Sök i Ratio Lex

Angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anstållningslxavare vid vägvåsendet

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:260, Angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anstållningslxavare vid vägvåsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående allmänna grunder

för pensionering av vissa f. d. anstållningslxavare

vid vägvåsendet; given Stockholms slott den 28 april

19U.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars aviåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april

19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler statsrådet Ewerlöf frågor om allmänna grunder för pensionering

av vissa f. d. anställningshavare vid vägväsendet samt anför därvid.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den

allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål örn pensionering

av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo

både personal, som erhöll anställning i statens tjänst, och personal,

som blev övertalig i anledning av förstatligandet. I viss omfattning hade

vägdistrikten anordnat pensionering av ifrågavarande personal. Detta hade

i allmänhet skett beträffande den tekniska personalen, i vissa fall beträffande

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 260.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

för kamerala ändamål anställda befattningshavare och i undantagsfall beträffande

arbetarpersonal. För pensioneringen hade vägdistrikten tillämpat skiftande

lonner. Viss personal hade bereus delaktighet i statens pensionsanstalt.

I andra fall hade vägdistrikten anordnat pensionsförsäkring i enskild pensionsinrättning

eller ock utfäst sig att själva svara för utbetalningen av pensionerna.

Ett vägdislrikt hade anordnat pensionering av arbetarpersonal genom

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

Av ifrågavarande pensionsspörsmål har flertalet i enlighet med beslut vid

1943 års riksdag (prop. nr 286, punkt 13; r. skr. nr 466) reglerats genom

kungörelser den 24 september 1943, nr 710 och 711. Angående innebörden

av de meddelade bestämmelserna må nämnas följande.

Vad först angår personal, som erhållit statsanställning, lia allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementena respektive 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare erhållit tillämpning under i allmänhet gällande

förutsättningar, vilket emellertid beträffande arbetarpensionsreglementena

innebär, att de icke tillämpas å den, som vid statsanställningen uppnått

den såsom pensionsålder för arbetare i statens tjänst gällande levnadsåldern

av 60 år. För pensionsreglementenas tillämpning i nu avsedda fall ha dessutom

meddelats särskilda bestämmelser, genom vilka bland annat hänsyn

tages till huruvida och på vad sätt pensionering anordnats vid anställningen

hos vägdistrikt.

I förekommande fall tillämpas vidare kungörelsen den 30 juni 1942 (nr

696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst — den s. k. summariska pensionskungörelsen — likaledes i förening

med vissa särskilda bestämmelser. Ej heller denna kungörelse är tilllämplig

på den, som uppnått en levnadsålder av 60 år, innan han efter vägväsendets

förstatligande vunnit anställning i statens tjänst. Även de till denna

pensionsförfattning hänförliga särbestämmelserna innebära, att hänsyn

tages till huruvida och på vad sätt pensionering anordnats vid anställningen

hos vägdistrikt. I övrigt innebära de, liksom de till arbetarpensionsreglementena

hörande särbestämmelserna, att med tid för anställning i statens tjänst

må i pensionshänseende likställas tid för anställning hos väghållningsdistrikt

eller vägdistrikt ävensom, i den mån eljest beräknad anställningstid understiger

25 år, tid för anställning hos entreprenör för vägunderhåll.

Erhålles sådan anställning i statens tjänst, vid vilken ej är anordnad pensionering

med avgiftsplikt, bestridas i förekommande fall av statsmedel de

pensionsförmåner, som vägdistrikt kan ha utfäst sig att självt bereda anställningshavaren,

därvid förmånerna beräknas på sätt enligt vägdistriktets utfästelse

skolat ske för det fall, att anställning i statens tjänst ej erhållits.

Beträffande pensionsfrågan för den personal, som blivit övertalig genom

vägväsendets förstatligande, innebär 1943 års riksdagsbeslut i huvudsak följande.

Där pensionsrätt i statens pensionsanstalt förelegat på grund av anställning

hos vägdistrikt, har vederbörande med utgången av år 1943 upphört

att vara underkastad det för pensionsanstalten gällande reglementet, i

följd varav tjänstårsberäkningen avbrutits men vederbörande äger rätt att

komma i åtnjutande av uppskjuten tjänstepension, när han uppnått pensionsåldern

eller dessförinnan blivit varaktigt arbetsoförmögen. Av vägdästrikt

tecknade försäkringar i enskild pensionsinrättning ha uppsagts i anslutning

till avvecklingen av vägdistriktens verksamhet och vidmakthållas

ej av statsverket. På motsvarande sätt har i de fall, där vägdistrikt anordnat

pensionering genom anslutning till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

3

premiebetalningen från arbetsgivarens sida upphört i och med avvecklingen

av vägdistriktens verksamhet. Vad slutligen angår de fall, där vägdistrikt

utfäst sig att självt pensionera anställningshavare, bestridas de utfästa pensionsförmånerna

från och med den tidpunkt, som av vägdistriktet fastställts

såsom pensionsålder, av statsmedel.

Pensionsförhållandena ha sålunda blivit reglerade för de anställningshavare

hos vägdistrikt, som erhålla anställning i statens tjänst, utom i det fall,

att arbetaranställning vinnes efter uppnådd ålder av 60 år. Beträffande detta

fall framhölls i propositionen nr 286/1943, att anställning, som avsåges i den

summariska pensionskungörelsen, enligt meddelad föreskrift finge innehavas

efter 60-årsåldern allenast efter särskild prövning att vederbörande arbetare

med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillhörde

anställningen, kunde anses äga tillfredsställande tjänstduglighet i denna. Om

arbetare, som redan uppnått 60 års ålder, erhölle mera stadigvarande anställning

i statens tjänst och på grund därav skäl förelåge att bereda honom

understöd i någon form, borde frågan därom lämpligen göras till föremål

för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

I propositionen uttalades även, att understöd i lämplig form i särskilt fall

borde kunna beredas övertalig tjänsteman eller arbetare. Det förutsattes närmast,

att dylika frågor skulle från fall till fall underställas riksdagens prövning.

I skrivelse den 11 april 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag till grunder för understöd av statsmedel åt vissa hos vägdistrikt

tidigare anställda arbetare, nämligen dels arbetare, som erhållit anställning

i statens tjänst efter uppnådd ålder av 60 år, dels ock vissa äldre arbetare,

som blivit övertaliga i anledning av vägväsendets förstatligande. Styrelsen

har härom anfört i huvudsak följande.

Vid statens övertagande av vägväsendet den 1 januari 1944 fanns hos vägdistrikten

ett stort antal arbetare, som voro över 60 år och som enligt gällande

bestämmelser icke komma i åtnjutande av pension vare sig enligt 1942

års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller enligt de summariska pensionsbestämmelserna.

För att icke låta vägförstatligandet i och för sig avbryta

dessa arbetares förvärvsmöjligheter har styrelsen i största möjliga utsträckning

behållit arbetarna i tjänst. På grund av åldersskäl och minskad

arbetsförmåga torde detta emellertid icke i längden vara möjligt. Enligt styrelsens

mening synas vägande skäl tala för att de arbetare, som under en

längre tid varit anställda hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, vid sitt

entledigande erhålla understöd i någon form. Med utgångspunkt från den i

de summariska arbetarpensionsbestämmelserna angivna minimitiden av 15

tjänstår för erhållande av pension torde antalet av de arbetare, som erhållit

statlig anställning efter fyllda 60 år och som före anställningen innehaft

en sådan minsta anställningstid hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt,

kunna beräknas till omkring 300.

Det finnes jämväl ett flertal arbetare med lika lång anställningstid, vilka

till följd av vägarbetets säsongartade beskaffenhet permitterats av vägdistrikten

i slutet av år 1943 och som icke kunnat beredas sysselsättning

vid den statliga vägorganisationen. Det synes skäligt, att siven dessa arbetare,

som blivit övertaliga genom vägförstatligandet, beredas understöd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 260.

På grund av sin höga ålder torde de nämligen endast i undantagsfall kunna

skaffa sig medel till uppehället genom övergång till annat arbete. Den omständigheten,

att de icke kunnat erhålla statlig sysselsättning, bör icke föranleda,

att de komma i en sämre ställning än de, som erhållit sådan anställning.

Enligt uttalande i propositionen nr 286/1943 synes avsikten ha varit, ati

fråga örn understöd åt övertaliga f. d. anställningshavare hos vägdistrikten

skulle underställas riksdagens prövning från fall till fall. Så torde ock

bliva fallet vad beträffar vägdistriktens tekniska och kamerala personal,

där antalet pensionsframställningar kan beräknas bliva relativt begränsat.

Med hänsyn till det stora antal, som den övertaliga vägarbetarpersonal, för

vilken pension kan ifrågakomma, räknar, vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förorda, att riksdagen vad denna personal beträffar endast fastställer

de grunder, som böra gälla för pensioneringen.

Beträffande de grunder för pensioneringen, som borde komma till användning

i förevarande fall, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört

följande.

Pensioneringsgrunderna synas böra utformas i nära anslutning till bestämmelserna

i 1934 års summariska arbetarpensionskungörelse, kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Förutsättningen för erhållande av

understöd bör således vara den, att arbetaren efter fyllda 60 år antingen

vunnit arbetaranställning vid den statliga vägorganisationen eller ock under

år 1943 på grund av arbetsbrist permitterats av vederbörande vägdistrikt

samt att han vid anställningens upphörande under en tid av sammanlagt

minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft anställning i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt,

vägdistrikt eller entreprenör för vägunderhållet och därvid

under anställningen inom vägväsendet haft vägarbete såsom huvudsaklig

sysselsättning och förvärvskälla.

Understödsbeloppen synas också lämpligen böra ansluta sig till de pensionsbelopp,

som gälla enligt nämnda summariska arbetarpensionskungörelse.

Bestämmandet av beloppen bör dock ske med beaktande av att rörligt

tillägg och kristillägg, på motsvarande sätt som styrelsen i annat sammanhang

föreslagit beträffande de pensioner, som äro avsedda att utgå till den

övertaliga tekniska och kamerala personalen hos vägdistrikten, icke skola

utgå. Därest såsom utgångspunkt vid fastställandet av understödsbeloppen

tågås de pensionsbelopp, som utgå med tillämpning av den i förenämnda

kungörelse angivna normalskalan, böra dessa skäligen uppräknas, förslagsvis

med 10 procent.

Det torde förekomma, att bland den personal, som kan ifrågakomma till

erhållande av understöd, finnas förmän, vilka åtnjuta högre lön än för

arbetare i^ allmänhet. Ifrågasättas kan, huruvida icke dessa arbetare böra

komma i åtnjutande av ett något högre understödsbelopp än övriga arbetare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får styrelsen föreslå, att till arbetare

och förmän skola kunna utgå följande belopp:

Örn anställningstiden understiger 20 år........

Örn anställningstiden uppgår till 20 men ej till

25 år....................................

Om anställningstiden uppgår till 25 men ej lill

30 år....................................

Om anställningstiden uppgår lill 30 år eller mera

Arbetare

Förman

kronor

600

768

»

768

948

»

948

1 116

»

1 116

1 308

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

5

Frågor om beviljande av understöd synas lämpligen böra prövas av statens

pensionsanstalt. Vid behandlingen i övrigt av nu ifrågavarande understödsfrågor

torde bestämmelserna i den summariska arbetarpensionskungörelsen

i tillämpliga delar kunna lända till efterrättelse.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt den

15 och av statskontoret den 17 april 1944.

Statens pensionsanstalt har icke framställt någon erinran mot väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förslag att möjlighet att erhålla understöd bereddes

sådan förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som först efter fyllda 60

år vunnit anställning vid vägförvaltning och till följd därav ej kunde författningsenligt

erhålla pension eller som, på grund av vägarbetets säsongartade

karaktär, av vägdistrikt permitterats under år 1943 men till följd

av hög ålder icke kunnat erhålla sysselsättning vid den statliga vägorganisationen.

Ej heller hade pensionsanstalten något att erinra mot att generella

bestämmelser härom meddelades i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

förevarande framställning förordats. Emellertid syntes den möjligheten icke

kunna uteslutas, att arbetare kvarstått i anställning hos vägdistrikt fram till

tiden för vägväsendets förstatligande och likväl på grund av hög ålder icke

kunnat erhålla anställning vid vägförvaltning. Sådan arbetare syntes icke

böra bliva sämre ställd i fråga örn möjlighet att erhålla understöd än den,

som permitterats före förstatligandet, och syntes därför böra inbegripas bland

dem, som skulle kunna få understöd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen syntes

lia förutsatt, att såsom villkor för att av vägdistrikt permitterad arbetare

skulle kunna få understöd skulle gälla, att arbetaren permitterats efter

fyllda 60 år. Pensionsanstalten ansåge lämpligare, att nämnda gränsålder

hänfördes till tidpunkten för förstatligandet, då anställning vid vägförvaltning

tidigast kunnat förekomma.

Pensionsanstalten har vidare föreslagit vissa jämkningar i de av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förordade grunderna för understöd. Härom bär anstalten

anfört följande.

Understödsgrunderna lia av väg- och v a t ten!) y gg n a d s s tyr elsen föreslagits

skola utformas i nära anslutning till bestämmelserna i den summariska arbetarpensionskungörelsen

nr 585/1934. Enligt pensionsanstaltens mening böra

emellertid berörda grunder anpassas efter bestämmelserna i nu gällande

motsvarande kungörelse nr 696/1942 samt de bestämmelser rörande tillämpning

av sistnämnda kungörelse å förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som

meddelats i 6 § av kungörelsen nr 710/1943. Därav skulle följa bland annat,

att såsom förutsättning för att understöd skulle kunna beviljas skulle gälla,

att anställningstiden uppgår till sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år,

därav minst 12 år före fyllda 60 år.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för arbetare i allmänhet föreslagna

understödsbeloppen, å vilka tilläggsförmåner ej skulle utgå, ha icke

givit pensionsanstalten anledning till erinran. Dessa belopp motsvara i stort

sett 70 procent av de i kungörelsen nr 696/1942 fastställda pensionsbeloppen

jämte därå vid nuvarande levnadskostnader belöpande tilläggsförmåner.

Förslaget att förmännen skulle erhålla högre understödsbelopp än övriga

arbetare kan anstalten däremot icke biträda, detta med hänsyn till bland

annat, att någon motsvarande särställning icke bereus förmän, som pensio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

neras enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare eller de summariska pensionsbestämmelsema.

Ett inom statens pensionsanstalt i anslutning härtill uppgjort utkast till

bestämmelser rörande ifrågavarande understöd torde få såsom bilaga fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Statskontoret hav tillkännagivit samma uppfattning som statens pensionsanstalt.

Statskontoret hade sålunda icke i och för sig något att erinra mot

att åtgärder vidtoges för att bereda pension av statsmedel åt de förutvarande

arbetare hos vägdistrikt, som avsåges i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreliggande

förslag. Vad beträffade de föreslagna grunderna för pensioneringen

biträdde statskontoret pensionsanstaltens uppfattning, att pensioneringsgrunderna

borde anpassas efter 1942 års summariska tjänstepensionsbestämmelser

för arbetare samt de föreskrifter i kungörelsen nr 710/1943, som

hade avseende å den summariska arbetarpensioneringen. Vidare ansåge statskontoret

i likhet med pensionsanstalten, att förmännen icke borde komma i

åtnjutande av högre understödsbelopp än övriga arbetare.

I fråga örn kostnaderna för understöden har statens pensionsanstalt anfört,

att storleksordningen av dessa kostnader i viss mån helystes av det

förhållandet, att årskostnaden för enbart de arbetare, vilka efter fyllda 60

år vunnit anställning vid vägförvaltning och vilka i framställningen antagits

utgöra omkring 300, skulle — under antagande att den tillgodoräkningsbara

anställningstiden i varje fall understege 20 år — till en början uppgå till

omkring 300 X 600 = 180 000 kronor.

Vad beträffar den andra här ifrågavarande arbetargruppen, nämligen de

av vägdistrikt permitterade arbetare, som före utgången av år 1943 fyllt 60 år,

föreligga ej några direkta uppgifter örn antalet, men detta har antagits kunna

utgöra 100—200.

Fråga har uppkommit jämväl örn fastställande av enhetliga riktlinjer för

prövning av spörsmål örn utfyllnad i vissa hänseenden av pension, som på

grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer övertaliga tjänstemän.

Fråga örn sådan utfyllnad har uppkommit i ett tiotal fall. Det har

framhållits, dels att den pension, som på grund av de tillämpade pensionsbestämmelserna

skulle utgå från pensionsåldern, i vissa fall bleve minskad

till följd av anställningens upphörande i förtid, dels ock att pension av

statsmedel borde utgå under tiden från anställningens upphörande till pensionsåldern.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret, vilka avgivit

utlåtanden i vissa här avsedda fall, äro ense om att den från pensionsåldern

utgående pensionen i förekommande fall bör genom statens försorg

uppbringas till det belopp, varmed den skulle ha utgått, örn ej anställningen

upphört före pensionsåldern, samt att pension av statsmedel bör under tiden

mellan anställningens upphörande och pensionsåldern utgå efter samma beräkningsgrund

som den från pensionsåldern utgående pensionen. Rörliga

tilläggsförmåner böra härvid enligt ämbetsverkens utlåtanden utgå allenast i

den mån sådana skulle ha utgått vid kvarstående i anställningen intill pensionsålderns

inträde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

7

Till belysande av innebörden av vad sålunda iöreslagits må nämnas följande.

I samtliga hittills underställda läll är fråga örn vägmästare eller schaktmästare.

Två övertaliga anställningshavare, vilka på grund av sin anställning hos

vägdistrikt ägt pensionsrätt i statens pensionsanstalt och uppnå pensionsåldern

den 17 februari 1945 respektive den 4 april 1952, skulle, om anställningen

fortgått intill pensionsåldern, från och med den 1 mars 1945 respektive

1 maj 1952 lia erhållit genast börjande pension till belopp av 847 resp.ektive

953 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner. På grund av att de med

utgången av år 1943 upphört att vara underkastade pensionsanstaltens reglemente,

beräknas de i stället vid pensionsåldern erhålla uppskjuten pension

till belopp av 812 respektive 796 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner. Deras

rätt att uppbära lön på grund av anställningen upphör från och med

den 1 augusti 1944. Myndigheternas förslag innebär, att tjänstemännen från

och med sistnämnda dag skola erhålla pension av 847 respektive 953 kronor

jämte rörliga tilläggsförmåner. Skulle vederbörande på grund av inträffad

varaktig arbetsoförmåga få från statens pensionsanstalt uppbära uppskjuten

pension före uppnådd pensionsålder, borde nedsättning med motsvarande

belopp vidtagas i den därefter och intill pensionsåldern utgående pension,

som här avses.

I ett fall, där en övertalig tjänsteman genom vägdistrikts försorg blivit tillförsäkrad

en pension från enskild pensionsinrättning å 3 000 kronor, utgående

från pensionsåldern den 10 augusti 1948, borde i princip av statsmedel

få utgå dels pension med nämnda belopp under tiden från anställningens

upphörande den 1 augusti 1944 intill pensionsåldern, dels ock för tiden därefter

med belopp motsvarande skillnaden mellan 3 000 kronor och det belopp,

vartill pensionen från pensionsinrättningen minskats på grund av premiebetalningens

avbrytande i förtid; rörliga tilläggsförmåner skulle ej utgå.

1 detta fall har emellertid den försäkrade träffat överenskommelse med försäkringsinrättningen

om att pensionen skall utgå redan från anställningens

upphörande den 1 augusti 1944 men med ett till omkring 1 590 kronor reducerat

belopp. Detta har föranlett myndigheterna att här föreslå en tilläggspension

av statsmedel å (3 000 — 1 590 =) 1 410 kronor, varå rörliga tillläggsförmåner

ej skulle utgå.

I tre fall lia vägdistrikt utfäst sig att själva bereda tjänstemän pension

med respektive 2 109 kronor 60 öre, 2 800 kronor och 1 500 kronor från

pensionsåldern, som inträder respektive den 1 december 1944, 3 mars 1949

och 13 maj 1945, och i ett fall har vägdistrikt utfäst sig att självt bereda en

tjänsteman med pensionsrätt i statens pensionsanstalt en tilläggspension å

73 kronor från oell med pensionsåldern den 4 april 1952; rörliga tilläggsförmåner

skulle ej utgå å beloppen. Med tillämpning av 1943 års riksdagsbeslut

skola ifrågavarande pensionsbelopp bestridas av statsmedel utan reduktion

på grund av förtidsavgång, då sådan reduktion icke varit föreskriven

av vägdistrikten. Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret

framlagda förslaget innebär, att nämnda pensionsbelopp — utan rörliga

tilläggsförmåner — skola få utgå alltifrån anställningens upphörande

eller i det första fallet från den 1 juli 1944 och i de tre senare fallen från

den 1 augusti 1944.

Såsom i det föregående framhållits avsågs i propositionen nr 286 till 1943

års riksdag närmast, att vissa med vägväsendets förstatligande sammanhängande

pensionsfrågor skulle från fall till fall underställas riksdagens pröv
-

jFöredraganden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Metias proposition nr 260.

ning. Väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen har emellertid numera föreslagit,

att för pensionering av arbetare, vilka efter uppnåendet av 60 års ålder vunnit

mera stadigvarande anställning i statens tjänst, samt av vissa äldre arbetare,

som blivit övertaliga i anledning av vägväsendets förstatligande, skulle

fastställas vissa grunder, vilka det skulle ankomma på Kungl. Maj:t eller

Kungl. Maj:t underställd myndighet att tillämpa. Då antalet sådana arbetare

är stort och pensionsfallen äro av tämligen ensartad beskaffenhet, kan jag

biträda nämnda förslag. Därest pensioneringsgrunder fastställas i nu avsedd

omfattning, torde det vara lämpligt, att enhetliga riktlinjer beslutas

jämväl för behandling av ärenden rörande utfyllnad av pensioner till övertaliga

tjänstemän, som ägt pensionsrätt på grund av anställning hos vägdistrikt.

De av statens pensionsanstalt föreslagna bestämmelserna om pensionering

av arbetarpersonal anknyta till 1942 års summariska pensionskungörelse jämte

de särskilda bestämmelser för tillämpning av denna kungörelse å f. d. personal

hos vägdistrikten, vilka meddelats med stöd av beslut vid 1943 års

riksdag. Avvikelser skulle i huvudsak endast gälla i fråga örn pensionsbeloppens

storlek. I detta hänseende har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag till två särskilda pensionsskalor, en lägre att tillämpas å arbetare

i egentlig mening och en högre att tillämpas å förmän. Den lägre pensionsskalan

har utformats med utgångspunkt från pensionerna enligt 1934

års summariska pensionskungörelse, vilkas belopp emellertid höjts med i

runt tal 10 procent med hänsyn till att rörliga tilläggsförmåner ej skulle utgå

i här avsedda fall. Statens pensionsanstalt och statskontoret lia icke framställt

någon erinran i fråga om de belopp, som skulle ingå i den lägre skalan.

Remissmyndigheterna lia emellertid under hänvisning till utformningen

av gällande bestämmelser om pensionering av arbetare i statens tjänst förordat,

att nämnda pensionsskala jämväl tillämpas å förmän. Även jag finner

mig av enahanda skäl böra förorda, att en gemensam pensionsskala i

förevarande fall tillämpas. Vad angår de belopp, som skola ingå i pensionsskalan,

anser jag i likhet med myndigheterna, alt ifrågavarande arbetare, vilka

antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft anställning i statens

tjänst, icke böra erhålla med rörliga tilläggsförmåner förenade pensioner enligt

den normalskala, som enligt 1942 års summariska pensionskungörelse

är tillämplig på arbetare med långvarig statsanställning. Med beaktande jämväl

av det sätt, varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kan antagas

ha gestaltat sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat, böra pensionerna

bestämmas till lägre belopp än som i form av fasta och rörliga

förmåner utgå enligt nämnda kungörelse. Skäl tala också för att pensionerna

icke förses med rörliga tilläggsförmåner. Beloppen böra emellertid

skäligen undergå någon höjning i förhållande till dem, som av myndigheterna

föreslagits för den lägre pensionsskalan. Å andra sidan synes det med

hänsyn till föreliggande förhållanden icke påkallat att upptaga särskilt högre

normalbelopp vid anställningstid av 30 år eller däröver. Jag föreslår alltså,

att såsom normalbelopp för pensionerna tillämpas 700 kronor, där anställ
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

9

rings tiden understiger 20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till

20 men ej till 25 år, samt 1 100 kronor, där anställningstiden uppgår till

25 år eller mera, dock att nämnda belopp av 700 och 1 100 kronor för vinnande

av delbarhet med 12 böra jämkas till 708 respektive 1 104 kronor.

1 fråga om pensioneringens anordnande i övriga hänseenden synas de av

statens pensionsanstaii förordade grunderna utgöra en i huvudsak godtagbar

lösning.

Det förslag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret framlagt

rörande utfyllnad av pension, som på grund av anställning hos vägdistrikt

tillförsäkrats tjänsteman, vilken sedermera blivit övertalig i anledning

av vägväsendets förstatligande, innebär, att vederbörande av statsmedel

erhåller gottgörelse för den försämring i pensionsförhållandena, som eljest

skulle bliva en följd av att anställningen upphört före pensionsåldern. Härigenom

skulle från pensionsåldern erhållas en pension, som ej vöre reducerad

i anledning av tjänstgöringens och, i förekommande fall, premiebetalningens

avbrytande i förtid. Vidare skulle pension med oavkortat belopp

jämväl få utgå för tiden mellan anställningens upphörande och pensionsåldern.

Rörliga tilläggsförmåner skulle få utgå, i den mån detta skulle ha

blivit fallet vid anställningens bibehållande intill pensionsåldern. För min

del är jag beredd att i huvudsak tillstyrka vad sålunda föreslagits. Någon

rättslig skyldighet att vidtaga åtgärder i nu avsett syfte kan visserligen icke

anses åvila staten, lika litet som detta är fallet beträffande de åtgärder för

pensionering av arbetarpersonal, varom i det föregående varit tal. I det begränsade

antal fall, varom här är fråga, synas emellertid — främst i betraktande

av vederbörandes ålder — billighetsskäl tala för att staten tillser, att

befattningshavarnas levnadsvillkor efter anställningens upphörande icke bli

sämre än vad befattningshavarna haft att räkna med som pensionärer hos

vägdistrikten, örn ej förstatligandet kommit emellan. Det nu sagda torde äga

sin giltighet oavsett föreliggande olikheter i de tidigare utfästa pensionsförmånerna.

Tillräcklig anledning att nu justera vägdistriktens pensioneringsgrunder

i detta avseende synes nämligen icke föreligga. Icke heller torde tillräckliga

skäl vara för handen att för tiden mellan anställningens upphörande

och pensionsålderns inträde tillerkänna vederbörande ersättning av statsmedel

för mislad löneinkomst utöver den nu förordade pensionsförmånen.

I sådant fall där pensionering anordnats genom försäkring i enskild pensionsinrättning

måste självfallet förutsättas, att icke den försäkrade ensidigt

eller i samverkan med försäkringsgivaren må förfoga över försäkringen

med den verkan, alt staten därigenom åsamkas ökad pensionskostnad; såsom

förutsättning för åtnjutande av pensionsutfyllnaden bör även gälla, att

den försäkrade skall vara skyldig att på därom av vederbörande myndighet

gjord anmodan till statsverket överlåta sin rätt enligt pensionsförsäkringen

mot rätt att erhålla motsvarande pensionsförmån från staten. Erhåller vederbörande

ny sysselsättning, sedan anställningen hos vägdistrikt upphört,

bör möjlighet finnas alt i anledning därav minska eller indraga pensionsutfyllnaden,

såframt ej fråga är örn befattning i statens tjänst och vid avlöli

i hang till riksdagens protokoll Witt. 1 samt. Sr 2G0. ^

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ningens bestämmande tagits hänsyn till att vederbörande åtnjuter tjänstepension

av statsmedel. I sistnämnda fall torde i allmänhet avlöningen böra

minskas med belopp motsvarande av statsmedel utgående pensionsförmån.

Kostnaderna för de pensioner, som beviljas jämlikt de av mig i det föregående

tillstyrkta pensioneringsgrundema, torde tills vidare böra bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m„ vilket anslag jämväl

i förekommande fall bör tillgodoföras medel, som inflyta vid avvecklingen

av försäkringar övertagna av statsverket.

Det bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med nu angivna

grunder reglera förevarande, med vägväsendets förstatligande sammanhängande

pensionsfrågor, som Kungl. Majit i anslutning till det anförda torde

böra utverka av riksdagen, synes böra gälla räknat från och med den 1 januari

1944.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen,

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser

angående pensioner åt vissa f. d. anställningshavare

vid vägväsendet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 260.

11

Bilaga.

Inom statens pensionsanstalt upprättat utkast till bestämmelser angående

understöd åt vissa förutvarande arbetare hos vägdistrikt.

1. Där så finnes skäligt, må understöd i enlighet med vad här nedan sägs

kunna beredas

dels arbetare i statens tjänst, som före den 1 januari 1944 innehaft anställning

hos vägdistrikt och sedermera efter fyllda 60 år vunnit mera stadigvarande

arbetaranställning vid vägförvaltning,

dels ock hos vägdistrikt före ovannämnda dag anställd arbetare, som är

född före den 1 januari 1884 samt kvarstått i anställningen till 1943 års utgång

eller på grund av arbetsbrist permitterats av vägdistriktet under år

1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning som nyss sagts.

2. Understöd må beviljas under förutsättning, att arbetaren vid anställningens

upphörande eller, i fråga örn arbetare, som permitterats av vägdistrikt,

vid tiden för permitteringen under en tid av sammanlagt minst 15 år

efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år, innehaft sådan anställning

i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt eller vägdistrikt, som utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, eller ock sådan arbetaranställning

hos entreprenör för vägunderhållet, i vilken vägarbete utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

3. Fråga örn understöd prövas av statens pensionsanstalt. Ansökning om

understöd ställes till pensionsanstalten och ingives till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som har att med eget utlåtande till pensionsanstalten överlämna

ansökningen jämte erforderlig utredning.

4. Beloppet av understödet, varå tilläggsförmåner ej må utgå, bestämmes,

där ej annat följer av vad i 5 och 7 punkterna sägs, i förhållande till den

sammanlagda tid arbetaren efter fyllda 18 år haft sådan anställning, som i

2 punkten avses, till nedan angivna belopp för år räknat:

Örn anställningstiden understiger 20 år ...................... 600 kronor

» » uppgår till 20 men ej till 25 år ........ 768 »

» » » » 25 » » » 30 » ........ 948 »

» » * » 30 år eller mera............ 1 116 »

Vid tillämpning härav iakttages, att hänsyn må tagas till tid för arbetaranställning

hos entreprenör för vägunderhållet allenast i den mån annan

anställningstid, som må tillgodoräknas, understiger 25 år.

5. Är arbetaren berättigad att av statsmedel utbekomma av vägdistrikt

utfästa pensionsförmåner eller äger han uppbära pension från enskild pensionsinrättning

på grund av försäkring tagen genom vägdistrikts försorg eller

sådan pension från pensionsförsäkringsfonden, till vilken bidrag lämnats

av vägdistrikt, bör hänsyn härtill tågås vid bestämmande av understödets

belopp.

6. Kostnaderna för understöd bestridas från det anslag å riksstaten, varifrån

kostnaderna för pension enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696)

med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst bestridas.

7. I fråga om understöd skola i övrigt bestämmelserna i den i 6 punkten

omförmälda kungörelsen i tillämplig:! delar lända till efterrättelse.

8. Ovan meddelade bestämmelser skola lända till efterrättelse från och

med den 1 januari 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.