Sök i Ratio Lex

Angående grunder för utlämnande av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets områden vid arbetslöshet

1944-01-24 · 43 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:264, Angående grunder för utlämnande av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets områden vid arbetslöshet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26d.

1

Nr 264.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunder för utlämnande

av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten

på jordbrukets och skogsbrukets områden vid arbetslöshet;

given Stockholms slott den 12 maj 19UA.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 maj 19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Rosander,

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp,

följande.

I särskilda skrivelser den 27 maj 1943 har chefen för finansdepartementet

med stöd av Kungl. Majits beslut den 19 maj 1943 angående utredningar av

de ekonomiska problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstillestånd,

uppdragit åt 1942 års jordbrukskommitté och skogsstyrelsen att verkBihang

till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 264. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

ställa inventering av sådana för sysselsättning av arbetslösa lämpade anläggningsarbeten

inom jordbruket respektive skogsbruket, som vore ägnade att

öka jordbrukets och skogsbrukets produktivitet eller landets förmåga av

självförsörjning och som kunde beräknas bliva under viss kortare tid utförda,

dels under förutsättning att nuvarande regler för bidrag av allmänna

medel då skulle gälla, och dels med ersättning därutöver för merkostnaden

på grund av de särskilda omständigheter, varunder arbetet utförts.

I anledning härav har 1942 års jordbrukskommitté med skrivelse den 22

september 1943 överlämnat promemoria angående beredande av sysselsättning

inom jordbrukets område vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut.

Över promemorian ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

egnahemsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott — med undantag för förvaltningsutskottet

i Skaraborgs län — ävensom av hushållningssällskapets täckdikningsnämnd

i sistnämnda län.

Skogsstyrelsen har med skrivelse den 17 januari 1944 överlämnat promemoria

angående beredande av sysselsättning inom skogsbruket vid omfattande

arbetslöshet efter krigets slut. Över sistnämnda promemoria ha yttranden

avgivits av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission, investeringsutredningen

ävensom samtliga skogsvårdsstyrelser.

I promemoriorna ha bland annat lämnats redogörelser för inom jordbruket

och skogsbruket befintliga arbetsobjekt och deras omfattning samt förslag

rörande planläggning av desamma och statsunderstöd för arbetenas utförande.

I skrivelse den 24 januari 1944 ha skogsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission

hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att statsbidrag till

skogliga beredskapsarbeten finge anvisas av skogsstyrelsen.

Jag torde nu för Kungl. Majit få anmäla frågan örn fastställande av särskilda

grunder att gälla för statsunderstöd till ifrågavarande anläggningsföretag

vid arbetslöshet.

Jordbrukskommitténs promemoria.

Inledning.

Jordbrukskommittén har i sin promemoria framhållit, att sysselsättning

i större utsträckning för arbetslösa inom den egentliga jordbruksdriften —- skogen ej inräknad —- icke torde kunna påräknas annat än tillfälligtvis under

särskilt arbetskrävande perioder. Under sådana förhållanden återstode

enligt kommitténs uppfattning att undersöka möjligheterna att för sysselsättning

åt arbetslösa igångsätta speciella anläggningsarbeten inom jordbruket

utanför den egentliga jordbruksdriften.

Som lämpliga arbetsobjekt inom jordbrukets område utanför den egentliga

jordbruksdriften har jordbrukskommittén angivit förbättring av bostäder

och ekonomibyggnader, anläggningar av brunnar och vattenledningar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 264.

3

elektrifieringsanläggningar, gödselvårdsanläggningar, avdikningsföretag, täckdikningsföretag,

betesförbättring, nyodling, stenröjning, avloppsförbättring

och jordkörning saint jordanskaffningsföretag i Norrland. Kommittén har

emellertid icke till närmare behandling upptagit frågorna om anslag till avdikningsföretag

under lantbruksingenjörs ledning samt till åtgärder till vattenförsörjningens

ordnande på landsbygden och till elektrifieringsarbeten.

Utredning rörande de med avdikningsföretagen sammanhängande spörsmålen

påginge nämligen inom arbetsmarknadskommissionen. Frågan om statsunderstödda

åtgärder för vattenförsörjningens ordnande hade nyligen behandlats

av egnahemsstyrelsen i en till Kungl. Maj:t överlämnad utredning. Vad anginge

elektrifieringsarbeten å landsbygden hade kommittén icke för närvarande

ansett sig kunna framlägga förslag till dylika arbeten för arbetslöshetens

bekämpande.

Vid ett bedömande av frågan, huruvida arbetsobjekt kunde vara lämpliga

för motverkande av en arbetslöshet av större omfattning, har jordbrukskommittén

ansett tre spörsmål i första hand vara av betydelse, nämligen

arbetets omfattning under olika årstider, arbetsobjektets storlek å de enskilda

arbetsplatserna samt slutligen det arbetslösa klientelets beskaffenhet.

Hänsyn borde därjämte tagas till materialbehovet. Härom har kommittén

ytterligare anfört följande.

Erfarenheterna från tidigare arbetskriser torde giva vid handen, att svårigheterna

att bereda arbetstillfällen äro särskilt stora under vinterhalvåret.

Ur arbetslöshetssynpunkt äro med hänsyn härtill sådana arbetsobjekt, som

kunna utföras även under hela eller en stor del av sagda årstid, särskilt värdefulla.

Inom jordbruket torde flertalet av förekommande arbetsobjekt i

regel icke lämpa sig för utförande under vintertid, då marken är tjälad, dock

med undantag för vissa byggnadsarbeten, som i varje fall delvis borde kunna

utföras även denna årstid.

Enär flertalet jordbruk inom landet tillhöra kategorien små och medelstora

jordbruk, lära möjligheterna att på en och samma arbetsplats .sysselsätta ett

.större antal arbetslösa vara begränsade. Även örn sålunda de enskilda arbetena

i regel blott torde kunna absorbera en ringa mängd sysslolös arbetskraft,

är dock den sammanlagda arbetsåtgången betydande. Frågan om arbetskraftens

utnyttjande vid ifrågavarande arbetsobjekt torde för övrigt i stor utsträckning

vara en organisationsfråga.

Flera av förenämnda arbetsobjekt inom jordbruket äro av sådan beskaffenhet,

att relativt oskolad arbetskraft kan användas för arbetets utförande.

Detta förhållande torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande vara

en fördel, eftersom någon omskolning av de sysslolösa arbetarna icke behöver

äga rum före arbetenas igångsättande. I övrigt bör betonas, att vissa av

ifrågavarande arbeten torde väl lämpa sig för mindre jordbrukare och lägenhetsägare,

som vid sidan av jordbrukets skötsel pläga genom arbete utanför

hemmet förskaffa sig erforderliga inkomster och som vid en arbetsmarknadskris

drabbas av i varje fall partiell arbetslöshet. Detsamma gäller för

övrigt personer, sysselsatta i skogsarbeten eller andra säsongarbeten.

Med hänsyn till vad salunda anförts synes det vara en samhällelig angelägenhet

av största betydelse, ali frågan örn åtgärder från det allmännas sida

i syfte att vid en mera omfattande arbetslöshet bereda arbetstillfällen vid arbetsobjekt

inom jordbruket erhåller en ändamålsenlig lösning. Som särskilt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

betydelsefullt må i detta sammanhang även påpekas, att utförande av dylika

arbetsobjekt, givetvis under förutsättning att desamma planlagts på ett ur

jordbruksekonomisk synpunkt förnuftigt sätt, bidraga till en rationalisering

av de enskilda brukningsdelarna och därmed öka möjligheterna för deras

brukare att av jordbruket erhålla en skälig utkomst. Rätt planlagda äro ifrågavarande

arbetsobjekt sålunda utan tvivel ur ekonomisk synpunkt synnerligen

produktiva arbeten. Av särskild betydelse såsom arbetsobjekt torde täckdikning,

avdikning och avloppsförbättring, stenröjning samt byggnadsarbeten

(inkl. vattenledningar) få anses vara, men ej heller övriga arbetsobjekt sakna

betydelse, framförallt med tanke på förenämnda partiellt arbetslösa småbrukare

och säsongarbetare.

Inom jordbruket funnos enligt vad jordbrukskommittén framhållit för sysselsättning

av arbetslösa lämpliga objekt av betydande omfattning. Huruvida

och i vilken utsträckning desamma kunde stå till förfogande vid en inträffande

arbetskris vore icke utan vidare klart, enär detta givetvis vore beroende

av vederbörande jordbrukares villighet att låta utföra arbetet i fråga.

Även örn arbetsobjekten i princip hade sådan karaktär, att de ökade jordbrukets

produktivitet, vore vidare ej säkert, att detta alltid vore fallet å

varje brukningsdel. Särskilt gällde detta uttalande förbättringsåtgärder å

byggnader. För erhållande av kännedom härom krävdes inventering och

planläggning. Planläggningsarbetet borde i största möjliga utsträckning handhavas

av nuvarande befattningshavare hos hushållningssällskap och egnahemsnämnder

ävensom i förekommande fall lantbruksförbundets byggnadsförening

(L. B. F.) enligt hittills tillämpad fördelning de lokala organen

emellan.

Jordbrukskommittén har beräknat kostnaderna för planläggningsarbetet

— vilka kostnader helt borde bestridas av allmänna medel — sålunda.

Extra arbetskraft hos hushållningssällskapen ............ kronor 624 000

Förstärkning av egnahemsnämndernas och lantbruksförbundets

byggnadsförenings personal .................. » 150 000

Centralregister hos hushållningssällskapen .............. » 26 000

Kurser för täckdikningsförmän och byggmästare å landsbygden

..................................... 3______ 100 000

Summa kronor 900 000.

Planläggningens ändamål vore enligt vad jordbrukskommittén yttrat i

första hand att söka få fram sådana arbeten, som å den enskilda brukningsdelen

vore främst av behovet påkallade, samt att tillgodose skäliga krav

på att anläggningsarbetena utfördes på ett så ändamålsenligt sätt och samtidigt

till så låga kostnader som möjligt. I detta sammanhang aktualiserades

de problem, som sammanhängde med frågan om jordbrukets framtida inriktning

i vårt land och de åtgärder, som för det enskilda jordbrukets vidkommande

erfordrades, för att detsamma skulle kunna anses äga bästa möjliga

förutsättningar för att kunna drivas med rationella metoder, allt spörsmål

av den karaktär, som ankomme på jordbrukskommittén att i sinom tid

taga ställning till. Med hänsyn härtill borde återhållsamhet iakttagas, då det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

5

gällde att understödja driftsekonomiska förbättringsåtgärder vid sådana jordbruk,

som kunde komma att anses såsom icke önskvärda brukningsdelar.

Detta torde främst gälla stödjordbruk utan såvitt nu kunde bedömas varaktiga

försörjningsmöjligheter för innehavaren utanför jordbruket men även

ofullständiga jordbruk i övrigt av den karaktär, att de icke kunde antagas erhålla

genom exempelvis utökning av åker eller andra ägoslag eller förändrad

produktionsinriktning erforderlig bärkraft och sålunda icke kunna förväntas

lämpligen böra för framtiden bibehållas som självständiga brukningsdelar.

Gällande grunder för siatsunderstöd till vissa anläggningsarbeten

å jordbrukets område.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för de i jordbrukskommitténs

promemoria upptagna förslagen till grunder för statsunderstöd till ifrågavarande

anläggningsarbeten, torde jag få erinra om de bestämmelser, som härutinnan

gälla för närvarande.

Av hushållningssällskapen förmedlas statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk (nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättringar,

avloppsförbättring), lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till

täckdikning, lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar samt bidrag till ladugårdsförbättringar.

Bestämmelser rörande nämnda statsunderstöd återfinnas i följande kungörelser,

nämligen

1) kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. m.;

2) kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för

lån från allmänna nyodlingsfonden, ändrad genom kungörelserna nr 300/1930

och 637/1937;

3) kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204) angående ändrade villkor för

lån från norrländska nyodlingsfonden, ändrad genom kungörelserna nr 301/

1930 och 638/1937;

4) kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 322) angående villkoren för lån från

täckdikningslånefonden, ändrad genom kungörelserna nr 358/1921, 239/1922,

84/1930, 306/1933, 636/1937 och 434/1939;

5) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täckdikning,

ändrad genom kungörelsen nr 572/1937;

6) kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från

gödselvårdslånefonden, ändrad genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927,

132/1931 och 632/1937; samt

7) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435) angående statsbidrag till gödselvårdsanläggningar,

ändrad genom kungörelserna nr 189/1934, 119/1936,

567/1937 och 355/1940.

Bestämmelser för statsbidrag till ladugårdsförbättringar pläga meddelas av

Kungl. Majit i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap

för utlämnande av dylikt bidrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Principen för hushållningssällskapens låneförmedling är den, att

lantbruksstyrelsen beviljar hushållningssällskap statslån, som av statskontoret

utbetalas till hushållningssällskapet mot särskild skuldförbindelse. Ur

detta statslån utlämnar hushållningssällskapet sedermera i sin tur lån till

enskilda företagare på i princip samma villkor i fråga om ränta och återbetalning,

som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på låneförmedlingen

håres helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen

av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst

under året. I fråga örn gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall

framställningen innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren

sökta, förslag till lånebelopp och lånetid för varje lån ävensom

övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen

fattar i fråga örn sistnämnda slag av lån beslut örn lånebeloppet till varje

enskild företagare. Vad angår lån till täckdikning tager lantbruksstyrelsen

däremot icke ställning till statslånets fördelning på enskilda låntagare.

Beträffande lånens förräntning och återbetalning gäller följande.

Lån

Ränte- och amorteringsfrihet
-

Nyodlingslån från allmänna nyodlingsfonden
Nyodlingslån

från norrländska

nyodlingsfonden

Täckdikningslån från täckdikningslånef

onden

Betesförbättringslån från allmänna

nyodlingsfonden

Betesförbättringslån från norrländska

nyodlingsfonden

Gödselvårdslån från gödselvårdslånefonden
-

Under två år från lyftningsdagen

eko

Under tre år från lyftningsdagen

Under två år från lyftningsdagen

eko

d:o

Räntefot i Amorteringsprocent

tid i år

Lägst 4 7

3 7

Lägst 4 12

Lägst 4 5

3 5

Lägst 4 10

För hushållningssällskaps bidragsform edling gäller i princip, att

Kungl. Majit på därom av hushållningssällskap gjord framställning beviljar

sällskapet anslag till vederbörande ändamål med visst belopp, vilket sällskapet

sedermera fördelar mellan enskilda bidragstagare. I fråga örn statsbidrag

till förstärkning av ofullständiga jordbruk gäller dock, att, om för

visst ändamål anvisat belopp icke åtgår härför, sällskapet äger använda

överskjutande belopp till annat i vederbörande kungörelse angivet ändamål.

De i vederbörande kungörelse respektive Kungl. Majlis brev lämnade föreskrifterna

angående lånens och bidragens storlek framgå av följande av

1942 års jordbrukskommitté upprättade sammanställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

Högsta belopp

i

procent av

beräknad

kostnad

i övrigt

Nyodlingslån .............

. 75

1 500 kr/budgetår, 500 kr/ha nyod- ling* 1

Nyodlingsbidrag .........

. 60

400 kr/ha nyodling

Stenröjningsbidrag .......

. 60

350 kr/ha sternöjd areal

Jordkörningsbidrag .......

. 60

250 kr/ha jordkörd areal

Täckdikningslån .........

. -

500 kr/ha täckdikad mark vid rör- täckdikning, 350 kr/ha i andra fall2

Täckdikningsbidrag .......

. 25

2

Avloppsförbättringsbidrag .

. 60

250 kronor

Betesförbättringslån .....

. 75

2 000 kr/budgetår, 350 kr/ha betes- förbättring

Betesförbättringsbidrag ...

. 60

250 kr/ha betesförbättring

Gödselvårdslån ...........

. 75

2 000 kronor2

Gödselvårdsbidrag .......

. 25

200 kronor2

Ladugårdsförbättringsbidrag

. —

200 kr/nötkreatursenhet3

För vissa av ifrågavarande understöd gälla begränsningar i fråga om storleken

å vederbörande lån- eller bidragstagares jordbruk. Bestämmelserna

härutinnan framgå av följande sammanställning.

Lån- resp. bidragstagares åkerareal

Nyodlingslån ................... Ingen begränsning

Nyodlingsbidrag .................. Högst 20 hektar

Stenröjningsbidrag ................ D:o

Jordkörningsbidrag .............. D:o

Täckdikningslån.................. Ingen begränsning

Täckdikningsbidrag .............. Högst 75 hektar

Avloppsförbättringsbidrag ........ Högst 20 hektar

Betesförbättringslån .............. Ingen begränsning

Betesförbättringsbidrag ............ Högst 20 hektar

Gödselvårdslån .................. Ingen begränsning

Gödselvårdsbidrag ................ I regel ej över 20 hektar

Ladugårdsförbättringsbidrag ...... I regel ej över 10 hektar

Av egnahemsnämnderna förmedlas lån till förvärv av jordbruksfastigheter

m. m. samt lån och bidrag till bostadsförbättringar, förbättring av vattentäkt

samt till inledande av valten- och avloppsledningar i bostäder på

landsbygden.

Egnahemslån till förvärv av jordbruk utgå i form av dels jordbrukslån och

dels i förekommande fall skogslån. Dylika lån beviljas ej till förvärv av

jordbruksegnahem, vars värde överstiger 30 000 eller i särskilda fall 35 000

kronor. .Tordbrukslån kan beviljas intill ett belopp högst motsvarande 90 pro
1

Låntagare må ej på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbättringslån samtidigt häfta

i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget] av lån. — 2 Sammanlagda be
loppet

av bidrag och lån må ej överstiga för täckdikning med rör 5 000 kronor och 500 kronor

för hektar, för täckdikning med annat material 5 000 kronor och 350 kronor för hektar, samt

för gödselvårdsanläggning 75 procent av kostnaden och 2 000 kronor. — 3 I undantagsfall

något högre belopp.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

cent av fastighetens värde. Om å fastigheten finnes växande skog till ett värde

av minst 1 000 kronor, får vid bestämmandet av jordbrukslånets belopp

hänsyn icke tagas till värdet å den växande skogen. I sådant fall kan i

stället, utöver jordbrukslånet, skogslån beviljas till ett belopp högst motsvarande

90 procent av den del av fastighetens värde, som beräknas belöpa

på den växande skogen. Jordbrukslån och skogslån delas vart för sig med

avseende å återbetalningen i en stående del, motsvarande 60 procent av det

värde, som legat till grund för lånets beräknande, samt en amorteringsdel,

utgörande återstoden av lånet. Stående delen behöver icke, örn låntagaren

fullgör sina skyldigheter, återbetalas förrän amorteringsdelen guldits. Amorteringsdelen

å jordbrukslån är amorteringsfri till och med femte kalenderåret

efter det, då lånet beviljats. Amorteringsdelen å skogslån skall avbetalas

enligt grunder, som bestämmas med hänsyn till låntagarens möjligheter att

med tillämpning av viss överenskommen skogshushållningsplan tillgodogöra

sig skogen. Tilläggas må att för inköp av tillskottsjord ävenledes kan beviljas

jordbrukslån och i förekommande fall skogslån. Om å fastigheten skall utföras

ny-, om- eller tillbyggnad, som ej är föranledd av inköp av tillskottsjord,

kan jordbrukslån, om fastigheten redan förut är egnahemsbelånad, beviljas

till byggnadskostnaderna.

I samband med egnahemslån kunna beviljas premielån till upprustningsåtgärder

å fastigheten. Dessa avskrivas under loppet av en tioårsperiod och äro

räntefria. Premielån utgår med högst 3 000 kronor eller i undantagsfall 4 500

kronor.

Jordbrukskommitténs förslag.

Jordbrukskommittén har föreslagit att de av hushållningssällskapen förmedlade

understöden skulle bliva av den storlek, som framgår av följande

tabell, i vilken som jämförelse angivits även nu gällande och av hushållningssällskapsutredningen

i dess betänkande (SOU 32/1942) föreslagna bestämmelser.

Jordbrukskommittén har i övrigt föreslagit att följande bestämmelser skola

tillämpas.

1. Lån utöver bidrag bör kunna utgå till samtliga ifrågavarande arbetsobjekt

intill 80 procent av anläggningskostnaden. Vidare böra följande högsta

lånebelopp gälla, för nyodling 500 kronor för hektar, för stenröjning 400

kronor för hektar, för jordkörning 300 kronor för hektar, för täckdikning

med rör 600 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 350 kronor

för hektar, för betesförbättring 300 kronor för hektar och 2 000 kronor

för företag samt för ladugårdsförbättring 600 kronor för nötkreatursenhet.

2. Lån och bidrag böra utgå utan tillämpning av behovsprincipen.

3. Tiden för företagets fullbordande fastställes i fråga om jordbruk om

högst 20 hektar åker, då högre bidrag tilldelas vederbörande, samt i fråga

örn jordbruk med över 20 hektar åker till högst ett år. Uppskov medgives

icke.

Tiden för företagets fullbordande fastställes i fråga om jordbruk under

20 hektar, då lägre bidrag tilldelas vederbörande, till högst två år med möjlighet

till högst ett års uppskov, där särskilda förhållanden därtill föranleda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

Jordbrukskommitténs förslag

Arbetsobjekt

Nu gällande

maximibelopp

Hushållnings- sällskapsutred- ningens förslag

Maximibelopp för företag vid

jordbruk om högst 20 ha åker

Maximibelopp

för företag vid

till maximi- belopp

örn företaget

utföres under

längre tid än

ett år

om företaget

utföres inom

högst ett år

jordbruk örn

över 20 ha åker.

Utförda inom

högst ett år

Nyodling......

60 %, 400 kr/ha

60 %, 400 kr/ha

80 %, 530 kr/ha

_

Stenröjning ....

60 %, 350 kr/ha

60 %, 350 kr/ha

80 %, 470 kr/ha

50 %, 350 kr/ha

Jordkörning ...

Täckdikning

60 *, 21

0 kr/ha

60 %, 250 kr/ha

80 %, 330 kr/ha

—

(med rör) ....

Avloppsförbätt-

25 %

25 %, 200 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

ring..........

60 %,

lön

250 kr/

dag

60 %

80 %

40 %

Betesförbättring

Gödselvårdsan-

60 %, 350 kr/ha

60 #, 250 kr/ha

60 %, 350 kr/ha

80 %, 470 kr/ha

30 %, 175 kr/ha

läggning......

Ladugård stör-

25 %, 200 kr/

företag

25 %, 250 kr/

företag

40 %

50 %

40 %

bättring......

200 kr. per nöt- kreatursenhet

25 %, 1 500 kr

företag

40 %

50 %

40 %

4. Jordbrukare som önskar begagna sig av lejd arbetskraft bör få välja

mellan att själv skaffa sig denna arbetskraft eller vända sig till arbetsmarknadsorgan

för anvisning å dylik.

Bidrag böra utgå ur ett anslag och lån ur en fond. Till förmedlarens förfogande

ställda understödsbelopp böra icke uppdelas på skilda ändamål utan

förmedlaren bör givas fria händer att disponera desamma för avsedda ändamål

på sätt som befinnes erforderligt för att få i gång så många företag

som möjligt med hjälp av arbetslösa.

Beträffande av egnahemsnämnderna förmedlade understöd har jordbrukskommittén

angivit sin ståndpunkt sålunda, alt någon ändring av nu gällande

bestämmelser för egnahemslån och premielån knappast syntes vara påkallad

i nu förevarande sammanhang. Ej heller erfordrades enligt kommitténs mening

någon ändring av bestämmelserna för statsunderstöd till jordanskaffningsföretag.

Enligt jordbrukskommitténs mening vore den nuvarande splittringen av

den lokala ledningen för den statsunderstödda verksamheten till främjande

av jordbrukets rationalisering till nackdel och framstode såsom mindre ändamålsenlig,

därest de statsunderstödda åtgärderna i denna riktning utvidgades

och forcerades. Kommittén har med hänsyn härtill icke velat underlåta att

påpeka vikten av att denna organisationsfråga snarast upptoges till behandling

i syfte att samordna den lokala ledningen av ifrågavarande åtgärder. Då

emellertid kommittén icke ansett sig kunna i detta sammanhang framlägga

något förslag härutinnan, har kommittén såsom ett provisorium utgått ifrån

den hittillsvarande arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

egnahemsnämnderna, samt i vad gällde planläggningen av byggnadsåtgärder

även lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.).

I fråga örn förmedling av statsunderstöd till upprustning av ekonomibyggnader

ha sex av jordbrukskommitténs ledamöter anmält avvikande

mening samt förordat att, därest förslaget i denna del komme att genomföras,

förmedlingen skulle uppdragas åt egnahemsorganisationen.

De av hushållningssällskapen förmedlade understödens främsta uppgift

vore enligt jordbrukskommittén att utgöra en hjälp för jordbrukarna i deras

rationaliseringssträvanden. Uppenbarligen läge sålunda — enligt vad kommittén

vidare framhållit -— redan i dessa anslags ändamål under normala

tider en bereaskapsåtgärd på arbetsmarknaden av stor betydelse, enär de

med statsunderstöden utförda förbättringarna stärkte särskilt de mindre jordbrukarnas

motståndskraft vid en kris och minskade deras behov att utanför

det egna jordbruket söka erhålla under en arbetslöshetsperiod mycket begränsade

extraarbeten. Å andra sidan torde vara obestridligt att trots de

senare årens rationaliseringsåtgärder inom jordbruket många jordbrukare,

särskilt innehavare av mindre brukningsdelar, nödgades söka sig arbete även

utanför sin jordbruksfastighet. Under sådana förhållanden kunde vid en

arbetsmarknadskris förväntas, att bland sagda jordbrukare komme att finnas

ett betydande antal, kanske icke helt, så dock partiellt arbetslösa. Det

torde få anses synnerligen angeläget att söka bereda dessa personer arbete

i hemorten. Ifrågavarande arbetsobjekt inom jordbruket lämpade sig ofta

väl för dem. Vid övervägande av frågan örn understöd torde sålunda särskild

hänsyn böra tagas till nu nämnda befolkningsgrupper.

Beträffande frågan om bidrag av statsmedel har jordbrukskommittén

yttrat i huvudsak följande.

Enligt nu gällande bestämmelser för statsbidrag må bidrag i regel utgå

endast till innehavare av mindre jordbruk. I allmänhet har gränsen satts till

jordbruk med högst 20 hektar åker. Att även jordbruk av nämnda storlek

erbjuda arbetsobjekt av i varje fall sammanlagt betydande mängd torde vara

säkert. Ur synpunkten att bereda sysselsättning åt arbetslösa lära emellertid

de större jordbruken vara särskilt betydelsefulla. Med hänsyn härtill får

jordbrukskommittén föreslå, att möjligheterna för statsbidrag till i varje fall

vissa arbetsobjekt i nu förevarande sammanhang utsträckas att gälla alla

jordbruk, oberoende av åkerarealens storlek. Förslagsvis synes detta böra

gälla understöd till stenröjning, betesförbättring, gödselvårdsanläggning,

täckdikning och avloppsförbättring samt ladugårdsförbättring.

Enligt nu gällande grunder gälla för samtliga bidrag utom täckdikningsbidrag

och ladugårdsförbättringsbidrag maximibestämmelser såväl i fråga örn

bidragens storlek i procent av totalkostnaderna för företaget som per hektar

eller företag. För täckdikningsbidrag gäller endast procentuellt maximum.

Ladugårdsförbättringsbidrag har maximerats till visst belopp per nötkreatursenhet.

Jämväl för bidrag i nu ifrågavarande syfte synes lämpligt med

viss procentuell begränsning, vilken även bör gälla ladugårdsförbättringar.

Ävenledes torde i fråga om nyodling, stenröjning, jordkörning och betesförbättring

samt täckdikning böra bibehållas vissa maximibelopp per hektar

för att förhindra utförandet av uppenbarligen oekonomiska företag. I fråga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

11

om bidrag till avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och ladugårdsförbättring

torde däremot liknande skäl icke föreligga att i nu förevarande sammanhang

föreskriva vissa maximibelopp per företag, så mycket mer som

dylik föreskrift kan motverka syftet att få så många arbetslösa som möjligt

sysselsatta.

Vad angår frågan om storleken å procenttalen och i förekommande fall

maximibidragen per hektar må påpekas, att nu gällande bestämmelser härutinnan

avse förhållanden med den före kriget rådande kostnadsnivån. Kostnaderna

för såväl material som arbete äro för närvarande avsevärt mycket

högre än före kriget. Sålunda utgör den totala kostnadsstegringen sedan

1939, beräknad i procent av 1943 års kostnadsläge, för nyodling, stenröjning,

jordkörning och betesförbättring 35 procent, för täckdikning 39 procent, för

byggnadsförbättringar 33 procent samt för gödselstäder och urinbrunnar 29

procent.

Pillra förhållandena komma att gestalta sig under åren närmast efter kriget

eller sålunda de år, då åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna

bliva erforderliga, är givetvis svårt att nu med bestämdhet avgöra. Det är

emellertid sannolikt att man i bland annat jordbrukarkretsar är benägen

räkna med i varje fall så småningom sjunkande materialkostnader, vilken

uppfattning torde komma att medföra en tendens att om möjligt uppskjuta

utförandet av mera omfattande anläggningsarbeten, till dess att kostnadsläget

hunnit stabilisera sig. En dylik tendens skulle kunna äventyra syftet

med ifrågavarande understöd, nämligen att stimulera till igångsättande av

så många företag som möjligt under tiden närmast efter kriget för att bereda

sysselsättning åt arbetslösa.

Med hänsyn till det sagda kunde ifrågasättas, om icke bidragsprocenten

och i förekommande fall maximibeloppen per hektar borde fastställas för

exempelvis ett år i taget och hänsyn därvid tagas till motsedd minskning av

kostnaderna. Emellertid skulle den praktiska tillämpningen av dylika med

kostnaderna varierande maximibidrag innebära svårigheter och olägenheter.

Sålunda må påpekas, att företagen måste måhända lång tid innan de igångsättas

planläggas och kostnadsberäknas för att en reservstock av planlagda

företag skall kunna åstadkommas och för att giva jordbrukarna tid att vidtaga

erforderliga förberedelser. Saknas vid denna tidpunkt kännedom om bestämmelserna

för maximibidrag, kunna svårigheter uppstå att få jordbrukarna

att besluta sig för företagets planläggning och förberedande. Jordbrukskommittén

har med hänsyn till det sagda icke ansett sig böra förorda bestämmelser

av ifrågavarande slag. Vid en starkare nedgång av kostnaderna kan

emellertid frågan om sänkning av bidragsprocenten bliva aktuell.

Kommittén får sålunda föreslå, att maximiprocent och högsta belopp per

hektar fastställas till en viss nivå att gälla i varje fall tills vidare. Med hänsyn

till att kostnaderna icke torde komma att sjunka omedelbart efter krigets

slut men åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna bliva aktuella

redan under första året efter fredsslutet, får kommittén vidare föreslå, att

för nu förevarande ändamål bidragsprocenten och högsta belopp per hektar

fastställas å en högre nivå än nu gällande, dock med undantag för bidrag i

vissa fall till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring och beiesförbättring.

Denna nivå torde vidare laira bestämmas så att bidraget innebär

ett visst mått av stimulans för arbetets omedelbara igångsättande.

Vid utformande av villkoren för nuvarande bidrag till åtgärder av sistnämnda

slag, vilka bidrag som nämnts kunna beviljas endast brukare av

jordbruk örn högst 20 hektar åker, torde man ha utgått ifrån, att företaget

i första hand utföres av vederbörande bidragstagare själv utan eller endast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mattts proposition nr 264.

i ringa utsträckning med hjälp av lejd arbetskraft. I regel torde så även

vara fallet. Företaget måste emellertid under sådana förhållanden utföras

under de tider, då bidragstagarens arbetskraft icke tages i anspråk av det

ordinarie jordbruksarbetet, vilket i sin tur medför, att bidragstagaren får

ganska lång tid — ofta två är eller än mera — på sig för arbetets utförande.

Statsbidrag med i varje fall högsta möjliga belopp innebär sannolikt i regel

full täckning för materialkostnaden, vilken för ifrågavarande företag i allmänhet

är en relativt ringa del av totalkostnaden, och därjämte en viss ersättning

per mansdagsverke. Till belysning av denna ersättnings storlek må

nämnas att arbetskostnaderna för de företag av ifrågavarande slag, som för

närvarande enligt inhämtade uppgifter föreligga planerade av hushållningssällskapen

och vilka praktiskt taget samtliga äro avsedda att utföras med

statsunderstöd enligt nu gällande grunder, beräknats uppgå till 10 200 000

kronor, varav 60 procent utgöra 6 100 000 kronor eller en beräknad ersättning

av statsmedel med drygt 5 kronor per dagsverke. Uppenbarligen bör

även vid en arbetsmarknadskris tillses, att möjligheter beredas vederbörande

att med utnyttjande enbart av den egna arbetskraften utföra arbete av nyssnämnt

slag vid det egna jordbruket såsom ersättning för minskade eller helt

uteblivna arbetstillfällen utanför det egna jordbruket. Några speciella bestämmelser

för understöd torde i fråga örn jordbruk under 20 hektar i detta fall

icke erfordras. Den nuvarande maximiprocenten eller 60 procent torde vara

tillfyllest även örn hänsyn tages till de stegrade kostnaderna.

Emellertid är det enligt jordbrukskommitténs mening även önskvärt att

under en arbetslöshetsperiod i så stor utsträckning som möjligt bereda sysselsättning

för andra helt eller partiellt arbetslösa än bidragstagaren själv vid

företag av ifrågavarande slag. Detta syfte torde enklast kunna uppnås genom

begränsning av den tid, inom vilken det statsunderstödda företaget skall vara

utfört, till högst ett år. Genom en dylik tidsbegränsning torde nämligen arbetet

oftast icke medhinnas av bidragstagaren ensam utan en del av det arbete,

som hail själv eljest skulle lia utfört, måste överlåtas på lejd arbetskraft.

Då emellertid denna ersättning måste beräknas högre än 5 kronor

per dagsverke, bliva de kontanta utgifterna högre för bidragstagaren (däremot

icke de beräknade totalkostnaderna, enär vid uppskattning av dessa i

regel torde räknas med en dagsverksersättning, motsvarande den till lejd arbetskraft).

I viss mån kompenseras måhända dessa högre kontantutgifter av

den möjlighet till tidigare utnyttjande av den jordförbättrade arealen, som

anlitandet av den lejda arbetskraften innebär. Det är emellertid det oaktat

icke troligt, att jordbrukarna i större utsträckning äro villiga att ikläda sig

den ökade kontantutgiften utan motsvarande höjning av statsbidraget.

Förenämnda beräknade arbetskostnad av 10 200 000 kronor motsvarar cirka

1 200 000 dagsverken eller ungefär 9 kronor per dagsverke. Om man

räknar med denna ersättning till den lejda arbetskraften samt anser som i

regel möjligt, trots den begränsade tiden för företagets utförande, att jordbrukaren

själv utför minst hälften av arbetet, torde maximiunderstödet av

statsmedel böra höjas till 80 procent av totalkostnaderna. Samtidigt torde

maximibeloppet per hektar böra höjas för nyodling till 530 kronor, stenröjning

till 470 kronor, jordkörning til! 330 kronor och betesförbättring lill 470

kronor.

Till brukare av egendomar med över 20 hektar åker, vid vilka som regel

lejd arbetskraft torde användas, synes bidraget kunna begränsas till avsevärt

lägre belopp, enär i fråga örn dessa jordbrukare avsikten med bidraget

endast är att stimulera vederbörande att överhuvud taget igångsätta företaget

och att utföra det omedelbart efter kriget utan att avvakta eventuella

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

13

kostnadssänkningar. Kommittén får sålunda föreslå, att statsbidraget för

stenröjning fastställes till högst 50 procent av kostnaden och högst 350 kronor

per hektar, för avloppsförbättring till högst 40 procent av kostnaden samt

för betesförbättring till högst 30 procent av kostnaden och högst 175 kronor

per hektar.

I fråga örn täckdikning såsom arbetslöshetsobjekt ställer sig förhållandena

något annorlunda än till förut nämnda åtgärder. Täckdikningsarbetet måste

.sålunda av naturliga skäl utföras under en sammanhängande tidsperiod

(hänsyn måste tagas till växtföljden, risk för ras etc.) samt torde med hänsyn

härtill endast i undantagsfall och i relativt liten skala medhinnas av

jordbrukaren själv utan hjälp av för ändamålet lejd arbetskraft. Nu utgående

statsbidrag -— högst 25 procent av den beräknade kostnaden — täcker

endast en ringa del av jordbrukarens kontanta utgifter, så mycket mer som

kostnaden för material, som av jordbrukaren måste köpas, torde utgöra inemot

hälften eller än större del av totalkostnaderna. Statsbidraget torde sålunda

i fråga om täckdikning kunna betraktas mera som en premie än såsom

en arbetsinkomst för jordbrukaren. Trots dess ringa storlek verkar den dock

stimulerande på igångsättande av dylika arbeten. Med hänsyn till de stegrade

kostnaderna och önskvärdheten av viss stimulans för arbetenas omedelbara

igångsättande torde maximiprocenten dock böra höjas. Jordbrukskommittén

får sålunda föreslå bidrag med högst 40 procent av kostnaden och

högst 350 kronor för hektar för såväl mindre som större jordbruk.

Vad sålunda anförts i fråga om täckdikning gäller i viss mån även gödselvårdsanläggningar,

ehuru arbetet å dylika företag kunna utsträckas under en

längre tidsperiod och sålunda utföras av jordbrukaren själv i större utsträckning

än täckdikningsarbetet. Det statsbidrag med högst 25 procent av kostnaden,

som för närvarande må utgå till gödselvårdsanläggning vid egendomar

med högst 20 hektar åker, torde sålunda få anses vara av större ekonomisk

betydelse för jordbrukaren än motsvarande bidrag till täckdikningsföretag,

och i regel anses såsom ett bidrag till täckande av materialkostnaden. Då

denna i allmänhet torde utgöra omkring halva totalkostnaden lärer sålunda

bidraget, då detsamma utgår med maximibeloppet, motsvara halva materialkostnaden

och mer än hälften av de kontanta utgifterna för material, som

måste köpas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att jordbrukaren i allmänhet

icke är villig att utan höjning av statsbidraget begränsa tiden för

arbetets utförande till högst ett år och därigenom ofta nödgas låta lejd arbetskraft

övertaga en del av arbetet, vilket skulle betyda ökade kontantutgifter.

Hur stor höjning, som kräves, är svårt att angiva men förslagsvis må nämnas

ett statsbidrag av högst 50 procent av kostnaden. Av enahanda skäl som anförts

i fråga örn täckdikning torde statsbidrag till företag vid jordbruk under 20

hektar, vilka företags iordningställande utsträckes över ett år, samt till företag

vid större jordbruk kunna begränsas till 40 procent av kostnaden.

Vad angår ladugårdsförbättringsföretag må erinras om att statsbidrag enligt

nu gällande grunder må utgå med högst 200 kronor per nötkreatursenhet (i

undantagsfall med något högre belopp). Jämväl detta statsbidrag synes få

betraktas mera som en premie än som arbetsinkomst. Jordbrukskommittén

får för sin del föreslå, att även detta bidrag måtte utgå med 40 procent av

kostnaden för de vid jordbruk örn högst 20 hektar igångsatta företag, vid

vilka arbetet pågår under mer än ett år, och med 50 procent, örn arbetstiden

begränsas till ett år, samt med 40 procent av kostnaden för företag vid jordbruk

med över 20 hektar. Påpekas må att i kostnaden för ladugårdsförbältring

bör få inräknas vattenledning, utförd i samband med nämnda förbättring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl Maj:ts proposition nr 264.

I fråga om lån av statsmedel har jordbrukskommittén anfört följande.

Till i varje fall vissa av ifrågavarande företag utgå endast bidrag av statsmedel.

Emellertid må erinras om att hushållningssällskapsutredningen, närmast

med hänsyn till det ofta för vederbörande jordbrukare förefintliga behovet

av främmande kapital utöver statsbidraget för utförande av åtgärden

i fråga, föreslagit såväl lån som bidrag (avskrivningslån) till samtliga i detta

sammanhang ifrågakommande arbetsobjekt.

Detta spörsmål torde, då frågan gäller arbetets utförande med hjälp av

arbetslösa, få än större aktualitet. Någon ändring av utredningens förslag

till lånebelopp torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande ej erfordras.

Dock bör i fråga om avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och

ladugårdsförbättring någon begränsning per företag icke föreskrivas. Sannolikt

framträder därvid för övrigt med än större styrka för närvarande det av

hushållningssällskapsutredningen framförda önskemålet, att förmedlaren gives

möjlighet att i motsats till vad nu gäller använda till förfogande ställda

medel till åtgärder av samtliga ifrågavarande slag efter förmedlarens eget

beprövande. Eljest kan inträffa att för arbetslöshetens bekämpande lämpliga

arbetsobjekt icke bliva utförda på grund av brist på medel för just detta

ändamål medan samtidigt för arbetsobjekt av annat slag avsedda medel icke

helt utnyttjas.

För nuvarande bidrag gäller i fråga örn behovsprövning, att den

som är i behov av bidrag skall äga företräde. Då tillgängliga statsbidrag i regel

icke täckt efterfrågan, torde vanligen endast obemedlade och mindre bemedlade

jordbrukare ha kommit i åtnjutande av understöd. För lån behöver ingen

behovsprövning verkställas och torde med hänsyn till den relativt rikliga

medelstillgången ej heller förekomma. Tilläggas må emellertid, att hushåliningssällskapsutredningen

föreslagit behovsprövning icke allenast i fråga örn

bidrag (avskrivningslån) utan jämväl beträffande amorteringslån, enär för

de senare gällande räntefrihet under ett visst antal år i realiteten innebär ett

bidrag.

Då frågan gäller utförande av arbeten för arbetslöshetens motverkande

borde enligt jordbrukskommitténs mening behovsprincipen icke tillämpas,

enär härvidlag i första hand gällde att skapa så många arbetstillfällen som

möjligt.

Vidkommande frågan om anlitande av arbetslösa för ifrågavarande

arbeten har jordbrukskommittén anfört följande.

På jordbrukskommittén torde icke ankomma att i detalj upptaga till behandling

frågan örn på vad sätt i förekommande fall anställning av lejd arbetskraft

(arbetslösa) bör ske vid de med statsmedel understödda företagen.

Jordbrukskommittén anser emellertid angeläget att härutinnan påpeka vikten

av att mindre jordbrukare med i vanliga fall behov av arbete utanför jordbruket

beredas möjlighet att erhålla arbete vid ifrågavarande arbetsobjekt.

Då dessa jordbrukare i regel icke torde hänvända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan

för erhållande av arbete och sålunda måhända icke komma

att registreras som arbetslösa men ofta särskilt väl lämpa sig för utförande

av arbete av ifrågavarande slag, anser jordbrukskommittén önskvärt, att den

jordbrukare, som erhåller understöd för utförande av ifrågavarande företag,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

15

gives frihet att välja mellan att själv skaffa sig erforderlig lejd arbetskraft

eller för ändamålet vända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan för anvisning

å dylik. Påpekas må, att bidragsbestämmelserna utformats med hänsyn

till den tid'' som användes för arbetets utförande — antingen högst ett år

eller längre tid — varför någon kontroll från arbetsmarknadsorganet icke

torde behöva ifrågakomma. Kontrollen kommer i stället att utövas av hushållningssällskapet,

som bland annat har att tillse att den fastställda tiden

för arbetets utförande följes. Då statsunderstödet, såsom för närvarande i regel

torde vara fallet, förutsättes bliva utbetalat först sedan arbetet utförts, blir

dylik kontroll enkel. Tilläggas må även att med hänsyn till företagens i regel

ringa storlek, möjlighet i allmänhet icke torde förefinnas att, såsom i fråga

om beredskapsarbeten i egentlig mening, till sagda företag hänvisa större

grupper av arbetslösa.

Jordbrukskommitténs anslagsberäkningar.

I fråga örn de av hushållningssällskapen förmedlade understöden har jordbrukskommittén

utgått från i följande sammanställning angivna mängder av

skilda arbetsobjekt. Till jämförelse har angivits omfattningen av med statsunderstöd

utförda företag per år i medeltal för åren 1933/37.

Arbetsobjekt

Med stats- understöd ut- förda företag

per år i

medeltal

1933/37

Under förutsättning av tillräckliga statsunderstöd beräk- nas följande arbeten bli igångsatta och utförda under ett å

två år efter kriget vid egendomar med en åkerareal av

Högst 20 ha

över 20 ha

Antal eller

areal

Approx. kostna- der i milj. kr.

Antal eller

areal

Approx. kostna- der i milj. kr.

Total

^Arbete]

Total

Arbete

Nyodling...........

3 700 ha

5 000 ha

3-5

3-3

_

_

Stenröjning.........

1130 >

3 000 »

T4

11

2 000 ha

TO

07

Jordkörning ........

410 »

500 >

0-2

0-2

—

—

—

Betesförbättring.....

5000 »

9 000 >

4-3

2-1

7 000 ha

3''3

1-7

Täckdikning........

14 500 »

20 000 »

10-4

5-2

12 000 >

6-2

31

Avloppsförbättring ..

700 st

05

0-3

300 st

0-3

0''2

Gödselvårdsanläggn.

3 400 st

6 000 >

54

2-7

3 000 »

3 g

1-8

Ladugårdsförbättring

8000 »

40-0

18-3

1000 »

io-o

3-3

65-7

28-2

24-4

10-8

För utförande av sålunda uppskattad mängd anläggningsarbeten med tidigare

förordade bidragsbestämmelser ha beräknats erforderliga de anslagsbelopp,

som angivits i följande sammanställningar, under förutsättning att

samtliga bidragstagare erhålla högsta möjliga statsbidrag samt att av förenämnda

företag vid jordbruk om över 20 hektar åker samtliga utföras inom

högst ett år medan av företagen (utom täckdikning) vid jordbruk örn högst

20 hektar åker 2U utföras inom en tid, överstigande ett år, och Vs inom högst

ett år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Arbeten att igångsättas och utföras

under ett å två år efter krigets slut

Beräknat

Arbetsobjekt

Approximativt beräknade

antal dags-

Antal eller

kostnader

i milj. kr.

|

areal

Total

Arbete

I

s

j Nyodling.............................

5 000 ha

35

3*3

390 000

Stenröjning...........................

3 000 >

2-4

1*8

226 000

Jordkörning...........................

500 »

0''2

0*2

23 000

; Betesförbättring ......................

16 000 >

7-6

3*8

473 000

Täckdikning..........................

32 000 >

16-6

8*3

743 000

Avloppsförbättring....................

1000 st

0*8

0*5

75 000

Gödselvårdsanläggning.................

9 000 »

9*0

4*5

450 000

Ladugårdsförbättring..................

9 000 >

50*0

16*6

1 660 000

Summa

90*1

39*0

4 040 000

Erforderligt statsanslag, kronor per år

för jordbruk

örn högst 20

Arbetsobjekt

ha aker

för jordbruk

statsanslag

där företagen

där företagen

om över 20

utföras inom

utföras inom

mer än ett år

ett år

j Nyodling....................

1 320 000

901 000

_

2 221000

j Stenröjning..................

558 000

376 000

500 000

1 434 000

Jordkörning.................

78 000

56 000

—

134 000

j Betesförbättring..............

1 716 000

1152 000

990 000

3 858000

Täckdikning.................

4 160 000

2 480 000

6 640 000

Avloppsförbättring...........

200 000

133 000

120 000

453 000

Gödselvårdsanläggning........

1 440 000

900 000

1 440 000

3 780 000

Ladugårdsförbättring.........

10 640 000

6 700 000

4 000 000

21 340 000

Kronor

30330 000

0530000

39860000

Enligt förestående beräkningar skulle för utförande av tidigare angiven

mängd anläggningsarbeten med statsbidrag enligt förordade grunder erfordras

statsanslag med i runt tal 40 000 000 kronor.

Vad därefter angår frågan om lån synes under förutsättning att samtliga

bidragstagare tilldelas jämväl lån med högsta möjliga belopp den av kommittén

föreslagna fonden behöva omedelbart tillföras 35 000 000 kronor.

Beträffande de av egnahemsnämnderna förmedlade understöden har jordbrukskommittén

anfört, att premielånen knappast torde kunna utökas speciellt

i arbetslöshetstider, och att en höjning av premielåneanslaget alltså ej

vore påkallad i nu förevarande sammanhang. En forcering av jordanskaffningsverksamheten

i övre Norrland kunde måhända kräva förstärkning av

jordanskaffningsfonden. I så fall borde det ankomma på egnahemsstyrelsen

att göra vederbörlig framställning härom. Någon förstärkning av egnahemslånefonden

syntes i nu förevarande sammanhang icke erfordras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Yttrandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

17

Jordbmkskommitténs förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i de avgivna yttrandena. Erinringar och ändringsförslag ha emellertid

framförts i vissa yttranden. Beträffande de föreslagna bidragsgrunderna

innehålla yttrandena i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen, som ansett de av jordbrukskommiftén föreslagna bidragsgrunderna

alltför invecklade och därigenom tyngande vid den praktiska

tillämpningen, har i stället förordat, att statsbidragens storlek skulle

bestämmas i enlighet med vad som framgår av följande sammanställning, i

vilken till jämförelse även angivits nu gällande bestämmelser.

Lantbruksstyrelsens förslag,

under förutsättning att arbetet

utföres inom

högst ett år

Arbetsobjekt

Nu gällande maximibelopp

Maximibelopp för företag

1

1

vid jordbruk

om högst 20

om över 20

ha åker

ha åker

Nyodling.................

60%, 400 kr./ha

80%

40%

Stenröjning...............

60%, 350 kr./ha

80%

40%

Jordkörning ..............

60 %, 250 kr./ha

80 %

40%

Betesförbättring ..........

60%, 350 kr./ha

80%

40%

Avloppsförbättring........

60 %, 250 kr./företag

80%

40%

Täckdikning .............

25 %, 125 kr./ha

50 %

25%

Gödselvårdsanläggning____

25%, 200 kr./företag

50%

25%

Ladugårdsförbättring .....

200 kr. per nötkreatursenhet

50%

25%

Lantbruksstyrelsen har i övrigt föreslagit att följande bestämmelser böra

gälla.

1. Någon arealbegränsning för erhållande av bidrag till föreslagna högre

bidragsbelopp bör icke föreskrivas men väl tidsbegränsning.

2. Hushållningssällskapen eller andra bidragsförmedlare skola vid fördelningen

av bidrag tillse, att mindre jordbruk vid brist på anslag givas företräde

framför större jordbruk. Vidare skola vederbörande förmedlingsorgan

pröva arbetsobjektens skälighet ur ekonomisk synpunkt och endast bevilja

bidrag till ekonomiskt välbetänkta företag. Vid fördelning av ladugårdsförbättringsbidrag

må sådant beviljas endast å brukningsdel, som har berättigande

som självständig brukningsdel i framtiden.

3. Amorteringslån utöver bidrag till samtliga ifrågavarande arbetsobjekt

böra kunna utgå i enlighet med jordbrukskommitténs förslag.

4. Lån och bidrag böra utgå utan tillämpning av behovsprincipen; dock

att mindre jordbruk böra äga företräde framför större.

5. Tiden för företags fullbordande, då förut angivna högre bidrag tilldelas

vederbörande, fastställes till högst ett år. Uppskov medgives icke. Fullbordas

företaget icke inom sålunda fastställd tid må i vanlig ordning prövas, huruvida

bidrag kan åtnjutas enligt gällande äldre bestämmelser.

6. Jordbrukare, som önskar begagna sig av lejd arbetskraft för visst företags

utförande, må själv skaffa sig denna på sätt vederbörande finner lämpligast.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 261. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

I fråga om bidragsprocentens storlek torde det, enligt vad lantbruksstyrelsen

uttalat, endast vara synpunkten i vilken grad man genom procentuellt högre

bidrag ville påskynda företagens igångsättande och slutförande, som borde

vara vägledande. Angeläget syntes vara, att arbeten avsedda att minska arbetslösheten

igångsattes snarast möjligt. Lantbruksstyrelsen bar härom anfört

följande.

Föreslagna högsta procentsatser synas, med undantag för bidraget vid täckdikning,

vara lämpligt avvägda för att verksamheten må komma raskt i gång.

Bidrag vid täckdikning böra höjas till 50 procent, så att de mindre jordbrukarna

skola kunna upptaga dessa arbeten. För de större jordbruken synes

däremot en sänkning kunna ifrågakomma. Vid storjordbruken har täckdikningen

redan visat sig så betydelsefull, att även ett lägre bidrag torde stimulera

till åtgärd, blott medel finnas tillgängliga jämväl för denna kategori.

Kommittén har också föreslagit en lägre bidragsprocent för företag vid jordbruk

om över 20 hektars åkerareal. De mindre jordbruken böra äga företräde

vid fördelningen av de disponibla medlen. En sålunda mera godtyckligt

vald gräns synes därför kunna godtagas. Lantbruksstyrelsen vill föreslå,

att bidragsprocenten vid de större jordbruken principiellt bestämmes till hälften

av den för de mindre jordbruken utgående bidragsprocenten. Någon variation

i detta hänseende för olika arbetsobjekt förefaller obehövlig, då det

ur allmän synpunkt knappast finns anledning att mera ingående pröva angelägenhetsgraden

för de större jordbruken utöver vad som redan skett beträffande

de mindre.

Beträffande Iantbruksstyrelsens förslag örn tiden för företags fullbordande

har styrelsen yttrat.

Lantbruksstyrelsen finner det icke välbetänkt att införa så många alternativ

som kommittén avsett för en övergående verksamhet, varom här är fråga.

Enligt Iantbruksstyrelsens förmenande synes det naturligare, att vad som ej

bör utgå ur synpunkten av att arbetslösheten skall bekämpas inom avsedd

tidrymd, ej bör understödjas i annan ordning än gällande bestämmelser möjliggöra.

Därest ett företag sålunda ej kan komma i åtnjutande av de förmåner,

som gälla för arbetslöshetens bekämpande, bör man falla tillbaka på

gällande bestämmelser och enligt dessa pröva, huruvida bidrag kan utgå samt

i vilken utsträckning. Samtidigt som detta medger en enkel och klar linje för

handläggningen av dessa ärenden, synes därigenom angelägenheten för dem,

som kunna få särskilda förmåner för arbetslöshetens bekämpande, att verkligen

också koncentrera sig på sin arbetsuppgift, understrykas.

Statskontoret har förklarat sig förutsätta, att de ändringar och kompletteringar

av ifrågavarande bidrags- och lånebestämmelser, vilka kunde befinnas

påkallade med hänsyn till en eventuell arbetslöshet, erhölle endast provisorisk

giltighet. Beträffande detaljutformningen av de föreslagna nya bestämmelserna

har statskontoret anfört följande.

Syftet att stimulera innehavare av större jordbruk till igångsättande av

anläggningsarbeten under en arbetslöshetsperiod bör kunna vinnas, även om

den övre gränsen för bidragen sättes väsentligt lägre än vad kommittén förordat.

Enligt promemorian skulle bidrag och lån till avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning

och ladugårdsförbättring utgå intill viss procent av de beräknade

anläggningskostnaderna. Däremot skulle subventionerna icke, så
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

19

som nu är fallet, maximeras till visst belopp per företag eller per nötkreatursenhet.

Statskontoret anser i likhet med kommittén, att en begränsning till

visst belopp per företag icke bör gälla under en arbetslöshetsperiod. Till

förebyggande av att oekonomiska anläggningar komma till stånd bör emellertid

enligt ämbetsverkets mening ett högsta belopp per enhet föreskrivas.

Hur en begränsning av detta slag skall i detalj genomföras, undandrager sig

i stort sett statskontorets bedömande. I fråga om gödselvårdsanläggningar

och ladugårdsförbättringar synes det dock ämbetsverket naturligt, att maximeringen

anknytes till antalet nötkreatur.

Till motiverande av förslaget, att för sådana å mindre jordbruk utförda

anläggningar, vilka färdigställdes inom högst ett år, större bidrag skulle utgå

än till företag, vilka droge längre tid, har kommittén anfört, att bidragstagaren

på grund av tidsbegränsningen ofta icke hunne att ensam utföra

arbetet, och att genom anlitande av lejd arbetskraft kostnaderna bleve större

an eljest. Förslaget innebär alltså, att man skulle uppmuntra jordbrukarna

att anställa arbetslösa för uppgifter, vilka eljest skulle lia fullgjorts av bidragstagaren

själv. Statskontoret vill ifrågasätta, huruvida vinsten härav

ur sysselsättningssynpunkt är så stor, att den motsvarar de ökade kostnaderna

för statsverket. Därest förslaget anses böra genomföras, synas i varje

fall garantier böra skapas för att arbetslösa verkligen tagas i anspråk för

arbetets utförande helt eber till viss del. Detta skulle kunna ske exempelvis

genom en föreskrift, att såsom villkor för erhållande av det högre understödet

skall gälla, att arbetet i viss omfattning verkställts av annan än bidragstagaren

själv, medlem av hans familj eller hos honom fast anställd person.

_ Kommittén har till stöd för förslaget, att det maximala procenttalet för

bidrag till täckdikningar, gödselvårdsanläggningar och ladugårdsförbättringar

skulle bestämmas till 40 procent, anfört, att nu utgående bidrag vore väl

knappt tillmätta och närmast att betrakta såsom premier. Statskontoret vill

i anledning härav allenast framhålla, att kommittén med avseende å den

bidragsverksamhet, som i promemorian beröres, uttalat, att tillgängliga statsbidrag

hittills i regel icke täckt efterfrågan. I den mån detta uttalande äger

giltighet även beträffande de tre bidragsformer, örn vilka här är fråga, kan

uppenbarligen, därest ökade anslagsmedel ställas till hushållningssällskapens

förfogande, en utvidgning av bidragsverksamheten förväntas även örn höjning

av bidragens maximum icke vidtages.

Egnahemsstyrelsen har funnit, att kommittén även med hänsyn till de organisatoriska

och finansiella resurser, som kunde mobiliseras, upplagt ett

alltför snävt program. Vidare syntes jordbrukskommitténs uttalande — att

återhållsamhet borde iakttagas, då det gällde att understödja driftsekonomiska

förbättringsåtgärder vid sådana jordbruk, som kunde komma att anses

som icke önskvärda brukningsdelar — enligt egnahemsstyrelsens mening

vara alltför generellt hållet. En mera nyanserad prövning torde böra tilllämnas

i denna fråga. Sålunda borde i allmänhet ingen investering förekomma

i det fall, alt fråga vore örn brukningsdelar, som tämligen snart ansågos

böra laggas lill skogsmark. I fråga örn ett ofullständigt jordbruk, som ansåges

böra i sinom tid sammanläggas med annat, kunde och borde väl investeringar

göras för jordförbättringsåtgärder av olika slag, vilka bleve till

nytta även efter sammanläggningen. Däremot borde givetvis försiktighet

iakttagas med investeringar i byggnader.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunni. Maj:ts proposition nr 261.

I fråga om förmedling av statsunderstöd till upprustning av ladugårdar

har egnahemsstyrelsen anslutit sig till den avvikande mening inom jordbruk,

skommittén, som förordat, att förmedlingen skulle uppdragas åt egnahemsorganisationen.

Härom har styrelsen i huvudsak anfört följande.

Den betydande omfattning, som ifrågavarande verksamhet enligt förslaget

skulle få, gör det enligt styrelsens mening nödvändigt, att den omhänderhaves

av samma organ, som har att arbeta med frågor rörande anskaffning

av tilläggsjord och sammanläggning av ofullständiga jordbruk. I sitt arbete

av sistnämnda slag ira egnahemsnämnderna att taga ställning till frågan örn

ett visst jordbruk skall bestå såsom självständigt eller sammanläggas med

något annat. I fall där sammanläggning kommer i fråga, utgår genom egnahemsorganisationen

statsbidrag tili byggnader, som genom sammanläggningen

bliva överflödiga. Det måste under sådana omständigheter verka irrationellt,

att annat organ än egnahemsnämnden skall pröva, huruvida fastighetsinnehavaren

i visst fall skall åtnjuta statsunderstöd för uppförande av nya

byggnader på fastigheten i fråga. En dylik ordning skulle kunna leda till, att

statsunderstöd genom hushållningssällskapet utginge till uppförande av

byggnad å fastighet, som enligt egnahemsnämndens prövning några år senare

skulle befinnas böra sammanläggas med annan, i samband varmed

statsbidrag skulle utgå för överflödiga byggnader. För genomförande av den

rationalisering av brukningsenheterna, varav ett så stort behov finnes, är

det i första hand nödvändigt med en rationell organisation av detta arbete.

Härtill kan ytterligare anföras, att när statsmakterna inrättat statliga organ

för förvaltning av statens låne- och bidragsverksamhet avseende det mindre

jordbruket, det också synes rimligt och riktigt, att dessa organ utnyttjas, då

fråga är om en så omfattande låne- och bidragsverksamhet som det här gäller.

Därest understödsverksamheten avseende ladugårdsbyggnader uppdrages

åt egnahemsorganisationen blir givetvis någon förstärkning av dess arbetskrafter

erforderlig.

Om i enlighet med majoriteten inom kommittén åt hushållningssällskapen

uppdrages att omhänderhava även ladugårdsförbättringsverksamheten,

torde i allt fall egnahemsorganisationens byggnadskontor i de fyra nordligaste

länen jämte Värmland och Dalarna samt styrelsens centrala byggnadskontor

få tagas i anspråk för uppgörande av byggnadsplan^ Då emellertid

personalen vid dessa kontor är helt upptagen med egnahemsorganisationens

hittillsvarande arbetsuppgifter, torde förstärkning av byggnadskontorens arbetskrafter

bliva erforderlig. Härför har kommittén icke beräknat några

medel. Visserligen har till förstärkning av egnahemsnämndernas och lantbruksförbundets

byggnadsförenings personal upptagits ett belopp av 150 000

kronor, men enligt vad som av kommittén anförts skulle det avse nämndernas

befattning med bostadsförbättringsverksamheten. Bortsett härifrån är

beloppet, 150 000 kronor, alldeles för lågt beräknat. Kommittén har beräknat

att 9 000 stycken ladugårdsbyggnader skulle upprustas eller nybyggas

för en totalkostnad av 50 000 000 kronor. Räknas med en kostnad för projektering

— utan besök på platsen — av 1,5 procent av byggnadskostnaden,

vilket icke torde vara högt, kommer man till ett medelsbehov av 750 000

kronor. Till ungefär samma belopp kommer man om lantbruksförbundets

byggnadsförenings självkostnader — såsom de redovisats i och för uppgörande

av den taxa, som av egnahemsstyrelsen godkänts — för enbart projektering

av ladugårdar avseende 7—10 kor, 81 kronor, lägges till grund (81 X

9 000 =) 730 000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

21

Egnahemsstyrelsen har ifrågasatt, om det vore nödvändigt för att få till

stånd arbeten vid större jordbruk, att bidragen uppginge till så betydande

belopp som föreslagits av jordbrukskommittén. Enligt styrelsens mening borde

det vara tillräckligt, örn bidragen så begränsades att de täckte den merkostnad,

som kunde beräknas kvarstå vid krigets slut jämfört med ett mera

normalt kostnadsläge efter kriget, samt därutöver medgåve en premie, tillräcklig

att stimulera till företagens igångsättande. Tillämpningen av denna

princip borde icke hindra att till stenröjning bidraget tillmättes rikligare än

till övriga åtgärder.

Arbetsmarknadskommissionen har funnit den av jordbrukskommittén

framförda motiveringen för höjda statsbidrag bärande. Kommissionen har

dock förklarat sig sakna möjlighet bedöma detaljfrågorna rörande hithörande

spörsmål. Kommissionen saknade också anledning att nu yttra sig örn

lämpligheten av att slopa den förekommande behovsprövningen för erhållande

av bidrag till ifrågavarande arbeten. Vad anginge de av jordbrukskommittén

ifrågasatta restriktionerna med tanke på de jordpolitiska rationaliseringssträvandena,

syntes denna fråga för närvarande icke vara så utredd, att

ett närmare bedömande av densamma vöre möjligt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län har funnit,

att föreslagna procentsatser för beviljande av maximibelopp för företag

vore alltför invecklade och varierade alltför starkt, varför utskottet förordat

en förenkling i nämnda hänseende.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län har föreslagit,

att maximibeloppet för täckdikningsföretag vid jordbruk örn högst 20

hektar åker borde höjas från 40 procent till 50 procent av totalkostnaden i

de fall då arbetet utfördes inom högst ett år, samt att maximibeloppet för

stenröjnings- och betesförbättringsföretag vid jordbruk om mer än 20 hektar

åker borde ändras från 50 respektive 30 procent till 40 procent. Dessa ifrågasatta

justeringar skulle bland annat medföra den fördelen, att större enhetlighet

vunnes i fråga örn bidragen till olika arbetsobjekt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län har anfört

i huvudsak följande.

Såsom stimulans för igångsättning av här berörda arbeten har kommittén

föreslagit statsbidrag, som för småbruket skulle kunna gå upp till 80 procent

och för övriga jordbruk till 30—60 procent. Utskottet anser det vara

mycket fördelaktigt, om så höga statsbidrag kunna beviljas. Hushållningssällskapet

har ju i en lång följd av år beviljat dylika bidrag av statsmedel.

Dessa lia visat sig lia en god stimulerande verkan redan vid 20 å 30 procent.

Till högre procentsats har man sällan kunnat komma med de bidrag,

som riksdagen hittills beviljat. Det är klart, att efter krigets slut denna stimulans

måste göras kraftigare, om sådana arbeten överhuvud taget skola

komma i gång. De relativt höga kostnader dessa arbeten draga för närvarande,

gör det sannolikt, att jordbrukarna efter kriget komma att ställa sig avvaktande

och vänta med sådana arbeten, tills konjunkturerna blivit mer

gynnsamma. De av kommittén föreslagna procentuella statsbidragen äro så

pass kraftigt tilltagna, att de säkerligen giva upphov till omedelbart igång
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

sättande av här berörda arbeten. Utskottet vill dock betona, att dessa statsbidrag

ej böra utlovas till högre procentsats i bestämmelserna än som i

realiteten kunna utbetalas. Det verkar direkt nedslående på en småbrukare,

som i författningar eller eljest fått besked om att statsbidrag kan utgå till

50 procent, men som vid statsbidragets beviljande ej erhåller mer än exempelvis

20 å 25 procent. Det är därför enligt utskottets mening ej lämpligt

att bestämma högre procentuella statsbidrag, än som riksdagen med säkerhet

kan bevilja. Det är alltså bättre att bestämma 50 procent bidrag, som i

verkligheten utgår med 50 procent, än 80 procent, som i realiteten kanske

endast blir 50 procent. Med en bidragssats av 50 procent kommer det av

riksdagen beviljade beloppet att räcka som stimulans för betydligt mera arbeten

än bidrag med 80 procent.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jönköpings län har uttalat

tvekan beträffande den föreslagna differentieringen i fråga om den procent

av kostnaderna, som skulle kunna erhållas i bidrag i skilda fall. Det har i

stället synts utskottet vara bättre att för alla fall tillämpa den högre bidragsprocenten

i samband med en moderat behovsprövning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra område

har icke kunnat biträda jordbrukskommitténs förslag i avseende å slopande av

behovsprövning för åtnjutande av bidrag och lån. I den mån räntefrihct

finge åtnjutas viss tid, innebure jämväl lån en form av bidrag. Slopande av

behovsprövning torde förutsätta obegränsade tillgångar på anslagsmedel, åtminstone

i mycket vidsträckt omfattning. De arbetsobjekt, vartill hushållningssällskapen

skulle förmedla bidrag och lån, avsåge understödjande av

grundförbättringar av det slag, att de under alla förhållanden ökade vederbörande

fastighets värde i mer eller mindre grad. Att av skattemedel utdela

bidrag utan prövning och utan hänsynstagande till sökandens förmögenhetsställning

funne utskottet icke välbetänkt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Älvsborgs läns norra område

har föreslagit, att bidrag, som komme att beviljas för avloppsdiken samtidigt

berörande egendomar både över och under 20 hektar, av praktiska skäl borde

sättas lika oavsett egendomens storlek.

Hushållningssällskapets täckdikning snämnd i Skaraborgs län har ifrågasatt

lämpligheten av att undantagslöst utesluta behovsprincipen vid tilldelning

av lån och bidrag. Vad gällde bidrag till ladugårdsförbättringar kunde

sålunda, örn behovsprincipen ej skulle tillämpas, måhända mycket stora svårigheter

uppstå för det förmedlande organet att på ett ur det allmännas synpunkt

bästa sätt fördela tillgängliga medel. Anspråken på bidrag till dylikt

ändamål kunde nämligen väntas bliva så betydande, att dessas tillgodoseende

skulle alltför starkt beskära möjligheterna att lämna bidrag till andra företag

av mera direkt produktionsfrämjande karaktär, t. ex. täckdikning, varav

behovet inom Skaraborgs län dock vore särskilt framträdande. Givetvis

måste även ladugårdsförbättringarna räknas till företag av den största betydelse

för en rationell och lönande jordbruksproduktion, men det kunde ifrågasättas,

örn genomförandet av dessa behövde stimuleras i den utsträckning,

som jordbrukskommittén föreslagit. Det syntes därför böra tagas under om
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

prövning, huruvida icke, vad gällde ladugårdsförbättringstöretag, bidragsprocenten

skulle kunna nedsättas något, åtminstone beträffande större brukningsdelar,

och bidragsbeloppet dessutom maximeras, allt utan att antalet

företag av ifrågavarande slag, som kunde beräknas komma till utförande under

en arbetslöshetsperiod, skulle nämnvärt minskas. Ur nyss anförda synpunkter

kunde det också vara lämpligt att vid medelstilldelningen till de

olika hushållningssällskapen fastställa ett visst bidragsbelopp för ladugårdsförbättringar,

medan sällskapen skulle äga frihet att efter gottfinnande i övrigt

disponera tilldelat anslag för avsedda ändamål.

Enligt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Gävleborgs län borde

även för arbetsföretag vid större jordbruk medgivas viss utsträckt tid för

arbetenas utförande. Man torde kunna räkna med att företag vid större jordbruk

merendels bleve av större omfattning än företag av motsvarande slag

vid de mindre jordbruken. En begränsning av tiden till ett år för de större

jordbrukens arbetsföretag skulle kunna medföra en olämplig forcering av

dessa företag med alltför stor anhopning av arbetskraft. Det syntes kunna

ifrågasättas, örn ej detta kunde medföra den nackdelen i en del fall, att den

tillgängliga arbetskraften i så hög grad foges i anspråk för de större företagen,

att mindre jordbrukare, som behövde anlita lejd arbetskraft, bleve

lidande härpå.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län har förklarat,

att utskottet icke hade annat att erinra mot de av jordbrukskommittén föreslagna

normerna för statsbidrag än att de för betesförbättring föreslagna

maximibeloppen per hektar syntes väl höga i förhållande till nu gällande

belopp för samma ändamål ävensom till övriga bidrag för s. k. förstärkning

av ofullständiga jordbruk. Förvaltningsutskottet har vidare förordat, alt hushållningssällskapet

och vederbörande bidragstagare fingo avgöra örn arbetets

färdigställande skulle ske inom ett eller två år, varvid bidragsbeloppets

storlek skulle göras beroende av inom vilken tid företaget färdigställts.

Enligt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län borde

bidraget för täckdikning bestämmas till 50 procent av kostnaden.

Skogsstyrelsens promemoria.

Inledning.

Skogsstyrelsen har låtit verkställa en inventering av dels redan planlagda

arbetsföretag inom skogsbruket och dels företag som snabbt kunde igångsättas.

Då denna inventering utvisat, att befintlig reserv av redan planlagda

arbetsobjekt icke motsvarade en tillräcklig beredskapsställning, har styrelsen

dessutom utarbetat förslag lill åtgärder för åstadkommande av ytterligare

planläggning av arbeten inom skogarna. Förslag har även utarbetats

till åtgärder för tryggande av erforderlig arbetskraft lill planering o. d. samt

lill åtgärder för anskaffning av skogsodlingsmateriel. Därjämte har upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

** Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

rättats förslag till grunder för ett statligt stöd ål skogsvårds- och andra företag,

som igångsattes för motverkande av arbetslöshet. Enligt vad skogsstyrelsen

framhållit funnos inom skogsbruket rika möjligheter att skapa arbetstillfällen

tor arbetslösa vid produktiva och samhällsgagnande företag.

De olika arbeten, som — bortsett från avverkningsarbeten — i första

hand kunde ifrågakomma för sysselsättning av arbetslösa, vore följande.

1. Skogsvägbyggnader.

2. Skogsdikning och bäckrensning.

3. Återväxtåtgärder av grundförbättrande natur.

4. Röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog.

5. Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete.

6. Flottledsbyggnader.

Skogsstyrelsen har beräknat sysselsättningsmöjligheterna beträffande dessa

arbeten inom enskilda och domänfondens skogar till omkring 49 000 000

dagsverken.

Beträffande de olika arbetenas lämplighet för sysselsättning

av arbetslösa har skogsstyrelsen anfört följande.

De enskilda arbetsföretagen, varom nu är fråga, äro i regel av förhållandevis

ringa omfattning. Då de emellertid förekomma utspridda här och var

mom skogsområdena, skapas därigenom lämpliga arbetstillfällen för de lösarbetare,

som äro sysselsatta inom skogsbruket samt för det stora antal innehavare

av ofullständiga jordbruk, vilka sakna tillräcklig sysselsättning inom

den egna fastighetens jord- och skogsbruk och vilka sålunda i mer eller

mindre grad äro beroende av arbetstillfällen utanför den egna gården Den

senare arbetarekategorien har på grund av löpande göromål vid jordbruket

svart att för längre tider lämna sina hem för att deltaga i beredskapsarbeten

å annan ort.

Vissa väg- och dikningsföretag kunna dock ha så stor omfattning att större

arbetsstyrkor där kunna anställas. Inom Norrbottens och Västerbottens lappmarker,

där statsbidrag från norrländska skogsproduktionsanslaget utgår till

såväl skogsvårdsåtgärder som betesanläggningar, kunna större arbetsstyrkor

beredas sysselsättning, därigenom att olika slag av arbeten äro koncentrerade

inom ett begränsat område.

Här ifrågavarande arbeten inom skogsbruket fordra i allmänhet ej större

yrkesskicklighet och lämpa sig synnerligen väl tor de lösa skogsarbetare samt

innehavare av mindre jordbruk och lägenheter, vilka i första hand böra beredas

arbete. Även andra, vid grovarbete vana personer kunna lämpligen sysselsättas

vid utförandet av dessa åtgärder. Arbetsobjekten lämpa sig emellertid

i regel ej för utförande vintertid, vilket får anses vara en olägenhet, då

det gäller sysselsättning av arbetslösa. Under vintern pågå emellertid avverkningsarbetena,

vilka äro de ojämförligt viktigaste för sysselsättning av de

arbetare, som under normala förhållanden arbeta i skogsbruket.

Skogsvägarna avse såväl större som mindre företag. Särskilt inom södra

Norrland, Dalarna och Värmland äro företagen ofta" av sådan storleksordning,

att sysselsättning kan beredas åt större arbetsstyrkor. Vägarbetena äro

särskilt väl ägnade tor sysselsättning av arbetslösa med förutsättningar för

grovarbete. De kunna pågå under större delen av året, eller så snart snö och

tjäle ej utgöra hinder. Kostnaderna för företagen bestå till övervägande del

av arbetslöner.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

25

Skogsdiknings- och bäckrensningsföretagen ha i allmänhet ringa omfattning.

Större sådana företag förekomma dock här och var inom landet. Skogsutdikningsarbeten

kunna utföras större delen av året eller då marken ej är

tjälad; även dessa arbeten äro lämpliga för arbetslösa som äga förutsättningar

för grovarbete.

Jämväl företag avseende återvåxtåtgårder ha i regel ringa omfattning.

Rensningshuggningar kunna företagas under större delen av året eller då

marken ej är snötäckt. Markberedning utföres huvudsakligen under hösten

men kan utföras under större delen av året, eller så snart snö och tjäle ej

utgöra hinder. Skogsodlingar utföras huvudsakligen under våren. Då sålunda

vissa återväxtåtgärder kunna utföras endast under därför lämplig årstid,

äro sådana arbeten ej fullt lika lämpliga för beredande av sysselsättning åt

arbetslösa som de förut nämnda arbetena. Vid skogsodlingar kunna emellertid

förutom män även sysselsättas kvinnor och ungdom, vilket särskilt inom

vissa trakter kan vara en fördel. Ur skoglig synpunkt äro dessa åtgärder synnerligen

betydelsefulla.

Röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog förekommer huvudsakligen

i norra Sverige. Företagen lia endast undantagsvis större omfattning. Röjningsarbetena

lämpa sig väl för att skapa sysselsättning vid arbetslöshet. De

kunna utföras under hela året med undantag för den tid, då rikligare snötillgång

förekommer, att ställa icke särskilt höga krav på kroppskrafter hos

arbetarna.

Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete avse i detta sammanhang

endast sådana inom tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget,

där bidragsverksamheten handhaves av respektive

skogsvårdsstyrelser. Varje företag har i och för sig ringa omfattning, men då

företagen ligga koncentrerade inom byarna, kunna relativt stora arbetsstyrkor

beredas sysselsättning. För de skogs- och jordbruksarbetare, vilka ha

svårigheter att finna sysselsättning året runt, kunna dessa företag erbjuda

ett värdefullt arbetstillskott. Arbetena kunna utföras under hela året med

undantag för den tid, då snö eller tjälförhållanden lägga hinder i vägen.

Arbeten vid flottledsbyggnader äro lämpliga för sysselsättning av arbetslösa,

som äga förutsättningar för grovarbete. Dylika arbeten kunna till stor

del utföras av personer utan speciell yrkesskicklighet. Utförandet sker företrädesvis

under vinterhalvåret.

Skogsstyrelsen har beräknat, att den nu tillgängliga arbetsreserv

e n beträffande ifrågavarande slag av arbeten hade följande omfattning.

Dagsverksåtgång

Enskilda skogar.......................................... 1 800 000

Domänfondens skogar .................................... 3 100 000

Ecklesiastika skogar ...................................... 300 000

Häradsallmänningar och besparingsskogar .................. 100 000

Summa 5 300 000.

Denna reserv vore enligt skogsstyrelsens uppfattning uppenbarligen otillräcklig.

Det gällde därför att inom så kort tid som möjligt planlägga nya

företag, till dess arbetsreserven nått erforderlig storlek. Planläggningen måste

ske beträffande såväl enskilda som det allmänna tillhöriga skogar. En ytterligare

planläggning av arbetsföretag å enskilda skogar kunde emellertid

icke åvägabringas utan sitt skogsvårdsstyrelserna erhöllo hjälp med anskaf
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunni. Maj:ts proposition nr 264.

Tabell angivande villkoren m. m. för nu utgående anslag och för

Tillämpningsområde

Anslag

Bidraget utgår till

följande åtgärder

Skogar

under all- männa

skogsvårds- lagen

Skogar

under 1932

års lapp- markslag

Skogar un- der lagen

om allmän- ningsslcogar

i Norrland

och Dalarna

Skogar i

under

agen om

härads- allmän- ningar

Statens skogsutdik- ningsanslag

Torrläggningsföretag, vilka

avse höjande av alst- ringsförmågan hos mar- ker med hänsyn till dess

utnyttjande för skogs- börd

1

dock ej ak- tiebolags- skogar

1

dock ej ak- tiebolags- skogar

1

1 Statens skogsodlings- anslag

Skogsodling eller annan

åtgärd för vinnande av

ändamålsenlig skogspro- duktion å vissa marker

med otillfredsställande

skogstillstånd

>

>

1

Norrländska skogspro- duktionsanslaget

1

1

Främjande av skogsåter- växten, beståndsvård,

skogsutdikning, betesan- läggning, anläggning av

väg för utforsling av

skogsprodukter

1

endast å

skyddssko- gar inom

Koppar- bergs och

Jämtlands

län

1

1

Anslaget till väg- och

fiottledsbyggnader

Nybyggnad av skogsväg

eller ock sådan omlägg- ning eller förbättring av

förut befintlig skogsväg

eller annan enskild väg,

att denna först genom

sagda åtgärd kommer i

det skick, att utforsling

av skogsprodukter kan

ske

1

1

1

Anslaget till under- stödjande av vissa

tillfälliga skogs- vårdsåtgärder å en- skildas skogar

1

= statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag

samt inom fem nordli- gaste län till röjning o.

gallring i tätväxande

ungskog med dålig skikt- ningsförmåga

;

1

1

1

1

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

27

anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar.

Procent av

Statsbidragets storlek

godkänd

kostnad

Särskilda villkor

Inom de 4 nordligaste länen

högst 50

Nyttan av torrläggningen skall minst mot-

I landet i övrigt

Då läget å arbetsmarknaden därtill

» 40

svara kostnaden därför

giver anledning, må i Norrland och

vissa delar av Dalarna och Väst-

manland bidrag utgå med

» 60

> 50

Nyttan av företaget skall minst motsvara

kostnaden därför. Statsbidrag må ej ut- gå till åtgärd, som någon är skyldig ut-

föra enligt gällande eller äldre skogslag.

Vissa undantag härför finnas beträffande

vanhävdad skogsmark och skogsmark,

bevuxen med stavaskog ävensom vissa

åtgärder å skogar under 1932 års lapp-

markslag

Grundbelopp

60

Nyttan av åtgärderna skall stå i skäligt

Tilläggsbelopp

20

förhållande till kostnaderna därför

Dessutom fri

skogsodlings-

Till vägföretag:

materiel

Grundbelopp

40

Tilläggsbelopp

Tilläggsbelopp utgår i vissa fall till

30

enskild person, som själv brukar

sin fastighet

Stamväg

50

Nyttan av företagen måste minst motsvara

Annan skogsväg

Då synnerliga skäl därtill äro, må

högst 40

kostnaderna därför

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall byggnadsbidrag utgå

med

> 75

Nyttan av åtgärderna skola minst motsvara

kostnaderna samt bl. a. följande:

g 2 p 4. Att statsbidrag allenast må utgå

|

under förutsättning att vid företaget hu- vudsakligen användes annan arbetskraft

än hos delägare i företaget fast anställd

personal samt att arbete därvid i största

= statens skogsutdiknings- och skogs-

möjliga utsträckning beredcs arbetslösa

odlingsanslag. Bidrag till röjning

personer eller personer, som hotas av ar-

= statens skogsodlingsanslag

betslöshet

Bidrag till torrläggningsarbeten å

§ 2 p 5. Att företag, som i högre grad än

orter, där stor arbetslöshet råder,

annat är ägnat att lindra eller motverka

må i särskilt fall efter Kungl. Maj:ts

arbetslöshet inom orten, äger företräde

medgivande utgå med

> 60

till erhållande av statsbidrag

§ 2 p 7. Att innan statsbidrag beviljas till

visst företag, vederbörande arbetslöshets- kommitté eller motsvarande organ bör

beredas tillfälle att avgiva yttrande i

ärendet, därvid tiden för yttrandes avgi- vande skall så bestämmas, att företagets

igångsättande ej fördröjes

§ 2 p 8. Att bidragstagarc skall vara skyl-

dig att, sedan statsbidrag till vissa före- tag beviljas, vid äventyr alt bidragsrätten

må kunna förklaras förverkad, utan upp- skov igångsätta företaget

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

fande av personal och deras avlöning. Skogsstyrelsen funne det ändamålsenligt,

att avlöningar för personalökningen utginge direkt från medel, som

ställdes till skogsstyrelsens förfogande. För underlättande av kontrollen över

dessa tjänstemäns arbete funne skogsstyrelsen vidare lämpligt, att styrelsen

direkt finge anställa ett antal förrättningsmän, vilka efter samråd med arbetsmarknadskommissionen

beordrades att tjänstgöra hos olika skogsvårdsstyrelser.

Gällande grunder för statsunderstöd till utförande av skogsvårdsåtgärder

å enskilda skogar.

Jag torde, innan jag närmare redogör för de i skogsstyrelsens promemoria

upptagna förslagen till grunder för statsunderstöd till utförande av skogsvårdsåtgärder

å enskilda skogar, få erinra om de bestämmelser, som för närvarande

gälla härutinnan.

Ifrågavarande bestämmelser återfinnas i följande kungörelser, nämligen

1) kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag

från statens skogsutdikningsanslag, ändrad genom kungörelserna nr

273/1930, 451/1938, 118/1939 och 352/1941;

2) kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag

från statens skogsodlingsanslag, ändrad genom kungörelserna nr 452/1938

och 353/1941;

3) kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag

från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.; ändrad

genom kungörelsen nr 354/1941;

4) kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 492) angående lån från skogsväglånefonden,

ändrad genom kungörelsen nr 531/1943;

5) kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa

väg- och flottledsbyggnader m. m.; samt

6) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till understödjande

av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, ändrad

genom kungörelserna nr 548/1933 och 198/1934.

Beträffande de närmare villkoren för erhållande av statsbidrag från de i

kungörelserna angivna anslagen hänvisas till den å s. 26—27 intagna tabellen.

Till skogsvårdsstyrelserna utgå särskilda förvaltningsbidrag från de olika

anslagen för handhavandet av verksamheten. Från statens skogsutdikningsanslag,

statens skogsodlingsanslag samt tillfälliga anslaget utgår förvaltningsbidraget

i regel efter viss procent av beviljat statsbidrag för företagen. Från

anslaget till väg- och flottledsbyggnader samt från norrländska skogsproduktionsanslaget

utgår förvaltningsbidraget efter skogsvårdsstyrelsernas redovisade

självkostnader. Dessa medel erhållas, med undantag för dem från norrländska

skogsproduktionsanslaget, i samband med att statsbidraget till företagen

beviljas.

Planläggningen är beträffande företag med bidrag från norrländska skogs
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

29

produktionsanslaget kostnadsfri för skogsägarna. För övriga anslag är stadgat,

att skogsvårdsstyrelsen äger träffa överenskommelse med vederbörande

skogsägare att högst 20 procent av planläggningskostnaderna skola återgäldas

till skogsvårdsstyrelserna.

Beträffande lån från statens skogsväglånefond för utförande av skogsväg

gäller, bland annat, att lån beviljas allenast till företag, som avser stamväg''

eller annan skogsväg. Nyttan av företaget måste minst motsvara kostnaden.

Byggnadsbidrag och lån från skogsväglånefonden må sammanlagt icke överstiga

80 procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företag

eller den del därav, som bidraget eller lånet avser.

Skogsstyrelsens förslag.

För understödjande av arbeten inom skogsbruket vid en kommande arbetslöshetskris

har skogsstyrelsen föreslagit, att statsmedel anvisades från

ett enda anslag, benämnt beredskapsanslaget. Statsbidrag från detta anslag

borde utgå under tider då arbetslöshet rådde från och med den tidpunkt och

i den omfattning som Kungl. Majit bestämde. Från beredskapsanslaget borde

understöd utgå för utförande av samma slags åtgärder, till vilka statsbidrag

utgått från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder och som för närvarande

understöddes från anslaget till väg- och flottledsbvggnader, eller dels

skogsodling och annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion

å vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd samt, beträffande

Norrland och Kopparbergs län, röjningsgallring i tätväxande, till s. k. stavaskog

ej hänförlig skog, som äger dålig skiktningsförmåga, dels torrläggningsföretag,

dels ock väg- och flottledsbyggnader. Enligt skogsstyrelsens förslag

skulle röjningsgallringen vara bidragsberättigad inom hela landet. Bidrag

från beredskapsanslaget borde kunna utgå till åtgärder å samtliga skogar —

alltså även bolagsskogar — med undantag dels för kronan tillhöriga skogar

som tillförts domänfonden, dels ock ecklesiastika skogar. — Såsom villkor

för erhållande av bidrag från beredskapsanslaget borde gälla att bidragstagaren

skulle vara skyldig

att, sedan statsbidrag till företaget beviljats, vid äventyr att bidragsrätten

må kunna förklaras förverkad, igångsätta företaget å tid, som genom skogsvårdsstyrelsen

meddelas,

att lämna de uppgifter rörande företagets utförande, som i särskild ordning

må föreskrivas,

att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överenstämmelse

med den upprättade planen, samt

att, därest arbetet ej kan fullbordas inom sålunda bestämd tid, för arbetets

slutförande anlita av vederbörande länsarbetsnämnd anvisad arbetskraft.

I fråga örn bidragsprocenten har skogsstyrelsen utarbetat två alternativa

förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunni. Maj.ts proposition nr 264.

Enligt alternativ I

följande storlek.

skulle bidragen från beredskapsanslaget erhålla

Bidrag i

procent av

godkänd

kostnad

För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, byggande av annan

skogsväg än stamväg och flottledsbyggnader .................. 50

För byggande av stamväg .................................... 60

Tilläggsbelopp................................................ 15

Tilläggsbelopp må, utöver grundbeloppet, beviljas enskild person, vilken

för sin och sitt husfolks bärgning är beroende av arbetsinkomster

vid sidan av sitt jordbruk, och under förutsättning, att

han kan antagas icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra i

företaget ingående arbete.

Jämlikt alternativ II skulle bidrag av följande storlek utgå från beredskapsanslaget.

Bidrag i

procent av

godkänd

kostnad

För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, byggande av annan

skogsväg än stamväg och flottledsbyggnader .................. 60

För byggande av stamväg .................................... 70

Tilläggsbelopp till vissa skogsägare under i alternativ I angivna förutsättningar

................................................ 15

Vidare har skogsstyrelsen föreslagit, att statsbidrag i vissa fall skulle kunna

utgå till skogsodlingsåtgärder å marker, där reproduktionssikyldighet ej ansetts

kunna utkrävas med hänsyn till den nuvarande ägarens ekonomiska

ställning. Sådant bidrag borde sålunda utgå å enskilda skogar med undantag

för bolagsskogar inom de fyra nordligaste länen, där 1932 års lappmarkslag

icke ägde tillämpning. Härigenom skulle nämnda enskilda skogar i förevarande

hänseende jämställas med lappmarksskogarna, där möjlighet till

begränsning av reproduktionsplikten redan förelåge. Frågan örn bidrag borde

avgöras efter noggrann behovsprövning i varje särskilt fall och enligt de

närmare direktiv, som komme att utfärdas av skogsstyrelsen. Statsbidrag

skulle utgå med högst de belopp, som komme att fastställas för understödjande

av skogsodlingsåtgärder å icke reproduktionsskyldiga marker.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle medel upptagas för anordnande genom

skogsvårdsstyrelserna av kurser för utbildning av skogsarbetare samt

i skogsvård för ägare av mindre skogsfastigheter och deras söner.

Bestämmelserna avseende skogsväglånefonden borde ändras därhän att

statsbidrag till skogsvägföretag jämte lån från denna fond i vissa undantagsfall

sammanlagt finge uppgå till hela kostnaden för företaget.

I skrivelsen den 24 januari 1944 ha skogsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission

i huvudsak anfört följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

31

I samtliga kungörelser, enligt vilka statsbidrag kan utgå till olika slag av

skogsvårdande åtgärder, stadgas, att statsbidrag anvisas av Kungl. Majit

på framställning av skogsvårdsstyrelse genom skogsstyrelsen. Bestämmelser

av liknande innehåll lia införts även i av skogsstyrelsen avgivet förslag till

kungörelse angående villkoren för statsbidrag tili skogliga beredskapsarbeten.

I promemorian angående beredande av sysselsättning inom skogsbruket

vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut har vidare förutsatts, att omfattande

planläggningsarbeten omedelbart måste igångsättas för att skapa

en arbetsreserv inom skogsbruket av önskvärd storlek. Därest dessa arbeten

kunna genomföras, uppkommer så småningom ett lager av planer för olika

skogsvårdsarbeten, vilka inom åtminstone vissa län med nära nog fullständig

samtidighet behövde igångsättas vid inträffande arbetslöshetskris. Anvisandet

av statsbidrag, varav arbetenas igångsättande är beroende, kan under sådana

förhållanden anses vara en synnerligen brådskande angelägenhet. Statens

arbetsmarknadskommission och skogsstyrelsen lia därför enats om att av rent

praktiska skäl föreslå sådan ändring av det framlagda författningsförslaget,

att statsbidrag till ifrågavarande arbeten i vad avser enskilda skogar finge

anvisas av skogsstyrelsen efter samråd beträffande arbetsmarknadsläget med

statens arbetsmarknadskommission.

Beträffande motsvarande arbeten å övriga skogar, för vilka administrationen

handhas av domänstyrelsen jämte underställda organ, torde statsbidrag

däremot böra anvisas av Kungl. Majit. Dessa arbeten torde bliva av väsentligt

mindre omfattning än vad fallet är å enskilda skogar. Därjämte torde

domänverket tillkommande ersättning för med verksamheten förenade kostnader

kunna förskotteras av driftsmedel för att ersättas årsvis enligt engångsräkning.

Såsom motivering för sitt förslag har skogsstyrelsen anfört följande.

Då planläggning av företag i syfte att skapa arbetsreserv måste ske lång tid

före arbetenas utförande, äro icke alla sådana företag för skogsägarna aktuella,

i vart fall icke i samma utsträckning som under normala tider, då

planläggningen begäres vid den för skogsägaren lämpligaste tidpunkten. Villkoren

för de slödformer, som under en arbetslöshetsperiod höra tillämpas,

måste därför vara kända för att skogsägarnas intresse för planläggningar

skall kunna påräknas. I syfte att tillgodogöra sysselsättningsmöjligheter åt

de arbetslösa måste skogsägarna givetvis förbinda sig att uppfylla vissa villkor

bl. a. i fråga om tiden för arbetenas utförande, anställande av arbetslösa

o. s. v. Nödig hänsyn mäste tagas till dessa omständigheter vid avvägning av

statsbidragens storlek.

Under den kris, som drabbade vårt land åren 1931—34, ha tvenne olika

anslag —• tillfälliga anslaget samt anslaget till väg- och flottledsbyggnader —

anvisats för arbetslöshetens bekämpande och lindrande. Man torde kunna

säga, att verksamheten i anledning av anslagen väl fyllt sitt ändamål. Olika

skäl tala emellertid för ändamålsenligheten av ali de olika åtgärderna understödjas

från ett och samma anslag. Härigenom vinnes större möjlighet alt

smidigt anpassa bidragsverksamheten efter det behov av åtgärder, som vid

olika tillfällen kan förefinnas. Hinder bör ändock ej föreligga för Kungl.

Majit att, om vid någon tidpunkt så kan anses ändamålsenligt, bestämma att

viss del av anslaget skall utgå till särskilt slag av åtgärd.

De skogsägare, som av olika orsaker ej anse sig kunna godtaga de villkor,

som komma att gälla för beredskapsanslaget, böra samtidigt lia möjlighet att

i vanlig ordning erhålla bidrag från de ordinarie anslagen. Någon ändring

av bidragsbeslämmelserna för dessa ifrågasattes ej.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr col
-

linder föregående arbetslöshetskris lia bidrag från tillfälliga anslaget endast

utgått till de skogar, som för närvarande stå under skogsvårdsstyrelses

uppsikt. Bidragsrätten har nu föreslagits att gälla även andra kategorier av

skogar av den orsaken, att skogsstyrelsen funnit ändamålsenligt, att enhetliga

bestämmelser gälia för skogliga beredskapsarbeten inom samtliga domänfonden

eller kyrkofonden icke tillhöriga skogar. Sysselsättningsmöjligheterna förde

arbetslösa ökas givetvis också härigenom. Ur synpunkten att bereda sysselsättning

åt arbetslösa är det betydelsefullt, att bidrag utgår till beredskapsföretag

å aktiebolags skogar. Under föregående kris har det nämligen visat

sig, att arbeten i stor omfattning snabbt kunde igångsättas å bolagsskogarna

tack vare den hjälp med planläggningsarbetena och arbetsledning, som erhölls

från bolagens skogligt utbildade personal. Dessutom få företagen å bolagsskogar

i regel större omfattning och äro därigenom mera lämpade för sysselsättning

av arbetslösa.

Beträffande statsbidragets storlek enligt alternativ I

har skogsstyrelsen yttrat.

Vid avvägning av statsbidragens storlek synes man i princip kunna utgå

ifrån att ju längre man får vänta på resultaten av åtgärden desto mera motiverat

är det att medgiva högre statsbidrag. Skulle hänsyn uteslutande tagas

till denna synpunkt, borde bidragsprocenten för skogsvägbyggnader sättas

lägre än för skogsvårdsåtgärderna, då markägarna ofta inom relativt kort tid

få nytta av vägarna. Åtskilliga andra skäl tala emellertid för att bidragen

till vägföretagen hållas å minst samma nivå som bidragen till skogsvårdsföretagen.

Därvid bör främst beaktas att vägarna, särskilt de s. k. stamvägama,

ha stor betydelse ur allmännyttig synpunkt samt att företagen kräva förhållandevis

stora kostnader. Med hänsyn till att de olika åtgärderna i huvudsak

kunna ur skoglig synpunkt anses vara lika angelägna att få utförda och lika

lämpade för sysselsättning av arbetslösa, har ansetts lämpligt, att bidragen

för olika åtgärder bliva av ungefär samma storleksordning. Handhavandet av

verksamheten underlättas också avsevärt örn enhetliga bidragsprocenter tilllämpas.

Det har nämligen visat sig, att de skiftande bidragsprocenter, som

tillämpats för de ordinarie anslagen, medfört många olägenheter.

Till torrläggningsföretag utgick tidigare bidraget från anslaget till vissa

tillfälliga skogsvårdsåtgärder med 50 procent i de fyra nordligaste länen och

med 40 procent i övriga delar av landet. Av förut angivna skäl synes denna

skillnad ej längre böra bibehållas, särskilt som bidraget till skogsodling och

röjning från nämnda anslag utgick med 50 procent över hela landet. Sistnämnda

bidragsprocent synes — oavsett geografisk belägenhet — böra tillämpas

för alla föreslagna bidragsberättigade åtgärder med undantag för stamvägar.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående de dryga anläggningskostnaderna

för denna vägiyp samt till dessa vägars betydelse ur allmännyttig

synpunkt föreslås nämligen, att statsbidraget för dessa vägar utgår med 60

procent. I de fall, då det är synnerligen angeläget att skapa arbetstillfällen

för större arbetsstyrkor, föreslås att samma bidrag utgår för annan skogsväg

som för stamväg under förutsättning, att den förra tillhör samma vägsystem

som och bygges samtidigt med stamvägen.

För att kunna genomföra vissa större företag, såsom skogsvägar och dikningsföretag,

kan det genom förrättningar enligt respektive lagen om enskilda

vägar och vattenlagen bliva nödvändigt att tvinga vissa skogsägare att deltaga

i företagen. Detta kan bliva betungande för skogsägare, som leva i små ekonomiska

omständigheter. För att dessa förhållanden ej skola inverka hindrande

på verksamheten med skapandet av en beredskapsreserv, synes det

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264. 33

vara motiverat med en höjning av statsbidragen för sådana skogsägare, som

äro i behov av sysselsättning utanför det egna jordbruket för att få full försörjning.

Härigenom kan också bästa hushållning åstadkommas med anslagsbeloppen,

då »grundbidraget» under sådana förhållanden kan sättas lägre.

För att kunna stimulera dessa mindre skogsägare att låta planlägga beredskapsföretag,

torde möjlighet böra finnas att även i fall då tvångsdelaktighet

i visst företag icke föreligger, bevilja förhöjt statsbidrag.

Vad angår statsbidragets storlek enligt alternativ II har

skogsstyrelsen framhållit följande.

För att stimulera den planläggning i förväg av beredskapsarbeten, som är

önskvärd för att en tillräcklig sysselsättningsreserv skall kunna skapas, har

det ansetts skäligt, att villkoren för statsbidrag från beredskapsanslaget borde

vara något gynnsammare än de villkor, som gälla för de ordinarie anslagen.

Skogsägarna ha eljest ej samma intresse av att låta planlägga beredskapsarbeten.

De enligt alternativ I föreslagna villkoren äro i vissa fall gynnsammare än

vad som gäller, då motsvarande åtgärder utföras med bidrag från de ordinarie

anslagen. Beträffande torrläggnings- och skogsvägföretag, vilka utföras av

sådana enskilda skogsägare, som ej äro berättigade att erhålla tilläggsbelopp,

äro emellertid de föreslagna bidragen till och med lägre än vad som under

vissa omständigheter normalt kan utgå enligt nu gällande bestämmelser. Enligt

alternativ I skulle nämligen bidraget för torrläggningsåtgärd utgå till dessa

skogsägare med 50 procent. Bidraget från statens skogsutdikningsanslag kan

emellertid, då läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning, efter Kungl.

Maj:ts medgivande beviljas till högst 60 procent av den godkända kostnaden.

Förutsättning för detta högre bidrag är dessutom, att torrläggningsföretagen

äro belägna i Norrland'' eller i vissa socknar inom Kopparbergs och Värmlands

län. Från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder kan vidare bidraget

till torrläggningsåtgärd utgå med 60 procent å orter, där stor arbetslöshet

råder. Här förekommer ej någon geografisk begränsning till de nordligare

delarna av landet. Likaså kan, då synnerliga skäl därtill äro, bidrag

lill skogsvägbyggnad utgå med högst 75 procent av den godkända kostnaden.

För att tillgodose sysselsättningsmöjligheterna för de arbetslösa böra vissa

villkor föreskrivas angående anställande av sådan arbetskraft m. m. Med de

bidrag, som föreslagits enligt alternativ I, torde några sådana speciella villkor

knappast kunna uppställas utan hämmande verkan på företagens omlattning.

Med en förhöjning av bidragen skulle däremot kunna förknippas

skyldighet för markägarna att anlita anvisad arbetskraft ävensom skyldighet

för bidragstagarna att slutföra företagen inom viss bestämd tid.

Förut relaterade förhållanden böra kunna motivera en höjning av föreslagna

bidragsprocenter för beredskapsanslaget. Även andra skäl härför

kunna åberopas, nämligen den omständigheten, att en höjning även kan vara

erforderlig för att planläggningen i förväg över huvud taget skall komma till

stånd i önskvärd omfattning. I detta sammanhang må omnämnas, att skogsägarna

under lågkonjunktur oftast lia svag ekonomi och därför kunna vara

i behov av högre statsbidrag än vad som föreslagits enligt alternativ I.

Beträffande förslaget örn bidrag till skogsvårdsåtgärder å vissa marker, där

reproduktionsplikt ej utkrävts, har skogsstyrelsen anfört.

Enligt allmänna skogsvårdslagen åligger det markägare att efter avverkning

vidtaga sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt

kommer alt finnas inom skälig lid efter avverkningen. Uppkommer skada

genom brand, storm, snöbrott eller liknande och markägaren ej själv vålla!

Bihang till riksdagens protokoll 1944. ] samt. A r mfil

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

skadan, må skogsvårdsstyrelsen kunna medgiva skälig begränsning av reproduktionsplikten,

därest denna skyldighet skulle bliva synnerligen betungande.

Jämlikt bestämmelserna i 1932 års lappmarkslag må skogsvårdsstyrelsen

medgiva skälig begränsning av reproduktionsplikten, där den i särskilt

fall skulle bliva synnerligen betungande. Denna bestämmelse är generell

och avser ej enbart marker, där återväxtåtgärder skola utföras efter uppkommen

skada.

Inom vissa områden, synnerligast i landets nordliga delar, erbjuder skogens

föryngring svåra och skiftande problem. Dessa äro trots ett under

lång tid bedrivet forskningsarbete ännu ej helt lösta. Skogsvetenskapen känner

emellertid metoder, enligt vilka i de flesta fall nöjaktig återväxt kan erhållas,

även örn kostnaderna för att nå detta mål måste bliva mycket stora.

Bland de marktyper, som kräva den dyrbaraste behandlingen för erhållande

av återväxt må framhållas s. k. råhumusmarker särskilt i höjdlägen samt

vissa hedmarker. Å dylika marker är det ofta omöjligt att efter enbart enkla

hyggesvårdande åtgärder såsom hyggesrensning eller markberedning erhålla

självföryngring i varje fall inom rimlig tid.

Då genom självsådd'' uppkommen återväxt är att föredraga ej blott ur

kostnadssynpunkt utan även på grund av densammas förmåga att stå emot

svamp- och insektsskador, är det naturligt, att skogsbruket i största utsträckning

sökt tillvarata möjligheterna för sådan återväxt. Det är också förklarligt,

om i viss mån ett önsketänkande i förening med respekten för mycket stora

kulturkostnader lett till en överskattning av skogsmarkernas förmåga att

reproducera sig genom självsådd. Under de senaste åren har det sålunda

blivit alltmer uppenbart, att å många hyggen, där endast hyggesvårdande arbeten

utförts, självföryngring icke kan påräknas, trots att 10—20 år kunna

ha förflutit sedan avverkning företogs. Att nu utföra kulturåtgärder å sådana

marker, sedan den rätta tidpunkten därför med den övervakande myndighetens

goda minne försuttits och marken hunnit förvildas, skulle i

många fall leda till kostnader, som för fastighetsägare med mindre god ekonomisk

ställning måste bliva mycket betungande. Det är under sådana förhållanden

förklarligt, att den lagligen åvilande reproduktionsplikten icke

kunnat helt utkrävas. Har dessutom en fastighet en eller flera gånger bytt

ägare, kan det stundom bliva alldeles omöjligt att retroaktiv^ utkräva tidigare

ägare åvilande skyldigheter ifråga örn återväxtåtgärder.

Då kultiverandet av ifrågavarande skogsmarker kan spela en roll ur sysselsättningssynpunkt

och samtidigt kan vännas syftemålet att sätta dessa marker

i produktivt skick, har skogsstyrelsen funnit lämpligt föreslå, att statsbidrag

i vissa fall må kunna utgå till skogsodlingsåtgärder å marker, där reproduktionsskyldighet

ej ansetts kunna utkrävas med hänsyn till den nuvarande

ägarens ekonomiska ställning. Bidraget bör utgå å enskilda skogar med

undantag för bolagsskogar inom de fyra nordligaste länen, där 1932 års lappmarkslag

icke äger tillämpning. Förslaget innebär, att bondeskogar inom

nämnda län, som äro belägna utanför lappmarkslagens tillämpningsområde,

kunna i förevarande hänseende jämställas med lappmarksskogarna, varest

begränsning av reproduktionsplikten kan medgivas. Frågan om bidrag bör

avgöras efter noggrann behovsprövning i varje särskilt fall och enligt de

närmare direktiv, som komma att utfärdas av skogsstyrelsen. Statsbidrag

föreslås utgå med högst de belopp, som komma att fastställas för understödjande

av skogsodlingsåtgärder å icke reproduktionspliktiga marker. I många

fall kunna dessa arbeten vara speciellt lämpliga att övertagas av vederbörande

arbetslöshetskommitté för att utföras genom dennas försorg. Då åtgärderna

utföras i egen regi böra skogsägarna, om så påfordras, vara skyldiga anlita

av arbetsmarknadsorganen anvisad arbetskraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Beträffande de föreslagna kurserna i skogsbruk har skogsstyrelsen yttrat

följande.

Då skogsvårdsstyrelses befattningstagande med ifrågavarande kurser får

anses ligga utanför deras normala arbete, synes det skäligt att ersättning för

i anledning av verksamheten uppkomna merkostnader utgår. Följande principer

böra därvid följas. Full ersättning för utbetalade arvoden till lärare och

instruktörer bör utgå därest dessa befattningshavare ej äro mera fast anställda

hos styrelsen; om så är fallet synes ersättning av detta slag ej böra

utgå i annat fall än då det kan visas, att tillfällig personal måste anställas för

fullgörande av arbetsuppgifter, som eljest skulle åvilat den fästa personalen.

För lärarnas och instruktörernas rese- och traktamentskostnader bör full

ersättning lämnas.

Det förutsättes att skogsvårdsstyrelserna ställa av dem disponerade byggnader

m. m. på skogsvårdsgårdarna till disposition utan särskild avgift. Mera

avsevärda kostnader för lokalernas iordningsställande böra dock gäldas avstatsmedel,

liksom självfallet eventuella utgifter för anskaffning, transport

och uppsättning av baracker samt anskaffning av ytterligare erforderliga inventarier

till logement, lärosalar, kök m. fl. lokaler. Erforderlig litteratur

synes kunna utlämnas av skogsvårdsstyrelsen antingen gratis eller till nedsatt

pris.

Beträffande understödet till kursdeltagarna kunna följande synpunkter

anföras.

Med undantag för eventuella nybörjarkurser torde deltagarna komma att

i stor utsträckning ha försörjningsplikt, vilket måste beaktas vid avvägning

av bidragen.

Vid alla de kurstyper, som här förts på tal, men främst vid kurserna för

skogsarbetare kan påräknas viss ersättning från vederbörande markägare för

utfört arbete. Denna ersättning bör ograverad tillfalla eleverna såsom arbetspremier.

Arbetsinkomsternas storlek komma givetvis att bliva väsentligen beroende

av kursernas typ, alltså huru stor del av tiden, som utnyttjas för förtjänstbringande

arbete. Under alla förhållanden torde man emellertid kunna

förutsätta att den i form av arbetsinkomster erhållna inkomsten kommer att

väsentligt understiga gängse dagsverkslön i fria marknaden. Det framgår då

såsom nödvändigt att kompensera eleverna genom direkta understöd i en eller

alman form. Avvägningen av dessa bör dock enligt styrelsens mening ske i

samband med liknande understödsfrågor och sålunda handläggas av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Sorni exempel på storleksordningen av de understöd,

som kunna komma i fråga, vill skogsstyrelsen bär endast nämna det

system för utbildningshjälp, som under krisen tillämpats vid omskolning av

arbetslösa till skogsarbetare, vid vilket system hänsyn tages till försörjningsbördan.

I sammanfattning innebär detta, a.tt bidrag utgår med 1 krona

50 öre för dag och person, jämte andel i lönen till kockan. Till familjeförsörjare

utgår dessutom ett dyrortsgrupperat understöd, som i lägsta dyrort

utgör T krona 50 öre för hustru och 60 öre för varje barn. Slutligen erhålla

eleverna fria resor. Det förutsättes, att ingen avgift för logi behöver erläggas,

men att deltagarna själva bekosta mathållningen. Förutom nämnda förmåner

utgår stundom även liyreshjälp.

Det synes skogsstyrelsen icke nödvändigt att utgående förmåner tillsammans

med arbetspremierna skola uppgå till full dagsförtjänst, åtminstone icke

för ungkarlar. Det torde nämligen anses skäligt, att vederbörande får göra en

viss uppoffring för den ökade yrkesskicklighet, som han vinner genom deltagande

i kursen och som förbättrar hans försörjningsutsikter på lång sikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264

Statsbidraget till skogsvårdsstyrelserna för deras merkostnader i anledning

av kursverksamheten bör utbetalas från det föreslagna beredskapsanslaget

efter därom hos Kungl. Majit via skogsstyrelsen gjord framställning.

De olika slagen av understöd till eleverna böra däremot utbetalas av arbetsmyndighetema

(länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadskommissionen)

från anslag, som för ändamålet stå till deras förfogande.

Skogsstyrelsens anslagsberäkningar.

Skogsstyrelsen har beräknat den sammanlagda kostnaden för tillskapande

av en ytterligare arbetsreserv om 2 200 000 dagsverken sålunda.

Statsbidrag till vägar, skogsdiknings- och skogsvårdsåt
gärder

.......................................... kronor 21 200 000

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna .......... » 1 500 000

Ersättning för skogsvårdsstyrelsernas merkostnader för

kurser i skogsbruk .............................. » 180 000

Medel för anställande av förrättningsmän hos skogsstyrelsen

för planläggningsarbete........................ » 70 000

Medel för lämnande av statsgaranti mot förlust å skogsodlingsmaterial

i beredskapslager ................. » 30 000

Summa kronor 22 980 000.

Skogsväglånefonden har för närvarande en kapitalbehållning av omkring

1 200 000 kronor. Låneverksamheten i anledning av beredskapsarbetena väntades

enligt vad skogsstyrelsen framhållit ej få den omfattning, att någon

ökning av kapitaltillgången kunde anses påkallad.

Förut angivna belopp örn 22 980 000 kronor borde enligt vad skogsstyrelsen

föreslagit anvisas enligt följande plan.

1) Under innevarande budgetar:

Från det på allmän beredskapsstat anvisade förslagsanslaget

till planläggning av allmänna arbeten: Förvaltningsbidrag

till skogsvårdsstyrelser för planläggning

av beredskapsarbeten .................... kronor 50 000

2) Under budgetåret 1944/45:

Från motsvarande anslag å ber edskap sstaten:

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna

.................. kronor 750 000

Medel för anställande av förrätt
ningsmän

hos skogsstyrelsen .. » 70 000

Medel för lämnande av statsgaranti

mot förlust å skogsodlingsmaterial

...................... ^____ 30 000 » 850 000

3) Från »beredskapsanslaget» i män av behov:

För statsbidrag ................ kronor 21 200 000

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna

.................. » 700 000

Ersättning till skogsvårdsstyrelserna

för biträde vid kurser i skogsbruk

....................... »________ 180 000 » 22 080 000

Summa kronor 22 980 000.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 264.

37

Yttrandena.

Skogsstyrelsens förslag lia i allmänhet i princip tillstyrkts i de avgivna

yttrandena. Endast investeringsutredningen och skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län ha framfört erinringar av mera principiell betydelse.

Investeringsutredningen har yttrat.

Investeringsutredningen har i fråga om kommunala och enskilda arbeten

bland annat övervägt möjligheten av en allmän höjning av statsbidragsprocenten

i en situation, då investeringsreserven skulle behöva tagas i anspråk,

men icke funnit anledning föreslå en dylik generell höjning. Beträffande

vissa slag av arbeten har utredningen emellertid som sin mening uttalat,

att det kunde anses skäligt, att gällande statsbidragsbestämmelser uppmjukades

för att möjliggöra hänsynstagande till de speciella faktorer, som kunna

verka fördyrande eller försvårande, då ett arbete utföres i arbetsmarknadsreglerande

syfte (tidigare utförande än normalt, forcering av arbetet,

utförande vid olämplig årstid och med hänvisad arbetskraft). I fråga om

enskilda vägar har utredningen i anledning härav föreslagit särskilda statsbidragsgrunder.

Därest i andra fall tillägg till ett under normala förhållanden

författningsenligt utgående statsbidrag skulle anses med hänsyn till

angivna omständigheter böra ifrågakomma, har utredningen ansett ett dvligt

tillägg böra utgå ur det ospecificerade anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering. Utredningen vill beträffande de av skogsstyrelsen föreslagna

statsbidragsgrunderna ifrågasätta, huruvida icke de av utredningen

föreslagna bidragsprinciperna böra följas för vinnande av största möjliga

enhetlighet vid ianspråktagandet av den samlade investeringsreserven.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört följande.

Skogsvårdsstyrelsen kan för sin del ej finna så långtgående åtgärder från

statens sida nödvändiga som föreslagits i promemorian, då styrelsen inom

sitt verksamhetsområde ej kunnat förmärka några svårigheter att på de

måttfulla villkor, som erbjudas i det ordinarie statsanslaget, planlägga och

kontraktera omfattande skogsvägföretag i skilda delar av länet och då styrelsen

ej har någon anledning förmoda, att denna av styrelsen stimulerade

verksamhet kommer att förminskas utan tvärtom förstoras vid ökad tillgång

på arbetskraft i skogarna. Detta självfallet under förutsättning att

verksamheten får fortgå ostörd. Skulle emellertid skogsstyrelsens förslag

med däri förordade exceptionellt höga statsbidrag vinna statsmakternas godkännande,

bleve läget därigenom helt förändrat. Skogsägarna komme nämligen

i så fall ej längre att reflektera på utförandet av några som helst åtgärder

med de avsevärt lägre bidrag, som erbjudas i de ordinarie statsanslagen.

Den arbetskraft, som eljest normalt skulle absorberas vid dylika s. k.

ordinarie företag, komme då att tynga arbetsmarknaden med resultat, att en

eventuellt inträdande brist på arbete i skogarna iätt komme att utvecklas

till en omfattande arbetslöshet. Detta så mycket mera, som en dylik utveckling

i så fall skulle ligga i skogsörbelsgivarnas intresse, ty just vid en arbetslöshet

skris skulle skogsägarna komma i åtnjutande av förhöjda statsbidrag.

På grund av förenämnda omständigheter och i klar insikt örn exceptionellt

höga statsbidrags menliga inverkan på den normala grundförbättringsverksamheten

i skogarna anser sig skogsvårdsstyrelsen icke kunna förorda så

långt gående åtgärder i detta hänseende, som föreslagits i promemorian. Såvitt

skogsvårdsstyrelsen kunnat bedöma läget och utvecklingstendenserna, bör

för länets vidkommande en tillräcklig arbetsreserv kunna tillskapas på de

villkor, som erbjudas i de ordinarie och tillfälliga statsanslagen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Av yttrandena i övrigt må återgivas följande.

Statskontoret har yttrat i huvudsak följande.

Såvitt statskontoret kan bedöma synas de av skogsstyrelsen föreslagna

skogsprodukt^ åtgärderna ur här ifrågavarande synpunkt vara ändamålsenliga.

Vad angår den föreslagna kursverksamheten måste emellertid statskontoret

finna tvivelaktigt, örn densamma kan lia någon större betydelse i svsselsättningshänseende.

För bedömande av spörsmålet huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga

att för arbeten, varom nu är fråga, vidtaga en höjning av den bidragsprocent,

som för närvarande utgår, torde vara erforderligt att äga kännedom

om i vilken utsträckning de nu föreliggande möjligheterna att erhålla bidrag

för skogsprodukt^ åtgärder utnyttjas. Någon utredning i detta avseende

har icke förebragts i förevarande ärende. Skulle det emellertid visa sig att

de nu gällande bidragsvillkoren icke erbjuda en tillräcklig stimulans för vidtagande

av här ifrågavarande åtgärder, är givetvis intet att erinra mot en

höjning av bidragsprocenten.

Enligt ämbetsverkets förmenande bör särskilt övervägas, huruvida anledning

föreligger att låta aktiebolagen, som eljest icke åtnjuta statsbidrag, komma

i åtnjutande av de förmånligare bidragsvillkoren.

Vad angår de av skogsstyrelsen föreslagna villkoren för .statsbidrag har

statens arbetsmarknadskommission erinrat, att kommissionen i regel vid beviljande

av statsbidrag ur arbetslöshetsmedel följde den principen, att därest

ordinarie normer funnos fastställda för statsbidrag, bidrag beviljades ur arbetslöshetsmedel

enligt dessa normer. Med hänsyn till de speciella skäl, som

skogsstyrelsen anfört för högre bidrag än de normala, då arbetena skulle

igångsättas i arbetslöshetslindrande syfte, funne sig emellertid kommissionen

kunna tillstyrka skogsstyrelsens alternativ II i fråga om dylika bidrag.

Beträffande den av styrelsen föreslagna kursverksamheten har kommissionen

erinrat därom, att frågan om yrkesutbildning i samband med en fredskris

numera vöre föremål för en av Kungl. Maj:t anbefalld utredning genom överstyrelsen

för yrkesutbildning. Det syntes kommissionen nödvändigt, att frågan

örn skogens yrkesutbildningsproblem icke löstes som en isolerad fråga

utan upptoges i samband med sagda utredning. Detta vore angeläget särskilt

med hänsyn till nödvändigheten att finna enhetliga principer såväl i

fråga om handhavandet av dylik verksamhet som beträffande det sätt, varpå

arbetslösa skulle erhålla sin försörjning under kurstiden.

Liksom statskontoret ha flera skogsvårdsstyrelser ställt sig tveksamma

gentemot lämpligheten att som ett led i arbetslöshetens bekämpande anordna

kurser dels för yrkesutbildning av skogsarbetare samt av ynglingar, vilka

tänkte ägna sig åt skogsmannayrket, dels ock i skogsvård för ägare av mindre

fastigheter och deras söner. Bortsett från att denna verksamhet icke kunde

komma att få någon nämnvärd betydelse för lindrande av arbetslöshet

och att verksamheten måste bliva förhållandevis dyrbar, har den även av

den anledningen ansetts olämplig, att varje kurs komme att binda förhållandevis

stort antal lärarkrafter och instruktörer, vilka kunde utnyttjas på ett

mera effektivt sätt.

Enligt skogsvårdsstgrelsens i Östergötlands län uppfattning borde bidrags
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

39

procenten för skogsdikning och skogsodling icke sättas lägre än för byggande

av stamvägar utan, om icke högre, åtminstone lika. Några bärande skäl

funnos ej heller, varför bidraget till byggande av annan skogsväg än stamväg

skulle vara lägre än bidraget till byggande av stamväg. Samma skogsvårdsstyrelse

har vidare avstyrkt förslaget, att till vissa personer skulle kunna

utgå tilläggsbidrag med angiven procent. Gällande bestämmelser om olika

bidragsprocent till skilda kategorier av skogsägare hade nämligen visat sig

mycket svåra att rättvist tillämpa och hade vållat misshälligheter mellan

olika intressenter i samma företag.

Liknande synpunkter ha även framförts av skogsvårdsstgrelsen i Värmlands

län.

Skogsvårdsstgrelsen i Blekinge län har framhållit betesanläggningar som

ett särskilt lämpligt arbetslöshetsobjekt i detta län.

I enlighet med vad skogsvårdsstgrelsen i Malmöhus län uttalat borde vid

skogsodling med ädla lövträd med hänsyn till kostnaderna utgå ett tilläggsbidrag

örn 15 procent.

Skogsvårdsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit, att statsbidrag

till skogliga beredskapsarbeten, avsedda att utföras med anlitande av

särskilt anlitad arbetskraft, borde utgå med summan av grund- och tilläggsbelopp,

sålunda för dikning, skogsodling och byggande av annan skogsväg

än stamväg med 75 procent samt för byggande av stamväg med 85 procent

av kostnaderna. Då skogsodlingsarbetet torde få sin största omfattning hos

skogsvårdsstyrelser med i allmänhet mindre goda ekonomiska resurser, har

nämnda skogsvårdsstyrelse vidare förordat, att på plantskoledrift eventuellt

uppkommande förlust skulle helt täckas av statsmedel.

Skogsvårdsstgrelsen i Gävleborgs län har framhållit angelägenheten av

att möjligheter skapades för ett enklare syneförfarande enligt enskilda väglagen,

när fråga vore om skogsvägar, och att därvid hänsyn toges till dessa

vägars speciella natur som transportleder för huvudsakligen skogsprodukter.

Vid beviljande av byggnadsbidrag till skogsvägar torde vidare villkoret angående

lagakraftvunnen förrättning rörande vägens byggande och underhåll

böra borttagas.

Liknande synpunkter ha framförts av skogsvårdsstgrelsen i Kopparbergs

län.

Departementschefen.

Av de utredningar som verkställts av 1942 års jordbrukskommitté och

skogsstyrelsen framgår, att inom såväl jordbruket som skogsbruket i betydande

omfattning finnas arbetsobjekt, som äro lämpade för sysselsättning av

arbetslösa. Såsom dylika arbetsobjekt inom jordbrukets område har jordbrukskommittén

angivit Iliand annat arbeten avseende förbättring av bostäder

och ekonomibyggnader, gödselvårdsanläggningar, avdikningar, täckdikningar,

betesförbättringar, nyodlingar, slenröjningar, avloppsförbättringar

och jordkörningar samt jordanskaffningsföretag i Norrland. Skogsstyrelsen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

har som lämpliga arbetsobjekt inom skogsbrukets område framhållit torrläggningsåtgärder,

skogsodlingar och röjningar ävensom skogsväg- och flottledsbyggnader.

Samtliga nu nämnda arbeten äro av sådan karaktär, att ett

utförande av desamma medför en ökning av jordbrukets eller skogsbrukets

produktivitet.

Vid medelstora och större brukningsdelar torde i icke obetydlig utsträckning

förefinnas arbetsmöjligheter i form av förbättringsarbeten, som kunna

sysselsätta ett avsevärt antal arbetslösa. Vid sidan härav finnes emellertid ett

flertal brukningsdelar av den ringa storlek, att de förbättringsarbeten som

där kunna komma i fråga huvudsakligen endast erbjuda arbetstillfällen åt

brukaren och medlemmar av dennes hushåll. I den mån innehavare av dessa

mindre jordbruk förlora de arbetstillfällen utanför den egna gården som

äro nödvändiga för deras försörjning, bereda ifrågavarande förbättringsarbeten

sysselsättning i hemorten.

De förut berörda förbättringsarbetena på jordbrukets och skogsbrukets områden

synas alltså erbjuda en betydande arbetsreserv, vilken lämpligen kan

komma till användning för arbetslöshetens bekämpande. Med hänsyn härtill

har jag för avsikt att förorda att å den allmänna beredskapsstat, som är avsedd

att framläggas för innevarande års riksdag, upptagas anslag dels till

förbättringsarbeten på jordbrukets område och dels till förbättringsarbeten

på skogsbrukets område. För förstnämnda ändamål ämnar jag förorda ett

belopp av 24 000 000 kronor och för sistnämnda ändamål ett belopp av

7 000 000 kronor. Därjämte har jag för avsikt att föreslå att ett belopp av

1 000 000 kronor upptages å beredskapsstaten för bidrag till byggande av

cykelstigar. Från anslaget till förbättringsarbeten på jordbrukets område

synas böra bland annat utgå bidrag till förbättring av ekonomibyggnader,

gödselvårdsanläggningar, avdikningsföretag, täckdikningsföretag, betesförbättringar,

nyodlingar, stenröjningar, jordkörningar och avloppsförbättringar.

Från skogsanslaget torde böra beviljas bidrag till torrläggningsåtgärder,

skogsodlingar och röjningar ävensom skogsväg- och flottledsbyggnader.

Härvid synes även lämpligt, att den av skogsstyrelsen ifrågasatta utsträckningen

av bidragsverksamheten för åstadkommande av snabbare reproduktion

i Norrland kan genomföras. Hinder torde icke heller böra möta

att anordna den av skogsstyrelsen angivna kursverksamheten. Emellertid

bör härvid beaktas vad arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande uttalat.

Såsom framgår av det förut anförda stöder staten för närvarande i viss

utsträckning utförandet av förbättringsarbeten av nyssberört slag dels genom

lån på förmånliga villkor och dels genom bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för nu tillämpade bidragsgrunder

ger vid handen att beträffande åtgärder å jordbrukets område, bidrag

i allmänhet endast utgår till det mindre jordbruket och att tillgängliga

anslagsmedel i första hand fördelas efter behovsprincipen. I fråga örn

vissa åtgärder å skogsbrukets område har föreskrivits, att bidrag icke må

utgå till aktiebolag. Givet är att bidragsgrunderna icke utformats med särskild

tanke på att arbetena skola användas för arbetslöshetens bekämpande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 264.

41

Vid ett utnyttjande av dessa arbeten för arbetslöshetens bekämpande kan

det tänkas komma att visa sig lämpligt att vissa ändringar vidtagas med avseende

å bidragstilldelningen. En viss fördyring liksom ock andra olägenheter

torde nämligen understundom kunna komma att uppstå för fastighetsinnehavarén,

örn arbetena skola igångsättas i större skala inom kortare tidrymd.

För att vid behov snabbt få i gång arbetena böra bidragsvillkoren vara sådana

att vederbörande fastighetsinnehavare finner det ändamålsenligt att just vid

den önskade tidpunkten utföra arbetena. Vid övervägandet av bidragstilldelningen

kan det jämväl visa sig påkallat att taga hänsyn till det förhållandet,

att bidragen till innehavarna av de mindre brukningsdelarna, vilka vid

en arbetslöshetskris bliva partiellt arbetslösa, måste i viss utsträckning ersätta

den arbetsförtjänst, som de tidigare erhållit genom arbetet utom det egna jordbruket.

De av skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län uttalade farhågorna att

en förbättring av bidragsgrunderna kunde medföra att den nu pågående verksamheten

med stöd av de nuvarande bidragen skulle hämmas finner jag

överdrivna. Såsom jag förut framhållit avses med de förmånligare bidragen

att i huvudsak täcka merkostnaderna för arbetenas utförande. Därest en

viss återhållsamhet i verksamheten skulle uppkomma, torde detta i varje fall

i nuvarande läge icke medföra någon egentlig olägenhet. Jag vill här framhålla

att, därest en höjning av bidragen skulle visa sig nödvändig, denna är

av extraordinär natur och betingad av en krissituation. I ett gynnsamt sysselsättningsläge

bör åter en sänkning av bidragen ske. Investeringsutredningen

har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida icke den höjning av bidragsbeloppen

som kunde finnas erforderlig borde utgå från ett särskilt anslag och således

någon ändring icke skulle vidtagas i gällande bidragsgrunder. Ehuru vissa

skäl tala för en dylik anordning, torde densamma emellertid ur administrativa

synpunkter komma att föranleda så stora olägenheter och sådan omgång

vid ifrågavarande ärendes behandling, att jag icke är böjd för att i första

hand beträda denna väg. Med hänsyn till det anförda anser jag möjlighet

böra finnas att i vissa lägen företaga jämkningar i bidragsgrunderna. Därest

det skulle visa sig nödvändigt att ändra bidragsgrunderna, torde i princip

kunna godtagas den lösning av bidragsfrågan, som 1942 års jordbrukskommitté

och skogsstyrelsen framlagt.

Beträffande storleken av bidragen och den närmare utformningen av bidragsbes

lämmel serna i övrigt torde stora svårigheter föreligga att nu annai

än i huvuddrag laga slutlig ståndpunkt till dessa spörsmål. Ett flertal olika

faktorer, vilka för närvarande icke kunna överblickas, inverka på ett dylikt

ståndpunkt stagande. Det är sålunda icke möjligt att med någon större säkerhet

bedöma den befarade arbetslöshet skrisens storlek eller den tidpunkt, vid

vilken densamma kommer att sätta in. Omfattningen av åtgärderna måste

uppenbarligen bliva olika allt efter krisens styrka. I betraktande härav anser

jag mest ändamålsenligt att i nuvarande läge endast uppdraga de allmänna

riktlinjerna för dessa frågors lösning saint därvid angiva den ram, inom vilken

bidragstilldelningen bär ske.

1 fråga örn bidragens storlek torde en differentiering av bidragen på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 264.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

1942 års jordbrukskommitté föreslagit måhända giva möjligheter till en smidigare

anpassning efter förhållandena i de särskilda fallen, men å andra sidan

torde tillämpningen av dessa mera invecklade bidragsgrunder komma

att verka tyngande för de bidragsbeviljande organen samt föranleda en icke

obetydlig omgång vid ärendenas behandling. En förenkling av bidragsgrunderna

i anslutning till vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt synes därför önskvärd.

Att redan nu bestämma efter vilken procentsats bidragen böra utgå

synes såsom jag förut antytt knappast ändamålsenligt. Emellertid torde de

av lantbruksstyrelsen och av skogsstyrelsen i dess alternativ II angivna procentsatserna

kunna angivas såsom den ram, inom vilken bidragen böra beviljas.

Det torde i övrigt böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, under beaktande

av de särskilda förhållanden som föreligga vid det tillfälle då arbetslöshet

uppträder, bestämma grunderna för bidrags tilldelningen. Frågan örn

vid bidragsbeviljandet behovsprövning bör förekomma eller icke torde få avgöras

under hänsynstagande till krisens omfattning och övriga omständigheter.

Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde emellertid, i den mån så är

möjligt, vid beviljandet av bidrag de innehavare av jordbruk, som äro mest

i behov av bidrag, i första hand komma i fråga till erhållande därav. Den

skillnad, som för närvarande i bidragshänseende upprätthålles mellan bolag

och enskilda skogsägare, torde vid arbetslöshet kunna bortfalla. Med hänsyn

till ändamålen med ifrågavarande bidrag torde såsom regel böra gälla

att de arbeten, till vilkas utförande bidragen lämnas, verkställas inom viss

icke alltför lång tid; i allmänhet synas de böra vara slutförda inom ett år från

bidragets beviljande. Möjlighet att meddela dispens bör emellertid förefinnas

för vederbörande bidragsbeviljande myndighet.

Beträffande bidragsverksamhetens handhavande synes enligt min mening

en viss decentralisation böra eftersträvas. Att förlägga beslutanderätten i förevarande

fråga till arbetsmarknadskommissionen, vilket ur principiella synpunkter

måhända skulle te sig naturligt, låter sig av praktiska skäl icke göra.

Samråd bör emellertid äga rum med arbetsmarknadskommissionen och de

lokala arbetsmarknadsorganen. Såvitt angår verksamheten på jordbrukets

område synes hushållningssällskapens medverkan nödvändig. I likhet med

jordbrukskommitténs majoritet och lantbruksstyrelsen anser jag med hänsyn

till de stora arbetsuppgifter som för närvarande åvila egnahemsorganen i

fråga om inventeringar och kompletteringar av ofullständiga jordbruk lämpligast

att även understödsverksamheten med avseende å förbättring av ekonomibyggnader

tills vidare alltjämt handhaves av hushållningssällskapen. I

den mån så finnes påkallat bör även samarbete komma till stånd med egnahemsorganen.

Att ett dylikt samarbete upprätthålles är av stor betydelse för

att undvika att sådana förbättringsåtgärder vidtagas, som framdeles vid en

rationalisering av det mindre jordbruket kunna finnas mindre lämpliga. Det

torde kunna övervägas, att beträffande skogsvårdsåtgärder överlämna beslutanderätten,

vilken för närvarande åvilar Kungl. Majit, till skogsstyrelsen.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter

i nu berörda hänseenden.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

43

Som jordbrukskommittén föreslagit bör till ifrågavarande arbeten på jordbrukets

område kunna beviljas jämväl lån. Därvid synas böra gälla i huvudsak

de av jordbrukskommittén föreslagna villkoren. Det torde även härutinnan

få ankomma på Kungl. Majit att i samband med fastställandet av

bidragsgrunderna meddela närmare föreskrifter i ämnet. För ändamålet synes

emellertid icke böra inrättas en särskild lånefond, utan lånen torde

böra utgå från redan förefintliga lånefonder, därvid lån för förbättring av

ekonomibyggnader lämpligen kunna beviljas från gödselvårdslånefonden.

Liksom skogsstyrelsen anser jag, att statsbidrag till skogsvägsföretag och

lån från skogsväglånefonden under en arbetslöshetskris i vissa fall böra tillsammans

kunna uppgå till hela kostnaden för företaget.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde bemyndigande böra inhämtas

för Kungl. Majit att fastställa grunder rörande statsunderstöd för utförande

av förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets områden, att

vid arbetslöshet gälla under nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig angivna riktlinjer för budgetåret 1944/45

fastställa grunder för utlämnande av statsunderstöd vid arbetslöshet

till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och

skogsbrukets områden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl D. Ossmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.