-Bremerförbundet och styrelsen för fackskolans lanthushållning

sseminarium hava föreslagit en bestämmelse i grundstadgarna, att förvaltningsutskottet

skall bestå av såväl män som kvinnor.

Vidare har skogsstyrelsen uttalat, att möjligen borde för tillförsäkrande

åt staten av erforderligt inflytande i ledningen av hushållningssällskapen

Kungl. Majit äga utse ordförande.

I fråga örn ersättning till lantbruksombud m. fl. hava statskontoret,

riksråkenskapsverket och Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

icke funnit motiverat, att dylik ersättning utginge efter

andra grunder än för landstingsmän.

Slutligen må i fråga örn utredningens förslag i allmänhet till grundstadgar

nämnas, att Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

funnit de föreslagna grundstadgarna gå allt för mycket i detalj och göra sällskapens

fria ställning till en chimär, önskemålen om likformighet i de olika

sällskapens organisation och verksamhet, vilka vore förklarliga ur centralt

statlig synpunkt, hade föranlett bestämmelser, ägnade att direkt motverka

sällskapens anpassning efter förhållandena i de olika orterna. Det vöre ur

statens synpunkt tillräckligt med allmänna grundstadgar och direkt kontroll

av medelsanvisningen genom granskning av berättelser. Ur dessa synpunkter

syntes motiverat, att grundstadgarna bevarades i stort sett oförändrade.

Enligt nu gällande bestämmelser är hushållningssällskaps ändamål att Departement

främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och chelenhemslöjd.

Med hänsyn till undervisnings- och upplysningsverksamhetens

betydelse har utredningen ansett, att i grundstadgarna borde angivas, att hushållningssällskaps

ändamål vore att genom undervisnings- och upplysningsverksamhet

samt åtgärder i övrigt främja lanthushållningen och därtill hörande

binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Ehuru vissa skäl kunna

åberopas för den föreslagna ändringen av definitionen på hushållningssällskapens

ändamål, anser jag dock i likhet med hushållningssällskapens ombud

samt vissa länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott

den nuvarande lydelsen giva ett bättre uttryck för hushållningssällskapens

uppgifter. Den föreslagna nya definitionen synes mig i allt för hög grad

framhäva hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. En jämkning

i den nuvarande definitionen synes emellertid såtillvida böra göras, att sällskapens

verksamhet i fråga om den betydelsefulla hemvården betonas. Hushållningssällskaps

ändamål torde i grundstadgarna böra angivas vara att

främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske samt hemslöjd

och hemvård.

I fråga örn ledamotskap i hushållningssällskap har jag tidigare uttalat,

att jag icke kan biträda hushållningssällskapsutredningens förslag rörande

det självskrivna ledamotskapet och den därmed sammanhängande jordbruksavgifter

Enligt min mening bör ledamotskap i hushållningssällskap

kunna vinnas av en var kommunalt röstberättigad, inom hushållningssällskapets

område mantalsskriven person, som ingivit av ledamotsavgift åtföljd anmälan

örn ledamotskap. Sällskapet må givetvis även kalla vem sällskapet så

önskar till ledamot.

Ledamotsavgift utgår enligt nu gällande grundstadgar för samtliga slag

av ledamöter med antingen årligen högst tre kronor eller en gång för alla

högst tio gånger den årliga avgiften. Den verkliga årliga avgiften varierar

hos olika hushållningssällskap mellan en och tre kronor. Vad angår ledamotsavgiften

för utövaren av de i grundstadgarna omförmälda näringarna

har jag tidigare uttalat, att dessa näringsidkare borde i större utsträckning

än för närvarande deltaga i täckandet av hushållningssällskapets utgifter.

Genom ökad anslutning nås detta mål även med oförändrad avgift. Sådana

skäl som penningvärdets fall, sedan nu gällande grundstadgar fast
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ställdes 1923, och hushållningssällskapens alltmer utvidgade verksamhet till

gagn för nämnda näringar kunna emellertid anföras för en höjning av ifrågavarande

avgift. Det är visserligen icke säkert, att en dylik höjning medför

ökade inkomster i form av ledamotsavgifter. På i varje fall kort sikt

kan en avgiftshöjning föranleda utträde ur sällskapen av nuvarande ledamöter

i sådan utsträckning, att inkomstökningen uteblir. Genom lämplig

upplysningsverksamhet böra dock ganska snart dylika följder av höjd avgift

kunna motverkas. Jag anser mig sålunda böra förorda en måttlig höjning

av avgiften. Det synes mig även lämpligt, att avgiften fastställes till

bestämt belopp i grundstadgarna och sålunda ej endast som maximibelopp.

Vid övervägande av frågan om ledamotsavgiftens konstruktion kunde beträffande

jordbrukares avgift tänkas en anordning liknande den hushållningssällskapsutredningen

föreslagit i fråga om jordbruksavgiften. Att för

jordbrukare grunda avgiften på jordbrukets taxeringsvärde medför emellertid

även av utredningen påpekade svårigheter, bland annat i fråga om arrendatorer

av icke särskilt taxerad del av ett jordbruk. Jag anser mig därför

icke kunna förorda ett dylikt beräkningssätt. Man kunde vidare tänka sig en

på så sätt differentierad avgift, att brukare av större jordbruk, exempelvis över

20 hektar åker, erlade en högre ledamotsavgift än övriga jordbrukare. Sålunda

kunde avgiften för de förstnämnda jordbrukarna fastställas till exempelvis

5 kronor och för de sistnämnda lill 3 kronor. Även om samtliga stonöe jordbrukare

vore ledamöter av hushållningssällskapen, skulle emellertid nämnda

differentiering innebära en inkomstökning för samtliga hushållningssällskap

med endast i runt tal 70 000 kronor. Då en så ringa inkomstökning

knappast torde uppväga det besvär, som en differentierad avgift innebär

för hushållningssällskapen, kan jag icke heller förorda detta tillvägagångssätt.

Avgiften synes därför lämpligen för samtliga ledamöter, med i det följande

angivet undantag, böra fastställas till enahanda belopp för alla medlemmar.

Såsom skälig årlig avgift vill jag förorda 4 kronor.

Såsom i flera av de avgivna yttrandena har framhållits torde det vara

önskvärt med särskilda bestämmelser för kvinnors ledamotskap i hushållningssällskap.

Sådana bestämmelser synas dock erfordras endast i fråga örn

maka till ledamot av hushållningssällskap. För sådan kvinnlig ledamot bör

avgiften fastställas till 2 kronor. Övriga kvinnliga ledamöter böra erlägga

den förut förordade avgiften av 4 kronor.

Bestämmelser örn ständigt ledamotskap synas mig överflödiga. Givetvis

böra de, som enligt nu gällande stadgar inbetalat avgift som ständig ledamot,

vara befriade från årsavgift enligt nya bestämmelserna.

I fråga om val av lantbruksombud finnas såsom förut nämnts i nuvarande

grundstadgar inga bestämmelser rörande tillämpning av majoritetsval

eller proportionell valmetod, direkta val eller val genom elektorer. Enligt

de av respektive hushållningssällskap antagna stadgarna försiggår för närvarande

val av lantbruksombud antingen genom direkta val i de särskilda

valkretsarna eller genom för ändamålet särskilt utsedda elektorer. Majori
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

tetsval tillämpas såväl vid de direkta valen som vid valen genom elektorer,

vilka jämväl utses genom majoritetsval.

Det torde icke råda mer än en mening örn att hushållningssällskapens

verksamhet i möjligaste mån bör hållas fri från partipolitiskt betonade meningsyttringar.

Jag kan emellertid icke dela den i vissa yttranden framförda

uppfattningen, att ett bibehållande av den nuvarande ordningen med majoritetsval

skapar en säkrare garanti mot partipolitiskt inflytande vid val av

lantbruksombud än tillämpning av proportionell valmetod. Snarare torde,

om partipolitiska strävanden skulle vilja göra sig gällande, majoritetsval

på ett mera hänsynslöst sätt kunna utnyttjas för sådan politik än proportionella

val. Under alla förhållanden ställes vid majoritetsval minoriteten

utan möjlighet att hävda sin uppfattning. Helt uteslutet är väl ej heller, att

gruppbildningen kan ske efter andra linjer än partipolitikens. Jag anser mig

därför böra förorda tillämpning av proportionell valmetod vid ifrågavarande

val i huvudsak enligt de av utredningen föreslagna bestämmelserna, dock

med bibehållande av nu gällande föreskrifter i fråga om rösträtt. I likhet

med utredningen anser även jag, att obligatorisk föreskrift härom bör lämnas

i grundstadgarna. Att lämna hushållningssällskapen rätt att själva välja

valmetod synes mig icke lämpligt. Fakultativa bestämmelser, varmed avses

rätt för ett antal valmän att under vissa förutsättningar begära tillämpning

av proportionell valmetod, torde i praktiken stöta på stora svårigheter och i

hög grad komplicera valförfarandet.

För närvarande sammanfaller hushållningssällskapets räkenskapsår med

kalenderåret. Såsom framgår av vad förut anförts saknas emellertid i gällande

grundstadgar bestämmelser i detta hänseende. Utredningen, som ansett

lämpligt, alt föreskrift rörande räkenskapsår lämnades i grundstadgarna, har

föreslagit sådan omläggning av räkenskapsåret att detta sammanfölle med

det statliga budgetåret. I ett flertal yttranden har — under framhållande av

att räkenskapsårets slut under sommaren skulle förorsaka större olägenheter

än fördelar, främst med hänsyn till verksamhetens fördelning under

kalenderåret och svårigheten att på våren ordna sammanträden med jordbrukare

— utredningens förslag i denna del avstyrkts.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning, som framförts i de

avstyrkande yttrandena. Gentemot de praktiska olägenheterna med räkenskapsårets

omläggning äro av utredningen angivna fördelar av relativt liten

betydelse. Jag anser mig sålunda icke kunna tillstyrka förslaget om räkenskapsårets

omläggning. Däremot synes mig lämpligt med bestämmelser i

grundstadgarna rörande räkenskapsåret.

Hushållningssällskapsutredningens förslag rörande underavdelningar och

hushållsnämnder föranleder i huvudsak inga erinringar från min sida. Systemet

med hushållsnämnder har under några år prövats inom olika hushållningssällskap

och har enligt min mening befunnits vara av sadan betydelse

för hushållningssällskapens verksamhet på hemvårdsområdet, att tiden nu

torde vara mogen att införa bestämmelse örn dylika nämnder i grundstad
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

gärna. Då hushållningsgille i vissa fall kan omfatta mera än en socken, synes

dock antalet ledamöter i hushållsnämnd böra i grundstadgarna angivas

till minst tre.

Jag biträder jämväl utredningens förslag lill bestämmelser rörande nämnder

hos hushållningssällskapen. Med anledning av i vissa yttranden i detta

sammanhang framställt yrkande på obligatorisk kvinnlig representation i

hushållningssällskapets förvaltningsutskott må påpekas, att i utredningens

förslag till grundstadgar icke införts någon föreskrift om förvaltningsutskotts

sammansättning och att sålunda hinder mot kvinnlig representation icke föreligger.

Enligt min mening bör det ankomma på vederbörande hushållningssällskaps

lantbruksombud att besluta härutinnan.

Vad slutligen angår frågan om resekostnads- och traktamentsersättning

till lantbruksombud m. fl. anser jag i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket

tillräckliga skäl icke föreligga till ändring av nu gällande

bestämmelser härutinnan.

Lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Lantbruksstyrelsen utgör den centrala myndighet, som från statsmakternas

sida utövar tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet, närmast

i vad densamma avser verkställigheten av de åt hushållningssällskapen anförtrodda

åtgärderna inom sällskapens verksamhetsområden. Enligt instruktionen

för lantbruksstyrelsen den 15 augusti 1933 (nr 509) bör styrelsen

stå i oavbruten förbindelse med hushållningssällskapen, varjämte styrelsen

äger att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra

erforderliga yttranden och upplysningar liksom å andra sidan styrelsen bör

meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan vara avvikt

för befrämjande av sällskapens ändamål. I instruktionen stadgas vidare,

att styrelsen bör hos sällskapen göra framställningar och väcka förslag

i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet. I kungörelser angående

statsunderstöd för olika ändamål, vilkas förmedling handhaves av hushållningssällskapen,

plägar stadgas, alt hushållningssällskap skall i avseende å

verksamheten stå under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen samt att

det åligger hushållningssällskap som tilldelats statsanslag att till lantbruksstyrelsen

avgiva de redogörelser över verksamheten, som styrelsen föreskriver.

Hushållningssällskapsutredningen.

Hushållningssällskapsutredningen har ansett förhållandet mellan lantbruksstyrelsen

och hushållningssällskapen kunna karakteriseras dels såsom

ett samarbete rörande verksamheten på jordbrukets område, och dels såsom

tillsyn från lantbruksstyrelsens sida över i varje fall den del av hus
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

47

hållningssällskapens verksamhet, som avser verkställandet av vissa statliga

åtgärder på området. Ett synnerligen intimt samarbete mellan lantbruksstyrelsen

oell hushållningssällskapen vore i hög grad önskvärt för åstadkommande

av utbyte av åsikter rörande verksamhetens planläggning ävensom

överläggning i frågor inom lantbruksstyrelsens och hushållningssällskapens

gemensamma verksamhetsområde. Med hänsyn härtill borde representanter

för hushållningssällskapen inbjudas att där så finnes lämpligt inför styrelsen

överlägga om betydelsefulla åtgärder samt befattningshavare hos lantbruksstyrelsen

beredas tillfälle att i större omfattning än hittills genom besök

hos skilda hushållningssällskap taga del av verksamheten och i samband

därmed rådgöra med representanter för hushållningssällskapen i olika

frågor. Redan det förhållandet att hushållningssällskapen åtnjuta eller

förmedla statsunderstöd till betydande belopp syntes motivera en tillsyn

från statsmakternas sida, närmast genom lantbruksstyrelsens försorg.

Av samma skäl, som åberopats för ett samarbete mellan lantbruksstyrelsen

och hushållningssällskapen, borde tillsynen, som för närvarande i huvudsak

hade formen av efterhandskontroll genom redogörelser av olika slag, äga

rum även på ort och ställe samt omfatta hela den av sällskapen bedrivna

verksamheten. För hushållningssällskapens del borde en dylik tillsyn, kombinerad

med råd och upplysningar, vara av stort värde, samt ur statsmakternas

synpunkt bliva mer effektiv och upplysande än allenast en centralt

verkställd efterhandsgranskning av inkomna redogörelser. Lantbruksstyrelsens

instruktion borde därför ändras på sådant sätt, att utredningens synpunkter

på nu ifrågavarande spörsmål komme till uttryck i densamma.

Utredningen har föreslagit för att möjliggöra det samarbete och den tillsyn,

som utredningen förordat, att ytterligare en byrådirektörsbefattning i

lönegrad A 28 inrättades å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå. Innehavaren

av denna befattning skulle åligga att handhava vissa av byråchefen nu

handlagda ärenden, i syfte att bereda denne möjlighet att i större utsträckning

än för närvarande ägna sig åt hushållningssällskapen och deras verksamhet.

I anslutning till förslaget om överflyttande av den lokala ledningen för

den praktiska ungdomsverksamheten till hushållningssällskapen har utredningen

föreslagit inrättande av ytterligare en byråinspektörsbefattning å lantbruksstyrelsens

undervisningsbyrå för speciellt denna verksamhet. Såsom

motivering har påpekats, dels att den centrala ledningen med genomförandet

av utredningens förslag icke kunde kvarbliva hos jordbrukarungdomens

förbunds centralbyrå, och dels den praktiska ungdomsverksamhetens betydande

arbetsfält och vikten av en intim kontakt mellan lantbruksstyrelsen

och hushållningssällskapen icke minst ifråga örn sagda verksamhet.

Utredningen har vidare uttalat, att det nuvarande systemet med av lantbruksstyrelsen

förordnad inspektris för tillsynen över undervisningen vid

lanthushållsskolorna såsom arvodestjänst icke längre borde bibehållas. Utredningen

har därför förordat, att på lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå

anställdes en kvinnlig byråinspektör nied uppgift all handhava överinseendet

över lantliushållsskolornas och hemkonsulenternas verksamhet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Yttranden.

Hushållningssällskapsutredningens förslag i nu förevarande delar har föranlett

uttalanden endast i vissa av de avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen laar förklarat sig kunna lämna utredningens förslag

om ändring av styrelsens instruktion utan erinran. Beträffande förslaget örn

inrättande av ytterligare en byrådirektörsbefattning å lantbruksbyrå^ har

styrelsen erinrat om att styrelsen i skrivelse den 31 augusti 1942 framfört

förslag, att styrelsen måtte beredas möjlighet att ånyo uppehålla en i gällande

personalförteckning för styrelsen upptagen befattning såsom byrådirektör

i lönegrad Eo 26, vilken befattning på grund av Kungl. Maj:ts beslut

av besparingshänsyn icke finge tillsvidare uppehållas. Befattningen inrättades

vid 1933 års omorganisation av lantbruksstyrelsen och innehavaren

därav skulle vara föredragande för de lantbruksekonomiska ärendena. Lantbruksstyrelsen

har nu ånyo framfört detta förslag.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att numera ett starkt behov förelåge att

för handläggning av alla de ärenden, som beröra landsbygdskvinnornas undervisnings-

och arbetsområden, inrätta en kvinnlig byråinspektörsbefattning

å styrelsens undervisningsbyrå. Även örn inrättandet av en dylik befattning

med av utredningen angivna arbetsuppgifter skulle medföra ett

visst samröre mellan konsulent- och undervisningsverksamhet, så torde,

framhåller styrelsen, dock någon annan genomförbar praktisk åtgärd för

frågans lösande för närvarande icke stå till buds. Lantbruksstyrelsen har

därför velat förorda utredningens förslag rörande en befattning av ifrågavarande

slag. Innehavaren därav föreslås böra givas tjänsteställning såsom

extra ordinarie tjänsteman och hänföras till lönegrad Eo 24.

Däremot bar styrelsen förklarat sig tveksam i avseende på förslaget örn

särskild befattning å styrelsens undervisningsbyrå som byråinspektör för

den praktiska ungdomsverksamheten. Med hänsyn till den ganska avsevärda

förstärkning av undervisningsbyråns arbetskrafter, som nämnda byråinspektrisbefattning

och av styrelsen i annat sammanhang begärd förstärkning av

byråns kanslipersonal innebure, syntes försiktigheten bjuda, att låta med inrättandet

av den föreslagna byråinspektörstjänsten anstå, tills dess större

erfarenhet vunnits angående behövligheten därav.

Slutligen har lantbruksstyrelsen uttalat, att vid bifall till förslaget rörande

byråinspektrisbefattningen krävdes en höjning av den i styrelsens avlöningsanslag

ingående anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

med i runt tal 6 800 kronor samt en höjning av styrelsens omkostnadsanslag

med sammanlagt 2 900 kronor.

Riksräkenskapsverket har ansett, att utredningen väl ensidigt sökt tillgodose

behovet av ett samarbete på jordbrukets och undervisningens område

mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Den föreslagna förstärkningen

av lantbruksstyrelsens organisation hänförde sig sålunda uteslutande

hit, medan möjligheter att effektivt granska hushållningssällskapens

medelsdisposition för närvarande saknades. Då utredningens förslag

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

49

innebure en betydande ökning av statsverkets utgifter för avlöningar och

omkostnader vid hushållningssällskapen, syntes nödvändigt, att lantbruksstyrelsens

kamerala organisation förstärktes i syfte att möjliggöra en granskning

av hushållningssällskapens medelsdisposition. Frågan om den närmare

utformningen av en sådan granskning och örn de bestämmelser angående

insändande av verifikationer m. m., som i anledning därav kunde bliva erforderliga,

borde även göras till föremål för särskilt övervägande.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka ytterligare befattningar

å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå men möjligen biträda tanken på uppehållande

av den av lantbruksstyrelsen i dess yttrande omnämnda extraordinarie

byrådirektörstjänsten. I fråga örn den föreslagna byråinspektrisbefattningen

har statskontoret erinrat om att departementschefen i anledning

av 1936 års lantbruksundervisningskommittés förslag härutinnan på

sin tid uttalat, att erforderligheten av den nya befattningen som heltidstjänst

icke kunde anses helt ådagalagd och att det kunde anses tveksamt,

örn befattningshavaren skulle taga del i hushållningssällskapens konsulentverksamhet.

Enligt statskontorets mening hade sedermera inga nya omständigheter

tillkommit, som motiverade ett ändrat ståndpunktstagande i frågan.

Slutligen har statskontoret uttalat, att det centrala överinseendet över den

praktiska ungdomsverksamheten borde, därest sagda verksamhet skulle

överflyttas till hushållningssällskapen, kunna anförtros en arbetskraft med

lämpligt avpassat arvode.

Allmänna lönenämnden har likaledes framfört förslag om uppehållande

av förenämnda e. o. byrådirektörsbefattning å lantbruksbyrån samt örn ordnandet

av överinseendet över den praktiska ungdomsverksamheten genom inrättande

av särskild arvodestjänst.

Slutligen må nämnas att Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

Fredrika-Bremerförbundet yrkat på inrättande i lantbruksstyrelsen av en

särskild byrå för lanthushållsfrågor med kvinnlig byråchef.

De av hushållningssällskapsutredningen framförda synpunkterna på frågan

örn samarbete mellan hushållningssällskapen och lantbruksstyrelsen

samt lantbruksstyrelsens tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet kan

jag i huvudsak dela. För att goda resultat skola uppnås av den statliga verksamheten

till lanthushållningens främjande är det uppenbarligen av största

betydelse med ett förtroendefullt och intimt samarbete mellan de centrala och

de lokala organen. Härutinnan må särskilt understrykas utredningens uttalande

rörande önskvärdheten av överläggningar inför lantbruksstyrelsen med

representanter för hushållningssällskapen och deras befattningshavare i frågor,

som beröra sällskapens verksamhet. En effektiv tillsyn över denna verksamhet

från lantbruksstyrelsens sida är även givetvis påkallad av den anledningen,

att hushållningssällskapen åtnjuta eller förmedla statsunderstöd till

betydande belopp.

I anledning av utredningens förslag om inrättande av ytterligare en byrådirektörsbefattning

å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå har styrelsen hem
Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172. 4

Departement»-

chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 172

ställt, att styrelsen måtte ånyo få besätta en i gällande personalförteckning

för styrelsen upptagen befattning som byrådirektör i lönegrad Eo 26. För

tillgodoseende av hushållningssällskapsutredningens förslag rörande lantbruksstyrelsens

tillsyn över och samarbete med hushållningssällskapen anser

jag i likhet med statskontoret och lönenämnden en förstärkning av styrelsens

arbetskrafter behövlig. En dylik förstärkning torde kunna ske genom

att styrelsen medgives att uppehålla nyssberörda byrådirektörsbefattning.

Vad angår hushållningssällskapsutredningens förslag om inrättande å lantbruksstyrelsens

undervisningsbyrå av en särskild befattning som byråinspektör

för den praktiska ungdomsverksamheten finner jag i anslutning till vad

lantbruksstyrelsen uttalat, att det bör kunna anstå med inrättandet av dylik

byråinspektörstjänst, till dess större erfarenhet vunnits angående behövligheten

av densamma. Emellertid torde vara lämpligt, i syfte att skapa god

kontakt mellan lantbruksstyrelsen och ungdomsorganisationerna, att inom

styrelsen tillsättes en rådgivande nämnd med representanter för hushållningssällskapen

och ungdomsorganisationerna.

Enligt hushållningssällskapsutredningens mening bör det nuvarande systemet

med en med endast arvode avlönad inspektris för överinseendet över

undervisningen vid lanthushållsskolorna upphöra och i stället bör en kvinnlig

byråinspektör med uppgift att handhava överinseendet över sagda skolors

och hemkonsulenternas verksamhet tillsättas. Givetvis är det önskvärt, att åtgärder

i möjligaste mån vidtagas till förbättrande av landsbygdskvinnornas

undervisnings- och arbetsförhållanden. Emellertid finner jag mig icke övertygad

om nödvändigheten av att nu genomföra hushållningssällskapsutredningens

förslag i detta avseende. Jag anser mig därför för närvarande icke

kunna förorda detsamma. Frågan torde framdeles sedan ytterligare erfarenhet

vunnits ånyo kunna upptagas till övervägande.

Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens

område.

I. Allmänna synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen.

Syftet med den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på

lanthushållningens område har av utredningen angivits vara att lämna dels

en förberedande utbildning för ungdomen före inträde vid lägre lantbruksundervisningsanstalt,

dels utbildning för vissa hos hushållningssällskap eller

eljest inom lantbruket anställda befattningshavare ävensom för vissa inom

speciella grenar av lantbruket verksamma personer, dels ock fortsatt utbildning

av ungdomar efter genomgången lägre lantbruksundervisningsanstalt,

ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom lantbruket. Med lägre lantbruks
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

51

undervisningsanstalt har utredningen avsett såväl lantmanna-, lanthushållsoch

lantbruksskolor som trädgårds- och mejeriskolor.

Hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet

har av utredningen uppdelats i följande grenar, nämligen praktisk ungdomsverksamhet,

utbildningskurser, undervisningskurser, studieresor, premieringar

samt hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet. I princip omfattade

verksamheten enligt utredningens mening sålunda all sådan undervisnings-

och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område, som icke

angåves i gällande stadga för lantbruksundervisningsanstalt eller i givna bestämmelser

för trädgårds- och mejeriskolor, dock med undantag för vissa

speciella verksamhetsgrenar såsom undervisning per korrespondens och

studiecirkelverksamhet. Den sistnämnda verksamheten har utredningen

ansett böra handhavas av ungdomarnas egna organisationer med biträde, där

så erfordrades, av hushållningssällskapens befattningshavare.

Samtliga nu angivna grenar av den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten

har utredningen föreslagit i princip skola ställas under

hushållningssällskapens och deras förvaltningsutskotts ledning. Vissa av dem

borde obligatoriskt tillhöra sällskapens verksamhet, andra åter endast under

förutsättning, att lantbruksundervisningsanstalterna inom vederbörande hushållningssällskaps

område enligt gällande bestämmelser inordnats i sällskapens

allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. 1 vissa fall borde

den på förvaltningsutskott ankommande ledningen med fördel kunna överlämnas

till en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd nämnd, förslagsvis benämnd

undervisningsnämnd. På vederbörande förvaltningsutskott självt borde

ankomma att besluta härom och att fastställa antalet ledamöter i nämnden.

Denna syntes vid förekommande behov böra anordna överläggning med

representanter för undervisningsanstalter, ungdomsföreningar m. fl. på lanthushållningens

område i syfte att främja samarbetet mellan hushållningssällskapet

och nämnda institutioner och organisationer.

överinseende och tillsyn över den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten

föreslås tillkomma lantbruksstyrelsen.

Slutligen har utredningen föreslagit sammanförande av alla reglementariska

föreskrifter från statsmakternas sida för ifrågavarande verksamhet i

ett Kungl. Maj:ts reglemente och alla bestämmelser om statsunderstöd till

densamma i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse.

Yttranden.

Utredningens allmänna synpunkter och principiella inställning i fråga örn

den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens

område och dess ledning hava icke föranlett några principiella erinringar

i avgivna yttranden.

Lantbruksstyrelsen har sålunda uttalat, att vissa fördelar vore ali vinna,

därest sagda verksamhet lokalt ställdes under hushållningssällskapens ledning.

Styrelsen har även funnit förslaget rörande undervisningsnämnd lämpligt,

dock borde för ernående av det utav utredningen uttalade önskemålet örn

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements
chefen.

viss samverkan mellan hushållningssällskapen och jordbrukets ungdomsskolor

dessa senare vara representerade i nämnden.

Sveriges lantbruksförbund har kraftigt understrukit vikten av att ifrågavarande

verksamhet handhades av ett lokalt organ. I detta sammanhang har

förbundet emellertid uttalat önskvärdheten av att utredningen närmare diskuterat

formerna för ett samarbete mellan den ekonomiska föreningsrörelsen

i fråga örn såväl kurs- och upplysningsverksamhet i förenings- och marknadsfrågor

som andra frågor, som beröra föreningsrörelsen och dess centrala

betydelse för det svenska jordbruket.

Såsom husliållningssällskapsutredningen anfört bör syftet nied den allmänna

undervisnings- och upplysningsverksamheten vara att lämna dels en förberedande

utbildning för ungdomen före inträdet vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

dels utbildning för vissa hos hushållningssällskap eller

eljest inom lantbruket anställda befattningshavare ävensom för vissa inom

speciella grenar av lantbruket verksamma personer dels ock fortsatt utbildning

av ungdomen efter genomgången av lägre lantbruksundervisningsanstalter

ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom lantbruket. Undervisningsoch

upplysningsverksamheten torde böra omfatta de grenar, som utredningen

angivit. Till frågan om ledningen för de olika verksamhetsgrenarna återkommer

jag närmare i det följande. I detta sammanhang vill jag emellertid uttala

min anslutning till utredningens förslag rörande särskild undervisningsnämnd,

som utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Ett förtroendefullt

och effektivt samarbete mellan framförallt hushållningssällskapen

och undervisningsanstalterna på lanthushållningens område, även om dessa

senare icke inordnats i hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och

upplysningsverksamhet enligt härutinnan gällande bestämmelser, är enligt min

mening av allra största vikt såväl för utnyttjande i största möjliga utsträckning

av hushållningssällskapens och skolornas befattningshavare i undervisningens

tjänst som för uppnående överhuvud taget av en kontinuerlig undervisningsverksamhet

och ett gott resultat av densamma. Den föreslagna

undervisningsnämnden bör kunna bliva av stor betydelse såsom ett sammanhållande

organ mellan alla dem, som bedriva upplysningsarbete på lanthushållningens

område, och såsom initiativtagare till erforderliga åtgärder

för uppnående av förut omförmält syfte med den allmänna undervisningsoch

upplysningsverksamheten. Såsom utredningen föreslagit bör med hänsyn

till de skiftande lokala förhållandena på vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ankomma att besluta rörande nämndens sammansättning.

Jag förutsätter emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen, att lantbruksundervisningsanstalterna

inom vederbörande hushållningssällskaps område

bliva representerade i nämnden. Ävenledes bör av förvaltningsutskottet

beaktas betydelsen av samarbete genom nämnden med vederbörande landsting,

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och ungdomsorganisationerna

inom lanthushållningens område.

Även utredningens förslag om sammanförande av reglementariska före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

53

skrifter från statsmakternas sida för ifrågavarande verksamhet i ett reglemente

och bestämmelser om statsunderstöd till densamma i en särskild kungörelse

kan jag biträda. Med hänsyn till att av utredningen i dess förslag

till dylikt reglemente och kungörelse upptagna detaljföreskrifter erfordra

ytterligare överväganden, är jag icke beredd att nu angiva min ståndpunkt

till förslagets alla detaljer. Jag kommer sålunda i det följande att uppehålla

mig endast vid sådana frågor, till vilka riksdagen synes mig redan nu

böra taga ställning eller som eljest äro av betydelse för riksdagens ståndpunktstagande.

I övrigt torde jag sedermera på nytt få anmäla detta ärende

för Kungl. Majit.

II. Praktisk ungdomsverksamhet.

Nuvarande förhållanden.

Den praktiska ungdomsverksamheten på lanthushållningens område omfattar

— bortsett från den praktiskt betonade undervisningen i fortsättningsskolan

— s. k. klubbverksamhet, tävlingsverksamhet och studiecirkelverksamhet.

Klubbverksamheten, som leder sitt ursprung från Nordamerikas Förenta

Stater (»Boys and Girls Club Work») har till syfte att intressera pojkar och

flickor för lanthushållningen, åstadkomma självverksamhet och självansvar

hos ungdomarna samt berika deras kunskaper och väcka deras hag för fortsatt

utbildning genom att de under ledning av instruktörer själva få handhava

egna odlingar, husdjursuppfödning, hemarbete m. m. I Sverige upptogs

klubbverksamheten för lantungdom år 1925 på initiativ av jordbrukarungdomens

förbund (J.U.F.). Intill år 1935 lämnade Rockefellerstiftelsen International

Education Board bidrag till verksamhetens bedrivande och sedan

nämnda år hava jämte statsanslag till jordbrukarungdomens förbunds allmänna

verksamhet utgått statsanslag för denna förenings lokala praktiska verksamhet.

Sistnämnda anslag har använts som bidrag till avlöning av ungdomskonsulenter.

Bidrag för samma ändamål hava lämnats av hushållningssällskapen

inom respektive län. Hushållningssällskapen i ett flertal län hava för

övrigt under senare år åtagit sig ett alltmer ökat ansvar för ifrågavarande

verksamhet. För år 1942 utgjorde hushållningssällskapens bidrag till ungdomskonsulentverksamheten

31 225 kronor. Hela statsanslaget för jordbrukarungdomens

förbundsverksamhet uppgick sagda år till 85 000 kronor. Med

hushållningssällskapens alltmer ökade intresse för klubbverksamheten har

denna vunnit insteg även inom andra organisationer än jordbrukarungdomens

förbund och jämväl börjat väcka intresse hos ungdomar utanför jordbrukets

kretsar. År 1942 deltogo över 19 000 ungdomar i klubbverksamheten.

Jämsides eller i nära anslutning till det egentliga klubbarbetet bedrives

av såväl jordbrukarungdomens förbund som andra ungdomsorganisationer,

främst svenska landsbygdens ungdomsförbund (S.L.U.) och svenska landsbygdens

studieförbund (S.L.S.), en omfattande tävlingsverksamhet. Även

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 172

dennas syfte är att skapa arbetsintresse och arbetsskicklighet. Medan klubbarbetet

är avpassat främst för de yngre ungdomarna, hava tävlingarna i olika

jordbruksarbeten tillvunnit sig stort intresse bland ungdomarna i något äldre

årsklasser (efter 15-årsåldern).

Hushåltningssällskapsutredningen.

Det har synts utredningen påtagligt, att det intresse för jordbrukaryrket

och jordbruksarbetet, som skapades hos de unga före 19-årsåldern samt

den övning och de färdigheter, som de unga före sagda ålder bibragtes, kunde

bliva av stor betydelse för deras blivande duglighet och yrkesskicklighet.

Med hänsyn härtill vore väl motiverat med en för åldersperioden 12—18 år

anpassad undervisning. Erfarenheterna hade visat, att pojkarna i nämnda

ålder genomgående vore intresserade för praktiska arbetsuppgifter. Ett motsvarande

intresse komme för flickornas del till synes vid deras deltagande

i praktisk skolköksundervisning. Tydligen borde undervisningen i såväl jordbruk

och husdjursskötsel som lanthushåll till väsentlig del vara lagd som

arbetsövningar för att väl tillgodogöras av ungdomarna i åldrarna närmast

efter folkskoleåren. En god plan för och handledning under dessa arbetsövningar

vore emellertid erforderlig för att desamma skulle få såsom undervisningsform

och utbildning bestående värde.

Utredningen har framhållit betydelsen av nämnda verksamhets nära anknytning

till hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet

och i anslutning härtill föreslagit, att ledningen av den statsunderstödda

klubbverksamheten måtte anförtros åt hushållningssällskapen.

Såsom skäl härför har anförts, att önskvärd enhetlighet härigenom kunde

uppnås ifråga om undervisningen på jordbrukets område. Man kunde även

förvänta, att sagda verksamhet, om dess ledning anförtroddes åt hushållningssällskapen,

skulle vinna ökat förtroende bland landets jordbrukare

och erhålla en mera auktoritativ ställning än för närvarande samt av hushållningssällskapen

komma i åtnjutande av ökat ekonomiskt stöd inom ramen

för till sällskapens förfogande stående medel.

Utredningen, som ej funnit sig böra föreslå någon fastare organisation av

klubbverksamheten, har betonat, att dess förslag örn hushållningssällskapens

övertagande av ledningen av klubbverksamheten icke åsyftade ett steg i riktning

mot upplösning av jordbrukarungdomens förbund eller andra ungdomsorganisationer

och organisationernas ersättande med hushållningssällskapen

underställda ungdomsavdelningar. En fullt fri, livskraftig föreningsverksamhet

bland ungdomen vöre enligt utredningens uppfattning säkerligen i många

avseenden en betydande tillgång och ett intimt samarbete på partipolitiskt

neutral grund mellan föreningarna och hushållningssällskapen vore såväl

ifråga örn ungdomsverksamheten som beträffande andra hushållningssällskapens

arbetsuppgifter önskvärt. Utredningens förslag innebure sålunda

icke, att ungdomssammanslutningarna icke längre borde syssla med verksamhet

av ifrågavarande slag, men denna borde, då hushållningssällskapens

medverkan önskades, planläggas i samarbete med vederbörande hushåll
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ningssällskap och ställas under hos sällskapet anställd ungdomskonsulents

ledning.

Beträffande nämnda konsulentbefattning har utredningen uttalat, att för

utövandet av hushållningssällskapets ledning krävdes särskilda hos hushållningssällskapen

anställda manliga befattningshavare, lämpligen — liksom

hittills hos jordbrukarungdomens förbund — benämnda ungdomskonsulenter.

Inom vissa hushållningssällskap erfordrades därjämte konsulenten underställda

instruktörer. Konsulenternas närmaste uppgift skulle sålunda vara

att organisera och leda i första hand klubbverksamheten men även tävlingar

på lanthushållningens område samt dessutom, där så befunnes lämpligt, leda

av hushållningssällskapet anordnade undervisningskurser. Däremot har utredningen

icke funnit skäl föreslå särskilda kvinnliga ungdomskonsulenter

för ledning av flickornas klubb verksamhet, enär sagda ledning borde kunna

anförtros åt hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenter. Slutligen

har utredningen berört frågan om lokala medhjälpare (klubbledare) åt ungdomskonsulenten,

vilken fråga enligt utredningens mening syntes värd beaktande,

samt därvid uttalat önskvärdheten av att mindre ersättningar kunde

lämnas klubbledare för deras arbete.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande överflyttande av ledningen av den praktiska

ungdomsverksamheten till hushållningssällskapen har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i örebro, Västernorrlands, Jämlands och Västerbottens

län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län

och stad, Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns norra

område, Malmöhus, Hallands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands

och Västerbottens län ävensom av styrelserna för lantbruksskolorna

vid Ultuna och Bollerup samt Sveriges lantbruksförbund och styrelsen för

svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Förslaget har avstyrkts av statskontoret och Riksförbundet landsbygdens

folk.

Länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i samma län hava ställt sig tveksamma till förslaget. Styrelsen

för jordbrukareungdomens förbund synes icke hava intagit någon bestämd

ståndpunkt i frågan.

1 övriga yttranden har utredningens förslag på denna punkt icke föranlett

särskilda uttalanden.

Styrelsen för jordbrukarungdomens förbund har anfört bland annat följande:
Styrelsen

är av den uppfattningen, att så väsentliga fördelar äro förenade

med en fri gemensam organisation, att en sadan bör eftersträvas. Pa samma

gång är styrelsen medveten örn det i viss mån berättigade i att ungdomskonsulenterna

och instruktörerna anställas hos hushållningssällskapen för att

ernå önskad enhetlighet beträffande all upplysningsverksamhet på jordbrukets

område. Denna anordning synes dock ej behöva utesluta den fria organisationen,

i vilken hushållningssällskapens ungdomsnämnder kunde ingå

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

som ett led. Styrelsen finner den nuvarande organisationen av klubbverksamheten

tillfredsställande. I de län där hushållningssällskapen konstituerat ungdomsnämnder,

har detta också visat sig leda till ett gott samarbete. Därest

jordbrukareungdomens förbund utrustades med de ekonomiska resurser,

som utredningen finner erforderliga för klubbverksamhetens effektiva bedrivande,

är styrelsen förvissad örn att verksamheten under nuvarande centrala

ledning och med hushållningssällskapens ungdomsnämnder som ledning

inom länen skall gå en lycklig framtid till mötes.

Statskontoret har förklarat sig icke vara övertygat örn lämpligheten av förslaget.

För undvikande av en vidlyftig konsulentorganisation inom hushållningssällskapen

kunde ifrågasättas, om icke jordbrukarungdomens förbund

fortfarande borde handhava ifrågavarande verksamhet. Såsom villkor för

statsbidrag borde dock föreskrivas, att verksamheten skulle planläggas i samarbete

med hushållningssällskapen.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett, att förslagets realiserande

skulle innebära, att ungdomsorganisationerna förlorade sitt existensberättigande

och att verksamheten bleve insnörd i byråkratiska former, vilket icke

vore önskvärt.

DtPchefen!lttl Såsom ett första led i ungdomens utbildning på lanthushållningens område

har hushållningssällskapsutredningen angivit praktisk-teoretisk undervisning

och upplysningsverksamhet bland den yngre ungdomen av den typ, som

för närvarande bedrives av skilda sammanslutningar, s. k. klubbverksamhet

och tävlingar. Sedan åratal tillbaka har en fortgående avfolkning av landsbygden

ägt rum. Det synes med hänsyn härtill uppenbarligen vara av största

vikt att tillse, att den ungdom, som har intresse och fallenhet för sådan verksamhet,

som ankommer på yrkesutövaren, man eller kvinna, inom jordbrukets

område, icke övergår till andra näringar av den anledningen, att dessa kunna

erbjuda relativt goda utbildningsmöjligheter. Då ett behov av undervisning

merendels framträder hos ungdomen redan i unga år och vid den tidpunkten

till buds stående undervisning kan bliva avgörande för deras framtida

yrkesval, är det uppenbarligen av stor betydelse, att den jordbruksintresserade

ungdomen redan tidigt erhåller genom en för dem lämpligt avpassad

undervisningsverksamhet under kompetent ledning en grundläggande undervisning

inom lanthushållningens område. Erfarenheterna av den hittillsvarande

klubbverksamheten hava visat, att denna verksamhet utgör för ungdomen

i här avsedda åldersgrupper en lämplig undervisningsform. Enligt

min mening tala sålunda starka skäl för att klubbverksamheten framdeles

liksom hittills ägnas stor uppmärksamhet och stödjes av statsmakterna.

Ledningen av den statsunderstödda klubbverksamheten handhaves för närvarande

av jordbrukarungdomens förbund. Förbundet är värt allt erkännande

för det betydelsefulla och förtjänstfulla arbete, som det nedlagt för denna

verksamhet. Då emellertid hushållningssällskapen utgöra de organ, på vilka

det närmast ankommer att lokalt leda statsunderstödda åtgärder till produktionens

främjande, synes mig naturligt, att ledningen jämväl av den praktiska

ungdomsverksamheten i viss utsträckning anförtros åt sällskapen. Under hus
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 172

hållningssällskapens ledning synes framför allt böra ställas den praktiska

ungdomsverksamheten bland ungdomen i en alder upp till 16 ar. I fråga örn

verksamheten bland ungdomen över 16 år torde denna böra erhålla en självständigare

ställning med hänsyn till att denna ungdom bör kunna hava förutsättningar

att av egen kraft bedriva sin verksamhet. Givet är emellertid, att

hushållningssällskapet i den mån ungdomsorganisationerna så önska bör inom

ifrågavarande arbetsområde hjälpa och stödja organisationernas verksamhet

bland ungdomen. Sällskapens tjänstemän böra därför i den mån så är möjligt

i olika avseenden biträda ungdomsorganisationerna. 1 likhet med utredningen

anser jag det angeläget framhålla, att förslagets genomförande icke

innebär ett steg i riktning mot upplösning av jordbrukarungdomens förbund

eller andra ungdomsorganisationer. Erfarenheterna från de län, där ledningen

av den praktiska ungdomsverksamheten redan ligger hos hushållningssällskapen

tyda på att uttalade farhågor härutinnan äro ogrundade. Ungdomsorganisationernas

betydelsefulla ställning såsom samlande och stödjande organ

för ungdomen kvarstår oförändrad. Ett förtroendefullt och effektivt samarbete

mellan hushållningssällskapen och ungdomsorganisationerna är av största

betydelse för verksamheten. Tidigare omförmälda undervisningsnämnder böra

härutinnan kunna fylla en viktig uppgift.

För den omedelbara ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten

torde erfordras särskilda befattningshavare hos hushållningssällskapen. För

det omfattande och särpräglade arbete som handhavandet av ifrågavarande

verksamhet innebär synes det vara ofrånkomligt med dylika befattningshavare,

därest verksamheten skall kunna utvecklas i önskvärd riktning. I detta

sammanhang bör emellertid beaktas, att den praktiska ungdomsverksamheten

erbjuder ett rikt och naturligt arbetsfält även för de lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

som — främst under sommarmånaderna —

icke kunna helt utnyttjas vid sagda undervisningsanstalter. Det är av såväl

ekonomiska som andra skäl av betydelse att hushållningssällskapen och undervisningsanstalterna

tillse, att lärarna i största möjliga utsträckning även

utnyttjas på ifrågavarande område. Vid bedömande av behovet av befattningshavare

hos hushållningssällskapen för handhavandet av den praktiska

ungdomsverksamheten torde vad jag nu anfört böra beaktas.

III. Utbildningskurser.

Gällande bestämmelser.

Med stöd av särskilda statsanslag kunna för närvarande anordnas utbildningskurser

för vandringsrättare, täckdikningsförman, kontrollassistenter,

mjölkbedömare, ladugårdsförman och svinskötare, ladugårdsskötare, lokala

ledare inom jordbrukarungdomens förbund, trädskötare samt trädgårdsskötare

i Norrland.

Beträffande anordnandet av flertalet av dessa kurser träffas avtal mellan

lantbruksstyrelsen och vederbörande kursanordnare. I fråga örn innehållet

i gällande bestämmelser för dessa kurser hänvisas till betänkandet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapsutredningen.

Såsom tidigare nämnts har utredningen föreslagit inordnande jämväl av

utbildningskurserna under hushållningssällskapens allmänna undervisningsoch

upplysningsverksamhet samt att sålunda bestämmelser rörande även

dessa kurser meddelades i förenämnda för verksamheten gemensamma reglemente.

Såsom motivering härför har utredningen framhållit de större möjligheter,

som härigenom skulle uppnås att i mån av behov använda hushållningssällskapens

befattningshavare såsom lärare vid dylika kurser. Då emellertid

flertalet av dessa kurser plägade förläggas till lantbruksundervisningsanstaber,

borde nämnda inordnande vara obligatoriskt endast därest dylik

anstalt, pa sätt i särskild ordning stadgats, inordnades som ett led i vederbörande

hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Avtal av

det slag, som för närvarande träffades mellan lantbruksstyrelsen och kursanordhare,

borde i sådant fall träffas mellan lantbruksstyrelsen och vederböiande

hushållningssällskap. Örn kurs förlädes till annat jordbruk än lantbruksundervisningsanstalt

tillhörigt jordbruk, hade hushållningssällskapets

förvaltningsutskott att träffa enahanda avtal å sällskapets vägnar med jordbrukets

innehavare. Utredningen har förutsatt, att före träffande av avtal mellan

lantbruksstyrelsen och ett hushållningssällskap angående förläggning av

utbildningskurs till undervisningsanstalt samråd ägt rum mellan hushållningssällskapet

och anstaltens styrelse.

I övrigt ansluter sig utredningens förslag rörande utbildningskurser i huvudsak

till nu gällande bestämmelser. I fråga om en av utredningen föreslagen

utbildningskurs för lantbruksins traktorer, vilken kurs är avsedd att motsvara

nuvarande utbildningskurs för vandringsrättare, har utredningen emellertid

anfört följande.

I fråga örn utbildningskurs för lantbruksinstruktörer hava såsom villkor för

att kunna antagas som elev angivits de minimikrav i fråga om teoretisk utbildning,

som — utöver krav om genomgången instruktörskurs — enligt utredningens

mening böra uppfyllas av en blivande dylik instruktör hos ett hushållningssällskap.

Framhållas må att sagda teoretiska förutbildning av utredningen

anses böra bibehållas i ungefär samma omfattning som för närvarande,

dock torde enbart genomgången vinterkurs vid lantmannaskola icke

vara tillfyllest.

Utredningen håller vidare före att med hänsyn till de krävande uppgifter,

som ankomma på en lantbruksinstruktör måste en utbildningskurs för denne

vara avsevärt längre än den nuvarande, endast månadslånga kursen för utbildning

av vandringsrättare. Undervisningen vid kursen bör utgöras av

dels teoretisk undervisning med speciell hänsyn till de uppgifter, som närmast

ankomma pa vederbörande instruktörer och dels praktiska övningar,

exempelvis i fråga om jordbruksinstraktörer i försöksverksamhet, i upprättande

av de olika slag av planer för produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder,

som lämpligen kunna anförtros åt en instruktör o. s. v. Kursen torde

med hänsyn härtill böra omfatta även sommarmånader. Utredningen vill sålunda

föreslå, att kurs, varom nu är fråga, skall omfatta 270 dagar. Det torde

böra ankomma på lantbruksstyrelsen att för sagda kurs såväl som för utbildmngskurser

i allmänhet meddela närmare föreskrifter beträffande undervisningens

art och omfattning, vilka i fråga örn instruktörskurser kunna tänkas

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

59

böra vara olika för utbildning av olika slag av lantbruksinstruktörer liksom

måhända även för utbildning av instruktörer för olika delar av landet.

Utredningen har vidare föreslagit fri undervisning vid statsunderstödd utbildningskurs

för kontrollassistenter liksom vid övriga utbildningskurser samt

att nuvarande traktamente till elev i utbildningskurs för täckdikningsförmän

borde för vinnande av enhetlighet ersättas av stipendium av statsmedel.

Yttranden.

Vad utredningen föreslagit i fråga om utbildningskursernas inordnande

i hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i allmänhet icke föranlett

erinringar.

Styrelserna för vissa lantmannaskolor och Riksförbundet landsbygdens folk

hava emellertid yrkat på att utbildningskurserna alltid borde anordnas av

lantbruksstyrelsen. Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett, att utbildningskurser för lantbruksinstruktörer och täckdikningsförmän

borde anordnas av lantbruksstyrelsen men övriga utbildningskurser

av hushållningssällskapen.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget,

men uttalat, att örn lantbruksundervisningsanstalterna inom visst hushållningssällskaps

område icke inordnats i sällskapets undervisningsverksamhet,

vissa av förut angivna utbildningskurser ändock torde kunna anordnas

av lantbruksundervisningsanstalt. Anordnandet av sådana kurser borde

dock ske i samförstånd med vederbörande hushållningssällskap.

Utredningens förslag rörande utbildningskurser för lantbruksinstruktörer

har föranlett vissa erinringar. Sålunda har lantbruksstyrelsen ansett en kurstid

av 5—6 månader vara fullt tillräcklig. Styrelsen har emellertid i detta

sammanhang uttalat, att genomgången driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut borde utgöra en god grund för en blivande

lantbruksinstruktör och borde — möjligen kompletterad med en kortare

kurs för de mera speciella instruktörsuppgifterna — medföra kompetens

för anställning såsom lantbruksinstruktör.

Styrelsen för Alnarps lantbruksmejeri- och trädgårdsinstitut har framhållit,

att vid driftsledarkurs lämnades en mera omfattande och grundlig

utbildning än vid de föreslagna inslruktörskurserna. Att såsom utredningen

ansett ordna utbildningen vid dylika kurser uteslutande med hänsyn till det

mindre jordbrukets behov vore icke välbetänkt, enär lantbruksinstruktörerna

i större eller mindre omfattning komme att tagas i anspråk även vid medelstora

och större jordbruk. Styrelsen har därför ansett, att utbildningen av

lantbruksinstruktörer borde i första hand äga rum vid driftslcdarkursen

Endast i den mån antalet därifrån utexaminerade vore otillräckligt för att

fylla behovet, borde särskilda instruktörskurser anordnas.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

behovet av utbildningskurser för hovslagare, Kalmar läns norra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott behovet av utbildningskurser för fårskötare och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott behovet av utbildningskurser

för cementeringsförmän.

Dep,cfo™n’’nU>'' Flertalet av de i det föregående omförmälda utbildningskurserna anordnas

för närvarande vid lantbruksundervisningsanstalterna enligt särskilda

avtal med lantbruksstyrelsen. Hushållningssällskapsutredningens förslag i

förevarande avseende innebär, att, därest dylik undervisningsanstalt inordnats

som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet,

borde detta jämväl gälla utbildningskurserna. Därest samverkan på sätt

jag förut berört kommit till stånd mellan sällskapen och undervisningsanstalterna

bör även enligt min mening avtal rörande kurs träffas mellan lantbruksstyrelsen

och vederbörande hushållningssällskap, sedan sällskapet i förekommande

fall samrått med den undervisningsanstalt, vid vilken kursen vöre avsedd

att anordnas. Dylika kurser böra planeras av undervisningsnämnden och

förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna så långt dessa kunna lämna

utrymme däråt. I den mån så icke är förhållandet bör nämnden söka anskaffa

andra lämpliga lokaler och jordbruk för praktisk utbildning. Jag vill

emellertid understryka, att i de fall då samverkan mellan sällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna

icke äger rum enligt vad förut nämnts, den

nuvarande ordningen fortfarande skall tillämpas. Det torde emellertid vara av

vikt — bland annat för ett rationellt utnyttjande av såväl hushållningssällskapens

som undervisningsanstalternas befattningshavare som lärare vid utbildningskurserna

— att vid planering av dylika kurser samråd under alla

förhållanden etableras mellan sällskapen och skolorna. Jämväl på detta område

böra sålunda de tidigare omförmälda undervisningsnämnderna hava en

betydelsefull uppgift att fylla.

Vad angår utredningens detaljförslag rörande de olika slagen av utbildningskurser

anser jag mig av tidigare anförda skäl icke nu beredd att taga

ställning härtill. Jag torde sålunda efter ytterligare beredning senare få ånyo

anmäla denna fråga för Kungl. Majit. Beträffande utbildningen av lantbruksinstruktörer

(vandringsrättare) vill jag dock redan nu framhålla, att jag

delar utredningens uppfattning om behovet av specialutbildning av dylika

befattningshavare vid särskilda kurser. Varken driftsledarekurs vid Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut eller kurs av längre varaktighet vid

lantmanna- eller lantbruksskola kan sålunda enligt min mening i regel helt

ersätta den för en blivande lantbruksinstruktör erforderliga kompletterande

utbildning inom vissa specialområden, som ifrågavarande kurser äro avsedda

att meddela. Å andra sidan synes mig dock av utredningen föreslagen utbildningstid

vid dylik kurs bliva alltför lång. En begränsning av tiden till

inemot hälften av den föreslagna torde sålunda utan olägenhet kunna vidtagas.

De i yttranden från vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott framförda

förslagen om särskilda kurser för utbildning av hovslagare, fårskötare

och cementeringsförmän torde jämväl få tagas under övervägande vid den

fortsatta beredningen av nu förevarande ärende.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

61

IV. Undervisningskurser.

Gällande bestämmelser.

Sedan en lång följd av år utgå särskilda statsbidrag lill hushållningssällskapen

för anordnande av undervisningskurser för i

mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Nu

gällande bestämmelser för dessa kurser återfinnas i Kungl. Maj:ts reglemente

den 17 juni 1938 (nr 464).

Enligt sagda reglemente avser undervisningen vid ifrågavarande kurser

att meddela kunskaper i skötandet av mindre jordbruk och vad därmed har

samband. Undervisningen skall vara avgiftsfri. För undervisningen gäller i

övrigt följande bestämmelser.

Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet, (allmän kurs) skall omfatta

minst tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag.

Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever (speciell

kurs), bör vara förlagd till med statsmedel understödd lantmannaskola eller

lantbruksskola eller annan lämplig plats och skall anordnas antingen såsom

en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder huvuddragen av jordbruksläran

och husdjursskötsel ävensom grundläggande lantbruksekonomiska

frågor genomgås eller ock såsom specialkurs på minst tre, högst tolv dagar,

omfattande vissa delar av lanthushållningen eller någon av dess binäringar.

För att kunna antagas till elev vid sådan undervisningskurs erfordras att hava

under minst två år deltagit i jordbruksarbete. Företräde till deltagande i kurs

skall lämnas den som har verksamhet vid jordbruk, vars areal odlad jord ej

överstiger 15 hektar. Deltagande i kurs av ifrågavarande slag må stå öppet

även för kvinnor.

Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga elever må anordnas antingen

såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst

två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid

den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller

matlagning (husmoderskurs), eller ock såsom specialkurs på minst tre,

högst tolv dagar, omfattande huslig ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen,

som faller inom husmoderns verksamhetsområde.

Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast

kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs

på flera ställen med minst en arbetsdag i varje vecka på varje undervisningsställe.

Deltagande i husmoderskurs och specialkurs må, efter beslut av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i varje särskilt fall, stå öppet även

för män. Hushållningssällskapet äger att, där så prövas lämpligt, vid husmoderskurs

bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid

demonstrationerna använda råmaterialiema.

önskar hushållningssällskap, alt undervisning meddelas i kurser av kortare

varaktighet än förut nämnts eller eljest i annan form, äger sällskapet

därom göra framställning hos Kungl. Majit i sammanhang med ansökan örn

statsbidrag.

Enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd till

kortare kurser i ladugårdsskötsel kan hushållningssällskap av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lantbruksstyrelsen erhålla statsunderstöd för en eller två veckors utbildningskurser

eller en månads fortbildningskurs i ladugårdsskötsel. Under en följd av

år hava särskilda statsbidrag utgått dels till svenska lantbrukst jänstemannaföreningen

för anordnande av 12-veckors undervisningskurser i

lantbruksbokföring m. m. och dels till svenska vall- och mosskulturföreningen

för anordnande av specialkurser i beteskultur och

ängsskötsel. Under samverkan med vederbörande hushållningssällskap

plägar lantbruksstyrelsen anordna statsunderstödda ambulerande

trädgårdskurser i Norrland. Beträffande bestämmelserna för nu

ifrågavarande kurser hänvisas i övrigt till hushållningssällskapsutredningens

betänkande.

Hushållningssäliskapsutredningen.

Utredningen har inledningsvis uttalat, att även efter genomförandet i sin

helhet av den beslutade omorganisationen av de statsunderstödda lägre

lantbruksundervisningsanstalterna och även om antalet dylika skolor skulle

kunna så utökas, att möjligheter skapades för alla jordbrukarungdomar att

därstädes erhålla sin utbildning, behov dock förelåge under lång tid framåt

dels av kurser för den i praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten)

deltagande ungdomen, dels av undervisningsverksamhet bland yrkesutövande

jordbrukare och jordbrukskvinnor och annan jordbruksbefolkning,

som icke haft möjlighet att bevista de vid lantbruksundervisningsanstalterna

regelbundet anordnade kurserna, dels ock av kurser avsedda som fortbildningskurser

för såväl sådana yrkesutövare inom lanthushållningen, som tidigare

genomgått kurs vid dylika anstalter, som ock andra yrkesutövare inom

lanthushållningen. Till nämnda yrkesutövare kunde jämväl hänföras lantarbetare

samt hantverkare och byggmästare m. fl., vilka i sin verksamhet vore

knutna till eller komme i nära kontakt med lanthushållningen.

Samtliga dylika undervisningskurser borde ingå i av hushållningssällskapen

bedriven undervisningsverksamhet. Därjämte borde liksom för närvarande

efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall understöd av statsmedel

kunna utgå även till annan i syfte att främja det mindre jordbruket

bedriven undervisningsverksamhet, vilken icke kunde på annat sätt

komma i åtnjutande av sådant understöd.

Ifrågavarande undervisningskurser hava av utredningen uppdelats i klubbkurser,

lantbrukarkurser, husmoderskurser, allmänna kurser och specialkurser.

Utredningen har — med hänsyn till de skiftande förhållandena inom

olika delar av landet och angelägenheten av att varje hushållningssällskap

självt finge så långt som möjligt anpassa den statsunderstödda kursverksamheten

av ifrågavarande slag efter ortens förhållanden — ansett, att

i förenämnda reglemente för den statsunderstödda allmänna undervisningsoch

upplysningsverksamheten på lanthushållningens område liksom i nu gällande

bestämmelser endast huvudgrunderna för sagda verksamhet borde angivas.

I fråga om de föreslagna klubbkurserna har utredningen uttalat,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

63

att även om klubbverksamheten hade huvudsakligen praktisk karaktär bestyrkte

erfarenheten nyttan av att vid lämplig tidpunkt samla deltagarna till

kortare kurs, under vilken en något djupare teoretisk utbildning kunde meddelas

än den som lämnades av ungdomskonsulenten eller ungdomsinstruktören

vid besök hemma hos ungdomarna. Utredningen har sålunda föreslagit,

att dylika kurser, stundom i form av lägerkurser, örn minst lyra, högst

sex dagar måtte kunna anordnas av hushållningssällskap med understöd

av statsmedel.

Beträffande de föreslagna lantbrukark urser na har utredningen

anfört i huvudsak följande:

Utredningen anser det vara av synnerlig vikt, att statsunderstödda kurser

av kortare varaktighet må kunna anordnas för ägare eller brukare av

mindre jordbruk, som icke haft möjlighet att erhålla utbildning vid någon

av de jämlikt gällande stadga anordnade, relativt långa kurserna vid statsunderstödd

lantbruks- eller lantmannaskola. Erinras må att 1937 års riksdag

i anledning av väckta motioner hos Kungl. Majit anhållit (r. skr. nr 133)

om utredning angående anordnande av kurs- och annan upplysningsverksamhet

i småbruksskötsel. Vid övervägande av detta spörsmål har det emellertid

för utredningen framstått såsom ett oeftergivligt krav, att dylika lantbrukarkurser

icke må tillåtas konkurrera om eleverna med de vanliga kurserna

vid lantbruks- och lantmannaskolorna. Undervisningen vid sistnämnda

kurser måste under alla förhållanden anses vara värdefullare än lantbrukarkurserna

och i varje fall för den jordbrukarungdom, som ännu icke

tillträtt eget jordbruk, den utan tvivel lämpligaste och bästa.

För att motverka en dylik olämplig konkurrens och därjämte i största möjliga

utsträckning möjliggöra för lantbrukare att deltaga i lantbrukarkurserna

få dessa enligt utredningens mening icke göras alltför långa. Med hänsyn

bland annat till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar har

utredningen funnit sig böra föreslå, att lantbrukarkurs må omfatta 14 dagar

eller en månad. Vidare böra såsom elever i första hand antagas personer, som

äga eller bruka mindre jordbruk eller äro anställda som lantarbetare, men

hinder icke möta att i mån av utrymme vid kursen antaga till elever även

andra personer.

Vid övervägande av frågan om förläggningsplats för lantbrukarkurs kunna

otvivelaktigt starka skäl audragas för att dylik kurs alltid borde vara förlagd

till statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola. Då emellertid plats

icke alltid torde kunna beredas vid sådan skola för kurs, varom här är fråga,

och då det vidare med hänsyn till elevanskaffningen kan vara önskvärt, att

kurs förlägges närmare elevernas hem, varigenom dessa kunna beredas tillfälle

att en eller annan gång under kursen besöka hemmet, anser utredningen,

att frågan örn lämplig plats bör avgöras av lantbruksstyrelsen efter

förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i varje särskilt fall.

De för husmoderskurserna föreslagna bestämmelserna ansluta sig

i huvudsak till redan nu gällande föreskrifter för dylika kurser, dock med det

tillägget, att kurserna i första hand vore avsedda för kvinnor med uppgift

alt förestå lanthushåll eller lantarbetarhushåll. Detta tillägg avsåge, alt i möjligaste

mån förhindra olämplig elevkonkurrens mellan husmoderskursen och

lanthushållsskolor.

Ävenledes för allmän kurs och specialkurser har utredningen

föreslagit i huvudsak oförändrade bestämmelser. Såsom en särskild form

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts proposition nr 172.

Departements
chefen.

av specialkurs har emellertid utredningen i sitt reglementsförslag upptagit

kurser för byggmästare på landsbygden m. fl. Rörande dessa kurser har utredningen

framhållit i huvudsak följande.

Betydelsen av att i första hand lantbyggmästare men även byggnadssnickare

och andra personer på landsbygden med god erfarenhet inom byggnadsfacket,

exempelvis en del mindre jordbrukare, tid efter annan erhålla undervisning

i byggnadsfrågor, synes utredningen ligga i öppen dag. Nämnda personer

torde — även örn den byggnadskonsulterande verksamheten genom

särskilda byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen eller på annat sätt

ordnas bättre än för närvarande — alltid komma att utöva ett visst inflytande

på byggnadsverksamheten på landsbygden och för övrigt med fördel kunna

tagas i anspråk av den byggnadskonsulterande expertisen såsom biträde vid

skilda tilltallen.

Slutligen har utredningen påpekat, att om undervisningskurser i mera betydande

utsträckning skulle kunna förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna

erfordrades vid många av deni utökning av nuvarande utrymmen

för bostäder åt eleverna samt för lärosalar m. m. Med hänsyn härtill har utredningen

förutsatt, att statsbidrag jämväl till härför erforderliga byggnader

finge utgå enligt i allmänhet gällande grunder för statsbidrag till byggnader

vid sagda skolor.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande undervisningskurser hava i allmänhet icke

föranlett några uttalanden eller erinringar.

Statskontoret har dock anfört, att kursverksamheten borde planeras så,

att nybyggnader vid lantbruksundervisningsanstalterna kunde undvikas och

att sådana komme till stånd endast där byggnaderna kunde förväntas bliva

använda hela eller största delen av året.

I det föregående har behandlats frågan om kurser, avsedda för utbildning

av särskilda befattningshavare eller därmed jämställda inom olika grenar av

lanthushållningen. Jämväl framdeles erfordras vid sidan härav statsunderstödda

kurser av olika slag för de befolkningsgrupper, som äro praktiskt

verksamma inom nämnda näringsområde. I likhet med utredningen anser

jag att även dylika kurser, av utredningen benämnda undervisningskurser, i

regel böra inga i den av hushållningssällskapen bedrivna undervisningsverksamheten.

Även frågan om denna kursverksamhets framtida gestaltning tarvar beträffande

detaljerna ytterligare beredning, varför jag vid senare tillfälle får

ånyo anmäla detta ärende. I detta sammanhang må emellertid vissa allmänna

synpunkter framhållas.

Hushållningssällskapsutredningen har uppdelat ifrågavarande kurser i tre

större grupper. Vad utredningen anfört rörande den första gruppen, som avser

kurser för den i praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten)

deltagande ungdomen kan jag i stort sett biträda.

Såsom en andra grupp har utredningen föreslagit kurser för yrkesutövande

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

65

jordbrukare och husmödrar samt annan jordbruksbefolkning, som icke haft

möjlighet alt bevista de vid lantbruksundervisningsanstalterna regelbundet anordnade

kurserna enligt för sagda anstalter gällande stadga. Denna fråga

har länge stått på dagordningen. Sålunda må erinras om att 1937 års riksdag i

anledning av väckta motioner hos Kungl. Majit anhållit om utredning angående

anordnande av kurs- och upplysningsverksamhet i småhruksskötsel. De

av hushållningssällskapsutredningen härutinnan nu framförda synpunkterna

anser jag mig kunna i huvudsak dela. Det torde vara av vikt att dessa kurser

utformas så, att de icke locka till sig jordbrukarungdomen till förfång för

elevtillslutningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalternas ordinarie

kurser, vilka under alla förhållanden måste anses vara värdefullare än nu

ifrågavarande kurser (lantbrukarkurser och husmoderskurser) för den jordbrukarungdom,

som ännu icke tillträtt eget jordbruk eller handhar ledningen

av lanthushåll. Ifrågavarande kursers längd bör därför icke överstiga

en månad och till elever i desamma böra i första hand antagas yrkesutövare

mom lanthushållningens område.

Även vad utredningen förordat beträffande den tredje gruppen av undervisningskurser,

vilka närmast äro avsedda såsom fortbildningskurser för

dels sådana yrkesutövare inom lanthushållningen, som tidigare genomgått

kurs vid lägre lantbruksundervisningsanstalt, dels ock andra yrkesutövare inom

lanthushållningen, kan jag i huvudsak giva min anslutning. För en rationell

drift av ett jordbruk, däri inbegripet även lanthushåll, är det uppenbarligen

av största betydelse, att yrkesutövarna tid efter annan erhålla kännedom

örn de nya rön och erfarenheter på området som göras. Den härför erforderliga

upplysningsverksamheten kan givetvis ordnas på mångahanda sätt.

Lämpliga kurser av olika slag utgöra härutinnan ett verksamt medel. Dylika

kurser kunna anordnas antingen som allmänna kurser avseende en mera

brett lagd undervisningsverksamhet inom olika områden av lanthushållningen

eller som speciella kurser för undervisning i särskilda begränsade ämnen.

Såsom utredningen framhållit synes, för den händelse att utbildnings- och

undervisningskurser i mera betydande utsträckning skulle kunna förläggas

till lantbruksundervisningsanstalterna, vid många av dem erfordras utökning

av nuvarande utrymmen för bostäder åt eleverna samt för lärosalar m. m.

Med hänsyn till den befattning, som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

hava med ifrågavarande kursverksamhet, synes det uppenbart, att i den

mån erforderliga lokalutrymmen icke på annat sätt kunna åstadkommas,

t. ex. genom förhyrning av lokaler, statsbidrag bör utgå till kostnaderna för

utökning av undervisningsanstalternas lokaler. Jag förutsätter emellertid i

likhet med statskontoret, att ifrågavarande kursverksamhet planeras så, att

ny- eller ombyggnader vid lantbruksundervisningsanslalterna med hänsyn

till ifrågavarande kurser i möjligaste mån undvikas och att i varje fall sådana

komma till stånd endast om byggnaderna kunna förväntas bliva använda

under en större del av året.

Hilmur) till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 172.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements
chefen.

V. Studieresor.

Gällande bestämmelser.

Enligt reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd

undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor skola

i reglementet avsedda, av hushållningssällskaps förvaltningsutskott anordnade

studieresor planläggas så att de bereda deltagarna tillfälle att genom besök

under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar

m. m. hämta mesta möjliga kunskap för skötande av mindre jordbruk och

vad därmed har samband.

Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller

närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre

jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller annat mönstergillt arbete

inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels ock såsom längre

studieresor antingen inom riket eller, efter tillstånd av lantbruksstyrelsen,

till Finland, Danmark eller Norge.

Till deltagare i studieresa må hushållningssällskapets förvaltningsutskott

av män antaga endast den som har sin huvudsakliga utkomst av jordbruk

eller jordbruksarbete. Till deltagare må icke antagas den som äger eller

brukar en areal odlad jord av, i fråga om längre studieresa, mer än 40 hektar

eller, i fråga om hembygdsresa, mer än 15 hektar eller ock i vartdera fallet,

den mindre areal förvaltningsutskottet bestämmer. Beträffande kvinnors

deltagande i studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser.

Av statsfinansiella skäl hava statsbidrag till studieresor emellertid icke utgått

sedan år 1939.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har beträffande studieresor icke funnit skäl föreslå någon

ändring i nu gällande bestämmelser.

Yttranden.

Utredningens ställningstagande i fråga örn studieresor har icke föranlett

särskilt uttalande.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag före, att några

mera betydande ändringar i bestämmelserna rörande de statsunderstödda studieresorna

icke äro påkallade. Med hänsyn till att statsbidrag för ändamålet

icke för närvarande utgår och jag ej anser mig tillsvidare böra räkna med

dylika bidrag, finner jag emellertid icke anledning att nu närmare ingå på

denna fråga.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

67

VI. Premieringar.

Gillande bestämmelser.

Enligt reglementet den 17 juni 1938 (nr 462) för med statsmedel understödd

premiering av mindre jordbruk bildar varje hushållningssällskaps område

ett distrikt för verkställande av ifrågavarande premiering, dock med

rätt för sällskapet att besluta, huruvida uppdelning av preinieringsdistriktet

i underdistrikt, högst tre, skall äga rum. Premieringen verkställes av en

nämnd, bestående av ordförande och en ledamot med erforderligt antal suppleanter,

utsedda för tre år av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Sällskapet

kan därjämte besluta att ytterligare en ledamot skall utses. En av ledamöterna

skall vara hos hushållningssällskapet anställd jordbrukskonsulent.

För premieringens verkställande gälla vissa i reglementet närmare angivna

huvudgrunder.

Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni—

september. Samma jordbruk må ej premieras oftare än vart tredje år. Premier

må utgå i form av penningpris och diplom.

Ifrågavarande premieringsverksamhet har emellertid av statsfinansiella

skäl varit inställd från och med år 1940.

jHushållningssällskapsutredningen.

I fråga om premiering av mindre jordbruk har utredningen icke funnit

skäl föreslå några ändringar av nu gällande bestämmelser. Möjligheter borde

emellertid genom föreskrift i nu förevarande reglemente öppnas för hushållningssällskap

att föreslå och för Kungl. Maj:t att i mån av medelstillgång

bevilja statsbidrag även till annan premieringsverksamhet än den förut

nämnda i syfte att främja det mindre jordbruket eller detta närstående näringsgrenar,

vilken icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande av sådant

bidrag. Utredningen hade härvidlag tänkt på exempelvis trädgårdspremieringar,

premiering av ladugårdar, av hemslöjd o. s. v.

Yttranden.

Utredningens förslag på denna punkt hava i allmänhet lämnats utan erinran.

Riksförbundet landsbggdens folk bär emellertid ansett, att premieringsverksamheten

icke längre vore motiverad. Med hänsyn till det svenska jordbrukets

utveckling under senare år och höjningen av de svenska jordbrukarnas

yrkesmässiga standard under de senaste årtiondena borde stimulans för

utveckling och förbättring av jordbruket numera ske under helt andra för

mer än den nuvarande premieringen.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt Sveriges agronom- och

lantbrukslärare förbund hava ansett, att hemkonsulent med hänsyn till hemarbetets

betydelse borde vara ledamot av premieringsnämnd. Svenska lands
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departementschefen.

bygdens kvinnoförbund laar av samma skäl föreslagit, att en praktisk husmor

borde vara ledamot.

Länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Södermanlands, Kristianstads, Hallands,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län ävensom Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund hava föreslagit höjning av maximigränsen

för premieringsbart jordbruk till 20 hektar åker.

För närvarande utgår icke statsbidrag till premieringar av ifrågavarande

slag. Då jag i det följande vid beräkning av kostnadsramen under närmaste

åren för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten icke

kommer att förutsätta statsbidrag till premieringar, har jag icke funnit skäl

att nu taga ställning till hushållningssällskapsutredningens förslag på denna

punkt.

VII. Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet.

1. Allmänna synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen.

För att betona den nära samhörigheten mellan hushållningssällskapens

allmänna upplysningsverksamhet och undervisningsverksamheten på lanthushållningens

område har utredningen föreslagit, att i reglementet för den

allmänna statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten

måtte angivas upplysningsverksamhetens syfte men dess närmare utformning

borde med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar

ankomma på vederbörande hushållningssällskap. Syftet borde vara att

bland dem, som hava sin verksamhet inom jordbruket och detta närstående

näringar genom tal och skrift sprida kännedom om rön och erfarenheter

inom vederbörande näringsgren, vunna vid försöksverksamhet eller eljest,

samt att lämna råd och upplysningar rörande planläggningen av produktionsbefrämjande

förbättringsåtgärder. Vidare borde stadgas, att verksamheten

skulle stå under ledning av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

samt bedrivas i samarbete med jordbrukets ekonomiska föreningar eller

andra föreningar och institutioner på lanthushållningens område ävensom

med lantbruksundervisningsanstaltema inom sagda område.

Enligt utredningens förslag borde den omedelbara ledningen av den allmänna

upplysningsverksamheten och organisationen handhavas av hushållningssällskapens

konsulenter eller därmed jämställda tjänstemän enligt av

hushållningssällskapets förvaltningsutskott utfärdade, av lantbruksstyrelsen

fastställda instruktioner. Vid upprättande av sagda instruktioner borde tillses,

att konsulenterna medgåves erforderlig tid att i största möjliga utsträckning

ägna sina krafter åt undervisnings- och upplysningsverksamhet. Vissa

av konsulenternas nuvarande arbetsuppgifter borde kunna under vederbörande

konsulents ledning anförtros åt mindre kvalificerade och lägre avlönade

befattningshavare.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl- Majrls proposition nr 172.

Utredningen har ansett det vara i hög grad önskvärt, att tor den allmänna

undervisnings- och upplysningsverksamheten utnyttjades i största möjliga utsträckning

ej blott konsulenterna utan även lantbruksundervisningsanstalternas

lärare. Därest inom ett hushållningssällskaps område befintliga dylika

anstalter inordnats som ett led i sällskapets allmänna undervisningsverksamhet

borde obligatorisk föreskrift gälla för hushållningssällskapets förvaltningsutskott

att för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten

anlita nämnda anstalters befattningshavare i den utsträckning, som

undervisningen vid anstalterna medgåve och som erfordrades för ifrågavarande

verksamhets bedrivande i önskvärd omfattning. Ä andra sidan borde

skyldighet föreskrivas för sagda befattningshavare alt stå till vederbörande

förvaltningsutskotts förfogande.

Utredningen har därefter berört frågan örn särskild ersättning till hushållningssällskapens

befattningshavare för föredrag och föreläsningar vid

kurser samt härutinnan anfört.

Flertalet hushållningssällskap torde för närvarande lämna viss särskild

ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavarna

för föredrag på lanthushållningens område och även för föreläsningar

vid av sällskapet anordnade undervisningskurser. Jämväl för undervisning

vid utbildningskurser torde dylik ersättning i regel utgå. Enär handhavandet

av undervisnings- och upplysningsverksamheten ingår i befattningshavarnas

tjänsteåliggande, synes utredningen i princip särskild ersättning

från hushållningssällskapet härför utöver resekostnads- och. traktamentsersättning

icke böra utgå til! befattningshavarna. En förutsättning härför

är emellertid, alt sagda uppgifter kunna fullgöras inom ramen för den

tjänstgöringsskyldighet, som ankommer på vederbörande befattningshavare.

Särskild ersättning synes sålunda icke böra utgå, därest ifrågavarande uppgift

kan fullgöras inom dexr tjänstgöringstid, som kan anses skälig.

Påpekas må att vad här sagts icke bör utesluta, att befattningshavare,

som tages i anspråk för exempelvis föredrag, som anordnas och bekostas, av

annan institution än hushållningssällskapet eller någon dess underavdelning,

bör äga rätt att härför uppbära skälig ersättning. Därest dylikt föredrag

eller utarbetandet av detsamma inkräktar på vederbörandes tjänstgöringstid

förutsattes givetvis, att vederbörligt tillstånd härtill lämnats. Vad nu anförts

torde i princip böra gälla även befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt,

som inordnats som ett led i hushållningssällskapets allmänna

undervisnings- och upplysningsverksamhet. Där särskilda skäl föreligga

-—■ exempelvis där befattningshavare icke hava s. k. helårstjänstgöring — bör

dock hushållningssällskapets förvaltningsutskott kunna bestämma skäligt arvode,

när vederbörande tages i anspråk för nyssnämnda verksamhet.

Yttranden.

Av utredningen framförda allmänna synpunkter på frågan örn hushållningssällskapens

allmänna upplysningsverksamhet hava i regel lämnats ulan

erinran.

Svenska landsbygdens ungdomsförbund har emellertid framhållit att studiecirkelverksamheten

borde kunna påräkna fria föreläsningar av hushållningssällskapens

tjänstemän. Föreskrift härom borde intagas i reglementet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lör den allmänna statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har — med instämmande

av länsstyrelsen i Gotlands län — avstyrkt förslaget om borttagande

av rätt för hushållningssällskapens befattningshavare att uppbära särskilt

arvode för föredrag m. m. Enligt utskottets mening vore dylikt arvode

lämpligt såsom uppmuntran till befattningshavaren att nedlägga särskild

omsorg vid utarbetande av föredrag samt för att öka vederbörandes villighet

att hålla föredrag.

Departements- Vid sidan av den i det föregående behandlade undervisningsverksamheten

är en upplysningsverksamhet genom individuell rådgivning eller mera kollektivt

betonad dylik verksamhet genom föredrag, demonstrationer o. s. v.

otvivelaktigt av största betydelse för lanthushållningens utveckling. Ledningen

av denna verksamhet bör liksom för närvarande anförtros åt hushållningssällskapen.

Det torde även vara lämpligt att syftet med verksamheten

angives i det ifrågasatta gemensamma reglementet för den allmänna statsunderstödda

undervisnings- och upplysningsverksamheten. Liksom utredningen

vill jag understryka betydelsen av att för denna verksamhet utnyttjas såväl

hushållningssällskapens som lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare.

Av utredningen föreslagen föreskrift om skyldighet för sistnämnda

befattningshavare att i den mån så är möjligt med hänsyn till arbetet

vid skolorna stå till förfogande för ändamålet kan jag sålunda förorda.

Jag kan även i princip ansluta mig till hushållningssällskapsutredningens

förslag att särskilt arvode till hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstaltemas

befattningshavare icke bör ifrågakomma för fristående

föredrag och för föreläsningar vid kurser som anordnas och bekostas avhushållningssällskapet

eller någon dess underavdelning och som kunna fullgöras

inom skälig tjänstgöringstid. Liknande bestämmelser torde böra gälla

även årsanställd lärare vid lantbruksundervisningsanstalt, som efter överenskommelse

med hushållningssällskapet inordnats som ett led i hushållningssällskapets

undervisningsverksamhet. Ur skälighetssynpunkt böra enahanda

bestämmelser gälla även för årsanställd lärare vid lantbruksundervisningsanstalt,

som icke inordnats som ett led i hushållningssällskapets allmänna

undervisnings- och upplysningsverksamhet. Med hänsyn till den ställning

hushållningssällskapen intaga lill den praktiska ungdomsverksamheten, bör

vidare särskilt arvode icke utgå till befattningshavare vid hushållningssällskap

eller lantbruksundervisningsanstalt för föredrag eller för medverkan

vid kurs, anordnad av ungdomsorganisation på lanthushållningens område.

Vad nu sagts bör givetvis gälla endast i fråga örn föredrag eller kurs inom

vederbörande hushållningssällskaps område.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

71

2. Ersättning för biträde av hushållningssällskapens

befattningshavare.

Nuvarande förhållanden.

Flertalet hushållningssällskap uttaga i regel särskild ersättning för av sällskapens

befattningshavare utförda uppdrag. Konsultation och rådgivning

muntligen, skriftligen eller per telefon är dock i allmänhet kostnadsfri. För

biträde av trädgårdstjänsteman får rekvirent oftast erlägga viss ersättning

även om biträde av andra sällskapens tjänstemän är kostnadsfritt.

Grunderna för ersättning, varom här är fråga, variera avsevärt inom olika

hushållningssällskap och äro stundom angivna i för olika slags uppdrag fastställda,

ganska detaljerade taxor. Ett par hushållningssällskap upptaga särskild

tilläggsavgift av icke-medlemmar. I flera fall föreskrives, att kommuner

och allmänna institutioner ävensom innehavare av jord, vilka icke driva

jordbruk som huvudsaklig näring, skola erlägga ersättning för utförda uppdrag

efter högre taxa än de egentliga jordbrukarna. Hos sex hushållningssällskap

äro brukare av jordbruksfastighet under viss areal helt eller delvis

befriade från erläggande av ifrågavarande ersättningar och hos tre hushållningssällskap

gäller enahanda undantag för brukare av jordbruksfastighet

med taxeringsvärde, understigande visst belopp. Vanligen är viss minimiavgift

stipulerad samt stundom även viss maximiavgift.

Såsom exempel på ersättningsgrunder må nämnas, att för täckdiknmgsplaner

och gödselvårdsplaner ersättning oftast utgår efter ytenhet. Inom fem

hushållningssällskap är emellertid avgiften för dylika planer konstant och

relativt låg. I tre fall erlägges förutom ersättning efter areal en viss grundavgift

eller ett visst dagarvode. Ersättning för planer till byggnadsföretag utgår

stundom med viss procent av den beräknade kostnadssumman och i andra

fall med visst belopp per kubikmeter inredda utrymmen. För arbetsbeskrivningar

eller detaljritningar utgår ersättning i regel enligt särskild överenskommelse

eller efter självkostnadspris.

Beträffande ersättningens erläggande må nämnas, att densamma stundom

uppbäres av vederbörande tjänsteman såsom egen inkomst men i andra fall

inbetalas till vederbörande hushållningssällskap.

liushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har föreslagit, att obligatorisk avgift från rekvirent för de planer,

som utarbetats genom hushållningssällskapens tjänstemäns försorg, borde

utgå. Såsom motivering för denna ståndpunkt har framhållits, att en ändamålsenlig

planläggning nedbringade såväl engångsutgifter för ett företag

sorm underhålls- och driftkostnader tor detsamma, att avgiftsfria planer ofta

ledde till okynneskonsultationer, att större värde oftare sattes på avgiftsbelagda

än avgiftsfria planer samt att hushållningssällskapen hade betydande

kostnader för material m. m. för ändamalet. För sadan rådgivning genom

hushållningssällskapens tjänstemän, som icke innebure uppgörande av pia
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements

ehefen.

ner ävensom för de med rådgivningen förenade resorna, borde däremot särskild

ersättning icke utgå. Avgifter för planer borde av rekvirent erläggas till

hushållningssällskapet och ej till vederbörande tjänsteman, enär sistnämnda

förtalingssätt bland annat medförde orättvisor i fråga om avlöningsförmåner.

Enligt utredningens mening torde avgiftstaxa i princip vara så konstruerad,

att avgiften sa exakt som möjligt motsvarade de verkliga kostnaderna för

ritningar, beskrivningar, kostnadsberäkningar m. m. Den enskilde, som därav

vore i behov, borde kunna erhålla viss rabatt å den fastställda taxan. Vidare

har utredningen framhållit önskvärdheten av i största möjliga utsträckning

enhetliga taxor inom skilda hushållningssällskaps områden. Med

hänsyn härtill har utredningen föreslagit, att lantbruksstyrelsen måtte erhålla

i uppdrag att efter samråd med representanter för hushållningssällskapen

m. fl. fastställa taxa, innefattande jämväl bestämmelser örn rabatter å

taxans avgifter.

Yttranden.

Utredningens förslag på denna punkt hava i regel icke föranlett några

erinringar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Kalmar läns norra område, Malmöhus och Jämtlands län hava emellertid

ansett enhetliga taxor olämpliga med hänsyn till de skiftande förhållandena

inom olika landsdelar samt föreslagit, att varje hushållningssällskap borde

upprätta förslag till taxa för sällskapets område, vilken därefter underställdes

lantbruksstyrelsen för fastställelse.

Statskontoret har biträtt förslaget om särskild taxa för samtliga hushållningssällskap

men framhållit, att det borde för att stimulera medlemsanslutningen

till hushållningssällskapen övervägas en differentiering av avgifterna

i syfte att medgiva lägre ersättningsbelopp för medlemmar. Jämväl lantbruksstyrelsen

har framfört liknande synpunkter.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår uttaga sällskapen i regel

särskild ersättning för av sällskapens befattningshavare utförda uppdrag under

det att muntlig och skriftlig konsultation och rådgivning i allmänhet äro

kostnadsfria. Ersättningen utgår enligt för olika hushållningssällskap varierande

taxa. Såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit torde det vara

ändamålsenligt att bestämmelser meddelas om obligatoriska avgifter för rekvirent

för de planer av skilda slag, som utarbetas av hushållningssällskapens

tjänstemän. Det torde böra få ankomma på lantbruksstyrelsen att efter hörande

av hushållningssällskapen utarbeta taxor. Med hänsyn till önskvärdheten

av att skapa direkta ekonomiska fördelar av ledamotskap i hushållningssällskap

anser jag kunna övervägas, att avgiften för rekvirent, som icke

är ledamot av hushållningssällskap, fastställes till högre belopp än avgiften

för ledamot. Det synes även kunna ifrågasättas om icke särskild taxa bör

gälla för institutioner och föreningar av olika slag. Vid taxans upprättande

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

73

torde böra beaktas utredningens uttalande rörande rätt till rabatt i t axea vgifterna

för den enskilde rekvirent, som är i behov därav. De taxeavgifter

som inflyta böra såsom utredningen föreslagit tillföras hushållningssällskaps

kassa och sålunda icke uppbäras av vederbörande förrättningsman.

3. Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden.

Tidigare förslag.

Spörsmålet rörande den byggnadskonsulterande verksamhetens ordnande

på landsbygden har under senare år vid flera olika tillfällen varit under

övervägande. Sålunda väcktes vid 1937 års riksdag motion örn särskilda

byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen, vilken motion emellertid

ej föranledde någon riksdagens åtgärd. Samma år upptogs spörsmålet i

skrivelse från hushållningssällskapens ombud.

I sitt betänkande angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre

lanthemmen (stat. off. utr. 1939: 6) framförde 1937 års utredning angående

arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket förslag om anställande

hos varje hushållningssällskap av särskilda byggnadskonsulenter samt örn

inrättande vid lantbrukshögskolan av en särskild byggnadslinje för utbildning

av dylika konsulenter. Vidare hava 1940 års byggnadskostnadssakkunniga

i sitt betänkande angående byggnadskostnaderna (stat. off. utr. 1941:4)

upptagit frågan om rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor. Enligt de sakkunniga

krävde denna rådgivning ett samarbete mellan ett betydande antal

personer med olika specialiteter, varför rådgivningsfrågan icke kunde erhålla

en tillfredsställande lösning genom anställande av byggnadskonsulenter

i de olika länen, knutna till hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller

andra organ. Enligt de sakkunnigas mening syntes de initiativ, som exempelvis

tagits genom bildandet av lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a.

erbjuda en långt bättre utväg.

Lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a.

Lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.) tillkom 1941 och upptog

nästan omedelbart i sig en inom Skåne sedan år 1938 verksam förening med

ungefär enahanda syfte och med namnet lantmännens byggnadsförening.

Lantbruksförbundets byggnadsförening, som enligt föreningens stadgar är

en sammanslutning av över hela landet verksamma jordbruksorganisationer

(dock kunna även hushållningssällskap bliva medlemmar), har till ändamål

att främja medlemmarnas samt lill medlemmarna direkt eller indirekt anslutna

föreningars och jordbrukares ekonomiska intressen på byggnadsområdet

och verka för åstadkommande av en ur ekonomisk, teknisk och hygienisk

synpunkt ändamålsenlig samt tilltalande bebyggelse vid jordbruk och

föreningsföretag. I detta sylte skall föreningen enligt stadgarna tillhandagå

medlemmarna jämte till dem direkt eller indirekt anslutna föreningar med

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

råd och anvisningar, ritningar och kostnadsberäkningar beträffande ny- och

ombyggnader samt byggnadsförbättringar m. m. Vidare skall föreningen medverka

till och förmedla anskaffning av byggnadsmaterial och inredningsföremål

för lantmannabyggnader, verka för en ändamålsenlig standardisering av i

lantmannabyggnader förekommande byggnadsdetaljer och inredningsföremål

samt verkställa undersökningar rörande lämpliga byggnadsmaterial, konstruktion

och utförande av byggnader ävensom bland allmänheten sprida

kännedom härom. Slutligen har föreningen till uppgift att hjälpa jordbrukarna

med ordnande av entreprenaduppgörelser.

För fullgörande av sina uppgifter har föreningen upprättat ett huvud- och

centralkontor i Stockholm samt centralkontor i Lund och Vänersborg. Vidare

hava i samarbete med vederbörande hushållningssällskap och egnahemsnämnder

inrättats filialkontor i ytterligare fjorton län. För de fyra

nordligaste länens vidkommande ävensom i Värmlands och Kopparbergs

län bedrives byggnadskonsulterande verksamhet tills vidare av egnahemsstyrelsen

enligt särskilt avtal med lantbruksföibundets byggnadsförening.

Enligt organisationsplanen för byggnadsföreningen komma större uppdrag

att bearbetas vid närmaste centralkontor. Ombyggnader och enklare nybyggnader

skola handhavas av fackmän, anställda hos byggnadsföreningen

med placering som ombud hos vederbörande hushållningssällskap, vilka avses

skola tillhandahålla kontor och ställa sin lokala organisation till förfogande

för ombuden. För tillgodoseende av behovet av agronomisk sakkunskap

skola i mån av behov hos byggnadsföreningen anställas agronomer.

Behovet av dylik sakkunskap vid hushållningssällskapen anses bliva tillgodosett

genom hos sällskapen anställda konsulenter. För finansiering av föreningens

verksamhet debiteras uppdragsgivare avgift för upprättade ritningar

m. m. med högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.

Hushållningssällskapsutredningen.

Inledningsvis har utredningen uttalat, att det ur såväl privatekonomisk som

nationalekonomisk synpunkt vore av största vikt, att den byggnadskonsulterande

verksamheten på landsbygden ordnades på ett ur alla synpunkter

och för samtliga yrkesutövare lämpligt sätt. För verksamheten krävdes

såväl byggnadsteknisk sakkunskap som jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk

kunnighet. Möjlighet torde knappast föreligga för en person att

ensam behärska alla hithörande spörsmål. Ett intimt samarbete krävdes sålunda

mellan experter på respektive områden. Den jordbruksekonomiska

sakkunskapen vore väl företrädd hos hushållningssällskapen genom deras

olika konsulenter och andra tjänstemän. Centralt verksamma härvidlag vöre

hos vissa institutioner och föreningar, såsom lantbrukshögskolan, jordbrukstekniska

föreningen lii. fl., inom hela landet verksamma experter. Den husdjurshygieniska

sakkunskapen funnes lokalt representerad av veterinärkåren,

i första hand länsveterinärerna, och husdjurskonsulenterna samt centralt

trämst av medicinalstyrelsen. Lokal byggnadsteknisk, speciellt på jordbrukets

byggnadsproblem inriktad expertis saknades i stort sett medan densam
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

75

ina centralt funnes företrädd bland annat inom egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets

byggnadsförening.

Enligt utredningens mening borde för samarbete mellan den lokalt arbetande

expertisen inom varje hushållningssällskaps område finnas en särskild

byggnadsnämnd, bestående av byggnads-, jordbruks-, husdjurs- och hemkonsulenter

samt veterinär och jordbrukare. Nämndens uppgift skulle vara

att granska de av byggnadskonsulenten uppgjorda byggnadsförslagen ur de

olika synpunkter, som de olika experterna och representanten för det praktiska

jordbruket företräda. Vidare borde samarbete ordnas mellan de lokala

nämnderna och en av centralt verksam expertis sammansatt delegation med

uppgift att ur principiella synpunkter behandla vissa spörsmål, som med

fördel kunde bedömas centralt, exempelvis frågor rörande standardisering

av byggnadsmaterial, uppgörande i viss utsträckning av byggnadsritningar

m. m. Måhända kunde en dylik delegation bildas genom att med lantbruksförbundets

byggnadsförenings byggnadsexpertis adjungerades lämplig sakkunskap

på andra områden.

Vägande skäl hava synts utredningen tala för en anknytning av den lokala

byggnadstekniska sakkunskapen till hushållningssällskapen. Det samarbete

mellan sakkunniga av skilda slag, som erfordrades för upprättande av den

av utredningen i annat sammanhang förordade allmänna planen för ett jordbruk,

kunde sålunda bäst åstadkommas, om sakkunniga i största möjliga utsträckning

vore knutna till ett och samma organ.

Utredningen har framhållit, att det syntes uppenbart, att den lokala byggnadskonsulterande

verksamheten i första hand torde komma att beröra de

mindre och medelstora jordbruken. Speciellt i fråga örn dessa jordbruk krävdes

för byggnadskonsulenten goda möjligheter till samråd med andra, i jordbruksfrågor

sakkunniga, enär den mindre och medelstore jordbrukaren i regel

hade mindre förutsättningar än en större jordbrukare att genom egna

anvisningar giva byggnadskonsulenten erforderliga jordbruksekonomiska,

byggnadstekniska och husdjurshygieniska intentioner. Icke minst med hänsyn

härtill har utredningen ansett utomordentligt viktigt, att framförallt det

lokala samarbetet främjades genom byggnadskonsulentens inordnande under

hushållningssällskapets ledning.

Efter att hava framhållit, att den administrativa organisationen med ritkontor

etc. kunde ordnas mera rationellt med byggnadskonsulenten knuten

lill vederbörande hushållningssällskap, har utredningen vidare anfört följande.

Den lokala byggnadskonsulterande verksamheten måste så organiseras,

att den kan tillgodose samtliga yrkesutövare inom jordbruket. Visserligen

saknas ännu större erfarenheter rörande effektiviteten av lantbruksförbundets

byggnadsförenings organisation härutinnan men med stöd av erfarenheter

från andra områden synes utredningen kunna starkt ifrågasättas, huruvida

genom sagda organisation även de mindre och medelstora jordbrukarna

erhålla tillgång till den, kanske speciellt för dorn, viktiga byggnadskonsultationen.

Det är givetvis icke tillfyllest att blott rent organisatoriskt ordna

den byggnadskonsulterande verksamheten och sålunda skapa möjligheter för

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

jordbrukare och andra att erhålla erforderliga råd och anvisningar i fråga

örn byggnaderna. Därest den som ämnar bygga icke begagnar sig av sålunda

erbjudna möjligheter, är föga eller intet vunnet. I första hand torde detta

spörsmål visserligen vara en fråga örn upplysning rörande fördelarna att för

ifrågavarande ändamål använda sakkunnigt biträde. Dock syntes svårigheter

möta att övertyga de enskilda jordbrukarna härom. Speciellt gäller detta de

mindre jordbrukarna. Endast om anlitandet av sakkunnigt biträde drar

ringa kostnad torde man kunna förvänta, att de mindre jordbrukarna för

närvarande skola anlita detsamma i nämnvärd utsträckning. Enligt vad utredningen

inhämtat beräknar lantbruksförbundets byggnadsförening kostnaderna

för ritningar m. m. till högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.

Även om denna avgift kan synas skälig, visa dock erfarenheter

på andra områden, att många jordbrukare hellre underlåta att anlita sakkunniga

rådgivare än erlägga en avgift av nämnda storlek.

Ehuru utredningen är övertygad örn lantbruksförbundets byggnadsförenings

goda vilja att söka stå alla jordbrukare till tjänst, torde det dock

med hänsyn till föreningens affärsbetonade organisation och behov av avgiftsinkomster

för verksamhetens bedrivande icke vara ägnat att förvåna,

därest ifrågavarande verksamhet icke komme att omfatta de mindre och

medelstora jordbruken i den utsträckning och under så lång tid framåt, som

är önskvärt.

Nöjaktigt samarbete mellan expertis på olika områden, rationellt ordnad

administrativ organisation och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade

intressen förutsätter enligt utredningens mening, att den lokala

byggnadskonsulterande verksamheten ställes under hushållningssällskapens

omedelbara ledning.

Byggnadskonsulent bör hava avlagt arkitektexamen vid tekniska högskolan

eller äga motsvarande utbildning, varjämte bör krävas, att vederbörande

genom tidigare verksamhet eller tjänst kunnat förskaffa sig god kännedom

om landsbygdens byggnadsproblem och andra landsbygdsspörsmål. Skäl torde

i regel icke föreligga att hos egnahemsnämnderna anställa särskild byggnadsexpertis.

Ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna

torde nämligen möjliggöra för sagda nämnder och deras klientel

att begagna sig av det biträde i byggnadsfrågor, som hos hushållningssällskapet

anställd byggnadskonsulent eller annan konsulent hos sällskapet

kan lämna.

I särskilt yttrande hava ledamöterna Andersson och Liedberg anmält en

från utredningens majoritet skiljaktig mening i nu förevarande spörsmål och

därvid uttalat, att åtgärder icke nu borde vidtagas för anställande hos hushållningssällskapen

av med statsmedel avlönade byggnadskonsulenter utan

den byggnadskonsulterande verksamheten borde ordnas genom samarbete

mellan hushållningssällskapen och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Såsom motivering för sin ståndpunkt hava reservanterna anfört, att för alt

resultaten av den centrala verksamheten .skulle komma den lokalt arbetande

byggnadsexpertisen till godo på bästa möjliga sätt, syntes ändamålsenligt,

att sagda expertis stöde under en central ledning. Därvid skapades även

större möjligheter till den omplacering av befattningshavarna, som stundom

kunde befinnas önskvärd, varjämte direkt kontakt bättre kunde uppnås mellan

den centrala ledningen och verksamheten ute i bygderna.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

77

Yttranden.

Utredningens förslag tillstyrkes av länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Södermanlands, Gotlands och Hallands län, Älvsborgs

läns södra område, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län ävensom av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Förslaget avstyrkes däremot av lantbruksstyrelsen, statskontoret, egnahemsstyrelsen,

länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens

län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kristianstads och Västerbottens

län, Sveriges lantbrulisförbund, Riksförbundet landsbygdens folk samt

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

I vissa yttranden har uttalats, att det borde få ankomma på Kungl. Maj:t

att på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott bestämma,

huruvida den byggnadskonsulterande verksamheten inom hushållningssällskapets

område skulle handhavas av lantbruksförbundets byggnadslörening

eller av hushållningssällskapet självt genom med statsmedel avlönad

byggnadskonsulent. En dylik ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna i

Östergötlands, Blekinge och Skaraborgs län, hushållningssällskapens ombud

samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län och stad.

Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns södra område,

Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs län.

Ur de yttranden, vari förslaget tillstyrkts, må följande återgivas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat, att med hänsyn till de vilt

skilda förhållandena inom olika landsdelar och de betydligt skiftande arbetsuppgifterna

inom ett och samma län, vore en oeftergivlig förutsättning för ett

gott resultat, att byggnadskonsulenten knötes till hushållningssällskapet.

Härigenom finge konsulenten kännedom om de lokala förhållandena och behoven

och kunde därigenom på sakkunnigt och förtroendefullt sätt betjäna

klientelet. När man på sina håll befarat, att ett genomförande av utredningens

förslag skulle omöjliggöra lantbruksförbundets byggnadsförenings verksamhet,

torde man hava gjort sig skyldig till betydlig överdrift. Även byggnadsföreningen

hade nämligen sin stora betydelse.

Uppsala låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har bland annat

anfört.

För att kunna på bästa sätt åstadkomma förbättring av jordbrukets byggnadsbestånd

erfordras arbete av två skilda slag. Ä ena sidan bör ett planläggningsarbete

både för bostadsbyggnadernas och ekonomibyggnadernas

lämpligare anordning med avseende å hygien, arbetsbesparing, transportvägar,

tillvaratagande av produkterna och inskränkning av materialkostnaderna

behöva övervakas centralt av tekniskt myckel väl skolade personer, som

tillika besitta erfarenhet av jordbruk av olika storleksordning. Å andra sidan

är det nödvändigt att inom de olika jordbruksbygderna finnas sakkunniga

personer, som kunna biträda jordbrukarna, undervisa lantbyggmästarna

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

och samtidigt äga kännedom om orternas speciella behov. Dessa senare befattningshavare

kunna icke undvaras och de böra givetvis inordnas under

hushållningssällskapen.

Ur de yttranden, vari förevarande förslag avstyrkts, må följande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har ansett att ett genomförande av utredningens förslag

sannolikt skulle bryta ned en del av den organisation, som redan uppbyggts

i lantbruksförbundets byggnadsförening och som efter allt att döma gjort

värdefulla insatser. Från statsmakternas sida hade denna organisation också

redan accepterats, vilket framginge därav, att densamma erhållit betydande

ekonomiskt stöd såväl för uppbyggande av organisationen som till underlättande

för mindre jordbrukare att anlita densamma i byggnadsfrågor. Styrelsen

har därefter anfört.

I nuvarande läge torde frågan lämpligast kunna lösas på det sättet att.

där hushållningssällskap icke kan träffa avtal med lantbruksförbundets byggnadsförening,

sällskapet anställer egen byggnadskonsulent, utan att denneblir

direkt avlönad av statsmedel. I stället för bidrag av statsmedel lili avlöning

torde böra övervägas, huruvida icke bidrag kunde lämnas lill själva den

byggnadskonsulterande verksamheten, exempelvis i förhållande till antalet

upprättade planer. Dylikt bidrag skulle i så fall kunna utgå vare sig vederbörande

konsulent vore anställd hos hushållningssällskapet eller hos lanlbruksförbundets

byggnadsförening. Lantbruksstyrelsen, som anser att en dylik

lösning förtjänar att bliva föremål för prövning, har emellertid icke haf*

möjlighet att verkställa behövlig utredning för framläggande av utarbetat förslag

härom.

Sveriges lantbruksförbund har uttalat, att utredningen icke tillräckligt beaktat,

att ett rationellt ordnande av förevarande spörsmål på längre sikt

med nödvändighet krävde ett arbetsdugligt centralt organ och ett ytterst intimt

samarbete mellan detta och de lokala organen. En förutsättning för detta

samarbete torde vara, att den lokala expertisen organisatoriskt underställdes

centralorganet. Förbundet har vidare påpekat, att önskvärt samarbete

mellan byggnadsexpertis och sakkunniga på andra områden icke löstes

automatiskt genom byggnadskonsulenternas anknytning till hushållningssällskapen.

För egnahemsnämndernas del kvarstode ett oavvisligt behov av

byggnadsrådgivning. Utredningen hade enligt förbundets uppfattning ej anfört

några skäl, varför ett samarbete mellan lantbruksförbundets byggnadsförenings

olika kontor och sällskapen och egnahemsnämnderna vöre mindre

ändamålsenligt. I detta sammanhang har förbundet påpekat, att byggnadsföreningens

organisation för närvarande omfattade central- och lokalkontor

på 15 platser i landet och att den lokala verksamheten vore stadd i kraftig

utveckling, som endast hölles tillbaka av svårigheten att snabbt utbilda

och träna erforderlig personal. Vidare har förbundet framhållit, att av utredningen

föreslagen prövning av byggnadsprojekt genom särskild nämnd

bleve synnerligen tungrodd. Enligt förbundets mening vore det svårt att

förstå, att en »affärsbetonad» organisation av byggnadsföreningens typ skulle

vara mindre ägnad att handhava ifrågavarande verksamhet än en till sällskapen

knuten konsultationsverksamhet utan central ledning. Då byggnads
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

79

föreningen genom sin anknytning till den ekonomiska föreningsrörelsen vore

ett jordbrukarnas eget organ i minst samma utsträckning, som sällskapen

enligt utredningens förslag vore avsedda att bliva, innebure detta enligt förbundets

åsikt en garanti för att föreningen komme att stå till alla jordbrukares

disposition oberoende av brukningsdelarnas storlek. Byggnadsföreningen

vore givetvis också fri från affärssynpunkter i så måtto att dess verksamhet

dreves utan avsikt att medföra vinst. Förbundet har även påpekat,

att ett arkitektarvode av 2 procent av byggnadskostnaderna betydligt understege

i allmänhet utgående arkitektarvoden samt att enligt en inom byggnadsföreningen

företagen utredning det hittills av föreningen genomsnittligt

debiterade arkitektarvodet understigit 1 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.

Hushållningssällskapens ombud hava framhållit, att tills vidare borde båda

ifrågasatta vägarna stå öppna och på Kungl. Majit ankomma att efter förslag

av vederbörande hushållningssällskap bestämma på vad sätt verksamheten

skulle organiseras inom hushållningssällskapets område.

Frågan om den byggnadskonsulterande verksamhetens organisering p å Departementslanthushållningens

område är utan tvivel synnerligen viktig och förtjänt av Stefen.

den största uppmärksamhet från statsmakternas sida. Ändamålsenlig planläggning

av såväl bostadshus som ekonomibyggnader vid ett jordbruk torde

vara av avgörande betydelse då det gäller att åstadkomma goda förutsättningar

för en rationell jordbruksdrift och nedbringa såväl kapitalbehovet

för jordbruket som de löpande utgifterna.

Såsom framgår av det förut anförda äro meningarna delade i fråga örn

verksamhetens organisation. Hushållningssällskapsutredningens majoritet

och vissa korporationer å ena sidan hava ansett, att nöjaktigt samarbete mellan

expertis på olika områden, rationellt ordnad administrativ organisation

och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade intressen förutsatte,

att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten ställdes under hushållningssällskapens

omedelbara ledning. A andra sidan hava två ledamöter

av utredningen samt ett stort antal myndigheter och korporationer ansett att

åtgärder i denna riktning icke nu borde vidtagas utan den byggnadskonsulterande

verksamheten ordnas genom samarbete mellan hushållningssällskapen

och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Skäl kunna givetvis åberopas för envar av de olika meningar som sålunda

kommit till uttryck beträffande frågan på vad sätt den byggnadskonsulterande

verksamheten på landsbygden lämpligast bör ordnas. Det torde emellertid

vara mindre lämpligt, att för ifrågavarande ändamål till sällskapen

knyta en fast tjänstemannakår. Därest på grund av verksamhetens omfattning

ett större antal befattningshavare skulle behöva anställas, uppstå merendels

svårigheter att vid en minskning i behovet av tjänstemän nedbringa

dessas antal. Erfarenheterna hittills av lanlbruksförbundets byggnadsförenings

arbete synas mig hava varit goda. Anledning torde därför saknas att nu

sönderbryta denna förenings lokala organisationer och ersätta desamma meri

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

hos respektive hushållningssällskap anställda, med statsmedel avlönade

byggnadskonsulenter. Givetvis föreligger icke något hinder för en jordbrukare

att för konsultation angående byggnadsföretag anlita annan expertis

än de,n hos hyggnadsföreningen anställda även om företaget är avsett att utföras

med understöd av statsmedel. Därest framdeles vid en mera omfattande

rationaliseringsverksamhet ett stegrat behov av byggnadskonsultation

skulle göra sig gällande, torde behovet av byggnadskonsulenter få mötas genom

anlitande av på området tillgänglig arbetskraft. Med hänsyn till det anförda

anser jag mig icke kunna förorda hushållningssällskapsutredningens

förslag. Den nuvarande organisationen torde därför böra bibehållas. Det av

utredningen påpekade behovet av lägre taxor i vissa fall synes kunna tillgodoses

genom att sällskapen efter avtal med hyggnadsföreningen eller andra

experter om ersättning därför möjliggör lämnandet av rabatter. Det torde

även böra övervägas om icke egnahemsnämnds behov av byggnadssakkunnig

rådgivning bör, till undvikande av särskilda statsanställda befattningshavare

för ändamålet bos nämnden i viss omfattning, tillgodoses genom samarbete

mellan egnahemsnämnden och hyggnadsföreningen.

4. Trädgårdskonsulterande verksamhet.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen, som ansett obestridligt att hushållningssällskapen hade en

betydelsefull uppgift att fylla i fråga örn undervisnings- och upplysningsverksamhet

^på trädgårdsskötselns område, förordar, att hushållningssällskapen

borde överväga att med framsynta trädgårdsodlare, såväl sådana med produktion

av trädgårdsalster endast för husbehov, som större fruktodlare och

företagare med fältmässig odling av grönsaker, träffa överenskommelse örn

inrättande under hushållningssällskapets trädgårdstjänslemäns ledning av

mönsterträdgårdar, där jordbrukare och andra intresserade i orten kunde

erhålla råd och upplysningar i trädgårdsskötselns olika spörsmål. I samband

härmed har utredningen även förordat statsunderstödd premiering av trädgårdar.

Enligt utredningens mening borde den omedelbara ledningen av den

trädgårdskonsulterande verksamheten närmast ankomma på en hos hushållningssällskapet

anställd trädgårdskonsulent, vilken i motsats till vad nu vore

fallet, borde avlönas med särskilda statsmedel. Detsamma har utredningen

ansett böra gälla biträden åt trädgårdskonsulent, förslagsvis benämnda trädgår

dsin struktör er.

Utredningen har vidare erinrat om att, förutom hos fruktodlarföreningarna

anställda trädskötare med uppgift att vara allmänheten behjälpliga med i

första hand fruktträdens beskärning och besprutning, funnes inom ett par län

hos hushållningssällskapen anställda speciella trädgårdsförmän, som vore

underställda trädgårdskonsulenten och som hade till uppgift att tillhandagå

allmänheten med hjälp vid utförandet av praktiska trädgårdsarbeten. Enligt

utredningens mening vore systemet med dylika trädgårdsförmän väl värt

att prövas även inom andra hushållningssällskap. Utredningen har dock sam
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

81

tidigt betonat, att förmännen icke kunde ersätta trädskötarna. Trädskötarna

hade i regel speciella uppgifter inom fruktodlingens område men trädgårdsförmännens

verksamhetsområde borde omfatta trädgårdsskötseln i sin helhet.

Utredningen har ansett, att anställande av trädskötare hos hushållningssällskapen

knappast vore lämpligt. Trädgårdsförmannen borde inom sitt distrikt

vara trädgårdskonsulenten behjälplig med ledning av trädskötarnas arbete

och även kunna anlita dugliga trädskötare för tillgodoseende av rekvisitioner,

som förmannen icke medhunne. Särskilt statsbidrag för avlönande av trädgårdsförman

borde enligt utredningens mening icke utgå. Denne torde liksom

förmän i allmänhet böra anställas som extra tjänsteman eller på annat sätt

hos hushållningssällskapet, varför det borde ankomma på vederbörande sällskap

att i mån av medelstillgång besluta om anställandet av trädgårdsförmän.

Utredningen har även framhållit önskvärdheten av att jämväl lärare vid

trädgårdsskolorna toges i anspråk för den trädgårdskonsulterande verksamheten.

Nämnda skolor borde sålunda i likhet med lantbruksundervisningsanstalterna

kunna inordnas som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet.

Yttranden.

Utredningens uttalanden i nu förevarande hänseenden hava i allmänhet

icke föranlett några erinringar.

Sveriges konditionerandc trädgårdsmästares förbund har emellertid framhållit

betydelsen av ett regelbundet och ordnat samarbete mellan trädgårdskonsulenterna

och de fackliga organisationerna på trädgårdsskötselns område.

Hushållningssällskapen borde i detta syfte anmodas inrätta trädgårdsråd

efter mönster av det inom Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

område verksamma med representanter för vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och de olika organisationerna inom sällskapets

område. I dylikt råd skulle trädgårdskonsulenten vara självskriven ledamot.

Samtliga råd inom landet borde sedermera sammanslutas till ett trädgårdsodlingens

centralråd.

Föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter har påpekat, att den trädgårdskonsulterande

verksamheten omfattade dels trädgårdsodlande och dels trädgårdsplanerande

verksamhet och att det endast undantagsvis vore möjligt

för en person att förena två så olika arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill

borde trädgårdskonsulents uppgift begränsas till främjande av odlingen av

trädgårdsprodukter samt i samband därmed lämnande av direktiv för ordnande

av trädgårdar vid smärre jordbruksfastigheter och egnahem.

Hushållningssällskapsutredningens förslag och synpunkter i fråga om hushållningssällskapens

trädgårdskonsulterande verksamhet anser jag mig kunna

i huvudsak biträda. Denna verksamhet bör sålunda omfatta, förutom

allmän upplysningsverksamhet, trädgårdskurser, demonstrationer av mönsterträdgårdar,

premieringar m. m. I anledning av Sveriges kondi donerande

trädgårdsmästares förbunds uttalande angående bildande av särskilt träd
Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 172. 6

Departements
chefen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

gårdsråd inom varje hushållningssällskaps område, vill jag allenast framhålla,

att ett samarbete mellan hushållningssällskapen och sammanslutningar på

trädgårdsskötselns område givetvis är önskvärt. Formen för detta samarbete

torde emellertid vara beroende av lokala förhållanden, varför för landet i

dess helhet likartade bestämmelser härutinnan icke torde kunna utfärdas. Den

av föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter ifrågasatta inskränkningen av

trädgårdskonsulenternas arbetsuppgifter, kan jag icke förorda, då en gränsdragning

mellan trädgårdsarkitekts och trädgårdskonsulents arbetsområden

enligt föreningens förslag synes mindre ändamålsenlig. Liksom hittills bör

det alltså även framdeles ankomma på rekvirent att härutinnan välja det biträde

han anser lämpligt för ifrågakommande uppdrag.

5, Hemslöjdskonsulterande verksamhet.

Nuvarande statsunderstödda åtgärder.

Sedan lång tid tillbaka finnas särskilda hemslöjdsföreningar, flertalet med

såväl ideell som ekonomisk verksamhet. Redan år 1899 bildades den första

föreningen, Föreningen för svensk hemslöjd. Så småningom bildades sedermera

hemslöjdsföreningar i olika delar av landet och för närvarande finnas

ett 40-tal dylika föreningar. Flertalet lokala föreningar hava numera

sammanslutit sig i ett förbund, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Vidare har bildats en gemensam försäljningsorganisation, Hemslöjdsförbundet

för Sverige.

Såväl Föreningen för svensk hemslöjd som Hemslöjdsföreningarnas riksförbund

åtnjuta statsbidrag och sedan år 1937 har bidrag utgått från anslag

under tionde huvudtiteln även till de provinsiella hemslöjdsföreningarna.

För budgetåret 1943/44 är i riksstaten för ändamålet uppfört ett belopp av

50 000 kronor. För fördelningen av dessa anslag samt för att i övrigt leda och

följa hemslöjdens utveckling inom landet tillsatte Kungl. Maj:t år 1936 statens

hemslöjdsråd, i vilket såväl förenämnda riksförbund som Föreningen för

svensk hemslöjd äro representerade. Till kommerskollegium finnes knuten

en särskild statsavlönad kvinnlig befattningshavare, statens instruktör i hemslöjd,

med uppgift att genom verksamhet bland hemslöjdens utövare främja

hemslöjdens utveckling.

För undervisningsverksamheten i hemslöjd plägar utgå dels statsanslag och

dels anslag av landsting, hushållningssällskap och hemslöjdsföreningar. Undervisningen

bedrives vid såväl fasta skolor som ambulerande kurser. På senaste

tiden hava vissa hushållningssällskap och slöjdföreningar därjämte anställt

särskilda hemslöjdskonsulenter.

Erinras må att enligt nu gällande grundstadgar för hushållningssällskapen

ankommer även pa sällskapen att främja bland annat hemslöjden inom sina

områden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

83

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har erinrat om att hemslöjden hade urgamla anor inom landet

och att redan tidigt de två nuvarande formerna för hemslöjdsverksamhet,

husbehovsslöjd och saluslöjd, utbildats. Vid industrialismens genombrott

hade ganska allmänt antagits, att hemslöjden så småningom skulle ersättas

av industriell tillverkning men intresset för hemslöjd hade tvärtom vidmakthållits

och utvidgats. Värdet av hemslöjden kunde numera uppskattas till

omkring 80 miljoner kronor årligen. Sin största betydelse hade hemslöjden

för landsbygdens befolkning, framför allt för mindre jordbrukare och personer

med rutinarbete. Även örn hemslöjdens gamla anor utgjorde en styrka

för densamma, finge detta enligt utredningens mening dock icke hindra en

anpassning av slöjden efter tidens brav. Kvalitetskravet finge sålunda icke

eftersättas, lägre tillverkningskostnader borde eftersträvas genom bland annat

ökning av yrkesskickligheten och avsättningen av hemslöjdsprodukterna

främjas genom moderna, effektiva affärsmetoder från framför allt hemslöjdsföreningarnas

sida. I sistnämnda hänseende har utredningen uttalat

önskvärdheten av att de ideella hemslöjdsföreningarna, där så ej redan skett,

omorganiserades till ekonomiska föreningar, sammanslutna i ett riksförbund

med uppgift att, i likhet med jordbrukets ekonomiska föreningar för försäljningen

av jordbruksprodukter, handhava försäljningen av slöjdprodukter.

Utredningen har framhållit, att för åstadkommande av en rationell utveckling

av hemslöjden erfordrades först och främst en effektiv och omfattande

undervisnings- och upplysningsverksamhet, syftande mot en ökad yrkesskicklighet

hos hemslöjdama och bedriven dels vid kurser av olika slag,

genom föredrag, demonstrationer, utställningar m. m. och dels genom personlig

rådgivning åt enskilda hemslöjdare. Enligt utredningens mening borde

för ledning av denna verksamhet finnas anställda särskilda konsulenter, av

utredningen benämnda slöjdkonsulenter, för såväl kvinnlig slöjd (vävning,

stickning, virkning, sömnad m. m.) som manlig slöjd (trä- och metallslöjd,

korgarbeten m. m.).

Vid övervägande av slöjdkonsulents anställningsförhållanden har utredningen

ansett tvenne alternativ kunna ifrågakomma, nämligen antingen att

konsulenten anställdes hos hemslöjdsförening eller att vederbörande hushållningssällskap

vore konsulents huvudman. Enligt utredningens mening talade

övervägande skäl för att hushållningssällskap stöde såsom huvudman för

slöjdkonsulent, vilket givetvis icke uteslöte att vid utseende av befattningshavare

samråd kunde äga rum mellan vederbörande hushållningssällskap

och hemslöjdsföreningar.

Utredningen har föreslagit, att på vederbörande hushållningssällskap borde

ankomma att besluta rörande verksamhetens organisation för anpassning

av densamma efter skilda ortsförhållanden. Emellertid har utredningen påpekat,

att det i regel torde visa sig lämpligt, att frågor rörande hemslöjden

anförtroddes åt en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd slöjdnämnd, som

i den mån så befunnes lämpligt borde anordna överläggningar med represen
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

tanter för hemslöjdsföreningarna inom slöjdnämndens verksamhetsområde.

Med hänsyn till hemslöjdens stora betydelse vore enligt utredningens uppfattning

statsanslag till anställande av konsulenter på hemslöjdens område

lika erforderligt och motiverat som ifråga om konsulenter för andra näringsgrenar

på lanthushållningens område.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande den hemslöjdskonsulterande verksamheten

har föranlett särskilda uttalanden endast i ett fåtal yttranden.

Förslaget tillstyrkes i huvudsak av kommerskollegium, statens hemslöjdsråd,

Svenska slöjdföreningen, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund

och Hemslöjdsförbundet för Sverige samt länsstyrelsen i Skaraborgs län och

hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Skaraborgs och Gävleborgs län.

Förslaget har däremot avstyrkts av lantbruksstyrelsen, statskontoret och

Riksförbundet landsbygdens folk.

Ur yttrandena må följande återgivas.

Kommerskollegium har funnit förslaget örn anställande av statligt avlönade

konsulenter vara förtjänt av det största beaktande och ansett sig kunna

i princip ansluta sig till detsamma. På grund av den betydelse, som ett

nära samarbete mellan hemslöjdsföreningarna och hushållningssällskapen

otvivelaktigt kunde få för jordbruksbefolkningen har kommerskollegium —

även örn enligt kollegii mening starka skäl kunde anföras för konsulents anknytning

till hemslöjdsförening — ansett sig böra förorda hushållningssällskapen

såsom huvudmän för konsulenterna. Av ledamöterna i den föreslagna

slöjdnämnden, förslagsvis bestående av, förutom ordföranden, minst fyra ledamöter,

borde emellertid hälften utses av de inom respektive hushållningssällskaps

områden befintliga och till central hemslöjdsorganisation anslutna

ideella hemslöjdsföreningarna. Ordföranden och övriga ledamöter borde utses

av vederbörande hushållningssällskap.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har, med instämmande av

Hemslöjdsförbundet för Sverige, i fråga om hemslöjdsföreningarnas organisation

framhållit, att föreningarnas ideella verksamhet vore av sådan betydelse,

att den icke kunde utan skada för hemslöjden skiljas från försäljningsverksamheten.

Beträffande konsulentverksamheten och dess betydelse har

förbundet framfört liknande synpunkter som kommerskollegium men därjämte

uttalat, att slöjdkonsulent helst borde vara knuten till hemslöjdsförening.

Förbundet har emellertid icke velat motsätta sig förslaget örn konsulents

anknytning till hushållningssällskap, under ovillkorlig förutsättning

dock, att tillsättningen av konsulent skedde i samråd med vederbörande hemslöjdsorganisation

och att intim kontakt uppehölles mellan konsulenten och

föreningarna inom konsulentens verksamhetsområde. Vidare har förbundet

uttalat, att som slöjdnämnd borde fungera hemslöjdsförenings arbetsutskott,

kompletterat med två eller tre representanter för hushållningssällskapet. I de

fall, då föreningarna sammanslagits till en distriktsorganisation, borde den
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

85

nas styrelses arbetsutskott jämte nyssnämnda representanter för hushållningssällskap

utgöra slöjdnämnd.

Lantbruksstyrelsen har anfört.

Enligt lantbruksstyrelsens mening kan det starkt ifrågasättas, huruvida

hemslöjdens utveckling skulle främjas genom att hemslöjdsföreningarna på

sätt utredningen föreslagit i större eller mindre grad avkopplades från konsulentverksamheten.

Därest hemslöjdskonsulenterna skola vara anställda

hos hushållningssällskapen måste bättre garantier skapas för att den kunnighet

och det intresse, som finnes representerat inom hemslöjdsföreningarna,

kommer till nytta även i framtiden. Då lantbruksstyrelsen saknar sakkunskap

på hemslöjdens område, torde styrelsen icke lämpa sig för att såsom

centralt organ handhava ledningen av ifrågavarande konsulentverksamhet.

Det förefaller som om denna fråga bäst skulle kunna lösas genom

ett lokalt samarbete mellan hushållningssällskapen och hemslöjdsföreningarna

samt eventuellt andra på hemslöjdens område verksamma organ. Frågan

om den lämpligaste organisationen för hemslöjdens befrämjande synes

i allt fall icke vara fullt utredd med hänsyn till alla därav berörda intressen.

Lantbruksstyrelsen, som starkt vill understryka behovet av ökat statligt stöd

för anställande av flera konsulenter för främjande av denna särskilt för de

mindre jordbrukarna viktiga näringsgren, kan med anledning av vad som

anförts icke tillstyrka det föreliggande förslagets genomförande i denna del.

Lantbruksstyrelsen vill förorda, att ytterligare utredning av ifrågavarande

spörsmål kommer till stånd, varvid berörda intressen torde böra beredas

tillfälle att framföra sina synpunkter. Lantbruksstyrelsen förutsätter, att ett

bättre tillgodoseende av hemslöjdens behov av konsulenter härigenom icke

nämnvärt skall komma att fördröjas.

Statskontoret har ansett, att hemslöjdsverksamheten även framdeles borde

handhavas av hemslöjdsföreningarna.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag hemslöjden vara Departements
Cjro

tori

av stor betydelse för landsbygdens befolkning framför allt för det mindre

jordbruket, där komplettering av inkomsten på annat sätt möter svårigheter.

Det är därför av stor vikt att en effektiv och rationellt ordnad undervisningsoch

upplysningsverksamhet kommer till stånd på ifrågavarande område.

Emellertid synes såsom lanbruksstyrelsen anfört frågan om den lämpligaste

organisationen av berörda verksamhet icke blivit utredd i den utsträckning

som måste anses önskvärd. Innan slutlig ståndpunkt tages i förevarande fråga,

synes densamma därför böra underkastas ytterligare utredning och överväganden.

VIII. Bestämmelser rörande statsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag till utbildningskurs för vandringsrättare plägar

angivas i det avtal, som uppgöres mellan lantbruksstyrelsen och kursanordnaren.

Statsbidrag till dylik kurs varierar något men torde i regel belöpa

sig till omkring 1 700 kronor per kurs.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majlis proposition nr 172.

För utbildningskurs för täckdikningsförmän pläga bestämmelser

utfärdas för varje kurs.

För utbildningskurs för kontrollassistenter utgår enligt

reglementet den 28 februari 1914 (nr 24) statsbidrag med dels ett grundanslag

av 800 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 10 kronor för

varje elev.

Jämlikt reglemente den 14 augusti 1930 (nr 329) utgår statsbidrag till

utbildningskurs för mjölkbedömare med dels ett grundanslag

av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 15 kronor för varje

elev.

Statsbidraget till utbildningskurser för ladugårdsförman

och svinskötare är fastställt till för praktisk kurs 300 kronor för varje

ladugårdselev och 350 kronor för varje svinskötareelev, räknat för hel kurs,

och för teoretisk kurs örn en månad till 75 kronor för varje elev för bostad

och kost ävensom 600 kronor för övriga utgifter för kursens hållande.

Till utbildningskurs för ladugårdsskötare utgår jämlikt

reglemente den 3 juni 1938 (nr 354) statsbidrag med dels ett grundanslag av

600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 90 kronor för varje elev.

Statsbidrag till utbildningskurs för lokala ledare inom

jordbrukarungdomens förbund utgår med belopp, som av Kungl.

Majit beviljas för varje särskild dylik kurs.

För utbildningskurs för trädskötare plägar statsbidrag utgå

ur de för ändamålet till lantbruksstyrelsen förfogande ställda medlen till

täckande av utgifter för arvode och reseersättning åt kursledare och lärare,

hyra för lokal och redskap ävensom för materialier och expenser i övrigt

med högst ett till 100 kronor beräknat belopp för varje antagen elev, varjämte

till varje elev, som är anställd som trädskötare hos fruktodlareförening

eller koloniträdgårdsförening, utbetalas ett dagtraktamente av 3 kronor

för varje bevistad kursdag och under pågående kurs infallande helgdag.

Vad angår utbildningskurser för trädskötare i norra Sverige

må här anföras, att statsbidrag till dylika utgår ur det i riksstaten

uppförda anslaget till bidrag till kurser i trädgårdsskötsel.

För statsbidrag till av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser

gälla bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni

1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor. Enligt dessa bestämmelser må till sagda verksamhet

statsbidrag utgå med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna

för undervisningen uppgått. Därjämte må statsbidrag till undervisningskurser,

avsedda för särskilt antagna manliga eller kvinnliga elever utgå med

halva kostnaden för kursdeltagares resa i billigaste klass å järnväg, båt eller

med omnibus från deltagarens hemstation till platsen för kursen närmast

belägna station och åter.

Till kortare kurser i ladugårdsskötsel må statsbidrag utgå

till hushållningssällskap jämlikt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) för en

veckas utbildningskurs med ett grundanslag av 150 kronor för varje kurs,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

87

för två veckors utbildningskurs med ett grundanslag av 250 kronor för varje

kurs och för en månads fortbildningskurs med ett grundanslag av 600 kronor.

Härjämte utgår ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag.

Till förenämnda specialkurser i lantbruksbokföring m. m. plägar

statsbidrag utgå med 1 500 kronor per kurs och för kurser i beteskultur

och ängsskötsel bruka beräknas i statsmedel cirka 2 000 kronor per

kurs.

Till ambulerande trädgårdskurser i Norrland utgår statsbidrag

till hushållningssällskap med belopp, motsvarande hälften av den summa,

vartill kostnaderna för kurserna beräknas uppgå, dock högst 100 kronor

för varje på tre olika perioder uppdelad 6-dagars kurs.

För anordnande av studieresa må jämlikt kungörelsen den 17

juni 1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor statsbidrag utgå till hushållningssällskap

till täckande av kostnader för ledares och deltagares resor, under förutsättning,

att hushållningssällskapet till gäldande av kostnaden härför tillskjuter

minst lika stort belopp som statsbidraget.

Till premie ring av mindre jordbruk må jämlikt kungörelsen

den 17 juni 1938 (nr 463) till hushållningssällskap utgå bidrag i fråga örn

penningpris med intill 150 kronor för första pris, 110 kronor för andra pris

och 70 kronor för tredje pris samt i fråga örn hederspris med intill 300 kronor.

Härjämte må av statsmedel gäldas halva beloppet av den resekostnadsoch

traktamentsersättning, som enligt av hushållningssällskapet meddelade

bestämmelser tillgodokommer ordföranden och en ledamot i premieringsnämnden.

Understöd av statsmedel till elever i vissa av ovannämnda

kurser må utgå jämlikt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 356) angående understöd

åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m. Enligt bestämmelserna

i denna kungörelse må understöd tilldelas obemedlad eller

mindre bemedlad elev vid kurs för ladugårdsskötare samt sådan deltagare

i fast småbrukarekurs, husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna

elever, som äro boende så avlägset från den plats, där kursen hålles, att deltagaren

icke kan under kursen vistas i sitt hem, och som tillika visar sig

vara i behov av dylikt understöd, dock utgår understöd endast till sådan

i fast småbrukarekurs deltagande elev, som har sin verksamhet vid .jordbruk

med högst 15 hektar åker. Understöd beviljas av lantbruksstyrelsen

samt utgår till elev vid kurs för ladugårdsskötare med 45 kronor

till elev av tredje behovsgraden, med 25 kronor till elev av andra behovsgraden

och med 15 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat

för läsmånad. Vid fast småbrukarekurs med särskilt antagna elever

må understöd utgå med 1 krona 50 öre, vid husmoderskurs och specialkurs

med särskilt antagna kvinnliga elever med 2 kronor 50 öre, allt per dag för

envar därtill berättigad under den tid kursen pågår.

I detta sammanhang må lämnas en översikt över de belopp, som för de

i del föregående berörda ändamålen eller för den allmänna undervisnings
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

verksamheten i övrigt på lanthushållningens område — undantagandes statsbidrag

till avlöning av hushållningssällskapens befattningshavare — plägat

anvisas eller i förekommande fall beräknats:

budgetår ändamål kronor1

1939/402 utbildningskurser för vandringsrättare ............ 3 400

1943/44 täckdikningsförmän .............................. 5 500

1943/44 kontrollassistenter ................................ 20 000

1943/44 mjölkbedömare .................................. 1700

1943/44 ladugårdsförman och svinskötare .................. 50 800

1943/44 ladugårdsskötare ................................ 42 000

1943/44 lokala ledare inom J. U. F......................... 1 750

1943/44 hushållningssällskapens undervisningskurser ........ 47 500

1943/44 kortare kurser i ladugårdsskötsel .................... 10 000

1943/44 kurs i lantbruksbokföring ........................ 1 500

1943/44 kurs i beteskultur och ängsskötsel .................. 3 500

1943/44 fortbildningskurs för mejeripersonal ................ 10 000

1943/44 kurser i trädgårdsskötsel .......................... 40 000

1939/402 studieresor ...................................... 50 000

1939/402 premiering av mindre jordbruk .................... 95 000

1943/44 speciell undervisning .............................. 750

1941/422 utbyte av jordbrukarungdom ..................... .__3 000*

Summa kronor 386 400

Hushållningssällskapsutredningen.

I fråga örn statsbidrag till utbildningskurser har utredningen

anfört.

Enligt utredningens mening bör undervisningen vid utbildningskurs i regel

handhavas av befattningshavare hos hushållningssällskap eller statsunderstödd

utbildningsanstalt på lanthushållningens område. Särskild ersättning

utöver resekostnads- och traktamentsersättning torde i regel icke böra

utgå till dylik befattningshavare för handhavande av verksamhet, varom här

är fråga. Emellertid torde det icke vara möjligt att alltid tillämpa denna

princip. Då så icke kan ske måste man sålunda räkna med särskilt arvode

till lärare. Stundom kan det vara önskvärt, att en ordinarie lärare vid exempelvis

en lantmannaskola får hand om undervisningen vid en till en skola

förlagd kurs, i vilket fall för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten

avsedda medel böra kunna användas till avlöning av vikarie.

Med tillämpning av nämnda princip komma å andra sidan resekostnadsoch

traktamentsersättningarna att variera. Även utgifterna för driftskostnaderna

i allmänhet, såsom lokalhyra, värme, lyse, städning m. m., torde

vara olika på skilda håll.

Med hänsyn till det sagda är det enligt utredningens mening icke lämpligt

med ett för alla förhållanden gällande fast statsbidrag för viss utbildningskurs.

Utredningen får sålunda föreslå, att i fråga om statsbidrag för ändamålet

endast maximigränser angivas, inom vilka det torde böra ankomma

på lantbruksstyrelsen att på grundval av för varje kurs upprättad utgiftsstat

bevilja erforderligt statsbidrag.

1 Inklusive eventuell reservation från tidigare budgetår.

* För senare budgetär har på grund av krisläget intet anslag utgått.

8 Anslaget har disponerats av Riksförbundet landsbygdens folk. För senare budgetår intet anslag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utredningen har föreslagit följande maximibidrag till nedannämnda utbildningskurser.

(Till jämförelse har angivits bidragens storlek enligt nu

gällande bestämmelser.)

Bidrag enligt

nuvarande

bestämmelser,

kronor

Maximibidrag

enligt utred- ningens förslag,

kronor

Utbildningskurs för lantbruksinstruktörer ..............

—

14 000

i > täckdikningsförman ................

950

1 500

> » kontrollassistenter..................

950

> > mjölkbedömare ....................

825

600

Teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän ..........

600

700

, > > svinskötare................

600

700

Utbildningskurs för ladugårdsskötare....................

> > klubbledare........................

600

800

500

Enligt utredningens mening borde förutom nämnda statsbidrag till teoretisk

kurs för ladugårdsförmän och svinskötare samt till utbildningskurs för

ladugårdsskötare utgå ersättning för kost och logi enligt nu gällande grunder.

I fråga örn praktiska utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare

har det synts utredningen lämpligt, att statsbidrag utginge med 300

kronor respektive 350 kronor för varje elev eller samma bidrag som för närvarande.

Anslaget till svinskötarkursen har av utredningen beräknats högre

med hänsyn till det i regel mindre antalet elever i dylik kurs. Någon utgiftsstat

för dylika praktiska kurser har utredningen icke ansett vara erforderlig.

För utbildningskurs av annat, i förenämnda reglemente för den statsunderstödda

allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten icke särskilt

angivet slag borde ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall

meddela föreskrifter angående statsbidragets storlek.

I övrigt innebär utredningens förslag i huvudsak inga ändringar av nu

gällande bestämmelser för statsbidrag till ifrågavarande kurser.

I fråga om statsbidrag till undervisningskurser har utredningen

av samma skäl, som anförts beträffande utbildningskurser, ansett

lämpligt tillämpa principen om maximibidrag för lantbrukarekurser och specialkurser

i ladugårdsskötsel. För de förstnämnda har utredningen sålunda

föreslagit statsbidrag med högst 1 000 kronor för 14 dagars kurs och 1 700

kronor för 30-dagars kurs samt för de sistnämnda med högst 400 kronor för

en veckas kurs, högst 650 kronor för två veckors kurs och högst 1 200 kronor

för fortbildningskurs. Skäl har icke synts utredningen föreligga att i fråga

om specialkurser i ladugårdsskötsel bibehålla den nuvarande bestämmelsen

om statsbidrag med 2 kronor per elev. Enligt utredningens uppfattning kunde

för undervisningskurser av annat slag däremot sagda princip knappast tilllämpas

bland annat med hänsyn till kursernas varierande längd, vilken vid

tiden för ingivande av framställning om bidrag icke alltid kunde angivas

av hushållningssällskapet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Beträffande fördelningen av kostnaderna mellan staten och hushållningssällskapen

har utredningen anfört.

Nu gällande villkor för statsbidrag, nämligen att vederbörande hushållningssällskap

skall av egna medel eller eljest gälda halva kurskostnaden innebär,

att ett hushållningssällskap, som av egna medel eller eljest kan’ anvisa

relativt stora belopp till ifrågavarande verksamhet, kan genom att bättre

utnyttja för ändamålet förefintligt statsanslag anordna flera kurser än ett

sällskap med mindre resurser, ehuru måhända kursbehovet är större inom

aet sistnämnda hushållningssällskapets område. Att för statsbidrag skall gälla

villkor med dylika konsekvenser, synes utredningen i regel icke ändamålsenligt

och torde ej heller befrämja en önskvärd utveckling av kursverksamheten.

Utredningen har med hänsyn till det sagda ansett sig böra föreslå, att

vederbörande lärares resekostnads- och traktamentsersättning måtte helt få

gäldas av statsmedel. Enär såsom lärare praktiskt taget undantagslöst torde

kunna anlitas befattningshavare — i första hand konsulent — hos hushållningssällskapet

eller befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt

som inordnats i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet,

synes statsbidraget till lärararvode i regel icke böra utgå.

I undantagsfall torde hälften av dylikt arvode böra kunna gäldas av statsmedel.

Beträffande övriga kostnader, vilka i regel torde bliva relativt små,

får utredningen föreslå, att hälften må kunna bestridas av statsmedel.

Slutligen har utredningen föreslagit statsbidrag till deltagare i lantbrukarekurs,

klubbkurs och specialkurs med högst halva kostnaden för resa i billigaste

klass å järnväg, båt eller omnibus från deltagares hemort till platsen

tor kursen närmast belägna station och åter. På grund av karaktären å husmoderskurs

och allmän kurs kunde liknande förmån ej tänkas för elev i dylik

kurs.

De föreslagna bestämmelserna rörande statsbidrag till studieresor

och premiering ansluta sig i huvudsak till nu gällande föreskrifter,

dock beträffande premiering med tillägg i anslutning till utredningens

förslag om utsträckning av den statsunderstödda premieringsverksamheten.

Utredningen har ansett nu gällande ordning med beslut av Kungl. Majit i

frågor rörande statsbidrag till samtliga i det föregående omförmäida ändamål

vara en i regel onödigt tidskrävande omgång. Förevarande statsbidrag borde

sålunda i regel beviljas av lantbruksstyrelsen.

I fråga örn statsunderstöd till elever har utredningen föreslagit,

att till deltagare i utbildningskurs för täckdikningsförman borde utgå stipendium

av statsmedel med 4 kronor 50 öre per kursdag i stället för nuvaiande

traktamente med enahanda belopp. Vidare borde elev i lantbrukarekurs

kunna tilldelas understöd enligt samma grunder, som nu gälla för elev vid

lantmannaskola, samt elev i klubbledarekurs enligt nyssnämnda grunder för

utbildningskurs för täckdikningsförman. Enligt utredningens förslag avsåges

en höjning böra komma till stånd av nu utgående understödsbelopp till elev

i första, andra och tredje behovsgraderna till 20, 40 respektive 60 kronor för

manad at elever vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs

och handelsträdgårdsmästarkurs, vid statsunderstödd lantmanna
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

91

skola och lanthushållsskola, vid trädgårdskurs vid folkhögskola samt vid utbildningskurs

för ladugårdsskötare.

Det årliga behovet av statsanslag till nu ifrågavarande verksamhet har av

utredningen beräknats till följande belopp:

Utbildningskurser.

2 kurser för lantbruksinstruktörer............................

1 kurs för täckdikningsförman ..............................

20 kurser för kontrollassistenter ..............................

3 kurser för mjölkbedömare ................................

25 praktiska kurser för ladugårdsförman med tillhopa 125 elever . .

6 teoretiska kurser för ladugårdsförman ......................

6 praktiska kurser för svinskötare med tillhopa 6 elever........

1 teoretisk kurs för svinskötare..............................

30 kurser för ladugårdsskötare ..............................

52 kurser för klubbledare ....................................

Utbildningskurser i trädgårdsskötsel ..........................

Utbildningskurser i övrigt efter beslut av Kungl. Maj:t ..........

Kronor

28 000

1 500

19 000

1 800

37 500

4 200

2 100

700

24 000

20 800

40 000

30 000

Undervisningskurser m. m.

Lantbrukarekurser ..................................

Klubbkurser, husmoderskurser, specialkurser m. m.....

Undervisningskurser i ladugårdsskötsel ................

Annan undervisning enligt Kungl. Maj:ts beslut i varje fall

Utbyte av jordbrukarungdom .......................

Studieresor ........................................

Premieringar .....................................

150 000

100 000

15 000

15 000

3 000

50 000

100 000

kronor 642 600.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande statsbidrag tili kurser har statskontoret

ansett sig kunna i stort sett biträda. Statskontoret har sålunda icke

funnit skäl till erinran mot den föreslagna principen örn maximibelopp för

flertalet kursslag. För en- och tvåveckors kurser i ladugårdsskötsel samt för

utbildningskurser för ladugårdsskötare borde beloppen dock anpassas bättre

till nu gällande statsbidrag och fastställas till förslagsvis respektive 250, 450

och 700 kronor. För klubbledarekurs har statskontoret ansett motsvarande

bidrag böra bestämmas till 350 kronor, varvid ämbetsverket emellertid utgått

från att i fråga örn dessa kurser statsbidrag till studieresa icke borde beräknas.

Ämbetsverket har icke funnit anledning föreligga att under nu rådande

förhållanden tillstyrka ändring i gällande bestämmelser örn statsbidrag till

täckande av elevernas resekostnader.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att mot principen örn maximibidrag kunde

göras den invändningen, att kostnaderna vore i viss mån beroende av antalet

kursdeltagare. Ett större antal deltagare medförde i regel ökade totalkostnader

med lägre kostnad per elev räknat. Då utredningen i sina kostnadsberäkningar

utgått från nu gällande bestämmelser rörande minimiantalet elever i

respektive kurser och inga undervisningsavgifter skulle utgå, torde i vissa

fall, t. ex. ifråga örn kontrollassistentkurserna, statsbidraget till kurser med

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 172,

större elevantal än 15 vara väl lågt beräknat. Enligt styrelsens mening hade

utredningen även i regel beräknat för laga arvoden till lärare, varigenom vissa

av de föreslagna maximibidragen kommit att ligga i underkant. Lantbruksstyrelsen

har beträffande de olika utbildningskursema föreslagit följande

högsta statsbidragsbelopp. (Till jämförelse angives utredningens förslag.)

Utbildningskurs för lantbruksinstruktörer (enligt utredningens förslag

9 månaders kurs, enligt lantbruksstvrelsens förslag 5 månaders

kurs)

Täckdikningsförman...............................

Kontrollassistenter..............................

Mjölkbedömare .................................

Ladugårdsförman, per kurs..........................

Ladugårdsförman, per elev och kurs ..........................

Svinskötare, per kurs .....................................

Svinskötare, per elev och kurs............................

Ladugårdsskötare, per kurs................................

Ladugårdsskötare, per elev och kurs ..........................

Klubbledare.................

Statsbidrag,

kronor per kurs

utredningen

lantbruks
styrelsen
-

14 000

10 000

1500

1700

950

1250

600

700

700

800

75

75

700

800

75

75

800

800

90

120

500

500

beräkning av årliga

samt ladugardsskötare icke medräknat de föreslagna statsbidragen till elevernas

kost och logi under kurserna. Med hänsyn härtill och till de av lantbruks
-

styrelsen förordade maximibeloppen för vissa kurser har lantbruksstyrelsen

beräknat det årliga anslagsbehovet för utbildningskurser och undervisningskurser

m. m. till 669 650 kronor.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att den

nuvarande, även av utredningen föreslagna bestämmelsen örn minst 5 elever

i praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän borde utgå. Enahanda yrkande

har framförts från vissa lantmannaskolestgrelser. Såsom motivering har

påpekats, att många lantmannaskolor icke hade möjlighet att med dylikt

villkor ordna nämnda slag av utbildningskurs, enär skoljordbruken vore för

små.

Utredningens förslag rörande statsbidrag till studieresor och premie

r i n g har i huvudsak icke föranlett några uttalanden.

Förslaget örn överflyttande på lantbruksstyrelsen av beslutanderätten

i allmänhet rörande statsbidragen har ej heller föranlett

erinringar. Riksräkenskapsverket har härutinnan anfört, att förslaget

vore ändamålsenligt och i överensstämmelse med av besparingsberedningen

på sin tid gjort uttalande.

I fråga örn utredningens förslag till understöd åt elever i ovannämnda

kurser bär lantbruksstgrelsen ansett de av 1939 års riksdag god
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

93

kända beloppen för elever vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

böra fastställas. I övrigt har styrelsen förklarat sig icke hava några erinringar

mot utredningens förslag.

Statskontoret har förklarat sig icke vara berett att nu tillstyrka utredningens

förslag. Större enhetlighet ifråga om understöden syntes sålunda önskvärd.

Med utgångspunkt från gällande bestämmelser örn understöd till elever

vid specialkurser, vilka borde bibehållas oförändrade, har statskontoret föreslagit,

att det för manliga elever i småbrukarekurs nu fastställda understödet

borde utgå även till elev i lantbrukarekurs med den begränsningen, att behov

av understöd skulle föreligga. Till elev i de korta utbildningskurserna

för täckdikningsförmän och klubbledare torde understöd i princip icke böra

ifrågakomma. Då statsbidrag för kost och logi ansetts skola utgå till elev i

utbildningskurs för ladugårdsskötare, förelåge slutligen ingen anledning medgiva

ytterligare elevunderstöd därutöver för elev i dylik kurs.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare^örbund har föreslagit, att understöd

av statsmedel måtte utgå även till elev i utbildningskurs för kontrollassistenter

och i trädgårdskurs vid lanthushållsskola enligt samma grunder som

till elev i lantmannaskolas huvudkurs.

I fråga örn statsbidrag till utbildningskurser gäller för närvarande, att dy- Departementslika

bidrag i regel utgå med bestämt belopp för utbildningskurs av visst slag chelensamt

därutöver med visst bidrag per elev i kursen. Såsom framgår av vad

hushållningssällskapsutredningen anfört tala flera skäl för en omläggning av

principerna för bidragsberäkningen. Kostnaderna för ifrågavarande kurser

torde vara ganska olika på skilda håll i landet. De fasta bidragen kunna

därför understundom ställa sig allt för knappa, under det att de under vissa

förhållanden komma att framstå såsom onödigt stora. Med hänsyn härtill

torde avgjorda fördelar vinnas vid ett genomförande av utredningens förslag

att i bestämmelserna rörande statsbidrag i regel endast angåves maximibidrag

till kurs av visst slag och att det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen, att

inom denna maximigräns bevilja på grundval av för kurs upprättad utgiftsstat

erforderligt statsbidrag. I likhet med utredningen anser jag, att undantag

från den sålunda föreslagna principen dock må göras i fråga örn praktiska

utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare, för vilka på sätt utredningen

föreslagit oförändrade statsbidragsbestämmelser böra gälla. Genom

den av mig nu förordade bestämmelsen torde en bättre anpassning till

de verkliga kostnaderna kunna vinnas.

I fråga örn storleken av de maximibelopp, som böra utgå vid ifrågavarande

kurser kan jag roed vissa jämkningar ansluta mig till utredningens förslag.

Med hänsyn till av mig tidigare förordad begränsning av tiden för utbildningskurs

för lantbruks!nstruktörer torde maximibidraget för dylik kurs kunna

minskas till inemot halva det belopp, som hushållningssällskapsutredningen

föreslagit. De av lantbruksstyrelsen eljest förordade ändringarna i förslaget

synas i huvudsak även kunna godtagas.

I fråga om undervisningskurser bär utredningen ansett principen om maxi
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

mistatsbidrag böra gälla jämväl lantbrukarekurser och specialkurser i ladugårdsskötsel.

Häremot har jag intet att erinra. För undervisningskurser av annat

slag synes däremot såsom utredningen föreslagit sagda princip icke böra

tillämpas med hänsyn till dessa kursers varierande längd.

En fråga som i detta sammanhang bör upptagas till övervägande är huruvida,

liksom för närvarande, såsom villkor för statsbidrag till vissa undervisningskurser

bör uppställas att hushållningssällskapen av egna medel eller

eljest gälda halva kurskostnaden. Såsom utredningen framhållit, innebär

denna princip, att ett hushållningssällskap, som av egna medel eller eljest

kan anvisa relativt stort belopp till ifrågavarande verksamhet, kan genom

bättre utnyttjande av förefintligt statsanslag anordna flera kurser än ett sällskap

med mindre egna resurser, ehuru måhända behovet av kurser är relativt

större inom det sistnämnda hushållningssällskapets område. I likhet med

utredningen anser jag, att ett statsbidragsvillkor med dylika konsekvenser

icke är ändamålsenligt och ej ägnat att befrämja en önskvärd utveckling av

undervisningsverksamheten i hela landet. Det är för övrigt att märka, att då

flertalet hushållningssällskaps inkomster till huvudsaklig del utgöras av statsanslag,

nämnda princip i realiteten innebär, att kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet redan nu bestridas till huvudsaklig del av statsmedel, dels i

form av statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män

och kvinnor och dels ur det statsanslag, som årligen utgår till hushållningssällskapens

allmänna verksamhet. En överflyttning av huvudsakliga delen

av kostnaderna till undervisningsanslaget betyder sålunda i verkligheten endast

en ringa ökning av statens utgifter för ändamålet men medger en bättre

översikt över desamma. Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra tillstyrka

utredningens förslag i nu förevarande avseende.

Vad angår övriga bestämmelser om statsbidrag till ifrågavarande kurser

torde dessa sedermera få upptagas till övervägande.

Behovet av statsunderstödda utbildnings- och undervisningskurser svnes

mig för närvarande kunna tillgodoses inom en kostnadsram av 370 000 kronor.

Beträffande frågan om statsbidrag till utbyte av jordbrukareungdom,

studieresor och premieringar må erinras om, att av statsfinansiella skäl statsanslag

till dessa ändamål icke anvisats under senare år. Vid angivande av

kostnadsramen under de närmaste åren för statliga åtgärder till befrämjande

av undervisnings- och upplysningsverksamheten inom lanthushållningens område

har jag ej heller nu ansett mig böra räkna med statsanslag för nvssnämnda

ändamål.

Såsom tidigare nämnts har för budgetåret 1943/44 för ändamålet kunnat

disponeras 235 000 kronor, däri inberäknad kurs i lantbruksbokföring, vartill

statsbidrag plägar utgå i särskild ordning. Den med 135 000 kronor beräknade

kostnadsökningen hänför sig i viss utsträckning till det av mig tidigare

förordade borttagandet av nu gällande bestämmelser örn bidrag av ortsmedel

i vissa fall med belopp, motsvarande statsbidraget. Då ortsbidraget i regel

kan anses utgå ur statsanslaget till hushållningssällskapens allmänna verksamhet,

innebär nämnda höjning i realiteten till viss del en överflyttning

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

95

av statens utgifter från ett anslag till ett annat. Hänsyn bör nämligen tagas

härtill vid beräkning av framtida anslag till hushållningssällskapens allmänna

verksamhet, vartill jag återkommer i det följande.

I enlighet med hushållningssällskapsutredningens av bland andra riksräkenskapsverket

tillstyrkta förslag bör fördelningen av statsanslag till den

allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten ankomma på lantbruksstyrelsen.

Den nuvarande vanligen förekommande ordningen med beslut

av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen innebär uppenbarligen

ett dubbelarbete och en tidskrävande omgång.

Frågan örn utsträckande av bestämmelserna rörande statsunderstöd åt

kursdeltagare till, såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit, deltagare

även i andra kurser än de för närvarande statsunderstödda torde jag vid

senare tillfälle få ånyo anmäla för Kungl. Maj:t.

Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till driftsekonomiska

förbättringsåtgärder i allmänhet inom

jordbruket.

Gällande bestämmelser.

Till ifrågavarande grupp av understöd, vilka förmedlas av hushållningssällskapen,

kunna hänföras statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

(nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring),

lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till täckdikning, lån och

bidrag till gödselvårdsanläggningar, lån och bidrag till siloanläggningar samt

bidrag till ladugårdsförbättringar.

Bestämmelser för statsbidrag till ladugårdsförbättringar pläga meddelas av

Kungl. Maj:t i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap

för utlämnande av dylikt bidrag. För övriga understöd hava

föreskrifter lämnats i följande kungörelser.

1. Kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för

lån från allmänna nyodlingsfonden (ändrad genom kung. nr 300/1930 och

637/1937);

2. kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204) angående ändrade villkor för lån

från norrländska nyodlingsfonden (ändrad genom kung. nr 301/1930 och

638/1937);

3. kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. lii.;

4. kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från

täckdikningslånefonden (ändrad genom kung. nr 358/1921, 239/1922, 84/

1930, 306/1933, 636/1937 och 439/1939);

5. kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täckdikning

(ändrad genom kung. nr 572/1937);

6. kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från

gödselvårdslånefonden (ändrad genom kung. nr 186/1925, 241/1927, 132/1931

och 632/1937);

7. kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435) angående statsbidrag till gödsel
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

vårdsanläggningar (ändrad genom kung. nr 189/1934, 119/1936, 567/1937 och

355/1940);

8. kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 815) angående lån till uppförande

av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder (ändrad genom kung. nr

827/1941 och 222/1943);

9. kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 816) angående statsbidrag till

uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder (ändrad genom

kung. nr 223/1943).

Rörande räntan för ifrågavarande lån gäller kungörelsen den 31 december

1943 (nr 936) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder samt kungörelsen

samma dag (nr 937) angående ändring av bestämmelserna örn lån

från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans fastställande.

Principen för låneförmedlingen är den att lantbruksstyrelsen beviljar hushållningssällskap

statslån, som av. statskontoret utbetalas till sällskapet mot

särskild skuldförbindelse. Ur detta statslån utlämnar sällskapet sedermera i

sin tur lån till enskilda företagare på i princip samma villkor i fråga om ränta

och återbetalning, som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på

låneförmedlingen tages helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen

av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst

under året. I fråga örn gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall

framställning innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren

sökta, förslag till lånebelopp och lånetid för varje särskilt lån

ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen

fattar i fråga om sistnämnda slag av lån beslut om lånebeloppet till

varje enskild företagare. I fråga om lån till siloanläggning och täckdikning

däremot tager lantbruksstyrelsen icke ställning till statslånets fördelning på

enskilda låntagare.

Beträffande lånens förräntning och återbetalning gäller följande.

Lån

Ränte- och amorterings- frihet

Räntefot i

procent

Amorte- ringstid

i år

Nyodlingslan från allmänna ny-

odlingsfonden ................

Nyodlingslån från norrländska ny-

Under tvä år från lyftnings- dagen

Normalränta

dock lägst 4

7

odlingsfonden ................

D:o

3

7

Täckdikningslån ................

Betesförbättringslån från allmänna

Under tre år från lyftnings- dagen

Normalränta

dock lägst 4

12

nyodlingsfonden ..............

Betesförbättringslån från norr-

Under två år från lyftnings- dagen

D:o

5

ländska nyodlingsfonden ......

D:o

3

5

Gödselvårdslån..................

D:o

Normalränta

dock lägst 4

10

Silolån..........................

Intill utgången av andra ka- lenderåret efter det då lånet

lyftats

D:o

5

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

97

För bidragsförmedlingen gäller i princip, att Kungl. Maj:t på därom av

hushållningssällskap gjord framställning beviljar sällskapet anslag till vederbörande

ändamål med visst belopp, vilket sällskapet sedermera fördelar

mellan enskilda företagare. I fråga om statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk gäller dock, att örn för visst ändamål anvisat belopp icke

åtgår härför, äger sällskapet använda överskjutande belopp till annat i kungörelsen

den 30 juni 1939 (nr 466) angivet ändamål.

För hushållningssällskapens utlämnande av lån och bidrag finnas i regel

ganska detaljerade bestämmelser. Dessa hava avseende å framställning om

understöd, planer, kostnadsförslag, innehållet i skuldförbindelser eller bidragskontrakt,

säkerhet för lån, låns uppsägning och bidrags återbetalande

m. m.

De i vederbörande kungörelser respektive Kungl. Maj:ts brev lämnade föreskrifterna

angående lånens och bidragens storlek framgå av följande sammanställning.

Högsta belopp

i % av be-

räknad

i övrigt

kostnad

Nyodlingslån..................

75

1500 kr för budgetår och 500 kr för hektar ny-

odling 4

Nyodlingsbidrag ..............

60

400 kr för hektar nyodling

Stenröjningsbidrag.............

60

350 kr för hektar stenröjd areal

Jordkörningsbidrag............

60

250 kr för hektar jordkörd areal

Täckdikningslån ..............

—

500 kr för hektar täckdikad mark vid rörtäckdik-

ning, 350 kr för hektar i andra fall1

Täckdikningsbidrag............

25

1

Avloppsförbättringsbidrag......

60

250 kronor

Betesförbättringslån ...........

75

2 000 kr för budgetår och 350 kr för hektar betes-

förbättring

Betesförbättringsbidrag1 2........

60

250 kr för hektar betesförbättring

Gödselvårdslån................

75

2 000 kronor1

Gödselvårdsbidrag.............

25

200 » 1

Silolån 3......................

90

2 000 » 1

Silobidrag3....................

40

200 » 1

Ladugårdsförbättringsbidrag----

—

200 kr för nötkreatursenhet

1 Sammanlagda beloppet av bidrag och lån må ej överstiga för täckdikning med rör 5 000

kronor och 500 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 5 000 kronor och 350

kronor för hektar, för gödselvårdsanläggning 75 % av kostnaden och 2 000 kronor samt för silo

anläggning 90 % av hela kostnaden utom grävningskostnaden och 2 000 kronor.

2 Statsbidrag må beviljas även hushållningssällskap, bolag eller förening, som avser att upplåta

det med bidraget åsyftade området för betesändamål.

3 Av hela kostnaden utom grävningskostnad.

1 Ej må låntagare på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbältringslån samtidigt häfta

i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget av lån.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

För vissa av ifrågavarande understöd gälla begränsningar i fråga om storleken

å vederbörande lån- eller bidragstagares jordbruk. Bestämmelserna

härutinnan framgå av följande sammanställning.

Lån- resp. bidragstagares

åkerareal

Nyodlingslån........................

Ingen begränsning

Nyodlingsbidrag ....................

Högst 20 hektar

Stenröjningsbidrag ..................

D:o

Jordkörningsbidrag..................

D:o

Täckdikningslån ....................

Ingen begränsning

Täckdikningsbidrag..................

Högst 75 hektar

Avloppsförbättringsbidrag............

Högst 20 hektar

Betesförbättringslån..................

Ingen begränsning1

Betesförbättringsbidrag ..............

Högst 20 hektar2

Gödselvårdslån......................

Ingen begränsning

Gödselvårdsbidrag ..................

I regel ej över 20 hektar

Silolån .............................

Ingen begränsning

Silobidrag ..........................

I regel ej över 20 hektar

Ladugårdsförbättringsbidrag..........

I regel ej över 10 hektar

Besparingsberedningen.

I sin tidigare berörda promemoria den 12 juni 1942 med utlåtande och

förslag angående den statliga låne- och bidragsverksamheten å jordbrukets

område har besparingsberedningen framhållit behovet av en rationalisering

av statens medverkan. Besparingsberedningens allmänna synpunkter härutinnan

hava återgivits i annat sammanhang. I enlighet med dessa synpunkter

har beredningen föreslagit, att de nuvarande anslagen till bidrag till

gödselvård, täckdikning och siloanläggningar för beredande av ensilagefoder

samt till befrämjande av inhemsk fröodling och linodling och gemensam

maskinanskaffning sammansloges till ett enda anslag, benämnt statens jordbruksanslag.

I analogi härmed borde jämväl vissa lånefonder sammanslås.

Ur statens jordbruksanslag borde bidrag som regel icke utlämnas till annan

än sådan jordbrukare, som icke brukar större areal än 20 hektar. I fråga

om sammanslutning av jordbrukare borde som regel 65 procent av dessa

bruka högst 20 hektar öppen jord. I allmänhet borde bidragen ej överstiga

25 procent av anläggnings- respektive inköpskostnaden. Såsom villkor för

erhållande av bidrag borde uppställas bland annat kravet, att bidragstagaren

inom viss angiven kortare tid vidtoge den åtgärd som avsåges med bidraget.

Jämväl för lån borde nyssnämnda arealbegränsning gälla. Härom har

besparingsberedningen anfört.

1 Dock gäller, att företrädesrätt till lån bör givas den, som innehar högst 50 hektar åker

eller annan odlad jord.

2 Ingen begränsning, då det med bidraget åsyftade området avses upplåtas för gemensamt

betesändamål.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

99

Genom detta förslag minskas möjligheterna för innehavare av större jordbruk

att erhålla lån speciellt för täckdikning och ensilageanläggningar. Behovet

för störj ordbrukarna att erhålla statens understöd är numera icke lika

starkt framträdande som tidigare, då statsunderstödets kanske viktigaste

funktion låg i själva propagandan för en nyttig åtgärd. Betydelsen av ifrågavarande

produktionsfrämjande åtgärder är numera uppenbar för flertalet

jordbrukare. Då de, rätt utförda, äro fullt räntabla, bör vidtagande av åtgärderna

som regel icke medföra ekonomiska svårigheter för innehavare av

större brukningsdelar.

Besparingsberedningen har föreslagit, att lån i allmänhet icke borde överstiga

75 procent av inköpskostnaderna respektive anläggningskostnaderna.

Lån borde vidare löpa med ränta, icke understigande medelräntan för statens

fasta upplåning under senast förflutna budgetår. Det vore ej lämpligt

låta lånen vara räntefria under viss tid. Detta föranledde nämligen lått

mången att underlåta att vid lånets sökande räkna med de verkliga utgifterna

för förräntning och amortering. Amorteringstiden för lån borde icke

överstiga tio år.

Hushållningssällskapsutredningen.

I det föregående har redogjorts för utredningens principiella synpunkter

rörande statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder på

jordbrukets område. Jag torde här få lämna en översikt rörande viktigare

detaljförslag härutinnan, avseende understödsformer, ändamål, till vilka

understöd föreslås utgå, understödsbelopp och understödsvillkor i övrigt. Enligt

utredningens förslag böra samtliga bestämmelser för ifrågavarande understöd

sammanföras i en kungörelse.

I fråga örn understödsfor merna har utredningen såsom tidigare

omnämnts föreslagit, att understöd i första hand borde givas formen av

amorteringslån. Därjämte borde kunna utgå avskrivningslån, avsett att vid

beviljandet givas formen av lån, som emellertid, därest företaget skötts oklanderligt,

kunde avskrivas efter viss tid. Denna tid har utredningen föreslagit

fastställd till utgången av sjunde budgetåret efter det, då lånet beviljats.

Enär ett statsunderstött företag avsåges i regel skola vara färdigställt före

utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats, innebure nyssnämnda

föreskrift, att företaget i fråga måste oklanderligt underhållas under i

regel minst fem år, för att lånet skulle få avskrivas. Om så visat sig icke vara

fallet, har det synts utredningen skäligt, att lånet återbetalades under de

därpå följande fem åren med en femtedel örn året och förräntades efter en

räntefot av 4 procent om året. Utredningen har icke ansett nödigt, att hushållningssällskaps

beslut om avskrivning underställdes lantbruksstyrelsen

för fastställande.

Såväl amorteringslån som avskrivningslån hava föreslagits kunna utlämnas

genom hushållningssällskaps förmedling för följande ändamål, vilka

borde särskilt angivas, nämligen nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning,

avloppsförbättring, betesförbältring, gödselvårdsanläggning, siloanläggning

och ladugårdsförbättring. Utredningen har härtill påpekat, att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

amorteringslån av statsmedel icke för närvarande kunde utgå till stenröjning,

jordkörning, avloppsförbättring och ladugårdsförbättring. Då det emellertid

ofta kunde befinnas erforderligt med även dylika förbättringsåtgärder för

åstadkommande av ett ur ekonomisk synpunkt fullständigt jordbruk, syntes

önskvärt, att amorteringslån finge utgå även för sagda åtgärder. Dessa

skulle måhända eljest i många fall icke komma till utförande, varigenom

effekten av andra med låneunderstöd utförda förbättringsåtgärder kanske

skulle förringas.

Utredningen har vidare föreslagit, att utom till de nämnda åtgärderna

borde lån av ifrågavarande slag kunna efter lantbruksstyrelsens beprövande

utgå även till andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, dock

med undantag för förvärv av levande och döda inventarier samt upprustning

av bostadshus.

Utredningens förslag rörande understödsbelopp framgår av följande

sammanställning, i vilken till jämförelse jämväl angivits understödsbeloppen

enligt nu gällande bestämmelser (procenttalen i sammanställningen

hänföra sig till de beräknade kostnaderna).

I

1

Nuvarande maximistorleken av

Utredningens förslag örn maximi- storlek av

lån

bidrag

amorteringslån

avskrivningslån

Nyodling1

75 %, 1 500 kr/bud- getår och 500 kr/

ha nyodling

60 %, 400 kr/ha

nyodling

60 %,500 kr/ha ny- odling

60 %, 400 kr/ha

nyodling

Stenröjning

—

60 350 kr/ha

stenröjd areal

80 °i, 400 kr/ha

stenröjd areal

60 %, 350 kr/ha

stenröjd areal

jordkörning

—

60 %, 250 kr/ha

jordkörd areal

80 %, 300 kr/ha

jordkörd areal

60 %, 250 kr ha

jordkörd areal

Täckdikning:

1) med rör

500 kr/ha täckdi- kad areal, 5 000

kr/f öretag

25 % 2

80 %, 600 kr/ha

täckdikad areal

25 %, 200 kr/ha

täckdikad areal

2) med annat

material

350 kr/ha täckdi- kad areal, 5 000

kr/företag

25 % 2

80 X, 350 kr/ha

täckdikad areal

25 %, 100 kr/ha

täckdikad areal

Avloppsför-

bättring

—

60 %. 250 kr/före- tag

80 %, 1 000 kr/före- tag

60 %, 250 kr/före- tag

Betesförbätt-

ring1

75 X, 350 kr/ha

betesförbättring,

2 000 kr/budget- år 1

60 %, 250 kr/ha

betesförbättring

80 %, 3''10 kr/ha

betesförbättring,

2 000 kr/företag

60 %, 250 kr/ha

betesförbättring

Gödselvårds-

anläggning

75 #, 2 000 kr/före- tag

25 %, 200 kr/före- tag

80 %, 2 U00 kr/före- tag

25 %, 250 kr/före- tag

Siloanläggning

90 %,3 2 000 kr/f öre- tag

40 %,3 200 kr/före- tag

80 % 2 00 * kr/före- tag

25 %, 200 kr/före- tag

Ladugårdsför-

bättring

200 kr/nötkreaturs- 1

enhet

80 %, 600 kr/nöt- kreatursenhet,

1UO00 kr/företag

25 %, 1 500 kr/före- tag

1 Jfr not 4 sid. 97. — 2 Jfr not 1 sid. 97. — 3 Av hela kostnaden utom grävningskostnaden .

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

101

Utredningen har vidare föreslagit, att en och samma låntagare må för

olika ändamål på en gång åtnjuta amorteringslån med högst 12 000 kronor

och avskrivningslån med högst 2 000 kronor.

Enligt utredningens förslag finge såväl amorteringslån som avskrivningslån

beviljas till en och samma förbättringsåtgärd. Lånens sammanlagda belopp

finge emellertid härvid enligt förslaget icke överstiga för amorteringslån

till åtgärden i fråga fastställt högsta belopp.

Av utredningen föreslagna under stödsvillkor i övrigt överensstämma

i huvudsak med nu gällande bestämmelser, dock med följande ändringar.

Amorteringslån borde liksom för närvarande vara ränte- och amorteringsfritt

under viss tid. Härutinnan gällde emellertid nu olika bestämmelser. Enligt

utredningens mening vore lämpligt med lika lång ränte- och amorteringsfrihet

för samtliga lån samt att liden för dylik frihet av praktiska skäl beräknades

från det år, då lånet beviljats. Utredningen har sålunda föreslagit

ränte- och amorteringsfrihet intill utgången av andra budgetåret efter det,

då lånet beviljats. Å detsamma norde beräknas ränta fr. o. m. tredje budgetåret

samt ränta och amortering erläggas första gången före utgången av sagda

budgetår.

Beträffande amorteringstidens längd har utredningen övervägt om icke

av praktiska skäl det kunde vara önskvärt med en lika lång amorteringstid

för lån till olika ändamål. Med hänsyn till åtgärdernas olika varaktighet,

lånebeloppens skiftande storlek i fråga örn skilda åtgärder och nödvändigheten

av att icke belasta låntagaren med allt för hög årlig amortering har utredningen

emellertid funnit sig böra föreslå en amorteringstid av fem år för

lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring, betesförbättring

och siloanläggning, femton år för lån till nybyggnad av ladugård samt

tio år för lån till täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring

än nyss sagts.

Beträffande räntefotens storlek har utredningen föreslagit fast räntefot av

fyra procent.

Efter att ha erinrat om att i gällande bestämmelser icke funnes någon föreskrift

om obligatorisk tillämpning av behovsprincipen vare sig i fråga örn

amorteringslån eller statsbidrag har utredningen härutinnan anfört.

I fråga om de nuvarande amorteringslåncn har det visat sig, att även ekonomiskt

välsituerade jordbrukare sökt och erhållit dylika lån för att sedermera,

när den tid, under vilken lånen äro räntefria, gått till ända, återbetala

lånet i dess helhet. Dessa låntagare torde i regel icke vara i behov av understöd

av statsmedel utan borde kunna tillgodose sitt behov av likvida medel

genom anlitande av andra lånemöjligheter. Enligt utredningens mening böra

understöd av statsmedel för ifrågavarande åtgärder förbehållas dem, som

prövas vara i behov av det stöd, som amorterings- eller avskrivningslån

erbjuder. Sålunda bör obligatorisk behovsprövning föreskrivas.

Vidare må nämnas, alt utredningen föreslagit begränsning av rätten att

erhålla avskrivningslån till jordbrukare med brukningsdelar örn högst 20

hektar. I fråga örn amorteringslån har ingen dylik begränsning föreslagits.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utredningen har ansett, att på lantbruksstyrelsen borde ankomma att av de

till styrelsens förfogande ställda medlen bevilja hushållningssällskap statslån

att användas för utlämnande av avskrivningslån. Den nuvarande ordningen

härutinnan i fråga om statsbidrag, vilken innebär att dylikt bidrag

beviljas hushållningssällskap av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen,

har synts utredningen vid beviljande av statslån, som avsåges för

avskrivningslån, vara en icke erforderlig omgång. I fråga om statslån för

utlämnande av amorteringslån äger såsom utredningen påpekat lantbruksstyrelsen

redan enligt nu gällande bestämmelser fatta beslut.

Slutligen har utredningen föreslagit, att för utlämnande av amorteringslån

från av utredningen föreslagen lånefond, jordbrukets produktionslånefond,

borde denna från början tillföras ett kapital av 12 000 000 kronor. Så

snart ske kunde efter sagda fonds inrättande, borde allmänna nyodlingsfonden,

norrländska nyodlingsfonden, täckdikningslånefonden och gödselvårdslånefonden

upphöra.

Utredningen har framhållit, att för tillgodoseende av behovet erfordrades

mycket betydande belopp, icke minst med hänsyn till de krav, som härutinnan

kunde ställas i fråga om ladugårdsförbättringar. Då emellertid det för

sagda behovs tillgodoseende erforderliga planläggningsarbetet kunde medhinnas

endast efter hand, torde enligt utredningens mening det årliga anslaget

för utlämnande av avskrivningslån böra tills vidare begränsas till

3 000 000 kronor. Detsamma borde uppföras i riksstaten såsom reservationsanslag

under rubriken »Avskrivningslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder

i allmänhet inom jordbruket».

Yttranden.

Utredningens detaljförslag rörande låneformerna har föranlett lantbruksstyrelsen

och statskontoret att påpeka, att hushållningssällskaps beslut

örn avskrivning av avskrivningslån borde underställas lantbruksstyrelsen för

fastställelse. Vidare har statskontoret i detta sammanhang framhållit, att för

undvikande av missförstånd borde bestämmelserna örn avskrivningslåns förräntning

kompletteras med en föreskrift att därest lånet skulle återbetalas,

låntagaren hade att erlägga ränta efter 4 procent för år från lyftningsdagen.

I fråga örn utredningens förslag rörande de ändamål, vartill nu ifrågavarande

understöd borde utgå, hava inga erinringar framställts.

De av utredningen föreslagna understödsbeloppen hava däremot

föranlett vissa påpekanden.

Statskontoret har sålunda uttalat, att amorteringslån borde, såsom besparingsberedningen

ifrågasatt, begränsas till 75 procent av den beräknade kostnaden.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, länsstyrelsen i Skaraborgs

län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands och

Skaraborgs län hava föreslagit en höjning av maximibeloppet för avskrivningslån

till gödselvårdsanläggningar, enär dylika företag vöre missgynnade

i jämförelse med andra. Norrbottens låns hushållningssällskaps förvalt
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ningsutskott har — med instämmande av länsstyrelsen i samma län — ifrågasatt

en höjning av maximiprocenten för avskrivningslån till täckdikning till

60 procent med hänsyn till dylika företags stora betydelse samt att dylikt

lån till ladugårdsförbättring borde kunna av hushållningssällskapet beviljas

med 50 procent av kostnaden och upp till 2 500 kronor per företag, därest

hushållningssällskapet funne, att företaget eljest ej skulle kunna komma till

utförande. Av sistnämnda skäl har Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott uttalat önskvärdheten av att hushållningssällskap erhölle

rätt att till samtliga ändamål utlämna amorteringslån till täckande av hela

kostnaden. Avskrivningslån borde däremot generellt begränsas till 50 procent

av den beräknade kostnaden.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare förbund, hushållningssällskapens

ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Ostergötlands och

Kronobergs län, Kalmar läns södra område, Kristianstads, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län hava — med instämmande

av vissa länsstyrelser — uttalat sig för en höjning av de föreslagna

maximibeloppen till en och samma låntagare i fråga om såväl amorterings-

som avskrivningslån. Såsom motivering har framhållits, att enbart lan

ur täckdikningslånefonden kunde enligt nu gällande bestämmelser beviljas en

och samma låntagare med upp till 15 000 kronor.

Vad angår utredningens förslag till understödsvillkor i övrigt må

nämnas, att hushållningssällskapens ombud samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Stockholms län och stad, Uppsala, Jönköpings och Kronobergs

län, Kalmar läns norra område, Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens län hava — med instämmande av vissa länsstyrelser — ansett

den föreslagna räntefoten av 4 procent för ar för hög för närvarande för att

stimulera till utnyttjande av ifrågavarande lånemöjlighet.

I övrigt har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott

förordat samma amorteringstid för alla slag av amorteringslån, förslagsvis

tio år. Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

avstyrkt tillämpning av behovsprincipen i fråga örn amorteringslån samt

Skaraborgs och örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott begränsningen

av rätten till avskrivningslån till jordbruk av viss maximistoilek.

I samband med att jag klargjorde min principiella inställning till hushållningssällskapsutredningens

förslag utlalade jag mig även för att statens stöd

till driftsekonomiska förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader torde

böra lämnas i form av amorterings- och avskrivningslån. Jag torde nu få

lämna en redogörelse för min uppfattning beträffande omfattningen av detta

stöd och de villkor under vilka detsamma må lämnas. Jag kommer härvid

icke att ingå på samtliga detaljspörsmål i ämnet utan endast uppehålla mig

vid de väsentligaste punkterna.

1 likhet med husliållningssällskapsulredningen anser jag att såväl amorteringslån

som avskrivningslån höra liksom nu kunna utlämnas genom hushåll
-

Departements
chefen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ningssällskaps förmedling för i första hand följande ändamål, nämligen nyodling,

stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesförbättring,

gödselvårdsanläggning, anläggning för beredande av ensilagefoder

och ladugårdsförbättring. Därjämte böra emellertid dylika lån kunna

utlämnas efter lantbruksstyrelsens beprövande även till andra driftsekonomiska

förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader. Härigenom

vinnes en större rörlighet och smidighet vid understöd för driftsekonomiska

förbättringsåtgärder på jordbrukets område.

Såväl amorterings- som avskrivningslån böra utgå med endast viss del av

kostnaderna för företaget. Härutinnan synes mig böra övervägas möjligheterna

att utan åsidosättande av skälighetskravet dock söka åstadkomma så

enkla och enhetliga samt i varje fall mellan olika slag av förbättringsåtgärder

inbördes så väl avvägda statsunderstöd som möjligt. Amorteringslån böra

kunna utlämnas till jordbrukare, oberoende av storleken av hans åkerinnehav,

under det att avskrivningslån böra begränsas till företag vid brukningsdelar

örn högst 20 hektar åker.

Amorteringslån bör, såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit,

vara ränte- och amorteringsfritt under viss tid samt sedermera förräntas och

amorteras under visst antal år. I stort sett torde utredningens förslag härutinnan

kunna godtagas. Beträffande räntans storlek synes frågan härom icke

i nuvarande läge böra upptagas tili slutligt bedömande.

I fråga om avskrivningslån har hushållningssällskapsutrcdningen icke ansett

behövligt, att hushållningssällskaps beslut örn avskrivning underställdes

lantbruksstyrelsen för fastställande. Lantbruksstyrelsen och statskontoret hava

däremot ansett dylikt underställande erforderligt. Med hänsyn till det stora

antal avskrivningslån, som kunna förväntas bliva föremål för beslut om avskrivning,

samt svårigheterna att centralt bedöma härmed sammanhängande

spörsmål, finner jag mig böra förorda hushållningssällskapsutredningens

förslag på denna punkt. Det är att märka, att hushållningssällskapen för närvarande

bevilja de bidrag, vilka skola ersättas av avskrivningslån. Jag anser

mig jämväl böra tillstyrka hushållningssällskapsutredningens förslag att behovsprincipen

obligatoriskt tillämpas i fråga örn såväl amorteringslån som

avskrivningslån. Ifrågavarande låneverksamhet torde nämligen med en dylik

bestämmelse bliva till gagn för det största antalet jordbrukare och för dem

som bäst äro i behov därav.

Enligt nu gällande bestämmelser beviljas statsbidrag för ifrågavarande ändamål

av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen, under det att

statslån till hushållningssällskap för utlämnande av amorteringslån utlämnas

efter beslut av lantbruksstyrelsen. I likhet med hushållningssällskapsutredningen

finner jag mest praktiskt och rationellt, att lantbruksstyrelsen gives

dylik rätt i fråga örn såväl avskrivningslån som amorteringslån. I annat sammanhang

har jag förordat utredningens förslag, att hushållningssällskap för

förmedling tilldelat belopp finge av sällskapet användas för de ändamål av

ifrågavarande slag, som sällskapet funne lämpligt. Någon uppdelning av lilldelat

belopp, såsom nu sker, på skilda ändamål, skulle sålunda icke verkstad

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

105

las av lantbruksstyrelsen. Givet är, att denna bestämmelse icke undandrager

statsmakterna rätten, att örn så befinnes önskvärt, förbehålla endast vissa

landsdelars jordbrukare rätt till understöd för visst eller vissa ändamål av

ifrågavarande slag.

Vad slutligen angår frågan om anslag av statsmedel för ifrågavarande ändamål

må framhållas, att medelsbehovet i stor utsträckning givetvis kommer

att påverkas av villkoren för amorteringslån och avskrivningslån men därjämte

och sannolikt i än högre grad av den takt, i vilken rationaliseringsarbetet

på ifrågavarande område anses böra bedrivas med stöd från statsmakternas

sida. Såsom hushållningssällskapsutredningen framhållit, torde

omfattningen av erforderliga förbättringsarbeten vara mycket stor och i

sin helhet kräva betydande insatser från statens sida. Emellertid synas

de av utredningen gjorda beräkningarna av medelsbehovet kunna godtagas.

För utlämnande av amorteringslån synes alltså böra beräknas ett belopp av

12 000 000 kronor och för avskrivningslån ett belopp av 3 000 000 kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet till husdjursskötselns

främjande.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) med däri senare vidtagna

ändringar må statsbidrag utgå till hushållningssällskap för avlönande

av jordbrukskonsulenter. I författningsväg finnas däremot inga bestämmelser

utfärdade rörande statsbidrag till avlönande av särskilda husdjurskonsulenter.

Gällande bestämmelser tillämpas emellertid så, att statsbidrag till jordbrukskonsulent

kan utgå även till dylik konsulent med huvudsaklig verksamhet

inom husdjursområdet.

Bestämmelserna för med statsmedel understödda åtgärder till liästavelns

främjande äro meddelade i reglementet den 13 januari 1928 (nr 10) för

den med statsmedel understödda hästpremieringen med däri genom kungörelserna

nr 333/1931, 524/1932, 12/1934, 51/1936 och 219/1942 gjorda ändringar.

Enligt förenämnda reglemente har hästpremieringen till ändamål att verka

för åstadkommande av goda och för olika trakter inom landet fullt lämpliga

häststammar. Premieringen verkställes av särskilda premieringsnämnder. Enligt

reglementet må endast avelsdjur av varmblodigt slag — såväl fullblod

som halvblod — samt av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras ävensom av

ardenner- och clydesdaleras kunna premieras. Premier utgå i form av värdebokstav,

penningpris, skådepenning av silver eller vitmetall, intyg om godkännande,

avelsdiplom och frisedel. Penningpris utgör lägst 10 kronor och

högst 125 kronor per häst. Därjämte stadgas i reglementet rörande fördelningen

av kostnaderna för premieringen mellan staten och vederbörande underdistrikl.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ls proposition nr 172

För förvärv av hingstar eller avelsston utlämnas lån från vissa statliga fonder,

nämligen lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras, lånefonden

för inköp av avelshingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras (statens

hästavelsfond), lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras

och lånefonden för inköp av ädla avelsston. För sagda fonder gälla bestämmelserna

i följande kungörelser.

1. Kungörelsen den 12 januari 1931 (nr 217) angående lånefonden för inköp

av avelshingstar av ardennerras (ändrad genom kung. nr 631/1937);

2. kungörelsen den 30 oktober 1917 (nr 719) angående statens hästavelsfond;
3.

kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 440) angående lånefonden för inköp

av avelsston av nordsvensk ras (ändrad genom kung. nr 179/1939);

4. kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226) angående lånefonden för inköp av

ädla avelsston (ändrad genom kung. nr 366/1917, 116/1920 och 630/1937).

Samtliga ifrågavarande lån äro räntefria. Bestämmelserna rörande lånebelopp

och amorteringstid framgå av följande sammanställning.

Fond

Högsta låne- belopp per djur

kronor

Amorteringen

börjar

Amorterings-

tid

Lånefonden för inköp av avelshingstar av ar- dennerras ................................

10 000

ett år från

5 år

Statens hästavelsfond........................

5 000

lyftningsdagen

d:o

5 år

Lånefonden för inköp av avelsston av nord- svensk ras................................

1 1500

d:o

5 år

Lånefonden för inköp av ädla avelsston......

3 3 000

d:o

5 år

Statslån ur lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras beviljas

endast till hushållningssällskapen i Värmlands och Kopparbergs län samt de

norrländska länen.

För vissa nied statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsa vetns

främjande, avseende riksstamboksföring av nötboskap samt bildande och

upprätthållande av tjurföreningar, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen

den 15 oktober 1937 (nr 819) angående befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln.

Riksstamboksföringen, vilken skall omfatta de nötboskapsraser, som lantbruksstyrelsen

bestämmer, handhaves av särskilda avelsföreningar för nötboskap

och är sålunda ingen hushållningssällskapens uppgift. Såsom förberedande

åtgärd till stamboksföring skall däremot genom vederbörande hushållningssällskaps

försorg uppläggas och föras register över kor, som äro

underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom kontrollförening,

s. k. kontrollregister. Närmare bestämmelser rörande dylika register återfinnas

i lantbruksstyrelsens cirkulär den 25 november 1937 (L 155) till hushållningssällskapens

förvaltningsutskott.

1 Låntagare må icke sammanlagt häfta i skuld med mer än 3 000 kr.

2 > >» > >>> > > > 6 000 »

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

107

Beträffande tjurföreningsverksamheten innehåller kungörelsen vissa bestämmelser

angående hushållningssällskapens tillsyn över tjurföreningarna

genom särskild besiktningsman. Vidare föreskrives, att till hushållningssällskap

kan utgå statsbidrag för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp

och försäkring av tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av

lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning styrkts äga förmåga att

efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag eller, såvitt angår de fyra

nordligaste länen, står uppställd i mindre ladugård. Även till besiktningsmans

resekostnader kan statsbidrag erhållas. Statsbidrag må utgöra högst lika stort

belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för

sig eller i förening — tillskjutit för ändamålet. För inköp av tjur får i intet

fall — för år räknat — utgå bidrag av statsmedel med högre belopp än 350

kronor och ej heller med belopp, som överstiger Vio av inköpskostnaden för

tjuren eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats

genom byte, av det värde, vederbörande besiktningsman åsatt tjuren. Såsom

bidrag till tjurs underhåll får i intet fall av statsmedel utgå högre belopp än

25 kronor för år. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av

statsbidrag gälla vissa villkor rörande föreningens stadgar, föreningen tillhörig

tjur, antalet medlemmar i föreningen och fondering av statsbidrag, som

ej åtgår för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur m. m.

Jämlikt kungörelse den 9 maj 1941 (nr 248) kan hushållningssällskap

erhålla statsbidrag för utlämnande till sådan förening, som har till syfte att

underlätta och ordna undersökning av och kontroll å utfodringen och avkastningen

av sina medlemmars nötkreatursbesättningar (kontrollförening),

av bidrag till anskaffande av erforderlig utrustning för kontrollverksamhetens

anordnande (organisationsbidrag) och till nämnda verksamhets uppehållande

(årligt bidrag) samt till övervakning av kontrollförenings verksamhet.

Organisationsbidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd

och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid

besök inom föreningsmedlems kreatursbesättning (fullständig respektive

ofullständig kontroll), med belopp, motsvarande kostnaden för anskaffande

av erforderlig utrustning för varje assistentbefattning, som inrättas, dock

högst 400 kronor för varje befattning. Såsom förutsättning för organisationsbidrags

anvisande i dessa fall gäller, att lantbruksstyrelsen finner vederbörande

befattning vara för ändamålet behövlig, och — där ej Kungl.

Maj:t för särskilt fall medgiver annorlunda — att genom befattningens inrättande

det högsta antal sådana befattningar, som eljest efter den 1 oktober

1932 funnits inom området, ökas. I övriga fall (kontroll genom provmjölkningsringar)

utgår organisationsbidrag med belopp, som motsvarar

kostnaden för anskaffande av utrustning åt föreningsmedlemmarna för erforderlig

undersökning och kontroll, dock högst med 3 kronor per medlem.

Årligt bidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthall

samt fodcrkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid besök inom

föreningsmedlems kreatursbesättning minst tolv gånger årligen (fullständig

kontroll), med högst 10 kronor per medlem med besättning örn högst 15

kor. Då eljest bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkon
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

troll m. m. verkställas av assistent vid besök inom medlems besättning (ofullständig

kontroll), utgår årligt bidrag med högst 7 kronor per medlem med

besättning örn högst 15 kor. Vid annan form av kontrollverksamhet (kontroll

genom provmjölkningsringar) uppgår det årliga bidraget till 50 öre

för varje ko, tillhörig medlem med kreatursbesättning örn högst 10 kor.

Bidrag till övervakning av kontrollförenings verksamhet får utgå med

högst 40 kronor årligen för varje inom hushållningssällskapets område inrättad

kontrollassis tentbefattning.

För att kontrollförening skall kunna komma i åtnjutande av organisationsbidrag

eller årligt bidrag fordras, bl. a. i regel, att föreningens verksamhetsområde

omfattar hushållningssällskapets hela område. För erhållande

av årligt bidrag vid fullständig, respektive ofullständig kontroll ävensom

bidrag till övervakning kräves vidare, att av hushållningssällskapet eller

vederbörande landsting eller eljest för ändamålet tillskjutes minst lika

stort belopp som sagda bidrag.

Hushållningssällskap, som erhåller statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten,

är skyldigt att enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan leda

och övervaka kontrollverksamheten såväl inom kontrollförening, vilken erhåller

statsbidrag, som ock inom annan dylik förening, vilken förklarat sig

villig att för ändamålet ställa sig under hushållningssällskapets inseende.

Där hushållningssällskapets förvaltningsutskott så beslutar, må anordnandet

av sagda övervakning uppdragas åt den i gällande bestämmelser örn anordnande

av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser omförmälda

kontrollnämnden. För övervakningen skola av hushållningssällskapen

eller, i förekommande fall, av kontrollnämnden anställas erforderligt

antal överkontrollassistenter, vilkas kompetens blivit av lantbruksstyrelsen

godkänd. Överkontrollassistents verksamhetsområde fastställes av lantbruksstyrelsen,

varvid skall iakttagas, att åt överkontrollassistent uppdrages

övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet.

Förutom till förut omförmälda ändamål har vissa år av anslaget till nötboskapsavelns

befrämjande utgått statsbidrag till bekämpande av ofruktsamhet

hos svensk kullig boskap i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 26 maj 1939 (nr 238).

Av samma anslag utgå vidare statsbidrag för förande av riksstamböcker

till avelsföreningarna för svensk kullig boskap, för svensk röd och vit boskap

ävensom för svensk låglandsboskap.

För med statsmedel understödda åtgärder till fåravelns främjande

gälla bestämmelserna i reglementet den 24 april 1936 (nr 115) i ämnet

med däri genom kungörelserna nr 376/1937 och 290/1942 gjort tillägg och

vidtagna ändringar samt för statsbidrag till dylika åtgärder kungörelsen den

24 april 1936 (nr 146) med däri genom kungörelserna nr 377/1937, 233/1939

och 291/1942 gjorda ändringar.

Inom hushållningssällskaps område skall i regel årligen anordnas baggbesiktning

genom en besiktningsman, som utses av lantbruksstyrelsen på

förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Besiktning

får ske allenast av djur, tillhörande den eller de raser, som lantbruks
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

109

styrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

bestämmer för de olika distrikten eller delar därav. I reglementet finnas

bestämmelser örn besiktningsmans åligganden och för besiktningens utförande.

För bagge, som vid besiktning enligt reglementet godkänts för intagande

i riksstambok över avelsfår, kan av statsmedel utgå bagghållningsbidrag med

högst 30 kronor. Då fråga är om bagge, tillhörig baggförening, som är organiserad

enligt reglementets bestämmelser, skall bidraget innehållas av hushållningssällskapet

och vid anskaffande av bagge i mån av behov lyftas av

föreningen. Då fråga är om bagge, tillhörig annan baggägare, som är brukare

av högst 40 hektar odlad jord, utgår bidraget under villkor, att baggen

under det sist förflutna året bevisligen mot av besiktningsmannen såsom

skälig prövad avgift upplåtits till betjänande av minst tio tackor, tillhöriga

andra än baggägaren. För icke stamboksberättigad bagge må bagghållningsbidrag

utgå enligt de närmare grunder, som lantbruksstyrelsen äger fastställa.

Med bidrag av statsmedel kan bildas baggförening för tillgodoseende av

lokalt baggbehov samt för höjande i övrigt av fårskötseln inom orten. Bidraget

utgår med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande

landsting — vart för sig eller i förening — anvisat för samma ändamål,

dock högst 50 kronor per förening. För att förening skall erhålla statsbidrag,

skall den uppfylla vissa i bestämmelserna närmare angivna villkor.

Genom lantbruksstyrelsens försorg skola föras riksstamböcker över avelsfår

av svensk lantras, cheviot-, shopshire- och oxforddownras. Stamboksföringen

verkställes numera på lantbruksstyrelsens uppdrag av styrelsen för

svenska fåravelsföreningen. Det åligger hushållningssällskap, inom vars område

med statsmedel understödd baggbesiktning äger rum, att på föreskrift

av lantbruksstyrelsen låta genom vederbörande besiktningsman föra förberedande

avdelning till riksstambok enligt de regler, lantbruksstyrelsen meddelar.

För säkerställande av tillgången till lämpliga avelsbaggar kunna inom Kopparbergs

län och de norrländska länen fåravelsstationer bildas och upprätthållas

med bidrag av statsmedel. Bidraget utgår med högst så stort belopp,

som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller

i förening — anvisat för ändamålet, dock högst 300 kronor per år till station

inom Kopparbergs län och 100 kronor per år till station inom de norrländska

länen. För erhållande av bidrag skall 1‘åravelsstation uppfylla vissa i bestämmelserna

angivna villkor.

Till förening, som bildats i syfte att anordna gemensam betesgång för medlemmarnas

får (fårsambetesförening), kan utgå statsbidrag under villkor, att

i det gemensamma betet deltagande fårbesättningar bestå av lägst 100 får och

lamm. Såväl organisationsbidrag som årsbidrag kan beviljas. Qrganisationsbidrag

får utgöra högst så stort belopp, som föreningen utgivit för organisation,

dock ej mer än 300 kronor, då fårbesättningarna bestå av tillhopa lägst

100 och högst 250 får och lamm respektive 500 kronor, då sagda besättningar

bestå av mer än 250 får och lamm. Årsbidrag utgår under de fem år, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

närmast följa efter det år, varunder organisationsbidrag beviljats, med högst

det belopp, som föreningen under respektive år utgivit för anordnande av fårsambete,

dock ej mer än allt efter fårantalet 200 respektive 300 kronor under

det första året, 150 respektive 200 kronor under vartdera av det andra och

tredje året samt 100 respektive 150 kronor under vartdera av det fjärde och

femte året.

Av anslaget till fåravelns befrämjande för budgetåret 1943/44 har ett belopp

av 11 000 kronor avsetts för institutet för husdjursförädling för bedrivande

av forsknings- och försöksverksamhet på fåravelns område.

För med statsmedel understödda åtgärder till svina vetns främjande

gälla dels reglementet den 16 mars 1928 (nr 45) för den med statsmedel

understödda premieringen och stambokföringen av svin, med däri genom

kungörelsen nr 7/1942 gjord ändring, dels ock kungörelsen den 16 mars

1928 (nr 46) angående statsbidrag till svinavelns främjande med däri genom

kungörelsen nr 556/1937 gjord ändring. Genom kungörelse den 24 april 1936

(nr 114), ändrad genom kungörelsen nr 375/1937, har förordnats om viss inskränkning

av den med statsmedel understödda verksamheten för svinavelns

främjande.

Enligt nämnda reglemente utgör varje hushållningssällskaps område ett

premieringsdistrikt. Premieringen verkställes varje år av en i särskild ordning

utsedd nämnd. I reglementet äro upptagna närmare föreskrifter om premieringsnämndens

uppgifter och premieringens verkställande. Såsom belöning

vid premiering utdelas galtanskaffningsbidrag.

Genom lantbruksstyrelsens försorg föras riksstamböcker över till vissa kategorier

hörande avelssvin. ‘

För premiering kan till hushållningssällskap utgå statsmedel med högst

lika stort belopp, som sällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig

eller i förening — tillskjutit för ändamålet under året. Till galtanskaffningsbidrag

utgår dock icke statsmedel med högre belopp än som motsvarar V» av

inköpskostnaden för galt, örn denne inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd

eller husdjurskonsulent, eller, om galten utgör produkt av

egen uppfödning, av det värde nämnden åsatt galten.

För bildande och upprätthållande av svinavelsstation inom de fyra nordligaste

länen kan, därest vissa villkor uppfyllas, utgå statsbidrag till hushållningssällskap

med högst hälften av det belopp, som sällskapet för året utbetalar

för högst två sådana stationer inom sitt område. Statsbidraget får dock

icke utgöra mer än 100 kronor för varje station.

I detta sammanhang må erinras om att till täckande av kostnaderna för avkastningsbedömning

rörande avelssvin utgår särskilt statsanslag till anstalten

för husdjursförsök samt till försöksstationerna i Hallsberg och Åstorp.

För med statsmedel understödda åtgärder till g e t a v e 1 n s främjande

gälla bestämmelserna i reglementet den 23 maj 1930 (nr 186). I kungörelse

den 23 maj 1930 (nr 187) med däri genom kungörelsen nr 557/1937

vidtagna ändringar är stadgat angående statsbidrag. Under senare år har

ifrågavarande verksamhet i viss omfattning begränsats genom olika kungörelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

lil

Enligt gällande författningsbestämmelser skall verksamheten omfatta allenast

bildande och upprätthållande av getavelsstationer, förande av riksstambok

över getter samt utstationerande av avelsbockar. Endast getter av svensk

lantras och av saanenras göras till föremål för vederbörande åtgärder. Beträffande

getavelsstation skola vissa bestämmelser rörande djurantal m. m.

lända till efterrättelse såsom villkor för statsunderstöd till stationen. Genom

lantbruksstyrelsens försorg skola uppläggas och föras riksstamböcker över

avelsgetter av nämnda båda raser. Vissa föreskrifter rörande stamboksföringen

återfinnas i bestämmelserna. Författningsenlig utstationering av avelsbockar

skall ske genom hushållningssällskap eller getavelsstation. För utstationering

får icke användas annan bock än sådan, som härstammar från getavelsstation

eller från av lantbruksstyrelsen godkänd besättning. Fråga örn

nyanskaffning av bock för utstationering skall underkastas den prövning,

lantbruksstyrelsen föreskriver.

Till hushållningssällskap kan utgå statsbidrag dels för bildande av getavelsstation

med högst 800 kronor, dels årligen till envar inom sällskapets område

anordnad station med högst 400 kronor, dels ock för anskaffning av

bock för utstationering med högst så stort belopp, som sällskapet under året

tillskjutit, dock ej mer än 25 kronor per nyanskaffad bock.

Till befrämjande av fjäderfäaveln har för budgetåret 1943/44

36 000 kronor tilldelats Sveriges fjäderfäavelsförening.

Statsbidrag må även utgå till åtgärder för främjande av biskötseln

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 9 oktober 1917 (nr 672) i

ämnet med däri genom kungörelserna nr 66/1927 och 558/1937 vidtagna ändringar.

Enligt dessa bestämmelser utgår statsbidrag till hushållningssällskap

med halva det belopp, som sällskapet under året använt till åtgärder för biskötselns

främjande.

Följande sammanställning utvisar statsanslag till förenämnda ändamål

som anvisats för budgetåret 1943/44 (eventuella reservationer från tidigare

budgetår inberäknade).

Hästavelns befrämjande

Hästpremiering ...................... kronor 224 300

Understöd åt hästavelsföreningar, stam
boksföring

m. m................... » 100 000

Demonstration i hovvård och hovbeslag »___6 000 kronor 330 300

Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

Tjurföreningsverksamhet .............. kronor 255 000

Avelsföreningar för nötboskap för stam
boksföring

........................ » 35 000

Bekämpande av ofruktsamhet hos svensk

kullig boskap .................... » 10 000 » 300 000

Understöd åt kontrollföreningsverksamhet .............. » 235 000

Diverse åtgärder på husdjursavelns område1 ............ » 110 000

Summa kronor 975 300.

1 Innefattar åtgärder till befrämjande av svinaveln, fåraveln, getaveln, fjäderfäaveln och

biskötseln.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 172.

Tilläggas må att statsbidrag i särskild ordning pläga tilldelas svenska svinavelsföreningen

och svenska fåravelsföreningen. För år 1943 hava sagda bidrag

utgått med respektive 4 000 kronor och 7 000 kronor från anslaget till

befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Besparingsberedningen.

Såsom tidigare nämnts har besparingsberedningen föreslagit sammanförande

av vissa nu utgående anslag på jordbrukets område. De anslag, som

rörde husdjursaveln, kunde sålunda lämpligen sammanslås till ett enda anslag,

förslagsvis benämnt statens husdjursanslag. Med hänsyn till den särställning

hästaveln intoge genom totalisatormedlen kunde dock ifrågasättas,

om icke anslag för hästavelns befrämjande borde hållas åtskilda från husdjursanslaget

i övrigt. Det har även synts beredningen lämpligt med en sammanslagning

av förenämnda lånefonder på hästavelns område till en enda

lånefond.

De i det föregående föreslagna bestämmelserna rörande bidrag från statens

jordbruksanslag har beredningen ansett i tillämpliga delar böra gälla

även husdjursanslaget. Beträffande bidrag från sistnämnda anslag har beredningen

emellertid dessutom uttalat, att en viss begränsning av bidragsmöjligheterna

beträffande avelsändamål kunde så till vida ifrågasättas, att bidrag

hädanefter borde lämnas endast till inköp av avelsdjur samt understöd av

kontrollföreningsverksamheten och hingstpremieringen. Något större behov

av särskilda bidrag exempelvis till underhåll av avelsstationer och avelsdjur

har beredningen nämligen knappast ansett föreligga, i synnerhet som enligt

beredningens uppfattning bidrag till inköp av en avelstjur borde kulina

utgå med något större del av inköpskostnaden än enligt nu gällande regler.

Amorteringstiden för husdjurslån borde icke i något fall få överstiga fem år.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har först framfört vissa synpunkter på den allmänna

upplysningsverksamheten på husdjursskötselns område,

vilken verksamhet med hänsyn till husdjursskötselns framskjutna

plats inom jordbruket enligt utredningens mening vore av stor betydelse.

Beträffande husdjurskonsulenternas verksamhet har utredningen anfört:

Ehuru hushållningssällskapen och hos dem anställda husdjurskonsulenter

nedlagt ett erkännansvärt arbete på förbättrande av husdjursskötseln inom

landet, synes det dock kunna ifrågasättas, om icke husdjurskonsulenternas

verksamhet i regel allt för mycket varit inriktad på frågor, berörande

avelsverksamhet och vad därmed äger samband, exempelvis tjurföreningsverksamhet.

Utredningen vill ingalunda bestrida betydelsen av avelsverksamheten,

men densamma bör dock icke få taga så stor del av husdjurskonsulentens

tid i anspråk att andra viktiga spörsmål bliva eftersatta. Av

dylika spörsmål, som icke minst i nuvarande tidsläge måste intaga en

framskjuten ställning, må särskilt nämnas utfodringsfrågor och ladugårdshygieniska

spörsmål. Enligt utredningens mening kan även ifrågasättas, om

icke husdjurskonsulenternas verksamhet borde i högre grad än för närvarande

omfatta jämväl hästskötseln. Anledningen till att husdjurskonsulen
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

113

lernas verksamhet i förhållandevis ringa utsträckning inriktas på andra

spörsmål än avelsfrågor torde sannolikt vara att söka bland annat däri,

att sistnämnda frågors omfattning och betydelse icke möjliggjort för konsulenterna

att medhinna andra betydelsefulla uppgifter. Utredningen vill

emellertid ifrågasätta om icke viss del av hithörande verksamhet borde kunna

anförtros åt andra befattningshavare och husdjurskonsulenternas tid i

stället tagas i anspråk i större utsträckning för undervisnings- och upplysningsverksamhet

inom andra områden av husdjursskötsel. Utredningen förordar

i anslutning härtill anställande för bland annat nämnda ändamål av

husdjursinstruktörer under husdjurskonsulenternas ledning.

I fråga om statliga åtgärder till husdjursavelns främjande

har utredningen icke funnit skäl föreslå några principiella ändringar av nu

gällande bestämmelser för stamboksföring.

Under erinran, att statsunderstöd till inköp av handjur m. m. utginge, då

frågan gällde dylikt bidrag till föreningar (tjur-, galt-, bagg- och bockföreningar)

med uppgift att för medlemmarnas räkning tillhandahålla

handjur, tor närvarande efter olika grunder för skilda husdjursslag, har

utredningen föreslagit, att statsbidrag till nämnda föreningar i regel borde

begränsas att avse täckande av kostnaderna för inköp av handjur (handjursbidrag)

och utgå med visst, i förhållande till djurets inköpspris eller

värde beräknat årligt belopp. Däremot har utredningen icke ansett särskilt

organisationsbidrag böra utgå. Organisationsutgifterna borde sålunda bestridas

av föreningens medlemmar. Detsamma borde i regel gälla kostnaderna

för handjurs försäkring och underhåll. Emellertid har utredningen ansett skäl

tala för att i vissa fall göra avsteg från förut angivna regler. Härom har utredningen

anfört.

De relativt höga underhållskostnaderna inom vissa delar av de fyra nordligaste

länen och Kopparbergs län synas motivera särskilt underhållsbidrag

för tjur, uppställd i mindre besättning inom område av nämnda län, där underhållskostnader

för tjur äro särskilt höga.

I vissa trakter — främst i avlägset belägna bygder och i skärgårdsområden

— kunna endast med svårighet tjurföreningar bildas och upprätthållas. För

att tillgodose dylika trakters behov av tjurar bör statsunderstöd (tjurkalvsbidrag)

kunna få utgå till enskild mindre jordbrukare för inköp av högst

två, med i regel minst två års mellanrum inköpta tjurkalvar.

Det har även synts utredningen finnas skäl för att bibehålla hittillsvarande

möjlighet även för enskild person att erhålla statsunderstöd för hållande avbagge

samt för hushållningssällskap att erhålla statsbidrag för utstationering

av bock (bagghållningsbidrag och bockhållningsbidrag).

För att förening skall komma i åtnjutande av statsbidrag gälla för närvarande

för olika husdjursslag mycket varierande bestämmelser. Enligt utredningens

mening borde dessa bestämmelser kunna förenklas i fråga om handjursbidrag

och givas en för olika slag av föreningar enhetlig avfattning. Såsom

allmän regel har föreslagits, att föreningens stadgar icke finge stå i strid

med av lantbruksstyrelsen härutinnan utfärdade bestämmelser. Vidare borde

stadgas, att föreningen skulle hålla riksstamboksfört eller till intagning berättigat

handjur av den ras förvaltningsutskottet bestämde, dock med rätt för

Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 172.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lantbruksstyrelsen att på förslag av hushållningssällskap medgiva undantag

från detta krav i fråga om tjurförening. Såsom motivering för nämnda undantag

har utredningen erinrat om, att Kungl. Majit numera ägde på framställning

av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sällskapets

område tjur icke finge användas till betäckning av kor, tillhörig annan än

tjurens ägare, och ej heller, där tjuren ägdes av två eller flera personer samfällt,

till betäckning av kor, som tillhörde någon av dem enskilt, med mindre

tjuren med avseende å härstamning uppfyllde de fordringar, som i förordnandet

angåves. Dessa fordringar kunde vara antingen att tjurens fader

skulle vara riksstamboksförd eller att tjuren skulle vara riksstamboksförd.

Enligt utredningens förslag borde antalet medlemmar i förening i regel

icke understiga fem. Vidare borde föreskrivas, att minst halva antalet av

föreningsmedlemmarnas hondjur skulle tillhöra ägare eller brukare, vars odlade

jord icke överstege fyrtio hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen

på därom av hushållningssällskapets förvaltningsutskott gjord ansökning

bestämde för visst område.

I fråga om handjursbidragets storlek har utredningen anfört.

Enligt utredningens mening bör statsbidrag för inköp av handjur i princip

utgå med belopp, högst motsvarande föreningens verkliga utgifter för ändamålet.

I anslutning härtill finner utredningen lämpligt, att bidraget i fråga,

där hondjuret befruktas på naturlig väg, avväges i förhållande till det belopp,

varmed inköpskostnaden eller, där handjuret utgör produkt av egen uppfödning

eller förvärvats genom byte, det utav besiktningsmannen djuret åsätta

värdet överstiger den inkomst, som må hava tillförts föreningen genom försäljning

eller byte av sist i föreningens ägo befintligt handjur eller genom

utbekommet försäkringsbelopp för dylikt handjur.

Enär det icke kan anses lämpligt, att det allmänna genom bidrag animerar

förening att överbetala handjur eller inköpa i förhållande till hondjursmaterialet

alltför värdefullt handjur, anser sig utredningen vidare böra föreslå,

att vederbörande besiktningsman skall pröva inköpskostnadens skälighet

samt att bidragen i intet fall må beräknas å högre inköpskostnad än

2 000 kronor för tjur, 450 kronor för galt och 300 kronor för bagge eller

bock. I anslutning härtill föreslår utredningen, att handjursbidrag årligen

må utgå med högst följande belopp, nämligen till tjurförening 400 kronor,

galtförening 150 kronor, baggförening 60 kronor och till bockförening likaledes

60 kronor per handjur.

Behov av statsbidrag till försäkring av handjur synes utredningen icke

föreligga, enär det torde ligga i medlemmarnas eget intresse att jämväl utan

statsbidrag vidtaga dylik åtgärd. Ej heller torde särskilt statsbidrag böra

utgå till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor. Såsom motivering

härför må framhållas, att husdjurskonsulent i regel bör tjänstgöra som

besiktningsman samt, att besiktningarna i allmänhet torde kunna verkställas

i samband med annan förrättning i orten.

Däremot synes utredningen möjlighet böra öppnas för beviljande av handjursbidrag

jämväl i de fall, där hondjuren befruktas genom insemination

(konstgjord befruktning). Statsbidragsbeloppet och villkoren för dess åtnjutande

torde i dylikt fall böra bestämmas av Kungl. Majit efter särskild

prövning. I

I detta sammanhang må vidare nämnas, att förenämnda underhållsbidrag

föreslagits utgå med högst 50 kronor för varje tjur.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

115

Såsom villkor för tjurkalvsbidrag bär utredningen föreslagit skola gälla

att jordbrukaren på grund av jordbrukets isolerade läge eller andra liknande

omständigheter icke med fördel kunde ansluta sig till med statsmedel

understödd tjurförening, att djuren inköptes i samråd med besiktningsman,

samt att jordbrukaren till hushållningssällskapet avgåve förbindelse att uppföda

och väl vårda inköpt tjurkalv intill en ålder av lägst fyra år, och, sedan

tjuren uppnått könsmogen ålder, mot skälig avgift tillhandahålla densamma

för betäckning av främmande hondjur samt i förekommande fall

ställa erforderlig del av djurets försäljningspris till hushållningssällskapets

förfogande för inköp av ny tjurkalv.

Tjurkalvsbidrag föreslås utgå med högst 80 procent av inköpskostnaden

för tjurkalven, dock ej mera än 400 kronor för varje tjurkalv.

Av utredningen föreslagna villkor för bagghållningsbidrag och bockhållningsbidrag

överensstämma i huvudsak med motsvarande nu gällande föreskrifter,

dock med tillägg, att dylika bidrag må utgå endast om bagg- respektive

bockförening icke finnes inom orten.

I sammanhang med frågan om statsbidrag till inköp av handjur har utredningen

erinrat om att vissa hushållningssällskap för närvarande utlämnade

av egna medel lån till inköp av handjur, främst tjurar. Villkoren för

dylika lån varierade. Bland annat gällde sålunda inom vissa hushållningssällskapsområden

räntefrihet för dylika lån medan inom andra hushållningssällskaps

områden lånen löpte med ränta. Enligt utredningens mening

vöre önskvärt med enahanda villkor för lån av ifrågavarande slag inom

olika hushållningssällskaps områden. Utredningen har, med hänsyn till att

det icke syntes lämpligt, att utlämnande av dylika lån skulle vara beroende

av de enskilda hushållningssällskapens tillgång till egna medel föreslagit

inrättande av en särskild statlig lånefond för ändamålet, förslagsvis benämnd

jordbrukets husdjurslånefond. Statslån ur fonden borde kunna tilldelas

hushållningssällskap för utlämnande av amorteringslån till förening

av förut omnämnt slag för förvärv av tjur, galt, bagge eller bock. För att

förening skulle kunna få lån borde den uppfylla för erhållande av handjursbidrag

föreskrivna villkor. Amorteringstiden syntes skäligen böra fastställas

för lån till förvärv av tjur, bagge eller bock till fem år och till förvärv

av galt till tre år. Med hänsyn till de produktiva ändamål, för vilka

lånen vore avsedda, samt till statsbidragen för förvärv av handjur, vilka

statsbidrag mångå gånger vöre liktydiga med bidrag till amortering av lån,

borde lånen löpa med ränta efter en räntefot av fyra procent för år. Lån

syntes skäligen böra beviljas med belopp, motsvarande högst av besiktningsman

godkänd inköpskostnad för djuret eller, där detta förvärvats genom

byte, av det av besiktningsmannen djuret åsätta värdet, dock beträffande

tjur med högst 2 000 kronor, beträffande galt med högst 450 kronor

och beträffande bagge eller bodi med högst 300 kronor. Såsom villkor för

lån har utredningen vidare föreslagit, att handjuret försäkrats till betryggande

belopp.

Enligt utredningens mening borde jämväl statsbidrag till avelsstationer

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

(avelsstationsbidrag) bibehållas. Föreslagna bestämmelser för dylika bidrag

överensstämma i huvudsak med nu gällande föreskrifter, dock med den ändringen,

att bestämmelserna om svinavelsstation utsträckts att gälla jämväl

Kopparbergs län samt om fåravelsstation och getavelsstation inskränkts till

Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen. Statsbidragsbeloppet föreslås

fastställt till högst 200 kronor för varje station, dock ej till mer än två

stationer för ett vart ifrågakommande djurslag inom ett och samma län.

Utredningen har därefter behandlat frågan om statliga åtgärder till främjande

av en rationell utfodring av husdjuren.

Enligt utredningens mening borde utfodringsspörsmålen inom hushållningssällskapens

husdjurskonsulterande verksamhet bliva föremål för större uppmärksamhet

än hittills, så mycket mer som utfodringens rätta bedrivande

parallellt med rationellt avelsarbete och god husdjurshygien utgjorde en viktig

förutsättning för ett gott resultat av husdjursskötsel!!. Denna verksamhets

betydelse borde ytterligare framhållas genom att i den för statliga åtgärder

gemensamma kungörelsen stadgades skyldighet för hushållningssällskap att

genom husdjurskonsulents eller annan på utfodringens område sakkunnig

persons försorg meddela undervisning och upplysning rörande foderskördarnas

rationella utnyttjande genom ändamålsenlig inriktning av den animaliska

produktionen, planmässig fördelning mellan olika djurslag av tillgängliga

fodermängder samt upprättandet av fullgoda foderstater för enskilda djur

eller djurgrupper.

Utredningen har framhållit, att det i stort sett vore möjligt uppnå goda

resultat av upplysningsverksamheten endast om vederbörande tjänsteman

kunde peka på praktiska resultat samt därför förordat, att hushållningssällskapen

vid planläggning av sagda verksamhet sökte intressera framsynta

jordbrukare inom skilda delar av sällskapets område, att under ledning av

konsulent och husdjursinstruktör ordna sin utfodring så, att den kunde

tjäna som mönster för jordbrukarna i trakten. Beträffande denna verksamhet,

förslagsvis benämnd demonstrationsutfodring, och statsunderstöd till densamma

har utredningen vidare anfört.

Icke minst i nuvarande tidsläge men givetvis även under normala förhållanden

torde utan närmare motivering kunna påstås, att utfodringen så

långt som möjligt bör baseras på vid jordbruket ifråga producerade (hemmaproducerade)

fodermedel. En dylik utfodring bör emellertid planläggas så,

att tillgängliga hemmaproducerade fodermedel såvitt möjligt fylla behovet

under hela stallutfodringsperioden. För ändamålet bör upprättas en allmän

utfodringsplan (grundutfodringsplan) ävensom på lämpligt sätt sammansatta

foderstater.

Emellertid är det givetvis meningslöst att upprätta foderstater på grundval

av huvudsakligen hemmaproducerade fodermedel, därest de å egendomen

odlade foderväxterna jämte tillgängliga animaliska fodermedel icke förmå

tillgodose de krav, som djuren hava på fodrets halt av specifika ämnen

och på fodermedelskoncentrationen. Upprättandet av foderstater bör därför

föregås av en på grundval av ortens naturliga produktionsbetingelser verkställd

planläggning av fodermedelsproduktionen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

117

Av det sagda framgår, alt demonstrationsutfodringen bör hava en trefaldig

uppgift, nämligen dels att främja produktionen av sådana fodermedel, som

erfordras för upprättande av lämpliga foderstater, dels att främja en rationell

användning av producerade fodermedel, dels ock alt verka för användning

av sagda fodermedel speciellt för sådan produktion, för vilken förefintliga

avsättningsmöjligheter äro goda.

En dylik demonstrationsutfodring ställer givetvis betydande krav på vederbörande

husdjurskonsulent och kräver intimt samarbete från hans sida med

representanter för foderväxtodling, närmast vederbörande jordbrukskonsulent,

och för jordbrukets ekonomiska föreningar, i första hand mejeri- och

slakteriföreningar. Utredningen anser emellertid, att dylik demonstrationsutfodring

är av sådan betydelse för såväl den enskilde som landet i dess helhet,

att svårigheterna icke böra avskräcka samt att statsmakterna böra genom

lämpligt avvägda statsunderstöd till hushållningssällskapen främja anordnande

av dylik verksamhet. Med hänsyn till det anförda synes utredningen

alt såsom villkor för statsbidrag för ändamålet bör gälla att demonstrationsutfodringen

anordnas i anslutning till en genom hushållningssällskapets försorg

upprättad, på ortens naturliga produktionsbetingelser grundad plan för

jordbruksproduktionens inriktning, att jordbrukarna inom orten genom hushållningssällskapets

försorg beredas tillfälle att under sakkunnig ledning

följa demonstrationsutfodringen, att hushållningssällskapet genom propaganda

eller på annat lämpligt sätt söker främja produktionen inom orten av de

fodermedel, som erfordras för sådan utfodring, som tillämpas vid demonstrationsutfodringen.

samt att demonstrationsutfodringen pågår under minst

fyra veckor i följd.

Utredningen har vidare föreslagit, att statsbidrag borde utgå dels för inköp

av fodermedel, vilka inginge i foderstat, som skulle demonstreras, men

vilka icke funnes disponibla vid jordbruket ifråga, med det belopp hushållningssällskapet

styrkte sig hava för ändamålet utgivit, dock högst 50 kronor

för varje demonstrationsutfodring, dels för anordnande av särskild ladugårdskontroll

med det Inlopp hushållningssällskapet styrkte sig hava för ändamålet

utgivit, dock högst 100 kronor för varje demonstrationsutfodring, dels ock

för täckande av annan med verksamheten förenad utgift, som vederbörande

djurinnehavare styrkte sig hava bestridit, dock högst 25 kronor för varje demonstrationsutfodring.

Utredningen har därefter behandlat frågan örn verkställande av

fodermedels analyser samt härutinnan påpekat, att vid planläggning

av husdjurens utfodring uppskattades i allmänhet fodrets näringsvärde med

ledning av vissa för skilda foderslag angivna medelvärden, grundade på ett

begränsat antal kemiska analyser och utfodringsförsök. Avvikelserna kring

dessa medelvärden kunde emellertid av olika anledningar såsom växlbeståndets

botaniska sammansättning, sortval, klimat, jordmån, gödsling, skördestadium

o. s. v. vara betydande. För att kunna genomföra en rationell utfodring

bleve det därför i många fall nödvändigt att justera nämnda medelvärden

med tillhjälp av särskilda fodermedelsanalyser. Dylika analyser hade

därjämte en betydelsefull uppgift i upplysnings- och propagandaverksamheten

för en förbättring av de hemmaodlade fodermedlens kvalitet. För denna

verksamhet erfordrades nämligen stöd av exakta uppgifter rörande foderväxtskördarnas

näringsvärde vid tillämpning av olika skörde- och konserve
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ringsmetoder, vilka uppgifter kunde erhållas genom regelbundet genomförda

fodermedelsanalyser. För att fylla den sålunda nämnda dubbla uppgiften

måste emellertid undersökningarna genomföras efter en bestämd plan, varvid

hushållningssällskapen lämpligen kunde medverka genom uttagning av foderprov.

Utredningen har haft under övervägande frågan örn särskilt statsbidrag för

dylika fodermedelsanalyser. Enligt utredningens mening borde emellertid

genom upplysningsverksamhet på området av hushållningssällskapens

tjänstemän jordbrukarnas intresse för dylika analyser kunna väckas och jordbrukarna

bliva villiga att bestrida de i förhållande till dylika analysers betydelse

ringa kostnaderna.

I detta sammanhang har utredningen framhållit önskvärdheten av att resultaten

av utförda fodermedelsanalyser sammanställdes och publicerades. De

lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna borde sålunda åläggas att till

förslagsvis husdjursförsöksanstalten insända dylika analysresultat för bearbetning

och publicering genom anstaltens försorg.

För möjliggörande av en planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig

utfodring samt för underlättande av ett rationellt urval av produktionskraftiga

djur krävdes enligt utredningens mening vidare en ändamålsenligt

ordnad avkastningskontroll av de enskilda djuren. För ordnande av dylik avkastningskontroll

utgår såsom nämnts för närvarande bidrag av statsmedel.

Utredningen har hållit före, att dylik verksamhet även i fortsättningen borde

stödjas från statsmakternas sida. I fråga om statsunderstödd avkastningskontroll

för svin, får och getter borde allenast stadgas, att kontrollen skulle anordnas

på sätt lantbruksstyrelsen föreskreve. Då sagda verksamhet i första

hand hörde samman med husdjursskötselns främjande i allmänhet, borde

enligt utredningens mening medel härför anvisas tillsammans med anvisning

för husdjursskötselns främjande.

I fråga om kontroll å nötkreaturens utfodring och avkastning

(ladugårdskontroll) har utredningen erinrat om att ledningen

och övervakningen av denna verksamhet inom stora delar av landet vore anförtrodd

åt särskilda överkontrollassistenter, sorterande under ett centralt organ

(kontrollnämnden). Vissa av dessa befattningshavares distrikt omfattade

betydande områden. För den husdjurskonsullerande verksamhetens rätta bedrivande

krävdes enligt utredningens mening oundgängligen, att jämväl ladugårdskontrollen

ställdes under husdjurskonsulenternas ledning, dock icke på

sådant sätt, att själva övervakningen av assistenterna och vad därmed ägde

samband direkt handhades av konsulenterna. Sistnämnda uppdrag borde

med fördel kunna anförtros — vid sidan av andra uppgifter — åt husdjursinstruktörerna.

De nuvarande överkontrollassistentbefattningarna borde i

samband härmed indragas. Jämväl kontrollnämnden syntes samtidigt kunna

upplösas.

Utredningen har därefter erinrat örn den centralisering av kontrollföreningsverksamheten

till ett fåtal större föreningar, som mångenstädes ägt rum under

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

119

senare åren saint uttalat sig till förmån för en dylik centralisering där så ej

skett. Härom har utredningen anfört.

Enligt utredningens förmenande kan ifrågasättas, örn icke inom vissa hushållningssällskaps

områden steget kunde tagas fullt ut och ladugårdskonlrollen

inordnas såsom en del av hushållningssällskapens egen verksamhet, vilket

skulle innebära att även de centrala kontrollföreningarna skulle upphöra.

Utredningen håller sålunda före, att nämnda föreningars betydelse icke alltid

torde stå i proportion till den betydande apparat, som de utgöra. Det

torde vidare ofta bliva i huvudsak på husdjurskonsulentens och honom underställd

instruktörs upplysningsverksamhet och övervakning, som verksamheten

kommer att vila och dess utveckling att bero, därest utredningens förslag

i det föregående genomföres. Föreningens möjligheter att påverka verksamheten

torde ofta vara små och dess betydelse synes ligga i huvudsak på

det psykologiska området. Emellertid torde obligatorisk anknytning av ladugårdskontrollen

till hushållningssällskapens verksamhet icke böra föreskrivas,

utan synes det böra ankomma på hushållningssällskapet alt efter samråd

med kontrollförening besluta härom. Påpekas må, att därest dylikt beslut

fattas, borde kontrollassistenterna bliva anställda hos hushållningssällskapet

såsom extra befattningshavare i enlighet med utredningens förslag rörande

hos sällskapen anställda assistenter i allmänhet. Härigenom torde möjlighet

även öppnas för hushållningssällskapen, att i den mån kontrollassistenterna

icke bliva fullt sysselsatta inom sitt egentliga verksamhetsområde, använda

dem inom försöksverksamheten, ungdomsverksamheten o. s. v. Hushållningssällskaps

övertagande av kontrollverksamheten behöver icke i och för sig

innebära någon ändring i assistenternas avlöningsförmåner. Hinder synes

utredningen sålunda icke böra möta mot statsbidrag till ladugårdskonlroll,

anordnad genom hushållningssällskaps egen försorg.

Vad angår frågan örn grunderna för statsbidrag tili ladugårdskontrollen,

har utredningen ur principiell synpunkt anfört följande.

Ladugårdskontrollen har till syfte att utgöra grundvalen för urvalet av

produktionskraftiga djur. För detta syfte torde samtliga tre kontrollformer

vara tillfredsställande. Då frågan gäller åstadkommande av urval av djur

för stamboksföring eller för försäljning såsom avelsdjur, torde emellertid endast

den fullständiga kontrollen kunna tillmätas officiellt vitsord. För den

enskildes urval för den egna besättningens rekrytering torde kontrollen genom

provmjölkningsringar i regel vara tillfyllest Med hänsyn härtill synes

den ofullständiga kontrollen knappast hava sådan betydelse, att särskilt

statsbidrag bör utgå för anordnande av dylik kontroll. Enligt utredningens

mening böra sålunda de statsunderstödda kontrollformerna kunna begränsas

till två, nämligen en form, motsvarande den nuvarande fullständiga kontrollen

och förslagsvis benämnd officiell kontroll, samt en andra form motsvarande

nuvarande kontroll genom provmjölkningsringar och förslagsvis

benämnd enskild kontroll.

Av utredningen föreslagna bestämmelser för statsbidrag (Iadugårdskontrollbidrag)

till officiell respektive enskild kontroll överensstämma i huvudsak

med nu gällande föreskrifter i timnet för fullständig kontroll respektive

kontroll genom provmjölkningsringar. Det har dock synts utredningen skäligt,

att årsbidrag för officiell kontroll sänktes från högst 20 kronor till högst 15

kronor för besättning örn högst 15 kor. Årsbidraget för enskild kontroll har

utredningen föreslagit utgå med dels högst 50 öre för varje ko inom besättning

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

om högst 15 kor för täckande av kontrollkostnaderna, dels ock högst enahanda

belopp för varje ko inom sådan besättning för täckande av kostnaderna

för i samband med kontrollen av hushållningssällskapet eller eljest anordnad

upplysningsverksamhet rörande utfodringen.

I fråga örn statsbidrag till biskötselns främjande hava inga ändringar

av nu gällande bestämmelser föreslagits av utredningen. Till f r ä mj

an de av fjäderfäskötseln föreslås statsbidrag skola utgå för ändamål

och med belopp, som Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall bestämmer.

Utredningen har vidare föreslagit en sådan bestämmelse i kungörelsen angående

statsbidrag till husdjursskötselns främjande, att statsbidrag finge efter

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall utgå jämväl till anordnande genom

lantbruksstyrelsens försorg av sammankomster mellan hushållningssällskapens

befattningshavare på husdjursskötselns område eller lill andra för

husdjursskötselns främjande betydelsefulla åtgärder.

Efter att hava erinrat att enligt nuvarande grunder gäller som villkor för

flertalet statsbidrag till husdjursskötselns främjande, att minst lika stort belopp

som statsbidraget anvisas av vederbörande hushållningssällskap eller eljest

av medel från orten, har utredningen föreslagit, att denna halveringsprincip

borde övergivas. Såsom motivering härför har i huvudsak anförts

samma skäl, som åberopats i samband med utredningens förslag örn borttagande

av halveringsprincipen vid bidrag till hushållningssällskapens undervisnings-

och upplysningsverksamhet.

Utredningen har — under erinran att utredningen i annat sammanhang förordat

att beslut rörande vissa andra statsunderstöd, såsom till undervisningsverksamhet

och produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet

borde kunna fattas av lantbruksstyrelsen — föreslagit, att på lantbruksstyrelsen

i regel skulle ankomma att besluta jämväl rörande statsbidrag till

de ändamål, varom här är fråga. Av utredningen föreslagna undantag från

denna regel torde hava framgått av den föregående redogörelsen för utredningens

förslag.

För tillgodoseende i full utsträckning av statsunderstöd till de i det föregående

omförmälda åtgärderna till husdjursskötselns främjande erfordrades

enligt utredningen betydande årliga anslag av statsmedel. Vid

beräkning av dessa anslag har utredningen emellertid beträffande redan nu

understödda verksamhetsgrenar utgått från i stort sett oförändrad omfattning.

Utredningens beräkningar hava givit till resultat ett årligt anslagsbehov

av 1 136 000 kronor, vilket belopp föreslagits uppfört i riksstaten såsom ett

enda anslag benämnt Husdjursskötselns befrämjande i allmänhet. Jordbrukets

husdjurslånefond borde enligt utredningens mening tillföras ett kapitalbelopp

av 2 000 000 kronor.

Yttranden.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att styrelsen icke funnit skäl att nu

till granskning upptaga samtliga de av utredningen framförda detaljförsla
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 172.

121

gen rörande statsunderstöd till husdjursskötsel^ främjande, enär styrelsen

förutsatt, att styrelsen skulle få tillfälle att senare avgiva förnyat yttrande,

innan bestämmelser utfärdades. Styrelsen har emellertid icke framfört några

erinringar mot sammanförande av bestämmelserna för de statsunderstödda

åtgärderna på ifrågavarande område till en kungörelse och uppförande i riksstaten

av endast ett anslag för ändamålet. Vidare har styrelsen tillstyrkt inrättande

av en särskild lånefond, jordbrukets husdjurslånefond, för utlämnande

av lån till vissa föreningar för förvärv av handjur av vissa husdjursslag.

Härutinnan har styrelsen särskilt understrukit olämpligheten av att

utlämnandet av lån för ifrågavarande ändamål skulle vara beroende av

hushållningssällskapens tillgång till egna medel. Lånen torde därjämte kunna

bliva av väl så stor betydelse för husdjursskötselns främjande som statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet för enahanda ändamål.

Statskontoret har uttalat önskvärdheten av att en mera ingående undersökning

verkställts av utredningen, huruvida vissa bidragsformer med i

många fall relativt obetydliga bidragsbelopp med numera ändrade förhållanden

överhuvud taget kunde längre anses påkallade. En rationalisering i

berörda hänseende vore enligt statskontorets mening synnerligen önskvärd.

Riksräkenskapsverket har funnit förslaget om sammanslagning av samtliga

statsbidrag till husdjursskötselns främjande — utom hästaveln — ävensom

inrättande av en jordbrukets husdjurslånefond rationellt. Ämbetsverket

har därjämte föreslagit avskaffande av specialbudgeten för stuteriväsendet.

Vidare borde enligt ämbetsverkets mening uppmärksammas, att å den

bland statskontorets »övriga fonder» upptagna statens hästavelsfond redovisades

en betydande behållning av medel, som till en mindre del utlånats

i form av hästavelslån och av vilken fond avkastningen regelmässigt disponerades

för hästavelsändamål. Även denna fond borde avvecklas. I detta

sammanhang har ämbetsverket slutligen framhållit önskvärdheten av en

kompletterande undersökning rörande riksstatens nionde huvudtitel i de delar,

som berördes av utredningsförslaget. Vid denna rationalisering borde

de i 1934 års budgetreform uppdragna principerna för anslags- och statuppställningen

strängt fasthållas. Ämbetsverket har förutsatt, att det måtte

beredas tillfälle att yttra sig över ett i detalj uppgjort förslag till uppställning

av sagda huvudtitel, innan ett förslag, grundat på utredningens betänkande,

förelädes riksdagen.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

de nuvarande grunderna för handjursbidrag till tjurförening böra

bibehållas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med hänsyn

till lagen om galtbesiktningstvång ifrågasatt, huruvida handjursbidrag för

galtar vore av sådan betydelse i södra och mellersta Sverige, alt dylikt fortfarande

borde utgå.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

nu gällande bestämmelser för statsbidrag till bagg- och bockföreningar vara

att föredraga framför utredningens förslag.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Beträffande föreslagna grunder för lån ur jordbrukets

husdjurslanefond hava Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund,

hushållningssällskapens ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands lån ansett,

att den föreslagna räntefoten av fyra procent vore för närvarande för

hög och borde sänkas för att stimulera till utnyttjande av fonden. Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej funnit de av utredningen

angivna skälen för inrättande av en statlig husdjurslånefond tillräckligt

bärande.

Utredningens förslag rörande anordnande genom hushållningssällskapens

försorg av demonstrationsutfodringar har i princip tillstyrkts

av lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens ombud, Sveriges agronomoch

lantbrukslärareförbund samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Uppsala och Östergötlands län.

Förslaget har däremot avstyrkts av statskontoret samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Jönköpings och Skaraborgs län.

I övriga yttranden har förslaget icke föranlett särskilda uttalanden.

Lantbruksstyrelsen har starkt understrukit behovet av hushållningssällskapens

medverkan vad beträffar husdjurens utfodring och vård och ville

därför i princip kraftigt tillstyrka, att demonstrationsutfodringar komme till

stånd. Styrelsen hade emellertid icke blivit övertygad om att utformningen

av förslaget vore den mest ändamålsenliga, men då här vore fråga om ett

försök, ville styrelsen icke motsätta sig, att saken bleve prövad. Sedan någon

erfarenhet vunnits, torde behövliga jämkningar kunna genomföras.

Hushållningssällskapens ombud hava ansett, att föreslaget bidrag till demonstrationsutfodring

borde förutom till utfodringsdemonstration kunna utgå

även till andra demonstrationer på husdjursskötselns område, exempelvis

i avseende på husdjurens skötsel och husdjursaveln.

Statskontoret har ansett, att hushållningssällskapen själva borde svara för

kostnaderna för demonstrationsutfodringar och att särskilt statsbidrag sålunda

icke borde utgå för ändamålet.

Skaraborgs låns hushålliungssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att

svårigheter torde uppstå att skaffa värdar för demonstrationsutfodrings ordnande

och att dylik ej komme att locka många besökare. Enligt utskottets

mening vore det av större värde med ökade möjligheter att tillhandagå den

enskilde jordbrukaren med rad i fråga örn utfodringens planläggning i varje

särskilt fall.

Utredningens uppfattning, att statsbidrag icke erfordrades till täckande av

kostnaderna för fodermedelsanalyser har givit Sveriges agronomoch

lantbrukslärareförbund anledning uttala, att erforderligt intresse för att

lata utföra dylika analyser icke kunde väckas hos jordbrukarna utan statsbidrag.

Statsbidrag vore för övrigt enligt förbundets mening så mycket mer

motiverat, som resultaten efter lämplig sammanställning av ett större antal

fodermedelsanalyser från samma område kunde utnyttjas för bedömande av

fodrets kvalitet även på andra gårdar än dem, från vilka de analyserade fodermedlen

härstammade.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Behovet av statsbidrag för ändamålet har understrukits jämväl av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län.

I fråga örn ladugård skontrollen hava i vissa yttranden erinringar

riktats mot utredningens uttalande rörande kontrollens inordnande som

ett led i hushållningssällskaps verksamhet.

Sveriges agronom- och lantbrukslärarcförbund har salunda framhållit, att

organisationsapparaten härigenom icke torde bliva mindre, enär verksamheten

under alla förhållanden måste hava en ledning. Genom att kontrollassistenterna

bliva extra befattningshavare upphörde vidare dessa befattningars karaktär

av övergångstjänster, vilket icke vore önskvärt. Man kunde därmed

även förvänta, att krav skulle komma att resas på pensionsrätt, varigenom

utgifterna för verksamheten kunde beräknas stiga. Slutligen finge den psykologiska

betydelsen av att jordbrukarna få utse ledningen för verksamheten

icke underskattas.

Liknande synpunkter hava framförts av Västmanlands låns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott medan Stockholms läns och stads, Jönköpings

och Hallands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett inordnande

av ladugårdskontrollen under hushållningssällskapen innebära fördelar

och sålunda tillstyrkt utredningens förslag. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har ej velat motsätta sig förslaget, under

villkor att inordnandet skedde endast om hushållningssällskapet och kontrollföreningen

vore därom ense.

Utredningens uttalande i detta sammanhang, att kontrollnämnden kunde

upphöra, har bemötts av lantbruksstyrelsen, som motiverat nämndens bibehållande

med att den skulle äga goda möjligheter att i detalj följa övervakningen

och vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga i syfte

att öka kontrollens effektivitet. Härvidlag gällde det stundom frågor av mycket

ömtålig natur, som i varje fall på ett förberedande stadium med större

smidighet kunde handläggas av en dylik nämnd än direkt av lantbruksstyrelsen.

Vad därefter angår statsunderstöd till ladugårdskontrollen har statskontoret

förklarat sig vara tveksamt, om dylikt understöd fortfarande borde utgå.

I varje fall vore en rationalisering av verksamheten behövlig, därvid en närmare

anknytning till hushållningssällskapen kunde förefalla lämplig. För

ändamålet borde i så fall anställas med bidrag av statsmedel avlönade husdjursinstruktörer,

varemot andra kostnader borde ingå bland sällskapens övriga

utgifter.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

den officiella kontrollen borde begränsas till avelsdjursbesättningar och att

statsbidrag till dylik kontroll icke erfordrades, enär densamma vore av stor

ekonomisk betydelse för den enskilde avelsdjursuppfödaren.

örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har företrätt en motsatt

uppfattning och yrkat på högre statsbidrag till den officiella kontrollen

än det utredningen föreslagit.

Slutligen må i fråga örn utredningens förslag örn frångående av hal ve
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ringsprincipens tillämpning såsom villkor för vissa av ifrågavarande

statsbidrag nämnas, att statskontoret förklarat sig hysa betänkligheter mot

förslaget, enär detsamma skulle innebära kostnadsökning för staten.

Lantbruksstyrelsen har däremot tillstyrkt förslaget och härvid anfört.

De medel, som pläga tillskjutas av hushållningssällskapen, utgöras till övervägande

del av statsmedel, som tilldelats hushållningssällskapen i form av

allmänt anslag. Förslaget innebär sålunda i verkligheten icke en utökning av

den omfattning, varmed husdjursskötsel skulle understödjas med statsmedel.

Med instämmande i huvudsak i utredningens motivering vill lantbruksstyrelsen

tillstyrka förslaget i denna del. Styrelsen vill tillägga, att gällande

bestämmelser örn ortsbidrag icke sällan medfört betydande svårigheter vid

tillämpningen. Slutligen vill lantbruksstyrelsen erinra därom, att ett frångående

av kravet på ortsbidrag till minst lika stort belopp som statsbidraget

icke i och för sig behöver medföra ökade anspråk på staten, enär fördelningenav

statsbidrag till husdjursskötselns främjande under alla förhållanden

måste ske inom ramen för av statsmakterna anvisade anslag.

Jämväl Sveriges lantbruksförbund och flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava funnit starka skäl tala för upphävande av halveringsprincipen.

htT7u™™tS'' Det t0rde icke råda mer än en mening om atf husdjursskötsel är en av

de mest betydelsefulla grenarna av den svenska jordbruksnäringen. Anledningarna

härtill äro manga. Salunda erbjuda de naiurliga förutsättningarna

för jordbruksproduktionen inom stora delar av landet goda möjligheter för

animalieproduktion samt därefter avpassad foderväxtodling. Mångenstädes

medför klimatet att husdjursskötsel och foderväxtodlingen blir den viktigaste

eller kanske enda ekonomiskt bärkraftiga jordbruksgrenen. Jordbrukets struktur,

karakteriserad av åkerjordens uppdelning på många små och medelstora

brukningsdelar, utgör ännu en anledning till relativt omfattande animalieproduktion.

Befolkningens förbättrade levnadsstandard föranleder även en

stegrad efterfrågan särskilt på animaliska livsmedel.

Fran statsmakternas sida hava sedan länge vidtagits och böra jämväl framdeles

vidtagas åtgärder i syfte att främja husdjursskötseln. Dessa åtgärder

hava — frånsett husdjurssjukdomarnas bekämpande — omfattat undervisnings-

och upplysningsverksamhet genom bland andra hushållningssällskapens

försorg samt direkta statsunderstöd av skilda slag, av vilka flertalet

förmedlats av hushållningssällskapen. Hushållningssällskapsutredningen

har i sitt betänkande framlagt förslag till ändrade bestämmelser för statsunderstöd

till sagda åtgärder. Såsom jag tidigare framhållit kommer jag icke

nu att ingå på alla de detaljspörsmål, som kunna uppstå i samband med

ett övervägande av utredningens förslag. Jag kommer i detta sammanhang

att endast upptaga till behandling de frågor, som hava mera principiell innebörd.

Jag har tidigare klargjort min ställning till hushållningssällskapsutredningens

förslag rörande hushållningssällskapens undervisningsverksamhet

pa husdjursskötselns område. Den allmänna upplysningsverksamheten från

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

125

hushållningssällskapens sida bedrives i fråga om busdjursskötseln i första

hand av hos sällskapen anställda konsulenter vilka särskilt ägnat sig åt denna

verksamhet. I likhet med utredningen är jag av den uppfattningen, att

husdjurskonsulenternas upplysningsverksamhet måste i större utsträckning

än hittills ägnas åt utfodringsfrågor och ladugårdshygieniska spörsmål. Härvid

bör även uppmärksammas frågan om en anpassning av nötkreatursbesättningarnas

storlek efter förefintliga tillgångar på hemmaproducerade fodermedel.

En förbättring av djurmaterialet genom avelsverksamhet är utan tvivel

av synnerlig betydelse för liusdjursskötselns utveckling, men parallellt

härmed bör stor uppmärksamhet och omsorg ägnas åt att så effektivt som

möjligt utnyttja djurens produktionsförmåga genom en ändamålsenligt ordnad

utfodring och en god ladugårdshygien. Vad utfodringen angår må här

särskilt framhållas betydelsen av utvidgad avkastningskonlroll, förutan vilken

en rationell utfodring i regel icke torde vara möjlig att ordna. Jag återkommer

härtill senare men vill redan i detta sammanhang uttala min anslutning

till utredningens förslag om anställning hos hushållningssällskapen

förutom av husdjurskonsulenter av särskilda med statsmedel avlönade husdjursinstruktörer

med uppgift, bland annat, att under husdjurskonsulentens

ledning handhava överinseendet över avkastningskontrollen, främst i fråga

om nötkreaturen.

I fråga om åtgärder till husdjursavelns främjande har utredningen ansett,

att statsbidrag jämväl framdeles borde i princip utgå till såväl tjur- som

galt-, bagg- och bockföreningar. I vissa yttranden har tveksamhet uttalats

härutinnan. Även enligt min mening kunna numera skäl andragas mot utlämnande

av statsbidrag till i varje fall vissa av nämnda föreningar. Sålunda

innebära tidigare omförmälda bestämmelser med krav på härstamningsbevis

för avelstjur ett verksamt stöd för tjurföreningsverksamheten inom de

områden, där dylika bestämmelser tillämpas. Ett liknande stöd har kommit

galtföreningarna till del genom galtbesiktningstvånget. Emellertid äro nu

nämnda bestämmelser för tjurar och galtar ännu icke gällande i hela landet.

Vidare avse såväl nu gällande som av utredningen föreslagna bestämmelser

rörande statsbidrag tili ifrågavarande, föreningar att tillgodose i första hand

de mindre jordbrukens behov av handjur. Därtill kommer, att tjur-, galt-,

bagg- och bockföreningarna ännu icke nått den stadga inom hela landet, att

ett borttagande av möjligheten för dylik förening att erhålla statsbidrag kan

anses tillrådligt. Jag finner mig sålunda i princip böra förorda statsbidrag

för ändamålet åtminstone tills vidare. Lantbruksstyrelsen bör dock äga att

för visst hushållningssällskaps område eller del därav föreskriva, att statsbidrag

icke må utgå till förening av ifrågavarande slag. Vid prövning härav

bör givetvis hänsyn även tagas till lämpligheten av viss gren av husdjursaveln

-— exempelvis gelaveln — inom viss landsdel.

Jag delar utredningens uppfattning att statsunderstöd till förening av

ovannämnt slag bör begränsas att avse täckande av kostnaderna för inköp av

handjur. Utgifterna för förenings organisation liksom kostnaderna för han
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

djurs försäkring och underhåll böra däremot i regel bestridas av föreningens

medlemmar. Emellertid synas skäl tala för att även underhållsbidrag av

statsmedel må framdeles utgå för tjur, som är uppställd inom område av de

fyra nordligaste länen och Kopparbergs län, där underhållskostnaderna för

tjur äro särskilt höga. Liksom utredningen anser även jag, att handjursbidrag

må efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt fall utgå jämväl i de

fall, där hondjuren befruktas genom artificiell insemination.

Flertalet av nu nämnda understöd taga i första hand sikte på att genom

stöd åt föreningar med uppgift att för medlemmarnas räkning tillhandahålla

handjur främja husdjursavelns utveckling inom mindre djurbesättningar.

Emellertid kunna i vissa trakter — främst i avlägset belägna bygder

och i skärgårdsområden — tjurföreningar bildas och upprätthållas endast

med stora svårigheter. För att tillgodose dylika trakters behov av tjurar bör,

såsom utredningen föreslagit, statsunderstöd (tjurkalvsbidrag) kunna utgå

under vissa villkor till enskild mindre jordbrukare för inköp av tjurkalvar.

Hittillsvarande möjligheter torde böra bibehållas för enskild person att

erhålla statsunderstöd för hållande av bagge (bagghållningsbidrag) samt för

hushållningssällskap i vissa län att erhålla statsbidrag för utstationering av

bock (bockhållningsbidrag), under villkor att bagg- respektive bockförening

endast med stora svårigheter kan bildas och upprätthållas på orten. I detta

sammanhang vill jag även uttala min anslutning till hushållningssällskapsutredningens

förslag, att särskilt statsbidrag framdeles ej bör utgå till hushållningssällskap

till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor.

Jag anser mig icke nu i övrigt böra närmare ingå på storleken av ifrågavarande

bidrag och ej heller på de villkor som böra gälla för erhållande av

desamma.

I samband med sina förslag örn statsbidrag till förvärv av handjur har

liushållningssällskapsutredningen jämväl upptagit frågan om inrättande av

en särskild statlig lånefond, ur vilken hushållningssällskap kunde tilldelas

statslån för utlämnande av amorteringslån till förening av ovannämnt slag

för förvärv av tjur, galt, bagge eller bock. Vissa hushållningssällskap utlämna

för närvarande dylika lån av egna medel på inom skilda sällskap varierande

villkor. Med hänsyn till önskvärdheten av att enahanda villkor

för dylika lan tillämpas inom olika hushållningssällskaps områden samt då

det icke synes lämpligt, att utlämnande av lån för ändamålet skall vara beroende

av de enskilda hushållningssällskapens tillgång till egna medel, finner

jag i likhet med utredningen mig böra föreslå inrättande av en statlig lånefond

för ändamålet.

Ifrågavarande lån torde böra få utgå med belopp motsvarande handjurels

inköpskostnad eller av besiktningsman åsatt värde samt erhålla formen av

amorteringslån. Beträffande storleken av räntan synes frågan därom i nuvarande

läge icke böra upptagas till slutligt bedömande.

Slutligen vill jag i likhet med utredningen förorda, att statsbidrag jämväl till

avelsstationer (avelsstationsbidrag) för svin, får och getter må kunna utgå

inom Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen. Inom dessa län synas

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

127

mig nämligen dylika stationer fortfarande hava en viktig uppgift att fylla

vid rekryteringen av avelsdjursstammen för sagda husdjursslag.

Jag övergår därefter till frågan om åtgärder från statsmakternas sida till

främjande av en rationell utfodring av husdjuren. I annat sammanhang har

jag framhållit betydelsen av en utvidgad upplysningsverksamhet på detta område.

För att giva denna ett mera konkret innehåll synes lämpligt att på sätt

utredningen förordat genom hushållningssällskapen anordnas med statsmedel

understödda demonstrationsutfodringar. Dessa skulle hava till uppgift att

främja produktionen av sådana fodermedel, som erfordras för upprättande

av lämpliga foderstater, att främja en rationell användning av producerade

fodermedel samt att verka för användning av sagda fodermedel speciellt för

sådan produktion, för vilken förefintliga avsättningsmöjligheter äro goda.

Förslaget har i ett flertal yttranden tillstyrkts. I anslutning till vissa uttalanden

i yttrandena vill jag framhålla att hinder icke synes böra möta för hushållningssällskap

att i samband med dylika demonstrationsutfodringar anordna

demonstration av åtgärder avseende husdjursaveln och husdjursskötseln. En

dylik kombination torde vara önskvärd för att öka intresset från jordbrukarnas

sida för ifrågavarande verksamhet.

Vid planläggning av utfodringen är det givetvis av stor betydelse att äga

kännedom örn icke allenast fodrets kvantitet utan även dess kvalitet. Hushållningssällskapsutredningens

uttalande rörande planmässigt anordnade fodermedelsanalyser

synes mig därför vara värt beaktande. Däremot synes icke,

såsom i vissa yttranden över förslaget påyrkats, statsbidrag i syfte att nedbringa

kostnaderna för dylika analyser och därmed öka intresset från jordbrukarnas

sida att låta analysera fodret böra ifrågakomma. Tills vidare bör

avvaktas resultatet av en intensifierad upplysningsverksamhet på området

från hushållningssällskapens sida.

För åstadkommande av en planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig

utfodring samt för underlättande av ett rationellt urval av produktionskraftiga

djur kräves, såsom tidigare framhållits, en ändamålsenligt

ordnad avkastningskontroll av de enskilda djuren. Liksom hittills bör denna

verksamhet jämväl framdeles stödjas av statsmakterna. Den med statsmedel

understödda kontrollen i fråga om svin, får och getter torde böra anordnas

på sätt lantbruksstyrelsen föreskriver.

I fråga om ladugårdskontrollen må erinras att övervakningen av denna

verksamhet inom stora delar av landet är anförtrodd åt särskilda överkontrollassistenter,

vilka äro underställda ett centralt organ (kontrollnämnden).

Vissa hushållningssällskap hava däremot hos sig anställda dylika befattningshavare.

I båda fallen utgår statsbidrag till avlönande av desamma.

Enligt mitt förmenande bör överkontroll bibehållas jämväl framdeles. I

likhet med husliållningssällskapsutredningen anser jag emellertid den nu härutinnan

tillämpade ordningen icke alldeles tillfredsställande. Erfarenheten

har visat, att hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenter hava alltför

stora områden för att övervakningen över kontrollassistenternas arbete

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skall bliva effektiv och önskvärd propaganda för anslutning till ladugårdskonti

ollen skall kunna bedrivas. Ehuru ledningen av ladugårdskontrolien

inom nämnda områden formellt tillkommer vederbörande hushållningssällskap,

närmast husdjurskonsulenten, har i praktiken den förenämnda organisationsformen

med en hos hushållningssällskapet icke anställd befattningshavare

som övervakare av verksamheten haft till följd, att vederbörande husdjui

skonsulent kommit att stå i otillräcklig kontakt med ladugårdskontrollverksamheten.

Det synes önskvärt, att ändring härutinnan åstadkommes.

Härvid kunde ifrågasättas, att övervakningen i varje fall inom mindre hushallningssällskapsområden

anförtroddes åt vederbörande husdjurskonsulent.

lidigaie erfarenheter av en dylik organisationsform hava emellertid icke

varit goda. Den närmaste ledningen och ansvaret för verksamheten bör visserligen

åligga husdjurskonsulenten men själva övervakningen av kontrollassistenterna

och vad därmed äger samband kan sagda befattningshavare icke

medhinna. Jag är därför, såsom tidigare nämnts, av den uppfattningen, att

föi det praktiska handhavandet av övervakningen av avkastningskontrollen.

närmast ladugårdskontrolien, erfordras hos varje hushållningssällskap särskilda

husdjursinstruktörer. I mån av lid böra dessa instruktörer även kunna

under husdjurskonsulentens ledning medverka vid demonstrationsulfodringar,

undervisningskurser på husdjursskötselns område etc.

Sedan särskilda husdjursinstruktörer anställts hos hushållningssällskapen

och de med statsbidrag avlönade överkontrollassistentbefattningarna hos kontrollnämnden

i samband härmed indragits, är enligt utredningens mening

kontrollnämnden icke längre erforderlig. Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen

anfört rörande nämndens uppgifter är jag emellertid i varje fall för

närvarande icke beredd att biträda utredningens förslag på denna punkt.

Under erinran om den centralisering av kontrollföreningsverksamheten till

ett fåtal större föreningar, som mångenstädes ägt rum under senare år, har

utredningen vidare föreslagit, att ladugårdskontrolien borde, därest vederbörande

hushållningssällskap efter samråd med kontrollförening beslutade härom,

kunna ställas under sällskapets direkta ledning och kontrollföreningen

upphöra. Statsbidrag till ladugårdskontrolien borde sålunda i dylikt fall disponeras

av hushållningssällskapet för sådan verksamhet. Även örn utredningens

förslag kan innebära förenkling av organisationsformen, kan dess genomförande

dock medföra svåröverskådliga konsekvenser i fråga om bland annat

kontrollassistenternas anställningsförhållanden, varför jag i varje fall icke nu

anser mig kunna förorda utredningens förslag i denna del.

Vad angar fragan örn statsbidrag till ladugårdskontrolien har utredningen

ansett dylika bidrag (ladugardskontrollbidrag) böra utgå jämväl framdeles men

begränsas till två kontrollformer, nämligen officiell kontroll (fullständig kontroll)

och enskild konlroll (kontroll genom provmjölkningsringar). I likhet

med utredningen anser jag, att statsunderstöd framdeles i varje fall icke bör

utgå till den nuvarande sa kallade ofullständiga kontrollen. Statskontoret har

uttalat tveksamhet rörande statsbidrag överhuvud taget för sagda ändamål

och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

129

statsbidrag till den officiella kontrollen icke längre vore av behovet påkallat.

Vid övervägande av frågan om statsunderstöd till de anförda båda kontrollformerna

synes mig böra beaktas, att den officiella kontrollen utgör en viktig

förutsättning för försäljning av avelsdjur, varför det ligger i den enskilde

avelsdjursuppfödarens intresse ur privatekonomisk synpunkt att hava sin besättning

ansluten till dylik kontroll. Det synes under sådana förhållanden även

skäligt, att kostnaderna för dylik kontroll bestridas helt av den enskilde uppfödaren.

För den djurägare, som icke bedriver försäljning av avelsdjur, torde

den enskilda kontrollen vara tillfyllest. Med hänsyn härtill är även jag böjd

för att förorda ett borttagande av statsbidraget till den officiella kontrollen.

Emellertid har organisationen av den enskilda kontrollen ännu icke nått en

fullt ändamålsenlig utformning. Ett omedelbart borttagande av hela statsbidraget

till den officiella kontrollen skulle under sådana förhållanden kunna

medföra, att de mindre jordbrukare, vars deltagande i den officiella kontrollen

ofta fördyrar densamma, icke längre kunde få sitt behov av ladugårdskontroll

tillgodosett. Jag anser mig därför icke böra motsätta mig fortsatt

statsbidrag till den officiella kontrollen under en övergångstid, varvid dock

en successiv sänkning av nu utgående statsbidrag för ändamålet bör övervägas.

Den enskilda kontrollen, vilken kontrollform är relativt ny och ännu icke

nått önskvärd omfattning, synes mig däremot även framdeles böra stödjas

genom statsbidrag i den omfattning, som befinnes erforderlig för att stimulera

främst innehavare av mindre djurbesättningar att ansluta besättningen

till densamma och som må vara önskvärd för upprätthållande av den i samband

med kontrollen viktiga upplysningsverksamheten på utfodringens område.

Vad utredningen anfört i fråga om statsbidrag till främjande av biskötseln

och fjäderfäskötseln samt till anordnande genom lantbruksstyrelsen försorg

av sammankomster mellan hushållningssällskapens befattningshavare på

husdjursskötsel^ område eller efter Kungl. Maj:ts beprövande till andra för

husdj ursskötselns främjande betydelsefulla åtgärder ger icke anledning till

några erinringar från min sida.

Av enahanda skäl, som jag tidigare anfört ifråga om statsbidrag till av

hushållningssällskap anordnade undervisningskurser m. m. anser jag, att nu

gällande villkor för flertalet statsbidrag till husdjursskötsel^ främjande, att

minst lika stort belopp som statsbidraget anvisas av vederbörande hushållningssällskap

eller eljest av medel från orten, i regel icke vidare bör tillämpas.

Likaledes förordar jag, att det i regel bör ankomma på lantbruksstyrelsen

att besluta rörande statsbidrag lill de ändamål, varom här är fråga.

Hushållningssällskapen böra äga frihet att under hänsynstagande till de

lokala behoven av bidrag för ifrågavarande ändamål använda till deras förfogande

ställda medel. Givet är att lantbruksstyrelsen bör övervaka alt de av

statsmakterna anvisade bidragsmedlen användas av hushållningssällskapen

på clt tillfredsställande sätt. Behovet av statsanslag är visserligen beroende

av de villkor, som komma att gälla för erhållande av statsbidrag, men sanno
ftihang

till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 172.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

likt i än högre grad på den omfattning av den statsunderstödda verksamheten,

som statsmakterna kunna finna önskvärd. Enligt min mening torde behovet

av statsunderstödda åtgärder inom ifrågavarande område kunna tillsvidare

tillgodoses inom en kostnadsram av 900 000 kronor. Detta innebär i

jämförelse med nu utgående anslag en ökning med 255 000 kronor, vilken

emellertid är föranledd av borttagandet av det nu gällande villkoret för statsbidrag

till vissa av förenämnda ändamål, att av vederbörande hushållningssällskap

eller eljest från orten skall anvisas bidrag, motsvarande statsbidraget.

Då ortsbidraget i regel kan anses utgå ur statsanslaget till hushållningssällskapens

allmänna verksamhet, torde nämnda höjning i verkligheten innebära

en överflyttning av statens utgifter från ett anslag till ett annat. Hänsyn

bör tagas härtill vid beräkning av framtida anslag till hushållningssällskapens

allmänna verksamhet, vartill jag återkommer i det följande. För den

föreslagna husdjurslånefonden torde böra beräknas ett belopp av 2 000 000

kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet till fiskets främjande.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens främjande kunna utgå

jämlikt kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) med däri genom kungörelserna

nr 573/1937 och 239/1939 gjorda ändringar.

Enligt sagda kungörelser kunna bidrag utgå

a) till hushållningssällskap, landsting eller annan ortskorporation för insamlande

beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter för fiskeristatistik

med högst så stort belopp, som motsvarar tre fjärdedelar av de medel, som

för ändamålet använts;

b) till hushållningssällskap för gäldande av hos dem anställda fiskeritjänstemäns

löner och resor i tjänsten med hälften av de medel, som för ändamålet

använts, under iakttagande likväl att bidrag till fiskeritjänstemans

lön ej må överstiga 1 800 kronor för år samt under villkor att sagda lön i

regel uppgår till minst 2 800 kronor för år och att tjänstemannen uppfyller

av lantbruksstyrelsen föreskrivna kompetensfordringar; samt

c) till hushållningssällskap eller landsting till fiskets befrämjande i övrigt

i de särskilda orterna — såsom, bland annat, för anordnande av studieresor

för fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän, för premiering av fiskodlingar

och insjöfisken samt av fiskberedning på saltvattensfiskets område

ävensom för utdelande av belöningar till fiskare för särskilt värdefulla insatser

på det yrkesmässiga saltvattensfiskets område — med högst hälften av

de medel, som för ändamålet använts samt under förutsättning att hushållningssällskapets

eller landstingets fiskodlingsverksamhet är i sin helhet underkastad

kontroll av lantbruksstyrelsen genom vederbörande fiskeriintendent

och att i fråga om anordnande av studieresor eller premiering eller utdelande

av belöningar iakttages, vad lantbruksstyrelsen härutinnan föreskriver

i särskilt reglemente eller eljest.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 172.

131

Den lokala fiskeriadministralionen handhaves för närvarande av hushållningssällskapen,

inom vilka i regel särskilda fiskerinämnder eller fiskerikommittéer

och av hushållningssällskapen anställda tjänstemän utgöra de verkställande

organen. Dessa hava till uppgift att vidtaga åtgärder för fiskodling,

avsättning av fisk, förbättring av fiskemetoderna m. m. samt att tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar i fiskefrågor. Inom Göteborgs

och Bohus län har dock hushållningssällskapet på sagda läns havsfiskeförening,

en sammanslutning av länets fiskare, överlåtit sin verksamhet i

nu berörda hänseende. Hushållningssällskapet är emellertid gentemot slaten

ansvarigt för användningen av till fiskets främjande emottagna statsbidrag.

En liknande anordning har träffats även inom Malmöhus län. För Vänern

finnes en särskild fiskerinämnd, som är utsedd av hushållningssällskapen i

de till sjön angi''änsande länen, samt en fiskeritjänsteman speciellt för denna

sjö.

Ledamöterna i fiskerinämnderna äro för fisket intresserade och ofta samtidigt

därmed med hushållningssällskapens verksamhet i allmänhet väl förtrogna

personer. I flera fall äro de rena yrkesfiskare. Jämlikt förenämnda

kungörelse den 7 april 1933 skall dessutom vederbörande fiskeriintendent

vara självskriven ledamot av fiskerinämnd, dock utan rätt att deltaga i beslutet

men väl att få sin mening antecknad till protokollet.

För budgetåret 1943/44 är för ifrågavarande ändamål statsanslag å 110 000

kronor disponibelt.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har till en början berört frågan om ett överflyttande av fiskeriadministrationen

från hushållningssällskapen lill de större lokala fiskeriorganisationerna.

Härom har anförts.

Vad angår frågan örn fiskerifrågornas avskiljande från hushållningssällskapen

så skulle detta innebära ett mycket djupt ingrepp i den nuvarande organisationen.

Det bör nämligen ihågkommas, att hushållningssällskapen utom

de lill fiskets befrämjande i de särskilda orterna årligen anvisade statsbidragen

själva offra betydande belopp till åtgärder av olika slag för fiskets förkovran.

Vidare hava de flesta hushållningssällskapen anställt länsfiskeritjänstemän,

som de avlöna med hjälp av statsbidrag. Denna organisation

har vunnit stadga, och sagda tjänstemän åtnjuta pensionsrätt enligt av statsmakterna

fastställda grunder. Ett överflyttande av fiskeriärendena från hushållningssällskapen

till fiskareorganisationer skulle därför medföra konsekvenser,

som skulle bliva svåra alt bemästra. Emellertid synes utredningen

berättigat, att förvärvsfiskarena eller deras organisationer samt, i vissa trakter

med kronans fiskevatten, staten erhölle ett större inflytande än för närvarande

på fiskefrågornas behandling inom hushållningssällskapen. Vid

tillsättande av fiskerinämnd, obligatorisk inom de hushållningssällskap, som

själva handhava verksamheten på fiskets område, böra sålunda tre ledamöter

utses av vederbörande hushållningssällskap, två av inom länet befintlig underavdelning

av förvärvsfiskarenas organisation samt -— inom Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län -— en av domänstyrelsen. Vidare vill utredningen

föreslå tillsättande för Vätterns liksom nu för Vänerns del av en särskild

fiskerinämnd med representanter för de hushållningssällskap och fis
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

kareorganisationer, vars områden gränsa till Vättern. På Kungl. Majit torde

böra ankomma att utfärda närmare bestämmelser rörande dessa särskilda

fiskerinämnders sammansättning.

I fråga om statsbidrag till åtgärder på fiskerinäringens område har utredningen

endast föreslagit den ändringen av nu gällande bestämmelser att i

fråga örn studieresor statsbidrag ansetts böra utgå enligt enahanda grunder,

som gälla för statsbidrag till andra av hushållningssällskap anordnade studieresor.

Slutligen har utredningen, med hänsyn till att statsbidrag till avlönande

av fiskeritjänstemän förutsatts utgå ur särskilt avlöningsanslag till hushållningssällskapen,

ansett att årliga anslaget till fiskets befrämjande i de särskilda

orterna borde kunna begränsas till 35 000 kronor.

Yttranden.

I fråga om utredningens förslag rörande fiskerinämnder har lantbruksstyrelsen

förklarat sig dela utredningens uppfattning, att hushållningssällskapen

i största möjliga mån borde överlåta handläggningen av ärenden

rörande fiskerinäringen på särskilda organ. Fiskerinämnderna borde emellertid

icke, såsom i allmänhet nu vore fallet, endast fungera som rådgivare åt

förvaltningsutskotten utan äga befogenhet att själva fatta beslut örn och

verkställa åtgärder inom området för deras verksamhet ävensom att förfoga

över de anslag, som anvisats för olika fiskeriändamål. Styrelsen har vidare,

ehuru direkt uttalande härom icke gjorts av utredningen, förutsatt att, i likhet

med vad som redan tillämpats i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län,

hushållningssällskap skulle kunna, efter lantbruksstyrelsen medgivande,

överlåta större eller mindre del av sin verksamhet för fiskerinäringens främjande

på en självständig fiskaresammanslutning i stället för en fiskerinämnd.

Såsom villkor härför borde dock föreskrivas, att vederbörande fiskeriintendent

skulle vara självskriven ledamot av fiskaresammanslutningens styrelse.

Vidare syntes möjlighet böra stå öppen för ett hushållningssällskap att överlåta

handläggningen av en del av fiskeriärendena, exempelvis de som röra sötvattensfisket,

på en fiskerinämnd och en annan del av dessa ärenden, exempelvis

de som röra havsfisket, på en fiskareorganisation.

Beträffande fiskerinämnds tillsättning och sammansättning har lantbruksstyrelsen

vidare anfört:

Inom många hushållningssällskap finnas icke några större organisationer

av förvärvsfiskare, medan inom andra sällskap antalet dylika organisationer

är ganska stort. I båda fallen skulle det bliva mycket svårt att avgöra, hur

fiskarerepresentanterna skola utses, därest utredningens förslag till bestämmelser

härom skulle antagas. Lantbruksstyrelsen vill föreslå, att nämndens

ledamöter, med undantag av domänstyrelsens representanter jämte av länsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län utsedda representanter för

lappväsendet samt fiskeriintendentema såsom självskrivna ledamöter, utses

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. För att tillgodose kravet på

sakkunskap inom nämnden bör alltid ett visst antal ledamöter — enligt lantbruksstyrelsens

mening minst tre — vara verksamma inom fiskerinäringen

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

133

eller dess organisationer. Inom sådana hushållningssällskap, där både saltoch

sötvattensfiske av betydenhet förekommer, böra givetvis båda dessa grenar

av fisket vara representerade inom nämnden.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett en

särskild fiskerinämnd för Vättern omotiverad, enär fiskeförhållandena i sagda

sjö ej vöre så speciella, att de krävde en särskild förvaltning. En avkoppling

av fisket i Vättern från sällskapets fiskeriadministration skulle för övrigt

innebära, att sällskapets fiskeritjänstemän icke kunde beredas full sysselsättning.

Beträffande utredningens förslag rörande statsunderstöd till

fiskerinäringens främjande hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Kristianstads och Hallands län framhållit, att kravet på

ortsbidrag såsom villkor för statsbidrag vore omotiverat jämväl på fiskerinäringens

område.

Lantbruksstyrelsen har erinrat örn att statsbidrag såväl enligt nu gällande

bestämmelser som enligt utredningens förslag kunde tilldelas både hushållningssällskap

och landsting. Anspråk på dylika bidrag syntes emellertid aldrig

eller i allt fall ytterst sällan hava framställts av landsting, varför den

verksamhet, anslaget avser att främja, praktiskt taget helt utövats av hushållningssällskapen.

Endast dessa förfogade nu också över de för handhavandet

av denna verksamhet lämpade administrativa organen. Det vore med

hänsyn härtill motiverat, att ifrågavarande bestämmelser ändrades därhän,

att i allmänhet endast hushållningssällskap kunde erhålla bidrag ur ifrågavarande

anslag. Beträffande statsbidrag för insamlande av primäruppgifter

för fiskeristatistik borde dock även annan ortskorporation än hushållningssällskap

äga möjlighet att erhålla dylikt bidrag. Inom Göteborgs och Bohus

län hade sålunda denna verksamhet sedan länge utan olägenhet omhänderhafts

av länets havsfiskeförening, som även tilldelats statsbidrag för densamma.

Lantbruksstyrelsen har därefter, under framhållande av att styrelsen

räknade med att styrelsen skulle beredas tillfälle att, innan kungörelse i ämnet

utfärdades, få framlägga sina synpunkter på vissa detaljer i utredningens

förslag, anfört:

Statsbidragen till åtgärder på fiskerinäringens område hava, trots framställningar

från lantbruksstyrelsens sida, aldrig kommit att —- såsom ursprungligen

avsetts •—• uppgå till så stora belopp, att de motsvarat hälften av

hushållningssällskapens utgifter för de därmed avsedda åtgärderna. Detta

har i flera fall haft till följd, att hushållningssällskapen själva sänkt sina bidrag

till samma belopp som det erhållna statsbidraget, vilket förhållande givetvis

varit till men för fiskerinäringen inom sällskapets område. Det vöre

därför önskvärt, att vid en allmän höjning av statsbidragen till hushållningssällskapen

större hänsyn toges till fiskerinäringen och att jämväl reservationsanslaget

till befrämjande av fisket i de särskilda orterna höjdes, så att

bidrag från detsamma kunde utgå med lika stort belopp, som hushållningssällskapen

själva anslå för ändamålet. Under de senaste fem åren (1937—

1941) hava — frånsett bidragen till insamlande av primäruppgifter för fiskeristatistik

för saltvattensfisket samt vissa direkta bidrag till fiskerilillsyn vid

rikets kuster — hushållningssällskapen beviljade bidrag till nu ifrågavarande

åtgärder tillhopa uppgått till i medeltal 31 582 kronor för år, medan hushåll
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ningssällskapens utgifter för samma ändamål sammanlagt uppgått till i medeltal

114 488 kronor för år. Statsbidragen för ett år till hushållningssällskapens

allmänna verksamhet på fiskerinäringens område torde med ledning av

det anförda böra beräknas till i avrundat tal 57 300 kronor. Härtill bör

läggas erforderligt belopp till bidrag till insamlande av primäruppgifter för

fiskerästatistik för saltvattensfisket, vilket bidrag under de senare åren utgått

med 12 000 kronor för år. Bidrag till fiskeritillsyn vid rikets kuster, vilket under

de senare åren utgått med växlande belopp från reservationsanslaget till

befrämjande av fisket i de särskilda orterna, synes enligt lantbruksstyrelsens

mening icke böra utgå från detta anslag utan i stället från reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Det årliga anslagsbehovet

å reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna torde sålunda

kunna beräknas till (57 300 + 12 000 =) 69 300 kronor.

Departements- I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag lämpligt, att frågor

rörande fiskets främjande jämväl framdeles handhavas av hushållningssällskapen

genom särskilda fiskerinämnder, med rätt för sällskapen att, efter

lantbruksstyrelsens medgivande, överlåta större eller mindre del av sin verksamhet

på ifrågavarande område på en självständig fiskaresammanslutning

i stället för en fiskerinämnd.

I fråga om fiskerinämndernas sammansättning delar jag lantbruksstyrelsens

uppfattning, att svårigheter mångenstädes torde uppstå att genomföra

hushållningssällskapsutredningens förslag rörande representanter i fiskerinämnd

för yrkesfiskarenas organisationer. Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit,

böra sålunda nämndens ledamöter, förutom i vissa nämnder representanter

för domänstyrelsen, i Västerbottens och Norrbottens läns fiskerinämnder

av vederbörande länsstyrelser utsedda representanter för lappväsendet

samt vederbörande fiskeriintendent såsom självskriven ledamot, utses av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott. Givetvis böra bland de av förvaltningsutskottet

utsedda ledamöterna finnas personer, verksamma inom fiskerinäringen

eller dess organisationer. Till frågan om inrättande av en särskild

fiskerinämnd för Vättern är jag icke beredd att nu taga ställning utan torde

jag efter ytterligare beredning vid ett senare tillfälle ånyo få anmäla denna

fråga för Kungl. Maj:t.

Vad därefter angår hushållningssällskapsutredningens förslag rörande

statsbidrag till åtgärder på fiskerinäringens område kan jag i huvudsak ansluta

mig till detsamma. Med hänsyn till att statsbidrag till avlönande av

fiskeritjänstemän förutsatts utgå ur särskilt avlöningsanslag till hushållningssällskapen,

har hushållningssällskapsutredningen ansett att årliga anslaget till

fiskets främjande i de särskilda orterna borde kunna begränsas till 35 000

kronor. Lantbruksstyrelsen å andra sidan har förordat anslag för ändamålet

med 69 300 kronor. Då jag förutsätter, att särskilt statsbidrag till hushållningssällskapen

till fiskeri tjänstemännens resor lika litet som till övriga befattningshavares

bör utgå framdeles utan bestridas ur i annat sammanhang

förordat omkostnadsanslag till hushållningssällskapen, anser jag mig kunna

ansluta mig till utredningens anslagsberäkning. Jämfört med de för budgetåret

1943/44 disponibla medlen innebär beräkningen en minskning av anslagsbehovet

med 75 000 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

135

Befattningar hos hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Till avlönande av flertalet befattningshavare hos hushållningssällskapen

utgå icke särskilda statsmedel. Genom statsbidrag till den allmänna verksamheten

komma dock sällskapen i åtnjutande av stöd av staten till även dessa

befattningar. Särskilda statsbidrag utgå till avlönande av sekreterare, jordbrukskonsulenter,

(inbegripet husdjurskonsulenter), hemkonsulenter, vandringsrättare,

fiskeritjänstemän, täckdikningsförmän och överkontrollassistenter.

Vissa bestämmelser rörande dessa befattningshavares anställningsförhållanden

hava i samband härmed eller eljest utfärdats av Kungl. Majit.

Därjämte hava i samband med reglering av vissa befattningar i pensionshänseende

av lantbruksstyrelsen godkända bestämmelser utfärdats rörande anställningsförhållandena

för innehavare av sagda befattningar.

För de med särskilda statsmedel avlönade befattningshavarna gälla i följande,

av Kungl. Majit utfärdade kungörelser givna bestämmelser.

1. Kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164) angående statsbidrag till avlönande

av sekreterare hos hushållningssällskap (ändrad genom kung. nr

559/1937); , ,

2. kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps

organisation;

3. kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande

av jordbrukskonsulenter (ändrad genom kung. nr 443/1928, 560/1937

och 235/1939); .

4. kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 372) angående provisorisk avlomngs
förbättring

åt vissa jordbrukskonsulenter;

5. kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 400) angående statsbidrag till avlönande

av hemkonsulenter;

6. kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 611) angående inskränkt rätt for befattningshavare,

inkallad till militärtjänstgöring, att åtnjuta semester eller

ferier *

7. kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag till avlönande

av vandringsrättare hos hushållningssällskap (ändrad genom kung.

nr 561/1937, 398/1938 och 604/1938);

8. kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) angående statsbidrag till vissa

åtgärder för fiskerinäringens befrämjande (ändrad genom kung. nr 573/1937

och 239/1939);

9. kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215) angående statsbidrag till avlönande

av täckdikningsförmän;

10. kungörelsen den 9 maj 1941 (nr 248) angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten.

I sagda författningar eller i övrigt hava följande bestämmelser meddelats

rörande befattningshavarnas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Vad angår tillsättande av tjänst föreskrives ifråga om sekreterare, att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott uppsätter på förslag tre sökande,

varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lant
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis proposition nr 172.

bruksstyrelsen. Innehavare av sekreterare- liksom ock av jordbruks- och hemkonsulenttjänst

skall kompetensförklaras av lantbruksstyrelsen. Befattningshavarna

skola vara anställda med minst sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

I fråga om övriga befattningar hos hushållningssällskapen plägar, i den

mån desamma regleras i pensionshänseende, stadgas, att de skola tillsättas

på viss tid eller tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning

på viss tid skall i regel ske för minst tre år i sänder och uppsägningstiden i

allmänhet utgöra minst sex månader.

I regel ankommer det på förvaltningsutskottet att tillsätta och entlediga befattningshavare

hos hushållningssällskapet.

Beträffande behörighetsvillkor stadgas för sekreterare endast, att till dylik

icke får antagas någon, som icke med hänsyn till teoretiska kunskaper och

praktisk erfarenhet förklarats kompetent på sätt nyss nämnts. Ej heller i

fråga örn jordbruks- eller hemkonsulent finnas andra bestämmelser än nyssnämnda

kompetensförklaring.

Vandringsrättare, som avlönas med statsbidrag, skall enligt gällande bestämmelser

äga flerårig präktig i jordbruk samt hava genomgått antingen

lantbruks- eller lantmannaskolekurs jämte av staten anordnad kurs för utbildning

av vandringsrättare eller ock driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut. Efter medgivande av lantbruksstyrelsen kan

dock till vandringsrättare antagas person, som endast genomgått lantbrukseller

lantmannaskolekurs, om han äger nödiga teoretiska och praktiska insikter

i jordbruk- och kreatursskötsel samt genom sin föregående verksamhet

visat sig särskilt lämplig för befattning av ifrågavarande art.

Täckdikningsförman skall enligt gällande författningsbestämmelser hava

med vitsord örn godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg

anordnad kurs för utbildning av täckdikningsförmän eller vara av lantbruksingenjör

eller jordbrukskonsulent förklarad kompetent lill anställningen.

I samband med reglering av vissa befattningar i pensionshänseende plägar

lantbruksstyrelsen fastställa behörighetsvillkor rörande såväl teoretiska kunskaper

som praktisk erfarenhet.

För befattningshavares åligganden finnas vissa i författningsväg utfärdade

bestämmelser.

I fråga om sekreterare gäller endast den bestämmelsen att hushållningssällskapets

sekreterare skall vara sekreterare också i sällskapets förvaltningsutskott.

Beträffande jordbrukskonsulent har stadgats att det åligger sådan befattningshavare

bland annat att biträda hushållningssällskapet i dess verksamhet

för höjande av det mindre jordbruket, att biträda hushållningssällskapets

egnahemsnämnd vid genomförandet av dess uppgifter, att på begäran lämna

dem, som önska komma i åtnjutande av egnahems- eller premielån eller förvärva

jord jämlikt de för den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten

gällande föreskrifter, de råd och anvisningar, av

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

137

vilka de kunna vara i behov, samt att i allmänhet verka för egnahemsväsendets

förkovran. De närmare bestämmelserna om jordbrukskonsulents verksamhet

skola meddelas i särskild instruktion, som vederbörande hushållningssällskap

har att utfärda efter det förslag därtill blivit underställt lantbruksstyrelsens

prövning och gillande.

Hemkonsulent åligger enligt vederbörande statsbidragsförfattning att på

lämpligt sätt lämna husmödrarna på landsbygden i synnerhet i mindre jordbrukar-

och lantarbetarhem råd och anvisningar angående hemmets vård och

husligt arbete i övrigt samt angående sådana yttre göromål i lanthushållning,

som lämpligen böra utföras av kvinnor. De närmare bestämmelserna om hemkonsulents

verksamhet meddelas av hushållningssällskapet i särskild instruktion,

som underställes lantbruksstyrelsen för godkännande.

Beträffande vandringsrättare stadgas, att hushållningssällskap äger utfärda

instruktion för honom. Hans verksamhet ledes och övervakas av jordbrukskonsulent.

Det åligger vandringsrättare att vid besök hos mindre jordbrukare

inom det distrikt, som blivit honom anvisat, lämna råd och anvisningar beträffande

jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande samt därvid genom

praktisk handledning av förekommande arbeten visa, huru dessa bäst utföras.

Vandringsrättare har icke rätt att av de jordbrukare, han besöker, mottaga

någon ersättning.

Även för täckdikningsförman äger hushållningssällskapet utfärda instruktion.

Det åligger honom att biträda vid täckdikningsarbete i den ordning och

på de platser, som genom vederbörande täckdikningsnämnd bestämmes.

I fråga om arbetets tekniska utförande har han att ställa sig till efterrättelse

täckdikningsnämndens föreskrifter.

För övriga befattningar hos hushållningssällskap plägar, i den mån desamma

reglerats i pensionshänseende, föreskrivas att av huvudmannen i varje

särskilt fall fastställda instruktioner skola gälla.

I författningsväg hava vidare föreskrifter lämnats rörande vissa befattningshavares

rätt att innehava annan befattning.

Sekreterare får sålunda enligt författningsbestämmelserna ej utan lantbruksstyrelsens

medgivande innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet.

Jordbrukskonsulent och hemkonsulent få författningsenligt

icke innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet. Vidare

må icke sekreterare, jordbrukskonsulent eller hemkonsulent utan tillstånd

av sällskapets förvaltningsutskott och lantbruksstyrelsen innehava annan stadigvarande

anställning.

Överkontrollassistent får enligt gällande bestämmelser icke innehava annat

uppdrag.

I fråga örn andra befattningshavare plägar i förenämnda regleringsbestämmelser

stadgas, att befattningshavare icke utan lantbruksstyrelsen medgivande

får innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet

och ej heller utan tillstånd av förvaltningsutskottet annan stadigvarande

anställning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Vad angår befattningshavarnas avlöningsförhållanden och

statsbidrag till avlöningar må följande anföras.

För med särskilda statsmedel avlönade sekreterare, jordbruks- och hemkonsulenter

gälla fastställda statsbidragsbelopp i regel jämväl såsom minimilön.

Såsom grundlön utgår årligen statsbidrag till avlönande av sekreterare

med 5 700 kronor, av jordbrukskonsulent med 4 200 kronor och av hemkonsulent

med 3 200 kronor. Till jordbrukskonsulent, som avlönas med

statsbidrag, utgår därjämte provisorisk avlöningsförbättring av statsmedel

med 500 kronor för år. Sekreterare och jordbrukskonsulent äro berättigade

till tre ålderstillägg av statsmedel, vart och ett å 500 kronor, och hemkonsulent

till tre ålderstillägg av statsmedel, vart och ett å 300 kronor.

Till avlönande av vandringsrättare utgår statsbidrag med 2 000 kronor

för år, varav 500 kronor såsom provisorisk avlöningsförbättring. Såsom

villkor för statsbidrag gäller, att vandringsrättarens kontanta grundlön utgör

minst 2 500 kronor för år.

Statsbidrag till avlönande av fiskeritjänsteman hos hushållningssällskap

utgår med högst hälften av de medel som för ändamålet använts, dock högst

1 800 kronor, under villkor att tjänstemannen åtnjuter en lön — förekommande

dyrtids- och ålderstillägg inräknade — av minst 2 800 kronor för år. I undantagsfall

kan dock, om särskilda skäl föreligga, sådant bidrag utgå, oaktat

avlöningsförmånerna icke uppgå till sagda belopp.

För avlönande av täckdikningsförman kan hushållningssällskap erhålla

statsbidrag med två kronor för varje av förman redovisad förrättningsdag

eller för förrättning erforderlig resdag, dock får statsbidraget ej för någon

täckdikningsförman överstiga 300 kronor för år.

För anordnande av övervakning av kontrollföreningsverksamhet genom

överkontrollassistent, varom redogörelse lämnats i annat sammanhang, kan

statsbidrag utgå med högst 40 kronor om året för varje inom hushållningssällskapets

område inrättad kontrollassistentbefattning, under villkor att av

hushållningssällskapet eller landstinget eller eljest för ändamålet tillskjutes

minst lika stort belopp som sagda bidrag. Överkontrollassistents verksamhetsområde

fastställes av lantbruksstyrelsen. Åt varje befattningshavare uppdrages

övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet.

I fråga om andra befattningshavare plägar i förenämnda regleringsbestämmelser

föreskrivas, att minimiavlöning i regel skall utgå dels såsom

grundlön och dels såsom ålderstillägg. Ålderstilläggen bruka vara tre och

utgå vanligen efter en tjänstetid av respektive fem, tio och femton år.

Statsbidragen beviljas av Kungl. Majit och ålderstillägg av statsmedel av

lantbruksstyrelsen.

Av följande sammanställning framgår antalet årsanställda befattningshavare

av skilda slag hos hushållningssällskapen enligt av sällskapen för år

1942 till lantbruksstyrelsen lämnade uppgifter ävensom antalet under år

1943 med särskilda statsbidrag avlönade befattningshavare.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

139

Totalantal

Därav med

särskilda

statsbidrag

avlönade

26

26

47

} 60

25

l19

119

4

_

30

30

107

96

95

_

Slöjdkonsulenter (slöjdundervisare)......

6

34

—

36

32

Övriga befattningshavare ..............

159

—

Enligt uppgifter från hushållningssällskapen till hushållningssällskapsutredningen

varierade av hushållningssällskapen utbetalda löner — dyrtidstillägg

men icke ålderstillägg inberäknade — inom följande gränser för

samma slag av befattning hos olika sällskap år 1939._

Lägst,

Högst,

kronor

kronor

Sekreterare............................

7 000

16 225

Kamrer (skattmästare) ................

3 818

10141

Bokförare ............................

3 900

5148

Kassör................................

2 500

6 297

Jordbruks- och husdjurskonsulent......

5 300

9 025

Trädgårdskonsulent....................

4 200

7 031

Hemkonsulent........................

3 200

4 212

Fiskerikonsulent ......................

2 800

6 492

Fiskeriinstruktör......................

2 800

4107

Vandringsrättare......................

2 500

5 375

Hushållningssällskapens sammanlagda löneutgifter utgjorde enligt sällskapens

uppgifter under år 1939 till befattningshavare i pensionsberättigande

tjänster 1 932 861 kronor och i icke pensionsberättigande tjänster 399 112

kronor eller sålunda tillhopa 2 331 973 kronor.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har till en början framfört vissa allmänna synpunkter

och förslag rörande befattningar hos hushållningssällskap.

Innehavare av nuvarande befattning som sekreterare hos hushållningssällskap

kunde närmast betraktas som sällskapets verkställande direktör och

personalchef. Utredningen hade icke funnit skäl föreslå någon ändring härutinnan.

Ifrågavarande befattningar vore jämväl framdeles erforderliga. Be- 1

1 Därav sju anställda hos kontrollnämnden.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

nämningen sekreterare vore emellertid med hänsyn till befattningshavarens

arbetsuppgifter icke adekvat. Utredningen hade för den skull föreslagit benämningen

lantbruksdirektör.

Övriga hos ett hushållningssällskap erforderliga befattningar kunde enligt

utredningens uppfattning fördelas på två grupper, även om gränserna dem

emellan icke vöre skarpt markerade, nämligen befattningar för s. k. fältarbetande

befattningshavare och för expeditionspersonal. Vid bedömande av

frågan örn vilka olika slags befattningar för fältarbetande befattningshavare,

som kunde tänkas hos ett hushållningssällskap, borde eftersträvas ett relativt

litet antal befattningar med höga kompetenskrav på innehavaren, medan

behovet av arbetskraft i övrigt inom ifrågavarande arbetsområden borde

tillgodoses genom inrättande av befattningar med lägre kompetensfordran

på innehavaren. Härigenom vunnes enhetlighet i verksamheten och besparingar

i löneutgifter.

De främsta fältarbetande befattningshavarna borde liksom för närvarande

benämnas konsulent med därtill fogad beteckning, angivande verksamhetsgren,

såsom jordbrukskonsulent, husdjurskonsulent, ungdomskonsulent, byggnadskonsulent,

trädgårdskonsulent, hemkonsulent och slöjdkonsulent. I vissa

fall kunde befinnas lämpligt med två eller flera konsulenter med enahanda

kompetens men olika distrikt inom ett hushållningssällskap. Stundom

kunde även vara lämpligt, att en konsulent vid sin sida hade en honom underställd

konsulent, varför man borde skilja mellan förste och andre konsulent.

Den närmast under förste konsulent stående befattningshavaren — förutom

eventuell andre konsulent — borde benämnas instruktör med därtill

fogad beteckning, angivande verksamhetsgren, såsom jordbruksinstruktör,

husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör, trädgårdsinstruktör, heminstruktör,

slöjdinstruktör och fiskeriinstruktör. Instruktör motsvarade sålunda närmast

nuvarande vandringsrättare, vilken benämning icke helt motsvarade befattningshavarens

nuvarande arbetsuppgifter och därför borde upphöra. I

I detta sammanhang ma nämnas, att utredningen ansett den nuvarande

titeln fiskerikonsulent inom vissa hushållningssällskap böra begagnas endast

under en övergångstid och härefter ersättas av benämningen fiskeriinstruktör.

De nuvarande möjligheterna för teoretisk utbildning av blivande

fiskeritjänstemän motsvarade nämligen icke den utbildning, som konsulenter

inom hushållningssällskapens övriga verksamhetsområden kunde erhålla.

Utredningen har framhållit, att förutom instruktörer kunde tänkas ytterligare

befattningshavare med lägre kompetens än konsulenter, nämligen biträden

inom försöksverksamhet, tekniska biträden för läckdikningsverksamhet

o. s. v. Dylika befattningshavare har utredningen ansett böra benämnas

assistenter, exempelvis försöksassistenter och täckdikningsassistenter. Slutligen

kunde ifrågakomma en fjärde grupp fältarbetande befattningshavare,

nämligen sådana, som utförde vissa arbeten hos jordbrukare m. fl., exempelvis

vid täckdikning och i trädgårdar. Dylika befattningshavare borde benämnas

förmän, exempelvis täckdikningsförman och trädgårdsförman.

Enligt utredningens mening kunde för den kamerala verksamheten allt

efter verksamhetens omfattning iva alternativ tänkas. Det kunde sålunda

i princip räknas med två olika slags befattningar, förslagsvis benämnda kamrer

och bokförare. Inom hushållningssällskap med betydande kameral verk

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

141

samhet kunde ifrågakomma kamrer och bokförare, inom andra med mindre

verksamhet endast kamrer. I fråga örn benämningen å de i regel kvinnliga

expeditionsbiträdena borde man skilja mellan kontors- och skrivbiträden.

Till expeditionspersonal kunde slutligen räknas jämväl vaktmästare,

eldare, städerskor o. s. v.

Utredningen har därefter övergått till behandling av frågan om avlöning

s b e s t ä m m e 1 s e r m. m. för befattningshavare hos hushållningssällskap

och härutinnan inledningsvis framfört följande allmänna synpunkter.

Anställningsvillkoren hos hushållningssällskapen äro mycket varierande

och i vissa hänseenden synas särskilda bestämmelser saknas. Enligt utredningens

mening är det önskvärt att söka åstadkomma så enhetliga bestämmelser

som möjligt för samtliga hushållningssällskap i fråga om tillsättande

och entledigande av befattningshavare, löneförmåner, behörighetsvillkor, arbetstid,

expeditionstid och dylikt. Särskilt den för närvarande betydande

skillnaden i löneförmåner hos skilda hushållningssällskap för eljest jämställda

befattningshavare — ofta beroende på hushållningssällskapens olika

ekonomiska resurser — är ur såväl hushållningssällskapens som befattningshavarnas

synpunkt icke lämplig. Vidare synes önskvärt, att lönerna till skilda

befattningshavare hos ett och samma hushållningssällskap stå i en bättre

avvägd relation till varandra än vad för närvarande ofta är fallet.

Vid övervägande av hithörande spörsmål har utredningen icke kunnat

undgå att göra jämförelser med andra institutioner på lanthushållningens

område och därvid främst de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstaltema.

Såsom redan tidigare påpekats kan verksamheten vid dylik undervisningsanstalt

inordnas som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisnings-

och upplysningsverksamhet samt rektor och lärare tagas i anspråk

för uppgifter hos hushållningssällskapet. Vidare torde den verksamhet, som

handhaves av befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt, i varje

fall då fråga är om sådan befattningshavare med helårstjänstgöring, få anses

vara av sådan art, att genomgående tjänsteår sberäkning för vissa befattningar

hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt synes

önskvärd. Då bland annat med hänsyn härtill en viss relation mellan

lönerna å sagda befattningar torde vara erforderlig, har utredningen till

övervägande upptagit jämväl frågan om en reglering av de för närvarande

provisoriska lönerna för befattningar vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Med anledning av det anförda har utredningen ansett sig böra framlägga

förslag till bestämmelser angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap

och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m.

m. Dylika bestämmelser torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t och sammanföras

i ett enda reglemente.

Det av utredningen föreslagna avlöningsreglementet har i tilllämpliga

delar utformats efter i princip samma grunder som civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet, dock med vissa avvikelser

och tillägg. I detta sammanhang må nämnas, alt utredningen förordat,

att bestämmelserna angående kristillägg åt befattningshavare i statens

tjänst med rätt lill rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementena skola

givas motsvarande tillämpning i fråga örn befattningshavare, som avses i av

utredningen föreslaget avlöningsreglemente.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Avlöningsreglementets bestämmelser borde enligt utredningens mening

gälla för ordinarie befattningar hos hushållningssällskap och vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,

extra befattningar och arvodesbefaltningar hos

hushållningssällskap samt speciallärarebefattningar vid sagda undervisningsanstalter.

Den för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen förefintliga

kategorien extra ordinarie befattningar vöre däremot icke erforderlig.

Hos hushållningssällskap borde följande befattningar vara ordinarie, nämligen

lantbruksdirektör, konsulent, kamrer, instruktör, bokförare, vaktmästare,

kontorsbiträde och skrivbiträde, vilka föreslagits upptagna i en av

Kungl. Maj:t fastställd tjänsteförteckning. I det föregående omförmälda befattningar

som assistenter och förmän borde däremot vara extra befattningar.

Beträffande utredningens förslag i fråga om befattningshavare

vid lägre lant bruksundervisningsanst alt må hänvisas

till utredningens betänkande. Redogörelsen för utredningens förslag kommer

sålunda i det följande att begränsas till frågor, berörande närmast hushållningssällskapen.

Vad angår arvodesbefattningar har det synts utredningen erforderligt

allenast med bestämmelser av innehåll, att det skulle ankomma

på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott att besluta rörande

olika slag av dylika befattningar, arvodes- och tjänstgöringsbestämmelser.

Enligt utredningens mening vore det lämpligt att i avlöningsreglementet intaga

jämväl de behörighetsvillkor, som borde gälla för ordinarie

befattningshavare. Härutinnan har utredningen anfört.

Såsom dylika villkor för lantbruksdirektörsbefattning får utredningen föreslå,

att innehavare skall hava avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolan

och vid tjänstgöring eller verksamhet under minst fyra år efter agronomexamens

avläggande hava förvärvat god erfarenhet inom lanthushållningen

samt goda insikter i organisatoriska och administrativa frågor på jordbrukets

område ävensom i övrigt hava visat lämplighet för sådan befattning.

I fråga om behörighetsvillkor för kamrer synas olika alternativ kunna tänkas,

även örn kunnighet i kameral verksamhet givetvis bör utgöra det grundläggande

kravet. Beträffande den teoretiska utbildningen synes sålunda kunna

ifrågakomma avlagd examen antingen vid handelshögskola eller vid lantbrukshögskolan.

För examen vid lantbrukshögskolan talar önskvärdheten

av att en kamrer hos ett hushållningssällskap icke är okunnig i jordbruksfrågor,

enär sagda befattningshavare ofta torde få tjänstgöra såsom vikarie

för lantbruksdirektören eller såsom biträde åt honom samt såsom konsulterande

tjänsteman i jordbruksekonomiska spörsmål, såsom ledare av bokföringskurser

m. m. Måhända kunde rent av vara önskvärt, att ifrågavarande

befattningshavare avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolans ekonomiska

linje. Med hänsyn till att även agronom, som avlagt agronomexamen

å annan linje än den ekonomiska, kan hava intresse och vara lämplig för

handhavande av kameral verksamhet ävensom till att såsom innehavare av

befattning som kamrer kan tänkas även person, som icke avlagt någon av

nyssnämnda examina utan genom annan lämplig examen eller på annat sätt

förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning, anser sig utredningen böra så
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

143

som behörighetsvillkor för kamrer föreslå, att vederbörande antingen avlagt

examen vid handelshögskola eller lantbrukshögskolan eller ock på annat sätt

förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning. Vidare har i förslaget upptagits,

att vederbörande efter erhållen teoretisk utbildning under minst två år

skall hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra för befattning,

varom här är fråga.

Bokförare bör genom tidigare tjänstgöring eller verksamhet hava ådagalagt

god kunnighet i bokföring.

För jordbruks- och ungdomskonsulent bör såsom behörighetsvillkor gälla

avlagd agronomexamen å lantbrukshögskolans jordbrukslinje och för husdjur

skonsulent dylik examen vid nämnda högskolas husdjurslinje. För byggnadskonsulent

har, såsom tidigare nämnts, uppställts som villkor avlagd

arkitektexamen vid tekniska högskolan. Trädgårdskonsulent skall enligt förslaget

hava genomgått högre trädgårdskurs vid Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut och hemkonsulent hava avlagt examen vid lanthushållningsseminarium.

Såsom behörighetsvillkor för samtliga förenämnda konsulentbefattningar

synes böra krävas god förmåga att i tal och skrift meddela undervisning och

upplysning. För befattning som förste konsulent bör vidare fordras att vid

tjänstgöring eller verksamhet under minst två år efter avlagd examen, genomgången

kurs respektive avlagt prov hava förvärvat erfarenhet, som kan

anses skickliggöra för den konsulentbefattning, varom fråga är. Sistnämnda

krav synes icke böra uppställas i fråga örn andre konsulent.

I fråga örn slöjdkonsulenter synes utredningen följande kompetensvillkor

böra gälla.

Konsulent i kvinnlig slöjd:

1. Vävlärarinneexamen vid statsunderstödd, av statens hemslöjdsråd godkänd

undervisningsanstalt för utbildning av vävlärarinnor.

2. Genom praktisk verksamhet ådagalagda goda kunskaper i stickning,

virkning och sömnad.

3. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning.

4. Undervisningsvana.

5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse

för ändamålsenlig kvinnlig slöjd.

Konsulent i manlig slöjd:

1. Avlagt godkänt prov för erhållande av Sveriges hantverksorganisations

gesällbrev inom möbelsnickerifacket eller inredningssnickerifacket.

2. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning.

3. Bestyrkt kunnighet i frihandsteckning och i upprättande av arbetsbeskrivningar.

4. Undervisningsvana.

5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse

för ändamålsenlig manlig slöjd.

Av samtliga instruktörer bör krävas god praktisk erfarenhet inom vederbörande

verksamhetsgren. Beträffande den teoretiska utbildningen har utredningen

i fråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer föreslagit

genomgången med statsmedel understödd utbildningskurs för lantbruksinstruktörer,

varom förslag framlagts i tidigare avsnitt. Måhända kunde göras

gällande, att i de fall då vederbörande genomgått driftsledarekurs vid

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut dylik utbildning borde vara

tillfyllest. Enligt utredningens mening är emellertid utbildningen vid sagda

kurs icke så inriktad, alt den utan komplettering med nyssnämnda inslruktörskurs

är tillräcklig för en instruktörs verksamhet bland mindre jordb™-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

kare. Såsom särskilt villkor i fråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktör

har vidare uppställts erhållen kontrollassistentutbildning. I förbigående

må i detta sammanhang påpekas, att hinder icke torde böra möta,

i förekommande fall efter lantbruksstyrelsens medgivande, mot anställande

såsom instruktör av person med agronomutbildning eller utbildning, motsvarande

den, som enligt det föregående bör krävas av konsulent av annat slag.

I vissa fall kan måhända vara lämpligt att i stället för andre konsulent anställa

instruktör med nyssnämnda högre utbildning. Trädgårdsinstruktör bör

hava genomgått tvåårig trädgårdsskola och för befattning som heminstruktör

bör krävas genomgången antingen helårskurs eller sommar- och vinterkurs

vid lanthushållsskola. För sistnämnda båda instruktörsbefattningar bör därjämte

krävas viss praktik i trädgårdsskötsel respektive lanthushåll efter genomgången

kurs, nämligen för trädgårdsinstruktör under minst ett år och

för heminstruktör under minst två år. För slöjdinstruktör bör fordras kortare

slöjdkurs och minst två års praktisk verksamhet på hemslöjdens område

efter genomgången kurs samt för fiskeriinstruktör avlagd examen vid fiskeriskola

med av lantbruksstyrelsen fastställd eller godkänd undervisningsplan

och minst tre års praktik i fiske.

Beträffande behörighetsvillkoren torde vidare böra föreskrivas, att på lantbruksstyrelsen

skall — beträffande slöjdkonsulent- och slöjdinstruktör efter

samråd med statens hemslöjdsråd — ankomma att kompetensförklara lantbruksdirektör,

kamrer, konsulent och instruktör samt att där särskilda skäl

härtill föranleda medgiva erforderliga undantag från nyssnämnda villkor.

Enligt utredningens mening bör tills vidare vid lantbruksinstitut avlagd

agronomexamen anses motsvara dylik examen vid lantbrukshögskolan.

Såsom tidigare nämnts har utredningen framlagt förslag till t j ä n s t eförteckning

för befattningshavare hos hushållningssällskap, upptagande

jämväl förslag till lönegrads placeringar för ordinarie befattningshavare.

Den för dessa befattningshavare föreslagna löneplanen O

motsvarar löneplan A i civila avlöningsreglementet. För extra befattningshavare

föreslagen löneplan, benämnd HE, motsvarar löneplan Eo i civila ickeordinariereglementet.

Vid övervägande av frågan om löneförmåner för agronomutbildade ordinarie

tjänstemän hos hushållningssällskap finge enligt utredningens mening

beaktas, att utbildningstiden vid lantbrukshögskolan vore väsentligt längre

än vid de tidigare lantbruksinstituten. Utredningen har sålunda framhållit,

att studierna för agronomexamen vid lantbrukshögskolan under de gångna åren

i regel krävt dubbelt så lång tid som studierna för agronomexamen vid lantbruksinstitut.

Därjämte borde beaktas, alt kraven på förutbildning vore

strängare vid lantbrukshögskolan än de varit vid instituten. Den totala utbildningstiden

hade, med hänsyn härtill, ökats med i regel fyra år. Utbildningstiden

vore sålunda numera jämförbar med den för vissa andra examina,

såsom civilingenjörsexamen, filosofie magisterexamen o. s. v.

För bedömande av frågan om löneställningen för ifrågavarande

befattningshavare har utredningen ansett lämpligt att, där så kunde ske, såsom

utgångspunkt taga de provisoriska löneförmåner (rörligt tillägg och

kristillägg ej inberäknade), som fastställts av 1942 års lagtima riksdag för

befattningshavare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, givetvis

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 172.

145

Lantbruksdirektör

Rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring ....

Förste jordbrukskonsulent............................

Förste husdjurskonsulent ............................

Ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola^ med vinteroch

fortsättningskurs eller längre kurs (235 arbetsdagar)

Densamme med helårstjänstgöring1 ....................

Förste byggnadskonsulent..............................

Förste trädgårdskonsulent..............................

Kamrer ..............................................

Förste ungdomskonsulent..............................

Kamrer ..............................................

Andre jordbrukskonsulent..............................

Andre husdjurskonsulent*..............................

E. o. ämneslärare vid lantmannaskola med vinter- och

fortsättningskurs eller längre kurs (-35 arbetsdagar)....

Densamme med helårstjänstgöring1 ....................

Andre byggnadskonsulent..............................

Förste slöjdkonsulent (manlig slöjd)....................

Kamrer ..............................................

Andre trädgårdskonsulent..............................

Andre ungdomskonsulent..............................

Rektor för lanthushållsskola med helårstjänstgöring......

Förste hemkonsulent ..................................

Ordinarie ämnes lärarinna vid lanthushållsskola med årskurs

eller två halvårskurser (308 arbetsdagar) ........

Densamma med helårstjänstgöring1 ....................

Förste slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd)....................

Andre slöjdkonsulent (manlig slöjd) ....................

Jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds-, ungdoms- och

fiskeriinstruktör ..................................

Andre hemkonsulent ................................

E. o. ämneslärarinna vid lanthushållsskola med helårskurs

eller två haivårskurser (308 arbetsdagar)..............

Densamma med helårstjänstgöring 1 ....................

Andre slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd)...................

Slöjdinstruktör (manlig slöjd) ..........................

Bokförare ............................................

Slöjdinstruktör (kvinnlig slöjd)..........................

Heminstruklör........................................

Vaktmästare..........................................

Kontorsbiträde........................................

Skrivbiträde ..........................................

Av utred- ningen

föreslagen

lönegrad

Lön (ortsgrupp B)

Begynnel- selön för

år

kronor

Slutlön

för år

kronor

0 28

9 435

10 920

O 27

8 940

10 425

8 760

10 200

0 24

7 455

8 940

0 24

7 455

8 940

6 420

8 340

7 455

8 940

0 24

7 455

8 940

0 23

6 975

8 445

0 22

6 525

7 950

O 22

6 525

7 950

O 20

5 793

6 975

0 18

5 112

6 525

0 18

5 112

6 525

4 500

4 980

4 773

6 135

O 18

5112

6 525

0 18

5 112

6 525

0 18

5112

6525

O 17

4 773

6 135

O 16

4 446

5 793

5 252

6 152

0 16

4 446

5 793

3 780

4 980

4 446

5 793

0 13

3 780

4 773

O 13

3 780

4 773

O 13

3 780

4 773

0 10

3 285

3 978

2 900

3 200

3141

3 780

O 8

2 997

3 582

O 8

2 997

3 582

O 8

2 997

3 582

O 8

2 997

3 582

O 6

2 709

3 285

O 5

2 568

3141

O 4

2 430

2 997

O 2

2154

2 709

1 Av utredningen föreslagen lön, därest även skolorna inordnas i lönesystemet.

Bihang till riksdagens protokoll 19ti. 1 sami. Nr 172. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Majus proposition nr 172.

med hänsynstagande samtidigt till de löneförmåner, som andra befattningshavare

pä jordbrukets och andra områden åtnjöte. Till sagda provisoriska

löneförmåner borde emellertid enligt utredningens mening läggas värdet axbostadsförmån.

Utredningen har härutinnan — i stort sett i anslutning till

1942 års riksdagsbeslut örn ersättning i fall, då bostadsförmån icke tillhandahålles

— såsom ett skäligt genomsnitt för landet räknat med 1 200

kronor för rektorsbostad vid lantmanna- och lantbruksskola, 900 kronor

för bostad åt förste lärare, 500 kronor för bostad åt andre lärare, 500 kronor

för bostad åt rektor vid lanthushållsskola, 300 kronor för bostad åt första

och andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring eller begränsad

tjänstgöring samt 200 kronor för bostad åt första och andra lärarinna

vid lanthushållsskola med halvårskurs, allt per år räknat. Sålunda

beräknade löneförmåner har utredningen benämnt provisorisk bruttolön. Utredningen

har räknat med att de orter, där skolorna äro belägna, tillhöra

dyrortsgrupp B.

Utredningen har föreslagit de i sammanställningen å sid. 145 angivna lönegradsplaceringarna

för vederbörande befattning hos hushållningssällskap.

Till jämförelse hava jämväl angivits på nyssnämnda sätt beräknade provisoriska

bruttolöner för vissa av lantbruksundervisningsans[alternäs befattningshavare.

Dyrtidstillägg och rörligt tillägg äro icke inberäknade.

I anslutning till förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening bör flertalet lantbruksdirektörer placeras i

högre löneställning än rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring

och rektor vid lantbruksskola. Såsom motivering härför må framhållas, att

ett hushållningssällskap såsom institution i regel är av större omfattning än

en lantbruksundervisningsanstalt och dess ledning därmed ur ekonomisk

synpunkt mera ansvarsfull. Emellertid synes det utredningen med hänsyn till

hushållningssällskapens olika storlek vara skäligt med en viss mindre lönedifferentiering

för lantbruksdirektörerna. Med avseende å föreslagna lönegradsplaceringar

må påpekas, att befattningshavarna därmed, vilket enligt utredningens

mening måste anses skäligt, skulle bliva i stort sett jämställda med

vissa andra befattningshavare, vilka med hänsyn till utbildningstid eller

verksamhetsuppgifter synas utredningen jämförbara, exempelvis vägingenjör,

lantbruksingenjör, länsjägmästare m. fl. Erinras må dock, att utredningen

i förslaget till avlöningsreglemente icke upptagit sjukvårds- och begravningshjälp

såsom obligatoriska löneförmåner, varför en viss lönegradsplavering

enligt sagda förslag innebär en något sämre löneställning än placering

i motsvarande lönegrad i civila avlöningsreglementet. Måhända skulle

gentemot utredningens förslag till lönegradsplacering för lantbruksdirektör

kunna göras gällande, att sagda befattningshavare placerats i en i jämförelse

med egnahemsdirektör allt för hög lönegrad. Utredningen vill emellertid

härutinnan erinra om att föredragande departementschefen i proposition

nr 130 till 1940 års riksdag angående anslag till egnahemsverksamheten

för budgetåret 1940/41 m. m. har uttalat, att på grund av de särskilda kvalifikationer,

som borde fordras hos innehavaren av befattning som egnahemsdirektör,

borde löneställningen bestämmas förhållandevis högt. Likväl

syntes med hänsyn till pågående utredning rörande hushållningssällskapens

organisation egnahemsdirektör åtminstone för det dåvarande icke böra

placeras i högre lönegrad än A 23.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus pi oposition nr 172.

147

Förste jordbruks- och förste liusdjurskonsulentbefaltningarna har utredningen

ansett böra i lönehänseende jämställas med varandra och med

befattning som ordinarie ämneslärare med helårstjänstgöring vid lantmannaskola.

. I fråga örn förste ungdomskonsulent har utredningen funnit

skäl tala för att denne i lönehänseende jämställdes med nyssnämnda

befattningshavare. A andra sidan borde icke förbises, att med hänsyn

till en ungdomskonsulents verksamhet innehavaren av dylik befattning i

regel borde vara en yngre kraft. En naturlig utveckling har synts utredningen

vara, att en förste ungdomskonsulent så småningom överginge til)

anställning som ordinarie ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalt

eller förste jordbrukskonsulent. Under hänvisning till det sagda har utredningen

förordat, att förste ungdomskonsulent placeras i lägre löneställning

än förenämnda förste konsulenter och ordinarie ämneslärare. Utredningen

har emellertid betonat, att utredningen med den sålunda föreslagna lönegradsplaceringen

för förste ungdomskonsulent ingalunda velat göra gällande ali

dennes verksamhet skulle vara mindre betydelsefull än en förste jordbrukskonsulents

eller en ordinarie ämneslärares.

Vad sålunda anförts rörande förste konsulenter med agronomutbildning

och ordinarie ämneslärare borde enligt utredningens mening i princip gälla

jämväl andre konsulenter med agronomutbildning och extra ordinarie ämneslärare,

dock borde andre jordbruks- och husdjurskonsulent placeras i något

högre löneställning än extra ordinarie ämneslärare med helårstjänstgöring,

enär en andre konsulent torde få kvarstå längre i sin befattning än en extra

ordinarie ämneslärare och det för övrigt vore lämpligt att en blivande andre

konsulent tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare.

Utredningen har tillagt, att de föreslagna lönegradsplaceringarna för förenämnda

konsulenter vore skäliga även med hänsyn till löneställningen för

statliga m. fl. befattningshavare med jämförbar utbildningstid eller liknande

verksamhetsuppgifter. Såsom exempel hava nämnts försöksgårdsföreslåndare

vid lantbrukshögskolan, fältkontrollant och frökontrollant vid statens centrala

frökontrollanstalt, biträdande länsjägmästare m. fl.

I fråga om byggnadskonsulents lönegradsplacering har utredningen uttalat,

att utbildningstiden för en agronom, som avlagt examen vid lantbrukshögskolan,

och en arkitekt, som genomgått tekniska högskolan, numera torde

kunna jämställas. Då vidare förste och andre byggnadskonsulents arbetsuppgifter

bleve likvärdiga med förste respektive andre jordbrukskonsulents

borde dessa befattningar i lönehänseende jämställas.

Beträffande trädgårdskonsulent har utredningen uttalat, att utbildningstiden

vid högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

i regel vore kortare än utbildningstiden för avläggande av agronomexamen.

Med hänsyn härtill har för trädgårdskonsulent förordats en relativt

låg lönegradsplacering.

Hemkonsulent har utredningen ansett med hänsyn till tjänstgöringens art

och omfattning skäligen böra placeras lägre än rektor vid Ianthusliällsskola

med helårstjänstgöring och jämställas med ordinarie ämneslärarinna vid dylik

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skola. Av samma skäl som nyss anförts i fråga om andre jordbruks- och husdjurskonsulent

borde däremot andre hemkonsulent placeras i något högre

löneställning än extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola. Hemkonsulents

löneförmåner borde skäligen icke understiga dem som gällde för

liknande statsanställda befattningshavare.

Beträffande slöjdkonsulenter har utredningen allenast uttalat, att dessa

med hänsyn till utbildningstiden och mindre krävande tjänstgöring borde

placeras i lägre lönegrad än i det föregående avhandlade konsulenter.

Befattning som jordbruks-, husdjurs- eller ungdomsinstruktör har utredningen

ansett i regel böra motsvara vandringsrättarebefattning. Med kännedom

örn vandringsrättarnas mången gång krävande arbetsuppgifter och med

hänsyn till av utredningen i annat sammanhang föreslagen skärpning av

kompetensfordringarna å ifrågavarande befattningshavare syntes utredningen

de för såväl sagda instruktörer som övriga liknande befattningshavare föreslagna

löneställningar skäliga.

I fråga om kamerala befattningar har utredningen anfört.

Med hänsyn till den kamerala verksamhetens olika omfattning hos skilda

hushållningssällskap bör enligt utredningens mening i fråga om kamrer kunna

tänkas en viss lönedifferentiering mellan olika hushållningssällskap. Utredningen

får förorda, att kamrer placeras i lönegrad O 18, O 20 eller O 22. Visserligen

kan gentemot denna löneställning anföras, att flertalet manliga, heltidsanställda

egnahemskassörer placerats i lägst lönegrad EO 15 och högst

EO 18. Då emellertid hos egnahemsnämnd den kamerala verksamheten icke

är organiserad på samma sätt som hos hushållningssällskap, synas arbetsuppgifterna

för egnahemskassör och hushållningssällskaps kamrer icke vara

jämförbara. För bokförare, vilken torde kunna förutsättas i regel bliva kvinnlig

befattningshavare, får utredningen föreslå lönegrad O 8.

Slutligen har utredningen påpekat, att den för vaktmästare föreslagna lönegrad

5 motsvarade löneställningen för expeditionsvakt vid den civila statsförvaltningen

samt de för kontorsbiträde och skrivbiträde föreslagna lönegraderna

dem som gällde för motsvarande befattningshavare vid den civila

statsförvaltningen.

Vad angår frågan om personalförteckning för hushållningssällskap

har utredningen anfört.

Vid uppgörande av förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen

har utredningen grundat sitt ställningstagande dels på det antal befattningshavare

av skilda slag, som redan nu finnes hos olika hushållningssällskap,

och dels på en beräkning av det antal, som, såvitt utredningen kunnat

bedöma, synes vara erforderligt för tillgodoseende av sällskapens behov för

närvarande av arbetskraft. Då en detaljerad undersökning av detta behov

icke synts utredningen lämplig på frågans nuvarande stadium, torde det framlagda

förslaget få betraktas endast som preliminärt. Det definitiva antalet befattningshavare

av ifrågavarande slag torde böra fastställas, sedan vederbörande

hushållningssällskap på grundval av utredningens förslag beretts

tillfälle att närmare angiva sitt behov av ordinarie befattningshavare.

Utredningen har vidare anfört i huvudsak följande rörande antalet

befattningar m. m.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hos varje hushållningssällskap har utredningen ansett böra finnas anställd

en lantbruksdirektör. Med hänsyn till tidigare uttalande rörande löneställningen

syntes lantbruksdirektören hos Kalmar läns norra samt hos Gotlands

och Blekinge läns hushållningssällskap böra placeras i lönegrad O 27 och

övriga lantbruksdirektörer i O 28.

I enlighet med utredningens allmänna synpunkter på fältarbetandc- befattningshavare

borde hos varje hushållningssällskap anställas en med statsmedel

avlönad konsulent av vart och ett av följande slag, nämligen jordbruks-,

husdjurs-, byggnads-, trädgårds-, ungdoms- och hemkonsulent, samt en första

konsulent i kvinnlig slöjd.

Vidare har det med hänsyn till verksamhetens omfattning eller länens

storlek synts utredningen erforderligt med en andre jordbrukskonsulent hos

vart och ett av Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs

och Västernorrlands läns hushållningssällskap samt två andre jordbrukskonsulenter

hos Västerbottens och tre andre jordbrukskonsulenter hos

Norrbottens läns hushållningssällskap. Därjämte borde hos vart och

ett av Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap

med hänsyn till länens ytinnehåll anställas en andre hemkonsulent samt

hos Kristianstads läns hushållningssällskap med hänsyn till verksamhetens

omfattning en andre ungdomskonsulent.

För den manliga slöjden vore enligt utredningens förslag en förste konsulent

inom varje hushållningssällskaps område däremot icke erforderlig. Ej

heller erfordrades andre konsulenter i dylik slöjd. Antalet förste konsulenter

syntes tills vidare kunna begränsas till nio med distrikt, omfattande följande

hushållningssällskaps områden.

1. Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap.

2. Hallands samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap.

3. Jönköpings, Kronobergs och Gotlands läns, Kalmar läns norra och södra

samt Östergötlands läns hushållningssällskap.

4. Älvsborgs läns norra och södra, Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskap.

5. Stockholms läns och stads, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och

örebro läns hushållningssällskap.

6. Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap.

7. Västernorrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap.

8. Västerbottens läns hushållningssällskap.

9. Norrbottens läns hushållningssällskap.

För att hushållningssällskapen skulle kunna tillfredsställande handhava sin

alltmer ökade verksamhet och för att bereda i första hand vederbörande

konsulenter möjlighet att ägna mera tid än för närvarande åt den betydelsefulla

undervisnings- och upplysningsverksamheten, vore det enligt utredningens

mening ofrånkomligt med en avsevärd ökning av antalet jordbruks- och

husdjursinstruktörer (vandringsrättare, överkontrollassistenter) hos hushållningssällskapen.

Jordbruksinstruktörsbefattningar har utredningen sålunda

ansett böra inrättas till ett antal av 120 stycken, fördelade enligt följande uppställning.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskap

Antal

jordbruksin-

struktörer

Hushållningssällskap

Antal

jordbruksin-

struktörer

Stockholms läns och stads......

4

4

Uppsala

läns......

3

Älvsborgs läns norra..........

4

Södermanlands

> ......

3

3

Östergötlands

> ......

3

4

Jönköpings

> ......

4

4

Kronobergs

» ......

4

3

Kalmar läns norra .

2

3

» > södra............

4

5

Gotlands

läns......

2

5

Blekinge

5 .....T

2

5

Kristianstads

> ......

4

6

Malmöhus

> . - - - T,

3

16

Hallands

> .....

4

Norrbottens > ......

16

Utredningen har vidare, under åberopande av uttalande i annat sammanhang

rörande den husdjurskonsulterande verksamheten, förordat anställande

av en husdjursinstruktör hos varje hushållningssällskap.

Med hänsyn till trädgårdsskötselns betydelse och därav betingad omfattning

av verksamheten på området eller hushållningssällskapsområdenas storlek

har det synts utredningen önskvärt med en trädgårdsinstruktör inom vart

och ett av Stockholms läns och stads, Södermanlands läns, Kalmar läns södra,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Västernorrlands

läns hushållningssällskap ävensom två dylika instruktörer inom

ett vart av Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap.

Angående antalet ungdomsinstruktörer har utredningen yttrat.

Enär det kan förväntas, att den praktiska ungdomsverksamheten kommer

att öka i omfattning efter den av utredningen föreslagna omorganisationen,

samt för att möjliggöra för sällskapen att tillfredsställande handhava och utvidga

denna betydelsefulla verksamhet, synes utredningen erforderligt med i

regel en ungdomsinstruktör hos varje hushållningssällskap. Undantag från

denna regel torde emellertid böra göras dels i fråga om Kalmar läns norra

samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap, hos vilka med hänsyn

till hushållningssällskapsområdenas relativt ringa storlek icke syntes erfordras

ungdomsinstruktörer, dels ock i fråga örn Hallands, Västerbottens och

Norrbottens läns hushållningssällskap, för vilka man på grund av verksamhetens

omfattning eller länens storlek syntes böra räkna med två ungdomsinstruktörer

hos varje sällskap.

Antalet fiskeriinstruktörer borde enligt utredningens mening vara detsamma

som för närvarande eller i regel en dylik instruktör hos varje hushållningssällskap.

Två instruktörer erfordrades dock liksom nu hos hushållningssällskapen

inom Stockholms län och stad, Uppsala, Värmlands (varav en för

Vänern), Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Hos

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap behövde icke anställas någon

dylik instruktör.

Vad angår frågan örn särskilda heminstruktörer har utredningen framhållit,

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

151

Nuvarande

antal avlö- nade med

statsbidrag

Utredningens förslag

Antal

Lönegrad

26

i 1

0 28

0 27

0 20

0 22

1 6

{ 16

l 4

7

O 18

O 8

1

r 26

0 24

\ 60

11

0 18

)

26

0 24

26

0 24

26

0 23

f 26

0 22

{ 1

0 16

30

1 26

0 16

1 8

O 10

Kvinnliga första slöjdkonsulenter ................

—

26

9

O 13

0 18

Jordbruksinstruktörer (vandringsrättare)..........

97

812

120

26

0 13

O 13

_

12

0 13

1 .

26

0 13

32

32

0 13

23

0 6

26

O 4

Skrivbiträden ..................................

—

48

0 2

utt många innehavare av de nyligen inrättade hemkonsulentbefattningarna

linde mötts av så omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter, att de icke

syntes hava möjlighet att tillfredsställande medhinna desamma. Med hänsyn

härtill vore oundgängligen nödvändigt, att till varje hushållningssällskaps förfogande

ställdes en med statsmedel avlönad heminstruktör, dock med undanlag

för Kalmar läns norra samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap

med hänsyn till hushållningssällskapsområdenas relativt ringa storlek.

I fråga örn befattningshavare för den kamerala verksamheten har utredningen

föreslagit, att hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus,

.Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap anställdes

en kamrer i lönegrad O 22, hos ett vart av Kalmar läns norra, Gotlands

och Blekinge läns samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap en dylik

befattningshavare i lönegrad O 18 samt hos ett vart av övriga hushållningssällskap

en kamrer i lönegrad O 20. Förutom kamrer erfordrades enligt utredningens

mening en bokförare hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, 1

1 Hos jordbrukareungdomens förbund funnos under år 1942 anställda 44 manliga ungdomskonsulenter

och ungdomsinstruktörer under liela eller viss del av året.

2 övcrkontrollassistcnter. Sådana finnas därjämte hos kontrollnämndcn till ett antal av sju.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Malmöhus, Skaraborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns

hushållningssällskap.

Beträffande expeditionsbiträde!! har det synts utredningen lämpligt, att hos

varje hushållningssällskap anställdes ett med statsmedel avlönat kontorsbiträde

ävensom — utom hos Kalmar läns norra, Gotlands och Blekinge läns

samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap — två skrivbiträden. Hos ett

vart av de nämnda fyra hushållningssällskapen vore endast ett skrivbiträde,

avlönat med statsmedel, erforderligt. Skäl har däremot icke synts utredningen

för närvarande föreligga att föreslå statsanslag till avlöning av ordinarie vaktmästare.

I sammanställningen sid. 151 lämnas ett sammandrag av det antal befattningshavare

av skilda slag, som av utredningen förordats. Till jämförelse hava

i sammanställningen införts uppgifter rörande det antal motsvarande befattningshavare,

som för närvarande äro avlönade med statsbidrag.

^ Yttranden.

Utredningens förslag rörande de olika befattningshavarna hos

hushållningssällskap och befattningshavarnas benämningar

hava föranlett vissa uttalanden.

Förslaget örn generell användning av benämningen konsulent har sålunda

föranlett Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund att uttala, att benämningen

länsagronom vore mest lämplig för jordbruks- och husdjurskonsulenter.

Denna benämning sade enligt förbundets mening mera örn vederbörandes

yrke och kompetens än konsulenttiteln.

Förslaget om förste och andre konsulent har avstyrkts av lantbruksstyrelsen,

hushållningssällskapens ombud och flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

En dylik uppdelning av konsulenterna saknar enligt lantbruksstyrelsens me“VJ8

.fog “ed hänsy.n till föreliggande faktiska förhållanden. Inom de hushållningssällskap,

där flera konsulenter finnas med samma utbildning och

huvudsakligen samma arbetsuppgifter har alltid — möjligen dock med något

enstaka undantag — en uppdelning av arbetet skett antingen geografiskt i

olika distrikt eller med hänsyn till arbetsuppgifternas beskaffenhet, och varje

konsulent arbetar fullt självständigt i förhållande till de övriga konsulenterna.

Lantbruksstyrelsen finner sig därför icke kunna förorda den föreslagna uppdelningen

i förste och andre konsulenter, utan böra samtliga ifrågavarande

befattningshavare jämväl i fortsättningen benämnas konsulenter.

Även utredningens uttalanden rörande fiskeriinstruktörer hava föranlett

erinringar. Med hänsyn till dessa tjänstemäns fullt självständiga ställning,

ansvarsfulla arbetsuppgifter och deras uppgift att vara förmän för övriga befattningshavare

på fiskets område, exempelvis fiskmästare vid fiskodlingsans

tal ter och fiskeritillsyningsman, hava lantbruksstyrelsen och ett flertal hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förordat titeln fiskerikonsulent i stället

för fiskeriinstruktör. Flera hushållningssällskap hava emellertid i detta sammanhang

framhållit önskvärdheten av en förbättring av vederbörandes teoretiska

utbildning.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

153

Vad angår utredningens förslag till avlöningsbestämm elser hava

vissa allmänna uttalanden gjorts rörande behovet av lönereglering

för hushållningssällskapens befattningshavare och i fråga om tillämpningen

på hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare

av ett avlöningsreglemente, uppbyggt på i princip samma grunder

som det för civila statsförvaltningens befattningshavare gällande.

Lantbruksstyrelsen har sålunda uttalat, att starka betänkligheter kunde

framföras mot utsträckande av det statliga avlöningssystemet att gälla jämväl

hushållningssällskapens och lantbruksundervisnmgsanstalternas befattningshavare.

Svårigheter måste sålunda möta för vederbörande att på

rätt sätt tillämpa ifrågavarande detaljerade och ej sällan svårbedömbara

avlöningsbestämmelser. Särskilt i vad tillämpningen avsåge lantbruksundervisningsansfallerna

kunde göras den invändningen, att löneplanerna i avlöningsreglementet

för statens befattningshavare finge anses uppgjorda och avvägda

för befattningshavare med helårstjänstgöring, varför med fog kunde

ifrågasättas, om de lämpligen kunde anses tillämpliga på befattningshavare

med kortare tjänstgöring än helt år. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida

tiden redan nu kunde vara inne att genomföra ny lönereglering f »r ifrågavarande

skolor, vid det förhållandet, att lärarpersonalen vid desamma

lönereglerades på ett i stort sett fullt tillfredsställande sätt så sent som vid

1942 års riksdag. Lantbruksstyrelsen hade sålunda icke funnit sig kunna biträda

utredningens förslag i vad detsamma avsåge lantbruksundervisningsanstalterna.

Lantbruksstyrelsen har vidare anfört.

För hushållningssällskapens del ligger saken något annorlunda till. Behovet

av en lönereglering för hushållningssällskapens befattningshavare är otvivelaktigt

mycket starkt framträdande. Alltför starka skiljaktigheter föreligga

nämligen i lönehänseende mellan befattningshavarna i olika sällskap. Härtill

bidraga icke endast stor olikhet i de med respektive tjänster förenade avlöningsförmånerna

utan även den omständigheten, att sällskapen i varierande

grad bereda särskilda ersättningar åt sina befattningshavare för speciella uppdrag

i samband med tjänsten. För hushållningssällskapens del synas svårigheterna

för det statliga lönesystemets tillämpning^ icke vara fullt så stora som

i fråga om lantbruksundervisningsanstalterna. På grund av sist berörda omständigheter

och då lantbruksstyrelsen icke nu är i tillfälle att framlägga ett

bättre lönesystem för hushållningssällskapens befattningshavare än det av

hushållningssällskapsutredningen framlagda, finner sig styrelsen, örn ock

med tvekan, böra godtaga hushållningssällskapsutredningens lönereglerings - förslag för hushållningssällskapens vidkommande.

Statskontoret har likaledes avstyrkt förslaget om lönereglering för lantbruksundervisningsanstalternas

befattningshavare med hänsyn till den för

dem nyligen genomförda löneregleringen och till att ändring av denna enligt

riksdagens uttalande borde ske under beaktande av det nära sambandet med

folkhögskolornas löneförhållanden, för vilka sistnämnda skolor det för civilförvaltningen

gällande lönesystemet efter nyligen verkställd utredning befmurits

icke vara lämpligt.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Allmänna lönenämnden, vilken likaså avstyrkt förslaget, i vad detsamma

avser lantbruksundervisningsanstalterna, har beträffande hushållningssällskapen

ansett tveksamt, huruvida de skäl, som av utredningen anförts till stöd för

tillämpning pa hushållningssällskapens befattningshavare av grunderna för det

statliga lönesystemet, kunde anses motivera ett frångående av de nuvarande

avlöningsreglerna. Lönenämnden har ifragasatt, örn det icke vöre lämpligare

att för hushållningssällskapen infördes avlöningsbestämmelser liknande dem,

som nu gälla för lantbruksundervisningsanstalterna.

Hushållningssällskapens ombud hava uttalat, att en lönereglering finge

anses i högsta grad påkallad och att densamma borde utan dröjsmål genomföras.

Vad därefter angår detaljerna i utredningens förslag till

avlöningsbestämmelser må följande synpunkter ur yttrandena

återgivas.

Lantbruksstyrelsen har påpekat, att den föreslagna löneplanen för extra

befattningshavare (löneplan HE) motsvarade löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet

och icke löneplan Ex i samma reglemente. Då löneplan

Eo lage tva löneklasser högre än löneplan Ex, skulle härigenom de extra

befattningshavarna hos hushållningssällskapen få en väsentligt bättre löneställning

än motsvarande extra befattningshavare inom den statliga verksamheten.

Tillräckliga skäl syntes icke föreligga för en dylik skiljaktighet.

Styrelsen har jämväl ansett böra uppmärksammas, att hushållningssällskapens

frihet att inom vissa gränser bestämma lönegradsplaceringen för extra

befattningshavare skulle kunna medföra en jämförelsevis gynnad ställning

för extra befattningshavare hos sällskap med god ekonomi. På lantbruksstyrelsen

borde därför ankomma att fastställa lönegrad även för extra tjänsteman.

Jämväl riksräkenskapsverket har ansett det vara omotiverat att i fråga om

extra befattningshavare giva hushållningssällskapen så fria händer, sorn förslaget

avsåge.

Sveriges allmänna lantbrukstjånstemannaförbund har med instämmande

från Sveriges vandringsrättareförbund ansett, att bärande skäl icke förebragts

för förslaget att icke använda beteckningen extra ordinarie tjänsteman. Kategorien

extra befattningshavare vore icke erforderlig med hänsyn till förslaget

örn arvodister.

Sistnämnda synpunkt har framförts även av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

och vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I detta sammanhang må nämnas, att lantbruksstyrelsen ansett, att

på styrelsen och icke såsom utredningen föreslagit på vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott borde ankomma att besluta om uppritning

i lönegrad, enär förslaget i denna del icke innebure tillräcklig garanti

för åstadkommande av önskvärd enhetlighet och förekommande av misstolkningar

vid löneklassuppflyttningar. Styrelsen har ej heller ansett civila avlöningsreglementets

bestämmelser om vikariatslön vara behövliga för hushållningssällskapens

del.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Liknande synpunkter hava framförts jämväl av allmänna lönenämnden, som

dessutom ifrågasatt om icke beslut örn tillsättande av lantbruksdirektör borde

underställas Kungl. Maj:t för godkännande och fastställelse.

Av utredningen föreslagna behörighetsvillkor för befattningar

hos hushållningssällskap hava i allmänhet icke föranlett erinringar.

I fråga om lantbruksinstruktörer hava emellertid lantbruksstyrelsen

och styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- oell trädgardsinstitut ansett

genomgången driftsledarekurs vid sagda institut utgöra en god grund för en

blivande dylik instruktör och böra — enligt lantbruksstyrelsen mening möjligen

kompletterad med en kortare kurs för de mera speciella instruktörsuppgifterna

— medföra kompetens för anställning som lantbruksinstruktör.

I fråga om hem instruktörs utbildning hava hushållningssällskapens

ombud, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund samt flera hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uttalat, att av utredningen föreslagen utbildning vore allt för dålig med hänsyn

bland annat till att heminstruktören måste vara hemkonsulenten behjälplig

med kursverksamheten och med denna sammanhängande allmän rådgivning.

Dessa uppgifter ställde så stora krav på vederbörande instruktör, att lägre utbildning

än lantliushållslärarinneexamen ej borde komma i fråga. I vissa av

nämnda yttranden har med hänsyn till det sagda ifragasatts lämpligheten

överhuvud taget av de föreslagna heminstruktörerna och i stället förordats

flera hemkonsulenter.

Statens hemslöjdsråd, Svenska slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund hava — med instämmande fran Hemslöjdsförbundet

för Sverige — uttalat, att förutom av utredningen föreslagna kompetensvillkor

för slöjdkonsulent borde för dylik uppställas krav på god

praktisk erfarenhet på hemslöjdsområdet. Kommerskollegium har härutinnan

uttalat, att på lantbruksstyrelsen och kollegium borde ankomma att närmare

utforma kompetensvillkoren.

Utredningens förslag i fråga om behörighetsvillkoren för kamrer har

lantbruksstyrelsen ej ansett sig kunna förorda. Styrelsen bär sålunda ansett

att kamrer icke borde tilläggas några konsulterande arbetsuppgifter inom

jordbruksområdet och att i fråga örn sagda befattningshavares teoretiska utbildning

torde vara tillfyllest med handelsgymnasium eller till och med

ettårig kurs i handelsläroverk, som står under skolöverstyrelsens överinseende.

Lantbruksstyrelsen har i fråga örn förslaget örn styrelsens prövning av sökandes

behörighet lill befattning icke ansett dylik prövning erforderlig beträffande

kamrers- eller instruktörsbefattningar. Styrelsen har även ifrågasatt

nödvändigheten av att styrelsen skulle såsom föreslagits lastställa instruktion

för befattning som lantbruksdirektör, konsulent och instruktör hos hushållningssällskap.

Några allmänna, av Kungl. Majit eller lantbruksstyrelsen meddelade

instruklionsbestämmelser utöver de i avlöningsreglementet givna syntes

knappast behövliga.

I utredningens förslag till lönegradsplaceri n g för .skilda befattningshavare

hos hushållningssällskap hava lantbruksstyrelsen, statskontoret

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

och allmänna lönenåmnden förordat de jämkningar, vilka framgå av efterföljande

sammanställning.

Hushållnings-

sällskaps-

utredningen

Lantbruks-

styrelsen

Statskon-

toret

Allmänna

löne-

nämnden

Lantbruksdirektör ........................

0 28

0 27

| 0 28

j1 O 25

} 0 27

Förste jordbruks- och husdjurskonsulent____

0 24

} 0 23

| 0 21

0 22

Andre jordbruks- och husdjurskonsulent____

0 18

0 17

Förste trädgårdskonsulent..................

0 23

| 0 22

1

0 20

Andre trädgårdskonsulent..................

0 17

j- 017

0 17

Förste ungdomskonsulent.............

0 22

1

Arvodist

Andre ungdomskonsulent..................

0 16

1 0 20

»

Förste slöjdkonsulent (manlig)..............

0 18

1 ,

|

Andre slöjdkonsulent (manlig)..............

0 13

\

( -

.

Första hemkonsulent ...............

0 16

0 13

Andra hemkonsulent..............

O 10

j 015

0 10

O 8

Första slöjdkonsulent (kvinnlig)............

0 13

1 ,

Andra slöjdkonsulent (kvinnlig)............

O 8

i

—

*

Fiskeriinstruktör (fiskerikonsulent) ........

0 13

014

0 10

0 12

Jordbruks-, husdjurs-, trädgårds-, ungdoms-

instruktör ......................

0 13

012

0 10

0 12

Slöjdinstruktör (manlig).................

O 8

_

_

Slöjdinstruktör (kvinnlig)................

O 6

_

_

Heminstruktör.....................

O 6

O 6

_

_

Kamrer ..........................

0 18,0 20, 0 22

0 18, 0 20

O 18, 0 20

0 20

Bokförare .....................

O 8

0 7

O 7

_

Kontorsbiträde.......................

0 4

0 4

O 4

O 4

Skrivbiträde .....................

0 2

0 2

O 2

O 2

I fråga om löneställningen för lantbruksdirektör må följande

uttalanden återgivas.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att lantbruksdirektörens självständiga

ställning och ansvarsfulla arbetsuppgifter ställde stora fordringar på vederbörandes

personliga kvalifikationer. Med hänsyn härtill ville styrelsen som

sin mening bestämt framhålla, att en lägre placering i lönegrad än den av

utredningen föreslagna 28 lönegraden icke borde förekomma. Styrelsen har

ansett, att de tre minsta hushållningssällskapen uti förevarande avseende icke

borde givas en särställning genom en lägre placering av lanbruksdirektörerna

i dessa sällskap. Något starkare fog för en dylik särställning funnes enligt

lantbruksstyrelsens mening icke. Styrelsen har sålunda föreslagit, att samtliga

lantbruksdirektörer placerades i lönegraden O 28.

Statskontoret har uttalat, att med hänsyn till egnahemsdirektörernas lönegradsplacering

borde för lantbruksdirektör ifrågakomma högst 25 lönegraden.

Lönedifferentiering emellan olika hushållningssällskap vore icke lämplig.

1 Kommerskollegium förordar O 18 resp. O 16.

* Kommerskollegium förordar O 16 resp. O 10.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

157

Allmänna lönenämnden har av praktiska skäl förordat enhetlig lönegradsplacering

för samtliga lantbruksdirektörer samt föreslagit 27 lönegraden.

Riksräkenskapsverket har — ulan atl närmare ingå på de föreslagna lönegradsplaceringarna

— dock ansett starka skäl tala för att lantbruksdirektör

gåves en lönegradsplacering, som i sin mån garanterade, att dessa befattningar

kunde besättas nied verkligt fullgoda krafter.

1 fråga om löneställningen för jordbruks- och husdjurskonsulent

hava olika meningar framförts.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

För ett behörigt fullgörande av dessa befattningshavares respektive arbetsuppgifter

fordras väl kvalificerade personer icke endast i fråga om gedigna

fackkunskaper och omfattande erfarenhet inom jordbruksområdet utan även

i fråga om rent personliga egenskaper. En relativt hög lönegradsplacering för

nu ifrågavarande befattningshavare är därför motiverad. Lantbruksstyrelsen

anser sig dock icke kunna förorda utredningens förslag utan föreslår för sin

del, att samtliga jordbruks- och husdjurskonsulenter placeras i lönegraden

0 23. Till jämförelse må nämnas, att statskonsulenterna i husdjursskötsel^

Irenne olika grenar äro hänförda lill lönegrad A 24, och enligt lantbruksstyrelsens

mening synas de lokala konsulenterna icke böra i lönehänseende

vara fullt jämställda med statskonsulenterna. Lantbruksstyrelsen vill med

avseende härå även tillägga, att en placering av dessa konsulenter i lägre

lönegrad än 23 icke är tänkbar, därest den sedan gammalt som önskvärd

ansedda befordringsgången från ämneslärare vid lantmanna- och lantbruksskola

till jordbruks- respektive husdjurskonsulent hos hushållningssällskap

överhuvud skall kunna upprätthållas. Lantbruksstyrelsen hänvisar i sådant

hänseende till de av hushållningssällskapsutredningen gjorda lönejämförelserna.

Statskontoret har ansett ifrågavarande konsulenter böra placeras i samma

lönegrad som egnahemskonsulent eller sålunda i 21 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att de föreslagna lönegraderna för ifrågavarande

konsulenter vore allt för höga.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt hushållningssällskapens

ombud hava — med instämmande fran flera länsstyrelser och hushallningsällskaps

förvaltningsutskott — uttalat, att jordbruks- och husdjurskonsulents

löneställning borde vara något högre än ordinarie ämneslärares vid

lantbruksundervisningsanstalt med helårstjänstgöring. Såsom motivering har

förbundet framhållit de större krav i fråga om specialisering och mera självständigt

handlande, som måste ställas på en konsulent, samt att rådgivningen

1 fråga örn driftsekonomiska åtgärder, vilkas genomförande ofia innebure

kapitalinvestering av betydande storlek, ställde avsevärda krav pa konsulenten.

I fråga örn trädgårdskonsulents löneställning har lantbruksstyrelsen

uttalat, att skäl syntes finnas för dennes placering i lönegrad något under

jordbruks- och husdjurskonsulent, detta särskilt med hänsyn till skiljaktigheterna

i fråga örn fordringarna på teoretisk utbildning. Trädgårdskonsulent

syntes emellertid icke böra placeras lägre än i lönegrad O 22.

Statskontoret har ansett, att trädgårdskonsulent borde åtnjuta samma löne
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

förmån som lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och sålunda

placeras i 17 lönegraden.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Stockholms lån och stad, Värmlands

och Örebro län, Sveriges hortonomförbund, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenier,

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund och Sveriges

konditionerande trädgårdsmästares förbund hava förordat samma lönestälining

för trädgårdskonsulent som för jordbruks- och husdjurskonsulent. Såsom

motivering härför har framhållits, att med hänsyn till den långa praktiska

utbildningstiden för en trädgårdskonsulent vore den genomsnittliga fackutbildningstiden

för avläggande av examen vid högre trädgårdskursen vid

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut fullt jämförbar med nuvarande

utbildning lill agronom.

Beträffande utredningens förslag rörande ungdomskonsulents

löneplacering må följande yttranden återgivas.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

Såsom framgår av hushållningssällskapsutredningens betänkande är ungdomsverksamheten

i det stora hela att betrakta som en ny uppgift för hushållningssällskapen.

Verksamheten på detta område torde därför tills vidare

mycket få karaktären av försöksverksamhet. Då lantbruksstyrelsen för sin

del håller före, att huvudsakligen yngre personer böra tänkas utöva denna

verksamhet, så synes fog finnas för att fastställa avlöningsvillkoren för dessa

befattningar på sådant sätt att därigenom markeras befattningarnas karaktär

av övergångsbefattningar. Vid sådant förhållande skulle givetvis vissa

skäl finnas att giva dessa tjänster karaktären av arvodesbefattningar. Med

hänsyn lill angelägenheten av att vederbörande må äga rätt att tillgodoräkna

tjänstår för pension under tjänstgöring som ungdomskonsulent, så vill dock

lantbruksstyrelsen förorda att befattningarna införas i löneplan. För att

emellertid betona karaktären av övergångsbefattningar synes en något lägre

löneställning böra givas ungdomskonsulenterna än vad hushållningssällskapsutredningen

föreslagit. Lantbruksstyrelsen föreslår, att ungdomskonsulenterna

hänföras till lönegrad O 20.

Statskontoret har ansett, att ungdomskonsulent icke borde avlönas med

statsmedel.

Allmänna lönenämnden har funnit övervägande skäl tala mot att ungdomskonsulent

bereddes den mera fasta ställning som en inplacering i lönegrad

skulle innebära. Då det finge förutsättas, att ungdomskonsulent med hänsyn

till verksamhetens art kvarstannade i tjänst endast en begränsad tidrymd,

borde sagda befattning lämpligen inrättas som arvodestjänst.

Styrelsen för jordbrukareungdomens förbund har förklarat sig hysa den

bestämda uppfattningen, att ungdomskonsulent i lönehänseende borde jämställas

med jordbruks- och husdjurskonsulent. Det vore icke motiverat, att

den grupp av konsulenter, som hade sig anförtrodd det mest krävande och

ansvarsfulla arbetet, ungdomens fostran, skulle placeras i lägre löneställning

än andra, då kraven på utbildning ändå måste vara lika.

I fråga om hemkonsulents löneställning har lantbruksstyrelsen ansett,

att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen för förste hem
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

159

konsulent vore väl hög. Med hänsyn till sitt tidigare avstyrkande av förslaget

om uppdelning i förste och andre konsulenter har styrelsen förordat, att

samtliga föreslagna hemkonsulenter hänföras till lönegraden O 15 såsom innebärande

en skälig löneställning för dessa befattningshavare.

Statskontoret, som påpekat att hemkonsulents nuvarande löneförmåner

motsvarade närmast 8 lönegraden, har ansett någon höjning motiverad och

föreslagit 10 lönegraden.

Enligt allmänna lönenämndens mening borde hemkonsulent såväl med hänsyn

till utbildningstid som på grund av mindre krävande tjänstgöring placeras

förste hemkonsulent i 13 och andre hemkonsulent i 8 lönegraden.

Sveriges agronom- och iantbrukslärareförbund, hushållningssällskapens

ombud samt flera länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava ansett, att hemkonsulent borde givas högre löneställning än

ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring för

att främja önskvärd cirkulation mellan konsulent- och lärarbanorna samt

med hänsyn till hemkonsulentens väsentligt mera självständiga och krävande

arbete än lanthushållslärarinnans.

Utredningens förslag rörande slöjdkonsulents lönegradsplacering

har givit kommerskollegium anledning framhålla, att dylik konsulent med

hänsyn till kompetensfordringarna icke borde placeras i sämre löneställning

än hemkonsulent.

Allmänna lönenämnden har ansett, att konsulenten i manlig slöjd erhållit

en i jämförelse med slöjdlärare vid det statliga undervisningsväsendet alltför

förmånlig löneställning.

Sveriges slöjdlårarinneförening, Svenska slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund hava påyrkat en höjning av slöjdkonsulenternas

lön till i stort sett samma nivå som kommerskollegium föreslagit.

Förstnämnda förening har härtill framhållit, att de kvinnliga slöjdkonsulenternas

utbildningstid vore 6 å 7 år, bortsett från den teoretiska utbildning,

som fordrades för inträde i vävskola. Slöjdkonsulents utbildning vöre sålunda

icke kortare än hemkonsulents och deras tjänstgöring likvärdig. Föreningen

har jämväl påpekat, att slöjdlärarinna vid allmänt läroverk, vars tjänstgöring

sannolikt vore mindre krävande än en slöjdkonsulents, innehade en

löneställning, motsvarande lönegrad O 16.

Beträffande lönegradsplaceringen för instruktörer hava vissa erinringar

framställts mot utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de arbetsuppgifter och det ansvar,

som åvilade en fiskeriinstruktör, ansett starka skäl föreligga för placering av

denne i lägst lönegraden O 14. Förslaget om heminstruktörs placering i lönegrad

O 6 har tillstyrkts av styrelsen. För övriga instruktörer (utom slöjdinstruktörer)

har lantbruksstyrelsen förordat lönegad O 12, vilken lönegrad

torde vara den normala för olika slag av verkmästare i statstjänst, med vilka

dessa instruktörer med hänsyn till utbildning och verksamhet närmast vöre

att jämföra.

Länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands och örebro län samt hushållningssäll
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skapens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings och Kronobergs

län, Kalmar läns södra område, Gotlands, Örebro, Västmanlands och

Västerbottens län hava i likhet med lantbruksstyrelsen och med i stort sett

enahanda motivering påyrkat en väsentlig höjning av fiskeriinslruktörs lönegradsplacering.

Vad beträffar kamerala befattningar har lantbruksstyrelsen uttalat,

att med hänsyn till styrelsens uppfattning rörande kompetenskraven å

kamrer kunde styrelsen ej förorda av utredningen föreslagna lönegradsplaceringar

för sagda befattningshavare. Lantbruksstyrelsen har sålunda föreslagit,

att sex kamrersbefattningar, nämligen i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus,

Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap,

hänfördes till lönegraden O 20 samt övriga av dessa befattningar till lönegraden

O 18. I fråga om bokförare, som stöde direkt under kamrerarens ledning

och närmast hade till uppgift att tjänstgöra som biträde åt denne, har

lantbruksstyrelsen förordat den vanliga kanslibiträdesgraden eller 7 lönegraden.

Statskontoret har ansett, att behovet av kameral personal hos hushållningssällskapen

borde tillgodoses genom bidrag till avlönande av kassör. Då en viss

lönedifferentiering för denne befattningshavare inom skilda hushållningssällskap

icke kunde undvikas, har statskontoret föreslagit 18 och 20 lönegraderna.

Kalmar läns norra, Blekinge läns och Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava motsatt sig den föreslagna lönedifferentieringen

för kamrer under motivering, att det i så fall kunde förväntas att

kamrer med lägre lönegradsplacering kvarbleve på sin tjänst endast under

kortare tid, vilket icke vore önskvärt.

Slutligen har egnahemsstyrelsen uttalat, att egnahemskassörerna enligt styrelsens

bestämda uppfattning hade mera kvalificerade och arbetskrävande

uppgifter än kamrer hos hushållningssällskapen. En lönereglering för de senare

måste därför föranleda en omprövning av egnahemskassörernas anställningsförhållanden.

Såsom tidigare omnämnts har hushållningssällskapsutredningen betecknat

sitt förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen såsom

preliminärt i avvaktan pa de önskemal, som härutinnan kunde komma

att framföras närmast från vederbörande hushållningssällskaps sida.

I anledning härav har lantbruksstyrelsen uttalat, att styrelsen icke kunnat

taga någon verkligt definitiv ställning till förslaget på denna punkt men att

antalet å av Kungl. Majit och riksdagen fastställd personalförteckning för

hushållningssällskap uppförda befattningar borde bliva väsentligt större än

nuvarande antal befattningar hos hushållningssällskapen. Styrelsen har emellertid

icke ansett tillräcklig anledning finnas att, såsom utredningen föreslagit,

upptaga två statsavlönade ungdomskonsulenter för ett enstaka hushållningssällskap

(Kristianstads läns hushållningssällskap). Antalet dylika

konsulenter borde, även med hänsyn till verksamhetens försökskaraktär,

genomgående begränsas till en befattning för varje hushållningssällskap. I

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

161

övrigt har styrelsen, som icke biträtt förslaget rörande uppdelning i förste

och andre konsulenter liksom ej heller förslagen rörande byggnads- och slöjdkonsulenter

hos hushållningssällskapen, ansett lämpligt alt för samtliga olika

slag av konsulenter räkna med ett antal motsvarande det sammanlagda antalet

av de av utredningen föreslagna förste och andre konsulenterna. Enligt

styrelsens mening vore tills vidare tillräckligt med endast ett skrivbiträde i

personalförteckningen för varje hushållningssällskap.

Statskontoret har beträffande personalförteckningen uttalat, att ehuru statskontoret

i likhet med utredningen väl insåge hushållningssällskapens stora

betydelse inom jordbruket och dess binäringar, kunde ämbetsverket redan

med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget under inga omständigheter

biträda ett förslag av sådan räckvidd, som det nu framlagda. Statskontoret

har därefter fortsatt:

Då ämbetsverket måste finna det i hög grad önskvärt, att statsbidragsgrunderna

i möjligaste mån förenklas, har ämbetsverket ansett sig böra förorda,

att varje hushållningssällskap inom ramen av nu utgående statsbidrag erhåller

en i princip lika grundstomme av med bidrag av statsmedel avlönade befattningshavare.

Härvid bör dock tillses, alt nya befattningar icke inrättas, exempelvis

såsom fiskeriinstruktör i Göteborgs och Bohus län. Vid en sådan anordning

undvikes ock en tidsödande detalj granskning av de skilda sällskapens

behov av befattningshavare. Häremot skulle visserligen kunna göras gällande,

att de folkrikare distrikten bleve relativt sämre tillgodosedda, men då det

lärer kunna förutsättas, att medlemsavgifter liksom övriga inkomster här

skola uppnå högre belopp, vill det förefalla som om i stort sett rättvisa

skulle åstadkommas. Endast beträffande de vidsträckta, folkfattiga norrlandsdistrikten

synas, på sätt hittills varit fallet, särskilda åtgärder till utjämning

böra ifrågakomma. Med utgångspunkt från dessa principer och med

ledning av utredningens förslag rörande olika kategorier befattningshavare

får statskontoret föreslå, att statsbidrag för varje hushållningssällskap må

utgå till avlönande av nuvarande sekreteraren, en kassör, ett kontorsbiträde,

två skrivbiträden, en jordbruks-, en husdjurs-, en trädgårds- och en hemkonsulent,

fyra jordbruks-, en husdjurs- och en fiskeriinstruktör eller sammanlagt

15 befattningshavare för varje hushållningssällskap. För samtliga hushållningssällskap

skulle antalet med bidrag av statsmedel avlönade tjänstemän

i så fall komma att uppgå till högst 390 mot för närvarande 252. I övrigt erforderlig

personal skulle avlönas av sällskapens egna medel.

Sveriges agronom- och lantbrulcslärareförbund har framhållit, att det för

jordbrukets utveckling ej vore lyckligt med — såsom utredningen i princip

föreslagit — blott ett relativt litet antal tjänstemän med högre kompetens och

att en stor del av arbetet skulle läggas på befattningshavare med lägre kompetens.

Ju högre jordbrukarnas fack- och allmänutbildning stege, desto större

krav måste ställas på deras rådgivare. Förbundet har med hänsyn härtill

ansett, att utredningens förslag till personalförteckning upptoge alltför få

konsulenter. En utökning av antalet befattningshavare med högre kompetens

finge emellertid ej medföra en minskning av antalet lägre tjänstemän.

Styrelsen för jordbrukarungdomens förbund har i fråga örn utredningens

förslag rörande antalet ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer erinrat

örn att under år 1942 tjänstgjorde under i allmänhet endast en del av året

Riliang till riksdagens protokoll 19ii. 1 saini. Nr 172. H

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

44 ungdomskonsulenter och -instruktörer, varjämte ett flertal vandringsrättare

verkade som instruktörer. Dessa handledde cirka 29 300 ungdomar, vilket

antal vore maximalt med hänsyn till antalet tjänstemän. Styrelsen har

därefter fortsatt:

Även örn kvalificerade klubbledare med något arvode i erforderlig omfattning

stöde till förfogande — vilket dock för närvarande av flera skäl ej kan

bliva fallet — är det antal instruktörer, som av utredningen föreslagits, otillräckligt.

Endast för fyra län har föreslagits tre tjänstemän, i allmänhet en

ungdomskonsulent och två instruktörer. Då antalet instruktörer i Norrbottens

län under år 1942 uppgår till 14 och behov av lika många instruktörer föreligger

i Västerbottens län samt då i flera län redan nu antalet tjänstemän

är större än det av utredningen föreslagna, skulle ett genomförande av utredningens

förslag ej kunna medföra en utökning av verksamhetens omfattning,

därest ej inom respektive län av kommuner eller andra ytterligare medel

ställas till förfogande. Utredningens förslag att i endast ett län, Kristianstads,

skulle anställas två ungdomskonsulenter, finner styrelsen ej tillräckligt motiverat.

Verksamhetens omfattning i detta län är ett resultat av att tvenne

konsulenter hittills verkat i detsamma. I andra län hade omfattningen av

verksamheten under enahanda förhållanden blivit lika stor. De kvinnliga

ungdomskonsulenternas arbete är över hela landet och alldeles särskilt i skogstrakterna

mycket högt skattat. Styrelsen har i och för sig intet att erinra mot

att dessas arbete övertas av för ändamålet anställda andre hemkonsulenter.

Dock vill styrelsen framhålla önskvärdheten av att denna arbetsuppgift för

endera av de båda hemkonsulenterna fastställes som den primära, enär det

i annat fall lärer kunna befaras, att hemkonsulenternas nuvarande ordinarie

uppgifter, vilka ju äro i hög grad krävande, kunna komma att inkräkta

på den för ungdomsverksamheten avsedda tiden.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har — med instämmande av

Hemslöjdsförbundet för Sverige — med hänsyn till de stora avstånden och

hemslöjdens karaktär i norra Sverige yrkat på ytterligare en konsulent i

kvinnlig slöjd i ett vart av Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län. Jämväl utredningens förslag rörande antalet konsulenter i manlig slöjd

vore ej tillfredsställande. Antalet dylika borde utökas och den föreslagna

distriktsindelningen i samband härmed ändras.

Vidare hava Sveriges fjäderfäavelsförening, hushållningssällskapens ombud,

Sveriges lantbruksförbund samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands och Västernorrlands län föreslagit anställande hos varje hushållningssällskap

av en särskild instruktör i fjäderfäskötsel. Såsom motivering

har erinrats om fjäderfäskötselns stora betydelse för det mindre jordbruket,

egnahemsägare och lägenhetsägare samt uttalats, att den hittills bedrivna

undervisningsverksamheten på fjäderfäskötselns område varit otillräcklig.

Vad slutligen angår av de skilda hushållningssällskapens förvaltningsutskott

gjorda uttalanden i fråga om behovet av befattningshavare av skilda slag

må nämnas, att utredningens förslag i fråga om antalet ungdomsinstruktörer

och kamerala befattningshavare icke föranlett erinringar i annan mån än

att Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett en bokförare

jämte kamrer erforderlig för sällskapets del. Beträffande jordbruks
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

163

Hushållningssällskap

Jordbruksinstruktörer

Husdjursinstruktörer

Trädgårdsinstruktörer

Hushåll-

ningssäll-

skapsut-

redningen

Hushåll-

ningssäll-

skapen

Utred-

ningen

Hushåll-

ningssäll-

skapen

Utred-

ningen

Hushåll-

ningssäll-

skapen

Stockholms läns o. stads..

4

5

i

1

i

1

Uppsala

läns....

3

3

i

1

—

—

Södermanlands

> ....

3

5

i

1

i

1

Östergötlands

> ....

3

3

i

3

—

1

Jönköpings

> ....

4

7

i

2

—

1

Kronobergs

> ....

4

4

i

1

—

1

Kalmar läns norra......

2

3

i

1

—

1

Kalmar läns södra......

4

4

i

1

i

1

Gotlands

läns....

2

2

i

1

—

—

Blekinge

> ....

2

2

i

1

—

—

Kristianstads

> ....

4

4

i

1

i

1

Malmöhus

> ....

3

3

i

1

i

1

Hallands

> ....

4

5

i

2

—

1

Göteborgs o. Bohus > ....

4

4

i

1

i

1

Älvsborgs läns norra____

4

4

i

1

—

1

Älvsborgs läns södra ....

3

3

i

1

—

—

Skaraborgs

läns____

4

3

i

3

—

—

Värmlands

» ....

4

4

i

1

—

1

Örebro

> ....

3

3

i

1

—

1

Västmanlands

) ....

3

3

i

2

—

—

Kopparbergs

> ....

5

5

i

1

i

1

Gävleborgs

> ....

5

5

i

1

—

—

Västernorrlands

> ....

5

‘9

i

1

i

1

Jämtlands

> ....

6

6

i

1

—

1

Västerbottens

} ....

16

16

i

1

2

2

Norrbottens

D ....

16

20

i

4

2

2

konsulenter hava ett vart av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

Stockholms län och stad, Uppsala, Gävleborgs och Jämtlands län yrkat på

två konsulenter i förste konsulents tjänsteställning mot av utredningen föreslagen

en samt ett vart av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Skaraborgs,

Värmlands och Västernorrlands län tre dylika konsulenter mot av

utredningen upptagna två. I fråga om husdjurskonsulenter har endast Jämtlands

läns hushållningssällskap yrkat på en utökning av det av utredningen

föreslagna antalet, nämligen från en till två.

Enligt vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskotts mening

borde antalet trädgårdskonsulenter i Gävleborgs län ökas från föreslagen en

till två och i Västerbottens län från föreslagen en till tre. Jönköpings och

Norrbottens låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava ansett två

ungdomskonsulenter erforderliga inom vartdera sällskapets område mot av

utredningen upptagen en i varje. Hemkonsulenternas antal har föreslagits

till två av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott i Hallands,

'' 75 % av medeltalet jordbruksinstruktörer i norrlandslänen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län samt till tre av förvaltningsutskotten

i Västerbottens och Norrbottens län.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott gentemot utredningens förslag

ifrågasatta antal jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsinstruktörer framgår

av sammanställningen å sid. 163.

De föreslagna ökningarna av antalet husdjursinstruktörer hava i allmänhet

motiverats med hänvisning till utredningens förslag om indragning av

överkontrollassistentbefattningarna.

Hallands, Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens låns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava förklarat sig icke behöva någon heminstruktör,

om antalet hemkonsulenter ökades. Västerbottens och Norrbottens låns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava önskat vartdera tre fiskeriinstruktörer

mot av utredningen föreslagna två.

Slutligen hava Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens låns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott yrkat på en ökning av antalet med statsmedel

avlönade kontorsbiträden från ett till två hos ett vart av hushållningssällskapen,

varjämte Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett

tre med statsmedel avlönade skrivbiträden i stället för två erforderliga

hos sällskapet.

I följande sammanställning återfinnas utredningens, lantbruksstyrelsens,

statskontorets och hushållningssällskapens förvaltningsutskotts förslag rörande

antalet befattningshavare, avlönade med särskilda statsmedel.

Hushållnings-

sällskaps-

utredningen

Lantbruks-

styrelsen

Statskontoret

Hushållnings-

sällskapens

förvaltnings-

utskott

Lantbruksdirektörer..........

26

26

26

26

Kamrerare ..................

26

26

*26

26

Bokförare....................

7

7

—

8

Jordbrukskonsulenter ........

37

37

26

44

Husdjurskonsulenter..........

26

26

26

27

Trädgårdskonsulenter ........

26

26

26

29

Ungdomskonsulenter..........

27

26

—

29

Hemkonsulenter..............

34

34

26

40

Jordbruksinstruktörer ........

120

120

104

135

Husdjursinstruktörer..........

26

26

26

36

Trädgårdsinstruktörer ........

12

12

—

21

Ungdomsinstruktörer ........

26

26

—

26

Fiskeriinstruktörer............

32

32

26

34

Heminstruktörer..............

23

23

—

*19

Kontorsbiträden..............

26

26

26

29

Skrivbiträden................

48

26

52

49

1 Kassörer.

* Under villkor att antalet hemkonsulenter ökas.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

165

Hushållningssällskapsutredningens allmänna synpunkter och förslag rö- DeparUmaUarande

olika slag av befattningar hos hushållningssällskap föranleda i huvud- ***''*’*''

sak icke några erinringar från min sida. I enlighet med utredningens förslag

finner jag mig böra förorda, att sekreterare hos hushållningssällskap framdeles

benämnes lantbruksdirektör. Den nuvarande benämningen konsulent

för de främsta fältarbetande befattningshavarna synes mig böra bibehållas.

I likhet med bland andra lantbruksstyrelsen anser jag emellertid tillräckliga

skäl icke föreligga att skilja mellan förste och andre konsulenter. Jag delar

jämväl den i flera yttranden framförda synpunkten, att benämningen fiskerikonsulent

med hänsyn till vederbörandes självständiga ställning och arbetsuppgifter

är lämpligare än fiskeriinstruktör. Slutligen bör i enlighet med

utredningens förslag den nuvarande benämningen vandringsrättare ersättas

av instruktör.

Vad angår av utredningen ifrågasatt omläggning av avlönings- och anställningsförhållandena

för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare

anser jag skäl icke föreligga att nu upptaga detta spörsmål, vilket varit

föremål för statsmakternas prövning så nyligen som vid 1942 års riksdag.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen finner jag däremot vägande

skäl tala för en omreglering av lönerna för hushållningssällskapens befattningshavare

och utfärdande i samband därmed av bestämmelser rörande dessas

tjänstgöringsförhållanden m. m. Alltför stora skiljaktigheter i lönehänseende

föreligga, såsom av tidigare redogörelse framgått, mellan befattningshavare

av samma slag inom olika hushållningssällskap samt mellan sagda befattningshavare

och jämförliga tjänstemän inom andra områden. I sistnämnda

hänseende må särskilt framhållas den ogynnsamma löneställning, som

vissa av hushållningssällskapens befattningshavare intaga i jämförelse med

motsvarande befattningshavare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Vidare synes det önskvärt, att lönerna till skilda befattningshavare

hos ett och samma hushållningssällskap bringas i bättre relation till varandra

än vad för närvarande ofta är fallet. Härigenom skulle förutsättningar

för en bättre och jämnare befordringsgång kunna skapas. Med nu gällande

jämförelsevis låga minimigrundlöner för sällskapens befattningshavare

intaga dessa även en förhållandevis oförmånlig ställning i pensionshänseende.

Svårigheter hava med hänsyn till de ofördelaktiga löneförhållandena uppstått

för hushållningssällskapen att rekrytera befattningarna med lämpliga

innehavare. I fråga om befattningshavare med agronomkompetens må understrykas,

att i och med lantbrukshögskolans tillkomst utbildningstiden utökats,

vilket medfört högre utbildningskostnader än tidigare. Ehuru givetvis skäl

kunna åberopas mot att i nuvarande tidsläge upptaga förevarande lönefråga

till övervägande, anser jag likväl med hänsyn till vad förut anförts lösningen

av ifrågavarande spörsmål icke längre skäligen kunna undanskjutas.

Enligt liushållningssällskapsutredningens förslag skulle bestämmelser angående

avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap m. m. sammanföras

i ett reglemente, uppbyggt i tillämpliga delar på i princip samma

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

grunder som civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.

Mot detta förslag liava vägande erinringar framförts i ett flertal av de överförslaget

avgivna yttrandena. Även jag finner starka betänkligheter kunna resas

mot att å hushållningssällskapens befattningshavare tillämpa de statliga lönereglementenas

bestämmelser, vilka för dessa befattningshavares vidkommande

fa anses vara alltför detaljerade. I likhet med allmänna lönenämnden anser

jag lämpligare och mera ändamålsenligt, att för hushållningssällskapens befattningshavare

meddelas avlönings- och anställningsbestämmelser liknande

dem som nu gälla för lantbruksundervisningsanstalterna. En dylik anordning

skulle även vara ägnad att underlätta befordringsgången mellan sällskapen

och skolorna. ^

Såsom villkor för statsbidrag till bland annat avlönande av föreståndare

och lärare vid lantmannaskola, lantbruksskola och lanthushållsskola gäller,

att lantbruksundervisningsanstalterna skola underkasta sig för anstalternas

befattningshavare av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser. Denna

princip synes böra tillämpas jämväl i fråga örn hushållningssällskapen. Statsbidrag

torde böra utgå till avlönande av lantbruksdirektör, jordbrukskonsulent,

husdjurskonsulent, trädgårdskonsulent, ungdomskonsulent, hemkonsulent,

fiskerikonsulent, jordbruksinstruktör, husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör,

heminstruktör, kamrerare, kontorsbiträde och skrivbiträde. I fråga om

dessa befattningar böra salunda bestämmelser utfärdas örn avlöningsförmåner

samt anställningsförhållanden. Däremot anser jag, såsom tidigare

nämnts, statsbidrag icke böra i varje fall för närvarande utgå till avlönande

av byggnadskonsulenter och slöjdkonsulenter hos hushållningssällskapen.

Tillräckliga skäl synas mig ej heller föreligga för statsbidrag till avlönande av

trädgårdsinstruktörer och bokförare. I vissa yttranden framfört förslag rörande

särskilda fjäderfäinstruktörer synes kunna tillgodoses genom att husdjursinstruktörerna

ägna uppmärksamhet åt bland annat denna gren av husdj

ursskötseln.

Vad angår avlöningsförmånerna må erinras om att förenämnda skolors

föreståndare och lärare enligt gällande bestämmelser åtnjuta vissa minimigrundlöner

och ålderstillägg. Vidare stadgas rörande befattningshavares

rätt till fri bostad jämte erforderligt bränsle eller, därest bostad icke erhålles,

kontant ersättning enligt vissa grunder. Föreskrifter hava slutligen meddelats

angående avlöning vid tjänstledighet och vikariatsersättning samt i fråga örn

rörligt tillägg och kristillägg. Bestämmelser av liknande slag synas böra utfärdas

även i fråga om förenämnda befattningshavare hos hushållningssällskap.

Beträffande grundlönerna äro såsom nämnts för skolornas befattningshavare

endast minimibelopp fastställda. Skolstyrelse äger sålunda rätt att

med anlitande av andra medel än statsmedel fastställa högre grundlöner.

Såsom skäl för tillämpning av principen örn minimigrundlön även för sällskapens

del kan åberopas önskvärdheten av möjligast enhetliga bestämmelser

för hushållningssällskapen och skolorna. Emellertid kan tillämpning av

nyssberörda princip befaras medföra att jämväl framdeles komma att kvar
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

stå de nu betydande, av olika skäl icke önskvärda variationerna i löneliänseende

mellan befattningshavare av samma ställning hos olika hushållningssällskap.

I nuvarande läge synes snarare böra övervägas, att för skolornas

befattningshavare införa bestämmelser till förhindrande av olika löneförmåner

för liknande befattningar vid skilda skolor.

Jag anser mig sålunda i anslutning till vad hushallningssällskapsutredningen

föreslagit böra förorda, att grundlönerna för förenämnda befattningshavare

hos sällskapen fastställas till vissa bestämda belopp. Härav följer att

sällskapen i regel ej heller böra äga rätt lämna befattningshavare särskild

ersättning — utöver föreskrivna löneförmåner samt i förekommande fall rese-

och traktamentsersättning — för uppdrag inom vederbörandes tjänstgöringsområde.

Därest särskilda förhållanden sa påkalla, bör dock undantag

från denna bestämmelse kunna medgivas av lantbruksstyrelsen. Jämväl Hagan

örn rätt för befattningshavare att innehava annan avlönad befattning hos

hushållningssällskapet eller stadigvarande anställning eller uppdrag utanför

sällskapets verksamhetsområde bör ankomma på prövning av lantbruksstyrelsen.

Det synes dock skäligt, alt hushållningssällskapet må äga besluta, att

befattningshavare, som vid de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande

åtnjuter högre löneförmåner från sällskapet än sagda bestämmelser medgiva,

även framdeles skall bibehållas vid den högre lönen genom tillskott avsällskapets

egna medel.

Såsom utredningen framhållit är det synnerligen önskvärt, att löneförmånerna

för hushållningssällskapens befattningshavare, där så ske kan,

bringas i relation till dem, som gälla för jämförliga befattningshavare vid

lantbruksundervisningsanstalterna. Härigenom underlättas möjligheterna att

få till stånd samverkan mellan sällskapen och skolorna i den allmänna undervisnings-

och upplysningsverksamheten samt att utnyttja skolornas och sällskapens

befattningshavare i denna verksamhet. Vid jämförelser i nu förevarande

avseende måste emellertid uppmärksammas, att skolornas befattningshavare

såsom förut nämnts åtnjuta fri bostad och erforderligt bränsle eller

mot dessa förmåner svarande kontant ersättning. Till de för skolornas befattningshavare

gällande kontanta minimigrundlönerna bär salunda läggas värdet

av sagda förmåner. I det följande har härutinnan räknats med den minimiersättning,

som dylik befattningshavare enligt gällande bestämmelser äger

uppbära, därest nämnda förmån icke kan lämnas, eller sålunda i fråga örn

föreståndare för lantmannaskola 1 200 kronor, beträffande ordinarie ämneslärare

med eget hushåll 900 kronor och extra ordinarie ämneslärare med eget

hushåll 500 kronor, i fråga örn föreståndarinna vid lanthushållsskola 500 kronor

samt beträffande ordinarie ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna

med helårstjänstgöring vid dylik skola 300 kronor.

Frågan örn löneställningen för ifrågavarande befattningshavare hos

hushållningssällskap är givetvis i viss mån beroende av de behörighetsvillkor,

som uppställas. Hushållningssällskapsulredningens förslag härutinnan har

i allmänhet icke föranlett erinringar i avgivna yttranden. 1 fråga örn lantbruksinstruklör

har från vissa håll emellertid hävdats, att genomgången driftsledarkurs

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut vore tillfyllest.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Såsom i annat sammanhang framhållits, anser jag emellertid kompletterande

kurs för dylika instruktörer erforderlig. Beträffande heminstruktör har framhållits,

att av hushållningssällskapsutredingen föreslagen teoretisk utbildning

— genomgången helårskurs eller vinter- och sommarkurs vid Janthushallsskola

vöre otillräcklig. Jag anser för min del den av utredningen föreslagna

teoretiska utbildningen för en heminstruktör tillfyllest. I fråga örn

kompetensvillkoren för kamrerare har lantbruksstyrelsen ansett genomgånget

handelsgymnasium eller ettårig kurs i handelsläroverk, som står under skolöverstyrelsens

ledning, vara tillfyllest. Enligt min mening torde det vara till

fördel för jordbrukarna att hos hushållningssällskapet hava tillgång till en

i bokföring speciellt sakkunnig befattningshavare, som kan lämna dem råd

och upplysningar bland annat i bokföringsfrågor. Med hänsyn härtill anser

jag önskvärt, att innehavaren av kamrerarebefattning hos ett hushållningssällskap

om möjligt uppfyller av utredningen uppställda kompetenskrav. I

fråga örn övriga, i det föregående ej särskilt omnämnda befattningshavare,

biträder jag hushållningssällskapsutredningens förslag rörande behörighetsvillkoren.

Frågan om de olika befattningshavarnas löneplacering bör i nu förevarande

sammanhang endast bliva föremål för det preliminära bedömande, som

erfordras för beräknandet av kostnadsramen. Vid kostnadsberäkningarna

har jag utgått fran de i sammanställningen å sid. 169 angivna löneförmånerna

för hushållningssällskapens befattningshavare. (Till jämförelse hava

angivits nu gällande löneförmåner, värdet av fri bostad inberäknat, för vissa

befattningshavare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter med helårs

tjänstgöring.)

Beträffande de sålunda angivna löneställningarna vill jag framhålla följande

synpunkter, vilka dock icke innebära ett definitivt ställningstagande

i fråga om lönebeloppen.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag, att lantbruksdirektör

bör placeras i högre löneställning än föreståndare vid lantmannaskola

med helårstjänstgöring, detta med hänsyn till att ett hushållningssällskap

i regel har en betydligt större och mera mångskiftande verksamhet än en lantbruksundervisningsans

tält och att dess ledning ur ekonomisk synpunkt är

mera ansvarsfull. Tillräckliga skäl synas mig däremot icke föreligga att såsom

utredningen föreslagit genomföra lönedifferentiering för lantbruksdirektörer

hos skilda hushållningssällskap. Samtliga dessa befattningshavare böra

enligt min mening erhålla samma löneställning. Den grundlön, med vilken

jag räknat, överensstämmer med den av lantbruksstyrelsen föreslagna, vilken

synes mig skälig med hänsyn till andra jämförbara befattningshavares löneställning.

Lantbruksdirektör har härjämte beräknats komma i åtnjutande av

ålderstillägg enligt samma grunder som föreståndare vid lantmannaskola.

Jordbruks- och husdjurskonsulent böra i lönehänseende jämställas. I likhet

med lantbruksstyrelsen finner jag vidare önskvärt, att dessa konsulenters

löneställning blir sådan, att den sedan gammalt såsom önskvärd ansedda

befordringsgången från ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola eller lantbruksskola

till jordbruks- respektive husdjurskonsulent hos hushållnings
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 169

Befattningshavare

Grundlön

kronor

Ålderstillägg

i kronor

(efter resp. 3,

6, 9 och 12 år)

Slutlön

kronor

Lantbruksdirektör ..........................

10110

3 å 480

11550

Föreståndare vid lantmannaskola ............

8 760

3 å 480

10 200

Jordbrukskonsulent..........................

7 200

4 å 480

9120

Husdjurskonsulent ..........................

7 200

4 å 480

9120

Trädgårdskonsulent..........................

6 420

4 å 480

8340

Ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola ....

6 420

4 å 480

8 340

Ungdomskonsulent..........................

4 740

2 å 240

5 220

E. o. ämneslärare vid lantmannaskola........

4 500

2 å 240

4 980

Föreståndarinna vid lanthushållsskola........

5 252

3 å 300

6152

Hemkonsulent ..............................

4 200

4 å 300

5 400

Ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola

3 780

4 å 300

4 980

Fiskerikonsulent ............................

3 900

4 å 300

5100

Jordbruksinspektör..........................

3 600

4 å 300

4 800

Husdjursinstruktör..........................

3 600

4 å 300

4 800

Ungdomsinstruktör..........................

3 000

2 å 300

3 600

E. o. ämneslärarinna vid lanthushållsskola....

2 900

2 å 150

3 200

Heminstruktör..............................

2 700

2 å 150

3 000

Kamrerare..................................

6 000

4 å 480

7 920

> ....................................

5100

4 å 480

7 020

Kontorsbiträde..............................

2 700

å 150

3 300

Skrivbiträde ................................

2 400

4 å 150

3 000

sällskap kan upprätthållas. Med hänsyn härtill har jag räknat med, att jordbruks-

och husdjurskonsulent i lönehänseende erhåller något försteg framför

ordinarie ämneslärare. Ålderstillägg till ifrågavarande konsulenter synas böra

utgå enligt samma grunder som till ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola.

Såväl hushållningssällskapsutredningen som lantbruksstyrelsen hava föreslagit,

att trädgårdskonsulent placeras i något lägre löneställning än nyssnämnda

konsulenter. I betraktande av trädgårdskonsulents något kortvarigare

teoretiska utbildning kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Av

statskontoret föreslagen löneställning för trädgårdskonsulent får dock med

hänsyn till vederbörandes arbetsuppgifter anses vara allt för låg. Jag har sålunda

ansett mig böra utgå från att trädgårdskonsulent i lönehänseende jämställes

med ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola.

Beträffande löneställningen för ungdomskonsulent hava delade meningar

kommit till uttryck. Med utgångspunkt från att en ungdomskonsulent borde

vara en yngre kraft och att den naturliga utvecklingen borde vara, att denne

så småningom överginge till anställning som ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola

eller lantbruksskola eller som jordbrukskonsulent hos hushållningssällskap,

har hushållningssällskapsutredningen förordat en lägre löneställning

för ungdomskonsulent än för ordinarie ämneslärare. Lantbruksstyrelsen

har med hänsyn till angelägenheten av alt vederbörande må äga rätt att

tillgodoräkna tjänstår för pension under tjänstgöring som ungdomskonsulent

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

förordat befattningens införande i löneplari. Allmänna lönenämnden har däremot

ansett, att ungdomskonsulentbefattningen borde hava karaktären av arvodestjänst.

Vid övervägande av förevarande fråga har jag anslutit mig till lantbruksstyrelsens

uppfattning, att ungdomskonsulentbefattningen bör uppföras bland

sällskapens ordinarie befattningshavare. I fråga om löneställningen delar jag

den av såväl liushållningssällskapsutredningen som lantbruksstyrelsen företrädda

meningen, att ungdomskonsulent bör placeras i lägre löneställning än

ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola. Visserligen kan göras gällande, att

ungdomskonsulent och extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola

lämpligen böra jämställas, men med hänsyn till en ungdomskonsulents arbetsuppgifter

samt av liknande anledning, som i det föregående anförts i fråga

om jordbrukskonsulents och ordinarie ämneslärares inbördes löneställning,

har jag dock ansett mig böra räkna med en något högre grundlön för ungdomskonsulent

än för extra ordinarie ämneslärare. För att markera ungdomskonsulentbefattnings

karaktär av övergångstjänst har jag utgått från

att denne befattningshavare i likhet med extra ordinarie ämneslärare bör

åtnjuta endast två ålderstillägg om vartdera 240 kronor.

Hemkonsulent bör enligt hushållningssällskapsutredningens mening med

hänsyn till tjänstgöringens art och omfattning i lönehänseende placeras lägre

än föreståndarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring men jämställas

med ordinarie ämneslärarinna vid dylik skola. I anslutning till vad i

flera yttranden framhållits anser jag emellertid att hemkonsulent i lönehänseende

bör placeras högre än ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola

med helårstjänstgöring. För uppnående av önskvärd befordringsgång lärer såväl

den nuvarande minimigrundlönen för hemkonsulent — 3 200 kronor - —

som den av statskontoret föreslagna löneställningen få anses vara alltför låg.

Den grundlön, med vilken jag räknat, ger hemkonsulent i förhållande till

ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola, relativt sett, samma ställning

i lönehänseende som jordbrukskonsulent gentemot ordinarie ämneslärare

vid lantmannaskola. Ålderstillägg till hemkonsulent torde böra utgå enligt

samma grunder som gälla för ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola.

Enligt hushållningssällskapsutredningens förslag bör fiskeriinstruktör i

lönehänseende jämställas med jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag förstnämnda befattningshavare,

vilken såsom jag förut uttalat bör benämnas fiskerikonsulent, böra erhålla en

något högre löneställning än utredningen föreslagit.

Den förut angivna grundlönen för jordbruks- och husdjursinstruktörer, vilka

böra i lönehänseende jämställas, är väsentligt högre än nu utgående lön till

vandringsrättare. Med hänsyn till instruktörernas krävande arbetsuppgifter

och då instruktörsbefattning numera merendels får betraktas som sluttjänst,

är emellertid en höjning av den nuvarande lönen önskvärd. Löneställningen

har beräknats under beaktande av de löner, som utgå i likartade befattningar

inom andra områden.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

171

Av liknande skäl som i fråga om ungdomskonsulent bör däremot ungdomsinstruktör

placeras i lägre löneställning än övriga omnämnda instruktörer.

Heminstruktör torde med hänsyn till den av mig tidigare förordade teoretiska

utbildningen böra placeras något lägre än extra ordinarie lärarinna vid lanthushållsskola

med årskurs eller två halvårskurser.

Med hänsyn till den kamerala verksamhetens olika omfattning hos skilda

hushållningssällskap har hushållningssällskapsulredningen i fråga om kamrerare

föreslagit en uppdelning i tre lönegrupper. I likhet med lantbruksstyrelsen

och statskontoret anser jag två lönegrupper vara tillfyllest. Vid beräkning

av de av mig angivna löneförmånerna för kamrerare, kontorsbiträde och

skrivbiträde hava beaktats de löner, som utgå i likartade befattningar inom

andra områden.

Enligt gällande bestämmelser för avlöning till föreståndare och lärare vid

lantbruksundervisningsanstalt må befattningshavare, som övergått till befattning

vid lantbruksundervisningsanstalt från att hava varit jordbrukseller

husdjurskonsulent, respektive hemkonsulent hos hushållningssällskap,

av Kungl. Majit medgivas rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,

befattningshavaren innehaft sådan anställning. Enahanda bestämmelser torde

framdeles böra gälla vid ungdomskonsulents övergång till befattning vid

lantbruksundervisningsanstalt samt i fråga om befattningshavare vid dylik undervisningsanstalt,

som övergått till befattning hos hushållningssällskap.

Ävenledes bör genomgående tjänstår sberäkning för ålderstilläggs åtnjutande

kunna medgivas på de för lantbruksundervisningsanstalts befattningshavare

nu gällande villkoren vid befordran av jordbrukskonsulent till lantbruksdirektör,

ungdomskonsulent till jordbruks- eller husdjurskonsulent,

ungdomsinstruktör till jordbruks- eller husdjursinstruktör samt skrivbiträde

till kontorsbiträde hos hushållningssällskap.

Liksom med statsbidrag avlönade befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna

böra förenämnda tjänstemän hos hushållningssällskapen

äga åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg å grundlön, ålderstillägg och vikariatsersättning

under samma förutsättningar och enligt enahanda grunder,

som enligt civila avlöningsreglementet gälla för ordinarie tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen.

Jag förordar jämväl i huvudsak enahanda bestämmelser för hushållningssällskapens

befattningshavare som för lantbruksundervisningsanstalternas i

fråga örn avlöningsförmåner vid tjänstledighet. Dessa innebära i huvudsak,

att vederbörande skall vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom eller

havandeskap eller för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för

fullgörande av annat offentligt uppdrag avstå en tredjedel av den med befattningen

förenade minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vikarien. Åtnjuter

befattningshavare tjänstledighet av annan anledning än nyss nämnts,

skall han tili vikarien avstå minst två tredjedelar av den med befattningen

förenade kontanta minimigrundlönen. Arvode till vikarie må icke understiga

två tredjedelar av den tjänstlediges kontanta minimigrundlön.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Vad angår tillsättandet av befattningshavare hos hushållningssällskap synes

mig i fråga om lantbruksdirektör och konsulent böra i huvudsak gälla

samma bestämmelser som för föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalt.

Detta innebär, att lantbruksstyrelsen efter prövning av de sökandes

kompetens uppsätter tre på förslag, bland vilka hushållningssällskapets

förvaltningsutskott skall äga utse innehavare av befattningen, övriga

befattningshavare hos hushållningssällskap böra däremot tillsättas av vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott utan föregående prövning

hos lantbruksstyrelsen av sökandes kompetens.

Härefter torde jag till övervägande få upptaga frågan om antalet med

statsmedel avlönade befattningshavare av olika slag. Jag har härvid icke för

avsikt att nu närmare ingå på det antal befattningshavare, som bör finnas

hos de särskilda hushållningssällskapen. Detta spörsmål torde senare efter

ytterligare utredning och överväganden få upptagas till slutligt avgörande.

I det följande avser jag sålunda endast att angiva den ram, inom vilken antalet

befattningshavare hos hushållningssällskapen i huvudsak bör kunna begränsas.

Vad angår lantbruksdirektör och kamrerare erfordras givetvis en befattningshavare

av vartdera slaget hos varje hushållningssällskap.

Antalet jordbrukskonsulenter har hushållningssällskapsutredningen föreslagit

till 37, varav 26 förste jordbrukskonsulenter och 11 andre jordbrukskonsulenter,

samt antalet husdjurskonsulenter till 26 eller tillhopa 63. Hushållningssällskapens

förvaltningsutskott hava i sina yttranden föreslagit sammanlagt

44 jordbrukskonsulenter och 27 husdjurskonsulenter. För närvarande

utgår särskilt statsbidrag till avlönande av sammanlagt 60 dylika konsulenter.

Jag anser mig icke nu böra utgå från en utökning av sistnämnda antal.

Antalet med statsmedel avlönade konsulenter av ifrågavarande slag bör

salunda beräknas till 60, varav 34 jordbrukskonsulenter och 26 husdjurskonsulenter.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag vidare före, att

statsbidrag bör stå till förfogande för avlönande av 26 trädgårdskonsulenter.

Ungdomskonsulenterna böra begränsas till samma antal.

I fråga om antalet hemkonsulenter har hushållningssällskapsutredningen

utgått från att statsbidrag bör utgå till avlönande av 34 sådana konsulenter,

varav 26 första och 8 andra konsulenter. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott

hava ansett att tillhopa 40 hemkonsulenter böra finnas. Enligt

min mening bestyrka erfarenheterna av hushållningssällskapens verksamhet

på hemvårdens område, att behov förefinnes av en utökning av hushållningssällskapens

befattningshavare för handhavande av ifrågavarande verksamhet.

Då jag emellertid tidigare förordat anställande av särskilda med statsmedel

avlönade heminstruktörer, varigenom åstadkommes en betydande förstärkning

av hushållningssällskapens arbetskraft på ifrågavarande område,

anser jag mig icke kunna förorda en ökning av antalet hemkonsulenter.

Detta torde alltså liksom för närvarande böra stanna vid 30.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

173

Antalet med statsmedel avlönade fiskerikonsulenter bör likaledes, såsom

hushållningssällskapsutredningen föreslagit, vara detsamma som nu eller sålunda

32 stycken.

Antalet jordbruksinstruktörer (vandringsrättare) har hushållningssällskapsutredningen

ansett böra ökas från nu 96 till 120, under det att hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i sina yttranden föreslagit tillhopa 135 dylika

befattningar. Ehuru jag i likhet med utredningen anser en utökning av antalet

önskvärd, finner jag mig likväl för närvarande böra stanna för ett antal

av 102.

Antalet med statsmedel avlönade husdjursinstruktörer bör beräknas till

26 och antalet ungdomsinstruktörer till likaledes 26 samt antalet heminstruktörer

till 23.

Slutligen anser jag mig böra utgå från att statsbidrag lämnas till avlönande

av 26 kontorsbiträden och 26 skrivbiträden.

I enlighet med vad jag sålunda anfört bör statsbidrag beräknas till följande

antal befattningshavare hos hushållningssällskapen.

26 lantbruksdirektörer

34 jordbrukskonsulenter

26 husdj urskonsulenter

26 trädgårdskonsulenter

26 ungdomskonsulenter

30 hemkonsulenter

32 fiskerikonsulenter

102 jordbruksinstruktörer

26 husdjursinstruktörer

26 ungdomsinstruktörer

23 heminstruktörer

26 kamrerare

26 kontorsbiträden

26 skrivbiträden.

I fråga om kamrerare torde böra räknas med 6 kamrerare i den förordade

högre och 20 kamrerare i den lägre löneställningen.

Hushållningssällskapsutredningen har i sitt betänkande framlagt förslag

till bestämmelser angående resekostnads- och traktamentsersättning till hushållningssällskapens

befattningshavare. Nya bestämmelser i detta ämne hava

så sent som år 1942 meddelats. Jag finner icke anledning att nu ånyo upptaga

denna fråga till närmare övervägande. De jämkningar, som i gällande

bestämmelser kunna bliva påkallade i anledning av nu föreslagna nya befattningar

eller eljest, torde jag vid ett senare tillfälle få underställa Kungl. Maj:t.

Pensionsbestämmelser för hushållningssällskapens

befattningshavare.

Gällande bestämmelser.

Av nuvarande befattningar hos hushållningssällskap äro sekreterarbefattningar

samt med bidrag av statsmedel avlönade jordbrukskonsulent- och

hemkonsulentbefattningar förenade med pensionsrätt enligt reglementet den

31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt med däri senare vidtagna

ändringar och tillägg utan att särskilda åtgärder vidtagits för reglering

av befattningarna, enar för dessa minimiavlöning fastställts i tidigare

omförmälda särskilda författningar.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 172-

Departements
chefen.

Övriga till anstalten anslutna befattningar hos hushållningssällskapen hava

efter av vederbörande sällskap verkställd, av lantbruksstyrelsen godkänd

reglering enligt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente och på hushållningssällskapets

framställning förenats med pensionsrätt i anstalten.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har föreslagit, att pensionsrätt i statens pensionsanstalt begränsas

att avse allenast ordinarie befattningshavare hos hushållningssällskapen,

dock att de av hushållningssällskapens nuvarande befattningshavare

med pensionsrätt, som icke skulle erhålla ordinarie anställning, bibehållas

vid personlig delaktighet i sagda anstalt, så länge de kvarstå i innehavande

befattningar.

Utredningen har vidare påpekat, att enligt det föreslagna avlöningsreglementet

minimiavlöning skulle bliva i författning fastställd för sådan ordinarie

befattningshavare, som uppfördes i av Kungl. Maj :t och riksdagen fastställd

personalförteckning. Härmed bleve reglementet för statens pensionsanstalt

tillämpligt å sagda befattningshavare. För att annan ordinarie befattning,

oavsett om avlöningsreglementet gällde för befattningen eller ej, skulle

kunna förenas med pensionsrätt i anstalten, erfordrades alltjämt särskild

reglering.

Utredningen har vidare ifrågasatt principiell avvikelse från de allmänna

bestämmelserna i pensionsanstaltens reglemente, så till vida som tjänstepensionsunderlagen

föreslås skola anpassas efter C-ortslön i stället för A-ortslön.

Yttranden.

Statskontoret och statens pensionsanstalt hava framhållit, att en anpassning

av tjänstepensionsunderlagen efter C-ortslön icke borde göras i förevarande

sammanhang. En avvikelse från de enligt pensionsanstaltens reglemente tilllämpade

pensionsprinciperna borde enligt statskontorets uppfattning undvikas,

intill dess en allmän revision av reglementet komme till stånd.

Regleringen av lönerna för hushållningssällskapens befattningshavare är

avsedd att i sina huvuddrag ansluta sig till de grunder, som av 1942 års riksdag

antagits i fråga om lönereglering för lärare vid statsunderstödda lägre

lantbruksundervisningsanstalter. Även pensionsregleringen bör vid sådana

förhållanden i det väsentliga anpassas efter den i anslutning till sistnämnda

lönereglering genomförda pensionsregleringen.

I likhet med statskontoret och statens pensionsanstalt finner jag mig med

hänsyn till den förestående översynen av pensionsanstaltens reglemente icke

kunna biträda utredningens förslag, i vad detta innebär väsentliga avsteg

från reglementets allmänna bestämmelse. Ett ståndpunktstagande torde emellertid

icke erfordras i detta sammanhang, utan jag förutsätter, att förslag i

ämnet kommer att framläggas för riksdagen i samband med ställningstagandet

till frågan örn lönereglering för hushållningssällskapens befattningshavare.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

175

Statsanslag till hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Förutom statsbidrag till särskilda ändamål inom hushållningssällskapens

verksamhetsområden, vilka delvis berörts i det föregående, åtnjuta sällskapen

årligen anslag av statsmedel dels såsom bidrag till avlöning åt vissa befattningshavare,

dels till allmänna verksamheten och dels för handhavande

av viss låneförmedlingsverksamhet.

Såsom av tidigare redogörelse framgått åtnjuta hushållningssällskapen

statsbidrag till avlöning åt sekreterare, jordbrukskonsulenter, hemkonsulenter,

vandringsrättare, fiskeritjänstemän och täckdikningsförmän.

Därjämte utgå särskilda statsbidrag för övervakning av kontrollföreningsverksamheten

genom överkontrollassistenter samt för anställande hos hushållningssällskapen

av extra arbetskraft för förmedling av bidrag till täckdikningar

och gödselvårdsanläggningar. Sistnämnda bidrag pläga anvisas

från statsanslagen till bidrag till täckdikningar och gödselvårdsanläggningar.

Jordbrukarungdomens förbund åtnjuter statsanslag till bland annat den

lokala verksamheten för avlöning åt ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer.

För budgetåret 1943/44 hava följande anslag anvisats.

Kronor

Avlöning åt sekreterare........................ 178 000

» » jordbrukskonsulenter.............. 325 000

» » hemkonsulenter .................. 100 200

» » vandringsrättare................... 192 000

» » fiskeritjänstemän.................. 76 500

» » täckdikningsförmän................ 26 000

» » extra arbetskraft.................. *17 000

Summa 914 700.

Till jordbrukarungdomens förbunds verksamhet har för budgetåret 1943/

44 anvisats 85 000 kronor.

Till hushållningssällskapens allmänna verksamhet har

riksdagen under en följd av år anvisat anslag (allmänt anslag), som numera

fördelas mellan sällskapen enligt kungörelse den 30 mars 1935 (nr 82)

angående fördelning av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet

avsedda anslagsmedel med däri genom kungörelsen nr 562/1937 vidtagna

ändringar. Sagda anslag disponeras av vederbörande hushållningssällskap på

sätt sällskapen finna lämpligt.

Enligt nyssnämnda kungörelser skall vid fördelningen av ifrågavarande

anslag så förfaras, att ett grundbelopp av 15 000 kronor tillföres varje hushållningssällskap

samt att därefter av återstoden å sällskapen fördelas sex

tiondelar efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom

sällskapens områden, två tiondelar efter den övriga folkmängden inom sam
-

Avser budgetåret 1942/43.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ma områden, dock att där stad inom sådant område har mera än 10 000 invånare,

av överskjutande invånarantalet skola medräknas allenast 20 procent,

en tiondel efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel

efter områdenas totalareal. Vad beträffar den del av anslaget, som icke utgår

som grundbelopp, skall de särskilda hushållningssällskapens delaktighet

däri enligt nyss angivna grunder fastställas för tioårsperioder, därvid folkmängden

och dennas gruppering efter yrken beräknas med stöd av den före

sådan periods början senast hållna folkräkningen samt antalet brukningsdelar

efter senast utförda jordbruksräkning. Såsom första tidsperiod räknas

1935—1944.

För budgetåret 1943/44 har riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisat

ett belopp av 2 600 000 kronor. Därtill kommer i fråga örn sagda budgetår

anslag till särskilt bidrag till hushållningssällskapen för kostnader i samband

med vissa kristidsåtgärder m. m. (krisanslag) med 200 000 kronor. För budgetåret

1943/44 anvisat krisanslag har fördelats efter i huvudsak samma

grunder, som gälla för den del av anslaget till den allmänna verksamheten,

vilken icke utgår såsom grundbelopp.

Fördelningen av ifrågavarande anslag för budgetåret 1943/44 på de skilda

hushållningssällskapen framgår av följande sammanställning.

Hushållningssäl skap

Allmänt anslag

kronor

Krisanslag

kronor

Summa

kronor

Stockholms läns och stads ..................

115 483

9100

124 583

Uppsala läns................................

66 346

4 600

70 946

Södermanlands läns ........................

86 047

6 400

92 447

Östergötlands läns ..........................

122 627

9 000

131 627

Jönköpings läns ............................

108 775

8 500

117 275

Kronobergs läns ............................

90 656

6 800

97 456

Kalmar läns norra..........................

50 040

3 200

53 240

Kalmar läns södra..........................

76 746

7100

83 846

Gotlands läns...............................

44 731

4 200

48 931

Blekinge läns ..............................

64 683

6 000

70 683

Kristianstads läns ..........................

122 163

9 000

131 163

Malmöhus läns..............................

147 282

10 000

157 282

Hallands läns ..............................

81346

6 000

87 346

Göteborgs och Bohus läns....................

104 158

8100

112 258

Älvsborgs läns norra ........................

83 867

6 200

90 067

Älvsborgs läns södra ........................

74 746

5 400

80146

Skaraborgs läns ............................

132 860

10 000

142 860

Värmlands läns .........................

129 945

10000

139 945

Örebro läns...............................

92 372

7 000

99 372

Västmanlands läns..........................

72 472

5 200

77 672

Kopparbergs läns........................

118 285

9 300

127 585

Gävleborgs läns.........................

109 009

8 500

117 509

Västernorrlands läns.......................

121 448

9 600

131048

Jämtlands läns..........................

97 398

7500

104 898

Västerbottens läns....................

141 647

11500

153 147

Norrbottens läns.....................

144 868

11 800

156 668

Summa kronor

2 600 000 |

200 000

2 800 000

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

177

I detta sammanhang må nämnas, att Värmlands och Kopparbergs läns

hushållningssällskap samt hushållningssällskapen i Norrland åtnjuta särskilda

bidrag ur den del av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område, som avsetts till produktionsbefrämjande åtgärder på nämnda

område i Norrland samt vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län, det

s. k. norrlandsanslaget. Bidragen få användas till de ändamål, som Kungl.

Majit på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämmer. För år

1943 hava nämnda hushållningssällskap tilldelats följande belopp.

Hushållningssällskap Kronor

Värmlands läns .......................... 40 000

Kopparbergs » 45 000

Gävleborgs » 50 000

Västernorrlands » 95 000

Jämtlands » 70 000

Västerbottens » 100 000

Norrbottens » 100 000

Summa 500 000.

Förvaltningsbidrag för låneförmedling må i fråga örn gödselvårdslån

årligen utgå till hushållningssällskap inom ramen av ett belopp

av 10 000 kronor enligt kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren

för lån från gödselvårdslånefonden med ett belopp, motsvarande en

procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på

grund av från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.

Bidraget i fråga utgår av gödselvårdslånefondens medel.

För förmedling av lån från täckdikningslånefonden utgår förvaltningsbidrag

enligt 1921 års riksdagsbeslut (prop. nr 181, r. skr. nr 284) med — frånsett

vissa begränsningar — dels 20 kronor för varje med täckdikningslån understött

företag, dels ock tre procent av under året beviljade lånebelopp.

Hushållningssällskap erhåller därjämte årligen förvaltningsbidrag för förmedling

av lån från jordbrukets maskinlånefond enligt Kungl. Maj:ts brev

den 2 september 1938 med dels 20 kronor för varje av sällskapet under nästföregående

år förmedlat lån, dels ock 0.3 procent av den ej till betalning

förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på grund av från fonden utbekomna

statslån vid årets början häftat till staten.

Av riksdagen för budgetåret 1943/44 för ifrågavarande ändamål anvisade

eller, i fråga örn gödselvårdslån, av Kungl. Majit för år 1942 beviljade bidrag

uppgå till följande belopp.

förvaltningsbidrag för förmedling av gödselvårdslån.................. 10 000

» » täckdikningslån.............................. 38 000

» » maskinlån .................................. 20 000

Summa kronor 68 000.

Bihang lill riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 172.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapsutredningen.

Hushållningssällskapsutredningen har förordat, att statsanslaget till hushållningssällskapen

måtte uppdelas i ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag.

Hushållningssällskapen skulle härigenom i princip komma i samma

ställning som lantbruksundervisningsanstalterna, vilket syntes utredningen

önskvärt.

Enligt utredningens förslag borde avlöningsanslaget avse avlöning

åt hushållningssällskapens ordinarie befattningshavare i enlighet med grunderna

i utredningens förslag till avlöningsreglemente för bland andra sagda

befattningshavare samt kristillägg åt desamma i enlighet med härutinnan

förordade grunder. Däremot borde särskilt statsanslag till avlöning åt extra

befattningshavare och arvodister hos hushållningssällskap icke utgå. Antalet

dylika tjänstemän och deras löneförmåner har utredningen nämligen förutsatt

skola bestämmas av varje hushållningssällskap inom ramen för de i

avlöningsreglementet givna föreskrifterna. Vid beräkning av erforderligt avlöningsanslag

har utredningen utgått från lönebeloppen i såväl högsta som

lägsta löneklassen inom respektive lönegrader, multiplicerat lönebeloppen

med det för respektive lönegrader förordade antalet befattningshavare samt

beräknat aritmetiska medeltalet av de sålunda erhållna beloppen. Utredningen

har vidare antagit, att samtliga befattningshavare komme att placeras i

ortsgrupp E, samt att rörligt tillägg komme att utgå med 15 procent och

kristillägg med 14 procent. Det sålunda beräknade erforderliga statsanslagets

fördelning mellan olika slag av befattningar och ändamål i övrigt framgår

av sammanställning å s. 179.

Enligt beräkningarna skulle sålunda för ändamålet erforderligt avlöningsanslag

uppgå till i runt tal 4 000 000 kronor. Därtill komme kristillägg enligt

förordade grunder med i Tunt tal 490 000 kronor.

Utredningen har föreslagit, att avlöningsanslaget skulle uppföras i riksstaten

såsom förslagsanslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Avlöningar».

Kostnaderna för kristillägg borde bestridas från nionde huvudtitelns

anslag till kristillägg.

Vad angår frågan om omkostnadsanslag, till karaktären närmast

motsvarande förenämnda allmänna statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag

för låneförmedling, har utredningen inledningsvis framfört vissa allmänna

synpunkter på hushållningssällskapens ekonomiska ställning och behov

av ökade inkomster. Efter att hava framhållit, att flertalet hushållningssällskap

sammanlagt för åren 1935—1939 redovisat större utgifter än inkomster,

att underskotten i vissa fall uppgått till betydande belopp samt att

flertalet hushållningssällskap sålunda för upprätthållande av verksamheten

måst taga i anspråk en del av sitt kapital, har utredningen anfört.

Måhända kunde det göras gällande, att de hushållningssällskap, som redovisat

betydande underskott för ifrågavarande tidsperiod, disponerat sina inkomster

på ett mindre tillfredsställande sätt. Den erfarenhet örn vissa hushållningssällskaps

förvaltning, som utredningens ledamöter äga, och den kännedom

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

179

Befattningshavare

Löne-

grad

Lön enligt löneplanen

per år och befattnings- havare

Lön enligt löne- planen per år till

samtliga befatt- ningshavare.

/Antalet befatt- (ningshavare X

lägst + högst!

X 2 /

kronor

lägst

kronor

högst

kronor

23 lantbruksdirektörer................

O 28

10110

11 595

249 600

3 » ................

O 27

9 615

11 100

31100

6 kamrerare.........................

O 22

7 200

8 625

47 500

16 » .........................

0 20

6 414

7 650

112 500

4 ..........................

O 18

5 670

7 200

25 700

7 bokförare.........................

0 8

3 357

4 014

25 800

26 förste jordbrukskonsulenter........

O 24

8130

9 615

230 700

11 andre > ........

0 18

5 670

7 200

70800

26 förste husdjurskonsulenter..........

O 24

8130

9 615

230 700

26 > byggnadskonsulenter.........

0 24

8130

9 615

230 700

26 • trädgårdskonsulenter.........

O 23

7 650

9120

218 000

26 n ungdomskonsulenter.........

0 22

7 200

8 625

205 700

1 andre ungdomskonsulent...........

0 16

4 950

6 414

5 700

26 första hemkonsulenter.............

O 16

4 950

6 414

147 700

8 andra > .............

O 10

3 681

4 446

32 500

26 första kvinnliga slöjdkonsulenter ...

0 13

4 230

5 304

123 900

9 förste manliga >

0 18

5 670

7 200

57 900

120 jordbruksinstruktörer..............

O 13

4 230

5 304

572 000

26 husdjursinstruktörer...............

0 13

4 230

5 304

123 900

12 trädgårdsinstruktörer..............

0 13

4 230

5 304

57 200

26 ungdomsinstruktörer...............

0 13

4 230

5 304

123 900

32 fiskeriinstruktörer.................

0 13

4 230

5 304

152 500

23 heminstruktörer...................

0 C

3 033

3 681

77 200

26 kontorsbiträden...................

O 4

2718

3 357

79 000

48 skrivbiträden .....................

0 2

2 406

3 033

130 500

Summa loa enligt löneplanen per år till samtliga befattningshavare

8 362 700

Kallortstillägg, vikariatsersättningar m. m........

120 000

Rörligt tillägg, 15 procent (avr. tal) ....

520 000

Summa avlöning till samtliga befattningshavare

4 002 700

Kristillägg, 14 procent (avr. tal).......

490 000

Summa kronor

4 492 700

om andra sällskaps verksamhet, som utredningen erhållit, giver emellertid

icke anledning att antaga, att erforderliga åtgärder icke skulle hava vidtagits

från hushållningssällskapens sida för att i möjligaste mån anpassa utgifterna

efter inkomsterna. Det för många hushållningssällskap otillfredsställande ekonomiska

resultatet bör i stället ses mot bakgrunden av sällskapens allt mer

utökade verksamhet, icke minst såsom verkställande organ för av statsmakterna

beslutade åtgärder till lanthushållningens främjande. Hushållningssällskapen

böra sålunda enligt utredningens mening givas ett erkännande för

att de,° trots i många fall ekonomiska svårigheter, lyckats icke endast vidmakthålla

utan jämväl utvidga sin verksamhet. Det torde icke vara opåkallat,

att i detta sammanhang erinra örn det stöd från ortens sida, som i form

av donationer, landstingsanslag eller eljest kommit många hushållningssäll
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skap till del. Detta stöd utgör, liksom det under årens lopp ökade ledamotsantalet

inom flertalet hushållningssällskap, bevis för det förtroende, som hushållningssällskapen

och deras verksamhet åtnjuta inom vida kretsar.

En fortsatt utveckling med efter hand minskade disponibla tillgångar måste

för flertalet hushållningssällskap inom en icke avlägsen framtid leda till allt

mer ökade ekonomiska svårigheter samt framtvinga en ur lanthushållningens

synpunkt icke önskvärd stagnation eller tillbakagång av sällskapens verksamhet

och försvåra eller omöjliggöra för sällskapen att med önskvärd effektivitet

handhava statliga åtgärder till lanthushållningens främjande. En betydande

del av sällskapens tillgångar äro bundna i fastigheter eller fonder

för särskilda ändamål och torde sålunda icke kunna användas för täckande

av uppkommande underskott. Enligt utredningens mening är det därför —

icke minst ur statens egen synpunkt — i hög grad angeläget, att hushållningssällskapen

beredas ökade ekonomiska resurser för att såsom lokala organ

för främjande av lanthushållningen kunna fortsätta och utvidga sin

mångsidiga verksamhet. Utredningen vill även i detta sammanhang erinra

om den utökning av antalet med statsmedel avlönade ordinarie befattningshavare

hos hushållningssällskapen, vilken utredningen funnit ofrånkomlig

och följaktligen förordat. Enär utredningen förutsätter, att endast utgifterna

för avlöning till dessa befattningshavare skola bestridas från särskilt statsanslag

— däremot exempelvis icke utgifter för resekostnads- och traktamentsersättningar

till desamma — är det uppenbart, att om hushållningssällskapens

inkomster icke medgiva ökade utgifter för exempelvis sagda ersättningar,

torde utredningens förslag på denna punkt icke kunna realiseras.

Med hänsyn till det sagda får utredningen såsom sin bestämda uppfattning

uttala, att hushållningssällskapens inkomster måste väsentligt ökas, därest

sällskapen skola få möjlighet att icke endast vidmakthålla utan även vidtaga

önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande verksamhet på lanthushållningens

område.

Vid övervägande av frågan om på vilket sätt en dylik ökning skulle kunna

åstadkommas har utredningen avvisat från vissa håll framförda förslag om

särskilda administrationsbidrag — utöver eljest för viss låneförmedling utgående

statsbidrag — för förmedling av lån och bidrag av statsmedel samt

för insamling och granskning av vissa jordbruksstatistiska uppgifter. Svårigheter

förelåge nämligen att åstadkomma lämpliga och rättvisa grunder för

dylika bidrag. Utredningen har vidare ansett, att ej heller nuvarande bidrag

för låneförmedling borde utgå.

Utredningen har bestämt avrått från att grunda fördelning av statsanslag

till hushållningssällskapens allmänna verksamhet på behovsprincipen. Frånsett

svårigheterna att rättvist bedöma graden av de olika hushållningssällskapens

behov av statsbidrag, skulle systemet innebära, att exempelvis enskilda

personer genom donerade medel övertoge en del av staten eljest tillkommande

ekonomiskt ansvar. Detta skulle vidare kunna leda till ett minskat

intresse från enskildas sida att på sätt hittills skett stödja hushållningssällskapens

verksamhet. En dylik utveckling vore icke minst ur lanthushållningens

egen synpunkt enbart till skada.

För sin del har utredningen förordat, att nuvarande system med särskilt

statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet i princip bibehölles.

Fördelningen mellan hushållningssällskapen av för detta ändamål till

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 172

förfogande stående medel (omkostnadsanslag) måste emellertid av vissa skäl

ske enligt andra grunder än för närvarande. Utredningen tiar salunda erinrat

om sitt förslag rörande upptagande av särskild jordbruksavgift, vilken kunde

beräknas tillföra hushållningssällskapen en sammanlagd ökning av inkomsterna

i form av ökade ledamotsavgifter med i runt tal 1 544 600 kronor. Därest

utredningens förslag rörande statsbidrag till undervisningsverksamhet och

främjande av husdjursskötsel — vilket bland annat innebure, att sällskapen

i regel ej längre skulle behöva anvisa mot det särskilda statsbidraget svarande

belopp — samt rörande avlöningsanslag genomfördes, komme större

delen av hushållningssällskapens nuvarande utgifter för sagda ändamål att

övertagas av staten. Berörda utgifter, som av utredningen benämnts disponibla

medel, kunde uppskattas till i runt tal 1 679 000 kronor.

Av utredningen förordat tillvägagångssätt, för beräkning av erforderligt omkostnadsanslag

och dettas fördelning mellan hushållningssällskapen innebär,

att för varje hushållningssällskap först beräknas ej mindre en grundinkomst,

motsvarande summan av nuvarande allmänt statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag

för låneförmedling, minskad med förenämnda disponibla medel,

än även en inkomstökning, motsvarande dels 20 procent av nu utgående

allmänt statsanslag och krisanslag, dels ock halva den genom bland annat uttagande

av jordbruksavgift beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Beträffande

den sålunda beräknade inkomstökningen har utredningen framhållit,

att genom att nu utgående allmänt statsanslag och krisanslag ökades med

visst, för samtliga hushållningssällskap enahanda procenttal bleve behovet av

ökade inkomster för täckande av utgiftsstegringar, som kunde vara oberoende

av näringslivets inriktning inom respektive hushållningssällskaps områden

tillgodosett i skälig utsträckning. Vidare skulle de hushållningssällskap, inom

vars områden jordbruket är av jämförelsevis stor betydelse, erhålla en i skälig

grad större inkomstökning än andra hushållningssällskap, genom att halva

ökningen av ledamotsavgifterna inberäknades i inkomstökningen. Det nämnda

tillvägagångssättet för beräkning av inkomstökningen skulle emellertid giva

till resultat en i vissa fall något ojämnare inkomstökning än som kunde anses

motiverad av jordbruksnäringens relativa betydelse. (Jämför i det följande

uppgjord sammanställning av utredningens beräkningar.) Inkomstökningen

borde med hänsyn härtill skäligen modifieras därhän, att densamma för intet

hushållningssällskap komme att understiga 40 procent men ej heller överstiga

55 procent av nyssnämnda två anslag (skälig inkomstökning).

Enligt vad utredningen framhållit kunde för varje hushållningssällskap erforderligt

omkostnadsbidrag sedermera erhållas genom alt från summan av

grundinkomst och skälig inkomstökning draga hela ökningen av ledamotsavgifterna.

I anslutning härtill har utredningen anmärkt, att med hänsyn till

beräkningssättet måste givetvis dessa omkostnadsbidrag bliva av avsevärt

varierande storlek för skilda hushållningssällskap. Häremot kunde enligt vad

utredningen anfört, måhända erinras, alt de olika hushållningssällskapens

verksamhet och därmed lanthushållningen inom respektive län skulle i mycket

olika grad erhålla stöd av statsmedel. Utredningen har emellertid icke ansett

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

denna omständighet utgöra skäl för ett frångående av de av utredningen förordade

beräkningsgrunderna.

Utredningen har vidare rörande sina beräkningsgrunder anfört.

Enligt de grunder, som salunda förordats, utgöras de variabla faktorerna

dels av ledamotsavgifternas ökning, dels ock av den del av inkomstökningen,

som motsvarar viss procentuell del av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag.

Vid beräkning framdeles av omkostnadsbidragen för de olika hushållningssällskapen

måste därför vid bifall till utredningens förslag i förevarande

avseende hänsyn tagas till de variationer i fråga om ledämotsavgifterna, vartill

ändrade fastighetstaxeringar m. fl. faktorer kunna giva anledning. Önskvärda

ökningar eller minskningar av hushållningssällskapens inkomster skola

enligt utredningens förslag kunna uppnås — förutom genom ändring av jordbruksar

giftens storlek genom att vid beräkningarna av omkostnadsbidrag

användas olika stora procenttal av nyss nämnt slag. Särskilt av sistnämnda

anledning har utredningen i sitt förslag förordat, att omkostnadsbidrag skall

utgå med det belopp och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer för varje

hushållningssällskap.

Enligt utredningens mening torde de nuvarande grunderna för fördelningen

av det allmänna statsanslaget och krisanslaget icke taga erforderlig hänsyn till

de långa avstånden inom vissa hushållningssällskaps områden och därav föranledda

extra omkostnader för dessa hushållningssällskap. Det nu sagda torde

i loista hand gälla Kopparbergs läns hushållningssällskap och de norrländska

hushållningssällskapen. Då även i andra avseenden förhållandena inom nämnda

hushållningssällskaps områden i fråga örn lanthushållningen äro av speciell

natur men vid beräkning av förenämnda omkostnadsbidrag särskild hänsyn

härtill givetvis icke kunnat tagas, synas skäl föreligga att överväga frågan

örn särskilt ytterligare omkostnadsbidrag till dessa hushållningssällskap.

För närvarande utgå till Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap

samt hushållningssällskapen i Norrland särskilda bidrag ur det s. k.

norrlandsanslaget. Detta anslag, som för närvarande utgår med sammanlagt

500 000 kronor, bör inberäknas i omkostnadsanslaget för hushållningssällskapen

samt fördelas mellan Kopparbergs läns hushållningssällskap och hushållningssällskapen

i Norrland salunda, att halva beloppet fördelas med hänsyn

till den totala landarealen inom respektive hushållningssällskaps områden och

den andra hälften efter antalet brukningsdelar. Däremot synas tillräckliga skäl

icke föreligga för att Värmlands läns hushållningssällskap skulle i likhet med

Kopparbergs läns hushållningssällskap och de norrländska sällskapen i nu

förevarande avseende intaga en särställning gentemot andra hushållningssällskap.

Norrlandsanslagets inräkning i omkostnadsanslaget skulle innebära, att

vederbörande hushållningssällskap erhölle rätt att använda detsamma, på sätt

sällskapet funne gott. Påpekas må, att, i den mån exempelvis vissa produktionsbefrämjande

förbättringsåtgärder anses böra särskilt understödjas från statens

sida inom någon landsdel, detta bör kunna ske vid fördelning mellan

hushållningssällskapen av för vederbörande ändamål särskilt anvisade statsmedel.

I sammanställningen å s. 183 återfinnas av utredningen verkställda beräkningar

av erforderligt omkostnadsbidrag för skilda hushållningssällskap.

Enligt utredningens beräkningar kommer sålunda erforderligt omkostnadsanslag

att uppgå till 1 460 000 kronor. Anslaget har av utredningen föreslagits

uppfört i riksstaten såsom obetecknat anslag under benämningen »Hushållningssällskapen

: Omkostnader».

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

2

3 I

4 1

B

6 1

7 1

8

9

10

11

12

13 |

14

15

Hushållningssällskap

Allmänt

statsan- slag'', kris- anslag 0.

förvalt- ningsbi- drag för

låneför- medling

kronor

Dispo-

nibla

mede!1

kronor

Skillnad

mellan

kol. 2

och 3 =

grund- inkomst

kronor

Inkomstökning

Skälig

inkomst-

ökning

kronor

Grund- inkomst

+ skälig

inkomst- ökning

kronor

ökning

av leda- motsav- gifter

kronor

Om- kost- nads- bidrag

(kol. 11

—12)

kronor

Särskilt

Dm kos t- nads- bidrag

kronor

Summa :

omkost- nads- bidrag j

kronor

20 % av

allmänt

statsan- slag och

kris an- slag

kronor

Halva

ök- ningen

av leda- motsav- gifter

kronor

Summa

kronor

1 96

I

1 1. Stockholms länsö, stads

125 600

63 000

62 600

24 900

17 650

42 550

34

49 700

40

112 300

35 300

77 000

—

77 000

2. | Uppsala läns.........

72 ! 00

55 000

17 100

14 200

14 100

28 300

40

28 100

40

45 200

28 200

17 000

—

17 000

i 3. j Södermanlands läns ..

93 500

63 000

30 500

18 500

24 400

42 900

46

43 300

47

73 800

48 800

25 000

—

25 000 S

4. Östergötlands läns....

135 100

108 000

27 100

26 300

48 350

74 650

57

72 600

55

99 700

96 700

3 000

—

3 000

5. j Jönköpings läns......

118 0(0

51 000

67 000

23 500

36 150

59 650

51

59 300

51

126 300

72 300

54 000

—

54 000

! 6. i Kronobergs läns......

99 200

54 000

45 200

19 500

29 400

48 9(0

50

48 600

50

93 800

58 800

35 000

—

35 000

t 7. t Kalmar läns norra . ..

53 700

40 000

13 700

10 600

15 800

26 400

50

25 900

50

39 600

31 600

8 000

—

8 000

8. 1 Kalmar läns södra ...

85 200

51 000

34 200

16 800

19 600

36 400

43

36 000

43

70 200

39 200

31 000

—

31000

! 9. ! Gotlands läns........

49 400

34 000

15 400

9 800

11 900

21 700

44

21400

44

36 800

23 800

13 000

—

13 000

110.; Blekinge läns........

73 700

44 000

29 700

14100

16 450

30 550

43

30 200

43

59 900

32 900

27 000

—

27 000

11. Kristianstads läns ....

133 900

83000

50 900

26 200

47 300

73 500

56

71 700

55

122 600

94 600

28 000

—

28 000.

12. Malmöhus läns.......

159 800

85 000

74 800

31500

74 350

105 850

67

85 900

55

160 700

148 700

12 000

—

12 000

13. Hallands läns........

91 100

77 000

14100

17 500

24 200

41 700

48

41300

47

55 400

48 400

7 000

—

7 000 j

S14. Göteb. o. Bohus läns.

115 300

61000

54 300

22 500

17 200

39 700

35

45 100

40

99 400

34 400

65 000

—

65 000

15. ! Älvsborgs läns norra..

92 900

51 000

41 900

18 000

26 250

44 250

49

44 600

49

86 500

52 500

34 000

-

34 000

16. 1 Älvsborgs läns södra .

81000

53 000

28 000

16 000

22 750

38 750

48

38 500

48

66 500

45 500

210C0

—

21 000

17. ; Skaraborgs läns......

148 800

99 000

49 800

28 600

51100

79 700

56

78 400

55

128 200

102 200

26 000

—

26 000

18. Värmlands läns......

141 000

63 000

78 000

28 000

49 000

77 000

55

77 000

55

155 000

98 000

57 000

57 000

19. ! Örebro läns..........

101 500

57 000

44 500

19 900

28 250

48 150

48

48 000

48

92 500

58 500

36 000

—

36 000

20. ! Västmanlands läns ...

78 100

47 000

31 100

15 500

18 000

33 500

43

33 900

44

65 000

36 000

29 000

—

29 000 j

21. Kopparbergs läns.....

127 800

64 000

63 800

25 500

40 900

66 400

52

66 000

52

129 800

81800

48 000

70 000

118 000

!22. j Gävleborgs läns......

119 100

67 000

52100

23 500

29 800

53 300

45

53 500

46

105 600

59 600

46 000

52 00C

98 000

23. | Västernorrlands läns ..

132 400

67 000

65 400

26 200

37 550

63 750

49

63 700

49

129 100

75 100

54 000

72 00C

126 000

24.! Jämtlands läns ......

105 600

55 000

50 600

21 000

26 200

47 200

45

47 800

45

98 400

52 400

46 000

75 000

121 000

25. ! Västerbottens läns....

154 800

85 000

69 800

30 600

28 250

58 850

38

61 700

40 131500

56 500

75 000

103 00C

178000

126. i Norrbottens läns.....

159 800

102 000

57 800

31 300

17 400

48 700

31

63 000

40

I 120 800

34 800

86 000

128 000

214 000

Summa

2 848 400

leio ooo

1169 400

560000

772 300 jl 332 306

48 1 335 200

48)2 504000

1544 600

960 000

500 000:1460000

1 Av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Såsom villkor för hushållningssällskaps åtnjutande av avlöningsbidrag och

omkostnadsbidrag har utredningen ansett böra gälla att hushållningssällskapet

är organiserat i enlighet med gällande föreskrifter; att hushållningssällskapets

verksamhet bedrives i överensstämmelse med vad härutinnan är stadgat;

att beträffande hos hushållningssällskapet anställda befattningshavares avlöningsförmåner

bestämmelserna i ovannämnda avlöningsreglemente ävensom

meddelade föreskrifter rörande kristillägg iakttagas samt att befattningshavare,

för vilken reglementet är tillämpligt, därutöver icke åtnjuter ersättning av

hushållningssällskapet i annan mån än lantbruksstyrelsen för varje särskilt

fall efter prövning av omständigheterna finner gott medgiva; och må dylik

ytterligare avlöningsförmån utgå allenast för sådana särskilda uppgifter inom

sällskapets verksamhetsområde, som väl icke tillhöra befattningshavarens

tjänsteåligganden men finnas lämpligen böra utföras i samband med dessa;

att hushållningssällskapet jämväl i övrigt iakttager de i förenämnda reglemente

givna föreskrifterna; att resekostnads- och traktamentsersättning åt

hushållningssällskapets i fastställd tjänsteförteckning upptagna befattningshavare

utgår enligt de grunder, som stadgas i kungörelse angående resekostnads-

och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap;

att hushållningssällskapet anmäler samtliga sällskapets ordinarie befattningshavare

till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till

efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt i fråga om huvudman meddelade

föreskrifter samt att sällskapet bestrider i samma reglemente stadgad del

av de årliga avgifterna till anstalten; samt att hushållningssällskapet underkastar

sig den kontroll, Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva.

Utredningen har slutligen rörande statens kostnader i anledning av utredningens

förslag anfört.

Utredningen har ansett erforderligt att för hushållningssällskapens del anvisas

dels avlöningsanslag med 4 000 000 kronor, dels omkostnadsanslag med

1 460 000 kronor eller tillhopa 5 460 000 kronor. Motsvarande anslag utgöra

för närvarande sammanlagt 4 358 000 kronor. Ett genomförande av utredningens

förslag skulle sålunda innebära en ökning av statens utgifter för

ifrågavarande ändamål med i runt tal 1 100 000 kronor. Därtill kommer erforderligt

kristillägg med ett beräknat belopp av 490 000 kronor eller sålunda

en sammanlagd ökning av 1 590 000 kronor. En dylik utökning av statens

utgifter kunde, icke minst i nuvarande tidsläge, måhända ingiva betänkligheter.

Utredningen håller emellertid före, att lanthushållningens ovärderliga

betydelse för landet kräver betydande ekonomiska insatser från statens sida

såsom stöd åt denna näring. Enär hushållningssällskapens verksamhet direkt

syftar till ett främjande av lanthushållningen och med denna verksamhet förknippade

åtgärder kunna betraktas såsom betydelsefulla beredskapsåtgärder

till tryggande av folkförsörjningen, synes utredningen statsfinansiella skäl

icke böra lägga hinder i vägen för anvisande av de statsanslag, som av utredningen

förordats.

Yttranden.

Utredningens förslag att särskilda anslag till avlöningar respektive omkostnader

vid hushållningssällskapen skola uppföras å riksstaten har icke

föranlett erinringar i de avgivna yttrandena.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majda proposition nr 172.

I fråga om avlöningsanslaget har lantbruksstyrelsen anfört, att

enligt styrelsens mening måste anses skäligt, att staten i motsats till vad

nu i regel vore fallet — bestrede samtliga egentliga avlöningskostnader å

ifrågavarande befattningar. Det nuvarande systemet, enligt vilket staten i

regel svarade för endast en viss — i många fall mycket ringa — del av avlöningen

å vederbörande befattningar hos hushållningssällskap kunde lantbruksstyrelsen

icke finna tillfredsställande. Därest staten övertoge samtliga

egentliga avlöningskostnader å befattningarna, skulle hushållningssällskapen

härvidlag komma i principiellt samma ställning som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

vilket lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen funne

önskvärt.

Med utgångspunkt från avlöningen i lägsta löneklassen inom respektive

lönegrader och ett tillägg av 30 000 kronor för högre löneklassplacering samt

från en genomsnittlig dyrort, exempelvis ortsgrupp E, ett rörligt tillägg efter

15 procent samt kristillägg efter 16 procent, har styrelsen beräknat i följande

sammanställning angivna anslag för det första året efter löneregleringens

genomförande.

Befattningshavare

Lönegrad

Lön enligt löne- planen per är och

befattningshavare

i lägsta löne- klassen

(ortsgrupp E)

kronor

Lön enligt löne- planen per år till

samtliga befatt- ningshavare i

lägsta löneklassen

(ortsgrupp E)

kronor

0 28

10 110

262 860

0 20

6 414

38 484

0 18

5 670

113 400

0 7 -

3195

22 365

0 23

7 650

283 050

0 23

7 650

198 900

0 22

7 200

187 200

0 20

6 414

166 764

0 15

4 698

159 732

O 14

4 446

142 272

0 12

4 014

481 680

O 12

4014

104 364

O 12

4014

48168

O 12

4 014

104 364

O 6

3 033

69 759

. 0 4

2 718

70 668

O 2

2 406

62 556

Summa kronor (avrundat)

2 516 600

30 000

20 000

382 000

Summa kronor

2 948 600

407 400

Summa kronor

3 356 000

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj-.ts proposition nr 172.

Enligt lantbruksstyrelsen beräkningar skulle sålunda de avlöningskostnader

vid hushållningssällskapen, vilka skulle bestridas direkt av statsmedel,

kunna preliminärt uppskattas till (2 948 600 + 407 400 =) 3 356 000 eller

cirka 1 100 000 kronor lägre än vad nämnda utgifter skulle bliva enligt utredningens

förslag.

Statskontoret har såsom tidigare nämnts förordat statsbidrag till avlönande

hos varje hushållningssällskap av 15 befattningshavare. Sammanlagda avlöningskostnaderna

borde vid bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit

kunna uppskattas till 2 500 000 kronor. Härvid hade ämbetsverket ansett sig

böra utgå ifrån att bidrag för varje befattning skulle lämnas allenast med

ett schematiskt bestämt belopp, motsvarande förslagsvis medeltalet av lönebeloppen

i högsta och lägsta löneklass inom förekommande lönegrad jämte

därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg (f. n. 31 n/o). Bidrag till kallortstillägg

och vikariatsersättningar borde däremot icke utgå.

Vad därefter angår utredningens förslag rörande omkostnadsans

1 a g må följande yttranden återgivas.

Lantbruksstyrelsen, som framhållit angelägenheten av att hushållningssällskapens

inkomster väsentligt ökades, har icke ansett sig kunna tillstyrka

utredningens förslag i fråga örn grunderna för fördelning av omkostnadsanslaget

till hushållningssällskapen. Redan ett frångående av systemet

med automatiskt verkande fördelningsgrunder skulle komma att medföra

betydande olägenheter därigenom, att anspråk från olika hushållningssällskap

örn att komma i åtnjutande av större andel av anslaget än tidigare skulle

ärligen behöva prövas. En dylik anordning skulle enligt styrelsens mening i

längden bliva ohallbar. Utredningens förslag toge ej heller nödig hänsyn till

de olika hushållningssällskapens behov av omkostnadsbidrag. Omkostnadsanslaget

borde sålunda enligt styrelsens mening fördelas mellan sällskapen

efter principiellt samma grunder, som nu gällde beträffande fördelningen av

det allmänna statsanslaget till hushållningssällskapen. Vissa förändringar av

sagda grunder vore emellertid påkallade. Storleken av den med jordbruk och

fiske icke sysselsatta befolkningen borde sålunda framdeles icke så starkt inverka

på fördelningen av omkostnadsanslaget. Däremot har styrelsen föreslagit,

att fördelningsfaktorn antalet brukningsdelar gåves ett betydligt större inflytande,

enär densamma utövade ett i hög grad dominerande inflytande på de

olika hushållningssällskapens behov av omkostnadsbidrag. Ökningen av dess

betydelse såsom fördelningsfaktor borde därför få äga rum på bekostnad jämväl

av betydelsen härutinnan av den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden.

Fördelningen efter totalarealen borde vara oförändrad. Vad slutligen

anginge grundbeloppet till varje hushållningssällskap — för närvarande

15 000 kronor kunde sådana skäl som ökade administrationskostnader

tala för ökning av sagda belopp. Med hänsyn till att staten nu enligt såväl

lantbiuksstyrelsens som utredningens förslag skulle övertaga en icke oväsentlig

del av sällskapens utgifter för löner till expeditionspersonal har styrelsen

emellertid stannat vid att icke föreslå höjning av sagda grundbelopp. Lantbruksstyrelsen

har sålunda föreslagit, att av den del av omkostnadsanslaget,

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

som icke skulle utgå som grundbelopp, å hushållningssällskapen fördelades

tre tiondelar efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom

samma områden, en tiondel efter den övriga folkmängden inom samma områden

med nu gällande begränsning i fråga om större städer, fem tiondelar

efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas

totalareal.

Lantbruksstyrelsen har vidare anfört, att därest förslaget om jordbruksavgift

genomfördes, storleken av omkostnadsanslaget borde bestämmas med

utgångspunkt från fördelning enligt förenämnda grunder av ett belopp, motsvarande

summan av dels det belopp, varmed anslaget skulle hava uppförts,

därest jordbruksavgift icke upptoges, dels ock beloppet av de medlemsavgifter,

som kunde beräknas inflyta likaledes därest jordbruksavgift icke upptoges.

Genom minskning av ettvart av de belopp, som vid fördelningen tillfölle

de olika hushållningssällskapen, med för respektive sällskap beräknade

jordbruksavgiftsbelopp, erhölles de belopp, vilka såsom omkostnadsbidrag

i förevarande fall borde utgå till de olika hushållningssällskapen. Därest för

visst hushållningssällskap det beräknade jordbruksavgiftsbeloppet överstege

det belopp, som vid fördelningen tillfölle sällskapet, borde ändock - ehuru

förhållandet i fråga icke kunde anses fullt tillfredsställande — jordbruksavgiftsbeloppet

oavkortat tillerkännas sällskapet. Summan av de omkostnadsbidrag,

som, enligt vad nu sagts, skulle utgå till hushållningssällskapen i

det fall att förslaget om jordbruksavgift genomfördes, borde enligt lantbruksstyrelsen

uppfattning utgöra det belopp, vartill omkostnadsanslaget till hushållningssällskapen

i angivna fall skulle behöva upptagas.

Lantbruksstyrelsen har beträffande frågan örn omkostnadsanslagets storlek

vidare anfört.

Vid bedömande av spörsmålet om storleken av omkostnadsanslaget bör

man i likhet med utredningen uppmärksamma, att hushållningssällskapen

för närvarande hava vissa utgifter för avlöningar ävensom för åtgärder på

undervisningens och husdjursskötselns områden, vilka utgifter staten, enligt

föreliggande förslag, skulle övertaga. Ifrågavarande utgifter hava av utredningen

beräknats till ett belopp av 1 679 000 kronor,

på att beloppet skulle hava beräknats något för högt. Efter övervägande av

hithörande spörsmål har lantbruksstyrelsen tunnit sig böra föreslå, att, därest

förslaget om jordbruksavgift icke genomföres, omkostnadsanslaget till

hushållningssällskapen upptages till ett belopp av 2 000 000 kronor. Härvid

har lantbruksstyrelsen utgått från att hushållningssällskapen skulle genom

ökad anslutning kunna öka sina inkomster av ledamotsavgifter till omkring

500 000 kronor för samtliga hushållningssällskap. I det fall att förslaget örn

jordbruksavgift genomföres bör därför omkostnadsanslaget lill hushållningssällskapen,

såsom framgår av nedanstående sammanställning upptagas till

ett belopp av 689 199 kronor. Vidare må nämnas, att lantbruksstyrelsen funnit

skäl tala för att det s. k. norrlandsanslaget tills vidare får kvarstå såsom

särskilt anslag. Förhållandena synas nämligen ej hava utvecklat sig så, att

ifrågavarande anslag nu lämpligen borde inarbetas i sällskapens omkostnadsanslag.

Vid bifall till lantbruksstyrelsens nu framförda förslag torde hushållningssällskapens

resurser för bestridande av omkostnader komma att ökas

med något mera än 1 000 000 kronor för år, vilken ökning lantbruksstyrelsen

funnit oundgängligen nödvändig.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskap

Omkostnadsbidrag om förslaget om jordbruks- avgift genomföres

Omkostnads- bidrag örn jord- bruksavgift

icke upp- tages

Erforderliga

belopp

kronor

Fördelning

mellan hsk-pen

av 2 500 000 enl

av lantbruksstyr

för fördeln. av

omkostnadsanslag

föreslagna grun- der (a)

kronor

Beräknade

jordbruksav-

giftsbelopp

kronor

Erforderliga

omkostnads- bidrag

(a—b)

kronor

90 742

51100

39 642

72 794

60 276

44 900

15376

49 547

73 946

59 400

14 546

59 977

106 051

102 000

4051

84 475

104 842

83 500

21 342

83 551

93 531

61600

31931

74 922

45 270

39 600

5 670

38 098

70 561

44 400

26 161

57 396

46 557

24 800

21757

39 080

61438

32 900

28 538

50 432

119 883

106 600

13 283

95030

129 201

158 500

—

102138

79 073

62 000

17 073

63889

94119

53 800

40 319

75 370

84 218

57 500

26 718

67 817

76 517

46 800

29 717

61939

130 762

110 700

20 062

103 330

140 611

110 500

30111

110845

94 070

67 200

26 870

75 333

65150

49 800

15 350

53 267

122 772

98 300

24 472

97 233

104 348

80 300

24 048

83177

123 428

82 200

41 228

97 734

98 608

63 700

34 908

78 796

144 234

87 600

56 634

113 610

139 792

60 400

79392

110 220

2 500 000

1840 100

689 199

2 000000

Stockholms läns och stads .

Uppsala läns.........

Södermanlands > .........

Östergötlands > .........

Jönköpings > .........

Kronobergs > .......

Kalmar läns norra.........

» » södra.........

Gotlands läns.........

Blekinge > .........

Kristianstads > .........

Malmöhus > .........

Hallands > .........

Göteborgs och Bohus läns...

Älvsborgs läns norra.......

» > södra.......

Skaraborgs läns.........

Värmlands > .........

Örebro » .........

Västmanlands > ..........

Kopparbergs j» ..........

Gävleborgs > ..........

Västernorrlands » ..........

Jämtlands » ..........

Västerbottens > ..........

Norrbottens > ..........

Summa kronor

Lantbruksstyrelsens förslag till fördelning mellan hushållningssällskapen

av förenämnda omkostnadsanslag framgår av ovanstående sammanställning.

Slutligen har lantbruksstyrelsen framhållit, att ett genomförande av styrelsens

förslag i fråga örn avlönings- och omkostnadsanslag kunde beräknas

innebära en ökning av statens utgifter för ifrågavarande ändamål med i

runt tal 1 500 000 kronor. Skulle åter jordbruksavgift upptagas, torde ifrågavarande

statsutgifter vid bifall till lantbruksstyrelsens förslag komma att ökas

med ett belopp av 188 000 kronor.

Statskontoret, som ansett sig böra utgå från att statsunderstödet till hushållningssällskapen

i varje fall icke komme att överstiga det nuvarande, har

framhållit, att de anslagsmedel, som från denna utgångspunkt komme att

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

stå till förfogande för andra ändamål än avlöningar, givetvis bleve beroende

av det antal med bidrag av statsmedel avlönade befattningshavare, som ansåges

böra förekomma vid hushållningssällskapen. Ett bifall till ämbetsverkets

förslag i detta hänseende torde kunna medgiva ett godtagande av utredningens

förslag beträffande storleken av omkostnadsanslaget. I detta sammanhang

borde emellertid särskilt framhållas vikten av att norrlandsdistnkten

i första hand bleve tillgodosedda med bidrag till sina omkostnader.

Hushållningssällskapens ombud hava — med instämmande fran flera hushållningssällskaps

förvaltningsutskott — uttalat bland annat följande.

Ombuden vilja framhålla angelägenheten av att omkostnadsanslaget blir

av sådan storlek och fördelas enligt sådana grunder, att varje hushållningssällskap

erhåller möjligheter att på ett tillfredsställande sätt fylla de uppgifter,

som åvila detsamma. Dessa möjligheter äro för närvarande för manga

sällskap mycket begränsade. Med avseende på frågan om fördelningsgrunderna

vilja ombuden därjämte anföra, att måhända borde övervägas, huruvida

icke — under fullt hänsynstagande till den relativa betydelsen för olika

hushållningssällskap av ledamotavgiftemas beräknade ökning — omkostnadsanslaget

borde fördelas mellan hushållningssällskapen efter principiellt

samma grunder, som nu gälla beträffande det allmänna statsanslaget till sällskapen.

Emellertid synes härvid böra beaktas önskvärdheten av att grundbeloppet

till ettvart hushållningssällskap något höjes. Med hänsyn till bland

annat resekostnadernas framträdande plats i sällskapens utgiftsstater synes

det icke omotiverat, att av återstoden av anslaget större andelar än vad för

närvarande är fallet fördelas efter hushållningssällskapens totalareal respektive

efter brukningsdelarnas antal. Beträffande det s. k. norrlandsanslaget

hava ombuden vidare funnit övervägande skäl tala för att anslaget tills vidare

får kvarstå såsom särskilt anslag. På frågan örn detta anslags fördelning Pellan

olika hushållningssällskap hava ombuden icke ansett sig böra inga. Däremot

vilja ombuden framhålla, att för användningen av bidrag från norrlandsanslaget

enligt ombudens mening icke böra gälla andra bestämmelser än

som härvidlag kunna bliva gällande i fråga örn bidrag från det allmänna omkostnadsanslaget.

Såsom av tidigare redogörelse framgått åtnjuta hushållningssällskapen för Departem&iU.

närvarande årligen särskilda anslag av statsmedel dels såsom bidrag till avlöning

av vissa befattningshavare, dels till allmänna verksamheten (allmänt

statsanslag och anslag för krisåtgärder), och dels för handhavande av viss

låneförmedlingsverksamhet. Därjämte utgå till hushållningssällskapen i

Värmlands och Kopparbergs samt de norrländska länen särskilda bidrag ur det

s. k. norrlandsanslaget. I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser

jag, att en uppdelning av de statsmedel, som ställas till förfogande i ett avlöningsanslag

och ett omkostnadsanslag vore en mera rationell anordning.

Härigenom skulle hushållningssällskapen i princip komma i samma ställning

som lantbruksundervisningsanstalterna, vilket torde vara önskvärt. Elt genomförande

av detta förslag innebär även, att särskilt förvaltningsbidrag till

hushållningssällskapen för handhavande av viss låneförmedlingsverksamhet

icke vidare skulle utgå.

Vad angår avlöningsanslaget synes mig därur böra bestridas grundlöner.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ålderstillägg, rörligt tillägg och kristillägg till de befattningshavare hos hushållningssällskapen,

som enligt av mig tidigare angivna grunder böra avlönas

med statsmedel. I likhet med vad sorn gäller för lantbruksundervisningsanstalterna

bör vidare ur detta anslag kunna till hushållningssällskap

utgå statsbidrag till vikariatsersättning. Med utgångspunkt från av mig tidigare

beräknade grundlöner och antal med statsbidrag avlönade befattningshavare

av skilda slag samt med vissa tillägg för ålderstillägg m. m. torde erforderligt

avlöningsanslag kunna beräknas sålunda för det första året efter

löneregleringens genomförande.

Befattningshavare

Grundlön

Grundlöner till

samtliga befatt- ningshavare

26 lantbruksdirektörer .......

10110

262 860

34 jordbrukskonsulenter.........

7 200

244 800

26 husdjurskonsulenter........

7 200

187 200

26 trädgårdskonsulenter............

6 420

166 920

26 ungdomskonsulenter.......

4 740

123 240

30 hemkonsulenter........

4 200

126 000

| 32 fiskerikonsulenter..........

3 900

124800

j 102 jordbruksinstruktörer.........

3 600

367 200

j 26 husdjursinstruktörer...........

3 600

93 600

26 ungdomsinstruktörer..........

3 000

78 000

23 heminstruktörer...........

2 700

62100

6 kamrerare ..............

6 000

36 000

20 kamrerare ..............

5100

102 000

26 kontorsbiträden............

2 700

70 200

26 skrivbiträden ............

2 400

62 400

Summa kronor

2 107 320

1 Tillägg för ålderstillägg.............

140 000

; Summa kronor

2 247 320

Rörligt tillägg och kristillägg, 31 % .

696 700

Vikariatsersättning.........

30 000

Summa kronor

2 974 020

Avlöningsanslaget torde salunda för första året efter regleringens genomförande

kunna beräknas till 2 974 000 kronor. Jag förutsätter härvid, att särskilt

statsbidrag till hushållningssällskap för avlönande av täckdikningsförman

och till extra arbetskraft för förmedling av statsbidrag till täckdikningar

och gödselvårdsanläggningar i regel icke kommer att utgå framdeles. Likaledes

bör det till jordbrukarungdomens förbund nu utgående statsbidraget till

dess lokala verksamhet kunna indragas samt, såsom tidigare nämnts, statsbidrag

ej utgå till anställande av överkontrollassistenter hos kontrollnämnden.

Såsom tidigare nämnts utgå statsanslag till avlönande av befattningshavare

hos hushållningssällskap för närvarande med tillhopa i runt tal 914 000 kronor.

Av mig förut beräknat avlöningsanslag innebär sålunda en höjning med

ungefär 2 060 000 kronor. Till grundlöner och ålderstillägg åt vissa av ifrå
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

191

gavarande befattningshavare samt till dyrtidstillägg åt tjänstemännen utnyttja

emellertid hushållningssällskapen för närvarande förenämnda allmänna

statsanslag. Vissa besparingar i detta anslag kunna sålunda göras vid bifall

till förslaget örn särskilt avlöningsanslag. I viss utsträckning innebär alltså

förenämnda höjning av anslaget till avlöningar endast en överflyttning av

statens utgifter från ett anslag till ett annat.

Jag torde härefter få till behandling upptaga frågan örn omkostnadsanslag

till hushållningssällskapen.

Det torde vara uppenbart att hushållningssällskapens inkomster måste

väsentligt ökas, därest sällskapen skola få möjlighet att icke endast vidmakthålla

utan även vidtaga önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande

verksamhet på lanthushållningens område. De alltmer vidgade uppgifter,

som statsmakterna under årens lopp funnit lämpligt tilldela hushållningssällskapen,

hava otvivelaktigt medfört en tendens till stegrade utgifter

för sällskapens verksamhet. Härutinnan må erinras om den utvidgade förmedlingen

av statsunderstöd till vissa ändamål och det ökade behovet av undervisnings-

och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Då hushållningssällskapens

inkomster, vare sig dessa hava karaktären av statsbidrag

till sällskapens allmänna verksamhet, vilket anslag är lägre nu än tidigare,

eller utgöra inkomster av annan art, icke ökats lika mycket som utgifterna,

hava flertalet hushållningssällskap, såsom utredningen framhållit, måst tillgripa

till förfogande stående kapitaltillgångar för att kunna vidmakthålla

verksamheten. En dylik utveckling kan givetvis icke utan äventyrande av

hushållningssällskapens möjligheter att fullgöra sina betydelsefulla uppgifter

tillåtas fortsätta.

En skälig inkomstökning framstår i övrigt nu så mycket mer erforderlig,

som efterkrigsförhållandena sannolikt komma att ställa ökade krav på hushållningssällskapens

möjligheter att främja rationaliseringen av jordbruket

och därmed jämställda näringar. Icke minst rese- och traktamentsersättningar

åt hushållningssällskapens befattningshavare samt omkostnader i övrigt

kunna i samband härmed förväntas komma att stiga. I samma riktning verkar

av mig tidigare beräknade ökning av antalet befattningshavare. För att hushållningssällskapen

skola kunna täcka dessa stegrade utgifter, är det ofrånkomligt

med en ökning jämväl av inkomsterna. Då jag sålunda härutinnan

biträder hushållningssällskapsutredningens uppfattning, förutsätter jag emellertid,

att sällskapen med alla till buds stående medel söka begränsa utgifterna.

Genom ökat samarbete mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen,

som jag i annat sammanhang förordat, bör lantbruksstyrelsen kunna

genom styrelsens hos olika hushållningssällskap vunna erfarenheter i fråga

om verksamhetens organisation och andra på utgifterna inverkande omständigheter,

lämna de enskilda hushållningssällskapen värdefulla råd och upplysningar.

Hushållningssällskapsutredningen har ansett en ökning av inkomsterna för

samtliga hushållningssällskap med i runt tal 1 300 000 kronor vara skälig. Detta

belopp motsvarar närmare 50 procent av nu utgående allmänt statsanslag och

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

krisanslag. Vid beräkning av för ändamålet erforderligt omkostnadsanslag har

utredningen, dels tagit hänsyn till att vissa av hushållningssällskapens utgifter

för avlöningar samt för åtgärder på undervisningens och husdjursskötselns

område, skulle, enligt vad nu ifrågasatts, övertagas av staten, dels ock räknat

med uttagande av tidigare omförmäld jordbruksavgift. Enligt sålunda av utredningen

verkställda beräkningar erfordrades omkostnadsanslag med 960 000

kronor för år, det s. k. norrlandsanslaget oberäknat. Påpekas må, att örn jordbruksavgift

icke uttages, erfordras med tillämpningen av utredningens beräkningar

årligt omkostnadsanslag med i runt tal 2 500 000 kronor. Jag anser

mig kunna ansluta mig till utredningens uppfattning angående storleken av

den sammanlagda för hushållningssällskapen erforderliga inkomstökningen.

I annat sammanhang har jag emellertid uttalat, att jag icke anser mig kunna

biträda utredningens förslag om jordbruksavgift. Med tillämpning av utredningens

beräkningar i fråga örn ovannämnda utgiftsbesparingar skulle sålunda

för uppnående av sagda inkomstökning erfordras omkostnadsanslag

med 2 500 000 kronor. Emellertid har jag tidigare förordat en höjning av

ledamotsavgiften, vilken under förutsättning av oförändrat ledamotsantal kan

beräknas tillföra hushållningssällskapen ett inkomsttillskott med tillhopa

cirka 250 000 kronor. Å andra sidan torde stegringen av inkomsterna genom

ökat tillskott av ledamotsavgifter framträda i mera betydande grad först så

småningom. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde utredningens beräkningar

av utgiftsbesparingarna vara väl höga. Härtill kommer, att jag tidigare

förordat, att staten skulle övertaga en mindre del av sällskapens avlöningsutgifter

och vissa andra omkostnader, främst för fiskeritjänstemännens

resor, än vad utredningen föreslagit. Erinras må jämväl örn tidigare uttalande,

att flertalet hushållningssällskap med nuvarande inkomster icke kunna täcka

utgifterna utan redovisa i vissa fall betydande årliga underskott. Efter övervägande

av hithörande spörsmål anser jag mig böra förorda ett omkostnadsanslag

med 2 500 000 kronor.

Vad därefter angår grunderna för omkostnadsanslagets fördelning mellan

hushållningssällskapen delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning, att hittillsvarande

grunder böra i princip tillämpas. Lantbruksstyrelsen har emellertid

ansett skäligt med vissa ändringar av sagda grunder, innebärande att fördelningsfaktorn

antalet brukningsdelar borde givas betydligt större inflytande än

för närvarande på bekostnad av faktorerna med jordbruk och fiske sysselsatt

folkmängd samt övrig folkmängd. Efter avdrag av grundbelopp med 15 000

kronor till ett vart hushållningssällskap borde sålunda enligt lantbruksstyrelsens

förslag av resterande del av omkostnadsanslaget tre tiondelar mot nu

sex tiondelar fördelas efter storleken av den med jordbruk och fiske sysselsatta

folkmängden inom respektive hushållningssällskaps områden, en tiondel

mot nu två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden

med nu gällande begränsning i fråga om större städer, fem tiondelar

mot nu en tiondel efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel

eller samma andel som för närvarande efter områdenas totalareal. Jag

anser mig icke kunna helt ansluta mig till lantbruksstyrelsens förslag. Den

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

193

omfattande verksamhet även bland den icke jordbrukande befolkningen, som

ankommer på ett hushållningssällskap, bland annat efter inrättandet av hemkonsulent-

och heminstruktörsbefattningar, motiverar ett bibehållande av nu

gällande bestämmelse, att av ifrågavarande anslagsdel två tiondelar skola fördelas

efter sagda befolkning med nyssnämnda begränsning i fråga örn större

städer. Vidare böra allenast fyra tiondelar fördelas efter antalet brukningsdelar.

Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder skulle förenämnda omkostnadsanslag

å 2 500 000 kronor fördelas sålunda mellan hushållningssällskapen:
-

Hushållningssällskap

Kronor

Hushållningssällskap

Kronor

Stockholms läns och stads ..

104 590

Göteborgs och Bohus läns____

98 261

Uppsala läns..........

60 703

82 85fl

Södermanlands > ..........

75 198

73 811

Östergötlands > ..........

107 418

125 817

Jönköpings > ..........

103 789

1 Sfi 452

Kronobergs > ..........

90 137

93 724

Kalmar läns norra..........

45 321

63 547

> > södra ..........

70 725

122 652

Gotlands läns..........

44 371

107 545

Blekinge > ..........

62 370

124 530

Kristianstads > ..........

117 251

96 488

Malmöhus » ..........

133 835

138 752

Halland > ..........

77118

139 637

Summa

2 500 000

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag vidare att förenämnda s. k. norrlandsbidrag

icke bör inräknas i nu förevarande omkostnadsanslag.

Hushållningssällskapsutredningens förslag till villkor för hushållningssällskaps

åtnjutande av omkostnadsbidrag anser jag mig kunna biträda med

de ändringar av formell natur, som föranledas av tidigare av mig förordade

avlöningsbestämmelser.

Genomförandet av de åtgärder, som jag i det föregående förordat, innebär

såsom tidigare nämnts i vissa avseenden ökade utgifter för statsverket. Sålunda

har till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens

område beräknats ett med 135 000 kronor förhöjt anslag och till

åtgärder för husdjursskötselns främjande en höjning av nu utgående anslag

med 255 000 kronor. Slutligen innebära beräkningarna rörande avlöningsanslag

till hushållningssällskapen ett med ungefär 2 060 000 kronor ökat anslagsbehov.

Den sammanlagda ökningen av utgifterna för statsverket skulle

sålunda enligt dessa beräkningar uppgå till i runt tal 2 450 000 kronor. Å

andra sidan möjliggöra de förordade åtgärderna en sänkning av anslagen till

fiskets främjande och lill jordbrukarungdomens förbund med tillhopa 135 000

kronor samt av anslaget till hushållningssällskapens allmänna verksamhet

(omkostnadsanslag) oell förvaltningsbidrag för låneförmedling med i runt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172. 1 f>

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Majlis proposition nr 172.

tal 365 000 kronor eller sålunda en sammanlagd anslagsminskning med ungefär

500 000 kronor. Statsverkets utgifter för ifrågavarande verksamhet komma

sålunda att få vidkännas en nettoökning med cirka 1 950 000 kronor,

varav i avlönings- och omkostnadsanslag till hushållningssällskapen ungefär

1 695 000 kronor.

Hemställan.

Såsom jag förut anfört synes riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig

beträffande riktlinjerna för den ifrågasatta omorganisationen av hushållningssällskapen

och deras verksamhet innan slutlig ståndpunkt tages till frågan

och detaljförslag framläggas. Därest riksdagen delar den uppfattning,

varåt jag här givit uttryck, torde reformen, örn så befinnes lämpligt, kunna genomföras

från och med budgetåret 1945/46.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition

lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående de av föredraganden

angivna huvudgrunderna för en omorganisation av hushållningssällskapen

och dess verksamhet samt vissa därmed sammanhängande frågor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eldin.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 195

Innehållsförteckning.

Sid.

Huvuddragen av hushållningssällskapsulredningens förslag................. 2

Allmänna synpunkter på frågan om hushållningssällskapens verksamhet och

organisation......................................................... 6

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 6

Yttranden........................................................... 13

Departementschefen.................................................. 24

Grundstadgar för hushållningssällskap.................................... 31

Gällande bestämmelser................................................ 31

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 32

Yttranden........................................................... 39

Departementschefen.................................................. 43

Lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen............................. 46

Gällande bestämmelser................................................ 46

Hushållningssällskapsu tredingen........................................ 46

Yttranden........................................................... 48

Departementschefen................................ 49

Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område 50

Allmänna synpunkter................................................. 50

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 50

Yttranden......................................................... 51

Departementschefen................................................ 52

Praktisk ungdomsverksamhet.......................................... 53

Nuvarande förhållanden............................................ 53

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 54

Yttranden......................................................... 55

Departementschefen................................................ 56

Utbildningskurser.................................................... 57

Gällande bestämmelser.............................................. 57

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 58

Yttranden......................................................... 59

Departementschefen................................................ 60

Undervisningskurser.................................................. 61

Gällande bestämmelser.............................................. 61

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 62

Yttranden......................................................... 64

Departementschefen................................................ 64

Studieresor.......................................................... 66

Gällande bestämmelser.............................................. 66

Hushållningssällskapsutredningen.................................... 66

Yttranden......................................................... 66

Departementschefen................................................ 66

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Sid.

Premieringar......................................................... 07

Gällande bestämmelser.............................................. 57

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 67

Yttranden......................................................... 67

Departementschefen................................................ 68

Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet................ 68

Allmänna synpunkter............................................... 68

Hush ållningssällskapsutredningen................................... 68

Yttranden....................................................... 69

Departementschefen.............................................. 70

Ersättning för biträde av hushållningssällskapens befattningshavare..... 71

Nuvarande förhållanden.......................................... 71

Hushållningssällskapsutredningen................................... 71

Yttranden....................................................... 72

Departementschefen.............................................. 72

Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden................... 73

Tidigare förslag.................................................. 73

Lantbruksförbundets byggnadsförening u.p.a....................... 73

Hushållningssällskapsutredningen.................................. 74

Yttranden....................................................... 77

Departementschefen.............................................. 79

Trädgårdskonsulterande verksamhet.................................. 80

Hushållningssällskapsutredningen................................... 80

Yttranden....................................................... 81

Departementschefen.............................................. 81

Hemslöjdskonsulterande verksamhet.................................. 82

Nuvarande statsunderstödda åtgärder.............................. 82

Hushållningssällskapsutredningen................................... 83

Yttranden....................................................... 84

Departementschefen.............................................. 85

Bestämmelser rörande statsbidrag...................................... 85

Gällande bestämmelser.............................................. 85

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 88

Yttranden......................................................... 91

Departementschefen................................................. 93

Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder

i allmänhet inom jordbruket........................ 95

Gällande bestämmelser................................................ 95

Besparingsberedningen................................................ 98

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 99

Yttranden........................................................... 102

Departementschefen.................................................. 103

Hushållningssällskapens verksamhet till husdjursskötselns främjande....... 105

Gällande bestämmelser................................................ 105

Besparingsberedningen................................................ 112

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 112

Yttranden........................................................... 120

Departementschefen.................................................. 124

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 19?

Sid.

Hushållningssällskapens verksamhet till fiskets främjande.................. 130

Gällande bestämmelser................................................ 130

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 131

Yttranden........................................................... 132

Departementschefen.................................................. 134

Befattningar hos hushållningssällskapen.................................. 135

Gällande bestämmelser...............................................'' 135

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 139

Yttranden........................................................... 132

Departementschefen.................................................. 163

Pensionsbestämmelser för hushållningssällskapens befattningshavare......... 173

Gällande bestämmelser................................................ 173

Hushållningssällskapsutredningen........................................ 174

Yttranden........................................................... 1^4

Departementschefen.................................................. 1^4

Statsanslag till hushållningssällskapen.................................... 175

Gällande bestämmelser................................................ 175

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 178

Yttranden....................... 134

Departementschefen.................................................. 139

Hemställan............................................................ 194

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet jämte i ämnet väckta motio a1 i texten
  2. JoU 1944:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till hushållningssällskapens organisation och verksamhet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten