Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
1944-01-08 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:32, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
1
Nr 32.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.; given
Stockholms slott den 8 januari 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—12:o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 januari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i statens
tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.
l:o.
Förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i förutvarande Skånska dragonregementets
reserv August Willielm Lilienberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lilienberg är född den 19 maj 1881 och således 62 år gammal;
att han den 31 oktober 1899 antogs till dragon vid förutvarande Skånska
dragonregementet;
Billan!) till riksdagens protokoll 19Ai. 1 sami. Nr 32.
1
2
Kungl. Mårds proposition nr 32.
att han den 20 september 1902 förordnades till vice korpral, den 29 oktober
1903 tili korpral och den 26 januari 1904 till distinktionskorpral;
att han den 31 oktober 1909 förordnades till sergeant i regementets reserv,
där han den 8 februari 1924 utnämndes till fanjunkare;
att han den 12 oktober 1913 förordnades till Tullföringsbiträde vid Ystads
rullföringsområde nr 1, vilken befattning han innehade intill den 1 januari
1942;
att han sedan sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning vid försvarsväsendet;
Avjjt|!j|!
att han såsom Tullföringsbiträde uppburit ett årligt arvode av 2,130 kronor
jämte arvodestillägg å 1,080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;
samt att han under tiden 3 januari 1940—30 september 1942 uppburit
krigslön.
Genom beslut den 21 april 1936 tillerkändes Lilienberg reservpension enligt
1912 års reservbefälsförordning med ett årligt belopp av 200 kronor att
utgå från och med den 1 juni 1936 eller från och med månaden näst efter
den, varunder Lilienberg fyllde 55 år. Å pensionen utgår pensionsförhöjning
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), varigenom sammanlagda beloppet
av Lilienberg tillkommande pensionsförmåner för tid, varunder krigslön
ej åtnjutits, uppgått till 456 kronor för år ävensom dyrtidstillägg. Genom beslut
den 15 januari 1943 föreskrev Kungl. Maj:t, att Lilienberg skulle i arvodesbefattningen
avstå från nämnda pensionsförmåner.
Lilienberg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension
i egenskap av Tullföringsbiträde.
Armé förvaltningens civila departement har —• under framhållande att
riksdagen tidigare medgivit, att pension av statsmedel finge utgå på grund
av anställning såsom Tullföringsbiträde samt att medgivandet i ett dylikt
fall (1942: motion I: 22; bankoutsk. uti. nr 15, p. 4; riksd. skr. nr 135) avsett
pension till ett belopp av 1,200 kronor för år — hemställt om utverkande av
pension åt Lilienberg med samma belopp.
Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
hemställt.
Såsom i ärendet erinrats, har riksdagen tidigare medgivit, att pension av
statsmedel finge utgå på grund av anställning såsom Tullföringsbiträde. I
anslutning härtill anser jag mig kunna förorda, att pension beredes Lilienberg.
I betraktande av den långa tid, varunder Lilienberg innehaft statsanställning
synes det mig skäligt, att pensionen bestämmes till det av arméförvaltningens
civila departement föreslagna beloppet eller således till 1,200
kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i förutvarande
Skånska dragonregementets reserv August Wilhelm Lilien
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
3
berg må från och med månaden näst efter den, varunder
hans anställning i statens tjänst upphör, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
2:o.
Städerskan vid Karlskrona kustartilleriregemente Hilda Karin Lindén,
född Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindén är född den 26 februari 1875 och således 68 år gammal;
att hon sedan oktober 1921 till och med den 30 april 1942 eller under
cirka 20 1/2 år utfört städning vid Karlskrona kustartilleriregementes stadskasern
samt därvid biträtt annan person och härför av denna uppburit
ersättning;
att hon sedan den 9 maj 1942 varit anställd såsom städerska vid nämnda
regemente;
att hon haft en arbetstid av i genomsnitt omkring 30 timmar i veckan;
att hennes avlöning senast uppgått till 160 kronor i månaden;
samt att hon haft sitt uppehälle huvudsakligen genom ifrågavarande städningsarbete.
Lindén, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, har ej heller kunnat tillerkännas pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vunnit anställning
i statens tjänst först efter uppnådda 60 levnadsår.
Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente har hemställt om utverkande
av pension åt Lindén.
Statskontoret har i ett den 25 januari 1939 avgivet utlåtande under framhållande,
att Lindén icke vore i statens tjänst direkt anställd eller avlönad,
hemställt, att framställningen måtte lämnas utan bifall.
Statens pensionsanstalt har den 28 maj 1943 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, bland annat, följande:
Lindén bär vid 67 års ålder vunnit anställning i statens tjänst. Beredande
av pension åt Lindén skulle därför innebära ett väsentligt avsteg från de
grunder för den summariska arbetarpensioneringen, som fastställts vid den
nyligen verkställda revisionen av bestämmelserna om denna pensionering. På
grund härav och med hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut den 9 april 1943 angående
gratifikation åt förra städerskan hos länsstyrelsen i Stockholms län
Maria Augusta Bergholtz finner sig statens pensionsanstalt, som anser att
pension icke bör beviljas, där detta skulle innebära väsentlig avvikelse från
förenämnda grunder, icke kunna tillstyrka att framställning göres hos riksdagen
om beredande av pension åt Lindén.
Med hänsyn till omfattningen av det arbete, Lindén utfört för statens räkning,
ävensom till den växlande praxis, som tidigare varit rådande i fråga örn
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
formerna för anställning av städerskepersonalen vid statliga institutioner, finner
jag mig böra tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen om beredande av
pension åt Lindén. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att riksdagen
tidigare vid beviljande av pension åt städerskor i en del fall tagit hänsyn
även till anställningstid hos entreprenör. Vad åter angår det av statens pensionsanstalt
åberopade fallet, där gratifikation på grund av utfört städningsarbete
tillerkänts hustrun till en förste expeditionsvakt, som åtagit sig städningsarbetet,
ha lika starka billighetsskäl för utverkande av årlig riksdagspension
icke ansetts föreligga.
Beträffande storleken av pensionen åt Lindén, anser jag densamma skäligen
böra fastställas till 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid Karlskrona kustartilleriregemente Hilda
Karin Lindén, född Johansson, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
3:o.
Förra städerskan vid Västmanlands flygflottilj Hildur Matilda Sidh, född
Wentzel. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sidh, som är änka, är född den 2 december 1882 och således 61 år gammal;
att
hon under tiden 1 november 1929—31 december 1943 eller under något
mer än 14 år varit anställd såsom städerska vid Västmanlands flygflottilj
med en daglig arbetstid av i medeltal 4 å 5 timmar;
att hon i ersättning för städningsarbetet under de senaste tio åren uppburit
i medeltal 1,519 kronor för år;
samt att hon icke åtnjuter pension efter sin år 1929 avlidne make.
Sidh, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare, kan ej heller erhålla pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke under en tid av sammanlagt
minst 15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Sidh har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension från
och med den 1 januari 1944.
Pigg förvaltningen har tillstyrkt pension åt Sidh till skäligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Sidh till belopp av
360 kronor för år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
5
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Sidh.
Beträffande storleken av pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid Västmanlands flygflottilj Hildur
Matilda Sidh, född Wentzel, må, räknat från och med den 1
januari 1944, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 360 kronor.
4:o.
Förra vaktmästaren vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor
Gerda Katarina Schyl. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Schyl är född den 23 november 1880 och således 63 år gammal;
att hon under tiden 1 april 1923—31 december 1928 innehaft anställning
såsom trädgårdslärarinna vid det statsunderstödda skol- och arbetshemmet
för sinnesslöa i Karlsvik;
att hon under tiden 1 april 1929—30 november 1943 varit anställd såsom
vaktmästare vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor;
att hon under tiden närmast före den 1 juli 1939 genomförd lönereglering
för anstaltens befattningshavare åtnjutit, förutom förmån av fri bostad med
värme och lyse, som av anstaltsstyrelsen uppskattats till 500 kronor för år,
kontant lön med 1,875 kronor för år, däri inräknat två ålderstillägg å 100
kronor vardera, ävensom oreglerat dyrtidstillägg, vilka avlöningsförmåner
uppgått till sammanlagt omkring 3,000 kronor för år;
att vaktmästarbefattningen icke omfattades av löneregleringen;
samt att Schyl under tiden efter den 1 juli 1939 åtnjutit, förutom nämnda
förmån av fri bostad med värme och lyse, särskilt årsarvode, som beräknats
med utgångspunkt från att hon skulle bibehållas vid sina tidigare avlöningsförmåner.
Styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor har hos
Kungl. Majit gjort framställning om pension åt Schyl.
Skolöverstyrelsen Ilar hemställt, att pensionen måtte bestämmas till 972
kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.
Schyl torde icke enligt gällande författningsbestämmelser vara berättigad
till pension vid sin avgång ur statens tjänst. Överstyrelsen finner det emellertid
billigt och rättvist, att Schyl, som vid uppnående av för motsvarande
befattningshavare stadgad pensionsålder kan räkna mera än 10 tjänstår,
kommer i åtnjutande av pension.
Till grund för pensionsbeloppet synas höra läggas Schyls löneförmåner
vid tidpunkten för omförmälda lönereglerings ikraftträdande den 1 juli 1939,
dock att billighetsskäl synas tala för att — såsom vid arvodets bestämman
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
de skett — hänsyn även tages till det andra ålderstillägg, som hon enligt
före den 1 juli 1939 gällande lönebestämmeLser skulle ha erhållit från och
med den 1 januari 1940. Om dyrtidstillägget beräknas efter det vid och närmast
före ovannämnda lönereglerings ikraftträdande gällande procenttalet,
34, och Schyl tillgodoräknas två ålderstillägg, skulle hennes sammanlagda
löneförmåner, vartill hänsyn synes böra tagas vid pensionens bestämmande,
bliva för år räknat (lön reducerat belopp 975 kronor, tjänstgöringspenningar
500 kronor, tillfällig löneförbättring 300 kronor, ålderstillägg 200
kronor, tillhopa 1,975 kronor, dyrtidstillägg därå 660 kronor samt värdet
av bostadsförmånen 500 kronor) sammanlagt 3,135 kronor. Detta belopp
motsvarar närmast lön å D-ort (Vänersborg) jämte dyrtidstillägg (efter 16%)
i 8:e löneklassen enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Lön å A-ort i samma löneklass utgör enligt löneplanen 2,340 kronor; % av
detta belopp blir 1,560 kronor, vilket enligt ovanstående beräkning närmast
synes kunna utgöra skäligt pensionsunderlag för Schyl.
Beträffande den tid Schyl bör få tillgodoräkna som tjänstår, synes det skäligt,
att utöver tiden för anställningen vid uppfostringsanstalten, 14 år 8 månader,
någon del av den tid av 5 år 9 månader, som hon tjänstgjort vid statsunderstödd
sinnesslöanstalt räknas som tjänstår. Då lärare vid statliga läroanstalter
i ett flertal fall fått tillgodoräkna 2/3 av den tid de varit anställda vid
statsunderstödda läroanstalter, synes Schyl skäligen böra tillerkännas samma
förmån. Schyl synes sålunda böra få tillgodoräkna (14s/i2 + 2/s X 5 9/i2 —)
■1872 tjänstår.
Då pensionsavgifter icke erlagts, plägar vid bestämmande av pension reduktion
ske med 10 %. I förevarande fall ha visserligen pensionsavgifter icke
i vanlig ordning erlagts. Schyls löneförmåner vid uppfostringsanstalten före
löneregleringen var emellertid reducerad med »pensionsavgift motsvarande
belopp» av 25 kronor. För övriga å avlöningsstaten upptagna befattningshavare
vid anstalten var det föreskrivet, att därest dessa ägde delaktighet i
statsunderstödd pensionsanstalt, skulle avlöningen höjas med mot pensionsavgift
svarande belopp. Vid sådant förhållande synes det tveksamt, örn reduktion
av ovan angivna belopp, 1,560 kronor, bör ske vid pensionens bestämmande.
Då överstyrelsen finner beloppet, som utgör pensionsunderlag för befattning
i Eo 5 enligt civila tjänstepensionsreglementet, utgöra skäligt pensionsunderlag
för den av Schyl innehavda befattningen, vill överstyrelsen för sin
del förorda, att Schyls pension bestämmes till (18,5/30 X 1,560 =) 962 kronor
för år räknat eller, efter vederbörlig jämkning till med tolv delbart belopp,
972 kronor.
• Statskontoret har tillstyrkt beredande åt Schyl av pension med 708 kronor
för år och därvid anfört, bland annat, följande:
Såsom i ärendet framhållits, kommer vaktmästaren Schyl att vid avgång
från tjänsten den 30 november 1943 inneha en sammanlagd tjänstetid i statlig
anställning av 14 år 8 månader. Med hänsyn till anställningstidens kortvarighet
— för beviljande av s. k. riksdagspensioner har i regel erfordrats, att
vederbörande kunnat åberopa minst 15 års statlig tjänstetid — synes tveksamhet
kunna råda, huruvida pension av statsmedel skäligen bör medgivas
Schyl. Statskontoret vill emellertid erinra, att vid den lönereglering, som vid
1939 års riksdag genomfördes för vissa befattningshavare vid här avsedda
uppfostringsanstalt, fråga uppkommit om uppförande å ordinarie stat av
vaktmästarbefattningen vid anstalten. På grund av Schyls ålder ansågs det
dock lämpligt, att frågan härom finge anstå till hennes avgång (se 1939 års
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
7
statsverksprop. femte huvudtiteln sid. 280). I betraktande av vad sålunda
förekommit och med hänsyn jämväl till att Schyl före statsanställningen under
tiden 1 april 1923—31 december 1928 varit anställd vid det statsunderstödda
skol- och arbetshemmet i Karlsvik, anser statskontoret det dock skäligt,
att pension utverkas åt Schyl.
Vad angår den ifrågasatta pensionens storlek har statskontoret icke något
att erinra mot skolöverstyrelsens förevarande förslag, att till grund för pensionen
läggas de Schyl före den 1 juli 1939 tillförsäkrade löneförmånerna.
Då för bestämmande av pension av här ifrågavarande art hänsyn synes böra
tagas endast till statlig tjänstetid, anser ämbetsverket emellertid tillgodoräkning
icke böra ifrågakomma för Schyls anställningstid vid forén amnda
statsunderstödda enskilda skol- och arbetshem. Icke heller kan, enligt ämbetsverkets
mening, vad skolöverstyrelsen i ärendet anfört angående Schyls
löneförmåner före löneregleringen utgöra tillräcklig grund för att å pensionen
icke bör vidtagas sedvanlig reduktion å 10 procent med hänsyn till att pensionsavgifter
icke blivit erlagda. På grund av vad sålunda anförts får statskontoret
för sin del föreslå, att pensionen till Schyl med lämplig avrundning
bestämmes till (V2 X 2/3 X 2,340 = 780; 780 — 10 procent därav =) 708
kronor för år.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka pension av statsmedel
åt Schyl. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna synes pensionen
skäligen böra bestämmas till 840 kronor för år. Jag hemställer sålunda,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra vaktmästaren vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa flickor Gerda Katarina Schyl må, räknat från och
med den 1 december 1943, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 840 kronor.
5:o.
Verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten Johan Johansson.
Av handlingarna inhämtas,
att Johansson är född den 1 november 1877 och således 66 år gammal;
att han under tiden 3 oktober 1928—30 april 1934 varit anställd såsom
verkmästare vid kasembyggnadsarbeten i Örebro och Jönköping;
att han sedan den 1 maj 1934 innehaft anställning såsom verkmästare vid
olika, under byggnadsstyrelsens arbetsledning huvudsakligen i Stockholm
utförda byggnadsarbeten för statsverkets räkning;
att han under sin anställning hos byggnadsstyrelsen åtnjutit månadsarvode,
som utgått med växlande belopp, lägst 500 och högst 650 kronor;
att han under tiden 1 maj 1934—1 april 1942 åtnjutit förmån av fri bostad,
vilken av byggnadsstyrelsen värderats till 600 kronor för år;
att hans verksamhet såsom verkmästare vid byggnadsarbeten för statsverkets
räkning tagit hans arbetstid hell i anspråk.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
Byggnadsstyrelsen har under framhållande av att Johansson, som vöre
blind å ena Ögat, icke torde kunna påräkna annat arbete för statsverkets räkning
efter avslutande av det byggnadsföretag, där han nu vore anställd,
hemställt örn pension åt honom med skäligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Johansson med 1,500
kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.
I betraktande av Johanssons förhållandevis korta anställningstid och då
de till arbetschefer och verkmästare vid statliga byggnadsföretag utgående
avlöningsförmånerna torde vara utmätta med hänsyn till att vederbörande
skall äga möjlighet att själv ombesörja sin pensionering, finner statskontoret
det tveksamt, huruvida i förevarande fall någon pension skäligen bör beviljas.
Under erinran, att riksdagen i vissa fall ansett sig böra medgiva pension
till här avsedda befattningshavare (t. ex. 1936: prop. nr 196, p. 15 och
16; bankoutsk. uti. nr 51, p. 18 och 19; riksd. skr. nr 216 samt 1942: prop.
nr 65 p. 2; bankoutsk. uti. nr 13, p. 5; riksd. skr. nr 88) vill ämbetsverket
emellertid icke motsätta sig, att pension utverkas åt Johansson.
Även jag anser mig med hänsyn till de föreliggande omständigheterna
böra förorda, att pension utverkas åt Johansson. Pensionen synes mig skäligen
böra bestämmas till det av statskontoret ifrågasatta beloppet, 1,500
kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten
Johan Johansson må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.
6:o.
Städerskan vid tullkammaren i Södertälje Anna Kristina Åman, född Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Åman, som är änka, är född den 13 augusti 1872 och således 71 år
gammal;
att hon sedan den 1 juli 1912 eller under mer än 31 år varit anställd såsom
städerska vid tullkammaren i Södertälje med en daglig arbetstid av i genomsnitt
3 timmar;
att hon i ersättning för städningsarbetet av tullverket under de senaste
fem budgetåren uppburit i medeltal omkring 700 kronor för år.
Åman, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare, kan med hänsyn till omfattningen av den dagliga arbetstiden ej
heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst.
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
9
Åman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Åman och därvid
anfört, bland annat, följande.
Sökanden torde ej kunna komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär den dagliga arbetstiden
i ifrågavarande anställning icke haft sådan omfattning, som kräves
för beviljandet av pension enligt nämnda kungörelse. Den dagliga arbetstiden
uppgår icke heller till det timantal, som i regel torde fordras för erhållande
av riksdagspension. Det synes därför tveksamt, huruvida pension av statsmedel
bör beredas i förevarande fall. Styrelsen får emellertid erinra, att riksdagen
i några fall beviljat pension eller understöd åt städerskor, ehuru den
dagliga arbetstiden uppgått till endast 3 timmar eller därunder (bankoutsk.
uti. nr 54 år 1939 och nr 26 år 1940; bankoutsk. uti. nr 31 år 1943, p. 8).
Då sökanden kan åberopa såväl längre anställningstid som högre årlig avlöning
än den i sist anförda fall åsyftade städerskan samt omständigheterna
i övrigt synas likartade, har styrelsen icke något att erinra mot att framställning
avlåtes till riksdagen örn en mindre årlig pension åt sökanden.
Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 300 kronor för år och
därvid anfört i huvudsak följande.
Såsom generaltullstyrelsen i avgivet yttrande framhållit, har riksdagen i
med det förevarande likartade fall beviljat pension åt städerskor, oaktat deras
dagliga arbetstid icke uppgått till mer än 3 timmar. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna har statskontoret
— i likhet med generaltullstyrelsen — icke något att erinra mot att
Kungl. Majit hos riksdagen utverkar en årlig pension åt städerskan Åman.
I betraktande av den ersättning å 700 kronor för år, som utgått till Åman
för det av henne utförda städningsarbetet, torde en dylik pension dock icke
böra uppgå till mer än 300 kronor för år, å vilket belopp lärer böra i vanlig
ordning utgå dyrtidstillägg och kristillägg.
För egen del anser jag synnerligen tveksamt, örn riksdagspension bör ifrågakomma
i sådana fall, då den dagliga arbetstiden uppgått till allenast tre
limmar. Då emellertid riksdagen vid några tillfällen beviljat pensioner även
vid dylik begränsad arbetstid, har jag icke velat motsätta mig, att förslag
framlägges för riksdagen i det förevarande fallet, i vilket jämväl föreligga
ömmande omständigheter. Enligt min mening bör dock dyrtids- eller kristilllägg
icke utgå å pensionen, som synes kunna fastställas till 300 kronor för år.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit målte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid tullkammaren i Södertälje Anna Kristina
Åman, född Johansson, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. lii. uppbära en årlig pension av 300 kronor, varå
dyrtidstillägg icke skall utgå.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
7 :o.
Förra städerskan vid tullkammaren i Trelleborg Augusta Persson, född
Hansdotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson, som är änka, är född den 16 juni 1879 och således 64 år gammal;
att
hon under tiden 1 januari 1923—15 januari 1943 eller under omkring
20 år innehaft anställning såsom städerska vid tullkammaren i Trelleborg
och därvid haft en daglig arbetstid av i genomsnitt 3 V2 timmar;
att hon i årlig ersättning för städningsarbetet uppburit omkring 800 kronor;
att
hon icke åtnjuter pension efter sin år 1911 avlidne man;
samt att hon har sex söner, därav fem gifta, vilkas taxerade inkomster för
år 1941 utgjort 3,100, 5,650, 4,340, 2,460 respektive 830 kronor samt två gifta
döttrar.
Med anledning av en av Persson gjord ansökan örn pension fann statens
pensionsanstalt genom beslut den 19 mars 1943 sig förhindrad tillerkänna
henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr
696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst, enär den av henne innehavda anställningen med hänsyn till den
dagliga arbetstiden i densamma icke kunde anses hava utgjort hennes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.
Persson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.
Sökanden, som på egen begäran erhållit avsked från sin anställning som
städerska, enär hon på grund av sjukdom vore oförmögen till vidare arbete,
är änka alltsedan år 1911 och befinner sig enligt vad tullkammaren meddelat
i knappa ekonomiska omständigheter. Sökandens barn torde emellertid
med hänsyn till vad i ärendet upplysts angående deras anställnings- och inkomstförhållanden
vara i stånd att bidraga till hennes försörjning. Det synes
därför tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga att bereda henne pension.
För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna berörda omständighet
icke böra utgöra hinder för beviljande av pension, har styrelsen icke
något att erinra mot att hon kommer i åtnjutande av en mindre pension,
förslagsvis till belopp av 360 kronor för år, att utgå från och med den 1 februari
1943.
Statens pensionsanstalt har i utlåtande, till vilket statskontoret anslutit sig,
anfört i huvudsak följande.
I de fall Kungl. Majit gjort framställning till riksdagen om pension åt statsanställd
städerska, vilken haft en daglig arbetstid av lika begränsad omfattning
som sökanden, har, såvitt pensionsanstalten kunnat finna, av väsentlig
betydelse varit, att vederbörande huvudsakligen varit beroende av pension för
statsanställningen för sin försörjning samt att i övrigt ömmande omständigheter
förelegat. I betraktande av att sökandens barn synas vara i stånd att
bidraga till hennes försörjning torde det få anses tveksamt, huruvida berörda
förutsättningar äro för handen beträffande henne. Vid sådant förhållande
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
11
finner pensionsanstalten, som för övrigt anser att pension av ifrågasatt slag
icke bör beviljas, där detta skulle innebära ett väsentligt avsteg från de så
sent som år 1942 reviderade grunderna för den summariska arbetarpensioneringen,
tillräckliga skäl icke föreligga för framställning till riksdagen om pension
åt sökanden.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna och särskilt till den
försörjningsbörda, som under en följd av år åvilat änkefru Persson ensam, synes
det rimligt, att hon vid avgång ur tullverkets tjänst på grund av sjuklighet
erhåller en mindre pension av statsverket, även om hennes barn i någon
utsträckning kunna bidraga till hennes uppehälle. Pensionen synes mig skäligen
kunna bestämmas till 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid tullkammaren i Trelleborg Augusta
Persson, född Hansdotter, må, räknat från och med den 1
februari 1943, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 360 kronor.
8:o.
Städerskan vid eentraltullkammaren i Göteborg Alma Emilia Johansson,
född Hildesdotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Johansson är född den 7 februari 1869 och således nära 75 år gammal;
att hon under tiden 1 mars 1912—30 april 1923 eller under 11 år 2 månader
utan att hava varit anställd direkt vid tullverket utfört städningsarbete
vid centraltullkammaren i Göteborg och härför uppburit ersättning av tulltjänstemän,
som omhänderhaft städningsbestyret;
att hon sedan den 1 maj 1923 eller under närmare 21 år varit anställd såsom
städerska vid nämnda centraltullkammare;
att hennes dagliga arbetstid i genomsnitt utgjort 8V2 timmar;
samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått
med i medeltal omkring 2,170 kronor för år.
Johansson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke före uppnådda
60 levnadsår under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft sådan anställning
i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla.
Johansson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt sökanden till
skäligt belopp.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
Statens pensionsanstalt har tillstyrkt pension åt Johansson. Därvid har pensionsanstalten
föreslagit, att pensionsbeloppet — under förutsättning att dyrtidstillägg
finge utgå därå — nied hänsyn till sökandens med en fjärdedel utökade
tjänstgöringstid intill utgången av den månad, varunder hon uppnådde
en ålder av 60 år, eller omkring 21 år måtte bestämmas till det i kungörelsen
nr 585/1934 för en anställningstid av 20—25 år angivna beloppet av 528
kronor.
Statskontoret har under hänvisning till av riksdagen under senare år fattade
beslut i med det förevarande likartade fall förklarat, att ämbetsverket
icke ville motsätta sig att pension utverkades åt Johansson. Med hänsyn till
den dagliga arbetstidens längd har ämbetsverket ansett pensionen böra bestämmas
till det av pensionsanstalten föreslagna beloppet, 528 kronor.
I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid centraltullkammaren i Göteborg Alma
Emilia Johansson, född Hildesdotter, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
528 kronor.
9:o.
Förra städerskan hos statistiska centralbyrån Sofia Wilhelmina Lilja,
född Hellgren. Av handlingarna, i ärendet inhämtas,
att Lilja är född den 11 juni 1876 och således 67 år gammal;
att hon under tiden 1 april 1913—31 december 1939 utfört städningsarbete
inom statistiska centralbyråns lokaler, därvid hon varit anställd av
förste expeditionsvakten hos styrelsen och av denne erhållit ersättning
för städningsarbetet;
att hon under tiden 1 januari 1940—31 mars 1943 varit anställd såsom
städerska hos statistiska centralbyrån;
att hennes dagliga arbetstid utgjort omkring 4‘A timmar;
atl hennes avlöning senast utgått med 112 kronor 50 öre i månaden jämte
rörligt lönetillägg;
samt att makarna Lilja leva under knappa ekonomiska förhållanden.
Lilja, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vunnit
anställning i statens tjänst först efter uppnådda 60 år.
Lilja anhöll i en till Kungl. Maj:t ställd, den 4 mars 1942 dagtecknad
skrift att komma i åtnjutande av pension.
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
13
Statistiska centralbyrån tillstyrkte i utlåtande den 5 mars 1942 pension åt
Lilja till skäligt belopp.
Statens pensionsanstalt anförde i utlåtande den 13 mars 1942 följande.
Då sökanden under den av henne åberopade anställningstiden varit direkt
anställd i statens tjänst allenast från och med den 1 januari 1940 och
sålunda vid tilltänkt avgång den 31 oktober 1942 kommer att hava varit
så anställd endast under 2 år 11 månader samt då det tidigare icke lärer
hava förekommit, att pension av riksdagen beviljats för så kort anställningstid
i statens tjänst, finner sig statens pensionsanstalt icke kunna tillstyrka
vidtagande av åtgärder för beredande av pension åt sökanden. Pensionsanstalten
har däremot intet att erinra mot att sökanden tillerkännes
en till lämpligt belopp avpassad gratifikation.
Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 10 april 1942 i likhet med
statens pensionsanstalt icke kunna tillstyrka bifall till framställningen. Luder
hänvisning till av Kungl. Majit under senare tid fattade beslut i med det
förevarande ärendet likartade fall förordade ämbetsverket, att en gratifikation
å förslagsvis 600 kronor måtte tillerkännas Lilja.
Genom beslut den 12 mars 1943 fann Kungl. Majit den av Lilja gjorda
ansökningen icke föranleda annan Kungl. Majits åtgärd än att Kungl. Majit
förordnade, att Lilja skulle äga att vid upphörande av hennes anställning
hos statistiska centralbyrån komma i åtnjutande av en gratifikation till
belopp av 600 kronor, att utgå från sjunde huvudtitelns anslag till extra
utgifter.
Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 14 december 1943 hemställt,
att Kungl. Majit ville taga frågan örn pension åt Lilja under förnyad prövning
och framlägga förslag för riksdagen örn tillerkännande av pension åt
Lilja, vilken såvitt centralbyrån kunnat utröna, jämte sin man levde i små
ekonomiska omständigheter och, utom sin folkpension, endast hade inkomst
av att hyra ut ett möblerat rum och av enstaka tillfälliga uppdrag.
Under hänvisning till vad jag anfört i det under punkt 2 upptagna ärendet
hemställer jag, att pension utverkas åt Lilja genom framställning till
riksdagen. Pensionen synes skäligen böra fastställas till 360 kronor för år.
Med hänsyn till den Lilja beviljade gratifikationen å 600 kronor synes pensionen
böra bestämmas att utgå från och med den 1 juli 1944. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan hos statistiska centralbyrån Sofia Wilhelmina
Lilja, född Hellgren, må från och med den 1 juli
1944 under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
360 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
10:o.
Förra städerskan hos kontrollstyrelsen Clara Mathilda Eriksson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Eriksson är född den 21 december 1873 och således 70 år gammal;
att hon under tiden 1 juni 1926—31 oktober 1936 utfört städningsarbete
hos kontrollstyrelsen, varvid hon varit anställd av förste expeditionsvakten
hos styrelsen och erhållit ersättning för städningsarbetet av denne;
att hon under tiden 1 november 1936—30 juni 1943 varit anställd såsom
städerska hos kontrollstyrelsen;
att hennes dagliga arbetstid utgjort i medeltal omkring 4 timmar intill oktober
1940 samt därefter 5 timmar;
att hennes ersättning för städningsarbetet senast utgått med 1,500 kronor
för år jämte rörligt lönetillägg;
samt att städningsarbetet utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla.
Eriksson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon
vunnit anställning i statens tjänst först efter uppnådda 60 år.
Eriksson anhöll i en till Kungl. Maj:t ställd, den 5 oktober 1942 dagtecknad
skrift att komma i åtnjutande av pension.
Kontrollstyrelsen tillstyrkte i ett den 6 oktober 1942 avgivet utlåtande utverkande
av pension at Eriksson till belopp av 480 kronor för åf och framhöll
därvid, bland annat, att den omständigheten, att sökanden under en del
av den tid hon utfört städningsarbete för kontrollstyrelsens räkning icke varit
anställd direkt hos styrelsen, icke synes böra utgöra hinder för inräknande
jämväl av berörda del i anställningstiden. Som stöd för denna ståndpunkt
åberopade styrelsen ett av vederbörande departementschef i proposition nr
245 till 1934 års riksdag, punkt 18, gjort uttalande i ett nied det förevarande
likartat ärende angående pension åt förra städerskan hos statskontoret Emma
Mathilda Pettersson samt bankoutskottets i anledning av nämnda proposition
avgivna utlåtande nr 42, punkt 32.
Statens pensionsanstalt avgav utlåtande i ärendet den 6 november 1942 och
anförde därvid, bland annat, följande.
Då sökanden icke innehaft någon statsanställning före fyllda 60 år kan
hon ej erhålla pension enligt kungörelsen nr 696/1942. Sådan pension skulle
ej heller kunnat tillerkännas henne, örn hon fått tillgodoräkna jämväl tiden
1 juni 1926—31 oktober 1936, då hon var anställd av förste expeditionsvakten
hos kontrollstyrelsen, såsom om hon därunder varit anställd i statens
tjänst. Anställningstiden före den 21 december 1933, då hon fyllde 60 år,
skulle nämligen därvid hava uppgått till allenast 7 år 6 månader 21 dagar
eller avsevärt mindre än den anställningstid av minst 12 år före fyllda 60°år
som utgör villkor för att erhålla pension enligt berörda kungörelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
15
Med hänsyn till konsekvenserna synes det statens pensionsanstalt betänkligt
att i väsentliga hänseenden göra avsteg från de grunder för den summariska
arbetarpensioneringen, som fastställts vid den nyligen verkställda revisionen
av bestämmelserna om denna pensionering och som i och för sig måste betraktas
såsom förmånliga ur de anställdas synpunkt. På grund härav finner
sig pensionsanstalten — oavsett det av kontrollstyrelsen åberopade beslutet
av 1934 års riksdag — icke kunna tillstyrka, att framställning göres
hos riksdagen örn beredande av pension åt sökanden.
Statskontoret förklarade sig i utlåtande (Jen 20 november 1942 i likhet med
statens pensionsanstalt och på av anstalten anförda skäl icke kunna tillstyrka
att pension av statsmedel utverkades åt Eriksson. Under hänvisning till av
Kungl. Majit under senare tid fattade beslut i med det förevarande ärendet
likartade fall förordade emellertid ämbetsverket, att en gratifikation tillerkändes
Eriksson efter hennes avgång ur tjänst.
Genom beslut den 12 mars 1943 fann Kungl. Majit den av Eriksson gjorda
ansökningen icke föranleda annan Kungl. Majits åtgärd än att Kungl.
Majit förordnade, att Eriksson skulle äga att vid upphörande av hennes
anställning hos kontrollstyrelsen komma i åtnjutande av en gratifikation till
belopp av 600 kronor, att utgå från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 15 december 1943 förordat, att pensionsfrågan
måtte upptagas till förnyad prövning, samt ifrågasatt, att därest
Eriksson komme i åtnjutande av pension av statsmedel från och med den 1
juli 1944, hon i samband därmed icke måtte åläggas att återbetala den henne
tillerkända gratifikationen, utan att det uppburna beloppet i stället måtte
få anses motsvara pension till henne för tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.
Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden, som
i de under punkterna 2 och 9 upptagna ärendena, vill jag förorda, att förslag
förelägges riksdagen om pension åt Eriksson. Ett pensionsbelopp av
360 kronor för år anser jag i detta fall skäligt. Med hänsyn till den Eriksson
beviljade gratifikationen av 600 kronor synes mig pensionen böra bestämmas
alt utgå från och med den 1 juli 1944. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan hos kontrollstyrelsen Clara Mathilda
Eriksson må från och med den 1 juli 1944 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
11:0.
Överlärarna vid tekniska skolan i Stockholm Carl Edvard Berggren och
Aron Simeon Sandberg samt förra lärarinnan vid nämnda läroanstalt Elin
Syrenia Elmgren, född Norman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Berggren,
att han är född den 11 november 1876 och således 67 år gammal;
att han varit anställd vid tekniska skolan i Stockholm såsom underlärare
i figurteckning under tiden 1 mart 1917—31 januari 1919, såsom tillförordnad
Överlärare i figurteckning (fackteckning) under tiden 1 februari—31
augusti 1919 samt såsom ordinarie Överlärare i sistnämnda läroämne under
tiden därefter;
att han vid utgången av innevarande termin har att åberopa en anställningstid
vid tekniska skolan av omkring 27 år, varav över 25 år såsom Överlärare;
att
hans undervisningsskyldighet omfattat 8 veckotimmar under tiden
intill utgången av år 1919 samt under tiden därefter 12 veckotimmar, förlagda
till högre konstindustriella skolans två sista årsklasser;
att hans avlöningsförmåner utgöra 2,003 kronor för år jämte oreglerat
dyrtidstillägg samt kristillägg;
samt att han icke innehaft någon annan tjänst än befattningarna vid tekniska
skolan;
beträffande Sandberg,
att han är född den 5 januari 1873 och således 71 år gammal;
att han varit anställd vid omförmälda tekniska skola såsom Överlärare
vid aftonfackskolan i ornamentmodellering sedan den 1 oktober 1925 och i
figurmodellering sedan den 1 oktober 1926 samt därjämte såsom Överlärare
vid högre konstindustriella skolan i skärning i trä sedan den 1 september
1926;
att han vid utgången av innevarande termin kan åberopa en sammanlagd
anställningstid vid tekniska skolan såsom Överlärare av 19 läsår;
att hans undervisningsskyldighet omfattat 26 veckotimmar, varav 16 vid
aftonskolan och 10 vid högre konstindustriella skolan;
att hans löneförmåner utgöra 4,416 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg
samt kristillägg;
samt att han icke innehaft annan tjänst än befattningarna vid tekniska
skolan;
beträffande Elmgren,
att hon är född den 25 september 1891 och således 52 år gammal;
att hon varit anställd vid förenämnda tekniska skola såsom lärarinna i
bokhantverk från och med den 1 september 1917 till och med den 31 maj
1943, då hon avgått från sin anställning på grund av sjukdom;
att hon kan åberopa en anställningstid vid skolan av mer än 25 år;
att hennes undervisningsskyldighet omfattat 10 veckotimmar;
att hennes löneförmåner senast utgått med 1,440 kronor för år jämte oreglerat
dyrtidstillägg samt kristillägg;
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
att lion på grund av sjukdom varit förhindrad att tjänstgöra under hela
vårterminen 1943, varvid hon efter den 1 mars icke uppburit någon avlöning
från skolan;
samt att hon icke innehaft någon annan tjänst än befattningen vid tekniska
skolan.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har hos Kungl. Majit anhållit
om utverkande av årlig pension å 1,335 kronor åt Berggren, å 2,900 kronor
åt Sandberg och å 950 kronor åt Elmgren, å vilka belopp dyrtidstillägg skulle
utgå.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 17 februari 1943 tillstyrkt pension
åt omförmälda befattningshavare med 1,044 kronor åt Berggren, 1,512 kronor
åt Sandberg och 720 kronor åt Elmgren samt därvid anfört bland annat
följande.
Befattningshavarna vid tekniska skolan i Stockholm äro icke författningsenligt
berättigade att erhålla pension, men riksdagen har på framställningar
av Kungl. Majit i åtskilliga fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare
vid skolan. Med hänsyn härtill och till de nu ifrågavarande
befattningshavarnas långa, i alio synnerligen väl vitsordade tjänstgöring vid
skolan anser sig överstyrelsen böra understödja styrelsens förevarande framställningar.
Vad pensionernas belopp beträffar, tillåter sig överstyrelsen föreslå,
att dessa, såsom i flertalet likartade fall skett och pa sätt styrelsen för
tekniska skolan föreslagit, måtte fastställas till 2/a av vederbörandes ordinarie
löneförmåner. Då de emellertid icke kunna uppvisa den för. erhållande
av full pension sedvanliga anställningstiden av 30 år, torde pensionsbeloppen
böra minskas i förhållande härtill, varjämte på grund av att några pensionsavgifter
icke erlagts en ytterligare reducering med förslagsvis 10 procent
torde böra företagas.
Statskontoret har i ett den 13 mars 1943 avgivet utlåtande i ärendet anfört
följande.
Såsom skolöverstyrelsen i ärendet framhållit, har riksdagen efter framställning
av Kungl. Majit i åtskilliga fall beviljat pension at lärare och andra
befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm. Såsom ovillkorlig förutsättning
för beviljande av dylik pension torde — i likhet med vad som är
fallet beträffande andra s. k. riksdagspensioner — hava gällt, att befattningen
vid skolan utgjort vederbörandes huvudsakliga sysselsättning och förvärvs
källa.
^ „
Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, synes överläraren Sandberg, som uppnått
en levnadsålder av 70 år och som fullgjort en undervisningsskyldighet av
26 veckotimmar, i förenämnda hänseende uppfylla fordringarna för erhållande
av pension. Med hänsyn härtill har statskontoret icke något alt erinra mot
att pension utverkas för Sandberg. I fråga örn pensionens storlek får statskontoret
för sin del föreslå, att vid bestämmandet av densamma tillämpas
de för fastställande av riksdagspensioner i allmänhet gällande beräkningsgrunderna,
vilka kommit till användning jämväl vid avvägningen av pension
åt förra överlärarna vid tekniska skolan E. G. Tägtström och E. C. A. J.
Roesler (se prop. 1942 nr 155, p. 11; bankoutsk. uti. nr 15, p. 13; riksd. skr.
nr 135). I överensstämmelse härmed torde Sandbergs årliga löneförmåner,
4,416 kronor, å vilket belopp utgår dyrtidstillägg i enlighet med de grunder,
som gälla för befattningshavare vid .statens oreglerade verk, böra omräknas
Bihang tilt riksdagens protokoll 19it. 1 sami. Nr 32.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
till s. k. nyreglerad avlöning. Härvid erhålles ett belopp, som närmast motsvarar
lön i 17 löneklassen å G-ort i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen
gällande allmänna löneplanerna. Med utgångspunkt från motsvarande
lön a A-ort, 3,960 kronor och med beaktande av att vederbörlig reducering
vidtages i förhållande till antalet tjänstår, skulle pensionen för Sandberg
kunna bestämmas till (”/so X 2A X 3,960 = 1,496; 1,496—10 procent härav
=) 1,350 kronor för år.
Beträffande överläraren Berggren framgår, att han uppnått 66 års ålder
samt att han meddelat undervisning 12 timmar i veckan mot en årlig avlöning
av 2,003 kronor jämte oreglerat dyrtidstillägg. Med hänsyn till den begränsade
undervisningsskyldighet, som sålunda åvilat Berggren, och då denne,
enligt vad statskontoret under hand inhämtat, innehar egen elevskola, lärer
befattningen i fråga icke kunna anses hava utgjort Berggrens huvudsakliga
sysselsättning och inkomstkälla. Vid nu angivna förhållande anser sig
ämbetsverket svårligen kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas för beredande
av pension åt Berggren. Därest emellertid skäl skulle anses föreligga för beviljande
av pension i förevarande fall, torde densamma böra fastställas i
enlighet med ovan angivna grunder. En omräkning av Berggrens löneförmåner
till nyreglerad avlöning giver ett belopp, som närmast motsvarar 4 löneklassen
å G-ort i ovanberörda allmänna löneplan. Då motsvarande lön å Aort
utgör 1,860 kronor, torde pensionen åt Berggren böra uppgå till (26Ao X
AX 1,860 = 1,075; 1,075 — 10 procent härav =) 972 kronor årligen.
Vad slutligen angår lärarinnan Elmgren framgår av ett i ärendet ingivet
läkarintyg, att Elmgren, som uppnått 51 års ålder, på grund av svårartad
hjärnblödning är för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst, varför i detta
hänseende förutsättningarna lära vara för handen för beviljande av pension.
Då Elmgrens undervisningsskyldighet icke omfattat mer än 10 veckotimmar
mot en avlöning av 1,440 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg —
synes, liksom beträffande Berggren, kunna ifrågasättas, huruvida sagda befattning
utgjort hennes huvudsakliga förvärvskälla. Såvitt statskontoret kunnat
utröna, har Elmgren emellertid, frånsett ett mindre underhållsbidrag från
sin frånskilde man, icke haft annan förvärvsinkomst än förenämnda avlöning
som lärarinna vid tekniska skolan. I betraktande härav vill statskontoret
icke motsätta sig, att Elmgren kommer i åtnjutande av pension. Denna
torde i enlighet med vad ovan förordats böra fastställas på följande sätt.
Efter omräkning till nyreglerad lön erhålles ett belopp av 1,646 kronor, vilket
med 250 kronor understiger lön å G-ort i 1 löneklassen i meromnämnda
löneplan. Elmgrens lön å A-ort skulle därför lämpligen kunna uppskattas till
1.300 kronor — 1 löneklassen å A-ort 1,500 kronor. Med utgångspunkt härifrån
och med hänsyn till Elmgrens tjänstetid skulle pensionen till henne
kunna bestämmas till (25Ao X 2A X 1,300 = 722; 722 -- 10 procent härav =)
654 kronor för år.
Kungl. Maj.t har genom beslut den 28 maj 1943 medgivit, att till Elmgren
finge räknat från och med den 1 mars 1943 från det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter utbetalas ett
understöd av 90 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande
av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne
att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder
hon uppburit omförmälda understöd, till nämnda anslag återbetala för samma
tid uppburna medel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
19
På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig kunna tillstyrka,
att pension utverkas åt ifrågavarande tre befattningshavare. Vad särskilt angår
överläraren Berggren anser jag den omständigheten, alt han innehaft egen
målarskola, icke skäligen böra förhindra, att han erhåller pension av statsmedel
för sin tjänstgöring vid tekniska skolan. Med utgångspunkt från de av
statskontoret angivna beräkningsgrunderna och med beaktande av att Berggren
och Sandberg vid beräknad avgång från befattningarna med utgången
av vårterminen 1944 kunna räkna omkring 27 respektive 19 tjänstår, synas
pensionsbeloppen böra fastställas till 1,008 kronor åt Berggren, 1,512 kronor
åt Sandberg och 654 kronor åt Elmgren. Pensionerna böra utgå, beträffande
Berggren och Sandberg från och med månaden näst efter den, varunder de
lämna sin anställning, samt beträffande Elmgren räknat från och med den
1 mars 1943. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att var och en av överlärarna vid tekniska skolan i Stockholm
Carl Edvard Berggren och Aron Simeon Sandberg samt
förra lärarinnan vid nämnda läroanstalt Elin Syrenia Elmgren,
född Norman, må, Berggren och Sandberg från och
med månaden näst efter den, varunder vederbörande lämnar
sin anställning, samt Ehngren, räknat från och med den 1
mars 1943, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,
Berggren å 1,008 kronor, Sandberg å 1,512 kronor och
Elmgren å 654 kronor, varvid skall iakttagas den Elmgren
genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 maj 1943 ålagda återbetalningsskyldigheten.
12 :o.
Färgläggerskan vid rikets allmänna kartverk Anna Martina Cecilia Swärd,
född Löfgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Swärd är född den 3 juli 1883 och således 60 år gammal;
att hon sedan år 1900 såsom betingsarbete utfört färgläggning av kartblad
m. m. åt rikets allmänna kartverk;
att den för nämnda arbete utgående ersättningen, som bestämts efter dels
timpenning å högst en krona och dels den beräknade tidsåtgången per kartblad,
under åren 1917—1942 uppgått till i medeltal 1,215 kronor för år;
att hon under angivna tid haft en daglig arbetstid av i genomsnitt minst
4 å 5 timmar;
samt att ifrågavarande arbete utgjort Swärds huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla.
Rikets allmänna kartverk har hemställt örn pension åt Swärd från och
med den 1 juli 1944 till belopp av 700 kronor för år.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
Statskontoret har ansett skäligt, att viss pension av statsmedel tillerkännes
Swärd, saint föreslagit, att pensionsbeloppet måtte fastställas till 504
kronor för år.
Även jag vill förorda, att pension utverkas åt Swärd. I enlighet härmed
och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att färgläggerskan vid rikets allmänna kartverk Anna Martina
Cecilia Swärd, född Löfgren, må från och med månaden
näst efter den, varunder hennes arbete i statens tjänst
upphör, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 504 kronor.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—12:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Arne Björnberg.
1394X2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1944:39 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 3 i texten