Sök i Ratio Lex

Angående dels särskilda förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring ä ubåt, dels ock särskild gottgörelse till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepning sarbete

1944-03-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:198, Angående dels särskilda förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring ä ubåt, dels ock särskild gottgörelse till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepning sarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dels

särskilda förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring

ä ubåt, dels ock särskild gottgörelse till vissa värnpliktiga

för deltagande i minsvepning sarbete; given

Stockholms slott den 3/mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över'' försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, fråga örn dels särskilda

förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild gottgörelse

till vissa värnpliktiga för deltagande i minsvepningsarbete.

l:o.

Enligt 7 § krigsavlöningsreglementet utgår till värnpliktiga under sjötjänstgöring

såsom terminslön ett belopp motsvarande summan av vad som

enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser skulle ha utgått till vederbörande

i sjötjänstbidrag och terminslön enligt den i 6 § 1 mom. samma reglemente

intagna lägre tariffen. Vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning må terminslönen

dock ej understiga det belopp, som skulle ha utgått jämlikt den

i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 198.

517 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vid beräkning av terminslön enligt dessa bestämmelser skall värnpliktig

tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) anses berättigad till sjötjänstbidrag

från och med den lönetermin, som tager sin början näst efter tvåhundrationde

tjänstgöringsdagen. För värnpliktig av yngre årsklass (årsgrupp) utgör

motsvarande tid trehundrasextio dagar. Dessa bestämmelser gälla alla

värnpliktiga, oavsett på vilket slag av fartyg de tjänstgöra.

I skrivelse den 3 februari 1944 har chefen för marinen hemställt att

sådana ändrade avlöningsbestämmelser måtte utfärdas, att värnpliktiga erhålla

skälig förbättring i sina ekonomiska förmåner vid tjänstgöring å ubåt.

Till stöd härför har chefen för marinen anfört i huvudsak följande.

Intill dess rätten till sjötjänstbidrag inträder, äro värnpliktiga, som tjänstgöra

å ubåtar, i avlöningshänseende icke bättre ställda än övriga sjökommenderade

värnpliktiga. Även därefter åtnjuta de samma terminslön som

övriga sjökommenderade värnpliktiga, därest de icke tillhöra kategorien 2.

klass sjöman: hovmästare, kock, eldare och torpedhantverkare eller äro befordrade.

Då ubåtstjänsten i regel är betydligt mer krävande med hänsyn till både

risker och andra olägenheter, har därför bland de värnpliktiga uppstått

ovillighet att kommenderas till ubåt. Denna ovillighet visar sig som regel

icke vid första kommenderingen. Har den värnpliktige av någon orsak

avpolletterats, inträffar det emellertid ofta, att han genom sjukmönstring,

olovligt undanhållande eller på annat sätt söker undandraga sig återkommendering.

Som exempel kan nämnas, att i ett fall kommenderades efter

varandra fem värnpliktiga för att fylla en vakans, som uppstått på en ubåt

till följd av hemförlovning. Ingen av dessa fem embarkerade. Tre av dem

ådrogo sig åtal i anledning härav.

Obenägenheten att kommenderas på ubåt har givetvis ökats genom det

förhållandet, att under år 1943 tvenne ubåtar gått förlorade genom olycka

händelser.

Å ubåtar tjänstgöra som regel värnpliktiga hovmästare och kockar. Till

följd av stamkadrernas otillräcklighet ha från och med år 1942. även värnpliktiga

däcksmatroser och eldare måst kommenderas. Uttagningen har i

största möjliga utstäckning skett efter frivilligt åtagande, men det har visat

sig nödvändigt att alltmer tillgripa tvångskommendering. Då detta förhållande

kan väntas förvärras, bör det motverkas genom sådan ändring av

gällande avlöningsförfattningar, att samtliga värnpliktiga erhålla skälig förbättring

av sina ekonomiska förmåner vid tjänstgöring å ubåt.

Sådan förbättring synes kunna åstadkommas genom att 7 § krigsavlöningsreglementet

ändras, så att värnpliktiga äga att såsom terminslön uppbära

ett belopp motsvarande vad som enligt 24 § manskapsavlöningsreglementet

i fredstid skall utgå till fast anställt manskap av motsvarande tjänstegrad

och terminslön enligt den i 6 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet intagna

högre tariffen.

Försvarets civilförvaltning har i häröver den 11 februari 1944 avgivet

utlåtande till en början anfört:

Den föreslagna höjningen av ersättning till värnpliktiga vid tjänstgöring

å ubåt motiveras med att ifrågavarande tjänst innefattar betydligt större

risker samt större olägenheter ur bekvämlighetssynpunkt än andra tjänstegrenar

inom marinen, varför det mött vissa faktiska svårigheter att till

sådan tjänst kommendera värnpliktiga i den utsträckning, som visat sig erforderlig

under nuvarande förstärkta försvarsberedskap.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 198.

Beträffande frågan om vid tillämpning av krigsavlöningsbestämmelser en

högre ersättning kan vara betingad av de med viss tjänstgöring förenade

större riskerna, får försvarets civilförvaltning hänvisa till föredragande departementschefens

härom gjorda uttalande till det vid propositionen 1939:

246 med förslag till krigsavlöningsreglemente fogade statsrådsprotokollet.

Efter en redogörelse för det av försvarsväsendets lönenämnd framlagda förslaget

om terminslönens uppdelning på en högre och en lägre tariff anförde

departementschefen bland annat följande (s. 48):

»Av lönenämndens motivering för denna uppdelning synes framgå, att

avgörande för nämndens förslag i denna del icke varit de större risker, som

den stridande personalen skulle löpa, utan snarare de försvarade tjänstgöringsförhållandena

i allmänhet inom krigsskådeplats eller belägrad fästning,

däri inbegripet bristen på förnödenheter och allmän osäkerhet på det ekonomiska

området. Chefen för försvarsstaben har i sitt utlåtande understrukit,

att den föreslagna uppdelningen huvudsakligen är motiverad ur dylika synpunkter.

I nämnda utlåtande, ävensom i några andra yttranden, har emellertid

även den synpunkten framkommit, att en högre ersättning kan vara

motiverad med hänsyn till de större riskerna under viss tjänstgöring, till

exempel flygtjänstgöring. Att helt hålla i sär de olilia grunder, varpå den

föreslagna differentieringen kan byggas, möter visserligen i praktiken svårigheter,

men det principiellt riktiga synes vara att betrakta den högre lönen

icke som kompensation för större livsrisk, utan för allmänt taget besvärligare

tjänstgörings- och levnadsförhållanden. En annan sak är, att envar,

som i krig riskerar livet, bör hava visshet örn att staten på ett tillfredsställande

sätt sörjer för hans efterlevande. Att därutöver lämna särskilt

ekonomiskt vederlag åt dem, som nödgas taga större risker än andra, synes

icke överensstämma med den allmänna försvarspliktens idé, och för övrigt

torde det möta stora svårigheter att i praktiken genomföra ett på sådana

grunder fotat lönesystem. Annorlunda ter sig ett vederlag för svårare tjänstgörings-

och levnadsförhållanden, till exempel inom krigsskådeplats.»

I vissa hänseenden nya synpunkter på frågan anlades av 1942 års krigsavlöningssakkunniga,

vilka med hänvisning till departementschefens ovan

återgivna uttalande anförde bland annat följande:

»Den av föredragande departementschefen enligt vad ovan sagts uttalade

meningen, att lämnande av särskilt ekonomiskt vederlag till den, som i krig

nödgas taga större risker än andra, icke synes överensstämma med den

allmänna försvarspliktsidén, delas av de sakkunniga, liksom även att stora

svårigheter måste möta att i praktiken genomföra ett pa sådana grunder

fotat lönesystem. I viss mån annorlunda torde man emellertid få betrakta

frågan om särskilda risktillägg, när det gäller freds- och beredskapstjänstgöring.

De sjö- och flygtillägg, som utgå enligt militära avlöningsreglementena,

hava åtminstone delvis — sjötillägget dock i mindre grad —

motiverats av do särskilda risker, som äro förbundna med sjö- och flygtjänstgöring.

Såvitt de sakkunniga kunna finna, föranleder förstärkt försvarsberedskaps

intagande knappast sådana ändrade tjänstgöringsförhållanden, att

ett bibehållande av dessa tillägg icke kan anses påkallat. I överensstämmelse

med den principiella uppfattning rörande risktillägg, åt vilken de sakkunniga

nyss givit uttryck, kan emellertid övervägas, om anledning föreligger att

även i krigstid utbetala sjö- och flygtillägg. De sakkunniga hava dock för

sin del stannat för att föreslå, att — i likhet med vad som gäller enligt det

nuvarande krigsavlöningsreglementet — dessa tillägg skola utgå jämväl vid

krigstjiinstgöring. Avgörande vid detta bedömande har varit, att det knappast

synes’ kunna komma ifråga, att vid ett krigsutbrott beröva personalen vid

berörda vapenslag utgående lönetillägg av den betydelse, dessa förmåner torde

hava för anställningshavarnas ekonomi.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majda proposition nr 198.

Under hänvisning till vad av 1942 års krigsavlöningssakkunniga sålunda

anförts samt med hänsyn till de av chefen för marinen anförda skälen, har

civilförvaltningen funnit det motiverat att bereda å ubåt med rörlig förläggning

tjänstgörande värnpliktiga viss ekonomisk gottgörelse utöver vad som

utgår till de värnpliktiga, som fullgöra sjötjänstgöring å andra marinens

fartyg. Huruvida frågan härom borde lösas på sätt chefen för marinen

föreslagit genom en ändring i 7 § krigsavlöningsreglementet förefölle dock

tveksamt. Med en dylik jämkning borde anstå i avbidan på den pågående

överarbetningen av krigsavlöningsreglementet. Måhända kunde i samband

därmed även andra jämkningar i de i reglementet meddelade bestämmelserna

örn förmåner under sjötjänstgöring befinnas böra vidtagas. Den ifrågasatta

ersättningen syntes därför i stället böra konstrueras såsom en vid sidan av

förmånerna enligt krigsavlöningsreglementet utgående särskild ersättning.

Enligt chefens för marinen förslag skulle förmånen differentieras efter vederbörande

tjänsteställning. Då den emellertid närmast finge anses ha karaktären

av en extra risk- och olägenhetspremie samt riskerna och olägenheterna

vore desamma för alla, som därav berördes, förefölle det som örn en dylik

gradering knappast skulle vara motiverad, utan borde förmånen utgå med

ett för alla lika belopp. I fråga örn beloppets storlek kunde givetvis olika

meningar göra sig gällande. För sin del ville civilförvaltningen ifrågasätta,

örn det icke vore tillfyllest med ett belopp av 50 öre för dag eller samma

belopp som i sjötillägg utginge till 3. klass sjöman vid tjänstgöring å ubåt

vid rörlig förläggning.

För svar sväsendets lönenämnd har i utlåtande den 25 februari 1944 biträtt

det av civilförvaltningen framställda förslaget.

Den närmare innebörden av gällande bestämmelser jämte i det föregående

berörda ändringsförslag framgår av följande sammanställning över förmånerna

under en lönetermin örn 10 dagar:

Tjänstegrad

Krigs-

löne-

klass

Nuvarande bestämmelser

Chefen för marinen

Civil förvaltningen

210 d

Före ggQ dagar

Efter ggp dagar

och

lönen ämn den

3:e kl. sjöman

i

10: — (terminslön)

—

15: — (1 kr. termins- lön -f- 50 öre sjö- tillägg, allt per dag)

15: —

2:a kl. sjöman

2

15: — (terminslön,

högre tariffen)

20: — (1 kr. sjö- tjänstbidrag + 1kr.

terminslön, lägre

tar., allt per dag)

25: — (1:50 högre

tar. 1 kr. sjö-

tillägg, allt per dag)

20: — resp. 25: —

Korpral

4

20: — (terminslön,

högre tariffen)

27:— (1:50 sjö- tjänstbidrag + 1:20

terminslön, lägre

tar., allt per dag)

35: — (2 kr. högre

tar. + 1:50 sjö- tillägg, allt per dag)

25: — resp. 32: —

Furir

5

25: — (terminslön,

högre tariffen)

33: — (2 kr. sjö- tjänstbidrag + 1:30

terminslön, lägre

tar., allt per dag)

45: — (2:50 högre

tar. 4- 2 kr. sjö- tillägg, allt per dag)

30: — resp. 38: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lia under den nuvarande Departementsförstärkta

försvarsberedskapen vissa svårigheter yppat sig, då det gällt att chefentill

tjänstgöring å ubåt kommendera värnpliktiga i den utsträckning, som

betingas av rådande förhållanden. Dessa svårigheter sammanhänga givetvis

med de i jämförelse med annan sjötjänstgöring större risker, som ubåtstjänsten

medför, samt med de olägenheter i övrigt, som åtfölja denna tjänstgöring.

Till den på sistone ökade obenägenheten att mottaga sådan kommendering

lia otvivelaktigt även medverkat de timade olyckshändelserna vid

ubåtsvapnet.

Mot bakgrunden av nu anförda förhållanden torde det få anses motiverat,

att de å ubåt under beredskapstid tjänstgörande värnpliktiga beredas någon

ekonomisk gottgörelse utöver vad som enligt nu gällande bestämmelser

tillkommer dem. I avbidan på resultatet av den pågående revisionen av

krigsavlöningsreglementet anser jag i likhet med försvarets civilförvaltning,

att den ifrågasatta förbättringen lämpligen bör konstrueras såsom en helt

vid sidan av krigsavlöningsreglementet utgående förmån. En jämkning, på

sätt chefen för marinen föreslagit, av bestämmelserna i 7 § krigsavlöningsreglementet

synes mig nämligen kunna föregripa nyssnämnda revision av

reglementet.

Yad beträffar denna provisoriska förmåns utformning synas mig bärande

skäl tala för den av civilförvaltningen företrädda uppfattningen, att förmånen

med hänsyn till dess karaktär av en extra risk- och olägenhetspremie bör

fastställas att utgå med ett och samma belopp, oberoende av den värnpliktiges

tjänsteställning. I fråga örn beloppets storlek har jag ansett mig

böra stanna vid att förorda, att tilläggsersättningen bestämmes till det av

civilförvaltningen ifrågasatta beloppet, 50 öre för dag, eller således till

samma belopp, som i sjötillägg utgår till 3:e klass sjöman vid tjänstgöring

å ubåt vid rörlig förläggning. I enlighet med det förut sagda förutsätter

jag emellertid, att frågan örn utformningen och avvägningen av här ifrågavarande

ersättning ytterligare beaktas vid den pågående revisionen av

krigsavlöningsreglementet.

Här omförmäld ersättning synes böra få utgå tills vidare från och med

den 1 april 1944.

Uppkommande kostnader torde i likhet med övriga löneförmåner till

militärpersonal få avföras över vederbörligt anslag till löpande utgifter å

förskottsstaten för försvarsväsendet och, örn och i den mån förmånen finnes

böra utgå för tid, då förskottsstat icke längre gäller, från vederbörliga å riksstaten

uppförda anslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att värnpliktig vid tjänstgöring å ubåt vid rörlig förläggning

må från och med den 1 april 1944 tills vidare uppbära särskild

ersättning med 50 öre för dag utöver honom eljest under

dylik tjänstgöring tillkommande förmåner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 198.

2 :o

I proposition 1942:63 föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva, att personal,

vilken efter den 1 juli 1941 deltagit i eller under tid, då riket ej

vore indraget i krig, deltoge i minsvepningsarbete för undanröjande av

befintliga mineringar, finge komma i åtnjutande av ett tillägg av 100 % å

eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag för varje dag sådant arbete

förekommit. Riksdagen biföll Kungl. Ma,j:ts förslag, varefter bestämmelser

i ämnet utfärdades genom brev den 1 april 1942.

Den särskilda ersättning, som jämlikt nyssnämnda brev må utgå för deltagande

i minsvepningsarbete, bär således bestämts såsom ett tillägg till

eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag. Härav följer, att värnpliktig,

som icke är berättigad till sjötjänstbidrag — vilket är förhållandet beträffande

värnpliktig, som fullgör värnpliktstjänstgöringens första omgång —

icke heller äger utbekomma ersättningen. Anledningen till denna begränsning

torde närmast ha varit, att man tidigare utgått från att endast personal,

som vore berättigad till sjötillägg eller sjötjänstbidrag, skulle beordras deltaga

i minsvepningsarbete.

Med förmälan att jämväl värnpliktiga, vilka icke äga åtnjuta sjötjänstbidrag,

i viss utsträckning beordrats deltaga i minsvepningsarbete för undanröjande

av befintliga mineringar, har chefen för Karlskrona-avdelningen hos

marinförvaltningen gjort framställning örn sådan ändring av gällande bestämmelser,

att samtliga värnpliktiga, vilka deltaga i minsvepningsarbete,

kunde erhålla ersättning med en krona örn dagen för tid, varunder sådant

arbete utfördes.

I anledning härav har marinförvaltningen i skrivelse den 31 december 1943

till Kungl. Majit anfört huvudsakligen följande.

Av till minsvepningstjänst uttagna »värnpliktiga i allmänhet» kommenderas

jämlikt marinorder 461/42 mom. 10 värnpliktig, som ej avses för

vidareutbildning, redan efter genomgång av värnpliktsskolans första period

till praktisk tjänstgöring (sjökommendering) under återstoden av första tjänstgöringen.

Övriga värnpliktiga av denna kategori, som skola fortsätta sin utbildning,

komma även de att vara sjökommenderade å minsveparförband

såväl under den fortsatta utbildningen som under den därpå följande praktiska

tjänstgöringen.

Under sin kommendering å minsveparförband kan sistnämnda personal

givetvis komma att deltaga i praktiskt minsvepningsarbete under samma

förhållanden som övriga ombord kommenderade värnpliktiga, vilka icke fullgöra

första tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. För att i möjligaste

mån undvika orättvisor ha visserligen hittills till sjötjänstbidrag icke berättigade

värnpliktiga endast i ringa utsträckning kommenderats till ifrågavarande

minsvepningsarbete. Frågan torde först få större aktualitet vid ett

kommande fredsslut, då en allmän uppröjning av förefintliga minfält måste

komma till stånd, medförande krav på ökad personal för dylika arbeten.

Emellertid kan det icke anses med rättvisa och billighet överensstämmande

att endast viss del av personalen beredes ersättning för en risk, som drabbar

alla lika. Till sjötjänstbidrag icke berättigade värnpliktiga synas sålunda böra

beredas auss ersättning vid utförande av arbete av ifrågavarande slag, varemot

nu ersättningsberättigade värnpliktiga synas böra bibehållas vid sina

förmåner.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Under åberopande av det anförda har marinförvaltningen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att marinen tillhörande värnpliktiga,

vilka ehuru författningsenligt icke berättigade till sjötjänstbidrag deltaga i

sådant arbete, som omförmäles i förutnämnda brev, erhålla särskild gottgörelse,

förslagsvis en krona för varje dag sådant arbete förekommit.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 4 februari 1944 erinrat, att

föredragande departementschefen till det vid propositionen 1942: 63 fogade

statsrådsprotokollet framhållit, att några skäl icke förelåge att utesluta värnpliktiga

från rätten till särskild löneförmån under deltagande i minsvepningsarbete.

Med hänsyn härtill och då på sätt framginge av de militära

myndigheternas yttranden ett relativt stort antal värnpliktiga, inkallade till

första tjänstgöring, vore sjökommenderade å minsveparförband, ansåge civilförvaltningen

i likhet med marinförvaltningen det med rättvisa och billighet

överensstämmande, att även nämnda värnpliktiga för den med minsvepningsarbetet

förenade risken erhölle viss ersättning, förslagsvis en krona

för dag.

Såsom försvarets civilförvaltning erinrat, anförde jag i samband med av- Departementslåtandet

av propositionen 1942: 63, att skäl icke syntes föreligga att utesluta chefen.

värnpliktiga från delaktighet i den då föreslagna särskilda löneförmånen

under deltagande i minsvepningsarbete för undanröjande av befintliga mineringar.

Yid sådant förhållande och då, enligt vad som upplysts, jämväl värnpliktiga,

vilka inkallats till fullgörande av fredstjänstgöringens första omgång,

i icke ringa omfattning numera sjökommenderas å minsveparförband, finner

jag det skäligt, att även dessa värnpliktiga erhålla viss ersättning för de med

minsvepningsarbetet förenade riskerna. Härvid ansluter jag mig till det av

myndigheterna framlagda förslaget, att ersättningen till de värnpliktiga,

vilka icke äro berättigade åtnjuta sjötjänstbidrag, bestämmes till en krona

för varje dag sådant arbete förekommit. Ersättningen synes böra få utgå

från och med den 1 april 1944.

Uppkommande kostnader torde få bestridas på samma sätt som under

punkt l:o angivna kostnader.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att värnpliktig, vilken under tid då riket ej är indraget i

krig deltager i minsvepningsarbete för undanröjande av befintliga

mineringar, må, där han ej är berättigad uppbära sjötjänstbidrag,

från och med den 1 april 1944 äga åtnjuta särskild

ersättning med en krona för varje dag sådant arbete förekommit.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1 :o och 2:o hemställt förordnar

Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31aj:ts proposition angående dels särskilda förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild g s. 6 i texten
  2. SU 1944:140 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels särskilda förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt, dels ock särskild gottgörelse till s. 9 i texten