Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1944-01-08 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:32, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer m. fl.; given

Stockholms slott den 8 januari 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under

punkterna l:o—12:o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i statens

tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.

l:o.

Förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i förutvarande Skånska dragonregementets

reserv August Willielm Lilienberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lilienberg är född den 19 maj 1881 och således 62 år gammal;

att han den 31 oktober 1899 antogs till dragon vid förutvarande Skånska

dragonregementet;

Billan!) till riksdagens protokoll 19Ai. 1 sami. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mårds proposition nr 32.

att han den 20 september 1902 förordnades till vice korpral, den 29 oktober

1903 tili korpral och den 26 januari 1904 till distinktionskorpral;

att han den 31 oktober 1909 förordnades till sergeant i regementets reserv,

där han den 8 februari 1924 utnämndes till fanjunkare;

att han den 12 oktober 1913 förordnades till Tullföringsbiträde vid Ystads

rullföringsområde nr 1, vilken befattning han innehade intill den 1 januari

1942;

att han sedan sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning vid försvarsväsendet;

Avjjt|!j|!

att han såsom Tullföringsbiträde uppburit ett årligt arvode av 2,130 kronor

jämte arvodestillägg å 1,080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

samt att han under tiden 3 januari 1940—30 september 1942 uppburit

krigslön.

Genom beslut den 21 april 1936 tillerkändes Lilienberg reservpension enligt

1912 års reservbefälsförordning med ett årligt belopp av 200 kronor att

utgå från och med den 1 juni 1936 eller från och med månaden näst efter

den, varunder Lilienberg fyllde 55 år. Å pensionen utgår pensionsförhöjning

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), varigenom sammanlagda beloppet

av Lilienberg tillkommande pensionsförmåner för tid, varunder krigslön

ej åtnjutits, uppgått till 456 kronor för år ävensom dyrtidstillägg. Genom beslut

den 15 januari 1943 föreskrev Kungl. Maj:t, att Lilienberg skulle i arvodesbefattningen

avstå från nämnda pensionsförmåner.

Lilienberg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension

i egenskap av Tullföringsbiträde.

Armé förvaltningens civila departement har —• under framhållande att

riksdagen tidigare medgivit, att pension av statsmedel finge utgå på grund

av anställning såsom Tullföringsbiträde samt att medgivandet i ett dylikt

fall (1942: motion I: 22; bankoutsk. uti. nr 15, p. 4; riksd. skr. nr 135) avsett

pension till ett belopp av 1,200 kronor för år — hemställt om utverkande av

pension åt Lilienberg med samma belopp.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement

hemställt.

Såsom i ärendet erinrats, har riksdagen tidigare medgivit, att pension av

statsmedel finge utgå på grund av anställning såsom Tullföringsbiträde. I

anslutning härtill anser jag mig kunna förorda, att pension beredes Lilienberg.

I betraktande av den långa tid, varunder Lilienberg innehaft statsanställning

synes det mig skäligt, att pensionen bestämmes till det av arméförvaltningens

civila departement föreslagna beloppet eller således till 1,200

kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i förutvarande

Skånska dragonregementets reserv August Wilhelm Lilien
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

3

berg må från och med månaden näst efter den, varunder

hans anställning i statens tjänst upphör, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

2:o.

Städerskan vid Karlskrona kustartilleriregemente Hilda Karin Lindén,

född Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindén är född den 26 februari 1875 och således 68 år gammal;

att hon sedan oktober 1921 till och med den 30 april 1942 eller under

cirka 20 1/2 år utfört städning vid Karlskrona kustartilleriregementes stadskasern

samt därvid biträtt annan person och härför av denna uppburit

ersättning;

att hon sedan den 9 maj 1942 varit anställd såsom städerska vid nämnda

regemente;

att hon haft en arbetstid av i genomsnitt omkring 30 timmar i veckan;

att hennes avlöning senast uppgått till 160 kronor i månaden;

samt att hon haft sitt uppehälle huvudsakligen genom ifrågavarande städningsarbete.

Lindén, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, har ej heller kunnat tillerkännas pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vunnit anställning

i statens tjänst först efter uppnådda 60 levnadsår.

Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente har hemställt om utverkande

av pension åt Lindén.

Statskontoret har i ett den 25 januari 1939 avgivet utlåtande under framhållande,

att Lindén icke vore i statens tjänst direkt anställd eller avlönad,

hemställt, att framställningen måtte lämnas utan bifall.

Statens pensionsanstalt har den 28 maj 1943 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, bland annat, följande:

Lindén bär vid 67 års ålder vunnit anställning i statens tjänst. Beredande

av pension åt Lindén skulle därför innebära ett väsentligt avsteg från de

grunder för den summariska arbetarpensioneringen, som fastställts vid den

nyligen verkställda revisionen av bestämmelserna om denna pensionering. På

grund härav och med hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut den 9 april 1943 angående

gratifikation åt förra städerskan hos länsstyrelsen i Stockholms län

Maria Augusta Bergholtz finner sig statens pensionsanstalt, som anser att

pension icke bör beviljas, där detta skulle innebära väsentlig avvikelse från

förenämnda grunder, icke kunna tillstyrka att framställning göres hos riksdagen

om beredande av pension åt Lindén.

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, Lindén utfört för statens räkning,

ävensom till den växlande praxis, som tidigare varit rådande i fråga örn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

formerna för anställning av städerskepersonalen vid statliga institutioner, finner

jag mig böra tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen om beredande av

pension åt Lindén. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att riksdagen

tidigare vid beviljande av pension åt städerskor i en del fall tagit hänsyn

även till anställningstid hos entreprenör. Vad åter angår det av statens pensionsanstalt

åberopade fallet, där gratifikation på grund av utfört städningsarbete

tillerkänts hustrun till en förste expeditionsvakt, som åtagit sig städningsarbetet,

ha lika starka billighetsskäl för utverkande av årlig riksdagspension

icke ansetts föreligga.

Beträffande storleken av pensionen åt Lindén, anser jag densamma skäligen

böra fastställas till 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid Karlskrona kustartilleriregemente Hilda

Karin Lindén, född Johansson, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

3:o.

Förra städerskan vid Västmanlands flygflottilj Hildur Matilda Sidh, född

Wentzel. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sidh, som är änka, är född den 2 december 1882 och således 61 år gammal;
att

hon under tiden 1 november 1929—31 december 1943 eller under något

mer än 14 år varit anställd såsom städerska vid Västmanlands flygflottilj

med en daglig arbetstid av i medeltal 4 å 5 timmar;

att hon i ersättning för städningsarbetet under de senaste tio åren uppburit

i medeltal 1,519 kronor för år;

samt att hon icke åtnjuter pension efter sin år 1929 avlidne make.

Sidh, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare, kan ej heller erhålla pension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke under en tid av sammanlagt

minst 15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Sidh har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension från

och med den 1 januari 1944.

Pigg förvaltningen har tillstyrkt pension åt Sidh till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Sidh till belopp av

360 kronor för år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

5

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Sidh.

Beträffande storleken av pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid Västmanlands flygflottilj Hildur

Matilda Sidh, född Wentzel, må, räknat från och med den 1

januari 1944, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 360 kronor.

4:o.

Förra vaktmästaren vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor

Gerda Katarina Schyl. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Schyl är född den 23 november 1880 och således 63 år gammal;

att hon under tiden 1 april 1923—31 december 1928 innehaft anställning

såsom trädgårdslärarinna vid det statsunderstödda skol- och arbetshemmet

för sinnesslöa i Karlsvik;

att hon under tiden 1 april 1929—30 november 1943 varit anställd såsom

vaktmästare vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor;

att hon under tiden närmast före den 1 juli 1939 genomförd lönereglering

för anstaltens befattningshavare åtnjutit, förutom förmån av fri bostad med

värme och lyse, som av anstaltsstyrelsen uppskattats till 500 kronor för år,

kontant lön med 1,875 kronor för år, däri inräknat två ålderstillägg å 100

kronor vardera, ävensom oreglerat dyrtidstillägg, vilka avlöningsförmåner

uppgått till sammanlagt omkring 3,000 kronor för år;

att vaktmästarbefattningen icke omfattades av löneregleringen;

samt att Schyl under tiden efter den 1 juli 1939 åtnjutit, förutom nämnda

förmån av fri bostad med värme och lyse, särskilt årsarvode, som beräknats

med utgångspunkt från att hon skulle bibehållas vid sina tidigare avlöningsförmåner.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor har hos

Kungl. Majit gjort framställning om pension åt Schyl.

Skolöverstyrelsen Ilar hemställt, att pensionen måtte bestämmas till 972

kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.

Schyl torde icke enligt gällande författningsbestämmelser vara berättigad

till pension vid sin avgång ur statens tjänst. Överstyrelsen finner det emellertid

billigt och rättvist, att Schyl, som vid uppnående av för motsvarande

befattningshavare stadgad pensionsålder kan räkna mera än 10 tjänstår,

kommer i åtnjutande av pension.

Till grund för pensionsbeloppet synas höra läggas Schyls löneförmåner

vid tidpunkten för omförmälda lönereglerings ikraftträdande den 1 juli 1939,

dock att billighetsskäl synas tala för att — såsom vid arvodets bestämman
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

de skett — hänsyn även tages till det andra ålderstillägg, som hon enligt

före den 1 juli 1939 gällande lönebestämmeLser skulle ha erhållit från och

med den 1 januari 1940. Om dyrtidstillägget beräknas efter det vid och närmast

före ovannämnda lönereglerings ikraftträdande gällande procenttalet,

34, och Schyl tillgodoräknas två ålderstillägg, skulle hennes sammanlagda

löneförmåner, vartill hänsyn synes böra tagas vid pensionens bestämmande,

bliva för år räknat (lön reducerat belopp 975 kronor, tjänstgöringspenningar

500 kronor, tillfällig löneförbättring 300 kronor, ålderstillägg 200

kronor, tillhopa 1,975 kronor, dyrtidstillägg därå 660 kronor samt värdet

av bostadsförmånen 500 kronor) sammanlagt 3,135 kronor. Detta belopp

motsvarar närmast lön å D-ort (Vänersborg) jämte dyrtidstillägg (efter 16%)

i 8:e löneklassen enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Lön å A-ort i samma löneklass utgör enligt löneplanen 2,340 kronor; % av

detta belopp blir 1,560 kronor, vilket enligt ovanstående beräkning närmast

synes kunna utgöra skäligt pensionsunderlag för Schyl.

Beträffande den tid Schyl bör få tillgodoräkna som tjänstår, synes det skäligt,

att utöver tiden för anställningen vid uppfostringsanstalten, 14 år 8 månader,

någon del av den tid av 5 år 9 månader, som hon tjänstgjort vid statsunderstödd

sinnesslöanstalt räknas som tjänstår. Då lärare vid statliga läroanstalter

i ett flertal fall fått tillgodoräkna 2/3 av den tid de varit anställda vid

statsunderstödda läroanstalter, synes Schyl skäligen böra tillerkännas samma

förmån. Schyl synes sålunda böra få tillgodoräkna (14s/i2 + 2/s X 5 9/i2 —)

■1872 tjänstår.

Då pensionsavgifter icke erlagts, plägar vid bestämmande av pension reduktion

ske med 10 %. I förevarande fall ha visserligen pensionsavgifter icke

i vanlig ordning erlagts. Schyls löneförmåner vid uppfostringsanstalten före

löneregleringen var emellertid reducerad med »pensionsavgift motsvarande

belopp» av 25 kronor. För övriga å avlöningsstaten upptagna befattningshavare

vid anstalten var det föreskrivet, att därest dessa ägde delaktighet i

statsunderstödd pensionsanstalt, skulle avlöningen höjas med mot pensionsavgift

svarande belopp. Vid sådant förhållande synes det tveksamt, örn reduktion

av ovan angivna belopp, 1,560 kronor, bör ske vid pensionens bestämmande.

Då överstyrelsen finner beloppet, som utgör pensionsunderlag för befattning

i Eo 5 enligt civila tjänstepensionsreglementet, utgöra skäligt pensionsunderlag

för den av Schyl innehavda befattningen, vill överstyrelsen för sin

del förorda, att Schyls pension bestämmes till (18,5/30 X 1,560 =) 962 kronor

för år räknat eller, efter vederbörlig jämkning till med tolv delbart belopp,

972 kronor.

• Statskontoret har tillstyrkt beredande åt Schyl av pension med 708 kronor

för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Såsom i ärendet framhållits, kommer vaktmästaren Schyl att vid avgång

från tjänsten den 30 november 1943 inneha en sammanlagd tjänstetid i statlig

anställning av 14 år 8 månader. Med hänsyn till anställningstidens kortvarighet

— för beviljande av s. k. riksdagspensioner har i regel erfordrats, att

vederbörande kunnat åberopa minst 15 års statlig tjänstetid — synes tveksamhet

kunna råda, huruvida pension av statsmedel skäligen bör medgivas

Schyl. Statskontoret vill emellertid erinra, att vid den lönereglering, som vid

1939 års riksdag genomfördes för vissa befattningshavare vid här avsedda

uppfostringsanstalt, fråga uppkommit om uppförande å ordinarie stat av

vaktmästarbefattningen vid anstalten. På grund av Schyls ålder ansågs det

dock lämpligt, att frågan härom finge anstå till hennes avgång (se 1939 års

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

7

statsverksprop. femte huvudtiteln sid. 280). I betraktande av vad sålunda

förekommit och med hänsyn jämväl till att Schyl före statsanställningen under

tiden 1 april 1923—31 december 1928 varit anställd vid det statsunderstödda

skol- och arbetshemmet i Karlsvik, anser statskontoret det dock skäligt,

att pension utverkas åt Schyl.

Vad angår den ifrågasatta pensionens storlek har statskontoret icke något

att erinra mot skolöverstyrelsens förevarande förslag, att till grund för pensionen

läggas de Schyl före den 1 juli 1939 tillförsäkrade löneförmånerna.

Då för bestämmande av pension av här ifrågavarande art hänsyn synes böra

tagas endast till statlig tjänstetid, anser ämbetsverket emellertid tillgodoräkning

icke böra ifrågakomma för Schyls anställningstid vid forén amnda

statsunderstödda enskilda skol- och arbetshem. Icke heller kan, enligt ämbetsverkets

mening, vad skolöverstyrelsen i ärendet anfört angående Schyls

löneförmåner före löneregleringen utgöra tillräcklig grund för att å pensionen

icke bör vidtagas sedvanlig reduktion å 10 procent med hänsyn till att pensionsavgifter

icke blivit erlagda. På grund av vad sålunda anförts får statskontoret

för sin del föreslå, att pensionen till Schyl med lämplig avrundning

bestämmes till (V2 X 2/3 X 2,340 = 780; 780 — 10 procent därav =) 708

kronor för år.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka pension av statsmedel

åt Schyl. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna synes pensionen

skäligen böra bestämmas till 840 kronor för år. Jag hemställer sålunda,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra vaktmästaren vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa flickor Gerda Katarina Schyl må, räknat från och

med den 1 december 1943, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 840 kronor.

5:o.

Verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten Johan Johansson.

Av handlingarna inhämtas,

att Johansson är född den 1 november 1877 och således 66 år gammal;

att han under tiden 3 oktober 1928—30 april 1934 varit anställd såsom

verkmästare vid kasembyggnadsarbeten i Örebro och Jönköping;

att han sedan den 1 maj 1934 innehaft anställning såsom verkmästare vid

olika, under byggnadsstyrelsens arbetsledning huvudsakligen i Stockholm

utförda byggnadsarbeten för statsverkets räkning;

att han under sin anställning hos byggnadsstyrelsen åtnjutit månadsarvode,

som utgått med växlande belopp, lägst 500 och högst 650 kronor;

att han under tiden 1 maj 1934—1 april 1942 åtnjutit förmån av fri bostad,

vilken av byggnadsstyrelsen värderats till 600 kronor för år;

att hans verksamhet såsom verkmästare vid byggnadsarbeten för statsverkets

räkning tagit hans arbetstid hell i anspråk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Byggnadsstyrelsen har under framhållande av att Johansson, som vöre

blind å ena Ögat, icke torde kunna påräkna annat arbete för statsverkets räkning

efter avslutande av det byggnadsföretag, där han nu vore anställd,

hemställt örn pension åt honom med skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Johansson med 1,500

kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.

I betraktande av Johanssons förhållandevis korta anställningstid och då

de till arbetschefer och verkmästare vid statliga byggnadsföretag utgående

avlöningsförmånerna torde vara utmätta med hänsyn till att vederbörande

skall äga möjlighet att själv ombesörja sin pensionering, finner statskontoret

det tveksamt, huruvida i förevarande fall någon pension skäligen bör beviljas.

Under erinran, att riksdagen i vissa fall ansett sig böra medgiva pension

till här avsedda befattningshavare (t. ex. 1936: prop. nr 196, p. 15 och

16; bankoutsk. uti. nr 51, p. 18 och 19; riksd. skr. nr 216 samt 1942: prop.

nr 65 p. 2; bankoutsk. uti. nr 13, p. 5; riksd. skr. nr 88) vill ämbetsverket

emellertid icke motsätta sig, att pension utverkas åt Johansson.

Även jag anser mig med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

böra förorda, att pension utverkas åt Johansson. Pensionen synes mig skäligen

böra bestämmas till det av statskontoret ifrågasatta beloppet, 1,500

kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att verkmästaren vid byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten

Johan Johansson må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.

6:o.

Städerskan vid tullkammaren i Södertälje Anna Kristina Åman, född Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Åman, som är änka, är född den 13 augusti 1872 och således 71 år

gammal;

att hon sedan den 1 juli 1912 eller under mer än 31 år varit anställd såsom

städerska vid tullkammaren i Södertälje med en daglig arbetstid av i genomsnitt

3 timmar;

att hon i ersättning för städningsarbetet av tullverket under de senaste

fem budgetåren uppburit i medeltal omkring 700 kronor för år.

Åman, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare, kan med hänsyn till omfattningen av den dagliga arbetstiden ej

heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

9

Åman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Åman och därvid

anfört, bland annat, följande.

Sökanden torde ej kunna komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär den dagliga arbetstiden

i ifrågavarande anställning icke haft sådan omfattning, som kräves

för beviljandet av pension enligt nämnda kungörelse. Den dagliga arbetstiden

uppgår icke heller till det timantal, som i regel torde fordras för erhållande

av riksdagspension. Det synes därför tveksamt, huruvida pension av statsmedel

bör beredas i förevarande fall. Styrelsen får emellertid erinra, att riksdagen

i några fall beviljat pension eller understöd åt städerskor, ehuru den

dagliga arbetstiden uppgått till endast 3 timmar eller därunder (bankoutsk.

uti. nr 54 år 1939 och nr 26 år 1940; bankoutsk. uti. nr 31 år 1943, p. 8).

Då sökanden kan åberopa såväl längre anställningstid som högre årlig avlöning

än den i sist anförda fall åsyftade städerskan samt omständigheterna

i övrigt synas likartade, har styrelsen icke något att erinra mot att framställning

avlåtes till riksdagen örn en mindre årlig pension åt sökanden.

Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 300 kronor för år och

därvid anfört i huvudsak följande.

Såsom generaltullstyrelsen i avgivet yttrande framhållit, har riksdagen i

med det förevarande likartade fall beviljat pension åt städerskor, oaktat deras

dagliga arbetstid icke uppgått till mer än 3 timmar. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna har statskontoret

— i likhet med generaltullstyrelsen — icke något att erinra mot att

Kungl. Majit hos riksdagen utverkar en årlig pension åt städerskan Åman.

I betraktande av den ersättning å 700 kronor för år, som utgått till Åman

för det av henne utförda städningsarbetet, torde en dylik pension dock icke

böra uppgå till mer än 300 kronor för år, å vilket belopp lärer böra i vanlig

ordning utgå dyrtidstillägg och kristillägg.

För egen del anser jag synnerligen tveksamt, örn riksdagspension bör ifrågakomma

i sådana fall, då den dagliga arbetstiden uppgått till allenast tre

limmar. Då emellertid riksdagen vid några tillfällen beviljat pensioner även

vid dylik begränsad arbetstid, har jag icke velat motsätta mig, att förslag

framlägges för riksdagen i det förevarande fallet, i vilket jämväl föreligga

ömmande omständigheter. Enligt min mening bör dock dyrtids- eller kristilllägg

icke utgå å pensionen, som synes kunna fastställas till 300 kronor för år.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit målte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid tullkammaren i Södertälje Anna Kristina

Åman, född Johansson, må från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. lii. uppbära en årlig pension av 300 kronor, varå

dyrtidstillägg icke skall utgå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

7 :o.

Förra städerskan vid tullkammaren i Trelleborg Augusta Persson, född

Hansdotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson, som är änka, är född den 16 juni 1879 och således 64 år gammal;
att

hon under tiden 1 januari 1923—15 januari 1943 eller under omkring

20 år innehaft anställning såsom städerska vid tullkammaren i Trelleborg

och därvid haft en daglig arbetstid av i genomsnitt 3 V2 timmar;

att hon i årlig ersättning för städningsarbetet uppburit omkring 800 kronor;
att

hon icke åtnjuter pension efter sin år 1911 avlidne man;

samt att hon har sex söner, därav fem gifta, vilkas taxerade inkomster för

år 1941 utgjort 3,100, 5,650, 4,340, 2,460 respektive 830 kronor samt två gifta

döttrar.

Med anledning av en av Persson gjord ansökan örn pension fann statens

pensionsanstalt genom beslut den 19 mars 1943 sig förhindrad tillerkänna

henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr

696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst, enär den av henne innehavda anställningen med hänsyn till den

dagliga arbetstiden i densamma icke kunde anses hava utgjort hennes huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Persson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Generaltullstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.

Sökanden, som på egen begäran erhållit avsked från sin anställning som

städerska, enär hon på grund av sjukdom vore oförmögen till vidare arbete,

är änka alltsedan år 1911 och befinner sig enligt vad tullkammaren meddelat

i knappa ekonomiska omständigheter. Sökandens barn torde emellertid

med hänsyn till vad i ärendet upplysts angående deras anställnings- och inkomstförhållanden

vara i stånd att bidraga till hennes försörjning. Det synes

därför tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga att bereda henne pension.

För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna berörda omständighet

icke böra utgöra hinder för beviljande av pension, har styrelsen icke

något att erinra mot att hon kommer i åtnjutande av en mindre pension,

förslagsvis till belopp av 360 kronor för år, att utgå från och med den 1 februari

1943.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande, till vilket statskontoret anslutit sig,

anfört i huvudsak följande.

I de fall Kungl. Majit gjort framställning till riksdagen om pension åt statsanställd

städerska, vilken haft en daglig arbetstid av lika begränsad omfattning

som sökanden, har, såvitt pensionsanstalten kunnat finna, av väsentlig

betydelse varit, att vederbörande huvudsakligen varit beroende av pension för

statsanställningen för sin försörjning samt att i övrigt ömmande omständigheter

förelegat. I betraktande av att sökandens barn synas vara i stånd att

bidraga till hennes försörjning torde det få anses tveksamt, huruvida berörda

förutsättningar äro för handen beträffande henne. Vid sådant förhållande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

11

finner pensionsanstalten, som för övrigt anser att pension av ifrågasatt slag

icke bör beviljas, där detta skulle innebära ett väsentligt avsteg från de så

sent som år 1942 reviderade grunderna för den summariska arbetarpensioneringen,

tillräckliga skäl icke föreligga för framställning till riksdagen om pension

åt sökanden.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna och särskilt till den

försörjningsbörda, som under en följd av år åvilat änkefru Persson ensam, synes

det rimligt, att hon vid avgång ur tullverkets tjänst på grund av sjuklighet

erhåller en mindre pension av statsverket, även om hennes barn i någon

utsträckning kunna bidraga till hennes uppehälle. Pensionen synes mig skäligen

kunna bestämmas till 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid tullkammaren i Trelleborg Augusta

Persson, född Hansdotter, må, räknat från och med den 1

februari 1943, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 360 kronor.

8:o.

Städerskan vid eentraltullkammaren i Göteborg Alma Emilia Johansson,

född Hildesdotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 7 februari 1869 och således nära 75 år gammal;

att hon under tiden 1 mars 1912—30 april 1923 eller under 11 år 2 månader

utan att hava varit anställd direkt vid tullverket utfört städningsarbete

vid centraltullkammaren i Göteborg och härför uppburit ersättning av tulltjänstemän,

som omhänderhaft städningsbestyret;

att hon sedan den 1 maj 1923 eller under närmare 21 år varit anställd såsom

städerska vid nämnda centraltullkammare;

att hennes dagliga arbetstid i genomsnitt utgjort 8V2 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått

med i medeltal omkring 2,170 kronor för år.

Johansson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke före uppnådda

60 levnadsår under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft sådan anställning

i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla.

Johansson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt sökanden till

skäligt belopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Statens pensionsanstalt har tillstyrkt pension åt Johansson. Därvid har pensionsanstalten

föreslagit, att pensionsbeloppet — under förutsättning att dyrtidstillägg

finge utgå därå — nied hänsyn till sökandens med en fjärdedel utökade

tjänstgöringstid intill utgången av den månad, varunder hon uppnådde

en ålder av 60 år, eller omkring 21 år måtte bestämmas till det i kungörelsen

nr 585/1934 för en anställningstid av 20—25 år angivna beloppet av 528

kronor.

Statskontoret har under hänvisning till av riksdagen under senare år fattade

beslut i med det förevarande likartade fall förklarat, att ämbetsverket

icke ville motsätta sig att pension utverkades åt Johansson. Med hänsyn till

den dagliga arbetstidens längd har ämbetsverket ansett pensionen böra bestämmas

till det av pensionsanstalten föreslagna beloppet, 528 kronor.

I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid centraltullkammaren i Göteborg Alma

Emilia Johansson, född Hildesdotter, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

528 kronor.

9:o.

Förra städerskan hos statistiska centralbyrån Sofia Wilhelmina Lilja,

född Hellgren. Av handlingarna, i ärendet inhämtas,

att Lilja är född den 11 juni 1876 och således 67 år gammal;

att hon under tiden 1 april 1913—31 december 1939 utfört städningsarbete

inom statistiska centralbyråns lokaler, därvid hon varit anställd av

förste expeditionsvakten hos styrelsen och av denne erhållit ersättning

för städningsarbetet;

att hon under tiden 1 januari 1940—31 mars 1943 varit anställd såsom

städerska hos statistiska centralbyrån;

att hennes dagliga arbetstid utgjort omkring 4‘A timmar;

atl hennes avlöning senast utgått med 112 kronor 50 öre i månaden jämte

rörligt lönetillägg;

samt att makarna Lilja leva under knappa ekonomiska förhållanden.

Lilja, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna

i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vunnit

anställning i statens tjänst först efter uppnådda 60 år.

Lilja anhöll i en till Kungl. Maj:t ställd, den 4 mars 1942 dagtecknad

skrift att komma i åtnjutande av pension.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

13

Statistiska centralbyrån tillstyrkte i utlåtande den 5 mars 1942 pension åt

Lilja till skäligt belopp.

Statens pensionsanstalt anförde i utlåtande den 13 mars 1942 följande.

Då sökanden under den av henne åberopade anställningstiden varit direkt

anställd i statens tjänst allenast från och med den 1 januari 1940 och

sålunda vid tilltänkt avgång den 31 oktober 1942 kommer att hava varit

så anställd endast under 2 år 11 månader samt då det tidigare icke lärer

hava förekommit, att pension av riksdagen beviljats för så kort anställningstid

i statens tjänst, finner sig statens pensionsanstalt icke kunna tillstyrka

vidtagande av åtgärder för beredande av pension åt sökanden. Pensionsanstalten

har däremot intet att erinra mot att sökanden tillerkännes

en till lämpligt belopp avpassad gratifikation.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 10 april 1942 i likhet med

statens pensionsanstalt icke kunna tillstyrka bifall till framställningen. Luder

hänvisning till av Kungl. Majit under senare tid fattade beslut i med det

förevarande ärendet likartade fall förordade ämbetsverket, att en gratifikation

å förslagsvis 600 kronor måtte tillerkännas Lilja.

Genom beslut den 12 mars 1943 fann Kungl. Majit den av Lilja gjorda

ansökningen icke föranleda annan Kungl. Majits åtgärd än att Kungl. Majit

förordnade, att Lilja skulle äga att vid upphörande av hennes anställning

hos statistiska centralbyrån komma i åtnjutande av en gratifikation till

belopp av 600 kronor, att utgå från sjunde huvudtitelns anslag till extra

utgifter.

Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 14 december 1943 hemställt,

att Kungl. Majit ville taga frågan örn pension åt Lilja under förnyad prövning

och framlägga förslag för riksdagen örn tillerkännande av pension åt

Lilja, vilken såvitt centralbyrån kunnat utröna, jämte sin man levde i små

ekonomiska omständigheter och, utom sin folkpension, endast hade inkomst

av att hyra ut ett möblerat rum och av enstaka tillfälliga uppdrag.

Under hänvisning till vad jag anfört i det under punkt 2 upptagna ärendet

hemställer jag, att pension utverkas åt Lilja genom framställning till

riksdagen. Pensionen synes skäligen böra fastställas till 360 kronor för år.

Med hänsyn till den Lilja beviljade gratifikationen å 600 kronor synes pensionen

böra bestämmas att utgå från och med den 1 juli 1944. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos statistiska centralbyrån Sofia Wilhelmina

Lilja, född Hellgren, må från och med den 1 juli

1944 under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

360 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

10:o.

Förra städerskan hos kontrollstyrelsen Clara Mathilda Eriksson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 21 december 1873 och således 70 år gammal;

att hon under tiden 1 juni 1926—31 oktober 1936 utfört städningsarbete

hos kontrollstyrelsen, varvid hon varit anställd av förste expeditionsvakten

hos styrelsen och erhållit ersättning för städningsarbetet av denne;

att hon under tiden 1 november 1936—30 juni 1943 varit anställd såsom

städerska hos kontrollstyrelsen;

att hennes dagliga arbetstid utgjort i medeltal omkring 4 timmar intill oktober

1940 samt därefter 5 timmar;

att hennes ersättning för städningsarbetet senast utgått med 1,500 kronor

för år jämte rörligt lönetillägg;

samt att städningsarbetet utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla.

Eriksson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon

vunnit anställning i statens tjänst först efter uppnådda 60 år.

Eriksson anhöll i en till Kungl. Maj:t ställd, den 5 oktober 1942 dagtecknad

skrift att komma i åtnjutande av pension.

Kontrollstyrelsen tillstyrkte i ett den 6 oktober 1942 avgivet utlåtande utverkande

av pension at Eriksson till belopp av 480 kronor för åf och framhöll

därvid, bland annat, att den omständigheten, att sökanden under en del

av den tid hon utfört städningsarbete för kontrollstyrelsens räkning icke varit

anställd direkt hos styrelsen, icke synes böra utgöra hinder för inräknande

jämväl av berörda del i anställningstiden. Som stöd för denna ståndpunkt

åberopade styrelsen ett av vederbörande departementschef i proposition nr

245 till 1934 års riksdag, punkt 18, gjort uttalande i ett nied det förevarande

likartat ärende angående pension åt förra städerskan hos statskontoret Emma

Mathilda Pettersson samt bankoutskottets i anledning av nämnda proposition

avgivna utlåtande nr 42, punkt 32.

Statens pensionsanstalt avgav utlåtande i ärendet den 6 november 1942 och

anförde därvid, bland annat, följande.

Då sökanden icke innehaft någon statsanställning före fyllda 60 år kan

hon ej erhålla pension enligt kungörelsen nr 696/1942. Sådan pension skulle

ej heller kunnat tillerkännas henne, örn hon fått tillgodoräkna jämväl tiden

1 juni 1926—31 oktober 1936, då hon var anställd av förste expeditionsvakten

hos kontrollstyrelsen, såsom om hon därunder varit anställd i statens

tjänst. Anställningstiden före den 21 december 1933, då hon fyllde 60 år,

skulle nämligen därvid hava uppgått till allenast 7 år 6 månader 21 dagar

eller avsevärt mindre än den anställningstid av minst 12 år före fyllda 60°år

som utgör villkor för att erhålla pension enligt berörda kungörelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

15

Med hänsyn till konsekvenserna synes det statens pensionsanstalt betänkligt

att i väsentliga hänseenden göra avsteg från de grunder för den summariska

arbetarpensioneringen, som fastställts vid den nyligen verkställda revisionen

av bestämmelserna om denna pensionering och som i och för sig måste betraktas

såsom förmånliga ur de anställdas synpunkt. På grund härav finner

sig pensionsanstalten — oavsett det av kontrollstyrelsen åberopade beslutet

av 1934 års riksdag — icke kunna tillstyrka, att framställning göres

hos riksdagen örn beredande av pension åt sökanden.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande (Jen 20 november 1942 i likhet med

statens pensionsanstalt och på av anstalten anförda skäl icke kunna tillstyrka

att pension av statsmedel utverkades åt Eriksson. Under hänvisning till av

Kungl. Majit under senare tid fattade beslut i med det förevarande ärendet

likartade fall förordade emellertid ämbetsverket, att en gratifikation tillerkändes

Eriksson efter hennes avgång ur tjänst.

Genom beslut den 12 mars 1943 fann Kungl. Majit den av Eriksson gjorda

ansökningen icke föranleda annan Kungl. Majits åtgärd än att Kungl.

Majit förordnade, att Eriksson skulle äga att vid upphörande av hennes

anställning hos kontrollstyrelsen komma i åtnjutande av en gratifikation till

belopp av 600 kronor, att utgå från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 15 december 1943 förordat, att pensionsfrågan

måtte upptagas till förnyad prövning, samt ifrågasatt, att därest

Eriksson komme i åtnjutande av pension av statsmedel från och med den 1

juli 1944, hon i samband därmed icke måtte åläggas att återbetala den henne

tillerkända gratifikationen, utan att det uppburna beloppet i stället måtte

få anses motsvara pension till henne för tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.

Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden, som

i de under punkterna 2 och 9 upptagna ärendena, vill jag förorda, att förslag

förelägges riksdagen om pension åt Eriksson. Ett pensionsbelopp av

360 kronor för år anser jag i detta fall skäligt. Med hänsyn till den Eriksson

beviljade gratifikationen av 600 kronor synes mig pensionen böra bestämmas

alt utgå från och med den 1 juli 1944. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos kontrollstyrelsen Clara Mathilda

Eriksson må från och med den 1 juli 1944 under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

11:0.

Överlärarna vid tekniska skolan i Stockholm Carl Edvard Berggren och

Aron Simeon Sandberg samt förra lärarinnan vid nämnda läroanstalt Elin

Syrenia Elmgren, född Norman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Berggren,

att han är född den 11 november 1876 och således 67 år gammal;

att han varit anställd vid tekniska skolan i Stockholm såsom underlärare

i figurteckning under tiden 1 mart 1917—31 januari 1919, såsom tillförordnad

Överlärare i figurteckning (fackteckning) under tiden 1 februari—31

augusti 1919 samt såsom ordinarie Överlärare i sistnämnda läroämne under

tiden därefter;

att han vid utgången av innevarande termin har att åberopa en anställningstid

vid tekniska skolan av omkring 27 år, varav över 25 år såsom Överlärare;
att

hans undervisningsskyldighet omfattat 8 veckotimmar under tiden

intill utgången av år 1919 samt under tiden därefter 12 veckotimmar, förlagda

till högre konstindustriella skolans två sista årsklasser;

att hans avlöningsförmåner utgöra 2,003 kronor för år jämte oreglerat

dyrtidstillägg samt kristillägg;

samt att han icke innehaft någon annan tjänst än befattningarna vid tekniska

skolan;

beträffande Sandberg,

att han är född den 5 januari 1873 och således 71 år gammal;

att han varit anställd vid omförmälda tekniska skola såsom Överlärare

vid aftonfackskolan i ornamentmodellering sedan den 1 oktober 1925 och i

figurmodellering sedan den 1 oktober 1926 samt därjämte såsom Överlärare

vid högre konstindustriella skolan i skärning i trä sedan den 1 september

1926;

att han vid utgången av innevarande termin kan åberopa en sammanlagd

anställningstid vid tekniska skolan såsom Överlärare av 19 läsår;

att hans undervisningsskyldighet omfattat 26 veckotimmar, varav 16 vid

aftonskolan och 10 vid högre konstindustriella skolan;

att hans löneförmåner utgöra 4,416 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg

samt kristillägg;

samt att han icke innehaft annan tjänst än befattningarna vid tekniska

skolan;

beträffande Elmgren,

att hon är född den 25 september 1891 och således 52 år gammal;

att hon varit anställd vid förenämnda tekniska skola såsom lärarinna i

bokhantverk från och med den 1 september 1917 till och med den 31 maj

1943, då hon avgått från sin anställning på grund av sjukdom;

att hon kan åberopa en anställningstid vid skolan av mer än 25 år;

att hennes undervisningsskyldighet omfattat 10 veckotimmar;

att hennes löneförmåner senast utgått med 1,440 kronor för år jämte oreglerat

dyrtidstillägg samt kristillägg;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

att lion på grund av sjukdom varit förhindrad att tjänstgöra under hela

vårterminen 1943, varvid hon efter den 1 mars icke uppburit någon avlöning

från skolan;

samt att hon icke innehaft någon annan tjänst än befattningen vid tekniska

skolan.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har hos Kungl. Majit anhållit

om utverkande av årlig pension å 1,335 kronor åt Berggren, å 2,900 kronor

åt Sandberg och å 950 kronor åt Elmgren, å vilka belopp dyrtidstillägg skulle

utgå.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 17 februari 1943 tillstyrkt pension

åt omförmälda befattningshavare med 1,044 kronor åt Berggren, 1,512 kronor

åt Sandberg och 720 kronor åt Elmgren samt därvid anfört bland annat

följande.

Befattningshavarna vid tekniska skolan i Stockholm äro icke författningsenligt

berättigade att erhålla pension, men riksdagen har på framställningar

av Kungl. Majit i åtskilliga fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare

vid skolan. Med hänsyn härtill och till de nu ifrågavarande

befattningshavarnas långa, i alio synnerligen väl vitsordade tjänstgöring vid

skolan anser sig överstyrelsen böra understödja styrelsens förevarande framställningar.

Vad pensionernas belopp beträffar, tillåter sig överstyrelsen föreslå,

att dessa, såsom i flertalet likartade fall skett och pa sätt styrelsen för

tekniska skolan föreslagit, måtte fastställas till 2/a av vederbörandes ordinarie

löneförmåner. Då de emellertid icke kunna uppvisa den för. erhållande

av full pension sedvanliga anställningstiden av 30 år, torde pensionsbeloppen

böra minskas i förhållande härtill, varjämte på grund av att några pensionsavgifter

icke erlagts en ytterligare reducering med förslagsvis 10 procent

torde böra företagas.

Statskontoret har i ett den 13 mars 1943 avgivet utlåtande i ärendet anfört

följande.

Såsom skolöverstyrelsen i ärendet framhållit, har riksdagen efter framställning

av Kungl. Majit i åtskilliga fall beviljat pension at lärare och andra

befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm. Såsom ovillkorlig förutsättning

för beviljande av dylik pension torde — i likhet med vad som är

fallet beträffande andra s. k. riksdagspensioner — hava gällt, att befattningen

vid skolan utgjort vederbörandes huvudsakliga sysselsättning och förvärvs
källa.

^ „

Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, synes överläraren Sandberg, som uppnått

en levnadsålder av 70 år och som fullgjort en undervisningsskyldighet av

26 veckotimmar, i förenämnda hänseende uppfylla fordringarna för erhållande

av pension. Med hänsyn härtill har statskontoret icke något alt erinra mot

att pension utverkas för Sandberg. I fråga örn pensionens storlek får statskontoret

för sin del föreslå, att vid bestämmandet av densamma tillämpas

de för fastställande av riksdagspensioner i allmänhet gällande beräkningsgrunderna,

vilka kommit till användning jämväl vid avvägningen av pension

åt förra överlärarna vid tekniska skolan E. G. Tägtström och E. C. A. J.

Roesler (se prop. 1942 nr 155, p. 11; bankoutsk. uti. nr 15, p. 13; riksd. skr.

nr 135). I överensstämmelse härmed torde Sandbergs årliga löneförmåner,

4,416 kronor, å vilket belopp utgår dyrtidstillägg i enlighet med de grunder,

som gälla för befattningshavare vid .statens oreglerade verk, böra omräknas

Bihang tilt riksdagens protokoll 19it. 1 sami. Nr 32.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

till s. k. nyreglerad avlöning. Härvid erhålles ett belopp, som närmast motsvarar

lön i 17 löneklassen å G-ort i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen

gällande allmänna löneplanerna. Med utgångspunkt från motsvarande

lön a A-ort, 3,960 kronor och med beaktande av att vederbörlig reducering

vidtages i förhållande till antalet tjänstår, skulle pensionen för Sandberg

kunna bestämmas till (”/so X 2A X 3,960 = 1,496; 1,496—10 procent härav

=) 1,350 kronor för år.

Beträffande överläraren Berggren framgår, att han uppnått 66 års ålder

samt att han meddelat undervisning 12 timmar i veckan mot en årlig avlöning

av 2,003 kronor jämte oreglerat dyrtidstillägg. Med hänsyn till den begränsade

undervisningsskyldighet, som sålunda åvilat Berggren, och då denne,

enligt vad statskontoret under hand inhämtat, innehar egen elevskola, lärer

befattningen i fråga icke kunna anses hava utgjort Berggrens huvudsakliga

sysselsättning och inkomstkälla. Vid nu angivna förhållande anser sig

ämbetsverket svårligen kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas för beredande

av pension åt Berggren. Därest emellertid skäl skulle anses föreligga för beviljande

av pension i förevarande fall, torde densamma böra fastställas i

enlighet med ovan angivna grunder. En omräkning av Berggrens löneförmåner

till nyreglerad avlöning giver ett belopp, som närmast motsvarar 4 löneklassen

å G-ort i ovanberörda allmänna löneplan. Då motsvarande lön å Aort

utgör 1,860 kronor, torde pensionen åt Berggren böra uppgå till (26Ao X

AX 1,860 = 1,075; 1,075 — 10 procent härav =) 972 kronor årligen.

Vad slutligen angår lärarinnan Elmgren framgår av ett i ärendet ingivet

läkarintyg, att Elmgren, som uppnått 51 års ålder, på grund av svårartad

hjärnblödning är för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst, varför i detta

hänseende förutsättningarna lära vara för handen för beviljande av pension.

Då Elmgrens undervisningsskyldighet icke omfattat mer än 10 veckotimmar

mot en avlöning av 1,440 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg —

synes, liksom beträffande Berggren, kunna ifrågasättas, huruvida sagda befattning

utgjort hennes huvudsakliga förvärvskälla. Såvitt statskontoret kunnat

utröna, har Elmgren emellertid, frånsett ett mindre underhållsbidrag från

sin frånskilde man, icke haft annan förvärvsinkomst än förenämnda avlöning

som lärarinna vid tekniska skolan. I betraktande härav vill statskontoret

icke motsätta sig, att Elmgren kommer i åtnjutande av pension. Denna

torde i enlighet med vad ovan förordats böra fastställas på följande sätt.

Efter omräkning till nyreglerad lön erhålles ett belopp av 1,646 kronor, vilket

med 250 kronor understiger lön å G-ort i 1 löneklassen i meromnämnda

löneplan. Elmgrens lön å A-ort skulle därför lämpligen kunna uppskattas till

1.300 kronor — 1 löneklassen å A-ort 1,500 kronor. Med utgångspunkt härifrån

och med hänsyn till Elmgrens tjänstetid skulle pensionen till henne

kunna bestämmas till (25Ao X 2A X 1,300 = 722; 722 -- 10 procent härav =)

654 kronor för år.

Kungl. Maj.t har genom beslut den 28 maj 1943 medgivit, att till Elmgren

finge räknat från och med den 1 mars 1943 från det under riksstatens åttonde

huvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter utbetalas ett

understöd av 90 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande

av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne

att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder

hon uppburit omförmälda understöd, till nämnda anslag återbetala för samma

tid uppburna medel.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

19

På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig kunna tillstyrka,

att pension utverkas åt ifrågavarande tre befattningshavare. Vad särskilt angår

överläraren Berggren anser jag den omständigheten, alt han innehaft egen

målarskola, icke skäligen böra förhindra, att han erhåller pension av statsmedel

för sin tjänstgöring vid tekniska skolan. Med utgångspunkt från de av

statskontoret angivna beräkningsgrunderna och med beaktande av att Berggren

och Sandberg vid beräknad avgång från befattningarna med utgången

av vårterminen 1944 kunna räkna omkring 27 respektive 19 tjänstår, synas

pensionsbeloppen böra fastställas till 1,008 kronor åt Berggren, 1,512 kronor

åt Sandberg och 654 kronor åt Elmgren. Pensionerna böra utgå, beträffande

Berggren och Sandberg från och med månaden näst efter den, varunder de

lämna sin anställning, samt beträffande Elmgren räknat från och med den

1 mars 1943. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att var och en av överlärarna vid tekniska skolan i Stockholm

Carl Edvard Berggren och Aron Simeon Sandberg samt

förra lärarinnan vid nämnda läroanstalt Elin Syrenia Elmgren,

född Norman, må, Berggren och Sandberg från och

med månaden näst efter den, varunder vederbörande lämnar

sin anställning, samt Ehngren, räknat från och med den 1

mars 1943, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,

Berggren å 1,008 kronor, Sandberg å 1,512 kronor och

Elmgren å 654 kronor, varvid skall iakttagas den Elmgren

genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 maj 1943 ålagda återbetalningsskyldigheten.

12 :o.

Färgläggerskan vid rikets allmänna kartverk Anna Martina Cecilia Swärd,

född Löfgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Swärd är född den 3 juli 1883 och således 60 år gammal;

att hon sedan år 1900 såsom betingsarbete utfört färgläggning av kartblad

m. m. åt rikets allmänna kartverk;

att den för nämnda arbete utgående ersättningen, som bestämts efter dels

timpenning å högst en krona och dels den beräknade tidsåtgången per kartblad,

under åren 1917—1942 uppgått till i medeltal 1,215 kronor för år;

att hon under angivna tid haft en daglig arbetstid av i genomsnitt minst

4 å 5 timmar;

samt att ifrågavarande arbete utgjort Swärds huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla.

Rikets allmänna kartverk har hemställt örn pension åt Swärd från och

med den 1 juli 1944 till belopp av 700 kronor för år.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Statskontoret har ansett skäligt, att viss pension av statsmedel tillerkännes

Swärd, saint föreslagit, att pensionsbeloppet måtte fastställas till 504

kronor för år.

Även jag vill förorda, att pension utverkas åt Swärd. I enlighet härmed

och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att färgläggerskan vid rikets allmänna kartverk Anna Martina

Cecilia Swärd, född Löfgren, må från och med månaden

näst efter den, varunder hennes arbete i statens tjänst

upphör, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 504 kronor.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—12:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

1394X2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1944:39 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 3 i texten