Sök i Ratio Lex

Angående anslag till anordnande av en mätoch avmagnetiseringsstation i Karlshamn

1944-04-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:247, Angående anslag till anordnande av en mätoch avmagnetiseringsstation i Karlshamn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 247.

1

Nr 247.

Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående anslag till anordnande

av en mät- och avmagnetiseringsstation i

Karlshamn; given Stockholms slott den 14 april 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet,

statsrådet Ewerlöf, samt cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Under det nu pågående kriget använda de krigförande i stor omfattning

s. k. magnetiska minor i sådana farvatten, där på grund av djupförhållandena

dylika mineringar kunna erhålla åsyftad verkan. För att

skydda fartyg mot magnetiska minor kunna olika anordningar komma till

användning. Hit äro att hänföra, förutom minsvepning, åtgärder varigenom

den magnetiska kraften hos fartygen minskas eller motverkas. För sådant

ändamål hava flerstädes utomlands inrättats s. k. avmagnetiseringsstationer

och i anslutning till dessa s. k. mätstationer, vid vilka senare fartygs magnetiska

egenskaper kunna uppmätas vid olika vattendjup och olika farter.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 247.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

Den behandling, som ett fartyg undergår vid en avmagnetiseringsstation,

har en till tiden tämligen begränsad verkan och bör därför tid efter annan

upprepas. Behandlingen kan visserligen icke heller sägas ens inom den närmaste

tiden efter densamma medföra fullt skydd mot magnetiska minor,

men erfarenheten har dock visat att behandlingen i avsevärd mån minskar

risken för minsprängning.

Även i vårt land ha numera med anlitande av statsmedel inrättats två mätoch

avmagnetiseringsstationer, varav den ena, i Stockholm, sedan en tid

redan tagits i bruk och den andra, i Göteborg, nalkas sin fullbordan. Därjämte

ha för mindre fartyg anordnats s. k. stötslingor i Hälsingborg, Malmö

och Trelleborg. Stationen i Stockholm samt stötslingorna hava utförts med

anlitande huvudsakligen av medel å förskottsstaten för försvarsväsendet. För

anordnande av stationen i Göteborg har 1943 års riksdag för budgetåret

1943/44 under tionde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 850 000

kronor.

I skrivelse den 14 januari 1944 har kommerskollegium hemställt örn vidtagande

av åtgärder för inrättande av en mät- och avmagnetiseringsstation

i Sydsverige. Ämbetsverket har i detta ämne anfört bland annat följande.

Såväl de större som de mindre svenska handelsfartyg, vilka gå till Tyskland,

bruka, i den mån de icke anlöpa Stockholm och behandlas vid avmagnetiseringsstationen

därstädes, undergå behandling vid tyska avmagnetiseringsstationer.

De danska avmagnetiseringsstationerna hava, enligt vad under

hand erfarits, ej större kapacitet än att de, trots begränsningen av den

danska sjöfarten, endast i enstaka undantagsfall, exempelvis i fråga om färjorna

mellan Malmö och Köpenhamn, kunna betjäna svenska fartyg. Den

inrikes svenska sjötrafiken genom Öresund eller eljest i minfarvatten har

på detta sätt praktiskt taget icke tillgång till någon annan avmagnetiseringsstation

än den i Stockholm belägna. Exempel finnas å att i denna trafik

gående fartyg, som ej anlöpt Stockholm och alltså ej kunnat behandlas vid

avmagnetiseringsstationen därstädes, blivit sprängt av magnetiska minor.

Möjligheterna här i landet att få fartyg behandlade till skydd mot magnetiska

minor bliva visserligen förbättrade när avmagnetiserings- och mätstationen

i Göteborg färdigställts. Men Stockholms- och Göteborgsstationernas

belägenhet lämpar sig dock icke för sådana fartyg, som gå i trafik allenast

på sydsvenska hamnar. För dessa fartygs del föreligger trängande behov av

en liknande avmagnetiseringsstation med tillhörande mätstation i Sydsverige.

Under nuvarande förhållanden och även sedan Göteborgsstationen färdigställts

torde alltså behovet av att i Sverige kunna behandla fartyg till skydd

mot magnetiska minor icke vara i erforderlig mån tillgodosett.

När Skagerackspärren häves, är det att förvänta, att sjöfartsförbindelserna

i större utsträckning komma att återupptagas med hamnar, belägna på andra

sidan denna spärr. I farvattnen utanför vissa av dessa hamnar lära magnetiska

minor finnas i större gller mindre grad. Det torde därför ej vara

tillrådligt att låta fartyg trafikera dessa farvatten utan att fartygen behandlats

till skydd mot magnetiska minor. Att i sådana fall räkna med att behandlingen

kan ske vid avmagnetiseringsstationer utomlands torde innebära

ett antagande grundat på alltför osäkra faktorer. Det torde i stället

bliva nödvändigt tillse, att i Sverige finnas tillräckliga möjligheter för fartygens

behandling till skydd mot magnetiska minor. Sådana möjligheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

3

torde ej ens efter färdigställandet av avmagnetiseringsstationen i Göteborg

vara förhanden. De båda avmagnetiseringsstationerna i Stockholm och Göteborg

torde nämligen icke tillhopa få tillräcklig kapacitet för att behandla

även alla de fartyg, som vid ett hävande av Skagerackspärren kunna behöva

behandlas på grund av att de sättas i trafik på hamnar utanför denna spärr.

Häves spärren, torde för den skull behovet av den ytterligare avmagnetiseringsstationen

i Sydsverige komma att än mera framträda.

På sina håll kan måhända sökas göra gällande, att, när freden inträder,

avmagnetiseringsstationer för fartygs behandling till skydd mot magnetiska

minor bliva obehövliga. De magnetiska minor, som undan för undan utlagts

och torde komma att utläggas, hava emellertid i vissa fall, där undersökning

kunnat äga rum, visat sig hava batterier, som kunna beräknas hålla åtminstone

ett par år. Möjligt torde vara att förse minorna med batterier av betydligt

längre hållbarhet, exempelvis ett tiotal år. Det torde vid dessa förhållanden

få räknas med, att minorna kunna vara effektiva under ganska

lang tid.

Utläggningen av de magnetiska minorna sker ej i vissa avgränsade minfält.

Utläggningen brukar ske från flygplan, ofta under den mörka delen av

dygnet. På grund härav torde i regel ej ens den som lagt ut minorna äga

närmare kännedom om var de råkat hamna. Vidare äro minorna ofta inställda

så, att de ej explodera första gången de påverkas av ett fartyg och

kanske ej heller andra gången detta sker utan först någon senare gång. Dessa

omständigheter göra, att det blir mycket svårt för att ej säga omöjligt att

annat än å begränsade områden företaga verkligt effektiva svepningar av de

magnetiska minorna.

I anslutning härtill framhåller kollegium, att faran för magnetiska minor

torde komma att kvarstå ännu ett antal år efter krigets slut. Dessutom vore

att förvänta, att vår sjöfart i flera av de farvatten, där magnetiska minor

förekomma, bleve synnerligen livlig i och med att fredliga förhållanden åter

inträdde. Detta skulle medföra, att ett större antal handelsfartyg än tillförne

måste behandlas vid avmagnetiseringsstation. Otillräckligheten av våra nuvarande

resurser att behandla fartyg till skydd mot magnetiska minor torde

för den skull komma att framträda alldeles särskilt efter krigets upphörande.

Dessa resursers utökande med den nu ifrågasatta ytterligare avmagnetiseringsstationen

i Sydsverige skulle därför tillgodose ett behov, vilket ej blott

vöre trängande utan även kunde befaras kvarstå en ganska lång tid framåt.

Över kommerskollegii skrivelse har marinförvaltningen den 23 februari

1944 avgivit infordrat utlåtande. Vid utlåtandet är fogat ett av ämbetsverket

från kommerskollegium inhämtat yttrande rörande den lämpligaste placeringen

för handelssjöfartens del av en mät- och avmagnetiseringsstation i

södra Sverige och den maximala slorleken av de fartyg, som beräknades angöra

stationen. Beträffande spörsmålet örn stationens lämpligaste placering

hava vidare dels hamndirektionen i Malmö, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och Sjöassuradörernas förening i särskilda, respektive den 11, den 16 och den

16 mars 1944 daterade skrivelser framfört vissa synpunkter, dels ock Sveriges

redareförening efter att hava bereus tillfälle därtill den 15 mars 1944

avgivit yttrande. Slutligen har hamndirektionen i Karlshamn i en den 15 mars

1944 dagtecknad skrift framställt vissa erinringar i anledning av vad hamndirektionen

i Malmö i ifrågavarande ämne anfört.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Kommerskollegium Ilar anfört följande.

Undersökningar hava ägt rum av möjligheterna att placera stationen i

Malmö industrihamn, Klagshamns hamn, Karlshamns hamn ävensom i Falsterbokanalen.

Ingendera av dessa platser utom Karlshamns hamn kan anlöpas

av fartyg, som ligger djupare än cirka 6,8 meter. Karlshamns hamn

kan anlöpas av fartyg med ett djupgående av cirka 9 meter. Flera av de^ handelsfartyg,

som beräknas behöva angöra stationen, hava större djupgående

än 6,8 meter. Det är därför angeläget, att stationen i största möjliga utsträckning

kan angöras av fartyg med sådant större djupgående. Dessa omständigheter

tala för att förlägga stationen till Karlshamns hamn.

Från vissa håll bland redarna har dock ifrågasatts, huruvida stationen

ej borde förläggas till Falsterbokanalen. Harvad har man emellertid utgått

från den förutsättningen, att stationen ej skulle förläggas innanför kanalens

vågbrytare utan i stället i Höllviken utanför vågbrytarna, vilket icke

synes höra komma i fråga. Som skäl mot förläggningen till Karlshamn har

särskilt framhållits svårigheten, på grund av bristande mistsignalanordningar,

att i dimma anlöpa denna hamn. Enligt vad kollegium inhämtat är emellertid

en riktad radiofyr därstädes under utförande, och har arbetet fortskridit

så långt att endast några kompletterande åtgärder återstå. När dennafyr

är färdig, vilket bör kunna ske i god tid, innan stationen kommer till stånd,

bortfaller det mot förläggningen till Karlshamn andragna skälet.

Karlshamns hamn har ett väl skyddat läge, och något större hinder för att

i svårt väder anlöpa hamnen lärer ej förefinnas. Att i dylikt väder gå in i

Falsterbokanalen torde däremot under vissa förhållanden vara förenat med

ganska avsevärda risker. För handelsfartyg, vilka endast trafikera Östersjön,

torde i allmänhet Karlshamns hamn vara den av de fyra platserna, som kan

angöras med den minsta tidsförlusten. Även för handelsfartyg, som från

Nordsjön komma in i Östersjön, är denna hamn ganska gynnsamt belägen.

Vad Falsterbokanalen beträffar torde det vara tvivelaktigt i vad mån handdssjöfarten

kommer att använda sig av kanalen, när fredliga förhållanden åter

inträtt. För övrigt kan stationens förläggning till Falsterbokanalen komma

att medföra ej oväsentliga stockningar i trafiken därstädes.

Kollegium framhåller, att under dessa förhållanden Karlshamns hamn

vore den för handelssjöfartens del lämpligaste platsen för den ifrågasatta stationen.

Vid stationens utförande borde räknas med att fartyg, som angjorde

densamma, kunde hava en längd av 140 meter och en bredd av 20 meter.

Marinförvaltningen har för egen del anfört bland annat följande.

Efter samråd mellan marinförvaltningen, kommerskollegium samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen hava representanter för ifrågavarande ämbetsverk

besökt Landskrona, Malmö, Klagshamn, Falsterbokanalen samt Karlshamn

för att undersöka möjligheterna att å någon av nämnda platser anlägga

en mät- och avmagnetiseringsstation för fartyg.

Beträffande Landskrona framkom, att staden visserligen är i besittning

av en god djuphamn, väl lämpad för ändamålet, men att segelleden är

för smal för att utan stora olägenheter för sjöfarten därstädes medgiva anläggandet

av en avmagnetiseringsstation. Enär stora olägenheter sålunda föreligga,

har kostnadsberäkning icke skett beträffande detta alternativ.

I Malmö kan en mät- och avmagnetiseringsstation förläggas till industrihamnens

förhamn, där stationen skulle kunna erhålla ett relativt väl skyddat

läge. En komplett station har preliminärt beräknats kunna uppföras därstädes

för högst 1 500 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

5

De lokala förhållandena i Kingshamn äro ogynnsamma bland annat

därigenom, att en ränna om cirka 2 kilometers längd måste muddras fram

till Falsterbokanalens norra inseglingsränna. Muddringar inom området för

en eventuell avmagnetiseringsstation måste därjämte utföras från cirka 5,5 m

till cirka 9,2 m. Stationen skulle dock kunna få en väl skyddad plats inom

hamnområdet. Däremot stöter det på stora svårigheter att i närheten av stationen

anordna en mätstation i nord-sydlig riktning. En dylik mätstation

skulle nämligen få anläggas antingen i Falsterbokanalen eller norr om Malmö

utanför Barsebäck. Kostnaderna för en avmagnetiseringsstation i Kingshamn

inklusive mätstationen beräknas till högst 2 400 000 kronor.

Falsterbokanalen, vars riktning är nord-nordväst, studerades såväl

från Östersjösidan som från Öresund. Den fördelaktigaste platsen för en avmagnetiseringsstation

befanns därvid vara mynningen av kanalen mot Öresund.

Därvid skulle östra piren genombrytas ungefär 200 m från segelleden i

rakt ostlig riktning. Mätstation med nord—sydlig riktning kan placeras i kanalen

intill avmagnetiseringsstationen. För uppförande av avmagnetiseringsstationen

erfordras emellertid ett omfattande muddringsarbete. Enligt erhållna

uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anses fara dock icke

föreligga för igenslamning på norra sidan av Falsterbokanalen. En komplett

mät- och avmagnetiseringsstation i kanalen är kostnadsberäknad till högst

1 550 000 kronor.

De lokala förhållandena å förenämnda platser erfordra en avmagnetiseringsstation

med rörlig spole, så anordnad att fartyget under behandlingen ligger

förtöjt mellan dykdalber, medan en på tralla lagd elektrisk kabelspole framföres

under fartyget. Sålunda samma system som kommer att tillämpas vid

under uppförande varande station i Göteborg.

En avmagnetiseringsstation i Karlshamn kan placeras strax norr om

kastellet i ost—västlig riktning. Vattendjupet är bär sådant, att endast mindre

muddringsarbeten behöva företagas. Mätstationen anordnas så, att den ena

mätslingan placeras i linje med avmagnetiseringsstationen omkring 40 m

öster om denna på ett djup av cirka 10 m med mätkiosk å kastellets ostsida.

Den andra mätslingan placeras i södra utloppet till hamnen med mätkiosk

å ena piren. Med hänsyn till lokala förhållanden är det lämpligast att utföra

stationen i huvudsak med samma utförande, som tillämpats vid Stockholmsstationen,

d. v. s. fartyget avses passera fasta spolar, vilka alstra avmagnetiseringsfälten.

En station anordnad enligt detta utförande beräknas draga en

kostnad av högst 1 200 000 kronor, eventuellt kan genom modifierat utförande

av ledningssystemet ernås en besparing av cirka 100 000 kronor.

Förenämnda priser äro i samtliga fall beräknade efter nuvarande prisnivå.

Marinförvaltningen framhåller i anslutning härtill, att ämbetsverket vid sin

utredning utgått från av kommerskollegium angiven maximilängd å fartygen

av 140 meter och en bredd av 20 meter. Skulle det befinnas önskvärt att anordna

stationen för större fartyg, vore detta icke möjligt beträffande Malmöoch

Klagshamnsalternativen på grund av de nuvarande utrymmesförhållandena

inom respektive hamnområden. I fråga om Falsterbokanalen kunde icke

heller därstädes med rimliga kostnader åstadkommas en station för längre

fartyg än 140 meter. I Karlshamn vore utrymmesförhållandena i hamnen sådana,

att man icke utan stora svårigheter och risker kunde manövrera fartyg

av större längd än 140 meter.

Med hänsyn till att kommerskollegium ansett Karlshamn vara den för han
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

delssjöfarten lämpligaste platsen för den ifrågasatta stationen saint under bebeaktande

av denna stads läge i förhållande till den nu befintliga avmagnetiseringsstationen

i Stockholm och den under byggnad varande avmagnetiseringsstationen

i Göteborg ävensom av omständigheterna i övrigt ansåge marinförvaltningen,

att avmagnetiseringsstationen för södra Sverige borde förläggas

till Karlshamn.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att de kostnader, som

eventuellt komme att nedläggas på en avmagnetiseringsstation i H ö 11 v iken,

bleve till nytta även för trafiken i Falsterbokanalen och för andra

framtida anläggningar å denna plats. Vid valet mellan de ifrågasatta platserna

syntes därför dessa omständigheter böra beaktas. Härom har styrelsen

vidare anfört följande.

Stationen kunde förläggas vid kanalens östra sida omedelbart söder om

de båda pirhuvudena i norra delen av kanalen. Grunden består här av sand

och övergår på större djup till fastare material, s. k. kalkmörja. Den östra

vågbrytaren genombrytes och själva stationen förlägges omedelbart öster om

en uppmuddrad vändplats inuti den nuvarande hamnbassängen. Vändplatsens

diameter utgör 220 m och själva avmagnetiseringsstationen får en total

längd likaledes av 220 m. Vattendjupet är detsamma som i kanalen eller 7,2

m under medelvattenytan. För att skydda stationen mot sjö utbygges utmed

norra sidan en vågbrytare av liknande typ som de befintliga vågbrytarna.

Kostnaderna för hela anläggningen förutom kostnaderna för elektrisk material

och anordningar i samband med detta har av styrelsen beräknats till

785 000 kronor. Av denna kostnad utgör 175 000 kronor kostnad för vändplatsen.

Falsterbokanalen består i Höllviken av en muddrad ränna med en bottenbredd

av 80—100 m, kanal genom själva näset med en bottenbredd av 40 m

(vid bron och avstängningsluckor 25 m) samt i Kämpingebukten en muddrad

ränna av 100 m bredd. Kanalens hela längd är cirka 9 nautiska mil.

Skulle hinder för genomfart uppstå exempelvis på grund av att bron eller

avstängningsluckorna av någon anledning ej kunna öppnas, kunna stora

fartyg, som eventuellt befinna sig i kanalen och som på grund av sin längd

och sitt djupgående ej kunna vända, förorsakas olägenheter och tidsspillan

vid trafikstopp av längre varaktighet. Den i samband med avmagnetiseringsstationen

anordnade vändplatsen skulle således bliva till stort gagn ur allmän

trafiksynpunkt. Vändplatsen kan även med fördel utnyttjas i anslutning

till framtida kajanläggningar, vilka bliva erforderliga därest å Falsterbonäset

pågående djupborrningar giva väntat resultat.

Hamndirektionen i Malmö har, efter en utförlig motivering, såsom sin mening

uttalat, att en till industrihamnen i Malmö förlagd mät- och

avmagnetiseringsstation skulle få ett fullt tillräckligt vattendjup samt att den

med hänsyn till sjöfartens behov och navigeringsförhållandena ävensom ur

teknisk synpunkt skulle bliva långt fördelaktigare placerad än en sådan station

i Karlshamn. Direktionen hade den 11 februari 1944 i skrivelse till marinförvaltningen

förklarat sig beredd att för en till cirka 658 000 kronor beräknad

kostnad i industrihamnen utföra muddringsarbeten samt anlägga

dykdalber och träbrygga, ram och bana för spolen, slip, dragmaskineri, omformarstation,

utfyllning och mätstation. Då representant för marinförvalt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

7

ningen under hand beräknat kostnaden för den elektriska utrustningen m.

m. till omkring 400 000 kronor, skulle totalkostnaden för en mät- och avmagnetiseringsstation

i industrihamnen således stanna vid 1 058 000 kronor.

Det vore därför ägnat att förvåna, alt myndigheterna numera räknade med

en totalkostnad av 1 500 000 kronor. Sedan marinförvaltningen den 7 mars

1944 till direktionen under hand framställt begäran om kostnadsberäkning

beträffande byggnadsarbetena för en för fartyg med 9 meters djupgående

avsedd avmagnetiseringsstation i Malmö frihamn, vilken med tillhörande

inseglingsrännor hade ett vattendjup av 9,25 meter, hade direktionen,

trots den korta tid som härför stått till buds, så långt det låtit sig göra sökt

beräkna kostnaderna för denna större anläggning. Enligt dessa beräkningar

komme kostnaderna för stationen, exklusive den elektriska anläggningen, att

uppgå till 710 000 kronor.

Hamndirektionen i Karlshamn har, under bemötande av de av hamndirektionen

i Malmö framförda synpunkterna, för sin del gjort gällande, att

den ifrågasatta stationen lämpligen borde förläggas till Karlshamn.

Sveriges redareförening har tillstyrkt förslaget, att stationen förlägges till

Karlshamn, samt har till motivering härför anfört följande.

Ett förläggande av avmagnetiseringsstationen till Karlshamn synes hava

följande företräden framför övriga ifrågasatta platser, nämligen dels att stationen

kommer att ligga utanför av magnetminor infekterade farvatten, dels

att naturligt vattendjup finnes till närmare 9 meter, dels att det är avsett, att

avmagnetisering där skall företagas under det att fartygen passera en bana

runt en i hamninloppet belägen holme, varigenom väntetiden för fartygen

kan förmodas komma att bliva relativt liten, dels att bogserhjälp torde behöva

tagas i anspråk i mindre utsträckning än å de andra platserna och dels

att en station där kommer att ställa sig billigare för det allmänna.

Härutöver må framhållas, alt det ur sjöfartssynpunkt uppenbarligen är

angeläget, att en avmagnetiseringsstation förlägges så, att minsta möjliga avvikelser

från fartygens router behöva ske. Ingen av de föreslagna platserna

är så belägen, att den tillfredsställer all trafik i farvattnen söder om Stockholm

eller Göteborg. Vad Karlshamn angår, synes det föreningen som om

denna plats skulle, om fördelar och nackdelar vägas mot varandra, ur trafiksynpunkt

i vart fall icke vara sämre belägen än övriga i remisshandlingama

nämnda platser.

Bland de skäl, som tala mot ett förläggande av stationen till Karlshamn,

må anföras, att farvattnen utanför denna hamn i hårt väder och vid disig

väderlek ur navigatorisk synpunkt äro mindre goda. Föreningen förutsätter

därför, att vid ett förläggande av stationen till Karlshamn sådana åtgärder

vidtagas, att angöringsförhållandena i de hamnen angränsande och till densamma

ledande farvattnen förbättras. Enligt vad av remisshandlingarna

framgår kommer en riktad radiofyr att uppföras i inloppet till Karlshamn.

Det är av vikt, att denna radiofyr färdigställes innan avmagnetiseringsstationen

tages i bruk.

Då erfarenheterna från avmagnetiseringsstationen i Stockholm visat, att

fartygen vid passerandet av station utav därstädes anordnad typ måste framgå

med mycket ringa fart, varvid i många lall bogserhjälp erfordras, förutsätter

föreningen vidare att — då det är avsett att liknande stationstyp skall

komma till utförande i Karlshamn — tillräckligt antal hogserbåtar komma

att där finnas tillgängliga. Då issvårigheter under vissa förhållanden kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

uppstå i Karlshamn, böra för att ett effektivt utnyttjande av stationen skall

kunna ske möjligheter till isbrytning i hamnen och dess tillfartsleder förefinnas.

Sjöassuradörernas förening har förordat, alt stationen förlägges till den

plats vid Öresund, som kan befinnas lämpligast. Härom har föreningen

anfört.

Vid val av lämplig förläggningsort för en avmagnetiseringsstation för handelsfartyg

synes man böra utgå från att angörandet av sådan hamn icke medför

större kostnader och olägenheter än nödvändigt. Genom avvikelser från

normal route uppkomma emellertid både tidsförlust och driftkostnader, vilka

tillsammans med kostnaderna i avmagnetiseringshamnen utgöra en betydande

extra belastning av handelssjöfarten. Man måste också räkna med ökad

risk för haverier med åtföljande tids- och kostnadskrävande reparationer eller

i värsta fall totalförluster. Stationen bör därför placeras så, att avmagnetisering

så långt möjligt kan ske i löpande samband med fartygens ordinarie

resor, alltså intill de stora trafiklederna eller på kortast möjliga avstånd från

dessa. Ur dessa synpunkter kunna vi icke finna Karlshamns läge lämpligt,

eftersom Karlshamn är beläget i inre Hanöbukten i en skärgård med dåliga

angöringsmöjligheter och på relativt stort och svårnavigabelt avstånd från

trafikströmmen såväl utanför Sveriges ostkust som genom Öresund. Navigeringen

förbi Bornholm och Sandhammaren och i Hanöbukten samt angöringen

av Karlshamn är känd som riskfylld. Härtill bidraga osäkra strömförhållanden,

ofta uppträdande tjocka och förekomslen av magnetiska störningsområden.

Den omständigheten att en riktad radiofyr för närvarande är

under uppförande i Karlshamn torde icke i tillräcklig grad mildra nyssnämnda

svårigheter.

De fartyg, som under nu rådande förhållanden kunna tänkas använda

Karlshamnsstationen, kunna i stort sett fördelas på tvenne grupper:

1. Fartyg som lossa och lasta i hamnar på sträckan Trelleborg—Malmö—

Landskrona—Hälsingborg—Halmstad.

2. Fartyg som lossa och lasta på sträckan Karlshamn—Västervik.

Ehuru vi på grund av bristande tid icke varit i tillfälle att verkställa statistisk

undersökning, våga vi antaga, att antalet fartyg i den första kategorien

är större än i den andra. Efter krigshandlingarnas upphörande torde de fartyg,

för vilka anlöpandet av Karlshamn skulle medföra större tidsutdräkt och

större omväg än anlöpandet av hamn vid Öresund, vara avsevärt flera än

de, för vilka Karlshamn av avståndshänsyn skulle vara förmånligare. För

första kategorien blir avvikelsen, räknad endast för resa till Karlshamn,

cirka 100 distansminuter. För fartyg i andra kategorien blir avvikelsen på

samma sätt cirka 45 distansminuter. De totala extra kostnaderna och olägenheterna

för sjöfarten torde därför kunna antagas bliva väsentligt mindre, om

avmagnetiseringsstationen förlägges vid hamn i Öresund än om den förlägges

till Karlshamn.

Nybyggnaderna i Landskrona och Malmö hava ofta en längd av cirka 150

meter. Så stora fartyg kunna överhuvudtaget icke angöra den planerade stationen

i Karlshamn. Dessa mycket värdefulla fartyg äro ej så fåtaliga, varför

hänsyn bör tagas även härlin.

En ytterligare omständighet, som talar mot stationens förläggning till Karlshamn,

är att åtminstone för större fartyg bogserhjälp torde vara oundgänglig.

Detta skulle medföra nödvändigheten av att i Karlshamn för ändamålet stationera

särskilda bogserbåtar, då den i Karlshamn befintliga lilla bogserbåten

icke kan anses vara tillräcklig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 247.

9

Slutligen vilja vi framhålla, att avmagnetiseringsstationen i Göteborg efter

krigets slut måste bliva utsatt för en mycket kraftig belastning, vilket ökar

betydelsen av att den andra avmagnetiseringsstationen ligger lämpligt till för

genomgångstrafiken i Öresund.

över de till ärendet sålunda hörande handlingarna hava sedermera infordrade

utlåtanden avgivits av chefen för marinen den 29 mars och av kommerskollegium

den 6 april 1944.

Chefen för marinen har ansett det av föreliggande utredningar framgå, att

i fråga om lämplig plats för en mät- och avmagnetiseringsstation i södra

Sverige endast alternativen Malmö eller Karlshanm borde ifrågakomma. Vilket

av alternativen som ur sjöfartens synpunkt vore fördelaktigast undandroge

sig chefens, för marinen bedömande. I vissa ingivna yttranden syntes

dock icke tillräckligt lia beaktats dels fördelen av att Karlshamn läge utom

det speciellt minfarliga Öresundsområdet och bassängen syd Skåne, dels ock

att fartyg, som från världshaven komme till Öresundshamnar, på grund av

minfaran i södra Kattegatt och norra Öresund måste avmagnetiseras i Göteborg.

På motsvarande sätt syntes fartyg, som komme från Östersjön söder

örn Stockholm, böra avmagnetiseras innan de angjorde de minfarliga områdena

i sydvästra Östersjön, vare sig dessa fartyg skulle utpassera genom

Öresund, genom Stora Bält eller genom Kielkanalen. örn i ett krig trafiken

på Malmö omöjliggjordes, bleve — därest stationen förlädes till Malmö —

hela Östersjö-sjöfarten hänvisad till Stockholms avmagnetiseringsstation. —

För marinens del vore Karlshamn att föredraga framför Malmö dels med

hänsyn till flottans basområden och dels emedan Malmö kunde få ett för

fientliga anfall alltför utsatt läge. — Av anförda skäl tillstyrktes anläggandet

av en mät- och avmagnetiseringsstation i Karlshamn.

Kommerskollegium har till en början närmare utvecklat sina tidigare framförda

synpunkter i fråga örn valet av plats för stationen med hänsyn till

fartygens färdvägar. Härom har kollegium anfört bland annat följande.

En omfattande grupp av fartyg, tili vilken hänsyn måste tagas vid valet

av plats tor stationen, utgöres av sådana fartyg, som gå i trafik mellan hamnar

pa den svenska ostkusten och tyska Östersjöhamnar. Den enda svenska

station av nu ifrågavarande slag, som för närvarande står till buds för dessa

fartyg, den i Stockholm belägna. Alldenstund en del av fartygen ej gå så

långt norr ut soln till Stockholm, och då anlöpandet av Stockholm är förenat

med langa skärgårdsresor, ställer det sig ganska oförmånligt för de flesta

av de lill gruppen hörande fartyg, som ej äro befraktade till eller från Stockholm,

att ga in dit för behandling vid stationen därstädes. För dessa fartygs

del torde en till Sydsverige förlagd station, därest den får en sådan belägenhet

som Karlshamn erbjuder, komma att bliva till stor nytta. Förlägges staIlonen

däremot till Malmö eller annan Öresundshamn, skulle användandet

av stationen i allmänhet medföra ganska stor tidsförlust för fartygen. Tidsförlusten

kan dessutom komma att ökas därigenom, att en station i Malmö

på grund av de lokala förhållandena torde få formen av en s. k. säckstation

Vid en dylik station kunna trafikstockningar lätt uppstå. Karlshamnsstationen

skulle däremot anordnas såsom genomfartsstation. En sådan kan, även

örn fartygen ankomma i tät följd, utan nämnvärt dröjsmål mottaga deni.

Uihanr) till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 217. %

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

En annan fartygsgrupp, som måste beaktas vid utseendet av plats för den

ifrågasatta stationen i södra Sverige, består av de fartyg, som från Kattegatt

komma genom Öresund och därefter över Hanöbukten fortsätta långs den

svenska ostkusten. Denna grupp torde, när Skagerackspärren häves, komma

att omfatta ett stort antal fartyg. I den mån fartygen anlöpa Göteborg, kunna

de, när den där planerade avmagnetiserings- och mätstationen blir färdig,

använda sig av denna. Beaktas måste dock, att Göteborgsstationen,^ när trafiken

västerut efter Skagerackspärrens hävande åter kommer i gang, med

all sannolikhet torde bliva ganska överbelastad. Även Stockholmsstationen

står givetvis till buds för dessa fartyg, men anlöpande! av denna station kan,

såsom redan berörts, vara förenat med vissa olägenheter. Skall ett till gruppen

hörande fartyg vid passerandet av Hanöbukten gå in till Karlshamn,

kommer fartygets färd att förlängas med cirka 27 distansminuter om resan

går genom Kalmarsund och med cirka 30 distansminuter om den gar utanför

Öland. För flertalet fartyg skulle denna ökning av färdlangden medföra

en tidsförlust av cirka 3 timmar. Passerandet genom rännorna i inloppet till

Malmö eller anlöpandet av annan hamn vid Öresund medför dock aven viss

tidsförlust. Härjämte får beaktas den redan berörda risken för tratikstockningar

vid en station av sådant slag som skulle ifrågakomma i Malmö. ^

Vidare finnes en grupp av fartyg, som från svenska västkusthamnar ga in

i Öresund och avsluta resan i någon vid sundet belägen hamn eller fortsatta

till tysk Östersjöhamn. Dessa fartyg torde visserligen vara bast betjanta av

stationens förläggning till öresundshamn. Fartygen komma emellertid i flera

fall att kunna använda sig av Göteborgsstationen. De äro dessutom sa t atalia,

att de ej torde böra tillmätas någon avgörande betydelse vid valet av

plats för stationen i Sydsverige.

De nu berörda fartygsgrupperna torde vara de som närmast påkallauppmärksamhet

vid detta val. Av redogörelsen torde framgå, att med hänsyn

till fartygens färdvägar övervägande skäl tala för stationens förläggning till

Karlshamn.

Med anledning av påståendet att navigeringsförhållandena vid

anlöpandet av Karlshamn motiverade stationens förläggning till

annan plats än denna stad har kollegium anfört:

Den obetydliga skärgård, som finnes utanför Karlshamn, har sådan belägenhet,

att den ej kan sägas utgöra något hinder för hamnens anlöpande.

Såväl chefen för ''lotsstyrelsen lotsbyrå som ock en erfaren sjökapten, som

fört fartyg i kusttrafik på södra Sverige i över 20 år, hava pa kollega förfrågan

förklarat, att de funnit anlöpandet icke vara förenat med några särskilda

svårigheter på grund av strömförhållanden, tjocka eller magnetiska

störningar Vad strömförhållandena och tjockan angår har kollegium dessutom

förhört sig hos e. o. bvrådirektören Östman vid statens meteorologisk - hvdrografiska anstalt och vad de magnetiska störningarna beträffar hos föreståndaren

för sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning. Harvid har icke lorekommit

något som kan giva anledning förmoda, att särskilda svårigheter

finnas att anlöpa Karlshamn. I detta sammanhang torde böra bemarkas ett

vid yttrandet av Karlshamns hamndirektion fogat, av fyra lotsar avgivet intyg

i vilket de förklara sig under alla väderleksförhållanden kunna fora in

fartyg till Karlshamn. Framhållas må även, att en vid Karlshamn under uppförande

varande riktad radiofyr, vars utsändningar komma att kunna upptagas

ej blott medelst radiopejlapparat utan även medelst vanlig rundradiomottagare,

kan förväntas högst väsentligt underlätta angörandet av Karlshamn

vid dålig sikt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 247.

11

Vad djupen i de olika hamnarna beträffar upprepar kollegium

vad kollegium redan i sin skrivelse den 22 februari 1944 framhållit, nämligen

att Malmö industrihamn och de i andra orter vid Öresund belägna hamnar,

som undersökts för stationens placering, ej kunde anlöpas av fartyg, som låge

djupare än cirka 6,8 meter, men att hamnen i Karlshamn kunde anlöpas av

fartyg med ett djupgående av cirka 9 meter. Flintrännan kunde visserligen

ej passeras av fartyg med ett djupgående av mer än cirka 6,8 meter, men

Drogden hade ett vattendjup, som läte fartyg med ett djupgående av cirka

7.7 meter passera. När det oceangående tonnaget åter började trafikera

Östersjöhamnarna, kunde det förväntas, att fartyg med större djupgående än

6.8 meter behövde använda sig av den ifrågasatta stationen. Dessa omständigheter

talade mot stationens förläggning till de omhandlade öresundshamnama.

Det hade av hamndirektionen i Malmö framhållits, att ett djup

av 9,26 meter funnes i Malmö frihamn. Detta vore onekligen riktigt, och utrymme

för avmagnetiseringsanordningar funnes måhända även i frihamnen.

Att placera mätanordningarna i frihamnen skulle däremot ej låta sig göra,

utan måste dessa förläggas till annan ort, där erforderligt utrymme och lämpligt

vattendjup funnes, exempelvis till Barsebäck. Vid sådant förhållande ansåge

kollegium förslaget att förlägga stationen till Malmö frihamn kunna

lämnas helt åsido.

I detta sammanhang omnämner kollegium att, enligt vad marinförvaltningen

under hand uppgivit, avmagnetiseringsanordningamas placering på

för stort djup i vissa fall kunde inverka menligt på effektiviteten av fartygs

behandling vid stationen. Marinförvaltningen hade emellertid meddelat sig

icke hava något att erinra mot anläggningarnas placering på sådant djup

att desamma kunde betjäna fartyg med ända till 7,7 meters djupgående, d. v. s.

alla de fartyg, för vilka Drogden erbjöde tillräckligt djupt vatten. Kollegium

funne sig kunna godtaga, att stationen avpassades efter ett sålunda begränsat

djupgående hos fartygen. Ett hänsyntagande till detta djupgående medförde,

att av de platser, som skulle kunna komma i fråga, Karlshamn vore

den enda å vilken man kunde reflektera.

Med anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande, att vid

valet av plats för stationen borde beaktas att de kostnader, som eventuellt

komme att nedläggas på en avmagnetiseringsstation i Höllviken vid Falsterbokanalen,

bleve till nytta även för trafiken i kanalen och för andra framtida

anläggningar å denna plats, har kollegium anfört, att kollegium ej ville

förneka, att så i viss mån kunde bliva fallet. Kollegium ville dock framhålla,

att vinsten därav icke uppginge till så stort belopp som den besparing, vilken

vunnes genom att förlägga stationen till Karlshamn. För övrigt hade det

ännu ej visat sig i vilken omfattning kanalen komme att anlitas av fartygen

under fredliga förhållanden.

Sammanfattningsvis har kollegium framhållit, att enligt kollegii mening

det för handelsflottans del finge anses fördelaktigast, att den avsedda avmagnetiserings-

och mätstationen placerades i Karlshamn. Särskilt ville kollegium

fästa uppmärksamheten å den omständigheten, att Sveriges redare
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Departements
chefen.

förening, vars yttrande finge anses representativt för handelssjöfartens intressen

i denna fråga, uttalat sig till förmån för Karlshamnsalternativet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kommer efter fullbordandet av

mät- och avmagnetiseringsstationen i Göteborg att i vårt land finnas två dylika

stationer, en på västkusten och en på ostkusten, den senare belägen i Stockholm.

Kommerskollegium har nu anmält förefintligt behov av ytterligare en,

till södra Sverige förlagd mät- och avmagnetiseringsstation. Kostnaderna för

anordnandet av stationen, vilken av såväl kommerskollegium, chefen för marinen

och marinförvaltningen som Sveriges redareförening på enligt min mening

övertygande skäl föreslagits placerad i Karlshamn, ha av marinförvaltningen

beräknats till högst 1 200 000 kronor, vilket belopp måhända vid ett

modifierat utförande av stationens ledningssystem skulle kunna begränsas

till högst 1 100 000 kronor och i varje fall avsevärt understiger den uppskattade

kostnaden, därest stationen skulle förläggas till någon av de övriga platser

där densamma ansetts eventuellt kunna placeras.

Även jag finner, i likhet med kommerskollegium, angeläget, att den sålunda

föreslagna stationen snarast möjligt kommer till stånd, samt förordar

därför, att anslag för ändamålet äskas av riksdagen. Anslaget synes böra anvisas

såsom reservationsanslag och bestämmas till det högre av de båda nyss

angivna beloppen. Jag förutsätter dock, att alla möjligheter utnyttjas att hålla

kostnaderna så låga som möjligt. Ehuru den nya stationen, liksom de båda

stationerna i Stockholm och Göteborg, torde böra utföras av marinförvaltningen

och drivas i dess regi, lärer anslaget — med hänsyn till att stationen

är avsedd att till väsentlig del betjäna handelsflottans fartyg, och såsom fallet

var beträffande anslaget till anordnande av stationen i Göteborg — böra

uppföras under tionde huvudtiteln.

I årets statsverksproposition har under nyssnämnda huvudtitel, punkt 69,

för nästkommande budgetår äskats ett förslagsanslag av 320 000 kronor

till driftkostnader för mät- och avmagnetiseringsstationer. Jag förutsätter att

detta anslag, som vid beräkningen aAr medelsbehovet avsetts allenast för stationerna

i Stockholm och Göteborg, får anlitas även för bestridande av driftkostnaderna

vid den nu föreslagna stationen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av en mät- och avmagnetiseringsstation

i Karlshamn för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 1 200 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Muller.

447435. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anordnande av en mätoch avmagnetiseringsstation i Karlshamn. a1 i texten
  2. SU 1944:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till anordnande av en mätoch avmagnetiseringsstation i Karlshamn. s. 10 i texten