Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning

1944-04-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:248, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21

juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning; given

Stockholms slott den 21 april 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den

21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 248.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2 moni. lagen den 21 juni 1940

(nr 540) om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 morn.1 lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning

skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

2 mom. Från bestämmelserna i lagen undantagas ytterligare för allmän

trafik avsedd eller upplåten kanal, spårväg eller annan farväg, dock ej järnväg

eller flygplats, så ock allmän farled eller allmän flottled jämte till de sålunda

undantagna kommunikationsanstalterna hörande, för driftens omedelbara

behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1940:980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

3

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet d Stockholm slott den

31 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Eriksson, fråga angående ändring av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940

örn krigsskadeersättning samt anför därvid följande.

Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning skall, i

den mån skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit,

icke gottgöres i annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning

genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor, som i

lagen stadgas. Lagen omfattade ursprungligen tre skilda egendomsgrupper,

nämligen 1) fastigheter jämte vissa inventarier och produkter därå, 2) varor,

huvudsakligen handelsvaror, och 3) maskiner. Genom lag den 6 december

1940 (nr 980) lades härtill ytterligare en egendomsgrupp, nämligen 4) personligt

lösöre och annan lösegendom. Slutligen föreskrevs genom lag den 3

december 1943 (nr 808), att ersättning genom krigsförsäkring skulle beredas

jämväl för skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket icke indragits

(krigsskada under neutralitetstid), i den mån skadan icke i annan

ordning gottgjordes.

Envar av de nämnda egendomsgrupperna utgör enligt lagen ett i förhållande

till annan egendom fullt fristående försäkringskollektiv. Mot förmånen

av krigsskadeersättning svarar, särskilt inom varje kollektiv, en skyldighet

för ägaren att med avgift för egendomen bidraga till finansieringen av försäkringsskyddet.

I fråga om fast egendom har storleken av denna avgift

ställts i viss relation till fastighetens värde, varmed avses taxeringsvärdet.

Saknas sådant, skall fastighetens värde fastställas i den ordning Konungen

bestämmer.

Jämlikt 2 § i lagen är viss egendom undantagen från lagens bestämmelser.

Sålunda äger enligt 2 § 1 mom. lagen icke tillämpning å, bland annat, huvuddelen

av staten tillhörig egendom. Vidare stadgas i 2 § 2 mom. följande:

»Från bestämmelserna i lagen undantagas ytterligare för allmän trafik av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

sedd eller upplåten kanal, spårväg eller annan farväg, dock ej järnväg, så

ock allmän farled eller allmän flottled jämte till de sålunda undantagna

kommunikationsanstalterna hörande, för driftens omedelbara behov avsedda

byggnader, anläggningar och markområden.»

Frågan örn i vad mån viss fast egendom borde undantagas från lagens tilllämpningsområde

behandlades utförligt av den utredning — krigsskadeutrcdningen

— som avgav det till grund för lagens ursprungliga avfattning

liggande betänkandet (SOU 1940:4). Utredningen anförde härom bland annat

(s. 34 och följande i betänkandet), att under lagen borde i princip inrymmas

vad enligt allmän lag vöre alt hänföra till fast egendom, ävensom

byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej vore hänförlig till fast egendom,

alltså vad som i kommunalskattelagen förstodes med ordet fastighet. Från

huvudregeln borde dock vissa undantag göras. Ur teknisk-administrativ synpunkt

skulle uppenbarligen stora fördelar stå att vinna, om lagstiftningen

kunde så nära som möjligt anslutas till kommunalskattelagen i vad den avsåge

fastigheternas skatteplikt. Man hade då möjlighet att falla tillbaka på

en klassificering av fastigheterna, som kunde grunda sig på redan förut gällande

lagstiftning med den rikhaltiga samling prejudikat, som förelåge rörande

lagens tillämpning. Ur de synpunkter, som läge till grund för utredningens

förslag rörande ersättning för krigsskada å fast egendom, förelåge

uppenbarligen ej några skäl att medtaga statens fastigheter, och vid sådant

förhållande saknades — utom i vissa undantagsfall — anledning att frångå

den ståndpunkt, statsmakterna i princip intagit med avseende å försäkring

av statsegendom, nämligen att staten skulle stå självrisk och sålunda vara

sin egen försäkringsgivare. Utredningen erinrade därefter om att jämlikt 5 §

2 mom. kommunalskattelagen skatteplikt ej föreligger för kanal, järnväg,

spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik,

allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda kommunikalionsanstalter

hörande, för driftens omedelbara behov avsedda byggnader, anläggningar

och markområden, samt att jämlikt 6 § 2 mom. samma lag taxering ej skall

ske av sådan fastighet. Utredningen anförde vidare:

På i fortsättningen anförda skäl föreslår utredningen, att fastigheternas

bidragsplikt skall grundas på taxeringsvärdet. Att den fasta egendom, som

ingår i de ifrågavarande kommunikationsanläggningarna, ej taxeras utgör

givetvis ett mycket vägande skäl av teknisk art mot medtagandet av fastighet

av här avsedd art. I vad frågan gäller järnvägarna kunna emellertid

så starka realskäl anföras för deras inrymmande under lagstiftningen, att

de tekniska svårigheter, som uppkomma, enligt utredningens mening ej böra

få vara avgörande. Att utredningen härvid åsyftar uteslutande de enskilda

järnvägarna följer av vad ovan anförts rörande staten tillhörig fastighet

överhuvudtaget. De enskilda järnvägarna representera tillsammans ett mycket

betydande fastighetsvärde. Taxeringsvärde finnes visserligen som nyss

nämnts ej åsatt deras fasta egendom, men enligt tillgängliga uppgifter uppgick

det bokförda värdet av banor och byggnader m. m. år 1937 till ungefär

500 miljoner kronor. Detta värde tillsammans med värdet av järnvägarnas

rullande materiel eller omkring 165 miljoner kronor utgör underlag för obligationslån

å sammanlagt något över 100 miljoner kronor, vilka lån i bety
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni■ Maj-.ts proposition nr 248-

5

dande omfattning finnas placerade i samma kreditanstalter, som^ belåna inteckningar

i annan fast egendom. Dessutom torde nämnda tillgångar i betydande

utsträckning även tjänstgöra som säkerhet för av enskilda järnvägar

upptagna ytterligare lån på bortåt 80 miljoner kronor. I fråga om störningar

av det ekonomiska livets gång, örn dylika obligationer och skuldförbindelser

i övrigt skulle bliva nödlidande, gäller i stort sett detsamma som

vid förstörelse av intecknade fastigheter. Att det därjämte är ett betydande

allmänt intresse, och detta gäller särskilt under krig, att järnvägarna kunna

upprätthålla sin verksamhet, ligger i öppen dag. Utredningen vill på nu i

korthet anförda skäl förorda, att de enskilda järnvägarna beredas ersättning

för krigsskada å fast egendom i samma ordning och på samma villkor som

andra fastighetsägare. Till frågan örn underlag för järnvägarnas därav följande

skyldighet att bidraga till ersättandet av krigsskador å fast egendom

återkommer utredningen längre fram.---

Liknande skäl som i fråga om järnväg kunna givetvis anföras för medtagandet

i beredskapslagstiftningen av kanal, spårväg etc. Med hänsyn till den

förhållandevis ringa betydelsen av dessa företag såväl ekonomiskt som ur

allmän synpunkt har dock utredningen stannat för att av de i 5 § 2 mom.

kommunalskattelagen omnämnda kommunikationsföretagen medtaga endast

de enskilda järnvägarna i vårt land.

Efter det utredningen härefter, bland annat, närmare utvecklat skälen för

sin uppfattning att krigsskadebidragen beträffande fast egendom skulle beräknas

på grundval av taxeringsvärdena, fortsatte utredningen:

Att på här föreslaget sätt för bestämmandet av bidragspliktens omfattning

begagna sig av gällande taxeringsvärden låter sig emellertid ej göra, då fråga

gäller de enskilda järnvägarna i vårt land, vilkas egendom, såsom förut

nämnts, i huvudsak ej är föremål för taxering. Värdet av den fasta egendom,

som skall utgöra underlag för en järnvägs bidragsplikt, måste därför fastställas

i särskild ordning. Då det torde få anses uteslutet att härför anlita

de vanliga fastighetstaxeringsorganen, föreslår utredningen, att det får ankomma

på Kungl. Majit att bestämma den ordning, vari de ifrågavarande

värdena skola fastställas. Värderingen torde böra verkställas efter grunder,

som så nära som möjligt ansluta sig till principerna för taxering av annan

fast egendom, och sålunda avse såväl byggnader som mark, bana, broar och

andra anläggningar, som enligt allmän lag äro att hänföra till fast egendom.

Däremot skall värdet av den rullande materielen givetvis ej medräknas här.

Vid värderingen torde bokföringsvärdena enligt lagen den 3 juli 1930 örn

bokföring vid enskild järnväg kunna tjäna till viss ledning. Skulle det visa

sig, att enstaka järnvägar, exempelvis på grund av särskilt höga anläggningskostnader

i förhållande till rörelsens omfattning, skulle komma att uppvisa

anmärkningsvärt höga värden såsom underlag lör bidragsplikten, synes

böra övervägas, huruvida icke på lämpligt sätt en utjämning mellan de olika

järnvägarna kan ske.

Departementschefen anslöt sig till utredningens synpunkter i anförda hänseenden

(prop. nr 207 till 1940 års lagtima riksdag), och jämväl riksdagen

intog samma ståndpunkt (r. skr. 1940:384). Det nu i 2 S 2 mom. lagen

örn ^^skadeersättning upptagna stadgandet intogs såsom 4 § 2 mom. i

lagen. 1 samband med de ändringar i nämnda lag, som genomfördes genom

lagen den 0 december 1940 (nr 980), flyttades stadgandet med oförändrad

lydelse till sin nuvarande plats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

I skrivelse den 21 januari 1944 har Aktiebolaget Aerotransport — efter att

ha lämnat en redogörelse för innehållet i förevarande lagrum — såsom sin mening

uttalat, att en uppenbar brist i lagen förelåge i så måtto, att den civila

luftfarten i ifrågavarande hänseende icke uttryckligen likställts med järnväg.

Luftfarten hade ett starkt intresse av att erhålla ekonomiskt skydd emot

eventuella förluster på grund av krigsskador. För den händelse lufttrafikföretagen

skulle drabbas av sådana skador, för vilka de icke vore tillförsäkrade

ersättning i någon form, skulle dessa företags ekonomi kunna helt undergrävas,

med risk för att deras betydelsefulla verksamhet icke kunde fortsätta.

Vidare finge framhållas, att lufttrafikföretagen ej heller kunde begagna

dem tillhöriga byggnader m. m. såsom kreditobjekt, så länge lagen hade sin

nuvarande lydelse. Bolaget hemställde därför örn sådan ändring av lagen,

att den komme att äga tillämpning jämväl å den civila luftfarten jämte därtill

hörande byggnader, anläggningar och markområden.

Livförsäkringsaktiebolaget Thule har i skrivelse den 26 februari 1944

anslutit sig till nämnda hemställan samt tillika anfört:

Å fastigheten kvarteret Trafikflyget nr 1 invid Stockholms stads landflygplats,

Bromma, har Aktiebolaget Aerotransport uppfört administrations-, verkstads-

och hangarbyggnader, vilka byggnader av undertecknat bolag den 8

januari 1943 belånats för 1 700 000 kronor att återbetalas med lika belopp

under tjugo år. Lånet lämnades under förutsättning av försäkringsinspektionens

godkännande. Sedan bolaget underställt försäkringsinspektionen ifrågavarande

placering till prövning med hänsyn dels till att belåningsobjektet

faller utom ramen för gängse objekt, dels till att fastigheten jämlikt kommunalskattelagen

5 § 2 mom. och 6 § 2 mom. ej åsatts särskilt taxeringsvärde,

har försäkringsinspektionen under hand meddelat, att låneobjektet

skulle kunna helt eller delvis godkännas för redovisning av försäkringsfond

jämlikt 215 § lagen om försäkringsrörelse oaktat taxeringsvärde saknas,

dock endast under förutsättning att frågan örn byggnadernas försäkring jämlikt

lagen om krigsskadeersättning bleve tillfredsställande ordnad. Aktiebolaget

Aerotransport avser ävenledes att å närliggande tomt uppföra liknande

byggnad och har därtill av Kungl. Maj:t erhållit byggnadstillstånd samt har

med undertecknat bolag och annat försäkringsbolag fört preliminära underhandlingar

om ytterligare kreditgivning för den ifrågasatta bygnaden. Därest

icke frågan örn krigsskadeersättning för såväl den redan uppförda som för

den planerade byggnaden kan bliva löst, nödgas undertecknat bolag med hänsyn

till försäkringsinspektionens meddelande uppsäga den redan lämnade

krediten till omedelbar återbetalning samt för framtiden avstå från ytterligare

kreditgivning.

över de båda skrivelserna lia, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och statens krigsskadenämnd. I samtliga

yttranden har bolagens hemställan i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen uttalade, att bolagens framställningar

torde avse blott sådana till den civila reguljära lufttrafiken hörande, för driftens

omedelbara behov avsedda markområden, byggnader och anläggningar,

vartill de privata lufttrafikföretagen äro ägare. Statens egendom ävensom de

i luftfartslederna ingående flygplatser m. m., som ägas av kommun eller eljest

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

7

av annan än staten, syntes däremot icke vara avsedda i skrivelserna. Enligt

styrelsens mening kunde kreditintressen av den omfattning, som utgjort ett

vägande skäl för medtagande av järnväg under krigsskadelagens tillämpningsområde,

icke åberopas i fråga om de till den civila luftfarten hörande

fastigheterna. Däremot syntes luftfartens intresse i allmänhet av skydd enligt

nämnda lag vara av betydande vikt. Styrelsen hemställde, med tillstyrkande

av bolagens framställningar, att jämväl de i luftlartslederna ingående anordningar

som icke vore statsegendom, nämligen av kommuner eller eljest

av annan än staten ägda flygplatser jämte därå uppförda byggnader och anläggningar,

måtte inbegripas under lagen.

Statskontoret sade sig ej vilja framställa erinran mot att lagen örn krigsskadeersättning

gjordes tillämplig å byggnader, anläggningar och markområden,

hörande till den civila luftfarten, i den mån dylik egendom ägdes av enskilt

företag.

Statens krigsskadenämnd anförde, efter att ha erinrat örn innehållet i 2 §

2 mom. lagen om krigsskadeersättning, bland annat följande.

Det torde icke råda någon tvekan om att genom lagrummets avfattning enskilda

flygföretags anläggningar av ifrågavarande slag äro undantagna från

krigsskadelagens bestämmelser. Det är av intresse att erinra om, att man

i förevarande hänseende åsyftat full kongruens mellan kommunalskattelagen

och krigsskadelagen. De nu ifrågakomna anläggningarna hava sålunda icke

åsatts taxeringsvärde; i konsekvens därmed äro de upptagna i längden över

skattefria fastigheter.

I Aktiebolaget Aerotransports skrivelse framhålles såsom en uppenbar brist

i lagen, att den civila luftfarten icke likställts med järnväg. Exkluderandet av

kommunikationsanstalterna är föranlett av tekniskt-administrativa skäl. Beträffande

den civila luftfartens anläggningar må här ytterligare framhållas

följande. Krigsskadelagen tillkom ursprungligen i syfte att bereda krigsförsäkringsskydd

endast i det fall, att vårt eget land indragits i kriget. För en

sådan situation synes man med hänsyn till flygplatsernas utomordentliga betydelse

i ett modernt krig kunna räkna med att vår krigsmakt efter rekvisition

omhändertager civilflygets anläggningar för militärt bruk eller för att

förhindra deras utnyttjande av främmande krigsmakt. Eftersom åtgärder av

dylikt slag i allmänhet lära konstituera ersättningsskyldighet för staten, torde

under krigsförhållanden något egentligt behov av försäkringsskydd enligt

krigsskadelagen knappast föreligga i fråga om dessa kommunikationsanstalter.

De enskilda järnvägarnas särställning i förevarande hänseende har huvudsakligen

motiverats därmed, att denna egendom utgör underlag för obligationslån

och annan kredit av högst betydande omfattning. Motsvarande förhållande

torde vid tiden för krigsskadeutredningens betänkande icke i nämnvärd

grad hava förelegat beträffande den enskilda luftfartens anläggningar.

Under neulralitetstid blir problemställningen i viss mån en annan. Det civila

trafikflyget är då i stånd att upprätthålla sin verksamhet på ett helt annat sätt

än då riket är i krig. Med hänsyn till trafikflygets betydelse är det visserligen

sannolikt, till statsmakterna skulle ingripa, därest under nuvarande förhållanden

krigsskada drabbade de fasta flyganläggningarna. Under tider då

från olika håll tilli större anspråk ställas på statskassan är det dock ovisst,

vilken form eller vilken omfattning ett statligt ingripande kan tänkas få. Trafikflyget

befinner sig för närvarande i en period av stark expansion, vilket

tar sig uttryck lil. a. i utvidgning av förefintliga markanläggningar eller anord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Departements
chefen.

kan få, därest anläggningarna skulle bli föremål för krigsskada, kan självfallet

åstadkomma oförmånliga återverkningar ur ekonomisk synpunkt för

det civila trafikflyget. Upplåning av kapital för flygets expansion uppgives

sålunda hava stött på allvarliga svårigheter på grund av att krigsförsäkringsskydd

icke kan beredas. I själva verket lära trafikflygets anläggningar icke

godtagas såsom kreditobjekt på penningmarknaden. Enligt krigsskadenämndens

mening är detta förhållande av så allvarlig innebörd att det väl uppväger

de skäl, vilka motiverat lagens nuvarande utformning. Nämnden anser sig

på grund härav kunna tillstyrka Aktiebolaget Aerotransports framställning.

Luftfartyg äro för närvarande undantagna från skydd enligt krigsskadelagen.

Emellertid förefinnes möjlighet att hos statens krigsförsäkringsnämnd

teckna frivillig krigsförsäkring för flygplan, som befinner sig i trafik. Krigsskadenämnden

har intet att erinra mot att den nu ifrågasatta utvidgningen

av krigsskadelagen omfattar även trafikflygplan, i den mån frivillig krigsförsäkring

härför icke kan tecknas. Det är även rimligt att — liksom i fråga om

enskild järnväg — för driften erforderliga förbrukningsartiklar inrymmas under

krigsskadelagens försäkringsskydd.

Beträffande den lagtekniska utformningen vill krigsskadenämnden vidare

erinra om att det i den remitterade skrivelsen föreslagna uttrycket »civil luftfart»

möjligen kan föranleda missförstånd. Endast det för allmänhetens begagnande

upplåtna trafikflyget synes böra tillerkännas det utvidgade skyddet.

• En av de egendomsgrupper, som enligt lagen om ^^skadeersättning var

för sig utgöra i förhållande till annan egendom fristående försäkringskollektiv,

omfattar fastigheter jämte vissa inventarier och produkter därå. Viss fast

egendom är emellertid undantagen från lagens tillämpningsområde. Sålunda

gälla lagens bestämmelser icke huvuddelen av staten tillhöriga fastigheter.

Principen att staten är sin egen försäkringsgivare har sålunda bibehållits

även på krigsskadelagens område. I övrigt ha under lagen i princip hänförts

sådana fastigheter, som enligt kommunalskattelagen äro skattepliktiga.

Den sålunda valda begränsningen har genomförts huvudsakligen i syfte att

vinna fördelar av tekniskt-administrativ art.

I 5 § 2 mom. kommunalskattelagen föreskrives, att skatteplikt icke föreligger

för kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller

upplåten för allmän trafik, och ej heller för allmän farled eller allmän

flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara

behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden. Enligt

6 § 2 mom. samma lag skola nämnda fastigheter icke heller taxeras. I överensstämmelse

med den nyss angivna principen har, jämlikt 2 § 2 mom. lagen

om krigsskadeersättning, ifrågavarande fasta egendom undantagits även från

sistnämnda lags tillämpning. Den modifikationen har dock därvid gjorts, att

järnväg jämte därtill hörande byggnader m. m. skall omfattas av krigsskadeförsäkringen.

Att de enskilda järnvägarna sålunda erhållit en särställning

har sin grund närmast däri, att de utgöra säkerhet för i allmänna marknaden

placerade lån av betydande storlek.

I nu förevarande framställningar har Aktiebolaget Aerotransport med instämmande

av livförsäkringsaktiebolaget Thule hemställt, att lagen örn

krigsskadeersättning måtte i sådant hänseende ändras, att lagen bomme att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

9

äga tillämpning jämväl å den civila luftfarten jämte därtill hörande byggnader,

anläggningar och markområden. Nämnda fasta egendom har på

grund av 5 § 2 mom. kommunalskattelagen ansetts vara fri från skatteplikt

och måste även jämlikt 2 § 2 mom. krigsskadelagen anses vara undantagen

från krigsskadelagens bestämmelser. Som grund för sin framställning åberopar

Aerotransport, förutom lufttrafikföretagens intresse i allmänhet av att

få ersättning för krigsskador, att nämnda företag icke kunde begagna dem

tillhöriga byggnader m. m. såsom kreditobjekt, så länge dessa icke omfattades

av krigsskadelagstiftningen. Thule har upplyst, att Thule i januari 1943

beviljat Aerotransport ett lån å 1 700 000 kronor mot säkerhet av inteckning

i vissa byggnader invid Bromma flygplats samt att Aerotransport med Thule

och annat försäkringsbolag fört förhandlingar örn ytterligare kredit mot

dylik säkerhet i en invid samma flygplats planerad byggnad. Nämnda lån

hade lämnats under förutsättning av försäkringsinspektionens godkännande.

På Thules förfrågan hade försäkringsinspektionen emellertid meddelat, att

fordringsbevis med säkerhet i ifrågavarande låneobjekt skulle kunna godkännas

för redovisning till försäkringsfond jämlikt 215 § lagen om försäkringsrörelse

allenast under förutsättning att frågan om låneobjektens krigsskadeförsäkring

bleve tillfredsställande ordnad. Därest nämnda fråga icke

bleve löst, nödgades Thule uppsäga den redan lämnade krediten till omedelbar

återbetalning samt för framliden avstå från ytterligare kreditgivning

till Aerotransport.

Thules och Aerotransports framställningar torde närmast åsyfta de privata

lufttrafikföretagens byggnader, anläggningar och markområden. I fråga

örn denna egendom väga enligt min mening de av bolagen anförda skälen

för egendomens hänförande under krigsskadelagen tyngre än de teknisktadministrativa

hänsyn, som motivera stadgandet i 2 § 2 mom. krigsskadelagen.

Jag förordar därför, att åt ifrågavarande egendom beredes skydd enligt

nämnda lag. Då det emellertid icke synes påkallat att i förevarande hänseende

göra skillnad mellan egendom tillhörande privat lufttrafikföretag

och egendom tillhörande kommun, synes det lämpligt att, på sätt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, alla icke statliga flygplatser med tillhörande

anläggningar hänföras under lagens bestämmelser.

Enär den fasta egendom, som sålunda skulle komma att omfattas av

krigsskadelagen, saknar taxeringsvärde, måste vid lagens tillämpning särskilt

värde åsättas egendomen. Jämlikt 10 § tredje stycket i lagen skall —

på sätt redan gäller beträffande enskild järnväg — sådant värde fastställas

i den ordning Konungen bestämmer.

Krigsskadenäinnden har i sitt yttrande erinrat örn, alt enligt 25 § 2 mom.

krigsskadelagen luftfartyg äro undantagna från skydd enligt lagen, samt

ifrågasatt huruvida icke trafikflygplan, för vilka frivillig krigsförsäkring

ej kan tecknas, borde hänföras under lagens bestämmelser. Vidare har

nämnden berört frågan örn skyddet av de för driften av trafikflygplan erforderliga

förbrukningsartiklarna. Dessa förbrukningsartiklar falla, i den mån

de äro brandförsäkrade, under krigsskadelagens lösörekollektiv. Örn de

Witling till riksdagens protokoll 19H. I sami. Nr 248.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

emellertid — såsom jämlikt 16 § i lagen fallet är beträffande motsvarande

egendom vid enskild järnväg — i stället fördes under maskinkollektivet,

skulle skaderegleringen komma att ske efter grunder, som i vissa hänseenden

kunde anses mera förmånliga för lufttrafikföretagen. Tillräcklig anledning

torde emellertid icke föreligga att utsträcka krigsskadelagens tillämpningsområde

i vidare mån än jag redan förordat, särskilt som det kreditintresse,

vilket är ett väsentligt motiv för att göra lagen tillämplig å trafikflygets

byggnader m. m., icke föreligger beträffande luftfartygen och de för luftfarten

erforderliga förbrukningsartiklarna.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse ao 2 § 2 mom. lagen den 21

juni 1940 (nr 540) örn krig sskadeersättning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

'' Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 april

1944.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 14 april 1944 ldllhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 31

mars 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940

(nr 540) örn krigsskadeersättning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsfiskalen Bengt Petri.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, kommunikations- och finansdepartementen

lagrådets den 17 april 1944 avgivna utlåtande över det den

31 mars samma år till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om ^^skadeersättning

samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisiar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

447649. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:299 Skrivelse till Konungen angående avgångsbetyg från folkskolan. s. 15 i texten
  2. 2LU 1944:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen dan 21 juni 1940 s. 1 i texten