Sök i Ratio Lex

Angående rätt till dels pension åt f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket G. H. Ericson, dels ock livränta åt f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk K.-G. Ljungdahl

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:33, Angående rätt till dels pension åt f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket G. H. Ericson, dels ock livränta åt f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk K.-G. Ljungdahl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rätt till dels

pension åt f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket

G. H. Ericson, dels ock livränta åt f. d.

överdirektören vid statens vattenfallsverk K.-G. Ljungdahl;

given Stockholms slott den 8 januari 19AA.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

19 AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor om rätt till dels pension åt f. d. generaldirektören och chefen för

telegrafverket G. H. Ericson, dels ock livränta åt f. d. överdirektören vid

statens vattenfallsverk K.-G. Ljungdahl samt anför därvid följande.

l:o.

F. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket Gustaf Helge Ericson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ericson är född den 16 mars 1890 och således 53 år gammal;

att han under tiden 7 januari 1913—31 december 1929 varit anställd i telegrafverket

som linjeingenjörselev, e. o. linjeingenjör, linjeingenjör och försle

byråingenjör;

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 33—34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

att han under åren 1928 och 1929 åtnjutit tjänstledighet för uppehållande

av befattning i enskild tjänst;

att han under tiden 1 juli 1930—31 december 1938 varit förordnad såsom

verkstadsdirektör i telegrafverket;

att han från den 1 januari 1939 för en tid av sex år förordnats till generaldirektör

och chef för telegrafverket;

saint att han på ansökan erhållit avsked från sistnämnda befattning från

och med den 1 oktober 1942 för att tillträda anställning i enskild tjänst.

Bestämmelser angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas

medelst förordnande på viss tid, återfinnas i 24 § allmänna tjänstepensionsreglementet.

Vid tidpunkten för Ericsons avgång ur statstjänst gällde

enligt nämnda bestämmelser i deras dåvarande lydelse, att sådan tjänsteman

ägde rätt att vid avgång från befattningen, som tillika innefattade avgång

ur statens tjänst, komma i åtnjutande av tjänstepension (förordnandepension),

huvudsakligen i de fall, då antingen tjänsten av honom innehafts

minst tolv år i oavbruten följd eller ock förordnandet utlöpte och av annan

anledning än av tjänstemannen därom uttryckt önskan icke efterföljdes av

förnyat förordnande. Enligt angivna regler var rätten till förordnandepension

icke knuten till viss pensionsålder, och så snart tjänsten innehafts under

minst tolv år i oavbruten följd, var tjänstemannen även vid frivillig avgång

från befattningen berättigad till tjänstepension. Dessa för tjänstemännen fördelaktiga

bestämmelser sammanhängde med att det låg i förordnandeanställningens

natur, att den efter jämförelsevis kort tid kunde komma att upphöra,

samt med önskemålet alt kunna för förordnandetjänster förvärva även personer,

som förut icke varit i statens tjänst och som icke kunde förutsättas

efter upphörande av förordnandet bliva tagna i anspråk för andra uppgifter

inom statsförvaltningen.

Reglerna om förordnandepensioner voro emellertid jämförelsevis restriktiva

i ett avseende. Den ifrågavarande tjänstetiden av tolv år skulle nämligen

ha intjänats i den vid avgången innehavda befattningen, och tjänstetid i tidigare

befattning — vare sig förordnande- eller annan befattning — tillgodoräknades

därvid icke. Dock hade genom bestämmelser, som vid 1942 års

riksdag införts i reglementet, möjlighet beretts tjänsteman, som tidigare innehaft

fullmakts- eller därmed i pensionshänseende likställd befattning och

som uppnått 60 års ålder och 30 års sammanlagd tjänstetid, att efter särskilt

Kungl. Maj:ts medgivande komma i åtnjutande av förordnandepension

vid frivillig avgång, även örn han ej intjänat tolv år i förordnandebefaltningen.

Hel förordnandepension utgick i princip endast örn tjänsten innehafts

minst tolv år.

I detta sammanhang torde även böra erinras om att Ericson vid sin avgång

ur statstjänst är tillförsäkrad rätt till tjänste- och familjelivränta, varjämte

han på grund av inbetalning från telegrafstyrelsen till pensionsstyrelsen

av tidigare erlagda pensionsavgifter är berättigad till särskild pensionsförmån.

Genom beslut den 20 mars 1942 uppdrog Kungl. Majit åt statskontoret att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

3

verkställa utredning, i vad mån jämkningar borde vidtagas i de i allmänna

tjänstepensionsreglementet innefattade bestämmelserna rörande rätt till förordnandepension

vid frivillig avgång, samt att avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Sedan därefter Ericson i en den 24 september

1942 dagtecknad framställning underställt Kungl. Maj:ts prövning frågan om

rätt för honom att med hänsyn till tidigare innehavd förordnandebefattning

komma i åtnjutande av pension vid avgång på egen begäran, oaktat han

icke innehaft generaldirektörsbefattningen längre tid än tre år nio månader,

överlämnade Kungl. Majit enligt beslut den 6 oktober 1942 framställningen till

statskontoret för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.

Statskontoret upptog i sitt den 16 oktober 1942 avgivna uilåtande, med

anledning av innehållet i Ericsons framställning, till behandling spörsmålet,

huruvida en sådan revision av förutsättningarna för förordnandepensionen

borde genomföras, att för rätt till frivillig avgång med förordnandepension

icke skulle krävas, att en och samma förordnandetjänst innehafts under

minst tolv år, utan sammanräkning finge ske av tid, under vilken olika förordnandetjänster

innehafts. Ämbetsverket fann sig dock icke kunna tillstyrka åtgärder

i sådan riktning. Vissa andra i ärendet hörda myndigheter förordade

emellertid en jämkning av de dåvarande bestämmelserna, och förslag härom

framlades i proposition nr 169 till 1943 års riksdag, vari jämväl lämnades

en närmare redogörelse för innehållet i myndigheternas utlåtanden.

Föredragande departementschefen anförde vid framläggandet av nämnda

proposition, att i fall, då övergång skett från en förordnandebefattning till

en annan, jämkning i villkoren för pensionsrätt vid avgång från den senare

befattningen kunde ifrågasättas. Visserligen hade gjorts gällande, att ett eftergivande

av fordran på tolv års tjänstetid i den senaste förordnandebefattningen,

innebärande att hänsyn även finge tagas till tjänstetiden i tidigare

befattning, skulle försvaga garantien för att den som erhölle en förordnandebefattning

också under avsedd tid ägnade sig åt denna. Emellertid måste

det anses som en mindre tillfredsställande konsekvens av de dåvarande bestämmelserna,

afl befordran från en förordnandebefattning till en annan

kunde medföra försämring av pensionsvillkoren och under vissa förhållanden

innebära, att en redan intjänt rätt till pension vid frivillig avgång förfölle.

Det vore icke uteslutet, att detta förhållande kunde påverka rekryteringsmöjligheterna

i ogynnsam riktning. Med hänsyn därtill förordade departementschefen,

att en ändring av dithörande bestämmelser vidtoges i syfte,

att tjänsteman, som vid frivillig avgång ur statens tjänst icke hunnit förvärva

rätt till förordnandepension enligt de gällande reglerna i den senaste

förordnandebefattningen, likväl skulle erhålla pensionsrätt i händelse han

tidigare innehaft annan befattning, som skulle ha berättigat honom till förordnandepension,

örn han kvarstått i denna befattning intill avgången ur

statens tjänst. Givetvis borde fordras, att befattningarna innehafts i oavbruten

följd. Salunda medgiven pension borde beräknas som örn tjänstemannen

intill avgangen kvarstått i den ifrågavarande tidigare befattningen. Med

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

den rätt till tjänstepension, som sålunda medgåves, följde rätt till familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet. Även familjepensionen

borde i här avsedda fall beräknas som örn tjänstemannen intill avgången

kvarstått i den tidigare förordnandebefattnigen.

Det må i detta sammanhang ytterligare framhållas, att i nämnda proposition

jämväl förordades en begränsning av den dåvarande rätten till oavkortad

förordnandepension vid frivillig avgång efter tolv års förordnandelid.

Sålunda föreslogs en reduktion av dylik pension vid frivillig avgång, då tjänstemannen

innehaft tjänsten minst 12 men icke 18 år och ännu icke uppnått

en levnadsålder av 55 år. Därvid skulle tjänstepensionsunderlagets belopp

minskas med en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år, varmed levnadsåldern

vid avgången understege 55 år, dock med högst tre sjättedelar.

Sedan riksdagen enligt skrivelse nr 466 godkänt de sålunda framlagda förslagen,

lia bestämmelser i ämnet utfärdats i kungörelserna 1943: 505 och 506.

- Av det föregående framgår, att de tidigare bestämmelserna om rätt till förordnandepension

icke möjliggjorde ett hänsynstagande till tjänstetid i en

tidigare innehavd förordnandeljänst. I betraktande av de härmed förenade

olägenheterna har emellertid vid 1943 års riksdag genomförts sådan jämkning

i bestämmelserna, att befattningshavaren bibehålies vid den pensionsrätt,

som skulle tillkommit honom, örn han i stället för att övergå till annan

förordnandetjänst i oavbruten följd kvarstått i den tidigare befattningen.

Samtidigt genomfördes dock en begränsning av rätten till oavkortad förordnandepension

vid frivillig avgång efter tolv års förordnandetid. Vad angår

den av telegrafverkets förutvarande chef gjorda framställningen örn pension

må framhållas, att denne kan åberopa en mångårig verksamhet i statens

tjänst, varav i åtta och ett halvt år som verkstadsdirektör och nära fyra år

såsom verkschef. Med hänsyn härtill och då Ericson, enligt vad jag erfarit,

vid tillträdandet av generaldi rektorsämbetet fått anledning utgå ifrån att

han icke härigenom skulle behöva vidkännas någon försämring i sina pensionsförhållanden,

har jag ansett mig böra framlägga förslag om utverkande

av riksdagens medgivande av pensionsrätt för honom.

Enligt min mening ligger närmast till hands att på Ericson i huvudsak tilllämpa

bestämmelserna örn förordnandepension i den utformning de erhållit

efter de senast genomförda författningsändringarna. Detta innebär, att grundbeloppet

av tjänstepensionen skulle komma att fastställas tili fem sjättedelar

av tjänstepensionsunderlaget för verkstadsdirektörsbefattning. Den nu ifrågasatta

tjänstepensionen synes böra utgå från tidpunkt efter det riksdagen

fattat sitt beslut i ämnet, förslagsvis från och med den 1 juli 1944.

Med tjänstepensionsrätten hör jämväl förenas rätt till familjepension

jämlikt allmänna familjepensionsreglementet, beräknad som örn Ericson

intill avgången ur statens tjänst kvarstått i verkstadsdirektörsbefattningen.

Å pensionernas grundbelopp böra utgå rörliga tilläggsförmåner enligt vanliga

grunder. Som en förutsättning för erhållande av de nu angivna pensionsförmånerna

bör gälla, att Ericson avstår från sin rätt till tjänste- och familje
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

5

livränta samt å statsverket överlåter den rätt till pension, som må tillkomma

honom på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen av tidigare erlagda

pensionsavgifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket

Gustaf Helge Ericson må från och med den 1 juli 1944 erhålla

rätt till tjänste- och familjepension enligt de grunder,

som av mig i det föregående angivits.

2:o.

F. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk Karl-Gustaf Ljungdahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ljungdahl är född den 1 november 1892 och således 51 år gammal;

att han erhållit anställning såsom extra tjänsteman vid statens vattenfallsverk

den 1 september 1916;

att han den 1 januari 1918 blivit delägare i nämnda verks pensionskassa

för pensionering av icke-ordinarie personal;

att han konstituerats till ordinarie driftchef från och med den 1 juli 1920;

att han varit förordnad såsom kraftverksdirektör under tiden 1 juli 1934—

30 juni 1938 och såsom överdirektör under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939;

att anledningen till att förordnandet som överdirektör omfattat endast ett

år varit hänsyn till förestående omorganisation och lönereglering;

samt att Ljungdahl före sistnämnda förordnandes utlöpande anmält, att

han icke önskade ifrågakomma till förnyat förordnande.

Hos Kungl. Majit har Ljungdahl i en den 21 april 1939 dagtecknad skrift,

under framhållande av att han i egenskap av förordnandetjänsteman vid frivillig

avgång från överdirektörsbefattningen på grund av bestämmelserna i

civila tjänstepensionsreglementet icke syntes äga rätt till pension eller uppskjuten

livränta och ej heller till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,

anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för beredande åt

honom av dels rätt till uppskjuten livränta, beräknad efter minst lika gynnsamma

grunder som gällde för tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller

konstitutorial, dels ock en däremot svarande rätt till familjepension för sina

efterlevande.

I utlåtande den 4 maj 1939 har vattenfallsstyrelsen tillstyrkt ansökningen.

Statskontoret föreslog i ett den 14 juni 1939 avgivet utlåtande, att handlingarna

i ärendet måtte överlämnas till 1938 års pensionssakkunniga för att tagas

i övervägande vid fullgörandet av det åt de sakkunniga meddelade uppdraget.

Ämbetsverket anförde därvid, bland annat, följande.

1 egenskap av ordinarie tjänsteman, tillsatt genom förordnande, har sökanden

genom frivilligt frånträdande av den av honom innehavda överdirektörsbefattningen

gått förlustig sin pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet.

Vid sådant förhållande och då förordnandetjänsteman icke lill
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 33.

erkänts rätt till uppskjuten livränta enligt nämnda reglemente, har sökanden

jämväl gått miste om pensionsrätt för sina efterlevande enligt allmänna famil

jepensionsreglementet.

Enligt 12 § av den för ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk före

den 1 juli 1935 tillämpliga pensionslagen av den 4 juni 1920 (nr 254) gällde,

att, därest tjänsteman upphörde att innehava ordinarie anställning i statens

tjänst utan att vara berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i

samma lag, skulle, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från statens vattenfallsverks pensionsfond

till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de av honom erlagda

pensionsavgifterna, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna

i 10 eller il § blivit tagna i anspråk. Vidare stadgades i 20 § av det

för ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk tidigare gällande reglementet

för civiistatens änke- och pupillkassa, att till delägare, som förlorade

sin delaktighet i kassan, skulle efter ansökan utbetalas så mycket av erlagda

avgifter, som enligt de för kassan fastställda försäkringstekniska grunderna

utgjorde deras värde.

Det torde sålunda vara uppenbart, att sökanden, sedan han blivit under•

kastad de nya pensionsbestämmelsema, genom sitt frånträdande av överdirektörsbefattningen

kommit i ett sämre läge i såväl tjänste- som familjepensionshänseende

än örn de äldre pensionsbestämmelsema då varit gällande för

honom. Därest det med hänsyn härtill skulle anses påkallat att vidtaga åtgärder

för förbättrande av sökandens ställning i nyssnämnda hänseende, lärer

medverkan från riksdagens sida vara erforderlig. Statskontoret, som icke är

berett att nu förorda en framställning till riksdagen i sådant syfte, vill emellertid

för sin del föreslå, att handlingarna i ärendet överlämnas till 1938 års

pensionssakkunniga.

Sedan ärendet överlämnats till 1938 års pensionssakkunniga för att vara

tillgängligt vid fullgörandet av uppdraget uttalade de sakkunniga i sitt den

14 mars 1941 avgivna betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

(stat. off. utr. 1941: 10; sid. 179) beträffande ifrågavarande

spörsmål, bland annat, att rätten till livränta för det dåvarande vore

begränsad att avse allenast ordinarie fullmaktstjänstemän samt icke-ordinarie

befattningshavare, medan däremot förordnandetjänstemän icke ägde livränterätt

enligt då gällande pensionsreglementen. Enligt de sakkunnigas mening

vore den begränsning, som från livränterätt uteslöte vanliga förordnandetjänstemän,

ej befogad, och de sakkunniga föresloge därför, att jämväl de

ordinarie tjänstemän, som tillsattes medelst förordnande på viss tid, erhölle

rätt till uppskjuten livränta. Även om dessa tjänstemän erhållit relativt

förmånlig ställning i fråga om pensionsrätt, hade detta icke ansetts utgöra

tillräcklig anledning att ställa dem sämre än andra tjänstemän i det här förevarande

hänseendet. Särskilt hade det ansetts otillfredsställande, att en fullmaktstjänsteman,

som överginge lill en förordnandetjänst, därigenom förlorade

sin eventuella livränterätt i fullmaktstjänsten.

Enligt de av pensionssakkunniga utarbetade förslagen till tjänste- och familjepensionsreglementen

skulle varje tjänsteman, som efter att hava blivit

underkastad förstnämnda reglemente avgått ur statens tjänst utan rätt att

komma i åtnjutande av tjänstepension, äga rätt till tjänste- och familjelivränta,

därest han under minst tre år innehaft anställning, som vid avgångstillfället

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

7

varit förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet eller andra

av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser.

Vattenfallsstyrelsen har sedermera i ett den 24 april 1941 avgivet yttrande

över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande i fråga örn den av Ljungdahl

gjorda framställningen anfört, bland annat, följande.

Den omständigheten, att några motsvarande bestämmelser beträffande ordinarie

förordnandetjänstemän icke intagits i nuvarande pensionsreglementen,

innebär, att dylika tjänstemän vid kommunikationsverken berövats den

rätt att efter förtidig avgång ur tjänst komma i åtnjutande av den valuta för

erlagda pensionsavgifter, som tidigare tillkommit dem. Nämnda omständighet

torde alltså med all sannolikhet hava berott på ett rent förbiseende vid

de nuvarande reglementenas avfattande. Ljungdahl kan därför vid sin avgång

ur statens tjänst hava haft grundad anledning att antaga, att hans

ovannämnda framställning skulle komma att bifallas om ej förr så dock i

samband med den då igångsatta revisionen av pensionsreglementena.

Vattenfallsstyrelsen får sålunda hemställa, att Kungl. Majit i samband

med framläggandet för riksdagen av förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen

måtte föreslå riksdagen att bevilja Ljungdahl rätt till

livränta för hans egen del och till familjelivränta för hans efterlevande; att utgå

enligt bestämmelserna i de nya pensionsreglementena, dock med tillämpning

av de pensionsunderlag, som gällde för honom före hans avgång ur

statens tjänst.

I allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena ha intagits bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1938 års pensionssakkunniga

föreslagit.

Statskontoret har den 23 februari 1943 avgivit förnyat utlåtande i ärendet

och därvid anfört i huvudsak följande.

Då enligt allmänna tjänstepensionsreglementet förordnandetjänstemän blivit

tillförsäkrade förmån av uppskjuten livränta och således rättelse funnits

böra vidtagas i de nya pensionsreglementena, måste det enligt statskontorets

mening anses rimligt, att Ljungdahl i viss utsträckning kompenseras för den

pensionsrätt, varom han gått miste. Ersättningen synes böra utgå i form av

livränta, att av Ljungdahl uppbäras från fyllda 65 år.

När det gäller att avväga livräntans storlek torde följande tvenne utvägar

stå närmast till buds. Sålunda bör man kunna utgå från det pensionsbelopp,

som skulle hava tillkommit Ljungdahl, därest han vid avgången från förordnandetjänsten

alltjämt varit underkastad kommunikationsverkens pensionslag.

Såsom utgångspunkt för bestämmandet av livräntan torde också

kunna väljas den uppskjutna livränta, vartill Ljungdahl enligt civila tjänstepensionsreglementet

skulle varit berättigad, därest han vid avgången ur statstjänsten

fortfarande innehaft sin fullmaktstjänst som driftchef. Såsom framgår

av en av förste akluarien hos pensionsstyrelsen B. Wingborg upprättad,

handlingarna i ärendet bifogad promemoria, skulle pensionen enligt

första alternativet hava uppgått till kronor 2 278: 80 för år samt den uppskjutna

livräntan enligt andra alternativet till kronor 3 873:60 för år. För

jämförelse bar i promemorian angivits det livräntebelopp, som skulle hava

utgått, därest civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser om uppskjuten

livränta varit tillämpliga även å förordnandetjänster. I sådant fall skulle livräntan

hava utgjort kronor 4 095: (50 för år. Statskontoret vill för sin del förorda,

att livräntan åt Ljungdahl bestämmes med utgångspunkt från andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Departements
chefen.

alternativet och får alltså föreslå, att framställning göres till riksdagen om en

årlig livränta åt Ljungdahl å 3 900 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den han uppnått 65 års ålder.

Frågan om eventuell kompensation åt Ljungdahl för förlorad familjepensionsrätt

synes för närvarande icke böra upptagas till prövning.

1 likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att Ljungdahl beredes rätt

till tjänstelivränta. Beträffande de närmare grunderna för denna biträder

jag för min del statskontorets förslag om en årlig tjänstelivränta åt Ljungdahl

å 3 900 kronor att utgå efter fyllda 65 år. I motsats till statskontoret

anser jag, att även frågan om kompensation för förlorad familjepensionsrätt

bör prövas i förevarande sammanhang. Detta synes lämpligen kunna ske

genom att med samma utgångspunkt som beträffande nyssnämnda livränta

fastställa en familjelivränta, för vilken familjepensionstalet synes kunna bestämmas

till 1 500 kronor. Beträffande de nu angivna livräntorna böra i övrigt

i tillämpliga delar gälla de för dylika förmåner meddelade bestämmelserna

i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk KarlGustaf

Ljungdahl må utgå en tjänstelivränta å 3 900 kronor

samt att till hans efterlevande må utgå en familjelivränta

beräknad efter ett familjepensionstal av 1 500 kronor, varvid

i fråga om nämnda förmåner i tillämpliga delar skola

gälla bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o)

och 2:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.