Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:227, Angående ändrade grunder för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

9

Nr 227.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i

Stockholms stad m. m.; given Stockholms slott den 10

mars 19Ub.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.

Enligt en mellan generalpoststyrelsen och Överståthållarämbetet år 1937

träffad överenskommelse förmedlar statens intressekontor uppbörd av skatterestantier

för i Stockholms stad mantalsskrivna personer. Enligt beräkningar,

vilka framlagts av generalpoststyrelsen vid avgivande av framställning

örn medelsanvisning för intressekontoret för budgetåret 1944/45 — avseende

intressekontorets driftkostnader under år 1942 efter avdrag av infly
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

tande avgifter — ha kontorets kostnader för ifrågavarande skatteförmedling

inom Stockholms stad under åren 1937—1942 uppgått till sammanlagt

364 000 kronor. Stockholms stad har hittills icke lämnat något bidrag till

täckning av ifrågavarande kostnader. Generalpoststyrelsen har upprepade

gånger, senast i sin framställning örn anslag till intressekontoret för budgetåret

1944/45 hemställt, att sådana kostnader måtte ersättas postverket. Ifrågavarande

kostnadsreglering har emellertid uppskjutits i avbidan på utredning

i ämnet.

Den 10 maj 1943 tillkallade jag, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande,

en särskild sakkunnig med uppdrag att inom finansdepartementet verkställa

utredning och efter förhandlingar med Stockholms stad till Kungl.

Majd inkomma med förslag till överenskommelse mellan staten och staden

örn fördelning av kostnaderna för restskatteförmedling genom intressekontorets

försorg för i Stockholm mantalsskrivna personer.

Den sakkunnige, generaldirektören W. Björck, har den 6 mars 1944 inkommit

med förslag till avtal rörande ifrågavarande kostnadsfördelning. Förslaget,

örn vars lydelse överenskommelse träffats vid förhandlingar den 3

mars 1944 mellan den sakkunnige och representanter för Stockholms stad,

har följande innehåll.

Förslag

till

avtal

mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Stockholms stad rörande den av

statens intressekontor bedrivna restskatteförmedlingen för i

Stockholms stad mantalsskrivna personer.

Mellan Kungl. Maj d och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan,

har överenskommits som följer.

§ 1.

Staden förbinder sig att för den restskatteförmedling beträffande i staden

mantalsskrivna personer, som statens intressekontor enligt en mellan generalpoststyrelsen

och Överståthållarämbetet i april 1937 träffad överenskommelse

bedrivit under tiden den 1 maj 1937—den 31 december 1943, senast

den 30 juni 1944 till kronan erlägga ett belopp av 225 000 kronor.

§ 2.

För restskatteförmedling genom statens intressekontor under tiden från

och med den 1 januari 1944 skall staden utgiva ersättning till kronan efter

fyra procent å de kommunala restutskylder, som av intressekontoret inlevereras

till staden. Den kronan tillkommande ersättningen skall beräknas per

kalenderår samt erläggas inom 30 dagar efter det att uppgift från intresse
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 227.

11

kontoret angående storleken av det under närmast föregående kalenderår

inlevererade utskyldsbeloppet kommit skatteverket till handa.

Såsom kommunala anses de utskylder, vilka hänföra sig till kommunaldebetsedel.

Med restutskylder förstås utskylder, vilka uppföras på restlängd

jämte å desamma belöpande indrivningsavgifter.

§ 3.

Detta avtal innebär ej hinder för staden att träffa överenskommelse med

en eller flera skatteförmedlingskassor eller andra intressekontor om restskatteförmedling.

Vid skatteverkets påpekande för den restskatteskyldige om

möjligheten att begagna sig av ifrågavarande kassors eller intressekontors

verksamhet skall dock samtidigt statens intressekontors restskatteförmedling

även omnämnas.

§ 4.

De i § 2 angivna ersättningsgrundema skola tillämpas i fråga örn restskatteförmedlingen

under åren 1944—1948.

Detta avtal är träffat under förutsättning av att kronan under åren 1944

—1948 lämnar ett årligt bidrag på lägst 940 601 kronor till stadens kostnader

för taxeringsarbetet. Skulle utfästelse från kronans sida härom ej lämnas

är detta avtal förfallet.

I fråga om grunderna för avtalet har den sakkunnige anfört i huvudsak

följande.

Vid verkställda beräkningar hade intressekontorets kostnader för ifrågavarande

restskatteförmedling under åren 1937—1943 beräknats till i runt tal

450 000 kronor.

Antalet överenskommelser om skatteförmedling beträffande krono- respektive

kommunalutskylder fördelade sig med 49,3 procent på kronoutskylderna

och 50,7 procent på kommunalutskylderna. Av de förmedlade reslskattebeloppen

belöpte sig 52 procent på det förra och 48 procent på det senare

slaget av utskylder. Med hänsyn härtill hade det ansetts skäligt att

kostnaderna för restskatteförmedlingen under åren 1937—1943 fördelades lika

mellan kronan och staden.

Vidkommande den framtida kostnadsfördelningen vore det önskvärt med

en så enkel fördelningsregel som möjligt. Närmast till hands läge att bestämma

stadens ersättning till visst procenttal av beloppet av inlevererade kommunala

restskatter. Då, såsom framginge av vad förut anförts, resultaten

av en fördelning efter antal överenskommelser och efter skaltesummor nära

sammanfölle, syntes någon mera vägande invändning icke kunna framställas

mot en dylik lösning.

För procenttalets bestämmande vore andelstalen för åren 1937—1943

av intresse. Dessa andelstal framginge av följande sammanställning, vilken

dessutom innehölle de absoluta siffrorna för stadens ersättning beräknad

efter de inlevererade skattebeloppen och — beträffande åren 1937

—1942 -— jämväl efter antalet överenskommelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 227.

Sammanställning av Stockholms stads ersättning enligt vissa beräkningsgrunder.

1

2

3

4

5

År

Intressekontorets

kostnader

Kr.

Efter antalet

överenskommel- ser beräknad er- sättning från

Stockholms stad

Kr.

Efter inleverera- de kommunal- skatter beräknad

ersättning från

Stockholms stad

Kr.

I kol. 4 angiven

ersättning uträk- nad i procent å

inlevererade

kommunalskatter

%

1937..................

36 200

21 556

23 525

27-99

1938..................

58200

26 866

31 676

7-25

1939..................

53 245

25 762

25 373

5-83

1940..................

68137

33 817

31407

6-98

1941..................

82 199

41570

38 749

4-62

1942..................

84 459

43 191

39 427

3*93

Summa för 1937—1942

382 440

192 762

190157

1943..................

85 000

40 545

362

Den exceptionellt höga procentsiffran för år 1937 syntes kunna förklaras

därav, att å ena sidan intressekontorets kostnader under första verksamhetsåret

finge antagas ha varit relativt sett något högre än sedan verksamheten

blivit upporganiserad, medan å andra sidan de restskyldiga under detta

verksamhetsår (8 månader) icke hunnit verkställa större inbetalningar. Den

sedermera tämligen jämnt fortgående minskningen av procenttalen syntes

bero icke endast på de bättre möjligheter att utnyttja personal och lokaler,

vilka blivit en följd av omsättningens ökning, utan även därpå att arbetsgivarna

i allt större omfattning varit behjälpliga vid restskattebetalningen.

Numera vore arbetsgivare pliktig att medverka (förordningen den

30 april 1943, nr 205, § 12). Under de tre senaste åren hade andelstalen

uppgått till resp. 4,62, 3,93 och 3,62 procent. Det finge — åtminstone

för den händelse verksamheten icke skulle nedgå kraftigt i omfång

— anses sannolikt, att en tillämpning av den förordade procentsatsen

under femårsperioden 1944—1948 komme att giva ett tämligen riktigt resultat.

Då indrivningsavgiften å såväl krono- som kommunalutskylder numera

utginge med 4 procent, kunde förslaget sägas innebära, att Stockholms

stad avstode från staden tillkommande indrivningsavgift å restskatter, vilkas

inbetalning förmedlades av statens intressekontor.

Såsom av det föregående framgår har vid de förenämnda förhandlingarna

från stadens sida såsom villkor för stadens utfästelse förutsatts, att

kronan under åren 1944—1948 lämnar ett årligt bidrag å lägst 940 601 kronor

till stadens kostnader för taxeringsarbetet. Jag torde i anledning härav

till behandling få upptaga frågan örn kronans bidrag till kostnaderna för

taxeringsarbetet i Stockholm.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar den

årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för Stockholms

stads prövningsnämnds utgifter samt till sakkunniga m. fl. [1 mom.

5), jämfört med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för sär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

13

skilda anstalter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens

tjänstemän (i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till

biträden därvid eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under

förutsättning att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde

för det allmänna [1 mom. 2)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för

det arbete med uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa

tjänstemän i städerna [1 mom. 3)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I Stockholm handhades intill den 1 oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen

av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter

jämväl ingick uppbörden med redovisning. Den mera fast

anställda personalen vid avdelningen avlönades av staden, varförutom vissa

av tjänstemännen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydande

belopp. Vidare utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringstorordningen

direkt till olika befattningshavare. Av övriga ersättningar, som

bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70 000 kronor (tidigare

90 000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetalades till staden.

Bidraget, som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda

omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande

finge anses ha tillgodosett även statsverkets intresse.

År 1935 upprättades av Överståthållarämbetet förslag till omorganisation

av ämbetets avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden.

Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget

under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag

till staden enligt grunder som kunde av stadsfullmäktige godtagas,

underställde Överståthållarämbetet Kungl. Majit frågan örn ändrade grunder

för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. I

en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog därefter

Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att

för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation

trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt

145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen örn åsättande i

vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel

till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst

bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor

och förutsättningar, som av mig såsom föredragande departementschef angivits

vid anmälan av propositionen inför Kungl. Majit. Sedan propositionen

bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminiira

godkännande av förslaget, genomfördes omorganisationen med ikrafl trädande

av ny lönestat och instruktion för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden

den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen

till staden samt vad i övrigt i ärendet förekom får jag i huvudsak hänvisa

till propositionen 39/1936. Ersättningen skulle enligt de fastställda grunderna

uppgå till 200 000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering ej ägt

rum, med tillägg av 14 000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden

skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade

kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas av

statsmedel, dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt

skulle handhavas av andra än tjänstemän hos Överståthållarämbetet, ersättning

härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg

bland annat arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastig''hetstaxeringsnämnderna,

till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens

och den särskilda prövningsnämndens ledamöter.

För envar av tidsperioderna 1 oktober 1939—30 september 1940 samt 1

oktober 1941—30 september 1942 har ersättningsbeloppet bestämts till

220 000 kronor.

Vid anmälan av propositionen 137/1942 anfördes att ett för riksdagen

samtidigt framlagt förslag till omorganisation av Överståthållarämbetet föranledde

att ställning måste tagas till frågan om den ersättning som för tiden

efter den 30 september 1942 borde utgå till Stockholms stad för taxeringsarbetet

i Stockholm. Enär taxeringsmyndigheternas organisation vore

under utredning samt frågan om och i vad mån Stockholms stad borde

bidraga till statens intressekontors restskatteförmedling vore svävande, ansåg

jag att slutlig ställning tills vidare icke borde tagas till spörsmålet om

ersättning till Stockholms stad för taxeringsarbetet. Jag förordade därför att

sistnämnda ersättningsfråga reglerades allenast provisoriskt för ytterligare ett

år. Medan den kommitté, som utarbetat förslaget till överståthållarämbetets

omorganisation, föreslagit en höjning av det årliga ersättningsbeloppet från

220 000 kronor till 282 000 kronor ansåg jag för egen del att ersättningen

borde bestämmas till i runt tal 250 000 kronor. Propositionen i ämnet bifölls

av riksdagen.

Vid framläggandet av proposition nr 289 till 1943 års riksdag anfördes,

att enär frågan om en omorganisation av taxeringsväsendet ännu icke vore

slutligt avgjord samt utredning genom särskilt tillkallad sakkunnig påginge

angående fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna

för intressekontorets restskatteförmedling för inom staden mantalsskrivna

personer, det syntes liksom året dessförinnan vara lämpligast att reglera

förevarande ersättningsfråga enbart för ett år framåt. Ersättningen syntes

böra bestämmas till oförändrat belopp, 250 000 kronor. Det sålunda framlagda

förslaget godkändes av riksdagen.

Från stadens sida har nu ifrågasatts en höjning av ersättningen under hänvisning

till den ökning av kostnaderna för taxeringsarbetet i första instans,

som staten påtagit sig genom den vid 1943 års riksdag beslutade nya taxeringsorganisationen

i länen. Med anledning härav ha förhandlingar upptagits

mellan kronan och staden i nämnda fråga, varvid preliminär uppgörelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

15

träffats om att kronans bidrag skulle bestämmas till det i det föregående

angivna beloppet 940 601 kronor.

Nämnda belopp har med beaktande av den beslutade utökningen av länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar beräknats med utgångspunkt från de ersättningsgrunder,

som på sin tid föreslogos av 1940 års förhandlingskommission

(SOU 1940: 28) i fråga om statens bidrag till taxeringskostnaderna i

Stockholm. Därvid har dock bortsetts från de kostnader, som sammanhänga

med de mera krisbetonade skatterna, exempelvis omsättnings-, krigskonjunktur-

och kupongskatterna.

För egen del anser jag mig kunna godtaga, att stadens bidrag till intresse- Departement«- kontorets skatteförmedling bestämmes enligt de grunder som framgå av föreliggande

avtalsförslag. Jag förutsätter därvid, att de för ifrågavarande skatteförmedling

beträffande i Stockholm mantalsskrivna personer uppkomna kostnader,

vilka avse tiden till och med år 1943 och vilka icke täckas av stadens

bidrag, få slutligt stanna å postverket.

Jag har icke heller något att erinra mot att statens ersättning till staden

för taxeringsarbetet i Stockholm bestämmes till ett fast belopp av den storleksordning

varmed räknats vid förhandlingarna i ämnet; detta innebär likväl

icke ett godtagande i princip av de grunder som tillämpats vid beräkningen

av beloppet. Utanför ifrågavarande ersättning torde emellertid lämpligen

böra läggas arvoden till ordförande och vissa kronoombud i taxeringsnämnderna.

I överensstämmelse härmed synes det förenämnda beloppet

940 601 kronor böra minskas med nämnda arvoden, för närvarande beräknade

till omkring 260 000 kronor, till i runt tal 680 000 kronor. Då kronan för

närvarande för taxeringsarbetet i Stockholm, bortsett från nämnda arvoden,

vid sidan av ersättningen å 250 000 kronor lämnar gottgörelse med sammanlagt

omkring 140 000 kronor för olika slag av kostnader, innebär förslaget en

ökning av kronans bidrag med omkring 290 000 kronor. Ifrågavarande kostnader

torde, såsom fallet varit med tidigare utgående bidrag av liknande

slag, få bestridas från förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering och

utgå i efterskott.

De nu föreslagna ersättningsgrunderna synas lämpligen böra gälla för fem

år, räknat från och med den 1 januari 1944. För tiden 1 oktober—31 december

1943 förutsättes sålunda ersättning alltjämt skola utgå enligt de av

1943 års riksdag beslutade grunderna. I enlighet med det anförda bör av riksdagen

inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att, årligen under fem år,

låta till Stockholms stad utbetala ett belopp av 680 000 kronor under villkor

att staden för samma tid — med motsvarande undantag som hittills gällt

i fråga om arvoden till ordförande och vissa kronoombud i taxeringsnämnderna

— bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader,

vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen örn

åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas

av statsmedel. Såsom ytterligare villkor för ersättningens utbetalande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Metias proposition nr 227.

bör gälla, att staden fullgör sin bidragsskyldighet i fråga om intressekontorets

restskatteförmedling enligt avtalsförslaget.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av fem år, räknat

från och med den 1 januari 1944, medgiva, att i stället för

ersättning, som jämbkt 145 § taxeringsförordningen eller 13 §

förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet skall utgå av statsmedel till personer,

som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, må utbetalas

ersättning i enlighet med vad i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

447446. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.