Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m

1944-03-10 · 81 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:241, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1

Nr *241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr

436) angående försäljning av rusdrycker, m. m., given

Stockholms slott den 10 mars 1944.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bitning till riksdagens protokoll 1944

1 sami. Nr 241 ■

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 4 mom. förordningen den 18 juni

1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels ail 1 kap.

5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 inom., 15, 16 och 18 §§, 20 § 1 mom. samt 21 §,

6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§ samma förordning1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas

fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.

1 KAP.

5 §■

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag

som i 2 och 3 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,

ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet

samt prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan komma

ali deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller atl

däröver utöva tillsyn må ej utan Konungens medgivande vara ledamot av styrelse

för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse må ej

den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller

är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än

partihandelsbolaget.

3 KAP.

7 §•

2 mom. Ansökan om tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av

systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen

är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må

sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd

att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning

upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för

återstående del av oktrojperiod.

1 Senaste lydelse av 6 lcap. 15 §, se 1939: lil.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

15 §.

Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först

sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall

upprättas skriftligt avtal.

1 fråga örn restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till

sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom

folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke

överlåtas på annan än ett särskilt bildat aktiebolag, vilket av Konungen godkänts

för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).

Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan

än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes

påkallat, att utskänkningen handhaves av detta bolag.

Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,

skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar

till ledning för sådan överlåtelse.

16 §.

1 mom. Har avtal träffats om överlåtelse av tillstånd till utskänkning,

skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att

med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är örn

överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos

den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.

Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för

tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av de

föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor

för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej

göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill

meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen,

på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva

restaurangbolaget, att sadan utskänkning skall anordnas i kommunen.

20 §.

1 mom. Har den —--första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven lid eller godkännes icke föreståndaren,

anses avtalet örn överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick

eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående ----- och landsfiskalen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

21 §.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte

eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag

eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,

ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen

ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle

förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar* med

avseende å densamma.

6 KAP.

2 §■

Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare

i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan

personal eller för pensionering av personal samt rörande understöd till

anställd person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till

tjänstgöring. Det tillkommer i stället kontrollstyrelsen att i den ordning

Konungen bestämmer avgöra dessa frågor.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inköpa eller avhända sig fastighet;

2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större

ändrings- eller reparationsarbeten;

4) ingå affärsavtal med enskilda .styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
5)

förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk

förening;

6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets

inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat

bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller

7) placera kapital annorledes än å bankräkning.

15 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i 1—14 §§.

16 §.

Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra

stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan örn godkännande skall,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

5

åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen

är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

.Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen

eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten bereus övervägande inflytande

å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens

bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som

Konungen prövar nödig.

17 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk

medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd.

Restaurangbolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel

utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller

avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande lill

storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget

vidtaga åtgärd, som till men för bolaget gynnar kommun eller annan.

18 §.

Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget

enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning

till fonder samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för

sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas å

statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

19 §.

Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget

försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till utskänkning

upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen

äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande

av ansökan örn godkännande såsom restaurangbolag.

20 §.

Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 18 § angivna hänseenden

ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets

verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som upprättas

i samband med bolagets godkännande.

21 §•

I kommun, där restaurangbolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, må

fullmäktige åt särskilt utsedda personer uppdraga att under oktrojperiod

(dier del därav tillhandagå bolagets ledning med råd och upplysningar angående

rörelsens bedrivande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7 KAP.

9 §■

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,

till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han

förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot

någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till

försäljning förlustig.

17 §.

Det åligger---är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skall tillse, att å ställe

där detaljhandel idkas ordning iakttages samt att de i denna förordning

meddelade föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för

rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig

polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.

Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1945. Med avseende å ikraftträdandet

skola följande bestämmelser gälla.

1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1945 bedriva verksamhet

såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan örn godkännande

före den 1 juli 1944. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i

6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.

2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder

för systembolag att, i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer, överlåta

bolagen tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre

bestämmelserna.

3. Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande

av de nu befintliga restaurangbolagens rörelse samt angående rörelsens

övertagande av restaurangbolag som bildas enligt de nya bestämmelserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn ändrad

organisation av försäljningen av rusdrycker m. m. samt anför därvid

följande.

Inledning.

De grundläggande bestämmelserna rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen

äro upptagna i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1938.

Försäljningen av rusdrycker är, frånsett vissa slag av försäljning för tekniska

ändamål och dylikt, delad i partihandel och detaljhandel. Med partihandel

förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom

försäljning för export. All annan försäljning sammanfattas under benämningen

detaljhandel, som i sin tur är delad i dels försäljning till avhämtning

eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning till

förtäring på stället (utskänkning).

I fråga om partihandeln stadgas såsom huvudregel, att denna handel må

bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som av Konungen

erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).

Rätt till detaljhandel tillkommer, frånsett de s. k. trafikrättigheterna, allenast

för handhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag)

.

För drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet

äger systembolag bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag).

De närmare bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker återfinnas

i 2 kap. 2—5 §§ i 1937 års förordning. Enligt dessa paragrafer gäller

i huvudsak följande: Konungens tillstånd för partihandelsbolaget lämnas

för viss tid, högst sex år. Ansökan, åtföljd av bolagsordningen, skall inom

angiven tid skriftligen göras hos Konungen. Tillstånd må ej lämnas, där ej

genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande,

åt staten bereus övervägande inflytande å bolagets ledning. Bo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lagd skall därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den

särskilda kontroll från slatens sida, som Konungen prövar nödig. Partihandelsbolaget

må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å de av

honom tillskjutna kontanta medel. Av den vinst som årligen uppstår å partihandelsbolagets

rörelse må bolaget enligt Konungens medgivande använda

viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan

utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande

juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning. Närmare bestämmelser angående

statens inflytande å bolagets ledning, kontrollen från statens sida och dispositionen

av bolagets vinst ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å

bolagets verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal

som upprättas i samband med bolagets antagande.

Rätten till partihandel med rusdrycker har genom ett den 15 juli 1942 dagtecknat

avtal mellan Kungl. Majit, å statens vägnar, å ena, samt aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, å andra sidan, upplåtits åt bolaget för tiden den 1

januari 1943—den 31 december 1948.

I fråga örn detaljhandeln föreskrives i 3 kap. 1 § i 1937 års förordning,

att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden, att Stockholms stad och

län utgöra ett detaljhandelsområde, att i övrigt varje län bildar ett sådant område,

men att Konungen äger bestämma att i ett län må finnas mer än ett

detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn till länets utsträckning eller

folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat. Om huvudort för

detaljhandelsområde förordnar Konungen. Vidare stadgas, att, där det med

hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes

lämpligt, kontrollstyrelsen må förordna, att kommun hänföres till detaljhandelsområde

utom det län dit kommunen hör.

Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Majit enligt brev den 25 juni

1937 till kontrollstyrelsen förordna!, dels att i nedannämnda län skall finnas

följande antal detaljhandelsområden, nämligen i ett vart av Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västerbottens och Norrbottens län två, i ett vart av Malmöhus och

Västernorrlands län fyra samt i Skaraborgs län tre, dels ock att följande

städer — 41 till antalet — skola vara huvudorter en var för ett detaljhandelsområde,

nämligen Stockholm, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping,

Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,

Malmö, Lund, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Göteborg, Uddevalla,

Vänersborg, Borås, Mariestad, Lidköping, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås,

Falun, Hedemora, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik,

Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Haparanda. I samma

brev har Kungl. Majit därjämte uppdragit åt kontrollstyrelsen att genomföra

den närmare indelningen av riket i detaljhandelsområden.

Vidare stadgas i 3 kap. angående systembolagen: Inom ett detaljhandelsområde

må ej finnas mer än ett systembolag. Utininutering må äga rum å

ortv där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937, varjämte utminutering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 241. •''

må anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle nied minst 5,000 invånare.

Systembolag äger, med iakttagande av sistnämnda föreskrifter, besluta

angående utminuteringsställenas antal och förläggning. Systembolag må ej a

annan överlåta rätt till utminutering.

Närmare bestämmelser örn utminuteringens handhavande lämnas i 4 kap.

Såsom huvudregel gäller, att utminutering av rusdrycker må äga rum allenast

till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans

kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.

Kontrollstyrelsen äger utfärda kompletterande föreskrifter i de ämnen,

som i nämnda kapitel sägs. Förmenar någon att systembolag obehörigen vägrat

honom inköpstillstånd eller utan tillräckliga skäl fastställt inskränkning

beträffande hans inköp, må han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen.

Över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras.

Utskänkning av rusdrycker må enligt stadgande i 3 kap. ej äga rum med

mindre tillstånd därtill lämnas i den ordning som angives i sagda kapitel. Tillstånd

till annan utskänkning än turist- och trafikutskänkning meddelas avlänsstyrelsen

i det län, där utskänkningen skall äga rum. Länsstyrelsens tillstånd

må avse antingen utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen

under viss tidsperiod (årsutskänkning), eller utskänkning, som skall äga rum

vid enstaka tillfällen eller under enstaka tidsperioder (tillfällig utskänkning).

Särskilda bestämmelser äro gällande i fråga örn turist- och trafikutskänkningen.

Vidare innehåller förordningen stadganden i fråga örn överlåtelse av tillstånd

till utskänkning. Sådan överlåtelse får icke ske i fråga örn s. k. folkrestaurang

och ej heller där det till främjande av nykterhet eller ordning

eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves av systembolaget.

De systembolag, vilka äga rätt till detaljhandel, antagas av länsstyrelsen

för lid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar, örn systembolags organisation

och verksamhet äro bestämmelser intagna i ö kap., däri tillika stadgas,

att Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen

av förordningens bestämmelser rörande systembolagen.

Beträffande restaurangbolagen stadgas i (5 kap. 9 §, att systembolag äger

bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande av restaurangrörelse

och därmed sammanhängande verksamhet. Enligt 10 § i samma kapitel äger

systembolag emellertid icke utan samtycke av kontrollstyrelsen bilda restaurangbolag.

Vidare lämnas i samma kapitel detaljerade bestämmelser rörande

restaurangbolagen och deras verksamhet. Liksom i fråga örn systembolagen

äger Konungen meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen av de i

förordningen intagna bestämmelserna rörande restaurangbolagen.

Antalet restaurangbolag uppgår för närvarande till fem, nämligen Slockbolmsdistriktets

Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA) i Stockholm, Våslsveriges

Allmänna Restaurang Aktiebolag (VARA) i Göteborg, Skånes Allmänna

Restaurangaktiebolag (SKAR) i Malmö, Bergslagens Allmänna Res

laurangaktiebolag (BARA) i Örebro och Östra Sveriges Allmänna Restaurang

Aktiebolag (ÖSARA) i Linköping.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Den 22 november 1940 beslöt Kungl. Majit tillsätta en särskild beredning

för handläggning av besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Enligt direktiven

för beredningen skulle detta besparingsarbete följa två huvudlinjer;

å ena sidan borde övervägas en nedskärning av förvaltningsarbetet genom

nedläggande av arbetsuppgifter, vilka icke voro oundgängliga, och å andra

sidan borde beträffande de förvaltningsuppgifter, som måste bibehållas, eftersträvas

förenkling och effektivisering i handläggningen. I fråga om beredningens

arbetssätt bemyndigade Kungl. Majit beredningen, i vilken chefen för

finansdepartementet skulle fungera såsom ordförande, att föranstalta örn

specialutredningar med anlitande av särskilda sakkunniga; Beredningen, som

tillsattes den 30 november 1940, antog namnet besparingsberedningen.

Besparingsberedningen beslöt den 5 maj 1941 föranstalta örn särskild

sakkunnigutredning i fråga om besparings- oell rationaliseringsåtgärder inom

rusdrycksförsäljningens område samt tillkalla följande sakkunniga att jämte

beredningens ledamot direktören Iwar Sjögren deltaga i utredningen, nämligen

generaltulldirektören N. R. Wohlin, överdirektören J. A. Kollberg och

verkställande direktören i Aktiebolaget Stockholmssystemet J. Bergvall.

De direktiv, som lämnades de sakkunniga, framgå av besparingsberedningens

protokoll den 5 maj 1941. Enligt detta protokoll beslöt besparingsberedningen

göra bl. a. följande uttalande i fråga om de närmare uppgifterna

för utredningsarbetet:

På rusdrycksförsäljningens område bedrives för det allmännas räkning affärsverksamhet

genom tre olika företag eller grupper av företag, nämligen

dels partihandel genom aktiebolaget Vin- & spritcentralen, som jämväl är

monopolföretag för partihandeln med skattefri sprit, dels utminutering genom

ett fyrtiotal systembolag, dels ock utskänkning genom fem restaurangbolag.

Samtliga dessa företag drivas under statlig tillsyn. På grund av gällande

författnings- och avtalsbestämmelser om vinstdisposition m. m. är företagens

driftsresultat av direkt ekonomisk betydelse för statsverket.

Av de ifrågavarande affärsgrenarna är partihandeln som nämnts koncentrerad

på ett enda företag, under det att utminuteringen och restaurangrörelsen

äro fördelade på lokala, sinsemellan fristående systembolag och restaurangbolag.

Den centrala statliga tillsynen å dessa lokala företag utövas genom

kontrollstyrelsen, som i förhållande till företagen intager ställningen av på en

gång direktivgivande och kontrollerande organ. I denna del har kontrollstyrelsens

verksamhet under årens lopp undergått en förskjutning från en mera

formell myndighetstillsyn till en alltmera ingående affärsledande verksamhet.

Denna förskjutning i verksamheten har emellertid icke åtföljts av någon

däremot svarande ändring av styrelsens organisation, utan styrelsen har

fortfarande i huvudsak den för vanlig ämbetsförvaltning anpassade organisation,

som betingats av dess ursprungliga uppdrag.

Vid utredningen bör undersökas, om den nuvarande organisationen av rusdrycksförsäljningen

och av den statliga tillsynen därå ur synpunkten av de

med rörelsen förbundna stalsekonomiska intressena och i övrigt kan anses

ändamålsenlig, samt, i den mån så skulle befinnas icke vara fallet, vilka åtgärder

som kunna ifrågasättas för ändring härutinnan. I främsta rummet bör

övervägas, örn den av systembolagen och restaurangbolagen bedrivna affärsverksamheten

samt den statliga ledningen och kontrollen av denna verksamhet

lämpligen kunna erhålla en fastare organisation. 1 sådant avseende bör

bland annat övervägas möjligheten av en centralisering av affärsorganisatio
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

uen inom utminuterings- och utskänkningsrörelsen på sätt som skott med

partihandeln, så att affärsledningen och det statliga överinseendet för vardera

rörelsegrenen eller för båda gemensamt bliva anknutna till ett enda företag.

Örn vid dessa undersökningar anledning skulle förekomma att upptaga

jämväl organisationsspörsmål inom partihandelns område, bör fragan örn

utredningens bedrivande i denna del underställas besparingsberedningen.

De ifrågavarande undersökningarna torde komma att omedelbart eller medelbart

beröra ombesörjandet av nykterhetsvårdande uppgifter i samband

med rusdrycksförsäljningen. De affärsorganisatoriska spörsmålen böra bedömas

med all hänsyn till de krav, som i detta avseende måste ställas. A

andra sidan böra, om under utredningsarbetet yppas möjligheter att, utan

rubbning av huvudgrunderna för nykterhelsvården, vidtaga organisatoriska

förenklings- eller effektiviseringsåtgärder inom denna, de sålunda yppade

möjligheterna beaktas.

De sakkunniga lia med skrivelse den 19 juli 1941 till besparingsberedningen

överlämnat en promemoria med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder

inom rusdryckslörsäljningens område. Promemorian innehåller

bi. a. förslag till förordning örn ändring i vissa delar av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

ävensom förslag till vissa bolagsordningar och avtal.

De sakkunnigas förslag innebära i huvudsak följande: Partihandeln med

rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhandeln genomföres den

ändringen, att utminuteringsrörelsen handhaves av ett enda systembolag. Vidare

övertages den restaurangrörelse, som nu bedrives av systembolagens fem

restaurangbolag, av endast ett restaurangbolag. Sistnämnda bolag kommer

således —- jämsides med enskilda restauratois — att idka restaurangrörelse

inom hela riket. De nya system- och restaurangbolagen föreslås inrättade i

nära överensstämmelse med vad som gäller för det nu förefintliga partihandelsbolaget.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvändiggör genomgripande

ändringar beträffande kontrollstyrelsens organisation och arbetsuppgifter.

Frågan örn den mest lämpliga organisationen av kontrollstyrelsen

bör emellertid enligt de sakkunniga göras till föremål för särskild utredning.

Besparingsberedningen har vid sammanträde den 26 augusti 1941 beslutat

godkänna innehållet i promemorian jämte de sakkunnigas därvid fogade förslag.

En ledamot av beredningen var dock av skiljaktig mening i vissa hänseenden.

Efter remiss lia yttranden över promemorian avgivits av statskontoret, konIrollstgrclscn,

socialstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västerbottens

län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet, nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges

nykterlietsvänners landsförbund, Sveriges centrala hotell- och restaurantförening

samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund. Kontrollstyrelsen

har överlämnat av styrelsen infordrade yttranden från systembolagens

förtroendenämnds verkställande utskott, systembolagens personalförening.

Stockholmsdist rik tets allmänna restaurangaktiebolag, Västsveriges (dl manna

restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurangaktiebolag, Bergslagens ali
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

möllna restaurangaktiebolag och östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag,

samt därjämte ett av förste aktuarien i kontrollstyrelsen Hans Gahn avgivet

yttrande i anledning av erinringar, som gjorts av systembolagens förtroendenämnds

verkställande utskott mot beräkningar rörande möjligheten

lill besparingar inom systembolagens centrala förvaltning.

Vidare har statens sakrevision i februari 1944 inkommit med en promemoria

angående ifrågasatt omorganisation av system- och de till dessa anknutna

restaurangbolagen.

Sedan jag den 16 februari 1942 efter vederbörligt bemyndigande tillkallat

särskilda utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ändrad organisation av kontrollstyrelsen, ha dessa den 30 juni

samma år efter verkställd utredning avgivit utlåtande med förslag till förändrad

organisation av kontrollstyrelsen. I detta utlåtande har framlagts förslag

till sådan omorganisation av kontrollstyrelsen, som betingas av ett genomförande

av förslaget till omläggning av system- och restaurangbolagsrörelsen.

Emellertid har samtidigt framlagts förslag till den för kontrollstyrelsen

erforderliga organisationen dels för det fall att det av besparingsberedningen

godkända förslaget genomfördes allenast i vad det avsåge bildandet

av ett statligt restaurangbolag, dels ock för det fall, att sagda förslag överhuvud

taget icke komme till genomförande.

De sålunda framlagda förslagen lia därefter varit föremål för överarbetning

inom departementet. Jag torde nu — i anslutning till den promemoria

som avgivits av de utav besparingsberedningen tillkallade sakkunniga — få

upptaga till behandling omorganisationsfrågorna på rusdrycksförsäljningens

område.

De sakkunnigas promemoria.

Utvecklingen av lagstiftningen rörande organisationen av detaljhandeln

med rusdrycker.

De sakkunniga lämna till en början en översikt över utvecklingen av lagstiftningen

rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen, vilken översikt

huvudsakligen avser systembolagens organisation under tiden från 1917.

Av de sakkunnigas redogörelse beträffande systembolagen må här återgivas

följande:

Antalet systembolag, som idkade försäljning av rusdrycker, uppgick år

1917 till 127 och följande år till 126.

Förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, vilken

trädde i kraft den 1 januari 1919, innehöll icke någon begränsning av

systembolagens antal. Denna förordning stadgade i fråga om rätten till detaljhandel

med rusdrycker i 17 § 1. såsom huvudregel, att detaljhandel med rusdrycker

inom en kommun finge idkas endast av särskilt, inom kommunen

uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag och icke mellan flera bolag

fördelas.

Efter det 1917 års förordning trätt i kraft, ökades systembolagens antal

avsevärt. Sålunda utgjorde antalet systembolag år 1919 162 och år 1920 163.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 241-

Emellertid förorsakades denna ökning till stor del därav att vissa försäljningsrättigheter,

som tidigare icke haft formen av bolag, inordnats under

denna organisation.

Redan tidigt — åren 1918, 1919 och 1920 — framkommo förslag örn begränsning

av systembolagens antal, men någon ändring härutinnan kom

icke till stånd förrän vid 1922 års riksdag.

1 proposition till sistnämnda riksdag föreslogos sådana ändringar i 17 § ä

mom. då gällande rusdrycksförsäljningsförordning, som skulle leda till att

antalet systembolag efter en viss övergångstid skulle gå ned från 156 till

126 för att sedermera småningom sjunka till 94.

Sedan riksdagen med vissa jämkningar godtagit Kungl. Maj:ts förslag utfärdades

förordning angående ändringarna den 9 juni 1922. I förordningen

föreskrevs, att rätt till detaljhandel med rusdrycker icke finge inom något

län upplåtas till flera bolag än som under år 1918 inom länet utövat rättighet

till detaljhandel med brännvin, ej heller till större antal bolag än som

motsvarade ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd

vid utgången av året näst före det, under vilket ansökan örn dylik rättighet

senast bort ingivas; dock finge, utan hinder av vad sist stadgats, Konungens

befallningshavande, så länge rättighet till detaljhandel ej upplätcs inom

andra kommuner än dem, varest såväl år 1918 som år 1924 och hela tiden

därefter rättighet till detaljhandel utövats, upplåta sådan rättighet åt så

många bolag, som under år 1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel

med brännvin.

Systembolagens antal minskades härefter från 154 år 1924 till 122 år

1925.

Frågan om en begränsning av systembolagens antal upptogs på nytt av

rusdryckslagstiftningsrevisionen, som i sitt den 23 oktober 1934 avgivna betänkande

med förslag till spritdrycksförordning m. m. (SOU 1934: 39) uttalade,

att vissa erinringar kunde framföras mot tanken att sammanföra systembolagen

till ett riksbolag; bland annat mötte svårigheter med hänsyn till försäljningsorganens

uppgift att handhava den individuella kontrollen. Revisionen

föreslog, att den nya bolagsorganisationen skulle omfatta 30 systembolag.

Vad angår behandlingen vid 1937 års riksdag av den då aktuella frågan örn

begränsningen av antalet systembolag torde jag få hänvisa till propositionen

nr 242 lill nämnda års riksdag ävensom till betänkandet nr 28 av samma riksdags

bevillningsutskott.

Beträffande tillkomsten av restaurangbolagen innehåller de sakkunnigas

promemoria hl. a. följande:

Begreppet restaurangbolag reglerades i författningsväg först genom 1937

års rusdrycksförsäljningsförordning, men långt tidigare hade restaurangbolag,

ägda av vederbörande systembolag, varit i verksamhet. Tillskapandet av sådana

bolag berodde på olika orsaker. Sålunda befanns det vara lämpligt att

befria systembolagen från en verksamhet, som låg vid sidan av systembolagens

egentliga uppgifter. Restaurangbolagen hade från sin tillkomst fått

övertaga de tidigare förefintliga systembolagsvärdshusen och göra dem till

folkrestauranger med uppgift att sträva efter hyfsning och förfining av det

s. 14 Kontrollera mot PDF

-14

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

enklare restauranglivet. Emellertid började dessa bolag även förvärva restauranger

av högre klass, vilka tidigare innehafts av enskilda med överlåten

utskänkningsrättighet. Det ansågs nämligen vara önskvärt för vederbörande

systembolag att genom restaurangbolag få tillfälle att praktiskt ‘pröva möjligheten

av att också inom restaurangrörelse av denna art upprätthålla

gällande utskänkningsbestämmeiser. Genom en dylik utvidgning av restaurangbolagens

verksamhet öppnades utrymme för nya insatser till höjning av

restaurangkulturen. Utlämnandet av överlåtna utskänkningsrättigheter medförde

vidare i viss mån ett monopol för det fåtal enskilda, som tilldelades

dessa rättigheter, och för att hindra att monopolställningen ledde till olämpliga,

prisstegrande verkningar var en prisreglerande konkurrens med de enskilda

rättighetsinnehavarna på sin plats. Slutligen var det både för systembolaget,

som meddelade överlåtelse av utskänkningsrättigheter, och för den

myndighet, som fastställde villkoren för sådan överlåtelse, behövligt och värdefullt

att genom ett restaurangbolag vinna en på erfarenhet grundad kännedom

örn de ekonomiska betingelserna för skilda arter av restaurangrörelse.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen, som i sitt förenämnda betänkande i ett

särskilt kapitel behandlade utskänkningen å systembolagens egna restauranger

yttrade därvid att systembolagen borde driva icke blott utskänkningen utan

även den härmed förbundna restaurangrörelsen å väsentligen alla folkrestauranger

samt å vissa därmed likställda restaurangföretag. I fråga om formen

för rörelsen funnes — enligt revisionen —- tre olika möjligheter, nämligen

föreståndaresystemet, drift i egen regi och anordningen med särskilda restaurangbolag.

Revisionen yttrade härom vidare:

Vad först angår föreståndaresystemet har Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

framhållit, att detta enligt dess mening merendels utfallit

mindre väl, i det att restaurangerna av denna typ visserligen icke alltid men

dock ofta blivit efter i utvecklingen och att de ingalunda i alla fall motsvarade

de krav, som borde ställas på en modern folkrestaurang. Förtroendenämnden

har därför förordat en avveckling av detta system efter hand, i

den mån bolagens organisation kunde anpassas därefter. Enligt revisionens

mening kan man icke heller bortse från att det föreligger risk för att inskränkningar

och kontroll i fråga om utskänkningen kunna vara svårare att

genomföra å restauranger, där hos ledningen finnes ett privatekonomiskt intresse

att tillmötesgå kundkretsens krav i olika avseenden. Sålunda kan den

omständigheten, att föreståndarna åtnjuta vinst å matserveringsrörelsen göra

dem mindre skickade att handhava särskilt sådana restriktioner som måltidstvånget.

På grund av det anförda anser revisionen, att föreståndaresystemet

i regel -—• åtminstone beträffande folkrestaurangerna — icke vidare bör

komma till användning i systembolagens rörelse utan, såsom förtroendenämnden

hemställt, efter hand avvecklas. Då det emellertid av praktiska skäl

kan visa sig lämpligt att i särskilda fall anlita denna organisationsform, t. ex.

för anordnande av säsong- eller klubbutskänkning eller den av revisionen

föreslagna särskilda form för utskänkning, som fått beteckningen turistutskänkning,

har revisionen icke föreslagit något direkt förbud mot användande

av föreståndaresystemet utan avser att överlämna prövningen härav

åt systembolagen under kontrollstyrelsens överinseende.

Den naturligaste organisationsformen för ett systembolags egen restaurangrörelse

av mindre omfattning eller av enklare beskaffenhet är givetvis, attrö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

15

reisen bedrives av bolaget i egen regi och sålunda ingår såsom en integrerande

del av bolagets verksamhet. I vissa fall tala dock åtskilliga skäl för att restaurangrörelsen

omhänderhaves av ett särskilt restaurangbolag, d. v. s. ett för

ändamålet bildat bolag, över vars ledning vederbörande systembolag har ett

avgörande inflytande. Det kan sålunda till en början framhållas, att skötseln

av ett flertal restauranger utgör en omfattande och svårskött affärsverksamhet

med en mängd olikartade problem, såsom inköp och lagring av råvaror,

varudistribution till de olika restaurangerna, prissättning å tillhandahållna

varor samt anställande och organiserande av en stor och heterogen personal.

En dylik verksamhet, som ju kräver speciell sakkunskap och allmän

affärsskicklighet, kan såsom också Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

framhållit svårligen utövas direkt av ett systembolag utan att detta

inkräktar på bolagsledningens uppmärksamhet och intresse till nackdel för

systembolagets egentliga uppgift att på ett för nykterhetstillståndet så föga

skadligt sätt som möjligt handhava detaljhandeln med spritdrycker och

vin. Förtroendenämnden har därjämte betonat, att ett särskiljande av restaurangrörelsen

från systembolagens övriga verksamhet underlättar en lämplig

rekrytering av personal på ledande poster inom systembolagen, då de synpunkter,

som måste vara avgörande vid tillsättande av dylika poster, icke i

allo sammanfalla med de synpunkter, som måste anläggas vid utväljande av

chefer för stora restaurangföretag. Vidare vill revisionen särskilt framhålla,

att uppdelningen av verksamheten på skilda bolag är ägnad att skapa en klar

överblick över både utskänkningens och den egentliga restaurangverksamhetens

ekonomiska resultat genom att förebygga sammanblandning mellan dessa

båda rörelser. Slutligen medför också inrättandet av särskilt bolag för

restaurangrörelsen en minskning av systembolagets ansvar för de ekonomiska

risker, som alltid äro förbundna med en dylik verksamhet. De skäl, som sålunda

tala för en organisation i form av restaurangbolag, torde göra sig gällande

i ännu högre grad, därest såsom revisionen föreslår antalet systembolag

nedbringas och de återstående systembolagens verksamhetsområden sålunda

avsevärt utökas.

Revisionen anser således, att ifrågavarande restaurangrörelse, där den är

mera omfattande och i synnerhet där den även inbegriper restaurangföretag

av högre klass, bör bedrivas genom särskilt bolag, varöver emellertid systembolaget

skall hava det avgörande inflytandet.

Revisionens förslag till författningsbestämmelser rörande restaurangbolag

upptogos i huvudsakliga delar i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag;

och propositionen blev med viss jämkning antagen av riksdagen.

Den nu bestående organisationen av rusdrycksförsäljningen.

Under denna rubrik redogöra de sakkunniga i sin promemoria för, frånsett

organisationen av partihandeln, dels systembolagens verksamhet år 1940,

dels restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och 1940 och dels kontrollstyrelsens

övervakning av rusdrycksförsäljningen.

I fråga örn systembolagens verksamhet år 1 9 4 0 upplyses i

promemorian, att samtliga 41 systembolag voro i verksamhet nämnda år, att

utminutering fanns anordnad inom 138 kommuner samt alt 41 kommuner

voro huvudorter och 97 utgjorde filialer till huvudorterna.

Huvudorterna och filialerna i landets olika delar redovisas i följande

tablå;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Tablå 1. Huvudorter och filialer tor utminutering av rusdrycker år 1840.

1 Stockholm

Södertälje

Sundbyberg

Vaxholm

Norrtälje

Sigtuna

Råsunda m:e

Nynäshamns köping

2 Uppsala

Enköping

Öregrund

3 Nyköping

Trosa

4 Eskilstuna

Torshälla

Strängnäs

Mariefred

Malmköpings köping

5 Linköping

Motala

Vadstena

Skänninge

Mjölby

Åtvidabergs m:e

6 Norrköping

Söderköping

Valdemarsviks köpin!

Katrineholm

7 Jönköping

Nässjö

Värnamo

Eksjö

Tranås

8 Växjö

Ljungby

9 Kalmar

Oskarshamn

Borgholm

Mönsterås köping

Mörbylånga köping

10 Västervik

Vimmerby

11 Visby

12 Karlskrona

Ronneby

Karlshamn

Sölvesborg

| lo Kristianstad

Hässleholm

14 Malmö

Trelleborg

Skanör

Dalby kommun

Veberöds m:e

Svedala köping

Anderslövs m:e

Vellinge m:e

Skurups köping

Sjöbo m:e

: 15 Lund

Eslöv

Kävlinge m:e

Löberöds in:e

Hörby köping

Höörs köping

| 16 Hälsingborg

Landskrona

Höganäs

Tågarp, Sireköpings

kommun

Teckomatorps m:e

Röstånga m:e

Ängelholm

17 Ystad

Lövestads m:e

Östraby kommun

Simrishamn

Tomelilla köping

| 18 Halmstad

Laholm

Falkenberg

Varberg

Båstads köping

I 19 Göteborg

Mölndal

Kungälv

Marstrand

Kungsbacka

Alingsås

'' 21) Uddevalla

Lysekil

Strömstad

j 21 Vänersborg

Trollhättan

Åmål

i Grästorps köping

22

Borås

Ulricehamn

: 23

Mariestad

Skara

24

Lidköping

Vara köping

| 25

Skövde

Hjo

Falköping

; 26

Karlstad

Kristinehamn

Filipstad

Arvika

Säffle köping

27

Örebro

Askersund

Karlskoga

Nora

Lindesberg

28

Västerås

Sala

Köping

Arboga

: 29

Falun

Ludvika

; 30

Hedemora

Avesta

31

Gävle

Söderhamn

Sandvikens köping

32

Hudiksvall

33

Härnösand

34

Sundsvall

35

Sollefteå

: 36

Örnsköldsvik

37

Östersund

38

Umeå

39

Skellefteå

40

Luleå

Piteå

Boden

Kiruna m:e

4:

Haparanda

Till belysande av de olika systembolagens storlek i förhållande till varandra

ha i tablå 2 sammanförts uppgifter angående antalet invånare, antalet

motboksinnehavare samt antalet tillstånd till årsutskänkning av spritdrycker

och vin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

17

Tablå 2.

Antal in-

Antal

Antal tillstånd till årsutskänkning

vånare i de- taljhandels-

motboks-

spritdrycker

vin

området

3I/is 39

3,/i2 40

egna

över-

låtna.

egna

över-

låtna

855,204

283,589

47

82

3

112

143,611

34,457

13,035

10

24

—

24

Nyköping ..................

50,358

2

4

—

1

Eskilstuna..................

103,831

25,651

6

4

—

1

Linköping..................

167,987

35,669

5

8

—

7

Norrköping.................

178,388

42,285

5

8

—

8

Jönköping..................

228,403

36,985

6

5

—

14

128,351

159,678

28,154

2

10

—

7

Kalmar.....................

34,210

3

11

—

8

Västervik...................

65,516

13,961

1

4

—

1

58,091

173,602

12,350

41,591

1

6

■-

1

Karlskrona..................

5

10

—

18

124,080

255,640

90,646

206,424

26,804

73,714

26,911

2

5

—

12

9

51

_

31

4

25

_

13

Hälsingborg.................

55,176

6

51

—

28

Ystad ......................

80,557

22,027

2

9

—

15

179,051

444,606

46,076

131,630

10

19

—

17

Göteborg...................

20

30

—

34

Uddevalla..................

124,751

30,894

3

18

24

Vänersborg.................

124,108

27,041

2

8

—

6

Borås ......................

136,300

34,509

4

7

—

8

66,431

58,599

15,270

13,576

2

2

—

2

Lidköping...................

1

2

—

2

Skövde .....................

101,482

23,129

6

3

—

11

Karlstad....................

281,525

54,342

4

9

—

9

197,861

178,375

45,642

39,798

7

8

—

5

Västerås....................

5

5

—

13

Falun......................

200,100

39,637

1

8

—

11

Hedemora..................

36,913

11,179

—

3

—

2

Gävle.......................

219,278

45,951

3

8

—

10

Hudiksvall..................

75,571

14,144

2

1

—

4

Härnösand..................

60,575

10,873

1

3

—

2

Sundsvall...................

110,641

22,241

1

7

—

3

Sollefteå....................

50,819

8,598

1

4

—

—

Örnsköldsvik................

64,697

11,404

2

—

—

1

Östersund...................

156,654

26,310

1

6

—

27

Umeå......................

107,172

17,373

1

—

—

—

Skellefteå...................

82,353

11,556

—

1

—

1

152,843

60,231

24,084

8,001

_

4

_

1

Haparanda.................

—

1

—

Hela riket

6,341,303

1,519,827

193

474

3

494

I tablå 3 lämnas en sammanställning av de 41 systembolagens försäljning

av rusdrycker under år 1940. Av sammanställningen framgår storleken av

dels försäljningen av spritdrycker och dels försäljningen av vin; och för

vartdera slaget av rusdrycker är en uppdelning gjord i försäljning genom utminutering,

genom utskänkning samt för tekniska och liknande ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 241.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 241

Tablå 3. Försålda spritdrycker, år 1940.

Bolag

Utminutering

Utskänkning

Tekn. o. likn.

ändamål

liter

kronor

liter

kronor

liter

kronor j

Stockholm.............

6,093,086

54,622,724

1,013,760

13,792,206

2,384

35,651

Uppsala...............

480,140

4,193,864

69,348

834,861

315

4,128

Nyköping..............

187,795

1,627,996

23,909

297,563

4

74

Eskilstuna.............

406,763

3,532,499

51,763

726,379

198

2,709

Linköping.............

556,623

4,890,212

73,544

1,009,392

1,286

11,296

Norrköping............

679,906

5,897,447

64,807

839,807

158

2,561

Jönköping.............

570,595

5,105,408

62,970

884,668

556

7,229

Växjö.................

361,009

3,161,762

30,944

450,348

138

1,451

Kalmar................

477,490

4,147,197

33,979

433,083

137

1,875

Västervik..............

200,214

1,745,814

15,535

195,464

32

386

Visby..................

198,976

1,769,170

24,286

316,258

106

1,111

Karlskrona.............

654,651

5,744.486

56,602

738,0i''8

88

1,223

Kristianstad............

432,583

3,785,134

34,337

458,108

1,048

10,507

Malmö................

1,462,312

12,887,401

152,203

2,074,478

281

4,127

Lund..................

425,724

3,720,508

42,396

547,936

131

1,661

Hälsingborg............

999,610

8,701,559

105,053

1,362,686

219

2,673

Ystad..................

372,603

3,231,707

19,216

242,416

39

501

655,206

5,738,169

54,096

717,353

34

457

Göteborg ..............

2,663,105

23,535,933

365,224

5,052,752

1,374

14,892

Uddevalla..............

380,072

3,336,112

37,723

498,083

239

3,159

Vänersborg.............

395,570

3,489,125

37,649

487,062

138

1,924

Borås..................

562,409

4,975,569

52,649

707,123

269

3,297

Mariestad..............

181,295

1,606,091

12,564

176,646

38

472

Lidköping.............

177,883

1,572,627

10,458

142,158

21

257

Skövde ................

317,393

2,820,142

36,038

548,145

685

5,963

Karlstad...............

790,575

7,109,511

63,068

849,742

343

4,597

Örebro ................

719,523

6,394,179

87,637

1,179,591

290

3,655

Västerås...............

567,178

4,918,881

58,802

762,169

242

3,221

Falun.................

542,177

4,842,050

31,970

417,497

254

3,281

Hedemora.............

159,336

1,415,759

8,637

115,894

94

1,340

Gävle..................

650,669

5,692,232

47,269

628,876

323

4,707

Hudiksvall.............

152,500

1,346,755

14,065

190,205

80

1,117

Härnösand.............

158,883

1,415,244

15,592

209,429

76

1,116

Sundsvall..............

334,698

2,940,906

33,916

440,555

158

1,771

Sollefteå...............

125,990

1,138,866

16,826

233,431

30

295

Örnsköldsvik...........

137,182

1,253,781

7,569

131,483

29

455

Östersund..............

352,164

3,189,644

30,731

454,307

140

1,560

Umeå .................

260,635

2,384,973

10,974

194,439

200

2,547

Skellefteå..............

149,921

1,374,278

7,843

106,157

74

1,011

Luleå..................

493,689

4,525,312

33,614

478,333

190

2,424

Haparanda ............

164,939

1,528,803

7,278

121,324

12

222

Hela riket

25,658,072

227,309,830

2,950,894

40,046,415

12,453

152,903

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

19

Tablå 3 (forts.). Försålt vin, år 1940.

Bolag

Utminutering

Utskänkning

Tekn. o. likn.

ändamål

liter

kronor

liter

kronor

Uter

kronor

Stockholm.............

848,983

5,978,589

565,807

4,619,869

10,524

64,986

Uppsala...............

29,378

208,002

12,310

107,117

209

1,252

Nyköping..............

11,247

80,857

3,626

36,060

68

393

Eskilstuna.............

26,653

198,289

10,937

111,632

29

182

Linköping.............

33,071

242,764

14,143

135,798

155

1,042

Norrköping............

39,034

281,714

14,360

136,407

84

601

Jönköping.............

34,539

255,491

13,625

140,320

358

2,346

Växjö.................

17,304

125,660

5,740

61,005

185

1,068

Kalmar................

25,452

182,463

5,957

61,174

106

698

Västervik..............

8,458

63,952

4,373

43,040

27

170

Visby..................

15,693

111,586

8,963

90,144

90

616

Karlskrona ............

28,907

219,763

13,657

124,129

46

283

Kristianstad............

20,134

153,586

8,151

84,029

190

1,265

Malmö.................

94,165

756,948

43,922

474,492

556

3,693

Lund..................

24,292

186,427

13,384

114,703

158

1,031

Hälsingborg............

56,612

447,168

27,881

261,899

341

2,410

Ystad..................

16,822

126,650

6,701

60,496

97

650

Halmstad..............

33,418

253,756

13,660

136,416

316

2,048

Göteborg...............

185,060

1,402,665

81,769

804,611

951

5,881

Uddevalla.............

18,719

132,696

10,375

100,635

316

2,021

Vänersborg.............

17,569

131,451

5,686

55,072

71

480

Borås..................

28,541

216,405

10,829

114,964

406

2,633

Mariestad..............

7,676

55,577

2,043

21,730

69

477

Lidköping..............

7,109

54,169

1,645

17,342

210

1,444

Skövde ................

17,655

130,403

6,753

79,467

198

1,388

Karlstad...............

38,503

286,657

13,927

136,079

164

1,189

örebro ................

38,334

284,081

15,932

176,978

85

515

Västerås...............

30,825

223,729

12,030

118,757

128

788

Falun.................

24,993

186,322

13,078

121,070

55

350

Hedemora .............

6,353

45,968

2,211

22,535

_

_

Gävle..................

28,432

213,078

12,512

120.865

64

433

Hudiksvall ............

4,771

35,040

2,279

24,832

14

89

Härnösand.............

8,402

63,953

2,824

31,105

9

42

Sundsvall..............

14,883

111,825

4,709

48,290

83

261

Sollefteå...............

7,283

55,510

2,598

26,263

43

303

Örnsköldsvik...........

7,683

60,277

2,142

26,530

115

720

Östersund..............

18,900

141,533

12,190

121,200

22

148

Umeå.................

19,675

142,692

3,741

51,006

148

876

Skellefteå..............

9,777

72,629

3,134

34,369

3

19

Luleå..................

51,656

370,503

10,402

110,321

140

848

Haparanda............

12,217

85,986

1,486

15.018

—

—

Hela riket

1,969,178

14,376,814

1,021,492

9,177,769

16,783

105,639

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De olika systembolagens bruttovinster, omkostnader, avskrivningar och

avsättningar till fonder och dylikt samt nettovinster under år 1940 ävensom

antalet befattningshavare vid samma års utgång äro återgivna i tablå 4.

Tablå 4. Brutto vinst, omkostnader, nettovinst ni. m. samt antal

befattningshavare.

Bolag

Brutto- vinst

m. m.

Omkostnader

(inkl. utskyl- der bestridda

av årets

vinstmedel)

Därav

löner

Avskriv- ningar och

reservatio- ner

Nettovinst

till stats- verket

Antal [

befatt- nings- havare

Stockholm..........

13,183,636

6,631,745

2,892,920

2,064,249

4,487,642

513

Uppsala............

884,239

482,360

195,166

185,003

216,876

44

Nyköping...........

343,002

190,135

81,406

33,810

119,057

20

Eskilstuna..........

834,762

525,525

176,869

63,861

245,376

35

Linköping..........

1,096,276

537,188

198,084

66,514

492,574

47

Norrköping........

1,210,343

682,209

288,242

119,474

408,660

64

Jönköping..........

1,177,610

714,442

219,847

138,586

324,582

53

Växjö..............

643,393

400,712

134,243

84,259

158,422

33

Kalmar.............

776,853

485,106

192,277

127,279

164,468

46

Västervik...........

333,860

176,939

61,648

29,153

127,768

22

Visby..............

491,358

316,686

129,123

75,894

98,778

20

Karlskrona.........

1,427,407

727,304

336,310

279,622

420,481

56

Kristianstad ........

719,580

347,611

134,589

58,038

313,931

31

Malmö.............

2,611,859

1,322,387

526,134

346,468

943,004

lil

Lund...............

712,955

400,131

171,686

73,523

239,301

41

Hälsingborg ........

1,672,495

813.913

317,750

206,092

652,490

70

Ystad ..............

549,526

260,518

121,745

69,648

219,360

32

Halmstad...........

1,073,219

606,379

242,618

132,943

333,897

55

Göteborg ...........

5,181,802

3,098,771

1,222,703

599,435

1.483,596

217

Uddevalla..........

692,596

379,249

156,915

102,079

211,268

35

Vänersborg .........

669,067

338,686

127,272

78,115

252,266

30

Borås...............

976,500

519,612

209,689

116,793

340,095

46

Mariestad...........

329,285

249,742

74,581

26,462

53,081

19

Lidköping..........

267,234

170,638

72,700

39,394

57,202

17

Skövde .............

658,444

359,684

120,526

77,232

221,528

26

Karlstad............

1,326,436

850,473

320,612

147,611

328,352

85

Örebro.............

1,346,905

846,813

298,147

178,119

321,973

68

Västerås............

1,037,073

573,362

207,030

101,206

362,505

53

Falun..............

865,911

504,350

192,916

85,734

275,827

49

Hedemora..........

249,996

126,583

49,353

27,848

95,565

13

Gävle...............

1,033,729

617,825

234,577

145,281

270,623

56

Hudiksvall .........

261,757

178,375

69,220

25,516

57,866

16

Härnösand .........

270,882

183,124

68,940

29,067

58,691

15

Sundsvall...........

530,051

337,929

140.306

66,941

125,181

29

Sollefteå............

232,229

114,242

43,144

37,891

80,096

11

Örnsköldsvik........

241,575

177,310

38,676

32,135

32,130

10

Östersund...........

676,293

365,864

108,933

90,067

220,362

31

Umeå..............

448,850

270,179

80,275

39,913

138,758

19

Skellefteå...........

225,381

157,233

61,095

23,455

44,693

18

Luleå...............

850,992

369,044

132,307

119,155

362,793

31

Haparanda .........

245,433

108,181

34,916

40,445

96,807

9

Samtliga bolag

48,360,794

26,518,559

10,485,490

6,384,810

15,457,925

2,196

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

21

Vad angår restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och

19 4 0 må till en början nämnas följande rörande de fem bolagens bildande

och deras aktiekapital.

SARA, som bildades år 1915, hade från början ett aktie
-

kapital av ........................................ kronor 114,150

Aktiekapitalet ökades

1918 genom överföring av vinstmedel .............. » 38,050

genom nyemission .......................... » 200,000

1919 » » .......................... » 647,800

1921 » » ............... .......... » 1,000,000

Summa kronor 2,000,000.

Detta aktiekapital är fördelat på stamaktier å 600,000 kronor och preferensaktier

å 1,400,000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Stockholm, Eskilstuna,

Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sollefteå, Sundsvall, Umea, Uppsala,

Visby, Västerås, Örnsköldsvik och Östersund.

VARA bildades år 1921 med ett aktiekapital av 500,500 kronor. Detta aktiekapital

har 1941 ökats till 1,000,000 kronor, vilket aktiekapital är fördelat

på 200,000 kronor i stam- och 800,000 kronor i preferensaktier. Aktieägare

äro systembolagen i Göteborg, Uddevalla, Vänersborg, Lidköping, Mariestad,

Skövde, Borås, Halmstad, Växjö och Karlskrona.

SKAR bildades år 1921. Aktiekapitalet, som från början var 202,100 kronor,

ökades 1938 till 600,000 kronor och 1941 till 1,100,000 kronor. Sistnämnda

belopp är fördelat i stamaktier å 220,000 kronor och preferensaktier å

880.000 kronor. Aktierna ägas av systembolagen i Malmö, Lund, Hälsingborg,

Kristianstad, Ystad och Karlskrona.

BARA bildades år 1921. Aktiekapitalet var från början och är fortfarande

250.000 kronor. Aktiekapitalet är fördelat i stamaktier å 50,000 kronor och

preferensaktier å 200,000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Örebro,

Karlstad, Västerås och Falun. Preferensaktier å nominellt 1,000 kronor äro

placerade hos privata aktieägare.

ÖSA 7?A bildades år 1938 genom förändring av bolagsordningen för det år

1922 stiftade Norrköpings Restaurangaktiebolag. Aktiekapitalet ökades i samband

därmed från 50,000 kronor till 500,000 kronor, varav 100,000 kronor i

stam- och 400,000 kronor i preferensaktier. Samtliga aktier ägas av systembolagen

i Nyköping, Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar och Västervik.

De fem restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och 1940 redovisas närmare

å ett antal vid promemorian fogade detaljerade bilagor. En sammanställning

av de i bilagorna lämnade uppgifterna visar följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Antalet anställda vid bolagen uppgingo till

År 1939 År 1940

SARA....................... 3,549 3,443

VARA....................... 1,842 2,021

SKAR....................... 858 829

BARA....................... 391 468

ÖSARA...................... 653 725

Summa 7,293 7,486

Av bilagorna över bolagens ekonomiska ställning den 31 december 1940

kan utläsas, till vilka belopp bolagens nettotillgångar uppgått sistnämnda

dag. Dessa nettotillgångar voro:

för SARA............ 10,352,948:13

» VARA........... 8,023,565:89

» SKAR........... 1,793,630:63

» BARA........... 2,253,696:92

» ÖSARA.......... 2,662,837:30

Summa kronor 25,086,678: 87

Omsättningen hos de fem restaurangbolagen uppgick åren 1939 och 1940

till följande belopp:

År 1939

Omsättning av Övrig Total
-

rusdrycker omsättning omsättningen

SARA.................... 9,995,540:97 23,163,203:47 33,158,744:44

VARA ................... 5,867,640:33 12,026,678:48 17,894,318:81

SKAR.................... 2,253,849:35 4,670,760:76 6,924,610:11

BARA ................... 1,333,112:39 2,758,646:48 4,091,758:87

ÖSARA .................. 2,216,411:38 4,496,956:65 6,713,368:03

Summa kronor 21,666,554: 42 47,116,245:84 68,782,800:26

År 19 4 0

Omsättning av övrig Totalrusdrycker

omsättning omsättningen

SARA.................... 10,868,171:02 22,681,176:91 33,549,347:93

VARA ................... 6,077,307:73 10,846,433:59 16,923,741:32

SKAR.................... 2,442,584:49 4,469,021:79 6,911,606:28

BARA ................... 1,806,631:55 3,267,961:65 5,074,593:20

ÖSARA .................. 2,648 792:78 4,722,431:60 7,371,224:38

Summa kronor 23,843,487: 57 45,987,025:54 69,830,513:11

I följande uppställning lämnas ett sammandrag av bolagens utgifter för

inköp av varor utom rusdrycker under vartdera året 1939 och 1940.

År 1939 År 1940

SARA.................. 10,591,148:45 10,673,590:64

VARA................. 5,525,242:55 5,255,503:62

SKAR.................. 2,483,201:10 2,405,598:15

BARA................. 1,361,881:87 1,687,813:15

ÖSARA................ 2,234,640: 40 2,395,814: 72

Summa kronor 22,196,114:37 22,418,320:28

I fråga örn nettoinkomsterna å enbart rusdrycksförsäljningen visa 1939

och 1940 års vinst- och förlusttablåer följande siffror:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

23

År 1939 År 1940

SARA.................... 1,626,383:76 1,659,940: 76

VARA................... 1,156,255:49 1,162,195:82

SKAR.................... 484,041:05 465,308:91

BARA................... 248,298:37 352,119:13

ÖSARA.................. 422,579: 25 445,569:63

Summa kronor 3,937,557:92 4,085,134: 25

I följande två sammanställningar upptagas för åren 1939 och 1940 bolagens

bruttovinster, deras omkostnader i rörelsen, de centrala omkostnaderna

samt bolagens avskrivningar, avsättningar till skatter m. m., ävensom den

därefter uppkommande nettovinsten.

År 19 3 9

Brutto vinst

Omkostnader

i rörelsen

Centrala

omkostnader

Avskrivningar,

avsättningar

till skatter

m. m.

Nettovinst

SARA ..

13,714,712:30

8,069,635:46

2,857,094: 70

1,502,363:82

2,863,189: 14

9,401,406: 27

5,363,919: 39

2,229,615:75

901,130:27

728,210: 74

279,524: 81

128,289:02

2,323,773: 51

1,261,321:78

VARA........

1,002,131: 33

1,424,059:93

SKAR.........

203,659: 66

295,530:27

RARA.........

55,233:83

95,232:11

344,668:18

201,331:54

ÖSARA

1,990,538:07

416,435: 75

360,983: 21

Summa

kronor

29,006,995:42

19,886,609: 75

1,286,490:51

4,290,668:43

3,543,226: 73

År 19 4 0

Bruttovinst

Omkostnader

i rörelsen

Centrala

omkostnader

Avskrivningar,

avsättningar

till skatter

m. m.

Nettovinst

SARA.........

VARA........

SKAR.........

BARA.........

ÖSARA .......

13,255,984: 75

7,155,025: 16

2,742,757:20

1,710,604:78

2,915.292:69

9,896,923:08

5,672,454:10

2,253,160: 11

1,276,019: 61

2,318,464: 29

859,326:30

302,991: 43

132,843: 57

83,501: 53

101,791:32

1,768,164:65

552,000: 00

210,528: 68

245,048:25

353,515:82

731,570:72

627,579:63

146,224:84

106,035:39

141,521:26

Summa kronor

27,779,664:58

21,417,021:19

1,480,454:15

3,129,257: 40

1,752,931:84

En sammanställning av de belopp, vilka utbetalas till styrelserna och de

verkställande direktörerna i de fem restaurangbolagen, visar följande siffror.

Styrelsear

v o d e n

Lön til!

verkställande

direktör

(exkl. dyr- tidstillägg)

Ordf.

kronor

Övriga ledamöter

Suppleanter

Summa

kronor

Antal

Arvode till

var och en

kronor

Antal

Arvode till

var och en

kronor

SARA..........

5,400

6

2,400

7

1,000

26,800

35,000

VARA..........

5,000

6

2,000

7

1,000

24,000

30,000

SKAR..........

3,500

4

1,400

5

650

12,350

20,000

BARA..........

2,400

4

1,000

5

500

8,900

15,000

ÖSARA ........

3,000

6

1,200

7

600

14,400

18,000

Summa

!

86,450

118,000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande slutligen kontrollstyrelsens övervakning av

rusdryck sförsäljningen lia de salrkunniga hänvisat till instruktionen

för kontrollstyrelsen den 27 juni 1924 samt den för styrelsen utfärdade

arbetsordningen den 30 juli samma år. Vidare ha de sakkunniga erinrat örn

de i 6 kap. i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning upptagna bestämmelserna

om kontrollstyrelsens befogenheter gentemot system- och restaurangbolagen.

Olägenheter, som äro förenade med den nuvarande organisationen av

detaljhandeln med rusdrycker.

I detta hänseende anföra de sakkunniga följande:

Ehuru systembolagens och restaurangbolagens organisationsformer äro förhållandevis

nya, är i allt fall den verksamhet, som för närvarande utövas

av dessa bolag, behäftad med brister av ganska påtaglig art. Dessa brister

framträda i två särskilda hänseenden; till en del äro olägenheter märkbara

med avseende å kontrollstyrelsens ställning i förhållande till systemoch

restaurangbolagen, men nackdelar kunna även direkt hänföras till den

organisationsform, som givits åt dessa bolag.

Kontrollstyrelsens ställning i förhållande till detaljhandeln med rusdrycker.

Genom den utveckling, som rusdryckslagstiftningen erhållit, har kontrollstyrelsens

ställning i förhållande till detaljhandeln undergått markerade förändringar.

I fråga om systembolagen var kontrollstyrelsen till en början enbart ett

kontrollerande verk; styrelsens befogenheter voro då begränsade till att

granska bolagens räkenskaper och förvaltning samt att i anledning därav

besluta om ansvarsfrihet. Från år 1915 fick kontrollstyrelsen emellertid rätt

att lämna bolagen direktiv i vissa avseenden. Sålunda fastställdes, att systembolagen

vid utövande av sin verksamhet stöde under kontrollstyrelsens överinseende

och hade att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, styrelsen

kunde meddela i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka

hos brännvin ävensom angående räkenskapers förande och i övrigt

beträffande bolagens förvaltning. Kontrollstyrelsens befogenheter att ingripa

i systembolagens förvaltning har under tiden därefter alltmera utvidgats. En

följd av denna utveckling har blivit, att kontrollstyrelsen kommit att intaga

en dubbelställning gentemot systembolagen. Å ena sidan har kontrollstyrelsen

till åliggande att vara direktivgivande och vägledande för systembolagen;

och å andra sidan skall kontrollstyrelsen i förhållande till dessa

bolag vara ett kontrollerande och dechargebeviljande organ. En sådan anordning

är givetvis principiellt oriktig.

Sedan restaurangbolagen tillkommit, har kontrollstyrelsen gentemot dessa

bolag tillagts enahanda uppgifter som i fråga om systembolagen. Sålunda

föreligga de ovan angivna olägenheterna även i förhållandet mellan kontrollstyrelsen

och restaurangbolagen.

Olägenheterna med avseende å systembolagens nuvarande organisation.

Redan kort efter ikraftträdandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning

uppmärksammades de olägenheter, som föranleddes av det dåvarande

stora antalet systembolag. Dessa olägenheter angåvos vid den tiden föreligga

i tre olika hänseenden. I första hand motverkades i viss mån rusdryckslagstiftningens

allmänna syfte att verka återhållande på rusdrycksförsäljningen.

Vidare försvårades utövningen av den kontroll över bolagen, som

jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen tillkom kontrollstyrelsen, och slut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

25

ligen ökades över hövan de med rusdrycksförsäljningen förenade förvaltningskostnaderna

till förfång för det statsfinansiella intresset. Av redogörelsen

för tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning kan vidare

utläsas, att den organisation som då byggdes upp icke tillkom utan meningsskiljaktigheter.

Å ena sidan gjordes erinringar mot indragningarna av ett

stort antal systembolag, varigenom dessa bolags möjlighet att tillgodose kraven

på försäljningsorgan och handhavandet av den individuella kontrollen

minskades; och å andra sidan ansågs förslaget och den nya lagstiftningen,

om bolagens uppgift skulle vara att åstadkomma en koncentration i besparingssyfte,

innebära allenast en halvmesyr. I sistnämnda hänseende uttalades

även, att förutsättningarna för en verkligt effektiv, enhetlig och objektiv

tillämpning av lagstiftningen skulle kunna skapas genom en koncentration

av försäljningsorganisationen till ett enda riksbolag.

Även efter genomförandet av 1937 års lagstiftning om rusdrycksförsäljningen

kvarstå otvivelaktigt olägenheter av angivna slag i fråga örn systembolagens

organisation.

Beträffande den först angivna omständigheten att det ur nyklerhetssynpunkt

ej vore lämpligt med för många systembolag, är det tydligt, att då alltjämt

ett så stort antal bolag som 41 stycken är i verksamhet, denna olägenhet i

bolagens organisation fortfarande är för handen. Det ovan refererade uttalandet

örn bristande effektivitet och enhetlighet i lagtillämpningen äger alltjämt sin

giltighet med avseende å den nuvarande systembolagsorganisationen. Såsom

exempel härpå kan anföras, att systembolagen — enligt vad som framgått

av de besvär i molboksärenden som kommit under kontrollstyrelsens prövning

— sinsemellan tillämpat helt olika grunder för bedömande av rätten

till inköp av rusdrycker. En annan olägenhet i systembolagens organisation

föreligger däri, att bolagen, såsom framgår av tablåerna rörande bolagens

verksamhet under 1940, äro alltför heterogena; stora variationer äro märkbara

beträffande såväl försäljningen av rusdrycker som i fråga om antalet

invånare och motboksinnehavare inom de olika systembolagens verksamhetsområden.

Att systembolagen i de nordligare delarna av riket uppvisa förhållandevis

ringa försäljningssummor samt låga siffror med avseende å antalet

invånare och motboksinnehavare är ju lätt att förstå med hänsyn till

den glesare bebyggelsen och de stora avstånden därstädes. Däremot torde

det vid en jämförelse mellan systembolagen i större och medelstora städer,

å ena, samt systembolaget i exempelvis Hedemora, å andra sidan, vara

svårt att finna, av vilken anledning ett särskilt systembolag skall vara behövligt

i sistnämnda stad. Ett flertal filialer eller till och med vissa försäljningsställen

kunna var för sig uppvisa större försäljningar liksom även ett

större antal motböcker än flera av de mindre systembolagen. Det torde i

stort sett kunna anses, att de mindre systembolagen med sina mera begränsade

möjligheter hava svårt att vara så välordnade och förstklassigt skötta

i administrationshänseende som de större systembolagen. Vad slutligen beträffar

kostnaderna för upprätthållandet av deri nuvarande systembolagsorganisationen

är det tydligt, att desamma intill en viss gräns stå i proportion

till antalet systembolag. Genom den starka reduceringen av antalet

systembolag, som genomfördes 1937, minskades kostnaderna avsevärt; men

det kan fortfarande icke bortses från, alt den nu rådande ordningen för

systembolagens organisation icke är den ur kostnadssynpunkt mest rationella.

Olägenheterna i finga örn restaurangbolagens nuvarande organisation.

Att de 5 nuvarande restaurangbolagen driva en synnerligen omfattande rörelse

framgår av de åberopade bilagorna beträffande dessa bolag. Rörelsen

står i olika avseenden under uppsikt av kontrollstyrelsen; och ju större

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

omfattning bolagens rörelse erhåller desto mera framträda de förut angivna

olägenheterna i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och bolagen.

Dessa olägenheter hava redan i viss utsträckning framträtt i praktiken, och

det finnes all anledning befara, att de framdeles komma att göra sig starkare

gällande. I främsta rummet kunna komplikationer av besvärlig natur befaras

vid sådana tillfällen, då kontrollstyrelsen skall avgöra intressemotsättningar

mellan restaurangbolagen och deras stora personal.

De sakkunniga tillmäta dessa olägenheter så stor betydelse att en reformering

av restaurangbolagens ställning är enbart med hänsyn härtill avbehovet

påkallad. En sådan reform måste först och främst gå ut därpå, att

kontrollstyrelsens befattning med restaurangbolagen, åtminstone till den del

denna befattning är av direktivgivande natur, skall upphöra.

Olika möjligheter att avhjälpa olägenheterna i den nuvarande organisationen

av detaljhandeln med rusdrycker.

I denna fråga göra de sakkunniga till en början följande uttalande:

För undvikande av de olägenheter, varmed den nuvarande detaijhandelsorganisationen

är förknippad, kunna olika utvägar anvisas.

Sålunda kan den anordningen diskuteras, om olägenheterna skulle kunna

avhjälpas genom att kontrollstyrelsen omorganiserades till ett statligt

affärsdrivande verk.

En annan lösning av föreliggande fråga kan gå ut därpå, att kontrollstyrelsen

befrias från sin befattning med rusdrycksförsäljningen — i den

mån fråga icke är om kontroll över skatteuppbörden och över användningen

av sprit för tekniska med flera ändamål — samt att för ifrågavarande försäljning

skapas antingen ett gemensamt bolag för såväl utminuteringsrörelsen

som den av restaurangbolagen bedrivna rörelsen eller ett bolag för vardera

av dessa två rörelsegrenar. En dylik bolagsbildning kan dessutom sammankopplas

med spörsmålet, huruvida en sammanslagning är möjlig mellan

den utav spritcentralen bedrivna partihandeln och ovannämnda rörelsegrenar

eller någon av dem. Vidare kan beträffande de nu bestående restaurangbolagen

ifrågasättas, örn de olägenheter, som äro förknippade med den

nuvarande organisationsformen, kunna avhjälpas genom att vart och ett av

dessa bolag lösgöras från sitt samband med vederbörande systembolag och

ombildas till fullt självständiga företag.

De sakkunniga gå härefter in på en undersökning av dessa olika utvägar.

Beträffande möjligheten att inrätta ett statligi affärsdrivande

v e r k Ira de sakkunniga uttalat, att de icke kunde förorda en lösning av föreliggande

organisationsfrågor efter en dylik linje.

I fortsättningen ha de sakkunniga i första hand diskuterat omorganisalionsförslag,

som beröra partihandeln med rusdryck

e r. Därvid framhålles, att då partihandeln genom sin nuvarande organisa - tion intoge en särställning i förhållande till detaljhandeln, en granskning av

de olika tänkbara organisationsformerna främst borde gå ut på att bedöma.

örn några fördelar stöde att vinna genom att till ett enda företag sammanföra

antingen all handel med rusdrycker, dock med undantag för de fria rättigheterna

och den överlåtna utskänkningen, eller alternativt partihandeln och

den del av detaljhandeln, som avsåge ^minutering av rusdrycker. Vid övervägandet

av de fördelar och olägenheter, som vore förenade med en sammanslagning

av parti- och detaljhandeln till ett bolag, lia de sakkunniga kommit

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

27

till den slutsatsen, att skäl icke förelåge att i detta sammanhang upptaga till

någon ytterligare undersökning organisationsspörsmål inom partihandelns område.

De sakkunniga ha emellertid framhållit, att om det i framtiden skulle

visa sig lämpligt med en sådan sammanslagning, densamma icke skulle försvåras

genom att detaljhandeln eller någon del därav nu organiserades såsom

ett enda företag; tvärtom torde härigenom framdeles en ytterligare koncentration

på rusdrycksförsäljningens område vara lättare att genomföra.

Beträffande omorganisationsförslag, som beröra enbart

detaljhandeln med rusdrycker, ha de sakkunniga anfört, att då

partihandeln icke borde samordnas med detaljhandeln eller någon del därav,

det återstode att överväga följande alternativ till omorganisation av detaljhandeln,

nämligen antingen inrättandet av ett enda företag för all detaljhandel

eller ock tillskapandet av från varandra fristående organisationer för utminuteringen

och för den del av restaurangrörelsen, som systembolagen utöva.

Enligt de sakkunnigas mening syntes den senare utvägen böra tillerkännas

ett bestämt företräde; och de sakkunniga motivera sin ståndpunkt att avvisa

tanken på ett enda företag — ett bolag — för såväl utminuteringen som systembolagens

restaurangrörelse på följande sätt:

Utminutering och restaurangrörelse äro väsentligen olikartade rörelseformer

och erbjuda övervägande olikartade arbetsuppgifter. Antalet anställda i ett

bolag, som omfattar de båda rörelsegrenarna, skulle enligt nuvarande förhållanden

komma att uppgå till 8,000—9,000, varav 2,000—2,500 inom utminuteringen.

Personalen inom bolaget bleve mycket heterogen, och anställningsförhållandena

för olika personalgrupper måste regleras efter helt olika

grunder. Den inbördes skiljaktigheten i förvaltningsuppgifterna skulle med all

sannolikhet driva fram en decentralisering i bolagets organisation, som i realiteten

komme att innebära bolagets uppdelning på utminutering och restaurangrörelse.

Härefter uttala de sakkunniga, att de, med hänsyn till nackdelarna med

en gemensam organisation för dels utminuteringen och dels systembolagens

restaurangrörelse, ämnade begränsa sina undersökningar till att avse reformer

inom dessa båda rörelsegrenar var för sig.

De sakkunnigas förslag om tillskapandet av två statliga bolag inom detaljhandeln

med rusdrycker.

De sakkunniga ha i fråga om förslaget att inrätta endast ett bolag för

utminuteringen av rusdrycker anfört, att en koncentration av de nuvarande

systembolagen lill eli enda bolag kunde tänkas medföra återverkningar

i organisatoriska och ekonomiska hänseenden ävensom med hänsyn

[ill den allmänna nykterhetsvården.

Beträffande återverkningarna i organisatoriskt hänseende ha de sakkunniga

uttalat, att en koncentration av utminuteringsrörelsen till ett enda bolag

komme att medföra avsevärda fördelar för utminuteringsrörelsen; en ökad

effektivitet och enhetlighet vid ärendenas handläggning samt bättre möjligheter

lill kontroll över rörelsen borde bliva ett omedelbart resultat vid en omorganisation.

De sakkunniga ha vidare verkställt en undersökning av besparingar, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

kunde göras vid en koncentration av de nuvarande systembolagen till ett bolag.

I detta hänseende anföra de sakkunniga:

Med hänsyn till systembolagens olika verksamhetsgrenar kunna bolagens

omkostnader, frånsett utskylder, uppdelas i dels kostnader, som vila på

rörelsen i dess helhet, de s. k. centrala förvaltningskostnaderna, dels ock

kostnader, som enbart sammanhänga med drivandet av någon viss rörelsegren.

Till kostnader av sistnämnda slag äro att hänföra direkta utgifter för

utminuteringsrörelsen, direkta utgifter för egen utskänkning, direkta utgifter

för överlåten utskänkning samt utgifter för egen fastighetsrörelse.

Storleken av ett vart slag av dessa omkostnader framgår av följande ur

systembolagens preliminära ekonomitablåer för år 1940 hämtade uppgifter:

Miljoner

kronor

Centrala förvaltningskostnader ............................ 7.49

Direkta utgifter för utminuteringsrörelsen.................. 8.67

» s » egen utskänkning...................... 4.02

» » » överlåten utskänkning.................. 0.13

Utgifter för fastighetsrörelsen.............................. 0.84

Summa 21.15.

Av nu berörda omkostnader torde endast de centrala förvaltningskostnaderna

kunna i någon större omfattning påverkas av en ifrågasatt koncentration

av försäljningsverksamheten.

I de centrala förvaltningskostnaderna innefattas utgifter av ganska skilda

slag, vilka kunna inordnas under följande huvudrubriker, nämligen dels styrelsearvoden,

dels revisionskostnader, dels understöd och pensioner, dels hyror,

underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk ström o. d., försäkringspremier,

frakt- och transportkostnader ävensom allmänna utskänkningskostnader,

dels ock löner, kontorsomkostnader och övriga omkostnader.

Under styrelsearvoden kan hänföras arvoden till styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

jämte rese- och traktamentsersättningar vid styrelsens sammanträden.

Utgifterna under rubriken styrelsearvoden uppgingo under år 1940 vid de

olika systembolagen till följahde belopp:

Tablå 5. Styrelsearvoden år 1940.

Kronor

Stockholm...................... 23,884.25 Mariestad ..

Uppsala........................ 4,836.90 Lidköping ..

Nyköping ...................... 3,777.50 Skövde ....

Eskilstuna...................... 4,787.20 Karlstad....

Linköping...................... 5,335.70 Örebro ....

Norrköping .................... 5,359.55 Västerås....

Jönköping...................... 5,732 20 Falun......

Växjö.......................... 5,243.95 Hedemora ..

Kalmar........................ 4,899.50 Gävle......

Västervik ...................... 4,095.60 Hudiksvall..

Visby.......................... 3,707.80 Härnösand..

Karlskrona...................... 5,282.85 Sundsvall ..

Kristianstad.................... 4,871.35 Sollefteå ....

Malmö.......................... 13,282.20 Örnsköldsvik

Lund .......................... 5,226.00 Östersund ..

Hälsingborg .................... 6,457.75 Umeå......

Ystad .......................... 5,326.53 Skellefteå ..

Halmstad ...................... 6,362.70 Luleå ......

Göteborg ...................... 16,602.85 Haparanda

Uddevalla...................... 4,999.50

Vänersborg .................... 4,816.25

Borås.......................... 4,772.25

Kronor

4,683.45

3.877.10

5.073.30

5,567.62

4,746.40

4.931.75

5,310.05

3.875.60

5.892.90

3.405.60

3.445.10

4,392.55

3,354.70

3.075.00

4.575.00

4.399.90

3.439.30

4.101.75

3.240.00

Summa 231,038.45

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

29

Med utgångspunkt från den i tablå 5 gjorda sammanställningen anse de

sakkunniga sig kunna antaga, att ersättandet av de nuvarande 41 styrelserna

med en enda styrelse kan komma att medföra en besparing å i runt tal

200,000 kronor.

Under rcvisionskostnader inbegripas arvode till den å bolagsstämma valde

revisorn (1 för ett vart av de 41 bolagen), arvoden till siffergranskare jämte

rese- och traktamentsersättningar men däremot inga som helst kostnader

för kontrollstyrelsens systembolagsrevisorer, vilka senare kostnader, i vad

de avse löner samt traktaments- och reseersättningar, helt bestridas av statsmedel.

De av systembolagen utbetalade revisionskostnaderna stannade år

1940 vid 67,201 kronor, varav omkring 25,000 kronor hänförde sig till kostnader

för bolagsrevisorerna. Genom omorganisationen torde i detta fall en

reell besparing kunna vinnas å ungefär 20,000 kronor genom att antalet å

bolagsstämma valda revisorer kommer att nedgå från 41 till 1. Hänsyn vid

beräknandet av nämnda utgiftsminskning har tagits till att viss merkostnad

uppstår genom arvoden, traktaments- och reseersättningar till 3 av riksgäldsfullmäktige

utsedda revisorer. Betonas må, att efter omorganisationen monopolbolagets

kostnader för revisionen starkt kommer att stiga utöver det

belopp, som utgör de nuvarande systembolagens sammanlagda revisionskostnad,

i det att nämligen bolaget kommer att få gälda kostnaderna jämväl för

de nuvarande av kontrollstyrelsen förordnade revisorerna.

De under rubrikerna understöd (d. v. s. pensioner åt förutvarande personal,

å vilken gällande avlöningsreglemente ej äger tillämpning) och pensioner

(d. v. s. pensioner, reglerade av systembolagens pensionsfullmäktige) redovisade

utgiftsbeloppen komma ej i märkbar mån att nedgå såsom en omedelbar

följd av omorganisationen. Under en viss övergångstid komma tvärtom

beloppen i fråga eventuellt att något stiga genom förtidsavgång av övertalig

personal. Framdeles uppstår dock självfallet en viss besparing i pensionskostnaderna

genom nedskärning av direktörs- och kamrerarelöner. Efter all

sannolikhet torde nämnda besparing bliva något större än pensionskostnaderna

för innehavarna av de nyinrättade befattningarna hos direktionen och

inom centraladministrationen, och detta så mycket mer som för vissa innehavare

av dessa tjänster statspension enligt nuvarande ordning skulle komma

att utgå och genom omorganisationen till en del inbesparas.

Endast ringa besparing torde ävenledes vara att påräkna i de nuvarande

bolagens utgifter för hyror, underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk

ström o. d., försäkringspremier, frakt- och transportkostnader samt allmänna

utskänkningskostnader, vilka samtliga kostnader icke stå i något direkt sammanhang

med formen för organisationen av den centrala förvaltningen. Hyresutgiften

kan måhända efter hand något nedgå såsom en följd av det något

minskade lokalbehovet för kamrerareavdelningarna, styrelserum o. d. I vilken

utsträckning avskiljande av delar av nu förhyrda lokaler kan verkställas

eller uthyrning av nu i rörelsen använda egna lokaler kan ske, låter sig ej

avgöra utan en närmare utredning. Att någon nämnvärd besparing ej i detta

fall är att påräkna, torde dock vara ganska sannolikt.

Av de centrala förvaltningskostnaderna återstå härefter de mera betydelsefulla

posterna löner samt kontorsomkostnader och övriga omkostnader.

Under rubriken löner upptagas löneförmåner, såväl kontanta som in natura,

till all inom den centrala förvaltningen anställd personal. Häri ingå

alltså ej avlöningsförmånerna till utminuteringcns och den egna utskänkningens

personal. Det centrala lönekontot uppgick år 1940 till 4,119,505 kronor

eller till ej mindre än 55 procent av de centrala förvaltningskostnaderna. Det

bör anmärkas, att motsvarande sammanlagda avlöningsbelopp för utminu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

teringen och den egna utskänkningen år 1940 var avsevärt mycket större

eller 6,365,985 kronor.

Till belysande av löneutgifterna vid systembolagen åberopa de sakkunniga

en förteckning över löner och andra förmåner den 1 april 1941 till

direktörer, kamrerare, kontrollföreståndare, intendenter och filialföreståndare

vid systembolagen. Av förteckningen framgår följande: Grundlönen för

denna personal i ledande ställning uppgår för år räknat till sammanlagt

1,451,169 kronor. Dyrtidstillägget — efter 19 procent — å dessa löner beräknas

till 262,955 kronor 70 öre, och grundlönen skall dessutom ökas med

personliga tillägg å 110,573 kronor 94 öre. Efter avdrag för pensionsavgifter

utbetalas till ifrågavarande befattningshavare en kontant nettolön av sammanlagt

1,715,518 kronor 64 öre. Den till systembolagens verkställande direktörer

utgående grundlönen varierar mellan 9,000 kronor (i 11 fall) och

25,000 kronor (i Stockholm). Till vice verkställande direktören i Stockholm

utgår en grundlön å 18,000 kronor. Grundlönen till kamrerarna vid systembolagen

utgör högst 13,500 kronor (Stockholm) och lägst 3,813 kronor (Härnösand).

Motsvarande siffror äro för kontrollföreståndarna 12,000 kronor

(Stockholm) och 3,033 kronor (Nyköping). Till intendenterna i Stockholm

och Göteborg utgår en grundlön av 13,500 kronor resp. 9,570 kronor. Filialföreståndarnas

grundlön utgör högst 7,011 kronor (Södertälje och Kristinehamn)

samt lägst 3,015 kronor (Tågarp).

Beträffande de besparingar, som vid en omorganisation successivt skulle

kunna uppstå å kontanta löner samt kontorsomkostnader och övriga omkostnader

ha de sakkunniga åberopat en av förste aktuarien i kontrollstyrelsen

Hans Gahn verkställd utredning, enligt vilken besparingar kunde vinnas

dels med cirka 425 000 kronor genom minskade löneutgifter, avseende

nedskärning av personalen å kamrerareavdelningarna, nedflyttning i lägre

lönegrupp av flertalet direktörsbefattningar, ett rationellare utnyttjande av

den extra personalen och en begränsning av detaljhandelsområdenas antal,

dels ock med cirka 275 000 kronor genom minskning av de nuvarande bolagens

kontors- och övriga kostnader. Enligt Gahns uppfattning funnes fog

för antagandet, att den totala besparingen genom en rationalisering av utminuteringsrörelsen

komme att uppgå till omkring 900 000 kronor. För egen

del ha de sakkunniga yttrat i förevarande fråga, att de icke kunnat taga närmare

ställning till de i promemorian lämnade sifferuppgifterna rörande

kontona löner samt kontors- och övriga omkostnader, och att de därför ansett

sig böra göra allenast det uttalandet, att betydande besparingar å nämnda

konton syntes möjliga.

Vad beträffar de återverkningar, som en koncentration av de nuvarande

systembolagen till endast ett bolag kunde komma att medföra för den allmänna

nykterhetsvården, ha de sakkunniga funnit en sådan koncentration i

varje fall icke kunna vara till nackdel ur allmän nykterhetssynpunkt. Redan

den nu bestående organisationen vore grundad på en indelning av riket i så

stora detaljhandelsområden, att en direkt anknytning till olika lokala förhållanden

icke i någon högre grad kunde anses vara för handen. Med hän
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

31

syn härtill och då det enligt de sakkunnigas förslag även efter tillskapandet

av ett monopolbolag holde finnas möjlighet att utse lokala förtroendenämnder,

torde förutsättningarna för ett monopolbolags ledning att främja nykterhetsvården

icke vara mindre än för de nuvarande systembolagsstyrelserna.

I stället syntes det vara berättigat antaga, att monopolbolagets ledning

skulle med större auktoritet kunna både meddela föreskrifter i förevarande

hänseende och tillse, att föreskrifterna efterkommes.

Sammanfattningsvis lia de sakkunniga uttalat, att då en organisation av

utminuteringsrörelsen i form av ett enda bolag ägde betydande fördelar framför

den nuvarande systembolagsorganisationen, de sakkunniga förordade tillskapandet

av ett sådant bolag. Enligt de sakkunniga borde bolaget erhålla

namnet Svenska Systemaktiebolaget.

I fråga örn detta bolags uppgifter lia de sakkunniga framhållit, att bolaget

skulle ensamt handhava utminuteringen av rusdrycker men dessutom vara

bärare av samtliga tillstånd till utskänkning med undantag för de s. k. fria

rättigheterna enligt 3 kap. 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Det nya

bolaget borde enligt de sakkunniga organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

nied den organisation, som gällde för tobaksmonopolet samt vin- och

spritcentralen.

Beträffande det nya bolagets lokala verksamhet lia de sakkunniga uttalat,

att genom en sammanslagning av de nuvarande systembolagen komme dessa

bolags styrelser att upphöra att i denna egenskap vara verksamma inom rusdryckshanteringen.

I stället för den nuvarande ledningen för systembolagen

borde inom varje utminuteringsområde anställas en distriktschef (disponent)

. Denne hade att utöva de funktioner, som enligt det nya systembolagets

centrala ledning icke borde utövas centralt utan inom själva utminuteringsområdena.

Då de nuvarande systembolagens styrelser i samband med den

ifrågasatta omorganisationen komme att i denna sin egenskap upphöra att

fungera, kunde det synas som om rusdryckshanteringen skulle förlora en

väsentlig anknytning till de lokala förhållandena inom utminuteringsområdena.

För att förebygga en sådan utveckling hade de sakkunniga övervägt

olika möjligheter. En utväg att skapa ett effektivt samarbete mellan det nya

systembolagets distriktsförvaltningar och allmänheten vore att inom utminuteringsområdena

inrätta en rådgivande nämnd, som erhölle till uppgift att

lämna distriktschefen råd och upplysningar i ärenden, som anginge bolagets

nykterhetsfrämjande verksamhet. Därest väl kvalificerade personer kunde

knytas lill en sådan nämnd, borde densamma fylla sin uppgift, även

örn nämnden ej bestode av flera än två ledamöter. En annan lösning vore

också möjlig: det syntes nämligen icke uteslutet alt vad man genom ett

dylikt lokalt organ ville ernå med större fördel och mindre kostnad stöde att

vinna genom ett utbyggt samarbete med länsnyktcrhetsnämndema eller de

kommunala nykterhetsnämnderna. De sakkunniga hade vid övervägande av

de olika möjligheterna att vinna en lokal förankring vid systembolagets handhavande

av utminuteringsrörelsen kommit till den slutsatsen, att det åtminstone

inom de större utminuteringsområdena borde inrättas en råd
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

givande nämnd. I vilka fall en sådan nämnd skulle finnas, nämndens sammansättning

och vilka befogenheter nämnden bör utrustas med borde kunna

överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande.

Slutligen ha de sakkunniga framhållit, att det nya bolaget, som skulle

handhava utminuteringsrörelsen, skulle få övertaga en väsentlig del av de

uppgifter, som nu vilade å kontrollstyrelsens byrå för rusdrycksförsäljningsärenden

m. m.

I fråga om förslaget att inrätta endast ett bolag för handhavandet av

systembolagens utskänkningsrörelse ha de sakkunniga uttalat,

att genom en dylik anordning skulle skapas en enkel och effektiv lorm för

utövande av det allmännas inflytande på detta område. Ett enda bolag skulle

kunna utöva en både kontrollerande och direktivgivande verksamhet i syfte att

få fram den rationellaste formen för driften och det bästa ekonomiska resultatet

av rörelsen i sin helhet.

Utskänkningskontrollen, som nu utövades dels av de fem restaurangbolagen

själva och dels av särskilda för såväl den överlåtna som den egna utskänkningen

gemensamma organ, de s. k. kontrolldelegationerna, skulle genom

inrättandet av endast ett bolag effektiviseras. Även andra frågor av social

art borde ett enda bolag kunna lösa på ett ändamålsenligare sätt än vad'' nu

vore fallet.

De nuvarande restaurangbolagen vore skapade att tillgodose ett socialt

syfte, främst på folkrestaurangväsendets område. Det hade icke ansetts tillrådligt,

att sådana restauranger med rätt till utskänkning av spritdrycker

och vin, som närmast vöre avsedda för den bredare publiken, dreves av enskilda,

utan ett önskemål hade varit att koncentrera denna verksamhet hos

företag med en sådan organisation, att de samhälleliga synpunkterna kunde

väntas komma bättre till sin rätt än hos enskilda näringsutövare. Restaurangbolagen

hade därjämte en prisreglerande funktion. Antalet restauranger

med rätt till utskänkning av spritdrycker och vin hade alltid ansetts böra

begränsas ganska snävt. Konkurrensen på detta område hade därför icke

varit fri, utan tvärtom kunde det göras gällande att en viss tendens att inrätta

privata monopol funnits. Restaurangbolagens verksamhet måste även i

fortsättningen ledas på sådant sätt, att dessa sociala syften tillgodosåges. Icke

desto mindre måste deras verksamhet under det dagliga arbetet bliva av rent

kommersiell natur. En god skötsel ur kommersiella synpunkter vore rent av

den grundläggande betingelsen för att restaurangbolagen skulle kunna fylla

sina sociala uppgifter.

Genom en koncentration av restaurangbolagens rörelse borde på det kommersiella

området ganska betydande fördelar stå att vinna. Såsom exempel

på sådana fördelar ha de sakkunniga anfört:

1) Regleringen av bolagets verksamhet inom olika delar av landet.

Denna fråga torde det nya bolaget böra underkasta en ingående prövning.

Genom en rationell uppdelning av bolagets verksamhet i olika distrikt

kan säkerligen mycket vara att vinna både ur organisatorisk och ekonomisk

synpunkt. Därvid är det icke givet, att det geografiska läget alltid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

33

bör vara bestämmande, iy andra skäl kunna vara väl så betydelsefulla när

det gäller att bestämma, till vilket område en hotell- eller restaurangrörelse

pä en plats bör höra för att hästa ekonomiska resultat skall ernås.

2J Personalfrågor.

Personalfrågan torde vara en av de viktigaste angelägenheterna inom ett

restaurangföretag. Personallönerna utgöra den ojämförbart största omkostnadsposten

i de nuvarande fem restaurangbolagens rörelse. Dessa personallöner

uppgå till omkring 12,500,000 kronor årligen.

Koncentrationen av de nuvarande restaurangbolagen till ett enda företag

skapar förutsättning för en enhetlig anställnings- och lönepolitik. Med den

starka utveckling av fackförenings- och tjänstemannaorganisationerna, som

ägt rum på ifrågavarande område, innebär detta en betydande fördel. Utbyte

av personal förekommer redan nu de olika företagen emellan, men friktionerna

i detta avseende äro givetvis ganska betydande. Det finns en naturlig

benägenhet hos varje företag, som har dugliga arbetskrafter, att söka behålla

dessa för egen räkning, även om de bättre skulle komma till sin rätt

inom något av de andra företagen. En enhetlig ledning skulle vid tillsättandet

av mera kvalificerad personal kunna i långt högre grad än för närvarande

är fallet placera rätt man på rätt plats. De nuvarande restaurangbolagen

måste vidare vart för sig hälla en viss reserv av personal, avsedd att rycka

in vid tillfälligt uppkommande behov. Sådana behov kunna efter koncentrationen

tillgodoses med en reservpersonal av sammanlagt mindre omfattning.

Personalrekryteringen är för näi*varande, i vad den gäller den kvalificerade

arbetskraften, förenad med ganska betydande svårigheter. En rationell

utbildning av restaurangpersonal, avsedd att placeras på ledande

poster inom restaurangnäringen, måste komma att väsentligt underlättas

efter genomförandet av den nya ordningen.

3) Den ekonomiska verksamheten, särskilt i fråga örn varuinköp, fastighets-,

byggnads- och lokalinredningsfrågor samt försäljningen å restaurangerna

(priser m. m.).

De nuvarande restaurangbolagens varuinköp ske nu i regel genom särskilda

avdelningar (intendenturavdelningar) inom respektive företag. Intendenturavdelningarna

i SARA och VARA drivas i en betydande omfattning

med egna såväl produktionsanläggningar (charkuterifabrik, kafferosteri,

tvättinrättning, silverpolering samt måleri- och snickeriverkstäder) som

centralförråd för leverans av varor, vilka i större omfattning omsättas i

restaurangerna, exempelvis kolonialvaror och konserver. VARA har dessutom

en särskild avdelning i Göteborgs Fiskhamn för inköp av fisk. Dessa

inköp ske dagligen på auktionerna, vilket medför icke blott ett avsevärt förbilligande

av priserna utan även den fördelen, att varan omedelbart i fullgott

skick kan dirigeras till restaurangköken. SKAR, RARA och ÖSARA hava

inga egna produktions- eller centrallageravdelningar, utan varorna inköpas

för direkt leverans till bolagens restauranger. Detta medför givetvis högre

inköpspriser än vad som är fallet i fråga om de större bolagen i Stockholm

och Göteborg. Med den ringa omsättning som förstnämnda tre bolag hava

i jämförelse med de senare — särskilt på de platser, där de tre bolagen hava

sitt säte — torde det dock kunna ifrågasättas, örn en anordning med egna

produktions- och centrallageravdelningar här skulle bära sig.

o °m alla restaurangbolagen vore förenade i ett enda bolag, skulle däremot

sådana anordningar kunna införas, att de bolag, som nu hava egna produktions-

och centrallageravdelningar, övertoge leveranserna av de med avseende

å omsättningens storlek mera betydelsefulla varorna. Det kan också

tänkas, att därest alla fem bolagens behov av en viss vara, som nu inköpes i

Biliana till riksdagens protokoll 19 ii. 1 sand. Nr 241. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

färdigt skick, bleve tillräckligt stort, nya produktionsavdelningar kunna

upprättas.

I fråga om en del större restaurangartiklar, såsom porslin, linne och silver,

vilka nu av bolagen i Stockholm och Göteborg inköpas direkt från industrierna,

förekomma priskarteller mellan producenterna. Svårigheter torde

hava förelegat, särskilt för de mindre bolagen, att hävda sina intressen gentemot

dessa leverantörer. Därest endast ett restaurangbolag funnes, torde

detta kunna göra sig starkare gällande än de enskilda bolagen samt ernå

priser och övriga leveransvillkor, som möjliggöra kostnadsbesparingar.

Även beträffande inköp av andra varor än de ovannämnda kan ett enhetligt

uppträdande genom ett enda bolag leda till goda resultat.

De fem restaurangbolagen inköpte år 1940 varor —• exklusive vin och

sprit — till ett belopp av över 22 miljoner kronor. Det är givetvis svårt att

ens tillnärmelsevis uppskatta de vinster, som ett samordnande av restaurangbolagens

inköp på sätt ovan angivits skulle medföra. Det torde dock kunna

antagas, att ett sådant samordnande skulle medföra avsevärda besparingar.

Restaurangbolagen hava bland sina tillgångar fastigheter till ett taxeringsvärde

av omkring 19 miljoner kronor. Underhåll av dessa jämte hotell-

och restauranginredningar i såväl egna som främmande fastigheter ävensom

nybyggnader draga en kostnad av flera miljoner kronor årligen.

Restaurangbolagen i Stockholm och Göteborg hava egna arkitektbyråer,

som utföra arbeten för både det egna företaget och andra restaurang- och

systembolag. Härmed är nog en del vunnet. Emellertid torde det vid en

samordning av samtliga bolagens verksamhet vara ytterligare en del att

vinna genom en rationalisering av denna gren av restaurangbolagens verksamhet.

Beträffande försäljningen i restaurangerna uppstå många frågor, varom

restaurangbolagen för närvarande behöva samråda. Detta gäller kanske i

första hand prisfrågor, men även andra frågor av stor betydelse finnas,

vilka behöva avgöras gemensamt. Ett enda bolag skulle kunna äga överblick

över hela sin restaurangrörelse och ordna uppkommande frågor rörande

försäljningsverksamheten på ett i alla hänseenden lämpligt sätt. Såsom

förut framhållits finge detta icke leda till uniformering av driften över

lag, utan denna skulle givetvis vara så fri och smidig som möjligt. När man

betänker, att restaurangbolagen hava en samlad årlig omsättning av närmare

70 miljoner kronor, bör även på det här berörda området av restaurangbolagens

verksamhet genom lämpliga reglerande åtgärder icke oväsentliga

ekonomiska fördelar kunna vinnas.

4) Finansfrågor.

Samtliga fem restaurangbolag hava en god ekonomisk ställning. Den verkliga

behållningen i de fem bolagen sedan aktiekapitalet avdragits uppgick

den 31 december 1940 till sammanlagt omkring 25 miljoner kronor, därav

för de två största och äldsta bolagen, SARA och VARA, till respektive

10,300,000 och 8,000,000 kronor. Då de fem restaurangbolagen vid olika

tidpunkter hava stora ekonomiska utgifter för ny- och ombyggnader, lokalinredningar,

inventarieanskaffningar med mera, kan det hända, att likviditeten

inom ett bolag vid något tillfälle kan bliva ansträngd och penningmedel

behöva upplånas, under det att andra bolag hava jämförelsevis gott

örn disponibla medel. Vid sådant tillfälle skulle det givetvis vara till gagn om

dessa disponibla medel kunde komma till användning, vilket ju bleve möjligt

örn endast ett bolag hade hand om alla de nuvarande restaurangbolagens

finansangelägenheter. Detta kunde ju även medföra vissa vinster på grund

av att en dyrare upplåning i banker av erforderliga penningmedel und
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

35

vekes. Slutligen framstår det såsom en fördel, att den ekonomiska styrkan

hos endast ett restaurangbolag blir så betydande, att dess nyanläggningar

och investeringspolitik i övrigt kunna ordnas fullt rationellt utan hänsynstagande

till tillfälliga konjunkturer.

Restaurangnäringen torde höra till de näringsgrenar, som i särskilt hög

grad röna påverkan av de ekonomiska konjunkturerna. Krisåren i början

av 1930-talet lämna synnerligen goda exempel härpå Sålunda nedgick under

denna tid t. ex. omsättningen på ett mycket stort antal av folkrestaurangema

i Stockholm med mer än 50 procent. Kriserna drabba emellertid på ifrågavarande

område mera sällan hela landet fullt likartat och samtidigt. En

koncentrering av rörelsen medför under sådana omständigheter ökad motståndskraft

vid kriser och större möjlighet för företaget att vid utformandet

av sin verksamhet under kriserna taga hänsyn icke enbart till tillfälliga

ekonomiska förhållanden utan även till exempelvis arbetsmarknadssynpunkter.

I sistnämnda hänseende må framhållas, att bolaget kan undvika att

gå alltför hårt till väga vid entledigande av övertalig personal.

5) Organisationsfrågor.

Direkta besparingar torde kunna påräknas även i fråga om styrelsearvoden

och den kamerala organisationen. Att siffermässigt söka fixera dessa besparingar

torde dock icke vara möjligt.

I enlighet med det här anförda ha de sakkunniga funnit, att inrättandet

av endast ett restaurangbolag komme att medföra betydande fördelar, särskilt

i fråga om det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet. Då det

givetvis vore svårt att något så när exakt beräkna storleken av den vinst,

som kunde uppkomma vid en omorganisation, ha de sakkunniga avstått från

att i detta hänseende framlägga något siffermaterial.

I fråga om det nya bolagets uppgifter, organisation och verksamhet ha de

sakkunniga uttalat, att bolaget finge till huvuduppgift att — sedan bolaget

gen -— fortsätta och utveckla denna rörelse. Det nya bolaget, av de sakkunniga

förslagsvis benämnt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, skulle

handhava utskänkningen å alla folkrestauranger ävensom å andra restauranger,

där särskilda omständigheter motiverade en sådan anordning, samt

utöva restaurangrörelsen i fall som avses i 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det nya bolaget skulle dessutom övertaga de uppgifter, som för

närvarande åvilade kontrollstyrelsen med avseende å tillsynen över restaurangbolagen,

eller alltså kontrollstyrelscns både direktivgivande och kontrollerande

verksamhet. Vid tillskapandet av det nya bolagets organisation borde

enligt de sakkunnigas mening eftersträvas, att bolaget till sin struktur och i

sitt förhållande till staten byggdes upp i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som gällde för spritcentralen och av de sakkunniga föresloges i fråga örn

det nya systembolaget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yitrandena över sakkimnigförshaget.

I yttrandena över sakkunnigförslaget har i vissa fall berörts kontrollstyrelsens

dubbelställning gentemot systembolagen.

Sålunda har systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott framhållit,

att en motsvarighet till den av de sakkunniga såsom principiellt oriktig

betecknade anordningen med kontrollstyrelsen såsom både direktivgivande

och kontrollerande organ förekomme även på andra håll, t. ex. i förhållandet

mellan socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna, och att därav

icke följt några praktiska olägenheter av sådan betydelse, att de kunde motivera

genomgripande förändringar i den nuvarande systembolagsorganisationen.

Socialstyrelsen gör gällande samma synpunkter och påpekar därjämte, att

de sakkunniga icke närmare utvecklat, i vilket hänseende den såsom principiellt

oriktig betecknade ordningen medfört ''praktiska olägenheter av sådan

betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka undanröja dessa

genom vittgående reformer.

Kontrollstyrelsen har anfört:

Det torde vara en i vårt land allmänt vedertagen grundsats, att intet förvaltningsorgan

bör tillerkännas en på en gång förvaltande och granskande

befogenhet. De sakkunniga hava gjort gällande, att kontrollstyrelsen genom

utvecklingens förlopp på ifrågavarande område kommit att intaga en dylik,

principiellt icke anmärkningsfri ställning. Liknande uppfattning har tidigare

i olika sammanhang kommit till synes.

Kontrollstyrelsen kan icke frånkänna den mot styrelsens ställning sålunda

framförda erinran ett visst berättigande. Från att ursprungligen ha varit ett

rent kontrollerande och dechargebeviljande statsorgan i förhållande till

systembolagen har kontrollstyrelsen successivt tillagts befogenheter, som i

viss mån förvandlat verket till en centraldirektion för nämnda bolag och de

av dem bildade restaurangbolagen. Någon härmed fullt jämförlig förskjutning

av ett statligt ämbetsverks ställning och uppgifter har kontrollstyrelsen

sig icke bekant, och då systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott

vid sitt sökande efter en parallell stannat vid förhållandet mellan socialstyrelsen

och länsnykterhetsnämnderna, torde den bristande jämförbarheten

ligga i så öppen dag, att exemplet snarast belyser motsatsen till vad utskottet

önskat framhålla med detsamma.

Att utvecklingen för kontrollstyrelsens vidkommande blivit den angivna

torde i grund och botten bero på den styrelsen anförtrodda kontrolluppgiftens

egenart. För övriga statliga myndigheter med ställningen av inspektionseller

uppsiktsorgan i förhållande till enskilda företag har uppgiften, där den

icke bestått i övervakandet av vissa tekniska säkerhetsföreskrifters iakttagande,

huvudsakligen varit antingen att trygga allmänhetens intressen inom vissa

enskilda rörelsegrenar av övervägande ekonomisk art — så exempelvis

försäkrings- och sparbanksinspektionerna — eller att övervaka handhavandet

av vissa sociala vårduppgifter — hit hör exempelvis socialstyrelsens uppsikt

över alkoholistvården. Kontrollstyrelsens uppgift har varit av helt annan

natur. Å ena sidan har den haft ett socialt syfte, innebärande tillsyn därå att

system- och restaurangbolagens verksamhet så bedreves, att rusdrycksför
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

37

säljningen medförde så ringa skada som möjligt, å andra sidan har den varit

av fiskalisk natur, innebärande kontroll över system- och restaurangbolagens

hela ekonomiska förvaltning till vinnande av det bästa ekonomiska resultat,

som vore förenligt med den nyss angivna sociala riktlinjen för bolagens verksamhet.

För ett ämbetsverk, som med aktivt intresse omfattat sina uppgifter,

har det därvid icke varit möjligt att begränsa sig till en formell efterhandskontroll,

utan styrelsen har vid fullföljandet av sin dubbla kontrolluppgift

kommit att ingripa allt djupare reglerande och direktivgivande i bolagens arbete.

Att kontrollstyrelsen härvid förfarit riktigt har bekräftats därigenom,

att statsmakterna vid olika tillfällen stadfäst av styrelsen tillämpad praxis.

Enligt styrelsens uppfattning utgör detta förhållande det bästa beviset på att

uppgiftens egenart varit den främsta drivkraften i utvecklingen på detta område.

Slutpunkten i denna utveckling betecknas hitintills av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning,

som i 6 kap. 10 och 15 §§ tillägger kontrollstyrelsen

en rad detaljerade befogenheter i avseende på systembolagens respektive

restaurangbolagens förvaltning och i 12 § jämförd med 15 § 6 mom. samma

kapitel generellt ålägger kontrollstyrelsen att hava överinseendet över bolagens

verksamhet. I kraft av denna lagstiftning har kontrollstyrelsen exempelvis

att träffa de avgörande besluten beträffande förvaltningen av mer än ett

hundratal fastigheter i olika delar av landet med ett sammanlagt taxeringsvärde

överstigande 33 miljoner kronor, att handlägga ekonomiskt vittgående

och principiellt betydelsefulla ärenden rörande restaurangverksamhet av olika

slag och att indirekt vara arbetsgivare för en personal, som vid systembolagen

överstiger 2,000 och vid restaurangbolagen uppgår till c:a 7,500 personer.

Inalles överspänner konfrollstyrelsens förvaltning på detta sätt lokala

enheter med en årsomslutning överstigande 375 miljoner kronor. En genomgång

av tjänsteförteckningen för styrelsens första byrå, å vilken rusdrycksförsäljningsärendena

handläggas, visar emellertid, att verkets organisation

icke hållit jämna steg med utvecklingen utan alltjämt i huvudsak är avpassad

för de mera begränsade uppgifter, som tidigare åvilade styrelsen. Kontrollstyrelsen

har alltså ålagts att vara en överstyrelse för system- och restaurangbolagen

men utrustats allenast för granskningen av nämnda bolags förvaltning.

Ett uttalande i samma riktning som kontrollstyrelsens har gjorts av Överståthållarämbetet,

som ansett det vara ofrånkomligt, att den nuvarande anordningen,

enligt vilken kontrollstyrelsen hade att fungera som både ledande

och kontrollerande organ, principiellt kunde giva anledning till erinran.

Att nyssnämnda anordning är ägnad att medföra vissa svårigheter för kontrollstyrelsen

i dess förhållande till restaurangbolagen vitsordas i flera av yttrandena.

Sålunda uttalar BARA, att bolaget visserligen icke hittills för sitt vidkommande

haft anledning konstatera några olägenheter av kontrollstyrelsens

direktivgivande verksamhet men att bolaget likväl insåge, att genom

den nuvarande organisationen sådana svårigheter kunnat beredas kontrollstyrelsen,

att det befunnits påkallat att i viss omfattning vidtaga ändringar.

SARA framhåller i sitt yttrande:

Bolaget har funnit sig böra godtaga de sakkunnigas skäl, att organiserandet

av ett mera ändamålsenligt organ erfordras för den direktivgivande

och kontrollerande verksamhet, som för närvarande åvilar kontrollstyrelsen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Att den statliga överledningen över restaurangbolagen hittills utövats av ett

statens ämbetsverk har, även enligt erfarenheten från bolagets verksamhet,

medfört vissa olägenheter i fråga om löneärenden samt en viss omgång

vid behandlingen av större affärsuppgörelser.

ÖSARA yttrar följande:

De sakkunnigas promemoria synes utgöra ett bevis på att koncentrationen

av systembolagsorganisationen genom 1937 års riksdagsbeslut ej gjordes

så stor som det varit ändamålsenligt. Vidare vill det förefalla som om

man 1937 förbisett eller i varje fall ej tillräckligt beaktat kontrollstyrelsens

dubbelställning till systembolagen och restaurangbolagen. Denna dubbelställning

har erfarenhetsmässigt visat sig medföra besvärligheter, särskilt

med hänsyn till personalfrågorna.

En annan mening framkommer i yttrandet av Sveriges hotell- & restaurangpersonals

förbund, som i fråga om kontrollstyrelsens dubbelställning

gör gällande, att dessa administrativa olägenheter icke i och för sig vore av

den beskaffenhet att en omläggning av restaurangbolagens organisationsform

vore erforderlig.

Vad de sakkunniga uttalat rörande de särskilda olägenheterna med

avseende å systembolagens nuvarande organisation har

föranlett genmälen i yttrandena från sgstembolagens förtroendenämnds

verkställande utskott och socialstyrelsen ävensom från länsstyrelserna i

Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. I dessa yttranden betonas

särskilt, att uniformitet vid tillämpningen av bestämmelserna rörande rusdrycksförsäljningen

icke vore något att sträva efter; i stället vore det lovvärt

med en anpassning till de i olika fall föreliggande omständigheterna.

Jämväl i övrigt upptagas dessa särskilda olägenheter till behandling i nu

berörda yttranden, dock endast ur den synpunkten att olägenheterna kunde

elimineras på annat sätt än som föreslagits av de sakkunniga.

Vad härefter beträffar möjligheterna att avhjälpa olägenheterna

har kontrollstyrelsen anfört:

Till undanröjande av den principiellt otillfredsställande dubbelställning,

kontrollstyrelsen intager, och de olägenheter, som följa av styrelsens för den

växande förvaltningsuppgiften otillräckliga utrustning, kunna olika möjligheter

komma i fråga. En utväg —■ som emellertid enligt kontrollstyrelsens

mening icke allvarligen kan övervägas — är att söka vrida utvecklingen tillbaka

därhän, att kontrollstyrelsens uppgift begränsas till att vara rent efter - granskande och dechargebeviljande. Genom system- och restaurangbolagen

tillföres statskassan för närvarande c:a 225 miljoner kronor årligen, varav

15—20 miljoner kronor utgöra bolagens vinstmedel. Det är lika litet möjligt

att inför de betydande statsfinansiella intressen, bolagens förvaltning således

inrymmer, begränsa statsmyndighetens uppgift till allenast en granskande

funktion, som det vore rimligt att av ett företags revisorer begära — hur

skickliga de än vore —- att de på något mera avgörande sätt skulle kunna påverka

det ekonomiska utfallet av företagets verksamhet. Kontrollstyrelsen

tror sig också hava visat, hurusom den ursprungliga kontrolluppgiften på

grund av sakens egen natur fört med sig allt mer vittgående förvaltningsupp
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

gifter. En återgång är härvidlag icke möjlig, och andra utvägar få således

sökas.

Att överflytta kontrollstyrelsens uppgifter till ett statsdepartement lärer

icke rätt gärna kunna komma i fråga; därtill äro dessa^ uppgifter alltför

speciella. Någon lämplig lösning erbjuder ej heller en sådan klyvning av

kontrollstyrelsens nuvarande uppgifter, att av dessa de granskande och dechargebeviljande

skulle kvarbliva hos styrelsen, medan de förvaltningsmässiga

hänfördes till ett centralbolag för systembolagen, vilka borde bibehålla sin

självstyrelse. Bortsett från att härigenom den av de sakkunniga eftersträvade

besparingen med all sannolikhet skulle förbytas i en fördyring, skulle en dylik

organisationsform lätteligen medföra en skadlig och hämmande dualism i

förvaltningen, alldenstund en klyvning av uppgiften efter den antydda linjen

icke är rationell eller i längden ens möjlig. De utvägar som återstå äro, såvitt

kontrollstyrelsen kan finna, tvenne, nämligen dels den av de sakkunniga föreslagna

anordningen med tillskapande av ett eller flera statskontrollerade bolag

med hel eller partiell monopolställning, dels ombildning av kontrollstyrelsen

till ett affärsdrivande verk. Det senare av dessa alternativ har icke av de sakkunniga

gjorts till föremål för närmare utredning, och då kontrollstyrelsen

för sin del finner sakkunnigeförslaget innebära en ändamålsenlig lösning,

saknar styrelsen anledning att ingå på närmare överväganden i annan riktning.

Frågan om inrättandet av ett bolag, gemensamt för partihandeln och detaljhandeln

eller en del av densamma, beröres av statskontoret, som framhåller,

att vad i promemorian anförts mot ett sammanförande av utskänkningen med

partihandeln och utminuteringen eller endera av dessa verksamhetsgrenar

syntes statskontoret övertygande. Däremot kunde statskontoret ej finna, att

den i promemorian förebragta utredningen rörande ett förenande av partihandel

och ^minutering i ett enda bolag vore av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för ett slutligt avgörande i denna fråga utan härför syntes noggrannare

ekonomiska kalkyler erforderliga. För en sammanslagning av de

båda verksamhetsgrenarna talade enligt statskontorets mening bland annat,

att härigenom ansvaret för det ekonomiska resultatet av rusdryckshandeln

skulle komma att åvila ett enda organ.

Kontrollstyrelsen uttalar i detta hänseende, att styrelsen ej funnit någon anledning

att närmare ingå på den i de sakkunnigas promemoria diskussionsvis

berörda tanken att organisatoriskt sammanföra utminuteringsrörelsen med

partihandeln.

Sveriges nykterlietsvänners landsförbund yttrar:

En grundläggande brist i offentlig svensk nykterhetsvård just nu är splittringen

av densamma på ett stort antal organ, alla med bristfällig överblick av

hithörande förhållanden och i bristfällig samverkan inbördes. Redan de sakkunnigas

förslag torde i detta hänseende innebära en förbättring. En ytterligare

förbättring skulle emellertid äga rum om hela rusdryckshandeln, såsom

fallet är i Finland och Norge, samlades i ett företag och därmed finge enhetlig

ledning. Ur nykterhetssynpunkt måste ett sådant sammanförande till ett organ

erbjuda så stora fördelar, att endast mycket starka nackdelar i andra hänseenden

torde böra föranleda en avvikelse därifrån. De sakkunnigas förslag

tillmötesgår detta önskemål i så måtto, alt alla rättigheter i detaljhandeln

sammanföras lill det föreslagna utminuteringsbolaget, även örn utskänkningsrättigheterna

komma ali utövas av annan, antingen av restaurangbolag eller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

privata restauratören Det vill emellertid synas landsförbundet som örn även

den nuvarande Vin- och spritcentralen eller ur denna synpunkt väsentliga delar

av detta partihandelsföretag borde inordnas i den föreslagna enhetliga organisationen.

Med hänsyn till olikheterna i rent merkantilt hänseende mellan

partihandel och utminutering finns det dock måhända skäl att vid skapandet

av ett dylikt enhetligt företag åt den del av organisationen, som företräder

partihandeln, inrymma ett relativt stort mått av självständighet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser den föreslagna upplösningen av det

organisatoriska sambandet mellan utminuteringsrörelsen och den av restaurangbolagen

bedrivna rörelsen vara ändamålsenlig.

Andra utvägar till rationalisering av detaljhandeln med rusdrycker än de

av de sakkunniga behandlade anvisas av systembolagens förtroendenämnds

verkställande utskott ävensom av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt

Västerbottens lån. I sådant avseende föreslås sålunda olika partiella reformer

inom utminuteringsrörelsen, såsom nedskärning av antalet systembolag till

ett i varje län samt koncentration av bolagens statistiska verksamhet och av

bokföringsarbetet.

De sakkunnigas förslag om inrättandet av ett systembolag för

hela riket tillstyrkes i princip av statskontoret, kontrollstyrelsen, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Gävleborgs

län. Vidare tillstyrkes förslaget av nykterhetsnämndernas riksförbund,

Sveriges nykterlietsvänners landsförbund, en minoritet inom systembolagens

förtroendenämnds verkställande utskott (2 ledamöter av 7), systembolagens

personalförening samt Sveriges centrala hotell- och res ta ur ant för erling. I utlåtandena

av statskontoret och kontrollstyrelsen samt av länsstyrelserna i

Kristianstads och Gävleborgs län framhålles därvid särskilt, att besparingar

äro att emotse genom den nya organisationen.

Sveriges centrala hotell- och restaurant förening anför i sitt yttrande:

En centralisering av de nuvarande systembolagen till ett enda bolag innebär

många påtagliga fördelar. Redan ur ekonomisk synpunkt torde förslaget

medföra avsevärda förmåner. En inom kontrollstyrelsen verkställd utredning

har sålunda givit vid handen, att en besparing av ej mindre än 900,000 kronor

står att vinna, men det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke ännu

större besparingar skulle kunna göras genom en konsekvent genomförd rationalisering.

Genomföres en centralisering av systembolagens verksamhet, vinnes

också den fördelen, att kommunala, politiska och andra, hithörande frågor

ovidkommande intressen avkopplas. Innan 1937 års rusdryckslagstiftning

genomfördes, var ett betydande antal personer med kommunalt eller

rikspolitiskt inflytande såsom arvodister knutna vid systembolagen. Då vid

denna tidpunkt antalet systembolag var c:a 126, funnos inemot 1,000 personer,

som i egenskap av styrelseledamöter o. d. i högre eller mindre grad hade

sina intressen sammanlänkade med systembolagens. Från och med den 1 oktober

1938 nedgick visserligen detta antal avsevärt, men alltjämt utövar ett

stort antal för riks- eller kommunalpolitik intresserade personer i egenskap

av avlönade styrelseledamöter o. d. i skilda delar av landet inflytande över

systembolagens verksamhet och åtgöranden och därigenom även över den

enskilda restaurantnäringen, med vilken de av systembolagen ägda allmänna

restaurantbolagen konkurrera. Genom den föreslagna centraliseringen till ett

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ls proposition nr 241.

41

enda riksbolag skulle här påtalade, obehöriga inflytande kunna elimineras

och bolaget helt ägna sig åt den verksamhet, som är bolagets egentliga ändamål.

Förslaget avstyrkes av systembolagens förtroendenämnds verkställande

utskott (majoriteten), av socialstyrelsen ävensom av länsstyrelsen i Jönköpings,

Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Rent allmänt motiveras avstyrkandena med att reformfrågan väckts

för kort tid efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

och att varsamhet borde iakttagas i fråga om reformer på förevarande område.

Sålunda anför länsstyrelsen i Jönköpings län:

Gällande förordning om försäljning av rusdrycker har med året varit i

kraft fyra år. I den mån länsstyrelsen fått erfarenhet av det sätt, varpå denna

lagstiftning verkat, får länsstyrelsen vitsorda, att den i stort sett varit till

gagn och att handhavandet av den, i vad avser utminuteringen och utskänkningen

av rusdrycker, skötts på ett sätt, som ur de allmänt sociala synpunkter,

vilkas tillgodoseende såsom en följd av lagstiftningen länsstyrelsen främst

har att bevaka, måste betecknas såsom värdefullt. Länsstyrelsen har särskilt

uppmärksammat, hurusom under ifrågavarande tid en välgörande avspänning

inträtt i den allmänna diskussion om spritfrågan, som tidigare, till ogagn

för nykterhetstillståndet i gemen, ofta — ej sällan med en viss onyttig arrogans

— förspordes. Örn länsstyrelsen rätt tolkar denna företeelse, skulle

länsstyrelsen våga göra gällande, att den i varje fall till en icke obetydlig del

sammanhängde med eller kunde förklaras av att lagstiftningen trots allt numera

dock uppbures av ett visst allmänt förtroende. Örn detta länsstyrelsens

antagande skulle vara riktigt, synes all anledning förefinnas att iakttaga varsamhet

i reformerandet av lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig icke kunna finna, att den av

statsmakterna nyligen införda organisationen av rusdrycksförsäljningen varit

så föga genomtänkt att systemet med lokala bolag redan nu skulle behöva

slopas och ett enda hela riket omfattande systemaktiebolag sättas i deras

ställe.

I fråga örn besparingsmöjligheterna genom en omorganisation anföres av

systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott och socialstyrelsen,

att det måste betecknas såsom anmärkningsvärt, att de sakkunniga icke kunnat

framlägga någon av dem vitsordad, mera preciserad beräkning rörande

den antagliga besparing, som skulle vinnas genom deras förslag.

Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de sakkunnigas beräkningar

och uppgifter vara mycket löst grundade.

Länsstyrelsen i Västerbottens län är övertygad om att en lösning av frågan

enligt de sakkunnigas förslag komme att bereda dem som ställde förhoppningar

på ett gynnsamt resultat av rusdrycksförsäljningens centralisering

besvikelser, i främsta rummet därigenom att de väntade ökade vinsterna

komme att utebliva.

De sakkunnigas beräkning av besparingen i fråga örn styrelsearvoden föranleder

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att göra följande erinran:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De sakkunniga beräkna till en början att genom försvinnande av de olika

bolagsstyrelserna skulle en besparing av i runt tal 200,000 kronor uppstå.

Även om denna siffra i och för sig kan anses riktig, bör dock märkas, att de

sakkunniga föreslagit, att rådgivande nämnder skola i viss omfattning inrättas.

Någon beräkning av kostnaderna för dessa ha de sakkunniga ej gjort. Uppenbart

är emellertid, att samma nämnder måste draga en viss kostnad, och de

sakkunniga synas ej, då de fixerat ovannämnda siffra 200,000 kronor, ha

tagit sagda kostnad med i beräkningen. Den verkliga besparingen synes

sålunda i verkligheten bliva mindre än vad de sakkunniga uppgivit. Skulle

rådgivande nämnder inrättas i större omfattning och representanter för

flera olika intressen insättas i nämnderna, måste minskningen av besparingen

bliva högst avsevärd.

Vidare bär i vissa remissyttranden anförts, att de av förste aktuarie Gahn

verkställda beräkningarna rörande besparingsmöjligheterna visade för höga

siffror.

Mot de sakkunnigas förslag till omorganisation av systembolagen har slutligen

erinrats, att det individuella restriktionssystemet skulle äventyras och

den lokala förankringen gå förlorad.

I förstnämnda fråga anför systembolagens förtroendenämnds verkställande

utskott följande:

I ett viktigt avseende kommer enligt utskottets mening denna omläggning

att medföra en betydande fara. Utskottet syftar härvid på det individuella

kontrollsystemets vara eller icke vara. För den som håller före, att den individuella

utminuteringskontrollen är en för våra speciella svenska förhållanden

lämplig form för motverkande av alkoholmissbruket, vore det för visso

oklokt att underskatta styrkan av de krafter, som av olika bevekelsegrunder

vilja kasta denna ordning över ända. Detta system har visserligen visat sig

mäktigt att nedslå tidigare anstormar, som varit kraftiga nog, men det bör

icke förglömmas att vad som därvid starkt bidrog till systemets hållfasthet

var, att det ägde sådana lokala förankringar, som det föreliggande förslaget

avklipper. Enligt utskottets mening är det därför allvarligt att befara, att en

byråkratiskt uppbyggd försäljningsorganisation, som saknar stödet av förtroendemän

från alla delar av landet, vilka genom egen verksamhet inom försäljningsorganisationen

vunnit insikter och erfarenhet på området, skall vara

väsentligt mindre ägnad att hävda den nuvarande ordningen mot framtida angrepp

från olika håll. Den som betraktar denna eventualitet med jämnmod

eller rent av med tillfredsställelse, ser givetvis i vad nu sagts icke något hinder

att ansluta sig till det föreliggande förslaget eller finner det tili och med från

sin synpunkt äga avgjorda förtjänster. För den som emellertid håller på vårt

individuella utminuteringssystem såsom den för våra nuvarande förhållanden

mest ändamålsenliga kompromissen mellan förbud och frihet, ter sig en försvagning

av möjligheterna för denna ordning att hävda sig i fortsättningen

såsom en allvarlig konsekvens av ett bifall till det föreliggande förslaget.

Utskottet finner det i detta sammanhang så mycket mindre påkallat att ingå

på en motivering och ett försvar för den inom systembolagen allmänt förhärskande

inställningen till förmån för den individuella utminuteringskontrollen,

som ju denna ordning är föreskriven av lagstiftaren och denna inställning

sålunda innebär intet annat än lojalitet mot lagstiftarens intentioner.

Kontrollstyrelsen har i anledning av sist återgivna uttalande framhållit,

att restriktionssystemets fortbestånd enligt styrelsens mening måste bli beroende

på dess förmåga att förverkliga sitt syfte, ernåendet av ett förbättrat

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

nykterlietstillstånd. Det hade sitt existensberättigande endast genom sin nykterhetseffekt.

För vinnande av bättre kännedom om restriktionssystemets

arbetssätt och verkningar kunde det under dess första tid ha varit av värde,

att ett antal lokalrepresentanter vid varje bolag varit knutna till detsamma,

på sätt som skott. Sedan den allmänna opinionen numera på ett helt annat

sätt än tidigare accepterat restriktionslagstiftningen, torde emellertid detta

behov få anses hava väsentligen bortfallit.

I fråga örn den lokala förankringen anföras följande synpunktei av socialstyrelsen:
Systembolaget

är ett organ för självförvaltning för ett bestämt område,

inom vilket det äger lokal förankring, i första hand genom sina styrelseledamöter

men även genom aktieägarna, till vilka, enligt förarbetena till gällande

förordning, utvalts ’ansvarskännande och i övrigt lämpliga personer, vilka

örn möjligt kunna representera skilda delar av bolagens detaljhandelsområden’.

Såsom sådant organ är bolaget självständigt i betydande grad och

äger beslutanderätt inom de gränser, som dragits av lagstiftningen och de

med stöd av denna meddelade föreskrifterna av bolagens tillsynsmyndighet,

kontrollstyrelsen. Inom sitt verksamhetsområde äger bolaget pröva olika initiativ

i nykterhetsfrämjande syfte och har att bära det närmaste ansvaret

för hur rusdrycksförsäljningen påverkar nykterhetstillståndet. Vid handhavandet

av försäljningen på det sätt, som lagstiftningen anvisar — genom individuell

utminuteringskontroll — samarbetar systembolaget mycket intimt

med de kommunala nykterhetsnämnderna inom området. Socialstyrelsen kan

vitsorda, att detta samarbete merendels är ordnat på ett för nykterhetsnämnderna

tillfredsställande sätt. Efter den för tre år sedan genomförda omorganisationen

av systembolagen utgöras bolagens verksamhetsområden i regel

av ett län eller större delen av ett län.

Denna organisation med ett eller ett par självständiga och ansvariga lokala

organ inom varje län bar vuxit fram såsom en ändamålsenlig form för fullgörande

av systembolagens sociala uppgifter. För handhavandet av den mera

tekniska, affärsmässiga sidan av systembolagens verksamhet är däremot en

decentralisering av förvaltningen icke nödvändig och måhända icke heller

den mest ändamålsenliga anordningen.

Det remitterade förslaget innebär nu, att bolagsledningarna — eller distriktsledningarna

enligt den nya ordningen — icke längre skulle åtnjuta

bolagsstyrelsernas stöd. Förslaget öppnar visserligen den möjligheten, att i

de olika detaljhandelsområdena skulle tillsättas rådgivande nämnder, som

skulle stå vid distriktschefernas sida. Dessa nämnder skulle emellertid icke

äga självständig befogenhet och icke heller vara obligatoriska, varför förslaget

innefattar den eventualiteten, att ingen dylik nämnd bleve tillsatt,

t. ex. av besparingsskäl. De sakkunniga synas sålunda icke ha avsett att tillerkänna

dessa institutioner någon nämnvärd betydelse.

Socialstyrelsen måste bestämt hävda, att förslaget på denna punkt icke är

tillfredsställande. För den sociala verksamheten på detta område erfordras

organ med bredd och auktoritet, med självständig befogenhet att träffa avgöranden

inom sitt verksamhetsområde samt med eget ansvar. I intet av

dessa avseenden skulle de rådgivande nämnderna enligt förslaget fylla måttet.

Örn förslaget icke måste avvisas från de synpunkter, socialstyrelsen bär

att företräda, är det därför nödvändigt att dessa rådgivande nämnder erhålla

en helt annan ställning än de sakkunniga synas lia avsett. Enligt socialstyrelsens

mening bör det ovillkorligen finnas en sådan nämnd inom varje de
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

taljhandelsområde; nämnderna böra sålunda vara obligatoriska, icke fakultativa.

Vidare böra dessa nämnder ha karaktären av beslutande organ med

bestämda befogenheter och arbetsuppgifter; beteckningen rådgivande nämnder

torde sålunda böra utbytas mot en mera adekvat. I fråga om arten och

omfattningen av nämndernas befogenheter och arbetsuppgifter torde det icke

föreligga något skäl för att nämnderna skulle erhålla en annan ställning än

den, som nu tillkommer bolagsstyrelserna i fråga örn den sociala verksamheten.

Under den förutsättningen, att den nya organisationen förses med dylika

fasta och självständiga organ av förtroendemannakaraktär för handhavande

av de sociala arbetsuppgifterna, torde det icke finnas anledning att från

social synpunkt motsätta sig förslagets genomförande. Det är emellertid tydligt

att härigenom en icke ringa del av besparingarna genom omorganisationen

skulle försvinna.

Då socialstyrelsen icke ser sig i stånd att tillstyrka det föreliggande förslaget

i oförändrat skick, beror detta, såsom ovan utvecklats, uteslutande på

styrelsens farhågor för att genomförandet av detta förslag skulle allvarligt

försvaga systembolagsorganisationen såsom organ för social verksamhet och

göra denna sämre skickad att fullgöra sina viktiga sociala uppgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att avskaffandet av de nuvarande

systembolagen och dessas ersättande med ett monopolbolag för utminuteringens

handhavande måhända kunde giva anledning till viss tveksamhet

med hänsyn till den socialvårdande uppgift, som vid sidan av den ekonomiska

åvilade systembolagen. Därest emellertid en omläggning av organisationen

i angivna riktning förbundes med lokala anordningar, som toge sikte

på berörda uppgift, torde avgörande hinder icke böra möta mot genomförande

av förslaget, som i övrigt syntes ägnat att medföra betydande fördelar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför på denna punkt följande:

Länsstyrelsen måste beteckna tanken att ersätta de genom sina styrelser

med en fast och vederhäftig förankring i orterna verksamma, länen eller mindre

områden omfattande systembolagen med ett enda till huvudstaden förlagt

bolag och en distriktschef (verkställande direktör) i de skilda detaljhandelsområdena

såsom ett allvarligt psykologiskt missgrepp, som helst icke och

i varje fall ej utan särdeles tvingande skäl bör tillgripas.

Vad i betänkandet anförts till stöd för en sådan åtgärd synes icke ägnat att

bevisa något om lämpligheten utav den och framför allt ej att övertyga om

att besparingen här kan vara av den storleksordning, att den kan i den budget,

varom här torde bliva fråga, spela någon avgörande roll. Länsstyrelsen

förutsätter härvid, att den rådgivande nämnd, varmed de nuvarande bolagsstyrelserna

delvis skulle ersättas, överlag, särskilt om mindre bolags områden

komma att ingå i större bolags, måste inrättas inom varje detaljhandelsområde

och ej allenast, såsom i betänkandet omotiverat och godtyckligt föreslagits,

i vissa områden. Givet är emellertid, att sådana nämnder dock aldrig

kunna ersätta en under ansvar samt just genom ansvaret med intresse arbetande

bolagsstyrelse. Och såsom förvånansvärt måste betecknas, att då man

eljest i motsvarande fall inom lagstiftning och förvaltning så ivrigt framhåller

värdet av en fast förankring i bygden i form av en självständigt arbetande

nämnd eller styrelse (exempel härpå: Häradsnämnd, inskx-ivningsnämnd, direktioner

för olika slags inrättningar in. m.) man i förevarande fall anser motsvarigheten

till ifrågavarande institutioner sakna den betydelse, att den utan

olägenhet skulle kunna undvaras och ersättas med ovannämnda, från huvud
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

45

staden ledda centralstyrelse och verkställande direktörer i orterna. Såvitt

länsstyrelsen kan förstå, måste en sådan anordning särskilt när man betänker,

att det centrala bolaget tillärnas befogenheter, vilka hittills utövats av

ett dock under ämbetsmannaansvar arbetande statligt verk, betecknas såsom

ägnad att rubba förtroendet och tilliten till handhavandet av lagtillämpningen.

Det måste enligt länsstyrelsens mening betecknas såsom olämpligt att

för vinsten av någon hägrande ringare besparing offra förmånen av ett förefintligt

mera allmänt förtroende.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån yttrar:

Vad angår den sociala och kontrollerande verksamheten från systembolagens

sida synes den föreslagna centraliseringen kunna medföra vissa nackdelar.

Den för varje utminuteringsområde anställde distriktschefen skulle enligt

förslaget ha befogenhet att besluta rörande tillstånd till inköp av rusdrycker,

om indragning av dylikt tillstånd m. m. Det kan ifrågasättas huruvida

det må vara lämpligt att i en mans hand lägga dessa ofta ganska ömtåliga

uppgifter. De sakkunniga ha också baft känslan av att det är önskvärt

att vid bolagets handhavande av utminuteringsrörelsen erhålla en lokal förankring

och föreslå därför tillsättande av en rådgivande nämnd, dock endast

inom de större utminuteringsområdena. De sakkunniga lämna emellertid alldeles

därhän vilka befogenheter dessa nämnder skulle tillerkännas. Om dessa

nämnder, vilka böra tillsättas inom varje utminuteringsområde, icke erhålla

någon beslutanderätt, torde värdet av desamma bliva så gott som intet. Länsstyrelsen

anser därför att förslaget på denna punkt bör bli föremål för förnyat

övervägande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att motboksärenden

och övriga ärenden angående den individuella kontrollen borde avgöras av

organ, vari inginge representanter för orten, vilka skulle deltaga i besluten

och ha ansvar för dessa; endast genom en sådan anordning torde allmänhetens

förtroende för systemet i längden kunna upprätthållas.

Av länsstyrelsen i Gävleborgs lån betonas, att förutsättningen för att utminuteringen

av rusdrycker skulle kunna på ett nöjaktigt sätt handhavas av

ett riksbolag måste vara, att garantier skapades för att anknytningen till de

lokala förhållandena upprätthölles och befästes.

Liknande synpunkter framföras även i ett flertal andra yttranden.

Kritiken mot de sakkunnigas uttalanden om en rådgivande nämnd har i

en del yttranden sammankopplats med frågan, huruvida en lokal förankring

står att vinna genom ett utbyggt samarbete mellan det nya riksbolaget och

nykterhetsnämnderna.

Kontrollstyrelsen — som bemöter av systembolagens förtroendenämnds

verkställande utskott framförda erinringar därom, att den lokala förankring,

som vore nödvändig för fullgörandet av bolagens sociala uppgifter, skulle

gå förlorad — anför följande:

Den principiellt viktigaste av de gjorda invändningarna synes vara den, som

hävdar den lokala systembolagsstyrelsens nödvändighet för försäljningsorganisationens

sociala funktionsduglighet. Till en början tillåter kontrollstyrelsen

sig erinra örn alt alldeles samma invändning restes mot det förslag till

begränsning av antalet systembolag, som på sin tid framlades av 1928 års

revision av rusdryckslagstiftningen och som ledde lill den 1937 beslutade

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

omorganisationen, varigenom ungefär två tredjedelar av hela antalet då förefintliga

systembolag indrogos. Det torde emellertid nu rada en tämligen stadgad

mening därom, att inga av de vid den tidpunkten i förevarande hänseende

befarade olägenheterna framträtt. Värdet av det »lokala organ med förtroendekaraktär

och med kompetens att inom vissa gränser fatta självständiga

beslut», som de nuvarande systembolagsstyrelserna utgöra, exemplifieras

av förtroendenämndens verkställande utskott genom hänvisning till sådana

frågor som bestämmandet av tilldelningen för någon viss kategori av

motboksinnehavare eller i ömtåliga tilldelningsfall samt den sociala kontrollen

över utskänkningen. Kontrollstyrelsen vill icke bestrida värdet i vissa fall

av att för handläggningen av dylika ärenden äga tillgång till lokala förtroendeorgan

med kännedom om de olika bygdernas förhållanden. Styrelsen

anser sig emellertid böra framhålla, att för tillämpningen i allmänhet av föreskrifterna

rörande den individuella utminuteringskontrollen bolagsstyrelserna

spela en underordnad roll. Dylika ärenden handläggas nämligen i regel icke

av bolagsstyrelserna. Enligt § 8 punkt 6 i den av Kungl. Maj :t fastställda normalbolagsordningen

för systembolag äger sådant bolags styrelse genom beslut

i viss ordning uppdraga åt en eller flera delegerade att i vissa avseenden

utöva styrelsens beslutanderätt. Närmare bestämmelser härom skola i sådant

fall lämnas i särskild arbetsordning, vilken skall godkännas av kontrollstyrelsen.

I anledning av detta stadgande har kontrollstyrelsen fastställt

dvlik arbetsordning för 39 systembolag. I 9 av dessa fall har handläggningen

av motboksärendena delegerats till bolagets verkställande direktör och chefen

för motboksavdelningen, i vissa fall med tillägget gemensamt eller var för

sig, och nied uppdrag allenast att underställa prejudicerande eller tveksamma

fall prövning av styrelsen eller styrelsens ordförande. I 22 fall handläggas

motboksärendena av styrelsens ordförande (eventuellt annan ledamot^ och

verkställande direktören. I 8 fall är motboksdelegationen sammansatt på annat

sätt. De fall, då annan styrelseledamot än någon bland de av kontrollstyrelsen

utsedda deltager i sådan delegation äro emellertid mycket fåtaliga.

I något enstaka fall ingår en utanför bolaget stående person i motboksdelegationen.

Såvitt kontrollstyrelsen kunnat inhämta, har arbetsordningarnas

föreskrift om vissa ärendens hänskjutande till styrelsen — bortsett från förhållandena

vid vissa enstaka bolag — icke föranlett sådant hänskjutande

annat än i rena undantagsfall. Av det anförda torde framgå, att systembolagens

handhavande av det individuella restriktionssvstemet åtminstone icke

hittills krävt förhandenvaron av lokala organ med bolagsstyrelsernas sammansättning,

och att hithörande ärenden väsentligen handlagts av bolagets

funktionärer i ledande ställning, i ungefär halva antalet fall tillsammans med

en ledamot av styrelsen, oftast dess ordförande, och endast i ett mindre antal

fall tillsamman med flera än en sådan ledamot.

Som ett andra exempel på ärenden, vilka krävde handläggning inom ett

lokalt förtroendeorgan, har utskottet anfört den sociala utskänkningskontrollen.

Det är riktigt, att besluten i hithörande ärenden, i den mån de varit av

större betydelse, träffats av bolagsstyrelserna. Kontrollstyrelsen får emellertid

erinra om att systembolagen i samarbete med restaurangbolagen och de enskilda

restauratörerna skapat särskilda organ för den sociala utskänkningskontrollen,

de s. k. kontrolldelegationerna, vilka handhava utredningen i

dylika ärenden, och vilkas åtgöranden i flertalet fall torde hava medfört rättelse,

utan att ärendet annorledes än som rapport behövt föreläggas systembolagsstyrelsen.

Erfarenheten även från tiden efter den 1 oktober 1938 har

för övrigt givit — låt vara enstaka — exempel på att ortsrepresentanter inom

bolagsstyrelserna stundom starkare företrätt de lokala intressena i ett utskänkningsföretag

än de sociala hänsynen. Det vill synas, som om ledningen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241. 47

för ett riksbolag i dylika situationer med större kraft skulle kunna företräda

dessa hänsyn.

Det sagda utesluter emellertid icke, att för vissa mera komplicerade ärenden

behov kan föreligga för en distriktsledning inom ett riksbolag sådant

som det av de sakkunniga föreslagna att ha stöd av ett lokalt förtroendeorgan.

De sakkunniga ha för detta ändamål förordat inrättandet av särskilda

rådgivande nämnder, åtminstone inom de större utminuteringsområdena.

Förtroendenämndens verkställande utskott har med skärpa kritiserat

detta förslag och därvid åberopat ett uttalande av föredragande departementschefen

i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag, att inrättandet av

ett för hela riket gemensamt bolag för detaljhandeln med rusdrycker på

grund av kombinationen av en kommersiell uppgift med handhavandet av

restriktionssystemet under alla förhållande måste medföra en utbyggnad av

den lokala organisationen. Kontrollstyrelsen finner sig föranlåten att inför

detta erinra därom, att en betydelsefull utbyggnad av den lokala organisationen

för nykterhetsvården ägt rum, sedan det av verkställande utskottet

citerade uttalandet gjordes, i och med länsnykterhetsnämndernas inrättande.

I olika sammanhang lia förslag framförts att närmare sammanknyta de nykterhetsvårdände

och de alkoholdistribuerande samhällsorganen. Sålunda yttrade

rusdryckslagstiftningsrevisionen (bet. sid. 302), att det för vinnandet av

lagstiftningens syfte tydligen vore av den största betydelse, att länsnykterhetsnämnderna

och systembolagen bedreve sin verksamhet i närmaste samverkan.

För att skapa garantier härför föreslog revisionen, att länsnykterhetsnämnderna

borde beredas ett betydande inflytande på ledningen av systembolagens

verksamhet, genom att nämnderna bleve på lämpligt sätt representerade

i bolagens styrelser. Revisionsförslaget upptog två representanter

för länsnykterhetsnämnden i varje systembolagsstyrelse. Då länsnykterhetsnämndsinstitutionen

icke tillskapades förrän året efter den nya rusdrycksförsäljningsförordningens

antagande, kom revisionens förslag i detta

hänseende icke att genomföras. Vid bifall till det nu föreliggande sakkunnigeförslaget

bör emellertid enligt kontrollstyrelsens uppfattning tanken på

en organiserad samverkan mellan länsnykterhetsnämnderna och försäljningsorganisationen

förverkligas. Arbetsuppgifterna för dessa båda organ sammanfalla

till betydande del, länsnykterhetsnämnden får genom sitt arbete inblick

i hithörande förhållanden från delvis andra utgångspunkter än försäljningsorganet,

och nämnden har genom sina ombud i de kommunala nykterhetsnämnderna

kontakt med alla delar av sitt område. Det skulle enligt kontrollstyrelsens

mening innebära en onödig dubbelorganisation att vid sidan härav

skapa en ny nämndorganisation för försäljningsorganens speciella behov av

rådgivning i vissa frågor rörande den sociala kontrollen. Samarbetet synes

enklast och effektivast kunna ordnas så, att beslutsättningen i motboksärenden

av principiell eller eljest mera komplicerad natur inom de föreslagna

distriktstörvaltningarna förlägges till en delegation, förslagsvis bestående av

distriktsehefen, avdelningschefen för motboksärenden och en representant

för länsnykterhetsnämnden. Rent rutinmässiga tilldelningsärenden synas däremot

kunna — i likhet nied vad för närvarande i praktiskt taget alla fall

sker — handläggas å distriktskontoret utan hänskjutande till delegation. Utredningen

i delegationsärenden och andra ärenden av social natur bör liksom

hittills ske genom försäljningsorganets försorg i samarbete med länsnykterhetsnämnden

och de lokala nykterhetsnämnderna. Det synes kontrollstyrelsen

icke uteslutet, att ett samarbete mellan länsnykterbetsnämnd och

försäljningsorgan, så anordnat som här föreslagits, jämväl för nämndernas

vidkommande skulle innebära fördelar i form av vidgad erfarenhet och starkare

ställning. De närmare föreskrifterna i förevarande hänseende torde

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mcij:ts proposition nr 241.

böra meddelas av Kungl. Hajd eller efter direktiv av Kungl. Majit utfärdas

av riksbolaget. Ett vägledande utlåtande i motiven till en ny lagstiftning

torde härvid vara tillfyllest. För Stockholms stad, inom vilken som bekant

någon länsnykterhetsnämnd icke finnes, kunna speciella föreskrifter i förevarande

ämne möjligen finnas påkallade. I detta fall synes förslaget om inrättande

av en särskild rådgivande nämnd möjligen böra genomföras. I den

mån vunnen erfarenhet skulle giva vid handen, att därutöver inom något

område behov av särskild rådgivande nämnd föreligger, bör möjlighet stå

öppen att utan lagändring tillgodose sådant behov.

Även statskontoret framhåller i sitt utlåtande, att erforderlig anknytning

till de lokala förhållandena inom utminuteringsområdena skulle stå att vinna

genom ett utbyggt, författningsreglerat samarbete mellan bolaget och länsnykterhetsnämnderna.

Socialstyrelsen hemställer örn förnyad utredning beträffande omorganisationen

av systembolagen och anser önskvärt, att utredningen finge omfatta

även frågan om de lämpliga organisatoriska anordningarna för att främja

en intim samverkan mellan systembolagen och länsnykterhetsnämnderna.

Nykterhetsncimndernas riksförbund anför följande:

Förbundet anser önskvärt, att frågan om sättet för försäljningsorganens

framtida handhavande av de nykterhetsvårdande uppgifterna måtte närmare

utformas, innan frågan om ett riksbolag upptages till avgörande. Särskilt gäller

detta frågan örn bolagens konsulenter för dessa uppgifter. Det förefaller

som örn ett allt för stort ansvar komme att läggas på distriktscheferna genom

att åt dem överlämna att besluta i tilldelningsfrågor. Skulle dessa bevilja en

enligt motboksägares mening alltför snäv tilldelning, så har ju den missnöjde

möjlighet att häröver anföra besvär. Sättes tilldelningen för hög, så

undandrager sig detta i allmänhet varje kritik. De nuvarande bolagsstyrelserna

hava, även om mången gång andra kvalifikationer än de rent nykterhetsvårdande

varit avgörande vid posternas tillsättande, dock en viss möjlighet

att kunna utöva fortlöpande kontroll över tilldelningarna samt fastställa principerna

för desamma, liksom de utgöra en instans dit tilldelningsdelegerade

kunna vända sig i komplicerade fall. I och med att de enskilda bolagsstyrelserna

slopas upphör denna granskningsmöjlighet. De sakkunniga förorda

att åtminstone för de större utminuteringsområdena inrättas en rådgivande

nämnd och förorda även ett utbyggt samarbete med länsnykterhetsnämnderna

eller de kommunala nykterhetsnämnderna.

De sakkunnigas mening om, alt länsnykterhetsnämnderna böra bliva rådgivande

organ, delas av riksförbundet. Länsnykterhetsnämnden skall vara

det organ, som i fortsättningen har att taga befattning med den rådgivande

och möjligen även, jämte kontrollstyrelsen, den övervakande uppgiften ifråga

om bolagets handhavande av den nykterhetsvårdande verksamheten. Riktlinjerna

för utövandet av denna verksamhet bör göras till föremål för närmare

utredning, och det synes förbundet naturligt att, förutom kontrollstyrelsen,

uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården, socialstyrelsen, lämnas

tillfälle att framlägga sina synpunkter i denna synnerligen viktiga detalj.

Jämväl svenska stadsförbundet föreslår fortsatt utredning rörande det lokala

inflytandet över utminuteringen, vilken utredning särskilt borde klarlägga

den inbördes ställningen mellan rådgivande nämnd, kommunal nykterhetsnämnd

och länsnykterhetsnämnd.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

49

Innan jag redogör för innehållet i yttrandena över förslaget om inrättandet

av ett restaurangbolag för hela riket vill jag omnämna,

att den inom besparingsberedningen avgivna reservationen i främsta

rummet avsåg förslaget om tillskapandet av ett enda restaurangbolag. Reservanten

anförde följande:

En centralisering av restaurangrörelsen bör enligt min mening icke komma

ifråga, såvida icke någorlunda säkra utsikter till avsevärda besparingar förefinnas.

De sakkunniga synas icke ha kunnat anföra några sådana, och deras

skäl i övrigt förefalla mig icke övertygande. I en så pass känslig affärsrörelse

som denna bör man enligt min mening icke skapa allt för stora företag och

icke gå för långt i centralisation. Det företag, som här skulle skapas med

från början 70 miljoner kronors årsomsättning och stora expansionsmöjligheter,

synes mig icke lyckligt och icke riskfritt. Vida önskvärdare vore att

bibehålla lokalt begränsade bolag och giva dessa stark lokal anknytning

samt största möjliga självständighet och självansvar under kontrollstyrelsens

allmänna tillsyn. Svårigheten för en lösning i sådan riktning ligger i frågan,

vem som skall vara aktieägare, när nuvarande utminuteringsbolag upplösts.

Svårigheten torde icke vara olöslig. Aktierna böra kunna placeras hos enskilda

och samfälligheter med lokal förankring.

De sakkunnigas förslag till omorganisation av de nu bestående restaurangbolagen

tillstyrkes av följande myndigheter, nämligen kontrollstyrelsen,

statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs lån. Av dessa

påpekar kontrollstyrelsen särskilt, att ett centralt organ måste skapas för

övertagande av de funktioner i fråga örn restaurangbolagen, som nu utövades

av kontrollstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar, att de sakkunniga, då de

föreslagit bibehållande av de nuvarande restaurangbolagen med stor lokal

rörelsefrihet, gjort detta under framhållande av att det torde finnas få näringsgrenar,

som vore så starkt individualistiskt betonade som restaurangnäringen.

Detta vore en synpunkt, som icke kunde nog starkt understrykas och

som gjorde alt länsstyrelsen ställde sig synnerligen tveksam mot förslaget örn

ett riksbolag på ifrågavarande område.

De sakkunnigas förslag i denna del avstyrkes rent allmänt av följande

myndigheter, nämligen Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Kristianstads och Västerbottens lån.

Sålunda anför Överståthållarämbetet:

Vad angår frågan örn sammanförande av hela den av systembolagen numera

bedrivna restaurangrörelsen till ett enda företag, så synas vinsterna av en dylik

centralisation kunna ifrågasättas. De restaurangbolag, som nu för systembolagens

räkning utöva restaurangrörelse, äro redan av den omfattning, att

rationaliseringen inom dem kunnat drivas jämförelsevis långt. Några ytterligare

fördelar i detta hänseende torde därför en centralisering näppeligen kunna

medföra. Däremot är det att befara, att förvaltningen av ett hela riket omfattande

restaurangbolag skall bliva allt för tung och osmidig för att väl kunna

fylla de krav på anpassning, som restaurangrörelsen ställer på utövarna.

Enligt ämbetets mening kunna knappast fördelarna av ett riksbolag uppväga

nackdelarna därav.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Kr 241.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar i förevarande fråga:

Redan nu finnes ett bolag, vars verksamhetsområde är så pass omfattande,

att det skulle kunna förefalla, som om åtgärden att utvidga det med de fyra

övriga ej skulle spela någon större roll. Såvitt länsstyrelsen kan förstå innebörden

av skälen för att sammanföra bolagen till ett gemensamt synas dessa

främst vara att söka i vissa motsättningar mellan de nuvarande bolagen och

den övervakande myndigheten, örn vilkas närmare beskaffenhet och innebörd

länsstyrelsen saknar möjlighet att bilda sig erforderlig uppfattning. Det kan

naturligen icke bestridas, att en sammanslagning här kan — utan att medföra

direkt påvisbara olägenheter — innebära möjlighet till sådana besparingar,

att man icke kan undgå att realisera tanken härpå. Erinras må emellertid att,

då till stöd för tanken att sammanslå de nuvarande fem restaurangbolagen

till ett åberopas vissa fördelar beträffande den ekonomiska verksamheten,

häri onekligen kan föreligga en fara för att få till stånd den uniformitet å

ifrågavarande slags restauranger, varom talas i betänkandet och vars förhandenvaro

däri erkännes innebära en olägenhet, som man helst önskar undgå.

Med tanke härpå och med tanke på att en restaurang, som skall skötas genom

en central ledning såsom i betänkandet föreslås, knappast kan få den personliga

karaktär och anstrykning, som enligt betänkandet ej blott skattas

högt utan även synes innebära en förutsättning för en så individualistiskt

betonad rörelse som restaurangnäringen, synes förslaget att sammanföra

samtliga fem restaurangbolag till ett riksbolag ej vara av den beskaffenhet,

att det alldeles obetingat kan tillstyrkas. Åtminstone torde denna reservation

gälla så länge lagstiftningen på området ännu tillåter möjligheten att överlåta

en utskänkningsrörelse på enskild person.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar, att då de sakkunniga själva framhållit

betydelsen av att restaurangnäringen på ett smidigt sätt anpassades efter

allmänhetens skäliga anspråk samt att uniformitet i driften borde undvikas,

förefölle det mindre logiskt att åt ett enda bolag överlåta en så vidlyftig

och svårskött rörelse som det här vore fråga örn. I stället borde i allmänhetens

intresse konkurrensmöjligheter skapas och framför allt enskilt initiativ

icke förkvävas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, huruvida den föreslagna centraliseringen

av restaurangrörelsen, om den förverkligades, skulle komma att

medföra det ekonomiskt fördelaktigare utbyte som förmodligen åsyftades.

Det förstatligande, som kunde sägas lia ägt rum beträffande restaurangrörelsen

vid järnvägarna, hade åtminstone icke medfört sådana förändringar som

varit till gagn och trevnad för allmänheten.

De fem nu bestående restaurangbolagen ha i sina yttranden intagit sinsemellan

olika ståndpunkter. De sakkunnigas förslag tillstyrkes i princip av

SARA och BARA, men avstyrkes av de tre övriga bolagen.

SARA framhåller i sitt yttrande, att nu bestående olägenheter svårligen

kunde undvikas på annat sätt än genom att överflytta den statliga överledningen

över restaurangbolagen till ett i bolagsform organiserat centralt organ.

BARA gör i sitt yttrande vissa erinringar mot ett riksbolag inom utskänkningsrörelsen,

bland annat i det hänseendet att den nära anpassningen till

lokala förhållanden icke kunde i samma utsträckning som nu upprätthållas

genom ett riksbolag, men anser sig dock ej kunna avstyrka tillskapandet av

ett sådant bolag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241-

51

De tre övriga restaurangbolagen grunda sina avstyrkanden i huvudsak därpå,

att de nuvarande restaurangbolagen varit i verksamhet endast under en

kort tid, att någon anmärkning icke framställts i fråga om bolagens handhavande

av utskänkningsrörelsen, att det lokala intresset inom bolagen

icke borde avkopplas och att möjligheterna till besparingar genom en omorganisation

icke finge överskattas.

ÖSARA, som starkt betonar, att den lokala förankringen i opinionen ute i

orterna måste anses särskilt värdefull för bolaget, anför i detta hänseende

bland annat följande:

När systemaktiebolaget i Kalmar den 1 januari 1940 till restaurangbolaget

överlämnade ansvaret för den av systemaktiebolaget tidigare drivna rörelsen

inom den egna utskänkningen, erhöll restaurangbolaget på ansökan Kungl.

Maj :ts medgivande att öka styrelsens ledamotsantal från fem till sju. För denna

åtgärd anförde bolaget bl. a. följande motivering: »Erfarenheterna från

bolagets hittillsvarande verksamhet giva vid handen att det är av betydelse

för rörelsens bedrivande, att bolaget har personlig kontakt med ortsintressena

genom styrelsemedlemmar från de olika systembolagens verksamhetsområden.

Med hänsyn till den ovan angivna utvidgningen av bolagets verksamhetsområde

(till Kalmar läns södra landstingsområde) synes det ur ovan angivna

synpunkt vara ändamålsenligt att öka styrelseledamöternas antal till sju,

varav följer, att jämväl sju suppleanter skola väljas.» Dessa synpunkter vunno

kontrollstyrelsens gillande. Genom resolution den 19 januari 1940 biföll

Kungl. Maj:t framställningen. Genom denna så nyligen medgivna anordning

med sju styrelseledamöter har det alltså varit möjligt för bolaget att erhålla

representation från samtliga de sex städer, som äro säte för bolagens aktieägare.

Sveriges centrala hotell- och restaurcmtförening betonar i sitt yttrande skillnaden

mellan folkrestauranger och annan restaurangrörelse samt anför i anslutning

härtill följande:

Föreningen vill framhålla, att det är av mycket stor betydelse, att tydliga

anvisningar lämnas för restaurangbolagens verksamhet, innan definitiv ställning

tages till frågan, huruvida denna verksamhet bör såsom hittills drivas

av fem från varandra skilda bolag eller av ett enda bolag.

Om restaurangbolagens verksamhet begränsades till att omfatta allenast

folkrestaurangerna, torde en centralisering av denna verksamhet på det sätt

de sakkunniga föreslagit kunna med ekonomisk fördel genomföras. Folkrestaurangerna

kräva icke samma individuella tillsyn och skötsel som restaurangrörelser

av högre klass. Skulle däremot restaurangbolagen alltjämt driva

restaurangrörelse av högre klass i samma omfattning som hittills eller ökad

sådan, torde den föreslagna centraliseringen icke vara ändamålsenlig.

Sveriges hotell- & restaurangpersonals förbund avstyrker de sakkunnigas

förslag, enär dess genomförande icke skulle medföra några fördelar vare sig

ur social, kommersiell och facklig synpunkt eller med hänsyn till allmänheten

samt enär olägenheterna i fråga om kontrollstyrelsens dubbelställning icke

motiverade den föreslagna omorganisationen.

Särskilda erinringar framställas i ett flertal yttranden beträffande de fördelar,

som enligt de sakkunnigas mening stöde att vinna på det kommersiella

området genom en koncentration av restaurangbolagens rörelse.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-11,

Sålunda anför exempelvis BARA:

De fördelar beträffande utnyttjande av arbetskraft, varuinköp, fastighets-,

byggnads- och lokalinredningsfrågor, prissättning och finansfrågor, som de

sakkunniga anse skulle vinnas genom en omorganisation, hava till stor del

redan vunnits genom det etablerade samarbetet mellan bolagen. Det kan därvid

bl. a. erinras om de konferenser mellan bolagens direktörer, som titt och

tätt förekomma, vid vilka konferenser enhetliga metoder och arbetslinjer diskuteras

och utarbetas. Detta samarbete skulle kunna ytterligare utvecklas,

varigenom samtliga de åberopade fördelarna skulle kunna ernås inom den

nuvarande organisationens ram. Förhållandet till personalen är ju alltid en

ömtålig angelägenhet. Men principerna för dessa avgöranden handläggas numera

centralt genom den arbetsgivareförening, till vilken bolagen äro anslutna.

Någon förbättring i detta avseende skulle ej komma till stånd genom

tillkomsten av ett riksbolag. Ej heller i fråga om varuinköp och dithörande

förhållanden skulle några tänkbara fördelar vara att vinna genom en sådan

centralisering.

SARA, som motiverat sin tillstyrkan av förslaget i denna del väsentligen

därmed, att organiserandet av ett centralt bolag erfordrades för att tillskapa

ett mera ändamålsenligt organ för kontrollstyrelsens nuvarande direktivgivande

och kontrollerande verksamhet, har beträffande de påstådda fördelarna

av förslaget ur kommersiell synpunkt yttrat följande:

Vid behandlingen av förslaget har inom SARA:s styrelse till en början

framhållits, att den ekonomiska jämförelsen mellan den föreslagna och den

nuvarande organisationen icke givit denna senare full rättvisa och att åtskilliga

fördelar, som i de sakkunnigas utredning tillgodoräknats den nya

organisationen, säkerligen skulle stå att vinna även inom ramen av den nuvarande

organisationsformen. En rationaliserad uppdelning av den allmänna

restaurangverksamheten på olika distrikt borde sålunda kunna genomföras

även med bibehållande av skilda restaurangbolag. Beträffande personalfrågorna

har framhållits att en enhetlig anställnings- och lönepolitik redan i väsentliga

hänseenden genomförts och att organisationen i skilda bolag icke

hindrar, att man går vidare på denna väg. Personalutbytet mellan företagen

torde icke väsentligt påverkas av omorganisationen. Beträffande de föreslagna

inskränkningarna av reservpersonal och de besparingar, som därav skulle

följa, har för SARA:s vidkommande erinrats om att bolaget icke har någon

sådan personal anställd utan att behovet av tillfällig arbetskraft tillgodoses

genom att lämpliga underordnade funktionärer successivt få rycka upp

som vikarier. Härigenom vinnes också att vederbörandes kvalifikationer för

befordran på ett praktiskt sätt kunna prövas. Beträffande frågan om restaurangpersonalens

utbildning har inom SARA framhållits att den utgör en

viktig angelägenhet icke blott för den allmänna restaurangrörelsen utan i

lika hög grad berör de enskilda restauratörerna och därför bör ordnas allsidigt

för all restaurangrörelse i landet. Frågan kan därför icke lösas enbart

genom den föreslagna omorganisationen av de allmänna restaurangföretagen.

Beträffande driftsekonomiska besparingar har inom SARA vidare uttalats

att även med bibehållande av skilda bolag intet hinder finnes mot att låta de

mindre bolagen tillgodose sitt behov av varor genom inköp från de större

företagen. Samtidigt har emellertid erinrats örn att den alldeles övervägande

delen av varubehovet utgöres av färskvaror och att det i fråga om dem är

tvivelaktigt, om någon ytterligare rationalisering är möjlig, då de givetvis

som regel måste inköpas på orten. Beträffande fastighets-, byggnads- och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

53

lokalinredningsfrågor har uttalats att den ytterligare rationalisering på detta

område, som kunde vinnas inom ett enda bolag, lika väl skulle kunna åstadkommas

inom den nuvarande organisationens ram. I finansfrågorna skulle

skilda bolag mycket väl kunna samarbeta på sådant sätt att onödig upplåning

undvikes, nämligen så att lånebehovet för ett bolag tillgodoses genom

att disponibla medel från något annat företag på förmånliga villkor ställdes

till förfogande. Vad slutligen de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna beträffar

har framhållits att det är mindre sannolikt att under en krisperiod

något av företagen skulle vara i stånd att taga emot övertalig personal från

ett annat hårdare drabbat företag.

Slutligen må omnämnas att statens sakrevision i sin i februari 1944 avgivna

promemoria anfört bland annat, att sakrevisionens samtliga ledamöter vore av

den uppfattningen, att kontrollstyrelsens dubbelställning såsom såväl direktivgivande

som kontrollerande i förhållande till de nuvarande system- och restaurangbolagen

vore förenad med avsevärda såväl principiella som praktiska

olägenheter. De sistnämnda olägenheterna syntes ha framträtt tydligast i fråga

örn restaurangföretagen, beroende på att dessa företag dreve en ekonomisk

verksamhet av omfattande och svårskött beskaffenhet. Olägenheterna hade

särskilt förmärkts i samband med genomförandet av större affärsuppgörelser

samt vid handläggningen av personal- och anställningsfrågor. Med hänsyn

härtill talade starka skäl för en sådan ändring av den nuvarande ordningen,

att ledningen av ifrågavarande restaurangföretag frigjordes från beroendet av

kontrollstyrelsen. Syftet med omorganisationen borde sålunda vara att åstadkomma

en sådan ledning av restaurangföretagen, att kontrollstyrelsens såväl

direktivgivande som kontrollerande verksamhet kunde upphöra.

Efter det i promemorian redogjorts för det av besparingsberedningen godkända

förslaget om inrättandet av ett riksbolag för utskänkningsrörelsen, har

i promemorian vidare uttalats, att ledningen för denna restaurangrörelse även

enligt sakrevisionens åsikt borde erhålla den allmänna struktur och det förhållande

till staten, som besparingsberedningen föreslagit. Emellertid framhålles

allmänt, att, då restaurangrörelse vöre ett särskilt ömtåligt slag av affärsrörelse,

det icke borde tillskapas ett sannolikt tungt arbetande monopolföretag,

vari centralisationen komme att drivas långt och de lokala synpunkterna

skulle få svårt att göra sig gällande. Det vore därför riktigare att ifrågavarande

restaurangverksamhet omhänderhades av flera restaurangbolag, ettvart med

i huvudsak den organisation som tilltänkts för det föreslagna enda företaget

på området. Antalet bolag borde begränsas och syntes kunna fastställas till tre

å fyra, varvid mera rationella gränser borde eftersträvas än de för de nuvarande

restaurangbolagen gällande. Med en dylik organisation skulle de lokala

förhållandena kunna bli lämpligen tillgodosedda. En annan fördel med ett antal

restaurangbolag skulle vara att varje företag komme att sträva efter alt

uppvisa en god skötsel och ett fördelaktigt driftsresultat i förhållande till de

övriga. Förekomsten av flera än ett företag på området .skulle alltså lämna

möjligheter till jämförelser av olika slag, vilka skulle saknas, om verksamheten

omhänderhades av endast elt bolag. Samarbete mellan företagen exempelvis

i avseende å upphandlingar och personalfrågor skulle lätt kunna åväga
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Departements
chefen.

bringas genom inrättandet av särskilda gemensamma delegationer för bolagen.

Den önskvärda enhetligheten i bolagens förvaltning skulle på ett lämpligt

sätt kunna åstadkommas genom att någon av de ledamöter i varje styrelse,

som Kungl. Maj:t skulle utse, vore ledamot jämväl i en eller flera av de

andra restaurangbolagsstyrelsema. Det funnes skäl, att härvid taga under

övervägande, om ej möjlighet borde skapas att till styrelseledamot utse representant

för kontrollstyrelsen.

Den nuvarande organisationen av detaljhandeln med rusdrycker är uppbyggd

i enlighet med bestämmelserna i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

I förhållande till vad som tidigare gällde innebar 1937 års lagstiftning

betydande förändringar såväl beträffande systembolagens utminuteringsrörelse

som beträffande deras utskänkningsrörelse. I samband med lagstiftningens

ikraftträdande den 1 oktober 1938 minskades sålunda antalet systembolag

till ungefär en tredjedel eller från 121 till 41, och i fråga örn systembolagens

utskänkningsrörelse medgavs, att denna finge drivas genom s. k. restaurangbolag.

Efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning har ingen

ändring skett beträffande systembolagens antal, och ej heller bolagens verksamhetsområden

ha undergått några mera väsentliga förändringar. Däremot

ha restaurangbolagen undergått en markerad utveckling. Från att ursprungligen

ha varit rent lokala företag ha de fem restaurangbolagen utvecklats till

vittomfattande företag, som driva både folkrestauranger och restauranger av

högre klass inom alla delar av landet.

Den verksamhet, som bedrives av system- och restaurangbolagen, har

städse ansetts böra stå under statlig kontroll. Enligt bestämmelserna i 1937

års rusdrycksförsäljningsförordning utövas denna kontroll i främsta hand av

kontrollstyrelsen. I sådant syfte har kontrollstyrelsen tillerkänts befogenhet

att utse två ledamöter i systembolags styrelse. Vidare stadgas beträffande

såväl system- som restaurangbolagen, att bolagen vid utövandet av sin verksamhet

stå under kontrollstyrelsens överinseende och ha att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagens förvaltning

eller eljest i rusdrycksförsäljningsförordningen särskilt angivna hänseenden.

Till förvaltningsåtgärder av mera betydande räckvidd skall samtycke

på förhand inhämtas av kontrolls tyrelsen. I fråga om systembolagen skall

granskning av förvaltningen årligen verkställas av två revisorer, av vilka den

ene förordnas av kontrollstyrelsen. För restaurangbolagens del gäller härutinnan,

att kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som styrelsen

förordnat deltaga i revisorernas granskning av restaurangbolags förvaltning

och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.

Under tiden efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

har kontrollstyrelsen med stöd av de befogenheter, som tillerkänts styrelsen

genom nämnda förordning, övat eli stort inflytande på system- och

restaurangbolagens löpande förvaltning, och kontrollstyrelsen har därjämte

tagit verksam del i den efterföljande granskningen av bolagens förvaltning

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

och räkenskaper. I samma mån som kontrollstyrelsens bestämmanderätt över

system- och restaurangbolagen i praktiken blivit mera omfattande, ha emellertid

vissa olägenheter framträtt i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och

bolagen. Dessa olägenheter, vilka i olika sammanhang påtalats av bland annat

kontrollstyrelsen själv, ha haft sin grund främst däri, att kontrollstyrelsen

kommit att intaga en dubbelställning gentemot bolagen; å ena sidan har

kontrollstyrelsen varit direktivgivande i fråga örn bolagens verksamhet, och

å andra sidan har styrelsen varit ett granskande och dechargebeviljande organ.

I detta läge upptogs till behandling inom besparingsberedningen under år

1941 frågan om besparings- och rationaliseringsåtgärder på rusdryckshanteringens

område, och i samband med tillkallandet av särskilda sakkunniga

för utredning av denna fråga uttalade beredningen — under hänvisning till

att kontrollstyrelsens verksamhet under årens lopp undergått en förskjutning

från en mera formell myndighetstillsyn till en alltmera ingående affärsledande

verksamhet — att vid sakkunnigutredningen borde undersökas, huruvida

den nuvarande organisationen av rusdrycksförsäljningen kunde anses

ändamålsenlig.

Såsom framgår av redogörelsen för de sakkunnigas utredning och förslag

lia de sakkunniga starkt understrukit de förefintliga olägenheterna med avseende

å kontrollstyrelsens dubbelställning. Därutöver ha de sakkunniga

framhållit såsom en särskild olägenhet i fråga om den nuvarande systembolagsorganisationen,

att uppdelningen av utminuteringsrörelsen på ett så

stort antal företag som 41 olika bolag medförde en bristande effektivitet och

enhetlighet i lagtillämpningen och föranledde, att kostnaderna för ifrågavarande

rörelse bleve förhållandevis höga. För avhjälpande av berörda olägenheter

ha de sakkunniga, som undersökt olika möjligheter härutinnan, stannat

för att förorda en sådan omorganisation av detaljhandeln med rusdrycker,

att systembolagens utminuteringsrörelse skulle omhänderhavas av ett

för hela riket gemensamt systembolag och att de nuvarande fem restaurangbolagen

skulle sammanslås till ett riksbolag. Samtidigt härmed skulle kontrollstyrelsens

befogenheter med avseende å system- och restaurangbolagens

förvaltning starkt minskas. Vid en omorganisation efter dessa linjer skulle

enligt de sakkunnigas mening olägenheterna med avseende å kontrollstyrelsens

dubbelställning helt försvinna och vidare skulle tillskapandet av två

riksbolag, ett för utminuteringsrörelsen och eli för systembolagens utskänkningsrörelse,

innebära en betydande rationalisering av bolagens såväl sociala

som ekonomiska verksamhet.

Under remissbehandlingen lia delade meningar kommit till synes rörande

lämpligheten av den föreslagna omorganisationen. I fråga örn ulminuteringsrörelsen

bär visserligen i allmänhet vitsordats, alt kontrollstyrelsens nuvarande

dubbelställning i förhållande till systembolagen kunde medföra olägenheter

och alt besparingar syntes möjliga genom en koncentration av

dessa bolag till eli riksbolag. I åtskilliga remissvar lia emellertid framställts

invändningar mot reformförslaget i denna del. Dessa invändningar lia i stort

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

sett gått ut därpå, att sammanslagningen av systembolagen skulle skapa

svårigheter med avseende å den individuella kontrollen samt medföra, att

den betydelsefulla lokala anknytningen inom utminuteringsrörelsen icke

längre skulle kunna bevaras. Emellertid har även framhållits ovissheten

i fråga örn de väntade besparingarna. Vad härefter beträffar restaurangbolagens

utskänkningsrörelse har förslaget örn tillskapandet av ett enda riksbolag

för detta ändamål vunnit anslutning från flera håll. Å andra sidan har mot

en dylik anordning erinrats, att det för en så känslig affärsrörelse som

restaurangverksamheten icke borde skapas allt för stora företag och att en

centralisation därför icke borde drivas för långt. I vissa yttranden ha också

uttalats farhågor för att, därest endast ett restaurangbolag tillskapades för

hela riket, detta bolag skulle komma att i ökad utsträckning driva annan

rörelse än sådan, som har karaktär av folkrestaurangrörelse, och därigenom

föranleda intrång på de enskilda restaurangföretagens område.

De invändningar, som anförts mot den föreslagna koncentrationen av

systembolagen, kunna enligt min mening icke utan vidare avvisas. Systemet

med individuell kontroll över utminuteringen kräver tydligen för sin funktionsduglighet,

att utminuteringsorganet har en viss lokal anknytning. Huru

en sådan anknytning lämpligen bör åstadkommas vid en nedskärning av systembolagens

antal är en ömtålig fråga, örn vilken man uppenbarligen kan

hysa olika uppfattningar. För egen del finner jag det svårt att träffa ett avgörande

på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet, och frågan

synes mig därför böra bli föremål för ytterligare utredning. Då härtill kommer,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt örn en förutsättningslös

och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens

framtida innehåll och utformning och att en sådan utredning självfallet

kommer att beröra jämväl systembolagens ställning, synes det mig lämpligt,

alt det nu framlagda omorganisationsförslaget tages upp till avgörande först

i ett senare sammanhang.

Vad härefter angår frågan rörande omorganisation av de nuvarande restaurangbolagen

framträder olägenheten av kontrollstyrelsens dubbelställning väsentligt

starkare i fråga örn restaurangbolagen än i fråga om systembolagen,

något som tydligen sammanhänger med arten och omfattningen av

restaurangbolagens verksamhet. Till belysande av huru samarbetet mellan

kontrollstyrelsen och restaurangbolagen i praktiken gestaltat sig må följande

anföras. Om ett av restaurangbolagen intresserats för ett hotellbygge eller för

att övertaga och modernisera ett stadshotell, har kontrollstyrelsen redan från

början satts i tillfälle att pröva projektet. För kontrollstyrelsen ha framlagts

ritningar och ekonomiska kalkyler, varjämte konferenser hållits inför kontrollstyrelsen;

det har även kunnat hända, att kontrollstyrelsen genom egna

representanter företagit en närmare undersökning på platsen. Sedan utredningen

avslutats och eventuell köpeskilling — kanske på flera miljoner kronor

— bestämts, vilket allt skett i samråd med kontrollstyrelsen, har restaurangbolaget

till kontrollstyrelsen ingivit en formell ansökan om godkännande

av bolagets åtgärder. En dylik ansökan har givetvis godkänts. Att den efter
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

57

prövning, som jämlikt bestämmelsen i 6 kap. 15 § 8 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

skett, under sådana förhållanden blivit illusorisk, är

tydligt.

För egen del har jag funnit kontrollstyrelsens ställning i förhållande till

restaurangbolagen vara så otillfredsställande ur såväl principiella som praktiska

synpunkter, att jag anser en ändring härutinnan redan nu böra komma

till stånd. Härvid torde man icke kunna stanna vid att avkoppla kontrollstyrelsen

från endast en del av de uppgifter, som beröra restaurangbolagens

ekonomiska förvaltning. Därest en ny organisation tillskapades, som

finge övertaga, förutom de nuvarande restaurangbolagens verksamhet, kontrollstyrelsens

uppgifter att leda och meddela direktiv för restaurangrörelsen,

medan kontrollstyrelsen bibehölles vid sina rena granskningsuppgifter,

skulle utvecklingen med all sannolikhet föra därhän, att den nya

organisationen — liksom för närvarande restaurangbolagen — komme att

i förväg vända sig till kontrollstyrelsen för att inhämta dess mening angående

planerade åtgärder. För undanröjande av den bestående olägenheten

torde därför en fullständig upplösning av restaurangbolagens beroende av

kontrollstyrelsen vara erforderlig.

Vad härefter beträffar sättet för genomförandet av en sådan reform lia de

sakkunniga föreslagit, att de nuvarande restaurangbolagens verksamhet skulle

överlåtas på ett aktiebolag med starkt statligt inflytande och med hela riket

såsom verksamhetsområde. Detta riksbolag, som i fråga om sin ekonomiska

förvaltning skulle vara helt oberoende av kontrollstyrelsen, borde organiseras

i huvudsaklig överensstämmelse med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Ett annat förslag, som framkommit

under remissbehandlingen och som förtjänar att närmare övervägas,

går ut på att ifrågavarande restaurangrörelse skulle uppdelas å flera — förslagsvis

tre eller fyra — fristående restaurangbolag, ett vart med i huvudsak

den organisation, som avsetts för det föreslagna riksbolaget.

För såväl det ena som det andra av de nyss nämnda förslagen kunna enligt

min mening goda skäl åberopas. Det förhåller sig otvivelaktigt så, som

från olika håll påpekats, att restaurangrörelsen mer än mångå andra rörelser

är beroende av anpassning efter lokala förhållanden och smakriktningar.

Ur denna synpunkt äger tydligen förslaget med flera bolag ett visst företräde

framför förslaget med ett enda bolag. En uppdelning av ifrågavarande

restaurangrörelse på flera självständiga företag skulle också, såsom sakrevisionen

framhållit, lämna möjlighet till jämförelser av olika slag rörande

driftens effektivitet. Ä andra sidan torde en organisation med central ledning

vara enklast och effektivast. Vidare kan man icke bortse från att, även

örn behov av lokal anpassning förefinnes, åtskilliga frågor likväl äro av

den beskaffenhet att de —■ särskilt med hänsyn till ifrågavarande rörelses

halvstatliga karaktär — böra avgöras efter enhetliga linjer. Jag tänker härvid

närmast på anställnings- och lönefrågor. Givet är, att åtskilligt i detta

avseende skulle kunna vinnas genom samarbete mellan självständiga företag;

tillskapandet av en central ledning innebär dock de säkraste garantierna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

för enhetlighet i avgörandena. Vad sist sagts torde äga motsvarande tilllämpning

beträffande möjligheterna att åstadkomma besparingar genom samordning

av varuinköp och gemensam planering av byggnads- samt inredningsarbeten

m. m. Slutligen må framhållas, att en uppdelning av restaurangrörelsen

å flera bolag förutsätter en lokal avgränsning mellan bolagens

verksamhetsområden. Denna avgränsning, som tid efter annan skulle behöva

jämkas på grund av ändrade förhållanden, skulle innebära vissa svårigheter,

vilka icke förekomma inom ett bolag med hela riket såsom verksamhetsområde.

I och för sig synas de skäl, som sålunda kunna åberopas för de olika förslagen,

väga ganska jämnt. Emellertid har jag kommit till den uppfattningen,

att en uppdelning av restaurangrörelsen på tre eller fyra bolag icke skulle

innebära tillräcklig garanti för att de lokala intressena bleve vederbörligen

beaktade och jag ämnar därför, såsom av det följande kommer att framgå,

föreslå en särskild anordning för åstadkommande av lokal anknytning. Då

vid sådant förhållande det främsta skälet för rörelsens uppdelning mist sin

styrka, har jag vid mitt slutliga ställningstagande funnit sakkunnigförslaget

innebära den bästa lösningen, och jag vill följaktligen tillstyrka, att de nuvarande

restaurangbolagens verksamhet överlåtes å ett enda bolag. I fråga om

dettas organisation torde såsom de sakkunniga framhållit Aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen kunna tjäna såsom

förebilder.

Genomförandet efter dessa linjer av en omorganisation av systembolagens

utskänkningsrörelse påkallar ett flertal ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

I anledning härav har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning au rusdrycker. I förslaget ha emellertid upptagits

jämväl vissa ändringar, som icke direkt föranledas av den ifrågasatta

omorganisationen men som ansetts böra genomföras i detta sammanhang.

Jag torde härefter få övergå till att paragrafvis behandla de föreslagna

ändringarna.

1 KAP.

5 §•

Ändringen i första momentet är föranledd av att definitionen på det nya

restaurangbolaget, såsom framgår av det följande, överföres från sjätte till

tredje kapitlet.

I andra momentet föreslås en uppmjukning av förbudet för ämbets- eller

tjänstemän att vara ledamot av styrelsen för sådant bolag, som avses i första

momentet. Härmed åsyftas närmast att möjliggöra inväljandet i styrelsen

av någon representant för kontrollstyrelsen. Särskilt under den första verksamhetstiden

kan det nämligen vara värdefullt för bolaget att på detta sätt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

59

ta tillgodogöra sig kontrollstyrelsens erfarenheter från de nuvarande restaurangbolagens

verksamhet.

I fråga om fjärde momentet hade de sakkunniga föreslagit, att detsamma

skulle upphävas. Kontrollstyrelsen tillstyrkte förslaget under hänvisning till

att systembolag, som överlåtit tillstånd till utskänkning, vore oförhindrat att,

då så av särskilda omständigheter påkallades, ingå i prövning av viss utskänkningsföreståndares

lämplighet för uppdraget. Mot de sakkunnigas förslag

härutinnan har jag ej något att erinra.

3 KAP.

7 §•

Ändring i andra momentet är föranledd därav, att — såsom framgår av

6 kap. 2 § — systembolag icke längre självt får bedriva utskänkningsrörelse.

15 §.

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen i dess nu gällande lydelse äro systembolagen

bärare av samtliga utskänkningstillstånd med undantag för de

s. k. fria rättigheterna enligt 3 kap. 13 §. Det av besparingsberedningen godkända

förslaget innebar i detta hänseende endast den ändringen, att utskänkningstillstånden

skulle innehavas av det föreslagna riksbolaget för utminuteringen.

Häremot invände reservanten inom besparingsberedningen, att det

vore mera tilltalande för rättskänslan, om kontrollstyrelsen holle sin hand

över tillstånden till utskänkning. Under remissbehandlingen framställdes

mot förslaget icke några andra erinringar än att Sveriges centrala hotell- och

restaurantförening framhöll, att länsstyrelserna borde få sin befogenhet utvidgad,

så att dessa direkt till vederbörande restauranginnehavare — enskild

restauratör eller allmänt restaurangbolag — beviljade tillstånd till utskänkning.

För egen del finner jag någon ändring i förevarande hänseende icke böra ifrågakomma.

I enlighet med omorganisationens syfte föreslås däremot i 15 §

första stycket den ändringen i förhållande till vad som nu gäller, att tillstånd

till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först sedan

det överlåtits till annan.

I 15 § andra stycket ha sammanförts de nuvarande bestämmelserna i 15 §

med den ändringen, att förbudet i vissa fall mot överlåtelse av tillstånd till

utskänkning ersatts med föreskriften, att tillstånd i samma fall må överlåtas

endast på restaurangbolaget.

I 15 § tredje stycket i departementsförslaget har upptagits en motsvarighet

till det nu gällande stadgandet i 16 § 1 mom. första stycket.

16 §•

Bestämmelserna i denna paragraf äro i huvudsakliga delar lika lydande

med de nuvarande bestämmelserna i 16 § 1 mom. andra stycket och 16 §

2 mom. Då överlåtelse av utskänkningstillstånd utgör förutsättning även för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

den av restaurangbolaget bedrivna utskänkningsrörelsen, kommer bolaget

att bland annat i fråga om de s. k. vinstkvantiteterna i princip likställas med

övriga restauratören

18 §.

I enlighet med de sakkunnigas förslag ''bär befogenheten att föreskriva, att

utskänkning skall anordnas i kommunen, överflyttats å länsstyrelsen, varjämte

stadgats, att föreläggande som i paragrafen avses skall gälla restaurangbolaget

i stället för såsom för närvarande systembolaget. Den praktiska

betydelsen av förevarande stadgande torde icke vara särskilt stor, varför ett

överflyttande av prövningsrätten från kontrollstyrelsen till länsstyrelsen icke

är ägnat väcka några betänkligheter.

20 §.

I denna paragraf föreslås ingen annan ändring än att uttrycket »utskänkningstillståndet»

i 1 mom. andra stycket utbytes mot det riktigare uttrycket

»avtalet örn överlåtelsen».

21 §.

Den ändring, som förordas i förevarande paragraf, består däri, att ordet

polischefen ersättes med uttrycket polismyndigheten. Beträffande anledningen

härtill torde jag få hänvisa till propositionen nr 17 till innevarande års riksdag

med förslag till lag om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses,

m. m. (s. 57, 81).

6 KAP.

2 §■

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, skola systembolagen avkopplas

från utskänkningsrörelsen utom i det avseendet, att bolagen skola vara bärare

av utskänkningstillstånden. Med hänsyn härtill torde den i förevarande paragraf

upptagna bestämmelsen böra ersättas med ett stadgande av innehåll, att

systembolag icke må driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf bör utgå. I stället torde i

detta sammanhang böra behandlas en annan fråga rörande systembolagens

verksamhet, vilken aktualiserats därigenom att systembolagens organisation

åtminstone för tillfället lämnas orubbad, nämligen frågan örn förhållandet

mellan kontrollstyrelsen och systembolagen, å ena, samt den hos systembolagen

anställda personalen, å andra sidan.

Alltsedan 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning trädde i kraft har förevarande

fråga reglerats dels av bestämmelsen i 10 § sista punkten, enligt vilken

systembolag icke utan samtycke av kontrollstyrelsen må besluta rörande

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 241.

61

lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder

för avlöning till annan personal eller för pensionering av personal samt rörande

understöd lill anställd person, som till följd av ålder eller annan orsak

är oförmögen lill tjänstgöring, dels ock av stadgandet i 12 §, att systembolag

vid utövande av sin verksamhet står under överinseende av kontrollstyrelsen

och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar

beträffande bolagets förvaltning eller eljest i denna förordning särskilt

angivna hänseenden.

Vid olika tillfällen har från den vid systembolagen och de allmänna restaurangbolagen

anställda personalen gjorts gällande, att kontrollstyrelsens rätt

att ingripa i löne- och pensionsfrågor vållade stora olägenheter, särskilt vid

avtalsförhandlingar mellan bolagen och deras personal. Sålunda har Daco

(De anställdas centralorganisation) i en den 13 maj 1943 dagtecknad promemoria

omnämnt, att kontrollstyrelsens ingripanden i praktiken blivit av

stor betydelse, att vid förhandlingar med system- och restaurangbolagens arbetsgivareföreningar

tjänstemannaorganisationen alltid befunne sig i det läge,

att som motpart ha representanter för arbetsgivaren, vilka icke kunde träffa

ett avgörande vid förhandlingsbordet utan först måste inhämta kontrollstyrelsens

godkännande, att de kompromisser, som efter ingående förhandlingar

nåddes vid förhandlingsbordet, sålunda icke vore några definitiva lösningar

av de behandlade frågorna, samt att erfarenheten visade, att kontrollstyrelsen

ej sällan, när resultatet från förhandlingsbordet förelädes styrelsen, dekreterade,

att den och den ändringen måste företagas för att styrelsen skulle

kunna giva sitt godkännande av förhandlingsresultatet. Det läge enligt Dacos

mening i sakens natur, att de av kontrollstyrelsen företagna justeringarna

alltid vore till den anställdes nackdel; ej sällan ginge genom dem resultatet av

mödosamma förhandlingar till spillo för arbetstagaren. Kontrollstyrelsens förvaltningsrättsliga

ställning ledde enligt Daco till en ur förhandlingssynpunkt

ohållbar situation, och den riktiga lösningen av detta problem vore, att sådan

ändring vidtoges i rusdrycksförsäljningsförordningen, att kontrollstyrelsens

bestämmanderätt i frågor rörande personalens anställningsförhållanden helt

och hållet upphörde. Daco förmenade, att därigenom skulle de överenskommelser,

som träffades mellan tjänstemannaorganisationerna och arbetsgivaresammanslutningarna,

bliva absolut bindande för båda parter, och ifrågavarande

tjänstemannagrupper skulle ur förhandlings- och avtalsrättsliga synpunkter

bliva likställda med övriga tjänstemannagrupper på den privata arbetsmarknaden.

I huvudsak samma synpunkter ha anförts av systembolagens

personalförening i en skrivelse till mig av den 12 februari 1944. I denna skrivelse

har föreningen hävdat, att kontrollen över lönesättningen vid systembolagen

utan förfång för statsnyttan kunde överlämnas till den arbetsgivareförening,

som nied kontrollstyrelsens medgivande skapats av systembolagen

med uppgift att handhava just dylika frågor.

Jämväl kontrollstyrelsen har ägnat uppmärksamhet åt förevarande fråga.

Salunda har styrelsen bland annat i en till mig i februari 1944 avgiven pro
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lJepartements•

chefen.

memoria framfört åtskilliga erinringar mot förslaget, att systembolagspersonalens

anställningsförhållanden skulle helt bestämmas genom de överenskommelser,

som kunde träffas mellan systembolagens arbetsgivareorganisation

och personalsammanslutningama. Enligt styrelsen skulle förslagets förverkligande

medföra, att en mycket väsentlig del av den ekonomiska kontroll

över systembolagen, som för närvarande genom styrelsen vore tillförsäkrad

det allmänna, bortfölle; av systembolagens totala omkostnader under år 1942,

23,65 milj. kronor, utgjorde nämligen icke mindre än 11,81 milj. kronor, eller

nästan exakt 50 procent, lönekostnader. Vidare skulle enligt styrelsens mening

krav komma att resas på motsvarande ändring beträffande styrelsens beslutanderätt

i fråga om pensionering av och understöd till systembolagspersonalen,

varigenom ytterligare ett område av betydande ekonomisk räckvidd —•

1942 utgjorde ifrågavarande kostnader c:a 1,36 milj. kronor — skulle undandragas

det allmännas kontroll. I sin promemoria har styrelsen ytterligare

anfört, att då fastställandet av löner till befattningshavare i ledande ställning

inom bolagen — i första hand verkställande direktörer och avdelningschefer

— icke lämpligen borde ske förhandlingsvägen och styrelsens nuvarande

befogenhet i sådant hänseende fördenskull borde bibehållas, kunde en bristande

enhetlighet i anställningsvillkorens bestämmande för olika personalkategorier

med därav följande olägenhet befaras. Enligt styrelsen hade erfarenheten

på olika sätt givit vid handen, att en enhetlig tillsyn å personalrekrytering

och befordringsförhållanden vid systembolagen vöre önskvärd;

de särskilda systembolagen visade stundom en lättförklarlig benägenhet att

i dylika frågor tillmäta lokala förhållanden och hänsyn alltför stort avseende,

under det att styrelsen hållit dylika tendenser tillbaka och främjat en

för landet i dess helhet mera enhetlig handläggning av hithörande ärenden

vid bolagen. För fullgörandet av styrelsens övriga uppgifter såsom tillsynsmyndighet

i förhållande till systembolagen syntes erforderligt, att styrelsen

bibehölles vid befogenheten att besluta rörande antalet befattningshavare

vid varje särskilt bolag, befattningarnas fördelning på olika lönegrader och

dylika frågor beträffande bolagens personalbestånd och personalstater; skulle

även hithörande frågor undantagas från styrelsens kompetensområde, komme

därmed den ekonomiska kontrollen över systembolagen i ännu ett betydelsefullt

avseende att bortfalla.

Då det nuvarande förfarandet vid avtalsförhandlingarna mellan systembolagen

och deras personal otvivelaktigt medför olägenheter i vissa avseenden,

synes en ändring böra komma till stånd. Härvid torde böra uppställas

såsom villkor, att åt det allmänna bevaras möjlighet till kontroll över systembolagens

kostnader även i fråga om löner och pensioner. En lösning, som

tillgodoser detta krav, är att systembolagens beslutanderätt i löne- och

pensionsfrågor överflyttas på kontrollstyrelsen, så att styrelsen vid avtalsförhandlingarna

direkt inträder såsom motpart till de anställda. Emellertid kan

vid bedömandet av detta förslag icke bortses från att ledningen för systembolagen

besitter en särskild sakkunskap på ifrågavarande område. Vidare kan

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

befaras, att därest bolagen skulle betagas bestämmanderätten i nu förevarande

frågor, ledningens intresse för anställnings- och löneförhållanden skulle

slappna. För att förhindra en sådan utveckling och för att utnyttja systembolagens

sakkännedom synes det lämpligt, att bolagen i någon form erhålla

tillfälle att i ansvarig ställning framföra sina synpunkter. En lämplig anordning

härför synes vara, att kontrollstyrelsen vid behandlingen av avtalsfrågorna

erhåller en särskild sammansättning med representanter för jämväl

bolagen. Dessa representanter torde böra utses av Konungen efter förslag

av systembolagen. Det avgörande inflytandet vid frågornas behandling bör

dock tillkomma kontrollstyrelsens representanter. De närmare bestämmelser,

som erfordras rörande handläggningen av avtalsfrågorna, torde böra

upptagas i instruktionen för kontrollstyrelsen. Till bolagens representanter

torde ersättning icke böra utgå av statsverket.

I enlighet med vad jag nu anfört har i 9 § stadgats, att systembolag icke

må fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare i ledande ställning

inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan personal eller för

pensionering av personal eller rörande understöd till anställd person som till

följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring samt att det

i stället tillkommer kontrollstyrelsen att i den ordning Konungen bestämmer

avgöra dessa frågor.

10 §.

Då systembolagen enligt 2 § icke framdeles må driva restaurangrörelse erfordras

icke längre bestämmelsen i punkt 1). Förbudet i punkt 6) mot bildande

av restaurangbolag är likaledes obehövligt och bör utgå. Slutligen

bör stadgandet under punkt 9), i vilket hänseende nya bestämmelser föreslagits

i 9 §, upphävas.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 16 § i rusdrycksförsäljningsförordningens hittillsvarande

lydelse.

16—21 §§.

Dessa paragrafer innehålla vissa bestämmelser rörande det nya restaurangbolaget.

Beträffande de närmare formerna för restaurangbolagets verksamhet ha

de sakkunniga i sin promemoria anfört bland annat följande.

Restaurangbolaget skall givetvis bedriva sin rörelse efter kommersiella linjer;

och härvid hör särskilt beaktas, att det torde finnas få näringsgrenar,

som äro så starkt individualistiskt betonade som restaurangnäringen. Trivseln

på restaurangerna skulle försvinna, om dessa genomgingo en allmän uniformering;

och trevnaden ökas ju mer restaurangerna kunna förlänas en

personlig karaktär. Det gäller därför att vid utformandet av det nya restaurangbolagets

verksamhet se till att bolaget drives efter kommersiella grunder

utan att de antydda olägenheterna uppkomma. I följd härav måste en

betydande lokal rörelsefrihet kvarstå även efter de fem restaurangbolagens

sammanslagning till ett bolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungl. AIaj:ts proposition nr 241.

Efter det sammanslagningen genomförts bör enligt de sakkunnigas mening

det nya restaurangbolaget i och för restaurangrörelsens utövande uppdela sin

verksamhet i olika distrikt. Härvid torde, åtminstone till en början, böra följas

den uppdelning, som nu består mellan de fem restaurangbolagen.

Denna uppdelning kan genomföras på två olika sätt. Sålunda kan den utvägen

begagnas, att bolaget för varje distrikt utser en distriktschef och inrättar

ett distriktskontor för den löpande förvaltningen i den mån denna ej centraliseras

till bolagets huvudkontor. Den andra utvägen går ut därpå, att restaurangbolaget

tillskapar särskilda dotterbolag, ett för varje distrikt.

De sakkunniga hava haft under diskussion de skäl, som kunna åberopas

för och emot de olika utvägarna.

Systemet med endast en distriktschef är givetvis en enkel organisationsform

inom ett distrikt, men å andra sidan blir kontrollen över distriktet svårare

att genomföra. Ej heller det andra systemet — med dotterbolag —- är

utan sina nackdelar, bland annat därutinnan att en organisation med moderbolag

och dotterbolag måhända kan ställa sig något kostsammare än en organisation

med distriktsförvaltning. Emellertid torde fördelarna med anordnandet

av dotterbolag överväga nackdelarna. Dotterbolagen måste var för sig

framlägga resultaten av sin verksamhet, varför bolagen komma att sträva

efter att visa upp så goda resultat som möjligt. Kontrollen är lättare att genomföra

i fråga om dotterbolag än över distriktschefer. Härtill kommer vidare

såsom en viktig synpunkt, att dotterbolagens styrelser stå i ett helt annat

ansvar, enligt aktiebolagslagen och eljest, än distriktscheferna. Göras dotterbolagens

styrelser ej för stora — förslagsvis endast 3 ledamöter i varje

styrelse — torde ej heller kostnaderna för en organisation med dotterbolag

avskräcka. I enlighet härmed hava de sakkunniga för sin del kommit till den

slutsatsen, att en organisation med moderbolag och dotterbolag skall visa sig

vara den för det nya restaurangbolaget bästa och lämpligaste.

I detta sammanhang torde även böra något beröras dotterbolagens ställning

i förhållande till moderbolaget. Genom särskilda bestämmelser i dotterbolags

bolagsordning kan moderbolaget tillförsäkras inflytande i dotterbolagets

förvaltning. I dotterbolags styrelse bör minst en ledamot utses bland

ledamöterna i moderbolagets styrelse. Även den anordning skulle kunna tänkas,

att minst två av moderbolagets styrelseledamöter skola ingå i styrelsen

för dotterbolag. De sakkunniga hava dock ansett den förstnämnda lösningen

vara att föredraga med hänsyn till att därigenom lämnas den möjligheten

öppen, att moderbolagets och dotterbolags verkställande direktörer skola

båda kunna inväljas i dotterbolagets styrelse.

Under remissbehandlingen av promemorian yttrade statskontoret, att de

nuvarande bolagen icke borde bibehållas såsom moderbolag, respektive dotterbolag.

Större möjligheter till besparingar skulle enligt statskontorets mening

erbjuda sig, därest den av det allmänna bedrivna restaurangverksamheten

omhänderhades av ett enda bolag med egen distriktsorganisation. Ämbetsverket

delade nämligen icke de sakkunnigas uppfattning, att kontrollen

över en dylik distriktsorganisation skulle vara svårare att genomföra än kontrollen

över dotterbolag. Ansvaret för det ekonomiska resultatet av verksamheten

inom de olika distrikten borde givetvis i första hand åvila distriktscheferna.

Kontrollstyrelsen, som ansåg att skapandet av ett särskilt holdingbolag för

restaurangrörelsens centrala ledning erbjöde den ändamålsenligaste organisationsformen,

anförde i sitt remissyttrande vidare:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

65

Viel sammansättningen av de olika restaurangbolagens styrelser kan det

enligt kontrollstyrelsens mening vara lämpligt att bereda orlsrepresentationen

något större utrymme, än vad fallet skulle bliva enligt sakkunnigeförslaget.

Enligt detta skulle dotterbolags styrelse bestå av tre ledamöter, av vilka en

skulle utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i moderbolagets

styrelse, medan de sakkunniga beträffande övriga platser i styrelsen velat

hålla den möjligheten öppen, att dessa skulle intagas av moder- och dotterbolagens

verkställande direktörer. I flertalet restaurangbolags yttranden halen

utökning av antalet styrelseledamöter i dotterbolagen påyrkats, och kontrollstyrelsen

finner sig med anledning av vad i sådant hänseende anförts

böra förorda, att antalet ledamöter i dylikt bolags styrelse bestämmes till

fem. Med hänsyn till holdingbolagets avgörande inflytande bör det vara tillfyllest,

att en plats i dotterbolags styrelse reserveras för ledamot i förstnämnda

bolags styrelse, vilken ledamot lämpligen bör, såsom de sakkunniga föreslagit,

utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna. Då holdingbolagets

styrelse torde böra sammansättas under hänsynstagande till, bland annat,

olika landsdelars intressen, skulle en sådan modifikation av sakkunnigeförslaget

beträffande restaurangbolags styrelse, som här förordats, öppna

fullt betryggande möjligheter för ortsrepresentationen i sådan styrelse. Något

vägledande uttalande, av innebörd att verkställande direktörerna böra

ingå -— eller icke ingå — i restaurangbolags styrelse torde icke böra göras;

denna fråga synes böra avgöras efter lämpligheten i varje särskilt fall. Den

anordning, som härutinnan synes kontrollstyrelsen mest näraliggande, är, att

holdingbolagets verkställande direktör beredes plats i dettas styrelse, de olika

restaurangbolagens direktörer i dessas styrelser.

Av de nu bestående restaurangbolagen yttrade SARA följande:

Vid de nuvarande restaurangbolagens infogande i det nya centrala bolaget

erbjuda sig två huvudsakliga linjer. Den ena innebär, att de förutvarande

bolagen likvideras och uppgå i det nya centralbolaget. Enligt den andra linjen

bibehållas de gamla bolagen såsom dotterbolag och underordnas centralbolaget

såsom moderbolag; centralbolaget förvärvar aktierna i de särskilda

restaurangbolagen och låter dem fortsätta rörelsen såsom självständiga bolag

med egna fonder och fullständiga räkenskaper. De sakkunniga hava

icke anslutit sig till någondera av dessa huvudlinjer utan valt en mellanform

för organisationen under anslutning till dotterbolagsformen, nämligen att

SARA skulle ombildas för att övertaga det nya restaurangbolagets uppgifter

såsom moderbolag och därjämte fortsätta SARAis nuvarande restaurangrörelse.

Då SARAis styrelse prövat den viktiga frågan om formen för

organisationen av det nya centrala bolaget, har styrelsen icke kunnat ansluta

sig till de sakkunnigas förslag därutinnan. Dotterbolag av den i utlåtandet

föreslagna konstruktionen synas icke erbjuda tillräckliga garantier för en

individuell skötsel och tillgodoseendet av ortsintresset. Styrelsen skulle i regel

komma att beslå av ledamöter i bolagets styrelse och en direktör, som i

realiteten måste känna sig såsom tjänsteman hos moderbolaget. Alt låta moderbolaget

självt bedriva en del av rörelsen medför, alt bolagets styrelse får

mer alt göra och mera kontakt med rörelsen, men synes betänkligt ur organisatorisk

synpunkt. Moderbolagets styrelse får en så pass ömtålig och svår

ställning, att samtliga distrikt böra vara likställda i förhållande till densamma.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag

synes icke övertygande.

Beträffande särskilt frånvaron av så gott som varje lokal representation

inom den föreslagna organisationen vill styrelsen framhålla följande. De

Bihang till riksdagens protokoll lo tt. 1 sami. Nr 241.

r>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

sakkunniga lia själva betonat, att centraliseringen icke får genomföras på

sådant sätt att de olika restaurangföretagens individuella prägel går förlorad.

SARA ansluter sig helt till denna uppfattning och vill därtill lägga, att en

av förutsättningarna för vinnande av detta mål är, att den nya organisationen

i största möjliga omfattning bibehåller den intima kontakt med ortsintressena,

som för närvarande finnes och vilken SARA inom bolagets verksamhetsområde

städse eftersträvat att tillgodose. Som ett led i denna strävan avlät

bolaget i januari 1939 en framställning till Kungl. Majit örn utökning av

det i rusdrycksförordningen angivna antalet styrelseledamöter i syfte att i

styrelsen kunna invälja representanter för vissa av de nyförvärvade företagen.

Bolaget framhöll som skäl härför, att det måste anses vara av väsentlig

betydelse för ett restaurangbolag att stå i nära kontakt med personer på de

olika orterna, och denna kontakt skulle enligt bolagets mening otvivelaktigt

bäst kunna förmedlas, örn representanter för dessa orter kunde beredas plats

i styrelsen. Sedan framställningen bifallits av Kungl. Majit, ha också personer

på de skilda orter där bolaget driver rörelse invalts i bolagets styrelse,

så långt platserna räckt till. Det har befunnits vara till väsentlig föi-del att

på de olika platserna hava tillgång till en inflytelserik ortsbo, som kunnat

följa rörelsen och hos vilken ledningen haft rätt att begära upplysningar och

kunnat vänta sig tillförlitliga sådana.

På grund av denna erfarenhet vill SARA förorda, att det centrala bolagets

organisation sker efter principen att icke göra större våld på självständigheten

och den lokala förankringen inom de nuvarande restaurangbolagen

än som kräves för tillskapandet av en effektiv och enhetlig överledning från

centralbolagets sida.

Ett visst mått av lokal självständighet kan otvivelaktigt ernås både inom

en organisation med de nuvarande restaurangbolagen såsom dotterbolag och

inom ett enda riksbolag. I första rummet tillstyrker SARA, att de fem

restaurangbolagen bibehållas såsom dotterbolag på förut antytt sätt. Genom

en sådan organisation vinnes möjlighet att på ett naturligt och smidigt

sätt anknyta till den befintliga organisationen, som i sin lokala utbyggnad

visat sig väl fylla sin uppgift. För detta ändamål erfordras allenast

att dotterbolagens styrelser i förhållande till de sakkunnigas förslag utökas

så mycket som erfordras för att bereda utrymme åt —• jämte representanter

för centralbolaget — jämväl lokala representanter, även de utsedda

av det centrala bolaget. Inom de särskilda dotterbolagen skulle vidare

kunna i högre grad bevaras det personliga intresse och den ambition hos

ledning och tjänstemän, som förlänat rörelsen inom vart och ett av dem en

individuell prägel, anpassad till lokala förhållanden och smakriktningar.

Centralbolaget å sin sida skulle icke blott utöva den dirigerande och kontrollerande

funktion, som förut åvilat kontrollstyrelsen, utan dess ledande

män skulle även såsom representanter i de skilda dotterbolagens styrelser

erhålla direkt kontakt med verksamheten inom de lokala företagen. I förhållandet

mellan centralbolag och dotterbolag behöver centraliseringen av

särskilda rörelsegrenar icke genomföras på en gång, utan sådana grenar kunna

överföras till centralbolaget tid efter annan på grund av vunnen erfarenhet

och med anpassning till nya och ändrade förhållanden inom restaurangnäringen.

Det torde icke råda något tvivel om att de nuvarande restaurangbolagens

samordnande till en ekonomisk koncern och centraliseringen av

särskilda rörelsegrenar inom deras verksamhet erbjuda tillräckliga och betydande

arbetsuppgifter för ledningen inom centralbolaget, även örn detta

kan givas en mera begränsad organisation såsom moderbolag än såsom isolerat

riksbolag.

Därest den organisation av ett centralt moderbolag och de nuvarande res
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kunni. Matts proposition nr 241.

67

taurangbolagen såsom dotterbolag, vilken här förordats, icke vinner statsmakternas

bifall, vill SARA i andra rummet och framför den av de sakkunniga

föreslagna organisationen tillstyrka, att ett enda centralbolag inrättas

men att inom dess organisation träffas särskilda anordningar för att tillgodose

behovet av erforderlig lokal självständighet och representation. Redan omfattningen

i rummet av rörelsen inom ett dylikt riksbolag torde göra det nödvändigt

att inrätta ett antal distriktsförvaltningar under chefer med en jämförelsevis

fristående ställning och stor handlingsfrihet. Om dessa förses med

distriktsråd, som sammanträda och överlägga om distriktets frågor, avgiva

yttranden, göra framställningar till styrelsen och eventuellt även besluta i

vissa frågor, så får man en betydelsefull lokal motvikt mot överdriven centralisering

från styrelsens sida. Distriktsråden borde göras rätt stora för att

möjliggöra representation från så många platser som möjligt. I realiteten

torde omorganisationen enligt dessa linjer ej komma att rubba rådande förhållanden

alltför kännbart. De nuvarande bolagsdirektörerna torde kunna

sitta kvar såsom distriktschefer och därvid samarbeta med sina nuvarande

styrelser i form av distriktsråd, eventuellt med någon ändring av distrikten.

På detta sätt kan säkerligen tillbörligt inflytande och handlingsfrihet tilldelas

distriktsförvaltningarna utan att rörelsens enhet och ledningens effektivitet

riskeras.

Slutligen ma omnämnas, att statens sakrevision i sin förut omnämnda promemox-ia

i februari 1944 behandlat jämväl den föreliggande frågan om den

lämpligaste oi’ganisationen av det nya restaurangbolaget. För det fall att

avgörande skäl skulle anses tala för att ifrågavarande restaurangverksamhet

omhänderhades av allenast ett bolag borde enligt den uppfattning, som hävdades

av saki-evisionens flesta ledamöter, restaurangverksamheten bedrivas

direkt i bolagets egen regi. En organisation med moderbolag och dotterbolag

skulle medföra ett alltför stort antal olika styrelser. Kompetensområdena

mellan dessa och moderbolagets styi-else skulle vara svåra att effektivt uppdi*aga.

Vid en organisation med moder- och dotterbolag skulle sålunda sannolikt

endera modei-bolagets reella inflytande bli för litet eller ock dotterbolagen

få karaktären av skenbolag. Den mest effektiva organisationsformen

syntes vara att under riksbolaget anställdes distiåktschefer med erforderlig

kompetens. För att de lokala synpunkterna skulle bliva vederbörligen

tillgodosedda, kunde lämpligen ett rådgivande organ ställas vid distriktschefens

sida.

En av ledamöterna i revisionen ansåg, att — därest ett riksbolag skulle

inrättas — organisationen med dotterbolag vore att föredraga, då därigenom

de lokala synpunkterna och intressena häffle skulle beaktas. Dotterbolagens

styrelser skulle främst ha en i-ådgivande uppgift, grundad på den lokalkännedom

deras ledamöter kunde förväntas äga.

Vid tillskapandet av det nya restaurangbolaget är det av vikt, att organisa-Departementstionen

redan från början bygges upp på det mest ändamålsenliga sättet. chefenGemensamt

för de olika förslag, som i detta avseende framkommit under

utredningen, har varit syftet att med bevarande av en central ledning bereda

utrymme för en såvitt möjligt självständig lokal förvaltning. Såsom skäl härför

har fi’amhållits, att bolagets verksamhet borde utformas efter kommer
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

sielia linjer men att därvid måste beaktas, att restaurangnäringen i särskilt

hög grad vore individualistiskt betonad och att en anpassning efter de lokala

förhållandena därför vore erforderlig för vinnande av ett gott resultat. Såsom

framgår av vad jag tidigare anfört, ansluter jag mig helt till denna uppfattning.

Från nyss angivna synpunkter erbjuder anordningen med moderbolag och

dotterbolag vissa fördelar. Vad jag förut framhållit beträffande fördelarna

med en uppdelning av restaurangrörelsen på flera självständiga företag är

här i stort sett tillämpligt. Ökat utrymme erhålles sålunda för lokal representation

och möjligheter skapas till jämförelser av olika slag mellan de lokala

förvaltningarna. Emellertid får man icke överdriva anordningens betydelse

i dessa avseenden. Bestämmes antalet dotterbolag, såsom tydligen

avsetts, till fyra eller fem, komma bolagens verksamhetsområden att bliva så

stora, att inom styrelserna icke kan beredas plats för representanter för alla

orter, där rörelsen bedrives, med mindre styrelseledamöternas antal sättes

mycket högt. Då en sådan utvidgning av styrelserna uppenbarligen skulle

minska ledningens effektivitet och dessutom medföra ökade kostnader, kan

densamma icke tillrådas. Ej heller en utökning av antalet dotterbolag bör

ifrågakomma, då härigenom de fördelar man velat vinna med centraliseringen

delvis skulle gå till spillo. Ytterligare en synpunkt förtjänar i detta

sammanhang beaktande. Det allmänna måste uppenbarligen garanteras ett

avgörande inflytande över icke endast moderbolaget utan även dotterbolagen.

För detta ändamål är det emellertid icke tillräckligt, att den åt det allmänna

tryggade majoriteten i styrelsen för moderbolaget utom sill egen krets utväljer

ledamöter i dotterbolagens styrelser utan denna majoritet måste tillse,

att den själv erhåller bestämmanderätten i sistnämnda styrelser. Att förverkliga

detta skulle tydligen bliva mycket svårt med hänsyn till restaurangbolagets

vidsträckta verksamhetsområde och svårigheterna skulle växa i samma

mån som antalet dotterbolag ökades.

Då sålunda anordningen med moderbolag och dotterbolag icke erbjuder

någon säker garanti för alf de lokala synpunkterna vinna beaktande, bör

enligt min mening undersökas, huruvida icke en tillfredsställande lokal anknytning

skulle kunna åstadkommas på annat sätt. Härvid synes det mig

vara av mindre vikt, att så många av de berörda orterna som möjligt bliva

representerade i företagsledningen, än att denna, då fråga uppkommer om

viss rörelse, har i just den ort där rörelsen bedrives tillgång till någon eller

några omdömesgilla och intresserade personer, av vilka tillförlitliga upplysningar

och råd kunna erhållas. I enlighet härmed och då det bör ligga även

i kommunernas eget intresse, att bolagets rörelse anpassas efter de lokala

förhållandena, synes mig en lämplig utväg vara den, att fullmäktige inom

varje kommun, där bolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, uppdrager

åt särskilt utsedda personer att tillhandagå företagsledningen med råd och

upplysningar angående rörelsens bedrivande. I flertalet kommuner, som beröras

av detta förslag, torde de delegerades antal lämpligen kunna utgöra

två eller tre. Vidtages en dylik anordning, torde det kunna förutsättas, att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

69

företagsledningen själv finner det angeläget att i frågor av principiell betydelse

eller eljest av större vikt inhämta de delegerades mening. Författningsbestämmelser

härom synas därför icke erforderliga. Tydligen böra de delegerade

äga att till såväl den lokala som den centrala ledningen för restaurangbolaget

inkomma med egna framställningar angående rörelsens utövande.

Med hänsyn till det intresse kommunerna kunna förutsättas ha av en anordning

av detta slag, torde någon särskild ersättning från bolaget icke behöva

utgå till de delegerade.

Genomföres den nu föreslagna anordningen torde tillräckliga skäl icke längre

förefinnas för en organisation med moderbolag och dotterbolag utan den

mest effektiva organisationen vara, att under riksbolaget anställas distriktschefer

med relativt långt gående befogenheter. Även inom en sådan organisation

finnas möjligheter att hos ledning och tjänstemän bevara det personliga

intresse för rörelsens utövande, som man avsett att framkalla genom

anordningen med moderbolag och dotterbolag.

Vid utarbetandet av de närmare bestämmelserna rörande det nya restaurangbolaget

— som torde böra erhålla benämningen Sveriges allmänna restaurangaktiebolag

— ha de nu anförda synpunkterna beaktats.

Vissa mera betydelsefulla frågor angående det nya restaurangbolaget ha

behandlats i 16—20 §§ i förevarande kapitel. De i dessa paragrafer upptagna

bestämmelserna äro i vissa hänseenden analoga med vad i 2 kap. stadgas

rörande partihandelsbolaget. I 21 § har upptagits bestämmelsen örn rätt

för fullmäktige att i kommun, där restaurangbolaget förvärvat rätt till utskänkning,

uppdraga åt särskilt utsedda personer att tillhandagå med råd och

upplysningar angående restaurangbolagets rörelse.

Inom departementet ha vidare upprättats förslag till bolagsordning för det

nya restaurangbolaget, förslag till avtal angående upplåtande åt bolaget av

rätt att idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra

stycket i den föreslagna nya lydelsen av förordningen angående försäljning

av rusdrycker, samt förslag till avtal med stamaktieägare i bolaget. Dessa tre

förslag torde få såsom Bilaga fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande

dag.

Jag torde nu få något närmare beröra dessa förslag till bolagsordning och

avtal.

I bolagsordningen har det nya restaurangbolagets aktiekapital angivits utgöra

lägst 5 och högst 15 miljoner kronor. Dessa aktier — lydande envar å

1 000 kronor — skola enligt samma förslag vara dels stamaktier till ett belopp

av 50 000 kronor dels ock preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna

utgivas till ett belopp av högst 14 950 000 kronor.

Stamaktierna torde böra tecknas av enskilda intresserade personer, som

kunna förutsättas representera erfarenhet och insikt på rusdryckshanteringens

område samtidigt som de intaga en fri och självständig ställning. Det

synes lämpligt att lika fördela stamaktierna på 10 personer; varje stamaktieägare

skulle alltså förvärva stamaktier till ett belopp av 5 000 kronor.

I fråga örn storleken av preferensaktiekapitalet vill jag erinra örn att de

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

nuvarande restaurangbolagens aktiekapital uppgår till sammanlagt 4 850 000

kronor. För övertagande av nämnda fem bolag torde sålunda icke erfordras

större aktiekapital än 5 miljoner kronor. Det synes mig mest lämpligt att hela

preferensaktiekapitalet tecknas direkt av staten. Med anledning härav torde

Kungl. Maj:t böra hos riksdagen anhålla, att riksdagen måtte till teckning

av preferensaktier i det nya restaurangbolaget å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1943/44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa

ett investeringsanslag av 5 miljoner kronor.

Utdelningen å stam- och preferensaktierna i det nya restaurangbolaget torde

böra maximeras till fyra procent.

Såsom framgår av bolagsordningen skall det nya restaurangbolagets styrelse

bestå av åtta ledamöter med fyra suppleanter. Kungl. Majit skall utse

fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom

vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter

skola utses å bolagsstämma. Vidare ha i bolagsordningen upptagits

särskilda bestämmelser rörande styrelsens beslutförhet, varigenom skapas garantier

för att de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna beredas avgörande

inflytande på bolagets förvaltning.

Av revisorerna skola enligt bolagsordningen en utses av bolagsstämman,

en av Kungl. Majit samt tre av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Då Kungl. Majit sålunda utan bolagsstämmans medverkan utser halva antalet

styrelseledamöter, finner jag den anordningen böra införas, att stamaktieägarna

förfoga över majoriteten röster vid val av styrelse och revisorer

å bolagsstämma. Beträffande övriga frågor som förekomma å bolagsstämman

— exempelvis fastställandet av pensionsreglemente — torde däremot

bestämmanderätten böra tillkomma staten såsom preferensaktieägare. I enlighet

härmed har i bolagsordningen upptagits den föreskriften, att å bolagsstämma

må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier samt att

varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter

i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför

300 röster.

För det nya restaurangbolaget är det uppenbarligen av vikt, att bolaget

erhåller rätt att verkställa avsättningar till fonder inom en icke alltför snävt

begränsad ram. Med beaktande härav har i förslaget till avtal mellan staten

och det nya restaurangbolaget angivits, att bolaget må verkställa avsättning

till pensionsfond, vinstregleringsfond och reservfond; vinstregleringsfonden

må dock ej överstiga 20 miljoner kronor och till reservfonden må avsättas

högst 1,5 miljoner kronor årligen till dess fonden uppgår till 20 miljoner

kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.

Förslaget till avtal mellan staten och stamaktieägarna har utformats på

sådant sätt, att Kungl. Majit har möjlighet att även framdeles kunna utöva

bestämmanderätten rörande innehavet av stamaktierna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

71

7 KAP.

9 §•

Den föreslagna ändringen i denna paragraf torde icke erfordra någon närmare

motivering.

17 §.

I fråga om ändringarna i denna paragraf torde jag få hänvisa till mitt yttrande

över förslaget till ändrad lydelse av 3 kap. 21 § denna förordning.

Ikraftträdande.

Då det nya restaurangbolaget torde kunna vara helt färdigbildat och i

stånd att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder för sin framtida verksamhet

redan den 1 juni 1944, bör det icke möta något hinder mot att den

nya lydelsen av förordningen tillämpas från och med den 1 januari 1945.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels antaga det inom departementet upprättade förslaget

till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker, i samband varmed

de inom departementet upprättade, vid detta protokoll

såsom Bilaga fogade förslagen till bolagsordning för det nya

restaurangbolaget m. m. böra bringas till riksdagens kännedom;
dels

ock till Teckning av preferensaktier i ett planerat aktiebolag

för övertagande av de allmänna restaurangbolagens

rörelse å tilläggsstat II till riksstalen för budgetåret 1943/

44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa

ett investeringsanslag av .............. kronor 5 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Bilaga.

Bolagsordning

för

Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Sveriges allmänna restaurangaktiebolag», är

grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12

augusti 1910 och kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom

att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem millioner kronor och högst

femton millioner kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.

Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje

å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot

avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal

jämte talong; och förf ares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50,000 kronor och

dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av

högst 14,950,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning

av bolagets vinst intill fyra procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,

därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande

års vinst bekomma vad dämti brustit, innan utdelning å stamaktierna må

äga mm. Dämtöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning

av vinsten.

Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast fyra procent å aktiebeloppet.

Återstående vinst skall i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen

av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets

checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

73

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie nied förmånsrätt

framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande

aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava

brustit i fyra procent utdelning. Därefter skall innehavare av stamaktie erhålla

vad som motsvarar aktiens nominella värde. Övriga tillgångar tillfalla

statsverket.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets

ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna

äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier,

att teckna de nya aktierna.

Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet

därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

I fråga om dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

örn av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som

enligt § 6 erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott

till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade

penningmedel.

Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,

som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom

utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,

verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna

är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande

aktiens nominella värde jämte ränta efter fyra procent örn året från det

löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning

för ett eller flera föregående år.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning

därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens

försorg förses med påskrift om inlösandet.

§ 9.

Aktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller av svensk medborgare,

som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

§ 10.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för

dem.

2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger

eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar

hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger

eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen

för sådant företag eller tjänsteman i företaget.

3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande

och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter

och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter

och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes två ledamöter

och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,

och skall i följd härav då styrelsen första gången utses, halva antalet ledamöter

och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Majit utsedd

styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande

direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i mom. 2 är stadgat för

styrelseledamot.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en

gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde

skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.

5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att

närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren

i bolaget äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst

två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse

skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken

rätt till sådan utskänkning, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen

angående försäljning av rusdrycker, upplåtits åt bolaget, är ej giltigt,

med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna;

dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller

näst efter utgången av nämnda tid.

6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart

efter justeringen tillställes samtliga revisorer.

7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och

styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel

i annat företag, som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurangrörelse,

ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i

företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant

företag eller tjänsteman i företaget.

3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant

för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie

bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.

Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.

Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

75

må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,

som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och

tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande

kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet

och därefter av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal

och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t, samt till revisor,

som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl. Majit.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt

bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen

avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt

balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas

till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen

avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller

avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,

av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot

av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning

efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före

juni månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret

tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,

skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:
1.

Fastställande av balansräkning;

2. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,

samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna

lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;

5. Val av en revisor och en suppleant; samt

6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

§ 16.

Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier.

Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter

opaginerad Kontrollera mot PDF

''6 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför

trehundra röster.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna

skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kallelse till bolagsstämma

skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före ordinarie

stämman och senast åtta dagar före extra stämma.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

77

Avtal

angående

upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att

idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 §

andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning

av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen

den 1944 (nr ), upplåter Kungl. Maj:t å statens vägnar

härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med

den 31 december 1948 åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag rätt att såsom

restaurangbolag bedriva sådan utskänkning, som avses i ovannämnda

stadgande, med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt

lag och författning samt på följande villkor i övrigt.

Kungl. Maj :t antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, annat

bolag till restaurangbolag.

§ 2.

Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.

§ 3.

Det åligger restaurangbolaget

att under den tid, avtalet gäller, utöva utskänkning av rusdrycker på sätt

förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Majit utfärdat eller kan komma

att utfärda i fråga om handhavandet av utskänkning av rusdrycker,

att noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse

å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

att vid utskänkningen av rusdrycker tillämpa de grunder för prissättningen,

som kontrollstyrelsen kan komma att föreskriva, samt

att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden

av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest

rationella och effektiva sätt.

§ 4.

Restaurangbolaget förbinder sig

att tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga

för fullgörandet av kontrollstyrelsen eller systembolagen åliggande

tillsyn över rusdryckshanteringen, samt

att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning

styrelsen föreskriver.

§ 5.

För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för behandling

av andra spörsmål av större betydelse för restaurangbolagets verksamhet

skall finnas ett direktörsråd. Rådet består förutom av verkställande

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en bland de av

Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga i rådets

överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas

handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice

ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller

verkställande direktören.

I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för rådets

verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke

vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänt

den ifrågasatta åtgärden.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart

efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.

§ 6.

1. Restaurangbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl.

Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna

och styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige

i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.

2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant

bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl.

Maj :t utsedd styrelseledamot och suppleant.

§ 7.

Restaurangbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel

att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig

kontroll, som de pröva nödig.

§ 8.

Restaurangbolaget må ej utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller

annan delaktighet i annat företag.

§ 9.

Restaurangbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre

tid än den, för vilken åt bolaget upplåtits sådan rätt till utskänkning, som

avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,

utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna

i bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal

slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

§ 10.

1. Restaurangbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders

anskaffningsvärde men ma tillgodonjuta fri avskrivning å inventariers

anskaffningsvärde. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske,

fordras Kungl. Majits medgivande.

Bolaget äger verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,

vilken ej må överstiga 20,000,000 kronor, dels ock reservfond. Till

reservfond må avsättas högst 1,500,000 kronor årligen intill dess fonden uppgår

till 20,000,000 kronor.

Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

79

§ 11.

Därest annan än restaurangbolaget erhåller rätt till sådan utskänkning

av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående

försäljning av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,

skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets

för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter,

inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån

sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,

som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till

övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas lill avgörande

enligt lagen örn skiljemän.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och restaurangbolaget rörande rätta tolkningen

av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän.

§ 13.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

Stockholm den

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Avtal

angående

stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

Sedan staten i avtal den 1944 med Sveriges allmänna restau
rangaktiebolag

för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och

med den 31 december 1948 åt bolaget upplåtit rätt att såsom restaurangbolag

driva sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket

förordningen angående försäljning av rusdrycker, har mellan staten, å ena

sidan, samt undertecknade, stamaktieägare i bolaget,---å andra sidan,

träffats följande avtal angående stamaktiekapitalet i nämnda bolag.

§ 1.

Envar av undertecknade har förvärvat femtio stamaktier i Sveriges allmänna

restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt

parikurs av ettusen kronor för aktie.

§ 2.

Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Maji så påfordrar,

till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det antal

därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning,

med tillägg av fyra procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning

guldi ts.

§ 3.

Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten

eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda

ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

§4.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna

ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,

överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat

än med Kungl. Majits medgivande och på villkor, som Kungl. Majit må

bestämma, utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att,

örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta

avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner

lämpligt realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.

Utan hinder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan

att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit

av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför

statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde

jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Så
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

81

dan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras

utan att Kungl. Maj:t på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka

statens rätt.

§5.

Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa

överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Maj:t given

anvisning.

§ 6.

Om stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras

å aktiebreven.

§ 7-

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och

för stamaktieägarnas räkning ett.

Stockholm den

lii lionu lill riksdagens protokoll 1044. I sand. Nr 241.

ti

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:404 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till teckning av preferen a1 i texten
  2. Rskr. 1944:428 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till kontrollstyrelsen. s. 2 i texten
  3. SU 1944:185 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943144 till teckning av preferensaktier i ett p s. 1 i texten
  4. BevU 1944:45 Bevillningsutskottets memorial Nr 45 s. 1 i texten
  5. BevU 1944:41 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordni s. 7 i texten

Visa alla 6