Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av statens informationsstgrelse m. m

1944-05-19 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:285, Angående omorganisation av statens informationsstgrelse m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

1

Nr 285.

Kungl. Alaj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av statens informationsstgrelse m. m.; given Stockholms

slott den 19 maj 1944.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Christian Gunther.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 maj 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med cheferna

för finans- och ecklesiastikdepartementen.

Informationsstyrelsens nuvarande organisation.

För statens informalionsstyrelse hava i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag (III ht., s. 30 ff.) upptagits två förslagsanslag, nämligen

dels 240 000 kronor till avlöningar, dels ock 60 000 kronor till omkostnader.

Beträffande Kungl. Maj:ts framställningar om anslag till dessa ändamål har

riksdagen i skrivelse den 23 februari 1944 (nr 3) förklarat sig komma att

framdeles anmäla sina beslut. I statsverkspropositionen (VIII ht., s. 573 ff.)

har vidare äskats ett reservationsanslag av 140 000 kronor till åtgärder för

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 285.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 285-

civil folkberedskap, avsett att bestrida kostnaderna för den inom styrelsen

upprättade fristående sektionen för kulturell folkberedskap m. m. För innevarande

budgetår har riksdagen för bestridande av dessa kostnader anvisat

ett reservationsanslag av 200 000 kronor. Med hänsyn till förefintlig reservation

har anslaget emellertid ansetts kunna för nästinstundande budgetår sänkas

till 140 000 kronor. Vid behandlingen av sistnämnda anslagsfråga hemställde

statsutskottet, under hänvisning till storleken av den å anslaget befintliga

reservationen, att riksdagen för ändamålet måtte för nästa budgetår

anvisa ett belopp av 90 000 kronor. Fem av utskottets ledamöter reserverade

sig emellertid för en ytterligare begränsning av anslaget, nämligen till 40 000

kronor. Vid föredragningen av ärendet i kamrarna stannade dessa i olika beslut,

i det att första kammaren biföll utskottets förslag, medan andra kammaren

biträdde reservationen. Riksdagen har därefter i skrivelse den 15 april

1944 (nr 8) förklarat sig skola framdeles anmäla sitt beslut. Jag får nu anmäla,

att fråga uppkommit om en omorganisation av statens informationsstyrelse

i förenklande och avvecklande riktning samt att denna fråga och därav

föranledda förändrade beräkningar av de för styrelsens verksamhet erforderliga

anslagen torde böra föreläggas riksdagen.

Statens informationsstyrelse består jämlikt en av Kungl. Maj:t den 26 januari

1940 utfärdad instruktion (SFS nr 60/1940, ändrad genom SFS nr

920/1940 och 777/1941) av en ordförande och chef, en vice ordförande och

souschef, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, högst två militära ledamöter

samt ytterligare högst tre ledamöter, samtliga — utom pressbyråchefen,

som är självskriven — förordnade av Kungl. Maj:t. Från och med hösten

1941 hava i styrelsen tjänstgjort två militära ledamöter, av vilka den ene

varit chefen för försvarsstabens press- och filmavdelning; de sistnämnda civila

ledamöterna hava sedan år 1941 varit chefen för statens biografbyrå,

verkställande direktören för Radiotjänst och verkställande direktören för Tidningarnas

Telegrambyrå.

Inom informationsstyrelsen finnas, förutom ett gemensamt sekretariat, fyra

avdelningar, nämligen administrativa avdelningen, allmänna avdelningen,

upplysningsavdelningen samt rådgivnings- och dispensavdelningen. Därtill

kommer den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1940 inom styrelsen

upprättade sektionen för kulturell folkberedskap, för vars verksamhet medel

anvisats under riksstatens åttonde huvudtitel.

Sekretariatet består av en förste sekreterare. Administrativa avdelningens

personal utgöres av avdelningschefen, vilken har deltidstjänst, samt en registrator

och räkenskapsförare. Allmänna avdelningen består av avdelningschef

och en sekreterare. Å upplysningsavdelningen tjänstgöra, utom avdelningschefen,

en förste sekreterare och två sekreterare. Rådgivnings- och dispensavdelningens

personal utgöres av avdelningschefen, en förste sekreterare

och fyra assistenter. Härtill komma tretton kvinnliga biträden samt fyra

expeditions- och kontorsvakter. Sektionen för folkberedskap omfattar, utom

sektionschefen, en sekreterare, en assistent, två kvinnliga biträden och en

expeditionsvakt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 3

De löpande ärendena fördelas å de olika avdelningarna på huvudsakligen

följande sätt.

Till administrativa avdelningen höra frågor rörande styrelsens organisation,

personal, ekonomi, lokaler, inventarier och dylikt.

Allmänna avdelningen har att fullgöra på styrelsen ankommande uppgifter

i fråga om övervakningen av utländsk propaganda och därmed sammanhängande

frågor. Den medverkar i övrigt vid upprätthållandet av förbindelserna

med pressen beträffande politiska frågor och svarar för samarbetet med

andra myndigheter i ämnen, som ej tillhöra annan avdelnings handläggning.

Vissa i styrelsens bild- och filmverksamhet ingående ärenden hänföras även

till allmänna avdelningen.

Såsom upplysningsavdelningens viktigaste uppgift framstår omhänderhavandet

av den egentliga krisinformationen, d. v. s. upplysningsverksamheten

rörande folkhushållningsfrågor i syfte att hålla allmänheten underrättad om

motiven till och innebörden av de statliga krisåtgärderna ävensom sådana

propagandakampanjer, som sammanhänga med krisinformationen. Avdelningen

utsände sålunda under år 1943 sammanlagt 486 artiklar, av vilka ett

stort antal voro illustrerade, samt 8 650 matriser och klichéer. Till denna

verksamhet anknyter sig också utgivandet av tidskriften »Från departement

och nämnder», som utgår i en upplaga av 9 500 exemplar. De betalande abonnenternas

antal är för närvarande 3 363. Upplysningsavdelningen omhänderhar

vidare anordnandet av de s. k. informationsdagarna för pressen och av

resor för pressmän. Som regel hava organiserats sammanlagt fyra dylika

informationsdagar örn året. Vid samtliga har ministern för utrikes ärendena

lämnat en översikt av det utrikespolitiska läget, varjämte i regel en representant

för försvarsmakten redogjort för militära frågor. Pressresorna, som

anordnats ett par gånger örn året, hava plägat omfatta ett tjugutal pressmän

och avse för folkförsörjningen betydelsefulla förhållanden i en viss del

av landet. Avdelningen ombesörjer slutligen genomgången av periodiska skrifter

och det därvid framkomna materialets bearbetning till'' pressöversikter

samt klippens arkivering. Den sammanställer och utsänder sålunda alla vardagar

två pressöversikter i inrikes-, respektive utrikesfrågor; vardera översikten

utgår i en upplaga av omkring 500 exemplar, huvudsakligen till befattningshavare

i olika statliga myndigheter och i statens krisorgan.

På rådgivnings- och dispensavdelningen ankommer att handlägga ärenden

angående tillämpningen av det i kungörelsen den 12 april 1940 (nr 197) stadgade

förbudet mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser örn krigsmakten

m. m. ävensom av det genom kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr

802), med därtill genom kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 38) gjort

tillägg, utfärdade förbudet mot utförsel av flygfotografier m. m. Under år

1943 tillstyrkte avdelningen utförsel eller lämnade tillstånd därtill beträffande

2 690 fotografier, filmer eller andra bilder. Avdelningen har därjämte

tdl uppgift ali meddela råd och anvisningar i andra publicitetsfrågor. Omkring

4 200 muntliga sådana förfrågningar registrerades under år 1943. Den

utfärdar vidare kommunikéer i vissa ärenden, bland annat angående fall av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

spioneri och olovlig underrättelseverksamhet, samt utsänder till tidningarna

cirkulär med förtroliga vädjanden i publicitetsfrågor och med konfidentiella

upplysningar.

Vad slutligen sektionen för kulturell folkberedskap beträffar torde få hänvisas

till den redogörelse, som i årets statsverksproposition (VIII ht., s. 573

ff.) lämnats för dess organisation och verksamhet.

1943 års riksdag.

Frågan örn en omorganisation av statens informationsstyrelse har tidigare

behandlats av riksdagen. Vid 1943 års riksdags vårsession hemställdes i en

i andra kammaren av herrar Andersson i Göteborg och Nilsson i Stockholm

avgiven motion (nr 3), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå

vidtagande av sådana organisatoriska åtgärder till förbättrande av informationsverksamheten,

att konsekvensen och kontinuiteten bättre tillgodosåges

och en snabbare och pålitligare upplysningstjänst utvunnes. Motionärerna,

som hänvisade till ett flertal inträffade fall, förklarade sig anse, att

såväl den utrikespolitiska upplysningsverksamheten som informationstjänsten

rörande folkförsörjningen och vissa därmed sammanhängande frågor

fungerade otillfredsställande. Sin kritik av den gällande ordningen sammanfattade

motionärerna på i huvudsak följande sätt. Överblick saknades över

det område, som verksamheten skulle täcka. Intet auktoritativt organ funnes,

som från informationssynpunkt inifrån följde händelserna på utrikespolitikens

och folkförsörjningens områden och som självständigt kunde taga

och fullfölja initiativ i upplysningsverksamheten. De existerande informationsorganen

vore i alla situationer underordnade departement samt civila

och militära myndigheter och saknade möjlighet att förhandla på jämlik fot

i informationsärendena. Informationsstyrelsen hade med sin nuvarande

ställning och organisation svårt att bemästra bristerna inom informationsväsendet.

Vad särskilt beträffar upplysningsverksamheten i utrikespolitiska

angelägenheter vöre styrelsens möjligheter att hävda informationssynpunkter

desto mindre, som denna verksamhet enligt styrelsens instruktion principiellt

vore undandragen styrelsen. Under det att utrikesdepartementet vore i

styrelsen företrätt av chefen för dess pressbyrå, vore andra departement,

som hade stora intressen att tillvarataga på ki isinformationens område, såsom

folkhushållnings- och socialdepartementen, icke representerade där. Såsom

resultat av sin kritik underströko motionärerna nödvändigheten av att

giva informationsväsendet en mer auktoritativ ställning, varvid dess position

i förvaltningen borde stärkas och verksamheten vid sin inordning i administrationen

borde placeras så centralt, att dess chef själv finge överblick över och

tillgång till alla informationer. Ehuru motionärerna ansett, att det funnes

skäl, som talade för den tidigare framförda tanken, att ett särskilt konsultativt

statsråd skulle tillsättas med uppgift att handlägga upplysningsverksamheten,

funne motionärerna möjligheterna för dess förverkligande vara starkt

begränsade. Den ämbetsman, som skall handhava informationstjänsten, borde

enligt motionärerna äga möjlighet till inblick i de överväganden, som fö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5-

5

regå regeringsbeslut, och tillgång till det material av hemlig beskaffenhet,

som ligger på de beslutande instansernas bord. Tänkbart vore, att denne ämbetsman

kunde givas statssekreterares tjänsteställning.

Över motionen yttrade sig informationsstyrelsen. Den framhöll därvid att,

även om den icke kunde i allo dela motionärernas uppfattning beträffande

de särskilda fall, med vilka de exemplifierat sin kritik, den likväl måste ansluta

sig till den allmänna syn på ifrågavarande förhållanden, som kommit

till uttryck i motionen. Splittringen i organisatoriskt hänseende vore iögonenfallande.

Bland annat vore styrelsen instruktionsenligt förhindrad att självständigt

fatta beslut i publicitetsärenden rörande Sveriges förhållande till

främmande makter och saknade möjlighet att på ett avgörande sätt öva inflytande

på dessa. Informationsstyrelsen ville icke dölja, att dessa organisatoriska

svagheter utgjorde en allvarlig belastning i styrelsens arbete, vilka

ej sällan vållade väsentligt avbräck i de bästa bemödanden. Styrelsen kunde

förbehållslöst ansluta sig till motionärernas uppfattning, att informationsväsendet

måste givas en mer auktoritativ ställning. Enligt styrelsens uppfattning

läge det förnämsta hindret för strävandena att ernå snabbhet och säkerhet

i informationsarbetet däri, att informationsväsendet saknade direkt anknytning

till regeringen. Därest det finge en självständig, omedelbart i regeringen

förankrad position, skulle det erhålla en enhetlig ledning, vilken

tillika vore väl initierad och besutte erforderlig auktoritet. Den mest rationella

lösningen av problemet vore att inrätta ett särskilt departement för

informationsärendena, vari såväl informationsstyrelsen som utrikesdepartementets

pressbyrå uppginge och som även hade att utöva högsta ledningen

av den militära informationstjänsten. Då ett så vittutseende projekt i rådande

läge knappast kunde förverkligas, skulle de framförda önskemålen i stället

åtminstone tills vidare kunna tillgodoses genom att informationsväsendet

i sin helhet underställdes ett konsultativt statsråd. För en sådan anordning

syntes praktiska hinder ej möta. Till statsrådets förfogande borde ställas en

särskild tjänsteman, förslagsvis med statssekreterares tjänsteställning, på

vilken det skulle ankomma att svara för den omedelbara kontakten med riksdagen

och departementen ävensom med de krisorgan samt övriga verk och

institutioner, som hava att tillhandahålla informationsmaterial. Såsom arbetsorgan

åt det konsultativa statsrådet borde informationsstyrelsen fungera.

Utrikesdepartementets pressbyrå skulle även i fortsättningen beträffande vissa

arbetsuppgifter bibehållas vid sin nuvarande ställning i förhållande till departementschefen.

Vad angår informationsverksamheten inom landet borde

däremot pressbyrån inordnas under det konsultativa statsrådets ledning. Enligt

informationsstyrelsens mening skulle en reformering av informationsväsendet

efter dessa riktlinjer vara ägnad att utan stora kostnader och genomgripande

förändringar i görligaste mån undanröja dess nuvarande svagheter.

Styrelsen ville därför för sin del förorda, att en sådan reform utan dröjsmål

genomfördes.

Riksdagen förklarade emellertid (rd. skr. 454/1943), att den icke ansett sig

böra bifalla förslaget örn att vissa åtgärder skulle vidtagas, som syftade till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

en ytterligare centralisation av informationsverksamheten, helst som en reform

i dylik riktning kunde befaras medföra, att informationsstyrelsen finge karaktär

av permanent institution. Riksdagen framhöll, att den verksamhet, som

informationsstyrelsen utövar, vore helt betingad av rådande krisförhållanden

och alltså borde avvecklas liksom den övriga krisapparaten. Frågan om att

fast inordna informationsstyrelsen i administrationen hade för övrigt på ett

långt tidigare stadium under kriget varit föremål för övervägande men då ej

ansetts lämpligen böra föranleda åtgärd. Riksdagen fann för sin del icke,

att behovet av en dylik organisationsändring vid dåvarande tidpunkt skulle

vara mera angeläget. Med det anförda ville riksdagen hava framhållit, att den

icke funnit anledning föreligga att i dåvarande läge genomföra några ändringar

i informationsstyrelsens organisation. Däremot hade det synts riksdagen

önskvärt, om inom ramen av den nuvarande organisationen åtgärder kunde

vidtagas i syfte att så långt möjligt vore på denna väg bereda informationsstyrelsen

bättre möjlighet att erhålla överblick över och tillgång till

olika verks och myndigheters informationsmaterial.

I sistnämnda avseende torde böra nämnas, att styrelsen sedermera med

statssekreterarna i samtliga departement under hand träffat överenskommelse

om att genom deras förmedling fortlöpande hållas underrättad rörande

frågor av betydelse för sådan statlig informationsverksamhet, varmed styrelsen

har att taga befattning. Därjämte har efter samråd med ministern för

utrikes ärendena träffats en anordning, enligt vilken styrelsens ordförande

regelbundet orienteras rörande aktuella utrikespolitiska ärendens läge.

1944 års riksdag.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag berördes icke frågan

örn en omorganisation av informationsstyrelsen. De för budgetåret 1944/45

begärda förslagsanslagen till avlöningar och omkostnader för styrelsen beräknades

med utgångspunkt från dennas anslagsäskanden, vilka i sin tur utgingo

ifrån den nuvarande organisationen. Beträffande dessa beräkningar torde få

hänvisas till statsverkspropositionen.

Däremot hava vid årets riksdag motionsvis framlagts förslag angående avveckling

av styrelsen. Sålunda har i två i första kammaren av hen- Lindblom

m. fl. (nr 51) och i andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile m. fl.

(nr 102) väckta likalydande motioner föreslagits, att riksdagen ville vid beviljandet

av anslag till informationsstyrelsen uttala, att styrelsen bör avvecklas

under budgetåret 1944/45, samt att i samband därmed förslagsanslaget

till avlöningar åt styrelsen måtte nedsättas till 120 000 kronor och förslagsanslaget

till omkostnader åt densamma till 30 000 kronor. I motionen framhålles,

att tidpunkten nu syntes vara kommen att avveckla informationsstyrelsens

verksamhet. I den mån en verksamhet av den art, som styrelsen bedriver,

fortfarande kunde vara behövlig, borde den kunna ordnas på ett billigare

sätt än som nu vore fallet.

Vidare har i en i första kammaren av herr Ström väckt motion (nr 80)

hemställts, att riksdagen måtte besluta att såsom ett led i nedskärningen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

7

statens, enkannerligen kristidsorganens utgifter sänka de under tredje huvudtiteln

begärda anslagen till informationsstyrelsen till 140 000, respektive

30 000 kronor. I motiven till denna motion framhålles, att statens informationsstyrelse

varit en av de kristidsföreteelser, som blivit mest omstridda.

Informationsstyrelsens avdelning för folkberedskapens stärkande hade emellertid

varit av stor betydelse och medfört mycket gagn för landet. Denna

verksamhet borde fortgå, så länge kriget pågår, men kunde göras fristående.

Efter kriget borde verksamheten i anpassad form läggas under ecklesiastikdepartementet

såsom en folkupplysningsdetalj. övriga avdelningar inom informationsstyrelsen

syntes kunna nedläggas eller i varje fall betydligt inskränkas

med allra snaraste. Det vore skäligt att börja en allmän besparingsaktion

beträffande de ytterst dyrbara kristidsinstitutionerna för att bereda

verkligt viktiga statsintressen tillgång till erforderliga anslag och för att minska

de offentliga utgifterna.

Slutligen har i en i andra kammaren av herrar Ward och Bergström framlagd

motion (nr 287) hemställts, att riksdagen vid behandlingen av de under

tredje huvudtiteln upptagna anslagen till informationsstyrelsen måtte uttala,

att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt att senast vid utgången av budgetåret

1944/45 helt avveckla styrelsen och dess organisation. I denna motion

förklaras, att på sin tid goda skäl anförts för att en statens informationsstyrelse

skulle inrättas. De i begynnelsen närda förhoppningarna beträffande

styrelsen hade emellertid visat sig vara i hög grad överdrivna. Givetvis hade

informationsstyrelsen och dess verksamhet haft en viss betydelse, mea denna

stöde ej i önskad proportion till de stora kostnader, som nedlagts på den

centraliserade informationsverksamheten. De uppgifter av skilda slag, som

informationsstyrelsen förmedlat till pressen, ofta i syfte att förebygga publicitet,

hade lika snabbt kunnat expedieras från den för de olika ärendena

närmast intresserade myndigheten. Då därjämte även andra statens institutioner

skaffat sig en egen presstjänst, vore den naturligaste åtgärden att med

det snaraste avveckla informationsstyrelsen. Denna hade icke tagits i anspråk

i väntad utsträckning och hade icke heller i övrigt kunnat svara för en

tillfredsställande information. Det måste vidare ifrågasättas, huruvida icke

onödigt arbete utförts inom styrelsen. Motionärerna nämna därvidlag de av

denna distribuerade pressöversikterna. I fråga om den av styrelsen utgivna

publikationen »Från departement och nämnder» framhålles, att denna vore

synnerligen värdefull, i den mån den funne intresserade läsare. En så vidlyftig

organisation som informationsstyrelsen kunde emellertid icke vara erforderlig

för att utgiva en dylik redogörelse. Enligt motionärernas uppfattning

fyllde informationsstyrelsen ej något ofrånkomligt behov. Vissa av dess uppgifter

kunde med fördel, ej minst ur ekonomisk synpunkt, helt övertagas av

ordinarie institutioner, och från vissa andra kunde statslivet utan saknad avstå.

Den s. k. folkberedskapen borde kunna verka utan anslutning till informationsstyrelsen.

Någon verkligt stark och avgörande motivering för anslag

av tillhopa 300 000 kronor per år till den centrala informationsverksamheten

under informationsstyrelsens egid kunde knappast anföras, och det syntes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. j\laj:ts proposition nr 285.

därför naturligt att inrikta sig på att med det snaraste få denna organisation

avvecklad. Avvecklingen måste dock givetvis taga en viss tid. Bland annat av

hänsyn till de anställda och till vissa fasta kostnader torde det ej vara möjligt

att beskära de för nästa budgetår för styrelsens verksamhet äskade anslagen.

Men under nämnda budgetår borde sådana åtgärder i avvecklingssyfte

kunna vidtagas, att informationsstyrelsens verksamhet kunde upphöra

med utgången av budgetåret 1944/45.

Professor Tunbergs förslag.

Med hänsyn till den kritik, som från olika håll framförts mot styrelsen,

anmodade jag i februari 1944 styrelsens ordförande och chef, professorn S.

Tunberg, att inkomma med yttrande rörande möjliga förändringar i styrelsens

organisation.

Med anledning härav har Tunberg i en den 21 april 1944 dagtecknad skrivelse

framlagt förslag till ändringar av informationsstyrelsens organisation och

verksamhet i förenklande och avvecklande riktning. Vid skrivelsen hava fogats

dels en promemoria angående den statliga informationsverksamhetens

nuvarande organisation och funktionssätt, dels ock en promemoria rörande

de genom upplysningsavdelningen utarbetade pressöversiktema. Innehållet i

den förra promemorian motsvarar i allt väsentligt vad som i ämnet anfördes

i informationsstyrelsens förut omnämnda yttrande till statsutskottet vid 1943

års riksdag; yttrandet har i sin helhet avtryckts i utskottets utlåtande nr 233/

1943. Till den senare promemorian skall jag återkomma.

I sin skrivelse förklarar sig professor Tunberg utgå från den bestämda

förutsättningen, att vart lands utrikespolitiska läge icke allvarligt försvåras

utan tvärtom utvecklar sig, om ock långsamt, mot en stadigvarande förbättring

och stabilisering. Endast med en dylik förutsättning kunde nämligen den

ifrågasatta nya planeringen med tillräckliga skäl försvaras. Han utgår likaledes

ifrån att han har berättigad anledning att i möjligaste mån bevaka den

anställda personalens legitima intressen. Sitt uppdrag har han slutligen fattat

så, att han äger angiva linjerna för en successiv avveckling, alltså åtminstone

avseende de närmaste två budgetåren. Tunbergs nu framlagda förslag åsyftar

de förändringar, som anses böra genomföras under loppet av budgetåret

1944/45.

Från de anförda utgångspunkterna har Tunberg framlagt vissa förslag till

inskränkningar av styrelsens organisation och verksamhet. Dessa avse styrelsens

ledning, de av styrelsen genom dess upplysningsavdelning utgivna

pressöversikterna, dess allmänna avdelning samt vissa grenar av verksamheten

inom sektionen för kulturell folkberedskap.

Efter att hava erinrat örn sammansättningen av styrelsens ledning framhåller

Tunberg, att denna under nu inträdda förhållanden torde kunna väsentligen

reduceras. Sitt förslag härutinnan utvecklar han på följande sätt.

Ledningen överlämnas åt en styrelse, bestående av chefen för utrikesdepartementets

pressbyrå, en militär ledamot med suppleant och chefen för Tidningarnas

Telegrambyrå, eventuellt även chefen för Radiotjänst och chefen

för statens biografbyrå, den senare särskilt i egenskap av sakkunnig i filmfrågor.

Att uppehålla befattningen såsom ordförande och chef torde för bud
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 285.

9

getåret förordnas chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, vilken härför

bör tillerkännas ett tilläggsarvode av förslagsvis 3 000 kronor. Det sistnämnda

arrangementet synes så mycket lämpligare, som därigenom vinnes vad tidigare

förgäves eftersträvats, nämligen gemensamt chefskap för informationsstyrelsen

och utrikesdepartementets pressbyrå.

Styrelsens sekretariat bör enligt Tunbergs förslag efter hand i sig upptaga

den allmänna avdelningen på så sätt, att för särskilda frågor (utländsk propaganda

m. m.) tillsättas ett par sakkunniga, vilkas arvoden kunna begränsas

till sammanlagt 3 000 å 4 000 kronor.

De i fråga örn styrelsens ledning och sekretariatet föreslagna åtgärderna

skulle enligt Tunberg inbringa en besparing på avlöningsanslaget av omkring

35 000 kronor, varav vid anslagsberäkningen för budgetåret 1944/45 skulle

kunna tagas i anspråk 30 000 kronor.

Administrativa avdelningen med registratorskontoret kan enligt Tunbergs

uppfattning ej lämpligen undvaras utan bör kvarstå oförändrad.

Angående upplgsningsavdelningen framhåller Tunberg, hurusom dess arbete

är i huvudsak uppdelat på krisinformation och granskning. Beträffande

krisinformationen framhåller han, att tidskriften »Från departement och

nämnder» är en högst värdefull och mycket uppskattad publikation, vilken

utan fråga bör bibehållas. Beträffande övrig krisinformation anför han, att

en sammanhållande uppgift på området är synnerligen angelägen samt att

själva verksamheten är förenad med obetydliga kostnader för styrelsen, enär

nödiga medel i allmänhet tillskjutas från utomstående håll. Den enda mera

avsevärda utgift, som åvilar styrelsen i denna del, utgjordes av resebidragen

till deltagarna i informationsdagarna. Att indraga dessa anser sig emellertid

Tunberg ej kunna förorda. Några ekonomiska förändringar på förevarande

punkt vore därför ej önskvärda. Ett annat vore måhända förhållandet med

granskningen och den del av krisinformationen, som byggde omedelbart därpå.

Granskningen, som gäller svenska periodiska publikationer och resulterar

dels i pressklipp, dels i pressöversikter, tillgodosåge bl. a. regeringens och

administrationens behov av information rörande stämningen och opinionen

i landet. I princip vore denna verksamhet i de flesta situationer oumbärlig,

men det läte sig likväl tänkas, att den begränsades till pressklippen — och

deras fördelning ■— och att sålunda pressöversikterna avskaffades. För egen

del anser Tunberg pressöversikterna vara nyttiga och praktiska och hänvisar

därvidlag till den förut omnämnda promemorian. Av denna framgår, att

till pressöversikternas mottagare riktats en rundfråga, huruvida de önskade

behålla båda översikterna eller endera eller ansåge, att dessa kunde upphöra.

Svar hade ingått från ungefär hälften av mottagarna. Av dessa hade något

mer än hälften förklarat sig önska bibehålla båda översikterna och omkring

en sjättedel endera av dessa. Enligt Tunbergs mening vore dock översikterna

onekligen förenade med ej ringa kostnader. Han föreslår därför deras indragande,

så snart lämpligen ske kan. Därigenom skulle enligt Tunbergs beräkningar

åstadkommas en besparing av omkring 30 000 kronor, varav

15 000 kronor på avlöningsanslaget och 15 000 kronor på omkostnadsanslaget.

Av besparingen skulle omkring 20 000 kronor kunna tagas i anspråk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

vid beräkningarna för budgetåret 1944/45, varav hälften på vartdera anslaget.

Vidkommande rådgivnings- och dispensavdelningen anför Tunberg, att den

ständigt varit synnerligen ansträngd på grund av mångskiftande och ökande

uppgifter och att dess arbetsstyrka under rådande förhållanden ej kan nedbringas.

Allmänna avdelningen föreslås i sin helhet till avveckling. Den besparing,

som därigenom skulle vinnas, vore tagen i beräkning vid de förut refererade

förslagen med avseende på styrelsens ledning och sekretariatet.

De besparingar, som Tunberg föreslagit i fråga om de för informationsstyrelsen

i årets statsverksproposition under tredje huvudtiteln äskade anslagen,

uppgå alltså till sammanlagt 65 000 kronor, varav vid anslagsberäkningen

för budgetåret 1944/45 omedelbart skulle kunna tillgodoräknas 50 000

kronor, nämligen på avlöningsanslaget 40 000 kronor och på omkostnadsanslaget

10 000 kronor.

I fråga örn sektionen för kulturell folkberedskap, vars anslag upptagas under

åttonde huvudtiteln, anför Tunberg:

Den informationsstyrelsen tillhörande fristående sektionen för kulturell

folkberedskap, den s. k. folkberedskapen, har från åttonde huvudtiteln åtnjutit

ett reservationsanslag å 200 000 kronor. Detta anslag är disponerat på följande

sätt: 1) kostnader för den centrala organisationen 94 750 kronor, 2)

kostnader för ombudsorganisationen 24 000 kronor, 3) kursverksamhet 40 000

kronor, 4) framställning av kortfilmer 20 000 kronor, 5) övrig upplysningsverksamhet

21 250 kronor.

Folkberedskapen är i egentligaste mening en krisinstitution, avsedd att

träda i funktion vid krig eller överhängande krigsfara. Den ombudsorganisation,

som av folkberedskapen skapats, är en ovärderlig tillgång för regeringen

i dess förbindelse med allmänheten, då de ordinarie upplysningsvägarna

stoppats. Härav följer emellertid å andra sidan, att folkberedskapens

uppgift just för ögonblicket är av mindre aktualitet. Dess arbete bör

framför allt inriktas på ett bevarande av ombudsorganisationens funktionsduglighet

men också i huvudsak begränsas därtill.

I anslutning härtill föreslår Tunberg, att folkberedskapens anslag till

kursverksamhet, 40 000 kronor, och till framställning av kortfilmer, 20 000

kronor, indragas, varigenom vinnes en besparing av 60 000 kronor. Denna

summa kan enligt Tunberg tagas i anspråk redan vid anslagsberäkningen för

budgetåret 1944/45.

De av professor Tunberg för nästa budgetår föreslagna besparingarna

uppgå alltså för informationsstyrelsen i dess helhet till sammanlagt 110 000

kronor.

Styrelsens övriga ledamöters yttranden.

över det av informationsstyrelsens ordförande avgivna förslaget hava dess

övriga ledamöter vid sammanträde med styrelsen den 25 april 1944 avgivit

personliga yttranden.

Den av professor Tunberg för avvecklingsplanen uppställda förutsättningen,

att Sveriges utrikespolitiska läge icke allvarligt försvåras utan utvecklar

sig mot en stadigvarande förbättring och stabilisering, understrykes starkt av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

11

flertalet ledamöter. Den ene av de militära ledamöterna uttalar, att i det

ovissa läge, som alltjämt råder, begränsningar i styrelsens uppgifter, verksamhet

och organisation icke böra företagas, och den andre militäre ledamoten

betecknar det som verklighetsfrämmande att nu upptaga frågan örn avveckling

av styrelsen. En av de civila ledamöterna anför, att den mest påfrestande

perioden för den svenska statsledningen kan komma att inträffa

i krigets slutskede och i samband med fredskrisen, och en annan förklarar

sig räkna med växande, icke med avtagande arbetsuppgifter för styrelsen.

Flera ledamöter finna från sådana utgångspunkter, att åtgärder för en effektivisering

av det statliga informationsväsendet böra vidtagas. I anslutning

till denna uppfattning beröra flertalet ledamöter frågan örn informationsstyrelsens

departementala förläggning och ställning i övrigt inom statsförvaltningen.

Några ledamöter upptaga sålunda ånyo tanken att anknyta styrelsen

till ett konsultativt statsråd eller till statsministern. En ledamot framhåller

särskilt, att det är nödvändigt, att styrelsen beredes möjlighet att giva andra

statliga informationsorgan — med undantag för utrikesdepartementets pressbyrå

— direktiv i såväl positiv som negativ riktning.

I fråga om chefskapet för styrelsen ansluter sig vice ordföranden till Funbergs

förslag, att det tills vidare förenas med chefskapet för utrikesdepartementets

pressbyrå. Därest emellertid en särskild ordförande anses böra förordnas,

understryker vice ordföranden vikten av att för denna uppgift utses

en person med tillräcklig auktoritet samt politisk och om möjligt även journalistisk

erfarenhet. Å andra sidan framhåller han, att ordförandeskapet icke

torde behöva taga vederbörandes hela arbetskraft i anspråk, samt avvisar

tanken på inrättandet av en befattning såsom kanslichef. Chefen för pressbyrån

invänder för sin del, att infonnationsstyrelsens verksamhet berör även

områden, som äro främmande för utrikesdepartementets egentliga uppgift,

och att ett sammanförande under en gemensam chef skulle kunna framkalla

den uppfattningen, att utrikespolitiska synpunkter på ett oberättigat sätt

hävdas i styrelsens verksamhet; för en betydligt kortare avvecklingsperiod än

den, som förutsetts i Funbergs skiäveise, kunde däremot en uppgift som verkställande

styrelseledamot eller kanslichef möjligen förenas med chefskapet

för pressbyrån, varvid för att åvägabringa ytterligare besparingar borde till

byrån överföras vissa av styrelsens uppgifter, såsom vakthållningen vid rådgivnings-

och dispensavdelningen, vilken kunde anordnas gemensamt med

pressbyråns vakthållning. I likhet med pressbyråchefen framställa övriga

styrelseledamöter erinringar mot Funbergs förslag i förevarande avseende

och förklara sig anse en särskild ordförande erforderlig. Ett par ledamöter

vilja vid ordförandens sida ställa en kanslichef med uppgift att leda handläggningen

av löpande ärenden; som kanslichef borde den nuvarande chefen

för folkberedskapen kunna fungera, varigenom kostnaderna skulle begränsas.

Beträffande sammansättningen av styrelsens ledning i övrigt biträder vice

ordföranden Funbergs förslag, såvitt därigenom denna ledning skulle begränsas

till chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, en militär ledamot

med suppleant och chefen för Fidningarnas Fclegrambyrå. Pressbyråchefen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

och de båda militära ledamöterna uttala icke avvikande mening i annan mån

än att de, såsom nyss nämnts, förorda tillsättandet av en särskild ordförande.

En ledamot anser, att styrelsen bör bestå av, förutom ordförande, fem

ledamöter, nämligen cheferna för utrikesdepartementets pressbyrå (tillika

vice ordförande), försvarsstabens press- och filmavdelning, Radiotjänst, Tidningarnas

Telegrambyrå och statens biografbyrå. En ledamot slutligen finner

visserligen, att kontakten med radio och film torde kunna upprätthållas

utan att dessa områden äro företrädda av särskilda ledamöter i

styrelsen, men föreslår, att denna kompletteras dels med ledamöter, som

kunna giva direkt information i inrikespolitiska frågor, främst sådana som

röra arbetsmarknaden och folkförsörjningen, dels ock med en ledamot, representerande

de stora folkrörelserna.

I detta sammanhang må anmärkas, att en av styrelsens ledamöter förordar

återinförandet av ett pressråd såsom stöd för styrelsens verksamhet. Även

andra organisatoriska åtgärder beröras i uttalandena. Sålunda påyrkar en

ledamot, att en bestämd gräns dragés mellan informationsstyrelsens och utrikesdepartementets

pressbyrås arbetsområden; upplysningsverksamheten

gentemot utlandet ävensom informationer till pressen i utrikespolitiska frågor

böra enligt hans mening ombesörjas av pressbyrån, under det att informationsstyrelsen

bör utöva stort inflytande på upplysningsverksamhet, riktad

mot svensk allmänhet och förmedlad på annat sätt än genom pressen.

Pressbyråchefen berör för sin del frågan, hur avvecklingen av informationsstyrelsen

bör läggas vid en tidpunkt, då man anser sig kunna vidtaga åtgärder

för en anpassning till fredsförhållanden. Under den angivna förutsättningen

förefaller det honom naturligt, att den redan före kriget planerade

utbyggnaden av utrikesdepartementets pressbyrå till en avdelning på två byråer

kommer till stånd och att de av informationsstyrelsens uppgifter, som

naturligt sammanhänga med utrikesdepartementets verksamhet, övertagas

av denna, som därvid även borde tillföras någon eller några av de journalistiska

krafter, som varit knutna till informationsstyrelsen. Härigenom vunnes

en mot uppgifterna bättre svarande organisation. De egentliga pressärendena

kunde sålunda sammanföras till en grupp och anförtros den ena byrån,

under det att vid den andra byrån ärenden rörande upplysningsverksamheten

på längre sikt, utlandsorganens förseende med informationsmaterial

och övriga med utlandspropagandan förknippade frågor handlades.

Professor Tunbergs förslag att indraga pressöversikterna möter i allmänhet

icke ogillande från övriga ledamöters sida. Den ene av de militära ledamöterna

vill dock bestämt avråda från ett indragande, och den andre förklarar,

att den inrikes pressöversikten bör bibehållas. Pressbyråchefen finner,

att den befattning, som informationsstyrelsen haft med pressöversikterna,

skulle, örn dessa anses helt böra avskaffas, i vissa delar lämpligen

kunna övertagas av pressbyrån. Pressöversikterna utgöra enligt hans mening

en värdefull informationskälla för våra beskickningar och konsulat. Så omfattande

översikter som de av informationsstyrelsen för närvarande utgivna

vore emellertid icke av nöden för utlandsrepresentationen. Ett studium av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

13

den inhemska pressen inginge självfallet i pressbyråns dagliga arbetsuppgifter,

och med någon mindre personalförstärkning skulle i begränsad omfattning

översikter av svenska pressuttalanden kunna göras av byrån, på samma

sätt som denna sammanställer översikter över utländsk press. En ledamot

anser, att en indragning av pressöversikterna skulle vara beklaglig bland

annat ur den synpunkten, att det för landsortspressen torde vara av stort

värde att veta, att dess meningar och över huvud taget meningar av mera

lokalbetonad beskaffenhet genom översikterna komma fram till vederbörande

myndigheter.

Utöver nu berörda yttranden hava två av styrelsens ledamöter uttryckligen

hänvisat till en promemoria, dagtecknad januari 1944 och undertecknad

av styrelsens ledamöter med undantag av ordföranden, vice ordföranden och

pressbyråchefen samt bilagd det protokoll, till vilket de personliga yttrandena

avgivits.

Inledningsvis förklara undertecknarna av promemorian, att de kunna i

stort sett instämma i den kritik av den statliga informationsverksamheten,

som framfördes i den förut refererade, vid 1943 års riksdag väckta motionen.

Ä andra sidan vilja de framhålla, att de rådande förhållandena väsentligen

torde finna sin förklaring i de allmänna förutsättningar i organisatoriskt hänseende,

från vilka statsmakterna utgingo, då informationsstyrelsen inrättades.

Det gällde att nyskapa så litet som möjligt. Styrelsen uppbyggdes på

grundval av den förut existerande tremannanämnden med dess verkställande

organ, statens informationsbyrå, vars arbetsuppgifter huvudsakligen lågo på

informationen örn svenska krisförhållanden, sådana de kommo till synes under

hösten och vintern 1939—40. Utrikesdepartementets pressbyrå inordnades

icke i styrelsen utan erhöll såsom praktiskt taget självständig uppgift

att sköta den del av styrelsens uppdrag, som på något sätt har beröring med

utrikespolitiska föi''hållanden. I promemorian göres gällande, att oklarheten

i gränsdragningen mellan styrelsens och pressbyråns befogenheter är iögonenfallande,

varför det vore av stor betydelse, att genom ändring av instruktionen

för informationsstyrelsen en klarare gräns droges mellan pressbyråns

och styrelsens arbetsområden.

I detta sammanhang påpekas också, att styrelsens förbindelser med övriga

departement och myndigheter ej heller blivit föremål för någon principiell

reglering utan lämnats i huvudsak åt den utformning, som praxis kunde

giva, vilket icke i alla fall avsatt tillfredsställande resultat, samt att styrelsens

ställning till andra statliga informationsorgan ingalunda blivit tillfredsställande

ordnad. Promemorians undertecknare förklara sig vara av den uppfattningen,

att det för närvarande förnämsta hindret för ernående av tillfyllestgörande

snabbhet och säkerhet i informationsarbetet ligger däri, att informationsväsendet

saknar tillräckligt fast anknytning till regeringen såsom

en enhet. De yttra därom vidare:

Den önskvärda förankringen av informationsverksamheten i regeringen

torde lämpligast kunna tillgodoses genom att informationsväsendet anknötes

lill ett konsultativt statsråd, som jämlikt § 5 regeringsformen bemyndigades

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

att i respektive departementschefers ställe handlägga ärenden rörande den av

krisförhållandena betingade informationsverksamheten och som alltså skulle

hava att inom regeringen svara för denna verksamhets olika grenar oberoende

av deras departementala förläggning. Då styrelsen i sitt remissyttrande

till statsutskottet på sin tid anslöt sig till denna lösning, förelåg ännu möjlighet

att för informationsverksamheten taga i anspråk en då obesatt post

såsom konsultativt statsråd. Sedan denna möjlighet nu icke längre förefinnes,

torde det huvudsakliga syftet med den föreslagna anordningen kunna vinnas

genom att uppdraga övervakningen av informationsärendena åt något av

de redan fungerande konsultativa statsråden.

Vi skulle även finna frågans lösning genom en statssekreterarebefattning

för informationsärenden i statsministerns kansli fullt acceptabel. Statsministern

måste mer än någon enskild departementschef eller något enskilt konsultativt

statsråd anses lämplig att inom regeringen företräda en verksamhet,

vilken ofta har beröring med flera departement. Den ifrågasatta statssekreteraren

skulle hava möjlighet till inblick i de överväganden, som föregå

viktiga regeringsbeslut, och äga tillgång till det material av ofta hemlig

beskaffenhet, som ligger på de beslutande instansernas bord. Enligt vår mening

ligger ett dylikt projekt helt i linje med tanken att anknyta informationsverksamheten

till ett konsultativt statsråd.

I promemorian anföres även, att det synes vara av behovet påkallat att

öka den förtroliga muntliga informationens omfattning. Vidare understrykes,

att den form av statlig informationsverksamhet, som styrelsen ombesörjer,

skall och bör upphöra, så snart något så när normala förhållanden bliva rådande

i den del av Europa, som Sverige tillhör. Det framhålles emellertid,

att den mest påfrestande perioden i den svenska utrikes- och inrikespolitiken

kan komma att inträffa i krigets slutskede och i samband med fredskrisen.

Därom säges:

Utrikespolitiska händelser, även sådana invid våra gränser, med därur

härflytande flyktingsproblem av hittills osedd storleksordning, liksom vårt

också härav beroende försörjningsläge kunna komma att få svåra återverkningar

på den offentliga opinionen i vårt land och åstadkomma upprivande

motsättningar. En välskött upplysningstjänst har under sådana förhållanden

en stor uppgift i att bidraga till en god och solidarisk svensk samhällsanda.

Det är vår bestämda uppfattning, att informationsstyrelsen för närvarande

icke är rustad att möta de påfrestningar, som krigets fortsatta skeden

sålunda kunna komma att utsätta den för och till vilka vissa förebud redan

framträtt. Det synes nödvändigt att förebygga, att det till de politiska

spänningar, som i detta läge säkerligen icke kunna undvikas, kommer »informationskriser»

av det slag de sista månaderna uppvisat.

I promemorian förordas slutligen, att den statliga informationsverksamheten

tages under grundlig omprövning med beaktande av de synpunkter och

förslag, som i promemorian anförts, och att de åtgärder vidtagas, till vilka

en sådan omprövning kan föranleda.

Pressnämndens yttrande.

Professor Tunbergs skrivelse av den 21 april 1944 samt protokollet vid

informationsstyrelsens sammanträde den 25 i samma månad överlämnades

den 2 maj 1944 till pressnämnden med anmodan att skyndsamt inkomma

med det yttrande, vartill nämnden kunde finna anledning. Den 12 maj av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

15

gav pressnämnden det begärda yttrandet. I detta hänvisade nämnden inledningsvis

till de synpunkter på förbindelserna mellan pressen och myndigheterna,

som nämnden framlagt i en till mig ställd skrivelse av den 20 april

1944. Denna skrivelse torde därför böra här något beröras.

Nämnden erinrar däri om att dess huvuduppgifter äro att medverka vid

upprätthållandet av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna samt

att utgöra ett organ för självdisciplin inom pressen. I förstnämnda avseende

framhåller nämnden, att den utan tvivel varit till gagn genom att många

olägenheter och missförhållanden, som tidningarna erfarit i sitt arbete, påtalats

hos vederbörande myndigheter och rättelse därigenom vunnits. Vad

nämndens egenskap av organ för pressens självdisciplin beträffar hade nämnden

däremot ej kunnat i högre grad inverka på de tidningar, som av sin uppfattning

kommit att företräda vissa ytterlighetsriktningar inom svensk politik.

Då nämnden ej haft till sitt förfogande något organ, som för dess räkning

efter enhetliga grunder verkställt granskning av de olika pressorganen, hade

det vidare förekommit, att vissa publicitetsfall påtalats och av nämnden

klandrats, samtidigt som andra måhända lika klandervärda fall fått passera

utan anmärkning på grund av att de icke påtalats genom anmälan till nämn,

den. Nämnden hade därför i viss mån kommit att framstå mera som ett organ

för utförande av vissa myndigheters önskningar, i många fall föranledda

av påpekanden från representanter för utländska makter, än som ett självständigt

organ för främjande av ett rätt bruk av tryckfriheten, något som

måhända varit till förfång för nämndens auktoritet. Gränslinjerna mellan

nämnden och andra myndigheter, främst statens informationsstyrelse, vilka

haft befogenheter i förhållande till pressen, hade vidare ej varit tillräckligt

klart uppdragna.

Beträffande förbindelserna mellan pressen och myndigheterna uttalar

nämnden i sin skrivelse av den 20 april följande.

Utan tvivel har ett statligt informationsorgan, örn än i begränsad omfattning,

alltjämt vissa uppgifter att fylla. Det kan sålunda för pressen — och

därmed för allmänheten — under tider som de nuvarande vara till gagn att

ett organ finnes, till vilket pressen kan anmäla sina önskemål i fråga örn

upplysningar rörande statsmakternas och myndigheternas planer och åtgöranden

samt rörande vissa tilldragelser i in- och utlandet, vilka motivera klarläggande

eller ståndpunktstagande från den svenska regeringens eller de

svenska myndigheternas sida. Många gånger kan det också vara av värde

för en tidning att kunna få anvisning på vilken myndighet eller tjänsteman

den bör vända sig till för att få viss upplysning eller kommentar. Det är även

av vikt, att pressen kan erhålla vägledning angående tolkningen och tillämpningen

av gällande författningsenliga publiceringsförbud, i första hand det

militära förbudet enligt kungörelsen nr 197/1940. Befogenheten att meddela

dispens från sistnämnda förbud bör alltjämt utövas av civilt organ. Vidare

måste det anses vara ett allmänt intresse, att vissa hemliga ärenden, t. ex.

rörande spioneri och sabotage, delvis kunna meddelas offentligt genom att

eli statligt informationsorgan står i förbindelse med de handläggande och

hemligstämplande myndigheterna och i samråd med dem utfärdar kommunikéer

och i övrigt meddelar upplysningar. Över huvud taget föreligger också

eli behov lör pressen ali erhålla sammanfattande redogörelser av sakligt in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

nehåll. Slutligen får man kanske också räkna med att myndigheterna även

under fortsättningen av kriget kunna komma att göra framställningar till

tidningarna att avstå från eller begränsa publiciteten i vissa fall. Det synes

då vara ett intresse för pressen själv, att sådana hänvändelser företagas i viss

ordning, så att likformighet i behandlingen kan åstadkommas. Det bör i detta

sammanhang understrykas, att någon begränsning i den nyhetsbetonade

informationsverksamhet till tidningspressen och allmänheten, särskilt beträffande

utrikespolitiska spörsmål, som hitintills förekommit, ej bör ske. Erfarenheterna

synas snarast ge vid handen, att en mera generös politik på detta

område skulle vara mera motiverad. Den enligt nämndens åsikt berättigade

kritik mot informationsverksamheten, som under de gångna åren framförts,

har nämligen mest riktats mot den utrikespolitiska nyhetstjänsten, vilken

ofta varit onödigt restriktiv, oklar och fördröjd. Av gällande regler för

den nuvarande informationsstyrelsen framgår ej heller tydligt, vilken befattning

informationsstyrelsen haft att taga med upplysningsverksamheten rörande

rikets förhållande till främmande makter. Pressnämnden anser det

därför angeläget, att informationsorganets uppgifter på ifrågavarande område

i fortsättningen fastställas så noggrant som möjligt. I detta avseende anser

nämnden, att spörsmål rörande nyhetstjänsten i utrikespolitiska frågor

böra handhavas direkt av utrikesdepartementets pressbyrå, som bör givas en

för denna betydelsefulla uppgift lämplig organisation.

Nämnden förklarar vidare, att den ej anser sig hava anledning att närmare

utveckla, huru ett informationsorgan, lämpligt för nuvarande och till krigets

slut rådande förhållanden, i detalj bör vara ordnat, då utredning därom

torde ingå i det uppdrag, som lämnats informationsstyrelsens ordförande.

Pressnämnden anser emellertid, att informationsorganet i ej obetydlig grad

och till fördel för statskassan skulle kunna organisatoriskt begränsas. I samband

med en omorganisation av informationsverksamheten synes även, enligt

pressnämndens mening, böra tagas under omprövning, huruvida ett medlande

organ mellan myndigheterna och pressen, sådant som nämnden utgör,

fortfarande kan anses hava en uppgift att fylla.

I sitt yttrande av den 12 maj 1944 anför nämnden vidare, att det synes

nämnden, att den nuvarande informationsstyrelsens organisation och verksamhet

skulle kunna begränsas, oberoende av örn vårt lands utrikespolitiska

läge försvåras eller förbättras. Under de mer än fyra år, som storkriget varat,

hade nämligen såväl myndigheter som press vunnit sådan erfarenhet och

rutin i avseende å förbindelserna sinsemellan, att en hel del av den förut

nödvändiga statliga handledningen och upplysningsverksamheten nu torde

kunna undvaras. Nämnden kunde i stort sett anse det förslag, som framlagts

av informationsstyrelsens ordförande, såsom tn lämplig inledning till den

avveckling av styrelsen, vilken förutsattes äga rum efter krigets slut. Den

kunde emellertid ej biträda tanken, alt chefen för utrikesdepartementets pressbyrå

samtidigt skulle vara styrelsens chef. Den yttrar därom följande.

En allmän mening inom pressen torde vara, att ett statligt informationsorgan

skall kunna hävda offentlighetssynpunkter gentemot såväl försvarsmyndigheterna

som utrikesdepartementet. Ett överlämnande av chefskapet

över styrelsen åt utrikesdepartementets pressbyråchef måste därför anses

som en olycklig anordning. Enligt nämndens uppfattning bör till styrelsens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 285-

17

chef utses en fjärde ledamot med starkast möjliga auktoritet gentemot myndigheterna

och med politisk och helst även journalistisk erfarenhet.

Efter att hava framhållit önskvärdheten av att styrelsens chef erhåller

möjlighet att närvara vid föredragning i statsrådsberedning av vissa ärenden

förklarar nämnden, att den ej vill bestämt uttala sig om huruvida chefsbefattningen

bör ordnas som en hel- eller deltidstjänst. Med hänsyn till effektiviteten

i arbetsledningen syntes det förra vara att föredraga. Möjligen skulle

dock det senare kunna tänkas, om styrelsen till souschef erhölle en person,

som tillika i egenskap av kanslichef skötte och ansvarade för det dagliga

och löpande arbetet. Angående organisationen av styrelsens ledning i övrigt

anför pressnämnden följande.

Det statliga informationsorganet bör enligt nämndens mening hava möjlighet

att för samråd på olika upplysningsområden med sig adjungera sakkunniga,

såsom chefen för Radiotjänst och chefen för statens biografbyrå.

Pressnämnden vill också ansluta sig till den mening, som anförts av en ledamot

av nuvarande informationsstyrelse, att det statliga informationsorganet

bör hava en närmare anknytning till pressen själv genom ett pressråd

eller särskilda pressakkunniga, detta för bistånd i ömtåliga publicitetsspörsmål,

särskilt när förhållandena påkalla, att visst nyhetsmaterial i rikets intresse

ej bör utlämnas åt offentligheten. Dessa sakkunniga böra utses till begränsat

antal och i första hand bland medlemmarna i de fyra politiska pressorganisationerna.

Såsom nämnden framhållit i sin skrivelse den 20 april

detta år, synes i samband med en omorganisaiion av informationsverksamheten

även böra tagas under omprövning, huruvida ett medlande organ mellan

myndigheterna och pressen, sådant som pressnämnden utgör, fortfarande

kan anses hava en uppgift att fylla.

Beträffande begränsningen av folkberedskapens verksamhet framhåller

nämnden, förutom vad professor Tunberg anfört, att tidningarna böra kunna

i fredstid fylla de uppgifter, som avses att, när landet är i krig, i viss mån

tillkomma folkberedskapen, varvid dock förutsättes, att tidningarna erhålla

upplysningar i minst samma omfattning som för närvarande folkberedskapens

ombud. Nämnden förordar vidare, att de s. k. informationsdagarna för

pressen bibehållas men på visst sätt omläggas. Slutligen framhåller nämnden

önskvärdheten av att det statliga informationsorganet även i sitt nya skick

erhåller tjänstemän som, med undantag av förvaltnings- och registreringspersonal,

i största möjliga utsträckning äga erfarenhet av redaktionellt

arbete.

Flertalet av de uppgifter med avseende på statlig upplysningsverksamhet, Deparitmtnusom

fullgöras av statens informationsstyrelse, torde komma att kvarstå, så chelm

länge kriget i Europa pågår. Händelseutvecklingen kan komma att medföra,

att de i vissa avseenden växa i omfattning och betydelse. Ett nedläggande

av styrelsens verksamhet bör därför icke för närvarande ifrågakomma. Å

andra sidan synes det önskvärt att förbereda och underlätta den avveckling

av informationsstyrelsen, som förutsättes äga rum, när utrikespolitiska förutsättningar

därför föreligga, och att i detta syfte bortskära sådana verk
liilumg

till riksdagens protokoll 19''i-i. / sami. Nr 2Sä. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

samhetsgrenar, som icke äro nödvändiga på grund av alltjämt rådande utomordentliga

förhållanden. Från dessa utgångspunkter kan jag i stort sett

godkänna det förslag till begränsning av organisationen och verksamheten,

som framlagts av informationsstyrelsens ordförande. I likhet med pressnämnden

finner jag nämligen, att de nu ifrågasatta inskränkningarna kunna

genomföras oberoende av frågan, huruvida Sveriges utrikespolitiska läge försvåras

eller förbättras. De tillgodose enligt min mening önskemålet om enkelhet

och sparsamhet i statsförvaltningen utan att eftersätta kravet på nödvändig

försvarsberedskap inom upplysningsverksamhetens område.

Av det sagda torde framgå, att jag icke anser mig kunna föreslå några

mera genomgripande förändringar i informationsväsendets organisation. Jag

vill således icke giva min anslutning till det av flera ledamöter i informationsstyrelsen

förordade förslag att anknyta styrelsen till ett konsultativt statsråd

eller till en statssekreterare i statsministerns kansli, som redan av fjol

årets riksdag avvisades; en dylik anordning synes mig nu desto mindre påkallad,

sedan genom olika underhandsöverenskommelser styrelsens fortlöpande

orientering rörande aktuella frågor av olika slag säkerställts. Vad beträtfår

den särskilt av pressnämnden framförda uppfattningen, att spörsmål rörande

nyhetstjänsten i utrikespolitiska frågor böra handhavas direkt av utrikesdepartementets

pressbyrå, torde den i stort sett motsvaras av den ordning

för ärendenas handläggning, som i praktiken tillämpas.

Örn jag alltså i huvudsak kan ansluta mig till det av informationsstyrelsens

ordförande avgivna förslaget, hyser jag likväl i ett hänseende en annan

uppfattning än denne. I likhet med pressnämnden och flertalet av informationsstyrelsens

ledamöter, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå inbegripen,

anser jag mig ej kunna förorda, att chefskapen för informationsstyrelsen

och utrikesdepartementets pressbyrå, på sätt professor Tunberg föreslagit,

förenas under nästinstundande budgetår. Såsom Tunberg själv understrukit,

är förutsättningen för en dylik anordning, att vårt lands utrikespolitiska

läge förbättras och att den genomföres som ett led i informationsstyrelsens

blivande avveckling. Enligt min mening skulle också en dylik lösning

av styrelsens chefsfråga, ehuru den kunde tänkas medföra vissa fördelar för

det löpande arbetet, få karaktär av provisorium i högre grad än omständigheterna

ännu medgiva. Även de skäl, som pressnämnden anfört mot förslaget

om gemensamt chefskap för styrelsen och pressbyrån, synas mig vara beaktansvärda.

Det är utan tvivel av stor vikt, att i spetsen för informationsstyrelsen

står en ordförande och chef, som äger obestridd självständighet såväl

gentemot andra myndigheter som gentemot pressen. Ordföranden bör på

ett auktoritativt sätt företräda informationsstyrelsen och ägna särskild uppmärksamhet

åt frågor av större betydelse. Däremot torde det vara av mindre

vikt, att han deltager i de rutinmässiga göromålen vid styrelsen. Det synes

därför vara tänkbart, att ordföranden ingriper väsentligen endast i frågor

av principiell natur eller politisk räckvidd, under det att ledningen av det

löpande arbetet uppdrages åt en kanslichef.

Med denna ändring är jag beredd att tillstyrka ordförandens förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Enligt en i enlighet därmed genomförd omorganisation skulle informationsstyrelsen

alltså bestå av en ordförande och chef samt tre andra ledamöter,

nämligen chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, en militär ledamot med

suppleant samt verkställande direktören för Tidningarnas Telegrambyrå.

Inom styrelsen skulle finnas, utöver ett gemensamt sekretariat, en administrativ

avdelning, en upplysningsavdelning samt en rådgivnings- och dispensavdelning.

Den allmänna avdelningen skulle alltså avskaffas. Om ordförandeposten

icke anordnas såsom heltidstjänst, torde en kanslichefsbefattning

höra inrättas. Detta senare behöver icke medföra ytterligare ökning av personalen,

då en kanslichefstjänst torde kunna förenas med befattning såsom

avdelningschef.

Den av mig förordade anordningen, enligt vilken en särskild ordförande

bibehålies och, eventuellt, en kanslichef tillsättes, måste givetvis medföra

större avlöningskostnader för styrelsen än vad som förutses i den nuvajande

ordförandens förslag. Genom vissa ytterligare besparingsåtgärder torde det

likväl bliva möjligt att för nästinstundande budgetår sänka avlöningskostnaderna

med 30 000 kronor eller med endast 10 000 kronor mindre än det av

ordföranden beräknade beloppet, 40 000 kronor. För avlöningar vid styrelsen

under budgetåret 1944/45 skulle alltså erfordras ett från 240 000 till

210 000 kronor nedsatt belopp.

Vad beträffar styrelsens omkostnader har jag icke något att erinra mot

ordförandens förslag. Jag förordar alltså, att pressöversikterna indragas och

att med hänsyn därtill omkostnadsanslaget för budgetåret 1944/45 minskas

från 60 000 till 50 000 kronor.

I samband med frågan om en omorganisation av informationsstyrelsens

ledning har i enlighet med pressnämndens begäran företagits en omprövning

av frågan, huruvida ett medlande organ mellan myndigheterna och pressen,

sådant som pressnämnden utgör, fortfarande kan anses hava en uppgift

att fylla. Jag har därvid funnit, att en sådan medverkan till upprätthållandet

av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna för att åstadkomma

ett önskvärt samarbete dem emellan, som utgör pressnämndens

huvuduppgift, varit av stort värde och alltjämt icke lämpligen kan undvaras.

Den synes emellertid kunna, på sätt pressnämnden antytt, lämnas av ett begränsat

antal till informationsstyrelsen knutna pressakkunniga. Dessa böra.

efter beslut av informationsstyrelsens ordförande eller på framställning från

de sakkunniga, kunna adjungeras med informationsstyrelsen för behandling

av visst ärende. De sakkunniga böra vidare äga rätt atl väcka förslag

i varje fråga, som faller inom informationsstyrelsens verksamhetsområde,

varvid torde få förutsättas, att de ägna särskild uppmärksamhet at önskemålet

om goda förbindelser mellan myndigheterna och pressen. Därigenom

.skulle de övertaga pressnämndens huvuduppgift. Örn riksdagen intet

har att erinra mot detta förslag, är det därför mili avsikt att hos Kungl.

Maj:t hemställa örn pressnämndens upphörande och örn utseende av dylika

pressakkunniga. Ersättning åt dessa, vilken synes böra utgå i form av dagarvode

enligt i 1921 års kommittékungörelse fastställda grunder, torde, i lik
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

het med kostnaderna för pressnämnden, få bestridas av det under tredje huvudtiteln

uppförda reservationsanslaget till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Vad slutligen beträffar den inom styrelsen upprättade sektionen för kulturell

folkberedskap erinrar jag om att årets riksdag redan realbehandlat frågan

örn anslag till sektionen, varvid kamrarna emellertid stannat i olika beslut

beträffande anslagets storlek. Denna fråga kommer på hemställan av

statsutskottet att bliva föremål för gemensam votering. Riksdagens beslut

torde i vart fall komma att innebära, att anslagsmedlen för folkberedskapen

komma att i förhållande till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda

förslag minskas med minst 50 000 kronor. Vidare erinrar jag om att vid

årets riksdag icke har ifrågasatts någon ändring i sektionens verksamhet

eller i den hittills tillämpade ordningen, enligt vilken Kungl. Maj:t äger besluta

om dispositionen av ifrågavarande anslagsmedel. Vid sådant förhållande

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med det beslut, varigenom

medel må komma att ställas till sektionens förfogande för nästa budgetår,

taga under övervägande den begränsning av sektionens verksamhet,

som nu föreslagits av professor Timberg.

Av det sagda framgår, att enligt professor "funbergs förslag de sammanlagda

utgifterna för informationsstyrelsen, inbegripet folkberedskapen, skulle

för nästinstundande budgetår sänkas med 110 000 kronor. Enligt den ståndpunkt,

som jag i det föregående intagit, och med beaktande av den hittillsvarande

riksdagsbehandlingen av frågan om anslag till sektionen för kulturell

folkberedskap skulle minskningen av de sammanlagda riksstatsanslagen

för nästa budgetår till informationsstyrelsens samtliga verksamhetsgrenar i

förhållande till vad i statsverkspropositionen föreslagits komma att belöpa

sig till minst 90 000 kronor, innebärande en sänkning från 440 000 kronor

till högst 350 000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte, med återkallande av de i statsverkspropositionen under tredje

huvudtiteln till innevarande års riksdag i ämnet framlagda förslagen, föreslå

riksdagen

att till Statens informationsstyreise för budgetåret 1944/45

anvisa:

för 1. Avlöningar ett förslagsanslag av .... kronor 210 000;

för 2. Omkostnader ett förslagsanslag av .. kronor 50 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :l Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. Zethelius.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442*32

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omsorganisation av statens informationsstyrelse m. m. s. 5 i texten