Angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
1944-02-09 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:199, Angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
1
Nr 199.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående åtgärder till
stödjande av odlingen av vissa kulturväxter; given
Stockholms slott den 25 februari 19 U.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
.4. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 19AA.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och lölkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp,
fråga örn åtgärder till stödjande av odlingen av vissa oljeväxter
samt bruna bönor och anför därvid.
Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.
För stödjande av odlingen av vissa kulturväxter, nämligen sojabönor, obelin,
lin samt raps och hampa, beviljades av 1939 års lagtima riksdag (prop.
nr 243; r. skr. nr 303) för budgetåret 1939/40 ett anslag av 80 000 kronor.
Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (IX H. T. p. 94; r. skr. nr 9) anliihanq
till riksdagens protokoll 1944. 1 samt. Nr 199. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
visades för samma ändamål för budgetåret 1940/41 ytterligare ett anslag av
100 000 kronor. Sistnämnda riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) medgav,
att stöd för odlingen av lin, raps, vallmo, sojabönor och oljelin finge ordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet uppdragna riktlinjer, samt bemyndigade därjämte
Kungl. Maj:t att förordna att vid tillverkning av margarin vegetabiliskt
fett av inhemskt ursprung skulle användas i av Kungl. Majit bestämd
proportion till den vid tillverkning använda mängden utländskt fett ävensom
att vid framställning av linolja viss del av den använda kvantiteten linfrö
skulle utgöras av svenskt frö.
Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 29; r. skr. nr 66) lämnades
ytterligare stöd till odlingen av oljeväxter samt sojabönor under år 1941. Enligt
detta beslut avsåg stödet följande oljeväxter, nämligen lin, vallmo, raps,
vitsenap, hampa och solros. Genom riksdagens beslut medgavs tillika, att de
förut omförmälda för budgetåren 1939/40 och 1940/41 anvisade anslagen å
tillhopa 180 000 kronor finge disponeras av statens livsmedelskommission för
bestridande av kostnaderna för stödåtgärdernas upprätthållande samt för
upplysningsverksamhet och övervakning av odlingarna. Av dessa medel
skulle därjämte ett belopp av högst 18 000 kronor få användas för fortsättning
av vissa förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.
1941 års riksdag (prop. nr 345; r. skr. nr 526) medgav även att stöd skulle
få lämnas ifrågavarande odlingar under år 1942. Beslutet avsåg samma
växtsorter som år 1941 samt därjämte vårraps. Tillika skulle av behållningen
å förut berörda anslag för stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
ett belopp av högst 10 000 kronor få användas såsom bidrag till oljeväxtodlareföreningar
och hushållningssällskap för bestridande av deras kostnader
för propaganda och försöksverksamhet samt anordnande av föreläsningar
jämte konsulterande verksamhet på området. Ett belopp av 18 000 kronor
skulle även få användas för fortsättande av förut berörda förädlingsarbeten
med oljeväxter m. m.
Även för år 1943 har stöd lämnats odlingen av oljeväxter. Enligt beslut
av 1943 års riksdag (prop. nr 177; r. skr. nr 177) avsåg stödet raps, vallmo,
vitsenap, oljelin, sojabönor, hampa och solros. Genom stödet tillförsäkrades
odlarna följande av staten garanterade priser, nämligen
för vårraps .......... kronor 0: 85 (0: 90) per kilogram
» vallmo........... » 1:20 (1:25) »
» vitsenap.......... » 0: 70 (0:75) »
» lin............... » 0: 95 (1: 00) »
» sojabönor........ » 1:45 (1:50) »
» hampa........... » 1: 10 (1:15) »
» solros............ » 1:20 (1:25) »
(Beloppen inom parentes avse priset vid leverans efter den 9 september
1943.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
3
Garantipriset för vinterraps av 1944 års skörd, vilket enligt riksdagens
beslut icke finge överstiga 85 öre per kilogram, har sedermera bestämts till
80 öre per kilogram.
1943 års riksdag anvisade även till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter ett anslag av 65 000 kronor. Av
anslaget avsågs ett belopp av högst 25 000 kronor för bestridande av vissa
hushållningssällskaps samt oljeväxt- och fröodlareföreningars kostnader för
propaganda och försöksverksamhet m. m. på ifrågavarande område samt
ett belopp av högst 18 000 kronor till fullföljande av förenämnda förädlingsarbeten
med oljeväxter m. m. I övrigt skulle anslaget få disponeras för bestridande
av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader i samband med ifrågavarande
odling.
Genom beslut den 11 juni 1943 har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen
att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan för
fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxter under år 1943.
I skrivelse den 9 februari 1944 har statens livsmedelskommission, med
överlämnande av två inom kommissionen upprättade promemorior angående
odlingen av oljeväxter under år 1944 samt rörande finansieringen av inköpen
av svenskt oljeväxtfrö, hemställt, att dels den i promemorian framlagda planen
för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1944 godkändes, dels åt
statens livsmedelskommission uppdroges att fastställa garanti priser i huvudsaklig
överensstämmelse med i promemorian angivet förslag, dels oljeväxtodlingen
undantoges från krigskonjunkturbeskattning, dels ock för budgetåret
1944/45 till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen
av vissa kulturväxter anvisades ett reservationsanslag av 65 000 kronor. Vid
livsmedelskommissionens framställning fanns förutom förenämnda två promemorior
fogad en promemoria angående kostnaderna för framställning av
olja ur inhemskt oljeväxtfrö i jämförelse med kostnaden för importerade
oljor m. m. Sistberörda promemoria torde i vissa delar såsom bilaga få fogas
vid detta protokoll.
Till belysande av omfattningen av oljeväxtodlingen under
åren 1 940—4 3 har i förstnämnda promemoria upptagits följande
sammanställning.
Ar Areal Antal odlare
1940 ..................... 400 hektar 250
1941 ..................... 8 600 » 2 800
1942 ..................... 18 500 » 5 000
1943 ..................... 29 500 » 7 000. 1
1 promemorian har vidare upptagits följande tablå rörande d e n o mfattning
odlingen av ifrågavarande växter år 194 3
haft inom olika 1 ä n.
4
Kungl. Majlis proposition nr 199.
1943 års oljeväxtareal i hektar enligt odlingskontrakt nied Svenska
spannmålsaktiebolaget.
Län
Vinter- raps
1943 års
skörd
Vår-
raps
Vit-
senap
Vallmo
Lin
Soja
Sol-
ros
Summa
Vinter- raps
1943 års
sådd
Stockholms län ...
1
7-50
42-25
81-45
5-oo
_
—
136-20
16
Uppsala län ......
—
—
9-50
52-72
—
—
—
62-22
—
Södermanlands län
—
4-00
87-23
64-31
4-75
—
—
160-29
3
Östergötlands län.
4-50
56*75
213 04
153-49
341-81
—
l-oo
770-59
86
Jönköpings län....
3-47
39-97
35.97
0-27
—
—
79-68
—
Kronobergs län ...
—
1-50
7-50
9-60
—
—
—
18-60
—
Norra Kalmar län
—
1-75
25.75
2-54
58-80
—
—
88-84
Södra Kalmar län
69-60
75''0ö
386*15
47-60
69-10
7-45
11-50
616-45
Gotlands län.....
143-35
1 010-41
1 147-68
288-46
73-10
095
2-25
2 666"20
745
Blekinge län ......
10-00
40-00
83-00
2-30
1-75
—
2-00
139-05
50
Kristianstads län..
998-87
1 118-73
2 014-95
216-67
228-02
—
10-15
4 587-39
Malmöhus län....
3 582-16
4 210-41
8 273-38
676-58
1 346-50
o-io
325
18093-63
Hallands län.....
30*75
475-00
349-80
64-25
33200
—
0-25
1 252-05
270
Göteb. o. Bohus 1.
—
15-80
23-68
3-20
43-20
—
—
85-88
-
Älvsborgs län ....
5-00
17-25
15-60
10-50
112-19
—
—
160-54
15
Skaraborgs län ...
—
22-70
310-04
121-70
31-92
—
1-00
487-36
10
Örebro län.......
—
1-25
7-50
5-oo
3-25
—
—
17-00
—
Västmanlands län
—
3-00
8-00
61-13
4-25
—
—
76-38
25
Kopparbergs län..
—
—
—
4''00
—
—
—
4-00
—
Summa
4 844-231
7 064-57
12 995-02
1 901-47
2 656-91
8-60
3140
29 502-10
13730
I anslutning till tablån har i promemorian anförts följande.
Såsom framgår av tablån lia oljeväxtodlingar år 1943 förekommit inom
samtliga län i Svea- och Götaland med undantag av Värmlands län. Visserligen
har större delen av odlingarna förekommit i Kristianstads och Malmöhus
län, men betydande arealer ha även funnits i Gotlands, Hallands och
Östergötlands län. Då fröleveranserna till spannmålsbolaget ännu icke avslutats,
kan resultatet av 1943 års oljeväxtodling icke exakt angivas. Hittills
gjorda erfarenheter visa emellertid, att vinterrapsodlingarna lämnat ett mycket
gott resultat. Orsaken härtill är, att de klimatiska förhållandena under
året varit synnerligen gynnsamma. Tack vare den blida vintern förekoinmo
inga nämnvärda vinterskador. Därtill kom, att våren 1943 inträdde ovanligt
tidigt, varigenom vinterrapsen snabbt började växa. Till följd härav uppstodo
icke heller några skador av rapsbagge, trots att detta skadedjur senare på våren
uppträdde mycket allmänt, överhuvud taget förekom ingen skadegörelse
genom insekter av betydelse, vilket starkt bidragit till att förbättra
skörderesultatet.
De vårsådda oljeväxterna ha icke haft så gynnsamma betingelser som vinterrapsen,
varför skördeutbytet av dessa blivit förhållandevis sämre. Försommartorkan
och svåra angrepp av särskilt rapsbaggar ha flerstädes förorsakat
en betydande nedsättning av skördarna av vårraps och vitsenap.
Trots detta synes man enligt beräkningar, som utförts med ledning av hittills
verkställda leveranser av vårraps- och vitsenapsfrö, kunna räkna med
att erhålla ungefär normalskörd av dessa båda fröslag. Vårrapsen har
1 Ursprungligen kontrakterad areal 4 900 62 hektar, varav upplöjts 56''39 hektar.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
i medeltal lämnat något högre fröavkastning per hektar än vitsenapen. Vallmon
har även under år 1943 i allmänhet haft tämligen normalt bestånd och
icke angripits av svamp, vilket vissa år varit fallet. Man torde därför även
av detta växtslag kunna påräkna ungefär samma fröskörd som föregående
år. Under år 1943 har av obelin huvudsakligen odlats sådant av La Platatyp,
s. k. egentligt ol,jelin. Därav torde man kunna påräkna något högre skörd
än föregående år.
På grund av det gynnsamma skördeutfallet för vinterraps var intresset
för odling härav mycket stort hösten 1943, trots att garantipriset sänktes
från 1 krona till 80 öre per kilogram. Odlingen härav ökade också från
cirka 4 900 hektar hösten 1942 till över 13 700 hektar eller med icke mindre
än 280 procent.
Rörande inriktningen av odlingen av hår i f r å g a v arande
växter har i promemorian anförts följande.
Oljeväxtodling har nu bedrivits i Sverige så länge, att man hunnit förvärva
viss erfarenhet rörande vilka jordar, som bäst lämpa sig för de olika
växterna, samt om odlingsteknik o. dvl. Behovet av särskilt högt pris för
att stimulera till odling av oljeväxter bör därför numera vara avsevärt mindre
än vad fallet var under de första år, sådan odling förekom. Den redan påbörjade
successiva sänkningen av garantipriserna synes därför böra fortsättas
även under år 1944. Prissänkningen bör dock för ar 1944 icke bliva
alltför stor, ty i sådant fall kan risk föreligga, att odlingen av oljeväxter
blir mindre än önskvärt vore.
Under år 1943 bibehöll vitsenapen sin dominerande ställning, även om
vårrapsodlingen ökade högst väsentligt. En ännu kraftigare ökning av sistnämnda
växtslag på vitsenapens bekostnad är emellertid önskvärd, särskilt
sedan man nu konstaterat, att vårraps lämnat något högre medelhektaravkastning
än vitsenap, trots de svåra påfrestningar i form av angrepp av rapsbaggar
och andra skadedjur, för vilka vårrapsen under år 1943 utsatts. Då
oljehalten i vårrapsfrö är avsevärt högre än i vitsenapsfrö, måste vårraps
därför anses vara betydligt värdefullare än vitsenap såsom oljeväxt. Även
om vårraps och vitsenap i första hand böra ifrågakomma till odling bland
vårsådda oljeväxter, är odling av vallmo och obelin dock på vissa arealer
önskvärd, särskilt med hänsyn till att dessa båda oljeväxter med fördel
kunna odlas inom större delen av Svea- och Götaland, medan vårraps och
lill viss grad även vitsenap huvudsakligen odlas i sydligaste delarna av Götaland
samt på Öland och Gotland.
Beträffande de priser, som böra gälla för 1944 års odlingar
bär i promemorian anförts följande.
1 betraktande av den större erfarenhet, jordbrukarna nu vunnit angående
oljeväxtodlingens praktiska utförande m. m., bör en ytterligare sänkning
av priset på frö av de vårsådda oljeväxterna vara motiverad. I fråga
örn vitsenap bör denna prissänkning dock icke bliva lika .stor som
för de övriga, eftersom det senast tillämpade priset på frö av vitsenap i
förhållande till produktionskostnaden är lägre än priset för övriga oljeväxter.
För att under år 1944 kunna få till stånd en oljeväxtodling, som tillsammans
med vinterraps blir av minst samma omfattning som år 1943, synas
i anslutning till det anförda följande garantipriser för vårsådda oljeväxter
vara lämpligt avvägda, nämligen för vårrapsfrö 75 öre per kilogram, för
vitsenapsfrö 65 öre per kilogram, för vallmofrö 1 krona 10 öre per kilogram.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
för linfrö 80 öre per kilogram och för liampfrö 1 krona 5 öre per kilogram.
Även örn någon nämnvärd odling av sojabönor och solros icke kan
påräknas, synas dock garantipriser böra fastställas jämväl för dessa växtslag
liksom fallet varit under de senaste åren. För sojabönor föreslås ett
pris av 1 krona 40 öre per kilogram och för solrosfrö 1 krona 10 öre per
kilogram.
De för år 1944 föreslagna prisgarantierna för olika fröslag i jämförelse
med 1941—43 års priser framgå av följande sammanställning.
Frostag
Garantipris
1941
öre/kg
Garantipris
1942
öre/kg
Garanti
Vid leverans
senast den
9,9 1943
öre/kg
ris 1943
Vid leverans
efter den
9/9 1943
öre/kg
Garantipris
1944
öre/kg
Vårraps..................
100
85
90
75
Vitsenap ................
108-5
80 (85)
70
75
65
Vallmo..................
139-5
125
120
125
110
Lin......................
108-5
100
95
100
80
Hampa..................
139-5
125
110
115
105
Sojabönor................
170-5
150
145
150
140
Solros ..................
139-5
125
120
125
110
I anslutning till sammanställningen har i promemorian framhållits följande.
Såsom äv sammanställningen framgår, ha garantipriserna föreslagits sänkta
med 10 å 15 öre per kilogram. I detta sammanhang bör anmärkas, att
de för 1944 års vårodling föreslagna priserna avses skola gälla frö med 18
procent vattenhalt, d. v. s. samma vattenhalt som låg till grund för de på
hösten 1943 fastställda priserna på vinterraps.
Hittills ha några nämnvärda partier hampfrö icke använts för framställning
av olja, utan hela den myckenhet, som producerats inom landet, har
åtgått till utsäde och de sämre kvaliteterna till fågelföda. Därest hampodlingen
skulle komma att öka år 1944, kunna emellertid vissa kvantiteter
hampfrö antagas komma till användning för oljeutvinning. Garantipris för
hampfrö synes därför önskvärt även för år 1944. Med hänsyn till hampans
låga fröavkastning (200 å 300 kilogram per hektar) och förhållandevis höga
produktionskostnader synes garantipriset för år 1944 böra fastställas till
1 krona 5 öre per kilogram.
För innevarande regleringsår ha gällt två olika garantipriser, av vilka det
ena tillämpats vid leverans av fröet före och det andra fr. o. m. den 10 september.
Därmed avsågs att förlänga leveranstiden så, att icke alltför stora
kvantiteter frö skulle komma att levereras på en gång, då i så fall risk förelåg,
att fröets torkning icke skulle medhinnas så snabbt som erfordras. Emellertid
har torkningskapaciteten numera utbyggts så kraftigt, att någon dylik
risk icke föreligger, därest oljeväxtodlingen år 1944 skulle få ungefär
samma omfattning som under år 1943. De motiv, som föranlett tillämpandet
av lägre garantipriser före den 10 september, kunna alltså icke längre
åberopas, och det synes därför lämpligt, att nu endast ett garantipris fastställes
för varje fröslag. Ett mindre antal odlare bär hittills varje år brukat
lägga in sin skörd av oljeväxter otröskad i lador för tröskning under vintern.
Fröet från dylika odlingar blir av bättre kvalitet, varför utsädesbeho
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 199. ‘
vel av respektive fröslag i stor utsträckning täckts nied dylikt frö. lid ar
därför önskvärt, att en del av oljeväxtskörden även i fortsättningen inbärgas
i lada. Då emellertid skördens tillvaratagande på detta sätt fordrar en
del extra arbete och kostnader utöver de vid gängse skördesätt — tröskning
på fältet -—• normala, synes det skäligt, att ett visst pristillägg, förslagsvis 5
öre per kilogram, får tillämpas för vara, som levererats efter ett viss datum
på hösten. Detta datum bör väljas så sent på året, att man bar garanti för att
oljeväxterna verkligen blivit inbärgade.
Beträffande priset på vinterraps, har i promemorian framhållits, att då möjlighet
ännu icke förelåge att bilda sig någon bestämd uppfattning örn behovet
av vinterrapsodling för produktionsåret 1944—45, det icke vöre lämpligt
att redan nu definitivt fastställa priset på frö av sådan raps. I stället borde
— liksom fallet var år 1943 —- endast fastställas det högsta garantipiis föi
vinterrapsfrö, som kunde komma att tillämpas leir 1944 ars höstodling. Enär
det avsåges, att den under år 1943 bildade Sveriges oljeväxtodlares centi alförening
skulle övertaga Svenska spannmalsaktiebolagets hittillsvarande
uppgifter att från odlarna uppköpa oljeväxtfrö samt ombesörja torkning
av fröet m. m., borde kostnaderna för detta arbete, vilka beräknats uppgå
till 7 öre per kilogram nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara,
inräknas i garantipriset. Med beaktande härav och da betydligt större erfarenhet
numera vunnits örn rapsodlingens utförande än tidigare, samt medelhektarskördarna
under de båda sista åren blivit högre än beräknat, syntes
högsta priset kunna fastställas till 95 öre per kilogram till 9 procent vattenhalt
nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara. Ifrågavarande högsta
pris av 95 öre per kilogram, vilket i realiteten motsvarade 77 öre per
kilogram för frö med en vattenhalt av 13 procent och enligt den hittills tillämpade
prissättningsmetoden, torde böra gälla endast lör den händelse matfettssituationen,
då kontraktsteckningen bleve aktuell under sommaren 1944,
till följd av skärpning i det allmänna läget bedömdes sådan, att en ytterligare
utökning av oljeväxtodlingen tedde sig önskvärd. Skulle däremot en
dylik skärpning vid nämnda tidpunkt icke vara för handen, borde priset på
vinterraps avvägas i relation till det nu föreslagna vårrapspriset.
I fråga örn de ifrågasatta priserna har i promemorian vidare anförts.
Samtliga föreslagna priser med undantag av priset för vinterraps avse
fröer med en vattenhalt av 18 procent och i övrigt av viss bestämd kvalitet,
normalkvalitet. Fastställandet för de olika fröslagen av normalkvaliteter och
prisregleringsskalor med hänsyn till lägre eller högre vattenhalt än 18 procent
och med hänsyn till renhetsgrad torde böra få ankomma på livsmedelskommissionen.
I promemorian har härjämte framhållits, att de föreslagna priserna, förutom
normal riskersättning, endast innelaltade obetydlig mei inkomst i förhållande
till produktionskostnaden. Med hänsyn härtill borde den fortsatta
oljeväxtodlingen lämpligen undantagas från krigskonjunkturbeskaltning. Det
vöre nämligen eljest att befara att den relativt höga krigskonjunkturskatt,
sorn odlarna påförts för tidigare odlingar och som beräknats på grundval av
de äldre, relativt höga priserna, i annat fall bomme att medföra icke önsk
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
varda verkningar på omfattningen av 1944 års odling. På samma sätt som
föregående år borde det åligga vederbörande organ att tillse, att oljeväxtodlingen
icke finge sådan omfattning att den inkräktade på odlingen av andra
för landets försörjning betydelsefulla produkter.
Vad angår organisationen av odlingen av bär ifrågavarande
kulturväxter har i promemorian anförts följande.
Hittills bar Svenska spannmålsaktiebolaget årligen fått i uppdrag att teckna
kontrakt nied odlaresammanslutningar eller nied odlare direkt örn odling
av vederbörande oljeväxtslag på viss i kontraktet angiven areal. Vidare
har spannmålsbolaget ombesörjt torkning, mottagning lii. m. av fröet vid
torkanläggningarna samt viss del av transporten till dessa anläggningar jämte
liela transporten från torkanläggning till oljefabrik. Detta arrangemang har
varit synnerligen ändamålsenligt under oljeväxtodlingens första år och har
fungerat oklanderligt. Emellertid torde oljeväxtodlingen böra organiseras på
annat sätt under normala förhållanden. Därför kan det vara av vikt att påbörja
omorganisationen redan från och nied år 1944. Man hade från början
tänkt sig organisationen av oljeväxtodlingen efter mönster från sockerbetsodlingen
på så sätt, att oljefabriken^ upprättade en gemensam organisation
med uppgift att teckna kontrakt nied odlarna samt att handhava mottagning
och torkning av fröet o. s. v. Då emellertid oljefabrikerna ännu icke torde
vara benägna alt uppbygga härför erforderlig organisation, bär livsmedelskommissionen
i stället sökt kontakt med Sveriges oljeväxtodlares centralförening,
som även förklarat sig villig övertaga spannmålsbolagets hittillsvarande
uppgifter rörande oljeväxtodlingen. Ett avtal härom torde lämpligen
böra upprättas mellan livsmedelskommissionen och centralföreningen. Ifrågavarande
förenings arbetsuppgifter torde enligt detta avtal böra fastställas
sålunda:
1) Centralföreningen tecknar kontrakt med odlarna örn odling av oljeväxter
i den omfattning, statsmakterna anse önskvärt. Föreningen äger liksom
föregående år av odlare uttaga 1 krona 50 öre för varje påbörjat halvt hektar
odlade oljeväxter såsom ersättning för kontraktsteckningen. Kontraktsformulär
upprättas av centralföreningen i samråd med livsmedelskommissionen.
2) Centralföreningen uppköper från vederbörande odlare allt skördat frö
till fastställda priser med reglering efter kvalitet.
3) Centralföreningen ombesörjer bland annat torkning av det inköpta
fröet ned lill den vattenhalt, som högst bör få förekomma vid lagring av
fröet, och träffar avtal om torkning med lämpliga torkfirmor.
4) Centralföreningen försäljer det torkade fröet till oljefabrikerna efter av
livsmedelskommissionen uppgjord plan för fröets fördelning på olika oljefabriken
Fröet levereras fritt ombord tork eris närmaste kajplats eller fritt
å järnvägsvagn torkeris närmaste järnvägsstation. Hamnavgift erlägges av
köparen. Oljefabrik betalar fröet efter samma priser, som skola gälla vid
uppköpen från odlare av frö av normal kvalitet med tillägg av dels den
överenskomna ersättningen för arbetet med torkning av fröet m. m., och dels
ersättning för kvalitetsförbättring av fröet enligt de fastställda prisregleringsskalorna
för vattenhalt och renbet.
5) Oljefabrikerna böra, liksom fallet varit innevarande regleringsår, av
kommissionens clearingkassa för fettvaror erhålla ersättning för den förlust,
sorn uppkommer genom att de få betala ett högre pris för fröet än som
motsvarar det fastställda clearingpriset på olja.
Ersättning till Sveriges oljeväxtodlares centralförening för nämnda åtaganden
med avseende å torkning av fröet m. m. torde böra bestämmas till 7
öre per kilogram nedtorkad, till oljefabrikerna levererad frömängd. Denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
9
ersättning motsvarar i tillämpliga delar Svenska spannmålsaktiebolagets hittillsvarande
kostnader härför.
Från och med produktionsåret 1944/45 torde föreningens kostnader för
torkning, transport o. dyl. böra ingå i produktionskostnadskalkylen för oljeväxtfrö
och sålunda inräknas i det garantipris, som enligt statsmakternas beslut
skall erläggas av oljefabrikerna.
Därest centralföreningen på grund av oförutsedda omständigheter icke
kan fullgöra berörda arbetsuppgifter för år 1944, synes Svenska spannmålsaktiebolaget
såsom hittills varit fallet böra handhava oljeväxtodlingens organisation
under överinseende av livsmedelskommissionen.
I promemorian rörande finansieringen av inköpen av svenskt
oljeväxtfrö har anförts bland annat följande.
Hittills har Svenska spannmålsaktiebolaget inköpt oljeväxtfröet från odlarna
och enligt bestämmelse i odlingskontrakten betalat fröet inom 30 dagar
efter fullgjord leverans. Därefter har fröet torkats och så småningom
levererats till oljeslagerierna för bearbetning. Då under år 1941 fröet levererades
till oljeslagerierna försåldes det icke till dessa, utan det endast bearbetades
av oljeslagerierna för spannmålsbolagets räkning. Spannmålsbolaget
finansierade följaktligen hela verksamheten till den tidpunkt, då likvid
för de ur fröet framvunna och försålda produkterna redovisades till bolaget
av oljeslagerierna och då livsmedelskommissionen slutligen genom clearingkassan
för fettvaror ersatte bolaget för dess förlust på verksamheten. Under
åren 1942 och 1943 har systemet ändrats så tillvida, att äganderätten till
fröet —- i varje fall formellt — genom försäljning av fröet till oljeslagerierna
överflyttats på dessa. Spannmålsbolaget har nämligen under ifrågavarande
bägge år enligt överenskommelse utfärdat fakturor till oljeslagerierna å det
lill dem levererade fröet. Då det genom oljeväxtodlingens ökning kommit
att röra sig om betydande försäljningsbelopp och dessutom försörjningsläget
beträffande fettvaror tillåtit en viss beredskapslagring har överenskommelse
samtidigt träffats mellan livsmedelskommissionen och oljeslagerierna med
innebörd, att oljeslagerierna erhålla förskott ur clearingkassan för fettvaror
i och för likvidering av de från spannmålsbolaget mottagna fakturorna.
Härigenom har finansieringen av inköpskostnaderna för fröet kunnat ske,
utan att oljeslagerierna nödgats anskaffa härför erforderligt kapital, varjämte
räntekostnaderna och därmed statens förlust på verksamheten kunnat
nedbringas. De i clearingkassan tillgängliga medlen lia emellertid icke räckt
till täckande av samtliga spannmålsbolagets fakturor till oljeslagerierna.
Den antydda utvecklingen nödvändiggör, att för finansieringen av 1944
års oljeväxtskörd andra anordningar måste träffas än de hittills tillämpade.
Härvid har man, enligt kommissionens mening, att välja mellan tre alternativ.
1) Clearingkassan för fettvaror erhåller statsmedel till rörelsekapital i den
utsträckning, som erfordras för likvidering av hela värdet av oljeväxtskörden.
Örn man för år 1944 räknar nied ungefär lika stor skörd som under år
1943 niell med de av kommissionen föreslagna reducerade garantipriserna,
skulle för likvidering av hela skörden erfordras ett betydande belopp. Rörelsekapitalet
är avsett alt återbetalas i den mån likvid ingår till clearingkassan
för värdet av de försålda produkterna ur fröet.
2) Fröet överföres i Svenska spannmålsaktiebolagets ägo intill den tidpunkt,
då del kan bearbetas av oljeslagerierna.
3) överenskommelse träffas med oljeslagerierna, all dessa själva finansiera
inköpen.
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 199.
Ur principiell synpunkt vore det, enligt kommissionens mening, att föredraga
att överlåta finansieringen åt oljeslagerierna, ty därigenom skulle man
redan nu ernå en lösning av problemet, vilken framför allt vid en eventuellt
fortsatt odling av oljeväxter efter kriget skulle vara den mest naturliga. Oljeslagerierna
ha dock redan investerat betydande belopp i importerade råvaror,
och även om de trots detta skulle kunna anskaffa tillräckliga medel för
täckande av inköpskostnaden för det svenska oljeväxtfröet, torde härvid icke
kunna undvikas, att räntekostnaderna bliva högre, än om medlen ställas till
förfogande av staten. Emellertid ha underhandlingar upptagits med representanter
för de största oljeslageriintressena angående en eventuell finansiering
genom oljeslageriernas försorg av den svenska oljeväxtskörden under år
1944. Härvid har kommissionen ställt i utsikt en förräntning av det investerade
kapitalet med högst 4 procent.
I fråga om de två första alternativen torde den lösningen ligga närmast
till hands, att Svenska spannmålsaktiebolaget, som handhar inköp och lagring
av spannmål m. m., även vid finansieringen av oljeväxtskörden representerar
statsverket. Ur andra praktiska synpunkter skulle det däremot vara
att föredraga, att kommissionen, som genom clearingkassan för fettvaror
övervakar redovisningen beträffande fröets bearbetning m. m. och beräkningen
av de förluster på verksamheten, som skola täckas av clearingkassan,
även sattes i stånd att finansiera fröinköpen, örn nu detta skall behöva
ske med tillhjälp av statsmedel.
Om det blir verklighet av den framförda tanken på en omorganisation,
syftande till att Sveriges oljeväxtodlares centralförening under år 1944 skall
övertaga spannmålsbolagets hittillsvarande uppgifter rörande oljeväxtodlingen,
kommer detta ur finansiell synpunkt dessutom att medföra, att ifrågavarande
förening under en viss period hösten 1944 behöver rörelsekapital för
att kunna likvidera odlarnas fakturor inom föreskriven tid. I odlingskontrakten
beträffande den under år 1943 sådda höstrapsen har nämligen liksom
tidigare intagits den bestämmelsen, att odlarnas fakturor skola likvideras
inom 30 dagar efter fullgjord leverans. Beträffande vårodlingen 1944 kunna
däremot betalningsvillkoren fastställas till exempelvis 60 dagar, varigenom
tillräcklig tid skulle vinnas att låta torka fröet, leverera det till oljeslagerierna
och erhålla betalning för det, innan betalningsskyldigheten till odlarna
skall fullgöras.
Livsmedelskommissionen bär i sin förenämnda skrivelse i anslutning till
vad i berörda promemorior anförts uttalat i huvudsak följande.
Med hjälp av de stödåtgärder, som vidtagits från statens sida lia oljeväxtodlingarna
under år 1943 ökat med cirka 70 procent till nära 30 000 hektar.
Även under år 1944 torde en oljeväxtodling av ungefär samma omfattning
vara önskvärd. För åstadkommande härav är stöd från statens sida erforderligt.
De föreslagna odlarpriserna lia avvägts så, att oljeväxtodlingen beräknas
kunna bibehållas i ungefär samma omfattning som under innevarande
regleringsår. Av skäl som anförts i promemorian angående odlingen av oljeväxter
under 1944 torde oljeväxtodlingen i fortsättningen böra undantagas
från krigskonjunkturbeskattning. Skulle den ifrågasatta omorganisationen för
år 1944 av handhavandet av oljeväxtodlingen kunna genomföras, måste Sveriges
oljeväxtodlares centralförening beredas ersättning för sitt arbete med
och sina kostnader för torkning, transporter m. m. av fröet. Denna ersättning
torde böra bestämmas till 7 öre per kilogram nedtorkad, till oljefabrikerna
levererad kvantitet frö. Ersättningen motsvarar Svenska spannmålsaktiebolagets
beräknade kostnader för samma ändamål vid hittillsvarande
organisation.
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
11
I fråga örn m edelsbehovet under budgetåret 1 944/45 har
i skrivelsen framhållits följande.
För finansiering av inköpen av oljeväxtfrö från odlarna synes kommissionen
böra bemyndigas att, i den mån så prövas erforderligt, ställa förskott till
förfogande från clearingkassan för fettvaror. Emellertid bör spannmålsbolaget,
örn så befinnes lämpligt, för att underlätta finansieringen, kunna temporärt
övertaga vissa hos oljefabrikerna lagrade partier oljeväxtfrö. Vid sådant
förhållande synes någon medelsanvisning lil! förstärkning av clearingkassan
icke erforderlig.
linder de senaste åren har Kungl. Maj:t årligen ställt medel lill förfogande
för bestridande av viss del utav kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets
arbete med oljeväxtodlingen, vissa hushållningssällskaps och fröodlareföreningars
försöksverksamhet och propaganda på området samt till
försöksverksamhet nied oljeväxter m. m. viel Sveriges utsädesförening i Svalöv.
Även för budgetåret 1944/45 erfordras vissa medel för nämnda ändamål. Medelsbehovet
detta år kommer givetvis att bliva beroende av hur oljeväxtodlingarna
komma att organiseras. Örn spannmålsbolaget fortfarande skall
handhava odlingen, erfordras cirka 35 000 kronor till bestridande av viss del
av administrationskostnaderna för dess oljeväxtavdelning. Skulle däremot i
promemorian föreslagen omorganisation kunna genomföras från och med
våren 1944, bortfaller detta medelsbehov. Enligt livsmedelskommissionens
uppfattning bör emellertid för budgetåret 1944/45 nämnda belopp av 35 000
kronor anvisas, enär det ännu icke är fullt säkert, om omorganisationen kan
genomföras. Till växtförädlingsverksamhet vid Sveriges utsädesförening, erfordras
fortfarande lägst 18 000 kronor och till försöksverksamhet och propaganda
genom oljeväxtodlareföreningar synes ett anslag av 10 000 kronor
böra utgå. För budgetåret 1944/45 skulle sålunda erfordras ett anslag av tillhopa
cirka 63 000 kronor eller i runt tal 65 000 kronor.
Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1944 års oljeväxtodling,
finner kommissionen det lämpligast, att denna, liksom fallet varit innevarande
regleringsår, täckes med anlitande av clearingkassan för fettvaror.
Statens priskontroll nämnd har i utlåtande den 25 februari 1944 förklarat,
att nämnden med hänsyn till osäkerheten i det allmänna försörjningsläget
icke funnit skäl ifrågasätta en sänkning av de av livsmedelskommissionen
föreslagna garantipriserna å inhemskt oljeväxtfrö. Härjämte har nämnden
framhållit, att livsmedelskommissionens förslag att överflytta den av Svenska
spannmålsaktiebolaget hittills ombesörjda organiseringen av oljeväxtodlingen
till Sveriges oljeväxtodlares centralförening syntes sammanhänga med frågan
örn den framtida oljeväxtodlingen i landet. I den mån detta vore fallet, ansåge
sig nämnden icke kunna taga ställning till sagda spörsmål men ifrågasatte
örn, med hänsyn till de uppgifter, som lämnats i den kommissionens skrivelse
bilagda promemorian angående odlingen av oljeväxter under år 1944,
tillräckliga skäl förelåge att från Svenska spannmålsaktiebolaget överflytta
de bolaget i samband med oljeväxtodlingen åliggande uppgifterna. Mot övriga
av kommissionen framförda förslag har nämnden icke haft något att
erinra.
Ledamoten i priskontrollnämnden, lantbrukaren B. S. B. Norup, har uttalat
skiljaktig mening i vad avser vissa delar av nämndens beslut i förevarande
ärende och därvid anfört alt del utan ställningstagande till den framtida
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
oljeväxtodlingen — syntes riktigt att, då en odlareförening på detta område
under synnerligen osäkra framtidsutsikter bildats, denna borde tilldelas
rätten att handhava kontrakteringen av odlingen, torkningen och transporteringen
av frö till fabrik. Denna förening vore särskilt lämpad härför, då den
stöde i direkt kontakt med odlarna och åtagit sig att fullgöra de ifrågavarande
tjänsterna till samma ersättning som Svenska spannmålsaktiebolaget hittills
betingat sig.
Vidare har statens livsmedelskommission i skrivelse den 22 februari 1944
hemställt om bemyndigande att, i den mån så funnes önskvärt, föranstalta
om inlösen av frö av andra oljeväxter än de i kommissionens skrivelse
den 9 februari 1944 omförmälda till ett pris som med hänsyn till oljehalten
i fröna motsvarar högst garantipriset för vårraps. Till stöd för denna hemställan
har kommissionen framhållit, att en ny senapsväxt tillhörig arten
Brassica juncea L införts till Sverige. I anledning härav hade inom kommissionen
igångsatts vissa utredningar. Dessa torde dock ej kunna avslutas
så snart, att resultatet av desamma kunde underställas årets riksdag i samband
med prövningen av stöd åt odlingen av de i nyssnämnda skrivelse den
9 februari 1944 åsyftade oljeväxterna. Det syntes emellertid kommissionen
önskvärt, att denna omständighet ej skulle behöva föranleda, att odlingen
av ifrågavarande senapsart, därest densamma i och för sig funnes värd att
stödja, skulle behöva lämnas utan stöd under innevarande år.
Jag torde här få anmäla, att lantbruksstgrelsen i skrivelse den 9 oktober
1943 i samband med äskande av medel till bidrag till Sveriges utsädesförening
tillika hemställt örn anvisande av ett belopp av 18 000 kronor för fortsättande
av förut berörda förädlingsarbeten med oljeväxter m. m.
Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.
Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts att odlingen
av bruna bönor skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar. Statens
livsmedelskommission skulle genom Svenska spannmålsaktiebolaget träffa
överenskommelse med innehavare av utsäde örn odling, därvid odlarna skulle
förbinda sig att mot ett pris av 75 öre per kilogram överlåta skörden till
staten. Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan form
än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna. Bestämmelser
om importen av bruna bönor finnas upptagna i kungörelse den 14
mars 1941 (nr 21).
För stödjande under år 1942 och 1943 av odlingen av bruna bönor fastställdes
(prop. nr 138/1942 och nr 177/1943; r. skr. nr 158/1942 och nr 177/
1943) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton.
I skrivelse den 26 november 1943 har statens livsmedelskommission anfört
följande.
Tack vare den fastställda prisgarantien har odlingen av bruna bönor successivt
ökat från en obetydlig omfattning före krigsutbrottet till omkring
2 000 hektar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
13
Med hänsyn lill bruna bönornas betydelse ur folkförsörjningssynpunkt på
grund av deras boga balt av äggvita synes om möjligt ytterligare ökning avodlingen
härav böra åstadkommas. Därför synes inlösningspris för bruna
bönor böra fastställas även för 1944 års skörd. Med hänsyn till den osäkerhet
beträffande skörderesultatet, som fortfarande råder beträffande fältmässig
odling av bruna bönor, synes någon sänkning av inlösningspriset icke motiverad.
För denna produkt bör alltså garantipriset även för år 1944 uppgå
till 90 kronor per deciton. Anmärkas må, att bruna bönor av innevarande
års skörd lagts under beslag, varvid priserna vid överlåtelse från odlarna
enligt regleringsbestämmelserna fastställts till 100 kronor per deciton.
Med stöd av det anförda hemställes, att åtgärder vidtagas för stödjande under
år 1944 av odlingen av bruna bönor i huvudsaklig överensstämmelse med
den under år 1943 gällande inlösningsgarantien. Inlösningspriset synes böra
fastställas till 90 kronor per deciton, dock att Kungl. Maj:t synes böra äga
befogenhet att justera nämnda inlösningspris, därest så skulle visa sig erforderligt
med hänsyn till en eventuell ökning eller minskning av produktionskostnaderna.
Statens priskontrollnämnd tiar i avgivet utlåtande den 11 december 1943
tillstyrkt den gjorda framställningen om garantipris på bruna bönor.
Under den nu pågående krisen lia statsmakterna i flera olika avseenden DeparUmeruslämnat
odlingen av oljeväxter ett kraftigt stöd. Detta stöd har bidragit till ''Wailit
inom landet uppkommit en omfattande odling av oljeväxter, vilken i icke
oväsentlig grad underlättat försörjningen med fettämnen och kraftfodermedel.
Även under år 1944 synes det nödvändigt att upprätthålla stödåtgärder
av i huvudsak samma natur som de hittills tillämpade. Sålunda synes jämväl
i fråga örn den odling som kommer till stånd under år 1944 böra garanteras
ett visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö medan i fråga om vinterrapsfrö
bör fastställas ett högsta garantipris. I enlighet med livsmedelskommissionens
förslag torde i garantipriset för vinterraps av 1945 års
skörd böra inräknas kostnaderna för torkning av fröet m. m. Vad angår garantiprisernas
storlek torde såsom livsmedelskommissionen föreslagit vissa
njedsättningar i dessa vara befogade i betraktande av den större erfarenhet,
som odlarna nu vunnit beträffande oljeväxtodlingens praktiska utförande
m. m. Såsom jag framhöll i propositionen till 1943 års riksdag angående åtgärder
till stödjande av oljeväxtodlingen synes önskvärt, att priserna så småningom
anpassas till de vid andra odlingar gällande priserna så att om möjligt
även under normala förhållanden odlingar av ifrågavarande kulturväxter
kunna upprätthållas. I fråga örn prissänkningen på vitsenap torde denna
dock icke böra bliva av motsvarande storlek som för övriga oljeväxter med
hänsyn till att det senast tillämpade priset på frö av vitsenap i förhållande till
produktionskostnaderna är lägre än priset för andra oljeväxter. I anslutning
lill vad kommissionen föreslagit torde endast ett garanlipris böra fastställas
för varje växtslag. Det skäl som förra året föranledde fastställandet av två
olika garantipris, nämligen den bristande torkningskapaciteten hos mottagarna
av fröleveranserna, torde numera icke föreligga, sedan torkningskapaciteten
väsentligt utvidgats. Ett pristillägg av förslagsvis 5 öre per kilogram
frö synes dock av den av kommissionen åberopade anledningen böra få utgå
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
vid leverans efter visst datum. I fråga örn garantiprisernas storlek kan jag
ansluta mig till kommissionens förslag. Garantipriserna per kilogram vårsått
frö med 18 procent vattenhalt torde alltså böra fastställas till 75 öre för frö
av vårraps, 65 öre för frö av vitsenap, 1 krona 10 öre för frö av vallmo, 80
öre för frö av lin, 1 krona 5 öre för frö av hampa, 1 krona 40 öre för sojabönor
samt 1 krona 10 öre för frö av solros. Garantipriset för frö av vinterraps
synes icke böra överstiga 95 öre per kilogram till 9 procent vattenhalt
nedtorkad och till oljefabrik erna levererad vara. Statens livsmedelskommission
torde vidare böra bemyndigas att, i den mån så finnes önskvärt, föranstalta
om inlösen av frö av andra oljeväxter än de förut nämnda till ett
pris som med hänsyn till oljehalten i fröna motsvarar högst garantipriset
för vårraps. Även under innevarande år torde statsmakterna böra tillse,
att odlingen av oljeväxter icke får sådan omfattning att den inkräktar på
odlingen av andra för landets försörjning betydelsefulla produkter. Frågan
huruvida oljeväxtodlingen bör undantagas från krigskonjunkturbeskattning
torde i annat sammanhang komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
Organisationen av oljeväxtodlingarna synes i enlighet med kommissionens
förslag om möjligt böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares centralförening.
Till bestridande av föreningens kostnader för torkning och transport
av fröet lii. m. synes föreningen böra erhålla en ersättning av 7 öre per kilogram
nedtorkad, lill oljefabriken^ levererad frömängd, vilken ersättning
motsvarar Svenska spannmålsaktiebolagets beräknade kostnader för samma
ändamål. Denna ersättning är inräknad i det föreslagna garantipriset för
vinterraps men icke i garantipriserna för de vårodlade oljeväxterna. Därest
föreningen icke skulle kunna fullgöra nyssnämnda uppgifter, synes organisationen
av odlingen på sätt hittills skett tillsvidare böra även under år 1944
handhavas av Svenska spannmålsak ti ebolage t.
Vad angår medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål har livsmedelskommissionen
hemställt, att för budgetåret 1944/45 måtte anvisas ett anslag
av 65 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen
av vissa kulturväxter. Med hänsyn till att det ännu är ovisst huruvida den
av mig förordade organisationen av oljeväxtodlingen skall kunna genomföras
redan innevarande år anser jag mig kunna tillstyrka att ett belopp av omkring
35 000 kronor även för nästa budgetår beräknas för bestridande av viss
del av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets oljeväxtavdelning.
Liksom föregående år torde från ifrågavarande anslag ett belopp av 18 000
kronor få ställas till Sveriges utsädesförenings förfogande för försöksverksamheten
med oljeväxter m. m. Därjämte torde ett belopp av omkring 10 000
kronor få anvisas för försöksverksamhet och propaganda genom oljeväxtodlareföreningar.
I enlighet med vad sålunda anförts torde förevarande anslag
upptagas till samma belopp som för löpande budgetår eller 65 000 kronor.
För finansiering av inköpen av oljeväxtfrö från odlarna torde livsmedelskommissionen
böra bemyndigas att, i den mån så prövas erforderligt, ställa
förskott till förfogande från clearingkassan för fettvaror. I enlighet med vad
Kungl. Majlis proposition nr 199.
15
kommissionen anfört synes spannmålsaktiebolaget för att underlätta finansieringen
av inköpen av svenskt oljeväxtfrö böra i mån av behov temporärt
övertaga vissa hos oljefabrikerna lagrade partier oljeväxtfrö. Någon förstärkning
av clearingkassan torde under sådana förhållanden icke vara behövlig.
Såsom kommissionen framhållit torde den förlust, som kan komma
att uppstå i anslutning till 1944 års oljeväxtodling, böra, liksom fallet varit
under år 1943, täckas med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.
Beträffande odlingen av bruna bönor biträder jag livsmedelskommissionens
förslag, att ett inlösningspris av 90 kronor per deciton fastställes. Såsom kommissionen
föreslagit torde dock Kungl. Maj:t böra äga befogenhet att justera
nämnda inlösningspris, därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till
ökning eller minskning i produktionskostnaderna.
Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för
stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några större
förskjutningar i krisläget skulle inträffa, Kungl. Maj:t må äga befogenhet
att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig uppdragna riktlinjer;
2) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av od
lingen
av vissa kulturväxter för budgetåret 1944/45 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 65 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 199.
Bilaga.
P. M.
angående kostnaderna för framställning av olja ur inhemskt oljeväxtfrö
i jämförelse med anskaffningskostnaden för importerade
oljor m. m.
I kostnaden för framställning av oljor ur inhemskt oljeväxtfrö ingå följande
element:
a) inköpskostnad för fröet,
b) kostnad för fröets torkning, rensning, transport till torkerier och oljeslagerier
etc.,
c) kostnad för bearbetning,
d) avdrag för värdet av fodermjöl eller foderkakor, som framkomma, då
oljan extraheras eller pressas ur fröet.
Kostnaden för olja ur olika växtslag varierar dessutom med det procentuella
innehållet olja i fröet, på grund av att det framkomna fodret har ett lägre försäljningsvärde
än oljan. I de kalkyler, som ligga till grund för nedan angivna
framställningskostnader för olja ur svenskt frö, har på grundval av de erfarenheter,
som vunnits vid tidigare bearbetning av olika fröslag, det procentuella
oljeinnehållet i frö, som nedtorkats till cirka 9 procent vattenhalt, antagits
utgöra följande:
rapsfrö.................................. 37’5 procent
vitsenapsfrö.............................. 26''5 >
vallmofrö................................ 35 »
linfrö.................................... 30 »
Fodervärdet har beräknats efter 50 öre per kilogram, d. v. s. samma pris,
som Svenska spannmålsaktiebolaget enligt överenskommelse erlagt till oljeslagerierna
för foder ur svenskt oljeväxtfrö av 1943 års skörd. Kalkylerna,
vilka begränsats till de viktigaste oljeväxterna, nämligen raps, vitsenap, vallmo
och oljelin, ha vidare baserats på de garantipriser, som föreslagits av livsmedelskommissionen
för under år 1944 vårsådda oljeväxter, och vilka för
olika frösorter med 18 procent vattenhalt utgöra följande:
rapsfrö.......................... 75 öre per kilogram
vitsenapsfrö..................... 65 » » »
vallmofrö....................... 110 » » »
linfrö .......................... 80 » » »
Under nu angivna förutsättningar, kan kostnaden för framställning av olja
ur svenskt oljeväxtfrö beräknas till följande belopp:
Kungl. Maj.ts proposition nr 199.
17
rapsolja.................... Kronor 1: 94 per kilogram
vitsenapsolja................ » 2: 10 » »
vallmoolja.................. » 3: 18 > »
linolja...................... » 2:51 » »
Kostnaden för import västerifrån under år 1943 av jämförbara importerade
flytande oljor för margarinfabrikation (solrosolja, cottonolja, jordnötsolja
etc.) samt för inom landet framställd dylik olja ur importerade råvaror
(solroskärnor, jordnötter etc.) kan genomsnittligt beräknas till 1 krona 38
öre per kilogram. Värdet av det ur råvarorna framkomna fodret har härvid
ansetts utgöra 30 öre per kilogram, vilket motsvarar vad Svenska spannmålsaktiebolaget
erlagt och alltjämt erlägger för foder, som framkommer vid
extraktion eller pressning av importerade margarinråvaror. Örn man, för att
ernå bättre jämförelse med kostnaden för svensk olja, i stället för 30 öre per
kilogram för fodret även beträffande de importerade råvarorna räknade med
50 öre per kilogram, skulle den genomsnittliga kostnaden för importerad
olja och olja ur importerade råvaror reduceras till 1 krona 24 öre per kilogram.
En viss del av råvarorna för hushållsmargarinet utgöres för kvalitetens
skull av importerade icke flytande produkter, såsom kokosolja, babassuolja
och palmkämolja. Även om dessa varuslag i kvalitetshänseende icke kunna
ersättas av inhemsk olja, lämnas här uppgift om anskaffningskostnaden. För
importen under år 1943 av dylika oljor och av oljor ur råvaror för dessa
(copra, babassukärnor och palmkämor), kan den genomsnittliga anskaffningskostnaden
per kilogram olja beräknas till 1 krona 59 öre. Vid ett antaget
fodervärde av 50 öre per kilogram, skulle den genomsnittliga kostnaden
reduceras till 1 krona 47 öre per kilogram olja.
Importen av linolja är ytterst obetydlig. Importen sker så gott som uteslutande
i form av linfrö. Kostnaden för linolja ur frö, importerat under år
1943, utgjorde cirka 1 krona 37 öre per kilogram. Värdet av de vid pressningen
framkomna linkakorna har härvid beräknats till 25,5 öre per kilogram,
vilket motsvarar priset vid försäljning av linkakor till Svenska spannmålsaktiebolaget.
Vid ett antaget fodervärde av 50 öre per kilogram skulle
kostnaden per kilogram linolja reduceras till 85 öre.
De här ovan gjorda kostnadsberäkningarna gälla rå olja. Hänsyn har sålunda
icke tagits till kostnader för raffinering och eventuell härdning av råoljan.
Icke heller har inberäknats kostnader för lagring, räntor, transporter
från oljeslagerier till margarinfabriker etc. Ur jämförelsesynpunkt äro nämligen
dessa kostnader icke av intresse, enär de i ungefär samma omfattning
drabba såväl importerade som inhemska produkter.
Stockholm den 9 februari 1944.
Statens livsmedelskommission
Byrån för prisclearing m. m.
NILS ENG
Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 199.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.