Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning
1944-04-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:248, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 248.
1
Nr 248.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21
juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning; given
Stockholms slott den 21 april 1944.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den
21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 248.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 2 moni. lagen den 21 juni 1940
(nr 540) om krigsskadeersättning.
Härigenom förordnas, att 2 § 2 morn.1 lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning
skall erhålla följande ändrade lydelse.
2 §.
2 mom. Från bestämmelserna i lagen undantagas ytterligare för allmän
trafik avsedd eller upplåten kanal, spårväg eller annan farväg, dock ej järnväg
eller flygplats, så ock allmän farled eller allmän flottled jämte till de sålunda
undantagna kommunikationsanstalterna hörande, för driftens omedelbara
behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se SFS 1940:980.
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
3
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet d Stockholm slott den
31 mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Eriksson, fråga angående ändring av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940
örn krigsskadeersättning samt anför därvid följande.
Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning skall, i
den mån skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit,
icke gottgöres i annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning
genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor, som i
lagen stadgas. Lagen omfattade ursprungligen tre skilda egendomsgrupper,
nämligen 1) fastigheter jämte vissa inventarier och produkter därå, 2) varor,
huvudsakligen handelsvaror, och 3) maskiner. Genom lag den 6 december
1940 (nr 980) lades härtill ytterligare en egendomsgrupp, nämligen 4) personligt
lösöre och annan lösegendom. Slutligen föreskrevs genom lag den 3
december 1943 (nr 808), att ersättning genom krigsförsäkring skulle beredas
jämväl för skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket icke indragits
(krigsskada under neutralitetstid), i den mån skadan icke i annan
ordning gottgjordes.
Envar av de nämnda egendomsgrupperna utgör enligt lagen ett i förhållande
till annan egendom fullt fristående försäkringskollektiv. Mot förmånen
av krigsskadeersättning svarar, särskilt inom varje kollektiv, en skyldighet
för ägaren att med avgift för egendomen bidraga till finansieringen av försäkringsskyddet.
I fråga om fast egendom har storleken av denna avgift
ställts i viss relation till fastighetens värde, varmed avses taxeringsvärdet.
Saknas sådant, skall fastighetens värde fastställas i den ordning Konungen
bestämmer.
Jämlikt 2 § i lagen är viss egendom undantagen från lagens bestämmelser.
Sålunda äger enligt 2 § 1 mom. lagen icke tillämpning å, bland annat, huvuddelen
av staten tillhörig egendom. Vidare stadgas i 2 § 2 mom. följande:
»Från bestämmelserna i lagen undantagas ytterligare för allmän trafik av
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
sedd eller upplåten kanal, spårväg eller annan farväg, dock ej järnväg, så
ock allmän farled eller allmän flottled jämte till de sålunda undantagna
kommunikationsanstalterna hörande, för driftens omedelbara behov avsedda
byggnader, anläggningar och markområden.»
Frågan örn i vad mån viss fast egendom borde undantagas från lagens tilllämpningsområde
behandlades utförligt av den utredning — krigsskadeutrcdningen
— som avgav det till grund för lagens ursprungliga avfattning
liggande betänkandet (SOU 1940:4). Utredningen anförde härom bland annat
(s. 34 och följande i betänkandet), att under lagen borde i princip inrymmas
vad enligt allmän lag vöre alt hänföra till fast egendom, ävensom
byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej vore hänförlig till fast egendom,
alltså vad som i kommunalskattelagen förstodes med ordet fastighet. Från
huvudregeln borde dock vissa undantag göras. Ur teknisk-administrativ synpunkt
skulle uppenbarligen stora fördelar stå att vinna, om lagstiftningen
kunde så nära som möjligt anslutas till kommunalskattelagen i vad den avsåge
fastigheternas skatteplikt. Man hade då möjlighet att falla tillbaka på
en klassificering av fastigheterna, som kunde grunda sig på redan förut gällande
lagstiftning med den rikhaltiga samling prejudikat, som förelåge rörande
lagens tillämpning. Ur de synpunkter, som läge till grund för utredningens
förslag rörande ersättning för krigsskada å fast egendom, förelåge
uppenbarligen ej några skäl att medtaga statens fastigheter, och vid sådant
förhållande saknades — utom i vissa undantagsfall — anledning att frångå
den ståndpunkt, statsmakterna i princip intagit med avseende å försäkring
av statsegendom, nämligen att staten skulle stå självrisk och sålunda vara
sin egen försäkringsgivare. Utredningen erinrade därefter om att jämlikt 5 §
2 mom. kommunalskattelagen skatteplikt ej föreligger för kanal, järnväg,
spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik,
allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda kommunikalionsanstalter
hörande, för driftens omedelbara behov avsedda byggnader, anläggningar
och markområden, samt att jämlikt 6 § 2 mom. samma lag taxering ej skall
ske av sådan fastighet. Utredningen anförde vidare:
På i fortsättningen anförda skäl föreslår utredningen, att fastigheternas
bidragsplikt skall grundas på taxeringsvärdet. Att den fasta egendom, som
ingår i de ifrågavarande kommunikationsanläggningarna, ej taxeras utgör
givetvis ett mycket vägande skäl av teknisk art mot medtagandet av fastighet
av här avsedd art. I vad frågan gäller järnvägarna kunna emellertid
så starka realskäl anföras för deras inrymmande under lagstiftningen, att
de tekniska svårigheter, som uppkomma, enligt utredningens mening ej böra
få vara avgörande. Att utredningen härvid åsyftar uteslutande de enskilda
järnvägarna följer av vad ovan anförts rörande staten tillhörig fastighet
överhuvudtaget. De enskilda järnvägarna representera tillsammans ett mycket
betydande fastighetsvärde. Taxeringsvärde finnes visserligen som nyss
nämnts ej åsatt deras fasta egendom, men enligt tillgängliga uppgifter uppgick
det bokförda värdet av banor och byggnader m. m. år 1937 till ungefär
500 miljoner kronor. Detta värde tillsammans med värdet av järnvägarnas
rullande materiel eller omkring 165 miljoner kronor utgör underlag för obligationslån
å sammanlagt något över 100 miljoner kronor, vilka lån i bety
-
Kunni■ Maj-.ts proposition nr 248-
5
dande omfattning finnas placerade i samma kreditanstalter, som^ belåna inteckningar
i annan fast egendom. Dessutom torde nämnda tillgångar i betydande
utsträckning även tjänstgöra som säkerhet för av enskilda järnvägar
upptagna ytterligare lån på bortåt 80 miljoner kronor. I fråga om störningar
av det ekonomiska livets gång, örn dylika obligationer och skuldförbindelser
i övrigt skulle bliva nödlidande, gäller i stort sett detsamma som
vid förstörelse av intecknade fastigheter. Att det därjämte är ett betydande
allmänt intresse, och detta gäller särskilt under krig, att järnvägarna kunna
upprätthålla sin verksamhet, ligger i öppen dag. Utredningen vill på nu i
korthet anförda skäl förorda, att de enskilda järnvägarna beredas ersättning
för krigsskada å fast egendom i samma ordning och på samma villkor som
andra fastighetsägare. Till frågan örn underlag för järnvägarnas därav följande
skyldighet att bidraga till ersättandet av krigsskador å fast egendom
återkommer utredningen längre fram.---
Liknande skäl som i fråga om järnväg kunna givetvis anföras för medtagandet
i beredskapslagstiftningen av kanal, spårväg etc. Med hänsyn till den
förhållandevis ringa betydelsen av dessa företag såväl ekonomiskt som ur
allmän synpunkt har dock utredningen stannat för att av de i 5 § 2 mom.
kommunalskattelagen omnämnda kommunikationsföretagen medtaga endast
de enskilda järnvägarna i vårt land.
Efter det utredningen härefter, bland annat, närmare utvecklat skälen för
sin uppfattning att krigsskadebidragen beträffande fast egendom skulle beräknas
på grundval av taxeringsvärdena, fortsatte utredningen:
Att på här föreslaget sätt för bestämmandet av bidragspliktens omfattning
begagna sig av gällande taxeringsvärden låter sig emellertid ej göra, då fråga
gäller de enskilda järnvägarna i vårt land, vilkas egendom, såsom förut
nämnts, i huvudsak ej är föremål för taxering. Värdet av den fasta egendom,
som skall utgöra underlag för en järnvägs bidragsplikt, måste därför fastställas
i särskild ordning. Då det torde få anses uteslutet att härför anlita
de vanliga fastighetstaxeringsorganen, föreslår utredningen, att det får ankomma
på Kungl. Majit att bestämma den ordning, vari de ifrågavarande
värdena skola fastställas. Värderingen torde böra verkställas efter grunder,
som så nära som möjligt ansluta sig till principerna för taxering av annan
fast egendom, och sålunda avse såväl byggnader som mark, bana, broar och
andra anläggningar, som enligt allmän lag äro att hänföra till fast egendom.
Däremot skall värdet av den rullande materielen givetvis ej medräknas här.
Vid värderingen torde bokföringsvärdena enligt lagen den 3 juli 1930 örn
bokföring vid enskild järnväg kunna tjäna till viss ledning. Skulle det visa
sig, att enstaka järnvägar, exempelvis på grund av särskilt höga anläggningskostnader
i förhållande till rörelsens omfattning, skulle komma att uppvisa
anmärkningsvärt höga värden såsom underlag lör bidragsplikten, synes
böra övervägas, huruvida icke på lämpligt sätt en utjämning mellan de olika
järnvägarna kan ske.
Departementschefen anslöt sig till utredningens synpunkter i anförda hänseenden
(prop. nr 207 till 1940 års lagtima riksdag), och jämväl riksdagen
intog samma ståndpunkt (r. skr. 1940:384). Det nu i 2 S 2 mom. lagen
örn ^^skadeersättning upptagna stadgandet intogs såsom 4 § 2 mom. i
lagen. 1 samband med de ändringar i nämnda lag, som genomfördes genom
lagen den 0 december 1940 (nr 980), flyttades stadgandet med oförändrad
lydelse till sin nuvarande plats.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
I skrivelse den 21 januari 1944 har Aktiebolaget Aerotransport — efter att
ha lämnat en redogörelse för innehållet i förevarande lagrum — såsom sin mening
uttalat, att en uppenbar brist i lagen förelåge i så måtto, att den civila
luftfarten i ifrågavarande hänseende icke uttryckligen likställts med järnväg.
Luftfarten hade ett starkt intresse av att erhålla ekonomiskt skydd emot
eventuella förluster på grund av krigsskador. För den händelse lufttrafikföretagen
skulle drabbas av sådana skador, för vilka de icke vore tillförsäkrade
ersättning i någon form, skulle dessa företags ekonomi kunna helt undergrävas,
med risk för att deras betydelsefulla verksamhet icke kunde fortsätta.
Vidare finge framhållas, att lufttrafikföretagen ej heller kunde begagna
dem tillhöriga byggnader m. m. såsom kreditobjekt, så länge lagen hade sin
nuvarande lydelse. Bolaget hemställde därför örn sådan ändring av lagen,
att den komme att äga tillämpning jämväl å den civila luftfarten jämte därtill
hörande byggnader, anläggningar och markområden.
Livförsäkringsaktiebolaget Thule har i skrivelse den 26 februari 1944
anslutit sig till nämnda hemställan samt tillika anfört:
Å fastigheten kvarteret Trafikflyget nr 1 invid Stockholms stads landflygplats,
Bromma, har Aktiebolaget Aerotransport uppfört administrations-, verkstads-
och hangarbyggnader, vilka byggnader av undertecknat bolag den 8
januari 1943 belånats för 1 700 000 kronor att återbetalas med lika belopp
under tjugo år. Lånet lämnades under förutsättning av försäkringsinspektionens
godkännande. Sedan bolaget underställt försäkringsinspektionen ifrågavarande
placering till prövning med hänsyn dels till att belåningsobjektet
faller utom ramen för gängse objekt, dels till att fastigheten jämlikt kommunalskattelagen
5 § 2 mom. och 6 § 2 mom. ej åsatts särskilt taxeringsvärde,
har försäkringsinspektionen under hand meddelat, att låneobjektet
skulle kunna helt eller delvis godkännas för redovisning av försäkringsfond
jämlikt 215 § lagen om försäkringsrörelse oaktat taxeringsvärde saknas,
dock endast under förutsättning att frågan örn byggnadernas försäkring jämlikt
lagen om krigsskadeersättning bleve tillfredsställande ordnad. Aktiebolaget
Aerotransport avser ävenledes att å närliggande tomt uppföra liknande
byggnad och har därtill av Kungl. Maj:t erhållit byggnadstillstånd samt har
med undertecknat bolag och annat försäkringsbolag fört preliminära underhandlingar
om ytterligare kreditgivning för den ifrågasatta bygnaden. Därest
icke frågan örn krigsskadeersättning för såväl den redan uppförda som för
den planerade byggnaden kan bliva löst, nödgas undertecknat bolag med hänsyn
till försäkringsinspektionens meddelande uppsäga den redan lämnade
krediten till omedelbar återbetalning samt för framtiden avstå från ytterligare
kreditgivning.
över de båda skrivelserna lia, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och statens krigsskadenämnd. I samtliga
yttranden har bolagens hemställan i princip tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen uttalade, att bolagens framställningar
torde avse blott sådana till den civila reguljära lufttrafiken hörande, för driftens
omedelbara behov avsedda markområden, byggnader och anläggningar,
vartill de privata lufttrafikföretagen äro ägare. Statens egendom ävensom de
i luftfartslederna ingående flygplatser m. m., som ägas av kommun eller eljest
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
7
av annan än staten, syntes däremot icke vara avsedda i skrivelserna. Enligt
styrelsens mening kunde kreditintressen av den omfattning, som utgjort ett
vägande skäl för medtagande av järnväg under krigsskadelagens tillämpningsområde,
icke åberopas i fråga om de till den civila luftfarten hörande
fastigheterna. Däremot syntes luftfartens intresse i allmänhet av skydd enligt
nämnda lag vara av betydande vikt. Styrelsen hemställde, med tillstyrkande
av bolagens framställningar, att jämväl de i luftlartslederna ingående anordningar
som icke vore statsegendom, nämligen av kommuner eller eljest
av annan än staten ägda flygplatser jämte därå uppförda byggnader och anläggningar,
måtte inbegripas under lagen.
Statskontoret sade sig ej vilja framställa erinran mot att lagen örn krigsskadeersättning
gjordes tillämplig å byggnader, anläggningar och markområden,
hörande till den civila luftfarten, i den mån dylik egendom ägdes av enskilt
företag.
Statens krigsskadenämnd anförde, efter att ha erinrat örn innehållet i 2 §
2 mom. lagen om krigsskadeersättning, bland annat följande.
Det torde icke råda någon tvekan om att genom lagrummets avfattning enskilda
flygföretags anläggningar av ifrågavarande slag äro undantagna från
krigsskadelagens bestämmelser. Det är av intresse att erinra om, att man
i förevarande hänseende åsyftat full kongruens mellan kommunalskattelagen
och krigsskadelagen. De nu ifrågakomna anläggningarna hava sålunda icke
åsatts taxeringsvärde; i konsekvens därmed äro de upptagna i längden över
skattefria fastigheter.
I Aktiebolaget Aerotransports skrivelse framhålles såsom en uppenbar brist
i lagen, att den civila luftfarten icke likställts med järnväg. Exkluderandet av
kommunikationsanstalterna är föranlett av tekniskt-administrativa skäl. Beträffande
den civila luftfartens anläggningar må här ytterligare framhållas
följande. Krigsskadelagen tillkom ursprungligen i syfte att bereda krigsförsäkringsskydd
endast i det fall, att vårt eget land indragits i kriget. För en
sådan situation synes man med hänsyn till flygplatsernas utomordentliga betydelse
i ett modernt krig kunna räkna med att vår krigsmakt efter rekvisition
omhändertager civilflygets anläggningar för militärt bruk eller för att
förhindra deras utnyttjande av främmande krigsmakt. Eftersom åtgärder av
dylikt slag i allmänhet lära konstituera ersättningsskyldighet för staten, torde
under krigsförhållanden något egentligt behov av försäkringsskydd enligt
krigsskadelagen knappast föreligga i fråga om dessa kommunikationsanstalter.
De enskilda järnvägarnas särställning i förevarande hänseende har huvudsakligen
motiverats därmed, att denna egendom utgör underlag för obligationslån
och annan kredit av högst betydande omfattning. Motsvarande förhållande
torde vid tiden för krigsskadeutredningens betänkande icke i nämnvärd
grad hava förelegat beträffande den enskilda luftfartens anläggningar.
Under neulralitetstid blir problemställningen i viss mån en annan. Det civila
trafikflyget är då i stånd att upprätthålla sin verksamhet på ett helt annat sätt
än då riket är i krig. Med hänsyn till trafikflygets betydelse är det visserligen
sannolikt, till statsmakterna skulle ingripa, därest under nuvarande förhållanden
krigsskada drabbade de fasta flyganläggningarna. Under tider då
från olika håll tilli större anspråk ställas på statskassan är det dock ovisst,
vilken form eller vilken omfattning ett statligt ingripande kan tänkas få. Trafikflyget
befinner sig för närvarande i en period av stark expansion, vilket
tar sig uttryck lil. a. i utvidgning av förefintliga markanläggningar eller anord
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
Departements
chefen.
kan få, därest anläggningarna skulle bli föremål för krigsskada, kan självfallet
åstadkomma oförmånliga återverkningar ur ekonomisk synpunkt för
det civila trafikflyget. Upplåning av kapital för flygets expansion uppgives
sålunda hava stött på allvarliga svårigheter på grund av att krigsförsäkringsskydd
icke kan beredas. I själva verket lära trafikflygets anläggningar icke
godtagas såsom kreditobjekt på penningmarknaden. Enligt krigsskadenämndens
mening är detta förhållande av så allvarlig innebörd att det väl uppväger
de skäl, vilka motiverat lagens nuvarande utformning. Nämnden anser sig
på grund härav kunna tillstyrka Aktiebolaget Aerotransports framställning.
Luftfartyg äro för närvarande undantagna från skydd enligt krigsskadelagen.
Emellertid förefinnes möjlighet att hos statens krigsförsäkringsnämnd
teckna frivillig krigsförsäkring för flygplan, som befinner sig i trafik. Krigsskadenämnden
har intet att erinra mot att den nu ifrågasatta utvidgningen
av krigsskadelagen omfattar även trafikflygplan, i den mån frivillig krigsförsäkring
härför icke kan tecknas. Det är även rimligt att — liksom i fråga om
enskild järnväg — för driften erforderliga förbrukningsartiklar inrymmas under
krigsskadelagens försäkringsskydd.
Beträffande den lagtekniska utformningen vill krigsskadenämnden vidare
erinra om att det i den remitterade skrivelsen föreslagna uttrycket »civil luftfart»
möjligen kan föranleda missförstånd. Endast det för allmänhetens begagnande
upplåtna trafikflyget synes böra tillerkännas det utvidgade skyddet.
• En av de egendomsgrupper, som enligt lagen om ^^skadeersättning var
för sig utgöra i förhållande till annan egendom fristående försäkringskollektiv,
omfattar fastigheter jämte vissa inventarier och produkter därå. Viss fast
egendom är emellertid undantagen från lagens tillämpningsområde. Sålunda
gälla lagens bestämmelser icke huvuddelen av staten tillhöriga fastigheter.
Principen att staten är sin egen försäkringsgivare har sålunda bibehållits
även på krigsskadelagens område. I övrigt ha under lagen i princip hänförts
sådana fastigheter, som enligt kommunalskattelagen äro skattepliktiga.
Den sålunda valda begränsningen har genomförts huvudsakligen i syfte att
vinna fördelar av tekniskt-administrativ art.
I 5 § 2 mom. kommunalskattelagen föreskrives, att skatteplikt icke föreligger
för kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller
upplåten för allmän trafik, och ej heller för allmän farled eller allmän
flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara
behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden. Enligt
6 § 2 mom. samma lag skola nämnda fastigheter icke heller taxeras. I överensstämmelse
med den nyss angivna principen har, jämlikt 2 § 2 mom. lagen
om krigsskadeersättning, ifrågavarande fasta egendom undantagits även från
sistnämnda lags tillämpning. Den modifikationen har dock därvid gjorts, att
järnväg jämte därtill hörande byggnader m. m. skall omfattas av krigsskadeförsäkringen.
Att de enskilda järnvägarna sålunda erhållit en särställning
har sin grund närmast däri, att de utgöra säkerhet för i allmänna marknaden
placerade lån av betydande storlek.
I nu förevarande framställningar har Aktiebolaget Aerotransport med instämmande
av livförsäkringsaktiebolaget Thule hemställt, att lagen örn
krigsskadeersättning måtte i sådant hänseende ändras, att lagen bomme att
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
9
äga tillämpning jämväl å den civila luftfarten jämte därtill hörande byggnader,
anläggningar och markområden. Nämnda fasta egendom har på
grund av 5 § 2 mom. kommunalskattelagen ansetts vara fri från skatteplikt
och måste även jämlikt 2 § 2 mom. krigsskadelagen anses vara undantagen
från krigsskadelagens bestämmelser. Som grund för sin framställning åberopar
Aerotransport, förutom lufttrafikföretagens intresse i allmänhet av att
få ersättning för krigsskador, att nämnda företag icke kunde begagna dem
tillhöriga byggnader m. m. såsom kreditobjekt, så länge dessa icke omfattades
av krigsskadelagstiftningen. Thule har upplyst, att Thule i januari 1943
beviljat Aerotransport ett lån å 1 700 000 kronor mot säkerhet av inteckning
i vissa byggnader invid Bromma flygplats samt att Aerotransport med Thule
och annat försäkringsbolag fört förhandlingar örn ytterligare kredit mot
dylik säkerhet i en invid samma flygplats planerad byggnad. Nämnda lån
hade lämnats under förutsättning av försäkringsinspektionens godkännande.
På Thules förfrågan hade försäkringsinspektionen emellertid meddelat, att
fordringsbevis med säkerhet i ifrågavarande låneobjekt skulle kunna godkännas
för redovisning till försäkringsfond jämlikt 215 § lagen om försäkringsrörelse
allenast under förutsättning att frågan om låneobjektens krigsskadeförsäkring
bleve tillfredsställande ordnad. Därest nämnda fråga icke
bleve löst, nödgades Thule uppsäga den redan lämnade krediten till omedelbar
återbetalning samt för framliden avstå från ytterligare kreditgivning
till Aerotransport.
Thules och Aerotransports framställningar torde närmast åsyfta de privata
lufttrafikföretagens byggnader, anläggningar och markområden. I fråga
örn denna egendom väga enligt min mening de av bolagen anförda skälen
för egendomens hänförande under krigsskadelagen tyngre än de teknisktadministrativa
hänsyn, som motivera stadgandet i 2 § 2 mom. krigsskadelagen.
Jag förordar därför, att åt ifrågavarande egendom beredes skydd enligt
nämnda lag. Då det emellertid icke synes påkallat att i förevarande hänseende
göra skillnad mellan egendom tillhörande privat lufttrafikföretag
och egendom tillhörande kommun, synes det lämpligt att, på sätt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, alla icke statliga flygplatser med tillhörande
anläggningar hänföras under lagens bestämmelser.
Enär den fasta egendom, som sålunda skulle komma att omfattas av
krigsskadelagen, saknar taxeringsvärde, måste vid lagens tillämpning särskilt
värde åsättas egendomen. Jämlikt 10 § tredje stycket i lagen skall —
på sätt redan gäller beträffande enskild järnväg — sådant värde fastställas
i den ordning Konungen bestämmer.
Krigsskadenäinnden har i sitt yttrande erinrat örn, alt enligt 25 § 2 mom.
krigsskadelagen luftfartyg äro undantagna från skydd enligt lagen, samt
ifrågasatt huruvida icke trafikflygplan, för vilka frivillig krigsförsäkring
ej kan tecknas, borde hänföras under lagens bestämmelser. Vidare har
nämnden berört frågan örn skyddet av de för driften av trafikflygplan erforderliga
förbrukningsartiklarna. Dessa förbrukningsartiklar falla, i den mån
de äro brandförsäkrade, under krigsskadelagens lösörekollektiv. Örn de
Witling till riksdagens protokoll 19H. I sami. Nr 248.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
emellertid — såsom jämlikt 16 § i lagen fallet är beträffande motsvarande
egendom vid enskild järnväg — i stället fördes under maskinkollektivet,
skulle skaderegleringen komma att ske efter grunder, som i vissa hänseenden
kunde anses mera förmånliga för lufttrafikföretagen. Tillräcklig anledning
torde emellertid icke föreligga att utsträcka krigsskadelagens tillämpningsområde
i vidare mån än jag redan förordat, särskilt som det kreditintresse,
vilket är ett väsentligt motiv för att göra lagen tillämplig å trafikflygets
byggnader m. m., icke föreligger beträffande luftfartygen och de för luftfarten
erforderliga förbrukningsartiklarna.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse ao 2 § 2 mom. lagen den 21
juni 1940 (nr 540) örn krig sskadeersättning.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
'' Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 april
1944.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 14 april 1944 ldllhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 31
mars 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940
(nr 540) örn krigsskadeersättning.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsfiskalen Bengt Petri.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
april 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie-, kommunikations- och finansdepartementen
lagrådets den 17 april 1944 avgivna utlåtande över det den
31 mars samma år till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 2 § 2 mom. lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om ^^skadeersättning
samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisiar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
447649. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1944:299 Skrivelse till Konungen angående avgångsbetyg från folkskolan. s. 15 i texten
- 2LU 1944:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. lagen dan 21 juni 1940 s. 1 i texten