Angående ändrade grunder för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m
8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:227, Angående ändrade grunder för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
9
Nr 227.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder
för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i
Stockholms stad m. m.; given Stockholms slott den 10
mars 19Ub.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars
19U.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.
Enligt en mellan generalpoststyrelsen och Överståthållarämbetet år 1937
träffad överenskommelse förmedlar statens intressekontor uppbörd av skatterestantier
för i Stockholms stad mantalsskrivna personer. Enligt beräkningar,
vilka framlagts av generalpoststyrelsen vid avgivande av framställning
örn medelsanvisning för intressekontoret för budgetåret 1944/45 — avseende
intressekontorets driftkostnader under år 1942 efter avdrag av infly
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
tande avgifter — ha kontorets kostnader för ifrågavarande skatteförmedling
inom Stockholms stad under åren 1937—1942 uppgått till sammanlagt
364 000 kronor. Stockholms stad har hittills icke lämnat något bidrag till
täckning av ifrågavarande kostnader. Generalpoststyrelsen har upprepade
gånger, senast i sin framställning örn anslag till intressekontoret för budgetåret
1944/45 hemställt, att sådana kostnader måtte ersättas postverket. Ifrågavarande
kostnadsreglering har emellertid uppskjutits i avbidan på utredning
i ämnet.
Den 10 maj 1943 tillkallade jag, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande,
en särskild sakkunnig med uppdrag att inom finansdepartementet verkställa
utredning och efter förhandlingar med Stockholms stad till Kungl.
Majd inkomma med förslag till överenskommelse mellan staten och staden
örn fördelning av kostnaderna för restskatteförmedling genom intressekontorets
försorg för i Stockholm mantalsskrivna personer.
Den sakkunnige, generaldirektören W. Björck, har den 6 mars 1944 inkommit
med förslag till avtal rörande ifrågavarande kostnadsfördelning. Förslaget,
örn vars lydelse överenskommelse träffats vid förhandlingar den 3
mars 1944 mellan den sakkunnige och representanter för Stockholms stad,
har följande innehåll.
Förslag
till
avtal
mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Stockholms stad rörande den av
statens intressekontor bedrivna restskatteförmedlingen för i
Stockholms stad mantalsskrivna personer.
Mellan Kungl. Maj d och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan,
har överenskommits som följer.
§ 1.
Staden förbinder sig att för den restskatteförmedling beträffande i staden
mantalsskrivna personer, som statens intressekontor enligt en mellan generalpoststyrelsen
och Överståthållarämbetet i april 1937 träffad överenskommelse
bedrivit under tiden den 1 maj 1937—den 31 december 1943, senast
den 30 juni 1944 till kronan erlägga ett belopp av 225 000 kronor.
§ 2.
För restskatteförmedling genom statens intressekontor under tiden från
och med den 1 januari 1944 skall staden utgiva ersättning till kronan efter
fyra procent å de kommunala restutskylder, som av intressekontoret inlevereras
till staden. Den kronan tillkommande ersättningen skall beräknas per
kalenderår samt erläggas inom 30 dagar efter det att uppgift från intresse
-
Kungl. Mai:ts proposition nr 227.
11
kontoret angående storleken av det under närmast föregående kalenderår
inlevererade utskyldsbeloppet kommit skatteverket till handa.
Såsom kommunala anses de utskylder, vilka hänföra sig till kommunaldebetsedel.
Med restutskylder förstås utskylder, vilka uppföras på restlängd
jämte å desamma belöpande indrivningsavgifter.
§ 3.
Detta avtal innebär ej hinder för staden att träffa överenskommelse med
en eller flera skatteförmedlingskassor eller andra intressekontor om restskatteförmedling.
Vid skatteverkets påpekande för den restskatteskyldige om
möjligheten att begagna sig av ifrågavarande kassors eller intressekontors
verksamhet skall dock samtidigt statens intressekontors restskatteförmedling
även omnämnas.
§ 4.
De i § 2 angivna ersättningsgrundema skola tillämpas i fråga örn restskatteförmedlingen
under åren 1944—1948.
Detta avtal är träffat under förutsättning av att kronan under åren 1944
—1948 lämnar ett årligt bidrag på lägst 940 601 kronor till stadens kostnader
för taxeringsarbetet. Skulle utfästelse från kronans sida härom ej lämnas
är detta avtal förfallet.
I fråga om grunderna för avtalet har den sakkunnige anfört i huvudsak
följande.
Vid verkställda beräkningar hade intressekontorets kostnader för ifrågavarande
restskatteförmedling under åren 1937—1943 beräknats till i runt tal
450 000 kronor.
Antalet överenskommelser om skatteförmedling beträffande krono- respektive
kommunalutskylder fördelade sig med 49,3 procent på kronoutskylderna
och 50,7 procent på kommunalutskylderna. Av de förmedlade reslskattebeloppen
belöpte sig 52 procent på det förra och 48 procent på det senare
slaget av utskylder. Med hänsyn härtill hade det ansetts skäligt att
kostnaderna för restskatteförmedlingen under åren 1937—1943 fördelades lika
mellan kronan och staden.
Vidkommande den framtida kostnadsfördelningen vore det önskvärt med
en så enkel fördelningsregel som möjligt. Närmast till hands läge att bestämma
stadens ersättning till visst procenttal av beloppet av inlevererade kommunala
restskatter. Då, såsom framginge av vad förut anförts, resultaten
av en fördelning efter antal överenskommelser och efter skaltesummor nära
sammanfölle, syntes någon mera vägande invändning icke kunna framställas
mot en dylik lösning.
För procenttalets bestämmande vore andelstalen för åren 1937—1943
av intresse. Dessa andelstal framginge av följande sammanställning, vilken
dessutom innehölle de absoluta siffrorna för stadens ersättning beräknad
efter de inlevererade skattebeloppen och — beträffande åren 1937
—1942 -— jämväl efter antalet överenskommelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj.ts proposition nr 227.
Sammanställning av Stockholms stads ersättning enligt vissa beräkningsgrunder.
1
2
3
4
5
År
Intressekontorets
kostnader
Kr.
Efter antalet
överenskommel- ser beräknad er- sättning från
Stockholms stad
Kr.
Efter inleverera- de kommunal- skatter beräknad
ersättning från
Stockholms stad
Kr.
I kol. 4 angiven
ersättning uträk- nad i procent å
inlevererade
kommunalskatter
%
1937..................
36 200
21 556
23 525
27-99
1938..................
58200
26 866
31 676
7-25
1939..................
53 245
25 762
25 373
5-83
1940..................
68137
33 817
31407
6-98
1941..................
82 199
41570
38 749
4-62
1942..................
84 459
43 191
39 427
3*93
Summa för 1937—1942
382 440
192 762
190157
1943..................
85 000
40 545
362
Den exceptionellt höga procentsiffran för år 1937 syntes kunna förklaras
därav, att å ena sidan intressekontorets kostnader under första verksamhetsåret
finge antagas ha varit relativt sett något högre än sedan verksamheten
blivit upporganiserad, medan å andra sidan de restskyldiga under detta
verksamhetsår (8 månader) icke hunnit verkställa större inbetalningar. Den
sedermera tämligen jämnt fortgående minskningen av procenttalen syntes
bero icke endast på de bättre möjligheter att utnyttja personal och lokaler,
vilka blivit en följd av omsättningens ökning, utan även därpå att arbetsgivarna
i allt större omfattning varit behjälpliga vid restskattebetalningen.
Numera vore arbetsgivare pliktig att medverka (förordningen den
30 april 1943, nr 205, § 12). Under de tre senaste åren hade andelstalen
uppgått till resp. 4,62, 3,93 och 3,62 procent. Det finge — åtminstone
för den händelse verksamheten icke skulle nedgå kraftigt i omfång
— anses sannolikt, att en tillämpning av den förordade procentsatsen
under femårsperioden 1944—1948 komme att giva ett tämligen riktigt resultat.
Då indrivningsavgiften å såväl krono- som kommunalutskylder numera
utginge med 4 procent, kunde förslaget sägas innebära, att Stockholms
stad avstode från staden tillkommande indrivningsavgift å restskatter, vilkas
inbetalning förmedlades av statens intressekontor.
Såsom av det föregående framgår har vid de förenämnda förhandlingarna
från stadens sida såsom villkor för stadens utfästelse förutsatts, att
kronan under åren 1944—1948 lämnar ett årligt bidrag å lägst 940 601 kronor
till stadens kostnader för taxeringsarbetet. Jag torde i anledning härav
till behandling få upptaga frågan örn kronans bidrag till kostnaderna för
taxeringsarbetet i Stockholm.
Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar den
årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för Stockholms
stads prövningsnämnds utgifter samt till sakkunniga m. fl. [1 mom.
5), jämfört med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för sär
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
13
skilda anstalter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens
tjänstemän (i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till
biträden därvid eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under
förutsättning att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde
för det allmänna [1 mom. 2)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för
det arbete med uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa
tjänstemän i städerna [1 mom. 3)].
Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.
I Stockholm handhades intill den 1 oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen
av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter
jämväl ingick uppbörden med redovisning. Den mera fast
anställda personalen vid avdelningen avlönades av staden, varförutom vissa
av tjänstemännen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydande
belopp. Vidare utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringstorordningen
direkt till olika befattningshavare. Av övriga ersättningar, som
bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70 000 kronor (tidigare
90 000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetalades till staden.
Bidraget, som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda
omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande
finge anses ha tillgodosett även statsverkets intresse.
År 1935 upprättades av Överståthållarämbetet förslag till omorganisation
av ämbetets avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden.
Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget
under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag
till staden enligt grunder som kunde av stadsfullmäktige godtagas,
underställde Överståthållarämbetet Kungl. Majit frågan örn ändrade grunder
för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. I
en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog därefter
Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att
för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation
trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt
145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen örn åsättande i
vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel
till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst
bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor
och förutsättningar, som av mig såsom föredragande departementschef angivits
vid anmälan av propositionen inför Kungl. Majit. Sedan propositionen
bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminiira
godkännande av förslaget, genomfördes omorganisationen med ikrafl trädande
av ny lönestat och instruktion för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden
den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen
till staden samt vad i övrigt i ärendet förekom får jag i huvudsak hänvisa
till propositionen 39/1936. Ersättningen skulle enligt de fastställda grunderna
uppgå till 200 000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering ej ägt
rum, med tillägg av 14 000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden
skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade
kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas av
statsmedel, dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt
skulle handhavas av andra än tjänstemän hos Överståthållarämbetet, ersättning
härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg
bland annat arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastig''hetstaxeringsnämnderna,
till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens
och den särskilda prövningsnämndens ledamöter.
För envar av tidsperioderna 1 oktober 1939—30 september 1940 samt 1
oktober 1941—30 september 1942 har ersättningsbeloppet bestämts till
220 000 kronor.
Vid anmälan av propositionen 137/1942 anfördes att ett för riksdagen
samtidigt framlagt förslag till omorganisation av Överståthållarämbetet föranledde
att ställning måste tagas till frågan om den ersättning som för tiden
efter den 30 september 1942 borde utgå till Stockholms stad för taxeringsarbetet
i Stockholm. Enär taxeringsmyndigheternas organisation vore
under utredning samt frågan om och i vad mån Stockholms stad borde
bidraga till statens intressekontors restskatteförmedling vore svävande, ansåg
jag att slutlig ställning tills vidare icke borde tagas till spörsmålet om
ersättning till Stockholms stad för taxeringsarbetet. Jag förordade därför att
sistnämnda ersättningsfråga reglerades allenast provisoriskt för ytterligare ett
år. Medan den kommitté, som utarbetat förslaget till överståthållarämbetets
omorganisation, föreslagit en höjning av det årliga ersättningsbeloppet från
220 000 kronor till 282 000 kronor ansåg jag för egen del att ersättningen
borde bestämmas till i runt tal 250 000 kronor. Propositionen i ämnet bifölls
av riksdagen.
Vid framläggandet av proposition nr 289 till 1943 års riksdag anfördes,
att enär frågan om en omorganisation av taxeringsväsendet ännu icke vore
slutligt avgjord samt utredning genom särskilt tillkallad sakkunnig påginge
angående fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna
för intressekontorets restskatteförmedling för inom staden mantalsskrivna
personer, det syntes liksom året dessförinnan vara lämpligast att reglera
förevarande ersättningsfråga enbart för ett år framåt. Ersättningen syntes
böra bestämmas till oförändrat belopp, 250 000 kronor. Det sålunda framlagda
förslaget godkändes av riksdagen.
Från stadens sida har nu ifrågasatts en höjning av ersättningen under hänvisning
till den ökning av kostnaderna för taxeringsarbetet i första instans,
som staten påtagit sig genom den vid 1943 års riksdag beslutade nya taxeringsorganisationen
i länen. Med anledning härav ha förhandlingar upptagits
mellan kronan och staden i nämnda fråga, varvid preliminär uppgörelse
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
15
träffats om att kronans bidrag skulle bestämmas till det i det föregående
angivna beloppet 940 601 kronor.
Nämnda belopp har med beaktande av den beslutade utökningen av länsstyrelsernas
taxeringsavdelningar beräknats med utgångspunkt från de ersättningsgrunder,
som på sin tid föreslogos av 1940 års förhandlingskommission
(SOU 1940: 28) i fråga om statens bidrag till taxeringskostnaderna i
Stockholm. Därvid har dock bortsetts från de kostnader, som sammanhänga
med de mera krisbetonade skatterna, exempelvis omsättnings-, krigskonjunktur-
och kupongskatterna.
För egen del anser jag mig kunna godtaga, att stadens bidrag till intresse- Departement«- kontorets skatteförmedling bestämmes enligt de grunder som framgå av föreliggande
avtalsförslag. Jag förutsätter därvid, att de för ifrågavarande skatteförmedling
beträffande i Stockholm mantalsskrivna personer uppkomna kostnader,
vilka avse tiden till och med år 1943 och vilka icke täckas av stadens
bidrag, få slutligt stanna å postverket.
Jag har icke heller något att erinra mot att statens ersättning till staden
för taxeringsarbetet i Stockholm bestämmes till ett fast belopp av den storleksordning
varmed räknats vid förhandlingarna i ämnet; detta innebär likväl
icke ett godtagande i princip av de grunder som tillämpats vid beräkningen
av beloppet. Utanför ifrågavarande ersättning torde emellertid lämpligen
böra läggas arvoden till ordförande och vissa kronoombud i taxeringsnämnderna.
I överensstämmelse härmed synes det förenämnda beloppet
940 601 kronor böra minskas med nämnda arvoden, för närvarande beräknade
till omkring 260 000 kronor, till i runt tal 680 000 kronor. Då kronan för
närvarande för taxeringsarbetet i Stockholm, bortsett från nämnda arvoden,
vid sidan av ersättningen å 250 000 kronor lämnar gottgörelse med sammanlagt
omkring 140 000 kronor för olika slag av kostnader, innebär förslaget en
ökning av kronans bidrag med omkring 290 000 kronor. Ifrågavarande kostnader
torde, såsom fallet varit med tidigare utgående bidrag av liknande
slag, få bestridas från förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering och
utgå i efterskott.
De nu föreslagna ersättningsgrunderna synas lämpligen böra gälla för fem
år, räknat från och med den 1 januari 1944. För tiden 1 oktober—31 december
1943 förutsättes sålunda ersättning alltjämt skola utgå enligt de av
1943 års riksdag beslutade grunderna. I enlighet med det anförda bör av riksdagen
inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att, årligen under fem år,
låta till Stockholms stad utbetala ett belopp av 680 000 kronor under villkor
att staden för samma tid — med motsvarande undantag som hittills gällt
i fråga om arvoden till ordförande och vissa kronoombud i taxeringsnämnderna
— bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader,
vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen örn
åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas
av statsmedel. Såsom ytterligare villkor för ersättningens utbetalande
16
Kungl. Metias proposition nr 227.
bör gälla, att staden fullgör sin bidragsskyldighet i fråga om intressekontorets
restskatteförmedling enligt avtalsförslaget.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av fem år, räknat
från och med den 1 januari 1944, medgiva, att i stället för
ersättning, som jämbkt 145 § taxeringsförordningen eller 13 §
förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde
å fastighet skall utgå av statsmedel till personer,
som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, må utbetalas
ersättning i enlighet med vad i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.
447446. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.